Post 6014 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1999
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/15
Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
13
Förslag till statsbudget för 1999
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring 7
3 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 11
3.1 Omfattning 11
3.2 Utgiftsutvecklingen 11
3.3 Resultatbedömning 12
3.3.1 Effekter av de statliga insatserna 12
3.3.2 Regeringens slutsatser 13
3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 13
4 Ersättning vid arbetslöshet 15
4.1 Anslag 15
A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning 15
A2 Bidrag till lönegarantiersättning 18
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2. godkänner att högst 150 000 000 kronor av
ramanslaget A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning får användas under
budgetåret 1999 fram till och med den 30
september 1999 för försöksverksamhet med
friare användning av arbetslöshetsersättning,
3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområdet 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
ramanslag
32 796 000
A2
Bidrag till lönegarantiersättning
ramanslag
993 000
Summa
33 789 000
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 a, 6, 14, 17, 19 och 22 §§ lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 a §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får, såsom
försöksverksamhet under tiden den 1
juli 1997 – den 31 december 1998,
besluta att personer som redan får
ersättning enligt denna lag skall
kunna få fortsatt ersättning enligt
lagen utan att villkoren i 9 §, med
undantag av tredje punkten, är
uppfyllda.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får, såsom
försöksverksamhet under tiden den 1
juli 1997 – den 30 september 1999,
besluta att personer som redan får
ersättning enligt denna lag skall
kunna få fortsatt ersättning enligt
lagen utan att villkoren i 9 §, med
undantag av tredje punkten, är
uppfyllda.
6 §
Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som
– inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller
– är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som gäller
för rätt till en inkomstrelaterad ersättning.
Ersättningen lämnas tidigast den 1
juli det år den arbetslöse fyller 20 år.
Ersättningen lämnas tidigast den
dag den arbetslöse fyller 20 år.
14 §
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete
1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av
– förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller
– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller
2. som bedrivits med stöd av
förordningen (1984:523) om bidrag
till arbetslösa m.fl. som startar egen
näringsverksamhet.
2. som bedrivits med stöd av
bestämmelserna om start av
näringsverksamhet enligt
förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.
Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda
arbetet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt
12–13 §§.
17 §
När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den sökande
fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
2. en arbetsmarknadspolitisk
aktivitet enligt förordningen
(1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter
med undantag av start av
näringsverksamhet,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken
utbildningsbidrag lämnas enligt
förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag, eller
5. deltagande i verksamhet där
ersättning enligt 3 a § har utgått, i
den mån tiden inte jämställs enligt
vad som följer av 19 §.
3. utbildning för vilken
utbildningsbidrag lämnas enligt
förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag, eller
4. deltagande i verksamhet där
ersättning enligt 3 a § har utgått, i
den mån tiden inte jämställs enligt
vad som följer av 19 §.
19 §
För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till grund
för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt 12–14 §§
skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de
1. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
lämnats,
1. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt en
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
för vilka statligt utbildningsbidrag
lämnats,
2. bedrivit näringsverksamhet som
avses i förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
eller
2. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag,
3. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag,
3. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller fått
föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst 2
månader,
4. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller fått
föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst 2
månader,
4. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1997:1275) om
anställningsstöd, eller förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete,
5. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1997:1275) om
anställningsstöd, eller förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete,
5. bedrivit egen näringsverksamhet
med stöd av förordningen (1984:523)
om bidrag till arbetslösa m.fl. som
startar egen näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där
ersättning enligt 3 a § utgått.
6. fullföljt verksamhet där
ersättning enligt 3 a § lämnats.
22 §
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den
sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället 450
dagar.
I ersättningsperioden räknas inte
in dagar under vilka den sökande har
anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling, ett offentligt
tillfälligt arbete för äldre arbetslösa,
verksamhet enligt lagen om
kommuners ansvar för ungdomar
mellan 20 och 24 år eller verksamhet
där ersättning enligt 3 a § utgår i
enlighet med föreskrifter som har
meddelats av regeringen.
I ersättningsperioden räknas inte
in dagar under vilka den sökande har
anvisats ett offentligt tillfälligt arbete
för äldre arbetslösa, verksamhet
enligt lagen om kommuners ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år
eller verksamhet där ersättning enligt
3 a § utgår i enlighet med föreskrifter
som har meddelats av regeringen.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått
ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den
andra kassan in i ersättningsperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad
då den arbetslöse fyller 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. I fråga om personer som har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling före den 1 januari 1999 gäller 22 §
i sin äldre lydelse.
3 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
3.1 Omfattning
Utgiftsområde 13 omfattar bidrag till
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning samt
utgifter för grundbelopp och utjämningsbidrag
till arbetslöshetskassorna. Området omfattar
vidare en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen, offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa och ersättning till
personer som får tillfällig avgångsersättning eller
ersättning vid generationsväxling.
Arbetsmarknadsverket (AMV) är den
myndighet som i huvudsak svarar för
verksamheten under utgiftsområdet.
I utgiftsområdet ingår också utgifter för
lönegarantiersättning, vilken skall ersätta
arbetstagarnas lönefordringar vid arbetsgivarens
konkurs. Från anslaget som finansierar
lönegarantiersättning betalas vidare till och med
år 1998 avbetalningar till Riksgäldskontoret för
den skuld som kvarstår från lönegarantifonden.
Skulden skall avvecklas vid utgången av år 1998.
3.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
19981
Utgifts-
prognos
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
40 920
38 485
37 842
33 789
26 484
24 063
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Arbetslöshetsersättningen är en viktig del av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken som skall
underlätta strukturomvandlingen. Ersättningen
kompenserar för förlorad arbetsinkomst under
en omställningsperiod vid ofrivillig arbetslöshet.
Lönegarantiersättningen ger ett löneskydd åt
arbetstagare vid arbetsgivares konkurs.
Arbetslöshetens omfattning är avgörande för
utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet. Vidare
påverkas utgifterna av reglerna för arbetslöshets–
ersättningen. Därutöver har antalet personer som
berörs av företagskonkurser liksom
bestämmelserna för lönegarantiersättning
betydelse för hur mycket som betalas ut i
lönegarantiersättning.
Den höga arbetslösheten under 1990-talet har
inneburit mycket stora utbetalningar av
arbetslöshetsersättning. Totalt var i genomsnitt
342 000 personer per månad, eller 8,0 procent,
öppet arbetslösa under år 1997. Det första
halvåret 1998 har i genomsnitt 283 000 personer
per månad varit öppet arbetslösa. Det innebär en
öppen arbetslöshet på 6,7 procent av den totala
arbetskraften. Regeringens bedömning i den
reviderade finansplanen är att den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till i
genomsnitt 6,6 procent av arbetskraften under år
1998. Enligt regeringens bedömning kommer
den öppna arbetslösheten att fortsätta att sjunka
så att den vid utgången av år 2000 uppgår till
högst 4 procent av arbetskraften.
Tabell 3.2 Genomsnittligt antal arbetslösa respektive arbetslösa i procent av arbetskraften
Antal arbetslösa
Arbetslöshet, procent
1996
1997
1997
1:a halvåret
1998
1:a halvåret
1996
1997
1997
1:a halvåret
1998
1:a halvåret
Kvinnor
155 000
154 000
160 000
121 000
7,5
7,5
7,9
6,0
Män
192 000
188 000
203 000
162 000
8,5
8,5
9,1
7,3
Totalt
347 000
342 000
363 000
283 000
8,1
8,0
8,5
6,7
Källa: Statistiska Centralbyrån
Den genomsnittliga utbetalade dagpenningen
från arbetslöshetsförsäkringen har ökat
successivt, framför allt sedan ersättningsnivåerna
höjdes under det andra halvåret 1997.
Sammantaget har emellertid utbetalningarna av
arbetslöshetsersättning minskat mellan år 1996
och år 1997 och väntas fortsätta att minska under
år 1998. Orsakerna är en lägre arbetslöshet samt
färre deltagare i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder vars utgifter täcks under utgiftsområdet.
Antalet konkursföretag som under budgetåret
1997 berördes av utbetalningar från
lönegarantiersättningen var knappt 10 900 och
antalet berörda arbetstagare var omkring 56 000.
Utbetalningarna av lönegarantiersättning har
stabiliserats kring drygt 1 miljard kronor per år.
Förändringar
Under år 1997 har kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjts från 75 procent
till 80 procent från och med den 29 september
1997. Vidare har det kontanta
arbetsmarknadsstödet ersatts med ett
grundbelopp från och med den 1 januari 1998.
Grundbeloppet uppgår till 240 kronor per dag.
Den högsta ersättningsnivån för den
inkomstrelaterade ersättningen har höjts från 564
kronor per dag till 580 kronor per dag från och
med den 29 december 1997.
För att göra det möjligt att använda
arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt
har riksdagen bemyndigat regeringen att i
begränsad omfattning besluta om att arbetslösa
skall kunna få arbetslöshetsersättning i andra
situationer än vid öppen arbetslöshet. Vidare
belastar utgifterna för resursarbete, som fram till
den 1 juli 1998 belastade utgiftsområdet, nu
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Förmånsrättskommittén (Ju 1996:02) utreder
vissa frågor om förmånsrätt vid konkurs m.m.
(dir. 1995:163). Genom tilläggsdirektiv (dir.
1997:82) har kommittén fått i uppdrag att bl. a.
analysera hur den minskning av statens
kostnader för lönegarantin på 300 miljoner
kronor per år, som riksdagen beslutat om, kan
genomföras.
Mål
Utgiftsområdet skall medverka till att underlätta
och stimulera omställning och därigenom öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Prioriteringar
Se avsnitt 3.3.2
3.3 Resultatbedömning
3.3.1 Effekter av de statliga insatserna
Arbetslöshetsersättningen ger en ekonomisk
trygghet till personer i arbetskraften. Detta
underlättar strukturomvandlingen och
arbetskraftens omställningsförmåga, vilket ökar
flexibiliteten på arbetsmarknaden. Ersättningen
medverkar vidare till att minska
inkomstklyftorna mellan dem som har arbete
och dem som saknar arbete och är därför även en
viktig del av fördelningspolitiken.
Flera av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som finansieras med medel från utgiftsområdet
har bidragit till att begränsa arbetslöshetens
skadeverkningar genom att arbetslösa har
aktiverats och ökat sin kompetens. Därigenom
har långtidsarbetslöshet och utslagning från
arbetsmarknaden förhindrats. Vidare har ca
hälften av dem som lämnat resursarbete fått
arbete.
3.3.2 Regeringens slutsatser
Under en konjunkturuppgång är det av största
vikt att det är stor rörlighet på arbetsmarknaden
och att matchningen mellan lediga platser och
arbetssökande fungerar snabbt och effektivt. I
detta sammanhang har arbetslöshetsersättningen
stor betydelse som omställningsförsäkring. I ett
förbättrat konjunkturläge är det också viktigt att
kontrollen av att de arbetslösa är aktiva och står
till arbetsmarknadens förfogande fungerar. En
arbetsgrupp har tillsatts inom Regeringskansliet
för att tillse att kontrollfunktionen inom
arbetslöshetsförsäkringen effektiviseras.
Projektet skall i huvudsak bedrivas under hösten
1998.
Regeringen avser vidare att tillsätta en
utredning som skall få i uppdrag att se över
organisationen av tillsynen över
arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet för att se över frågan om
indexering av lägsta och högsta
dagpenningbelopp. Arbetsgruppen skall redovisa
uppdraget den 15 januari 1999.
Regeringen har även tillsatt en särskild
utredare som skall utreda förekomsten av
deltidsarbeten och tillfälliga arbeten och bedöma
hur dessa anställningsformer kan komma att
utvecklas under de närmaste fem till tio åren.
Utifrån analysen skall utredaren överväga om
förändringar bör ske av reglerna om rätt till
arbetslöshetsersättning. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 mars 1999 (dir. 1998:27).
3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
En flexibel arbetsmarknad, med goda
möjligheter till omställning för både anställda
och arbetslösa, är en förutsättning för att målen
om en öppen arbetslöshet på högst fyra procent
vid utgången av år 2000 och full sysselsättning på
längre sikt skall kunna nås. Detta kräver insatser
inom flera politikområden. Regeringens
arbetsmarknadspolitik bidrar till att främst
arbetslösa kan utbilda sig, utveckla sin
kompetens och därigenom förbättra sin
anställbarhet. Vidare har regeringens
utbildningspolitik t.ex. genom kunskapslyftet
och regeringens näringspolitik såväl kortsiktiga
som långsiktiga positiva effekter på
arbetsmarknaden och arbetskraftens
omställningsförmåga.
Tabell 3.3 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 13
ingående verksamheterna
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
19981
Utgifts-
prognos
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
40 920
38 485
37 842
33 789
26 484
24 063
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Hur stora resurser som avsätts för att finansiera
arbetslöshetsersättningen beror framför allt på
arbetslöshetens utveckling. Resursåtgången
beräknas för vart och ett av åren 1999 till och
med år 2001 bli högre än vad som beräknades i
den ekonomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150, yttr.1997/98:AU5y, bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318). Detta beror,
förutom på att ålderspensionsavgifter nu belastar
anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning,
bl.a. på att effekterna av de höjda
ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen
underskattats.
Anslagssparandet under utgiftsområdet för
budgetåret 1997 uppgick till sammanlagt 2 302
miljoner kronor, vilket har förts bort som
besparing. Därutöver har riksdagen på
tilläggsbudget för budgetåret 1998 beslutat att
dra in totalt
4 238 miljoner kronor från utgiftsområdet, varav
606 miljoner kronor förts upp under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
för finansiering av åtgärden resursarbete.
Under år 1997 har ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen höjts vilket ökar
utgifterna inom utgiftsområdet. Reformerna har
till största delen finansierats genom en höjning
av finansieringsavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen. År 1998 beräknas
inkomsterna från finansieringsavgiften till ca 2,5
miljarder kronor.
De antaganden om den ekonomiska
utvecklingen och arbetslösheten som redovisas i
den reviderade finansplanen ligger till grund för
regeringens beräkning av de förväntade
utgifterna under utgiftsområdet.
4 Ersättning vid arbetslöshet
Verksamhetsområdet överensstämmer med det
tidigare beskrivna utgiftsområdet och regeringen
redovisar därför inte utvecklingen under
verksamhetsområdet.
4.1 Anslag
A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning
Tabell 4.1 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
38 927 377
Anslags-
sparande
2 301 957
1998
Anslag
36 443 000
1
Utgifts-
prognos
35 800 000
1999
Förslag
32 796 000
2000
Beräknat
25 607 000
2001
Beräknat
23 145 000
1 Varav - 4 238 334 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998
Från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
utbetalades under budgetåret 1997 arbetslöshets–
ersättning, kontant arbetsmarknadsstöd,
ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA), ersättning
till deltagare i resursarbete, tillfällig
avgångsersättning samt utjämningsbidrag.
Anslaget disponeras i huvudsak av
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
Hur arbetslösheten utvecklas är avgörande för
anslagets storlek. Utgifterna under anslaget
påverkas, förutom av konjunkturen, av hur
reglerna i arbetslöshetsförsäkringen utformas.
Detta gäller främst regler om ersättningsnivåer,
ersättningsperiodernas längd och villkoren för
kvalificering för rätt till arbetslöshetsersättning.
Under budgetåret 1997 utbetalades 38 927
miljoner kronor i bidrag till
arbetslöshetsersättning. Det var 4 839 miljoner
kronor mer än vad regeringen beräknade inför
budgetåret 1997. Orsaken till ökningen var
framför allt en högre arbetslöshet än vad
regeringen hade förutsett. Riksdagen beslutade, i
enlighet med regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997, att sammantaget tillföra anslaget 7 141
miljoner kronor.
Konjunkturuppgången under andra halvåret
1997 tillsammans med regeringens
utbildningssatsning, kunskapslyftet, och den
tillfälliga avgångsersättningen bidrog till att
arbetslösheten sjönk mer än väntat. Detta
medförde ett anslagssparande på sammanlagt 2
302 miljoner kronor som fördes bort från
anslaget som indragning av anslagsbelopp.
Under det första halvåret 1998 har 16 582
miljoner kronor utbetalats under anslaget.
Regeringen beräknar i den reviderade
finansplanen att i genomsnitt 282 000 personer
kommer att vara öppet arbetslösa under
budgetåret 1998. Det motsvarar ca 6,6 procent av
arbetskraften. I tilläggsbudget för statsbudgeten
för budgetåret 1998 beräknades anslaget till 36
443 miljoner kronor. Det är 4 238 miljoner
kronor mindre än vad som angavs i
budgetpropositionen för budgetåret 1998 (prop.
1997/98:1 utg. omr. 13). Riksdagen beslutade på
tilläggsbudget för statsbudgeten för budgetåret
1998 att dra in detta belopp från anslaget.
Regeringen beräknar nu att kostnaderna för
bidrag till arbetslöshetsersättning kommer att
uppgå till 35 800 miljoner kronor år 1998.
Statsbidrag till arbetslöshetskassor
Under budgetåret 1997 uppgick kostnaderna för
statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen till
36 648 miljoner kronor. Omkring 69 procent av
de arbetslösa år 1997 fick ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Under det första
halvåret 1998 utbetalades 16 148 miljoner kronor
i statsbidrag till arbetslöshetskassor vilket
inkluderade kostnaderna för grundbeloppet, som
kan lämnas till dem som inte har rätt till
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning.
KAS/grundbelopp
Till utgången av år 1997 kunde man få
arbetslöshetsersättning i form av kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). De som fick KAS
vid årsskiftet övergick i allmänhet till att få
grundbelopp från och med den 1 januari 1998.
Utgifterna för KAS var under budgetåret 1997
avsevärt mindre än för statsbidraget till
arbetslöshetsförsäkringen. Det beror dels på att
den genomsnittliga ersättningsnivån i KAS var
betydligt lägre jämfört med nivån i försäkringen,
dels på att betydligt färre personer fick KAS än
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Omkring 7 procent av de arbetslösa år 1997 fick
KAS. Under budgetåret 1997 uppgick
kostnaderna för KAS till 1 596 miljoner kronor.
Utbetalningarna av KAS blev mindre än
beräknat.
Utjämningsbidrag
Utjämningsbidrag och utjämningsavgift används
för att utjämna skillnaderna i nivån på
medlemsavgifterna i de olika
arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetskassorna
betalar avgiften till staten och den går sedan
tillbaka till kassorna i form av utjämningsbidrag.
Kostnaderna för utjämningsbidraget uppgick
under budgetåret 1997 till 64 miljoner kronor.
Under budgetåret 1998 beräknas kostnaderna
för utjämningsbidraget till 66 miljoner kronor.
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Under budgetåret 1997 fick högst 500 miljoner
kronor disponeras av regeringen för olika projekt
som innebar en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen. För budgetåret 1998
är beloppet 1 000 miljoner kronor.
Regeringen har bemyndigat AMS att från och
med den 15 juni 1998 fatta beslut om
försöksverksamheten. Regeringens beslut att
initiera en regional försöksverksamhet i Skåne,
Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands
län innebär bl. a. att försökslänen själva får fatta
beslut om att använda högst 230 miljoner kronor
av det anvisade beloppet för budgetåret 1998 för
den aktivare användningen av
arbetslöshetsersättningen. Till och med den 14
juni 1998 hade regeringen fattat beslut om att 14
projekt med en aktivare användning av
ersättningen fick anordnas. Besluten omfattade
knappt 1 600 personer. Enligt de delrapporter
som regeringen erhållit från projektanordnarna
har bl.a. framkommit att starten av projekten av
olika anledningar försenats. INREGIA har på
regeringens uppdrag gått igenom samtliga
ansökningar som regeringen har fattat beslut om.
Rapporten visar bl.a. att i flera av projekten har
vissa samordningseffekter kunnat uppnås genom
en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen. Projekt har t.ex.
anordnats som innebär att deltagarna varvar
utbildnings- och praktikinsatser med
jobbsökaraktiviter och kontakter med
näringslivet. Regeringen avser att under
budgetåret 1999 initiera en utvärdering av
försöksverksamheten vad avser ökad
anställbarhet, placeringar efter deltagande i
projekt på den reguljära arbetsmarknaden och
eventuella undanträngnings– och
inlåsningseffekter.
Under budgetåret 1997 utbetalades inga medel
för verksamheten. Hittills under budgetåret 1998
har beslut fattats som innebär att omkring 2 000
personer har kunnat delta i försöksverksamhet
med en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen.
Tillfällig avgångsersättning
Under budgetåret 1997 beviljades sammanlagt
knappt 18 900 personer tillfällig
avgångsersättning. Det var en relativt jämn
könsfördelning bland dem som beviljades
tillfällig avgångsersättning, drygt 9 000 var
kvinnor och 9 800 var män. Under budgetåret
1997 utbetalades 674 miljoner kronor i tillfällig
avgångsersättning till dem som hade rätt till
arbetslöshetsersättning och 6 miljoner kronor till
dem som hade rätt till KAS. Dessa belopp ingår i
det som redovisas under avsnitten statsbidrag till
arbetslöshetskassor och KAS/grundbelopp.
Under första halvåret 1998 har 1 071 miljoner
kronor utbetalats. Utbetalningarna görs från
arbetslöshetskassorna.
Generationsväxling
Möjligheten till generationsväxling infördes från
och med den 1 januari 1998. I slutet av augusti
1998 hade 352 personer beviljats ersättning enligt
reglerna för generationsväxling. Statistik över
könsfördelning förs inte vare sig för de avgående
eller de nyanställda. Under första halvåret 1998
hade 162 generationsväxlingsplatser anmälts till
arbetsförmedlingen. De vanligaste
yrkesområdena var vård och omsorg, kök och
restaurang samt kontor.
Under första halvåret 1998 betalades 3,2
miljoner kronor ut i
generationsväxlingsersättning samtidigt som
arbetsgivarna betalade in drygt
6 000 kronor i finansieringsbidrag. Då
arbetsgivaren erlägger finansieringsbidraget
månadsvis i efterskott medför detta en viss
eftersläpning av inbetalningarna.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Den 1 november 1996 infördes genom lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa och lagen (1996:986) om ändring
i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa en ny
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA).
Lagen är tidsbegränsad och upphör att gälla vid
utgången av december 1998. Antalet deltagare i
åtgärden har stigit kontinuerligt sedan starten.
Av AMS årsredovisning för budgetåret 1997
framgår att det genomsnittliga antalet deltagare
per månad varit drygt 5 000 personer. Under det
första halvåret 1998 har i genomsnitt 7 000
personer omfattats av denna åtgärd.
Fördelningen av platserna har varit relativt jämn
mellan könen. Kostnaden för OTA uppgick till
631 miljoner kronor, varav 12 miljoner kronor är
administrativa kostnader som belastar
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv,
för budgetåret 1997 och till 430 miljoner kronor
första halvåret 1998. Enligt AMS har det funnits
vissa svårigheter att uppnå förväntad omfattning
på åtgärden. En orsak har varit kravet på att
anordnare och berörda arbetstagarorganisationer
skall vara överens om arbetsuppgifter samt antal
deltagare. Det har vidare varit svårt att finna
lämpliga arbetsplatser. I Statskontorets rapport
Offentliga tillfälliga arbeten (1997:9) redovisas
att en majoritet av besluten om OTA avser
verksamhet i kommuner eller föreningar. Av
utvärderingen framgår även att åtgärden sällan
leder till reguljära arbeten. En positiv effekt av
OTA är enligt Statskontoret att insatserna bidrar
till att bryta passivitet och förbättra
långtidsarbetslösas livssituation. Statskontoret
gör bedömningen att en avveckling av åtgärden i
dess nuvarande form bör övervägas. Regeringen
har därför under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv föreslagit att
åtgärden skall fasas ut under kommande
budgetår och att utgifterna från och med den 1
januari skall beräknas under under anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning
belastas från och med år 1999 med statlig ålders–
pensionsavgift (se bilaga 3, vol. 1).
Tabell 4.2 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Bidrag till
arbetslöshets-
ersättning
Ålderspensions
avgift
1999
32 796
30 865
1 931
2000
25 607
24 100
1 507
2001
23 145
21 783
1 362
Regeringens överväganden
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
år 1999
Försöksverksamheten med en aktivare
användning av arbetslöshetsersättningen får pågå
längst till och med den 31 december 1998.
Regeringen föreslår att försöksverksamheten får
förlängas till att gälla till och med den 30
september 1999. Möjligheten att få förlängning
av försöksverksamheten avser projekt som pågår
den 31 december 1998. Behovet av förlängning
skall prövas av AMS. Regeringen föreslår att
försöksverksamheten under budgetåret 1999 får
omfatta högst 150 miljoner kronor. Förslaget
föranleder en ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring med innebörd att
verksamheten med aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen får gälla till och med
den 30 september 1999. Förslaget påverkar inte
utgifterna under anslaget.
Ändrad åldersgräns för grundbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen
Riksdagen beslutade i samband med
behandlingen av propositionen En effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m. (prop.1994/95:218,
bet. 1994/95:AU15, rskr. 1994/95:398) att
kommunerna skulle ges möjlighet att genom
överenskommelse med staten ta ett samlat ansvar
för arbetslösa ungdomar fram till och med den
30 juni det år de fyller 20 år. En följd av detta
beslut är att den tidigaste tidpunkten för att få
grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen är den 1
juli det år en person fyller 20 år. Riksdagen
beslutade på tilläggsbudget (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) för
budgetåret 1998 att åldersgränsen skulle ändras
för vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder från
den 1 juli det år personen fyller 20 år till den dag
personen fyller 20 år. Som en konsekvens av
denna ändring bör tidpunkten för när
grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen kan
lämnas sättas till tidigast från och med den dag
personen fyller 20 år. Förslaget föranleder en
ändring i 6 § lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring. Ändringen bör gälla från
och med den 1 januari 1999. Förslaget påverkar
inte utgifterna under anslaget.
Sammanfattande medelsberäkning
Vid medelsberäkningen för år 1999 har
regeringen tagit hänsyn till riksdagens beslut
med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) samt
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
enligt den reviderade finansplanen. Mot
bakgrund av detta föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett ramanslag om 32 796
miljoner kronor för budgetåret 1999. För år 2000
beräknar regeringen utgifterna under anslaget till
25 607 miljoner kronor och för år 2001 beräknas
utgifterna till 23 145 miljoner kronor.
A2 Bidrag till lönegarantiersättning
Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 992 287
Anslags-
sparande
93 763
1998
Anslag
2 042 022
Utgifts-
prognos
2 042 022
1999
Förslag
993 000
2000
Beräknat
877 000
2001
Beräknat
918 000
Från anslaget finansieras utbetalning av
ersättningar till arbetstagare för lönefordringar
vid konkurs i enlighet med lönegarantilagen
(1992:497). Vidare finansieras amorteringar till
Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår
från lönegarantifonden. Den kvarstående
skulden uppgick per den 31 december 1997 till 1
300 miljoner kronor och vid halvårsskiftet 1998
till drygt 900 miljoner kronor. Vidare betalas
från anslaget ersättningar till länsstyrelserna för
deras arbete med utbetalning av
lönegarantimedel. Kostnaderna för
lönegarantiersättning finansieras t.o.m.
budgetåret 1998 genom en särskild
lönegarantiavgift enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Fr.o.m. den 1 januari 1999 slopas
den särskilda lönegarantiavgiften. I stället har
arbetsmarknadsavgiften inom socialavgifterna
höjts i motsvarande mån (prop. 1997/98:151, del
2, avsnitt 32).
Medel som återvinns ur konkurser inbetalas
till statens inkomsttitel 2812 Återbetalning av
lönegarantimedel.
Så länge skulden från lönegarantifonden
kvarstår styrs utgifterna på området av
avgiftsinkomsterna. Utgifterna vad gäller
lönegarantiersättningar styrs av antalet
konkurser, av hur många arbetstagare som
omfattas av konkurserna samt av de
bestämmelser som styr rätten till ersättning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utbetalningarna av ersättningar under
budgetåret 1997 uppgick till 1 252 miljoner
kronor. Antalet berörda konkursföretag var 10
878 och antalet berörda arbetstagare 56 013. Det
innebär en minskning med nästan 100 miljoner
kronor jämfört med år 1996 då 1 350 miljoner
kronor betalades ut som lönegarantiersättningar,
trots att antalet berörda företag och arbetstagare
ökat mellan åren. År 1996 omfattades 7 802
företag och 41 264 arbetstagare av lönegarantin.
Första halvåret 1998 har 585 miljoner kronor
utbetalats enligt reglerna om lönegaranti. Antalet
berörda företag uppgick till 4 181 och antalet
berörda arbetstagare till 21 850. För budgetåret
1998 beräknas utgifterna under anslaget uppgå
till 2 042 miljoner kronor, varav 1 160 miljoner
kronor för lönegarantiersättningar. Övriga
utgifter avser amorteringar av skulden hos
Riksgäldskontoret och administrativa kostnader.
År 1997 inbetalades 238 miljoner kronor, som
utgjorde återvunna medel från konkurser. Första
halvåret 1998 inbetalades 121 miljoner kronor.
Slutsatser
Som aviserades i 1998 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1997/98:150) kommer
regeringen att besluta om en avveckling av den
återstående skulden för lönegarantifonden i
Riksgäldskontoret vid utgången av budgetåret
1998. Kostnader för räntor och amorteringar på
skulden lyfts av anslaget för
lönegarantiersättningar, som från och med
budgetåret 1999 endast belastas med utgifter för
lönegarantiersättningar samt vissa
administrationskostnader. Med detta kommer
prognosmetodiken vad gäller
lönegarantiersättningar att behöva utvecklas. Ett
sådant arbete pågår för närvarande i
Regeringskansliet.
Statskontoret har genomfört en förstudie av
statliga resursinsatser för kontroll av
transfereringar i syfte att belysa hur stora
resurser som avsätts för att kontrollera de statliga
transfereringarna. I rapporten påtalar
Statskontoret beträffande lönegarantin att ett
problem med handläggningen av garantin är, att
inte någon myndighet har till uppgift att
samordna hela proceduren kring rätten till
ersättning, statistikfrågor etc. Regeringen avser
att ta initiativ till att en översyn görs av hur
organisationen av lönegarantisystemet kan
förbättras.
Förmånsrättsskommittén (Ju 1996:02) skall
enligt sina direktiv (dir. 1995:163) överväga
bland annat hur reglerna om löneförmånsrätt
och lönegaranti bör ändras så att arbetstagarnas
skydd skall bli så heltäckande som möjligt, utan
att statens kostnader ökar. Kommittén har i
tilläggsdirektiv den 3 juli 1997 (dir. 1997:82)
även fått i uppdrag att utreda hur den minskning
av statens kostnader för lönegarantin på 300
miljoner kronor per år, som riksdagen beslutat
om, kan genomföras. Anslaget för budgetåret
1999 har med anledning av detta minskats med
en halvårseffekt av besparingen, det vill säga med
150 miljoner kronor.
För budgetåret 1999 föreslår regeringen 993
miljoner kronor för anslaget till bidrag till
lönegarantiersättning. Regeringen beräknar
anslaget till 877 miljoner kronor för år 2000 och
918 miljoner kronor för år 2001.
Arbetsmarknad och
arbetsliv
14
Förslag till statsbudget för 1999
Arbetsmarknad och arbetsliv
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 23
2 Lagförslag 25
2.1 Förslag till lag (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter 25
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870) om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa 26
3 Arbetsmarknad och arbetsliv 27
3.1 Omfattning 27
3.2 Utgiftsutvecklingen 27
3.2.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 29
3.2.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 33
3.2.3 Effekter av statliga insatser 34
3.2.4 Regeringens slutsatser 34
3.3 Åtgärder utanför utgiftsområdet 35
4 Arbetsmarknad 37
4.1 Omfattning 37
4.2 Utgiftsutvecklingen 37
4.3 Resultatbedömning och slutsatser 39
4.4 Anslag 50
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 50
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 53
A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 68
A 4 Europeiska socialfonden m.m. 72
A5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering 75
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring 76
5 Arbetsliv 79
5.1 Omfattning 79
5.2 Utgiftsutvecklingen 79
5.3 Resultatbedömning 80
5.4 Revisionens iakttagelser 83
B8 Arbetsdomstolen 98
B10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 100
B12 Internationella avgifter 102
B13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning 103
6 Jämställdhet mellan kvinnor och män 105
6.1 Omfattning 105
6.2 Utgiftsutvecklingen 105
6.3 Resultatbedömning 106
6.4 Anslag 108
C 1 Jämställdhetsombudsmannen 108
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder 109
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 110
7 Staten som arbetsgivare 111
7.1 Omfattning och ändamål 111
7.1.1 Resultatbedömning 112
7.1.2 Revisionens iakttagelser 112
7.2 Anslag 112
D1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivar-verket 112
D2 Statliga tjänstepensioner m.m. 113
7.3 Arbetsgivarverket 113
BILAGA 1 117
BILAGA 2 125
5 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
2. antar regeringens förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1996:870) om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
3. godkänner att 14 500 000 kronor av
inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter får användas för
tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen
(ramanslaget A1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader),
4. godkänner att högst 250 000 000 kronor av
medlen under ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut under budgetåret
1999,
5. godkänner förslaget om utökat
personskadeskydd för deltagare i vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
utbildningsbidrag lämnas (ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
6. godkänner att flyttningsbidrag till de övriga
nordiska länderna för dem som är eller
riskerar att bli arbetslösa införs i enlighet med
vad regeringen anför(anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
7. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, besluta om
bidrag som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 55 000 000 kronor
efter år 1999,
8. godkänner höjning av bidrag till
arbetsbiträde för egenföretagare med stora
kommunikationssvårigheter (ramanslaget A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade),
9. bemyndigar regeringen att under budgetåret
1999, i fråga om ramanslaget A4 Europeiska
socialfonden m.m., besluta om åtaganden som
exklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 1 600 000 000 kronor under åren
2000 och 2001,
10. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B3
Forskning, utveckling och utbildning m.m.,
besluta om för åtaganden, som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter under
perioden 2000-2003, som uppgår till högst 250
000 000 kronor,
11. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B5
Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet, besluta om åtaganden, som
inklusive tidigare åtaganden medför utgifter
under perioden 2000-2004, som uppgår till
högst 420 000 000 kronor,
12. bemyndigar regeringen att träffa
överenskommelse med Finland och Norge om
verksamheten vid Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten under åren 2000-2002 (anslaget
B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten),
13. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
ramanslag
4 189 814
A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ramanslag
21 961 114
A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
ramanslag
6 655 092
A4
Europeiska socialfonden m.m.
ramanslag
1 840 484
A5
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
ramanslag
13 525
A6
Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring
ramanslag
61 183
B1
Arbetarskyddsverket
ramanslag
376 133
B2
Arbetslivsinstitutet
ramanslag
145 733
B3
Forskning, utveckling och utbildning m.m.
ramanslag
295 780
B4
Rådet för arbetslivsforskning
ramanslag
26 463
B5
Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
ramanslag
216 831
B6
Bidrag till Samhall AB
ramanslag
4 262 419
B7
AmuGruppen AB
ramanslag
6 513
B8
Arbetsdomstolen
ramanslag
16 061
B9
Statens förlikningsmannaexpedition
ramanslag
2 402
B10
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
ramanslag
56
B11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
obetecknat anslag
3 229
B12
Internationella avgifter
ramanslag
24 195
B13
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning
ramanslag
1 000
C1
Jämställdhetsombudsmannen
ramanslag
16 235
C2
Särskilda jämställdhetsåtgärder
ramanslag
13 706
C3
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
obetecknat anslag
3 432
D1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
ramanslag
3 000
D2
Statliga tjänstepensioner m.m.
ramanslag
8 140 000
Summa
48 274 400
6 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
6.1 Förslag till lag (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk
aktivitet enligt förordningen (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter, dock inte start av näringsverksamhet, skall inte anses som
arbetstagare när han eller hon deltar i verksamheten. När sådan verksamhet
bedrivs på en arbetsplats, skall deltagaren dock likställas med arbetstagare vid
tillämpning av följande regler i arbetsmiljölagen (1977:1160).
– 2 kap. 1–9 §§ om arbetsmiljöns beskaffenhet,
– 3 kap. 1–4 och 7–14 §§ om allmänna skyldigheter,
– 4 kap. 1–4 och 8–10 §§ om bemyndiganden,
– 7 kap. om tillsyn,
– 8 kap. om påföljder, och
– 9 kap. om överklagande.
Vad som i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare skall gälla den som har
upplåtit en arbetsplats för arbetsmarknadspolitisk aktivitet.
2 § Regeringen får föreskriva att anordnare som tillhandahåller
arbetsmarknadspolitisk aktivitet i vissa fall skall betala finansieringsbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1995:705) om
arbetsplatsintroduktion och lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling skall
upphöra att gälla. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande i fråga om de
personer som har anvisats till verksamhet enligt förordningen (1995:711) om
arbetsplatsintroduktion och förordningen (1997:1277) om
arbetslivsutveckling.
6.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870)
om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa som gäller till utgången av år 1998, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 2001
7 Arbetsmarknad och arbetsliv
7.1 Omfattning
Utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv
omfattar utgifter för Arbetsmarknadsverkets
(AMV), Arbetarskyddsverkets,
Arbetslivsinstitutet, Rådet för
arbetslivsforskning, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.
myndigheters förvaltning. Vidare omfattas
utgiftsområdet av utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, särskilda
åtgärder för arbetshandikappade, europeiska
socialfonden m.m. Samhall AB:s verksamhet,
jämställdhetspolitiska frågor och statliga
arbetsgivarfrågor. Inom området finns också
avgiftsfinansierad verksamhet, bl.a. inom AMV
rörande yrkesinriktad rehabilitering.
7.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
19972
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
19982
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
50 005
48 248
47 826
48 274
48 881
47 407
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Utfall 1997 och utgiftsprognos 1998 inkluderar äldreanslag.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Under det senaste året har konjunkturen vuxit
sig allt starkare i Sverige. Detta har resulterat i en
ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Det förbättrade arbetsmarknadsläget har
inneburit en minskad arbetslöshet för samtliga
grupper. En viktig förklaring till den minskade
arbetslösheten är också regeringens omfattade
utbildningssatsning, kunskapslyftet. Många av de
som deltar i kunskapslyftet har varit borta från
den reguljära arbetsmarknaden under en lång tid
och har därmed varit eller riskerat att bli
långtidsarbetslösa.
Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste
åren utsatts för stora påfrestningar till följd av
den höga arbetslösheten och den låga efterfrågan
på arbetskraft. Trots stora insatser från
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
har många personer varit utan arbete under en
längre tid. Insatserna har emellertid bidragit till
den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden
som vi nu ser. Antalet personer som är
långtidsarbetslösa har kontinuerligt minskat
sedan sommaren 1997, i takt med att efterfrågan
på arbetskraft har ökat. Även antalet
långtidsinskrivna följer samma utveckling. Detta
är en utveckling som skiljer sig från den vi har
sett i många andra europeiska länder, där
långtidsarbetslösheten i stor utsträckning har
tenderat att bita sig fast.
Förändringar
De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden
har varit turbulent i många avseenden. Den
snabba tekniska utvecklingen samt en ökad
internationalisering är exempel på faktorer som
påverkat villkoren för dagens och morgondagens
arbetsmarknad. Samtidigt har den långa och
djupa lågkonjunkturen inneburit ett ökat tryck
på omställning inom svenskt näringsliv, men
också inom offentlig sektor. I arbetslivet ställs i
dag allt större krav på arbetsorganisationer med
hög anpassningsförmåga, men också på
arbetskraftens förmåga till omställning. De
anställda skall inte bara ha en bred kompetens
utan också snabbt kunna lära sig nya
arbetsuppgifter och ny teknik.
I denna föränderliga värld spelar
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken en viktig
roll. Det är därför nödvändigt att
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken anpassas
kontinuerligt till utvecklingen. Detta har bl.a.
tagit sig uttryck i ambitionen att finna nya
lösningar för att förändra
arbetsmarknadspolitiken samt den omläggning
av arbetsmarknadspolitiken mot en mer tillväxt-
främjande inriktning som påbörjades under år
1997 och som har fortsatt under år 1998.
Sverige deltar aktivt i EU:s gemensamma
arbete för att öka sysselsättningen och bekämpa
arbetslösheten. Inom ramen för detta arbete har
gemensamma sysselsättningsriktlinjer tagits fram
och en nationell handlingsplan för
sysselsättningspolitiken i respektive medlemsstat
utformats. Handlingsplanen visar vilken strategi
Sverige har valt för att öka sysselsättningen och
bekämpa arbetslösheten.
Mål
Regeringens övergripande mål är att halvera den
öppna arbetslösheten fram till slutet av år 2000.
Därefter är målet full sysselsättning. I takt med
att arbetslösheten sjunker föreslår regeringen att
det gamla arbetslöshetsmålet kompletteras med
ett nytt mål för sysselsättningen. Andelen
sysselsatta av befolkningen skall öka från 74
procent år 1997 till 80 procent år 2004.
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och
jämställdhetspolitiken spelar en viktig roll i den
ekonomiska politiken och därmed för
möjligheten att nå regeringens övergripande mål.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att
öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden.
Det skall ske genom ett effektivt
platsförmedlingsarbete som tillsammans med
främst kompetenshöjande insatser och övriga
åtgärder leder till en hög rörlighet på
arbetsmarknaden. Det bidrar till att
sysselsättningen kan öka och arbetslösheten
minska utan att det uppstår inflationsdrivande
flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Arbetslivspolitiken skall verka för en god
arbetsmiljö och ett utvecklande arbetsliv som är
ett viktigt bidrag för skapande av nya jobb och
för att inte människor skall förslitas, skadas och
slås ut från arbetslivet. En central del i arbetslivet
och dess utveckling och därmed för samhällets
utveckling är jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Målen inom utgiftsområdet Arbetsmarknad
och arbetsliv kan sammanfattas i att:
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete,
- skapa ett säkert och utvecklande arbetsliv,
- uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbets- och samhällsliv.
Prioriteringar
I takt med att konjunkturen växer sig allt
starkare är det viktigt att
arbetsmarknadspolitiken blir än mer
tillväxtinriktad. De lediga platserna måste
tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på
arbetsmarknaden måste stimuleras för att främja
den starka tillväxtfas som vi nu befinner oss i,
utan att inflationsdrivande flaskhalsar och
bristsituationer uppstår. Den omställning av
arbetsmarknadspolitiken som påbörjades i slutet
av år 1997 och genomförs under år 1998 i syfte
att höja effektiviteten, måste fortsätta även under
år 1999. Den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen måste prioriteras i
ökad utsträckning.
Arbetet med att motverka långa tider utan
reguljärt arbete samt att förhindra att individer
med en svag ställning på arbetsmarknaden,
däribland många invandrare och
funktionshindrade, slås ut från arbetsmarknaden
måste prioriteras. Arbetet med att bryta den
starkt könsuppdelade arbetsmarknaden måste
även fortsättningsvis prioriteras.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken är
viktiga instrument för att förbättra
jämställdheten mellan kvinnor och män i
arbetslivet och därmed samhällslivet i övrigt.
Regeringen anser det vara angeläget att de som
arbetar deltid ofrivilligt skall få möjlighet att
arbeta den tid de önskar. Detta gäller inte minst
inom vård- och omsorgssektorn. Regeringen
anser vidare att det är viktigt att de personer som
deltar i arbetslivet får tillgång till
kompetensutveckling. Det gäller också äldre.
Österrike har som ordförandeland i EU, i
arbetet med 1999 års sysselsättningsriktlinjer,
valt att särskilt lyfta fram jämställdhetspolitiken.
Det är en prioritering som ligger väl i linje med
den svenska politiken. Vid det Europeiska rådets
möte i Cardiff i juni 1998 aviserades att Sverige
kommer att anordna en konferens om
jämställdhet under hösten 1998. Konferensen
anordnas i samarbete med Österrike och
kommer t.ex. att behandla frågor som lika lön
för likvärdigt arbete och hur kvinnors
förvärvsfrekvens påverkas av individbaserade
skatte- och bidragssystem. Vidare har Sverige
tillsammans med Storbritannien och Italien
föreslagit konkreta och praktiska förstärkningar
av skrivningarna om jämställdhet i EU:s
sysselsättningsriktlinjer.
7.2.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Av följande tabell framgår några av de
antaganden som har gjorts för arbetsmarknaden
fram till och med år 1999.
Tabell 3.1 Antaganden
1996
1997
1998
1999
2000
BNP, fasta priser
1,3
1,8
3,0
3,0
3,2
Produktivitet
1,3
2,9
2,0
1,9
1,4
Antal arbetade timmar
0,1
-1,1
1,1
1,2
1,5
Medelarbetstid
0,7
-0,1
-0,2
-0,3
-0,2
Antal sysselsatta
-0,6
-1,0
1,3
1,5
1,8
Arbetskraft
-0,2
-1,1
-0,2
0,5
0,4
Öppen arbetslöshet, nivå
8,1
8,0
6,6
5,7
4,4
Personer i konjunkturberoende åtgärder, nivå
4,5
4,3
3,9
3,9
3,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Sysselsättning
Arbetsmarknadsutvecklingen har under 1990-
talet varit dramatisk. Förändringarna har
påverkat kvinnor och män på olika vis. Den
svenska arbetsmarknaden är starkt
könsuppdelad, dvs. kvinnor och män har oftast
olika utbildning, arbetsvillkor och positioner i
arbetslivet. Under de inledande åren av detta
decennium minskade sysselsättningen mest för
männen då konjunkturnedgången främst
drabbade mansdominerande sektorer som
industrin och byggsektorn. Under senare delen
av 1990-talet har sysselsättningen minskat främst
inom den offentliga sektorn, vilket närmast
förklaras av stora besparingskrav inom denna
sektor.
Detta gör att kvinnorna i större utsträckning än
männen har berörts av sysselsättningsnedgången
de senaste åren. Sedan årsskiftet 1997/98 har
emellertid den totala sysselsättningen åter ökat -
en ökning med ca 60 000 personer. Uppgången
är jämnt fördelad mellan privat och offentlig
sektor och även jämnt fördelad mellan män och
kvinnor. Även antalet personer som deltar i
arbetskraften har ökat under det första halvåret
1998. Detta är en naturlig följd av att efterfrågan
på arbetskraft ökar.
Diagram 3.1 Antal sysselsatta män och kvinnor, 1000-tals
personer
Källa: SCB
Under inledningen av 1990-talet utgjorde antalet
tillfälliga anställningar drygt 400 000, vilket
motsvarade ca 10 procent av samtliga anställda.
Under hela 90-talet har de tidsbegränsade
anställningarna ökat stadigt. Ökningen har
fortsatt under det första halvåret 1998. Drygt 15
procent eller ca 520 000 personer av de anställda
har i dag en tidsbegränsad anställning. Det tycks
således finnas en trendmässig utveckling mot att
allt fler får en lösare förankring på
arbetsmarknaden. De flesta anställningar inleds
med en provanställning och övergår sedan i
många fall till en tillsvidare
anställning. Att de tidsbegränsade anställningar-
na ökar under inledningen av en
konjunkturuppgång är dock normalt. Det är
framförallt ungdomar som har tidsbegränsade
anställningar och för dessa är det ett sätt att
komma in och få en fast förankring på
arbetsmarknaden.
Även om antalet tidsbegränsade anställningar
har ökat mer för män än för kvinnor under 1990-
talet som helhet, är det alltjämt fler kvinnor än
män som innehar någon form av tidsbegränsade
anställningsavtal. För kvinnor innebär detta en
ökning från knappt 13 procent till knappt 17
procent under 1990-talet medan andelen
anställda män med tidsbegränsade kontrakt har
ökat från ca 7,5 procent till drygt 12 procent.
Tabell 3.2 Antalet sysselsatta fördelat efter näringsgren, 1000-tals personer
1995
1996
1997
1998:1
Jordbruk m.m.
124
115
109
102
Tillverkningsindustri m.m.
802
809
800
797
Byggnadsindustri
230
225
218
213
Privata tjänster
1 542
1 548
1 567
1 578
Kommunala myndigheter
1 094
1 071
1 034
1 041
Statliga myndigheter
192
192
189
188
Totalt
3 988
3 963
3 921
3 923
Källa: SCB.
Andelen som arbetar deltid i Sverige har under
större delen av 1990-talet uppgått till ca 24
procent av de anställda. Det finns emellertid
branscher där deltidsarbete är mer vanligt
förekommande. Inom den offentliga sektorn
arbetar drygt en tredjedel deltid vilket kan
jämföras med knappt 20 procent inom övriga
branscher. Det är framför allt kvinnor som
arbetar deltid. Kvinnor svarar för ca 80 procent
av allt deltidsarbete vilket förklaras av att det är
främst inom de kvinnodominerande branscherna
som deltidsarbete förekommer. Inom vård- och
omsorgssektorn arbetar totalt sett 44 procent
deltid. 47 procent av kvinnorna arbetar deltid
inom denna sektor. Utvecklingen av
deltidsarbete under 1990-talet tyder inte på att
andelen som arbetar deltid har ökat. Dock är det
fortfarande så att en stor andel av de anställda
inom den offentliga sektorn, i synnerhet inom
vård- och omsorgssektorn, arbetar deltid.
Arbetslöshet
Under inledningen av 1990-talet ökade
arbetslösheten mest för män som ett resultat av
den kraftigt minskade sysselsättningen inom
tillverknings- och byggnadsindustrin. Under
konjunkturuppgången åren 1994 och 1995
minskade dock arbetslösheten för män medan
arbetslösheten för kvinnor i stort var oförändrad.
Detta förklaras av att uppgången medförde en
ökad sysselsättning inom industrin.
Arbetslöshetsökningen bland kvinnor beror till
stor del på neddragningarna inom den offentliga
sektorn. Även de stora personalnedskärningarna
inom det kontorsadministrativa området har
bidragit till kvinnors ökade arbetslöshet. I slutet
av mars 1993 var skillnaden mellan mäns och
kvinnors arbetslöshet som störst, 3,3
procentenheter. Därefter närmade sig dock
kvinnornas arbetslöshet männens till följd av
fortsatta besparingar inom den offentliga
sektorn, företrädesvis inom kommunerna.
Samtidigt kunde män i större utsträckning ta del
av den konjunkturuppgång som inträffade under
åren 1994 och 1995.
Diagram 3.2 Öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende åtgärder i förhållande till arbetskraften
Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten
minskat kraftigt. För kvinnor var nedgången i
arbetslösheten under hösten 1997 främst en
effekt av kunskapslyftet medan män i större
utsräckning kunde ta del av
konjunkturuppgången. Under det första halvåret
1998 har arbetslösheten fortsatt att ligga på en
låg nivå jämfört med föregående år. I augusti
1998 uppgick den öppna arbetslösheten till 7,7
procent för kvinnor och 6,8 procent för män.
