Post 6005 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1999
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
7
Prognos och tilläggs-
budget för 1998
7 Prognos och tilläggsbudget för 1998
7.1 Inledning
Regeringen skall enligt 36 § lagen (1996:1059)
om statsbudgeten vid minst två tillfällen under
budgetåret för riksdagen redovisa prognoser över
utfallet av statens inkomster och utgifter samt
statens lånebehov. Väsentliga skillnader i
förhållande till budgeterade belopp skall
förklaras. I 1998 års ekonomiska vårproposition
redovisade regeringen en första prognos över
utfallet av statens inkomster och utgifter för
innevarande år. En andra prognos redovisas nu i
denna proposition.
Uppföljningen av budgetåret 1997 skedde i
regeringens skrivelse 1997/98:187. I skrivelsen
lämnar regeringen en redogörelse för det
ekonomiska utfallet i staten under föregående
budgetår. Skrivelsen omfattar årsredovisningen
för staten år 1997 samt det slutliga utfallet på
statsbudgetens inkomsttitlar och anslag under
året. Vidare lämnas en redogörelse för
avgiftsbelagd verksamhet samt statliga garantier
m.m. Vissa generella iakttagelser som
Riksrevisionsverket har gjort kommenteras i
skrivelsen och myndigheter som har erhållit
revisionsberättelse med invändning omnämns,
varvid skälen för invändningarna anges. En
närmare redogörelse för regeringens
bedömningar och åtgärder med anledning av
revisionens iakttagelser lämnas i denna
proposition under respektive utgiftsområde.
7.2 Prognos för 1998
I budgetpropositionen för 1998 beräknades
statens inkomster till 676,0 miljarder kronor.
Inkomsterna beräknas nu bli 21,3 miljarder
kronor högre (se tabell 7.1). I avsnitt 7.2.1
redovisas den andra uppföljningen av
inkomsterna för budgetåret 1998.
Tabell 7.1 Lånebehov och statsskuld år 1998
Miljarder kronor
Differens mot
Aktuell
beräkning
Vårpro-
positionen
Stats-
budgeten
Inkomster
697,3
11,0
21,3
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
586,5
-0,2
2,8
Statsskuldsräntor1
107,8
4,4
-1,3
Nettoutlåning m.m.
-9,0
-4,1
-7,2
Lånebehov
-12,0
-10,9
-27,0
Skulddispositioner2
-15,6
-17,1
-6,0
Statsskuldsförändring
-27,6
-28,0
-33,0
Statsskuld
1 404,5
-27,9
-58,4
1 Avser utgiftsområde 26.
2 Under rubriken skulddispositioner redovisas t.ex. valutaomvärderingar och
utbetalningar av medel för inlösen av premieobligationer.
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor beräknas
nu uppgå till 586,5 miljarder kronor, vilket är
2,8 miljarder kronor högre än vad som angavs i
budgetpropositionen för 1998. Utgifterna för
statsskuldsräntor förväntas bli 1,3 miljarder
kronor lägre. Jämfört med antagandet i
statsbudgeten leder den nu antagna lägre
räntenivån inom landet till att
statsskuldsräntorna minskar. Andra faktorer,
som högre ränteutgifter på lån i utländsk valuta
och ökade valutakursförluster, har dock
motverkat denna minskning av ränteutgifterna.
Riksgäldskontorets nettoutlåning bedöms
uppgå till -9,0 miljarder kronor, vilket är
7,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades
i budgetpropositionen för 1998.
I statsbudgeten för 1998 beräknades
lånebehovet uppgå till 15 miljarder kronor. Den
kraftiga upprevideringen av inkomsterna i den
aktuella inkomstberäkningen har tillsammans
med de beräknade förändringarna av utgifterna
exkl. statsskuldsräntor medfört att det primära
lånebehovet, dvs. lånebehov exklusive räntor, nu
beräknas uppgå till -119,8 miljarder, vilket
innebär en förbättring med 25,7 miljarder kronor
i förhållande till beräkningen i statsbudgeten.
Den något lägre nivån på ränteutgifterna i den
aktuella beräkningen bidrar också till en
förbättring av lånebehovet. Sammantaget innebär
dessa förändringar att statens lånebehov nu
bedöms bli 27 miljarder kronor lägre än vad som
antogs i statsbudgeten, vilket innebär att staten
beräknas kunna amortera ca 12 miljarder kronor
på statsskulden under innevarande år.
Statsskuldens utveckling beror på lånebehovet
och på skulddispositioner som påverkar
statsskuldens storlek utan att påverka
lånebehovet. Totalt beräknas statsskulden
minska med knappt 28 miljarder kronor under
1998.
7.2.1 Inkomster
Statsbudgetens totala inkomster 1998 beräknas
till 697,3 miljarder kronor eller 38,5 procent av
BNP. Inkomsterna har ökat med 11,0 miljarder
kronor jämfört med vad som angavs i 1998 års
ekonomiska vårproposition och med 21,3
miljarder kronor jämfört med vad som
beräknades till statsbudgeten för 1998. I
jämförelse med vårpropositionen och
statsbudgeten har skatteinkomsterna ökat med
10,6 respektive 15,7 miljarder kronor medan
övriga inkomster har ökat med 0,4 respektive
5,6 miljarder kronor. Skillnaden mellan den
nuvarande beräkningen och beräkningen till
vårpropositionen respektive statsbudgeten
redovisas i tabell 7.2. I samband med övergången
till den nya redovisningen (se avsnitt 5.2.1) har
inkomster som tidigare redovisats under
inkomsttypen Skatter m.m. flyttas till
inkomsttypen Inkomster av statens verksamhet.
För att öka jämförbarheten med beräkningen till
vårpropositionen och den fastställda
statsbudgeten har dessa inkomster i tabell 7.2
flyttats tillbaka till inkomsttypen Skatter m.m.
Detta innebär att tabellen inte överensstämmer
med den redovisning av inkomsterna som finns i
kapitel 5. Summan av de totala inkomsterna
överensstämmer dock.
Inkomsterna från fysiska personers
inkomstskatt beräknas öka med 5,6 miljarder
kronor jämfört med vad som angavs i
vårpropositionen och med 6,8 miljarder jämfört
med vad som angavs i statsbudgeten.
Ökningarna förklaras av att kapitalinkomster
avseende inkomståret 1997 förväntas bli större
än tidigare beräknat, vilket för år 1998 medför att
fyllnadsinbetalningarna ökar och att den
överskjutande skatten minskar jämfört med
tidigare prognoser. Den under våren 1998
beslutade sänkningen av fastighetsskatten från
1,7 till 1,5 procent beräknas påverka inkomsterna
först 1999.
Inkomsterna från juridiska personer ökar med
2,1 miljarder kronor jämfört med vad som
beräknades till vårpropositionen och med
9,9 miljarder kronor jämfört med vad som
antogs i statsbudgeten. De ökade inkomsterna
förklaras huvudsakligen av ökade bolagsvinster
och därmed skatter avseende inkomståret 1997,
vilket har medfört större fyllnadsinbetalningar
under våren 1998.
Socialavgifterna ökar med 1,3 miljarder kronor
jämfört med vårpropositionen. Förändringen är
hänförlig till ändrat antagande om utbetald
lönesumma samt ökade inkomster från särskild
löneskatt och egenavgifter.
Mervärdesskatten ökar med 4,1 miljarder
kronor i jämförelse med vad som beräknades till
vårpropositionen. Det förklaras av en
tidigareläggning av omföringar av
mervärdesskatt från fysiska- och juridiska
personers inkomstskatt. I förhållande till
beräkningen i statsbudgeten har
mervärdesskatten uppjusterats med 3,6 miljarder
kronor.
Inkomsterna från energiskatten har reviderats
ned med 1,4 miljarder kronor jämfört med
beräkningen till vårpropositionen. Minskningen
förklaras till stor del av en fortsatt nedgång i
bensinförbrukningen, men även av att
inkomsterna från beskattningen av oljeprodukter
minskar.
Inkomster av statens verksamhet beräknas öka
med 1,2 miljarder kronor i jämförelse med
vårpropositionen, vilket i huvudsak förklaras av
betydande återbetalningar från
Exportkreditnämnden.
Tabell 7.2 Statsbudgetens inkomster 1998
Miljarder kronor
Aktuell
Differens mot1
Inkomsttitel
beräkning
Vårproposition
budgetproposition
1000
Skatter m.m.
617,7
10,6
15,7
1100
Skatt på inkomst
111,2
7,0
15,5
varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt
37,8
5,6
6,8
1121 Juridiska personers inkomstskatt
67,8
2,1
9,9
Övriga inkomstskatter
5,6
-0,7
-1,2
1200
Socialavgifter och allmänna egenavgifter
209,3
1,3
0,4
varav Inkomster
320,1
2,5
0,8
Utgifter (Överföringar till AP-fonden)
110,8
1,1
0,4
1300
Skatt på egendom
34,9
-0,3
-0,2
varav 1310 Skatt på fast egendom
24,0
0,0
-0,2
1320 Förmögenhetsskatt
5,1
0,0
0,0
1341 Stämpelskatt
3,9
-0,3
-0,3
Övriga egendomsskatter
1,8
0,0
0,3
1400
Skatt på varor och tjänster
239,9
2,8
-0,2
varav 1411 Mervärdesskatt
160,3
4,1
3,6
1424 Tobaksskatt
7,2
0,0
-1,3
1425 Alkoholskatt
9,8
0,0
-1,1
1428 Energiskatt
49,4
-1,4
-1,5
1460 Skatt på vägtrafik
6,1
0,2
0,2
Övriga skatter på varor och tjänster
7,1
-0,2
-0,1
1500
Utjämningsavgift
21,3
-0,2
0,3
1600
Betalningsförskjutningar
1,1
0,0
0,0
2000
Inkomster av statens verksamhet
39,2
1,2
-0,5
varav 2411 Inkomster av statens aktier
11,8
0,0
-0,2
3000
Inkomster av försåld egendom
22,4
0,1
7,4
varav 3312 övriga inkomster av försåld egendom
22,3
0,0
7,3
4000
Återbetalning av lån
2,9
0,1
0,2
5000
Kalkylmässiga inkomster
5,2
-0,2
-0,2
6000
Bidrag m.m. från EU
9,7
-0,7
-1,3
7000
Extraordinära medel från EU
0,3
0,0
0,0
Statsbudgetens totala inkomster
697,3
11,0
21,3
1För att öka jämförbarheten har beloppen korrigerats för redovisningseffekter av det nya uppbördssystemet (se kapitel 5).
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
Inkomster av försåld egendom beräknas öka
med 7,4 miljarder kronor i jämförelse med vad
som beräknades till statsbudgeten. Det beror
bl.a. på att delpensionsfonden upphör och att
fondens behållning förs in som en inkomst på
statsbudgeten år 1998.
Bidrag m.m. från EU minskar med
1,3 miljarder kronor i förhållande till
statsbudgeten. Eftersom statens utgifter
förväntas minska i motsvarande grad är denna
inkomstminskning saldoneutral.
7.2.2 Takbegränsade utgifter
Utgiftstaket uppgår till 720 miljarder kronor
1998. I budgetpropositionen för 1998
beräknades de takbegränsade utgifterna totalt
uppgå till 716,4 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen beräknades därför
uppgå till 3,6 miljarder kronor. I 1998 års
ekonomiska vårproposition reviderades
utgifterna under utgiftstaket upp till totalt
719,1 miljarder kronor, varav socialförsäkrings-
sektorn vid sidan av statsbudgeten (fr.o.m. 1999
benämnt ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten) beräknades till 132,4 miljarder
kronor. Upprevideringen gjordes bl.a. till följd av
att kommunsektorn, med början 1998, tillfördes
ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård,
skola och omsorg. I den ekonomiska
vårpropositionen beräknades
budgeteringsmarginalen därför uppgå till
0,9 miljarder kronor. I den aktuella beräkningen
bedöms de takbegränsade utgifterna uppgå till
718,9 miljarder kronor 1998, varav
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten beräknas till 132,4 miljarder
kronor. Av tabell 7.3 framgår att de
takbegränsade utgifterna nu bedöms bli
2,5 miljarder kronor högre än vad som
redovisades i statsbudgeten för 1998, vilket
innebär att budgeteringsmarginalen är i
motsvarande grad lägre än den var i
statsbudgeten.
Tabell 7.3 Takbegränsade utgifter år 1998
Miljarder kronor
Differens mot
Aktuell
beräkning
Vårpro-
positionen
Stats-
budgeten
Utgifter exkl. statsskulds-
räntor
586,5
-0,2
2,8
Socialförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten
132,4
0,0
-0,3
Takbegränsade utgifter
718,9
-0,2
2,5
Budgeteringsmarginal
1,1
0,2
-2,5
Utgiftstak för staten
720,0
0,0
0,0
Enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall regeringen vidta sådana åtgärder som den
har befogenhet till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder om det finns risk för att ett
beslutat tak för statens utgifter kommer att
överskridas. Ekonomistyrningsverkets prognos
från den 10 september pekar mot att utgiftstaket
år 1998 kommer att överskridas med
0,1 miljarder kronor. Det är också regeringens
bedömning att utgiftstaket riskerar att
överskridas om inga åtgärder vidtas. Regeringen
har därför förberett ett antal åtgärder i syfte att
begränsa utgifterna 1998. Åtgärderna innebär
senareläggningar och utgiftsreduktion av
planerade projekt m.m. och berör bl.a.
totalförsvaret, det internationella biståndet,
kommunikationsområdet och bidraget till de
särskilda insatserna i kommuner och landsting.
Enligt regeringens bedömning kommer
budgeteringsmarginalen efter dessa åtgärder att
uppgå till 1,1 miljarder kronor år 1998.
Regeringen kommer under hösten att följa
utvecklingen mycket noga och avser att vidta de
åtgärder som krävs för att förhindra ett
överskridande av utgiftstaket.
Senareläggningen av planerade projekt m.m. år
1998 får konsekvenser för beräknade nivån på
utgifterna under kommande år. Regeringen har
tagit hänsyn till detta genom att bl.a. höja posten
förbrukning av anslagsbehållningar för åren
1999–2001 i förhållande till beräkningen i
vårpropositionen.
Uppföljning av enskilda utgiftsområden
I tabell 7.4 redovisas de prognostiserade
utgifterna per utgiftsområde. Utgifterna
exklusive statsskuldsräntor är i den aktuella
beräkningen 2,8 miljarder kronor högre jämfört
med vad som angavs i statsbudgeten. Utgifterna
för vissa utgiftsområden och anslag har
reviderats väsentligt i förhållande till
statsbudgeten. De största förändringarna
redovisas nedan.
Tabell 7.4 Användning av medel under 1998
Miljoner kronor
Utgiftsområden
Anvisat
i stats-
budgeten
Tilläggs-
budget i
vårpropo-
sitionen
Tilläggs-
budget i
denna
proposition
Utgifts-
prognos
UO 1
Rikets styrelse
3 977
19
4 380
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 063
-21
2 069
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662
10
14
5 979
UO 4
Rättsväsendet
21 034
-4
91
21 493
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 811
-1
2 767
UO 6
Totalförsvar
41 244
100
43 019
UO 7
Internationellt bistånd
11 434
11 521
UO 8
Invandrare och flyktingar
3 864
366
4 315
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22 500
254
23 087
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37 192
38 686
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701
62 658
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
35 814
35 888
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723
-4 238
37 842
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 542
706
-787
47 826
UO 15
Studiestöd
21 334
-60
21 610
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
27 051
60
136
27 669
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 335
7 451
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 826
77
289
22 637
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3 605
3 528
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1 178
37
25
1 546
UO 21
Energi
1 583
428
1 232
UO 22
Kommunikationer
24 101
-2
25 705
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 726
6
12 702
UO 24
Näringsliv
2 698
20
2 921
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
93 049
4 270
-20
96 829
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
109 125
107 847
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 645
21 155
Minskning av anslagsbehållningar
5 000
0
Summa utgiftsområden
692 815
1 636
694 361
Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor
583 690
1 636
139
586 514
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
I statsbudgeten anvisades 4,0 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten
anvisade medel med 0,4 miljarder kronor. Inom
utgiftsområdet har utgifterna för anslaget
Regeringskansliet m.m. reviderats upp med ca
0,3 miljarder kronor. Anslaget har dock en
ingående balans som medför att utgifterna ryms
inom tillgängliga medel.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
I statsbudgeten anvisades 21,0 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten
anvisade medel med 0,5 miljarder kronor. Inom
utgiftsområdet har främst utgifterna för anslaget
Kriminalvården reviderats upp från 3,4 miljarder
kronor i statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor i
den nuvarande prognosen. Anslaget
budgeterades dock lågt med avsikten att en del
av anslagssparandet skulle förbrukas. Utgifterna
ryms inom tillgängliga medel.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
I statsbudgeten anvisades 41,2 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten
anvisade medel med 1,8 miljarder kronor, bl.a.
till följd av stora förväntade materielleveranser
senare under året. De högre utgifterna täcks
genom förbrukning av anslagssparande och
genom ett ianspråktagande av anslagskrediten.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
I statsbudgeten anvisades 3,9 miljarder kronor
för detta utgiftsområde. Utgiftsprognosen
innebär att budgeterade medel överskrids med
totalt ca 0,5 miljarder kronor. Orsaken till det
befarade överskridandet är främst att utgifterna
på anslaget Kommunersättningar till flyktingar
ökat mer än väntat eftersom ett större antal
personer tagits emot av kommunerna. Antalet
personer i mottagningssystemet för asylsökande
beräknas också bli högre än vad som antogs i
statsbudgeten, vilket ökar utgifterna på anslaget
Mottagande av asylsökande jämfört med
statsbudgeten. Överskridandet finansieras delvis
på tilläggsbudget genom att bl.a. anslagen för
Migrationspolitiska åtgärder och Utresor för
avvisade och utvisade minskas.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
I statsbudgeten anvisades 22,5 miljarder kronor.
