Post 5986 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1999/00:9 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Vissa punktskatte- och tullfrågor, m.m.
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 9
                
                
                
                Regeringens proposition 
1999/2000:9
Vissa punktskatte- och tullfrågor, m.m.
Prop. 
1999/2000:9
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 oktober 1999
Göran Persson
	Bosse Ringholm
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att regeringen i fråga om viss fartygslinje skall få 
medge undantag från de begränsningar som enligt lagen om 
proviantering av fartyg och luftfartyg gäller för den skattefria 
försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och Norge.
Vissa ändringar i bestämmelserna om förenklat ledsagardokument 
föreslås i lagarna om alkohol- och tobaksskatt. Syftet med ändringarna är 
att kunna tillämpa ett förenklat förfarande för näringsidkare som 
regelmässigt transporterar beskattade varor via Sverige eller något annat 
EU-land.
Vidare föreslås att straffbestämmelsen i fordonsskattelagen ändras så 
att det vid utdömande av ansvar för brukande av oskattat fordon skall 
krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
Ett EU-direktiv om kvalitetskrav på bensin och dieselolja genomförs i 
svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2000. Detta föranleder vissa 
justeringar av det befintliga miljöklassystemet. I samband därmed införs 
en ny miljöklass på bensin som oljebolagen har åtagit sig att introducera 
på marknaden så att den finns tillgänglig till kommande årsskifte. De 
differentierade skattesatser som har samband med dessa miljöklasser 
justeras. Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt, tjock 
eldningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den används för 
drift av motordrivna fordon.
Det föreslås också att enhetliga energiskattesatser för gasol, metan och 
naturgas införs i lagen om skatt på energi. Syftet är att dessa bränslen 
skall beskattas på samma sätt oberoende av användning. 
Den övergångsvis gällande begränsningsregeln avseende koldioxid-
skatteuttaget för den energiintensiva tillverkningsindustrin, den s.k. 1,2-
procentsregeln, föreslås gälla ytterligare ett år.
I propositionen föreslås att i lagen (1999:673) om skatt på avfall införs 
en avdragsrätt för biobränsleaskor med viss halt av radioaktivt cesium.
Vidare föreslås att den dröjsmålsränta som tas ut vid för sen betalning 
av tull och annan skatt och avgift som tas ut för varor vid import skall 
beräknas enligt bestämmelserna i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen 
(1997:483) i stället för enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift.
Ett förtydligande föreslås vad gäller möjligheten att utan skatte-
konsekvenser överföra en pensionsförsäkrings värde till en annan 
pensionsförsäkring. En justering föreslås också i lagen (1998:1600) om 
beskattningen vid överlåtelser till underpris när det gäller ombildning av 
sparbanker. 
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	6
2	Lagtext	7
2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregleringsavgifter	7
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om 
tobaksskatt	8
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om 
alkoholskatt	9
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen	10
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen	12
2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om 
punktskattekontroll av transporter m.m. av 
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter	14
2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om 
proviantering av fartyg och luftfartyg	15
2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om 
skatt på avfall	16
2.9	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)	18
2.10	Förslag till lag om ändring i miljöbalken	20
2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om 
skatt på energi	26
2.12	Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)	31
2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift	32
2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:604) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)	33
2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1600) om 
beskattningen vid överlåtelser till underpris	38
2.16	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000)	39
3	Ärendet och dess beredning	41
4	Förenklat förfarande för näringsidkare som  transporterar 
beskattade varor via Sverige	45
5	Privatinförsellagen anpassas till att  taxfreeförsäljningen inom 
EU har upphört	47
6	Skattefri försäljning ombord på färjor i trafik mellan Sverige 
och Norge	48
7	Ändringar i fordonsskattelagen	49
7.1	Straffbestämmelsen i fordonsskattelagen	49
7.2	Provkörning av fordon vid tillsyn enligt 
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning	50
8	Nya kvalitetskrav och justerade miljöklasser på bensin och 
dieselbränslen	51
8.1	Bakgrund	51
8.1.1	Europaparlamentets och rådets direktiv 
98/70/EG om kvaliteten på bensin och 
dieselbränslen och om ändring av rådets 
direktiv 93/12/EEG	51
8.1.2	Gällande svensk bränslelagstiftning	53
8.2	Anpassning av miljöklassystemet för bensin och  
dieselolja till nya EU-regler	53
9	Skattesatsjusteringar för de olika  miljöklasserna på bensin och 
dieselolja	56
10	Beskattning av eldningsolja som används för fordonsdrift	57
11	Enhetlig energiskatt för gasol, metan och naturgas oavsett 
användningsområde	58
12	Begränsning av koldioxidskatteuttaget  avseende företag i kalk- 
och cement- branscherna m.m.	61
13	Befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga askor	62
14	Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull	66
14.1	Bakgrund	66
14.2	Beräkningen av dröjsmålsräntan	68
14.3	Eftergift av dröjsmålsränta	69
15	Övriga frågor	70
15.1	Överföring av en pensionsförsäkrings värde till en 
annan pensionsförsäkring	70
15.2	Undantag från uttagsbeskattning vid ombildning av 
sparbank till bankaktiebolag	72
16	Finansiella effekter	73
17	Författningskommentar	75
17.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregleringsavgifter	75
17.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om 
tobaksskatt	75
17.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om 
alkoholskatt	75
17.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen	75
17.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen	76
17.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om 
punktskattekontroll av transporter m.m. av 
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter	76
17.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om 
proviantering av fartyg och luftfartyg	76
17.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om 
skatt på avfall	77
17.9	Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)	77
17.10	Förslaget till lag om ändring i miljöbalken	77
17.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om 
skatt på energi	78
17.12	Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)	79
17.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift	80
17.14	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:604) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)	80
17.15	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1600) om 
beskattningen vid överlåtelser till underpris	80
17.16	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000)	80
Bilaga 1	Förteckning över remissinstanser beträffande  
promemorian om beskattningen av gasol, metan och 
naturgas	82
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser beträffande  
promemorian om befrielse från avfallsskatt för  
cesiumhaltiga askor	83
Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag	84
Bilaga 4	Lagrådets yttrande	105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999	110
 Rättsdatablad	111
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter
2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel 
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen,
5. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid 
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
6. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av 
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,
7. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och 
luftfartyg,
8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i miljöbalken,
11. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
12 lag om ändring i tullagen (1994:1550),
13 lag om ändring i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift,
14. lag om ändring i lagen (1999:604) om ändring i 
kommunalskattelagen (1928:370),
15. lag om ändring i lagen (1998:1600) om beskattningen vid 
överlåtelser till underpris,
16. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap 2 § lagen (1984:151) om punktskatter 
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Vissa bestämmelser i denna lag 
gäller också för överlastavgift, 
fordonsskatt, växtförädlingsavgift, 
tillfällig förmögenhetsskatt, 
miljöavgift och skatt på 
alkoholdrycker och tobaksvaror 
enligt vad som föreskrivs i lagen 
(1972:435) om överlastavgift, 
vägtrafikskattelagen (1973:601), 
utsädeslagen (1976:298) och lagen 
(1986:1225) om tillfällig 
förmögenhetsskatt för 
livförsäkringsbolag, 
understödsföreningar och 
pensionsstiftelser, 
fordonsskattelagen (1988:327), 
lagen (1990:613) om miljöavgift 
på utsläpp av kväveoxider vid 
energiproduktion samt lagen 
(1994:1565) om beskattning av 
privatinförsel av alkoholdrycker 
och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen.
Vissa bestämmelser i denna lag 
gäller också för överlastavgift, 
fordonsskatt, växtförädlingsavgift, 
tillfällig förmögenhetsskatt, 
miljöavgift och skatt på 
alkoholdrycker och tobaksvaror 
enligt vad som föreskrivs i lagen 
(1972:435) om överlastavgift, 
vägtrafikskattelagen (1973:601), 
utsädeslagen (1976:298) och lagen 
(1986:1225) om tillfällig 
förmögenhetsskatt för 
livförsäkringsbolag, 
understödsföreningar och 
pensionsstiftelser, 
fordonsskattelagen (1988:327), 
lagen (1990:613) om miljöavgift 
på utsläpp av kväveoxider vid 
energiproduktion samt lagen 
(1994:1565) om beskattning av 
viss privatinförsel.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om 
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt 
dels att 26 a § skall upphöra att gälla,
dels att 26 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
26 §
När skattepliktiga varor för 
vilka skatt enligt denna lag har 
tagits ut skall levereras till ett 
annat EG-land, skall den som 
ansvarar för transporten upprätta 
ett förenklat ledsagardokument. 
Ledsagardokumentet skall åtfölja 
varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 28 §.
Den som ansvarar för en 
transport av beskattade varor skall 
upprätta ett förenklat 
ledsagardokument
1. vid transport till en 
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort 
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument 
som avses i första stycket skall 
åtfölja varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 28 §.
Förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument enligt första 
stycket 2 får ersättas av andra 
förenklade förfaranden.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om 
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt 
dels att 25 a § skall upphöra att gälla,
dels att 25 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §
När skattepliktiga varor för 
vilka skatt enligt denna lag har 
tagits ut skall levereras till ett 
annat EG-land, skall den som 
ansvarar för transporten upprätta 
ett förenklat ledsagardokument. 
Ledsagardokumentet skall åtfölja 
varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 27 §.
Den som ansvarar för en 
transport av beskattade varor skall 
upprätta ett förenklat 
ledsagardokument
1. vid transport till en 
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort 
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument 
som avses i första stycket skall 
åtfölja varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 27 §.
Förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument enligt första 
stycket 2 får ersättas av andra 
förenklade förfaranden.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av 
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1 
För resande som 
är bosatt i annat land än 
Sverige, eller
är bosatt i Sverige och där 
inresan sker med luftfartyg i 
yrkesmässig trafik eller 
utlandsvistelsen har varat längre 
än 20 timmar eller där varorna 
beskattats i annat land som är 
medlem i Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut 
till den del införseln uppgår till 
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt, 
oavsett vad som anges i första 
stycket, inte tas ut till den del 
införseln uppgår till högst 40 
cigaretter eller 20 cigarrer eller 
cigariller eller 100 gram röktobak.
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut 
till den del införseln uppgår till 
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in 
spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen 
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att 
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf 
gäller för resande som är bosatt i 
Sverige skall även gälla den som 
utför arbete på det fartyg eller 
luftfartyg som inresan sker med, 
även om denne är bosatt i annat 
land.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets 
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska 
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och 
produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas 
enligt lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av 
alkoholdrycker och tobaksvaror 
från land som är medlem i 
Europeiska unionen,
2. varor som skall beskattas 
enligt lagen (1994:1565) om 
beskattning av viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa 
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv-eller 
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och 
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4–6 §§ lagen (1988:950) om 
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), 
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om 
försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av 
åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det 
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, 
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för 
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller 
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i 
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel 
och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga 
varor.
7 §
För kontroll av att 
anmälningsskyldigheten enligt 
denna lag, eller att 
deklarationsskyldigheten enligt 
lagen (1994:1565) om beskattning 
av privatinförsel av 
alkoholdrycker och tobaksvaror 
från ett land som är medlem i 
Europeiska unionen, fullgjorts 
riktigt och fullständigt, samt för 
kontroll av att gällande villkor för 
in- eller utförsel av sådana varor 
som anges i 3 § 1 och 3–14 
uppfyllts, får en tulltjänsteman 
undersöka
För kontroll av att 
anmälningsskyldigheten enligt 
denna lag, eller att 
deklarationsskyldigheten enligt 
lagen (1994:1565) om beskattning 
av viss privatinförsel, fullgjorts 
riktigt och fullständigt, samt för 
kontroll av att gällande villkor för 
in- eller utförsel av sådana varor 
som anges i 3 § 1 och 3–14 
uppfyllts, får en tulltjänsteman 
undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan 
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och 
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett 
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första 
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende 
kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff 
för varusmuggling.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om 
punktskattekontroll av transporter m.m. av 
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskatte- 
kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- 
oljeprodukter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
5 §
Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt 
eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhändertagen 
alkohol- eller tobaksvara, skall Tullverket besluta om skatten på varan. 
Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar. 
Saknas tillräckliga uppgifter för 
att fastställa skatten får denna tas 
ut med ett belopp som framgår av 
1 § lagen (1994:1565) om beskatt- 
ning av privatinförsel av alkohol- 
drycker och tobaksvaror från land 
som är medlem i Europeiska 
unionen.
Saknas tillräckliga uppgifter för 
att fastställa skatten får denna tas 
ut med ett belopp som framgår av 
1 § lagen (1994:1565) om beskatt- 
ning av viss privatinförsel.
Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas 
av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs. 
 Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots 
anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som 
omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar 
skatten.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om 
proviantering av fartyg och luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av 
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Proviantering med obeskattade 
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse 
spritdrycker, vin eller starköl på 
fartygslinje mellan svensk hamn 
från norska gränsen i norr till och 
med Lysekil i söder och norsk 
hamn från och med Risör i väster 
till svenska gränsen i öster.
Proviantering med obeskattade 
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning 
ombord får inte avse spritdrycker, 
vin eller starköl på fartygslinje 
mellan svensk hamn från norska 
gränsen i norr till och med Lysekil 
i söder och norsk hamn från och 
med Risör i väster till svenska 
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20 
cigaretter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror 
per passagerare.
Regeringen får medge undantag 
från bestämmelserna i första och 
andra styckena i fråga om viss 
fartygslinje.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 
2. Den nya lydelsen av 6 § första stycket skall dock tillämpas för tid 
från och med den 1 juli 1999.
3. Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje stycket får 
omfatta tid från och med den 1 juli 1999.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om 
skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1999:673) om skatt på avfall 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på
1. avfall som
a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte 
heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,
b) använts för driften av anläggningen,
c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där 
åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring, 
2. förorenad jord från marksanering,
3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,
4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,
5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips 
deponeras, 
6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på 
grund av verksamhet vid Falu koppargruva,
7. asbesthaltigt avfall,
8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av 
järnmalmspellets,
9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,
10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av 
returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,
11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och 
natriumfosfat, 
12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,
13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,
14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,
15. slagger från metallurgiska processer,
16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och 
råjärn,
17. oljehaltigt glödskalsslam,
18. metallhydroxidslam,
19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid 
framställning av koppar, zink och bly,	
20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från 
framställning av aluminium,
21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av 
ferrolegeringar,
22. gjuterisand, 
23. avfall från rensprocessen vid 
upparbetning av återvunnet glas.
23. avfall från rensprocessen vid 
upparbetning av återvunnet glas,
24. biobränsleaska, vars halt av 
cesium-137 uppgår till minst fem 
kilobecquerel per kilogram och 
som förts in till en avfallsanlägg-
ning som uppfyller de krav som 
Statens strålskyddsinstitut fastlagt 
för deponering av sådan aska.
Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall 
som använts för mellantäckning.