Detta innebär att arbetslösheten har minskat
med 1,4 procentenheter för män och 1,2
procentenheter för kvinnor sedan sommaren
1997.
För såväl unga kvinnor som unga män har den
senaste utvecklingen på arbetsmarknaden
inneburit en förbättring. Arbetslösheten bland
ungdomarna har minskat sedan årsskiftet
1996/97. I dag uppgår arbetslösheten bland unga
män till 12,4 procent och till 14,3 procent för
unga kvinnor. En förklaring till den positiva
utveckling under det senaste halvåret är en ökad
sysselsättning, främst i form av tidsbegränsade
anställningar.
Både antalet långtidsarbetslösa och antalet
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna har
minskat kraftigt under innevarande budgetår.
Målet för AMV är att högst 75 000 personer i
genomsnitt under budgetåret får vara
långtidsarbetslösa och att högst 100 000 personer
i genomsnitt under budgetåret får vara
långtidsinskrivna. I slutet av augusti 1998 var 53
000 personer långtidsarbetslösa och 88 000
personer långtidsinskrivna. Orsaken till att
målen överträffats har
främst varit att regeringen har underskattat
kraften i konjunkturförbättringen. Bland
ungdomarna är minskningen av antalet
långtidsarbetslösa särskilt påtaglig under det
senaste året. Regeringens mål är att ingen
ungdom skall vara arbetslös i mer än 100 dagar
utan att få ett erbjudande om arbete eller
utbildning. I slutet av augusti 1998 var 5 800
ungdomar i åldern 18-24 år långtidsarbetslösa
och av dessa hade 2 900 inte fått något
erbjudande om arbete eller utbildning. Således
har AMS inte lyckats uppnå regeringens mål för
ungdomar.
För de utländska medborgarna – i synnerhet
de utomnordiska medborgarna – är
arbetsmarknadsläget besvärligt. Samtidigt som
många av de tidigare arbetskraftsinvandrarna har
förlorat sina arbeten under 1990-talet har många
av de nyanlända inte kunnat etablera sig på
arbetsmarknaden. Den senaste tidens ökade
arbetskraftsefterfrågan har emellertid medfört att
arbetslösheten också har minskat bland de
utländska medborgarna. Arbetslösheten bland de
utländska medborgarna uppgår i dag till knappt
21 procent vilket är en kraftig nedgång jämfört
med första halvåret 1997 då arbetslösheten
uppgick till drygt 25 procent.
Sysselsättningsgraden är dock fortfarande väldigt
låg bland de utländska medborgarna, ca 46
procent första halvåret 1998 jämfört med ca 44
procent första halvåret 1997.
EU:s sysselsättningsriktlinjer
I samband med 1998 års ekonomiska
vårproposition lämnade Sverige in en nationell
handlingsplan för sysselsättningen till EU-
kommissionen. Sveriges handlingsplan bygger,
liksom övriga medlemsländers, på de riktlinjer
för sysselsättning som antogs vid toppmötet om
sysselsättning i Luxemburg november 1997 och
av Europeiska rådet i december 1997. I
slutsatserna från toppmötet utvecklas också
synen på den procedur för samordning och
övervakning som Amsterdamfördraget och
sysselsättningsriktlinjerna innebär. Riktlinjerna
skall infogas i nationella handlingsplaner för
sysselsättningen som utarbetas av
medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv. En
första avstämmning av medlemsstaternas
handlingsplaner gjordes vid Europeiska rådets
möte i Cardiff i juni 1998. Därefter har
handlingsplanerna kompletterats men en
implementeringsrapport under sommaren 1998.
EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra
huvudområden; att förbättra anställbarheten, att
utveckla företagarandan, att uppmuntra
företagens och de anställdas anpassningsförmåga
och att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje
huvudområde finns ett antal riktlinjer som anger
vad länderna bör göra och i vissa fall finns
konkreta mål som länderna skall sträva efter att
uppnå. Sysselsättningsriktlinjerna, vars
inriktning Sverige aktivt har påverkat, ligger väl i
linje med den svenska arbetsmarknadspolitiken
och innebär framförallt att förhindra
långtidsarbetslöshet bland alla grupper i
samhället genom en ökad prioritering av
utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik för
att därigenom öka anställbarheten.
I tre fall anger riktlinjerna kvantitativa mål för
medlemsländernas sysselsättningspolitik. För det
första skall alla arbetslösa ungdomar erbjudas
arbete, åtgärd, utbildning eller någon annan
aktiverande insats inom 6 månader. För det
andra skall motsvarande erbjudas arbetslösa
vuxna inom 12 månader. Slutligen skall andelen
arbetslösa som deltar i aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgå till
genomsnittet för de tre mest framgångsrika
länderna, vilket är 20 procent.
Sverige uppfyller väl de tre kvantitativa målen.
I flera fall är regeringens ambition mer
långtgående än vad riktlinjerna anger, bl. a. vad
gäller åtgärder för unga arbetslösa.
7.2.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Arbets- och kompetenslinjen utgör hörnstenen i
den svenska arbetslivs- och
arbetsmarknadspolitiken. Aktiva insatser
prioriteras före passivt understöd för att främja
en snabb platstillsättning och motverka
långtidsarbetslöshet och utslagning från
arbetsmarknaden. Det innebär att de som har
svårigheter att få eller behålla ett arbete i första
hand skall erbjudas utbildning eller andra
kompetenshöjande insatser för att öka deras
anställbarhet. Dessa insatser tillsammans med en
effektiv platsförmedling motverkar
inflationsdrivande flaskhalsar och förbättrar
därmed arbetsmarknadens funktionssätt. Det är
även av stor betydelse att arbetslivet främjar
kompetensutveckling samt lika villkor för
kvinnor och män på arbetsmarknaden och i
arbetslivet. Jämställdhetspolitiken skall
genomsyra samtliga politikområden och
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken är ett
viktigt instrument för att förbättra
jämställdheten mellan kvinnor och män i
arbetslivet och därmed samhällslivet i övrigt.
Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt
instrument för att nå regeringens övergripande
mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning
och därmed för att nå de kortsiktiga målen om
halverad arbetslöshet och ökad sysselsättning
samt det långsiktiga målet om full sysselsättning.
Sverige befinner sig för närvarande i begynnelsen
av en högkonjunktur. Centrala uppgifter för
arbetsmarknadspolitiken är därför att snabbt och
effektivt tillsätta de lediga platserna och att i
största möjliga mån stimulera arbetskraftens
rörlighet i syfte att öka sysselsättningen samt
motverka inflationsdrivande flaskhalsar och
bristsituationer. De förändringar som ägt rum år
1997 och det som genomförs under år 1998
strävar till att höja effektiviteten inom
arbetsmarknadspolitiken. Detta sker dels genom
en fortsatt prioritering av utbildnings- och
kompetenshöjande insatser, dels genom en ökad
decentralisering av arbetsmarknadspolitiken och
av förstärkt verksamhetsuppföljning.
Arbetsmarknadspolitiken bör utvecklas så att
den också förenar miljö- och sysselsättningsmål
och samtidigt påskyndar omställningen till en
ekologisk hållbar utveckling.
Arbetslivspolitiken skall främja arbetslivets
utveckling med möjlighet till personlig
utveckling och arbete för den enskilde samt ökad
tillväxt och produktivitet genom ny teknik,
organisationsförändringar, kompetensutveckling
och en sund lönebildning. Den har till uppgift att
förebygga arbetsskador och ohälsa i arbetslivet
och därigenom motverka utslagning samt att
hjälpa människor tillbaka i arbete. En annan
viktig uppgift är att utveckla ny kunskap och att
föra kunskaper och erfarenheter vidare, så att
arbetsmiljöarbetet kan förbättras ytterligare.
Arbetslivspolitiken skall också motverka en
uppdelning av arbetslivet vad gäller arbetsvillkor,
bland annat de olika villkor som råder mellan
kvinnor och män på grund av den
könsuppdelade arbetsmarknaden och den
ojämna fördelningen av ansvaret för hem och
barn. Till arbetslivspolitiken hör också frågor om
arbetsrätt och arbetstider. Ett bra arbetsliv och
fungerande spelregler på arbetsmarknaden ökar
produktiviteten samt främjar ekonomisk tillväxt
och sysselsättning.
Jämställdhetspolitiken skall genomsyra alla
politikområden. Inom ramen för
jämställdhetspolitiken fortsätter arbetet med att
omfördela makt och inflytande mellan kvinnor
och män i samhället. Ett jämställdhetsperspektiv
skall genomsyra alla delar av regeringens politik.
Ett centralt mål för regeringens politik för arbete
och tillväxt är att det råder lika villkor för män
och kvinnor på arbetsmarknaden och i
arbetslivet.
Staten som arbetsgivare utgör en del av den
statliga förvaltningspolitiken. Området omfattar
främst hur staten som arbetsgivare behandlar
frågor om personal- och chefsförsörjning,
personalutveckling och personalrörlighet samt
löne- och anställningsfrågor.
Regeringen har i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136, bet. KU 1997/98:31, rskr.
1997/98:294) lagt fram riktlinjerna för
förvaltningspolitiken i stort. Regeringen
kommer bl.a. att ägna ökad uppmärksamhet åt
kompetens- och utbildningsfrågor i syfte att
stimulera myndigheternas kompetensförsörjning
och främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen.
I enlighet med vad som sades i
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, Utg.omr. 14, s. 80 ff.) har
myndigheterna ålagts att inom ramen för
regeringens system för arbetsgivarpolitisk
uppföljning årligen redovisa sin
kompetensförsörjning och de mål som gäller för
denna. En samlad redovisning av innevarande års
arbetsgivarpolitiska uppföljning lämnas i den
reviderade finansplanen (prop. 1998/99:1 Vol. 1,
avsnitt 9).
Under maj 1998 träffade Arbetsgivarverket
ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos
staten (RALS 1998-2001) med de centrala
arbetstagarorganisationerna. En utförligare
beskrivning lämnas i den reviderade finansplanen
(Vol. 1, avsnitt 9).
I propositionen om den statliga
förvaltningspolitiken återges regeringens
chefspolicy (s. 51 ff.) där myndighetscheferna
ses som främsta målgrupp. Myndighetscheferna
förväntas i sin tur tillämpa regeringens policy på
underlydande chefer.
I propositionen har regeringen också uttalat
att den avser att se över regleringen av bisysslor
inom statsförvaltningen, främst avseende
skyldigheten att anmäla sådan syssla. Översynen
påbörjas under hösten.
7.2.3 Effekter av statliga insatser
Arbets- och kompetenslinjen har varit
vägledande för insatserna inom
arbetsmarknadspolitiken, vilket hittills också
visat sig ge positiva resultat. De lediga platserna
har tillsatts relativt snabbt. Flaskhalsar och
bristyrken har kunnat motverkas.
Arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har
minskat kraftigt. Antalet sysselsatta och
arbetslösa arbetshandikappade och utländska
medborgare har förändrats på ungefär samma
sätt som för övriga. En bidragande orsak till
detta har också varit, förutom
konjunkturuppgången, regeringens
utbildningssatsning kunskapslyftet.
Grupper med en svagare anknytning till
arbetsmarknaden såsom ungdomar,
arbetshandikappade och invandrare har
prioriterats till de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna genom att de fått en större andel av
åtgärdsplatserna än vad de utgör av de arbetslösa.
Den stigande arbetslösheten bland kvinnor har
också motverkats genom att arbetslösa kvinnor
har fått en allt större del av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
För ungdomarna har långtidsarbetslösheten
under det senaste året minskat kraftigt, vilket
delvis är ett resultat av regeringens starkt uttalade
ambition att ingen ungdom skall vara arbetslös i
100 dagar eller mer utan att få ett erbjudande om
ett jobb eller utbildning.
De ökade medlen till JämO från och med
budgetåret 1997 har inneburit att JämO har
intensifierat sitt arbete bl.a. med att följa upp
arbetsgivares aktiva jämställdhetsarbete.
7.2.4 Regeringens slutsatser
För att uppnå regeringens mål om en ökad
sysselsättning och halverad arbetslöshet i slutet
av år 2000 är det viktigt att arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken än mer inriktas mot att främja
tillväxten i ekonomin. Viktiga instrument inom
arbetsmarknadspolitiken för att uppnå målen är
en fortsatt prioritering av en snabb tillsättning av
de lediga platserna samtidigt som de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör användas
mer strategiskt för att motverka flaskhalsar och
bekämpa långa tider utan reguljärt arbete. Den
inriktning som regeringen redan påbörjat med en
ökad satsning på yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning framför
praktikåtgärder för att motverka bristyrken och
flaskhalsar bör fortsätta. Trots den förbättrade
arbetsmarknadssituationen bedömer regeringen
att det även under de närmaste åren kvarstår
behov av relativt omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser främst för att
erbjuda arbetslösa kompetenshöjande insatser
för att öka anställbarheten. Det är även viktigt att
i konjunkturuppgången rikta insatser mot redan
anställda för att motverka bristyrken samtidigt
som arbetslösa som ersätter dem som deltar i
olika kompetenshöjande insatser får en chans att
få den nödvändiga arbetslivserfarenhet som krävs
för att öka deras chanser till ett reguljärt arbete.
Det finns ett stort behova av ökad IT-kompetens
i hela samhället. Regeringen anser att det är
viktigt att IT-kompetensen inom den offentliga
sektorn breddas.
Inom arbetslivspolitiken har ansträngningar
fortlöpande gjorts för att fullfölja regeringens
ambition att förbättra förutsättningarna för att
åstadkomma moderna arbetsorganisationer i
arbetslivet. Dessa kännetecknas av delaktighet,
helhetsperspektiv, jämställdhet mellan kvinnor
och män, kompetensutveckling av de anställda
samt en god arbetsmiljö i övrigt med
förebyggande av fysiska och psykiska
hälsorisker. Regeringens uppfattning är att ett
säkert och utvecklande arbetsliv är en
förutsättning för det pågående arbetet med att
åstadkomma en ekologisk hållbar utveckling.
JämO skall främja jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet och i samhället samt för att
se till att jämställdhetslagen följs. De ökade
medlen som har anvisats till JämO har inneburit
att JämO kunnat intensifiera sin verksamhet.
Det är dock för tidigt att göra en
helhetsbedömning av effekterna av
resursförstärkningen. JämO skall senast den 1
mars 1999 redovisa hur det ökade anslaget har
påverkat myndighetens verksamhet. Först
därefter kommer regeringen att göra en djupare
analys av verksamhetens inriktning och
omfattning.
7.3 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Arbetsmarknadspolitiken är en integrerad del i
den ekonomiska politiken. Regeringens
utbildningssatsning kunskapslyftet anknyter i
högsta grad till arbets- och kompetenslinjen
inom arbetsmarknadspolitiken. Detta gäller även
de stöd som finns till ökat företagande och ökad
sysselsättning. De ökade statsbidragen till
kommunerna, en nivåhöjning med 20 miljarder
kronor år 2000 jämfört med år 1996, innebär
möjligheter för kommunerna att behålla och
utöka sin personalstyrka.
Utgiftsutvecklingen
Utfall
19972
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
19982
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Arbetsmarknad
32 855
34 529
33 517
34 721
35 347
33 765
Arbetsliv
5 745
5 584
5 632
5 377
5 417
5 433
Jämställdhet mellan kvinnor och män
20
31
35
33
34
34
Staten som arbetsgivare
8 161
8 104
8 004
8 143
8 083
8 175
Totalt för utgiftsområde 14
46 781
48 248
47 188
48 274
48 881
47 407
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen
2. Exklusive äldreanslag
8 Arbetsmarknad
8.1 Omfattning
Arbetsmarknadsverket (AMV) är den
myndighet som i huvudsak svarar för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten under
verksamhetsområdet. Utgifterna under
verksamhetsområdet avser därför till största
delen finansieringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och AMV:s
förvaltningskostnader. Verksamhetsområdet
omfattar även utgifter för Europeiska
socialfonden, utgifter för Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering samt utgifter
för vissa kostnader för införandet av en allmän
och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Inom
verksamhetsområdet finns även
avgiftsfinansierade verksamheter såsom
Arbetslivstjänster och Aske kursgård som inte
redovisas på statsbudgeten.
8.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
19971
Anslag
1998 2
Utgifts-
prognos
19983
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
32 855
34 529
33 517
34 721
35 347
33 765
1 I beloppet ingår ej 3,1 miljarder kronor för utgifter från det äldre anslaget 1995/96
X A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
2 Varav anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder höjts med 606 miljoner kronor på
tillägsbudget
3 I beloppet ingår ej 619 miljoner kronor för utgifter från det äldre anslaget1995/96
X A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Vid utgången av år 1997 var ca 11 500 årsarbetare
anställda inom AMV, varav ca 9 500 på
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Under budgetåret 1997 deltog i genomsnitt
drygt
197 000 personer per månad i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som finansieras under
verksamhetsområdet samtidigt som drygt 51 000
personer var anställda med lönebidrag eller i
skyddad anställning hos offentliga arbetsgivare
(OSA). Under det första halvåret 1998
omfattade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
i genomsnitt 187 500 personer per månad och
antalet personer anställda med lönebidrag eller
OSA uppgick till drygt 54 000 personer.
Förändringar
Riksdagens beslut att AMV under budgetåren
1995/96–1998 skall spara 307 miljoner kronor på
AMS och länsarbetsnämndernas
förvaltningskostnader har genomförts och de
återstående omställningsarbetet fullföljs under
budgetåret 1998. Riksdagen beslutade med
anledning av förslag i budgetpropositionen för
budgetåret 1998 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:AU1, rskr. 1997/98:125) att AMV får
använda totalt 850 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut, dvs. 150 miljoner
kronor mer än under budgetåret 1997.
Under åren 1997 och 1998 har det i takt med
konjunkturförbättringen skett en successiv
omläggning av politiken bort från
praktikåtgärder till mer tillväxtfrämjande
åtgärder såsom olika former av utbildning. Som
ett resultat av detta har bl.a. den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen ökat och färre
personer deltagit i praktikåtgärder under det
första halvåret 1998 jämfört med motsvarande
period i fjol. Riksdagen beslutade vidare på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 om ett nationellt program för IT–
utbildning (prop. 1997/98:1, yttr.
1997/98:AU3y, bet. 1997/98:FiU11, rskr.
1997/98:44) som skall pågå under 1998 och 1999.
En särskild satsning har påbörjats för att
minska arbetslösheten främst bland lågutbildade
ungdomar genom en utvecklingsgaranti som
tillsammans med kommunernas ansvar för unga
arbetslösa syftar till att ungdomar skall erbjudas
aktiva insatser inom 100 dagars arbetslöshet. Det
har även skett en sysselsättningssatsning inom
byggsektorn på grund av den mycket höga
arbetslösheten bland byggnadsarbetare. Detta
har skett bl.a. genom att arbetsmarknadspolitiska
resurser, främst i form av anställningsstöd,
riktats till byggprojekt inom de omfattande
satsningar regeringen tagit initiativ till inom
miljö- och energiområdet för ett ekologiskt
hållbart Sverige.
I regeringens strävan att förenkla reglerna
kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
bl.a. åtgärderna beredskapsarbete,
rekryteringsstöd och utbildningsvikariat
sammanförts till en stödform, anställningsstöd.
Finansieringsbidraget har höjts för arbetsgivare
som anordnar arbetsplatsintroduktion för att
bl.a. motverka undanträngningseffekter. Av
samma skäl har också kraven på samråd med de
fackliga organisationerna skärpts innan någon
placeras i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Till
följd av att ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen har höjts har även
utbildningsbidragets storlek för personer som
har rätt till arbetslöshetsersättning ökat i
motsvarande utsträckning.
Arbetslösa invandrare har fått en möjlighet till
ett förlängt starta-eget bidrag. För att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden har även under
budgetåret 1998 avsatts 30 miljoner kronor till
särskilda brytprojekt. Ramen för otraditionella
insatser har ökat från 600 miljoner kronor under
budgetåret 1997 till 1 792 miljoner kronor under
år 1998 bl.a. för att göra det möjligt att öka det
lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken. Av
detta belopp är 1 742 miljoner kronor beräknade
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och 50 miljoner kronor under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade. Den utökade
ramen för otraditionella insatser är främst ett
resultat av regeringens beslut att initiera en
regional försöksverksamhet kring en offensiv
regional och lokal arbetsmarknadspolitik fram
till utgången av budgetåret 1999.
Försöksverksamheten pågår i Skåne, Dalarnas,
Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands län. Den
innebär bl.a. att målet för omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ersatts
med ett sysselsättningsmål och ett mål för den
totala obalansen på arbetsmarknaden i form av
andelen som är arbetslösa eller befinner sig i
någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd, samt en
utökad ram för otraditionella insatser under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Reglerna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna gäller dock för den pågående
försöksverksamheten utan undantag.
Prioriteringar
Under år 1999 skall den omläggning av
arbetsmarknadspolitiken mot en mer
tillväxtinriktad politik som påbörjats under det
senaste året fortsätta. Riksdagens beslut om en
regional näringspolitik och om ett program för
utarbetande av regionala tillväxtavtal bör kunna
resultera i förbättrad samordning av statens
resurser för tillväxt och sysselsättningsfrämjande
åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken spelar en
viktig roll i detta sammanhang.
Antalet personer i olika yrkesinriktade
utbildningar skall hållas på en hög nivå samtidigt
som praktikåtgärderna skall fortsätta att minska.
Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att snabbt
tillsätta lediga platser och motverka långa
arbetslöshetstider. Det sker främst genom en
effektiv platsförmedling med kompetenshöjande
insatser för att öka de arbetssökande
anställbarhet men också via olika åtgärder som
understryker arbetslöshetsförsäkringens roll som
en omställningsförsäkring. Därigenom kan
tillväxten och sysselsättningen öka och
arbetslösheten minska utan att inflationen tar
fart. Under år 1999 skall målen för
arbetsmarknadspolitiken och AMV vara att:
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete.
8.3 Resultatbedömning och
slutsatser
Övergripande mål och verksamhetsmål budgetåren
1997 och 1998
För budgetåren 1997 och 1998 angavs tre
övergripande mål för AMV:
- hålla nere vakanstiderna för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan arbete.
De övergripande målen har brutits ned till ett
antal verksamhetsmål. De kvantitativa
verksamhetsmålen och AMV:s resultat återfinns
i följande tabell.
Tabell 4.2 Kvantitativa verksamhetsmål för budgetåren 1997 och 1998
Mål 1997
Resultat 1997
Mål 1998
Resultat första
halvåret 1998
Andel av de lediga platser som anmäls till
af som skall anvisas med lämplig sökande
88%
89%
90%
91%
Antal långtidsarbetslösa skall i
genomsnitt per månad inte överstiga
100 000
94 800
73 000
57 600
Alla långtidsarbetslösa ungdomar skall
erbjudas arbete eller åtgärd inom 100
dagar
Ej mål 1997
Ej mål 1997
0
2 600
Antal långtidsinskrivna skall i genomsnitt
per månad inte överstiga
120 000
118 900
100 000
97 400
Antal personer som deltar i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
inte överstiga
207 000
197 100
130 000*
124 300*
Antal arbetshandikappde som deltar i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
minst utgöra
26 000
27 000
17 000*
18 600*
Antal sysselsatta inom ramen för anslaget
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade skall minst utgöra
50 000
51 000
53 000
54 000
Målsättning för den genomsnittliga
bidragsnivån i lönebidrag
60%
59%
58%
60%
* Exklusive Skåne, Gävleborgs, Dalarnas, Jämtlands och Värmlands län som är försökslän
AMV har uppnått samtliga verksamhetsmål med
undantag för den planerade omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
budgetåret 1997. Under första halvåret 1998 har
AMV inte uppnått verksamhetsmålen för den
planerade omfattningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, antalet
långtidsarbetslösa ungdomar och bidragsnivån
för lönebidrag.
Under budgetåret 1997 reviderades målen för
antalet långtidsarbetslösa och antalet
långtidsinskrivna arbetssökande. Revideringen av
verksamhetsmålen gjordes delvis på grund av
förändringar i AMV:s verksamhetsstatistik, men
huvudskälet var det försämrade
arbetsmarknadsläget under det första halvåret
1997. Förändringen av arbetslöshetsdefinitionen
i verksamhetsstatistiken får till följd att det
redovisade antalet arbetslösa ökar något
samtidigt som en större överensstämmelse med
SCB:s officiella arbetslöshetsstatistik uppnås.
Under budgetåret 1998 har målen för den
planerade omfattningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder reviderats när
försöksverksamheten utökades till att omfatta
Skåne, Gävleborgs, Dalarnas, Jämtlands och
Värmlands län.
Under den senare delen av år 1997 ökade
platsinflödet vid arbetsförmedlingarna. Andelen
platser med anvisad lämplig sökande har ökat
fram till första halvåret 1998. De platser som inte
har fått lämpliga sökande anvisade återfinns
främst inom yrken med krav på relativt hög
utbildning – i många fall eftergymnasial
utbildning eller krav på teoretisk
specialkompetens. I samband med att
platsinflödet ökade uppstod en tendens till att
vissa arbetsgivare hade svårigheter att rekrytera
efterfrågad arbetskraft. Det gällde främst lediga
platser med krav på högskoleutbildning inom
teknik och data, hälso- och sjukvård och
lärarplatser. AMV skall noggrant följa varje
tendens till flaskhalsar på arbetsmarknaden.
AMS redovisar varje månad utvecklingen till
Arbetsmarknadsdepartementet. AMS utarbetar
också i enlighet med regeringens uppdrag en ny
metod för att följa vakanstiderna för lediga
platser. Under hösten 1998 kommer AMS att
påbörja mätningar som bygger på intervjuer
med arbetsgivarna i syfte att mäta tiden från att
platsen anmälts till arbetsförmedlingen till att
arbetsgivaren anser att de fått förslag på sökande
för att kunna anställa. Även den kvalitativa
aspekten om arbetsgivaren är nöjd med
arbetsförmedlingens insatser kommer att mätas.
Härigenom bör det enligt regeringens
bedömning bli möjligt att på ett bättre sätt mäta
och följa vakanstidernas utveckling.
Under budgetåret 1998 skall de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna användas så
att de tillsammans med anvisning av lämpliga
sökande till de lediga platserna medverkar till att
bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Resultatinformation inom de prioriterade
områdena
Ovan har regeringen redogjort för resultaten
under budgetåren 1997 och 1998 på en mera
övergripande nivå. Regeringen har som mål att
sökande som har särskilt svårt att hävda sig på
arbetsmarknaden skall prioriteras i den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I det
följande ges en mera detaljerad beskrivning för
olika sökandegrupper och andra prioriterade
områden för budgetåret 1997 och första halvåret
1998. I tabellen nedan framgår i vilken
utsträckning olika grupper av arbetssökande har
fått ta del av de konjunkturberoende åtgärderna i
förhållande till hur stor andel de utgör av de
arbetslösa. Som framgår av tabellen är kvinnor,
ungdomar, arbetshandikappade samt
utomnordiska medborgare något
överrepresenterade bland dem som får åtgärder.
Det finns dock en tendens till att utomnordiska
medborgare prioriteras i allt mindre utsträckning
till åtgärder.
Tabell 4.3 Andel arbetslösa samt i åtgärd fördelat på kön
och ålder och bland prioriterade grupper (procent)
ARBETSLÖSA 1
ÅTGÄRDER
95/96
97
98 2
95/96
97
98 2
Kvinnor
46
46
44
46
48
49
Män
54
54
56
54
52
51
Totalt
100
100
100
100
100
100
55– år
9
9
9
6
4
4
25–54 år
68
70
73
66
69
70
20–24 år
19
18
15
23
20
19
18–19 år
4
3
2
5
7
6
Totalt
100
100
100
100
100
100
Arbets-
handikappade
9
10
10
14
15
15
Utomnordiska
medborgare
11
11
11
14
13
12
1 Enligt ny arbetslöshetsdefinition i AMV:s verksamhetsstatistik
2 Avser första halvåret 1998
Långtidsarbetslösa
Långtidsarbetslösheten ökade kraftigt i takt med
att arbetslösheten steg under
konjunkturnedgången i början av 1990–talet.
Under budgetåret 1997 har utvecklingen vänt
och långtidsarbetslösheten minskar både bland
män och kvinnor. Andelen långtidsarbetslösa av
samtliga arbetslösa uppgick till 20 procent under
det första halvåret 1998. Antalet
långtidsarbetslösa har minskat med 47 procent
bland kvinnor och med 44 procent bland män
första halvåret 1998 jämfört med ett år tidigare.
Diagram 4.1 Antal långtidsarbetslösa januari 1992 till juli
1998
De viktigaste förklaringarna till att
långtidsarbetslösheten har minskat under år 1997
är kunskapslyftet och möjligheten att få tillfällig
avgångsersättning samt de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De
långtidsarbetslösa utgjorde 36 procent av
samtliga arbetslösa som hade påbörjat en åtgärd.
Långtidsinskrivna
Personer som har varit inskrivna mer än två år på
arbetsförmedlingen och inte haft reguljärt arbete
räknas som långtidsinskrivna. Män är
överrepresenterade bland de långtidsinskrivna.
Det beror bl.a. på att kvinnor i större omfattning
har vikariat och timanställning. Åldersmässigt är
de långtidsinskivna relativt jämt fördelade över
alla åldrar, förutom i de allra yngsta åldrarna. De
grupper av arbetssökande som har den högsta
andelen långtidsinskrivna är arbetshandikappade
och personer med utomnordiskt medborgarskap.
De individuella handlingsplanerna har stor
betydelse för möjligheterna att snabbt hitta
lämpliga åtgärder som innebär att den
arbetssökande får ett reguljärt arbete. I
regleringsbrevet för AMV för budgetåret 1997
fastslogs att alla arbetssökande som var eller
riskerade att bli långtidsarbetslösa skall ha en
individuell handlingsplan. I slutet av juni 1997
hade 60 procent av de sökande som var eller
riskerade att bli långtidsarbetslösa en individuell
handlingsplan. Vid motsvarande tidpunkt år
1998 hade 91 procent av dessa sökande en
handlingsplan. Enligt de upprättade
handlingsplanerna har bl.a. 44 procent av
kvinnorna och 39 procent av männen behov av
att erhålla kompetenshöjande insatser.
Tabell 4.4 Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
och deras andel av arbetslösa respektive samtliga inskrivna
LÅNGTIDSARBETSLÖSA
LÅNGTIDS-
INSKRIVNA 2
1997
1998 1
1998
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Kvinnor
40 071
24
23 104
18
39 460
18
Män
54 770
27
34 494
22
57 954
23
Totalt
94 841
26
57 597
20
97 414
20
55– år
14 445
44
9 785
37
9 807
24
25–54 år
61 864
24
39 532
19
82 041
24
20–24 år
17 401
27
7 921
18
5 550
7
18–19 år
1 132
10
360
6
16
0
Totalt
94 841
26
57 597
20
97 414
20
Arbets-
handikappade
12 699
35
8 178
28
22 020
39
Utomnordiska
medborgare
11 313
29
7 233
23
15 547
28
1 Avser första halvåret 1998
2 Arbetssökande som varit inskrivna vid förmedlingen i minst två år och som
under denna tid ej har haft ett reguljärt arbete
Ungdomar
Arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt
problematiskt, även om ungdomsarbetslösheten
har minskat under år 1997 jämfört med
föregående år. Ungdomar har generellt sett en
större chans än övriga grupper att få ett arbete
när konjunkturen vänder uppåt. De har dock
oftare tidsbegränsade anställningar och arbetar
oftare deltid. Andelen ungdomar i arbetskraften
har minskat kraftigt under 1990–talet. Mellan
åren 1990 och 1997 minskade
arbetskraftsdeltagandet för ungdomar mellan 20
och 24 år från 82 till 63 procent. Den främsta
förklaringen är att allt fler ungdomar studerar.
Under första halvåret 1998 har i genomsnitt
8 300 ungdomar per månad, varav 39 procent
kvinnor och 61 procent män, varit arbetslösa i
mer än 100 dagar. Detta utgör 17 procent av
samtliga arbetslösa ungdomar och 14 procent av
samtliga långtidsarbetslösa.
Långtidsarbetslösheten minskade kraftigt för
ungdomar, både antals– och andelsmässigt,
mellan åren 1997 och 1998. Minskningen var
något större för unga kvinnor än för unga män.
De dominerande arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för unga under år 1997 samt under
första halvåret 1998 var
arbetsmarknadsutbildning,
arbetsplatsintroduktion samt åtgärder inom
ramen för kommunernas ansvar för ungdomar.
Tabell 4.5 Genomsnittliga antalet ungdomar i de vanligaste
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
1997
19981
Totalt
Andel
Totalt
Andel
kv
män
kv
män
Kommunalt
ansvar 18–20 år
14 120
60
40
14 440
60
40
Arbetsplats-
introduktion
12 310
46
54
7 980
45
55
Arbetsmarknads-
utbildning
7 230
42
58
9 140
40
60
1Avser första halvåret 1998
Äldre
Andelen äldre som deltar i arbetslivet har
minskat kraftigt under 1900-talet men
sysselsättningsgraden är alltjämt mycket hög i ett
internationellt perspektiv. Arbetskraftens
medelålder kommer att stiga under de närmaste
tio åren till följd av att andelen i åldrarna 55–64
år ökar kraftigt. Under lågkonjunkturen under
1990–talet ökade genomsnittsåldern bland de
sysselsatta betydligt. Detta har inneburit att
andelen äldre på arbetsplatserna ökar vilket
medför att arbetsgivarna försöker rekrytera
yngre personer. En bidragande orsak är att äldre
har en allmänt lägre utbildningsnivå jämfört med
den yngre åldersgruppen och arbetsgivarna vill
rekrytera personer med ny och högre
kompetens. Det har blivit allt vanligare att äldre
lämnar arbetslivet före 65 års ålder. År 1997
förvärvsarbetade 39 procent av männen året
innan de fyllde 65 år jämfört med 28 procent av
kvinnorna.
Arbetslösheten för de äldre ligger lägre än
genomsnittet. Samtidigt har de äldre som
förlorat sitt arbete mycket svårt att åter komma
in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att under
rådande konjunkturuppgång uppmärksamma de
äldres situation på arbetsmarknaden. Inom
ramen för Finlands ordförandeskap kommer den
finska regeringen sätta arbetsmarknadsfrågor för
de äldre i fokus. Den svenska regeringen
kommer att särskilt uppmärksamma de äldres
situation på arbetsmarknaden under FN:s äldreår
1999.
De äldre skall prioriteras i AMV:s verksamhet.
Under budgetåret 1997 var i genomsnitt per
månad knappt 33 000 personer i åldersgruppen
55-64 år öppet arbetslösa, varav drygt 19 000 var
män och ca 14 000 kvinnor. Den dominerande
arbetsmarknadpolitiska åtgärden för äldre var
under budgetåret 1997 arbetslivsutveckling
(ALU), där i genomsnitt 4 500 personer i
åldersgruppen deltog. Av dessa var 30 procent
kvinnor och 70 procent män. Den 1 november
1996 infördes en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd under utgiftsområde 13 som enbart riktar
sig till äldre långtidsarbetslösa över 55 år,
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA).
Det genomsnittliga antalet deltagare per
månad var under budgetåret 1997 drygt 5 000
personer. Under första halvåret 1998 ökade det
genomsnittliga antalet som omfattas av åtgärden
till ca 7 000 personer. Åtgärdsplatserna fördelade
sig relativt jämt mellan könen. Det successivt
förbättrade läget på arbetsmarknaden har lett till
att regeringen nu föreslår att åtgärden skall fasas
ut.
Arbetshandikappade
Den öppna arbetslösheten för
arbetshandikappade har minskat de två senaste
åren. Personer med arbetshandikapp har dock en
besvärlig situation på arbetsmarknaden oavsett
konjunkturläge. De arbetshandikappade riskerar
i större utsträckning att bli långtidsarbetslösa
eller långtidsinskrivna än övriga arbetssökande.
Personer med arbetshandikapp prioriterades till
de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna under år 1997, liksom första halvåret
1998. De utgjorde 15 procent av deltagarna
samtidigt som deras andel av de öppet arbetslösa
utgjorde 10 procent.
AMV har uppfyllt de mål som rör
omfattningen av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för personer med arbetshandikapp år
1997 och första halvåret 1998, vilket framgår av
tabell 4.1. Personer med arbetshandikapp har fått
fler platser än målsättningen både i
konjunkturåtgärder och i särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Arbetshandikappade
kvinnor är dock något underrepresenterade i de
särskilda åtgärderna för arbetshandikappade
medan deras andel i de konjunkturberoende
åtgärderna motsvarar deras andel av de
arbetslösa.
Personer med funktionshinder som har fått en
konjunkturåtgärd har främst fått en anvisning till
arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling,
arbetspraktik samt Ami.
Personer med arbetshandikapp får inte
arbetsmarknadsutbildning i högre omfattning än
andra grupper av arbetssökande. Av utredningen
Aktivt lönebidrag (SOU 1997:5) framgår att
varannan sökande med arbetshandikapp saknade
gymnasieutbildning, vilket kan jämföras med att
var fjärde sökande saknade gymnasieutbildning
av samtliga sökande i oktober 1996.
Av de arbetshandikappade som fått en
konjunkturberoende åtgärd hade i genomsnitt 24
procent ett arbete 90 dagar efter avslutad åtgärd
under första halvåret 1998. Det är en ökning med
sju procentenheter jämfört med budgetåret 1997.
Arbetshandikappade ungdomar
De arbetshandikappade ungdomarna utgjorde
drygt tre procent av alla kvarstående arbetslösa
ungdomar mellan 18–24 år under år 1997
respektive under första halvåret 1998. Av dessa
var 45 procent kvinnor och 55 procent män.
Dessa ungdomar fick sju procent av de
konjunkturberoende åtgärderna under samma
period. I genomsnitt var 2 600
arbetshandikappade ungdomar öppet arbetslösa
under år 1997, och under det första halvåret
uppgick de till i genomsnitt 1 700 personer.
Under år 1997 fick drygt 2 000
funktionshindrade ungdomar del av
verksamheten Unga Handikappade, som riktar
sig till funktionshindrade skolungdomar med
särskilda insatser från arbetsförmedlingen eller
arbetsmarknadsinstitut.
Tabell 4.6 Genomsnittliga antalet arbetslösa och arbetshandikappade i vissa åtgärder
1997
1:a halvåret 1998
Tot
Kvinnor
Män
Tot
Kvinnor
Män
Öppet arbetslösa
36 100
46%
54%
28 900
45%
55%
Konjunkturåtgärd
27 900
46%
54%
27 800
47%
53%
Lönebidrag/OSA
51 100
37%
63%
54 000
37%
63%
Totalt vid af/ami1
115 500
42%
58%
109 000
42%
58%
1 I gruppen ingår samtliga arbetslösa med arbetshandikapp samt personer i lönebidrag och OSA.
Utomnordiska medborgare
Antalet utomnordiska medborgare har ökat
under de senaste decennierna, samtidigt som
deras arbetskraftsdeltagande har minskat
betydligt. Andelen sysselsatta i befolkningen
bland de utomnordiska medborgarna har
halverats under 1990-talet från 66 procent år
1990 till 35 procent år 1997. Under samma
period har arbetslösheten bland de utomnordiska
medborgarna ökat från 5 till 33 procent. Det är
en ökning med 28 procentenheter sedan år 1990.
Arbetslösheten varierar mellan personer med
olika medborgarskap. Den högsta andelen
arbetslösa finns bland de afrikanska
medborgarna.
De utomnordiska medborgarnas andel av
åtgärdsplatserna har sjunkit under de senaste
åren. Utomnordiska medborgares andel av
åtgärdplatserna uppgår till 12 procent samtidigt
som deras andel av de arbetslösa uppgår till 11
procent. De vanligaste åtgärderna för
utomnordiska medborgare år 1997 var
arbetslivsutveckling (ALU),
arbetsplatsintroduktion (API) och
arbetsmarknadsutbildning.
Under det första halvåret 1998 har antalet
utomnordiska medborgare som är
långtidsarbetslösa minskat kraftigt. I genomsnitt
under år 1997 var drygt 12 000 utomnordiska
medborgare långtidsarbetslösa. Under det första
halvåret 1998 har det genomsnittliga antalet
minskat till
7 200. Den vanligaste orsaken till att
långtidsarbetslösheten bryts är en placering i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Andelen utomnordiska medborgare som är
långtidsinskrivna och som inte haft arbete under
de senaste två åren uppgick till 28 procent under
det första halvåret 1998. Motsvarande andel för
samtliga arbetssökande var 20 procent.
AMV har tilldelats medel för tillfälliga
personalförstärkningar för att kvaliteten i
förmedlingsarbetet skall upprätthållas. Utsatta
bostadsområden har prioriterats vid fördelningen
av dessa medel.
För kvinnor med utomnordiskt
medborgarskap är situationen särskilt besvärlig.
Andelen sysselsatta kvinnor bland de
utomnordiska medborgarna uppgick år 1997 till
28 procent. Motsvarande siffra för män var drygt
42 procent. Riksdagen har gett regeringen
uppdraget att initiera en studie om
invandrarkvinnornas situation på
arbetsmarknaden. Regeringen har valt att särskilt
belysa de somaliska och irakiska kvinnornas
situation, vilka tillhör de grupper som har det
svårast att komma in på arbetsmarknaden.
Genom tillgänglig statistik kan situationen för
dessa grupper beskrivas utifrån t.ex. arbetslöshet
och sysselsättningsgrad. Som ett komplement till
detta har regeringen valt att beskriva deras
situationen utifrån djupintervjuer. Regeringen
avser att använda undersökningens resultat, som
nyligen presenterades i rapporten, "Somaliska
och irakiska kvinnor på svensk arbetsmarknad", i
bl.a. seminarier för att belysa
invandrarkvinnornas situation.
I rapporten framkommer att många av dessa
kvinnor lever mycket isolerat från det svenska
samhället och en majoritet tillhör inte
arbetskraften. Flera av kvinnorna har avbrutit sfi-
undervisningen av olika skäl. Dessa kvinnors
svaga ställning på den svenska arbetsmarknaden
har många orsaker. Särskilt de somaliska
kvinnorna tillhör de mest isolerade och
marginaliserade grupperna i samhället. Orsaken
till att denna situation har uppstått är många,
bl.a. låg utbildning, ett litet socialt kontaktnät, de
kom till Sverige under perioden då
arbetslösheten ökade samt anpassningsproblem
till ett helt annorlunda samhällssystem.
Regeringen anser att det är av största vikt att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna används
på ett bra och effektivt sätt för att underlätta
integreringen i det svenska samhället och
arbetslivet utifrån individen och de lokala
förutsättningarna.
Åtgärder för arbetslösa i utsatta bostadsområden
Regeringen har föreslagit (prop.1997/98:165) att
lokala utvecklingsavtal bör tas fram för de mest
utsatta stadsdelarna i storstadsregionerna i syfte
att bryta den sociala, ekonomiska och etniska
segregationen i storstadsregionerna. Dessa avtal
bör innehålla lokalt framtagna mål, en
åtgärdsplan, en reglering av statliga och
kommunala åtaganden i respektive område.
Regeringen har vidare föreslagit (prop.
1997/98:165) att en storstadsdelegation som får
till uppgift att utveckla och samordna den
nationella storstadspolitiken tillsätts.
Storstadsdelegationen bör ansvara för
överläggningar med kommuner och andra
berörda aktörer om lokala utvecklingsavtal. För
att öka möjligheterna till samverkan bör medel
för otraditionella insatser inom
arbetsmarknadspolitiken kunna disponeras för
användning inom ramen för lokala
utvecklingsavtal.
Kommuner som omfattas av lokala
utvecklingsavtal bör kunna sluta avtal med
länsarbetsnämnd och försäkringskassan i länet
om lokal samverkan med utvecklingsprogram för
arbetslösa i de utsatta stadsdelarna. Regeringen
avser att tillkalla en särskild utredare för att
förbereda överläggningar om sådana avtal. I
uppdraget bör ingå att analysera vilka
utvecklingsmöjligheter som finns för förbättrad
samverkan mellan olika aktörer och
ersättningssystem.
Jämställdheten på arbetsmarknaden
Arbetslösheten bland män sjönk år 1997 vilket
medförde att årsgenomsnittet blev lika stort som
år 1996, dvs. 8,5 procent. Arbetslösheten bland
kvinnor ökade under de tre första kvartalen och
sjönk sedan markant under det sista kvartalet så
att årsgenomsnittet även här blev lika stort år
1997 som år 1996, dvs. 7,5 procent. Under det
första halvåret 1998 var kvinnors arbetslöshet 6,0
procent och mäns 7,3 procent. En viktig
förklaring till att arbetslösheten är lägre bland
kvinnor än bland män är att huvuddelen av dem
som påbörjat studier inom kunskapslyftet har
varit kvinnor.
Arbetslösheten är alltjämt högre bland män än
bland kvinnor. Männen riskerar också i större
utsträckning att bli långtidsarbetslösa.
Deltidsarbetslösheten är dock fortfarande
oacceptabelt hög och berör främst kvinnor.
Regeringens uttalade intention är att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla
politikområden. Regeringen ställer därför krav
på myndigheterna att tillämpa s.k.
"mainstreaming" som arbetssätt. Det innebär att
de verkställande myndigheterna skall ha ett
jämställdhetsperspektiv i sitt arbete och aktivt
analysera konsekvenserna för kvinnor respektive
män av de åtgärder som vidtas.
Jämställdhetssträvandena inom arbetslivet är
särskilt viktiga för att uppnå en ökad jämställdhet
även i övriga delar av samhället.
Andelen kvinnor i de konjunkturberoende
åtgärderna har ökat med en procentenhet årligen
mellan år 1996 och år 1998 (första halvåret).
Kvinnorna har därmed haft en större andel av
åtgärdsplatserna än vad som motsvarar deras
andel bland dem som registrerats som öppet
arbetslösa. Om kvinnor och män kan sägas få del
av åtgärderna i förhållande till sina andelar av
arbetslösheten beror emellertid på vilka grupper
som inkluderas i jämförelsen. Vissa av åtgärderna
vänder sig till grupper som inte är öppet
arbetslösa, t.ex. deltidsarbetslösa och dem med
tillfälliga timanställningar.
Riksrevisionsverkets översyn av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna ur ett
jämställdhetsperspektiv
Regeringen gav den 21 november 1996
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att göra en
översyn av de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som AMV
förfogar över ur ett jämställdhetsperspektiv. I
uppdraget har ingått att belysa:
- fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna mellan kvinnor och män både vad
avser platser och resurser,
- om åtgärderna bidrar till att män och kvinnor
återinträder på arbetsmarknaden och får en
varaktig inkomst,
- om åtgärderna bidrar till att arbetsmarknaden
blir mindre könssegregerad.
Tabell 4.7 Genomsnittliga antalet arbetslösa, deltidsarbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1997
Första halvåret 1998
Antal
Andel kvinnor
(%)
Andel män (%)
Antal
Andel kvinnor
(%)
Andel män (%)
Arbetslösa1
367 000
46
54
286 000
44
56
Deltidsarbetslösa1
137 000
80
20
131 000
81
19
I åtgärder2
197 000
48
52
185 000
49
51
1Enligt AMS verksamhetsstatistik
2Avser de konjunkturberoende åtgärderna
I uppdraget har även ingått att belysa huruvida
regeringens övergripande mål för jämställdhets-
politiken – "att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden" är i samstämmighet med
regeringens direktiv för hanteringen av de
arbets-marknadspolitiska åtgärderna samt att
belysa den roll AMV och andra myndigheter har
på området. Översynen omfattar i huvudsak åren
1992-1996. I november 1997 lämnade RRV sin
redovisning. I budgetpropositionen för år 1998
angavs att regeringen avsåg att återkomma till
riksdagen med en redovisning av uppdraget.
AMV:s möjligheter att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden är, enligt RRV,
begränsade. Detta beror på att en stor grupp
människor söker arbete utan att vända sig till
Arbetsförmedlingen. Företrädesvis består denna
grupp av personer som redan har arbete eller
studerar. Två tredjedelar av de lediga platserna
kommer inte till arbetsförmedlingens kännedom.
Ca 15 procent av arbetskraften deltog år 1996 i
de konjunkturberoende åtgärderna. Det är
således en begränsad del av den totala
arbetskraften som arbetsförmedlingen kommer i
kontakt med via dessa åtgärder. En rad
ytterligare faktorer av betydelse för den
könsuppdelade arbetsmarknaden ligger mer eller
mindre utom räckhåll för AMV:s påverkan, inte
minst de allmänt rådande värderingarna i
samhället.
Regeringen anser trots detta att AMV:s
ansträngningar att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden är betydande och att insatserna
i större utsträckning bör inriktas på väglednings-
insatserna, eftersom förmedlingen därigenom
kommer i kontakt med flest arbetssökande och
det är då de arbetslösa har störst anledning att
fundera över sitt yrkesval.
RRV:s rapport visar att kvinnor och män i
huvudsak får del av åtgärderna i förhållande till
deras respektive andelar av arbetslösheten. Det
förefaller dock som om kvinnor och män genom
åtgärderna får placeringar i, för könet,
traditionella yrken och sektorer.
Den till omfattningen största åtgärden var
under den studerade perioden
arbetsmarknadsutbildning. Totalt sett är
platserna i arbetsmarknadsutbildningen jämnt
fördelade mellan kvinnor och män. Men
utbildningsinriktningarna följer ett traditionellt
mönster så till vida att det är främst är män som
får utbildning inom t.ex. tillverkningsindustrin
och kvinnor inom vårdsektorn. Andelen kvinnor
inom mansdominerade områden har dock ökat
något under senare år.
Trots att arbetssökande män generellt sett har
lägre utbildningsnivå än kvinnor visar rapporten
att kvinnor och män är representerade i ungefär
samma utsträckning i förberedande utbildning.
Detta tycks bl.a. bero på att män i större
utsträckning ställer krav på yrkesutbildning
medan kvinnor oftare accepterar allmänt
inriktade kurser. Tillgängligt material antyder att
män i högre grad än kvinnor finns i relativt dyra
åtgärder.
Efter avslutade åtgärder får män i högre grad
än kvinnor arbeten som gör att de avaktualiseras
som arbetssökande. Män är också kraftigt
överrepresenterade i de åtgärder som i högst grad
leder till arbete. Huruvida detta är en följd av
åtgärdernas utformning, inriktning eller en följd
av någon form av selektion är svårt att säga. En
näst intill försumbar andel av dem som avslutar
en åtgärd söker efter åtgärden arbete inom andra
yrken än före åtgärden. De byten av sökt yrke
som sker äger huvudsakligen rum inom
könstraditionella yrkesområden. Uppgifter om
vilken typ av arbeten de arbetssökande erhåller
efter avslutad åtgärd registreras ej inom AMV.
Den könsuppdelning som finns på
arbetsmarknaden återspeglas i åtgärderna vilka
alltså har kommit att verka konserverande.