På tilläggsbudget har ytterligare 254 miljoner
kronor anvisats för år 1998 (Bidrag till
äldrebostäder m.m.). Utgiftsprognosen
överstiger i statsbudgeten och tilläggsbudgeten
anvisade medel med 0,3 miljarder kronor. Inom
utgiftsområdet har bl.a. utgifterna för anslaget
Sjukvårdsförmåner m.m. blivit omkring
0,15 miljarder kronor högre än förväntat till följd
av ökade tandvårdsutgifter. De högre utgifterna
täcks av ett ianspråktagande av anslagskrediten.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
I statsbudgeten anvisades 37,2 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten
anvisade medel med 1,5 miljarder kronor.
Utgifterna för sjukpenning ökar kraftigare än
vad som förväntades i statsbudgeten p.g.a. längre
sjukskrivningsperioder och ett större antal
sjukdagar. Totalt beräknas utgifterna för anslaget
Sjukpenning och rehabilitering m.m. bli
1,3 miljarder kronor högre än på statsbudgeten
anvisade medel. I diagram 7.1 visas månatliga
avvikelser från statsbudgeten hittills i år för
sjukpenning och rehabilitering. Utgifterna för
förtidspensioner beräknas bli omkring
0,2 miljarder kronor högre än vad som anvisades
i statsbudgeten till följd av ett större antal
förtidspensionärer. De högre utgifterna täcks av
ett ianspråktagande av anslagskrediten.
Diagram 7.1 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m augusti:
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Miljoner kronor
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Den nuvarande utgiftsprognosen visar att
utgifterna inom utgiftsområdet förväntas uppgå
till 35,9 miljarder kronor år 1998, vilket är
omkring 0,1 miljarder kronor högre än vad som
anvisades på statsbudgeten. Inom utgiftsområdet
har dock väsentliga förskjutningar av utgifterna
skett mellan olika anslag. Utgifterna på anslagen
Allmänna barnbidrag och Föräldraförsäkring har
reviderats ned med 0,2 respektive 0,6 miljarder
kronor. Den lägre utgiftsnivån beror bl.a. på en
ny befolkningsprognos som visar att det nu
beräknas födas färre barn jämfört med
beräkningen i statsbudgeten. Utgifterna för
Underhållsstöd bedöms dock överstiga
budgeterade medel med omkring 0,9 miljarder
kronor. I tilläggsbudget föreslås att
överskridandet finansieras genom att anslaget
Föräldraförsäkring minskas.
Diagram 7.2 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti:
Underhållsstöd
Miljoner kronor
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
I budgetpropositionen för 1998 beräknades den
öppna arbetslösheten år 1998 uppgå till 7,4
procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition
reviderades denna prognos ned till 6,7 procent.
Prognosen har nu reviderats ned ytterligare till
6,6 procent. I statsbudgeten anvisades 42,7
miljarder kronor för utgiftsområdet. Till följd av
nedrevideringen av prognosen för den öppna
arbetslösheten minskades anslaget för
arbetslöshetsersättning med 4,2 miljarder kronor
på tilläggsbudget i den ekonomiska
vårpropositionen. Den aktuella beräkningen
visar att utgifterna inom utgiftsområdet
förväntas uppgå till 37,8 miljarder kronor år
1998, vilket således är omkring 4,9 miljarder
kronor lägre än vad som anvisats på
statsbudgeten.
Diagram 7.3 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti:
Bidrag till arbetslöshetsersättningen
Miljoner kronor
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
I budgetpropositionen för 1998 anvisades
anslagsmedel på totalt 47,5 miljarder kronor för
detta utgiftsområde. Till följd av att bl.a.
utgifterna för resursarbeten överfördes till
utgiftsområde 14 från utgiftsområde 13 ökades
anvisade medel med totalt 0,7 miljarder kronor
på tilläggsbudgeten i den ekonomiska
vårpropositionen. Utgifterna inom
utgiftsområde 14 beräknas nu bli 47,8 miljarder
kronor. På tilläggsbudget föreslås nu att anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
0,8 miljarder kronor mot bakgrund av att antalet
deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kommer vara lägre än vad som beräknades i
samband med statsbudgeten för 1998.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsprognosen visar att det förväntade utfallet
överstiger i stats- och tilläggsbudget anvisade
medel med ca 0,3 miljarder kronor. Inom
utgiftsområdet har främst utgifterna för anslaget
Studiemedel m.m. reviderats upp med ca
0,2 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten.
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i den
ekonomiska vårpropositionen har 27,1 miljarder
kronor anvisats till detta utgiftsområde. Den
aktuella utgiftsprognosen överstiger anvisade
medel med 0,6 miljarder kronor. Inom
utgiftsområdet har bl.a. utgifterna för anslaget
Särskilda utgifter för universitet och högskolor
m.m. reviderats upp. De högre utgifterna täcks
av anslagssparande.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Den nuvarande utgiftsprognosen visar att
utgifterna inom utgiftsområdet förväntas uppgå
till 22,6 miljarder kronor år 1998, vilket är
omkring 0,3 miljarder kronor lägre än vad som
anvisats på statsbudgeten och tilläggsbudgeten i
den ekonomiska vårpropositionen. Inom
utgiftsområdet har väsentliga förskjutningar av
utgifterna skett mellan olika anslag. Anslaget
Räntebidrag har reviderats ned med 1,3 miljarder
kronor jämfört med statsbudgeten till följd av
lägre marknadsräntor. Samtidigt har
Bostadskreditsnämndens utgifter till följd av
garantiåtaganden (anslaget Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet)
reviderats upp med 1,2 miljarder kronor.
Bostadskreditnämndens överskridande
finansieras delvis på tilläggsbudget genom att
bl.a. anslagen Räntebidrag, Investeringsbidrag
för anordnande av bostäder till studenter m.fl.
och Fonden för fukt och mögelskador minskas.
Diagram 7.4 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti:
Bostadsgarantier
Miljoner kronor
Utgiftsområde 20 Allmän miljö och naturvård
I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i
vårpropositionen har sammantaget 1,2 miljarder
kronor anvisats till detta utgiftsområde. Den
aktuella utgiftsprognosen överstiger anvisade
medel med 0,3 miljarder kronor. De högre
utgifterna hänför sig i huvudsak till s.k.
äldreanslag och täcks av anslagssparande och
reservationer.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsprognosen är 0,4 miljarder kronor lägre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Nedrevidering har bl.a. gjorts av anslaget
Åtgärder för el- och värmeförsörjning i
Sydsverige.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
I statsbudgeten anvisades sammantaget
24,1 miljarder kronor till detta utgiftsområde. I
den aktuella prognosen beräknas utgifterna bli
1,6 miljarder kronor högre jämfört med
statsbudgeten. Upprevideringar i förhållande till
statsbudget har bl.a. gjorts av anslagen
Investeringar samt drift och underhåll av statliga
järnvägar. De högre utgifterna innebär främst ett
ökat ianspråktagande av anslagsbehållningar.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar m.m.
Utgiftsprognosen är 1,0 miljarder kronor lägre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Förklaringen är främst att de EU-finansierade
utgifterna för bl.a. Arealersättning och
djurbidrag m.m. och Intervention och
exportbidrag beräknas bli lägre än budgeterade
belopp.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
På statsbudgeten anvisades 93,0 miljarder
kronor. För år 1998 beräknas utgifterna nu
uppgå till 96,8 miljarder kronor.
Utgiftsökningen förklaras huvudsakligen av att
kommunsektorn fr.o.m. år 1998 tillfördes
ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård,
skola och omsorg i 1998 års ekonomiska
vårproposition.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Utgiftsprognosen är 1,5 miljarder kronor högre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Upprevideringar i förhållande till statsbudgeten
har gjorts av anslaget Mervärdesskattebaserad
avgift och den avgift som baserar sig på
bruttonationalinkomsten.
7.3 Förslag till tilläggsbudget för 1998
7.3.1 Inledning
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. I den nya budgetprocessen
avses regeringen, om behov föreligger, redovisa
förslag till tilläggsbudget vid två tillfällen. I årets
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) föreslog
regeringen ändringar och nya anslag för
statsbudgeten för budgetåret 1998
(tilläggsbudget 1). De ytterligare förändringar av
gällande statsbudget som nu kan överblickas och
andra frågor som regeringen anser bör tas upp
redovisas i det följande.
De föreslagna ökningarna av anslagen uppgår
till totalt 3 889 miljoner kronor. Minskningarna
av 1998 års anslag uppgår till sammanlagt 3 750
miljoner kronor. Indragningarna av
anslagsbehållningar uppgår till totalt 167
miljoner kronor. Ökningen av inkomsterna till
följd av förslagen på tilläggsbudget uppgår till
totalt 81 miljoner kronor.
Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande
minskningar av andra utgifter samma år. För de
flesta anslagsökningar föreslås således
finansiering, i första hand genom minskningar av
andra anslag. För tre anslag är det enligt
regeringens bedömning inte möjligt att i nuläget
fullt ut finansiera de ökade utgifterna på detta
sätt. Detta gäller anslagen för mottagande av
asylsökande och för kommunersättningar vid
flyktingmottagande under utgiftsområde 8 samt
anslaget för Statens bostadskreditnämnds
garantiverksamhet under utgiftsområde 18. Det
under utgiftsområde 14 uppförda anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
800 miljoner kronor. Denna minskning tas inte i
anspråk för någon viss anslagshöjning.
Sammantaget uppgår anslagsförändringarna i
detta förslag till tilläggsbudget därmed till en
ökning med 139 miljoner kronor netto.
Förslaget till tilläggsbudget ryms inom de
budgetpolitiska målen, dvs. utgifterna
överskrider inte utgiftstaket och saldomålet
uppnås.
Teknisk justering av anslagen för
förvaltningsändamål
I budgetpropositionen för 1998 anmälde
regeringen att en teknisk justering hade
genomförts av de utgiftsområdesramar som
omfattar anslag för förvaltningsändamål.
Justeringen gjordes med anledning av en av
riksdagen beslutad förändring av finansieringen
av avtalsförsäkringar på det statliga området
(prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr.
1996/97:53). I efterhand har regeringen
konstaterat ett fel i underlaget för justeringen.
En teknisk justering genomförs därför av
utgiftsområdesramarna för år 1999. För vissa
anslag är det enligt regeringens bedömning
nödvändigt att göra en justering redan
innevarande budgetår. De ökade utgifterna täcks
av motsvarande inkomster på inkomsttitel 5211
Statliga pensionsavgifter. Regeringen föreslår att
anslag där justeringen uppgår till 5 miljoner
kronor eller mer anvisas ytterligare medel på
tilläggsbudget för 1998 enligt nedanstående
tabell. Justeringen innebär att berörda anslag
ökas med sammanlagt 174 miljoner kronor.
Tabell 7.5 Teknisk justering av anslagen för förvaltnings-
ändamål 1998
Tusental kronor
Anslag
Höjning
UO 1
C1
Rikets styrelse
Regeringskansliet m.m.1
18 893
UO 3
A2
A3
Skatteförvaltning och uppbörd
Skattemyndigheterna
Tullverket 1
17 588
6 760
UO 4
A1
C1
D1
Rättsväsendet
Polisorganisationen 1
Domstolsväsendet m.m.
Kriminalvården
61 776
11 012
16 742
UO 14
A1
Arbetsmarknad och arbetsliv
Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-
kostnader
13 458
UO 16
A7
Utbildning och universitets-
forskning
Specialskolor och resurscenter m.m.
5 330
UO 18
C1
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Länsstyrelserna m.m. 1
22 454
1 Ytterligare förändringar på tilläggsbudget föreslås nedan för anslagen C1
Regeringskansliet m.m. (utgiftsområde 1), A3 Tullverket (utgiftsområde 3), A1
Polisorganisationen (utgiftsområde 4) samt C1 Länsstyrelserna m.m. (utgiftsområde
18).
7.3.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
C1 Regeringskansliet m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 870 944
kronor.
För att genomföra den i inledningen till
förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska
justeringen föreslår regeringen att 18 893 000
kronor tillförs anslaget under innevarande
budgetår. Samtidigt minskas anslaget med
200 000 kronor för att bidra till finansieringen av
höjningen av anslaget F8 Bidrag till vissa
internationella sammanslutningar under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen
föreslår således att anslaget tillförs 18 693 000
kronor under innevarande budgetår.
C3 Allmänna val
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål ett ramanslag på 217 400 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 12 400 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val
ökas med 20 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget C4 Stöd till politiska partier
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Inför valet till
Europaparlamentet i september 1995 anvisades
30 000 000 kronor för partiernas
kampanjkostnader (prop. 1994/95:150 bilaga 3,
bet. 1994/95:KU50, rskr. 1994/95:430).
Partierna har ett givet intresse av att nå ut med
information till väljarna för att informera om hur
de ser på de EU-frågor som aktualiseras i valet
till Europaparlamentet i juni 1999.
Med hänsyn till det låga valdeltagandet i valet
till Europaparlamentet 1995 bedömer regeringen
att extra resurser behövs för att informera
väljarna om valet 1999. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen att 20 000 000 kronor anvisas
för detta ändamål.
7.3.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii
Regeringens förslag: Regeringen förvärvar 49% av
aktierna i A/O Dom Shvetsii, som i dag innehas
av Skanskakoncernen, genom att utnyttja en
utställd option. Regeringen bemyndigas att
besluta om och vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att genomföra förvärvet.
Anslaget A7 Kostnader för omstrukturering av
vissa statligt ägda företag, m.m. under
utgiftsområde 24 Näringsliv får belastas med
kostnaderna för förvärvet av aktierna i A/O
Dom Shvetsii och därmed uppkomna
förvaltningskostnader.
Skälen för regeringens förslag: I propositionen
Ett Sverigehus i S:t Petersburg (prop.
1994/95:78, bet. 1994/95:FiU4, rskr.
1994/95:75) föreslogs att svenska staten skulle
ingå som delägare i ett bolag med syfte att
förvalta fastigheter i S:t Petersburg. Den
fastighet som i första hand avsågs ägas av bolaget
var det s.k. Anderssonska huset som skulle
utnyttjas för etablering av ett Sverigehus med
officiella, kulturella och kommersiella
funktioner.
I propositionen angavs att det var angeläget att
svenska myndigheter och svenskt näringsliv gavs
en naturlig bas för sin verksamhet i S:t
Petersburg för att utveckla förbindelserna inom
detta område. Riksdagen godkände
propositionens förslag att etablera ett Sverigehus
i S:t Petersburg.
Ett ryskt fastighetsbolag - A/O Dom Shvetsii
– bildades år 1995 genom ett avtal mellan
Svenska staten, Skanska International Building
AB och S:t Petersburgs stad. Svenska staten äger
36% av aktierna, Skanska 49% och S:t
Petersburg stad 15%. Aktiekapitalet i bolaget
uppgår till 20 miljoner kronor.
Skanska har ställt ut en option till Svenska
staten (Finansdepartementet) med rätt att
förvärva Skanskagruppens samtliga aktier i A/O
Dom Shvetsii – motsvarande 49% av
aktiekapitalet – till ett pris om 15,5 miljoner
kronor.
Regeringen bedömer att svenska staten bör
utnyttja den option som ställts ut av Skanska AB
för att få större ägarinflytande i bolaget. Svenska
staten kommer genom förvärvet att bli
majoritetsägare, 85%, i bolaget.
Regeringen föreslår att förvärvet av aktierna i
A/O Dom Shvetsii av Skanska AB och därmed
förenade förvaltningskostnader får belasta det
under utgiftsområde 24 Näringsliv uppförda
anslaget A7 Kostnader för omstrukturering av
vissa statliga ägda företag, m.m. Förvärvet av
aktierna och övriga kostnader i samband med
förvärvet uppskattas till 20 000 000 kronor.
A6 Finansinspektionen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
110 875 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A6
Finansinspektionen ökas med 1 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A8
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader minskas
med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Som anges i
volym 2 i denna proposition har regeringen
under budgetåret 1998 lagt fram ett antal
propositioner som ger inspektionen nya eller
utökade arbetsuppgifter. Under 1998 berörs
myndigheten främst av förslaget om förstärkt
tillsyn över börser. De nya uppgifterna medför
behov av att förstärka inspektionen personellt
och datormässigt. Enligt regeringens bedömning
medför de utökade arbetsuppgifterna
kostnadsökningar på drygt 1 000 000 kronor
under budgetåret 1998. Regeringen har vidare
uppdragit åt Finansinspektionen att kartlägga de
svenska bankernas kostnadsuttag och föreslå
eventuella åtgärder för att förbättra
informationen till bankkunderna. Kostnaden för
detta uppdrag beräknas till 500 000 kronor.
Vissa kostnadsökningar bedöms Finans-
inspektionen klara genom omprioriteringar av
verksamheten. Sammantaget föreslår regeringen
en anslagshöjning engångsvis på 1 000 000
kronor till Finansinspektionen under budgetåret
1998.
A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning
I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en
minskning av anslaget med 1 400 000 kronor på
tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 767 600 000 kronor.