Vid fastställandet av halten 
cesium-137 enligt första stycket 24 
skall askans torrvikt användas.
2.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 5, 79 och 81 §§ fordonsskattelagen 
(1988:327) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5 §
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas. 
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor 
eller motorredskap
tjänstevikten
buss, lastbil, tung terrängvagn 
eller annan släpvagn än 
påhängsvagn
totalvikten, dock högst den 
bruttovikt med vilken fordonet får 
föras på väg som hänförs till 
bärighetsklass 1 enligt 106 § 
vägtrafikkungörelsen (1972:603)
påhängsvagn
den del av fordonets totalvikt 
som vilar på dess fasta axel eller 
fasta axlar, dock högst den 
bruttovikt med vilken fordonet får 
föras på väg som hänförs till 
bärighetsklass 1 enligt 106 § 
vägtrafikkungörelsen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två 
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som 
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med 
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets 
totalvikt med sådan anordning.
Föreslagen lydelse
5 §
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas. 
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor 
eller motorredskap
tjänstevikten
buss, lastbil, tung terrängvagn 
eller annan släpvagn än 
påhängsvagn
totalvikten, dock högst den 
bruttovikt med vilken fordonet får 
föras på väg som hänförs till 
bärighetsklass 1 enligt 4 kap. 11 § 
trafikförordningen (1998:1276)
påhängsvagn
den del av fordonets totalvikt 
som vilar på dess fasta axel eller 
fasta axlar, dock högst den 
bruttovikt med vilken fordonet får 
föras på väg som hänförs till 
bärighetsklass 1 enligt 4 kap. 11 § 
trafikförordningen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två 
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som 
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med 
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets 
totalvikt med sådan anordning.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
79 §
Brukas ett fordon i strid mot 
64 § sedan fordonets 
registreringsskyltar har tagits om 
hand enligt 78 §, döms ägaren till 
böter eller fängelse i högst sex 
månader.
Till samma straff döms ägaren 
till ett avställt fordon som brukas, 
om fordonets registreringsskyltar 
har tagits om hand enligt 78 § och 
brukandeförbud skulle ha gällt för 
fordonet enligt 64 § om fordonet 
hade varit skattepliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i 
strid mot 64 §, döms ägaren till 
penningböter.
Om ägaren visar att han 
iakttagit vad som ankommit på 
honom för att hindra att fordonet 
brukades, är han fri från ansvar.
En ägare av ett fordon som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet 
brukar fordonet eller låter det 
brukas i strid mot 64 § sedan 
fordonets registreringsskyltar har 
tagits om hand enligt 78 §, döms 
till böter eller fängelse i högst sex 
månader.
Första stycket gäller även när 
ett avställt fordon brukas, om 
fordonets registreringsskyltar har 
tagits om hand enligt 78 § och 
brukandeförbud skulle ha gällt för 
fordonet enligt 64 § om fordonet 
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet 
brukar fordonet eller låter det 
brukas på annat sätt i strid mot 64 
§, döms till penningböter. 
81 §
Bestämmelserna i 79 § första- 
tredje styckena gäller även föraren, 
om han kände till att fordonet inte 
fick brukas. Detta gäller dock inte 
när fordonet provkörs vid 
besiktning eller inspektion enligt 
35 § fordonskungörelsen 
(1972:595).
Bestämmelserna i 79 § gäller 
även föraren, om han kände till att 
fordonet inte fick brukas. Detta 
gäller dock inte när fordonet 
provkörs vid besiktning, 
inspektion, tillsyn eller 
haveriundersökning enligt 35 § 
fordonskungörelsen (1972:595).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs  i fråga om miljöbalken
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 kap.
22 §
Bensin som är avsedd för 
motordrift eller uppvärmning och 
som innehåller högst 0,013 gram 
bly per liter vid 15ºC skall av den 
som tillverkar eller yrkesmässigt 
till Sverige för in sådan bensin 
delas in i och tillhandahållas i de 
miljöklasser som anges i bilaga till 
denna balk. 
Bensin som är avsedd för 
motordrift eller uppvärmning skall 
av den som tillverkar eller 
yrkesmässigt till Sverige för in 
sådan bensin delas in i och 
tillhandahållas i de miljöklasser 
som anges i bilaga 1 till denna 
balk. Bensin som är avsedd för 
motordrift och som omfattas av nr 
2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00 
32, 2710 00 34 eller 2710 00 36 i 
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG) 
2658/87, men som inte uppfyller 
miljöspecifikationerna i miljöklass 
2, får inte saluföras. 
Dieselbrännolja och fotogen, 
med undantag för flygfotogen, som 
är avsedd för motordrift skall av 
den som tillverkar eller 
yrkesmässigt till Sverige för in 
sådana motorbränslen delas in i 
och tillhandahållas i de 
miljöklasser som anges i bilaga 2 
till denna balk. Dieselbrännolja 
som omfattas av nr 2710 00 66 i 
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG) 
2658/87 och som är avsedd att 
användas i sådana motorfordon 
som avses i direktiv 70/220/EEG 
och 88/77/EEG, men som inte 
uppfyller miljöspecifikationerna för 
miljöklass 3, får inte saluföras. 
29 kap.
8 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller 
av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om 
överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits 
är straffbelagd, 
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar 
i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket, 
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom 
biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §, 
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt 
7 kap. 12 §, 
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta 
annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde 
meddelade med stöd av 7 kap. 20 §, 
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade 
med stöd av 7 kap. 22 §,
8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade 
med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §, 
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att 
sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §, 
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan 
befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller 
växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i 
enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten 
m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §, 
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet 
meddelade med stöd av 9 kap. 5 §, 
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna 
beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §, 
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 § 
första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket, 
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket, 
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, 
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid 
genteknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap. 
18 § andra stycket, 
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 § 
första stycket, 
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller 
införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,
21 a. förbud att saluföra bensin 
eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 
22 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska 
produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap. 
24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller 
bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §, 
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap. 
31 §, 
25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets 
förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import 
av vissa farliga kemikalier, senast ändrat genom kommissionens 
förordning (EG) nr 237/97 av den 27 juni 1997 eller att lämna uppgifter 
enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om 
bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen, 
26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning 
(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned 
ozonskiktet, 
27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i 
strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om 
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från 
Europeiska gemenskapen, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 
120/97 av den 20 januari 1997, 
28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som 
meddelats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 
december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom 
kontroll av handeln med dem, senast ändrat genom rådets förordning 
(EG) nr 938/97 av den 26 maj 1997 såvitt avser import till Sverige, 
export och reexport från Sverige, handel med artificiellt förökade växter, 
transport och transitering eller köp, försäljning och annan kommersiell 
åtgärd.
För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt 
23 kap. brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan 
ådömas enligt 1 eller 2 §.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Bilaga 1 till miljöbalken
Miljöklasser för bensin				Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1 
Motorbensin
Miljöklass 1 
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95
–
95
Motoroktantal, lägst
85
–
85
Ångtryck enligt Reid, högst 
kilopascal 
70a/95b
65
70a/95b 
Ångtryck enligt Reid, lägst 
kilopascal
45a/65b
50
–
Destillation:
– Förångat vid 70ºC, volymhalt 
procent
–
15–42
–
– Förångat vid 100ºC, lägst 
volymhalt procent                         
47a/50b  
46c
46
– Förångat vid 100ºC, högst 
volymhalt procent
–
72c
–
– Förångat vid 150ºC, lägst 
volymhalt procent
75
–
75
– Förångat vid 180ºC, lägst 
volymhalt procent
–
95
–
Slutkokpunkt, högst ºC
205
200
–
Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt 
procent
–
0,5
–
n-Hexan, högst volymhalt procent
–
0,5
–
Syre, högst masshalt procent
2,7
–
2,7
Oxygenater: 
– Metanol, högst volymhalt 
procent, stabiliseringsmedel måste 
tillsättas 
3
–
3
– Etanol, högst volymhalt procent, 
stabiliseringsmedel kan vara 
nödvändigt
5
–
5
– Isopropylalkohol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Tertiär-butylalkohol, högst 
volymhalt procent
7
–
7
– Isobutylalkolhol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Etrar som innehåller fem eller 
flera kolatomer per molekyl, högst 
volymhalt procent
15
–
15
Andra oxygenatere, högst 
volymhalt procent
10
–
10
Svavel, högst 
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar
–
–
Densitet vid 15ºC, 
kilogram per kubikmeter
–
680–720
–
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för 
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för 
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.
aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
 
bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
cOm temperaturökningen i intervallet 45–72 procent förångat understiger tio grader C 
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall 
ligga mellan 90ºC och 105ºC.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett 
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en volymhalt på 
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än 
vad som anges i denna bilaga får saluföras. 
eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den 
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i 
industriella specifikationer för motorbränslen.
Bilaga 2 till miljöbalken
Miljöklasser för dieselolja				Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst 
50
47
–
Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram 
per kubikmeter
800
800
–
Densitet vid 15ºC, högst kilogram 
per kubikmeter
820
820
845
Destillation: 
– begynnelsekokpunkt, lägst  C 
– vid 95 procent destillat, högst  C
180
285
180
295
–
360
Aromatiska kolväten, högst 
volymhalt procent
5
20
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst volymhalt procent
Inte mätbarb
0,1b
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst masshalt procent
–
–
11c
Svavel, högst 
milligram per kilogram
10
50
350
a Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade nomenklaturen 
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om 
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi 
dels att 2 kap. 6 § och 6 kap 8 a § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 1 § och 6 kap. 8 § skall ha följande 
lydelse,
dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om 
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.
2 kap.
1 § 
Nuvarande lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra 
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
 
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för
a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter
b) miljöklass 3
3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1
4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 –
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med
märkämnen eller ger 
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3
b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350 C,
tillhörig
miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3
miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3
miljöklass 3
2 138 kr per m3 
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur 2711 12 11–
2711 19 00
Gasol som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre 
per liter
1 kr 57 öre 
per liter
b) annat ändamål än som 
avses under a
145 kr per 
1 000 kg
1 112 kr per 
1 000 kg
1 257 kr per 
1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
6.
2711 11 00, 
2711 21 00
Naturgas som används 
för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
7.
2701, 2702 
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00–
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
Föreslagen lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra 
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
 
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för
a) miljöklass 1
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter
b) miljöklass 2
3 kr 64 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1
4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 –
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med
märkämnen eller ger 
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3
b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350 C,
tillhörig
miljöklass 1
1 624 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3
miljöklass 2
1 750 kr per m3
1 058 kr per m3
2 808 kr per m3
miljöklass 3 eller inte 
tillhör någon miljöklass
2 048 kr per m3 
1 058 kr per m3
3 106 kr per m3
4.
ur 2711 12 11–
2711 19 00
Gasol
145 kr per 
1 000 kg
1 112 kr per
1 000 kg
1 257 kr per
1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan 
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
6.
2711 11 00, 
2711 21 00
Naturgas 
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
7.
2701, 2702 
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00–
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som 
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets 
olika användningssätt.
För kalenderåret 1999 och 
efterföljande kalenderår skall de i 
första stycket angivna 
skattebeloppen räknas om enligt 
10 §.
För kalenderåret 2001 och 
efterföljande kalenderår skall de i 
första stycket angivna 
skattebeloppen räknas om enligt 
10 §.
5 §
Till miljöklass 1 hör oljor som 
beskattas enligt 1 § första stycket 3 
b och som har ett kokintervall 
(destillationsintervall) av olika 
bredd mellan 180 och 285 C vid 
95 procent destillat, en densitet 
mellan 800 och 820 kilogram per 
kubikmeter vid 15 C och 
innehåller högst 0,001 viktprocent 
svavel och högst 5 volymprocent 
aromatiska kolväten. Sådana oljor 
får inte innehålla klart mätbara 
polycykliska aromatiska kolväten 
och måttet på den naturliga 
tändvilligheten (cetanindex) får 
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor 
än sådana som avses i första 
stycket och som beskattas enligt 
1 § första stycket 3 b, om de har 
ett destillationsintervall av olika 
bredd mellan 180 och 295 C vid 
95 procent destillat, en densitet 
mellan 800 och 820 kilogram per 
kubikmeter vid 15 C och 
innehåller högst 0,005 viktprocent 
svavel och högst 20 volymprocent 
aromatiska kolväten. Halten 
polycykliska aromatiska kolväten 
får inte överstiga 0,1 
volymprocent och cetanindex får 
inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor 
som beskattas enligt 1 § första 
stycket 3 b.
Kraven för miljöklass 1 och 2 
för bränslen som beskattas enligt 
1 § första stycket 1 anges i bilaga 
1 till miljöbalken. 
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 
för dieselolja som beskattas enligt 
1 § första stycket 3 b anges i 
bilaga 2 till miljöbalken. Dessa 
krav tillämpas även för andra 
bränslen som beskattas enligt 
nämnda lagrum.
4 kap.
1 § 
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt 
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som 
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1–3 från ett annat EG-land till 
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall 
användas för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en 
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall 
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller 
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall 
betalas med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som 
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7 
tillämpas även i fråga om bränsle 
för vilket antingen ingen skatt har 
betalats eller skatt har betalats 
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, 
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används 
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken 
fartygstillstånd meddelats enligt 
fiskelagen (1993:787), när båten 
används för privat ändamål.
Vad som sägs i första stycket 7 
tillämpas även i fråga om bränsle 
för vilket antingen ingen skatt har 
betalats eller skatt har betalats 
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, 
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används 
för privat ändamål,
b) i båt för vilken 
fartygstillstånd meddelats enligt 
fiskelagen (1993:787), när båten 
används för privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall 
bränslet ger mindre än 85 
volymprocent destillat vid 350ºC . 
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet 
kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om 
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget 
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att 
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten 
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över 
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten 
ställa säkerhet för betalning av skatten.
6 kap.
8 §
Den som ansvarar för 
transporten av beskattat bränsle 
enligt 1 kap. 3 a § till en mottagare 
i ett annat EG-land skall upprätta 
ett förenklat ledsagardokument. 
Ledsagardokumentet skall följa 
bränslet under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid distansförsäljning enligt 9 §.
Den som ansvarar för en 
transport av beskattat bränsle som 
avses i 1 kap. 3 a § skall upprätta 
ett förenklat ledsagardokument,
1. vid transport till en 
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort 
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument 
som avses i första stycket skall 
följa bränslet under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid distansförsäljning enligt 9 §.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
2.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550) 
dels att ordet ”dröjsmålsavgift” i 33, 39 och 106 §§ skall bytas ut mot 
”dröjsmålsränta”,
dels att 30 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 §
Om tull inte betalas inom före- 
skriven tid, skall dröjsmålsavgift 
tas ut enligt lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift. 
Vad som föreskrivs i tullag- 
stiftningen om tull tillämpas även 
beträffande dröjsmålsavgift enligt 
första stycket. 