Förutom AMV är JämO och länsstyrelserna
de myndigheter som mest påtagligt kommer i
kontakt med jämställdhetsfrågorna på
arbetsmarknaden. RRV har noterat att
myndigheterna på utbildningsområdet redovisar
få konkreta insatser som syftar till att bryta
könsmönster. Detta bör vara av stor betydelse
eftersom dessa har att göra med unga människor
som ännu inte hunnit göra sina yrkesval.
De direktiv som reglerar den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten är
könsneutrala och motverkar inte det
övergripande målet för jämställdhetspolitiken.
Enligt RRV finns det dock en risk för att arbetet
med att uppfylla en mängd andra viktiga mål,
som mäts och följs upp, kan ha medfört att
jämställdhetsmålet, som inte var kopplat till
något verksamhetsmål eller åter-
rapporteringskrav i regleringsbrevet för AMV
för budgetåret 1997, inte beaktades i önskvärd
utsträckning. T.ex. kan målet om en snabb
tillsättning av lediga platser vara svårt att förena
med målet att bryta könsuppdelningen på
arbetsmarknaden eftersom det då handlar om att
ändra attityder, vilket tar tid.
RRV anser att regeringen - för att ge
jämställdhetsmålen eftersträvad tyngd i det
arbetsmarknadspolitiska arbetet - bör ställa krav
som innebär att lokala insatser för att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden ges önskad
prioritet. RRV föreslår att regeringen, i
reglerings-breven, uppdrar åt den lokala att nivån
att utforma mål för att bryta den könsuppdelade
arbets-marknaden. Regleringsbrevet bör också
innehålla krav på återrapportering till regeringen.
I regleringsbrevet för AMV för budgetåret
1998 finns förutom det generella målet, att
arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta
utifrån ett jämställdhetsperspektiv, ett
verksamhetsmål som anger att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
användas på ett sådant sätt att de, tillsammans
med anvisningen av lämpliga sökanden till de
lediga platserna, medverkar till att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Detta
mål gäller för samtliga länsarbetsnämnder vilka
har ansvaret för att man arbetar med
måluppfyllelsen lokalt. AMS skall en gång per
kvartal samt till årsredovisningen göra en analys
av de upp–nådda resultaten i förhållande till
samtliga verk–samhetsmål.
En viktig förutsättning för att
arbetsförmedlingarna och AMV skall kunna
tillgodose regeringens krav på återrapportering är
att det finns tillgång till lätthanterliga
uppföljningsdata på alla nivåer. I dag går det inte
att på ett enkelt sätt få information om faktiskt
byte av yrkesinriktning eller om resursåtgången,
kopplad till åtgärd och kön, på individnivå. Det
är också svårt att följa upp om de som har fått
arbete efter avslutad åtgärd får arbete i ett för
könet otraditionellt yrke. Genom att man på
lokal nivå får möjlighet att följa upp och värdera
resultaten ökar också möjligheterna att ta tillvara
erfarenheter och lära av dem.
RRV föreslår att det lokala stödet för
registrering och uppföljning kompletteras och
förbättras. Enligt RRV redovisas endast ett
begränsat antal uppgifter fördelade på kvinnor
och män. RRV anser också att det bör göras
möjligt att koppla ihop statistiska uppgifter om
händelser med ekonomisystemens uppgifter om
resursanvändning.
AMV arbetar för närvarande med att utveckla
datasystemen i denna riktning. Redovisning vad
gäller personer görs i dag normalt fördelat på
kvinnor och män. Under år 1998 beräknar man
att ha ett ärendehandläggningssystem utbyggt
där det registreras hos vilken huvudman och i
vilken bransch deltagare finns. Nästa steg blir att
integrera arbetsgivarstöden i
ärendehandläggningssystemet. Med den
informationen blir det lättare att överblicka om
åtgärderna används brytande eller
konserverande. Ett system där kostnaden för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna redovisas på
individnivå är under projektering och bör enligt
regeringens mening vara i drift inom några år.
Utvecklingsarbetet kommer på sikt att leda till
att man på lokal nivå får tillgång till samma
information om platsförmed-lingen och
åtgärdshandäggningen som man har regionalt
och centralt.
Byte av sökt yrke och det yrke de sökande
slutligen får arbete inom, registreras i dag inte
löpande inom AMV. Dessa uppgifter bör AMS
skaffa rutiner för att inhämta tillsammans med
övriga uppgifter om de sökande. Sådan
information är betydelsefull för såväl AMV:s
egen utvärdering av hur väl uppfyllt målet att
bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden är,
som för externa utredare. De 30- och 90-
dagarsuppföljningar som görs av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kunde vara
ytterligare ett instrument att använda i
utvärderingen av arbetet med att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden om man
kompletterar uppföljningen med uppgifter om
yrke och kön.
Slutsatser och övergripande mål år 1999
Arbetsmarknadspolitiken skall i linje med de
förändringar som skett inför innevarande
budgetår ges en tydligare tillväxtfrämjande
inriktning. Detta innebär bl.a. ett fortsatt stort
utrymme för den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen som kompletterar
det reguljära utbildningsväsendet samtidigt som
praktikåtgärderna minskar i omfattning. Den nya
inriktningen har även tagit sig uttryck i
ambitionen att finna nya lösningar för att
förändra arbetsmarknadspolitiken. Ett exempel
är regeringens samarbete med Industriförbundet
för en nationell satsning inom IT-området.
Ytterligare exempel är den ökade
decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken i
form av ökat lokalt inflytande via
arbetsförmedlingsnämnderna,
försöksverksamhet med en friare användning av
de arbetsmarknadspolitiska medlen i Skåne,
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands
län, liksom försöksverksamheten i 19 kommuner
samt den regionala näringspolitiken och arbetet
med regionala tillväxtavtal.
I en konjunkturuppgång måste insatserna i än
större utsträckning inriktas på ett effektivt
platsförmedlingsarbete och företagskontakter
för att motverka inflationsdrivande flaskhalsar.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, främst
arbetsmarknadsutbildningen, spelar en viktig roll
för att öka de arbetslösas anställbarhet vilket är
av stor betydelse för att de lediga platserna
snabbt skall kunna tillsättas och för att
upprätthålla arbets- och kompetenslinjen i
arbetsmarknadspolitiken. Likaså krävs insatser
för att främja arbetskraftens rörlighet och bryta
den könsuppdelade arbetsmarknaden samt ta
tillvara utbildning och erfarenheter som är
förvärvade i andra länder. I en
konjunkturuppgång är det särskilt viktigt att
motverka undanträngnings- och
inlåsningseffekter i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Detta är viktiga förutsättning för att
uppnå regeringens mål om 80 procents
sysselsättningsgrad år 2004 samt det långsiktiga
målet om full sysselsättning.
Det finns ett stort antal personer som är
inskrivna på arbetsförmedlingen men som
bedöms inte direkt stå till arbetsmarknadens
förfogande, t.ex. de som snart skall avsluta en
utbildning, är föräldralediga, läser svenska för
invandrare, eller får del av rehabiliteringsinsatser
från kommunen eller försäkringskassan. I slutet
av juni 1998 uppgick denna grupp till drygt 88
000 personer. Regeringen ser det som mycket
angeläget att arbetsförmedlingarna har en
likartad bedömning och ger en fullgod service
utifrån den arbetssökandes förutsättningar.
Regeringen kommer noga följa utvecklingen i
dessa grupper. En förbättrad samverkan med
kommunerna om väglednings- och
informationsinsatser för arbetslösa i
kunskapslyftet är i det här sammanhanget av
särskild vikt.
Den ökade efterfrågan på arbetskraft har lett
till rekryteringssvårigheter inom vissa branscher
och pekar på behoven av utbildningsinsatser
både på kort och lång sikt. Det pågående
kunskapslyftet har inneburit att ett stort antal
arbetslösa med en låg utbildningsnivå har fått
möjlighet till utbildning som på både kort och
lång sikt stärker deras ställning på
arbetsmarknaden. Som ett komplement till de
reguljära utbildningsinsatserna spelar
arbetsmarknadsutbildningen i det korta
perspektivet en viktig roll för att tillgodose
behovet av arbetskraft. Utöver en fortsatt
prioritering av den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen avser regeringen att
ge AMS i uppdrag att inom ramen för befintliga
åtgärder och anslag initiera IT-utbildning för
offentlig sektor framförallt riktat till kvinnor.
Regelförändringsarbetet fortsätter. Åtgärder
där det ingår utbildningsbidrag skall samordnas.
Avsikten är att så långt det är möjligt ha
gemensamma regler rörande bl.a. anvisning till
åtgärd, överklagningar och tidsgränser och om
hur länge åtgärden kan fortgå.
Trots det förbättrade läget på
arbetsmarknaden kommer det att krävas fortsatt
stora insatser inom arbetsmarknadspolitiken för
att förbättra matchningen mellan lediga platser
och arbetslösa och för att motverka utslagning av
de som har särskilt svårt att få arbete. Regeringen
beräknar därför att i genomsnitt 165 000
personer, inklusive de som omfattas av det
nationella programmet för IT–utbildning,
kommer att delta i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Därutöver beräknas 12 000 personer att delta i
den yrkesinriktade rehabiliteringen och
utbildning i företag. Därutöver tillkommer de
åtgärder vars utgifter täcks under utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och den
särskilda utbildningssatsningen under
utgiftsområde 15 Studiestöd och utgiftsområde
16 Utbildning.
Regeringen satsade 100 miljoner kronor under
år 1998 för att stödja kommunerna i deras arbete
med att skaffa fram feriearbete till ungdomar.
Även i fortsättningen ser regeringen det som
angeläget att så många ungdomar som vill kan få
ett feriearbete. Denna första kontakt med
arbetsmarknaden kan vara av stor betydelse när
den unge senare skall söka sig ut på
arbetsmarknaden.
Ungdomar under 25 år har under 1998 i vissa
fall undantagits från kraven på
långtidsarbetslöshet och tolv månaders
inskrivningstid som annars gäller för att
anställningsstöd skall beviljas. En förutsättning
har varit att ungdomarna varit anmälda som
arbetssökande på förmedlingen i minst 90 dagar.
Regeringen avser därför att utsträcka denna
möjlighet till och med år 2000.
AMV har lyckats väl med sina åtagande för
arbetshandikappade under budgetåret 1997.
AMV har mer än väl nått den omfattning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen
har ställt krav på trots en vikande konjunktur.
Även fastställda bidragsnivåer för lönebidragen
har uppnåtts. Det är dock viktigt att AMV i sitt
lönebidragsprojekt tar fasta på den kritik som
RRV fört fram (se avsnitt 4.5, anslaget A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) och
vidtar åtgärder så att åtgärderna endast kommer
de avsedda grupperna till del.
Regeringen anser att de övergripande målen
för AMV för budgetåret 1999 skall vara att:
- hålla nere vakanstiderna för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Verksamhetsmålen som regeringen fastställer
för AMV skall vara tydliga och mätbara.
Målförankringen och uppföljningen har de
senaste budgetåren förbättrats. Regeringen avser
också att fortsätta arbetet med att vidareutveckla
styrningen och uppföljningen av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt att
stärka den lokala samverkan. Regeringen avser
att noggrant följa de pågående regionala
försöksverksamheterna kring en
arbetsmarknadspolitik på regional och lokal nivå
som för närvarande pågår i fem län för att
tillvarata de erfarenheter som framkommer.
Regeringen kommer också överlag att lägga allt
större tonvikt vid uppföljning och utvärdering.
Detta gäller såväl kvantitativa som kvalitativa
aspekter av verksamheten. Förutom åtgärder för
att vidareutveckla den löpande verksamhets- och
ekonomiuppföljningen föreslår regeringen att
ytterligare resurser skall tillföras Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).
Uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att
öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de
obalanser som finns på olika delarbetsmarknader,
hjälpa personer med särskilda behov och
förebygga utslagning av personer från arbetslivet.
Inom utgiftsområdet prioriteras under 1999
dels åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och på så sätt bidra till en ökad
sysselsättning, dels åtgärder för att förbättra
effektiviteten och träffsäkerheten i stödformer
som riktas till arbetshandikappade.
Regeringen avser att se över volymkravet för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och
återkomma med förslag i den ekonomiska
vårpropositionen 1999.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att se över styrning, uppföljning och
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsgruppen skall bl. a. se över de nuvarande
verksamhetsmålen för AMV. Att säkerställa en
effektiv uppföljning av målen som medger
utvärdering av de insatser som görs och ger
underlag för omprövning är också en angelägen
uppgift. Det är även viktigt att se över vilka
samverkansformer som bör finnas inom
arbetsmarknadspolitiken framöver i syfte att
säkerställa hög kvalitetet i utförandet av de
uppgifter som finns.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV:s revisionsberättelse avseende AMS
årsredovisning för budgetåret 1997 var utan
invändning.
RRV påpekar dock att det finns otydligheter
vid redovisningen av måluppfyllelsen av
verksamhetsmålen för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna. Volymerna i dessa grupper kan
påverkas av att arbetsförmedlingen registrerar
personer som "Övriga sökande". Denna grupp
räknas inte som arbetslösa enligt AMS
definition. Det är personer som av olika skäl inte
bedöms stå direkt till arbetsmarknadens
förfogande av arbetsförmedlingen, men ändå är
anmälda på arbetsförmedlingen. Det kan t.ex.
vara personer som studerar svenska Sfi, personer
som deltar i kunskapslyftet eller är föremål för
rehabiliteringsinsatser inom socialtjänsten. AMS
genomför regelbundna samkörningar med
SCB´s arbetskraftsundersökningar, AKU,
studerar flöden mellan olika sökandekategorier
samt gör kvalitativa granskningar för att
förbättra registerkvaliteten i
förmedlingssystemet.
Regeringen vill utifrån detta påtala betydelsen
av god kvalitet i arbetsförmedlingens behandling
av de arbetssökande. Det är även viktigt att
graden av måluppfyllelse inte påverkas genom en
felaktig klassificering av de arbetslösa.
Vid granskningen av årsredovisningen har
RRV iakttagit vissa brister i redovisningen av de
återrapporteringskrav som fanns i
regleringsbrevet för budgetåret 1997. AMS bör
eftersträva en mer koncis återrapportering och
kommentera avvikelser mot
återrapporteringskraven.
Likaså har uppföljningen av bidrag till
utbildning hos landsting och primärkommuner i
flera fall varit bristfällig. Det är samma typ av
brister som RRV påtalade i revisionsrapporten
över granskningen av 1995/96 års årsredovisning.
Även i den finansiella redovisningen av
resultaten rekommenderas AMS definiera de
begrepp som används. Enligt förordningen
(1995:1300) om statliga myndigheters
riskhantering skall varje myndighet upprätta en
riskanalys och vidta lämpliga åtgärder för att
begränsa risker och förebygga skador eller
förluster. AMV:s upprättade en riskanalys under
budgetåret 1994/95, men den har därefter inte
uppdaterats. RRV rekommenderar AMS att
upprätta riskanalys med hänsyn till de
omfattande organisatoriska förändringarna som
genomförts inom AMV.
RRV har i sin revision konstaterat brister i den
dokumentation som utgör underlag för AMS
rapportering avseende Socialfonden till EG-
kommissionen. Dokumentationen är inte
sammanställd så att rapporterade uppgifter kan
verifieras på ett tydligt sätt. Vidare visar RRV:s
granskning att statistikuppgifter för vissa
målprogram, bl.a. avseende deltagarantal, har
redovisats felaktigt eller utelämnats. RRV
rekommenderar bl.a. att AMS snarast förbättrar
dokumentationen så att de rapporterade
uppgifterna utan svårigheter kan verifieras.
Regeringen delar RRV:s bedömning att det är
väsentligt att AMS säkerställer en fullständig
verifieringskedja för de inom Socialfonden
redovisade uppgifterna. Regeringen förutsätter
att AMS även beaktar de brister i övrigt som
framkommit i RRV:s granskning.
RRV har gjort en översiktlig genomgång av de
uppföljningssystem som producerar information
till årsredovisningens resultatredovisningsdel.
Syftet har varit att bedöma om den interna
kontrollen vid systemutveckling och
statistikproduktion säkerställer att tillförlitliga
resultat lämnas i årsredovisningen. RRV:s
sammanfattande bedömning är att kontrollen på
data bör förbättras i vissa avseenden genom
förbättrade rutiner.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) bör under år 1998 upprätta
en riskanalys med utgångspunkt från
Statskontorets allmänna råd. I detta
sammanhang bör även problematiken inför år
2000 beaktas. IFAU bör göra en analys och
utarbeta en plan för den anpassning som kan
behövas inför år 2000 och rapportera denna till
Statskontoret. Regeringen delar RRV:s
bedömning och förutsätter att IFAU beaktar
även de brister som i övrigt framkommit.
8.4 Anslag
A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utgift
4 183 974
Anslags-
sparande
235 7001
1998
Anslag
4 118 585
Utgifts-
prognos
4 348 928
1999
Förslag
4 189 814
2000
Beräknat
3 613 964
2001
Beräknat
3 656 960
1 Obetecknad del av anslagssparandet 5,4 miljoner kronor har förts bort från anslaget.
Resterande anslagssparande beräknasatt förbrukas under innevarande budgetår.
Från anslaget finansieras kostnaderna för
personal och lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna samt
arbetsmarknadsinstituten (Ami). Under anslaget
redovisas också den avgiftsfinansierade
verksamheten vid Arbetslivstjänster, Aske
kursgård och IAESTE-praktik.
Anslaget inkluderar år 1997 medel för
tillfälliga personalförstärkningar som tidigare
budgetår finansierats under anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I slutet av budgetåret 1997 var drygt 11 500
årsarbetare anställda inom AMV, varav ca 9 500
på arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut.
Totalt har antalet årsarbetande ökat med 500
jämfört med samma period år 1996.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Efter förslag i sysselsättningspropositionen
(prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr.
1995/96:307) fattade riksdagen beslut om att för
budgetåret 1997 engångsvis anvisa 20 miljoner
kronor för projekt som syftar till att stimulera
effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut. AMS har fått i
uppdrag att under budgetåret 1998 redovisa hur
medlen har använts. Samtidigt skulle redovisas
hur handlingsplanerna för personer med
lönebidrag skall utformas så att lönebidragen får
en rehabiliterande effekt. AMS har redovisat
uppdraget i årsredovisningen för budgetåret
1997.
AMS har valt att använda de anvisade 20
miljoner kronorna på projekt som möjliggör att
arbetet med arbetssökande kan bygga på
individuella handlingsplaner, ökad
kundanpassning, tydligare differentiering av
service och ökat stöd för de sökandes egna
aktiviteter vilket bl.a. bör leda till att mer tid kan
ägnas åt fördjupad förmedlingsservice. Projekten
har bl.a. inriktats på att utveckla systemstöd för
handlingsplaner, metodutveckling av
handlingsplaner, uppbyggnad av
direktservice/självservice vid arbetsförmedlingar
för arbetssökande och utveckling av självservice
på Internet för både sökande och arbetsgivare.
I regleringsbrevet för budgetåret 1998
föreskrivs att AMS skall utveckla de individuella
handlingsplanerna till att bli ett centralt
hjälpmedel för att förbättra resultaten i
platsförmedlingen. AMS har upprättat en
generell mall för handlingsplaner, som också fått
ett systemstöd i arbetsförmedlingens datasystem.
När handlingsplanen skrivs görs en kartläggning
av de sökandes förutsättningar och behov av
arbetsförmedlingens tjänster. AMS följer
kontinuerligt upp handlingsplanernas aktualitet
och kvalitet. AMS har även en kontinuerlig
metodutveckling för att upprätta individuella
handlingsplaner, inklusive handlingsplanerna för
personer med lönebidrag.
AMV har under ett flertal år fått medel för
tillfälliga personalförstärkningar. Regeringen har
bedömt att dessa är en förutsättning för att
upprätthålla kvalitén i förmedlingsarbetet. Under
budgetåret 1998 har AMS fått 600 miljoner
kronor under anslaget samt 250 miljoner kronor
under anslaget för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar.
AMS beräknade att personalförstärkningar
motsvarade ca. 2 500 heltidsarbetande vid
arbetsförmedlingarna och
arbetsmarknadsinstituten under det första
halvåret 1998.
En viktig grund för att hävda arbets- och
kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken är att
förmedlingarna kontrollerar att de arbetssökande
står till arbetsmarknadens förfogande.
Regeringen har därför betonat vikten av att
arbetsförmedlingarna bör få en ökad
kontrollfunktion. Under budgetåret 1997
avsattes 12 miljoner kronor av
förvaltningsmedlen för AMS tillsyn av
arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS
verksamhet i samband med överklagande av
beslut om arbetslöshetsersättning eller
medlemskap i arbetslöshetskassa. Under år 1997
granskade AMS 4 800 enskilda ärenden. AMS
granskning ledde till att mellan tio och femton
procent av det totala antalet granskade ärenden
fick påpekanden. Därtill kom granskningen av
drygt 500 rapporter om ifrågasatt ersättningsrätt
från arbetsförmedlingarna. Därutöver beviljade
regeringen AMS drygt 5 miljoner kronor för två
projekt för att stärka arbetsförmedlingens
kontrollfunktion varav ett sker i samverkan med
RFV, CSN och Arbetslöshetskassornas
Samorganisation. Under år 1998 har ytterligare
ett projekt tillkommit som medför att
arbetsförmedlingen bättre kan kontrollera
hanteringen av åtgärdsrekvisitioner.
AMS är beredskapsmyndighet med
funktionsansvar för funktionen Arbetskraft och
disponerar därför medel under utgiftsområde 6
Totalförsvar för övningsverksamhet, utbildning
till frivilliga organisationer m.m. Funktionen
Arbetskraft har genom redan hittills genomförda
beredskapsåtgärder gjort att den kan anses leva
upp till regeringens målsättning. Funktionens
samlade förmåga bedöms dock endast vara
godtagbar på grund av att
personalplanläggningen av den krigsviktiga
verksamheten inom främst näringslivet inte har
kunnat genomföras fullt ut under år 1997
beroende på det stopp för ändrad krigsplacering
som gällde fram till augusti 1997. AMV är nu
uppkopplad till Pliktverkets informationssystem
(PLIS) vilket är en viktig förutsättning för att
underlätta personalplanläggningen.
Personalplanläggningen är delegerad och sker
numera som ett led i arbetsförmedlingens övriga
företagskontakter.
Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)
Arbetshandikappade är en prioriterad grupp
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen vid
Ami. En mycket stor del av resurserna, drygt 80
procent, går också till denna grupp. De senaste
årens arbetsmarknadsläge har inneburit stora
påfrestningar på servicen såväl vid
arbetsförmedlingar som arbetsmarknadsinstitut.
Efterfrågan på service har ökat och yrkesinriktad
rehabilitering har efterfrågats av nya grupper,
som har stora problem att komma in på
arbetsmarknaden. Det innebär att resurserna
skall räcka till fler och även till grupper med
svårare problem. Instituten bör därför
effektivisera arbetsmetoderna för att uppnå ett
ökat resursutnyttjande. Det är nödvändigt att
Ami resurserna hålls samman på ett sådant sätt
att specialistfunktionernas kompetens och
kompetensutveckling säkerställs. AMV har
uppmärksammat problemet och nyligen
publicerat en rapport, vars syfte har varit att
analysera den nuvarande situationen och föreslå
åtgärder för den framtida yrkesinriktade
rehabiliteringen.
Arbetslivstjänster
Tabell 4.9 Yrkesinriktad rehabilitering uppdragsverksamhet
Arbetslivstjänster
Tusental kronor
Intäkter
Kostnader
Resultat
Utfall
1997
155
-155
0
Prognos
1998
158
-158
0
Budget
1999
150
-150
0
AMS har en uppdragsfinansierad verksamhet,
Arbetslivstjänster (ALT), som producerar
arbetslivsinriktad rehabilitering för främst
långtidssjuka i arbetslivet. ALT hade intäkter på
158 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Intäkterna var något lägre än beräknat, vilket
huvudsakligen berodde på försäkringskassans
minskade köp av tjänster för arbetslivsinriktade
rehabilitering.
Omsättningen har minskat inom ALT jämfört
med tidigare år. Budgetåret 1995/96 var
omsättningen ca 186 miljoner kronor, beräknat
på 12 månader och 1994/95 ca 217 miljoner
kronor. En anledning till att omsättningen
minskat är, förutom försäkringskassans
minskade köp, att konkurrensen ökat från andra
aktörer som erbjuder arbetslivsinriktad
rehabilitering.
ALT omsättning beräknas uppgå till 158
miljoner kronor för år 1998. Omsättningen
uppgick till 77 miljoner kronor under första
halvåret 1998, vilket är en minskning med 5
procent jämfört med samma period föregående
år. Försäkringskassans köp av arbetslivsinriktad
rehabilitering från samtliga rehabiliteringsaktörer
har ökat något under första halvåret 1998.
Nedgången för ALT beror på att
försäkringskassan i högre omfattning köper
tjänster av andra aktörer. Arbetslivstjänsters
omsättning mot gruppen övriga kunder, som
företag och myndigheter, har ökat något. 6 300
personer har fått del av ALT:s insatser under
budgetåret 1997. Uppgifter saknas för första
halvåret 1998.
Aske kursgård
Tabell 4.10 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Intäkter
Kostnader
Resultat
Utfall
1997
16 670
-15 600
1 070
Prognos
1998
18 250
-18 250
0
Budget
1999
18 000
-17 400
600
Verksamheten vid Aske kursgård, som är
avgiftsfinasierad, gick under budgetåret 1997
med ett överskott på drygt 1 miljon kronor.
Överskottet får användas i verksamheten.
IAESTE-praktik
The International Association for Exchange of
Students for technical Experience (IAESTE) är
ett utbytesprogram som skall medverka till att
tekniker får en bättre internationell kompetens.
IAESTE hanteras av Svenska EU
Programkontoret och har under 1997 haft ett
utbyte med 43 länder. Sverige har mottagit drygt
100 utländska praktikanter och sänt ut drygt 100
svenska studenter. Under våren 1998 har
IAESTE hanterat ca 280 praktikplatser. Det är en
ökning jämfört med år 1997.
Slutsatser
Under flera år har AMV kunnat använda medel
för tillfälliga personalförstärkningar. Dessa
medel har inneburit att fler handläggare har
kunnat avsätta mer tid för den individuella
servicen men också för kollektiva insatser, t ex.
jobbsökaraktiviteter. Regeringen bedömer att
det finns ett fortsatt stort behov även under år
1999 av tillfälliga personalförstärkningar. Det är
viktigt att kvaliteten i förmedlingsarbetet kan
öka via t ex. förbättrad individuell vägledning,
ökade företagskontakter, effektivare matchning
av lediga platser och arbetssökande och via
åtgärder som bryter den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Regeringen har därför även för
år 1999 beräknat 600 miljoner kronor under
anslaget för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Regeringen anser med hänsyn tagen till det
resultat som AMS redovisat från granskningen
av arbetslöshetskassorna att det är angeläget att
AMS intensifierar insatserna för att skärpa
tillsynen. För innevarande budgetår 1998 har
regeringen beräknat att 14 miljoner kronor skall
användas för detta ändamål. Tillsynen finansieras
genom arbetsmarknadsavgifter från och med den
1 januari 1998 (prop.1996/97:107, bet
1996/97:AU13, rskr.1996/97:236). Regeringen
föreslår för budgetåret 1999 att 14,5 miljoner
kronor får användas för tillsyn.
Det är viktigt att resurserna vid Ami kommer
dem till del som bäst behöver dem. Regeringen
kommer därför att uppdra åt AMS att analysera
och beskriva hur den yrkesinriktade
rehabiliteringen vid Ami skall bedrivas i
framtiden.
AMS är fondansvarig myndighet för
Europeiska socialfonden i Sverige, med vissa
undatag för vissa Interreg II A-program.
Uppgiften innebär att AMS svarar för rekvisition
av socialfondsmedel från EG-kommissionen och
utbetalning av dessa medel inom
strukturfondsprogrammen. I fondansvaret ligger
också att till bl.a. kommissionen redovisa
användningen av socialfondsmedlen och att
säkerställa att denna är förenlig med EG:s regler.
Regeringen beräknar att anslaget bör tillföras
ytterligare 2 miljoner kronor för arbetet med
Socialfonden. De ökade utgifterna finansieras
genom att det inom utgiftsområde 14 uppförda
anslaget B2 Arbetslivsinstitutet minskas med
motsvarande belopp.
AMS har under de senaste åren inlett en
satsning på att tillhandahålla öppna kundsystem
via Internet för både arbetssökande och
arbetsgivare. Syftet är att dels åstadkomma den
överblick på arbetsmarknaden som möjliggör en
effektiv matchning mellan arbetssökande och
arbetsgivare, dels att avlasta
arbetsförmedlingarna med sådana uppgifter som
lika bra kan utföras av de arbetssökande och
arbetsgivarna själva. Ett effektivt
självservicesystem innebära att
arbetsförmedlingarna kan använda sina
personalresurser mer effektivt. För att uppnå
detta kommer AMS under en treårsperiod
genomföra en satsning på systemutveckling och
marknadsbearbetning. Regeringen avser därför
att föreskriva att medel under anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas
för detta ändamål under de kommande
budgetåren.
Regeringen föreslår vidare att medel avsätts, i
enlighet med riksdagens ställningstagande till
propositionen om konstnärernas villkor, till ett
nytt statligt stöd till arbetsförmedlande insatser
vid centrumbildningarna, studieförbunden och
folkparkerna under en försöksperiod på ett och
ett halvt år f. o.m. den 1 januari 1999. I enlighet
med regeringens förslag bör Statens kulturråd
fördela medel efter ansökan från sådana
centrumbildningar som erhåller
verksamhetsbidrag från Statens kulturråd (utg.
omr. 17, A2.2.2.2 Centrumbildningar för deras
centrala verksamhet) samt till studieförbunden
och folkparkerna till stöd för den
arbetsförmedlande verksamhet som bedrivs.
Syftet är att ovanstående institutioner under
försöksperioden skall ges ekonomiskt utrymme
att anställa arbetsförmedlare.
Försöksverksamheten skall utvärderas av AMS i
samråd med Statens kulturråd och
Konstnärsnämnden. Mot denna bakgrund har
regeringen för avsikt att avsätta 10 miljoner
kronor för ändamålet.
Under år 1998 avser regeringen även att ge
Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att fr.o.m.
den 1 januari 1999 vidta åtgärder i syfte att
begränsa de oetablerade konstnärernas tillgång
till arbetsmarknadsåtgärder inom
kulturarbetsmarknaden. Syftet är att komma till
rätta med den strukturella obalans som råder på
denna marknad.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget för budgetåret 1999.
Justeringen har genomförts med anledning av att
en korrigering har gjorts av den justering som
genomfördes av anslaget för år 1998 med
anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på statliga området förändrats.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Tabell 4.11Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
4 118 585
Pris och löneomräkning
69 206
Justering av premier
13 458
Beslut inkl. förslag
-11 435
Förslag 1999
4 189 814
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om
4 189 814 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 har utgifterna
beräknats till 3 613 964 000 respektive 3 656 960
000 kronor.
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
21 511 275
Anslags-
sparande
1 977 400
1998
Anslag
21 649 793
Utgifts-
prognos
20 700 000
1999
Förslag
21 961 114
2000
Beräknat
23 183 894
2001
Beräknat
21 616 323
I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utfallet för år 1997 var 3,1 miljarder kronor och
där utgiftsprognosen för år 1998 beräknas till 619,2 miljoner kronor. Av
anslagssparandet från budgetåret 1997 har 268 miljoner kronor förts från anslaget.
Därutöver beräknas 1,3 miljarder kronor förbrukas under åren 1998 och 1999 i den
pågående IT-utbildningen. Resterande anslagssparande som inte beräknas att
förbrukas under år 1998 kommer att föras bort från anslaget.
Utbetalningarna under anslaget avser utgifter för
arbetsmarknadsutbildning,
arbetsplatsintroduktion, datortek,
arbetslivsutveckling (ALU), starta-eget bidrag
samt ersättning till dem som deltar i
yrkesinriktad rehabilitering vid
arbetsmarknadsinstitut. Till dem som deltar i
dessa åtgärder lämnas ett aktivitetsstöd
motsvarande den ersättning som de vid
arbetslöshet skulle fått i form av
arbetslöshetsersättning. Till de personer som
deltar i åtgärder som berättigar till
utbildningsbidrag men som inte har rätt till
arbetslöshetsersättning lämnas sedan den 1 juli
1997 ett utbildningsbidrag om 103 kronor per
dag. Från anslaget betalas även köp av utbildning
samt kringkostnader i form av lokalkostnader i
samband med anordnande av ALU-projekt m.m.
Under anslaget bekostas även utgifter för
individuellt anställningsstöd, som sedan den 1
januari 1998 ersatt de tidigare stödformerna
vikariatstödsdelen i utbildningsvikariat,
rekryterings–stöd och beredskapsarbete, samt
bidrag till utbildning i företag. För att uppnå en
förenkling och ett förtydligande kring
finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna beslutade riksdagen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1998 att 606
miljoner kronor skulle tillföras anslaget för
utgifter för resursarbete som dessförinnan
beräknades under det inom utgiftsområde 13
uppförda anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning (prop. 1997/98:150, yttr.
1997/98:AU9y, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317).
Vidare utbetalas från anslaget medel för
interpraktikstipendier, ersättning till kommuner
och landsting för kostnader i samband med
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
ersättning till kommunerna för deras ansvar för
unga arbetslösa samt utvecklingsgarantin för
ungdomar mellan 20-24 år. Från anslaget betalas
även utgifter för viss nationell medfinansiering
som svarar mot utbetalningarna från anslaget A4
Europeiska socialfonden m.m. avseende mål 3,
flyttningsbidrag, utredningskostnader,
informationsinsatser, försäkringskostnader,
arbetshjälpmedel, otraditionella insatser,
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder samt särskilda medel. Riksdagen
beslutade på statsbudgeten för budgetåret 1998
att 250 miljoner kronor av anslaget får användas
för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98: AU1, rskr.
1997/98:125). Utgående reservationer från
medel som fram till budgetåret 1995/96 anvisats
under anslaget för den statliga medfinansieringen
av Europeiska socialfondens mål 4, särskilda
åtgärder för regional utveckling och tillväxt samt
för bygginvesteringar m.m. beräknas förbrukas i
sin helhet under år 1998.
Huvuddelen av anslaget utgör ersättning för
försörjning till de personer som deltar i olika
former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utgifterna under anslaget påverkas därför till
största delen av omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, hur stor del
av deltagarna i åtgärder som har rätt till
arbetslöshetsersättning samt regler kring
bidragsnivåer.
För budgetåret 1997 anvisades på
statsbudgeten 25 613 miljoner kronor under
anslaget. I enlighet med regeringens förslag
fattade riksdagen beslut på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1997 att 2 124
miljoner kronor skulle föras bort från anslaget
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284) samtidigt som kravet på
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna som finansieras från anslaget
minskades från 228 000 till 207 000 perso–ner i
genomsnitt per månad. I budgetpropositionen
för budgetåret 1998 gjorde regeringen
bedömningen att AMV skulle ha svårt att under
budgetåret 1997 nå upp till kravet för
omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och att ett betydande anslagssparande
skulle uppstå vid utgången av budgetåret.
Riksdagen beslutade på regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten för år 1998 om
ett nationellt program för IT-utbildning (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU11, rskr.
1997/98:44) som finansieras med en del av
anslagssparandet för budgetåret 1997. Utgifterna
blev också i enlighet med regeringens
bedömning lägre än beräknat och
anslagssparandet för budgetåret 1997 uppgick till
sammanlagt 1 977 miljoner kronor. Regeringen
bedömer även att omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och därmed
utgifterna under anslaget under innevarande
budgetår kommer att vara lägre än vad som
beräknades i statsbudgeten för budgetåret 1998.
Detta beror främst på att AMV haft svårigheter
att nå upp till kravet för omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Mot bakgrund av detta föreslår därför
regeringen på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1998 att 800 miljoner kronor förs
bort från anslaget som besparing av
anslagsbelopp.
Anslaget belastas från och med år 1999 med
statlig ålderspensionsavgift (se bilaga 3, vol. 1).
Tabell 4.13 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utbildnings–
bidrag
Ålderspensions
avgift
1999
21961
12 133
761
2000
23184
13 356
837
2001
21616
12 227
767
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Regeringen har i inledningen till
verksamhetsområdet redogjort för AMV:s
resultat på en övergripande nivå. Följande är en
mer detaljerad redovisning för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som inleds
med en sammanfattande tabell.
Tabell 4.14 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1
ÅTGÄRDER UNDER
UTGIFTSOMRÅDE 14
GENOMSNITTLIGT
ANTAL PER MÅNAD
DÄRAV MÄN RESPEKTIVE KVINNOR (%)
ANDEL I ARBETE 90 DAGAR
EFTER AVSLUTAD ÅTGÄRD
1997
1998
1997
1997
1998
1998
1997
1998
Totalt
Totalt
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Totalt
Totalt
Anställningsstöd 2
–
8 779
–
–
39
61
–
–
Arbetslivsutveckling
52 545
45 001
46
54
47
53
15
22
Arbetsmarknadsutbildning
36 931
40 829
49
51
46
54
21
31
Arbetsplatsintroduktion
34 292
24 901
47
53
47
53
32
41
Beredskapsarbete
7 118
2 281
37
63
41
59
23
40
Datortek
13 961
13 005
56
44
54
46
19
24
IT-utbildning
–
184
–
–
25
75
–
–
Kommunala uppföljningsplatser
14 158
14 482
60
40
60
40
28
35
Resursarbete 3
–
4 295
–
–
78
22
–
60
Rekryteringsstöd
3 698
946
32
68
30
70
67
75
Starta-eget-bidrag
12 280
12 934
42
58
48
52
72
70
Utbildningsvikariat
3 545
656
77
23
76
24
51
70
Utvecklingsgaranti 20–24 år
–
1 361
–
–
41
59
–
–
Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)
6 939
8 375
48
52
48
52
16
23
Jobbsökaraktiviteter
3 331
2 588
–
–
–
–
–
–
Övriga åtgärder
8 307
4 878
–
–
–
–
–
–
Totalt
197 105
185 495
48
52
49
51
26
33
ÅTGÄRDER UNDER
UTGIFTSOMRÅDE 13
Offentliga tillfälliga arbeten
5 351
7 151
47
53
47
53
7
–
Resursarbete 3
637
4 295
82
18
–
–
–
–
1 Uppgifterna för budgetåret 1998 avser första halvåret 1998. I övriga åtgärder ingår utbildning i företag och Europeiska socialfondens mål 3-program. OTA ingår ej i regeringens
mål för AMV vad gäller omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
2 Rekryteringsstöd, vikariatsstöd samt annat beredskapsarbete slogs från och med den 1 januari 1998 ihop till en åtgärd, individuellt anställningsstöd.
3 Under 1997 belastar kostnaderna för Resursarbete UO 13. Från den 1 januari 1998 belastar kostnaderna för Resursarbete UO 14.
Källa: AMS
Aktivitetsstöd
Aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag
lämnades för budgetåret 1997 vid de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, arbetsplatsintroduktion, datortek,
arbetslivsutveckling och vid start av egen
näringsverksamhet. Kostnaderna för
utbildningsbidrag är direkt beroende av nivån på
arbetslöshetsersättningen. Under budgetåret
1997 utbetalades ca 15 miljarder kronor från
anslaget i aktivitetsstöd. Detta kan jämföras med
budgetåret 1995/1996 då ca 12 miljarder kronor
utbetalades från anslaget. Under första halvåret
1998 har det utbetalats ca 7,3 miljarder kronor i
utbildningsbidrag från anslaget.
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning är en på
arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad
vuxenutbildning som riktar sig till arbetslösa.
Kostnaden för arbetsmarknadsutbildningen
under budgetåret 1997 inklusive
utbildningsbidrag var 6,1 miljarder kronor, varav
den särskilt upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen svarade för 5,5
miljarder kronor. Detta är en minskning jämfört
med budgetåret 1995/96 (18 mån) då kostnaden
för den upphandlade utbildningen var ca 11
miljarder kronor. Budgetåret 1997 påbörjade 94
832 personer arbetsmarknadsutbildning, varav 48
procent var kvinnor. Under första halvåret 1998
deltog 33 897 personer i genomsnitt per månad i
den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen
detta kan jämföras med första halvåret år 1997 då
det deltog 29 640 deltagare i genomsnitt per
månad.
Under år 1997 har
arbetsmarknadsutbildningens betydelse för att
stödja tillväxt och att undanröja
flaskhalsar/bristyrken betonats alltmer mot
bakgrund av en ökad efterfrågan på arbetskraft
och den stora satsningen på vuxenutbildning
inom ramen för kunskapslyftet.
Arbetsförmedlingen anvisade under år 1997
uppskattningsvis ca 70 000 arbetssökande till
kunskapslyftet.
Under slutet av 1980-talet fick merparten
arbete efter avslutad yrkesinriktad utbildning.
Högsta andelen uppmättes år 1989 då 74 procent
hade arbete sex månader efter avslutad
utbildning. Sedan föll resultaten i takt med
försämrad arbetskraftsefterfrågan. Botten nåddes
år 1993, varefter en viss återhämtning skett.
Under budgetåret 1997 hade 41 procent av
deltagarna arbete sex månader efter avslutad
utbildning. Träffsäkerheten i utbildningen, dvs. i
vilken utsträckning kursdeltagarna får arbete
inom, eller nära, det yrkesområde som de
utbildats för har också ökat. Under budgetåret
1997 fick 79 procent ett arbete inom eller nära
det område de utbildats för, av samtliga som
fullföljt och fick arbete. Det är den högsta
träffsäkerheten sedan år 1991.
Tabell 4.15 Arbetsmarknadsutbildnings inriktning under år
1997 (procent)
Varav
Totalt
Män
Kvinnor
Teknik
20
53
47
Vårdarbete
3
17
83
Administration
8
31
69
Tillverkning
20
83
17
Service
7
41
59
Förberedande
39
45
55
Övrigt **
3
48
52
Summa
100
** Bl.a. jordbruks- och gruvutbildningar
Jämfört med övriga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har arbetsmarknadsutbildning den
jämnaste könsfördelningen. Könsfördelningen
mellan de olika utbildningsinriktningarna
avspeglar dock fortfarande kvinnors och mäns
traditionella yrkes- och utbildningsval. Tydligast
är detta för utbildningar inom
tillverkningsområdet där 83 procent av
deltagarna är män och inom vårdområdet där 83
procent är kvinnor.
I enlighet med regeringens omdisposition i
regleringsbrevet för budgetåret 1998 för AMV
har regeringen beslutat att skapa ett utrymme
om 2 miljarder miljoner kronor extra till
arbetsmarknadsutbildning i syfte att höja
kvaliteten i utbildningen samt för att motverka
de flaskhalsar och bristyrken som nu riskerar att
uppkomma. Regeringen menar att
arbetsmarknadsutbildningen även
fortsättningsvis skall ha en klar yrkesinriktning
som syftar till att leda till arbete dock skall även
yrkesförberedande utbildningar tillåtas i takt
med att efterfrågan på yrkesutbildad personal
ökar. Allmän behörighetsgivande utbildning
skall även i fortsättningen endast undantagsvis
vara möjligt för vissa grupper.
SwIT Yrkesutbildning
Den 16 december 1997 träffades ett avtal mellan
staten, genom Arbetsmarknadsdepartementet,
och SwIT-yrkesutbildning med uppgift att
genomföra ett nationellt program för IT-
utbildning. Detta avtal bygger på en
överenskommelse mellan
Arbetsmarknadsdepartementet,
Industriförbundet och IT-Företagen (Svenska
IT-företagens Organisation) där syftet är att
innan budgetåret 1999 är slut yrkesutbilda 10 000
personer i modern informationsteknik. 75
procent av deltagarna skall rekryteras från
gruppen arbetslösa och inskrivna vid
arbetsförmedlingen och övriga 25 procent kan
vara redan anställda, under förutsättning att
arbetsgivaren betalar lön och andra förmåner
under utbildningstiden för arbetstagaren.
SwIT-yrkesutbildning har sedan avtalet
tecknades byggt upp en rikstäckande
organisation med drygt femtio lokala
projektledare, vilka kartlägger företagens
rekryteringsbehov inom de yrkesområden där
programmet verkar. SwIT-yrkesutbildnings
centrala kansli genomför därefter en
upphandling av utbildningar enligt lagen om
offentlig upphandling. Enligt AMS
veckostatistik för vecka 40 år 1998 deltog 1 092
personer i IT-satsningen.
Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)
Arbetshandikappade utgör huvuddelen av dem
som deltar i yrkesinriktad rehabilitering. År
1997, samt under första halvåret 1998, var drygt
fyra av fem deltagare arbetshandikappade.
Deltagandet i åtgärden har ökat mellan år 1997
och första halvåret 1998. Könsfördelningen var
jämn. Ami tillhandahåller också service i form av
kortare insatser utan att utbildningsbidrag
lämnas. Dessa deltagare registreras inte som
inskrivna vid Ami. Denna del av verksamheten
går följaktligen inte att följa upp.
Datortek/aktivitetscenter
I genomsnitt har ca 14 000 personer deltagit i
datortek/aktivitetscenter varje månad år 1997.
Det är en ökning med 4 000 personer jämfört
med budgetåret 1995/96. Under år 1997 var i
genomsnitt 63 procent av deltagarna över 25 år.
Andelen som fått arbete 90 dagar efter att ha
avslutat åtgärden minskade under budgetåret
1997 jämfört med budgetåret 1995/96 och är låg
vid en jämförelse med andra åtgärder.
Minskningen beror delvis på att andelen
ungdomar, vilka har lättare att få arbete än äldre,
har minskat. Den förhållandevis låga andelen
som fått arbete förklaras också av att deltagarna
ofta går till andra aktiviteter i form av studier
m.m.
Det första halvåret 1998 har i genomsnitt
13 000 personer deltagit i datortek/aktivitets–
center varje månad. Andelen som fått arbete har
ökat under det första halvåret 1998 trots att
andelen ungdomar minskat. Ökningen förklaras
av det förbättrade arbetsmarknadsläget. Statens
kostnad för datortek/aktivitetscenter uppgick
under budgetåret 1997 till 1 218 miljoner kronor
varav 60 miljoner kronor användes till
investeringar och resterande del till
utbildningsbidrag till deltagarna. Därutöver har
otraditionella medel använts till ersättning till de
programansvariga. Kapacitetsutnyttjandet har
under år 1997 legat kring 55 procent, där fullt
kapacitetsutnyttjande är fyra deltagare per dator
och dag. Kapacitetsutnyttjandet ökade under år
1997 samtidigt som målet modifierades till att
uppnå ett så högt kapacitetsutnyttjande som
möjligt med hänsyn till kvaliteten på innehållet i
datorteken.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Av dem som började ALU år 1997 var ca 77 000
män och ca 65 200 kvinnor. Inom alla
ålderskategorier är de ALU-anvisade till
övervägande delen män. En förklaring till detta
är att de flesta ALU-platser finns inom
organisationer och föreningar, där det
förekommer flera traditionellt manliga
arbetsuppgifter. Deltagarna får utbildningsbidrag
under tiden i ALU. Kostnaderna för
utbildningsbidrag för dessa uppgick till 5 701
miljoner kronor år 1997. Under budgetåret 1997
använde AMS 159 miljoner kronor för
kringkostnader i samband med ALU-verk-
samheten. Motsvarande kostnad för budgetåret
1995/96 (18 månader) var 264 miljoner kronor.
Utgifterna avser planering och organisation av
anordnarens verksamhet samt resekostnader för
deltagare i ALU-verksamhet.
Starta-eget bidrag
Starta-eget bidrag har under år 1997 omfattat
12 280 personer i genomsnitt per månad, vilket
är den högsta omfattningen sedan stödet
infördes år 1984. Kostnaden för bidraget var ca
1,4 miljarder kronor under år 1997. Förlängd
bidragstid för personer med invandrarbakgrund
infördes den 1 januari 1998. Effekterna har inte
ännu kunnat bedömas. Möjligheterna till
förlängning för kvinnor infördes år 1996.
Utfallet är positivt. Av personer kvarstående i
åtgärden vid utgången av juni månad år 1998 var
47 procent kvinnor. År 1996 var motsvarande
siffra 35 procent. Enligt nuvarande regler lämnas
utbildningsbidrag vid start av näringsverksamhet
under högst sex månader. Bidragstiden får
förlängas till högst tolv månader i fyra fall
nämligen, om det finns särskilda skäl,
näringsverksamheten bedrivs i glesbygd eller
avseende arbetslösa kvinnor och arbetslösa
invandrare enligt närmare angivna
förutsättningar. Regeringen anser att i det
pågående förenklingsarbetet beträffande
arbetsmarknadspolitiska författningar bör dessa
förlängningsregler samordnas. I förenklingssyfte
bör därför fortsättningsvis endast en
undantagssituation uttryckligen anges, nämligen
särskilda skäl. Typiskt sett har de nyss nämnda
prioriterade grupperna särskilda svårigheter på
arbetsmarknaden. De bör därför även
fortsättningsvis särskilt komma ifråga för
förlängt bidrag.
Arbetsplatsintroduktion (API)
Under år 1997 deltog per månad i genomsnitt
34 300 personer i API. Omkring 60 procent av
API-platserna har varit förlagda till privat sektor,
medan kommuner och landsting varit anordnare
för knappt 30 procent av praktikplatserna.
Under år 1997 uppgick utgifterna för
utbildningsbidrag vid API till 2 878 miljoner
kronor. Inkomsterna av finansieringsbidraget
under inkomsttitel 2424 Bidrag till API uppgick
under samma period till 371 miljoner kronor.
Under första halvåret 1998 betalades 1 189
miljoner kronor ut i utbildningsbidrag samtidigt
som arbetsgivarna betalade in 124 miljoner
kronor i finansieringsbidrag. Regeringen
bedömer att inkomsterna för
finansieringsbidraget blir 235 miljoner kronor
lägre än vad som beräknades i samband med
statsbudgeten för budgetåret 1998. Orsaken till
att inkomsterna från finansieringsbidraget blir
lägre än beräknat är framförallt en lägre
omfattning bl.a. beroende på att
länsarbetsnämnderna blivit restriktivare i att
anvisa personer till åtgärden för att i
konjunkturuppgången motverka
undanträngningseffekter. Bortfallet beror dock
även på att det tidigare funnits brister i
uppföljning och administrativa rutiner kring
finansieringsbidraget hos RFV och AMS. Som
ett resultat härav flyttades från och med den 1
januari 1998 administrationen av
finansieringsbidraget från de allmänna
försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna.
Vidare infördes från och med den 1 april 1998 en
förändring som innebär att arbetsgivaren betalar
finansieringsbidraget månadsvis i stället för som
tidigare i samband med anvisningstidens slut.