Regeringens förslag: Vissa driftskostnader för
statens betalningssystem får belasta anslaget A9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att uppnå
en effektivare upplåning, låneförvaltning och
likviditetsförvaltning överfördes den 1 juli 1998
ansvaret för och driften av statens
betalningssystem från Riksrevisionsverket till
Riksgäldskontoret. De administrativa
kostnaderna för betalningssystemet belastar
anslaget A8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader. Andra centrala
driftskostnader för statens betalningssystem
föreslås fr.o.m. innevarande budgetår belasta
anslaget A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för
upplåning och låneförvaltning.
7.3.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
A1 Riksskatteverket
I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en
minskning av anslaget på 4 000 000 kronor på
tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 352 304 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A1 Riksskatteverket
minskas med 10 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Efter förslag på
tilläggsbudget 1 ökades anslaget till Tullverket
för innevarande budgetår med 14 miljoner
kronor. Tillskottet finansierades genom en
motsvarande minskning av anslaget till
Riksskatteverket. Samtidigt tillfördes
Riksskatteverket 10 miljoner kronor för
utbetalning av ersättningar på grund av
överträdelse av gemenskapsrätten avseende
punktskatt på mineraloljor. Regeringen avsåg att
återkomma i budgetpropositionen med dels en
mera precis beräkning, dels förslag till
finansiering.
Det kan nu konstateras att det fortfarande är
svårt att göra någon mera precis beräkning av
ersättningsanspråkens totala omfattning. De
senaste uppgifterna som inhämtas från
Justitiekanslern och Riksskatteverket tyder på att
de sammanlagda utbetalningarna inte kommer
att överstiga 10 miljoner kronor. Eftersom ett
mycket stort antal framställningar ännu inte har
prövats är det dock inte heller nu möjligt att
närmare ange beloppet.
Den utgiftsprognos för det berörda anslaget
som redovisades av Riksskatteverket vid
utgången av augusti och bl.a. baserades på en
analys av utfallet efter det första halvåret tyder på
en lägre medelsförbrukning än vad som tidigare
har antagits.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts
framstår det som mindre lämpligt att
kompensera Riksskatteverket för kostnaden för
ersättningarna och samtidigt finansiera detta
genom minskning av något annat anslag inom
utgiftsområdet, vilket var den utgångspunkt som
angavs i den ekonomiska vårpropositionen.
Kostnaden bör enligt regeringens mening i stället
bäras av Riksskatteverket inom ordinarie
resursramar.
A3 Tullverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 050 369 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 14 000 000 kronor.
För att genomföra den i inledningen till
förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska
justeringen föreslår regeringen att 6 760 000
kronor tillförs anslaget under innevarande
budgetår. Samtidigt minskas anslaget med
200 000 kronor för att bidra till finansieringen av
höjningen av anslaget F8 Bidrag till vissa
internationella sammanslutningar under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen
föreslår således att anslaget tillförs 6 560 000
kronor under innevarande budgetår.
7.3.5 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
F7 Diverse kostnader för rättsväsendet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
19 560 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget F7 Diverse
kostnader för rättsväsendet ökas med 15 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A2
Säkerhetspolisen minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
bedömer nu att utgifterna på anslaget F7 Diverse
kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till
34 560 000 kronor, vilket innebär att anslaget
behöver höjas med 15 000 000 kronor. Trots att
regeringen har stramat upp de administrativa
rutinerna av utbetalningar från anslaget är
förbrukningen av anslaget mycket svår att
förutsäga. Vilka åtgärder regeringen avser att
vidta med anledning av den ökade
anslagsbelastningen redovisas under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna
proposition.
F8 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
8 356 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget F8 Bidrag till vissa
internationella sammanslutningar ökas med
2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse
uppförda anslaget C1 Regeringskansliet m.m.
minskas med 200 000 kronor, det under
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
uppförda anslaget A3 Tullverket minskas med
200 000 kronor, det under utgiftsområde 4
uppförda anslaget A1 Polisorganisationen
minskas med 800 000 kronor, det under
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan uppförda anslaget B1
Bidrag till vissa internationella organisationer
minskas med 600 000 kronor samt att det under
utgiftsområde 6 Totalförsvar uppförda anslaget
B1 Funktionen Civil ledning minskas med
200 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
bedömer att utgifterna på anslaget F8 Bidrag till
vissa internationella sammanslutningar kommer
att uppgå till 10 356 000 kronor, vilket innebär
att anslaget behöver höjas med 2 000 000 kronor.
Detta beror på att anslagsbelastningen blivit
större än beräknat på grund av ökade kostnader
för Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet
under 1998.
7.3.6 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
B1 Bidrag till vissa internationella organisationer
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 464 161 000
kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar under utgiftsområde 4
Rättsväsendet minskas anslaget B1 Bidrag till
vissa internationella organisationer med 600 000
kronor.
7.3.7 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
A1 Försvarsmakten
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 36 757 400 000
kronor. Ett bemyndigande avseende
beställningar på högst 83 505 400 000 kronor har
givits.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att i
fråga om ramanslaget A1 Försvarsmakten under
budgetåret 1998 medge beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna
materiel m.m. och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 88 918 200 000
kronor.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
godkänt regeringens förslag till inriktning av
investeringsplan för Försvarsmakten för
perioden 19982000 samt bemyndigat regeringen
att i fråga om ramanslaget A1 Försvarsmakten
beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så
att behovet av anslagsmedel efter budgetåret
1998 för denna materiel m.m. och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst
83 505 400 000 kronor (prop. 1997/98:1 utg.omr.
6 avsnitt 4.3, bet. 1997/98:FöU1, rskr.
1997/98:82).
Regeringens förslag till investeringsplan och
beställningsbemyndigande var inte angivna i
samma prisläge, vilket de rätteligen borde ha
varit. Investeringsplanen är i 1998 års prisläge
medan beställningsbemyndigandet är angivet i
1997 års prisläge. Planerad beställningsvolym
enligt investeringsplanen ryms därför inte inom
den beslutade bemyndiganderamen. En
omräkning av bemyndigandet till 1998 års
prisläge krävs således.
Regeringens förslag till bemyndigande
omfattade inte heller utgifter efter år 2007, vilket
det rätteligen borde ha gjort. För vissa objekt
som enligt materielplanen skall beställas under år
1998 kommer betalningarna att pågå även efter år
2007, vilket ökar behovet av
beställningsbemyndigande.
Sedan år 1996 skall Försvarsmakten vid sin
materielanskaffning tillämpa reglerna i
anslagsförordningen (1996:1189). Detta innebär
att Försvarsmakten skall betala vid leverans och
inte som tidigare genom samlingsfakturering och
förskott. Tillämpningen av anslagsförordningen
leder till ett ökat behov av
beställningsbemyndigande.
I prop. 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi
och verksamhet år 1998 m.m. redovisade
regeringen ett antal reduceringsåtgärder för att
hantera problemen med Försvarsmaktens
ekonomi, däribland att betalningarna för viss
materielanskaffning senarelagts i syfte att minska
anslagsbelastningen under 1998.
Senareläggningen medför ett ökat behov av
beställningsbemyndigande.
Sammantaget innebär vad regeringen ovan
redovisat att beställningsbemyndigandet för
budgetåret 1998 behöver utökas till totalt
88 918 200 000 kronor, om planerade
beställningar skall kunna göras.
A2 Fredsfrämjande truppinsatser
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 534 419 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 150 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser ökas med totalt 207 136 000 kronor
för att möjliggöra en utökad satsning på den
fredsfrämjande verksamheten samt för att
bekosta en höjning av det särskilda tillägget för
anställda i utlandsstyrkan med
minröjningsuppdrag i Västsahara (Minurso).
Finansiering sker genom att anslaget A1
Försvarsmakten minskas med motsvarande
belopp.
Personalramen för det svenska bidraget i
SFOR utökas till högst 530 personer. Förslaget
ryms inom tilldelade medel.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
regeringens bedömning bör anslaget engångsvis
tillföras 205 000 000 kronor för att i första hand
bekosta eventuella nya eller förändrade
truppinsatser på Balkan och eventuella insatser
med snabbinsatsstyrkan (Swerap).
Den 28 maj 1998 beslutade regeringen om det
särskilda tillägget för anställda i utlandsstyrkan
med minröjningsuppdrag i Västsahara (Minurso)
och om vissa reseförmåner för den berörda
personalen. I beslutet anförde regeringen att den
avsåg att på tilläggsbudget till statsbudgeten
föreslå riksdagen att anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser skulle ökas med ett belopp som
motsvarar den aktuella höjningen av det särskilda
tillägget. Regeringen beräknar att anslagsbehovet
ökar med 2 136 000 kronor till följd av de
förmånsändringar regeringen beslutat om.
Riksdagen har beslutat att högst 510 personer
får ställas till förfogande inom ramen för SFOR
(prop. 1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr.
1996/97:116). För närvarande genomförs en
omorganisation och omfördelning av ansvar
mellan truppbidragarländerna i den nordisk-
polska brigaden inom SFOR. Samtidigt
genomförs en omorganisation inom den
amerikanska divisionen där brigaden ingår.
Sammantaget innebär detta att den tidigare
ansvarsfördelningen mellan divisionen och
brigaden förändras och att den tidigare
samordnade sjukvården avses delas upp, vilket
kräver en något större sjukvårdsorganisation
inom brigaden. Sverige övertog ansvaret för
sjukvårdsorganisationen den 1 oktober 1998.
Sjukvårdsansvaret kräver mer personal än vad
som var fallet när Sverige hade ansvaret för
brigadens underhållsfunktion.
För att klara det större sjukvårdsansvaret
behöver personalramen utökas från högst 510
personer till högst 530 personer.
B1 Funktionen Civil ledning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 473 145 000
kronor.
För att bidra till finansieringen av ökningen av
anslaget F8 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar under utgiftsområde 4
Rättsväsendet minskas anslaget B1 Funktionen
Civil ledning med 200 000 kronor.
B10 Funktionen Energiförsörjning
Kostnaderna för myndighetsarbetet med
dammberedskap
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 230 687 000
kronor.
Regeringens förslag: Affärsverkets svenska
kraftnäts utgifter för verksamheten med
dammsäkerhet bekostas från anslaget B10
Funktionen Energiförsörjning.
Skälen för regeringens förslag: Från anslaget
bekostas bl.a. beredskapsinsatser för att minska
känsligheten för störningar inom elförsörjningen
och Affärsverket svenska kraftnäts
myndighetsutövning enligt beredskapslagen
(1997:288).
Sedan den 1 januari 1998 har Svenska kraftnät
även myndighetsansvaret vad gäller frågor om
dammsäkerhet. Utgifterna för denna verksamhet
beräknas till 1 miljon kronor årligen.
Enligt regeringens bedömning är Svenska
kraftnäts verksamhet med dammsäkerhet och
med elberedskap så nära kopplade till varandra
att en entydig gränsdragning mellan
verksamheterna svårligen låter sig göras.
Regeringen föreslår därför att även Svenska
kraftnäts verksamhet med dammsäkerhet under
budgetåret 1998 får bekostas från anslaget B10
Funktionen Energiförsörjning.
7.3.8 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
A1 Statens invandrarverk
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 452 402 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A1 Statens
invandrarverk ökas med 3 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget B1
Integrationsmyndigheten minskas med
motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
fattade den 26 februari 1998 ett beslut med
innebörden att iranska medborgare inte behöver
befria sig från sitt nuvarande medborgarskap för
att bli svenska medborgare. Detta bedöms leda
till att ca 16 000 iranska medborgare bosatta i
Sverige, som annars inte hade ansökt om svenskt
medborgarskap, nu kommer att göra det. Statens
invandrarverk har under år 1998 inte resurser för
att pröva en sådan ökad mängd medborgar-
skapsärenden. Väntetiderna för de sökande
skulle komma att överstiga ett år om Statens
invandrarverk inte tilldelas föreslagna medel.
A2 Mottagande av asylsökande
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 773 650 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2 Mottagande av
asylsökande kommer att överskridas innevarande
år med 208 000 000 kronor. Regeringen hinner
inte avvakta riksdagens beslut utan måste medge
ett överskridande av anslaget. Regeringen
föreslår att överskridandet regleras på
tilläggsbudget genom att anslaget höjs med
samma belopp. Finansiering sker delvis genom
en minskning av anslagen A3 Migrationspolitiska
åtgärder med 85 000 000 kronor, A5 Offentligt
biträde i utlänningsärenden med 11 000 000
kronor och A6 Utresor för avvisade och utvisade
med 23 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Anslaget täcker
kostnader för mottagandet av asylsökande och
personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Från anslaget bekostas även asylsökandes resor
från Sverige och kostnaderna för utlänningar
som tagits i förvar enligt utlänningslagen
(1989:529) och ersättning till kommunerna för
den ersättning som ges till vissa andra
utlänningar än asylsökande medan de väntar på
beslut om uppehållstillstånd. Orsaken till den
ökade anslagsbelastningen är främst den
komplicerade situationen i Förbundsrepubliken
Jugoslavien. Ett stort antal jugoslaviska
medborgare har vägrats inresa i sitt hemland
efter det att de fått avslag på sina ansökningar om
uppehållstillstånd i Sverige. De har därför
kommit att stanna kvar i mottagandesystemet
under betydligt längre tid än vad som beräknats i
budgetpropositionen för 1998. Under
innevarande år har antalet asylsökande åter ökat,
inte minst på grund av förhållandena i den
jugoslaviska provinsen Kosovo. Även situationen
i Irak leder till att människor söker sig därifrån
till Sverige och andra europeiska länder.
B4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 713 915 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget B4
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
kommer att överskridas innevarande år med
324 000 000 kronor. Regeringen hinner inte
avvakta riksdagens beslut utan måste medge ett
överskridande av anslaget. Regeringen föreslår
att överskridandet regleras på tilläggsbudget
genom att anslaget höjs med samma belopp.
Finansiering sker delvis genom minskning av
anslagen B1 Integrationsmyndigheten med
5 000 000 kronor, B2 Särskilda insatser i utsatta
bostadsområden med 25 000 000 kronor, B3
Integrationsåtgärder med 10 000 000 kronor och
B5 Hemutrustningslån med 7 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Kommunerna
beräknas innevarande budgetår ta emot 12 470
flyktingar. Det är väsentligt fler än det antagande
om 7 000 kommunmottagna flyktingar som låg
till grund för regeringens anslagsberäkningar i
budgetpropositionen för 1998. Ökningen beror
främst på att regeringen och
Utlänningsnämnden har måst fatta praxisbeslut
om uppehållstillstånd för sådana asylsökande
som under flera år befunnit sig i Sverige. Även
antagandet hösten 1997 om antalet
kommunmottagna det året - 12 700 flyktingar -
var för lågt jämfört med det verkliga utfallet som
blev 13 600. Utbetalningsreglerna gör att
ersättningsutbetalningarna år 1998 påverkas
starkt av kommunmottagandet år 1997.
7.3.9 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
A3 Underhållsstöd
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 125 661 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd
ökas med 735 000 000 kronor för att täcka det
beräknade överskridandet för budgetåret 1998.
Finansiering sker genom att anslaget A2
Föräldraförsäkring minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av
anslagsbelastning och prognos, som bygger på
utfallet under första halvåret 1998, beräknas
anslaget A3 Underhållsstöd överskridas med ca
933 miljoner kronor jämfört med anslaget enligt
regleringsbrevet för 1998. Det beräknade
underskottet är ca 735 miljoner kronor större än
högsta möjliga anslagskredit.
De nya reglerna för underhållsstöd började
gälla den 1 februari 1997. Det har visat sig att de
beräkningar som gjordes i samband med att det
nya systemet infördes inte kommer att stämma
med utfallet. Kostnaden för underhållsstödet
uppgick år 1997 till 3 023 miljoner kronor.
Anslagsbeloppet uppgick samma år till 2 411
miljoner kronor vilket innebar att anslaget
därmed överskreds med 589 miljoner kronor
eller 24 %. För att täcka det beräknade
överskridandet tillfördes anslaget på
tilläggsbudget för år 1997 ytterligare 588 550 000
kronor. I samband därmed föreslog regeringen
att anslaget, i avvaktan på den utvärdering av
reformen som Riksförsäkringsverket fått i
uppdrag att göra, under perioden 19982001
skulle minskas med 170 miljoner kronor per år,
motsvarande överskridandet under år 1997.
En särskild arbetsgrupp inom
Regeringskansliet har, i enlighet med vad som
angavs i 1998 års ekonomiska vårproposition,
analyserat regler och ekonomiskt utfall av
underhållsstödet. Detta analysarbete fortsätter.
Regeringen följer noga utvecklingen.
Enligt arbetsgruppens prognoser talar den
demografiska utvecklingen med färre födda barn
och en inkomstutveckling med bl.a. återställda
ersättningsnivåer i socialförsäkringen och fler
sysselsatta för att kostnaderna för
underhållsstödet börjar sjunka inom något år.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
anslaget A3 Underhållsstöd ökas med
735 000 000 kronor för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1998. Finansiering
sker genom att anslaget A2 Föräldraförsäkring
minskas med motsvarande belopp. Enligt
Riksförsäkringsverkets redovisning av
anslagsbelastning och prognos, som bygger på
utfallet under första halvåret 1998, beräknas
anslaget A2 Föräldraförsäkring till ca 14 415
miljoner kronor, 614 miljoner lägre än anslaget
enligt regleringsbrevet för 1998. Anslaget
bedöms därför tillsammans med
anslagssparandet från föregående år underskridas
med 1 424 miljoner kronor. Enligt
regleringsbrevet får anslaget tillgodoräknas ett
sparande på högst 737 950 000 kronor.