Bestämmelserna om dröjsmåls- 
ränta och befrielse från dröjsmåls- 
ränta i artikel 232 i förordningen 
(EEG) nr 2913/92 tillämpas även 
på annan skatt än tull och avgift 
som skall tas ut för varor vid 
import.
Dröjsmålsräntan skall beräknas 
på det sätt som anges i 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsräntan är minst 
100 kronor. Om det ursprungligen 
obetalda beloppet är mindre än 
100 kronor, får dröjsmålsränta 
dock endast tas ut med 
motsvarande belopp.
Vad som föreskrivs i tullag- 
stiftningen om tull tillämpas även 
beträffande dröjsmålsränta.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall 
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före 
ikraftträdandet. 
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift 
Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1997:484) om dröjsmåls- 
avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som är betalningsskyldig 
för skatt, tull, avgift eller ränta och 
som inte i rätt tid och på rätt sätt 
fullgör betalningsskyldigheten 
skall, i de fall det särskilt före- 
skrivs, betala en avgift (dröjsmåls- 
avgift) enligt de grunder som 
anges i denna lag.
Den som är betalningsskyldig 
för skatt, avgift eller ränta och som 
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör 
betalningsskyldigheten skall, i de 
fall det särskilt föreskrivs, betala 
en avgift (dröjsmålsavgift) enligt 
de grunder som anges i denna lag.
7 §
Ett beslut om dröjsmålsavgift 
får överklagas på det sätt som 
gäller för överklagande av beslut 
om den skatt, tull, avgift eller ränta 
som föranlett dröjsmålsavgiften.
Ett beslut om dröjsmålsavgift 
får överklagas på det sätt som 
gäller för överklagande av beslut 
om den skatt, avgift eller ränta 
som föranlett dröjsmålsavgiften.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall 
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före 
ikraftträdandet.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:604) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 § 
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1999:604) 
om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen 
(1999:604) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 31 §
1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av 
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, 
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av 
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av 
pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till 
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarför-
ordnande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till 
make eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarför-
ordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels 
kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till för-
säkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag 
eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte 
avser pensionsförsäkring enligt denna lag.
Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till 
andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevande-
pension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras 
vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen med-
delats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skatt-
skyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på 
pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med 
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om 
sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänste-
pensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med 
tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara 
för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås 
också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den 
anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för 
vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela 
avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall 
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans 
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande 
förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efter-
levandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet 
insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skatte-
myndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit närings-
verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. 
Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den 
efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i 
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande 
gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk 
person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning 
får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt 
lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får 
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under 
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra 
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den 
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än 
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensions-
belopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den 
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt 
planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen 
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-
sionsplan avses emellertid även
- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-
sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med mot-
svarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i 
förening med kreditförsäkring,
- pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller 
liknande garanti tecknats, samt
- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbets-
tagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) 
om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagar-
organisation.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än 
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende 
ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den 
försäkrade, vara förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så 
länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. 
Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet 
träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående 
stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, 
varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade 
varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller 
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av 
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå 
som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till 
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista 
meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och 
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå 
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med 
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efter-
levandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades 
död med följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får 
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då 
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra 
vid sistnämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år 
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på 
sådan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen 
upphöra senast när barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får 
endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt 
nionde och tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är 
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensions-
försäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom inne-
hålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte 
heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, 
som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan 
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som 
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller 
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i 
denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt 
lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett 
oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen 
inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett 
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga 
skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och 
försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten. 
Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller
1. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkrings-
tagarens tillgodohavande, eller
2. en överföring av hela för-
säkringens värde direkt till en 
pensionsförsäkring som försäk-
ringstagaren tecknar hos samma 
eller annan försäkringsgivare med 
samma person som försäkrad. 
Överföringen skall i så fall inte 
anses som ett belopp som enligt 
första stycket utgår på grund av 
pensionsförsäkring och inte heller 
som en betalning av avgift för 
pensionsförsäkring.
2. en överföring av hela 
pensionsförsäkringens värde direkt 
till en pensionsförsäkring som 
meddelats i en här i landet 
bedriven försäkringsrörelse för 
vilken skattskyldighet föreligger 
enligt lagen (1990:661) om 
avkastningsskatt på pensionsmedel 
respektive lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt och som 
försäkringstagaren tecknar i 
samband med överföringen hos 
samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person 
som försäkrad. Överföringen skall 
i så fall inte anses som ett belopp 
som enligt första stycket utgår på 
grund av pensionsförsäkring och 
inte heller som en betalning av 
avgift för pensionsförsäkring.
Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevande-
pension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs 
från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den 
försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs 
avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för inbetalda premier. 
Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt 
premier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i 
utlandet utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid 
beskattningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den 
försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får, 
om särskilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att 
försäkring meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast 
driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en för-
säkring beskattats som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan 
försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensions-
försäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring 
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av 
försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring 
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet 
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av 
försäkring som huvudförsäkringen.
 För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband 
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av 
arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten 
om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till 
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller 
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med 
annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande 
belopp, bortses i fråga om försäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket 
klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) från sådana förändringar av 
beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt 
tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt 
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte 
överklagas.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 
januari 2000 och tillämpas första 
gången vid 2001 års taxering. Vad 
som sägs i de nya föreskrifterna 
om försäkringsavtalet och försäk-
ringstekniska riktlinjer gäller 
under åren 2000 och 2001 i stället 
försäkringstekniska grunder när 
försäkringsgivaren tillämpar punk-
ten 2 av övergångsbestämmelserna 
till lagen (1999:600) om ändring i 
försäkringsrörelselagen 
(1982:713).
Denna lag träder i kraft den 31 
december 1999 och tillämpas för-
sta gången vid 2001 års taxering. 
Vad som sägs i de nya före-
skrifterna om försäkringsavtalet 
och försäkringstekniska riktlinjer 
gäller under åren 2000 och 2001 i 
stället försäkringstekniska grunder 
när försäkringsgivaren tillämpar 
punkten 2 av övergångsbestäm-
melserna till lagen (1999:600) om 
ändring i försäkringsrörelselagen 
(1982:713).
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1600) om 
beskattningen vid överlåtelser till underpris
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1998:1600) om beskattningen vid 
överlåtelser till underpris skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, eller ett 
handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en 
svensk ideell förening får inte vara 
förvärvare. En ideell förening som 
är skattskyldig för all sin 
verksamhet får dock förvärva en 
tillgång från en annan ideell 
förening. 
En svensk stiftelse eller en 
svensk ideell förening får inte vara 
förvärvare. En stiftelse får dock 
vid ombildning av sparbank till 
bankaktiebolag enligt  8 kap. 
sparbankslagen (1987:619) 
förvärva aktier i bankaktiebolaget. 
Vidare får en ideell förening som 
är skattskyldig för all sin 
verksamhet förvärva en tillgång 
från en annan ideell förening. 
                                     
Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.
2.16 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 23 kap. 14 § och 58 kap. 18 § 
inkomstskattelagen (1999:000) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2
Föreslagen lydelse
23 kap.
14 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, eller ett 
svenskt handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en 
svensk ideell förening får inte vara 
förvärvare. En förening som inte 
omfattas av undantag från 
skattskyldighet i 7 kap. får dock 
förvärva en tillgång från en annan 
ideell förening. 
En svensk stiftelse eller en 
svensk ideell förening får inte vara 
förvärvare. En stiftelse får dock 
vid ombildning av sparbank till 
bankaktiebolag enligt 8 kap.  
sparbankslagen (1987:619) 
förvärva aktier i bankaktiebolaget. 
Vidare får en förening som inte 
omfattas av undantag från 
skattskyldighet i 7 kap. förvärva 
en tillgång från en annan ideell 
förening. 
58 kap.
18 §
En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta 
kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av 
prisbasbeloppet. Återköp får också ske om
1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och
3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske 
enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp 
medges av skattemyndigheten.
Bestämmelserna i detta kapitel 
hindrar inte återbetalning enligt 13 
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande. 
De hindrar inte heller en över-
föring av hela försäkringens värde 
direkt till en pensionsförsäkring 
som försäkringstagaren tecknar 
hos samma eller annan försäk-
ringsgivare med samma person 
som försäkrad. Överföringen skall 
i så fall inte anses som pension 
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 
och inte heller som en betalning av 
premier för pensionsförsäkring.
Bestämmelserna i detta kapitel 
hindrar inte återbetalning enligt 13 
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande. 
De hindrar inte heller en över-
föring av hela pensionsförsäk-
ringens värde direkt till en annan 
pensionsförsäkring än som avses i 
5 § om försäkringstagaren tecknar 
den i samband med överföringen 
hos samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person 
som försäkrad. Överföringen skall 
i så fall inte anses som pension 
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 
och inte heller som en betalning av 
premier för pensionsförsäkring.
3 Ärendet och dess beredning
Frågor med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU har upphört
Den 1 juli 1999 upphörde den skattefria försäljningen vid resor inom EU. 
I samband därmed trädde en rad lagändringar i kraft vars syfte var att 
anpassa lagen (1994:1563) om tobaksskatt (tobaksskattelagen), lagen 
(1994:1564) om alkoholskatt (alkoholskattelagen) och 
mervärdesskattelagen (1994:200) till den nya situationen. Utöver dessa 
ändringar infördes en ny lag (1999:445) om exportbutiker och en ny lag 
(1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg 
(provianteringslagen). Förslagen lades fram i prop. 1998/99:86 Ändrade 
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör. I 
propositionen uttalade regeringen att den avsåg att överväga möjligheten 
att ingå bilaterala överenskommelser med andra EU-länder om 
förenklade förfaranden för näringsidkare som regelbundet och ofta 
transporterar varor mellan två orter i ett EU-land via ett annat EU-land 
(s. 65). Därefter har Danmark och Storbritannien kontaktat 
Finansdepartementet och uttryckt önskemål om att träffa sådana 
överenskommelser. Mot den bakgrunden föreslås vissa ändringar i 
tobaksskattelagen och alkoholskattelagen i syfte att möjliggöra 
överenskommelser om förenklade förfaranden.
Med anledning av att Tullverket har påpekat att regeringen enligt 
provianteringslagen, till skillnad från tidigare lagstiftning, saknar 
möjlighet att medge dispens från de begränsningar som gäller för den 
skattefria försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och 
Norge tar regeringen upp även denna fråga.
Dessutom föreslås vissa justeringar i lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land 
som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen) med 
anledning av att den skattefria försäljningen vid resor inom EU har 
upphört.
Förslagen har utformats i samråd med Riksskatteverket och Tullverket, 
som inte har haft något att invända i sak.
Fordonsskatt
Den 1 juli 1994 ändrades 1 kap. 2 § brottsbalken på så sätt att stadgandet 
om att i balken beskriven gärning skall, om inte annat sägs, anses som 
brott endast om den begås uppsåtligen görs generellt tillämpligt, dvs. 
även specialstraffrätten omfattas av detta stadgande.
I en övergångsbestämmelse anges att lagändringen skall tillämpas på 
samtliga straffbestämmelser i annan lag eller författning än brottsbalken 
först från och med den 1 juli 1999. Eftersom giltighetstiden för den 
nämnda övergångsbestämmelsen numera löpt ut tar regeringen upp 
frågan om det vid utdömande av ansvar för brukande av obeskattat 
fordon enligt 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall krävas uppsåt 
eller om det även bör utdömas ansvar vid oaktsamhet.
Vägverket har i en skrivelse till Kommunikationsdepartementet påtalat 
att verket inte har rätt att provköra fordon vid haveristudier eller 
marknadskontroller enligt EU:s produktdirektiv om fordonet inte får 
brukas enligt fordonsskattelagen på grund av obetald skatt. Vägverket har 
föreslagit att fordonsskattelagen skall ändras så att det blir tillåtet att 
bruka ett fordon, trots att brukandeförbud gäller, vid tillsyn enligt 
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning. I propositionen föreslår 
regeringen en sådan ändring.
Förslaget om ändring i fordonsskattelagen har utarbetats i samråd med 
Riksskatteverket och Vägverket samt vad gäller ändringen i 
straffbestämmelsen även Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen.
Energiskatt
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (EGT L 350 
28.12.1998 s. 58, Celex 398 L 0070) om kvaliteten på bensin och 
dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG skall 
genomföras i svensk lagstiftning genom ändringar i miljöbalken. 
Direktivet har föregåtts av ett omfattande arbete inom det s.k. Auto/oil-
programmet som syftar till skärpningar av avgasutsläppen från 
motorfordon och kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivet 
medför vidare att det befintliga miljöklassystemet för bensin och 
dieselolja behöver justeras. Dessutom införs en ny miljöklass på bensin 
som är ett resultat av överläggningar mellan Naturvårdsverket och 
Svenska Petroleum Institutet (SPI) som initierades av ett uppdrag till 
Naturvårdsverket i regeringens regleringsbrev i december 1996. Verket 
rapporterade uppdraget i januari 1998 (dnr M98/56/7).
Förslaget om att beskatta tjock eldningsolja som används för 
fordonsdrift har föranletts av en skrivelse från Riksskatteverket den 22 
februari 1999. Skrivelsen har remitterats till Tullverket och SPI. 
Tullverket hade inte någon erinran mot förslaget att utvidga 
tillämpningsområdet för lagen om skatt på energi. SPI ansåg att en 
märkning av eldningsoljan inte var motiverad och hade ett förslag till 
teknisk lösning.
Skattelättnader för naturgas som drivmedel tillämpas i dag genom s.k. 
pilotprojektsdispenser, som efter ansökan meddelats de skattskyldiga i 
särskilda regeringsbeslut med stöd av 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om 
skatt på energi, LSE. Tre företag, som svarar för i princip all distribution 
av naturgas som drivmedel i Sverige, har för perioden 1995 - 1999 på 
detta sätt beviljats nedsättning av energiskatten till en nivå som 1995 
motsvarade den energiskatt som gällde för naturgas som användes för 
uppvärmningsändamål. För de efterföljande åren har skattesatsen 
justerats i förhållande till konsumentprisindex. Vid beredning av 
bolagens förnyade ansökningar om pilotprojektsdispenser för kommande 
perioder har behovet av en mer långsiktig och permanent skattelösning 
för naturgasens del uppmärksammats. Dessa synpunkter gör sig gällande 
även för gasol och metan.
Mot bakgrund av de förhållanden som redogjorts för ovan har inom 
Finansdepartementet utarbetats en promemoria om införandet av enhet-
liga energiskattesatser för gasol, metan och naturgas. Promemorians 
lagförslag är detsamma som regeringens. Promemorian har 
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. 
En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i 
Finansdepartementet (dnr Fi1999/1215).
Cementa AB och Svenska Kalkföreningen har i separata framställ-
ningar till regeringen den 16 resp. 23 februari 1999 hemställt att 
giltigheten av den i dag övergångsvis gällande begränsningsregeln för 
koldioxidskatteuttaget inom den energiintensiva tillverkningsindustrin, 
den s.k. 1,2-procentsregeln, förlängs med åtminstone tre år.