Gruppaktiviteter
Antalet deltagare i jobbsökaraktiviteter var under
år 1997 drygt 6 000 personer per vecka.
Merparten av dessa genomfördes inom ramen
för datorteksverksamheten, men även i övriga
gruppaktiviteter har deltagarantalet ökat från ca 1
350 per vecka under år 1994 till ca 2 300 per
vecka år 1997. Totalt beräknas omkring 60 000
personer ha deltagit i gruppaktiviteter utanför
datorteksverksamheten. Inklusive aktiviteter
inom datorteksverksamheten beräknas ca 140
000 personer ha genomfört jobbsökaraktiviteter
under år 1997.
Beredskapsarbete
Från och med den 1 juli 1997 anordnades
beredskapsarbete i form av resursarbete eller
annat beredskapsarbete. Åtgärden annat
beredskapsarbete upphörde från och med den 1
januari 1998 då individuellt anställningsstöd
infördes. Beredskapsarbete har kraftigt minskat i
omfattning under de senaste åren. Orsaken till
minskningen var sänkta bidragsnivåer samt att
det varit svårt att få fram anordnare av
beredskapsarbeten. Budgetåret 1997 utgjorde
kvinnorna 37 procent och männen 63 procent av
deltagarna i beredskapsarbete. Beredskapsarbete
anordnades i huvudsak av kommuner och
landsting. Den totala kostnaden för
beredskapsarbeten uppgick budgetåret 1997 till
786 miljoner kronor. Budgetåret 1995/96 (18
månader) uppgick kostnaden till 2 030 miljoner
kronor.
Rekryteringsstöd
Rekryteringsstödet upphörde från och med den
1 januari 1998 då individuellt anställningsstöd
infördes. Rekryteringsstödet omfattade
budgetåret 1997 i genomsnitt 3 700 personer per
månad. Det är en mycket kraftig minskning
jämfört med budgetåret 1995/96 då 13 500
personer i genomsnitt per månad deltog i
åtgärden. Orsaken till minskningen förklaras
främst av den högsta ram på 315 miljoner kronor
för stödet som fanns under år 1997. Kvinnorna
utgjorde 32 procent och männen 68 procent av
deltagarna i rekryteringsstöd. Det var främst
privata arbetsgivare som anställde arbetslösa med
hjälp av rekryteringsstöd. Den totala kostnaden
för rekryteringsstöd uppgick år 1997 till 265
miljoner kronor. Budgetåret 1995/96 (18
månader) uppgick kostnaden till 1 697 miljoner
kronor.
Utbildningsvikariat
Utbildningsvikariat har till och med år 1997
bestått dels av ett vikariatstöd, dels av ett
utbildningsstöd. Från och med den 1 januari
1998 ersattes vikariatstödsdelen av det
individuella anställningsstödet. I genomsnitt per
månad omfattade utbildningsvikariatet 3 500
personer budgetåret 1997. Det är en kraftig
minskning jämfört med budgetåret 1995/96 då i
genomsnitt 9 700 personer deltog. Den totala
kostnaden för utbildningsvikariat uppgick till
326 miljoner kronor budgetåret 1997 och till 2
609 miljoner kronor budgetåret dessförinnan (18
mån). Orsaken till minskningen var att
ersättningen till arbetsgivaren gradvis
försämrades. Utbildningsvikariat har
förekommit främst inom kvinnodominerade
branscher såsom vård och omsorg, vilket
förklarar varför kvinnor utgjorde hela 77 procent
av deltagarna under budgetåret 1997.
Individuellt anställningsstöd
För att undvika onödig administration och som
ett led i regeringens förenklingsarbete har
åtgärderna rekryteringsstöd, annat
beredskapsarbete och vikariatstödsdelen i
utbildningsvikariat, från och med den 1 januari
1998, ersatts av individuellt anställningsstöd. I
detta ingår även det som tidigare benämndes
annat beredskapsarbete som medför
investeringar. Under första halvåret 1998 var
antalet deltagare i anställningsstöd 8 800
personer i genomsnitt per månad. Kvinnorna
utgjorde 39 procent och männen 61 procent av
deltagarna. Utgifterna för anställningsstödet
uppgick till 479 miljoner kronor under första
halvåret 1998, inklusive utgifter för
beredskapsarbete, rekryteringsstöd och
utbildningsvikariat där pågående beslut fortsatt
att gälla under innevarande budgetår i enligt
övergångsreglerna vid införandet av det
individuella anställningsstödet.
Bidrag till utbildning i företag
I genomsnitt deltog 775 personer per månad i
åtgärden utbildning i företag budgetåret 1997.
Av dessa var 188 kvinnor och 587 män. Utöver
detta deltog 1 797 personer inom ramen för
kommunavtalen. Under första halvåret 1998 var
motsvarande siffra för utbildning i företag 780
personer, varav 172 kvinnor och 608 män.
Utöver detta deltog 1 649 personer inom ramen
för kommunavtalen.
Resursarbete
I augusti 1998 deltog nära 3 000 personer i
åtgärden, varav två tredjedelar var kvinnor. Drygt
90 procent av de anordnade resursarbetena finns
i kommunal verksamhet och av dessa rör 80
procent vård och omsorg. Resursarbete kan
bedrivas på heltid men kan också anordnas för
deltidsarbetslösa. 75 procent av dem som har
deltagit i åtgärden har gjort det på heltid. På
många arbetsplatser är det vanligt att
resursarbetarna har vikarierat halva arbetstiden.
Omfattningen av vikariat varierar dock kraftigt
mellan olika arbetsplatser. En delegation har
tillsatts med representanter från
arbetsmarknadens parter, AMV och
Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att
följa åtgärdens utveckling. Delegationen har
anordnat konferenser över hela landet med
inbjudna deltagare från berörda
arbetsgivarkategorier och
arbetstagarorganisationer. Konferenserna har
varit välbesökta och bidragit till att fler arbetslösa
har fått möjlighet att delta i åtgärden.
Kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar
Den 1 oktober 1995 infördes en möjlighet för
kommunerna att efter avtal med
länsarbetsnämnderna kunna ta ett samlat ansvar
för arbetslösa ungdomar upp till 20 år. Samtliga
kommuner har tecknat avtal. Under såväl 1997
som förtsa halvåret 1998 har i genomsnitt per
månad drygt 14 000 ungdomar deltagit i
verksamheten. Den utvärdering av det
kommunala ansvaret för ungdomar under 20 år
som Ungdomsstyrelsen redovisade till
regeringen i augusti 1997 visar att 58 procent av
de ungdomar som genomgått åtgärden har
kunnat gå vidare till arbete eller studier.
Inställningen från kommunernas sida har varit
övervägande positiv och det har setts som en
fördel att kommunerna kunnat utnyttja lokala
kontakter och kännedom om den lokala
arbetsmarknaden. Möjligheten till samarbete
med socialtjänsten har setts som en annan viktig
fördel.
Budgetåret 1995/96 belastades anslaget med
357 miljoner kronor och budgetåret 1997 med
420 miljoner kronor för denna åtgärd. Under
första halvåret 1998 uppgick utgifterna till 190
miljoner kronor.
Kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och
24 år
Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för
kommunerna att genom avtal med
länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda
ungdomar mellan 20 och 24 år som står till
arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och
utvecklande insats på heltid. I början av juni 1998
hade 204 av landets 288 kommuner tecknat avtal
medan förhandlingar pågick i ytterligare 42
kommuner. Under första halvåret 1998 var det
genomsnittliga antalet deltagare per månad 1 356
ungdomar, varav 41 procent kvinnor och 59
procent män. Statskontoret har i augusti 1998 till
Arbetsmarknadsdepartementet redovisat en
delrapport i ett regeringsuppdrag avseende en
utvärdering av åtgärden. Av redovisningen
framgår bl.a. att majoriteten av ungdomarna,
knappt 60 procent, är sysselsatta med någon
form av utbildning varvad med praktik samt att
en dryg fjärdedel av ungdomarna praktiserar
inom näringslivet.
Kompetensutveckling inom kommuner och
landsting
Regeringen beslutade den 17 juni 1998 att inrätta
en kommission med uppgift att kartlägga
rekryteringsbehoven samt föreslå åtgärder för att
underlätta rekryteringen av personal till vård-
och omsorgssektorn. Kommissionen skall fästa
särskild vikt vid åtgärder som gynnar en ökad
rekrytering av yngre arbetskraft samt en jämnare
könsfördelning bland personalen.
Kommissionen skall också överväga en långsiktig
lösning av dimensioneringen för högre
utbildning inom vård- och omsorgssektorn.
Bakgrunden till uppdraget är den bristsituation
som är på väg att uppstå inom vissa delar av
arbetsmarknaden för vård- och omsorgspersonal.
Antalet nyanmälda lediga platser ökar i snabb
takt medan heltidsarbetslösheten minskar.
Samtidigt ökar deltidsarbetslösheten inom flera
områden inom vård- och omsorgssektorn.
Ledamöter i kommissionen är representanter för
regeringen och arbetsmarknadens parter.
Ordförande är chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet. Kommissionens
arbete skall vara slutfört den 31 juli 1999.
En arbetsgrupp har också tillsatts inom
Socialdepartementet med uppgift att kartlägga
personalförsörjningen och utbildningsbehovet
inom äldreomsorgen. Arbetsgruppen består av
representanter från Regeringskansliet,
Landstingsförbundet, Svenska Kommun-
förbundet samt arbetsmarknadens parter.
Likaså har en arbetsgrupp inom
Utbildningsdepartementet med representanter
från bland annat arbetsmarknadens parter
tillsatts för att utarbeta förslag beträffande
kompetensutveckling och karriärmöjligheter för
lärare samt rekrytering till lärarutbildningen.
Interpraktikstipendier
Interpraktikstipendierna ersatte från och med
den 1 oktober 1997 de tidigare
europastipendierna. Regeringen räknade med att
135 ungdomar skulle utnyttja
interpraktikstipendier under de tre sista
månaderna år 1997. För budgetåret 1998
beräknade regeringen att 700 ungdomar skulle
beviljas stipendier. Då intresset för stipendierna
visade sig vara stort beslöt regeringen att utöka
antalet stipendier under budgetåret 1998 till
sammanlagt 1 000. Under hösten 1997
beviljades 168 ungdomar ett
interpraktikstipendium och under första halvåret
1998 beviljades 666 interpraktikstipendier. Av
samtliga stipendiater är 57 procent kvinnor och
43 procent män. Ca 80 procent av stipendiaterna
är mellan 20 och 25 år och flertalet är
lågutbildade. Under hösten 1997 utbetalades 4,1
miljoner kronor i stipendier och under första
halvåret 1998 utbetalades 21,2 miljoner kronor.
Otraditionella medel
AMV har möjlighet att använda en del av
anslaget för s.k. otraditionella insatser. Med detta
avses insatser som kan motiveras av
arbetsmarknadsskäl men som inte ryms inom de
ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Insatserna får dock inte göra att villkoren i de
befintliga regelverken ändras. Under budgetåret
1997 uppgick utrymmet för otraditionella
insatser till 550 miljoner kronor. Inför
innevarande budgetår höjdes ramen för
otraditionella insatser under anslaget till 750
miljoner kronor. Denna ram har dock utökats
ytterligare till 1 742 miljoner kronor som ett
resultat av regeringens beslut att initiera en
regional försöksverksamhet i Skåne, Dalarnas,
Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län.
För budgetåret 1998 har ramen för
otraditionella insatser under anslaget utökats
med 50 miljoner kronor för
kompetensutveckling inom kommuner och
landsting. Insatserna skall vara åtgärder som
underlättar för kommunal- och
landstingsanställda, som på grund av bristande
utbildning annars riskerar att förlora arbetet, att
få den utveckling i arbetslivet som de behöver.
Totalt utnyttjades drygt 80 procent av ramen
inom anslaget för otraditionella insatser under
budgetåret 1997. Det är stora skillnader mellan
länen beträffande i vilken utsträckning man har
använt de otraditionella medlen. Det finns län
där bara 45 procent av ramen har utnyttjats. Av
de medel som under budgetåret 1997 användes
för otraditionella insatser utgjorde en stor del
ersättning till resor och traktamenten för dem
som deltar i arbetsmarknadsutbildning på annan
ort än hemorten samt ersättning för
programansvariga vid datorteken. Merparten av
medlen används dock till olika projekt.
Utformningen av projekten varierar i stor
utsträckning mellan länen. De kan dock
översiktligt indelas i projekt som syftar till:
- att utveckla metoder för att bryta arbetslöshet
för olika grupper,
- att utveckla samverkan mellan olika aktörer
med olika arbetsmarknadspolitiska målsättningar
(t.ex. reducera flaskhalsproblem),
- att utöva påverkan (attityder till olika yrken),
- att hitta nya lösningar på problem där de
konventionella metoderna utifrån ett lokalt
perspektiv inte visat sig tillräckligt
verkningsfulla.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
samt Statskontoret har av regeringen fått i
uppdrag att följa och utvärdera den pågående
regionala försöksverksamheten och skall i
samband med detta särskilt studera
användningen av otraditionella medel.
Statskontoret, som enbart följer utvecklingen i
Skåne län, skall lämna en delrapport i oktober
1998 samt en slutrapport i februari 1999.
Återrapporteringen kring användningen av de
otraditionella medlen har hittills varit bristfällig.
Det är väsentligt att bra rutiner utvecklas som
möjliggör en förbättrad uppföljning av hur
medlen används bl.a. vad avser antalet deltagare,
kostnader per deltagare samt resultaten efter
dessa insatser.
Under första halvåret 1998 har sammanlagt
205 miljoner kronor använts av ramen för otra–
ditionella insatser.
Försöksverksamhet med lokal samverkan
Försöksverksamhet med lokal samverkan
inleddes den 1 juli 1996 och skulle pågå till den
31 december 1997. Försöksverksamheten syftar
till att finna former för ökad lokal samverkan
inom arbetsmarknadspolitiken mellan
arbetsförmedlingarna och kommunerna för att
där minska arbetslösheten. Ambitionen är att
effektivisera användningen av de offentliga
medlen. Genom avtal med regeringen har
kommunerna förbundit sig att bidra till
finansieringen av verksamheten. Enligt
huvudregeln svarar den kommunala
finansieringen för minst 25 procent av de totalt
satsade medlen.
Totalt erbjöds 40 kommuner att delta i
verksamheten och regeringen tecknade avtal om
försöksverksamhet med 28 av dessa kommuner.
Lagen (1996:423) om kommuners medverkan i
försöksverksamhet med lokal samverkan om
arbetsmarknadsutvecklingen har förlängts till
och med den 31 december 1998 och 19
kommuner har fått rätt att förlänga
försöksverksamheten under år 1998.
RRV har utvärderat försöksverksamheten och
konstaterade att den haft positiva effekter på
både arbetslösheten och antalet personer som
fått arbete efter avslutad åtgärd (RRV 1997:58). I
undersökningen framkommer även att såväl
arbetsförmedlingar som kommuner ansåg att
formerna för den lokala samverkan har
förändrats betydligt. Det har dock enligt RRV
varit svårt att avgöra i vilken grad förändringarna
i samverkansformer beror på införandet av de
nya arbetsförmedlingsnämnderna eller på
försöksverksamheten som sådan. Trots de
positiva resultaten anser inte RRV att det finns
grund för en bedömning om i vilken
utsträckning det är effektivt att utvidga
försöksverksamheten.
Högskolan i Växjö, som också fått i uppdrag
att utvärdera försöksverksamheten, har dock inte
som RRV kunnat konstatera att verksamheten
hittills haft tydligt positiva effekter på
arbetslösheten och sysselsättningen. Högskolan i
Växjö bedömer att de studerade verksamheterna
antingen har haft alltför begränsad omfattning
och varaktighet eller att den lokala samverkan
faktiskt inte har haft någon effekt på
arbetsmarknadens funktionssätt.
Regeringen har förståelse för RRV:s och
Högskolans i Växjö svårigheter att dra säkra
slutsatser. Regeringens preliminära bedömning
är att försöksverksamheten med lokal samverkan
förefaller ha haft förtjänster för ansvariga
aktörer, men att det även finns nackdelar som
måste beaktas. Regeringens bedömning är att ett
och ett halvt år är en alltför kort tid för att
säkerställa resultat från en
arbetsmarknadspolitisk försöksverksamhet som
skall omfatta nya aktörer. Det är skälet till att
regeringen har beviljat de 19 kommuner som
ansökt om en förlängning tillstånd att bedriva
verksamheten även under år 1998. Regeringen
gav också den 10 september 1998 Högskolan i
Växjö ett nytt uppdrag att utvärdera den
förlängda försöksverksamheten med lokal
samverkan. Uppdraget skall redovisas senast den
31 maj 1999.
Försöksverksamheten med en aktivare användning
av åtgärdsmedel och arbetslöshetsersättning
Flera kommuner och län ansökte under år 1997
om att få rätt att använda de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen på ett
friare sätt. Den 1 mars 1998 fick
Länsarbetsnämnden i Skåne län rätt att bedriva
sådan försöksverksamhet till och med utgången
av december 1999. Från och med den 1 juli 1998
har Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och
Värmlands län fått samma möjligheter.
Försöksverksamheten innebär att i stället för ett
volymkrav som innebär att ett visst antal
personer skall delta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skall länen uppvisa resultat beträffande
ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet och
färre personer i åtgärder samtidigt som
utbetalningen av arbetslöshetsersättning inte får
överstiga vad som skulle ha förväntats. Den friare
användningen innebär vidare att en större andel
av åtgärdsmedlen, 19 procent, får användas
otraditionellt än vad som gäller för övriga län.
Respektive länsarbetsnämnd får också rätt att
använda sin andel av den miljard kronor i
arbetslöshetsersättning som riksdagen under år
1998 har bemyndigat regeringen att använda på
ett aktivt sätt. Ordinarie regelverk gäller. Syftet
med försöksverksamheten är att bedöma om en
friare användning av åtgärdsmedel och beslut
som fattas nära den lokala nivån leder till
effektivare resursutnyttjande och bättre resultat.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering skall utvärdera försöksverksamheten
med avseende på åtgärdseffektivitet, påverkan på
tillväxten, fördelningseffekter, undanträngnings-
och inlåsningseffekter samt övervältringseffekter
mellan stat och kommun. Statskontoret skall
löpande följa verksamheten i Skåne län och ägna
särskild uppmärksamhet åt hur de otraditionella
medlen och medlen för den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen
utnyttjats. Den tid försöksverksamheten har
pågått är ännu för kort för att ge några påvisbara
resultat och sättet att utnyttja
försöksverksamheten har varierat.
Tillfälliga personalförstärkningar
AMV tilldelades för budgetåret 1997 medel för
tillfälliga personalförstärkningar under anslaget
till förvaltningskostnader med 600 miljoner
kronor och under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 100
miljoner kronor. Ett viktigt syfte med dessa
medel var att förstärka arbetsförmedlingarna i
invandrartäta områden. Arbetsförmedlingarna
och arbetsmarknadsinstituten har utökat sin
personal med 730 årsarbetare till följd av de 100
miljoner kronorna för tillfälliga
personalförstärkningen som erhölls den 1 juli
1997. I storstadslänen har de invandrartäta
kontoren förstärkts med 180 personer. De
tillfälliga medlen har inneburit att fler
handläggare har kunnat avsätta mer tid för
individuell service men också kollektiva insatser,
t. ex. jobbsökaraktiviteter.
Brytprojekt
Under budgetåret 1997 fick AMS använda 30
miljoner kronor för projektverksamhet som
syftar till att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden och för att utbilda den egna
personalen i jämställdhetsfrågor (brytmedel).
Medlen fördelades till länsarbetsnämnderna efter
ansökan. Länens begärda brytmedel uppgick till
drygt 67 miljoner kronor. AMS beviljade 19
miljoner kronor till länens projektverksamhet.
Kostnader i brytprojekten som fallit inom ramen
för länens ordinarie budget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom
kartläggningssamtal eller vanliga åtgärder, har
fått täckas av ordinarie medel. Brytmedlen har
använts till otraditionella insatser, t.ex.
studiebesök, nätverk eller samverkan mellan
aktörer och främst täckt kostnader för
projektledares löner, resor, lokalhyra och
konsulttjänster.
Under året fick AMS 122 ansökningar och
beviljade medel till 86 projekt varav 70 startade.
23 projekt riktades till både kvinnor och män, 21
riktades till enbart kvinnor och 17 till enbart
män. Totalt deltog knappt 1 100 personer i
projekten. 62 procent av deltagarna var kvinnor
och 38 procent var män. Flertalet projekt var av
kortare karaktär med start och slut under hösten
1997. Ett mindre antal projekt fortsätter under år
1998. Deltagarnas medverkan i projekten har
varierat från enstaka veckor till flera månader.
Projektens resultat har formulerats både i
kvalitativa och kvantitativa termer. Skillnader i
resultat mellan projekten beror på skilda
målgrupper, innehåll och syften. Andelen
deltagare i arbete efter avslutat projekt varierar
mellan 72 och 20 procent. Samarbetet mellan
olika aktörer anges av projektledarna ha
påverkat projektarbetet positivt. Regeringen har
även för budgetåret 1998 tilldelat AMS 30
miljoner kronor för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.
Rörlighetsstimulerande åtgärder
Under budgetåret 1997 har sammanlagt 266
miljoner kronor betalats ut i flyttningsbidrag.
Motsvarande belopp för föregående budgetår var
339 miljoner kronor. Under första halvåret 1998
har flyttningsbidrag betalats ut med 131
miljoner kronor.
Östersjösamarbete kring språkstudier
Regeringen har under anslaget beräknat högst
30 miljoner kronor för att stärka
förutsättningarna för svenskar att studera språk i
andra östersjöländer och ge studenter från
östersjöländer möjlighet att studera i Sverige.
Medlen fördelas av Svenska Institutet, som vid
halvårsskiftet 1998 betalat ut 11,4 miljoner
kronor.
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel
Under budgetåret 1997 disponerade regeringen
110 miljoner kronor under anslaget till
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel. För budgetåret
1998 disponerar regeringen 310 miljoner kronor
för detta ändamål. Projekten som finansieras
med dessa anslagsmedel skall vara
arbetsmarknadsinriktade samt avse aktiviteter
man har svårt att genomföra inom ramen för
AMV:s ordinarie verksamhet och reglerna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Under
budgetåret 1997 beviljades sammanlagt 114
miljoner kronor till 38 sysselsättningsskapande
projekt. Besluten under det första halvåret 1998
har omfattat 21 projekt på sammanlagt drygt 62
miljoner kronor. Projekten har syftat till att bl.a.
stärka den lokala samverkan kring stödinsatser
för arbetslösa, främja en ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män, samt att förbättra de
utlandsföddas situation på arbetsmarknaden.
Därutöver har medel beviljats till särskilda
sysselsättningsinsatser i bl.a. Ljungbyhed,
Arboga och Söderhamn med anledning av de
kraftiga omstruktureringar som drabbat
näringslivet på dessa orter. Projektmedlen
rekvireras i efterhand och vissa projekt kan
sträcka sig över flera budgetår. Totalt utbetalades
drygt 72 miljoner kronor under budgetåret 1997
för detta ändamål och under det första halvåret
1998 har motsvarande utbetalningarna under
anslaget uppgått till 43 miljoner kronor.
Bygginvesteringar m.m.
Arbetsmarknadspolitiska medel har under en rad
år använts för att stimulera renovering och
tillbyggnad (ROT) av angelägna byggprojekt. I
och med att arbetsmarknadspolitiken allt mer
fokuserats på utveckling av de arbetssökandes
kompetens har dessa satsningar under senare år
minskat i omfattning. Satsningarna genomförs
främst genom Boverket och AMV.
Boverket har under år 1997 haft utgifter på
cirka 2,4 miljarder kronor som belastat tidigare
års reservationsanslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De största
posterna rör bostads- och miljöinvesteringar.
Förutom dessa poster förekommer stöd för
investeringar i solvärmeanläggningar,
ackumulatortankar, samlingslokaler,
kulturlokaler, bidrag för förbättring av
inomhusklimat m.m. Huvuddelen av icke
intecknade medel har förts bort från anslaget
som en indragning av anslagsbelopp under år
1997 eller kommer att föras bort under år 1998.
AMS har under år 1997 förbrukat ca 35 miljoner
kronor för ROT-insatser som belastat tidigare
års reservationsanslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Medlen har
använts som bidrag till offentliga lokaler,
miljöförbättringar i lokaler för undervisning,
vård och omsorg och till miljöförbättringar i
bostäder. Icke intecknad del av anslaget, 112
miljoner kronor, har förts bort från anslaget som
en indragning av anslagsbelopp. Resterande icke
intecknade medel kommer att föras bort under
år 1998. Även andra myndigheter har under året
använt arbetsmarknadspolitiska medel i liknande
syften. Till dessa hör Riksantikvarieämbetet,
Statens fastighetsverk och NUTEK. Även vid
dessa myndigheter har icke intecknade medel
förts bort från anslaget som en indragning av
anslagsbelopp år 1997 eller kommer att föras
bort under år 1998.
Feriearbeten
Regeringen betonade i
sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222) vikten av att näringsliv, stat,
kommun och landsting tar ett gemensamt ansvar
för att uppfylla målsättningen att de
gymnasieungdomar som söker feriearbete också
skall få ett sådant.
Arbetsmarknadsdepartementet och Barn- och
ungdomsdelegation gav i slutet av år 1996 SIFO i
uppdrag att undersöka feriearbetsmarknaden för
ungdomar. Undersökningen visade att flertalet
ungdomar vill ha ett sommararbete och att
majoriteten av dem, ca 73 procent, fick
sommararbete år 1997. Det var lika många pojkar
som flickor som fick sommararbete.
Undersökningen visade också att ungdomar
födda utomlands eller med föräldrar födda
utomlands och ungdomar med arbetslösa
föräldrar hade betydligt svårare att få
sommararbete än andra ungdomar.
Efter förslag i budgetpropositionen för
budgetåret 1998 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:AU1, rskr. 1997/98:125) beslutade
riksdagen att 100 miljoner kronor av medlen
under anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder fick användas för att ersätta
kommunerna för att dessa skulle stimulera det
lokala näringslivet till att anordna fler
feriearbeten för gymnasieungdomar, samt till
insatser inom kommunen.
Det skulle även inom ramen för insatsen vara
möjligt att anordna kombinationer av utbildning
och praktik eller ren utbildning.
Enligt AMS preliminära beräkningar har
satsningen lett till att knappt 34 000
sommararbeten tillkommit år 1998.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tabell 4.16 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
20 230
55 000
55 000
55 000
Nya förpliktelser
41 330
75 000
55 000
55 000
55 000
Infriade förpliktelser
-21 100
-42 000
-55 000
-55 000
-55 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
20 230
53 230
55 000
55 000
55 000
Erhållet/föreslagen bemyndiganderam
55 000
55 000
55 000
55 000
55 000
Riksdagen har på regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 (prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) beslutat
om ett beställningsbemyndigande för anslaget
som innebär att regeringen får fatta beslut om
sammanlagt 55 miljoner kronor som belastar
anslaget påföljande budgetår. Regeringen har på
tilläggsbudget föreslagit motsvarande
bemyndigande för innevarande budgetår.
Motivet till bemyndigandet avser de
anslagsbelopp regeringen disponerar för
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel. Projektmedlen
rekvireras i efterhand och vissa projekt pågår
längre än under ett budgetår.
Slutsatser
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna år 1999
Utifrån vad som redogjorts för vid inledningen
av verksamhetsområdet beräknar regeringen att
omfattningen för de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
budgetåret 1999 kommer att uppgå till 165 000
personer, inklusive det nationella programmet
för IT-utbildning. Därutöver beräknas 12 000
personer delta i den yrkesinriktade
rehabiliteringen och utbildning i företag.
Tillfälliga personalförstärkningar år
AMV får under budgetåret 1998 använda
sammanlagt 850 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar. Av dessa medel
beräknades 250 miljoner kronor under anslaget
samt 600 miljoner kronor under anslaget A1
Arbetsmarknadsverketsförvaltningskostnader.
Regeringen föreslår att motsvarande medel
avsätts även under år 1999 och att 250 miljoner
kronor under anslaget får användas för detta
ändamål. I takt med den förbättrade situationen
på arbetsmarknaden bör dessa medel kunna
reduceras i ett första steg år 2000 med 250
miljoner kronor. Förslaget påverkar inte ramen
för utgiftsområdet och bör gälla från och med
den 1 januari 1999.
Arbetspraktik
För närvarande finns flera
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har det
gemensamt att de innefattar praktik och där
syftet är att deltagaren skall få den nödvändiga
kontakten med arbetslivet som ökar dennes
kompetens så att deltagaren efter
praktikperioden kan få ett reguljärt arbete.
Arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling
är sådana åtgärder. Regeringen anser att det även
i framtiden kommer att finnas behov av en
åtgärd med denna inrikting. För att undvika
onödig administration och som ett led i
regeringens förenklingsarbete bör dessa åtgärder
dock ersättas av en ny form av praktikåtgärd,
arbetspraktik.
Det förbättrade sysselsättningsläget och den
ökade efterfrågan på arbetskraft ställer höga krav
på praktikplatsernas kvalitet. Arbetspraktiken får
inte medföra undanträngning av ordinarie
arbetstillfällen. Arbetspraktiken bör också kunna
användas som ett led i en yrkesvägledning. Den
bör även kunna användas till att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden. När det är
motiverat bör arbetspraktik kunna kombineras
med utbildning.
Arbetspraktik skall i princip kunna användas
för alla som är anmälda som arbetslösa
arbetssökande vid arbetsförmedlingen och som
arbetsförmedlingen bedömer vara i behov av
praktik. Anvisning till arbetspraktik bör kunna
ske från och med den dag personen i fråga fyller
20 år. Undantag från åldersregeln bör dock
kunna göras för arbetslösa unga handikappade
samt för arbetslösa som får inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning. Vidare bör undantag
från åldersregeln kunna göras för ungdomar i de
kommuner som inte tecknat avtal enligt lagen
(1995:706) om kommuners ansvar för
ungdomar. I detta fall bör dock inte
utbildningsbidrag kunna lämnas. Innehållet
liksom längden av arbetspraktiken skall
bestämmas av arbetsförmedlingen utifrån
individens behov. Praktikperioden bör omfatta
högst sex månader. Tiden i arbetspraktik bör
dock kunna förlängas med högst sex månader för
utrikes födda och arbetshandikappade. För unga
handikappade bör en längre tid kunna medges.
Arbetsgivare som anordnar arbetspraktik bör
kunna åta sig en delfinansiering av åtgärden.
Efter en överenskommelse med
länsarbetsnämnden skall anordnaren som regel
åta sig att månadsvis betala ett
finansieringsbidrag på 3 000 kronor per månad
och deltagare. Anordnare av arbetspraktik för
grupper som har en svagare ställning på
arbetsmarknaden såsom utrikes födda och
arbetshandikappade bör kunna undantas från
kravet att betala finansieringsbidrag. Likaså bör
ideella organisationer som anordnar
arbetspraktik kunna undantas från skyldigheten
att betala finansieringsbidrag, liksom anordnare
av arbetspraktik för personer som deltar i
arbetspraktik i vägledningssyfte under maximalt
åtta veckor. Anordnare av arbetspraktik för unga
handikappade bör undantas från skyldigheten att
betala finansieringsbidrag.
För att undvika undanträngning av ordinarie
arbetstillfällen skall länsarbetsnämnden före
beslut om arbetspraktik bl. a. samråda med
berörda fackliga organisationer. Deltagarna får
under praktiken utbildningsbidrag i form av
dagpenning enligt de bestämmelser som gäller
för detta. Samma försäkringsvillkor bör gälla
som för övriga grupper som får
utbildningsbidrag. Det bör regleras i lag att den
som deltar i arbetspraktik inte skall anses som
arbetstagare. När det gäller arbetsmiljölagen bör
dock deltagaren betraktas som arbetstagare.
Enligt beräkningar kompenseras staten för
bortfallet av finansieringsbidraget vid API av
statens inkomster från finansieringsbidraget vid
arbetspraktik. Förslaget påverkar inte ramen för
utgiftsområdet och bör gälla från och med den 1
januari 1999.
Regelförenklingar
I det pågående arbetet med att förbättra och
förenkla de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
föreslås ovan bl.a. att arbetsplatsintroduktion
och arbetslivsutveckling sammanförs till en ny
åtgärd, arbetspraktik. I samband med införandet
av denna åtgärd avser regeringen att förenkla och
harmonisera flera av de andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna där
aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag utgår.
Regeringen avser därför att sammanföra de
bestämmelser som styr
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering och bidrag till start av
näringsverksamhet till en och samma förordning
där också den nya åtgärden arbetspraktik skall
ingå. Den nya förordningen bör få namnet
förordning om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter.
Förslaget till den nya åtgärden arbetspraktik
föranleder, som nämnts ovan i avsnittet om
arbetspraktik, en ny lag som i likhet med t.ex.
lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion,
bör reglera att deltagarna i åtgärden inte skall
betraktas som arbetstagare samt att vissa av
arbetsmiljölagens (1997:1160) bestämmelser
skall gälla för deltagare i åtgärden. I lagen bör
regeringen ges befogenhet att föreskriva att
anordnare som tillhandahåller åtgärden i vissa fall
skall betala finansieringsbidrag. För att uppnå en
större enhetlighet bör lagen vara utformad så att
den förutom arbetspraktik också reglerar alla de
åtgärder som faller under begreppet
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Den nya
lagen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter bör
träda i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt bör
lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion och
lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling
upphöra att gälla. De personer som har påbörjat
någon av åtgärderna API och ALU före den 31
december 1998, bör få fortsätta i dessa åtgärder,
dock längst till och med den 30 juni 1999. Detta
bör komma till uttryck i ovan nämnda lag. Den
ovan föreslagna sammanslagningen av åtgärder
medför vissa förändringar i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
Beteckningen egen i begreppet egen
näringsverksamhet föreslås slopas på grund av att
bidrag till den arbetslöse, i likhet med vad som
redan gäller, kan lämnas även om den arbetslöse
skulle välja att driva näringsverksamhet genom
juridisk person t.ex. aktiebolag. Detta föranleder
också en ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring. Lagändringen bör träda
i kraft den 1 januari 1999. Lagförslaget finns
upptaget under utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet.
I enlighet med vad som ovan anförts har inom
Arbetsmarknadsdepartementet upprättats
förslag till:
1. lag om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
2. lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
Lagförslaget under 1 faller inom Lagrådets
granskningsområde. Det förslag som läggs fram
motsvarar emellertid till konstruktion och
innehåll, i huvudsak, de nuvarande lagar som
föreslås upphöra att gälla. Den nya lagen får
därför anses vara av den beskaffenheten att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Förslaget påverkar inte ramen för
utgiftsområdet.
Resursarbete under år 1999
Åtgärden har inte fått den omfattning som
förväntats även om antalet deltagare i
resursarbete ökar stadigt. Under det första
halvåret 1998 deltog i genomsnitt drygt 4 000
personer i resursarbete. Åtgärden är betydelsefull
inte bara för den arbetslöse som får chans att
upprätthålla sin kompetens genom resursarbetet.
Även allmänheten gynnas av att kvaliteten på
offentligt tillhandahållna tjänster kan höjas.
Även om arbetskraftsefterfrågan inom
offentlig sektor nu ökar finns fortfarande ett
utrymme för kvalitetshöjande insatser utan att
ordinarie arbetstillfällen trängs undan. När
åtgärden först föreslogs i tilläggsbudget till
statsbudgeten 1997 (prop. 1996/96:150) var
avsikten att åtgärden skulle pågå fram till och
med utgången av år 1998. Såväl
Arbetsmarknadsutskottet (yttr. 1996/97:AU7y)
som Finansutskottet (bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284) hade dock ändringsförslag vilket
ledde till att resursarbete fördes till åtgärden
beredskapsarbete och därmed kom att införas i
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete
som inte har någon tidsbegränsning.
Resursarbete bör avvecklas men först vid
utgången av december 1999, eftersom
konjunkturutvecklingen och de ökade
statsbidragen till kommunerna då antas ge
väsentligt ökad efterfrågan på arbetskraft inom
berörda sektorer. Detta påverkar inte ramen för
utgiftsområdet.
Förlängning och utfasning av åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Regeringen föreslår att de personer som har
anvisats OTA och som fyller 62 år senast den 31
december 1998 får möjlighet att åter anvisas till
åtgärden fram till pensionsåldern. För de som är
yngre än 62 år och som redan deltar i OTA skall
gälla att förlängningsbeslut kan fattas att gälla till
och med december 1999. Regeringen anser att
det är angeläget att äldre personer även i
fortsättningen kan få det stöd som de behöver
för att kunna delta i aktiv yrkesvägledning eller
utbildning. Regeringen anser därför att lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa skall förlängas från och med den
1 januari 1999 till och med utgången av
december år 2001. Lagförslaget, som faller inom
Lagrådets granskningsområde, innebär endast att
lagen (1996:870) om tillfälliga arbeten för äldre
förlängs. Den frågan är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
IT-utbildning inom den offentliga sektorn
Regeringen aviserade i den ekonomiska
vårpropositionen för budgetåret 1998 (prop.
1997/98:150) att den övervägde att föreslå
riksdagen en satsning på IT-utbildning inom den
offentliga sektorn. Statskontoret fick i uppdrag
att kartlägga behovet av IT-utbildning inom
offentlig sektor, inventera pågående insatser
samt att ge förslag till ytterligare insatser.
Statskontoret har redogjort för resultatet av
kartläggningen i rapporten IT-kompetens för
offentlig sektor (1998:21).
Statskontoret föreslår i rapporten att en
särskild satsning görs på främst breddutbildning
mot IT-området inom den offentliga sektorn
under en period av två till tre år med början år
1999. Statskontoret föreslår vidare ett
ansökningsförfarande för kompetenssatsningen.
Den offentliga sektorns arbetsgivare skall ges
möjlighet att ansöka om bidrag till IT-utbild-
ningsprojekt som uppfyller ett antal specificerade
kriterier inriktade mot dels
arbetsmarknadspolitiska mål, dels
effektivitetsmål. Enligt Statskontoret bör en
tillfällig delegation inrättas av regeringen för att
kunna hantera ansökningarna om bidrag.
Statskontoret menar även att åtgärder inom ett
mycket brett fält skall kunna finansieras för både
IT-personal, verksamhetspersonal inklusive
chefer och personer som kan rekryteras till den
offentliga sektorn samt för förtroendevalda.
Regeringen menar att det av flera skäl är
viktigt att en höjning av IT-kompetensen inom
den offentliga sektorn kommer till stånd, bl.a.
för att det ger möjlighet att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden då flertalet
anställda som arbetar med IT som främsta
arbetsuppgift i dag är män. Regeringen gör
emellertid den bedömningen, efter att ha
analyserat Statskontorets förslag samt efter det
arbetsmöte som Arbetsmarknadsdepartementet
anordnade den 10 september 1998 med
representanter för den offentliga sektorn, att det
inte finns skäl för att en särskild satsning
motsvarande den som nu görs i samarbete med
Industriförbundet också görs inom offentlig
sektor. Behovet av IT-kompetens inom den
offentliga sektorn är dock stort och regeringen
avser därför att i regleringsbrevet för AMV inför
budgetåret 1999 ge AMS i uppdrag att inom
ramen för befintliga åtgärder och anslag initiera
IT-utbildning för anställda inom offentlig sektor
och framför allt riktat till kvinnor. I detta
sammanhang ser regeringen även det som viktigt
att rikta insatser till grupper av arbetslösa som
tidigare varit verksamma inom sektorer där
arbetsuppgifter försvunnit genom den snabba
tekniska utvecklingen i samhället. Ett exempel på
en sådan yrkesgrupp är kontorister.
Utformningen av insatserna för att öka
möjligheterna för dessa yrkesgrupper att åter ta
sig tillbaka till arbetsmarknaden bör ske i
samarbete med parterna på arbetsmarknaden.
Förstärkt försäkringsskydd för deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
utbildningsbidrag lämnas
Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder där utbildningsbidrag lämnas (gäller
dock inte utbildningsbidrag vid starta-eget-
bidrag) har genom statsmakterna tillförsäkrats
ett visst försäkringsskydd. I detta ingår
arbetsskadeförsäkring, ersättning för ideell
skada, grupplivförsäkring samt ersättning till
arbetsgivare/anordnare som förorsakats skada av
en person i arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Kostnaderna för de tre sistnämnda
försäkringarna som belastar anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick år
1997 till ca 151 miljoner kronor.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
förändrats genom åren. Flera av dem innehåller
praktiska inslag som till sin art liknar ordinarie
arbete. Detta kan innebära en ökad risk för
arbetsskada och regeringen anser därför att det
finns skäl att komplettera försäkringsskyddet
vad avser vissa kostnadsersättningar i samband
med skador/olycksfall i arbetet. Utöver
ersättning från arbetsskadeförsäkringen har
ersättning för ideell skada hittills kunnat lämnas.
Den totala kostnaden för ersättningar för ideell
skada uppgick år 1997 till 7 754 000 kronor.
Regeringen anser att deltagare i vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
utbildningsbidrag lämnas i princip skall omfattas
av samma försäkringsskydd vid personskada som
statstjänstemän för skador som har inträffat den
1 januari 1999 eller senare.
Kostnaden för det förstärkta
försäkringsskyddet beräknas uppgå till 200 000
kronor det första året. Först det sjätte året kan
systemet anses fullt utnyttjat varvid kostnaden
för det förstärkta försäkringsskyddet beräknas
uppgå till ca 2 900 000 kronor per år. Den totala
kostnaden för en fullt utbyggd
personskadeförsäkring inklusive ersättning för
ideell skada som utgår redan idag, blir då 10,6
miljoner kronor beräknat utifrån de
omständigheter som rådde för år 1997. Förslaget
påverkar inte ramen för utgiftsområdet och bör
gälla från och med den 1 januari år 1999.
Flyttningsbidrag inom Norden
Flyttningsbidraget är en viktig åtgärd för att
stimulera rörligheten och kan därmed bidra till
att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. I
dag är möjligheten att få flyttningsbidrag för den
som är eller riskerar att bli arbetslös och som
söker arbete på annan ort begränsad till att gälla
enbart inom Sveriges gränser. I våra nordiska
grannländer är efterfrågan på vissa
yrkeskategorier mycket stor. Möjligheterna för
de arbetslösa i Sverige att ta dessa arbeten
begränsas dock då de inte kan få flyttningsbidrag
när de söker eller får dessa arbeten. Vidare
påverkas rörligheten på arbetsmarknaden mellan
de nordiska länderna negativt av denna
begränsning.
Regeringen gav därför hösten 1997 AMS i
uppdrag att inom ramen för den nordiska
överenskommelsen på arbetsmarknaden uppta
förhandlingar med berörda myndigheter i övriga
nordiska länder om möjligheten och villkoren att
ge flyttstöd även när en arbetslös i ett nordiskt
land söker eller får ett arbete i ett annat nordiskt
land. Överläggningarna har resulterat i ett
gemensamt förslag som skall redovisas för
respektive regering. Förslaget innebär att
flyttningsstöd geografiskt skall utsträckas till att
omfatta övriga nordiska länder. Miniminivån för
flyttstödet skall vara att ersättning för
resekostnader i samband med sökande och
tillträdande av anställning i annat berört land
skall kunna beviljas med undantag för Danmark
som inte ersätter kostnader för tillträdesresa.
Utöver ersättning för resor kan ett land även ge
annat flyttstöd till arbetssökande som tillträder
anställning i något av de berörda länderna.
Ersättning skall lämnas enligt respektive lands
nationella regelverk och betalas av avsändande
land.
Regeringen tillstyrker förslaget och hemställer
om riksdagens godkännande att införa ett
flyttningsbidrag till den som är eller riskerar att
bli arbetslös och som söker arbete i övriga
nordiska länder när resultatet av de fortsatta
överläggningarna med de övriga nordiska
länderna är klart.
Insatser för konstnärer
Medel kommer att avsättas, i enlighet med
riksdagens ställningstagande till propositionen
Konstnärers villkor (prop.1997/98,yttr.
1997/98:Auy, bet.1997/98:KrU13, rskr. 1997/98,
till stöd för verksamheten med vad som har
kallats "en tredje anställningsform inom teatern"
under en försöksperiod på ett och ett halvt år
med början den 1 januari 1999. 10 miljoner
kronor från anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör avsättas
för ändamålet. Syftet med verksamheten är att
avlasta utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen
och öka frilansande skådespelares trygghet samt
att öka den konstnärliga friheten. Bidraget
förutsätter att arbetsmarknadens parter kommer
överens om förändringar i de avtal som reglerar
anställningsformer och anställningsskydd.
Insatsen skall utvärderas efter ett år av AMS i
samråd med Statens kulturråd,
Konstnärsnämnden och arbetsmarknadens
parter på teaterområdet.
Sammanfattande medelsberäkning
Vid medelsberäkningen för år 1999 har
regeringen tagit hänsyn till riksdagens beslut i
anledning av den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, rskr.
1997/98:318) samt de ovan beskrivna förslagen.
Därutöver har anslaget för budgetåret 1999
minskats engångsvis med 235 miljoner kronor
för att finansiera det beräknade bortfallet under
budgetåret 1998 av finansieringsbidrag under
inkomsttitel 2524 Bidrag till
arbetsplatsintroduktion. Vidare har hänsyn tagits
till att anslaget minskas med 3,5 miljoner kronor
från och med budgetåret 1999 som finansiering
av de ökade kostnaderna för bl.a. spanings- och
utredningsverksamhet i samband med
kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster
(prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13,
rskr.1997/98:250).
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 21 961 114 000 kronor för budgetåret 1999.
För år 2000 beräknar regeringen utgifterna under
anslaget till 23 183 894 000 kronor och för år
2001 beräknas utgifterna till 21 616 323 000
kronor.
A3 Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade
Tabell 4.17 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
5 981 545
Anslags-
sparande1
254 982
1998
Anslag
6 596 798
Utgifts-
prognos
6 600 000
1999
Förslag
6 655 092
2000
Beräknat
6 714 561
2001
Beräknat
6 770 812
1 Hela anslagssparandet för år 1997 har dragits in.
Från anslaget bekostas, lönebidrag, statsbidrag
till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser
för arbetshandikappade, bidrag till
arbetshjälpmedel m.m. till arbetshandikappade,
utveckling av ny teknik och datorbaserade
arbetshjälpmedel för arbetshandikappade samt
för särskild expertmedverkan i sådana ärenden,
särskilt introduktions- och uppföljningsstöd
(SIUS) samt viss nationell medfinansiering som
svarar mot utbetalningar från anslaget
Utgiftsområde 14 A4 Europeiska socialfonden
m.m. Syftet med åtgärderna som finansieras
under anslaget är att arbetshandikappade
arbetssökande skall ges samma möjligheter att
delta i arbetslivet som icke arbetshandikappade
har.
Lönebidrag och bidrag för offentligt skyddad
anställning (OSA) kan lämnas till arbetsgivare
som anställer personer med funktionshinder.
Bidrag till arbetshjälpmedel m.m. lämnas för
arbetsplatsanpassningar för personer med
funktionshinder, arbetsbiträde, vissa
resekostnader och näringshjälp. SIUS-
verksamheten ger möjlighet att anställa en
särskild stödperson, som hjälper personer med
funktionshinder in i arbetslivet.
Budgetåret 1997 anvisades på statsbudgeten
6,5 miljarder kronor under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade. Utgifterna
stannade dock vid ca 6,0 miljarder kronor. Av
dessa gick 97 procent till lönebidrag och OSA.
Resterande utgifter rör kringkostnader i form av
exempelvis arbetshjälpmedel m.m. Den lägre
förbrukningen berodde till viss del på att det
genomsnittliga bidraget till lönebidrag minskade
från 9 600 till 9 400 kronor per månad mellan
budgetåren 1995/96 och 1997.
Regeringen beslutade den 18 december 1997
samt den 17 juni 1998 att föra bort 250
respektive 255 miljoner kronor från 1997 års
anslag.
Omfattningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade har ökat kraftigt under
första halvåret 1998, från 52 600 i januari 1998 till
55 300 personer i juni 1998. Anslaget beräknas
förbrukas fullt ut under budgetåret 1998.
Anslagets utgifter styrs främst av
omfattningen av lönebidrag och OSA samt det
genomsnittliga bidraget för dessa stödformer.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Resultatinformationen överensstämmer med den
beskrivning som lämnas beträffade
arbetshandikappade under verksamhetsområdet.
Regeringen redovisar därför inte
resultatinformationen under anslaget.
Personer med lönebidrag har under år 1997
framför allt varit anställda i privata företag (42
procent) och i allmännyttiga organisationer (31
procent). Under åren 1994 – 1997 har det blivit
allt vanligare att personer med lönebidrag arbetar
i privata företag och i kommuner. Andelen
lönebidrag i statliga myndigheter eller
motsvarande, affärsdrivande verk, landsting och
hos annan arbetsgivare har minskat.
Förändringen har medfört att bidraget till
arbetsgivarna därmed har minskat under samma
tidsperiod.
Det genomsnittliga bidraget för lönebidrag
och OSA uppgick till 9 700 kronor per månad
under år 1997. Den genomsnittliga
styckkostnaden för lönebidrag och OSA har
stigit något under första halvåret 1998.
Lönebidrag kan fram till och med år 1998
beviljas arbetshandikappade anställda som löper
risk att slås ut från arbetsmarknaden när
personalminskningar inträffar eller verksamheten
omstruktureras. Regeringen har medgivit att
högst 500 personer får omfattas av sådant bidrag
under år 1997 och år 1998. Drygt 23 miljoner
kronor betalades ut för ändamålet, som omfattat
ca 200 personer under år 1997.
Under juni 1998 har RRV publicerat
rapporten Det flexibla lönebidraget (RRV
1998:37), som är kritisk till i fall lönebidraget
generellt sett haft en rehabiliterande verkan.
Avgångarna till osubventionerade anställningar
har varit få och bidragsandelarna har sällan
minskat i väsentlig omfattning. RRV drar
slutsatsen att handlingsplanernas kvalitet
behöver öka.
RRV har i rapporten konstaterat att det i mer
än hälften av de lönebidragsärenden som
myndigheten har granskat inte är styrkt att det
finns ett funktionshinder som har betydelse för
det aktuella arbetet. RRV har gjort bedömningen
att i uppskattningsvis en tredjedel av samtliga
granskade ärenden är det egentliga skälet till
lönebidragsanställning att personer som fått dem
har haft svårt att få arbete av andra skäl än
funktionshinder, t.ex. förhållandevis hög ålder
eller låg utbildningsnivå. RRV menar även att
lönebidragsnivåerna ofta är högre än vad
arbetshandikappet motiverar. RRV räknar med
att minst 1,4 miljarder kronor därmed utbetalas
för andra ändamål än det avsedda, varav ca en
miljard kronor avser lönebidrag till personer som
saknar egentligt arbetshandikapp och ca 400
miljoner kronor i överkompensation. RRV anser
mot denna bakgrund att det finns skäl att överge
lönebidragens nuvarande konstruktion.