7.3.10 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 21 649 793 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 606 000 000 kronor. Något
bemyndigande för regeringen att låta staten åta
sig ekonomiska förpliktelser har inte begärts.
Regeringens förslag: Anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
800 000 000 kronor. Regeringen bemyndigas att
beställa tjänster under år 1998 som medför
utgifter under år 1999 på högst 55 000 000
kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
bedömer att antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering kommer att vara
lägre än vad som beräknades i samband med
statsbudgeten för 1998. Inom ramen för anvisade
medel under anslaget beräknades att antalet
deltagare skulle uppgå till i genomsnitt minst
182 000 personer per månad.
Arbetsmarknadsverket (AMV) beräknar dock
för 1998 att antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt
kommer att uppgå till 169 000. Regeringen
föreslår därför att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
800 miljoner kronor.
En stor del av besluten om åtgärder vars
kostnader täcks av anslaget innebär utgifter för
kommande budgetår. Regeringen bör därför få
ett beställningsbemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under år 1998 som medför
utgifter under år 1999. Regeringen föreslår att
den bemyndigas att under år 1998 beställa
tjänster som medför utgifter på högst 55 000 000
kronor under år 1999.
7.3.11 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
B45 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 350 984 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget B45 Särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. ökas
med totalt 107 800 000 kronor. Finansiering sker
genom indragning av medel enligt följande:
77 300 000 kronor från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C46 Övriga utgifter
inom grundutbildning, 10 500 000 kronor från
det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget
C47 Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning samt 20 000 000 kronor av
anslagssparandet vid ingången av budgetåret
1998 för anslagen för grundutbildning B1, B3,
B5, B7, B9, B11, B15, B17, B21, B22, B23, B24,
B25, B26, B27, B28, B29, B30, B31, B32, B33,
B39 samt B40 avseende medel för s.k. NT-
utbildning.
Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för innevarande budgetår finns under anslaget
B44 Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m. anslagsposten 12
Momsmerkostnader för Chalmers tekniska
högskola AB och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping. Avtalet mellan staten och berörda
stiftelsehögskolor reglerar bland annat
kompensation för mervärdesskatt. För detta
ändamål finns en anslagspost på 76 300 000
kronor uppförd. Enligt prognosen för
budgetåret 1998 kommer utgifterna att överstiga
beräknade medel med cirka 150 000 000 kronor.
Regeringen anser att denna kostnad bör belasta
anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. Genom att höja anslaget B45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. med 87 800 000 kronor finns medel för att
utbetala kompensationen för mervärdesskatten
till stiftelsehögskolorna. Återstående del av
kostnaden för kompensation för mervärdesskatt
tas med 50 000 000 kronor från den för
budgetåret 1998 uppförda anslagsposten 12 För
regeringens fördelning samt med 12 900 000
kronor från anslagssparande vid ingången av
budgetåret 1998 på anslagsposten 10 Övrig
forskning. Båda anslagsposterna ligger under
anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m.
Vidare föreslås att anslagsposten 6 Utveckling
av naturvetenskap och teknik under anslaget B45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. engångsvis tillförs 20 000 000 kronor.
Detta görs för att medel för s.k. NT-utbildning
skall kunna fördelas till de högskolor som har
genomfört mer NT-utbildning än vad de initialt
planerat att genomföra. Finansiering sker genom
indragning av anslagssparande på följande anslag:
B1, B3, B5, B7, B9, B11, B15, B17, B21, B22,
B23, B24, B25, B26, B27, B28, B29, B30, B31,
B32, B33, B39 samt B40. Medlen dras in från de
högskolor som inte har genomfört hela sitt
planerade NT-utbildningsuppdrag.
C3 Centrala studiestödsnämnden
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 313 924 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 60 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala -
studiestödsnämnden ökas med 22 400 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning av medel
enligt följande: 6 400 000 kronor från anslaget
A3 Vuxenstudiestöd, 2 000 000 kronor från det
för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar
m.m., 4 100 000 kronor från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C45 Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
800 000 kronor från det för budgetåret 1995/96
uppförda anslaget C46 Övriga utgifter inom
grundutbildning samt 9 100 000 kronor från det
för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C47
Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning.
Skälen för regeringens förslag: Som aviserades i
tilläggsbudgeten i samband med 1998 års
ekonomiska vårproposition har satsningen på
vuxenutbildningen och högskolan inneburit
ökad administration inom hela
studiestödsområdet. Den höjning som
engångsvis föreslås avseende anslaget C3
Centrala studiestödsnämnden avser att täcka
ökade kostnader för
återbetalningsadministrationen motsvarande
10 000 000 kronor (fr.o.m. 1999 höjs
expeditionsavgiften motsvarande en
resursförstärkning på 20 000 000 kronor),
administrativa kostnader i samband med
sommarkurser motsvarande 6 400 000 kronor
samt underskott till följd av ändrade
aviseringsdatum 6 000 000 kronor. Samtliga
höjningar finansieras inom utgiftsområdets ram.
7.3.12 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
A5 Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 500 000 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A5 Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer
enligt nuvarande beräkning att överskridas
innevarande år med 1 015 miljoner kronor.
Regeringen har medgivit ett överskridande av
anslaget. Regeringen föreslår att överskridandet
regleras på tilläggsbudget genom att anslaget höjs
med samma belopp. Finansiering sker delvis
genom minskningar av anslag enligt följande:
Anslaget A1 Boverket med 17 000 000 kronor,
anslaget A2 Räntebidrag med 600 000 000
kronor, anslaget A4 Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader med 2 000 000 kronor,
anslaget A8 Fonden för fukt- och mögelskador
med 15 000 000 kronor, anslaget A9 Bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder med 7 000 000
kronor, anslaget A12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder till studenter m.fl. med
75 000 000 kronor, anslaget C1 Länsstyrelserna
m.m. med 30 000 000 kronor, anslaget D2 Statens
va-nämnd med 2 000 000 kronor samt det under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner uppförda anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
med 20 000 000 kronor. Vidare dras 37 000 000
kronor in från det under utgiftsområde 18
uppförda anslaget A3 Vissa äldre låne- och
bidragsstöd för bostadsändamål m.m.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
bedömer nu att utgifterna på anslaget A5 Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer
att uppgå till 2 700 miljoner kronor. Den ökade
anslagsbelastningen under år 1998 beror på att
förväntade skador ökat mer än prognostiserat
beroende på att det låga ränteläget lett till att
räntebidragen avvecklats fortare för de
kredittagare vars lån staten garanterat.
7.3.13 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A4 Investeringar och skötsel för naturvård
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 311 473 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 20 000 000 kronor. Inom
anslaget har 25 000 000 kronor avsatts för bidrag
som förutsätter medfinansiering från EU:s
miljöfond LIFE.
Regeringens förslag: Anslaget A4 Investeringar och
skötsel för naturvård ökas med 25 000 000
kronor. Finansiering sker genom ett bidrag från
EU på motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag:
Naturvårdsverket har från EU:s LIFE-fond
beviljats ett bidrag på 5 935 542 ecu,
motsvarande ca 50 000 000 kronor, för
markförvärv. Bidraget uppgår till 25 000 000
kronor mer än vad som beräknats för den
aktuella anslagsposten. Medlen från EU
redovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från
EG.
7.3.14 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Vissa trafikanläggningar i Stockholms län
Regeringens förslag: Riksgäldskontorets rätt att
teckna statlig borgen för redan påbörjade,
avslutade eller avbrutna projekt i Stockholms län
begränsas till 3 000 000 000 kronor. Garantin för
vid varje tidpunkt upplupna räntekostnader och
prisökningen i samhället utökas till 625 000 000
kronor.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade våren 1998 om finansiering av vissa
trafikanläggningar i Stockholms län m.m. (prop.
1997/98:123, bet. 1997/98:TU5, rskr. 213).
Riksdagsbeslutet omfattade bl.a. finansieringen
av vägprojektet Södra länken och
järnvägsutbyggnaden mellan Södermalm och
Årsta samt en begränsning av tidigare utställda
lånegarantier för genomförda och avbrutna
vägprojekt.
Regeringen bedömde i propositionen som låg
till grund för riksdagens beslut att 3 125 miljoner
kronor var intecknade för att fullfölja ingångna
åtaganden för genomförda och avbrutna
vägprojekt exklusive Södra länken. Regeringen
bedömde i samma proposition att upplupna
räntekostnader och justering för prisökningar i
samhället därutöver skulle komma att uppgå till
högst 500 miljoner kronor. Riksdagen har med
anledning av regeringens proposition dels
bemyndigat regeringen att begränsa
Riksgäldskontorets rätt att teckna statlig borgen
för redan påbörjade, avslutade eller avbrutna
projekt inom en ram om 3 125 miljoner kronor,
dels att låta Riksgäldskontoret justera denna
garanti med högst 500 miljoner kronor för vid
varje tidpunkt upplupna räntekostnader och
prisökningar i samhället.
Det har vid en närmare analys av beräknade
räntekostnader konstaterats att en ram på högst
500 miljoner kronor för upplupna räntor och
indexjusteringar inte är tillräcklig. I stället
bedömer Stockholmsleder AB, som svarar för
aktuell upplåning, att upplupen ränta och
justering för prisökningar totalt kommer att
kunna uppgå till 625 miljoner kronor. Å andra
sidan bedömer bolaget att intecknade medel för
att fullfölja ingångna åtaganden inte kommer att
uppgå till ett högre belopp än 3 000 miljoner
kronor. Därmed kan den totala garantiramen för
dessa projekt hållas oförändrad, dock med en
annan fördelning mellan garantiramen i fast pris
och garantiramen för upplupen ränta och
indexjusteringar. Riksdagen bör därför godkänna
att regeringen får göra denna justering av de
aktuella garantiramarna.
Fonden för den mindre skeppsfarten
Regeringens förslag: En inleverans av medel görs
från Fonden för den mindre skeppsfarten med
50 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
riksdagsbeslut den 17 december 1987 (prop.
1987/88:25, bet. 1987/88:NU12, rskr.
1987/88:112) övertog Svenska skeppshypo-
tekskassan Lånenämndens för den mindre
skeppsfarten verksamhet samt förvaltningen
av de lån som nämnden tidigare beviljat. Enligt
beslutet omvandlades kvarvarande
anslagsbehållning till en särskild fond, Fonden
för den mindre skeppsfarten. Fondens
nuvarande behållning är relativt stor i
förhållande till beviljade lån. Regeringen anser
därför att en inleverans på 50 000 000 kronor
bör göras.
Luftfartsverkets finansiella befogenheter
Regeringens förslag: Luftfartsverket får rätt att
genomföra en s.k. lease-hold-affär gällande
Arlanda flygplats. Det ekonomiska utfallet av
affären används till nya investeringar i enlighet
med gällande treårsplan.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag i
1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317) att Luftfartsverket skulle få rätt att
genomföra s.k. lease-hold-affärer i avsikt att
åstadkomma en förbättrad finansiering av
investeringar i fast egendom som terminaler och
bansystem. En sådan lease-hold-affär innebär att
verket överlåter nyttjanderätten till en
investerare i utlandet, som genom avskrivning på
nyttjanderätten kan tillgodogöra sig en lägre
skattekostnad. Luftfartsverket leasar därefter
tillbaka nyttjanderätten till en lägre kostnad och
får därmed en intäkt som är grundad på en lägre
skattekostnad för investeraren. Luftfartsverket
behåller hela tiden äganderätten till
anläggningen.
Regeringen anförde också att vad gäller
lease-hold-affärer bör bemyndigandet begränsas
till att gälla investeringar i nya fasta anläggningar.
Luftfartsverket har nu hemställt om att lease-
hold-affärer skall kunna genomföras på befintliga
anläggningar och att det ekonomiska utfallet av
sådana affärer bör användas till nya investeringar.
Regeringen föreslår att Luftfartsverket får rätt att
genomföra en lease-hold-affär gällande Arlanda
flygplats och att det ekonomiska utfallet av
affären används till nya investeringar i enlighet
med gällande treårsplan.
C2 Upphandling av samhällsåtaganden
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 157 484 000
kronor. Ett bemyndigande avseende åtaganden
under år 1998 som medför utgifter under år 1999
på högst 75 000 000 kronor har givits.
Regeringens förslag: Regeringens bemyndigande
att under år 1998 ikläda staten ekonomiska
förpliktelser för ändamål som omfattas av
ramanslaget C2 Upphandling av
samhällsåtaganden utökas till 230 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
bemyndigats att under 1998 låta staten åta sig
ekonomiska förpliktelser som innebär åtaganden
för ändamål som omfattas av ramanslaget C2
Upphandling av samhällsåtaganden på högst
75 000 000 kronor och som medför utgifter
under 1999. Regeringen föreslår att
bemyndigandet utökas till 230 000 000 kronor
för åtgärder som medför utgifter efter år 1998.
Den föreslagna utökningen beror på att vissa
tjänster för funktionshindrande numera
upphandlas av Post- och telestyrelsen och att
avtalen som träffas under år 1998 medför utgifter
även efter år 1998.
7.3.15 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
B11 Från EG-budgeten finansierade regionala
stöd till jordbruket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 325 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
godkänna utestående förpliktelser avseende
beställningsbemyndiganden vid utgången av
1998 på högst 150 000 000 kronor avseende
anslaget B11 Från EG-budgeten finansierade
regionala stöd till jordbruket.
Skälen för regeringens förslag: Regionala stöd
kopplade till programdokumenten (SPD) för
mål 6 och mål 5b samt Leader II löper över
perioden 1995-1999 men utbetalningar får ske
t.o.m. år 2001. Det innebär att staten åtar sig
framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms
inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av
denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga
regeringen att godkänna utestående förpliktelser
på högst 150 000 000 kronor vid utgången av år
1998.
B17 Jordbrukets blockdatabas
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 17 000 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget B17 Jordbrukets
blockdatabas ökas med 6 400 000 kronor.
Anslagsökningen finansieras genom att
avgiftsuttaget med avseende på
investeringskostnaderna förlängs.
Skälen för regeringens förslag: Den digitala
blockdatabasen finansieras genom intäkter från
kartavgifter (prop. 1996/97:48, bet.
1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157; prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284). Avgifterna redovisas mot
inkomsttitel 2555 Kartavgifter för jordbrukets
blockdatabas. Avgifterna skall finansiera
driftskostnader och, på sikt,
investeringskostnaden. Kostnaden för
uppbyggnad av blockdatabasen har blivit högre
än de ursprungliga beräkningarna beträffande
digitaliseringsarbetet och utvecklandet av ett
ADB-system. Detta innebär att utgifterna blir
6,4 miljoner kronor högre än beräknat för år
1998. Utgiftsökningen beräknas inte leda till
någon avgiftsökning utan till att avgiftsuttaget
med avseende på investeringskostnaderna
förlängs med ett par år.
E5 Bekämpande av vissa smittsamma
husdjurssjukdomar
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 91 500 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 2 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget E5 Bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar ökas med
25 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget B16 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m. minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Innevarande
budgetår har 40 750 000 kronor beräknats på
anslagspost 1 Bekämpande av smittsamma
djursjukdomar, efter att riksdagen på
tilläggsbudget beslutat öka tidigare anvisat anslag
med 2 000 000 kronor (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317). Vid
utgången av år 1998 beräknas anslagsposten
överskridas med 51 842 000 kronor.
Överskridandet beror på utbrotten av de
epizootiska sjukdomarna Swollen head
syndrome (SHS) på fjäderfä och Viral
hemorragisk septikemi (VHS) på fisk som
inträffade under våren 1998. Sjukdomen SHS har
sedermera tagits bort ur epizootiförordningen
och är därmed inte längre ersättningsgill.
Ersättningsrätten kvarstår emellertid för de
redan fattade besluten. Förutom de oförutsedda
utbrotten av SHS och VHS bedöms kostnaderna
förbli mycket höga på grund av ett ökat antal fall
av paratuberkulos.
Drygt hälften av överskridandet på nämnda
anslagspost bedöms kunna täckas genom
omfördelning från andra poster inom anslaget
samt genom ianspråkstagande av anslagskredit.
Regeringen föreslår att anslaget ökas med
25 000 000 kronor för att täcka resterande del av
överskridandet.
G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning och kollektiv forskning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 195 234 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
godkänna utestående förpliktelser avseende
beställningsbemyndiganden vid utgången av
1998 på högst 160 000 000 kronor avseende
anslaget G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning och kollektiv forskning.
Skälen för regeringens förslag: Skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) stöder
långsiktiga forskningsprojekt som löper över
flera år. SJFR bör ges fortsatt möjlighet att åta
sig mer långsiktigt projektstöd. Det innebär att
staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser
som inte ryms inom ramen för redan anvisade
anslagsmedel. Av denna anledning föreslås
riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna
utestående förpliktelser på högst 160 000 000
kronor vid utgången av år 1998.
7.3.16 Utgiftsområde 24
Näringsliv
A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag, m.m.
Regeringen föreslår under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning i detta
förslag till tilläggsbudget att regeringen skall få
belasta anslaget A7 Kostnader för omstrukturering
av vissa statligt ägda företag, m.m. för kostnaderna
för förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii.