Lagförslagen om ändringar i miljöbalken och lagen om skatt på energi 
har under hand beretts med Riksskatteverket, SPI och Naturvårdsverket. 
Hänsyn till deras synpunkter har tagits i det slutliga förslaget.
Avfallsskatt
Riksdagen har beslutat att en ny lag om skatt på avfall skall träda i kraft 
den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20, rskr. 
1998/99:258, SFS 1999:673). Regeringen hade i propositionen bedömt 
att skatt borde tas ut även på biobränsleaska med hög halt av radioaktivt 
cesium. Skatteutskottet ansåg dock vid sin behandling att det borde 
finnas en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska och föreslog att 
regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser 
detta syfte. Riksdagen gav genom sitt beslut i den delen regeringen detta 
till känna.
En promemoria om befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga askor 
har utarbetats inom Finansdepartementet. Promemorians lagförslag är i 
allt väsentligt detsamma som regeringens. I promemorian föreslås att 
avfallsskatt inte skall tas ut på biobränsleaska, som innehåller minst 5 
kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska och som förts in till en 
avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut 
beslutat för att deponering av sådan aska skall få ske där. Promemorian 
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i 
bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i 
Finansdepartementet (dnr Fi1999/2332).
Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull
Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1996 
tillkallade det statsråd som har ansvar för tullväsendet en särskild 
utredare med uppdrag att göra en översyn av den tullagstiftning som 
faller inom Finansdepartementets ansvarsområde (dir. 1996:103). 
Utredningen, som antog namnet Tullagsutredningen (Fi 1997:03), har 
avlämnat delbetänkandet SOU 1998:127 Tullagens överklaganderegler 
m.m. vid en omorganisation av Tullverket i oktober 1998 samt slut- 
betänkandet SOU 1999:54 En ny tullag i maj 1999. 
Enligt artikel 232 i rådets förordning (EEG) 2913/92 av den 12 oktober 
1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen),  
skall dröjsmålsränta debiteras när tullbeloppet inte har betalats inom 
föreskriven tid. I 30 § tullagen (1994:1550) anges, att om tull inte betalas 
inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) 
om dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen föreslog i en framställning till 
regeringen den 3 juli 1997 bl.a. att 30 § tullagen skulle ändras på så sätt 
att en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen  
skattebetalningslagen (1997:483) skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift 
enligt lagen om dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan 
skatt eller avgift som tas ut enligt tullagstiftningen. Styrelsen anförde 
bl.a. att tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om dröjsmålsavgift 
ibland leder till oskäligt höga dröjsmålsavgifter, särskilt vid korta 
dröjsmål. Styrelsen föreslog också att bestämmelser skulle införas som 
ger styrelsen möjlighet att medge befrielse från kostnadsränta beträffande 
annan skatt än tull och avgift som tas ut på varor vid införsel om det 
finns synnerliga skäl. Regeringen överlämnade genom beslut den 16 
oktober 1997 (Dnr Fi98/1418) ärendet till Tullagsutredningen. 
Tullagsutredning har behandlat Generaltullstyrelsens framställning i 
sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår att det i den nya tullagen tas in 
en bestämmelse av vilken det framgår dels att betämmelserna om 
dröjsmålsränta i artikel 232 gäller även beträffande annan skatt som tas 
ut vid import, dels att dröjsmålsränta skall beräknas enligt 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen.
Tullagsutredningens slutbetänkande har under sommaren remitterats 
till ett stort antal remissinstanser. Med hänsyn till omfattningen av 
lagstiftningsärendet kommer proposition kunna lämnas tidigast under 
våren 2000. Frågorna om dröjsmålsränta har ansetts vara av sådan natur 
att de bör behandlas redan nu i höst.
Övriga frågor
Ett förtydligande föreslås i kommunalskattelagen (1928:370) och i den 
av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna inkomstskattelagen vad 
gäller möjligheten att göra överföringar mellan pensionsförsäkringar. 
Vidare föreslås en justering i lagen (1998:1600) om beskattningen vid 
överlåtelser till underpris respektive i 23 kap. om underprisöverlåtelser i 
den föreslagna inkomstskattelagen. Justeringen innebär att reglerna också 
skall tillämpas i fråga om stiftelser vid ombildning av sparbanker till 
bankaktiebolag. 
Förslagen har upprättats inom Finansdepartementet och synpunkter på 
dessa förslag har under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 september 1999 att inhämta Lagrådets 
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns 
i bilaga 4. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad 
Lagrådet förordat.
Skyldigheten att betala dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull och 
möjligheterna till eftergift av räntan framgår av artikel 232 i tullkodexen. 
De föreslagna ändringarna av de svenska bestämmelserna om 
dröjsmålsränta innebär i sak endast att grunden för beräkning av räntan 
ändras. Den bestämmelse som enligt föreslaget skall ligga till grund för 
beräkningen av dröjsmålsräntan, 19 kap. 8 § skattebetalningslagen, har 
redan granskats av Lagrådet under arbetet med utformningen av 
skattebetalningslagen. Regeringen finner därför att den aktuella frågan 
om dröjsmålsränta är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande i 
denna fråga skulle sakna betydelse. Övriga föreslagna lagändringar är av 
sådan lagteknisk enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna 
betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats beträffande nyss 
nämnda lagförslag.
4 Förenklat förfarande för näringsidkare som 
transporterar beskattade varor via Sverige
Regeringens förslag: Förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument för nationella transporter via andra EU-länder får 
ersättas av andra förenklade förfaranden. 
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade 
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör 
redogjorde regeringen för hur gällande skatteregler bör tolkas om 
alkohol- och tobaksvaror säljs ombord på fartyg och luftfartyg. I korthet 
innebär tolkningen att för varor som tas ombord i Sverige utgår svensk 
skatt. För varor som tas ombord i ett annat medlemsland gäller det 
landets skatt. Om varorna i det senare fallet säljs på svenskt territorium 
skall svensk skatt tas ut men om sådan försäljning inte sker utlöses ingen 
beskattning i Sverige. Sistnämnda slutsats bygger på en tolkning av 
artikel 7 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om 
allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning 
och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 
392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet.
Färjerederier och flygbolag som vill undvika att betala svensk 
punktskatt för varor som tagits ombord i ett annat EU-land måste alltså 
upphöra med försäljningen innan fartyget når svenskt territorium. Även 
om försäljning inte sker i destinationslandet innebär förflyttningen av 
varorna ett krav på att ledsagardokument skall upprättas. Av punkten 7 i 
artikel 7 i cirkulationsdirektivet framgår nämligen att när 
punktskattepliktiga varor som redan frisläppts för konsumtion i en 
medlemsstat skall flyttas till en bestämmelseort i samma medlemsstat via 
en annan medlemsstats territorium skall de åtföljas av ett förenklat 
ledsagardokument. I punkten 8 finns ytterligare krav för sådana 
leveranser.
Emellertid finns i punkten 9 en möjlighet att underlätta hanteringen i 
nu angivna fall. Där föreskrivs att om punktskattepliktiga varor ofta och 
regelbundet flyttas på det sätt som anges i punkten 7 kan 
medlemsstaterna, genom bilaterala avtal, tillåta förenklingar som avviker 
från punkterna 7 och 8. I prop. 1998/99:86 Ändrade skatteregler med 
anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör uttalade 
regeringen att den avsåg att överväga denna möjlighet och ta kontakt med 
i vart fall de medlemsländer dit en mer omfattande trafik förekommer för 
att diskutera sådana avtal. Hittills har kontakter tagits med Danmark och 
Storbritannien. Båda dessa länder har uttryckt önskemål om att ingå 
bilaterala avtal om förenklingar som avviker från kravet på förenklat 
ledsagardokument vid nationella transporter via ett annat EU-land.
Enligt 26 a § lagen om tobaksskatt och 25 a § lagen om alkoholskatt 
skall transporter av beskattade varor till en svensk ort via ett annat EU-
land åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Bestämmelserna är 
endast tillämpliga i fall varorna har beskattats i Sverige. Lagarna om 
alkohol- och tobaksskatt uppställer alltså inga krav på att varor som t.ex. 
beskattats i Danmark och som därefter transporteras mellan två danska 
orter via Sverige skall åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. 
För att Sverige skall kunna ingå bilaterala överenskommelser om 
förenklingar i enlighet med punkten 9 i artikel 7 cirkulationsdirektivet 
måste det finnas regler som gör det möjligt för berörda näringsidkare att 
använda andra förfaranden än förfarandet med förenklat 
ledsagardokument. Lagrådet har anfört att det inte behövs något 
uttryckligt bemyndigande från riksdagen för att regeringen skall kunna 
meddela föreskrifter om förenklade ledsagardokument. Regeringen delar 
denna bedömning. I lagarna om tobaksskatt och alkoholskatt finns dock 
uttryckliga regler om förenklat ledsagardokument. Eftersom lag endast 
får ändras genom lag måste i lagarna finnas uttryckliga regler om 
möjligheten att använda andra förfaranden än det i lagarna föreskrivna. I 
enlighet med vad Lagrådet anfört föreslår därför regeringen att det i 
aktuella lagar tas in bestämmelser om att vid nationella transporter via 
andra EU-länder får förfarandet med förenklat ledsagardokument ersättas 
av andra förenklade förfaranden.
Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) är behörigheten att ingå 
internationella överenskommelser förbehållen regeringen. Som framgår 
av 10 kap. 2 § RF krävs i vissa fall att riksdagen godkänner en 
överenskommelse. Fordras exempelvis en lagändring eller anslagsbeslut 
för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt 
överenskommelsen, måste regeringen inhämta riksdagens godkännande. 
Dessutom krävs att riksdagen godkänner överenskommelser av större 
vikt, även om de inte förutsätter någon åtgärd inom riksdagens 
behörighetsområde.
Genom att förfarandet med förenklat ledsagardokument föreslås få 
ersättas med andra förenklade förfaranden vad gäller nationella 
transporter via andra EU-länder krävs ingen lagändring för att Sverige 
skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt en sådan överenskommelse 
som avses i artikel 7.9 i cirkulationsdirektivet. Något anslagsbeslut krävs 
inte heller för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt en 
sådan överenskommelse. Med hänsyn till det nu sagda och till att fråga 
inte är om överenskommelser av större vikt krävs inte riksdagens 
godkännande. När så är fallet kan regeringen enligt 10 kap. 3 § RF 
uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå internationella 
överenskommelser. Regeringen har för avsikt att uppdra åt 
Riksskatteverket att ingå nu aktuella överenskommelser.
Som tidigare nämnts uppställer lagarna om alkohol- och tobaksskatt 
inga krav på förenklat ledsagardokument när varor, som beskattats i ett 
annat EU-land, transporteras till en ort i detta land via Sverige. Det kan 
t.ex. röra sig om ett färjerederi som provianterar varor i Tyskland och 
säljer dessa på en färjelinje mellan Sverige och Tyskland. I sådana fall 
tas inte svensk punktskatt ut om rederierna väljer att stoppa försäljningen 
innan färjan når svenskt territorium, vilket rederierna förmodligen gör 
eftersom de tyska punktskatterna är betydligt lägre än de svenska. När 
varor regelbundet transporteras via Sverige på nu angivet sätt skulle 
kontrollen av att inga varor säljs på svenskt territorium underlättas om 
beskattningsmyndigheten hade uppgift om vilka aktörer som 
transporterar varor via Sverige. I lagrådsremissen föreslogs därför att 
regeringen skulle bemyndigas att meddela föreskrifter om 
anmälningsskyldighet för den som transporterar varor, som beskattats i 
ett annat EU-land, till en ort i detta land via Sverige. Lagrådet har dock 
anfört att eftersom anmälningsskyldigheten inte är sanktionerad kan 
regeringen besluta om dylika föreskrifter utan bemyndigande från 
riksdagen. Regeringen delar denna bedömning. Regeringen kommer 
alltså att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i nu aktuella fall 
eller överlåta åt Riksskatteverket att meddela föreskrifter i ämnet.
Förslagen föranleder ändringar i 26 § lagen om tobaksskatt och i 25 § 
lagen om alkoholskatt. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 
1 januari 2000.
5 Privatinförsellagen anpassas till att 
taxfreeförsäljningen inom EU har upphört
Regeringens förslag: Lagen om beskattning av privatinförsel av 
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen anpassas till att taxfreeförsäljningen inom EU upphörde den 1 
juli 1999.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphörde 
taxfreeförsäljningen inom EU. Det innebär att det inte längre är möjligt 
att köpa alkoholdrycker och tobaksvaror utan skatt vid resor till andra 
EU-länder. I 2 § lagen om beskattning av privatinförsel av 
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen (privatinförsellagen) görs skillnad mellan personer som är 
bosatta i Sverige och personer som inte är det. För att personer som är 
bosatta i Sverige skall få föra in varor som köpts skattefritt krävs 
antingen att inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller att 
utlandsvistelsen har varat längre än 20 timmar. Några sådana 
begränsningar finns inte för personer som är bosatta utanför Sverige. 
Syfte med nuvarande ordning är att begränsa svenskars möjlighet att 
handla taxfree vid kortare utlandsresor med fartyg. Sedan den 1 juli 1999 
kan dock den som reser till Sverige från ett annat EU-land inte förvärva 
obeskattade varor. Den skillnad som görs i privatinförsellagen mellan 
personer som är bosatta i Sverige och personer som inte är det har alltså 
spelat ut sin roll och bör därför tas bort. Detta uppnås genom en ändring i 
2 § andra stycket privatinförsellagen.
Enligt privatinförsellagen skall vad som gäller för person som är bosatt 
i Sverige även gälla den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg 
som inresan sker med, även om denne är bosatt i ett annat land. Eftersom 
skillnaden tas bort mellan personer som är bosatta i Sverige och personer 
som inte är det bör även denna bestämmelse utgå.
För tydlighetens skull bör nämnas att eftersom Åland inte tillhör EG:s 
skatteområde kan skattefri försäljning fortfarande ske ombord på resor 
mellan Sverige och Åland (se prop. 1998/99:86 s. 36). För den som varit 
på Åland gäller dock lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import 
(se 1 kap. 3 §). När det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror framgår av 
3 kap. 8 § nämnda lag att frihet från skatt kan medges en resande som är 
bosatt i Sverige endast om inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig 
trafik eller om utlandsvistelsen varit längre än 20 timmar eller om 
varorna beskattats i Åland. Dessa begränsningar kommer alltså även i 
fortsättningen att gälla för personer som kommer till Sverige från Åland.