AMV har under året påbörjat det
lönebidragsprojekt som regeringen aviserade i
1997 års ekonomiska vårproposition, vilket bl.a.
syftar till att utveckla metoder, kompetens samt
uppföljnings- och utvärderingsinsatser för att
förbättra och effektivisera den lokala hanteringen
av lönebidrag. Projektet kommer att pågå under
åren 1998 och 1999. I projektet beaktas bl.a. den
kritik som finns i RRV:s rapport.
LOSAM-utredningen har i delbetänkandet
Aktivt lönebidrag (SOU 1997:5) redovisat en
studie av kvinnor och män med funktionshinder.
När det gäller lönebidraget, har utredningen
funnit att kvinnor i högre utsträckning än män
finns representerade i allmännyttiga
organisationer och kommuner. Män återfinns i
högre omfattning inom privata sektorn. Den
bidragsgrundande lönekostnaden är 2 500
kronor högre per månad för män än för kvinnor.
Detta kan vara ett resultat av löneskillnaden
inom de sektorer som könen arbetar inom. Det
kan också bero på att män har gravare
arbetshandikapp än kvinnor och därigenom får
en högre kompensation.
Utredningen har även funnit att kvinnor i
något högre utsträckning har varit anställda i
lönebidrag under mycket långa tider, dvs. mer än
sju år. Siffrorna visar på att det finns tendenser
till en högre omsättning bland männen med
funktionshinder än kvinnorna. En del av denna
omsättning kan innebära övergångar till den
öppna arbetsmarknaden utan något lönestöd till
arbetsgivaren.
Lönebidragssamordning
I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen att 10 miljoner kronor skulle
avsättas för särskilda lönebidragssamordnare
under perioden 1999 – 2001. Samordnarna skall
utveckla metoder, kompetens samt uppföljnings-
och utvärderingsinsatser inom ramen för
hanteringen av lönebidrag. Under första halvåret
1998 har drygt en miljon kronor förbrukats för
ändamålet. Samtliga län deltar i projektet. Länen
har inventerat hanteringen av lönebidrag och
behovet av kompetensutveckling. Nu pågår ett
arbete med att fastställa kvalitetskriterier för
hanteringen av lönebidraget. Utbildningsinsatser
kommer att bedrivas under år 1999.
Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd
(SIUS)
Verksamheten med särskilt introduktions- och
uppföljningsstöd – SIUS – infördes som en
försöksverksamhet 1993. Syftet var att underlätta
för personer med stora funktionshinder att få
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Stödet
innebär att en funktionshindrad arbetstagare får
hjälp av en stödperson (en s.k. SIUS-konsulent)
under introduktionen och träningen på
arbetsplatsen samt för att kunna utföra arbetet.
Kostnaderna för SIUS-verksamheten uppgick
under år 1997 till ca 12 miljoner kronor.
Otraditionella medel
För otraditionella insatser avsattes högst 50
miljoner kronor under anslaget för budgetåret
1997. Totalt 38 miljoner kronor av dessa
förbrukades under budgetåret. AMS har följt
upp hur medlen har använts under år 1997.
Nästan samtliga projekt har haft en eller flera
samverkanspartners. AMV har samverkat med
försäkringskassan, kommunen, landstinget,
företagshälsovården, gymnasieskolan, Samhall
AB och handikapporganisationerna. Under
första halvåret 1998 har drygt 17 av de 50
miljoner kronor som avsatts för otraditionella
insatser förbrukats. Under senvåren 1998 var ca
30 miljoner kronor intecknade.
Drygt 1 500 personer har sysselsatts under år
1997. Ca 27 procent av dessa har fått arbete eller
åtgärd efteråt. I genomsnitt beräknar AMV att ca
400 personer sysselsatts per månad under första
halvåret 1998.
Arbetshjälpmedel m.m.
AMV har förbrukat ca 145 miljoner kronor för
arbetshjälpmedel m.m. under budgetåret 1997.
Ungefär en tredjedel vardera har avsett
arbetshjälpmedel, näringshjälp respektive
arbetsbiträde.
Slutsatser
Omfattningen av de icke-konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
arbetshandikappade år 1999
AMV har mer än väl nått de mål som regeringen
har satt för år 1997 vad avser omfattningen av
icke-konjunkturberoende åtgärder och den
genomsnittliga bidragsnivån i lönebidrag.
Regeringen avser att uppdra åt AMV att under
år 1999 ge minst 55 000 personer i genomsnitt
per månad en anställning med lönebidrag eller
skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA).
För budgetåret 1999 får den genomsnittliga
bidragsnivån uppgå till högst 60 procent av den
bidragsgrundande lönekostnaden i platser med
lönebidrag, exklusive de allmännyttiga organisa-
tionerna.
Vidare är det viktigt att kvinnor med
arbetshandikapp i allt högre omfattning får del av
de särskilda åtgärder som finns för
arbetshandikappade. Regeringen avser att ge
AMV ett tilläggsuppdrag till det pågående
lönebidragsprojektet att dels uppmärksamma
skillnaderna i bidragsgrundande lönekostnader
mellan kvinnor och män i lönebidrag, dels se
över möjligheten att öka andelen kvinnor i
lönebidrag.
I detta relativt goda konjunkturläge är det
angeläget att försöka få ut personer med
funktionshinder på den öppna arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Därtill bör
övergångarna från lönebidrag till den öppna
arbetsmarknaden öka. I detta arbete är det
särskilt viktigt att prioritera kvinnor.
Det är viktigt att det goda konjunkturläge som
nu råder utnyttjas så att många
funktionshindrade som möjligt får ett reguljärt
arbete. Samhället gör många insatser för
arbetshandikappade för att kunna få och behålla
ett arbete. Det kan ske antingen på eller utanför
den reguljära arbetsmarknaden. En mycket stor
del av dessa insatser görs inom
arbetsmarknadspolitikens område. Effekterna är
emellertid svårbedömda. Detta gäller inte minst
inom arbetsmarknadspolitikens område. RRV:s
studie av lönebidragssystemet tyder bl.a. på att
det kan finnas allvarliga brister i träffsäkerheten i
lönebidragssystemet. Regeringen ser allvarligt på
detta problem. AMS skall som tidigare sagt bl.a.
beakta denna kritik i det lönebidragsprojekt som
AMS påbörjat på uppdrag av regeringen.
Regeringen avser att utreda konkreta förslag till
hur effektiviteten och träffsäkerheten kan öka i
de arbetsmarknadsstöd som riktas till de
arbetshandikappade. I syfte att främja ett
helhetsperpektiv på handikappolitiken skall
översynen även omfatta Samhall samt ske i
samråd med handikappdelegationen.
Höjt bidrag till egenföretagare som har stora
kommunikationssvårigheter
Personer med stora kommunikationssvårigheter
har begränsade möjligheter att driva egna företag.
Ett kompensatoriskt hjälpmedel är arbetsbiträde.
För närvarande kan bidrag till arbetsbiträde
beviljas med högst 50 000 kronor per år. Detta
belopp kompenserar inte funktionshindret i
sådan omfattning att möjligheterna att starta eget
företag för denna grupp ökar i den utsträckning
regeringen anser vara rimligt.
Under år 1996 beviljades ungefär 30 000
personer starta-eget-bidrag, varav ca 2 500 var
arbetshandikappade. Ungefär 1 000 personer
beviljas bidrag till arbetsbiträde per år till en total
kostnad av 40 miljoner kronor. En grupp som är
i stort behov av arbetsbiträde på grund av stora
kommunikationssvårigheter är de döva. Trots
detta är endast drygt 40 personer av dem som
beviljas bidrag till arbetsbiträde varje år döva.
Regeringen anser att det är angeläget att de
personer som har ett funktionshinder som
medför svåra kommunikationssvårigheter ges
bättre möjlighet att starta och behålla ett företag.
Regeringen föreslår därför att bidrag till
arbetsbiträde bör kunna lämnas med högst 100
000 kronor per år för egenföretagare med svåra
kommunikationssvårigheter. Förslaget ökar
utgifterna under anslaget med 3 miljoner kronor
och finansieras genom att anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.
Kulturarvs-IT
Inom AMV och inom kultursektorn har ett antal
projekt drivits genom åren, som innebär att
arbetslösa registrerar bilder, arkivmaterial och
föremål. Myndigheter och institutioner inom
kultursektorn har stått som huvudmän för en del
av dessa projekt. Projekten har drivits tillfälligt
och sällan skapat varaktig sysselsättning.
Regeringen genomför nu en
försöksverksamhet – Kulturarvs-IT – för att
kulturarvet skall bli mer tillgängligt. Satsningen
skall avse samlingarna i framför allt centrala
kulturarvsinstitutioner och regionala museer.
Förutom att personer med arbetshandikapp får
arbete är ett syfte med verksamheten att öka
möjligheterna för t.ex. skolor och andra
utbildningsinstitutioner, forskningen och
allmänheten att ta del av museernas samlingar.
För de regionala museernas del skall detta ske
genom att en arbetsenhet vid varje museum
inrättas som kan registrera och göra t.ex.
fotografier och arkivmaterial men även andra
föremålssamlingar tillgängliga genom digital
registrering, inläsning och bearbetning. Även
andra regionala kulturinstitutioner bör kunna få
viss hjälp med liknande uppgifter. Utöver dessa
uppgifter bör verksamheten kunna omfatta
sökning i databaser och annan
informationstjänst.
I försöksverksamheten ingår också en särskild
regionalpolitisk satsning förlagd till i första hand
Kiruna, men även till Ulriksfors och
Grängesberg. Denna skall avse vissa centrala
kulturarvsinstitutioners, i första hand de centrala
museernas, behov av registrering och digital
bearbetning av sina samlingar.
Målgruppen utgörs av personer med mycket
nedsatt arbetsförmåga, dvs. av personer som
arbetsgivaren kan få upp till 100 procent
lönebidrag för. Regeringen utgår ifrån att det blir
ett nytillskott av lönebidragsanställningar och att
de berörda institutionerna inte för över redan
lönebidragsanställda inom institutionernas
ordinarie verksamhet till den föreslagna
verksamheten. Satsningen bör heller inte
innebära att befintlig personal med lönebidrag
vid de regionala museerna sägs upp.
Bild- och föremålsregistreringen sker på dator
med scanner och annan modern
digitaliseringsteknik. Investeringskostnaderna
bärs av de berörda institutionerna.
För att verksamheten skall kunna genomföras
på ett kvalificerat sätt skall de anställda med
arbetshandikapp och arbetsledaren delta i en
arbetsmarknadsutbildning på tio veckor för att
lära sig hur de skall hantera kulturföremål,
dataprogram m.m. Ändamålsenliga
utbildningsprogram finns utarbetade i samband
med det s.k. Sesam-projektet, ett kulturpolitiskt
projekt, som upphör i december i år, inom
museieområdet.
Riksantikvarieämbetet kommer att ha
arbetsgivaransvaret för arbetsledare och personer
med lönebidrag som är placerade vid de regionala
museerna. Riksantikvarieämbetet kommer vidare
att ha ett särskilt ansvar för att samordna och
leda satsningen i samråd med de regionala
museerna. Stiftelsen föremålsvård i Kiruna
kommer att bli arbetsgivare för arbetsledare och
personer med lönebidrag i Kiruna, Ulriksfors
och Grängesberg.
Verksamheten beräknas omfatta 130 personer
med lönebidrag vid de regionala museerna och
110 personer med lönebidrag i Kiruna,
Ulriksfors och Grängesberg. Därtill beräknas en
arbetsledare anställas per regionalt museum samt
14 arbetsledare i Kiruna, Ulriksfors och
Grängesberg. Arbetsledarna bekostas inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Verksamheten ökar utgifterna under anslaget
med 14 miljon kronor och finansieras genom att
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med motsvarande belopp.
Verksamheten bör träda i kraft den 1 januari
1999. Satsningen är en försöksverksamhet under
tre år med en första utvärdering som skall ske
efter två år.
Utökade möjligheter till arbetshjälpmedel för
arbetshandikappade som deltar i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
En funktionshindrad person kan i dagsläget få
bidrag till arbetshjälpmedel om han eller hon
deltar i vissa av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, t ex. arbetsplatsintroduktion (API)
och arbetslivsutveckling (ALU). Regeringen
anser att det skall vara möjligt att få tillgång till
arbetshjälpmedel oavsett vilken
arbetsmarknadspolitisk åtgärd som är aktuell,
eftersom arbetshjälpmedel kan vara en
förutsättning för att en funktionshindrad person
skall kunna tillgodogöra sig en innehållet i en
åtgärd.
Bidrag till arbetshjälpmedel bör kunna lämnas
vid deltagande i samtliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utom vid
arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet. Bidraget bör dessutom,
som tidigare, kunna lämnas till
funktionshindrade ungdomar vid praktisk
arbetslivsorientering.
Vid utbildning som upphandlas som
arbetsmarknadsutbildning skall kostnaderna för
eventuella arbetshjälpmedel vara en del av
upphandlingen. Ändringen ökar utgifterna under
anslaget med 1 miljon kronor och finansieras
genom att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskas med motsvarande belopp.
Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1999.
Sammanfattande medelsberäkning
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 6 655 092 000 kronor för budgetåret 1999.
För år 2000 beräknar regeringen utgifterna under
anslaget till 6 714 561 000 kronor och för år 2001
beräknas utgifterna till 6 770 812 000 kronor.
A 4 Europeiska socialfonden m.m.
Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 169 504
Anslags-
sparande
811 761
1998
Anslag
2 100 600
Utgifts-
prognos
1 800 000
1999
Förslag
1 840 484
2000
Beräknat
1 754 563
2001
Beräknat
1 640 344
Under detta anslag redovisas utbetalningarna
från Europeiska Socialfonden. Utbetalningarna
avser delfinansiering av insatser inom ramen för
strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt
gemenskapsinitiativen. Från anslaget bekostas
vidare den statliga medfinansieringen av mål 4
och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6, samt
viss administration av bl.a. mål 4.
Sverige har för innevarande programperiod,
som omfattar åren 1995 – 1999, tilldelats totalt ca
750 miljoner ecu från Socialfonden. Beloppet
motsvarar ca 6 400 miljoner kronor. Beslut om
nya projekt inom de olika
strukturfondsprogrammen får fattas till och med
år 1999, medan projektverksamhet och
utbetalningar beräknas fortgå in på år 2001.
Nästkommande programperiod för EG:s
strukturpolitik planeras avse åren 2000 – 2006
och förbereds för närvarande på bl.a. unionsnivå.
Verksamheten inom ramen för
strukturfondsmålen och gemenskapsinitiativen
regleras främst av de samlade
programdokumenten respektive de operativa
programmen som efter förslag från och
förhandlingar med regeringen har fastställts av
EG-kommissionen. För varje mål och
gemenskapsinitiativ finns en
övervakningskommitté, i vilken representanter
för svenska myndigheter och organisationer
samt EG-kommissionen ingår.
Övervakningskommittéerna har till uppgift att
följa upp genomförandet av programmen och
därvid se till att beslutade prioriteringar och
riktlinjer efterlevs.
Målen 3 och 4 samt gemenskapsinitiativen
Employment och Adapt omfattas av enbart
Socialfonden medan övriga program
delfinansieras av flera strukturfonder. En
övergripande redovisning avseende samtliga
strukturfondsprogram lämnas inom
utgiftsområde 19.
Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på
arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet
och stödja personer som riskerar att utestängas
från arbetsmarknaden. De svenska mål 3-
insatserna är inriktade på kompetensutveckling,
vägar till sysselsättning via datortekens
aktivitetscentra, vägledning och rådgivning,
utveckling av små och medelstora företag samt
hjälp till egen företagarverksamhet. Ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra
insatserna. Mål 3 administreras av AMS. I varje
län finns en regional kommitté som tillsammans
med länsarbetsnämnden svarar för
genomförandet av programmet. I de regionala
kommittéerna ingår bl.a. företrädare för
organisationer och myndigheter.
Mål 4 syftar till att ge erforderlig
kompetensutveckling till anställda som hotas av
arbetslöshet till följd av strukturella förändringar.
Målgruppen är anställda i små och medelstora
företag samt anställda i vård och omsorg. Det
svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft
Mål 4, är inriktat på att förändra
arbetsorganisationen för att därigenom stärka de
anställdas och företagens konkurrenskraft. Av
dem som omfattas av kompetensutvecklingen
skall hälften vara kvinnor. Svenska EU-
programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling är ansvarig myndighet för
programmet som genomförs i samarbete med
regionala partnerskap, i vilka bl.a.
arbetsmarknadens parter och andra
organisationer ingår.
Gemenskapsinitiativet Employment har till
syfte att genom utvecklingsprojekt öka
jämställdheten på arbetsmarknaden samt
förbättra möjligheterna till arbete för
arbetshandikappade, utsatta grupper och
ungdomar. Gemenskapsinitiativet Adapt syftar
till att genom utvecklingsprojekt underlätta för
anställda att klara arbetsmarknadens förändrade
krav, skapa nya arbetstillfällen och stärka
företagens konkurrensförmåga. De två
gemenskapsinitiativen är transnationella, vilket
innebär att projekten genomförs i partnerskap
med liknande projekt i minst två andra
medlemsländer. Svenska EU-programkontoret
administrerar programmen.
För år 1997 redovisas under anslaget ett
anslagssparande om 812 miljoner kronor, vilket
motsvarar 41 procent av budget.
Anslagssparandet förklaras delvis av
fördröjningarna i strukturfondsverksamheten,
vilka har haft en inverkan på omfattningen av
flera program också under år 1997.
Uppbyggnaden av verksamheten var mer
tidskrävande än vad som kunnat förutses.
Anslagssparandet visar även på tidigare
svårigheter att prognostisera utbetalningarna
under anslaget.
Andelen intecknade socialfondsmedel är
emellertid relativt hög. Inom flertalet av
strukturfondsprogrammen har hittills mer än
hälften av medlen för programperioden
intecknats genom beslut. Bl.a. mot denna
bakgrund kan takten i utbetalningarna förväntas
öka under innevarande och kommande budgetår.
Inom ramen för många övervakningskommittéer
betonas nu vikten av en ökad takt i
utbetalningarna, och åtgärder för att påskynda
projektens medelsrekvisitioner och hanteringen
av dessa vidtas inom berörda program. Vidare
har regeringen den 17 september 1998 uppdragit
åt de tre centrala fondmyndigheterna, dvs. AMS,
NUTEK och Statens jordbruksverk, att i samråd
med berörda myndigheter vidta åtgärder för att
utveckla de administrativa rutinerna inom målen
2, 5b och 6.
Enligt AMS delårsrapport för det första
halvåret 1998 har totalt 767 miljoner kronor
betalats ut från anslaget, exklusive vissa
administrationsmedel som disponeras av Svenska
EU-programkontoret, vilket utgör 37 procent av
budget. Regeringen beräknar dock med ledning
av AMS prognos en ökning av utbetalningarna
under det andra halvåret 1998 och en total nivå
om 1 800 miljoner kronor, eller 86 procent av
budget, för året som helhet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Från programmets start i juli 1995 till och med
april 1998 har totalt 113 000 personer deltagit i
mål 3, fördelade på 1 300 projekt. Av deltagarna
utgörs 54 procent av kvinnor och 46 procent av
män. Ungdomarnas andel uppgår till 40 procent.
Drygt häften av deltagarna har ingått i projekt
som särskilt riktar sig till långtidsarbetslösa och
29 procent av deltagarna har omfattats av projekt
för ungdomar. Andelen deltagare i projekt för
arbetshandikappade och invandrare uppgår till 13
respektive 6 procent.
Kommunerna har bedrivit flest mål 3-projekt,
en tredjedel av samtliga, därefter följer företag
och statliga myndigheter – framför allt AMV.
Andelen projektanordnare från verksamheter
som primärt har ett samhälleligt ändamål men är
organisatoriskt fristående från den offentliga
sektorn har ökat över tiden.
Av de för mål 3 avsatta socialfondsmedlen för
programperioden som helhet, totalt ca 3 100
miljoner kronor, har per den 31 juli 1998 ca 81
procent intecknats genom beslut och ca 52
procent utbetalats till projektanordnarna.
Stora insatser görs inom mål 3 för att sprida
goda exempel. Länsarbetsnämnderna och en
arbetsgrupp inom ramen för
övervakningskommittén har tagit fram en
förteckning över ca 100 projekt som utgör
särskilt goda exempel att sprida genom olika
informationsinsatser. Övervakningskommittén
har också lämnat förslag till förenklingar av det
administrativa systemet inom mål 3.
Övervakningskommittén har upphandlat
oberoende utvärderingar av mål 3. I den senaste
rapporten, vilken avlämnades i maj 1998, föreslås
bl.a. åtgärder i syfte att förskjuta tyngdpunkten i
verksamheten till mer av uppföljning och
spridning av erfarenheter från genomförda
projekt. Även förslag till förenklingar av
ekonomiadministrationen lämnas. I
utvärderingen görs en jämförelse mellan mål 3
och ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med avseende på andelen deltagare som erhållit
arbete. Jämförelsen tyder på ett totalt något
sämre resultat för mål 3 än genomsnittet för
övriga åtgärder. I detta sammanhang bör dock
nämnas att ett kriterium för projekt inom mål 3
är att dessa skall vara nyskapande. De syftar
således till att pröva nya vägar inom
arbetsmarknadspolitiken och resultaten kan
därför variera väsentligt mellan olika projekt.
Ytterligare en utvärderingsrapport skall avlämnas
under år 1999.
De svenska mål 4-insatserna har rönt ett stort
intresse inom landet och har dessutom i olika
sammanhang på unionsnivå lyfts fram som goda
exempel. Från programmets start i juni 1996 till
och med juni 1998 har ca 12 000 företag beviljats
stöd för steg 1-insatser, dvs. analys av
kompetensbehovet och utarbetande av en
handlingsplan i företaget. Dessa företag har totalt
210 000 anställda, varav 47 procent är kvinnor
och 53 procent är män. Under samma period har
6 400 beslut fattats om stöd till steg 2-insatser
som innebär genomförande av
kompetensutveckling i enlighet med
handlingsplanerna. Av de för programperioden
tillgängliga bidragsmedlen för mål 4, vilka utgörs
av lika delar socialfondsmedel och statlig
medfinansiering - totalt ca 3 100 miljoner
kronor, har ca 63 procent intecknats genom
beslut per den 31 juli 1998. De utbetalda medlen
uppgår till ca 27 procent.
Arbetet inom mål 4 är starkt decentraliserat
vilket enligt regeringens bedömning bidragit till
det mycket stora engagemang som ledamöterna i
de regionala partnerskapen har visat. Detta har i
sin tur bildat grund för goda resultat i
programmet.
Övervakningskommittén har upphandlat
oberoende utvärderingar av mål 4. Till följd av en
interimsrapport som avlämnades i början av år
1997 har åtgärder vidtagits för att i högre grad
styra mål 4-insatserna till prioriterade grupper
som lågutbildade och kvinnor. Andelen kvinnor i
programmet har därvid ökat.
Utvärderingsrapporter avseende slutet av
programperioden skall avlämnas i oktober 1998
och under år 1999.
TEMO har på Svenska EU-programkontorets
uppdrag genomfört en studie av
sysselsättningseffekten i mål 4. Studien tyder på
positiva resultat, t.ex. uppger en femtedel av
företagen att de har nyanställt personal som en
följd av mål 4-insatserna.
Gemenskapsinitiativen Employment och
Adapt omfattar totalt 120 respektive 56 projekt
fördelade på två ansökningsomgångar. Den
andra och sista ansökningsomgången
genomfördes under år 1997. Mer än 90 procent
av socialfondsmedlen inom de två programmen
har intecknats genom beslut per den 31 juli 1998.
Andelen utbetalda medel uppgår till ca 41
procent inom Employment och till ca 22 procent
inom Adapt.
Arbetet med Employment och Adapt har nu
gått in i en ny fas där tyngdpunkten ligger på
spridning av resultat och s.k mainstreaming med
sikte på mål 3 respektive mål 4 och ordinarie
verksamhet. Strategier för resultatspridning och
mainstreaming utarbetas för närvarande av
övervakningskommittén.
Övervakningskommittén har upphandlat
oberoende utvärderingar av de två gemenskaps-
initiativen. De första utvärderingsrapporterna
berördes i förra årets budgetproposition. Av de
utvärderingar som skall omfatta slutet av
programperioden har hittills en rapport
redovisats för Employment. I rapporten pekas
bl.a. på behovet av ökad samverkan med
myndigheter och andra aktörer för ett
erfarenhetsutbyte kring projektens resultat. En
utvärderingsrapport för Adapt avlämnas i
oktober 1998 och ytterligare rapporter för båda
programmen under år 1999.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Verksamheten inom strukturfondsprogrammen
omfattar främst fleråriga projekt. Det innebär att
åtagandena under anslaget medför kostnader för
kommande budgetår. Regeringen bör därför
bemyndigas att för år 1999 besluta om åtaganden
under anslaget som medför framtida utgifter.
AMS samt vissa länsstyrelser vad avser
gemenskapsinitiativet Interreg II A som
utbetalningsansvariga myndigheter för
Socialfonden får då rätt att göra åtaganden inom
den ram som beräknats för programperioden
som helhet.
Socialfondsmedlen indexuppräknas varje år.
För närvarande kan den totala ramen för
innevarande programperiod under anslaget
beräknas till ca 7 700 miljoner kronor, vilket
inkluderar viss statlig medfinansiering.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att för anslaget under år 1999 fatta
beslut om åtaganden som exklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter om högst 1 600
miljoner kronor under åren 2000 och 2001.
Slutsatser
Regeringen bedömer att genomförandet av mål
3, mål 4, Employment och Adapt i många
avseenden har fungerat mycket väl. I mål 3 och
de två gemenskapsinitiativen har mer än 80
respektive 90 procent av socialfondsmedlen
intecknats genom beslut och arbete pågår med
att lyfta fram och sprida goda exempel från
programmen. I mål 4 har ca 63 procent av
bidragsmedlen intecknats genom beslut. Mot
bakgrund av de, som regeringen bedömer, goda
resultaten i programmet är det väsentligt med
fortsatta åtgärder för att utnyttja de för
programperioden tillgängliga medlen till fullo.
I såväl mål 3 som mål 4 har de regionala
partnerskapen ett starkt inflytande i
genomförandet av programmen. Dessa
partnerskap har enligt regeringens mening
medfört att samarbetsformerna och
kontaktnäten på regional och lokal nivå har
utvecklats och utökats väsentligt. Detta kan antas
vara till gagn för arbetsmarknaden och
arbetsmarknadspolitiken också i ett bredare
perspektiv.
Regeringen bedömer vidare att genomförda
och planerade utvärderingar ger
övervakningskommittéerna ett kvalificerat
beslutsunderlag för eventuella åtgärder i syfte att
inför slutet av programperioden ytterligare styra
upp verksamheten mot målen i programmen.
Regeringen har vid beräkningen av anslaget
tagit hänsyn till AMS prognos för
utbetalningarna av socialfondsmedel. Dessutom
ingår medel för den statliga medfinansieringen av
mål 4 och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6.
Svenska EU-programkontorets kostnader för
administration av mål 4, Employment och Adapt
täcks till största delen av s.k. tekniskt stöd inom
ramen för de två programmen. Överskjutande
kostnader måste finansieras nationellt. För detta
ändamål har 11 miljoner kronor beräknats under
anslaget. Mot bakgrund av de regler som gäller
inom andra strukturfondsprogram har
regeringen vidare beräknat högst 1 miljoner
kronor under anslaget för ersättning vid
löneavdrag och reseförmåner till icke statligt
anställda ledamöter i de regionala partnerskapen
inom mål 4. De ökade utgifterna finansieras
genom att anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
minskas i motsvarande omfattning
Med hänsyn till det ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 1 840 484 000 kronor för budgetåret 1999.
För budgetåren 2000 och 2001 beräknas
utgifterna under anslaget till 1 754 563 000
kronor respektive 1 640 344 000 kronor. Hänsyn
har därvid också tagits till den nya
programperioden för strukturfonderna.
A5 Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering
Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
715
Anslags-
sparande
5 368
1998
Anslag
11 274
Utgifts-
prognos
16 642
1999
Förslag
13 525
2000
Beräknat
13 771
2001
Beräknat
13 977
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU) inrättades den 1 januari 1997 och har
varit under uppbyggnad under hela år 1997.
IFAUs uppgift är att främja, stödja och
genomföra främst utvärderingsstudier av
arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och
studier av arbetsmarknadens funktionssätt.
Under IFAUs första verksamhetsår har
grunden för dess forskningsverksamhet lagts.
Detta har inneburit att IFAU har kontaktat
forskare av intresse för de projekt som skall
genomföras under år 1998. Bland påbörjade
projekt finns en studie av
arbetsmarknadspolitikens
undanträngningseffekter och en
sammanställning av arbetsmarknadspolitiken
under år 1997. En kurs i utvärderingsekonometri
i vilken internationellt kända forskare
medverkade hölls i juni 1998. I denna kurs deltog
forskare, doktorander samt de personer som
arbetar med utvärderingsfrågor vid departement
och myndigheter.
IFAU har också haft regelbundna seminarier
under hösten 1997 och personal från IFAU har
också deltagit i konferenser och workshops.
Resultaten från IFAUs forskning publiceras i två
rapporter, den fullständiga rapporten som
working paper och en sammanfattande mer
lättillgänglig publikation form av en
forskningsrapport.
Slutsatser
Det arbete inom arbetsmarknadspolitisk
utvärdering som IFAU har inlett under år 1997
ligger i linje med de behov som riksdagen har
påvisat för att öka kunskapen om
arbetsmarknadspolitikens effekter.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär en
stor offentlig utgift och därför är det mycket
betydelsefullt att utvärdera åtgärdernas
effektivitet.
Det finns därför anledning att förstärka
IFAU. med ytterligare 2 miljoner kronor
budgetåret 1999. Förslaget finansieras genom
anslaget B 3 bidrag och uppdrag inom
arbetslivsområdet m.m. minskas med
motsvarande belopp. De ytterligare resurserna
som institutet tilldelas skall användas för olika
utvärderingar av de arbetsmarknadspolitiskt
motiverade åtgärderna.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av en korrigering av
den justering som genomfördes av anslagen för
år 1998 med anledning av sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området.
I tabellen redovisas justeringen enligt följande:
Tabell 4.20 Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag
11 274
Pris- och löneomräkning
226
Justering av premier
25
Beslut inkl. förslag
2 000
Förslag
13 525
A 6 Vissa kostnader för införandet av
en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring
Tabell 4.21Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
7 500
Anslags-
sparande
0
1998
Anslag
51 500
Utgifts-
prognos
51 500
1999
Förslag
61 183
2000
Beräknat
65 924
2001
Beräknat
66 917
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett ramanslag om 13 525 000
kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas
utgifterna till 13 771 000 kronor respektive
13 977 000 miljoner kronor.
Från anslaget finansieras vissa
förvaltningskostnader i den nya kompletterande
arbetslöshetskassan. Utgifterna avser dels
administrationen av grundbelopp, dels
administrationen av inkomstbortfallsersättning
för dem som valt att ansluta sig till
arbetslöshetskassan i den mån dessa inte
finansieras genom anslutningsavgifter.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Regeringen föreslog i proposition 1996/97:107
En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring att en kompletterande
arbetslöshetskassa skulle bildas. Riksdagen
beslutade den 11 juni 1997 att ett nytt anslag
skulle uppföras för kostnader under
uppbyggnadsskedet av den nya kompletterande
arbetslöshetskassan (bet. 1996/97:AU13, rskr.
1996/97:236). En särskild utredare tillkallades för
att säkerställa att den kompletterande
arbetslöshetskassan kunde bildas och att den
kunde vara i full drift den 1 januari 1998. Vissa
förberedelser behövde göras under budgetåret
1997 och för detta ändamål fanns anvisat 7,5
miljoner kronor. Medlen var avsedda att
användas till anskaffning av utrustning samt
utbildning m.m.
Den 11 december 1997 godkände regeringen
Arbetslöshetskassan ALFA som den
kompletterande arbetslöshetskassan. I samband
med godkännandet ingick staten avtal med
Arbetslöshetskassan ALFA som bl.a. innebar att
kassan övertog den verksamhet avseende kontant
arbetsmarknadsstöd som fram till utgången av år
1997 bedrevs vid länsarbetsnämnderna i
Gävleborgs, Älvsborgs, Gotlands och Blekinge
län.
Under budgetåret 1998 betalar
Arbetslöshetskassan ALFA inte
finansieringsavgift för dem som anslutit sig till
kassan. Detta beror på att denna avgift beräknas
utifrån uppgifter från verksamhetsåret som
föregår det år när avgiften skall betalas och att
kassan bara har varit i drift sedan den 1 januari
1998. Detsamma gäller systemet med
utjämningsbidrag och utjämningsavgift.
Arbetslöshetskassan ALFA:s administration
av grundbeloppet skall helt finansieras genom
statsbidrag medan kassans administration av
inkomstbortfallsersättningen för dem som
anslutit sig till kassan skall finansieras genom
statsbidrag endast under ett initialskede.
Regeringen har därför begärt en redovisning av
hur stor del av de tilldelade medlen som använts
för de olika ändamålen. AMS har redovisat att
kassan hittills enbart delvis kunnat särskilja
administrationskostnaderna avseende dem som
får grundbelopp och dem som är anslutna till
kassan. AMS har konstaterat att svårigheten
beror på den korta tid som kassan bedrivit
verksamhet och att många faktorer, som antalet
som kommer att ansluta sig under år 1998 och
storleken av de insatser kassan behöver vidtaga
för att informera om möjligheten att ansluta sig,
fortfarande är osäkra.
Under andra halvåret 1998 kommer kassan
därför att fortsätta arbetet med att etablera
fördelningsnycklar för verksamheten.
Under första halvåret 1998 hade drygt 2 200
personer anslutit sig till Arbetslöshetskassan
ALFA.
Slutsatser
Regeringen bedömer att AMS i samarbete
med Arbetslöshetskassan ALFA under
budgetåret 1999 kommer att slutföra det
påbörjade arbetet med att fastställa hur stor del
av kassan verksamhet som hänför sig till
administrationen av grundbeloppet respektive
inkomstbortfallsersättningen. Under budgetåret
1999 kommer kassan även att till staten betala
finansieringsavgift samt att omfattas av systemet
med utjämningsavgift och utjämningsbidrag.
Vissa av kassans kostnader har varit höga
under år 1998 men regeringen bedömer att detta
beror på att kassan befinner sig i ett
uppbyggnadsskede. Under budgetåret 1999
kommer dessutom de medel som avsåg
kostnaderna för den tidigare KAS-hanteringen
vid Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna att kunna tillgodoräknas
anslaget fullt ut.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 61 183 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåret 2000 beräknas utgifterna under
anslaget bli 65 924 000 kronor. För budgetåret
2001 beräknas utgifterna till 66 917 000 kronor.
9 Arbetsliv
9.1 Omfattning
Arbetslivspolitiken skall medverka till att få till
stånd ett säkert och utvecklande arbetsliv med en
god arbetsorganisation som kännetecknas av
delaktighet, jämställdhet mellan kvinnor och
män, kompetensutveckling av de anställda samt
förebyggande av belastningssjukdomar, allvarliga
olycksfall, allergier och psykiska belastningar.
Vidare inrymmer arbetslivspolitiken insatser för
att öka arbetslivets tillgänglighet och förbättra
möjligheterna till arbete för personer med
funktionshinder.
Arbetarskyddsverkets (AV) verksamhet skall
bidra till att minska riskerna för ohälsa och
olycksfall i arbetslivet och förbättra arbetsmiljön.
Inom arbetslivsområdet ställs medel till
förfogande för forskning, utveckling, utbildning
och information. Rådet för arbetslivsforskning
(RALF) finansierar forsknings- och
utvecklingsarbete främst vid universitet,
högskolor och forskningsinstitut.
Arbetslivsinstitutet (ALI) bedriver egen
forskning och utvecklingsverksamhet och skall
genom forskning, utbildning och
utvecklingsprojekt bidra till en förnyelse av
arbetslivet genom en ökad tillgänglighet till
arbetsmarknaden, en förbättrad arbetsmiljö samt
bättre och effektivare former för
arbetsorganisation. Kvinnors och mäns olika
villkor i arbetslivet skall beaktas.
Samhall AB har till uppgift att anordna, leda
och samordna verksamhet som bedrivs inom
Samhallkoncernen för att ge meningsfullt och
utvecklande arbete åt personer med
funktionshinder.
Arbetsdomstolen prövar mål enligt kollektiv-
avtal och andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Statens förlikningsmannaexpedition är central
myndighet för det statliga förlikningsväsendet.
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
avger utlåtanden i frågor som avser
tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar.
Inom verksamhetsområdet finansieras även
Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s
verksamhet och lämnas bidrag till verksamheten
vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten.
Från anslaget AmuGruppen AB finansieras
avvecklingen av den tidigare myndigheten
AMU-gruppens outhyrda lokaler.
9.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 5.1 - Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
5 745,3
5 584,5
5 632,2
5 376,8
5 417,3
5 432,7
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Resultatredovisningsdelarna i årsredovisningarna
för myndigheterna och de statliga bolagen visar
att förändringsarbetet till följd av
besparingskraven på statlig konsumtion och
anpassningen av verksamheterna till nya mål sker
fortlöpande. De minskade resursramarna har i en
del fall tvingat fram kraftiga omprioriteringar i
verksamheten och personalneddragningar. En av
de berörda myndigheterna har, bl.a. med hänsyn
till omvärldsförändringar och ett smärre
budgetunderskott, begärt uppräkning av
anslaget. Anpassningen till de nya villkoren har
emellertid inte medfört att verksamheternas
produktivitetsutveckling har minskat. De nya
målen för myndigheterna har bl.a. inneburit att
samarbetet på regional nivå har ökat. Den
satsning på forskarstationer runt om i landet som
Arbetslivsinstitutet påbörjade år 1997 har
utvecklats på ett positivt sätt. Detsamma gäller
Yrkesinspektionens samarbete med
myndigeheterna inom
socialförsäkringsadministrationen. Tillsynen på
rehabiliterings- och arbetsanpassningsområdet
har stärkts.
Förändringar
Regeringen har i proposition 1997/98:180
föreslagit att riksdagen antar ett förslag om lag
om förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning. Lagen föreslås träda i
kraft den 1 april 1999. Under förutsättning att
riksdagen godkänner regeringens förslag, införs
ett nytt ombudsmannainstitut, Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Ombudsmannen skall bland annat se till att
lagen efterlevs och genom rådgivning se till att
den som blivit utsatt för diskriminering på grund
av sexuell läggning kan ta till vara sina
rättigheter.
Regeringen förordar att staten som ägare av
Samhall AB på ett tydligare sätt anger
ekonomiska mål och verksamhetsmål för
Samhallkoncernen. Samhall bör genomföra ett
program för fortsatta resultatförbättringar.
Prioriteringar
Insatser för att motverka utslagningen från
arbetslivet med systematiskt förebyggande
insatser skall ha fortsatt hög prioritet. Målet är
att arbetslivet skall vara säkert och utvecklande.
En god arbetsorganisation skall kännetecknas
bl.a. av möjligheter till kompetensutveckling och
lika villkor för kvinnor och män. Möjligheterna
för personer med funktionshinder att få och
behålla ett arbete skall underlättas. Forskning
och utveckling liksom tillsyn bör i ökad
utsträckning bedrivas i aktiv samverkan med
regionala och lokala aktörer. Det regionala
forsknings- och utvecklingsarbetet skall så långt
möjligt ske utifrån regionernas förutsättningar.
De nya arbeten som skapas skall präglas av goda
utvecklingsmöjligheter och ekologisk hållbarhet.
Regeringen har genom ett beslut i augusti 1998
bestämt att bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen skall
vara en av de myndigheter som skall ha ett
särskilt sektorsansvar för ekologisk hållbarhet.
Risken för ohälsa och olycksfall skall vara så liten
som möjligt.
9.3 Resultatbedömning
De viktigaste statliga insatserna inom utgifts-
området
De statliga insatserna syftar till att finna
långsiktigt stabila lösningar, som främjar en god
och hållbar samhällsutveckling med ett säkert
och utvecklande arbetsliv. Insatserna inbegriper
till exempel forskning och utveckling som skall
bidra till en förnyelse av arbetslivet med goda
arbetsorganisationer och en ökad tillgänglighet
till arbetsmarknaden med lika villkor för kvinnor
och män. Effektiva tillsynsåtgärder på
arbetsplatserna syftar bl.a. till att säkra företagens
och förvaltningarnas interna styrning av hälso-
och säkerhetsfrågorna. Vidare vidtas åtgärder
avseende rehabilitering och integrering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
samt åtgärder för att stärka arbetslösas ställning
på arbetsmarknaden genom utbildning och
kompetensutveckling.
Effekter av statliga insatser
Verksamheten inom arbetslivsområdet har
genom en ökad inriktning av forskningen mot
arbetsorganisationsfrågor, ett effektivare
tillsynsarbete genom bl.a. ett bättre samarbete
mellan myndigheter, ökad erfarenhetsåterföring
med bl.a. andra myndigheter och universitet och
högskolor, nätverksbildande och bättre
informationsutbyte sammantaget gett
förbättrade förutsättningar för att forsknings-
och utvecklingsresultat samt tillsyn kan bidra till
en positiv utveckling av arbetslivet. Det finns i
dag ökade kunskaper om arbetsmarknadens
funktionssätt och villkor och vad som till
exempel orsakar segregation på
arbetsmarknaden. Sådan kunskap är betydelsefull
för att bekämpa arbetslösheten, främja en hållbar
samhällsutveckling med säkra och utvecklande
arbetsplatser och skapandet av nya jobb.
Människors arbetsmiljö har blivit säkrare genom
bl.a. effektivare internkontroll på arbetsställena,
förebyggande åtgärder mot arbetsmiljörisker och
insatser av företagshälsovården samt kunskaper
från olycksfallsforskningen. De
funktionshindrades förhållanden och möjligheter
i arbetslivet och på arbetsmarknaden stärks, bl.a.
genom ny lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder.
Slutsatser
Förnyelse när det gäller hur arbetet organiseras
är ett utmärkande drag för dagens arbetsliv och
för de nya jobb som skapas. Fasta anställningar
har i ökad utsträckning fått ge vika för olika
typer av tillfälliga anställningar och konsult- eller
entreprenadverksamhet. Behovet av ständigt
lärande ökar. Distansarbete har ökat i
omfattning. Budgetsaneringen i offentlig sektor
och kraven i övrigt på företag och förvaltningar
har medfört att frågor om effektivitet och
produktivitet har kommit i fokus. Utvecklingen,
som i huvudsak är positiv, kan samtidigt leda till
en ökad psykisk och fysisk belastning för de
anställda.
Arbetsrelaterad ohälsa orsakar stora
samhällsekonomiska kostnader. Inriktningen
skall vara att motverka utslagningen från
arbetslivet med systematiskt förebyggande
insatser. Åtgärder i form av arbetsanpassning och
rehabilitering, arbetsorganisationsutveckling
samt möjligheter till kompetensutveckling och
långsiktigt lärande är väsentliga instrument för
att skapa ett säkert och utvecklande arbetsliv.
Genom att integrera arbetsmiljöarbetet i
styrningen och driften av verksamheten ökar
förutsättningarna för att skapa en god
arbetsorganisation som främjar arbetstagarnas
hälsa samtidigt som effektiviteten och
produktiviteten kan öka. Gemensamma
strategier och insatser av arbetsmarknadens
parter är viktiga för en positiv utveckling, inte
minst då det gäller ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Arbetslivspolitiken skall inriktas på
- ett säkert och utvecklande arbetsliv – en
förutsättning för nya jobb,
- åtgärder för att få till stånd en god
arbetsorganisation kännetecknad av delaktighet,
jämställdhet mellan kvinnor och män,
kompetensutveckling samt förebyggande av
belastningssjukdomar, allvarliga olycksfall,
allergier och psykiska belastningar,
- åtgärder för att påskynda omställningen till
ett ekologiskt hållbart Sverige,
- åtgärder som leder till att hälso- och
säkerhetsfrågorna säkras genom en kontinuerlig
och systematisk intern styrning i företagen och
förvaltningarna.
Till arbetslivsområdet hör exempelvis frågor
om lönebildning och arbetsrätt, arbetstid och
semester, arbetsorganisation, jämställdhet mellan
kvinnor och män, företagshälsovård, frågor om
arbetslivsinriktad rehabilitering och situationen i
arbetslivet för personer med funktionshinder
samt internationella frågor på arbetslivsområdet.
Kompetensutveckling i arbetslivet
Regeringen tillsatte den 5 februari 1998 en
arbetsgrupp för kompetensutveckling i
arbetslivet (A98/265/AL) med företrädare för
arbetsmarknadens parter och Regeringskansliet.
Arbetsgruppen, som lämnade sin slutrapport
den 3 september 1998, föreslår att
arbetsmarknadens parter och regeringen träffar
en trepartsöverenskommelse som dels innefattar
att arbetsmarknadens parter driver en
omfattande kampanj för lokala
överenskommelser om kompetensutveckling,
dels att staten ger en statlig stimulans till
kompetensutveckling.
Arbetsgruppen har även utarbetat ett förslag
till hur staten skall kunna bidra med en
ekonomisk stimulans till de företag och
förvaltningar som upprättar en lokal
överenskommelse och genomför ett program för
verksamhetsrelaterad kompetensutveckling.
Däremot lämnas inga förslag beträffande
stimulansens omfattning och finansiering.
Arbetsgruppen föreslår att när väl förslag till
omfattning, finansiering och tidpunkt för
ikraftträdande föreligger kan den föreslagna
trepartsöverenskommelsen mellan
arbetsmarknadens parter och regeringen
undertecknas.
Frågan om stärkandet av
kompetensutveckling i arbetslivet är av
avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt.
Kompetensutvecklingen skall ses som en
investering för individen, arbetsgivaren och
samhället. Det är därför viktigt att de frågor som
återstår för att en trepartsöverenskommelse skall
kunna träffas snarast klargörs.
Regeringen avser därför att under år 1999
återkomma med förslag på hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet kan stärkas.
En förutsättning för att en statlig stimulans skall
införas är att arbetsmarknadens parter bidrar till
en ansvarsfull finansiering.
Arbetslivsdelegationen
Regeringen har i juni 1998 beslutat om en
utredning (dir. 1998:62) som skall hämta in och
sprida kunskap om arbetslivsområdet i syfte att
främja en positiv utveckling av det moderna
arbetslivet. Delegationen skall identifiera
betydelsefulla utvecklingstendenser i arbetslivet
samt beskriva och analysera särskilt angelägna
problemområden. Delegationen skall vara ett
forum där forskare, arbetsmarknadens parter,
myndighetsexperter och andra med kunskap och
intresse inom området kan mötas.
Distansarbete
Regeringen tillkallade i juni 1997 en särskild
utredare för att se över den lagstiftning som
berör distansarbete (dir. 1997:83). Utredaren har
haft till uppgift att klarlägga de hinder
lagstiftningen kan innebära för att införa och
genomföra distansarbete, behovet av skydd för
den enskilde samt föreslå de lagstiftningsåtgärder
som behövs. Den centrala arbetsrättsliga
lagstiftningen, arbetsmiljölagen, arbetstidslagen,
jämställdhetslagen, lagstiftningen om ansvar och
ersättning för skada på person eller egendom
samt socialförsäkringslagstiftningen har ingått i
översynen, liksom annan lagstiftning som har
betydelse för distansarbete. Utredaren har den 9
september överlämnat betänkandet
Distansarbete (SOU 1998:115).
Lönebildning
I syfte att förbättra förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning har regeringen givit en
särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till
ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Ett
delbetänkande redovisades den 27 november
1997, Medlingsinstitut och lönestatistik (SOU
1997:164), som innehåller förslag till
förbättringar av lönestatistiken samt förslag om
ett nytt medlingsinstitut. Medlingsinstitutet skall
enligt utredarens förslag ha två huvuduppgifter.
Den första är att verka för en väl fungerande
lönebildning och den andra är att medla i
arbetstvister. Delbetänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Slutbetänkandet skall
redovisas senast den 30 november 1998.
Företagshälsovård
En arbetsgrupp under
Arbetsmarknadsdepartementet har utarbetat
promemorian Företagshälsovård – En resurs i
samhället (Ds 1998:17). Förslagen i
promemorian syftar till att integrera
företagshälsovården i arbetsmiljöarbetet på den
enskilda arbetsplatsen och att ta tillvara dess
resurser ur ett samhälleligt perspektiv.
Promemorian, som har remissbehandlats, bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
Arbetstidsfrågan
Arbetstidskommittén lämnade sitt
slutbetänkande "Arbetstid – längd, förläggning
och inflytande" (SOU 1996:145) till regeringen i
september 1996. Förslaget har remitterats och
remissyttranden kom in i början av april 1997. I
arbetet med beredning av förslagen i
betänkandet har ett projekt genomförts som
syftar till att initiera en fördjupad diskussion
kring arbetstidsfrågorna.
Arbetslivsinriktad rehabilitering
Det sker snabba förändringar inom
arbetsmarknad och arbetsliv som på olika sätt
påverkar välfärdssystemets och
socialförsäkringssystemets funktionssätt. Det
finns ett stort behov av att utveckla modellerna
för prevention och arbetsrehabilitering liksom
ett behov att förbättra effektiviteten hos
företagshälsovård och andra expertsystem med
dessa uppgifter. Forsknings- och
utvecklingsarbete som berör relationen mellan
arbete och välfärdssystemets olika delar samt tar
fasta på att förbättra människors möjligheter att
förvärvsarbeta är således av stor och ökande
betydelse.
AGRA-utredningen (S 1997:11) har i augusti
1998 avgett betänkandet Arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104) med
förslag på området.
Diskrimineringslagstiftning avseende
funktionshindrade
Utredningen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
(FUDA) avlämnade hösten 1997 ett förslag till
lagstiftning på området (SOU 1997:176).
Regeringen har därefter förelagt riksdagen ett
förslag till lag om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
(prop. 1997/98:179). FUDA har i augusti 1998
lämnat sitt slutbetänkande Främjandelagen – en
översyn (SOU 1998:107). Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
EU-frågor inom arbetslivet
Följande direktiv av betydelse för
arbetsmiljöområdet har antagits under år 1998:
- direktivet om användning av kemiska ämnen,
- arbetsmiljödirektivet om första ändringen av
carcinogendirektivet, samt
- produktdirektivet om tryckbärande
anordningar.