E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda
exportkreditgivning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 663 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 2 600 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget E4 AB Svensk
Exportkredits statsstödda exportkreditgivning ökas
med 5 000 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas
med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Anslaget
disponeras för ersättning till AB Svensk
Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt
underskott som utgör skillnaden mellan intäkter
och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och
räntekostnader, inom ramen för systemet med
statsstödda exportkrediter. Under åren 19982003
förutses anslaget belastas av utbetalningar som
avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller
vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig
statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för
närvarande ett överskott.
Staten är genom ett avtal med AB SEK av den
14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för
kostnader i det statsstödda
exportkreditsystemet. AB SEK redovisar
resultatet av verksamheten tre gånger om året till
regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen
bokförs hos Kammarkollegiet enligt
kassaprincipen och därmed inte nödvändigtvis på
det budgetår de avser. De av staten budgeterade
medlen för perioden 19982003 bedöms inte vara
tillräckliga för att täcka utbetalningarna.
Medelsbehovet beräknas uppgå till ytterligare
5 000 000 kronor för åren 19982003, utöver de
11 663 000 kronor som anvisats för år 1998 och
de totalt 6 955 000 kronor som budgeterats för
åren 19992003.
7.3.17 Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
1 136 600 000 kronor, inklusive en höjning av
anslaget på tilläggsbudget 1 med 400 000 000
kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A5 Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande minskas anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
med 20 000 000 kronor.
7.3.18 Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
A3 Mervärdesskattebaserad avgift
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 093 000 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A3 Mervärdes-
skattebaserad avgift ökas med 993 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A4
Avgift baserad på bruttonationalinkomsten
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Anslaget
används för att täcka betalningar till EU
avseende den mervärdesskattebaserade avgiften.
Dessa betalningar avser dels finansieringen av
EU-budgeten innevarande år, dels
efterkorrigeringar till följd av utfall för tidigare
år.
Den mervärdesskattebaserade avgiften
avseende innevarande budgetår betalas på
grundval av en i EU-budgeten uppförd prognos
över den svenska mervärdesskattebasen. Denna
prognos grundar sig på information tillgänglig i
april året före det år budgeten avser. Efter
avslutat budgetår redovisar medlemsländerna
utfallet för mervärdesskattebasen. I december
samma år görs en korrigering mellan faktiskt
betalad avgift och den avgift som skulle ha
betalats enligt rapporterat utfall. Korrigeringen
leder för 1997 till en extra inbetalning för Sverige
eftersom utfallet överstiger den prognos de
tidigare inbetalningarna baserades på. Denna
korrigeringsbetalning har inte tidigare beaktats
vid beräkningen av anslagsbehovet.
8
Skattefrågor
8 Skattefrågor
8.1 Inledning
Regeringen redovisar här inledningsvis sin
bedömning av skattepolitikens långsiktiga
inriktning, bl.a. de internationella
förutsättningarna. Därefter presenteras ett antal
förslag på skatteområdet med effekter för
budgetåret 1999 och de därpå följande
budgetåren.
På inkomstskattens område föreslås dels en
tillfällig skattereduktion under inkomståret 1999
för personer med pensionsgrundande inkomster,
dels att det fasta beloppet i den statliga
inkomstskatten för år 1999 görs till en del av den
kommunala inkomstskatten.
För år 1999 lämnas förslag om sänkt
fastighetsskatt för bostadshyreshus.
I ett avslutande avsnitt redovisas de finansiella
effekterna av de skatteförslag som lämnas i
denna proposition och dessutom av de förslag i
andra propositioner som lämnas samtidigt till
riksdagen.
Ärendet och dess beredning
Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter
under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Lagrådet
Den föreslagna lagstiftningen faller inom det
område där Lagrådets yttrande normalt skall
inhämtas. Sakfrågorna har dock uppkommit så
sent i budgetprocessen att regeringen på grund
av tidsbrist inte kunnat inhämta ett sådant
yttrande. Frågorna är dessutom av en sådan
karaktär att ett uppskjutande av lagstiftningen
skulle medföra avsevärda men.
8.2 Allmänna överväganden
Regeringen redovisar här sin bedömning av
skattepolitikens inriktning på lång sikt, särskilt
de frågor som kommer att aktualiseras – och som
också bör aktualiseras – under den närmaste
mandatperioden. Efter en inledande beskrivning
av vad den fortgående internationaliseringen av
den svenska ekonomin betyder för
utformningen av det svenska skattesystemet
behandlas olika frågor kring beskattningen av
arbetsinkomster, beskattningen av företagande
och entreprenörer och av kapitalinkomster och
förmögenheter.
Som en allmän utgångspunkt gäller att de
budgetpolitiska målen ligger fast samt att tillväxt
och rättvisa normalt främjas bäst genom en
likformig beskattning med enkla och stabila
regler, breda skattebaser och förhållandevis låga
skattesatser. Vidare skall beslutade och aviserade
satsningar på vården, skolan och omsorgen
fullföljas. Åtgärder på skatteområdet skall också
utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.
8.2.1 De internationella förutsättningarna
Regeringens bedömning: Internationaliseringen
ställer ökade krav på skattepolitiken.
Uppmärksamheten på potentiellt eroderande
skattebaser behöver förstärkas och beredskapen
för korrigerande åtgärder höjas.
Skatternas främsta uppgift är att finansiera
offentliga utgifter och med bibehållen
samhällsekonomisk balans ge ett realekonomiskt
utrymme för dessa gemensamma åtaganden.
Mellan olika länder finns skillnader i totalt
skatteuttag. Detta avspeglar skilda ambitioner
vad gäller de offentliga åtagandena. Men de
reflekterar också olikheter i sättet att organisera
och finansiera den offentliga sektorn. Sveriges
jämförelsevisa höga skatteuttag beror på
generellt utformade välfärdssystem som i hög
grad kompenserar för inkomstbortfall och där
flertalet transferingar är skattepliktiga.
Möjligheterna för Sverige att i framtiden
tillämpa ett högre skatteuttag än vår omvärld är i
första hand beroende av medborgarnas värdering
av den offentliga sektorn i vid mening. Det
handlar också om i vilken utsträckning
medborgarna även i framtiden är beredda att
acceptera omfördelande inslag, inte minst via
skattesystemet.
Men möjligheterna till ett avvikande
skatteuttag beror också på den fortgående
internationaliseringen av den svenska ekonomin.
Allt fler ekonomiska aktiviteter blir rörliga över
gränserna i allt större utsträckning. I första hand
gäller det hushållens och företagens finansiella
sparande. Sedan lång tid tillbaka har detta också
gällt företagens investeringar. Detta påverkar
naturligtvis också de underliggande
skattebaserna.
Under särskilt det senaste året har också våra
möjligheter att beskatta olika internationellt
lättrörliga varor och tjänster kommit i fokus.
Konsumenterna kan i stigande utsträckning
handla i andra länder och därmed tillgodogöra
sig lägre priser, antingen dessa beror på
skillnader i skatteuttag eller på andra faktorer.
För de allra flesta medborgare är fortfarande
trösklarna höga när det gäller att utnyttja
skattevinster, antingen detta sker genom att
sparande och förmögenheter flyttas till utlandet
eller genom att man förlägger sina inköp till
andra länder. Skatteplikten för kapitalinkomster
och förmögenheter gäller inte bara tillgångar i
Sverige utan även tillgångar i utlandet för
personer som är bosatta i Sverige. Detta innebär
att dessa skatter kan undvikas endast genom
skattefusk eller genom flyttning till utlandet. Det
finns också en, i många fall betydande, tidsfrist
innan det högre skatteuttaget blir ett offentligt-
finansiellt problem. Det är dock riskfyllt att slå
sig till ro och hoppas på att olika former av
trögheter, exempelvis sådana som betingas av
Sveriges geografiska läge, skall göra åtgärder
överflödiga.
Det senaste årets utveckling på tobaks- och
alkoholområdet visar att utvecklingen kan gå
snabbare än förutsett. Därför sänktes
tobaksskatten fr.o.m. den 1 augusti 1998
samtidigt som skattestrukturen lades om på ett
sätt som möjliggör för den legala tobakshandeln
att mer effektivt konkurrera med den illegala
handeln.
Den elektroniska handeln börjar öka. Av
många skäl är detta en önskad utveckling;
kostnaden för handel med varor och tjänster
sjunker, vilket rent allmänt ger högre välfärd för
konsumenterna. Utöver dessa välfärdshöjande
effektivitetsvinster aktualiseras emellertid också
offentligfinansiella risker som det vore fel att
negligera.
Vid beskattningen av privat konsumtion
genom mervärdesskatt och olika punktskatter
har Sverige högre skattesatser än vår omvärld.
Den vanliga gränshandeln utgör i detta
sammanhang ett mindre problem än den
framväxande elektroniska handeln med dess
lägre transaktionskostnader för konsumenterna.
I sammanhanget kan noteras att de prisskillnader
som finns i förhållande till andra länder till
betydande del förklaras av skillnader i priser
exklusive skatter bl.a. beroende på brister i den
inhemska konkurrensen på olika
konsumtionsvarumarknader. Eventuella åtgärder
på skatteområdet, där exempelvis justeringar i
momsens normalskattesats är offentlig-
finansiellt mycket kostsamma, bör därför
kompletteras med åtgärder som förbättrar den
inhemska konkurrensen.
Ett eventuellt framtida medlemsskap i den
ekonomiska och monetära unionen kräver en
ökad uppmärksamhet på frågan om i vilken
utsträckning ett medlemsskap kan förstärka de
tendenser till ökad rörlighet som finns i dag.
De just berörda fenomenen visar på
svårigheterna för enskilda länder att kontrollera
och erhålla tillfredsställande information om
”sina” skattebaser. Överenskommelser mellan
länderna är helt nödvändiga, både för att
effektivisera kontrollen men även för att etablera
skyddsnät i form av minimiskattesatser på olika
områden.
Därför är det av stor vikt att den
överenskommelse om ett skattepaket mot
skadlig skattekonkurrens på företags- och
kapitalskatteområdena, som EU-ländernas
finansministrar beslutade den 1 december 1997,
genomförs så snart som möjligt.
Arbetet har hittills fortsatt enligt planerna.
Med stöd av Uppförandekoden för
företagsbeskattning granskas särlagstiftning i
medlemsländer där det befaras att företag
erbjuds en lägre beskattningsnivå för att få dem
att investera i landet i fråga på andra
medlemsländers bekostnad. Om granskningen
leder till att den undersökta åtgärden är att anse
som en skadlig konkurrensåtgärd enligt koden
skall den tas bort. En första rapport skall lämnas
till finansministrarna inför Ekofin i december
1998.
Även förhandlingar om ett direktiv om
beskattning av ränteinkomster pågår.
Kommissionen presenterade ett direktivförslag i
slutet av maj 1998. Förslaget bygger på en s.k.
samexistensmodell. Den innebär att
medlemsländerna skall kunna välja att införa en
källskatt på minst 20 procent eller att lämna
uppgifter om inkomsterna till den skattskyldiges
hemland så att beskattning i sin helhet kan ske
där.
Ett annat område där det är angeläget med
minimiskattesatser är energiområdet. Även här
diskuterar EU:s medlemsländer ett
direktivförslag från kommissionen med
inriktningen att införa minimiskatter för
samtliga energislag, dvs. även el, kol och
naturgas.
För det relativa skatteuttaget på
arbetsinkomster och kapital finns ett potentiellt
problem för den framtida inkomstbeskattningen.
I 1990 -1991års skattereform utformades
inkomstskattesystemet så att det skulle ge en
likvärdig och likformig beskattning av arbets-
och kapitalinkomster. Därigenom försvåras
omklassificering av inkomster av skatteskäl. I ett
system med en separat och proportionell
kapitalbeskattning och progressiv beskattning av
arbetsinkomster finns exempelvis regler som
skall leda till att det som skall beskattas som
arbetsinkomst inte beskattas som
kapitalinkomst.
För det fall kapitalskattesatsen av
internationella skäl trycks ned uppkommer
spänningar i systemet. Redan vid oförändrat
skatteuttag på arbetsinkomster finns stora risker
för omklassificering av inkomster till lägre
beskattade kapitalinkomster med åtföljande
skattebortfall. Det finns alltså starka kopplingar
mellan de olika delarna av
inkomstskattesystemet där tryck på del kan
framtvinga omprövningar av andra delar.
8.2.2 Skatten på arbetsinkomster
Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör ytterligare sänkningar av inkomstskatten för
låg- och medelinkomsttagare ske.
Vid den utvärdering av 1990-1991 års
skattereform som regeringen har redovisat
(prop. 1997/98:1, bilaga 6) bedömdes att
kompletterande åtgärder krävdes för att det i
skattereformen åsyftade fördelningspolitiska
utfallet skulle uppnås. Därför aviserades ett extra
steg i skatteskalan från år 1999, dock för högre
inkomster än dem för vilka den temporära s.k.
värnskatten utgår. Efter förslag i 1998 års
ekonomiska vårproposition uppgår för år 1999
den statliga skatten till 25 procent på taxerade
förvärvsinkomster överstigande 389 500 kronor.
I denna proposition föreslås som en tillfällig
åtgärd en särskild skattereduktion för personer
med pensionsgrundande inkomster under
245 000 kronor för inkomståret 1999 (se avsnitt
8.3). För åren därefter bör prövas olika
möjligheter till permanenta system med en
likartad inriktning.
I skattereformpropositionen (prop. 1989/90:
110) var ambitionen att 15 procent av de
skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle
betala statlig skatt. Denna ambition har inte
uppnåtts och andelen uppgår nu till drygt 18
procent. På sikt bör den nedbringas till 15
procent.
I samband med övervägda sänkningar av
skatten på arbetsinkomster bör befintliga s.k.
skatteförmåner ses över för att utröna i vilken
mån dessa kan minskas. Begränsningar av
skattesubventioner ger ett utrymme att sänka
olika skattesatser. I denna proposition redovisas
skatteförmåner och skattesanktioner som är
hänförliga till ett visst utgiftsområde i respektive
utgiftsområdesavsnitt.
8.2.3 Beskattningen av företag och
entreprenörer
Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör arbetet med förenklade skatteregler för
företagen drivas vidare.
Sverige har sedan lång tid tillbaka haft goda
skattevillkor för aktiebolagen och dess
investeringar. Under de senaste åren har också
genomförts ett antal åtgärder av särskild
betydelse för mindre företag. Reglerna för
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag är nu i princip likvärdiga med de
som gäller för aktiebolag. För egenföretagare
som startar en ny verksamhet har införts en
möjlighet att kvitta underskott i
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Detta
har ökat överlevnadsmöjligheterna för
entreprenörer i den riskfyllda startfasen. För
ägare till onoterade aktiebolag har en partiell
lättnad i ägarbeskattningen införts. Detta har
förbättrat villkoren för investeringar i dessa
bolag. Socialavgifterna har reducerats på ett sätt
som särskilt för de mindre företagen gett bättre
förutsättningar för nyanställningar. Efter förslag
i 1998 års ekonomiska vårproposition har
riksdagen beslutat om ytterligare förbättringar.
Skattereglerna för de mindre företagen har fått
en struktur som i allt väsentligt bör bestå och
tillåtas verka under en följd av år. Ett arbete har
dock påbörjats för att förenkla reglerna.
Förenklingsutredningen, vars arbete är inriktat
på skatteförhållandena för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag, fick våren 1998
tilläggsdirektiv som innebär att en översyn skall
göras av såväl redovisnings- som skatteregler
med särskild inriktning på företag i
tjänstesektorn. Förslag från utredningen
kommer att presenteras under hösten 1998. De
s.k. stoppreglerna, som tillämpas för
fåmansföretag, är också föremål för utredning
och även här kommer förslag att presenteras
under hösten 1998.
8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster
Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör kapitalinkomstskattesatsens nivå och
förmögenhetsskatten övervägas.
Genom 1990-1991 års skattereform
effektiviserades beskattningen av
kapitalinkomster. Detta uppnåddes genom en
rad olika basbreddningar, som gav ett ökat
skatteuttag på kapital trots att den formella
skattesatsen sänktes. Kapitalbeskattningen fick
en struktur som var bättre anpassad till en liten
öppen ekonomis villkor än de regler som gällde
tidigare. I sammanhanget bör noteras att
beskattningen av personliga kapitalinkomster –
detsamma gäller för förmögenhetsskatten – i den
lilla öppna ekonomin i första hand kan ses som
en beskattning av sparande med en begränsad
inverkan på näringslivets realinvesteringar. Detta
innebär bl.a. att det angelägna kravet på en
likformig beskattning av sparandet kan
upprätthållas utan nämnvärd inverkan på
investeringarna. För nystartade företag och för
mindre företag utan tillgång till de internationella
kapitalmarknaderna kan dock beskattningen av
sparande också vara betydelsefull för
realinvesteringar och sysselsättning.
Den separata och proportionella
kapitalinkomstbeskattningen – som även finns i
andra nordiska länder – har också vunnit
internationell uppmärksamhet som en möjlighet
att hantera riskerna för ökad skattekonkurrens
om det finansiella sparandet. Inte desto mindre
finns anledning att vara uppmärksam på riskerna
för förlust av skattebas.
Sedan skattereformen har marknaderna för
finansiellt kapital fortsatt att internationaliseras.
Placerarnas kostnader för att flytta sparande och
förmögenheter har sjunkit. Sverige verkar inom
EU för att det skall etableras skyddsnät i form av
förbättrat uppgiftslämnande och källskatter på
räntor. Behovet av en intern prövning av
kapitalskattesatsens nivå kommer ändå att göra
sig gällande.