De nu föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
6 Skattefri försäljning ombord på färjor i trafik 
mellan Sverige och Norge
Regeringens förslag: Regeringen ges befogenhet att i fråga om viss 
fartygslinje medge undantag från de begränsningar som gäller för den 
skattefria försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och 
Norge.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade 
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör 
bedömde regeringen att den nordiska provianteringsöverenskommelsen 
har spelat ut sin roll när det gäller att begränsa den skattefria 
försäljningen på resor mellan å ena sidan Sverige och Danmark och å 
andra sidan Sverige och Finland och att överenskommelsen därför på sikt 
bör sägas upp. Däremot ansåg regeringen att överenskommelsen 
fortfarande har aktualitet när det gäller fartygstrafiken till Norge. De 
begränsningar i förhållande till Norge som följer av överenskommelsen 
fördes därför över från förordningen (1994:1694) om viss proviantering 
m.m. till den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg (se 
prop. 1998/99:86, s. 76-77)
Den nordiska provianteringsöverenskommelsen (NPÖ) mellan 
Danmark, Finland, Norge och Sverige har gällt sedan år 1969. Vilka 
obeskattade varor som får provianteras i syfte att försäljas från kiosker 
eller liknande försäljningsställen ombord regleras i artikel 3 och beror på 
om det är fråga om en kort eller lång rutt. Till korta rutter räknas rutter i 
Öresund och vissa rutter mellan Sverige och Norge. På korta rutter får 
proviantering endast ske med tobaksvaror, choklad och konfektyrer. På 
andra rutter kan spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60 
volymprocent, vin, öl, tobaksvaror, cigarrettpapper, choklad- och 
konfektyrvaror och parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel 
provianteras. Dessa begränsningar finns sedan den 1 juli 1999 i 6 § lagen 
om proviantering av fartyg och luftfartyg.
Enligt förordningen om viss proviantering m.m. fick regeringen medge 
dispens från de begränsningar som gäller för korta rutter mellan Sverige 
och Norge. Det finns ingen färjelinje mellan Sverige och Norge som 
meddelats dispens enligt provianteringsförordningen. Däremot finns det 
ett beslut från 1987 i vilket regeringen medger att färjelinjen Sandefjord-
Strömstad behandlas som en lång rutt enligt artikel 3 i NPÖ. 
Övergångsbestämmelserna till provianteringsförordningen kan tolkas på 
så sätt att beslutet skall fortsätta att gälla som ett medgivande om 
undantag från begränsningarna i provianteringsförordningen.
Den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg innehåller 
emellertid ingen befogenhet för regeringen att medge undantag från de 
begränsningar som enligt 6 § nämnda lag gäller för korta rutter mellan 
Sverige och Norge. Beslutet från 1987 förhandlades fram tillsammans 
med Norge, dvs. även den norska regeringen har i ett beslut från samma 
år medgett undantag från de begränsningar som följer av NPÖ. Mot den 
bakgrunden är det inte lämpligt att Sverige ensidigt väljer att avskaffa 
möjligheten att få dispens från begränsningarna för korta rutter. Det kan i 
och för sig finnas skäl att ta kontakt med Norge för att diskutera den 
framtida utformningen av provianteringsbestämmelserna för trafiken 
mellan länderna. I avvaktan på resultatet av sådana diskussioner bör dock 
regeringen i likhet med vad som tidigare gällt få befogenhet att medge 
dispens från begränsningarna för korta rutter. En bestämmelse härom bör 
därför införas i 6 § lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. 
Eftersom dispens bör kunna medges från och med den 1 juli 1999 bör det 
i övergångsbestämmelserna föreskrivas att dispenser som regeringen 
meddelar får omfatta tid från och med nämnda datum.
7 Ändringar i fordonsskattelagen
7.1 Straffbestämmelsen i fordonsskattelagen
Regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas om ett 
fordon brukats utan att fordonsskatten betalats skall krävas att det 
föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
Skälen för regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas 
för en straffbar gärning krävs en beskrivning av gärningsmannens 
förhållande till gärningen. En gärning kan utföras med vetskap om att 
detta är straffbart. I sådana fall föreligger uppsåt. Vid åtskilliga brott 
krävs det emellertid inte uppsåt utan det räcker med att gärningsmannen 
har varit oaktsam. Vid strikt ansvar kan ansvar utdömas även om varken 
uppsåt eller oaktsamhet skulle föreligga.
I avsnitt 3 ovan anförs att det i 1 kap. 2 § brottsbalken numera 
presumeras att det krävs uppsåt för att kunna utdöma ansvar även i 
specialstraffrätten. För det fall lagstiftaren vill att oaktsamhet skall vara 
tillräckligt för att ansvar skall kunna utdömas i en specialstraffrättslig 
bestämmelse måste således detta särskilt anges i straffbestämmelsen. 
I 79 § fordonsskattelagen anges att för det fall ett fordon brukas utan 
att skatten betalats kan ansvar utdömas och en påföljd ges i form av böter 
eller fängelse. Det anges emellertid inte om det krävs uppsåt eller 
oaktsamhet för att kunna utdöma ansvar. Bestämmelsen har närmast 
tillämpats som om strikt ansvar förelegat. Straffbestämmelsen i 79 § 
fordonsskattelagen bör utformas i enlighet med de nya principerna som 
framgår av 1 kap. 2 § brottsbalken. Det finns dock inte skäl att avvika i 
någon större utsträckning från den tidigare tillämpningen av 
straffbestämmelsen. Ett krav på uppsåt för att ansvar skall kunna 
utdömas får således anses vara för högt ställt. Regeringen anser att 
ansvar vid brukande av obeskattat fordon skall kunna utdömas även vid 
oaktsamhet. För att ansvar skall kunna utdömas om ett fordon brukats 
utan att fordonsskatten betalats skall därför krävas att det föreligger 
uppsåt eller oaktsamhet.
I fjärde stycket i 79 § fordonsskattelagen anges att om ägaren visar att 
han iakttagit vad som ankommer på honom för att hindra att fordonet 
brukas, är han fri från ansvar. Detta stycke skall ses i ljuset av att ansvar, 
innan detta stycke tillkom, utdömdes oavsett förhållandena i det enskilda 
fallet. Fjärde stycket infördes för att undvika oskäliga resultat med ett 
strikt ansvar. Eftersom ansvaret inte längre skall vara strikt, kan stycket 
således utgå.
Någon särskild övergångsbestämmelse föreslås inte. Enligt allmänna 
straffrättsliga principer gäller i huvudsak att straff skall bestämmas efter 
den lag som gällde när gärningen företogs. Om en annan lag gäller när 
dom meddelas skall den nya lagen tillämpas, om den leder till lindrigare 
straff.
7.2 Provkörning av fordon vid tillsyn enligt 
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning
Regeringens förslag: I fordonsskattelagen införs en bestämmelse 
som tillåter att ett fordon provkörs vid tillsyn enligt 
produktsäkerhetslagen (1988:1604) och haveriundersökning trots att 
brukandeförbud gäller för fordonet på grund av obetald skatt.
Skälen för regeringens förslag: I 35 § fordonskungörelsen 
(1972:595) föreskrivs att fordon i vissa fall får provköras trots att hinder 
mot fordonets brukande föreligger enligt den kungörelsen, 
bilregisterkungörelsen (1972:599) eller bilavgasförordningen 
(1991:1481).
Enligt 81 § fordonsskattelagen skall under vissa omständigheter 
föraren av ett fordon, som brukas trots att brukandeförbud gäller för 
fordonet på grund av obetald skatt, dömas till ansvar. I lagrummet finns 
dock ett undantag från ansvar när fordonet provkörs vid besiktning eller 
inspektion enligt 35 § fordonskungörelsen. 
Inom Vägverket utförs sedan en tid tillbaka haveristudier efter svårare 
trafikolyckor. I dessa studier ingår bl.a. att utföra tekniska 
undersökningar av fordon som har varit inblandade i olyckorna. I vissa 
fall kan det därvid vara nödvändigt att provköra fordonet.
Vägverket utövar även tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, s.k. 
marknadskontroll, såvitt avser fordon och utrustning till dessa. För att 
kunna utföra dessa kontroller på bästa sätt kan ett fordon behöva 
provköras.
För närvarande medger inte fordonskungörelsen och 
fordonsskattelagen att provkörning i nu nämnda syften sker av fordon 
beträffande vilka brukandeförbud föreligger. Enligt regeringens mening 
är detta inte en tillfredsställande ordning. Regeringen föreslår därför att 
81 § fordonsskattelagen ändras så att provkörning av ett fordon för vilket 
brukandeförbud på grund av obetald skatt föreligger, medges i samband 
med haveriundersökningar och tillsynsverksamhet enligt 
produktsäkerhetslagen.
Regeringen har för avsikt att samtidigt som en eventuell ändring i 
enlighet med det nu redovisade förslaget utfärdas göra erforderliga 
ändringar i 35 § fordonskungörelsen.
8 Nya kvalitetskrav och justerade miljöklasser 
på bensin och dieselbränslen 
8.1 Bakgrund
8.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om 
kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av 
rådets direktiv 93/12/EEG
I juni 1996 presenterade EG-kommissionen för Europaparlamentet och 
rådet ett förslag till direktiv som reglerar kvaliteten på bensin och diesel-
olja (KOM(96)248 slutlig). Förslaget ingick i det s.k. Auto/oil-
programmet som avser sammanlagt fem direktiv. Auto/oil-programmet 
syftar till att dels genom skärpningar av avgasutsläppen i motorfordon, 
dels genom att ställa kvalitetskrav på fordonsbränslen, uppnå de av EU 
uppställda målen för luftkvalitet i storstäder.
I juni 1997 fattade rådet beslut om innehållet i kommissionens förslag 
avseende kvalitetskrav på fordonsbränslen. Europaparlamentets 
uppfattning avvek från rådets beslut, varvid förlikningsdiskussioner 
inleddes. Dessa avslutades den 29 juni 1998 och direktivförslaget antogs 
slutligen av rådet den 17 september 1998.
Sverige var under hela förhandlingsprocessen drivande för att 
kvalitetskraven i direktivet skulle skärpas, särskilt avseende svavelhalten. 
Detta arbete resulterade i skärpta krav på svavelhalten i bensin från och 
med år 2000 och ytterligare skärpta krav på svavelhalterna från och med 
år 2005. De bränslen som redan i dag används i Sverige för motorfordon 
uppfyller dock mer långtgående kvalitetskrav än vad direktivet 
föreskriver.  
Enligt direktivets definition av bensin omfattar detta begrepp alla 
flyktiga mineraloljor som är avsedda för användning i 
förbränningsmotorer med styrd tändning för framdrivning av fordon och 
som omfattas av nummer 2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00 32, 
2710 00 34 och 2710 00 36 i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt 
förordningen (EEG) 2658/87. Direktivet avser med dieselbränslen 
gasoljor som omfattas av KN-nr 2710 00 66 och som används för sådana 
motorfordon som avses i direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av 
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom 
avgaser från motorfordon samt direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av 
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga 
föroreningar från dieselmotorer som används i fordon.
Bestämmelserna i direktiv 98/70/EG skall tillämpas i samtliga 
medlemsländer från och med den 1 januari år 2000. Från och med 
nämnda dag måste den bensin och dieselbrännolja som används i 
motorfordon och som saluförs åtminstone uppfylla direktivets bindande 
kravnivåer i enlighet med bilaga I respektive II i direktivet. En ytterligare 
skärpning införs från och med den 1 januari 2005 i enlighet med bilaga 
III och IV. Direktivet medger dock medlemsstaterna att redan från och 
med den 1 januari år 2000 tillåta försäljning av bensin och diesel som 
uppfyller de strängare miljökraven enligt specifikationerna i bilaga III 
respektive IV. 
Direktiv 98/70/EG tillåter medlemsstaterna att för dieselbrännoljor 
som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg 
(s.k. arbetsmaskiner) och i jordbrukstraktorer kräva samma högsta 
tillåtna svavelhalt som fastställts i direktiv 98/70/EG eller den svavelhalt 
som fastställts för dieselbränslen i direktiv 93/12/EEG. 
Direktivet innehåller ett förbud mot försäljning av blyad motorbensin 
från den 1 januari 2000. För användning i äldre fordon av karakteristiskt 
slag finns möjlighet för medlemsstaterna att tillåta försäljning av blyad 
bensin i mindre mängd och för distribution via särskilda intressegrupper.   
Medlemsstaterna har under vissa förutsättningar möjlighet att ansöka 
hos kommissionen om undantag från förbudet mot försäljning av blyad 
bensin och införande av kraven på svavelhalter i bensin och dieselbränn-
olja.
Medlemsstaterna får kräva användning av bränslen med striktare 
miljöspecifikationer än direktivet anger inom bestämda områden för 
delar av eller hela fordonsparken. Ansökan sker hos kommissionen enligt 
den ordning direktivet föreskriver och skall vara motiverad av miljö- 
eller hälsoskäl. 
De obligatoriska kraven i bilaga III och IV kommer att kompletteras 
med andra miljöspecifikationer som utarbetas av kommissionen och som 
skall överlämnas till rådet och Europaparlamentet senast den 31 
december 1999. 
8.1.2 Gällande svensk bränslelagstiftning
Grundläggande bestämmelser om bränslen finns för närvarande i 
miljöbalken (1998:808). I 14 kap. 22 § miljöbalken stadgas att bensin 
som används som motorbränsle skall delas in i miljöklasser enligt en 
bilaga till balken. Före den 1 januari 1999 återfanns motsvarande 
bestämmelse i 6 a § lagen (1985:426) om kemiska produkter. 
Miljöbalken omfattar även den reglering som tidigare återfanns i lagen 
(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle.  
Enligt 14 kap. 21 § miljöbalken har regeringen rätt att meddela 
föreskrifter om bränslen beträffande kvalitet och egenskaper, 
förbränning, handel, överlåtelse eller införsel om det behövs för att 
motverka utsläpp i luften av ämnen som kan vara farliga för människors 
hälsa eller miljön. Bestämmelsen är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 
21 miljöbalken, vari stadgas att den som med uppsåt eller av oaktsamhet 
bryter mot föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller 
införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 § döms till böter 
eller fängelse i högst två år. 
Bensin delas in i miljöklass 2 och 3 enligt bilagan till miljöbalken. För 
miljöklass 2 finns två kategorier av bensin för fordon med eller utan 
katalytisk avgasrening. Dieselolja delas in i tre miljöklasser vilket 
framgår av lagen (1994:1776) om skatt på energi. Miljöklasserna för 
bensin och dieselolja är kopplade till differentierade skatter enligt lagen 
om skatt på energi. 
Detaljerade bestämmelser om svavelhalt i olika bränslen finns i 
förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. I 6 § den förordningen 
finns bl.a. en bestämmelse om högsta tillåtna svavelhalt i dieselbrännolja 
som används till motorfordon. Beträffande tillsyn gäller från den 1 
januari 1999 förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. 
Naturvårdsverket har det centrala tillsynsansvaret och meddelar 
ytterligare föreskrifter om verkställigheten enligt förordningen om 
svavelhaltigt bränsle. 