Behandling i rådsarbetsgruppen sker för
närvarande av arbetsmiljödirektivet om en
ändring av carcinogendirektivet,
arbetsmiljödirektivet om arbete i explosiva
miljöer och arbetsmiljödirektivet om
byggnadsställningar. En översyn för att föreslå
åtgärder för att förbättra den sociala dialogen
pågår i rådsarbetsgruppen. Kommissionen
planerar att lyfta fram direktivet om asbest,
direktivet om isocyanater (en grupp reaktiva
ämnen som används för framställning av
polyuretanplaster som kan frigöras i samband
med uppvärmning) och produktdirektivet om
maskiner.
En vitbok om arbetstid inom vissa undantagna
sektorer har lämnats av kommissionen.
9.4 Revisionens iakttagelser
RRV bedömer att årsredovisningarna under
utgiftsområdet i allt väsentligt är rättvisande.
Rådet för arbetslivsforsknings (RALF)
ledning har enligt RRV inte haft ett tillförlitligt
underlag för att fortlöpande kunna följa upp och
kontrollera den egna verksamheten under år
1997. RALF har påbörjat ett utvecklingsarbete
med syfte att förbättra de ekonomiadministrativa
rutinerna. Arbetet har redan gett positiva
effekter och det finns goda förutsättningar att
den interna kontrollen därmed kommer att
förbättras.
B1 Arbetarskyddsverket
Tabell 5.2 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
376 537
Anslags-
sparande
47 171
1998
Anslag
365 343
1
Utgifts-
prognos
375 049
1999
Förslag
376 133
2000
Beräknat
382 688
2001
Beräknat
388 346
1 Varav 147 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998.
Arbetarskyddsverket (AV) består av
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och
Yrkesinspektionen (YI).
AV har till uppgift att se till att
arbetsmiljölagstiftningen samt, inom
arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om
kemikaliekontroll och om tobak efterlevs. Det
åligger verket även att utarbeta och sprida
information i syfte att förbättra arbetsmiljön.
ASS är central förvaltningsmyndighet för
arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga
om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI.
ASS ansvarar vidare för den officiella statistiken
över arbetsskador och arbetsmiljö.
YI som är uppdelad på elva distrikt, är regional
tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och
arbetstidsområdet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
De övergripande målen för AV:s verksamhet är
att
- minska riskerna för ohälsa och olycksfall, och
- förbättra arbetsmiljön ur ett
helhetsperspektiv, dvs. från såväl fysisk, psykisk
som social och arbetsorganisatorisk synpunkt.
Tillsynsarbetet har blivit mer komplext och
tidskrävande med omfattande dialoger och
djupgående analyser av arbetsmiljöproblemen.
Många av bristerna i arbetsmiljön har koppling
till hur företag och förvaltningar organiserar och
leder sina verksamheter. På ASS ställs ökade
krav, bl.a. till följd av den svenska och europeiska
standardiseringsverksamheten och EU-arbetet.
Till följd av minskade resurser har AV gjort
stora omprioriteringar i sin verksamhet.
Verksamheten visar emellertid på en viss
produktivitetsökning jämfört med föregående
budgetår, bl.a. i fråga om YI:s arbetsställebesök.
I tillsynsverksamheten har AV prioriterat
faktorer i arbetsmiljön som har stor betydelse för
uppkomsten av besvär i rörelseorganen, allvarliga
olycksfall, allergier och annan överkänslighet
samt psykologiska och sociala förhållanden. Ca
85 procent av det totala antalet arbetsställebesök
har genomförts med en inriktning av bland annat
sådant slag.
Vidare har arbetet med att förmå företag och
förvaltningar att åstadkomma en fungerande
integrering av arbetsmiljöarbetet med
verksamheten i övrigt (internkontroll) haft ett
betydande utrymme i verksamheten.
Utvecklingen, särskilt vad avser små och
medelstora företag, går inte så snabbt som den
borde. Sammantaget kan dock en liten ökning
noteras. AV utvecklar och prövar fortlöpande
nya tillsynsmetoder för att bestående
förändringar skall uppnås. På initiativ av ASS har
Arbetslivsinstitutet startat ett
forskningsprogram om internkontroll.
Samarbetet med myndigheterna inom
socialförsäkringsadministrationen har utvecklats
på ett bra sätt. Numera har samtliga YI-distrikt
samarbetsavtal med Försäkringskassan och YI:s
tillsyn på rehabiliterings- och
arbetsanpassningsområdet har stärkts, bl.a.
genom ett ökat informationsutbyte och
gemensamma inspektioner med kassorna.
Hälsoeffekter av arbete med produkter
innehållande isocyanater (en grupp reaktiva
ämnen som används för framställning av
polyuretanplaster som kan frigöras i samband
med uppvärmning) har fått ökad
uppmärksamhet. ASS har utarbetat ett
tiopunktsprogram för fortsatta insatser inom
området. Vidare har ASS utarbetat en policy om
hur problem med misstänkta hälsoeffekter på
arbetsplatserna av elektromagnetiska fält,
datorer, elinstallationer och mobiltelefoner skall
hanteras.
ASS har kommit med redovisningar av nedan
angivna uppdrag:
- En strategi för arbetet med frågor om
kvinnors arbetsförhållanden.
- Företags och förvaltningars attityder till och
användning av den information om arbetsmiljön
som utformas och sprids av AV.
- Arbetet med att utforma sektorsansvaret för
den officiella statistiken över arbetsskador och
arbetsmiljö.
- Det europeiska standardiseringsarbetet som
ASS deltar i.
Tabell 5.3 - Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Informationsverksamhet m.m.
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1997
66 366
-77 623
-11 257
Prognos 1998
61 500
-76 000
-14 500
Budget 1999
70 000
-70 000
0
Regeringen följer fortlöpande arbetet med och
uppnådda resultat av AV:s verksamhetsprogram
för perioden 1997–1999.
Slutsatser
Regeringen bedömer att AV:s verksamhet har
haft en inriktning som mycket väl svarar mot
målen i regleringsbrevet.
AV har sedan år 1992 bedrivit ett samarbete
med främst de baltiska staterna för att stödja
deras utveckling på arbetsmiljöområdet.
Regeringen ser positivt på att AV fortsätter och
fullföljer detta samarbete.
AV har en central roll, dels att se till att
arbetsmiljön fyller kraven i arbetsmiljölagen och
med stöd av den utfärdade föreskrifter, dels att i
fråga om utvecklingen inom sin sektor delta i det
samarbete och utföra de uppgifter som följer av
Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen.
Regeringen föreslår, särskilt med hänsyn till
de ökade krav som följer av samarbetet inom den
Europeiska Unionen, en förstärkning av anslaget
med fyra miljoner kronor och att riksdagen
anvisar 376 133 000 kronor till AV för
budgetåret 1999. Anslagsökningen bör
finansieras genom en omfördelning av medel
inom utgiftsområdet. För budgetåren 2000 och
2001 beräknas utgifterna under anslaget till 382,7
respektive 388,3 miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
365 196
1
Pris- och löneomräkning
7 487
Justering av premier
884
Överföring från anslag
4 000
2
Bottenbudgetering av lokaler 1999
-1 434
Förslag 1999
376 133
1 På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 ökades
anslaget med 147 000 kronor.
2 Anslagsökningen finansierad genom att anslagen B 2 Arbetslivsinstitutet, B 3
Forskning, utveckling och utbildning m.m. och B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten har minskats med 0,5 miljoner kronor, 2,5 miljoner kronor respektive 1
miljon kronor.
B2 Arbetslivsinstitutet
Tabell 5.4 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
210 742
Anslags-
sparande
34 080
1998
Anslag
208 361
Utgifts-
prognos
227 156
1999
Förslag
145 733
1
2000
Beräknat
141 970
2001
Beräknat
144 099
1 Fr.o.m. 1999 avser anslaget Arbetslivsinstitutets förvaltningskostnader.
För budgetåren 1997 och 1998 avser anslaget
Arbetslivsinstitutets förvaltnings- och
verksamhetskostnader. Kostnaderna för bidrag
och uppdrag behandlas under anslaget B 3
Forskning, utveckling och utbildning m.m. En
förändring avseende kostnadsfördelning och
inriktning mellan de två anslagen föreslås gälla
från och med budgetåret 1999.
Anslagssparandet från budgetåret 1997
beräknas att vara helt förbrukat vid utgången av
år 2000.
Arbetslivsinstitutet är en FoU-myndighet
med uppgift att bedriva och främja forskning,
utbildning och utveckling som rör arbetsliv,
arbetsmiljö, arbetsorganisation och relationerna
på arbetsmarknaden. Institutet skall samverka
med andra myndigheter, vetenskapliga
institutioner, universitet och högskolor i och
utanför Sverige.
Institutet skall bedriva och främja en
långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad
samt bidra till informations- och
kunskapsspridning inom arbetslivsområdet.
Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig
och äga relevans för problem och
utvecklingstendenser i arbetslivet. Institutet skall
inom sitt område verka för en ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Verksamhetens organisation och inriktning har
genomgått en genomgripande förändring och
fokusering under verksamhetsåret. Nya och
framväxande arbetslivsfrågor har fått större
utrymme samtidigt som samarbetsprogram med
högskolan säkrat viktiga kompetensområden. En
viktig utgångspunkt för förändringen har varit
att skapa förutsättningar för mångvetenskapliga
möten och långsiktig samverkan mellan olika
discipliner.
Kravet på institutet avseende en omstyrning
av inriktning mot en ökad andel forsknings- och
utvecklingsinsatser inom områdena
arbetsorganisation, arbetsmarknad och arbetsrätt
har fått genomslag i verksamheten. Omfattande
organisatoriska förändringar är genomförda i
syfte att stärka mångvetenskaplighet och
inriktning mot relevanta forskningsområden.
Institutet har därmed ökat fokuseringen på de
frågor som rör relationer och strukturer på
arbetsmarknaden och samspelet mellan
arbetsorganisatoriska och arbetshälsorelaterade
frågor. Förskjutningen illustreras av
nedanstående tabell:
Tabell 5.5 - Forskningsområdenas kostnadsfördelning
Tusental kronor
Arbetsmarknad
Arbetsorga-
nisation
Arbetsmiljö
1996
22 100
56 776
188 158
1997
34 699
91 901
174 700
Arbetslivsinstitutet har under året bedrivit ett
kunskaps- och erfarenhetsutbyte med andra
myndigheter, vetenskapliga institutioner,
universitet och högskolor i Sverige och
utomlands. En viktig del av kunskapsspridningen
har skett genom institutets
utbildningsverksamhet. En betydande del av
utbildningsverksamheten riktar sig mot
företagshälsovårdens experter men bedrivs också
i samarbete med externa kursarrangörer och
vänder sig mot nyckelpersoner i arbetslivet.
Inom Arbetslivsinstitutet pågår en satsning på
forskarutbildning. Kunskaps- och
erfarenhetsspridning sker också inom ramen för
forsknings- och utvecklingsarbetet. Efterfrågan
på kopior och lån från institutets bibliotek har
ökat med cirka 25 procent per år under perioden
1995-1997. Arbetslivsbiblioteket har under året
satsat ytterligare på internet som ett sätt att
främja användningen av den samlade
dokumentationen inom arbetslivsområdet.
Arbetslivsinstitutet har bedrivit en omfattande
forskning om besvär och sjukdomar som är
relaterade till fysisk och psykisk belastning.
Forsknings- och utvecklingsarbetet inom detta
område har gett kunskaper om hur arbetsplatser
tekniskt och organisatoriskt kan utformas för att
förbättra anställdas förhållanden och minska
risken för ohälsa och olycksfall. Ett
forskningscentrum i Umeå är under
uppbyggnad, där kompetens kring
belastningsskador kommer att samlas.
Vid Arbetslivsinstitutet bedrivs forskning om
kvinnors villkor och hälsa i arbetslivet.
Under året har institutet och SCB gemensamt
publicerat två böcker: Kvinnor och män på
arbetsmarknaden och Kvinnors och mäns löner.
Resultaten i dessa publikationer visar bl.a. att
kvinnors yrken har ett löneläge som ligger 5
procent lägre än männens. Arbetet med att
kartlägga löneskillnader fortsätter under år 1998.
Arbetet inriktas mot att i samarbete med SCB
vidareutveckla det lönestatistiska
grundmaterialet så att det kan användas som
grund för fördjupade analyser.
Institutet bedriver också en omfattande
forskning om skillnaden mellan kvinnors och
mäns arbetssituation ur ett hälsoperspektiv.
Institutet redovisar i sin årsredovisning
målsättning och planer för ett
enhetsövergripande program om kvinnors
arbetsmarknad, arbetsvillkor och hälsa.
Programmet kommer att drivas tvärvetenskapligt
och relatera till verksamhetsområdets samtliga
delområden. Ett enhetsövergripande program är
också under uppbyggnad inom skolområdet.
Arbetslivsinstitutet har regeringens uppdrag
att genomföra en förstudie över forskningen i
EU:s medlemsländer om kvinnors och mäns
villkor i arbetslivet. Som ett första led i detta
uppdrag har institutet till regeringen inlämnat
forskningsöversikten State of the art review on
women and labour market. Institutet skall med
utgångspunkt från bl.a. denna översikt skapa en
arena för kunskapsuppdatering och bidra till ett
utvecklande samtal mellan intresserade parter.
Detta skall ske genom öppna seminarier som tar
sin början hösten 1998.
Arbetslivsinstitutet har regeringens uppdrag
att påbörja forskning med målsättning att
klargöra de mekanismer som återskapar
könssegregeringen på arbetsmarknaden. I och
med att en plan för dessa forskningsinsatser har
inlämnats under året har uppdraget
slutredovisats. Av den redovisade planen framgår
att forskning med denna inriktning kommer att
bedrivas inom ramen för institutets övriga
satsningar inom jämställdhetsområdet.
Arbetslivsinstitutet har i april 1998 till
Arbetsmarknadsdepartementet redovisat ett
regeringsuppdrag avseende en inventering av de
forsknings- och utbildningsinsatser som behövs
för att belysa vilken påverkan åtgärder för att
främja utvecklingen mot en förbättrad yttre
miljö kan ha för arbetsmiljön inom olika
branscher och yrkesgrupper.
Slutsatser
Den nuvarande fördelningen av kostnader
mellan Arbetslivsinstitutets två anslag innebär att
kostnader för forskning återfinns under båda
anslagen. Det är regeringens bedömning att en
tydligare fördelning mellan institutets
förvaltningskostnader och forsknings-,
utveckling och utbildningskostnader skulle
underlätta uppföljningen av de utgifter staten har
för forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet. En sådan förändring bör
också leda till en ökad flexibilitet och därigenom
ge bättre förutsättningar för anpassning av
verksamheten till förändrade behov inom
området. Regeringen föreslår därför att anslaget
B 2 Arbetslivsinstitutet fortsättningsvis skall avse
institutets förvaltningskostnader såsom
administration, vissa gemensamma kostnader
såsom lokaler och kapitalkostnader samt
forsknings- ,utvecklings- och
utbildningsstödjande verksamhet (häri ingår
informations- och biblioteksverksamheten).
Under anslaget B 3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m. kvarstår institutets kostnader
för uppdrag och bidrag samt förs samtliga
kostnader som rör forskning, utveckling och
utbildning.
Den uppbyggnad och vidareutveckling av
verksamheten vid institutet som nu pågår
innebär långsiktiga åtaganden och bör därför så
långt det är möjligt föregås av ett gediget analys-
och planeringsarbete. Det är regeringens
bedömning att insatser för att förstärka
institutets förmåga till analys och planering samt
utvärdering av verksamheten bör göras.
Det är vidare regeringens bedömning att
forskningen inom jämställdhetsområdet bör
vidareutvecklas och ha fortsatt hög prioritet.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
145 733 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 142 miljoner kronor respektive 144,1
miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
208 361
Pris- och löneomräkning
5 646
Justering av premier
178
Omfördelning av medel till B3
- 63 952
Förslag 1999
145 733
1
1 Anslaget är minskat med 4,5 miljoner kronor genom omprioriteringar mellan anslag
inom utgiftsområdet.
B3 Forskning, utveckling och ut
bildning m.m.
Tabell 5.6 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
229 176
Anslags-
sparande
192 554
1998
Anslag
261 485
Utgifts-
prognos
257 553
1999
Förslag
295 780
2000
Beräknat
331 045
2001
Beräknat
337 203
Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag
inom arbetslivsområdet. Anslaget disponeras av
Arbetslivsinstitutet. Myndighetens verksamhet
och mål beskrivs under anslaget B 2
Arbetslivsinstitutet. Den ackumulerade
anslagsbehållningen förklaras av att
Arbetslivsinstitutet endast är inne på sitt tredje
verksamhetsår. Forskningsverksamhet är till sin
karaktär långsiktig och institutet är i ett
uppbyggnadsskede varför det kommer att ta
ytterligare några år att förbruka anslagssparandet.
En stor del av anslagssparandet för budgetåret
1997 är intecknat men ej utbetalt inom
budgetåret. Enligt utgiftsprognosen kommer en
stor del av anslagssparandet att förbrukas under
de närmast kommande åren.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Den större delen av anslaget har använts till
samverkan med arbetsmarknadens parter och
stöd till den omfattande utbildnings- och
informationsverksamheten som bedrivs av till
exempel fackliga funktionärer. Genom detta
uppnås och bibehålls en betydande
kompetensnivå vad gäller arbetsmiljö och
arbetslivets frågeställningar på landets
arbetsplatser. Under året har Arbetslivsinstitutet
initierat en rad samarbetsaktiviteter med
arbetsmarknadens parter vilket gett utrymme för
en minskning av de direkta bidragen till parterna.
Erfarenheterna från detta talar för att fortsatta
initiativ bör tas för att utveckla samarbetet med
parterna i nya former där verksamhetens form
och innehåll gemensamt kan diskuteras,
utvecklas och utvärderas.
Ett antal regionala och lokala samarbetsavtal
om forsknings- och utvecklingsverksamhet har
initieras och upprättats under åren 1997 och
1998. Avsikten är att koncentrera insatserna till
ett urval av regioner och att bedriva
verksamheten i samverkan med berörda
högskolor, forskningsprogram samt statliga och
kommunala organisationer. Samarbetet avser att
leda till uppbyggandet av regionala
forskningsorganisationer som skall medverka till
att förstärka forsknings- och
utvecklingsinsatserna för arbetslivet i dessa
regioner.
Samarbetsavtalen bedöms också bidra till
bättre förutsättningar för mångvetenskaplighet
och för förmågan att fånga in och bedöma vilka
som är de relevanta framtidsfrågorna.
Samarbetsavtal har tecknats med regionala och
lokala aktörer i Östersund, Norrköping,
Göteborg och Trollhättan samt Malmö.
Dessutom har regionala nätverksarbeten
initierats för arbetsskapande åtgärder och
regional utveckling i Bergslagen, Söderhamn och
Gnosjö. Verksamheten har till syfte att utveckla
en modell för att bredda basen för ekonomiska
initiativ och utveckla näringslivet och
sysselsättningen i regionen.
Beslutsbemyndigande
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
99 673
148 748
180 000
250 000
250 000
Nya förpliktelser
88 516
96 080
160 000
160 000
160 000
Infriade förpliktelser*
-39 405
-64 828
-90 000
-160 000
-160 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
148 748
180 000
250 000
250 000
250 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
150 000
180 000
250 000
250 000
250 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Under år 1997 har forskningsverksamhet,
finansierad av Arbetslivsinstitutet avseende
utveckling av kemiska analysmetoder av
ohälsosamma kemiska föreningar i arbetsmiljö,
placerats vid Stockholms universitet. Denna
satsning görs av Arbetslivsinstitutet i samarbete
med Stockholms universitet för att långsiktigt
bredda och förstärka forskningen kring kemiska
hälsorisker i arbetsmiljön i nära anslutning till
den redan pågående forskningen inom området
vid Stockholms universitet. En
överenskommelse har träffats mellan
Arbetslivsinstitutet och Stockholms universitet
och 677 000 kronor förs över från anslaget B 3
Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet
m.m. till Stockholms universitet budgetåret
1999.
Arbetslivsinstitutet har under år 1998 ett
bemyndigande att besluta om medel för bidrag
och uppdrag som medför utgifter för budgetåren
1999-2002 inom en ram som tillsammans med
tidigare fattade beslut får uppgå till högst 180
miljoner kronor. Ramen för bemyndigandet har
dock visat sig vara alltför snäv för den typ av
verksamhet som finansieras via anslaget. Det
handlar ofta om långsiktiga samarbetsprojekt.
Regeringen föreslår därför att
Arbetslivsinstitutet för budgetåren 2000-2003
bemyndigas att besluta om medel för bidrag och
uppdrag inom en total om högst 250 miljoner
kronor.
Slutsatser
Arbetsmarknadens och arbetslivets utveckling
blir alltmer sammansatt och komplex.
Arbetsmiljöarbetet har fått en allt vidare
innebörd. Detta ställer ökade krav på helhetssyn
och därmed på ett ökat samarbete mellan olika
forskningsdiscipliner och verksamhetsfält inom
arbetslivsforskningen. Det är därför regeringens
bedömning att den förskjutning av inriktning
och angreppssätt som nu får genomslag inom
den arbetslivsinriktade forskningen bör fortsätta.
Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets aktörer
samt kunskapsspridning mellan forskning och
arbetsliv, och då särskilt på lokal och regional
nivå, är av väsentlig betydelse för både
arbetslivets utveckling och för att säkerställa
relevansen i den forskning som utförs.
Regeringen bedömer det därför som viktigt att
insatser inom detta område ges en fortsatt hög
uppmärksamhet och att de regionala
forskningssamarbeten som initierats bör
fortsätta att utvecklas.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
295 780 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 331 miljoner kronor respektive 337,2
miljoner kronor.
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
261 485
Pris- och löneomräkning
5 541
Omfördelning av medel frånl B2
63 931
Omprioriteringar inom
statsbudgeten m.m.
- 35 177
1
Förslag 1999
295 780
1 Sänkningen innebär att anslaget B3 minskas med 4,5 miljoner kronor på grund av
omprioriteringar mellan anslagen inom utgiftområdet. Engångsvis för 1999 minskas
anslaget med 30 miljoner kronor på grund av omprioriteringar inom statsbudgeten.
677 000 kronor har förts över till anslaget B 8 Stockholms universitet: forskning och
forskarutbildning under utgiftsområde 16.
B4 Rådet för arbetslivsforskning
Tabell 5.7 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
22 420
Anslags-
sparande
3 552
1998
Anslag
24 752
Utgifts-
prognos
24 640
1999
Förslag
26 463
2000
Beräknat
26 944
2001
Beräknat
27 348
Anslaget avser myndighetens
förvaltningskostnader. Kostnaderna för
forskning och utveckling behandlas under
anslaget B 5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet.
Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift
att bevilja medel till sådan forskning och
utveckling som är av betydelse på
arbetslivsområdet. Den forskning och utveckling
som beviljas stöd skall ha en hög grad av
samhällsrelevans. Rådet har också till uppgift att
bidra till att kunskaperna från den av rådet
finansierade verksamheten förmedlas till olika
nyttjare. Rådet skall främja internationellt
samarbete och erfarenhetsutbyte.
Det övergripande målet för myndighetens
verksamhet är att initiera och finansiera
forskning och utveckling samt anslutande
kunskapsförmedling och därigenom bidra till
utvecklingen av en god arbetsmiljö, en effektiv
arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla.
Rådet har byggt upp sin interna organisation
kring tre olika program; arbetsmiljö,
arbetsorganisation och arbetsmarknad. Inom
varje område bedrivs forskning, utveckling och
kunskapsspridning. Programstrukturen innebär
dock inte någon definitiv gränsdragning mellan
områdena, utan problem kan och bör kunna
hanteras inom flera programområden.
Inom samtliga program initierar och
finansierar rådet FoU med
jämställdhetsperspektiv.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Rådet för arbetslivsforskning har under de
senaste två åren lagt ned avsevärda resurser för
att utveckla och förbättra myndighetens förmåga
att hantera information om de projekt som
beviljas stöd. För att göra en tidsseriebaserad
redovisning av rådets FoU-finansiering möjlig i
framtiden förbereder rådet en årlig insamling av
data från pågående projekt. Rådet kommer också
att under år 1998 börja använda sig av ett nytt
datoriserat projekthanteringssystem. Dessa
åtgärder skall göra det möjligt för myndigheten
att fortsättningsvis redovisa verksamheten för
flera år, och därigenom i kommande
årsredovisningar ge ett förbättrat underlag för
regeringens bedömning av verksamhetens
utveckling.
En viktig förutsättning för att myndigheten
skall bidra till uppfyllandet av det övergripande
målet om en god arbetsmiljö, en effektiv
arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla är att den forskning som
beviljas stöd är relevant utifrån målet samt att
resultaten kommer till praktisk nytta. I detta
syfte har nya rutiner för ansökningsförfarande
och tydligare instruktioner till forskarna
avseende krav på relevans och kunskapsspridning
införts. De programråd som infördes under år
1996 innebär att verksamhetens intressenter ges
möjlighet att påverka FoU-verksamhetens
inriktning. Under år 1997 har också
partsrepresentanter inbjudits att ingå som
adjungerade deltagare i tre
prioriteringskommittéer.
Prioriteringskommittéerna, som är sammansatta
av forskare inom olika sakområden, svarar
framförallt för granskningen av den
vetenskapliga kvaliteten i
forskningsansökningarna.
Uppdraget till rådet att följa upp och
sammanställa resultat från genomförd forskning
inom området elöverkänslighet fortskrider.
Regeringen har förlängt uppdraget till den 1
december 2000. En delrapport har lämnats och
ytterligare delrapporter skall publiceras den 1
mars 1999 och den 1 mars 2000. Slutredovisning
skall ske senast den 1 december 2000. En
konsensuskonferens planeras äga rum runt
milleniumskiftet.
Rådet har under innevarande budgetår
etablerat en centrumbildning för
tjänsteforskning i Söderhamn benämnd
TjänsteForum. Den forskningsstrategiska
inriktningen skall vara tjänster och kunskap i ett
regionalt utvecklings- och företagarperspektiv.
Slutsatser
Den ökade satsning på forsknings- och
utvecklingsverksamhet som påbörjats inom
områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad
skall genomföras i enlighet med myndighetens
plan.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
26 463 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 26,9 miljoner kronor respektive 27,3 miljoner
kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
24 752
Pris- och löneomräkning
1 586
Justering av premier
125
Förslag 1999
26 463
B5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivs-
området
Tabell 5.8 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
187 427
Anslags-
sparande
49 983
1998
Anslag
212 217
Utgifts-
prognos
234 900
1999
Förslag
216 831
2000
Beräknat
220 579
2001
Beräknat
224 793
Anslaget avser medel för forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet. Anslaget
disponeras av den medelsbeviljande myndigheten
Rådet för arbetslivsforskning. Myndighetens
verksamhet och mål beskrivs under anslaget B 4
Rådet för arbetslivsforskning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under år 1997 har bidrag beviljats till 454 FoU-
projekt inom områdena arbetsmiljö,
arbetsorganisation, arbetsmarknad och
programövergripande projekt. Vid
verksamhetsårets slut pågick 881 FoU-projekt
med stöd av rådet. I allt större utsträckning
beviljas medel till områdena arbetsorganisation
och arbetsmarknad. Största antalet beviljade
projekt finns nu inom området
arbetsorganisation. Bidragens fördelning mellan
respektive områden framgår av nedanstående
tabell. Fördelningen gäller beslut fattade under år
1997 men utbetalningarna kan dock avse flera år.
Tabell 5.9 - Fördelning av bidrag på områden
Tusental kronor
Arbetsmiljö
Arbetsorgani-
sation
Arbetsmarknad
Övrigt
86 233
106 319
44 724
5 023
Universitetet och högskolor är största mottagare
av bidrag från rådet. Rådet samarbetar aktivt med
övriga forskningsfinansiärer. Vidare lägger rådet
en ökad vikt vid internationaliseringen av FoU-
arbetet. Internationell bevakning sker också på
uppdrag av rådet genom Sveriges tekniska
attachéer (STATT). För att främja en långsiktig
kunskapsuppbyggnad inom arbetslivsområdet
stöder rådet fyra större s.k. centrumbildningar.
Tre av dessa centrumbildningar bedriver
tvärvetenskaplig forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom områdena
arbetsorganisation och förändringsarbete.
Dessutom stöder rådet verksamheten vid
Centre for Advanced Studies in Leadership vid
Handelshögskolan i Stockholm, som har sin
tyngdpunkt i arbetsorganisationsfrågor.
Ett allt komplexare arbetsliv ställer ökade krav
på att de forskningsinsatser som sker inom
området bedrivs i projekt där fler än ett ämne
eller en forskningsdisciplin är företrädda. Rådet
redovisar att cirka 1/3 av de beviljade projekten
bedrivs utifrån ett sådant mångvetenskapligt
perspektiv. Utöver dessa projekt tillkommer de
centrumbildningar och forskningsinstitut som
rådet stödjer och som till sin natur är
mångvetenskapliga.
Tabell 5.10 - Beslutsbemyndigande
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
429 000
365 000
400 000
420 000
420 000
Nya förpliktelser
187 000
298 000
215 000
195 000
195 000
Infriade förpliktelser
-251 000
-263 000
-195 000
-195 000
-195 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
365 000
400 000
420 000
420 000
420 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
160 000
400 000
420 000
420 000
420 000
Riksdagen har på regeringens förslag i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU 27, rskr.
1997/98:317) beslutat om ett utökat
beställningsbemyndigande för anslaget som
innebär att regeringen får fatta beslut inom en
högsta ram om 420 miljoner kronor och som
medför utgifter under en femårsperiod. Skälet till
den utökade bemyndiganderamen var att det
tidigare bemyndigandet, om totalt 160 miljoner
kronor för en fyraårsperiod, visade sig innebära
en alltför kraftig begränsning av rådets
möjligheter att utnyttja anslagsnivån och att fatta
långsiktiga beslut. Rådet belastades också av de
åtaganden som gjorts av den tidigare
Arbetsmiljöfonden.
Slutsatser
Regeringen stöder rådets pågående
omprioriteringar av FoU-medel, där en ökad
andel av medlen skall avse FoU inom områdena
arbetsorganisation och arbetsmarknad.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
216 831 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 220,6 miljoner kronor respektive 224,8
miljoner kronor.
B6 Bidrag till Samhall AB
Tabell 5.11 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
4 424 419
1998
Anslag
4 456 419
1
Utgifts-
prognos
4 456 419
1999
Förslag
4 262 419
2000
Beräknat
4 262 419
2001
Beräknat
4 262 419
1 Varav 100 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.
Samhall Aktiebolags uppgift är att anordna, leda
och samordna verksamhet som bedrivs inom
koncernen för att ge meningsfullt och
utvecklande arbete åt arbetshandikappade där
behoven finns (prop. 1991/92:91, bet.
1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249).
De utgifter som belastar anslaget avser bidrag
till kostnader för anordnande och drift av
verksamheten med att ge arbete åt
arbetshandikappade, som anvisats arbete hos
Samhallkoncernen och hos andra huvudmän som
anordnar arbete åt arbetshandikappade med
bidrag från Samhall AB.
Utgifterna på anslaget styrs av politiska beslut
om statens bidrag till verksamheten. Besluten är
grundade på vissa krav som statsmakterna ställer
på verksamheten. Företagsgruppens inkomster
och utgifter utöver vad som kan relateras till
ifrågavarande anslag styrs av konjunkturella och
marknadsmässiga förhållanden, som påverkar
efterfrågan på de varor och tjänster som
produceras inom företagsgruppen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Statens merkostnadsersättning till Samhall AB
för budgetåret 1997 uppgick till 4 424 miljoner
kronor. Koncernens övriga rörelseintäkter 1997
var 4 568 miljoner kronor. Lönekostnaden för de
arbetshandikappade anställda var 4 514 miljoner
kronor och övriga rörelsekostnader 4 815
miljoner kronor, inklusive avskrivningar.
Revisionsberättelsen till bolagsstämman 1998
innehåller inga anmärkningar.
De krav som statsmakterna ställt på Samhall
AB att gälla för budgetåret 1997 är följande:
- Samhall skall erbjuda en minsta
sysselsättningsvolym för arbetshandikappade
anställda om minst 31,9 miljoner arbetstimmar.
- Rekryteringen skall till minst 40 procent ske
från de s.k. prioriterade grupperna dvs.
utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och
flerhandikappade, enligt de definitioner som
AMS och Samhall har enats om.
- Andelen övergångar för arbetshandikappade
anställda från företagsgruppen till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst
3 procent (brutto) på årsbasis av det totala
antalet arbetshandikappade anställda.
- Verksamheten skall bedrivas med ökad
effektivitet och ett bättre resursutnyttjande inom
koncernen och med inriktning på att en successiv
nedtrappning av statens ersättning kan ske.
Kravet på en minsta sysselsättningsvolym för
arbetshandikappade anställda på minst 31,9
miljoner timmar uppfylldes och volymen
uppgick verksamhetsåret 1997 till 32,2 miljoner
timmar. Antalet anställda med arbetshandikapp
var 26 447 vid utgången av budgetåret. Andelen
kvinnor var 46 procent.
1 050 personer lämnade Samhall för arbete hos
andra arbetsgivare. Det motsvarar 4 procent av
de anställda och innebär en större andel än det
uppställda kravet på minst 3 procent övergångar
till annat arbete. 80 procent av övergångarna
skedde med hjälp av lönebidrag. Kvinnorna var
underrepresenterade med 35 procent av
övergångarna. Av 1996 års totalt 776 övergångar
har 324 eller 42 procent återgått till Samhall. En
enkätundersökning som Samhall genomfört av
1996 och 1997 års återgångar visade att 27
procent berodde på arbetsbrist hos arbetsgivaren,
inklusive konkurser, och 23 procent på att en
tidsbegränsad anställning hade upphört. Andra
skäl var "höga arbetskrav" (12 procent) och
"trivdes inte" (12 procent).
Kravet på viss minsta andel rekryterade från
de prioriterade grupperna – utvecklingsstörda,
psykiskt sjuka och personer med mer än ett
handikapp – uppfylldes. Andelen nyrekryterade
från dessa grupper uppgick till 45 procent.
Den statliga merkostnadsersättningen som
andel av lönekostnaden för de
arbetshandikappade anställda har minskat under
en följd av år. Det är helt i linje med de krav som
staten ställde inför bolagiseringen år 1992.
Effektivitetsförbättringar skulle möjliggöra en
successiv nedtrappning under en femårsperiod av
statens ersättning så att den motsvarade högst
lönekostnaden för de arbetshandikappade
arbetstagarna (prop. 1991/92:91, s. 29). År 1997
blev det första året då statens
merkostnadsersättning var lägre än både
lönekostnaderna för de arbetshandikappade
anställda och koncernens samlade fakturering.
Som redovisats i 1998 års ekonomiska
vårproposition blev Samhalls resultat
verksamhetsåret 1997, på koncernnivå, en förlust
på 238 miljoner kronor efter finansnetto och
skatt. År 1996 hade Samhall ett negativt resultat
på 71 miljoner kronor. Även för år 1998
beräknades ett underskott, som bedömdes uppgå
till ca 100 miljoner kronor. Riksdagen har
beslutat (prop. 1997/98:150, yttr.
1997/98:AU9y, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317)) att på tilläggsbudget för
budgetåret 1998 anvisa ett medelstillskott på 100
miljoner kronor i syfte att förhindra en minskad
sysselsättningsvolym för arbetshandikappade
inom koncernen.
Verksamhetsåret 1998 kan därmed antas ge ett
nollresultat.
Samhalls halvårsredovisning visar ett positivt
resultat på 13 miljoner kronor för det första
halvåret 1998, efter finansiella poster. Antalet
anställda sjunker inte längre. Statens krav på
rekrytering av prioriterade grupper och
övergångar till den reguljära arbetsmarknaden
uppfylls mer än väl. Orderingång och försäljning
ökade under perioden. Statens ersättning
motsvarade under perioden ca 95 procent av
lönekostnaden för de arbetshandikappade
anställda.
Regeringen beslutade den 18 december 1997
att bevilja Samhall AB ett bidrag på högst 7
miljoner kronor till etablering av ny verksamhet
i Arboga. Samhall AB har den 31 mars 1998
lämnat en delrapport om etableringen.
Slutsatser
Regeringens bedömningar och slutsatser
redovisas närmare i det följande, där regeringen
tar ställning till förslag och synpunkter som förts
fram av LOSAM-utredningen samt redovisar en
översyn av Samhall. Förslag från LOSAM som
inte berörs här avser regeringen inte att behandla
vidare.
Utredning och analys av Samhall
Ekonomisk översyn och analys
Samhall AB skisserade i sin koncernplanering för
år 1999 ett scenario som innebär fortsatta och
snabbt ökande underskott i verksamheten och
ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet.
Scenariot byggde på att Samhall inte heller i
fortsättningen kompenseras för
lönekostnadsökningar, samtidigt som mål och
resultatkrav kvarstår oförändrade.
I 1998 års ekonomiska vårproposition
aviserade regeringen i anslutning till förslag om
ytterligare medel till Bidrag till Samhall AB på
tilläggsbudget för budgetåret 1998 att ett
analysarbete skulle genomföras, bl.a. genom
oberoende ekonomisk expertis, i syfte att studera
Samhalls ekonomiska situation och
förutsättningar såväl företagsekonomiskt som
organisatoriskt. Regeringen har den 9 juli 1998
beslutat om en sådan översyn. Ett uppdrag att
genomföra översynen har lämnats till Öhrlings
Coopers & Lybrand AB. En arbetsgrupp med
företrädare för Finans- och
Arbetsmarknadsdepartementen arbetar bl.a. med
vissa frågor om mål och resultatkrav avseende
Samhalls verksamhet och analyserar de
iakttagelser och synpunkter som förts fram i den
nämnda expertrapporten.
Rapporten från Öhrlings Coopers & Lybrand AB
Uppdraget till Öhrlings Cooper & Lybrand har
bl.a. gällt att klarlägga möjligheterna till att
kunna effektivisera Samhalls verksamhet samt att
värdera Samhalls konkursscenario. Konsulterna
har kontinuerligt avrapporterat sitt uppdrag till
Arbetsmarknadsdepartementet. En slutlig
skriftligt rapport har ingetts till
Arbetsmarknadsdepartementet den 22
september 1998.
Konsulterna bedömer att Samhall av egen
kraft kan vidta nödvändiga åtgärder för att
undvika konkurs. Som en förutsättning för
bedömningen gäller att den statliga
merkostnadsersättningen inte under
prognosperioden kommer att understiga 85
procent av lönekostnaden för de
arbetshandikappade. Resultaten kommer, under
den tid som kostnadsbesparingar och
rationaliseringsåtgärder genomförs, att vara på
låg nivå.
Ansvaret för att genomföra nödvändiga
åtgärder vilar på Samhalls styrelse och ledning.
Att de genomförs förutsätter en tydlig
ägarstyrning och en stark förändringsinriktad
ledning.
I rapporten sägs vidare att Samhall befinner sig
i finansiell balans trots att resultaten belastats
med stora kostnader för omfattande strukturella
åtgärder under främst åren 1996 och 1997.
Samhalls balansräkning är stark. Det egna
kapitalet kan därför, enligt konsulterna, användas
för att absorbera kostnader när Samhall vidtar
egna åtgärder för att säkerställa ekonomisk
balans i resultatutvecklingen i syfte att förhindra
konkurs.
Beträffande statens merkostnadsersättning till
Samhall AB konstateras i rapporten att en
långsiktig prognos med antagande om nominellt
oförändrad ersättning och ökande lönekostnader
kommer – med hänsyn till Samhalls intäkts- och
kostnadsstruktur – alltid att utvisa att Samhalls
ekonomi urholkas successivt. Det innebär att
merkostnadsersättningen alltid måste vara
kopplad till de förändringar som gäller för den
underliggande kostnadsmassa som
merkostnadsersättningen är avsedd att täcka.
Samhall har angett som ett mål att
merkostnadsersättningen år 2005 skall ha
minskat till 85-90 procent av lönekostnaden för
de arbetshandikappade anställda. Som en
långsiktig prognosförutsättning kan det för
närvarande inte vara rimligt att anta att
merkostnadsersättningen skall understiga en nivå
av 85 procent av denna lönekostnad.
Öhrlings Coopers & Lybrand anser att ägaren
bör styra Samhall tydligare, både vad avser form
och innehåll. Ägaren bör skilja mellan ägarfrågor
och uppdraget till Samhall. Ägarstyrningen skall
ske på bolagsstämma och innehålla klara
företagsekonomiska mål för t.ex. lönsamhet och
soliditet. Ägardialogen med Samhall bör ske med
styrelsens ordförande.
Konsulterna har beräknat potentialen för
besparingar och effektiviseringar och bedömer
att Samhall kan undvika konkurs givet att
koncernen kan generera ytterligare ca 300
miljoner kronor under en period på ca två och ett
halvt år, utöver det grundscenario som
presenterades i Samhalls koncernplanering. För
att potentialen skall kunna realiseras krävs ökad
försäljning. Det scenario som presenteras i
konsultrapporten innebär till en början förluster
som bolaget bör kunna absorbera, men ändå ha
en rimlig soliditet av ca 35 procent vid
prognosperiodens utgång.
LOSAM-utredningen
Regeringen bemyndigade den 27 juni 1996
chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att se
över de sysselsättningsskapande åtgärderna för
arbetshandikappade – anställning med
lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare och arbete inom Samhallkoncernen
(dir. 1996:56). Utredningen antog namnet
LOSAM-utredningen. LOSAM:s förslag i fråga
om anställning med lönebidrag i delbetänkandet
Aktivt lönebidrag (SOU 1997:5) behandlades i
1997 års ekonomiska vårproposition.
I LOSAM:s slutbetänkande Samhall – en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64)
lämnas vissa förslag om Samhalls verksamhet.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden
har avgetts av Riksförsäkringsverket (RFV),
Socialstyrelsen (SoS),
Försäkringskasseförbundet,
Handikappombudsmannen,
Handikappinstitutet, Statskontoret,
Riksrevisionsverket (RRV),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Rådet för
arbetslivsforskning (RALF), Statens
invandrarverk (SIV), AmuGruppen AB, Samhall
AB, Konkurrensverket, ALMI Företagspartner
AB, Handikappförbundens Samarbetsorgan
(HSO), De Handikappdes Riksförbund (DHR),
Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Företagarnas
Riksorganisation, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Synskadades
Riksförbund (SRF), Reumatikerförbundet och
Ledarna. En sammanställning av
remissyttrandena har upprättats inom
Arbetsmarknadsdepartementet (Dnr
A97/1351/AL)
Resultatkrav
Regeringens bedömning: Det finns för
närvarande inte skäl att ändra de krav staten
ställer på Samhall.
Utredningens förslag: LOSAM förordade att
kravet på övergångar från Samhall till annat
arbete skall höjas från dagens minst tre procent
till på sikt ca tio procent per år. Skärpningen
skulle ske successivt på några års sikt och med
hänsyn tagen till arbetsmarknadsläget och
tillgången på lönebidrag. Vidare ansåg LOSAM
att en rimlig storlek på Samhall ligger mellan
27 000 och 30 000 arbetshandikappade anställda.
Remissinstanserna: SIV anser att även
invandrade och äldre långtidsarbetslösa borde
komma i fråga för arbete hos Samhall.
När det gäller lämplig omfattning av Samhalls
verksamhet finns olika ståndpunkter.
Statskontoret, SIV, HSO och LO anser att
behovet av arbetstillfällen för funktionshindrade
talar för fler arbetstillfällen hos Samhall än vad
LOSAM föreslog. Bl.a.
Handikappombudsmannen anser däremot att ett
alltför utbyggt system med skyddat arbete
riskerar att bli en förevändning att inte behålla
eller anställa personer med funktionshinder på
den reguljära arbetsmarknaden. I likhet med
AMS anser Handikappombudsmannen att
anställningar med lönebidrag bör prioriteras
framför en utbyggnad av Samhall.
En majoritet av remissinstanserna är negativa
till LOSAM:s förslag om skärpta krav på andelen
övergångar och anser bl.a. att det är orealistiskt.
Några befarar att rekryteringen skulle kunna
påverkas så att personer med svårare
funktionshinder inte kunde komma i fråga i
samma utsträckning. Vidare har framhållits att
man inte bör skapa otrygghet för dem som inte
har möjlighet att få annat arbete.
Skälen för regeringens bedömning: Det
finns en bred enighet om att Samhall skall
förbehållas sökande som på grund av
funktionshinder inte kan få arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Möjligheterna till
sådant arbete – med eller utan lönebidrag – skall
således ha prövats innan en placering hos Samhall
blir aktuell.
Regeringen bedömer i likhet med flertalet
remissinstanser att det inte är realistiskt att höja
kravet på övergångar till den reguljära
arbetsmarknaden så mycket som LOSAM
förordat. Om rekryteringen till Samhall sker
bland de sökande som har störst svårigheter att
få arbete på den reguljära arbetsmarknaden
innebär det också att många av dem inte heller
efter en förbättring av arbetsförmåga och
yrkeskunnande kan få arbete utanför Samhall.
För många människor med omfattande
funktionshinder innebär det en hög grad av
rehabilitering att klara ett arbete hos Samhall. De
måste kunna känna trygghet i anställningen och
inte pressas med krav på "rehabilitering" och
övergång till annan arbetsgivare.
Av Samhalls personalekonomiska redovisning
framgår att kvinnorna är klart
underrepresenterade bland dem som övergår från
Samhall till annat arbete. Regeringen avser att i
avtalet med Samhall AB ta upp frågan om
ytterligare insatser för att öka kvinnornas andel
av övergångarna.
Bedömningar och förslag i rapporten från
Öhrlings Coopers & Lybrand AB bygger på att
de sociala målen och kravet beträffande
sysselsättningsvolym kvarstår oförändrade.
Ekonomiska krav
Regeringens bedömning: Samhall bör fortsätta
pågående resultatförbättringar så att statens
merkostnadsersättning som andel av
lönekostnaden för de funktionshindrade
anställda kan minska ytterligare.
Utredningens förslag: Samhall skall ha en
affärsmässig effektivitet och
verksamhetsstruktur som ger sådana intäkter att
de täcker Samhalls kringkostnader för
produktionen. Bidrag till arbetskraftskostnaden
för de arbetshandikappade skall lämnas av staten
i erforderlig omfattning.
Samhalls merkostnadsersättning från staten
bör delas upp i en lönerelaterad del och en del
som varierar med övergångarna och som bestäms
utifrån de merkostnader, jämfört med andra
företag, som Samhall har för rehabiliterings- och
övergångskostnader. En personalekonomisk
redovisning från Samhall skall ligga till grund för
en ny konstruktion på merkostnadsersättningen.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser
förordar, i likhet med LOSAM, att Samhall
kompenseras för lönekostnadsutvecklingen.
Flera av remissinstanserna är tveksamma till
förslaget om en uppdelning av
merkostnadsersättningen och befarar bl.a. ökat
byråkratiskt krångel. AMS tillstyrker en
uppdelning av merkostnadsersättningen och
föreslår också en alternativ uppdelning beroende
på formerna för verksamheten. Det kan, enligt
AMS, ifrågasättas om ersättningen för
entreprenader inom service och tjänster eller
inbyggd verksamhet skall vara lika stor som för
industriell verksamhet med förhållandevis höga
produktionskostnader.
Skälen för regeringens bedömning: Öhrlings
Coopers & Lybrand AB bedömer att Samhall av
egen kraft kan vidta nödvändiga åtgärder för att
effektivisera verksamheten och undvika konkurs.
Som en förutsättning för den bedömningen
gäller att den statliga merkostnadsersättningen
under prognosperioden inte kommer att
understiga 85 procent av lönekostnaden för de
funktionshindrade anställda. En nominellt
oförändrad merkostnadsersättning och ökande
lönekostnader kommer, med hänsyn till
Samhalls intäkts- och kostnadsstruktur, att
medföra en successiv urholkning av Samhalls
ekonomi. Till skillnad från andra företag har
Samhall en kostnadsmassa som är nästan dubbelt
så stor som de påverkbara intäkterna. Samhalls
affärsmässiga förutsättningar skiljer sig avsevärt
från andra bolags och koncernens möjligheter att
finansiera löneökningar genom
produktivitetsförbättringar är inte jämförbara
med andra företags. Konsulterna konstaterar
vidare att koncernen samtidigt har ett åtagande
att inte minska sysselsättningen.
Den bedömning som Öhrlings Coopers &
Lybrand AB gör beträffande Samhalls
möjligheter att av egen kraft vidta åtgärder för att
bl.a. undvika konkurs bygger på förutsättningen
att Samhall ges kompensation för
lönekostnadsökningar. Regeringen delar
experternas bedömning att en nominellt
oförändrad merkostnadsersättning och ökande
lönekostnader kommer att medföra en successiv
urholkning av Samhalls ekonomi. Det behövs
dock ytterligare analyser innan den konkreta
utformningen och beräkningen av
merkostnadsersättningen kan anges. Regeringen
avser att återkomma i frågan, så snart ett sådant
analysarbete har genomförts.
Ägarens styrning
Regeringens bedömning: Staten bör som ägare
av Samhall AB på ett tydligare sätt ange
ekonomiska mål och verksamhetsmål.
Utredningens förslag: LOSAM har inte
närmare gått in på ägar- och styrningsfrågor.
Remissinstanserna: Flera av
remissinstanserna tar i anslutning till LOSAM:s
synpunkter på Samhalls effektivitet i ett
ekonomiskt perspektiv, resultatkrav, m.m. upp
frågor som gäller de delvis motsägelsefulla målen
för Samhalls verksamhet. Statskontoret menar att
styrning inte bör innehålla delvis motstridiga mål
av karaktären lönsamhetskrav och social och
personlig utveckling. Även RRV tar upp frågan
om motstridiga mål och anser det angeläget att
statsmakterna tar ställning till Samhalls
verksamhetsinriktning. Bl.a. anser RRV att
LOSAM:s förslag om ökad betoning av
rehabilitering – och därmed ökade kostnader –
samtidigt som Samhall skall producera
efterfrågade varor och tjänster – innebär att
nuvarande målkonflikter förstärks. TCO finner
det viktigt att Samhalls fyra olika målområden
hålls likvärdiga. Resultatkraven bör omprövas
kontinuerligt beroende på vilket ekonomiskt
stöd riksdagen beslutar om.
Skälen för regeringens bedömning: Öhrlings
Coopers & Lybrand AB konstaterar i sin
översyn att ägarens mål och riktlinjer för Samhall
innehåller målkonflikter och att de upplevs som
ofullständiga och otydliga av Samhall AB.
Styrningen ger utrymme för övertolkning av
ägarens intentioner. De efterlyser att ägaren
överväger de mål och direktiv som står i strid
med viktigare mål, anger en rangordning av
målen och formulerar målen på ett tydligare sätt.