Vid en statisk bedömning ger förändringar i
kapitalskattesatsens nivå relativt begränsade
offentlig-finansiella effekter, eftersom den
aggregerade skattebasen, även efter den
återhämtning som har skett under senare år, är
förhållandevis liten. En reducerad
kapitalskattesats kan dock ge upphov till
indirekta finansiella effekter genom att riskerna
för omklassifiering av förvärvsinkomster ökar.
Dessa effekter liksom effekter på olika
tillgångsmarknader skall avvägas mot risker för
ett utflöde av skattebas vid oförändrade
skatteregler. För förmögenhetsskatten
aktualiseras delvis samma avvägningsfrågor som
för kapitalinkomstbeskattningen.
8.3 Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare
Regeringens förslag: För inkomståret 1999
medges en skattereduktion för inkomsttagare
med pensionsgrundande inkomst upp till viss
nivå. Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor
för personer med pensionsgrundande inkomst
upp till 135 000 kronor. Skattereduktionen skall
dock inte uppgå till högre belopp än den
kommunalskatt som beräknas för året. För
personer med pensionsgrundande inkomst över
135 000 kronor reduceras reduktionsbeloppet
med 1,2 procent av överskjutande inkomst.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Regeringen uttalade i finansplanen till 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150)
att det finns utrymme för att vidta offensiva
åtgärder när de offentliga finanserna förstärkts
och när en tillfredsställande kvalitet inom skolan,
vården och omsorgen har säkerställts. Generella
skattesänkningar bedömdes därvid vara ett
alternativ under förutsättning att de utformades
på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Enligt de bedömningar av de offentliga
finanserna m.m. som görs i denna proposition
finns det redan för år 1999 ett utrymme för att
sänka skatteuttaget på arbetsinkomster. Det är
emellertid ännu för tidigt att utforma
permanenta lösningar. Här krävs en fortsatt
uppmärksamhet på utvecklingen av de offentliga
finanserna på längre sikt. Men det är också
nödvändigt med en fördjupad och bred
diskussion kring frågan hur den framtida
beskattningen av arbetsinkomster skall utformas
så att den på ett tillfredsställande sätt förenar
önskemålen om ett fördelningspolitiskt rättvist
utfall med det angelägna i att skatterna ger goda
villkor för arbetsmarknadsdeltagande,
arbetsutbud, utbildning och kompetens-
utveckling. Olika lösningar bör också prövas
med hänsyn till önskemålet att skattereglerna
skall vara enkla, lättförståeliga och ge låga
administrativa kostnader.
Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på
den fördjupade bedömning och diskussion som
krävs för en mer omfattande förändring av
arbetsinkomstbeskattningen bör en tillfällig
lösning väljas för inkomståret 1999. Det är i detta
korta tidsperspektiv i första hand angeläget att
åstadkomma förbättringar för låg- och
medelinkomsttagarna. Förslaget är därför
utformat så att skattelättnaden i allt väsentligt
tillfaller personer med inkomster under den lägre
brytpunkten i inkomstskatteskalan. Denna kan
för år 1999 beräknas ligga vid en taxerad
förvärvsinkomst på 245 000 kronor.
Skattelättnaden bör knytas till storleken på
den pensionsgrundande inkomsten. Detta
innebär det är personer främst med
löneinkomster, sjukpenning, föräldrapenning,
arbetslöshetsersättning och inkomst av aktiv
näringsverksamhet som kommer att omfattas av
åtgärden. Däremot omfattas inte inkomster för
vilka allmän pensionsavgift inte betalas, t.ex.
ålderspension. För att förbättra pensionärernas
ekonomiska situation föreslår regeringen att
pensionerna höjs redan från och med år 1999
genom att pensionerna beräknas på det fulla
prisbasbeloppet i stället för på 99 procent av
prisbasbeloppet. För en ensamstående pensionär
med minimipension innebär detta att pensionen
höjs med ca 550 kronor per år.
Ett alternativ till en skattereduktion skulle
kunna vara att förändra grundavdraget. Detta
skulle emellertid påverka kommunernas
skatteunderlag negativt, vilket inte sker om en
skattereduktion införs. För att inte blockera
framtida förändringar och som en markering av
att mer permanenta förändringar i första hand
bör inriktas mot de med pensionsgrundande
inkomster bör därför i stället en modell med
skattereduktion tillämpas. Detta innebär bl.a. att
effekterna för den enskilde ej blir beroende av
marginalskattens storlek. Modellen med
skattereduktion har tidigare tillämpats på
inkomster av anställning vid 1986 års taxering,
för byggnadsarbete på bostadshus, för
riskkapitalinvesteringar, för fastighetsskatt och
för sjöinkomster.
För att ge tillfredsställande fördelningspolitisk
profil bör reduktionen ges som ett fast belopp
för personer med pensionsgrundande inkomst
upp till viss nivå. Detta fasta belopp bör därefter
trappas ned så att reduktionen i princip upphör
när inkomsten har nått den nivå, där statlig
inkomstskatt (utöver det fasta grundbeloppet
enligt gällande regler) börjar betalas. Modellen
bör även utformas så att avtrappningen av
reduktionen ger begränsade effekter på
marginalskatterna.
Det fasta beloppet bör bestämmas till 1 320
kronor. Reduktion kan dock aldrig erhållas med
högre belopp än den kommunalskatt som för
den skattskyldige beräknas för år 1999. Denna
maximala reduktion bör utgå för personer med
pensionsgrundande inkomst upp till 135 000
kronor. Detta innebär att den maximala
reduktionen ges till personer med löneinkomster
upp till drygt 11 000 kronor per månad.
Med den fastlagda gränsen för när
reduktionen skall börja trappas av krävs – för att
reduktionen skall upphöra vid en inkomst i
närheten av brytpunkten – att avtrappning sker
med 1,2 procent av den del av den
pensionsgrundande inkomsten som överstiger
135 000 kronor.
8.4 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
Regeringens förslag: Den statliga skatt om 200
kronor som utgår på fysiska personers
förvärvsinkomster skall vid 2000 års taxering
utgöra kommunal inkomstskatt. Skatten skall till
66,5 procent utgöra skatt till kommun och till
33,5 procent utgöra skatt till landsting.
Skälen för regeringens förslag: Statlig
inkomstskatt på fysiska personers
förvärvsinkomster utgår dels med en fast skatt
om 200 kronor, dels med 20 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns samt från och med 2000
års taxering med 25 procent av den del av den
beskattningsbara inkomsten som överstiger en
högre skiktgräns om 360 000 kronor.
Skiktgränsen vid 1999 års taxering uppgår till 214
900 kronor. För 2000 års taxering har den lägre
skiktgränsen ännu inte fastställts.
Regeringen föreslår, som tidigare framgått, att
den fasta skatten om 200 kronor som utgår på
förvärvsinkomster för fysiska personer för år
1999 tillfälligt skall utgöra en kommunal
inkomstskatt, dvs. den skall tillfalla kommunerna
och landstingen. Detta görs genom en särskild
lag som tillfälligt ersätter en del av regleringen i
10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angående den fasta delen av den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomster för fysiska
personer. I lagen anges också hur skatten skall
fördelas mellan kommun och landsting.
Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska
vårproposition – efter förnyade bedömningar av
den ekonomiska utvecklingen – ta ställning till
en eventuell förlängning av denna överföring för
åren 2000 och därefter.
8.5 Fastighetsskatten på
bostadshyreshus
Regeringens förslag: För år 1999 sänks
fastighetsskatten på hyreshus (bostadsdelen)
från 1,5 procent till 1,3 procent.
Skälen för regeringens förslag: Som en del av
saneringsprogrammet höjdes genom beslut
hösten 1994 fastighetsskatten på bostäder år
1996 från 1,5 procent till 1,7 procent av
taxeringsvärdet. Genom skattehöjningen kunde
den tidigare föreslagna minskningen av
räntebidragen återtas och besparingen fördelades
på detta sätt över hela bostadsbeståndet i stället
för att endast träffa de redan hårt drabbade
bostäder som är beroende av räntebidrag.
Finansutskottet föreslog våren 1998 att
fastighetsskatten skulle sänkas på bostäder från
1,7 procent till 1,5 procent av taxeringsvärdet.
Riksdagen beslutade den 5 juni 1998 (bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318, SFS
1998:526) att sänka fastighetsskatten fr.o.m.
1999 års taxering i enlighet med förslaget.
Regeringen har under våren 1998 tillkallat en
parlamentariskt sammansatt kommitté,
Fastighetsbeskattningskommittén (Fi 98:06, Dir.
1998: 20) med uppgift att göra en allmän översyn
av fastighetsskatten m.m. Uppdraget skall vara
avslutat före utgången av år 1999. I avvaktan på
de ställningstaganden som regering och riksdag
kan göra med anledning av de förslag kommittén
kan komma att lägga fram föreslås nu att
fastighetsskatten på hyreshus (bostadsdelen)
sänks från 1,5 procent till 1,3 procent av
taxeringsvärdet under år 1999 (2000 års
taxering). Regeringen avser i 1999 års
ekonomiska vårproposition – efter förnyade
bedömningar av den ekonomiska utvecklingen –
överväga att sänkningen förlängs till att avse även
år 2000.
Den föreslagna sänkningen begränsas till att
avse bostadshyreshus, vilket innebär att såväl
hyresgäster som bostadsrättshavare kan komma
att få reducerade boendekostnader. Till skillnad
från vad som gäller för villaägarna har dessa
grupper i mindre utsträckning tillgodogjort sig
de senaste årens räntesänkningar. Regeringen
förväntar sig att den lägre skattenivån omsätts i
lägre hyror och avgifter.
8.6 Begreppet näringsverksamhet och
tilldelningen av F-skattsedel
Regeringens bedömning: Definitionen av inkomst
av näringsverksamhet bör inte ändras. De
nyligen genomförda reformerna avseende
förutsättningarna för utfärdande av F-skattsedel
respektive förhandsbesked i taxeringsfrågor och
de utbildningsinsatser som föreslås i en rapport
från Riksskatteverket bör sammantagna resultera
i en enhetlig och kompetent handläggning.
Utredningens förslag: Inom Riksskatteverket
har en arbetsgrupp kartlagt och analyserat praxis
i fråga om utfärdande av F-skattsedel. Resultatet
redovisas i rapporten Utvidgning av
näringsbegreppet (RSV Rapport 1998:4).
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning
av deras yttranden finns tillgänglig hos
Finansdepartementet (Fi 98/1218).
I rapporten föreslås att begreppet
näringsverksamhet vidgas till att omfatta
personer som, utan att vara inordnade i
respektive uppdragsgivares verksamhet, riktar sig
till ett flertal uppdragsgivare och har en affärsidé
som innebär aktivt sökande av uppdrag på den
allmänna marknaden genom annonsering eller
dylikt. Därmed kan för personer ur
yrkeskategorier såsom företagsjour, musiker,
tidningsmedarbetare och direkthandelsförsäljare
ges möjlighet att få F-skattsedel utan att de
hindras av de bedömningar som hittills gjorts i
praxis. I rapporten föreslås att utvidgningen
åstadkoms genom att det s.k.
självständighetskriteriet i definitionen av
närings-verksamhet i 21 § kommunalskattelagen
(1928:370) – "självständigt bedriven förvärvs-
verksamhet" – ändras till "med viss grad av
självständighet bedriven förvärvsverksamhet".
Utredningen föreslår vidare att
Riksskatteverket – oavsett om lagändringen
genomförs eller inte – tar initiativ till en snar
översyn av nuvarande utbildning av handläggare
av F-skattefrågor för att åstadkomma en snabb,
korrekt och enhetlig bedömning av ansökningar
om F-skatt-sedel.
Remissinstanserna: Rapporten har av
remissinstanserna fått ett blandat mottagande.
Flertalet tillstyrker förslaget eller har inga
synpunkter på det. Ett antal remissinstanser,
däribland Arbetsdomstolen,
Ekobrottsmyndigheten, Sveriges
Fastighetsägareförbund och Lantbrukarnas
Riksförbund, ifrågasätter om det är nödvändigt
med en lagändring för att uppnå den åsyftade
ändringen i praxis. Länsrätten i Stockholms län
motsätter sig förslaget och framhåller att antalet
avslag med motivering att självständighet inte
förelegat är mycket litet enligt den i rapporten
redovisade statistiken. Även LO avstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens bedömning:
Utredningens förslag syftar till att vidga kretsen
av personer som ges möjlighet att få F-skattsedel
samt att få till stånd en enhetligare tillämpning
hos skattemyndigheterna.
Under senare tid har vissa andra åtgärder
genomförts som bör kunna bidra till en sådan
utveckling inom ramen för nuvarande system.
Hösten 1997 infördes nya regler för utfärdande
av F-skattsedel med uttalat syfte att underlätta
nyföretagande (prop. 1997/98:33 s. 39). Vidare
har möjligheten att söka förhandsbesked i
taxeringsfrågor hos Skatterättsnämnden sedan
den 1 juli 1998 utvidgats väsentligt.
Förhandsbesked kan sökas både av den enskilde
och Riksskatteverket om en oklar rättsfråga
uppkommer t.ex. i samband med ansökan om F-
skattsedel eller vid yrkande om ett skatteavdrag
enligt en särskild beräkningsgrund (prop.
1997/98:65 s. 40). Dessa åtgärder i förening med
den satsning på utbildning av handledare som
utredningen har föreslagit ger bättre
förutsättningar än tidigare för en enhetlig
tillämpning av bestämmelserna där
samhällsutvecklingen med förändrade
företagsformer, arbetssätt etc. och förhållandena
i de enskilda fallen kan beaktas. Flera
remissinstanser har dessutom framhållit att de
tillämpningsproblem som iakttagits inte har sin
grund i att lagtexten skulle lägga hinder i vägen.
Regeringen anser att en ändring av
självständighetskriteriet inte bör ske utan starka
skäl. Även med en ändrad lagtext skulle en
prövning behöva göras som i dag på grundval av
omständigheterna i det enskilda fallet. Mot
bakgrund härav och med hänvisning till vad som
anförts om redan vidtagna åtgärder och behovet
av utbildningsinsatser är regeringen inte beredd
att föreslå att utredningens förslag genomförs.
8.7 Fordonsskatt på bussar
I den transportpolitiska propositionen (1997/98:
56 s. 160 ff) föreslogs att fordonsskattesystemet
för bussar skall omarbetas med sikte på att nå en
internalisering av negativa externa effekter och
att förändringen borde träda i kraft från den 1
januari 1999. Förslaget innebar en skattehöjning
i storleksordningen 22 000 kr per år för bussar
för mer än 60 passagerare. Fordonsskatten för
bussar borde utformas på samma sätt som
fordonsskatten för tunga lastbilar med olika
skatteklasser beroende på vikt och
axelkonfiguration. Den närmare utformningen
föreslogs dock bli föremål för utredning inom
Regeringskansliet. Riksdagen har beslutat i
enlighet med propositionen i denna del (bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Trafikbeskattningsutredningen ser för
närvarande över vägtrafikens samlade
beskattning omfattande bl.a tunga fordon.
Översynen koncentreras till vad som är den
lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt,
fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i syfte
att förbättra den samlade styreffekten med
avseende på trafiksäkerhet och miljö. Det har
numera framkommit att det vore lämpligt att
Trafikbeskattningsutredningen utreder även
konstruktionen för fordonsskattehöjningen för
bussar. Ikraftträdandet av den tidigare aviserade
förändringen kommer därför att bli något
fördröjt.
8.8 Finansiella effekter m.m.
Den inkomstberäkning för år 1999 som
redovisas i avsnitt 5.2 och bilaga 1 baseras
förutom på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förslag till
förändrade skatteregler som presenteras i denna
proposition och i ett antal andra propositioner
som överlämnas samtidigt med
budgetpropositionen eller, i ett fall, senare under
hösten 1998. I detta avsnitt redovisas de olika
förslagens offentlig–finansiella effekter och
innebörden av förslagen i de övriga
propositionerna.
Fokusering sker på de förslag som påverkar
statsbudgetens saldo för år 1999.
Tidsperspektivet är dock förlängt genom att
förslag med budgeteffekter för år 2000 och
framåt redovisas.
Budgeteffekterna för åren 1999–2001
redovisas i tabell 8.1. Redovisade effekter är av
olika slag. Först anges bruttoeffekterna (räknat
på helår) som beskriver den statiskt beräknade
effekten av åtgärden utan beaktande av
eventuella indirekta effekter. Därefter redovisas
kalender-årseffekterna för statsbudgeten och för
den offentliga sektorn. Redovisningen sker i
kassamässiga termer vilket innebär att olika slag
av uppbördsförskjutningar i skatte- och
avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan
effekten för ett enskilt år inkludera flöden av
skatter och avgifter som avser inkomster från ett
tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också
tagits till olika slag av indirekta effekter på andra
skattebaser och på offentliga utgifter.
Vid redovisningen av effekterna på
statsbudgeten bör i princip nettoeffekten
fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar
med hänsynstagande till indirekta effekter. De
indirekta effekterna är dock i normalfallet
förhållandevis små. Som en förenkling hänförs
därför hela effekten till den inkomsttitel
regelförändringen primärt avser. För
redovisningen på enskilda inkomsttitlar ger detta
en viss misstämning men effekterna på saldot
för staten och den offentliga sektorn blir
korrekta.
Slutligen redovisas varaktiga
nettobudgeteffekter för den offentliga sektorn av
de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga
effekter och olika årseffekter kan bero bl.a. på
fördröjd övervält-ring av vissa skatter på andra
skattebaser. Vid åtgärder med temporär effekt
utgörs den varaktiga effekten av räntan på
nuvärdet av framtida saldoförändringar.