I förordningen (1985:838) om motorbensin finns bestämmelser om 
högsta tillåtna halt av blyföreningar i bensin, vilket innebär att det i 
praktiken råder förbud mot blyad bensin i Sverige. Naturvårdsverket har 
enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken det centrala 
tillsynsansvaret och meddelar ytterligare föreskrifter för verkställigheten 
enligt förordningen om motorbensin. 
8.2 Anpassning av miljöklassystemet för bensin och 
dieselolja till nya EU-regler
Regeringens förslag: Miljöbalkens regler om bensin och dess 
indelning i miljöklasser anpassas till kraven i rådets direktiv 98/70 EG 
om kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivets förbud mot 
försäljning av blyad bensin införs och sanktioneras genom en 
straffbestämmelse. Vidare införs en miljöklass 1 bensin med högre 
kvalitetskrav än vad direktivet föreskriver. De obligatoriska kraven 
för dieselbrännoljor införs i en ny bilaga 2 till miljöbalken.
Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller i dag regler 
om bensin och dess indelning i miljöklasser. Genom Auto/oildirektivet 
införs obligatoriska kravnivåer som kommer att utgöra en del av det 
svenska miljöklassystemet. Det är därför naturligt att införa direktivets 
krav för bensin i miljöbalkens nuvarande bilaga. Vad gäller dieselbränn-
olja finns bestämmelserna om miljöklassindelning för närvarande i lagen 
om skatt på energi där dessa enbart kopplats till skattesatser. För att 
uppnå ett enhetligt och samlat miljöklassystem för såväl bensin som 
dieselbrännolja bör de obligatoriska kraven för dieselbrännolja i stället 
framgå av miljöbalkens regelsystem. Av dessa skäl samt för att uppnå en 
heltäckande överensstämmelse med det skattepliktiga området i lagen om 
skatt på energi föreslås därför vissa ändringar i 14 kap. 22 § miljöbalken. 
Vidare föreslås en uppdatering av nuvarande bilaga och införande av en 
ny bilaga 2, innehållande miljöklasserna för dieselbrännolja. 
Den föreslagna bilaga 1 till miljöbalken anger det nya 
miljöklassystemet för bensin. Direktivets krav införs i miljöklass 2 som 
lägsta tillåtna kravnivå vid försäljning av bensin. Dessa krav innebär 
förbättringar jämfört med nuvarande krav för miljöklass 2-bensin. En 
helt ny miljöklass införs, miljöklass 1, som innehåller högre kvalitetskrav 
än vad direktivet föreskriver. Miljöklass 1 utgörs av ett frivilligt åtagande 
från svensk oljeindustri om att införa bensin med en betydligt lägre 
svavelhalt och en lägre olefinhalt än vad direktivet kräver. Svavelhalten i 
miljöklass 1 motsvarar direktivets krav för år 2005. Regeringen gav i 
Naturvårdsverkets regleringsbrev i december 1996 verket i uppdrag att i 
överläggningar med oljebranschen komma överens om ett frivilligt 
åtagande avseende introduktion av en bättre bensinkvalitet än miljöklass 
2. Rapportering av uppdraget skedde den 7 januari 1998 (dnr. M98/56/7). 
Överläggningarna resulterade i att Svenska Petroleum Institutets (SPI:s) 
medlemsföretag åtog sig att ersätta nuvarande miljöklass 2-bensin i hela 
landet under hösten 1998 med miljöklass 1 bensin. 
Genom proposition 1998/99:22 Sekretess för vissa uppgifter hos 
uppdragsmyndigheter m.m. infördes nya övergångsperioder för växlingar 
i ångtrycket mellan vinter- och sommarbensin. Övergångsperioderna för 
Svealand och Götaland ändras nu därför att det visat sig kunna 
uppkomma vissa tekniska problem med nuvarande tidsperioder. Samma 
övergångsperioder bör gälla även för miljöklass 2-bensin. Det saknas 
anledning att för miljöklass 2 tillämpa annan reglering av ångtrycket för 
vinter- och sommarbensin. Vad gäller alkylatbensin kommer den även i 
fortsättningen att regleras i en särskild tabell som tillhör miljöklass 1. En 
mindre justering av värdet på volymhalten förångat bränsle vid 100oC 
införs för att nå överensstämmelse med det värde direktivet föreskriver. 
Vidare införs ett gränsvärde för högsta tillåtna volymhalt för 
cykloalkaner som överensstämmer med Svensk Standard för alkylat (SS 
15 54 61 Motorbränslen – Specialbensin för motordrivna arbetsredskap). 
Av den föreslagna ändringen i 14 kap. 22 § första stycket miljöbalken 
följer att miljömässigt sämre bensin än sådan som uppfyller kraven enligt 
miljöklass 2 i bilaga 1 inte får saluföras. Detta innebär samtidigt att 
direktivets förbud mot försäljning av blyad bensin införs, vilket inte 
innebär någon praktisk skillnad från gällande svensk reglering. 
I det till Lagrådet remitterade lagförslaget saknades en bestämmelse 
om sanktion för det fall förbudet mot saluförande av bensin som inte 
uppfyller direktivets krav överträds. I sitt yttrande har Lagrådet föreslagit 
att en straffbestämmelse tas in i lagen. Lagrådet har motiverat detta med 
att bestämmelsen i 14 kap. 21 § miljöbalken som ger regeringen rätt att 
meddela föreskrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet 
och överlåtelse är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. miljöbalken 
och att det skulle vara egendomligt om regeringens föreskrifter om 
bränslen skulle vara straffsanktionerade men inte det direkt i lagen 
intagna saluförbudet. Regeringen ansluter sig till lagrådets bedömning. 
En straffbestämmelse vid överträdelse av saluförbudet i 14 kap 22 § bör 
därför införas i 29 kap. 8 § miljöbalken.
Bilaga 2 anger det nya miljöklassystemet för dieselbrännolja. Miljö-
klass 1 och 2 kvarstår oförändrade. De enda ändringar som införs är 
direktivets måttenhet för svavel i syfte att uppnå enhetlighet med miljö-
klass 3. Måttenheten för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) ändras 
inte i miljöklass 1 och 2 till den som används i direktivet och som införs i 
miljöklass 3. Mätmetoderna och definitionen är olika och en omräkning 
kan inte göras. Direktivets obligatoriska kravnivå motsvarar miljöklass 3. 
Med hänsyn till de mer långtgående svenska miljökrav som även 
fortsättningsvis kommer att ställas på dieselbrännolja i miljöklass 1 och 2 
möter Sverige redan genom miljöklass 2 direktivets krav på svavelhalt 
för år 2005. 
Skyldigheten i 14 kap 22 § miljöbalken att indela bensin i miljöklasser 
bör utvidgas även till dieselbränslen och fotogen avsedd för motordrift 
med undantag för flygfotogen. I paragrafen bör införas ett förbud mot att 
saluföra sådan dieselbrännolja avsedd för motordrift som omfattas av 
direktivet och som inte uppfyller kraven i miljöklass 3. På motsvarande 
sätt som beträffande bensin uppfylls härmed direktivets krav på förbud 
mot försäljning av dieselbränslen som inte uppfyller de fastställda 
miljöspecifikationerna. Genom den föreslagna ändringen av 29 kap. 8 § 
miljöbalken kommer detta förbud att straffsanktioneras på samma sätt 
som beträffande bensin. Förslagen kommer också att innebära 
förordningsändringar i förordningen (1985:838) om motorbensin och 
förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle.
Det har inte bedömts nödvändigt för Sveriges del att utnyttja de 
undantag från förbudet mot blyad bensin som tillhandahålls i direktivet. 
Redan enligt dagens regler råder i praktiken ett förbud mot blyad bensin i 
Sverige och något behov av sådana undantag har inte framkommit. Inte 
heller möjligheten att kräva användning av bränslen med striktare 
miljöspecifikationer inom bestämda geografiska områden bedöms bli 
aktuell för Sveriges del eftersom lika stränga miljöklasser bör gälla både 
i storstäder och på landsbygden. Med hänsyn till oljeindustrins frivilliga 
åtagande att redan i dag införa bensin som uppfyller kraven i miljöklass 1 
kommer i praktiken bensinen i Sverige att uppfylla striktare 
miljöspecifikationer än inom den övriga gemenskapen.
Förslagen föranleder ändringar i 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 § 
miljöbalken. Vidare upphävs bilagan till balken samtidigt som det införs 
två nya bilagor, bilaga 1 och 2.
9 Skattesatsjusteringar för de olika 
miljöklasserna på bensin och dieselolja
Regeringens förslag: Skattesatsskillnaden mellan de två 
miljöklasserna på bensin minskas från sju till tre öre per liter för att 
uppnå en närmare överensstämmelse med skillnaden i 
tillverkningskostnader. För dieselolja av miljöklass 2 och 3 sänks 
skattesatserna av samma skäl med nio öre per liter. För att 
skattesänkningen för dessa miljöklasser inte skall påverka 
skatteinkomsterna höjs skatten på dieselolja av miljöklass 1 med ett 
öre per liter.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns det endast 
bensin av miljöklass 2 på den svenska marknaden. Oljebolagen har åtagit 
sig att introducera en ny bensinkvalitet som uppfyller de nya 
miljöklass 1-kraven så att den har ersatt miljöklass 2 redan vid 
kommande årsskifte. Det finns då ingen anledning att ändra den 
nuvarande skattesatsen för den bensin som finns på marknaden när den 
nya miljöklassen ersätter den gamla. Det finns därför skäl att anta att 
denna förändring inte kommer att få några budgeteffekter av betydelse. 
Merkostnaderna för tillverkning av den förbättrade bensinkvaliteten 
varierar mellan 0 och 5 öre per liter enligt oljebolagens beräkningar. 
Denna variation beror på att ombyggnadskostnaderna påverkas av 
olikheter i raffinaderiernas befintliga tekniska utrustning. För att behålla 
styrningen mot den bättre miljöklassen bör skattesatsen för den nya 
miljöklass 2 vara några ören högre per liter och om möjligt i nivå med 
merkostnaderna. Regeringen föreslår därför att skattesatsen för 
miljöklass 2-bensin sätts tre öre högre per liter än miljöklass 1. Dagens 
skatteskillnad mellan miljöklasserna är sju öre per liter. 
För dieselolja svarar miljöklass 1, som är den bästa kvaliteten, för 
90 % av försäljningen, miljöklass 2 säljs inte alls och således svarar 
miljöklass 3 för 10 %. Försäljningsuppgifterna avser år 1998. 
Oljebolagen har påpekat att dagens skatteskillnad mellan miljöklass 1 
och 3 är större än skillnaden i tillverkningskostnader och att det är 
motiverat att närma dessa skillnader till varandra. Merkostnaden för att 
tillverka miljöklass 1 jämfört med miljöklass 3 varierar enligt uppgift 
mellan 30 och 40 öre per liter. Skatteskillnaden är i dag 52 öre per liter. 
Det kan därför finnas skäl att minska denna skillnad. Om skillnaden blir 
för liten finns det dock en risk för att försäljningen av miljöklass 3 ökar 
vilket inte är önskvärt. En minskning av skillnaden med 10 öre per liter 
bör inte öka försäljningen av dieselolja av miljöklass 3. Regeringen anser 
att den nuvarande skatteskillnaden mellan miljöklass 1 och 3 bör minska 
och bli av samma storleksordning som skillnaden i tillverkningskostnad. 
En lämplig avvägning bör kunna vara en sänkning med tio öre per liter. 
En motsvarande sänkning för miljöklass 2 görs samtidigt, men torde 
sakna betydelse därför att det är osannolikt att denna kvalitet på nytt 
uppträder på marknaden. Regeringen föreslår därför att skattesatserna för 
dieselolja av miljöklass 2 och 3 sänks med nio öre per liter. För att 
kompensera det skattebortfall som därigenom kan beräknas uppstå 
föreslår regeringen att skattesatsen för dieselolja av miljöklass 1 höjs 
med ett öre per liter. Därigenom minskar skillnaden med tio öre per liter.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 och 5 §§ lagen om skatt på 
energi. Dessutom medför det att 2 kap 6 § kan upphävas.
Den rättsliga grunden för differentiering av skattesatserna för bensin 
och dieselolja utgörs av ett rådsbeslut (rådets beslut 97/425/EG, EGT nr 
L 182, 10.7.1997, s22) om tillåtelse för medlemsstaterna att avvika från 
mineraloljedirektivet (direktiv 92/81 och 82/EEG). Såvitt avser bensin 
löper undantaget ut vid 1999 års utgång om inte rådet på förslag från 
kommissionen innan dess fattar enhälligt beslut om förlängning. För 
dieselolja gäller istället att undantaget automatiskt förlängs för påföljande 
tvåårsperiod om inte rådet fattar enhälligt beslut om ändring innan dess. 
En översyn av de s.k. 8.4-undantagen pågår inom kommissionen. 
Regeringen återkommer med förslag för det fall grunden för de svenska 
skattedifferentieringarna ändras genom EU-beslut.
10 Beskattning av eldningsolja som används för 
fordonsdrift
Regeringens förslag: Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt, 
tjock eldningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den 
används för drift av motordrivna fordon.
Bakgrunden till regeringens förslag: Riksskatteverket har i en 
skrivelse till Finansdepartementet den 22 februari 1999 hemställt att 
lagen om skatt på energi ändras så att lågbeskattad, omärkt tjock 
eldningsolja inte kan användas för fordonsdrift utan att den högbeskattas. 
Bakgrunden är att det vid skattekontroll har uppmärksammats att ett 
företag i södra Sverige säljer en speciellt anpassad tjock eldningsolja för 
fordonsdrift och att de nuvarande bestämmelserna inte medger att skatt 
tas ut efter den högre skattesats som annars gäller för sådan användning. 
Den aktuella oljan har varit föremål för klassificering av Tullverket och 
bedömts vara hänförlig till KN-nr 2710 00 74. Oljan uppges innehålla 
tillsats av rapsmetylester, RME.
Riksskatteverkets skrivelse har remitterats till Tullverket och Svenska 
Petroleum Institutet. Tullverket har inte något att erinra mot 
Riksskatteverkets förslag till utökning av lagens tillämpningsområde. 
Svenska Petroleum Institutet anser att det är kostsamt och inte särskilt 
meningsfullt att färga produkter som rimligtvis inte kan användas i 
dieselmotorer för fordonsdrift. Såvitt institutet kan finna är den enklaste 
åtgärden att i lagen ändra destillationsgränsen från 85 % vid 350ºC till 
85 % vid 400ºC. Detta leder dock till en avvikelse i förhållande till 
tulltaxans destillationsgräns för tjockoljor. 
Skälen för regeringens förslag: När lagen om skatt på energi infördes 
behandlades frågan om behovet av att märka tjocka eldningsoljor för att 
kunna kontrollera att de inte användes för motorfordonsdrift. (prop. 