Ägaren bör, enligt översynen, överväga
avvägningen mellan å ena sidan den ägarstyrning
som bör ske genom bolagsstämman och å andra
sidan sättet att meddela de villkor som kan
behöva knytas till användningen av anslaget till
Samhall AB. Ägaransvaret bör skiljas från
ansvaret för merkostnadsanslaget och den
informella dialogen mellan ägaren och Samhall
AB mer involvera styrelsen i ledningen av
företaget. Vidare anser konsulterna att en
effektiv ägarstyrning även bör innefatta krav
beträffande kapitalstruktur, avkastning och
utdelning.
Regeringen delar till stor del de i översynen
framförda synpunkterna och avser att vidta
åtgärder för att få till stånd en tydligare styrning
av bolaget från ägarens sida.
Ett antal av de områden, som konsulterna
studerat och fört fram förslag om, är sådana att
styrelsen för Samhall AB – och i vissa delar
dotterbolagens styrelser – har att besluta om
dem. Regeringen har därför tillställt Samhall AB
konsulternas rapport.
Medelsberäkning
Riksdagen beslutade (bet. 1996/97:AU1, rskr.
1996/97:102) att den av regeringen föreslagna
besparingen på anslaget till Samhall AB för
budgetåret 1998 på 100 miljoner kronor skulle
flyttas fram till år 1999. Med hänsyn härtill
beräknades i 1998 års budgetproposition ett
anslag på 4 262 miljoner kronor för år 1999.
Samhall skall inrikta de pågående
resultatförbättringsåtgärderna på en fortsatt
minskning av behovet av merkostnadsersättning.
Regeringen föreslår att Samhall AB för
budgetåret 1999 anvisas ett anslag på
4 262 419 000 kronor. I avvaktan på att
analysarbetet rörande Samhall slutförs beräknas
samma belopp för budgetåren 2000 och 2001.
B7 AmuGruppen AB
Tabell 5.12 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
23 705
Anslags-
sparande
5
1998
Anslag
9 514
Utgifts-
prognos
9 514
1999
Förslag
6 513
2000
Beräknat
4 329
2001
Beräknat
845
De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen
av outhyrda lokaler, gällande de kontrakt som
övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten
AMU-gruppen. Vad avser avvecklingskostnader
skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget
bildades den 1 juli 1993 mellan staten och
AmuGruppen AB, staten stå för 2/3 av
hyreskostnaderna.
AmuGruppen AB bedriver
arbetsmarknadsutbildning med tyngdpunkt på
yrkesinriktad utbildning och är ett av svenska
staten helägt bolag. AmuGruppen bildades under
våren 1993 och tog från och med den 1 juli 1993
över den verksamhet som tidigare bedrivits inom
myndigheten AMU-Gruppen (prop.
1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr.
1992/93:175). Koncernen är i dag etablerad på ca
100 orter i Sverige. Under år 1997 har en
affärsområdesindelning etablerats, vilken ersätter
den tidigare regionala dotterbolagsindelningen.
Därefter bedrivs verksamheten inom de fyra
affärsområdena Yrke (kvalificerad
yrkesutbildning), Växa (kompetensutveckling),
Delta (verksamhetsutveckling i stora företag och
organisationer) samt Hadar (utbildning och
funktionsanpassning för funktionshindrade).
Hadars verksamhet bedrivs i en egen juridisk
person med anställd personal. Den 1 januari 1998
startade Nu Personaluthyrning AB, ett helägt
dotterbolag till AmuGruppen AB, sin
verksamhet.
Regeringens överväganden
Medeltalet anställda i koncernen uppgick under
år 1997 till 2 888 personer (för år 1996 var
motsvarande siffra 3 997 personer). Vid
räkenskapsårets slut var 2 475 personer anställda
varav 2 115 tillsvidare. Ett omställningsprojekt
har bedrivits för att underlätta de övertaligas
situation och underlätta deras möjlighet att få ett
nytt arbete. Projektet har under år 1997 omfattat
1 265 personer, fördelat på två etapper. Vid årets
slut hade 58 procent av deltagarna fått nytt
arbete, startat eget eller påbörjat utbildning.
Omstruktureringskostnader har belastat årets
resultat med 22 miljoner kronor. Av
omstruktureringsreserven, som skuldfördes år
1996, har 165 miljoner kronor utnyttjats under
år1997 för löner till övertalig personal och 153
miljoner kronor för övertaliga lokaler.
Koncernens resultat efter avskrivningar enligt
plan uppgick till 31 miljoner kronor. Till följd av
ett positivt räntenetto på 36 miljoner kronor
ökade resultatet efter finansiella poster till 67
miljoner kronor.
Koncernens avkastning på totalt kapital blev
5,3 procent, på sysselsatt kapital 10,8 procent och
på eget kapital efter skatt 18,5 procent. Det
avkastningskrav på eget kapital efter skatt, 14
procent, som ägaren fastställt i ägardirektivet till
AmuGruppen AB uppnåddes därmed. Kon-
cernens soliditet uppgick vid räkenskapsårets slut
till 28 procent.
Personaluthyrningsföretaget Nu
Personaluthyrning AB startade sin verksamhet 1
januari 1998. Verksamhetens omfattning är
inledningsvis begränsad och man räknar med att
under en fyraårsperiod etablera sig på 15-20
orter. Den huvudsakliga inriktningen är
uthyrning av kvalificerade utbildare och tekniker
till industrin till exempel rörsvetsare,
verktygsmakare och robottekniker. En successiv
utökning under de närmaste åren planeras.
Uthyrningsverksamheten är en del i
AmuGruppen AB:s strategi för att öka
verksamhetens flexibilitet.
Vid AmuGruppens bolagsstämma den 15 april
1998 beslöt stämman att uppdra åt styrelsen att
bilda en pensionsstiftelse och att i samband med
bildandet överföra de medel för tryggande av
pensionsskuld per den 1 juli 1993 som fanns
avsatta i balansräkningen. Tidigare har dessa
medel hanterats i företagets egna räkenskaper,
vilket medfört att resultaträkningen påverkats av
fluktuationer i investeringsportföljens
avkastning. Vidare antog stämman ägarens
direktiv för verksamheten, och att utdelning till
ägaren skulle göras med 22,3 miljoner kronor.
Beslutet avseende pensionsstiftelse har verkställts
under våren 1998 då stiftelsen bildades och
styrelse valdes. Den 1 juli 1998 flyttades sedan de
aktuella pensionsmedlen över till en stiftelse.
Slutsatser
Det kan konstateras att AmuGruppen AB under
året har följt den plan för omstrukturering av
verksamheten som låg till grund för regeringens
skrivelse till riksdagen 1996/97:189
Omstrukturering av AmuGruppen AB.
Det är regeringens bedömning att det
omfattande omstrukturerings- och
förändringsarbetet som genomförts av
verksamhetens organisation bör leda till ökad
kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen liksom till
en ökad flexibilitet och därmed minskad
affärsrisk.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
6 513 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 4,3 respektive 0,8 miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
9 514
Pris- och löneomräkning
75
Justering av premier
40
Minskat resursbehov
-3 1161
Förslag 1999.
6 513
1 Varav 1 miljon kronor på grund av ompríoriteringar mellan anslagen inom
utgiftsområdet.
B8 Arbetsdomstolen
Tabell 5.13 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
15 161
Anslags-
sparande
1 512
1998
Anslag
15 849
Utgifts-
prognos
16 351
1999
Förslag
16 061
2000
Beräknat
16 355
2001
Beräknat
16 592
Arbetsdomstolen prövar mål rörande
kollektivavtal och andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. För
domstolen gäller förordningen (1988:1137) med
instruktion för Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen är en specialdomstol som
prövar arbetsrättsliga tvister, dvs. tvister som rör
förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Domstolens mål är indelade i A-
och B-mål. A-mål är de arbetsrättsliga tvister där
domstolen är första och sista instans och B-mål
är sådana mål som avser överklagande av
arbetstvister som prövats i tingsrätt.
En jämförelse mellan budget och utfall
budgetåret 1997 visar att Arbetsdomstolen inte
förbrukade hela anslaget. Anledningen till detta
var vakanser under år 1997. Anslagssparandet har
under budgetåret 1997 ökat med 92 000 kronor
till ett totalt anslagssparande på 1 512 000
kronor.
Utfallsprognosen för år 1998 tyder på att
Arbetsdomstolen kommer att förbruka hela
anslaget men inte hela anslagssparandet.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
De övergripande målen för Arbetsdomstolen är
att snabbt och effektivt, samt med iakttagande av
höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister
som förs till domstolen samt leda
rättsutvecklingen och främja en enhetlig
rättstillämpning.
Arbetsdomstolens verksamhetsmål för
budgetåret 1997 var att fortsätta att minska
handläggningstiderna samt att eftersträva en
målbalans på högst 150-200 mål.
Årsredovisningen för budgetåret 1997 visar att
den genomsnittliga handläggningstiden för det
totala antalet avgjorda mål (här ingår även mål
som har avskrivits efter återkallelse och mål där
en förlikning kommit till stånd) har ökat något
det senaste året. Handläggningstiden är nu ca
åtta månader för A-mål och ca sju månader för
B-mål. Genomsnittlig handläggningstid för mål
som avgjorts efter dom eller särskilt beslut har
under det senaste året ökat med en månad till
11,5 månader för A-mål och 10,6 månader för B-
mål. För dessa typer av mål eftersträvar
Arbetsdomstolen en genomsnittlig
handläggningstid på åtta månader för A-mål och
sex månader för B-mål.
Av de redovisade resultaten framgår att
Arbetsdomstolen har haft svårigheter att uppnå
verksamhetsmålen. Det är svårt att finna en
entydig förklaring till den fortsatta ökningen av
handläggningstiden. Dock bör poängteras att
handläggningen inte bara styrs av processuella
regler utan också av parternas krav och
önskemål, vilket påverkar handläggningstiden.
Likaså får ett enskilt mål som drar ut på tiden
stor inverkan på den genomsnittliga
handläggningstiden eftersom det antal mål som
hanteras vid domstolen är relativt få.
Arbetsdomstolen avser att vidta åtgärder i
syfte att förkorta handläggningstiderna. Exempel
på detta är att domstolen numera håller
huvudförhandling fem dagar i veckan i stället för
tre dagar.
Antalet inkomna mål och målbalansen har
under år 1997 ökat något. I stort kan dock sägas
att både antal inkomna mål och målbalansen
under de senaste åren har varit stabilt hög.
Slutsatser
De övergripande målen för Arbetsdomstolen bör
ligga fast under budgetåret 1999. Regeringen
avser att i anslutning till regleringsbrevet för år
1999 göra en översyn av verksamhetsmålen.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
16 061 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 16,4 miljoner kronor respektive 16,6 miljoner
kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades.
I tabellen redovisas justeringen enligt
nedanstående:
Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998
15 849
Pris- och löneomräkning
308
Justering av premier
-96
Förslag 1999
16 061
B9 Statens förlikningsmanna-
expedition
Tabell 5.14 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 933
Anslags-
sparande
384
1998
Anslag
2 339
Utgifts-
prognos
2 340
1999
Förslag
2 402
2000
Beräknat
2 431
2001
Beräknat
2 465
Statens förlikningsmannaexpedition är central
myndighet för det statliga förlikningsväsendet.
Myndigheten förordnar förlikningsmän vid
medlingar i arbetstvister mellan arbetsgivare och
arbetstagare enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Förfarandet
regleras i förordningen (1976:826) om medling i
arbetstvister. Expeditionen ansvarar vidare för
statistiken över arbetsinställelser i riket. För
förlikningsmannaexpeditionen gäller också
förordningen (1988:653) med instruktion för
Statens förlikningsmannaexpedition.
Instruktionen reglerar expeditionens
sammansättning och ärendenas handläggning.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Förlikningsmannaexpeditionen har som mål att
bidra till en fredlig lösning av arbetstvister och
att medverka till att arbetsmarknadskonflikter
bringas till ett så snabbt slut som möjligt.
De huvudsakliga faktorer som styr
förlikningsmannaexpeditionens utgifter är antal
konflikter på arbetsmarknaden som kräver
medlarinsatser samt hur omfattande medlingarna
är. Antalet konflikter styrs i sin tur främst av hur
många kollektivavtal som löper ut under året.
Ett förhållandevis stort antal arbetstvister
anmäldes till förlikningsmannaexpeditionen
under 1997. Trots detta betraktas 1997 som ett
mellanår, såvitt avser utlösta stridsåtgärder och
förlorade arbetsdagar. En jämförelse mellan
budget och utfall visar att
förlikningsmannaexpeditionen inte förbrukade
hela anslaget.
En jämförelse mellan budget och prognos för
anslagsförbrukningen under innevarande
budgetår tyder på att arbetsbelastningen
förväntas bli förhållandevis hög. Anledningen är
att större delen av avtalen löper ut under året.
Arbetsbelastningen för budgetåren 2000, 2001
och 2002 påverkas bland annat av
avtalsperiodernas längd för de avtal som sluts
under 1998.
I syfte att förbättra förutsättningarna för en
väl fungerande lönebildning har regeringen givit
en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag
till ett förstärkt förlikningsmannainstitut, (dir.
1997:66). Ett delbetänkande redovisades den 27
november 1997, Medlingsinstitut och
lönestatistik (SOU 1997:164), som innehåller
förslag till förbättringar av lönestatistiken samt
förslag till ett nytt medlingsinstitut.
Medlingsinstitutet skall enligt utredarens förslag
ha två huvuduppgifter. Den första är att verka för
en väl fungerande lönebildning och den andra är
att medla i arbetstvister. Utredaren uppskattar
den nya myndighetens kostnad till 44 miljoner
kronor. Delbetänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande vidare i
regeringskansliet. Slutbetänkandet skall redovisas
senast den 30 november 1998.
Slutsatser
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
2 402 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 2,4 miljoner kronor respektive 2,5 miljoner
kronor.
B10 Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
Tabell 5.15 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
44
Anslags-
sparande
13
1998
Anslag
55
Utgifts-
prognos
55
1999
Förslag
56
2000
Beräknat
56
2001
Beräknat
58
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
avger utlåtanden i frågor som avser
tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar. I tvist mellan
arbetstagare och arbetsgivare kan någon av
parterna inhämta utlåtande från nämnden.
Förordningen (1988:1140) med instruktion för
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
reglerar ärendenas handläggning.
Nämnden sammanträder endast då den skall
lämna utlåtande i ett ärende. Det senaste åren har
nämnden sammanträtt ett par gånger per år.
Ordförande och sekreterare erhåller fast arvode.
Övriga sex ledamöter får ersättning per
sammanträdesdag. Utöver arvodes- och
ersättningskostnader har nämnden endast små
kostnader i form av reseersättning, brevporto
m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
56 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 56 000 kronor respektive 58 000 kronor.
B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
Tabell 5.16 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
4 000
1998
Anslag
4 000
1
Utgifts-
prognos
4 000
1999
Förslag
3 229
2000
Beräknat
3 283
2001
Beräknat
3 349
1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 147 000 kronor
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en
gemensam institution för Sverige, Norge och
Finland med uppgift att anordna och utveckla
arbetsmarknadsutbildning för i första hand de
nordligaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen
inrättades år 1970 som ett AMU-center. År 1986
fördes centret över till AMU-gruppen och
utgjorde där en egen myndighet. Den 1 januari
1991 ombildades myndigheten till en svensk
stiftelse, Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
(prop. 1990/91:2, bet. 1990/91:AU14, rskr.
1990/91:28). Ombildningen syftade till att ge en
verksamhetsform som bättre tillgodoser kraven
på att vara en gemensam institution för de tre
länderna och som ger dessa möjlighet till
likvärdigt inflytande.
Till grund för verksamheten ligger bl.a. en
överenskommelse mellan Norge, Finland och
Sverige, överenskommelsen omprövas vart tredje
år. Tidigare överenskommelser träffades den 21
december 1990 och den 21 december 1993. En
ny överenskommelse har träffats den 17 juni
1998 då Svenska staten åtog sig att bidra till
stiftelsens verksamhet med ett årligt belopp om 4
miljoner kronor för år 1997, 4 miljoner kronor
för år 1998 och 3 miljoner kronor för år 1999.
Medlen får användas för att finansiera
personalutveckling, marknadsföring, elevsocial
verksamhet samt anpassning av utbildning till de
olika ländernas behov. Frågan om Sverige
därefter skall lämna ytterligare bidrag skall
behandlas i samband med den uppföljning av
verksamheten som skall göras vart tredje år av
departementen med ansvar för
arbetsmarknadsfrågor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utöver statsbidraget finansieras stiftelsens
verksamhet genom intäkter från kurs- och
uppdragsverksamhet. För verksamhetsåret 1997
redovisar stiftelsen en omsättning på 41,6
miljoner kronor. Årets resultat har förbättrats
kraftigt jämfört med föregående år.
Resultatsförbättringen kan hänföras till vidtagna
åtgärder under år 1996 för att reducera rörelsens
kostnader, vilket gett effekt under år 1997.
Under året har ca 5,5 miljoner kronor använts till
åtgärder (kompetensutveckling, marknadsföring,
elevsocial verksamhet samt produktutveckling)
som finansieras av statsbidraget. Från tidigare år
balanserat statsbidrag har utnyttjats med ca 1,5
miljoner kronor.
Överenskommelsen mellan länderna som
gäller till och med år 1999 innebär bland annat
att den fasta årsbeställningen uppgår till 140
platser för Sverige, 100 för Norge och 50 för
Finland. I genomsnitt har 343 elever varit
inskrivna under år 1997, vilket innebär att ca 15
procent av elevantalet är beställningar utöver den
fasta kvoten i överenskommelsen mellan
länderna. Under verksamhetsåret har lokaler
byggts om och anpassats för verksamheten.
Delar av administrativa lokaler har byggts om till
elevbostäder, varvid stiftelsens kapacitet för
elevboendet ökat.
Kompetenshöjningsprogrammet för skolans
personal som påbörjades år 1995 har under året
fortsatt i planerad omfattning. Under året har en
utveckling och omläggning av stiftelsens IT-
verksamhet påbörjats. Projektet omfattar system
för informationsspridning,
kunskapsinhämntning samt ekonomisk
uppföljning. Under år 1997 har en
jämställdhetsplan fastställts för verksamheten.
Slutsatser
En ny överenskommelse bör träffas mellan
Sverige, Norge och Finland. Riksdagen bör
bemyndiga regeringen att träffa denna nya
överenskommelse med de båda länderna.
Överenskommelsen bör längst avse åren 2000-
2003. I nu gällande överenskommelse anges att
en översyn av verksamheten skall göras vart
tredje år med sikte på eventuella ändringar av
överenskommelsen och att översynen skall
initieras av den svenska avtalsparten. En översyn
är initierad och kommer att genomföras senast
under våren 1999.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
3 229 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 3,2 respektive 3,3 miljoner kronor.
Anslag 1998
4 147
1
Pris- och löneomräkning
82
Omprioriteringar mellan anslag
- 1 000
Förslag 1999
3 229
1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 147 000 kronor.
B12 Internationella avgifter
Tabell 5.17 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utgift
20 529
1998
Anslag
24 195
Utgifts-
prognos
24 195
1999
Förslag
24 195
2000
Beräknat
24 195
2001
Beräknat
24 195
Från anslaget betalas Sveriges andel av
kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Genom sin anslutning till Nationernas
förbund blev Sverige år 1920 medlem av
Internationella arbetsorganisationen (ILO).
Sedan år 1946 är ILO FN:s fackorgan för
sysselsättnings- och arbetslivsfrågor.
ILO:s främsta mål är att främja sysselsättning,
förbättra arbets- och levnadsvillkor samt värna
om fackliga fri- och rättigheter.
ILO:s beslutande församling, Internationella
arbetskonferensen, antog i juni 1997
arbetsprogram och budget för perioden 1998-99,
totalt 702 miljoner schweizerfranc.
Övergripande mål är att stödja demokrati och
mänskliga rättigheter, främja sysselsättning och
bekämpa fattigdom samt verka för social
trygghet och arbetarskydd. Fyra områden
prioriteras särskilt: stärkandet av ILO:s
normverksamhet, kampen mot barnarbete,
uppföljning av FN:s sociala toppmöte i
Köpenhamn år 1995 och av FN:s
kvinnokonferens i Beijing år 1995.
Över den reguljära budgeten finansieras ILO:s
mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och
publikationsverksamhet, ILO-sekretariatet i
Genève (Internationella arbetsbyrån), de
regionala och lokala kontoren och 14 s.k.
multidisciplinära team runt om i världen. ILO:s
tekniska biståndsverksamhet finansieras till drygt
10 procent över den reguljära budgeten, i övrigt
genom frivilliga bidrag från medlemsländerna.
I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs
ärenden som rör förhållandet till Internationella
arbetsorganisationen (ILO). För beredning av
vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns
den trepartiskt sammansatta ILO-kommittén.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Följande av ILO antagna beslut kommer senare
att redovisas för riksdagen.
År 1996 höll ILO en särskild
sjöfartskonferens. Konferensen antog sju nya
sjöfartsinstrument, dvs. en konvention (nr 178)
och en rekommendation (nr 185) om tillsyn av
sjömäns arbets- och levnadsförhållanden, en
konvention (nr 179) och en rekommendation
(nr 186) om rekrytering av och arbetsförmedling
för sjömän, en konvention (nr 180) om sjömäns
arbetstid och bemanningen på fartyg och en
rekommendation (nr 187) om sjömäns löner och
arbetstid samt bemanningen på fartyg samt
slutligen ett protokoll till 1976 års konvention
(nr 147) om miniminormer i handelsfartyg.
1997 års arbetskonferens antog en konvention
(nr 181) och en rekommendation (nr 188) om
privat arbetsförmedling, inkl. personaluthyrning,
vilka ersätter 1949 års konvention om
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer,
uppsagd av Sverige år 1992.
1998 års arbetskonferens antog en
rekommendation (nr 189) om allmänna villkor
för främjandet av sysselsättning i små och
medelstora företag.
På dagordningen för 1999 års arbetskonferens
står två nya ämnen, dels revidering av 1952 års
konvention (nr 103) och rekommendation (nr
95) om skydd vid havandeskap och barnsbörd, i
syfte att år 2000 anta nya instrument, dels ILO:s
roll i det tekniska biståndssamarbetet för s.k.
allmän diskussion. År 1999 skall även en ny
konvention med kompletterande
rekommendation om barnarbete slutbehandlas.
Avsikten är inte att revidera något tidigare
instrument om barnarbete utan att utarbeta ett
helt nytt med inriktning mot de grövsta
formerna av utnyttjande av barn.
Under perioden 1996-99 innehar Sverige en
nordisk plats på regeringssidan i ILO:s styrelse.
Sverige är därtill medlem i tre och suppleant i två
av styrelsens sex utskott samt i styrelsens
särskilda arbetsgrupp för revidering av ILO:s
normer. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt
samråd rum.
Slutsatser
Sveriges andel utgör 1,07 procent av ILO:s
budget år 1999. Länder som betalar sin avgift
tidigt under budgetåret får ett avdrag ett följande
år genom ett s.k. incentive scheme. Efter avdrag
är Sveriges medlemsavgift 4,1 miljoner
schweizerfranc år 1998, motsvarande 22,5
miljoner kronor, och 3,6 miljoner schweizerfranc
år 1999. Beloppet i kronor beror även på rådande
valutakurs vid betalningstillfället.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
24 195 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
under anslaget till samma belopp.
B13 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av
sexuell läggning
Tabell 5.18 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Förslag1
1 000
2000
Beräknat
1 018
2001
Beräknat
1 033
1 Myndigheten skall, under förutsättning att riksdagen godkänner prop. 1997/98:180,
inrättas den 1 april 1999.
Regeringen har i proposition 1997/98:180
föreslagit att riksdagen antar ett förslag till lag
om förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning. Lagen föreslås träda i
kraft den 1 april 1999. Riksdagen har ännu inte
behandlat propositionen. I propositionen
föreslås att ett nytt ombudsmannainstitut
inrättas, Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning. Ombudsmannens
förvaltningskostnader är beräknade till 1 miljon
kronor för år 1999. För att minimera
kostnaderna skall ombudsmannen samordna sin
verksamhet med
Diskrimineringsombudsmannen i fråga om
lokaler etc.
Regeringen har i prop. 1997/98:180 föreslagit
att ombudsmannen skall se till att den föreslagna
lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet
på grund av sexuell läggning följs.
Ombudsmannen skall därtill enligt förslaget ha
såväl opinionsbildande som rådgivande och
processförande roll med rätt att föra talan i
Arbetsdomstolen. Ombudsmannen skall vid vite
kunna förelägga arbetsgivaren att inkomma med
vissa uppgifter. Vitesföreläggandet skall kunna
överklagas till Nämnden mot diskriminering.
Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag
att bland annat ansvara för en övergripande
samordning av insatser för homosexuella, att
följa utvecklingen av deras situation, vidta och
följa andra myndigheters informationsinsatser
och lämna rapporter över sin verksamhet.
Regeringen föreslår i prop. 1997/98:180 att det
övergripande ansvaret för att följa utvecklingen
av homo- och bisexuellas situation, inklusive
diskriminering, forskning om homo- och
bisexualitet och för samordningen av insatser för
homo- och bisexuella förs över från
Folkhälsoinstitutet till den nye ombudsmannen.
Regeringen aviserade i propositionen att den
avsåg att återkomma i budgetpropositionen för
år 1999 om hur uppgifterna närmare borde
fördelas mellan Folkhälsoinstitutet och
ombudsmannen.
Regeringens överväganden
Ombudsmannens uppgifter skall bland annat
vara att genom rådgivning se till att den som
blivit utsatt för diskriminering på grund av
sexuell läggning kan ta till vara sina rättigheter.
Ombudsmannens uppdrag skall även innefatta
rådgivning i anledning av brottet olaga
diskriminering enligt 16 kap. 9 § fjärde stycket
brottsbalken.
Ombudsmannen skall verka mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning. Regeringen anser att det vore värdefullt
att uppdraget även avsåg diskriminering i
samhällslivet i övrigt. För närvarande saknas
dock resurser för en sådan utvidgning av
ombudsmannens uppdrag. Efter det att frågan
om en sammanslagning av bland annat
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning till en gemensam myndighet,
som aviserades i prop. 1997/98:180, har
analyserats återkommer regeringen i denna fråga.
Regeringen återkommer då även med hur en
fördelning av uppgifter mellan
Folkhälsoinstitutet och ombudsmannen skall
genomföras och hur verksamheten skall
finansieras.
Regeringen förslår att riksdagen anvisar 1
miljon kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 1 miljon kronor för vardera år.
10 Jämställdhet mellan kvinnor och män
10.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar
samordningsansvar för jämställdhetspolitiken i
stort samt anslagen för
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Särskilda
jämställdhetsåtgärder och Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.
10.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
19,6
31,0
35,3
33,4
33,6
33,9
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Det pågår arbete inom alla politikområden för att
nå målen för jämställdhetspolitiken. Frågor
under andra departement som rör åtgärder för
att främja jämställdhet mellan kvinnor och män
redovisas i huvudsak under respektive
utgiftsområde.
JämO:s verksamhet visar goda resultat i
förhållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning.
Myndighetens arbetsbelastning är fortsatt hög.
Fr.o.m. år 1997 tillfördes JämO ytterligare medel
vilket har gett bättre förutsättningar för arbetet
och har gjort att verksamheten har kunnat
intensifieras.
Förändringar
JämO fick på grund av ökad arbetsbelastning en
resursförstärkning på 5 miljoner kronor fr.o.m.
budgetåret 1997. De ökade medlen har gjort att
myndigheten kunnat intensifiera sin verksamhet,
särskilt när det gäller uppföljning av arbetsgivares
skyldighet att bedriva ett aktivt
jämställdhetsarbete på arbetsplatsen. JämO skall
senast den 1 mars 1999 redovisa hur det utökade
anslaget har påverkat myndighetens verksamhet.
Redan nu kan emellertid konstateras att arbetet
med att utöva tillsyn över de delar av lagen som
rör löneskillnader mellan kvinnor och män
kräver stora resurser för myndigheten, varför
JämO föreslås tillföras 2 miljoner kronor fr.o.m.
budgetåret 1999 för detta ändamål.
Prioriteringar
Frågor om metoder m.m. för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv på alla samhällsområden
(s.k. mainstreaming) kommer även
fortsättningsvis att prioriteras. Olika
metodutvecklingsprojekt kommer att initieras.
Uppföljning kommer att ske av det arbete och de
förslag som presenterats av Utredningen om
fördelningen av ekonomisk makt och
ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (S
1994:09).
Arbetet med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden och de könsbundna
utbildningsvalen, liksom insatser för att
stimulera kvinnors företagande, fortsätter.
SCB kommer att ges i uppdrag att göra en ny
nationell tidsanvändningsstudie. SCB föreslås
tillföras 1 miljon kronor för att vidareutveckla
lönestatistiken, särskilt i fråga om en bättre
yrkesredovisning, så att den kan ligga till grund
för fördjupade analyser av löneskillnader mellan
kvinnor och män och därmed underlätta
värderingen av olika arbeten. Det statistiska
underlaget för att vidareutveckla metoder för att
införliva ett jämställdhetsperspektiv i
budgetprop–ositionen är bristfälligt. Därför
kommer SCB att få i uppdrag att ta fram
nödvändigt statistiskt underlag för s.k.
jämställdhetsbokslut och för detta tillföras 1
miljon kronor.
S.k. jämställdhetsmärkning kommer att
utredas.
Utredningen med uppdrag att göra en översyn
av vissa delar av jämställdhetslagen kommer att få
tilläggsdirektiv som rör frågor som hänger
samman med arbetsvärdering.
Regeringen kommer vidare att uppdra åt
statliga myndigheter att arbeta mer aktivt med
frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och
män, inklusive frågor om lika lön för lika och
likvärdigt arbete.
Olika åtgärder kommer att vidtas för att
underlätta för män att delta i
jämställdhetsarbetet.
Arbetet med att motverka våld mot kvinnor
och att stödja och skydda utsatta kvinnor
kommer att fortsatt prioriteras.
Kultursektorn kräver ökad uppmärksamhet.
Bl.a. kommer frågan om hur de statliga muséerna
införlivar ett jämställdhetsperspektiv i sin
verksamhet, t.ex. genom att lyfta fram kvinnors
historia m.m., att utredas.
Det internationella samarbetet på
jämställdhetsområdet kräver fortsatta insatser.
Bl.a. kommer en svensk rapport att överlämnas
till FN mot slutet av år 1998 om vilka åtgärder
som vidtagits och planeras för att genomföra de
åtaganden som gjordes vid FN:s
kvinnokonferens i Peking år 1995. Fortsatta
insatser kommer även att krävas i fråga om EU-
samarbetet som är omfattande.
Fortsatta satsningar kommer att ske på
utvecklings- och förändringsarbete som syftar
till att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män.
En översyn av reglerna för stödet under
anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet planeras under år 1999.
En redovisning av hur jämställdhetspolitiken
utvecklats kommer att överlämnas till riksdagen
hösten 1999.
10.3 Resultatbedömning
Målen för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det
innebär att kvinnor och män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet. Vidare innebär det
en jämn fördelning av makt och inflytande
mellan kvinnor och män, samma möjligheter till
ekonomiskt oberoende, lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande, arbete,
arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i
arbetet. Det innebär också lika tillgång till
utbildning och möjligheter till utveckling av
personliga ambitioner, intressen och talanger
delat ansvar för hem och barn samt frihet från
könsrelaterat våld.
Regeringen fortsätter sitt arbete för att driva
på utvecklingen mot en jämn könsfördelning i
statliga styrelser m.m. Bland annat bereds
fackdepartementens förslag till sammansättning
av styrelser och kommittéer gemensamt med
Arbetsmarknadsdepartementets
jämställdhetsenhet med målet om en jämn
könsfördelning. Andelen kvinnor i statliga
lekmannastyrelser har ökat. I bilaga 2 redovisas
könsfördelningen i dessa styrelser.
Utredningen om fördelningen av ekonomisk
makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor
och män (S 1994:09) har presenterat sitt
betänkande Ty makten är din... (SOU 1998:6)
samt 13 delrapporter. Betänkandet har
remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena publiceras inom kort. Ett
arbete pågår och kommer att fortsätta för att
sprida och följa upp den omfattande kunskap på
området som tagits fram.
Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har
ytterligare befästs och deras inkomster och
lönearbetstid har närmat sig männens. Liksom
tidigare år redovisas vissa uppgifter om
fördelningen av ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män i bilaga 1.
År 2000 har det gått tio år sedan den första
tidsanvändningsstudien gjordes av SCB. För att
kunna följa utvecklingen mot de
jämställdhetspolitiska målen bör denna studie
följas upp. Regeringen har för avsikt att ge SCB i
uppdrag att påbörja ett arbete med en ny
nationell tidsanvändningsstudie.
En särskild utredare (A 1998:03) har nyligen
tillsatts för att se över vissa delar av
jämställdhetslagen (dir. 1998:60). Utredaren
skall, mot bakgrund av de krav som EG-rätten
ställer och de tre förslag till lagstiftning mot
diskriminering som regeringen nyligen lagt fram,
lämna de förslag till ändringar i
jämställdhetslagen som översynen ger anledning
till. Arbetet skall bedrivas i nära samråd med
arbetsmarknadens parter och uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 1999.
Regeringen kommer inom kort att fatta beslut
om tilläggsdirektiv till utredningen om att, i
beaktande av att lönebildningen är en fråga som
parterna på arbetsmarknaden har det
huvudsakliga ansvaret för, göra en analys av
frågor som hänger samman med arbetsvärdering
och bedöma om ytterligare åtgärder behövs för
att arbetet med att bestämma lika lön för lika och
likvärdigt arbete skall underlättas i praktiken.
Utredaren skall även inhämta internationella
erfarenheter,
t. ex. från Kanada, på detta område.
Regeringen ger fortsatt stöd till olika
satsningar för att underlätta för män att delta i
jäm-ställdhetsarbetet, inte minst när det gäller
deras praktiska ansvar för hem och barn.
Riksförsäkringsverket (RFV) har i augusti 1998
lämnat en rapport till regeringen om hur verket
genomfört regeringens uppdrag att bedriva en
informationskampanj i syfte att öka pappors
uttag av föräldraledighet. Enligt RFV har
kampanjen fått ett mycket positivt mottagande
av såväl försäkringskassor som föräldrar,
arbetsgivare m.fl. Av RFV:s statistik för första
halvåret 1998 kan utläsas en viss uppgång av
männens uttag av föräldrapenning jämfört med
motsvarande tid förra året.
Ett aktivt arbete pågår på många håll med
anledning av regeringens proposition Kvinnofrid
och de åtgärder som riksdagen beslutat om med
anledning av propositionen (prop. 1997:98:55,
bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250 och bet.
1997/98:AU10, rskr. 1997/98:186). Huvuddelen
av de medel som enligt propositionen skulle
tillföras myndigheter och frivilligorganisationer
m.fl. har fördelats.
En förstudie, Jämställdhetsmärkning –
konsumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds
1998:49), har redovisats och regeringen kommer
inom kort att tillsätta en utredning som, med
förstudien som grund, skall utarbeta konkreta
förslag bl.a. vad gäller kriterier för
jämställdhetsmärkning.
Ett betydelsefullt arbete pågår runt om i
landet för att integrera ett
jämställdhetsperspektiv i ordinarie verksamhet
inom alla politikområden och på alla nivåer (s.k.
mainstreaming). På central nivå pågår ett flertal
aktiviteter inom regeringskansliet för att utveckla
metoder i detta arbete. Detta innefattar bl.a.
särskild utbildning i jämställdhetskunskap, olika
rutiner för handläggning av ärenden m.m. samt
uppföljning och utvärdering. I slutet av 1997
tillsatte regeringen en arbetsgrupp, ledd av
statssekreteraren för jämställdhetsfrågor, med
uppdrag att påskynda och underlätta
utvecklingen av metoder för
jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen ska verka
under minst två år och består av representanter
från myndigheter, förvaltningar och företag på
central, regional och lokal nivå.
Ett liknande arbete pågår på länsnivå. Samtliga
länsstyrelser har utarbetat strategier för länens
jämställdhetsarbete under perioden 1997-2000.
Av länsstyrelsernas årsredovisningar för
budgetåret 1997 framgår att arbetet med att
analysera och beakta ett jämställdhetsperspektiv
på alla sakområden vinner insteg. De flesta län
har också utvecklat rutiner och system för att
kunna redovisa statistik och fakta könsuppdelat.
Regeringen kommer att följa det fortsatta arbetet
inom länsstyrelserna och särskilt stödja
utvecklingen av metoder för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i alla sakområden.
På den lokala nivån har Svenska
Kommunförbundet med medel från anslaget
Särskilda jämställdhetsåtgärder genomfört ett
projekt i syfte att utveckla former för
jämställdhetsarbete i kommunerna. Projektet har
bl.a. resulterat i en metod för att underlätta
arbetet med att genomsyra de kommunala
verksamhetsgrenarna med ett könsperspektiv.
Projektet, vilket har väckt stort intresse, har
redovisats till regeringen, som beviljat ytterligare
medel till Svenska Kommunförbundet för att
sprida resultaten över landet.
Det finns således en stor bredd i insatserna för
att öka jämställdheten på olika områden. Det är
angeläget att arbetet även i fortsättningen bedrivs
utifrån ett sådant brett perspektiv. Ett stort antal
aktiviteter och insatser pågår för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv på alla politikområden.
Resurser kommer att avsättas även
fortsättningsvis för detta arbete. Det gäller t.ex.
fortsatt metodutveckling och utbildning samt
satsningar på information och
kunskapsutveckling. Sveriges arbete med dessa
frågor har väckt intresse internationellt varför
resurser även behöver avsättas för att sprida
information till andra länder. Det gäller även i
fråga om arbetet för att motverka våld mot
kvinnor, där många länder efterfrågar svenska
erfarenheter. Frågor med anledning av
propositionen Kvinnofrid kommer även i
fortsättningen att prioriteras, inte minst gäller
det att följa upp redan fattade beslut och uppdrag
till olika myndigheter.
Sveriges medlemskap i EU kommer också
fortsatt att kräva stora insatser, mot bakgrund av
den ökande politiska vikt som dessa frågor fått
på senare tid i EU:s medlemsländer. EU:s
strategi för sysselsättning berör i hög grad
kvinnors villkor på arbetsmarknaden och
kommer att kräva fortsatta insatser även på
nationell nivå. Ett arbete har inletts för att
analysera vilka jämställdhetsfrågor som blir
aktuella under Sveriges ordförandeskap i EU.
Inom FN koncentreras arbetet på att följa upp
de beslut som togs under 1995 års
kvinnokonferens i Peking. En svensk
uppföljningsplan kommer att lämnas till FN mot
slutet av år 1998. År 2000 kommer ett s.k.
högnivåmöte att hållas i FN för att utvärdera
resultaten av konferensen. Förberedelser för
detta möte har redan inletts.
10.4 Anslag
C1 Jämställdhetsombudsmannen
Tabell 6,2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
13 263
Anslags-
sparande
2 046
1998
Anslag
13 943
Utgifts-
prognos
14 853
1999
Förslag
16 235
2000
Beräknat
16 472
2001
Beräknat
16 723
Från anslaget betalas kostnader för
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med
kansli och för Jämställdhetsnämnden.
Det övergripande målet för JämO är att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter
följs. JämO:s verksamhet bedrivs i form av
information och rådgivning, uppföljning av
kraven om aktiva åtgärder samt genom att
myndigheten bistår arbetstagare och
arbetssökande som anmäler överträdelse av
förbuden mot könsdiskriminering.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är antalet anmälningar om
könsdiskriminering respektive arbetsgivares brist
på aktiva åtgärder enligt jämställdhetslagen.
Vidare styrs utgifterna av JämO:s insatser för att
följa upp lagens krav på aktiva åtgärder och för
att fullgöra det informationsansvar som ålagts
myndigheten.
JämO:s årsredovisning visar att
resursförstärkningen gjort att JämO kunnat
intensifiera sin verksamhet. En jämförelse mellan
budget och utfall för år 1997 visar att JämO inte
förbrukat hela anslaget (inklusive
anslagssparandet från 1995/96). Det
anslagssparande som fanns vid utgången av år
1997 förväntas täcka ökade lönekostnader under
år 1998, och eventuella underskott under de
närmast följande tre åren. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår
visar att årets anslag kommer att förbrukas.
Dessutom kommer en del av det tidigare
anslagssparandet att förbrukas.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
JämO:s årsredovisning visar goda resultat i
förhållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning.
Myndighetens anslag ökades med 5 miljoner
kronor inför budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 14, bet. 1996/97:AU1, rskr.
1996/97:102). De ökade resurserna har bidragit
till att JämO kunnat nå ut med information i
större utsträckning än tidigare. Insatser för
tillsyn och uppföljning av om arbetsgivare
uppfyller lagens krav på aktiva åtgärder och
upprättande av jämställdhetsplan har ökat. Olika
metoder i detta arbete har prövats och
utvärderats. När det gäller området aktiva
åtgärder redovisas en delvis förändrad inriktning
med bl.a. mer omfattande kontakter med
arbetsplatserna än förut. JämO har gjort
särskilda analyser av åtgärder som arbetsgivare
redovisat i jämställdhetsplaner inom områdena
kartläggning av löneskillnader, förvärvsarbete
och föräldraskap samt sexuella trakasserier.
Myndigheten har fortsatt följt utvecklingen av
metoder för könsneutral arbetsvärdering, samt
gett stöd till arbetssökande och arbetstagare som
anmält överträdelse av förbuden mot
könsdiskriminering. Lönefrågor har särskilt
uppmärksammats. Detta arbete kräver dock
stora insatser från myndighetens sida.
Årsredovisningen visar på vissa förändringar
när det gäller JämO:s resursanvändning.
Resursökningen har bidragit till ökade satsningar
på myndighetens olika arbetsområden.
Procentuellt sett har området diskriminering och
arbetsvärdering minskat sin andel medan aktiva
åtgärder har ökat.
Den ändrade inriktningen av arbetet med
aktiva åtgärder har bidragit till de ökade
kostnaderna på detta område. Prioriteringen av
arbetet med aktiva åtgärder ligger i linje med
verksamhetsmål i regleringsbrev för år 1997 som
anger att insatserna skall öka när det gäller tillsyn
och uppföljning av om arbetsgivare uppfyller
lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av
jämställdhetsplan.
Myndigheten redovisar i första hand
kvantitativa resultat av verksamheten. En del
kvalitativa aspekter lyfts också fram, bl.a. när det
gäller arbetsgivares jämställdhetsplaner. Effekter
av jämställdhetsarbete är dock svåra att mäta i ett
kort perspektiv. Den kvantitativa analysen visar
att styckkostnaderna för ärenden som rör aktiva
åtgärder respektive projekt som är knutna till
detta arbete har ökat i jämförelse med budgetåret
1995/96. I övrigt har det inte skett några större
förändringar när det gäller styckkostnader.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV har lämnat revisionsberättelse utan
invändning. Regeringen anser det betydelsefullt
att fortsätta den dialog som förs med JämO när
det gäller att vidareutveckla uppföljningsbara mål
för verksamheten.
Slutsatser
JämO har en central roll i arbetet för att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och för att se till att jämställdhetslagen följs. De
ökade medlen har gjort att JämO kunnat
intensifiera sin verksamhet. Det är dock för
tidigt att fullt ut bedöma effekterna av
resursförstärkningen. JämO skall senast den 1
mars 1999 redovisa hur det ökade anslaget har
påverkat myndighetens verksamhet. Först
därefter kommer regeringen att göra en djupare
bedömning av verksamhetens inriktning och
omfattning. Redan nu kan konstateras att
arbetet med att utöva tillsyn över de delar av
jämställdhetslagen som rör löneskillnader mellan
kvinnor och män kräver ökade resurser. Anslaget
för JämO föreslås därför att tillföras 2 miljoner
kronor för detta ändamål.
Vid anslagsberäkningen har även en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det staliga
området förändrades.
Tabell 6.3 Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
13 943
Pris- och löneomräkning
260
Justering av premier
32
Ökade resurser till JämO
2 000
Förslag 1999
16 235
För år 1999 föreslås därför att anslaget beräknas
till 16 235 000 kronor. För år 2000 beräknas
utgifterna till 16,5 miljoner kronor och för år
2001 till 16,7 miljoner kronor. Beräkningarna
utgår från att anslaget räknas upp motsvarande
pris- och löneutvecklingen.
C2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Tabell 6.4 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
2 879
Reservation
10 827
1998
Anslag
13 706
Utgiftsprognos
17 000
1999
Förslag
13 706
2000
Beräknat
13 706
2001
Beräknat
13 706
Från anslaget betalas kostnader för särskilda
jämställdhetsåtgärder som syftar till att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom ramen för anslaget genomförs
projektverksamhet och samlade satsningar m.m.
för att främja utvecklingen mot jämställdhet på
särskilt angelägna områden. Vidare prövas nya
metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
Dessa är de faktorer som huvudsakligen styr
utgifterna under anslaget.
En jämförelse mellan budget och utfall för år
1997 visar att omkring en femtedel av anslaget
förbrukats. Det beror på att regeringen i första
hand har använt reservation från tidigare anslag
för särkilda jämställdhetsåtgärder under femte
huvudtitelns uppförda reservationsanslag G 2.
Särskilda jämställdhetsåtgärder, från budgetåret
1995/96. Enligt prognosen för innevarande
budgetår förväntas en större del av årets anslag
förbrukas. Det äldre anslaget förväntas
förbrukas. Bland annat har hittills 14 miljoner
kronor från det äldre anslaget beslutats för
engångssatsningar som rör åtgärder för
kvinnofrid.
Regeringens överväganden
För år 1999 bör inriktningen fortsatt vara
satsning på utvecklings- och förändringsarbete
som syftar till att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män. Regeringen föreslår 13 706 000
kronor för budgetåret 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas utgifterna till 13,7 miljoner
kronor respektive år.
C3 Bidrag till kvinnoorganisa-
tionernas centrala verksamhet
Tabell 6.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
3 432
Anslags-
sparande
0
1998
Anslag
3 432
Utgifts-
prognos
3 432
1999
Förslag
3 432
2000
Beräknat
3 432
2001
Beräknat
3 432
Bidraget skall användas till kostnader för
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
samt även för förnyelse och utveckling av
verksamheten. Bidragsbestämmelserna finns i
förordningen (1982:865) om statsbidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.
En jämförelse mellan budget och utfall
budgetåret 1997 visar att de anvisade medlen
tagits i anspråk. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår
visar att anslaget kommer att förbrukas.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Det övergripande målet för statsbidraget är att
stärka kvinnornas ställning i samhället i syfte att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Stödet består av ett grundbidrag och ett rörligt
bidrag. Det rörliga bidraget är ett projektbidrag
för utveckling och förnyelse av
kvinnoorganisationernas arbete. Under år 1998
har 21 kvinnoorganisationer beviljats stöd i form
av grundbidrag. Av dessa har 15 organisationer
även beviljats rörligt bidrag för utveckling och
förnyelse av sin verksamhet.
Slutsatser
Det är av vikt att nya organisationsformer och
nyskapande verksamhet prioriteras. Mot den
bakgrunden har regeringen för avsikt att göra en
utvärdering av stödet samt en översyn av
bidragsreglerna under år 1999.
För budgetåret 1999 föreslår regeringen att
3 432 000 kronor anvisas. För budgetåren 2000
och 2001 beräknas samma belopp för respektive
år
11 Staten som arbetsgivare
11.1 Omfattning och ändamål
Området omfattar myndigheterna
Arbetsgivarverket (AgV) och Statens
pensionsverk (SPV). AgV är den statliga
arbetsgivarorganisationen till vilken alla statliga
myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga
arbetsgivare kan ansluta sig till organisationen.
SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor
som rör den statliga tjänstepensioneringen och
statens tjänstegrupplivförsäkring, allt i den
utsträckning dessa frågor inte hör till någon
annan myndighet. Både AgV och SPV är
avgiftsfinansierade. För av AgV utförda stabs-
uppgifter till regeringen disponerar regeringen
ett ramanslag (D 1).
Området omfattar även utgifter för
personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m.
Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
19981
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
8161,2
8103,8
8003,7
8143
8083,1
8175
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Fr.o.m budgetåret 1999 utgår Statens
förnyelsefonder (se nedan).
Förändringar 1997 och 1998
Från och med innevarande år har en omläggning
skett av finansieringen av avtalsförsäkringarna
på det statliga området (prop. 1996/97:1 vol 1,
bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53).
Omläggningen är ett led i att myndigheterna
skall ha det fulla kostnadsansvaret för
förändringar i anställningsvillkoren. I stället för
att betala en för alla myndigheter lika stor avgift,
lönekostnadspålägg, skall myndigheterna betala
myndighetsvisa, försäkringsmässigt beräknade
premier. Omläggningsåret skall vara
kostnadsneutralt för myndigheterna. Regeringen
gjorde därför en preli–minär teknisk justering av
anslagen för förvaltningsändamål i
budgetpropositionen för budgetåret 1998 (prop.
1997/98:1 avsnitt 4.5.3). Underlaget för denna
justering var beräkningar som utförts inom
Statens pensionsverk (SPV). Nya beräkningar,
som visar att de tidigare beräkningarna inte på ett
riktigt sätt beaktat då kända fakta, tyder på att
ytterligare justeringar blir nödvändiga. Slutlig
avstämning kan dock göras först inför år 2000.
Erfarenheterna hittills visar på ett behov av
översyn av nuvarande modell för beräkning av de
myndighetsvisa premierna. Bland annat medför
modellen en icke önskvärd kortsiktig känslighet
hos premienivåerna för vissa typer av
förändringar i anställningsförmåner. Det kan
även finnas svårigheter för en myndighet att
förutse de kostnader som den får för ett
kommande år. Regeringen anser därför att det
bör tillsättas en utredning som på grundval av
erfarenheterna av det första året med det nya
systemet skall pröva den nu tillämpade modellen
för premieberäkning. Utredningen skall också
lägga fram förslag om förändringar i systemet
som förenar ett bibehållande av dess syfte med
möjligheterna att ge myndigheterna rimliga
planeringsförutsättningar. Regeringen, som anser
att inga ytterligare justeringar av anslagen för
förvaltningsändamål bör ske innan denna
översyn gjorts, avser att på grundval av
utredningens förslag lägga fram förslag i
budgetpropositionen för år 2000 om ytterligare
justeringar av dessa anslag.
Regeringens ställningstagande innebär att
myndigheterna successivt kommer att få det fulla
kostnadsansvaret för förändringar i
anställningsvillkoren.