8.8.1 Förslag i budgetpropositionen
Förslaget om en skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare för inkomståret 1999
beräknas ge en budgetförsvagning på 3,26
miljarder kronor. Den lägre belastningen för år
1999 beror på förskjutningar i skatteuppbörden.
Effekten för år 2001 beror på systemet med
preliminärskatteuppbörd för personer med F-
skattsedel, där preliminärskatten för detta år
styrs av den slutliga skatten år 1999. Denna
försvagning balanseras dock fullt ut genom en
motsvarande budgetförstärkning år 2002.
Förslaget om att det fasta beloppet vid
beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster för inkomståret 1999 i stället
görs till en del av den kommunala
inkomstskatten ger inga budgeteffekter för den
offentliga sektorn. Däremot påverkas
statsbudgeten för år 1999 med -1,33 miljarder
kronor.
Sänkningen av fastighetsskatten på
bostadshyreshus från 1,5 procent till 1,3 procent för
år 1999 ger en budgetförsvagning brutto på 0,87
miljarder kronor. I kassamässiga termer
uppkommer dock belastningen först år 2000 då
preliminärskatten för år 1999 ej antas påverkas.
År 2000 begränsas dock budgetförsvagningen
genom indirekta effekter via förändringar i KPI.
Dessa indirekta effekter återtas dock år 2001.
För det senare året uppkommer vidare en
budgetförsvagning – jfr effekten av
skattereduktionen – p.g.a effekter via uppbörden
av preliminärskatt. Liksom för skattereduktionen
återtas dock denna effekt i sin helhet år 2002.
För samtliga åtgärder gäller att de varaktiga
nettobudgeteffekterna för offentlig sektor är
väsentligt lägre än såväl bruttoeffekter som
kassamässiga effekter. Detta beror på att
åtgärderna är temporära vilket innebär att den
varaktiga effekten utgörs av en beräknad ränta på
de kassamässiga skatteflödena.
8.8.2 Förslag i andra propositioner
I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och
beskattning föreslås förändrade skatteregler vid
omstruktureringar av företag. Förslagen, som
bygger på slutbetänkandet från 1992 års
företagsskatteutredning (SOU 1998:1), innebär
att omstrukturering av företag skall kunna
genomföras utan omedelbara
skattekonsekvenser. Förslagen innebär att
uppskov medges med beskattningen men inte
några definitiva skattelättnader. Åtgärderna ger
en sammanlagd budgetförsvagning på 0,15
miljarder kronor, varav 0,05 miljarder kronor
påverkar statsbudgeten för år 1999.
I lagrådsremissen Beskattning av fordringar och
skulder i utländsk valuta som överlämnats till
Lagrådet, föreslås förändrade skatteregler med
anledning av justeringar i de civilrättsliga
redovisningsreglerna. En proposition avses
överlämnas till riksdagen under senare delen av
oktober. Förändringarna innebär bl.a. att
uppbyggda reserver i utländsk valuta skall
återföras till beskattning under inkomståren
1999–2003. För åren 2000–2001 ger detta en
temporär förstärkning av statsbudgeten med 0,12
respektive 0,23 miljarder kronor där tidsprofilen
förklaras av uppbördsförskjutningar.
I proposition 1998/99:17
Koncernbeskattningsfrågor för ideella föreningar
och stiftelser, m.m. föreslås att reglerna om
skattefrihet för utdelning på näringsbetingade
aktier även skall gälla för stiftelser och ideella
föreningar. Vidare föreslås att reglerna om
koncernbidrag skall omfatta koncerner där
moderföretaget är en stiftelse eller en ideell
förening. Förslagens budgeteffekter bedöms som
marginella.
I proposition 1998/99:16 Avdrag för vissa
pensionskostnader, m.m. föreslås vissa justeringar
i de under våren 1998 beslutade reglerna om
avdrag för arbetsgivares kostnader för
tjänstepensioner. Därutöver föreslås att enskilda
näringsidkare som ej har F-skattsedel i vissa fall
befrias från särskild löneskatt på
pensionspremier samt att reglerna om
skattereduktion för fastighetsskatt skall justeras
med hänsyn till den tidigare i år sänkta
fastighetsskatten för bl.a. småhus. Förslagens
budgeteffekter bedöms som marginella.
Tabell 8.1 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i anslutning till BP991
Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn år 1999–2001 samt varaktiga effekter för offentlig sektor
Miljarder kronor
Ikraft
Inkomst-
titel
Brutto-
effekt
Staten
Offentlig sektor
Varaktig
nettoeffekt
1999
2000
2001
1999
2000
2001
off. sektor
1. Förslag i budgetpropositionen
Skattereduktion
1/1 1999
1111
-3,26
-2,98
-0,28
-0,14
-2,98
-0,28
-0,14
-0,17
Omvandling av 200-
kronan
1/1 1999
1111
0
-1,33
0
0
0
0
0
0
Sänkt fastighetsskatt
1/1 1999
1310
-0,87
0
-0,73
-1
0
-0,64
-1,1
-0,02
Delsumma
-4,13
-4,31
-1,01
-1,14
-2,98
-0,92
-1,24
-0,19
2. Förslag i propositioner i anslutning till BP99
Omstrukturering och
beskattning
1/1 1999
1121
-0,15
-0,05
-0,15
-0,15
-0,05
-0,15
-0,15
-0,15
Beskattning utländsk
valuta
1/1 1999
1121
0,54
0,00
0,12
0,23
0,00
0,12
0,23
0,03
Delsumma
0,39
-0,05
-0,03
0,08
-0,05
-0,03
0,08
-0,12
Summa
-3,74
-4,36
-1,04
-1,06
-3,03
-0,95
-1,16
-0,31
1. I tabellen redovisas enbart de förslag som bedöms ha budgeteffekter överstigande 5 miljoner kronor.
9
Styrning av statlig
verksamhet
9 Styrning av statlig verksamhet
9.1 Inledning
Styrningen av den statliga verksamheten har
successivt utvecklats från detaljstyrning till ökad
ramstyrning med fokus på resultat istället för på
resursinsats. Befogenheter har delegerats till
förvaltningen på ett flertal områden.
Resultatstyrningen kräver dels att mål sätts
upp för olika verksamheter, dels att resultat följs
upp och utvärderas. Riksdagen har i olika
sammanhang pekat på vikten av att så sker och
att resultatredovisningarna till riksdagen
utvecklas.
Utöver relevant resultatinformation utgör
konsekvensanalyser inom olika områden ett
viktigt underlag för statsmakternas beslut.
Regeringen anser t.ex. att det är viktigt att
utveckla metoder för analys av konsekvenserna
för barn av de beslut som fattas och som tydligt
berör dem. Regeringen har därför gett
Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att i
samråd med Barnombudsmannen utforma
riktlinjer för hur sådana analyser kan göras.
Riksdagen har också betonat vikten av att få
en kontinuerlig och samlad uppföljning av
förändringarna inom statsförvaltningen. I detta
avsnitt redovisar regeringen sin bedömning av
resultatstyrningens utveckling, utvecklingen
inom statsförvaltningen, statsförvaltningens
produktivitetsutveckling och uppföljningen av
myndigheternas arbetsgivarpolitik. I bilaga 6
finns en mer utförlig redogörelse för
utvecklingen inom området.
9.2 Ekonomisk styrning
Ekonomisk styrning avser både resultatstyrning
och finansiell styrning. Med resultatstyrning
avses styrningen av den statliga verksamhetens
omfattning, inriktning och effektivitet. Med
finansiell styrning avses ekonomiska ramar som
sätts för verksamhetens resursförbrukning (jfr.
prop. 1997/98:1, volym 1, s. 127).
Resultatstyrning av statlig verksamhet innebär
att mål anges, att resultatet följs upp och/eller
utvärderas och att en bedömning görs som kan
ligga till grund för åtgärder. Vid resultatstyrning
av myndigheter överlåts valet av medel för att
uppnå målen till myndigheterna själva.
Resultatstyrningen av den statliga
verksamheten förutsätter en tydlig
ansvarsfördelning. Detta krävs för att styrningen
skall kunna fungera på alla nivåer, dvs. på
riksdags- och regeringsnivå och inom
myndigheterna, eller annorlunda uttryckt från
riksdagen via regering och myndigheter till
medborgarna.
9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen
I det följande redovisas utvecklingen av
resultatstyrningen i enlighet med riksdagens
begäran (bet. 1996/97:FiU20, s. 143 ff).
Utgångspunkten är de krav som lagen
(1996:1059) om statsbudgeten ställer på
regeringen. Enligt 2 § skall regeringen för
riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de
resultat som uppnåtts på olika
verksamhetsområden. Riksdagen har i olika
sammanhang framfört såväl generella som
områdesspecifika krav. I finansutskottets
betänkande (1997/98:FiU20) avseende 1998 års
ekonomiska vårproposition lyfter utskottet
särskilt fram vissa frågor för regeringen att
beakta.
I denna proposition har ambitionen varit en
generell förbättring av resultatredovisningarna, i
synnerhet för utgifts- eller verksamhetsområden
där resursförbrukningen är betydande eller där
förväntade effekter är särskilt betydelsefulla.
I syfte att höja kvaliteten på
resultatredovisningen till riksdagen, av såväl
måluppfyllelse som verksamhetens
resursförbrukning, är ambitionen i denna
proposition att
- målstrukturen blir tydligare och att det klart
framgår vilka mål som riksdagen har att ta
ställning till,
- resultatinformationen blir bättre med bl.a.
tidsserier av prestationer, effekter och
mätbara indikatorer på måluppfyllelsen,
- regeringens analys och resultatbedömningar
blir tydligare, framför allt på utgiftsområdes-
nivå,
- beräknade anslag för år 2000 och år 2001
kompletteras med belopp i fasta priser, vilket
framgår av de inledande tabellerna i
anslagsavsnitten.
Den fortsatta utvecklingen av
resultatstyrningen
Regeringen angav i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136) följande centrala punkter för
utvecklingen av resultatstyrningen
- förbättrad resultatinformation till riksdagen,
- starkare politiskt engagemang i styrningen,
- fortsatt verksamhetsanpassning,
- fokus på Regeringskansliets arbetsformer.
Konstitutionsutskottet betonade i sitt
ställningstagande till propositionen (bet.
1997/98:KU31) att medborgarnas synpunkter
bör tillmätas stor betydelse vid utvärderingen av
verksamheten. Ett arbete har inletts i
Finansdepartementet med att ta fram ett flerårigt
handlingsprogram, som i första hand riktar sig
till de statliga myndigheterna.
Medborgarperspektivet kommer särskilt att
lyftas fram i handlingsprogrammet.
I syfte att få en internationell referensram i
arbetet med att förbättra resultatinformationen
till riksdagen har Riksrevisionsverket (RRV) haft
i uppdrag att göra en internationell studie av
regeringars resultatredovisningar till
parlamenten. Kartläggningen omfattar sju länder:
Danmark, Norge, Finland, Australien, Nya
Zeeland, Kanada och USA.
Av kartläggningen framgår tydligt att länderna
har olika sätt att redovisa till parlamenten, vilket
delvis men inte helt kan förklaras av skilda
organisationsstrukturer och budgetprocesser.
Kartläggningen visar att de flesta länder i
huvudsak redovisar prestationer till sina
parlament och att effektredovisningar är
sällsynta. Frågan om vilken resultatinformation
som skall redovisas till parlamenten är under
utveckling i samtliga länder och inget av de
studerade länderna tycks ha kommit längre än
Sverige i detta avseende.
Regeringens bedömning: Enligt regeringens
bedömning är kopplingen mellan redovisningen
av resultat och målen för verksamheten
fortfarande bristfällig. En förklaring till detta är
att det är svårt att finna bra och rättvisande
resultatindikatorer på olika nivåer. En annan
orsak till att resultatredovisningen inte håller
tillräckligt hög kvalitet är att det alltför ofta
saknas relevant resultatinformation som
beskriver utvecklingen över tiden.
Regeringens slutsats
För att uppfylla de mål som statsmakterna
fastställt krävs en effektiv styrning av den statliga
verksamheten. Arbetet med att vidareutveckla
styrningen av den statliga verksamheten är en
ständigt pågående process. De mål – såväl
övergripande som mer verksamhetsspecifika –
som sätts upp för verksamheten måste vara
tydligare kopplade till varandra för att
resultatstyrningen ska bli ett kraftfullt styrmedel.
För att säkerställa att relevant
resultatinformation finns tillgänglig kommer
också strategier för att följa upp och utvärdera
den statliga verksamheten att tas fram.
Avgörande för att målen om hög kvalitet och
effektivitet för den statliga verksamheten ska
kunna uppfyllas är också att kontrollen över de
statliga medlen är god och att statligt finansierad
verksamhet står under en ändamålsenlig tillsyn.
Regeringen avser mot bakgrund härav att
under den närmaste två-årsperioden göra en
översyn av mål och målstrukturer, i första hand
på utgiftsområdes– och verksamhetsnivå samt
vid behov, föreslå riksdagen reviderade mål. I
samband med en sådan genomgång är det
angeläget att även anpassa dessa till de
övergripande målen för regeringens politik.
Målen bör i första hand avse effekter i form av
den påverkan som kan uppnås genom statliga
insatser. Andra kriterier är att målen bör vara
uppföljningsbara och – så långt det är möjligt –
kunna ligga fast för att underlätta
resultatjämförelser över tiden.
Utvecklingsarbete inom resultatstyrningens
område bedrivs inom flera departement. Detta
arbete är av betydelse för Regeringskansliets
arbete med att ta fram en gemensam målstruktur
och begreppsapparat inom ramen för gällande
utgiftsområden och i verksamhetsanpassningen
av resultatstyrningen.
Ambitionen är att skapa en struktur av
resultatområden definierade utifrån tydliga
effekt– eller prestationsmål för verksamheten.
Målen bör utformas på varje nivå så att det
framgår på vilket sätt den underordnade nivån
bidrar till den överordnade nivån. De mål och
den avgränsning av resultatområdena som
riksdag och regering beslutar skall därefter vara
vägledande för Regeringskansliets dialog med
myndigheterna och återrapporteringen till
riksdagen.
Resultatstyrning förutsätter att relevant
resultatinformation lämnas till den som skall
utöva styrningen. Vid uppföljning och
utvärdering av statlig verksamhet utgörs
resultatet av såväl måluppfyllelse som
verksamhetens resursförbrukning. För att det
skall vara möjligt att få och lämna relevant
resultatinformation i rätt tid behövs en strategi
för vad som skall lämnas och till vem samt när
uppföljning och utvärdering av statlig
verksamhet skall ske och hur det skall gå till. En
sådan strategi förutsätter både en tydlig
målstruktur och en aktiv dialog från regeringens
sida med myndigheter och riksdagen.
I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150, avsnitt 7.6.1) anmälde regeringen
att arbetet med att förbättra och utveckla
uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten och ekonomin i kommuner och
landsting bör intensifieras. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet (In 1998:B) har bl.a. i uppdrag
att utifrån befintlig statistik om den kommunala
verksamheten och ekonomin förbättra
underlaget för en samlad bedömning av
utvecklingen i kommuner och landsting.
Gruppen skall också lämna förslag till åtgärder
för att på längre sikt åstadkomma en väl
fungerande uppföljning av hur resurserna i
kommuner och landsting används och hur de
nationella målen i verksamheterna uppfylls.
Arbetet skall i första hand inriktas på
kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.
Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag senast
31 mars 2001.
Det är regeringens bedömning att de ovan
nämnda åtgärderna kan öka möjligheterna att
möta riksdagens behov av resultatinformation,
även vid andra tillfällen än då
budgetpropositionen lämnas.
9.3 Utvecklingen inom
statsförvaltningen
Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen
göra en översiktlig redovisning av utvecklingen
inom statsförvaltningen. Liksom tidigare år
behandlar Statskontorets rapport Staten i
omvandling de strukturella förändringarnas
inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m.
Rapporten visar att omstruktureringarna i staten
har varit stora, särskilt under 1990-talets första
hälft. Förändringarna har skett under trycket av
de försämrade offentliga finanserna under
decenniets först år. Den statliga förvaltningen
har renodlats genom en tydligare uppdelning av
statens olika funktioner i samhället.
Affärsverksamhet har brutits ut för att bedrivas i
bolagsform under konkurrens. Mellan
rättsskipning och annan myndighetsutövning har
en tydligare gräns dragits. Ytterligare
decentralisering av arbetsuppgifter till
kommunerna har också bidragit till att
statsförvaltningen har minskat dramatiskt i
volym. Sedan 1990 har antalet statligt anställda
minskat med 11 procent. 1997 sysselsatte staten
(exklusive affärsverken) 218 000 hel– och
deltidsarbetande.
Diagram 9.1 Sysselsättningen i staten år 1997
Samtliga län utom Uppsala har visat en negativ
statlig sysselsättningsutveckling under 1990-
talet. Mest negativ har
sysselsättningsutvecklingen varit i Kronobergs,
Värmlands, Gotlands och Gävleborgs län, med
minskningar som har överstigit 20 procent.
En ny tendens är att också produktionen och
konsumtionen av tjänster har gått ned. Med
undantag för den högre utbildningen har
konsumtionen minskat inom samtliga
verksamhetsområden sedan 1993. Under första
halvåret 1998 tycks det emellertid ha skett en
omsvängning. Ökningen i konsumtionen av
statliga tjänster uppgick till 4,6 procent jämfört
med första halvåret 1997.