1994/95:54 s. 87). Det ansågs då att dessa ofta mörka, tjocka oljor inte 
lämpade sig för fordonsdrift och de undantogs därför från 
märkningskravet. De förbuds- och avgiftsbestämmelser som infördes för 
lågbeskattade, märkta oljor blev då inte tillämpliga för de omärkta, tjocka 
oljorna. Inte heller infördes några regler som gjorde det möjligt att vid 
fordonsdrift ta ut skattesatsskillnaden mellan låg- och högbeskattad olja. 
För att undanröja möjligheten till skatteplanering bör den som säljer 
eller förbrukar tjock eldningsolja för fordonsdrift blir skattskyldig och 
därmed skyldig att betala den skatteskillnad som finns mellan hög- och 
lågbeskattad olja. Regeringen anser att dessa ändringar bör kunna få 
avsedd effekt och att det, som Svenska Petroleum Institutet framhåller, 
inte är särskilt meningsfullt att märka tjockoljor som normalt inte kan 
används i fordonsmotorer. Regeringen anser vidare att de föreslagna 
åtgärderna är att föredra framför att ändra destillationsgränsen 85 % 
destillat från 350ºC till 400ºC därför att det då skulle uppkomma en ny 
gränsdragning inom KN-nr 2710 00 74 vilket bör undvikas.
Förslaget föranleder ändringar i 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi.
11 Enhetlig energiskatt för gasol, metan och 
naturgas oavsett användningsområde
Regeringens förslag: Dagens reglering med differentierade energi-
skattesatser för gasol, metan och naturgas slopas. I stället införs enhet-
liga energiskattesatser som motsvarar den nivå som i dag tas ut för 
respektive bränsle när det används för uppvärmning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Väg-
verket, Svenska Gasföreningen och Sydgas AB tillstyrker förslaget. AB 
Volvo och SAAB lämnar promemorians förslag om enhetliga energi-
skattesatser utan erinran, men anser den skattehöjning förslaget innebär 
vara olycklig. Svenska Petroleum Institutet är av uppfattningen att de 
föreslagna skattesatserna borde tidsbegränsas samt anmärker att förslaget 
inte synes ligga i linje med Skatteväxlingskommitténs modell. Natur-
vårdsverket anför att skattesatserna långsiktigt inte torde kunna ligga på 
de föreslagna nivåerna, men att större skatteskillnader än vad som 
motsvarar miljöfördelarna kan vara rimliga under ett övergångsskede. 
Kommunikationsforskningsberedningen anför att en grundläggande 
princip i svensk transportpolitik är att kostnaderna för de externa effekter 
trafiken orsakar skall internaliseras i transportkostnaderna samt att, innan 
beslut fattas om energiskatten, en bedömning bör göras av vad en 
implementering av denna princip skulle innebära. Svenska 
Bioenergiföreningen avstyrker förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Lagen (1994:1776) om skatt på 
energi, LSE, trädde i kraft i samband med Sveriges medlemskap i 
Europeiska unionen den 1 januari 1995. Genom lagen genomfördes 
rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av 
strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, 
s. 12, Celex 392L0081), det s.k. mineraloljedirektivet, ändrat genom 
rådets direktiv 94/74/EG (EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 46, Celex 
394L0074), samt rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om 
tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT nr L 316, 
31.10.1992, s. 19, Celex 392L0082), det s.k. skattesatsdirektivet.
I skattesatsdirektivet föreskrivs minimiskattenivåer för punktskatt på 
mineraloljor. För gasol och metan anges minimiskatten vid drivmedels-
användning till 100 ecu per 1 000 kg. För uppvärmning är minimi-
skattesatsen 0. Gasol och metan är definitionsmässigt mineralolje-
produkter, medan någon direkt reglering för naturgas inte finns i 
direktivet. Av artikel 1.3 i mineraloljedirektivet följer dock att alla 
produkter som är avsedda att användas som motorbränsle skall beskattas. 
Den skattesats som uttas skall då vara den som gäller för motsvarande 
motorbränsle. Naturgas består till övervägande del av metan, varför det 
faller sig naturligt att skattemässigt behandla naturgas på samma sätt som 
metan. Den svenska beskattningen är också i dag utformad på detta sätt.
Enligt gemenskapsrätten skall således Sverige ta ut punktskatt på 
gasol, metan och naturgas med minst 100 ecu per 1 000 kg då bränslena 
används som drivmedel och med minst 0 ecu per 1 000 kg då de används 
för uppvärmning. Minimiskattesatsen för gasol som drivmedel är således 
928 kr per 1 000 kg (1 ecu = 1 euro = 9,28 kr ). För naturgas och metan 
motsvarar minimiskattesatsen för drivmedelsanvändning 656 kr per 
1 000 m3, vilket är den mängdenhet som i LSE används för dessa 
bränslen.
Den i LSE angivna energiskattesatsen för gasol är 1 kr 01 öre per liter - 
vilket motsvarar 2 020 kr per 1 000 kg - för drivmedelsanvändning och 
145 kr per 1 000 kg för annan användning. Med annan användning avses 
drift av stationära motorer och uppvärmning. Den koldioxidskatt som tas 
ut är 56 öre per liter för drivmedelsanvändning och 1 112 kr per 1 000 kg 
för annan användning. Dessa båda skattesatser är i princip likvärdiga. 
Koldioxidskatten skall vara lika hög vare sig bränslet används som 
drivmedel eller för uppvärmning. De i LSE angivna energiskattesatserna 
för naturgas och metan är 1 678 kr per 1 000 m3 för 
drivmedelsanvändning respektive 241 kr per 1 000 m3 för annan 
användning. Den koldioxidskatt som tas ut är i båda fallen 792 kr per 
1 000 m3. 
Med stöd av 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 § LSE har regeringen i 
förordningen (1998:1626) om fastställande av omräknade belopp för 
energiskatt och koldioxidskatt för år 1999 justerat skattesatserna. De för 
år 1999 i praktiken gällande energiskattesatserna för naturgas och metan 
är 1 663 kr per 1 000 m3 för drivmedelsanvändning respektive 239 kr per 
1 000 m3 för annan användning. Koldioxidskattesatsen är i bägge fallen 
785 kr per 1 000 m3. Den sammanlagda punktskatt som tas ut för gasol, 
metan och naturgas, såväl för drivmedelsanvändning som för annan 
användning, överstiger således med god marginal gällande minimiskatte-
nivåer.
I artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet stadgas att medlemsstaterna i 
fråga om pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga 
produkter, särskilt när det gäller bränslen från förnybara källor, kan 
tillämpa skattebefrielse eller skattereduktion för punktskatten på 
mineraloljor eller andra produkter som är underkastade 
skattemyndigheternas kontroll. Denna regel har införlivats med svensk 
rätt genom 2 kap. 12 § LSE. Redan i förarbetena till lagen (se prop. 
1994/95:54 s. 59) angavs, med syftning på pilotprojektsbestämmelsen, att 
introduktionen av naturgas som drivmedel inte skulle komma att störas 
eftersom möjligheten att ge skattelättnader skulle komma att omfatta hela 
den verksamhet som bedrevs inom området. 
Regeringen har med stöd av den s.k. pilotprojektsbestämmelsen för 
perioden 1995 - 1999 beviljat nedsättning av energiskatten på naturgas 
för drivmedelsanvändning till en nivå som 1995 motsvarade 
energiskatten för uppvärmning. Skattesatsen har för de aktuella åren 
justerats med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex. Denna 
justering har utgått från 1995 års energiskattesats, vilket fått till följd att 
höjningar av skattebeloppen i LSE för naturgas inte fått genomslag i den 
energiskattesats som i praktiken tillämpas för all fordonsanvändning av 
naturgas med stöd av pilotprojektsbestämmelsen. Den energiskattesats 
som för pilotprojektens del gäller för 1999 uppgår till 191 kr per 1 000 
m3. Den energiskattesats som för uppvärmningsändamål tillämpas för 
1999 uppgår till 239 kr per 1 000 m3. Regeringen har inte haft att ta 
ställning till någon ansökan om pilotprojektsdispens avseende metan eller 
gasol, varför de i författningstexten angivna skattesatserna också är de i 
praktiken gällande.
Underhandskontakter mellan Finansdepartementet och de företag som 
innehar pilotprojektsdispens avseende naturgas har utvisat att den 
sammanlagda mängd naturgas som förbrukats som drivmedel i dessa 
projekt år 1997 uppgick till ca 7 000 000 m3. Enligt uppgift från 
bilbranschen finns i Sverige i dag omkring 1 100 fordon som drivs med 
naturgas. Branschen räknar med att siffran skall stiga till omkring 15 000 
fordon år 2005.
Enligt uppgift från Svenska Gasföreningen finns det i dag i stort sett 
ingen marknad för gasol som drivmedel. Den marknad, som 
distributörerna av propan i dag är intresserade av, är företrädesvis 
marknaden för bilflottor i tätortstrafik.
Skälen för regeringens förslag: Gasol, metan och naturgas är 
visserligen fossila bränslen, men har i förhållande till andra fossila 
bränslen vissa miljöfördelar - såsom lägre koldioxidemissioner - som gör 
bränslena intressanta som ett alternativ till konventionella drivmedel. 
Framför allt naturgas som drivmedel röner ett allt större intresse. Den 
svenska naturgasanvändningen på fordonssidan är visserligen i dag 
alltjämt blygsam, sett i förhållande till den totala 
drivmedelsförbrukningen. Det är dock av vikt att energibeskattningen för 
naturgasens del utformas på ett sådant sätt att den fortsatta 
introduktionen av detta bränsle inte försvåras, utan att förutsättningar ges 
för fortsatt utveckling på området. 
Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att det är angeläget att 
skapa goda förutsättningar i form av långsiktiga och stabila skatteregler 
för naturgasens del. I stället för att ge skattelättnader med tillämpning av 
pilotprojektsbestämmelsen, bör därför den särskilda energiskattesatsen 
för drivmedelsanvändning i LSE slopas. Energiskattesatsen för naturgas 
föreslås således sättas till en och samma nivå, oavsett användnings-
område. Denna nivå bör utgöras av den som i dag tas ut när naturgas 
används för uppvärmning. Motsvarande bör gälla för metan.
Den nu gällande energiskattesatsen för naturgas och metan uppgår till 
239 kr per 1 000 m3. Sammantaget med koldioxidskatten överstiger den 
nivån gällande minimiskattenivå enligt skattesatsdirektivet. Som bl.a. 
framkommit vid underhandskontakter mellan Finansdepartementet och 
tjänstemän vid kommissionen innehåller inte heller i övrigt 
gemenskapsrätten bestämmelser som skulle lägga hinder i vägen för att 
tillämpa en och samma skattesats för naturgas för uppvärmning 
respektive drivmedelsanvändning. 
Den föreslagna åtgärden innebär, för dagens innehavare av pilot-
projektsdispens avseende naturgas, en höjning av den sammanlagda 
energi- och koldioxidskatten med knappt fem procent. Denna höjning 
bedöms inte nämnvärt påverka förutsättningarna för den fortsatta intro-
duktionen i Sverige av naturgas som drivmedel. 
Det resonemang som ovan förts beträffande naturgas och metan gör sig 
i stort också gällande för gasol. De miljömässiga skillnaderna mellan 
naturgas och gasol är minimala. Det finns således skäl att även för gasol 
införa en enhetlig energiskattesats och därvid låta skattenivån motsvara 
den som i dag gäller för uppvärmning.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000. 
Eftersom gällande pilotprojektsdispenser för naturgas upphör vid 
utgången av år 1999, kan därför en naturlig övergång till det nya 
systemet ske.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § LSE.
12 Begränsning av koldioxidskatteuttaget 
avseende företag i kalk- och cement-
branscherna m.m.
Regeringens förslag: Den i dag övergångsvis gällande begränsnings-
regeln avseende kalk- och cementbranscherna m.m., den s.k. 1,2-pro-
centsregeln, förlängs ytterligare ett år.
Bakgrunden till regeringens förslag: Möjlighet till skattenedsättning 
för den energiintensiva tillverkningsindustrin har i olika former funnits 
sedan 1950-talet. Från 1974 och fram till den 1 juli 1997 utformades 
nedsättningsreglerna som en takregel, där ett företags kostnader för 
energi
skatter begränsades till en bestämd procent av saluvärdet. Från och med 
1993 har procentsatsen varit 1,2 %.
1992 års energiskattereform innebar att för tillverkningsindustrin 
slopades den allmänna energiskatten på bränslen och el samtidigt som 
koldioxidskatten, vid bränsleförbrukning inom dessa sektorer, 
reducerades till 25 % av den generella nivån. Härigenom minskade 
betydelsen av nedsättningssystemet. Övergångsvis behölls dock en 
möjlighet till ytterligare nedsättning av koldioxidskatten (1,2-
procentsregeln). Avsikten var att nedsättningssystemet skulle avskaffas 
helt och hållet år 1995. 
I samband med att lagen (1994:1776) om skatt på energi trädde i kraft 
den 1 januari 1995 förlängdes 1,2-procentsregeln tills vidare. Den 
begränsades till att endast gälla företag som tillverkar andra mineraliska 
ämnen än metaller, dvs. cement, glas och kalk. Fr.o.m. den 1 juli 1995 
skedde en ytterligare begränsning, genom att mineraloljeprodukter 
uteslöts från tillämpningen. Detta var en följd av att de tidigare reglerna 
var oförenliga med mineraloljedirektivet. Efter lagändringen kom 1,2-
procentsregeln främst att avse kolbränslen och naturgas.
Den 1 juli 1997 höjdes skatteuttaget för tillverkningsindustrin till 50 % 
av koldioxidskattenivån. En särskild nedsättningsregel infördes för att 
begränsa effekterna för den energiintensiva industrin, den s.k. 0,8-
procentsregeln. I prop. 1996/97:29 uttalades emellertid att det trots den 
föreslagna lägre nivån, som åstadkoms genom den nya 0,8-procents-
regeln, fanns vissa företag inom framför allt cement- och 
kalkbranscherna som skulle få en skattebelastning som allvarligt hotade 
den bedrivna verksamheten. I syfte att lindra övergången till en högre 
skattenivå samt att ge dessa företag en möjlighet att anpassa sig efter de 
nya reglerna, föreslogs därför att bestämmelsen om nedsättning av 
koldioxidskatten för den del av skattebelastningen som översteg 1,2 % av 
försäljningsvärdet skulle behållas fram till den 1 januari 2000. Riksdagen 
beslutade i enlighet härmed.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att energi- och 
koldioxidbeskattningen har en utformning som ger goda förutsättningar 
för den svenska industrin att konkurrera internationellt. I avvaktan på den 
pågående energiskatteöversynen bör 1,2-procentsregeln förlängas 
ytterligare ett år.
Den föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
13 Befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga 
askor
Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut på biobränsleaska, 
som innehåller minst fem kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska 
(torrvikt) och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de 
krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan 
aska.