I samband med att statens
ekonomistyrningsfunktion renodlats och
Ekonomistyrningsverket (ESV) inrättats den 1
juli 1998, har den statliga produktionen av
ekonomi- och personaladministrativa system och
stödtjänster samordnats och integrerats i den
nybildade myndigheten. För Statens löne- och
pensionsverks (SPV) del innebar detta att löne-
och PA-verksamheten avskildes från verket och
inordnades i ESV. SPV:s verksamhet har
härigenom koncentrerats till pensions- och
försäkringsadministration och verket har bytt
namn till Statens pensionsverk med bibehållen
förkortning (SPV).
I enlighet med prop. 1997/98:136 läggs Statens
förnyelsefonder ned och en särskild myndighet
för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning inom statsförvaltningen
inrättas fr.o.m. den 1 januari 1999. Den nya
myndigheten kommer att tillhöra utgiftsområde
2.
Våren 1998 slöts nya centrala löneavtal –
ramavtal om löner m.m. – mellan parterna inom
det statliga avtalsområdet. Avtalen som är
treåriga löper under perioden den 1 april 1998 -
den 31 mars 2001. Enligt parternas bedömningar
kommer avtalen att resultera i sammantagna
kostnadsökningar om 9 procent (kedjat) under
avtalsperioden, inklusive eventuella arbetstids-
förkortningar och av parterna uppskattad
löneglidning. Avtalen för det statliga
avtalsområdet kan därmed sägas ligga väl i linje
med de avtal som träffats inom
arbetsmarknadens övriga sektorer.
Mot bakgrund av skrivningarna i 1998 års
budgetproposition (prop. 1997/98:1, utg.omr.
14) beslöt regeringen i november 1997 att införa
en årlig uppföljning av de statliga
myndigheternas arbetsgivarpolitik. Som ett
första steg i denna uppföljning begärde
regeringen in uppgifter från Arbetsgivarverket
och de enskilda myndigheterna om
myndigheternas kompetensförsörjning och de
mål som gäller för dessa (se vidare avsnitt 9,
volym 1).
Mål
- Bra verksamhetsstöd till de statliga
myndigheterna.
- En utvecklad och samordnad statlig
arbetsgivarpolitik.
Prioriteringar
- Genomföra och vidareutveckla systemet för
uppföljningen av myndigheternas
arbetsgivarpolitik.
- Följa upp och utvärdera systemet med
premier för vissa avtalsstyrda
anställningsförmåner som infördes den 1
januari 1998.
11.1.1 Resultatbedömning
Verksamhetsområdet är relativt begränsat.
Resultatbedömningarna görs därför under
anslagsavsnitten.
11.1.2 Revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att någon invändning
inte har riktats mot någon del av anslagen inom
verksamhetsområdet.
11.2 Anslag
D1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivar-
verket
Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 050
Anslags-
sparande
3 018
1998
Anslag
3 000
Utgifts-
prognos
2 000
1999
Förslag
3 000
2000
Beräknat
3 000
2001
Beräknat
3 000
Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som
regeringen kan komma att efterfråga hos
Arbetsgivarverket (AgV) och som normalt inte
ingår i AgV:s arbete. De utgifter som belastar
anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de sam-
nordiska institutionerna, särskilda
beställningar/uppdrag från regeringen, utgivning
av författningssamling (AgVFS),
överklagandeärenden och AgV:s funktion enligt
beredskapsförordningen.
Under budgetåren 1997 och 1998 dominerar
ersättningar för överklagandeärenden och
förhandlings- och utredningsuppdrag från
regeringen.
Ingående balans på anslaget år 1997 var
6 567 135 kronor. Regeringen har i oktober 1997
beslutat om indragning av 5,5 miljoner kronor
från anslaget, varav 3 miljoner kronor hänför sig
till den ingående balansen för år 1997 och 2,5
miljoner kronor av de anvisade medlen för år
1997.
Regeringens överväganden
Slutsatser
I takt med att regeringen vidareutvecklar
uppföljningen av myndigheternas
arbetsgivarpolitik kan det bli aktuellt med nya
uppgifter till AgV. Regeringen har under året
tillfört AgV uppgiften att handha utmärkelsen
”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Mot
bakgrund av detta anser regeringen att nuvarande
anslagsnivå bör bibehållas.
D2 Statliga tjänstepensioner m.m.
Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
8 144 196
Anslags-
sparande
-117 196
1998
Anslag
8 042 900
Utgifts-
prognos
7 993 000
1999
Förslag
8 140 000
2000
Beräknat
8 080 100
2001
Beräknat
8 172 000
Anslaget avser utgifter för
personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m.
Personalpensionsförmånerna styrs av
kollektivavtal. Motsvarande inkomster utgörs
främst av de försäkringsmässigt beräknade
premier som statliga arbetsgivare från den 1
januari 1998 skall betala (prop.
1996/97:1Finansplan s.104 avsnitt 5.6, bet.
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53) och som
redovisas under inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter. Inkomsterna på inkomsttiteln
kommer inte att överensstämma med utgifterna
på anslaget. Detta beror på att de
försäkringsmässigt beräknade premier som
redovisas på inkomsttiteln avser beräknade
pensionskostnader för aktiv personal ett visst år
medan anslaget belastas med de pensioner som
utbetalas samma år.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Medelsbehovet för anslaget styrs främst av
antalet förmånstagare, medelvärdet av den
statliga kompletteringspensionen samt av
basbeloppsförändringar. Enligt Statens
pensionsverks bedömning kommer nuvarande
volymer i stort sett vara oförändrade under den
nu aktuella planeringsperioden. Medelvärdet av
den statliga kompletteringspensionen förväntas
öka något med undantag för pensioner till före
detta anställda vid Statens järnvägar där
oförändrad nivå förutsätts.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1999
blir 8 140 000 000 kronor. Anslaget för år 2000
har beräknats till 8 080 100 000 kronor och för år
2001 till 8 172 000 000 kronor.
11.3 Arbetsgivarverket
Arbetsgivarverket (AgV) omsatte budgetåret
1997 69 miljoner kronor. Omsättningen för 1996
var 65 miljoner kronor. AgV är till 99 procent
avgiftsfinansierat, varav cirka 90 procent hänför
sig till medlemsavgifter. Medlemsavgiften
beräknas som en andel av medlemmens
(myndighetens) bruttolönesumma.
Medlemsavgiften sänktes den 1 januari 1996 från
0,14 procent till 0,13 procent av respektive
myndighets bruttolönesumma. Efter
återbetalning till medlemmarna år 1997 blev den
faktiska avgiften för år 1997 60,6 miljoner
kronor, dvs. drygt 0,11 procent. Från den 1
januari 1998 har avgiftsuttaget sänkts till 0,115
procent.
Driftskostnaden per årsarbetskraft har dock
ökat i förhållande till budgetåret 1995/96. Detta
beror på att antalet anställda har minskat
samtidigt som AgV:s lokalkostnader fortfarande
är höga.
Kyrkans skiljande från staten beräknas minska
medlemsavgifterna med 1 miljon kronor från år
2000.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
AgV:s verksamhet budgetåret 1997 har präglats
av förberedelserna för den kommande
avtalsrörelsen år 1998. Lönebildningen har stått i
fokus. På den statliga sektorn har fortsatta
besparingar ytterligare skärpt kraven på
verksamhetsanpassade avtal. Löneökningarna
under år 1997, det sista hela året i ramavtalet
1995-98, låg över den avtalade nivån, men
löneglidningen var mindre än tidigare år. 1997 är
det första år som det nya allmänna löne- och
förmånsavtalet (ALFA) varit i kraft. De statliga
arbetsgivarna ser mycket positivt på ALFA.
Dock har ännu inte särskilt många lokala avtal
hunnit slutas.
Under en stor del av året har förhandlingar
pågått om ett nytt samverkansavtal. Under
hösten blev avtalet klart. Avtalet ger lokala parter
möjlighet att själva skapa sådana
samverkansformer som passar den egna
verksamheten och som bygger på samverkan
mellan arbetsgivaren, de anställda och deras
fackliga organisationer.
Inom AgV har en översyn av den interna
organisationen genomförts år 1997. Denna
översyn kommer att leda till att verksamheten
kan bedrivas till en lägre kostnad, vilket är en
förutsättning för den sänkta medlemsavgiften.
Det är i första hand AgV:s medlemmar som
kan bedöma verkets resultat. AgV efterfrågar
årligen, sedan 1993, medlemmarnas bedömning
av sin verksamhet. Utgångsunkten inför
undersökningen är de verksamhetsmål som
formulerats av AgV och – i årets undersökning –
ett antal specialfrågor som berör Avtal-98.
Av resultaten i 1997 års Servicebarometer kan
man utläsa att medlemmarna har visat stor
tillfredsställelse med det arbete AgV utför.
Motsvarande omdöme förra året var att de flesta
var nöjda med AgV:s verksamhet. Osäkerheten i
ett flertal frågor är dock stor. Andelen som inte
kan ta ställning varierar mellan ca 10 och 40
procent.
Slutsatser
Utifrån årsredovisningen, Servicebarometer samt
genomförda dialoger är regeringens bedömning
att de prestationer som utförts av AgV har lett
till en vidareutvecklad och mer samordnad statlig
arbetsgivarpolitik.
7.4 Statens pensionsverk
Statens pensionsverk (SPV) är central
förvaltningsmyndighet för frågor som rör den
statliga tjänstepensioneringen, statens
tjänstegrupplivförsäkring och, fram till den 1 juli
1998, bl.a. det centrala löne-
/personaladministrativa systemet SLÖR. SPV
svarar vidare för att myndigheter och andra
arbetsgivare som är anslutna till de statliga
avtalsförsäkringarna påförs premieavgifter samt
för att värdet av statens åtaganden i fråga om
dessa försäkringar kan redovisas. SPV får utföra
uppdrag åt myndigheter och andra
uppdragsgivare under förutsättning att det är
fråga om uppgifter som ligger nära verkets
huvuduppgifter.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det övergripande målet för SPV under år 1997
har varit att verksamheten skall bedrivas
kostnadseffektivt samtidigt som utbetalningarna
av löner, pensioner och andra förmåner skall vara
korrekta.
Verksamheten, som är helt avgiftsfinansierad,
har bedrivits inom tre resultatområden.
Inom resultatområdet Pension Statlig
administreras tjänstepensioner för
statstjänstemän. SPV har monopolställning på
området. Det ekonomiska målet är full
kostnadstäckning. Avgifterna har beslutats av
regeringen efter samråd med RRV. Av
årsredovisningen framgår att det inte finns några
större avvikelser mellan den av SPV slutligt
fastställda budgeten och utfallet för
resultatområdet vad gäller intäkter. Kostnaderna
blev dock ca 1 miljon kronor högre än beräknat
på grund av att systemanpassningar med
anledning av år 2000 inte fanns med i budgeten.
Stora satsningar på ny teknik har gjorts för att
effektivisera ärendehanteringen. Investeringarna
avser ett elektroniskt dokument- och
ärendehanteringssystem. När det gäller de
kvalitetsmål som ställts på
pensionsadministrationen i 1997 års
regleringsbrev råder viss osäkerhet huruvida
målen uppnåtts. Rutinerna för kvalitetskontroll
bör därför förbättras. SPV har genomfört
kundundersökningar i syfte att få information
om kundernas syn på SPV och den service man
lämnar. Åtgärder har också vidtagits med
anledning av dessa. På grund av olika ärendens
varierande komplexitet, och därmed krav på
resurser, har SPV svårt att redovisa kostnaden
per ärende på ett jämförbart sätt mellan åren
vilket efterlysts i regleringsbrevet. För år 1998
kommer i stället driftskostnaderna att jämföras
med kostnader för motsvarande tjänster som
utförs av andra aktörer på marknaden.
Verksamheten under år 1997 har präglats av
arbetet med att utforma och införa en
försäkringsmodell för de statsanställdas
tjänstepensionsförmåner och andra
avtalsförmåner. Försäkringsmodellen är en
konsekvens av systemet med rambudgetering
och ett självständigt arbetsgivaransvar för statliga
myndigheter. Modellen syftar till att
myndigheterna belastas med faktiska
avtalskostnader för den egna personalen.
Inom resultatområdet Pension Försäkring
erbjuder SPV pensionsadministrativa tjänster till
statliga och privata bolag samt kommuner. Syftet
är att SPV genom ökade volymer bättre ska
kunna utnyttja sina resurser och sin kompetens
och därmed hålla nere kostnaderna för hela
SPV:s verksamhet. Verksamheten bedrivs i
konkurrens med andra pensionsadministratörer.
Priserna bestäms i förhandling mellan SPV och
kunderna. Det ekonomiska målet är minst full
kostnadstäckning. Regeringen konstaterar att
SPV genom att öka sina marknadsandelar och
därmed volymer uppnått stordriftsfördelar. Ett
exempel är investeringarna i det elektroniska
dokument- och ärendehanteringssystemet där
utvecklingskostnaderna delats lika mellan de två
resultatområdena inom pensionsverksamheten.
Resultatområdet har genererat ett överskott på
13 miljoner kronor år 1997 vilket är mindre än
tidigare år (jfr. 1996 ca 17 miljoner kronor och
1994/95 ca 27 miljoner kronor). Som förklaring
anges intäktsminskningar till följd av minskade
pensionsutbetalningar avseende statliga bolags
pensionsåtaganden, minskad ersättning från AP-
fonden för administration av ATP samt
minskade ränteintäkter på grund av ändrade
regler vad gäller ränta på innehållen
preliminärskatt i samband med
pensionsutbetalningar.
På den privata och kommunala sektorn pågår
förhandlingar om ändringar av de
kompletterande tjänstepensionssystemen. Enligt
SPV bör detta leda till ett stort antal
upphandlingar av pensionsadministration de
närmaste åren.
Inom resultatområdet PA erbjöd SPV, t.o.m.
den 30 juni 1998, statliga myndigheter löne- och
personalinformationssystemen SLÖR/PIR och
PICEA, ett lokala lönesystem som SPV haft
regeringens uppdrag att utveckla. En stor del av
de statliga lönerna, ca 160 000 löner, betalas ut
via SLÖR-systemet. Löne-/PA-verksamheten
bedrivs i konkurrens med andra leverantörer på
marknaden. Det ekonomiska målet är full
kostnadstäckning. SLÖR/PIR-avgifterna
beslutas av SPV efter samråd med RRV. Övriga
priser bestäms i förhandling mellan SPV och
kunderna. Regeringen konstaterar att
verksamheten resulterat i ett överskott på 1,2
miljoner kronor.
Styckkostnaderna för löneutbetalningar i det
centrala lönesystemet SLÖR/PIR har ökat
jämfört med tidigare år på grund av att
kundunderlaget minskat. Minskningen beror
dels på att kunder valt andra löne-/PA-system,
dels på att antalet anställda inom
statsförvaltningen minskar. De mål om ökade
marknadsandelar på det statliga området som
ställts upp har alltså inte klarats under år 1997.
SPV har, i syfte att hålla kvar kunderna och
bromsa upp minskningen av löneutbetalningar i
systemet, satsat ca 3 miljoner kronor på en
revidering av för- och eftersystemet till SLÖR.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om effekten
av denna satsning. Anpassningar till nya avtal och
förändrade rutiner har gjorts och
löneberäkningar och utbetalningar har fungerat
utan störningar. SLÖR-avgiften har varit
oförändrad sedan budgetåret 1994/95.
PICEA-projektet avrapporterades år 1995.
Driftskostnader och utvecklingskostnader
uppgick år 1997 till ca 6 miljoner kronor vardera
och intäkterna till ca 2 miljoner kronor.
Inriktningen har varit att säkerställa driften på
påbörjade installationer och därefter öka
marknadsföringen av produkten i takt med ökad
installationserfarenhet.
SPV har under år 1997 levererat in totalt 20,7
miljoner kronor av sina balanserade överskott till
statsverket (jfr. 1995/96 66,8 miljoner kronor
och 1994/95 28 miljoner kronor).
Tabell 7.4 Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Uppdrags-
verksamet(tk)
Intäkter
Kostnader
Resultat
Utfall 1997
198 698
190 585
8 113
Prognos 1998
197 763
214 293
-16 530
Budget 1999
170 900
180 300
-9 400
Anm. De negativa resultat som prognostiserats
för år 1998 beror till största delen på att
budgeten underbalanserats och ackumulerade
överskott från tidigare år använts till
investeringar. Investeringarna avser främst
konstruktionen av en försäkringsmodell för de
statsanställdas tjänstepensionsförmåner (se ovan)
och anpassningar inför milleniumskiftet. Även
under år 1999 kommer stora investeringar att
krävas inom dessa områden.
Slutsatser
Regeringen gör, med ledning av ovanstående
redovisning, bedömningen att SPV sammantaget
har nått sina ekonomiska mål och utfört sina
uppgifter kostnadseffektivt och korrekt i
enlighet med de övergripande målen för år 1997.
I övrigt kan noteras, att den uppföljning
regeringen gjort av myndigheternas
arbetsgivarpolitik, visar att SPV har en god insikt
om läget avseende verkets
kompetensförsörjning. Enligt Statskontorets
lägesrapport 3, Skiftet till år 2000, inger SPV:s
projektbeskrivning för hantering av
millennieanpassningen för de statliga löne- och
pensionssystemen stort förtroende.
I och med regeringens beslut att fr.o.m. den 1 juli
1998 överföra SPV:s löne-/personaladmi-
nistrativa verksamhet till det nybildade
Ekonomistyrningsverket, har SPV:s roll som
pensions- och försäkringsadministratör
renodlats.
SPV skall bidra till att det mål om stöd av hög
kvalitet till de statliga myndigheterna som
formulerats för utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning,
verksamhetsområde A Effektivisering och
utveckling av statlig förvaltning, uppnås. Inom
ramen för detta anser regeringen att inriktningen
av SPV:s verksamhet ligger fast.
BILAGA 1
Fördelningen av ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män
Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter
om fördelningen av ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män.
Utredningen (S 1994:09) om fördelning av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män har presenterat sitt
betänkande (SOU 1998:6) och 13 delrapporter.
Det har ökat kunskaperna på detta område
väsentligt.
Under år 1997 var 69 procent av den kvinnliga
befolkningen i åldern 16-64 år, motsvarande ca
1,9 miljoner personer, sysselsatta enligt AKU.
Drygt 52 procent av de sysselsatta kvinnorna var
anställda på heltid och arbetade mer än 34
timmar per vecka. Knappt 19 procent arbetade
lång deltid, 30 timmar eller mer, medan ca 23
procent av de sysselsatta arbetade kort deltid,
mindre än 30 timmar per vecka. Nära 6 procent
av de sysselsatta kvinnorna var egna företagare.
Arbetslösheten bland kvinnor var 7,5 procent av
arbetskraften.
För män var andelen sysselsatta drygt 72
procent av befolkningen o åldern 16-64 år, vilket
motsvarar drygt 2 miljoner personer. Nästan 77
procent av de sysselsatta männen var anställda på
heltid och arbetade mer än 34 timmar eller mer.
Ca 2 procent arbetade lång deltid, 30 timmar per
vecka. Drygt 15 procent av de sysselsatta
männen var egna företagare. Arbetslösheten
uppgick till 8,5 procent av arbetskraften.
Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar
deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret för
arbetet med barn och hem. En annan orsak är
arbetsmarknadsskäl, dvs att det inte går att få
längre arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män
arbetar deltid i huvudsak för att de också
studerar eller för att de är sjukskrivna eller
delpensioner–de. Både andel och antal
deltidsarbetande kvinnor minskade något från år
1996 till år 1997 men var oförändrat för män.
Skillnader i lön och inkomst mellan kvinnor
och män kan till stor del förklaras med skillnader
i arbetad tid, yrke, befattning,
arbetslivserfarenhet, kvalifikationsnivå,
utbildning och ålder. Det finns emellertid
löneskillnader mellan kvinnor och män som inte
går att förklara på detta sätt.
I tabell 1 visas sambandet mellan lön och
formell skolmässig utbildningsnivå för kvinnor
och män i olika sektorer. Av tabellen går inte att
utläsa om det finns ett samband mellan
utbildningen och det ansvar och de
arbetsuppgifter som individen har. Inom stat,
kommuner och landsting avser uppgifterna
samtliga anställda, både LO-grupper och
tjänstemän. För den privata sektorn redovisas
tjänstemän och arbetare var för sig.
Redovisningen omfattar såväl heltids- som
deltidsanställda. Månadslönen för
deltidsanställda har räknats om till heltidslön.
För LO-grupperna redovisas en beräknad
månadslön där den officiella statistikens
timförtjänst räknats om.
Uppgift om utbildningskod finns inte
tillgänglig för samtliga anställda som redovisas i
tabell 1. Detta medför att summan av de
personer som redovisas på olika
utbildningsgrupper inte helt överensstämmer
med uppgiften om samtliga anställda inom
sektorn.
När kvinnor och män efter avslutad
utbildning börjar arbeta, förefaller det som om
män får större ekonomiskt utbyte av sina
investeringar i utbildning än kvinnor. Inom
samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än män.
Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns
lön för heltidsanställda åren 1973–1997. Tabellen
är illustrativ men samtidigt svårtolkad då
näringsgrens- och sektorstrukturen har
förändrats i hög grad under tidsperioden. Dessa
förskjutningar kan påverka lönerelationen mer
eller mindre tydligt inom olika områden.
Lärarnas övergång från statligt till kommunalt
reglerade löner år 1991 är ett exempel på detta.
Även överflyttningen av ca 60 000 personer från
lands-ting till kommuner i samband med ÄDEL-
reformen har påverkat sektorstrukturen. Därtill
har omfattande bolagiseringar av statliga
affärsdrivande verk (bl.a. Telia och Posten)
medfört att deras personal i statistiken numera
räknas till privat sektor.
För gruppen industriarbetare som har liten
lönespridning är skillnaden mellan kvinnors och
mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för
privat anställda tjänstemän är det en större
spännvidd mellan löner för olika befattningar,
vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för
kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser
endast industrin. Övriga delar av privat
tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.
Den långsiktiga utvecklingen har gått mot
ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a.
genom att kvinnors utbildning och sysselsättning
ökat och till följd av låglönesatsningar.
Löneskillnaderna minskade fram till mitten av
1980-talet, men därefter har en viss ökning skett
inom några sektorer.
Tabell 3 visar skillnad mellan kvinnors och
mäns ekonomiska situation vad gäller
arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar
förutom lön även de inkomstrelaterade
transfereringar (t.ex. sjukpenning och
föräldrapenning) som är knutna till arbetet och
kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva
utbetalningar av löner faller på det år utbetalning
sker. Inkomst av näringsverksamhet för
företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet.
Uppgifterna är hämtade från SCB:s
inkomstfördelningsundersökning.
Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även
om endast drygt hälften (53 procent) arbetar
heltid vilket ca 83 procent av männen gör.
Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män för
deltidsarbetande påverkas givetvis av hur många
procent av heltid som arbetet omfattar.
Inkomstskillnaden för heltidsarbetande påverkas
förutom av arbete i olika yrken och
näringsgrenar också av att kvinnor i högre
utsträckning än män är föräldralediga och därvid
erhåller en reducerad ersättning och av att
företagare i större utsträckning är män.
Den genomsnittliga arbetsinkomsten för
heltids- och helårsarbetande män är ca 15 000
kronor högre inom privat sektor än inom
offentlig sektor och uppgår till 256 700 kronor.
För kvinnor uppgår motsvarande arbetsinkomst
till
193 200 kronor inom offentlig sektor och till 206
400 kr inom privat sektor, vilket innebär en
skillnad på ca 13 000 kronor.
För att studera den ekonomiska situationen
för samtliga förvärvsarbetande och pensionärer
får man övergå till sammanräknad
förvärvsinkomst, vilket är ett taxeringsmässigt
begrepp som består av inkomst av tjänst och
inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens
storlek beror förutom av lön på skillnader i
arbetstid och arbetskraftsdeltagande.
Lantbrukare och andra företagare ingår. Inkomst
av kapital ingår inte. Sammanräknad
förvärvsinkomst minus allmänna avdrag
(pensionsförsäkring och periodiskt understöd)
och minus förlustavdrag utgör taxerad
förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man
bort grundavdrag eller särskilt grundavdrag för
pensionärer och erhåller då den beskattningsbara
förvärvsinkomsten.
I tabell 4 redovisas uppgifter för samtliga
personer med sammanräknad förvärvsinkomst
större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn
under 18 år särredovisas som ensamstående eller
sambeskattade med barn. Ensamstående/sam-
beskattade utan barn är således ett fåtal inkomst-
tagare under 18 år, personer i normal förvärvs-
aktiv ålder 18–64 år men även ålderspensionärer.
Inkomstrelationerna i tabellen påverkas av att
både förvärvsarbetande och pensionärer ingår.
Kvinnor arbetar deltid i större omfattning än
män och detta medför lägre årliga inkomster,
vilket för sambeskattade tycks ha lika stor
betydelse för inkomstrelationen mellan könen
antingen man har barn eller inte. Att kvinnors
inkomster är låga i förhållande till mäns bland
pensionärer beror sannolikt på att kvinnor har
ATP-pension i lägre omfattning än män.
Som framgår av tabell 5 ökar den
sammanräknade förvärvsinkomsten med
stigande ålder och når sina högsta genomsnittliga
belopp i 50-64 års gruppen. Detta beror både på
arbetskraftens sammansättning i form av heltids-
/deltidsarbete, utbildning, karriärmöjligheter och
lönenivå och på arbetslöshet.
Kommunalskatten är i det nya skattesystemet
proportionell mot beskattningsbar för-
värvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig
skatt på 25 procent inträder. Kapitalskatten är
30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen
50–64 år betalar något mer slutlig skatt än yngre
grupper då förvärvsinkomsterna i genomsnitt är
högre, kapitalinkomsterna är högre och
amortering av fastighetsskulder medför lägre
underskottsavdrag och högre förmögenhetsskatt.
Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i
genomsnitt uppnått år 1996 är lägre för kvinnor
än för män inom varje redovisad åldersgrupp.
Poängen har ökat jämfört med föregående år
inom alla åldersgrupper utom för de yngre. Detta
innebär att de som har arbete har fått en real
förbättring av sin pensionsgrundande inkomst
och ökningen av den genomsnittliga
pensionspoängen är något större för kvinnor än
för män.
Andelen utan pensionspoäng år 1996 har ökat
både för kvinnor och män i samtliga
åldersgrupper. Andelen påverkas av
konjunkturen och hur många som ingår i
arbetskraften och medför att den framtida
pensionen riskerar att bli lägre.
Enligt RFV:s statistik för år 1996 ökade
andelen personer i åldern 16–64 år med maximal
pensionspoäng (=6,50, dvs. inkomster över 7,5
basbelopp). Andelen kvinnor med maximal
poäng var 4,2 procent. Det är den största andelen
och antalet sedan år 1960 när ATP-systemet
infördes. Antalet kvinnor med någon ATP-
poäng var dock lägre år 1996 än de föregående 10
åren. Andelen män med maximal poäng var 19,0
procent år 1996, vilket är den högsta redovisade
andelen sedan år 1960. Fortfarande är det nästan
fem gånger så många män som kvinnor som
uppnår maximal ATP-poäng.
Medelarbetstiden per vecka är lägre för
kvinnor än för män i alla åldrar som följd av att
deltidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor.
Att veckoarbetstiden för män överstiger 40
timmar i genomsnitt beror till viss del på övertid
men
huvudsakligen på att egna företagare ingår i
underlaget.
Det nya skattesystemet skiljer på
förvärvsinkomster och kapitalinkomster. I tabell
6 redovisas uppgifter för dem som har överskott
resp. underskott av kapital. Medelvärdena avser
den grupp som har över- respektive underskott.
Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män
har ett överskott av kapital även om
medelbeloppen är väsentligt lägre och att fler
män har underskott av kapital och att
underskottsbeloppen är högre.
Av tabell 7 framgår att en något större andel
kvinnor än män gör avdrag i sina deklarationer
för inbetalda pensionspremier. Andelarna har
ökat sedan 1995 för både kvinnor och män. De
avdragna beloppen är dock något lägre än
föregående år. Den skattemässiga
avdragsmöjligheten var dock densamma.
Möjligheten att dra av försäkringspremien
som allmänt avdrag i deklarationen halverades år
1995 och premien får 1996 dras av med upp till
18 100 kronor (ett halvt basbelopp). Personer
med högre inkomster får dessutom dra av 5
procent av den del av tjänsteinkomsten som
överstiger 362 000 kronor (10 basbelopp) men
inte
724 000 kronor (20 basbelopp). För företagare
gäller särskilda regler.
Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning på utbildningsnivå år 1997
Kronor/månad
KVINNOR
MÄN
KVINNORS
LÖN REL.
ANTAL
MÅNADSLÖN
ANTAL
MÅNADSLÖN
MÄNS, %
Statligt anställda
112 400
17 500
143 500
21 100
83
Förgymnasial utbildning
12 300
15 400
10 900
16 900
91
Gymnasial utbildning
42 600
15 700
36 800
18 000
87
Eftergymn < 3 år
16 300
17 700
30 600
20 000
89
Eftergymn >= 3 år
24 000
20 600
38 400
24 000
86
Forskarutbildning
3 200
25 500
10 200
28 800
88
Kommunalt anställda
598 600
15 500
154 900
17 500
88
Förgymnasial utbildning
79 300
13 900
19 000
15 100
92
Gymnasial utbildning
285 600
14 600
53 100
15 800
92
Eftergymn < 3 år
108 600
16 100
29 500
17 600
91
Eftergymn >= 3 år
111 300
18 500
43 200
20 500
90
Forskarutbildning
600
24 000
1 200
26 500
91
Kyrkokommunalt anställda
13 500
14 800
7 700
15 500
96
Förgymnasial utbildning
2 400
13 700
2 300
14 400
95
Gymnasial utbildning
5 000
14 300
3 100
14 800
97
Eftergymn < 3 år
2 500
15 500
800
16 800
92
Eftergymn >= 3 år
1 500
17 100
900
19 500
88
Landstingsanställda
182 800
17 200
44 900
24 100
71
Förgymnasial utbildning
9 600
13 900
2 700
14 700
94
Gymnasial utbildning
75 700
15 000
13 100
16 200
92
Eftergymn < 3 år
60 200
17 600
8 100
18 400
95
Eftergymn >= 3 år
34 700
21 900
17 200
30 900
71
Forskarutbildning
1 100
33 100
3 100
41 700
79
Tjänstemän privat sektor
436 400
17 600
604 100
23 400
75
Förgymnasial utbildning
62 100
16 200
78 000
20 000
81
Gymnasial utbildning
239 600
16 500
278 200
21 300
77
Eftergymn < 3 år
80 600
18 500
133 500
23 000
81
Eftergymn >= 3 år
49 700
23 000
101 700
30 800
75
Forskarutbildning
1 400
28 000
6 400
34 800
80
Arbetare privat sektor
327 200
14 500
741 300
16 300
89
Förgymnasial utbildning
130 300
14 400
257 300
16 200
89
Gymnasial utbildning
175 300
14 500
441 300
16 300
89
Eftergymn < 3 år
16 300
14 900
32 300
16 400
91
Eftergymn >= 3 år
2 200
14 800
4 500
16 000
92
Källa: SCB, Lönestatistiken
Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1996, heltidsanställda
PRIVAT SEKTOR
INDUSTRI-
OFFENTLI SEKTOR
PRIMÄR-
INDUSTRI-
TJÄNSTEMÄN
STATS-
KOMMUNALT
LANDSTINGS-
ARBETARE
ANSTÄLLDA
ANSTÄLLDA
ANSTÄLLDA
1973
84
63
81
74
..
1977
88
70
86
82
..
1981
91
72
89
85
..
1985
90
73
91
87
75
1989
90
75
89
83
74
1991
90
75
85(90)1
87(84)1
75
1993
91
77
84
86
73
1995
90
77
84
88
70
1996
90
78
85
88
71
1997
91
77
84
89
71
1. Lärarpersonal har fr.o.m. 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran om
jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år.
Källa: SCB, lönestatistiken
Tabell 3 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivå och socioekonomisk grupp år 1996
Tusentals kronor
KVINNOR
MÄN
KVINNORS
INKOMST
ANTAL
INKOMST
ANTAL
INKOMST
REL. MÄNS %
Samtliga
1 737 000
157,0
1 676 000
228,1
69
Deltidsarbetande 1 - 49 %
269 000
74,7
141 000
80,1
93
Deltidsarbetande 50 - 90 %
549 000
128,3
147 000
132,2
97
Helårs- o heltidsarbetande
919 000
198,2
1 389 000
253,2
78
därav
Arbetare o lägre tjänstemän
374 000
178,5
611 000
213,4
84
Tjänstemän på mellannivå
203 000
202,8
268 000
271,3
75
Högre tjänstemän
115 000
261,6
194 000
357,5
73
Företagare/lantbrukare
43 000
77,5
120 000
107,1
72
Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Ägare av fåmansbolag
räknas som anställd.
Källa: SCB If 21 SM 9801
Tabell 4 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1996, tkr
KVINNOR
MÄN
KVINNORS
INKOMST
ANTAL
INKOMST
ANTAL
INKOMST
REL. MÄNS %
Totalt
3 525 000
124,9
3 377 000
182,6
68
Ensamstående utan barn
1 563 000
111,6
1 638 000
144,5
77
Ensamstående med barn
290 000
134,8
48 000
206,4
65
Sambeskattade utan barn
972 000
127,0
1 084 000
205,5
62
Sambeskattade med barn
700 000
147,4
608 000
242,7
61
20-64 år
2 434 000
145,6
2 517 000
202,9
72
65-74 år
422 000
102,7
369 000
169,2
61
75 - år
503 000
79,5
319 000
128,7
62
Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet.
Källa: SCB If 20 SM 9801.
Tabell 5 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år 1996
1996
1995
16-19
20-24
25-34
35-49
50-64
SAMTLIGA
SAMTLIGA
20-64
20-64
Sammanräknad förvärvs-inkomst,
tkr
kvinnor
män
16,7
18,4
80,7
100,1
132,0
180,6
160,7
225,6
161,5
230,3
145,6
202,9
140,0
194,7
Slutlig skatt, tkr
kvinnor
män
4,5
4,0
25,5
33,0
42,6
63,4
54,6
87,4
55,9
94,7
49,1
78,0
44,6
70,5
Genomsnittlig ATP-poäng
kvinnor
män
0,67
0,84
2,02
2,65
2,89
4,07
3,50
4,66
3,61
4,75
3,24
4,34
3,13
4,27
Andel utan ATP-poäng
kvinnor
män
93,5
92,6
39,2
35,8
15,4
12,6
9,4
8,9
13,6
9,9
15,7
13,3
13,8
11,6
Medelarbetstid per vecka,
tim
kvinnor
män
20,3
24,3
31,3
37,5
32,9
40,4
34,2
41,5
31,9
38,4
33,4
40,4
33,1
40,6
Källa: SCB If 20 SM 9801 (Inkomster), RFV (Pensioner), SCB AKU grundtabeller (Arbetstid)
Tabell 6 Över- och underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1996
Tusentals kronor
KVINNOR
MÄN
ANTAL
ÖVER-
ANTAL
UNDER-
ANTAL
ÖVER-
ANTAL
UNDER-
SKOTT
SKOTT
SKOTT
SKOTT
Totalt
2 221 000
12,1
1 395 000
15,2
1 825 000
24,3
1 729 000
22,6
Ensamst utan barn
1 371 000
9,5
416 000
11,3
1 206 000
13,1
664 000
14,8
Ensamst med barn
58 000
16,5
195 000
15,5
8 000
48,5
36 000
29,2
Sambeskattade u barn
602 000
16,4
325 000
14,3
506 000
39,1
548 000
23,1
Sambeskattade m barn
190 000
16,6
460 000
19,1
105 000
80,0
481 000
32,5
20-64 år
948 000
15,6
1 282 000
15,7
770 000
39,3
1 564 000
23,5
65-74 år
311 000
16,5
78 000
9,3
229 000
32,3
120 000
15,1
75 - år
427 000
14,3
32 000
7,3
258 000
22,1
42 000
11,5
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst
Källa: SCB If 20 SM 9801
Tabell 7 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1996, andel procent och avdragsbelopp,
tkr
KVINNOR
MÄN
ANDEL
AVDRAG
ANDEL
AVDRAG
%
TKR
%
TKR
Totalt
23,2
5,9
19,6
7,5
Ensamst utan barn
13,9
5,6
14,7
6,0
Ensamst med barn
29,5
3,8
24,5
5,9
Sambeskattade u barn
24,2
8,3
19,4
9,9
Sambeskattade m barn
40,0
4,8
32,5
6,9
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB If 20 SM 9801
BILAGA 2
Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga
myndighetsstyrelser på central och regional nivå
redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet
att kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de
mål för kvinnorepresentationen i statliga organ
som föreslogs i propositionen
Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop.
1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr.
1987/88:364). Det första etappmålet som angavs
i propositionen om
30 procent kvinnor år 1992 uppnåddes år 1992
och redovisades i 1992 års budgetproposition
(1992/93:100, bilaga 12, s. 337 f.). Det andra
delmålet om 40 procent kvinnor år 1995
uppnåddes i de centrala styrelserna och
redovisades i regeringens skrivelse
Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41, bilaga 2,
bet. 1996/97:AU 8, rskr. 1996/97:155). De
uppgick då till 42procent. De regionala
styrelserna hade detta år 34 procent kvinnor.
Årets redovisning avser förhållanden per den 1
juli 1997. Då hade centrala och regionala
styrelser sammantaget 42 procent% kvinnor.
Det är en ökning med tre procentenheter sedan
år 1996.
Andelen kvinnor i statliga kommittéer
redovisas årligen i kommittéberättelsen.
Centrala myndigheters styrelser
Centrala myndigheter, nämnder m.m. ingår i
redovisningen.
Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen
kvinnor bland de ordinarie ledamöterna ökat
med en procentenhet sedan 1996 års redovisning.
De uppgår nu till 44 procent (med ordinarie
ledamöter avses även ordförande). Högst andel
kvinnliga ledamöter finns i styrelser under
Arbetsmarknadsdepartementet med 52 procent,
tätt följt av Utbildningsdepartementet och
Kulturdepartementet med 49 procent samt
Socialdepartementet med 48 procent kvinnliga
ledamöter. Andelen kvinnliga ordföranden har
ökat. År 1996 uppgick de till 29 procent. År 1997
uppgick de till 34 procent. Fyra departement,
samma som ovanstående, har fler kvinnliga än
manliga ordföranden. Två av departementen
saknar helt kvinnor på denna post.
Regionala myndigheters styrelser
I tabell 3 redovisas andelen kvinnor i sex
regionala myndighetsgrupper. Uppgifterna
omfattar samtliga län och avser även här
förhållanden per den 1 juli 1997.
Kvinnorna utgjorde 40 procent av de ordinarie
ledamöterna (inkl. ordförande). Motsvarande
andel för år 1996 var 36 procent. Av tabell 3
framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i
försäkringskassornas,
kronofogdemyndigheternas samt
länsarbetsnämndernas styrelser med 47 procent i
samtliga. Störst ökning av kvinnliga ledamöter
har skogsvårdsstyrelserna, som ökat från 25
procent till 43 procent.
Kronofogdemyndigheternas styrelser har ökat
från 35 procent till 47 procent Lägst ligger
länsstyrelsernas styrelser med 33 procent
kvinnor.
Tabell 1 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl.
personalföreträdare
ORDFÖRANDE
LEDAMÖTER INKL. ORDFÖRANDE
DEP.
ANTAL
KVINNOR
MÄN
SAMTLIGA
KV
M
ANTAL
%
%
ANTAL
%
%
ANTAL
%
1997
1997
1997
1997
1996
1997
1997
1996
1997
1997
Ju
2
14
54
46
48
63
54
52
117
100
UD
1
3
15
39
50
23
61
50
38
100
Fö
1
10
29
32
29
61
68
71
90
100
S
10
9
78
48
47
86
52
53
164
100
K
6
5
35
41
42
50
59
58
85
100
Fi
3
8
38
40
38
56
60
62
94
100
U
4
3
26
49
52
27
51
48
53
100
Jo
1
5
22
42
43
30
58
57
52
100
A
5
2
30
52
53
28
48
47
58
100
Ku
10
10
80
49
48
83
51
52
163
100
N
5
14
57
37
42
99
63
58
156
100
In
0
7
30
45
44
36
55
56
66
100
M
0
5
18
44
46
23
56
54
41
100
Totalt
48
95
512
44
43
665
56
57
1177
100
Tabell 2 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl.
personalföreträdare
ORDFÖRANDE
ANTAL LEDAMÖTER
INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV
M
KV
M
SAMTLIGA
Justitiedepartementet
Domstolsverket
1
3
5
8
Rikspolisstyrelsen
1
3
4
7
Kriminalvårdsstyrelsen
1
3
4
7
Brottsförebyggande rådet
1
5
3
8
Datainspektionen
1
5
4
9
Registernämnden, Rikspolisstyrelsen
1
2
3
5
Personalnämnden, Rikspolisstyrelsen
1
1
3
4
Tjänsteförslagsnämnden, Rikspolisstyrelsen
1
2
4
6
Nämnden vid Brottsofersmyndigheten
1
6
4
10
Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsväsendet
1
3
6
9
Notarienämnden
1
3
3
6
Rådgivande nämnden vid Riksåklagarens kansli
1
5
2
7
Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet
1
2
3
5
Gentekniknämnden
1
7
9
16
Rättshjälpsnämnden
1
3
2
5
Fideikommissnämnden
1
1
4
5
Utrikesdepartementet
Statens invandrarverk
1
4
5
9
SIDA, Forskningsrådsnämnden
1
4
4
8
SIDA
1
5
6
11
Nordiska afrikainstitutet
1
2
8
10
Försvarsdepartementet
Fortifikationsverket
1
1
5
6
Försvarets materialverk
1
4
3
7
Kustbevakningen
1
2
7
9
Överstyrelsen för civil beredskap
1
0
9
9
Statens räddningsverk
1
5
3
8
Styrelsen för psykologiskt försvar
1
2
7
9
FOA
1
2
8
10
Försvarshögskolan
1
5
7
12
Flygtekniska försöksanstalten
1
2
5
7
Överklagandenämnden för totalförsvaret
1
3
4
7
Totalförsvarets pliktverk
1
3
3
6
Socialdepartementet
Socialstyrelsen
1
5
5
10
Läkemedelsverket
1
3
4
7
Statens institut för psykosocial miljömedicin
1
6
5
11
Rättsmedicinalverket
1
2
5
7
ORDFÖRANDE
ANTAL LEDAMÖTER
INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV
M
KV
M
SAMTLIGA
Riksförsäkringsverket
1
5
4
9
Folkhälsoinstitutet
1
3
7
10
Smittskyddsinstitutet
1
1
6
7
Statens institutionsstyrelse
1
6
3
9
Handikappinstitutet
1
5
3
8
Handikappombudsmannen
1
7
6
13
Barnombudsmannen
1
4
3
7
Statens nämnd för internationella adoptioner
1
6
3
9
Arvsfondsdelegationen
1
3
4
7
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
1
4
4
8
Alkoholsortimentsnämnden
1
1
4
5
Alkoholinspektionen
1
4
3
7
Fullmäktige för förvaltningen av Riksförsäkrings-
verkets fonder m.m.
1
3
7
10
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik
1
5
6
11
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
1
5
4
9
Kommunikationsdepartementet
Statens järnvägar
1
2
5
7
Banverket
1
2
4
6
Vägverket
1
5
4
9
Sjöfartsverket
1
5
3
8
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1
3
5
8
SMHI
1
3
4
7
Luftfartsverket
1
2
5
7
Statens väg- och transportforskningsinstitut
1
2
6
8
Statens geotekniska institut
1
2
4
6
Post- och telestyrelsen
1
4
6
10
Kommunikationsforskningsberedningen
1
5
4
9
Finansdepartementet
Riksgäldskontoret
1
2
6
8
Generaltullstyrelsen
1
3
4
7
Statistiska centralbyrån
1
4
5
9
Finansinspektionen
1
3
6
9
Riksrevisionsverket
1
5
5
10
Riksskatteverket
1
3
7
10
Kammarkollegiet
1
4
4
8
Statens löne- och pensionsverk
1
4
5
9
Statens lokalförsörjningsverk
1
4
6
10
Statens fastighetsverk
1
3
6
9
Lotteriinspektionen
1
3
2
5
ORDFÖRANDE
ANTAL LEDAMÖTER
INKL.ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV
M
KV
M
SAMTLIGA
Utbildningsdepartementet
Kungliga bibliotektet
1
4
6
10
Centrala studiestödsnämnden
1
7
3
10
CSN, Delegationen för utländska studerande
1
2
2
4
Institutet för rymdfysik
1
3
4
7
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotekt
1
3
3
6
Arkivet för ljud och bild
1
3
3
6
Högskoleverket
1
4
6
10
Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk
1
3
4
7
Statens livsmedelsverk
1
5
8
13
Fiskeriverket
1
3
4
7
Statens utsädeskontroll
1
2
4
6
Statens veterinärmedicinska anstalt
1
5
4
9
Sveriges lantbruksuniversitet
1
4
6
10
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetslivsinstitutet
1
6
4
10
Rådet för arbetslivsforskning
1
4
3
7
Arbetarskyddsstyrelsen
1
2
4
6
Arbetsmarknadsstyrelsen
1
3
5
8
Jämställdhetsnämnden
1
5
3
8
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor
1
6
3
9
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier
1
4
6
10
Kulturdepartementet
Statens kulturråd
1
7
6
13
Riksarkivet
1
4
5
9
Riksantikvarieämbetet
1
3
5
8
Livrustkammaren, Skokloster slott och Hallwylska
museet
1
4
3
7
Naturhistoriska riksmuseet
1
4
6
10
Folkens museum - etnografiska
1
3
4
7
Arkitekturmuseet
1
4
3
7
Statens musiksamlingar
1
3
3
6
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
1
6
2
8
Svenskt biografiskt lexikon
1
3
4
7
Statens biografbyrå
1
4
3
7
Granskningsnämnden för Radio och TV
1
3
2
5
Presstödsnämnden
1
5
5
10
Taltidningsnämnden
1
3
4
7
Nämnden för hemslöjdsfrågor
1
5
3
8
Språk- och folkminnesinstitutet
1
3
4
7
ORDFÖRANDE
ANTAL LEDAMÖTER
INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV
M
KV
M
SAMTLIGA
Statens konstmuseer
1
3
5
8
Statens sjöhistoriska museer
1
4
5
9
Konstnärsnämnden
1
6
6
12
Statens konstråd
1
4
3
7
Statens försvarshistoriska muséer
1
2
7
9
Näringsdepartementet
Affärsverket svenska kraftnät
1
2
5
7
Delegationen för utländska investeringar i Sverige
1
4
5
9
Elsäkerhetsverket
1
2
8
10
Exportkreditnämnden
1
3
10
13
Glesbygdsverket
1
3
3
6
Kommerskollegium (Handelsprocedurrådet)
1
3
6
9
Kommerskollegium (Krishandelsrådet)
1
1
6
7
Konkurrensverket
1
3
7
10
Närings- och teknikutvecklingsverket
1
3
5
8
Patent- och registreringsverket
1
4
4
8
Patentbesvärsrätten
1
4
4
8
Revisorsnämnden
1
4
5
9
Rymdstyrelsen
1
3
4
7
Skogsstyrelsen
1
4
5
9
Sprängämnesinspektionen
1
2
5
7
Statens institut för regionalforskning
1
3
3
6
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
1
3
6
9
Sveriges geologiska undersökning
1
3
4
7
Turistdelegationen
1
3
4
7
Inrikesdepartementet
Konsumentverket
1
5
4
9
Ungdomsstyrelsen
1
5
6
11
Lantmäteriverket
1
4
4
8
Byggforskningsrådet
1
3
5
8
Boverkets stadsmiljöråd
1
6
10
16
Statens bostadskreditnämnd
1
3
2
5
Boverket
1
4
5
9
Miljödepartementet
Kemikalieinspektionen
1
4
4
8
Statens kärnkraftinspektion
1
3
6
9
Statens strålskyddsinstitut
1
5
4
9
Statens naturvårdsverk
1
5
6
11
Koncessionsnämnden för miljöskydd
1
1
3
4
Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
Procent
MYNDIGHETSGRUPPER
KVINNOR %
FÖRÄNDRING
1997
1996
PROCENTENHETER
Försäkringskassor
47
47
+0
Länsskattemyndigheter
36
34
+2
Kronofogdemyndigheter
47
35
+12
Länsarbetsnämnder
47
46
+1
Länsstyrelser
33
33
+0
Skogsvårdsstyrelser
43
25
+18
Samtliga
40
36
+4
Tabell 4 Antal kvinnor och män i regionala myndigheters styrelser fördelade på län; ordinarie ledamöter exkl.
personalföreträdare
LÄN
Försäkringskassan
Länsskattemynd.
Kronofogedmynd.
Länsarbetsnämnd
Länsstyrelser
Skogsvårdsstyr.
KV
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
BLEKINGE
3
3
2
6
3
5
3
12
DALARNA
2
4
1
7
4
4
6
9
4
5
GOTLAND
3
3
5
3
4
4
5
10
GÄVLEBORG
3
3
3
5
4
6
4
4
5
10
GÖTEBORG O BOHUS
6
6
2
6
5
4
3
5
4
11
HALLAND
2
4
4
4
3
5
11
4
3
6
JÄMTLAND
4
2
4
4
4
4
5
10
4
5
JÖNKÖPING
3
3
2
6
4
5
3
5
5
10
4
5
KALMAR
2
4
2
6
4
6
4
4
5
9
4
5
KRONOBERG
3
3
1
7
4
4
5
10
NORRBOTTEN
2
4
3
2
3
5
2
13
5
4
SKARABORG
2
4
4
4
4
4
4
11
4
5
SKÅNE
6
8
4
4
4
5
4
4
5
10
STOCKHOLM
5
3
2
8
4
5
3
5
5
10
SÖDERMANLAND
2
4
3
5
5
4
3
5
7
8
4
5
UPPSALA
5
1
3
5
3
5
3
12
VÄRMLAND
4
2
3
5
5
4
3
5
8
7
4
5
VÄSTERBOTTEN
3
3
5
3
4
5
4
4
7
8
3
6
VÄSTERNORRLAND
3
3
2
6
4
5
4
4
4
11
VÄSTMANLAND
2
4
4
4
3
5
5
10
ÄLVSBORG
2
4
3
5
4
4
5
10
ÖREBRO
4
2
2
6
4
4
4
11
ÖSTERGÖTLAND
2
4
2
6
7
1
3
12
SUMMA
73
81
66
120
43
49
85
99
116
228
39
51
Senaste lydelse 1997:1271.
Senaste lydelse 1997:1271.
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
2
5
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
10
9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
12
13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
20
19
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
24
23
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
26
25
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
34
35
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
44
45
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
76
77
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
104
103
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
110
109
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
116
115
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
122
123
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
132
131