Informationstekniken är avgörande för den
fortlöpande utvecklingen inom
statsförvaltningen. Internet, som kanal för
elektronisk kommunikation och
informationsförmedling, har fått ett sådant
genomslag att det inte längre finns några
alternativ. Det är därför inom den ramen som de
statliga myndigheterna utvecklar sådana tjänster
som innebär att den elektroniska förvaltningen
kan förverkligas. Den innefattar t.ex. IT-stödda
transfereringssystem och serviceförmedling till
medborgare, organisationer och företag.
Sverige har under de senaste femtio åren
förändrats från att ha varit förhållandevis
homogent till att bli ett samhälle präglat av etnisk
och kulturell mångfald. Mer än 900 000 personer
är födda utomlands. Ytterligare 700 000 personer
är födda i Sverige och har utländsk bakgrund
genom att minst en förälder är född utomlands.
Av de totalt 1,1 miljoner personerna i arbetsför
ålder med utländsk bakgrund, förvärvsarbetade
drygt hälften år 1995. Av de som är födda i
Sverige med två svenska föräldrar
förvärvsarbetade samma år mer än 70 procent.
Det är främst de som är födda utomlands som
har låg representation på arbetsmarknaden. År
1995 hade endast 46 procent sysselsättning.
Motsvarande tal för personer födda i Sverige
med utländsk bakgrund var 64 procent. Enligt
Statskontorets rapport är andelen utrikes födda
lägre i statsförvaltningen än inom andra sektorer.
Andelen sysselsatta med utländsk bakgrund
inom arbetsmarknaden som helhet uppgick år
1995 till 16 procent, varav de som är födda
utomlands svarade för 9 procent. I staten var
andelen något lägre och uppgick till 13 procent
av de anställda. En föklaring till den lägre
andelen utrikes födda i statsförvaltningen kan
enligt Statskontoret vara att minst en fjärdedel av
alla statliga anställningar fordrar svenskt
medborgarskap.
Regeringens bedömning: Statskontorets rapport är
ett viktigt underlag för bedömningen av
konsekvenserna av de förändringar som har
genomförts i statsförvaltningen. Rapporten visar
den övergripande utvecklingen av
statsförvaltningen och är således inte någon
utvärdering av genomförda strukturförändringar.
Regeringens bedömning är att behovet av
systematiskt genomförda uppföljningar och
utvärderingar av utvecklingen inom
statsförvaltningen kommer att öka av bl.a.
följande skäl.
Det fortsatta effektiviseringsarbetet bör i
första hand inriktas mot att mer systematiskt
pröva det statliga åtagandet. Efter att det har
genomförts generella besparingar inom
förvaltningen under flera år, bör det nu vara
möjligt att istället fokusera på områden där det
offentliga åtagandet kan minska. För att klara
detta krävs dock fler och bättre genomförda
uppföljningar och utvärderingar av den statliga
verksamheten.
Uppföljning och utvärdering av förvaltnings-
politiken
Den dramatiska omvandlingen av
statsförvaltningen under 1990-talet har enligt
regeringens bedömning varit både nödvändig
och bra. Omvandlingen har bl.a. inneburit att det
mesta av statens affärsverksamhet numera
bedrivs i bolagsform under konkurrens.
Domstolarna har fått större tyngd när
rättsskipningen tydligare har skilts från annan
myndighetsutövning. Detta gagnar
rättssäkerheten och stämmer bättre överens med
förvaltningstraditionen i Sveriges omvärld.
Statskontorets analyser visar att lönernas andel
av statens totala förvaltningskostnader sjunker.
Under 1990-talets första hälft låg andelen kring
45 procent (inkl. arbetsgivaravgifter) mot 55
procent under 1970-talet. Andelen varierar dock
kraftigt beroende på vilket statligt delområde
som studeras. Den är t.ex. hög inom polis- och
domstolsväsendet, omkring 70 procent, medan
den är låg inom kommunikationsområdet, cirka
15 procent. Regeringens bedömning är att
uppmärksamheten måste skärpas på de
kostnader i statsförvaltningen som inte är löner.
Inte minst bör effekterna av myndigheternas IT-
satsningar följas upp.
Regeringen har i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98
:136) lagt fram riktlinjer för regeringens fortsatta
arbete med att utveckla den statliga
förvaltningen. Dessa riktlinjer innebär en fortsatt
renodling av statlig verksamhet, kvalitets- och
kompetensutveckling, resultatfokusering och en
effektiv informationsförsörjning. Utifrån dessa
riktlinjer har ett arbete inletts med att ta fram ett
flerårigt förvaltningspolitiskt handlingsprogram,
som i första hand riktar sig till de statliga
myndigheterna. Tyngdpunkten i programmet
ligger på tre huvudområden. Det första
huvudområdet handlar om åtgärder för att
åstadkomma en förbättrad och förstärkt styrning
och ledning av förvaltningen. Det andra
huvudområdet tar upp åtgärder som syftar till att
höja de statsanställdas kompetens och etik samt
stödja myndigheternas arbete med att förbättra
kvaliteten i sina verksamheter. Det tredje
huvudområdet behandlar den framtida
informationsförsörjningen.
När det gäller uppföljningen av
förvaltningspolitiken har regeringens uppdrag till
Statskontoret hittills begränsats till att
Statskontoret årligen skall göra en samlad och
översiktlig redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen. Regeringen finner det
angeläget att åtgärder och insatser inom
förvaltningspolitiken följs upp och utvärderas för
att därmed öka kvaliteten i regeringens och
riksdagens beslutsunderlag. En av Statskontorets
huvuduppgifter inom utvärderingsområdet bör
vara att genomföra sektorsövergripande
utvärderingar inom det förvaltningspolitiska
området. Uppdragen som lämnas till
Statskontoret bör avse frågor som har
förvaltningspolitisk betydelse och syfta till att
belysa effekterna av vidtagna åtgärder.
Uppföljning av organisatoriska förändringar i
statlig sektor
Den mest hektiska perioden av
omstruktureringar i den statliga sektorn verkar
nu ha gått över i ett mer stabilt läge. Nästan
samtliga län har dock fått vidkännas
neddragningar under 1990-talet. Det finns därför
all anledning att vara uppmärksam på den
löpande utvecklingen. Det är också viktigt att
regeringen fortlöpande har tillgång till data som
följer den regionala utvecklingen i den statliga
sektorn.
Regeringen har tidigare aviserat satsningar
som ännu ej fått genomslag i statistiken,
exempelvis torde lokaliseringen av statliga
arbetstillfällen till Söderhamn, lokaliseringen av
delar av Premiepensionsmyndigheten
(kundservice) till Söderhamn och Ljusdal samt
lokaliseringen av Statens energimyndighet till
Eskilstuna innebära märkbart positiva effekter
för de berörda arbetsmarknadsregionerna under
kommande år.
Regeringen har i propositionen Regional
tillväxt (1997/98:62) slagit fast att man avser att
förbättra uppföljningen av det regionala utfallet
genom att fortlöpande bevaka förändringar i
organisation och sysselsättning hos de statliga
myndigheterna på regional och lokal nivå.
Staten och informationstekniken
Statskontorets beskrivning av utvecklingen av
elektroniska samhällstjänster visar på de problem
och möjligheter informationstekniken innebär
för statsförvaltningen. Regeringens uppfattning
är att den elektroniska infrastrukturen ännu inte
helt uppfyller vissa grundläggande krav, t.ex. för
att skicka säker elektronisk post. Det saknas
regelverk för säker kommunikation, bl.a. för
grunddatafrågor. Det pågår dock ett arbete både
på internationell och nationell nivå med att skapa
juridiska förutsättningar för att kunna
äkthetsbestämma elektroniska dokument med
digitala signaturer.
Regeringen har i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop
1997/98:136) pekat på att informationsteknikens
möjligheter bör tas till vara så att medborgare
och företag i högre grad kan kommunicera och
utbyta information med den offentliga sektorn
på ett säkert sätt. Regeringen bedömer att detta
bäst kan åstadkommas genom ett aktivt
samarbete mellan staten, kommunerna och
landstingen. Dessutom har regeringen pekat på,
att det finns ett behov av gemensamma
standarder, tekniker, metoder m.m.
Erfarenheterna av den typ av arbete som
Toppledarforum representerar, dvs. gemensamt
projektarbete mellan stat, kommun och
landsting, har visat att det finns ett stort intresse
för samverkan kring projekt för
informationsförsörjning. Regeringens
bedömning är att detta arbete bör intensifieras i
syfte att skapa en säker infrastruktur för
elektroniska samhällstjänster på Internet. En
förvaltning som skall utvecklas till att bli mer
tillgänglig och tillmötesgående – med en
betydande del av tjänsterna tillgängliga via
Internet – förutsätter att den elektroniska
infrastrukturen är tillräckligt robust och
tillförlitlig.
Etnisk och kulturell mångfald i staten
Regeringen har i den integrationspolitiska
propositionen (prop 1997/98:16) slagit fast att
samhällets mångfald bör genomsyra arbetslivet
och att staten har ett särskilt ansvar som
föredöme. Att ta till vara den kompetens som
finns hos människor med utländsk bakgrund
bidrar till att öka kvaliteten i verksamheten. Det
är också en viktig demokratifråga och ett mål att
statsförvaltningens personalsammansättning
återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska
sammansättning.
Statskontorets rapport visar att de utrikes-
födda är underrepresenterade i
statsförvaltningen. Av befolkningen i arbetsför
ålder är 13 procent utrikes födda, men de utgör
endast 6 procent av de anställda inom
statsförvaltningen. Inom vissa områden är deras
representation mycket låg. Deras barn har
däremot en proportionell representation inom
statsförvaltningen i förhållande till sin andel av
den arbetsföra befolkningen.
Regeringen har under det senaste året vidtagit
en rad åtgärder för att öka den etniska och
kulturella mångfalden i statsförvaltningen. Bland
annat har en serie seminarier för
generaldirektörer, personalchefer och fackliga
företrädare inom statsförvaltningen genomförts
för att uppmärksamma mångfaldens
demokratiska och samhällsekonomiska fördelar
och diskutera hur man kan arbeta med dessa
frågor hos myndigheterna. Avsikten är att
fortsätta med aktiviteter av detta slag under år
1999.
Utvecklingen av den etniska mångfalden i
statsförvaltningen kommer att följas upp löpande
under de närmaste åren. Bland annat övervägs att
begära redovisningar av vidtagna åtgärder och
deras resultat vad gäller myndigheternas arbete
för att främja etnisk mångfald.
9.4 Statsförvaltningens
produktivitetsutveckling
I 1998 års budgetproposition aviserade
regeringen åtgärder i syfte att få ett bättre grepp
om statsförvaltningens produktivitetsutveckling.
Som ett första steg har regeringen gett ett antal
centrala myndigheter i uppdrag att beräkna
produktivitetsutvecklingen inom sju viktiga
statliga verksamhetsområden, nämligen
skatteförvaltningen, exekutionsväsendet,
rättsväsendet, invandringen, socialförsäkringens
administration, arbetsmarknadsområdet samt
universitets- och högskoleområdet.
Statskontoret har samordnat arbetet. Resultatet
kan jämföras med tidigare ESO-studier av
produktivitetsutvecklingen mellan 1960 och
1990.
Tabell 9.1 Produktivitetsförändring i den civila statsför-
valtningen 1960-1997
Procent
Period
Genomsnittlig årlig förändring
1960 - 1965
- 1,3 %
1965 - 1970
- 2,2 %
1979 - 1975
- 3,0 %
1975 - 1980
1,9 %
1980 - 1985
1,2 %
1985 - 1990
0,1 %
1990 - 1997
0,8 %
Som framgår av tabellen har statsförvaltningens
produktivitetsutveckling efter en nedgång under
andra halvan av 1980-talet åter börjat stiga.
Mellan 1990 och 1997 har produktiviteten stigit
med totalt 5,8 procent, vilket innebär en årlig
ökning med i genomsnitt 0,8 procent.
Regeringen ser ett stort värde i att
kontinuerligt kunna följa upp hur
myndigheternas produktivitet förändras. Detta
gäller både möjligheten att gentemot bl.a.
riksdagen redovisa hur väl statsförvaltningen
lyckas utföra sina åtaganden och möjligheterna
att få bättre underlag för styrning och
uppföljning av myndigheterna. Regeringen avser
att fortsättningsvis löpande låta mäta
produktiviteten inom viktiga statliga
verksamhetsområden. Det urval av områden som
detta års redovisning bygger på skall breddas.
Avsikten är att produktivitetsmätningarna skall
inordnas i den ordinarie budgetprocessen och
redovisas i berörda myndigheters
årsredovisningar. Regeringen har även för avsikt
att fortsättningsvis återkomma till riksdagen med
en redovisning av produktivitetsförändringarna
inom staten.
9.5 Regeringens uppföljning av
myndigheternas arbetsgivar-politik
Som ett led i den fortlöpande uppföljningen av
de statliga myndigheternas verksamhet begär
regeringen årligen in uppgifter från
Arbetsgivarverket och myndigheterna om
myndigheternas arbetsgivarpolitik och de mål
som gäller för denna. De redovisningskrav som
regeringen har riktat till myndigheterna
fokuserar på följande fyra områden som ur ett
övergripande perspektiv har särskild strategisk
betydelse för kompetensförsörjningen:
åldersstruktur, könsfördelning, personalrörlighet
samt lönenivåer och löneutveckling.
Regeringens övergripande bedömning är att
arbetsgivarpolitiken inom de enskilda områdena
fungerar väl. Inom många myndigheter saknas
dock en helhetssyn, och det finns anledning för
flertalet myndigheter att arbeta mer aktivt med
arbetsgivarpolitikens långsiktiga och strategiska
inriktning.
Åldersstrukturen inom staten kan på några års
sikt komma att leda till problem med
kompetensförsörjningen. Med dagens avgångs-
och rekryteringsmönster kommer ca 25 procent
av de som i dag är statsanställda att gå i pension
före år 2010. Det är mycket angeläget att
myndigheterna använder de instrument som de
förfogar över för att påverka åldersstrukturen.
Andelen kvinnor i statsförvaltningen är 42
procent, vilket innebär att staten är den sektor på
arbetsmarknaden som har jämnast
könsfördelning.
Budgetåret 1993/94 infördes
ramanslagssystemet och under 1994 ombildades
den statliga arbetsgivarorganisationen. Dessa
reformer har bidragit till en klarare
gränsdragning mellan regeringen och
myndigheterna i förhandlingsfrågor. Det är
tydligt att lönesättningen har blivit mer
verksamhetsanpassad och att den i ökad
utsträckning kan användas som ett
arbetsgivarpolitiskt instrument. Lönerna inom
det statliga avtalsområdet sätts numera
individuellt och differentierat.
Regeringen kan konstatera att när hänsyn tas
till likartade arbetsuppgifter, uppgår kvinnornas
löner till 96 procent av männens. Det finns
således fortsatt anledning för många
myndigheter att kartlägga och söka undanröja
osakliga löneskillnader.
Under 1997 var de statsanställdas
personalrörlighet 10 procent. De yngre har en
avsevärt högre rörlighet än de äldre, och de yngre
har också fått högre löneökningar än de äldre.
Regeringen kan också konstatera att den
långsiktiga löneutvecklingen inom staten är i
paritet med den på arbetsmarknaden i övrigt.
Uppföljningen av arbetsgivarpolitiken är ett
viktigt komplement till regeringens övriga
resultatuppföljning. Uppföljningen klargör och
medför att myndigheterna måste ta ett större
ansvar för att sätta konkreta och strategiska mål
för kompetensförsörjningen, med tydliga
kopplingar till målen för verksamheten.
Regeringen fortsätter därför sitt arbete med att
successivt implementera och utveckla
uppföljningssystemet. Som ett led i detta
utvecklingsarbete avser regeringen begära att
myndigheterna också skall konkritisera sina
lönepolitiska strategier. Regeringen avser vidare
ge myndigheterna i uppdrag att arbeta än mer
aktivt med jämställdhetsfrågorna, inklusive de
därmed förknippade frågorna om lika lön för lika
och likvärdigt arbete.
9.6 Personalkonsekvenser vid
strukturförändringar och besparingar
m.m.
Enligt vad regeringen inhämtat från
Trygghetsstiftelsen har cirka 54 500 personer
sagts upp i staten under perioden april 1990-juni
1998. Av dessa har cirka 4 050 sagts upp under
tiden juni 1997 - juni 1998.
Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket
markerad s.k. arbetslinjeprofil. Detta har lett till
att arbetslösheten har kunnat hållas på en relativt
sett låg nivå. Bland de som omfattas av
trygghetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten
under 2 procent. Ungefär två tredjedelar av de
uppsagda som får nytt arbete får det inom den
privata sektorn, oftast i små och medelstora
företag. Mellan 5 och 10 procent av de uppsagda
startar egna företag, som i genomsnitt
sysselsätter cirka två personer.
Enligt de beräkningar som redovisas i bilaga 6
riskerar drygt 4 000 personer att bli övertaliga
under perioden 1998-2001. De
departementsområden som närmast berörs är
Försvars-, Finans-, Social-, Kommunikations-
och Inrikesdepartementens.
PROP. 1998/99:1
PROP. 1998/99:1
112
133
PROP. 1998/99:1
PROP. 1998/99:1
146
145
PROP. 1998/99:1
PROP. 1998/99:1
156
155