Promemorians förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med 
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket, Länsstyrel-
sen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i 
Västernorrlands län, Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Skogsindustri-
erna, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Sveriges Industriförbund, Skogs-
styrelsen och Ragn-Sells AB tillstyrker promemorians förslag. Sundsvalls 
kommun påpekar dock att det föreligger problem med mätmetoder. 
Statens energimyndighet konstaterar att kunskapen om vad som händer 
med cesium-137 i marken efter återföring av biobränsleaskor med hög 
koncentration av cesium för närvarande är bristfällig och motsätter sig 
därför inte att biobränsleaskor med hög koncentration av cesium-137 
undantas från avfallsskatt till dess kunskapsbristerna undanröjts. Svenska 
Kraftverksföreningen anser att principerna för mätning av cesium-
innehållet i den aska som skall deponeras skall ha klarlagts innan lagen 
träder i kraft samt att gränsen för skattebefrielse bör sättas med sådan 
marginal i förhållande till 5 kBq per kg att Statens strålskyddsinstituts 
princip om säker strålmiljö kan säkerställas. 
Riksskatteverket och Naturvårdsverket avstyrker förslaget. Som skäl 
framför dessa båda myndigheter bl.a. att förslaget endast berör en mycket 
liten del av den totala mängden biobränsleaska och att en skattebefrielse 
skulle kunna leda till betydande kontrollsvårigheter. Naturvårdsverket 
anför vidare att om samma synsätt applicerades även på andra avfallsslag 
och andra miljöfarliga ämnen, skulle avfallsskatten kunna bli ett mycket 
komplicerat och kostsamt administrativt system.
Bakgrunden till regeringens förslag: Den totala bruttoenergitill-
förseln i Sverige uppgick år 1996 till 485 TWh. Härav svarade träd-
bränslen för 74 TWh, eller ca 15 %. Trädbränslen används huvudsakligen 
för värmeproduktion dels inom industrin, dels i fjärrvärmeverk. Årligen 
uppkommer ca 300 000 ton biobränsleaska, varav enligt uppskattning 
från Statens strålskyddsinstitut (SSI) 110 000 ton finns tillgänglig för att 
lägga på deponi eller för askåterföring.
Vid biobränsleeldning är träddelar det vanligaste bränslet. Det består 
av en blandning av bark, kvistar, barr eller löv och ved. En vanlig form 
av träddelar som används som bränsle är GROT (grenar och toppar), som 
lämnas kvar på avverkningsplatserna efter att träden fällts och stamveden 
förts bort till skogsindustrin.
Till följd av radioaktivt nedfall kan växtmaterial, som används som 
biobränsle vid energiutvinning, innehålla ökade koncentrationer av radio-
aktivt cesium, dvs. cesium-137. För Sveriges del gäller detta särskilt i de 
delar av landet som fick mest nedfall efter Tjernobylolyckan, men i 
någon grad också i andra delar av landet till följd av kärnvapenproven på 
1960-talet. Cesium-137 koncentreras i restprodukterna efter förbränning. 
Spridning av dessa restprodukter i omgivningen kan skapa ansamlingar 
av koncentrerad aktivitet. 
Mängden cesium-137 i biobränslet är beroende av bl.a. geografisk 
fördelning av det ursprungliga nedfallet, jordarts- och markförhållanden, 
vegetationstyp, ålder och stamtäthet. Ungefär 80 % av mängden cesium-
137 i naturen finns i de översta jordlagren samt i buskar och sly. Genom 
avverkning av skog kommer därför endast mellan 5 och 20 % av det 
cesium som finns på det avverkade skogsområdet att föras bort. Skogs-
avverkning ger alltså enbart en mycket marginell effekt på cesiuminne-
hållet i skogsekosystemet.
Cesiet som har tagits upp i bl.a. träd koncentreras efter förbränning i 
t.ex. värmeverk i restprodukterna i form av kondensvatten och aska. 
Askan kan deponeras eller återföras till skogen som vitaliseringsgödning. 
Eftersom askan innehåller höga koncentrationer av cesium är det dock 
olämpligt att den återförs till skogen.
Riksdagen beslutade i juni 1999 att en ny lag om skatt på avfall skall 
träda i kraft den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20, 
rskr. 1998/99:258, SFS 1999:673). Avfallsskatt skall tas ut med 250 kr 
per ton på avfall som deponeras. 
Regeringen hade i propositionen bedömt att biobränsleaskor med hög 
cesiumhalt inte borde befrias från skatt (se prop. 1998/99:84 s. 67 f.). 
Regeringen hade härvid anfört följande: ”Eftersom det inte finns något 
alternativt omhändertagande som kan främjas genom avfallsskatten, 
skulle det vara önskvärt att de askor, vars egenskaper inte ryms inom 
SSI:s policy, undantas från beskattning. Ett sådant undantag kommer 
dock att medföra betydande kontrollproblem. Dessutom rör det sig om 
mycket små volymer i förhållande till den totala mängden biobränsle-
askor, enligt uppgifter från SSI 750 - 3000 ton per år. Mot den bak-
grunden är det inte rimligt att undanta dessa askor.”
Vid riksdagsbehandlingen beredde skatteutskottet miljö- och jord-
bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte 
följdmotioner. Miljö- och jordbruksutskottet yttrade, så vitt nu är av 
intresse, följande (bet. 1998/99:MJU2y s. 18): ”Som anförs i motion 
Sk26 (s) kan växtmaterial som används som biobränsle innehålla 
radioaktivt cesium, främst till följd av Tjernobylolyckan. Därvid ger 
eldning med biobränsle från den förorenade skogsmarken en möjlighet 
att föra bort cesium från skogen. Det innebär att marken renas på ett 
snabbare sätt än som följer av den naturliga avklingningen som sker i 
naturen i samband med sönderfallet av de radioaktiva atomkärnorna. Om 
askan från sådan förbränning beläggs med deponiskatt finns en risk att 
skog som påverkats av cesiumnedfall inte avverkas eller kommer till 
användning för energiändamål. Utskottet delar motionärernas uppfattning 
att det bör finnas en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska. 
Frågan om hur detta lagtekniskt skall lösas är bl.a. beroende av det arbete 
som pågår inom Strålskyddsinstitutet såvitt avser förutsättningarna för 
återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. Utskottet föreslår därför att 
regeringen återkommer till riksdagen med förslag i enlighet med 
synpunkterna i motion Sk26. Detta bör med anledningen av motionen ges 
regeringen till känna”. Skatteutskottet anslöt sig till miljö- och 
jordbruksutskottets uppfattning (bet. 1998/99:SkU20 s. 12). Riksdagen 
beslutade i enlighet med vad utskottet anfört.
Skälen för regeringens förslag: Biobränsleaskor, som innehåller en 
halt av 5 kBq eller mer cesium-137 per kg aska (torrvikt), härefter 
benämnda cesiumaskor, skall enligt punkt 3 i SSI:s policy  av den 22 
februari 1999 deponeras på deponier som är särskilt iordningställda för 
detta ändamål. Sådan aska skall således inte komma i fråga för 
askåterföring på skogsmark, förrän Cs-137 avklingat och halten sjunkit 
till mindre än 5 kBq per kg (torrvikt). Som regeringen tidigare uttalat (se 
prop. 1998/99:84 s. 68) finns det inte något alternativ till deponering för 
dessa askor, vilket talar för skattebefrielse.
En förutsättning för att skattebefrielse skall kunna införas bör dock 
vara att skattefriheten åstadkoms på ett sådant sätt att missbruk i 
möjligaste mån stävjas och att beskattningsmyndigheten ges rimliga 
möjligheter att bedriva kontrollverksamhet. Mängderna cesiumaska är i 
dag tämligen begränsade. Enligt SSI:s beräkningar uppgår de till mellan 
750 och 3 000 ton per år. Det motsvarar avfallsskatteintäkter på mellan 
187 500 och 750 000 kr per år. Den totala mängden biobränsleaska i 
landet beräknas dock uppgå till en mångdubbelt större volym, nämligen 
runt 300 000 ton. Risk finns att även annan biobränsleaska än cesiumaska 
kan komma att redovisas under en skattefri post. Det är mot den 
bakgrunden viktigt att en skattefrihet för cesiumaska omgärdas av sådana 
regler att riskerna för sådant skattefusk begränsas. Dessa synpunkter 
delas, som framgått ovan, av Riksskatteverket och Naturvårdsverket och 
dessa remissinstanser har mot den bakgrunden avstyrkt promemorians 
förslag.
I samråd med Naturvårdsverket arbetar för närvarande SSI med att ta 
fram krav på de deponier där omhändertagande skall ske av den aska som 
enligt institutets policy skall deponeras. Enligt uppgift beräknas detta 
arbete vara klart under hösten 1999. Vad som är av särskilt intresse är att 
lakvattenhanteringen på deponierna sköts på ett ändamålsenligt sätt, 
eftersom cesium-137 är mycket vattenlösligt. Deponering av cesiumaska 
beräknas huvudsakligen ske på ett mindre antal avfallsanläggningar i 
Gävle- och Sundsvallsområdena. 
Om skattebefrielse skall införas bör, som skatteutskottet funnit, denna 
åstadkommas genom avdrag i skattedeklarationen och inte genom att den 
aktuella askan undantas från skatteplikt. 
Den som bedriver verksamheten på en avfallsanläggning är skyldig att 
för beskattningsmyndigheten visa att han har rätt att göra avdrag för 
skatt. Detta innebär att det skulle åligga den skattskyldige att visa att 
cesiumhalten i den mängd avfall som omfattas av avdragsyrkandet 
uppgår till minst 5 kBq per kg. Det är av detta skäl betydelsefullt att det 
är möjlig att mäta cesiumhalten på ett såväl tillförlitligt som inte alltför 
kostsamt sätt. Sådan mätning kan i dag endast ske vid laboratorieanalys 
och till en kostnad av ca 1 000 kr per prov. SSI arbetar dock med att ta 
fram en metod som gör det möjligt att på plats kunna mäta cesiumhalten 
på ett enkelt och betydligt billigare sätt. Denna metod beräknas vara 
färdigutvecklad under hösten 1999. 
Mängden cesiumaska är förhållandevis liten. Med hänsyn härtill samt 
till vad som framkommit om möjliga kontrollåtgärder gör regeringen 
numera den bedömningen att det bör finnas möjligheter att minska 
riskerna för skattefusk i det aktuella fallet. Regeringen finner därför skäl 
att föreslå en ändring i lagen om skatt på avfall som innebär skattefrihet 
för cesiumaskor. Mängden avfall som kommer att omfattas av det 
aktuella avdraget bör dock noga följas upp och om mer omfattande 
missbruk sker bör förutsättningarna för skattebefrielse analyseras på nytt. 
Riksskatteverket bör i samråd med SSI utfärda närmare anvisningar i 
form av föreskrifter eller rekommendationer om förfarandet vid mätning 
av cesiumhalten i askan.
Förslaget föranleder att en ny punkt 24 införs i 10 § första stycket 
lagen om skatt på avfall. Vidare införs ett nytt tredje stycke i nämnda 
paragraf. Ändringen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen 
börjar tillämpas, dvs. den 1 januari 2000.
14 Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull
14.1 Bakgrund
I artikel 232.1 b i tullkodexen stadgas att dröjsmålsränta skall debiteras 
utöver tullbeloppet om detta inte har betalats inom föreskriven tid. 
Räntesatsen för dröjsmålsräntan får vara högre än räntesatsen för 
kreditränta. Den får däremot inte vara lägre än denna räntesats. I artikel 
232.2 i samma förordning stadgas att tullmyndigheterna får avstå från att 
kräva dröjsmålsränta om det på grund av gäldenärens situation är 
sannolikt att det skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala 
svårigheter, om beloppet inte överstiger en nivå som fastställs enligt 
kommittéförfarandet eller om tullen betalas inom fem dagar efter 
utgången av den föreskrivna tidsfristen för betalning. Enligt 30 § första 
stycket i den svenska tullagen skall, om tull inte betalas inom föreskriven 
tid, dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. 
Enligt 30 § andra stycket tullagen skall vad som föreskrivs i 
tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffande dröjsmålsavgift 
enligt första stycket. Av 1 och 10 §§ tullagen framgår att bestämmelsen 
om dröjsmålsavgift gäller också då annan skatt än tull eller avgift som tas 
ut för varor vid import inte betalas inom föreskriven tid.
Enligt 1 § lagen om dröjsmålsavgift skall, i de fall det särskilt 
föreskrivs, den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta 
och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, 
betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som anges i lagen. 
Av 2 § samma lag framgår att dröjsmålsavgift normalt tas ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då 
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter 
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter 
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad 
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter 
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas dock ut med två procent på belopp som betalas 
inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats. 
Dröjsmålsavgiften är minst 100 kr. Om det ursprungligen obetalade 
beloppet är mindre än 100 kr, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med 
motsvarande belopp.
I 6 § lagen om dröjsmålsavgift finns en bestämmelse om befrielse från 
avgift. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat 
om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.
I författningskommentaren till 30 § tullagen anfördes bl.a. att de 
gällande reglerna om dröjsmålsavgift uppfyllde de krav som ställs i 
artikel 232 på en dröjsmålsränta, varför de borde behållas. Vidare angavs 
att det inte i förslaget fanns med någon bestämmelse om att 
tullmyndigheten skulle få medge befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift om det fanns särskilda skäl, 
eftersom möjligheterna till och villkoren för befrielse från dröjsmålsränta 
anges i artikel 232.2 i tullkodexen och det inte syntes finnas utrymme för 
några särskilda skäl utöver dem som anges där.
Generaltullstyrelsen har i den framställning som överlämnades till 
Tullagsutredningen föreslagit att 30 § tullagen skall ändras på så sätt att 
en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen 
skattebetalningslagen skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift enligt lagen 
om dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan skatt eller 
avgift som tas ut enligt tullagstiftningen. Generaltullstyrelsen anför i 
huvudsak följande. Tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om 
dröjsmålsavgift leder ibland till att oskäligt höga dröjsmålsavgifter tas ut. 
Särskilt vid korta dröjsmål upplevs avgiften som betungande av 
företagen. Vidare kommer i och med att skattebetalningslagen träder i 
kraft den avgift, eller ränta, som tas ut vid för sen betalning av 
mervärdesskatt vid omsättning inom landet att beräknas på ett annat sätt 
än den avgift som tas ut vid för sen betalning av mervärdesskatt vid 
import, vilken betalas i samma ordning som tull. För den tull och annan 
skatt eller avgift som tas ut för varor vid införsel och som betalas till 
tullmyndighet bör gälla samma ränte- eller avgiftssystem vid för sen 
betalning som för den mervärdesskatt som skall erläggas vid omsättning 
inom landet. Detta gäller även bestämmelserna om befrielse från 
dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen kan enligt den nuvarande svenska 
lagstiftningen inte fatta beslut om befrielse beträffande annan skatt eller 
avgift. Generaltullstyrelsen bör kunna medge befrielse från 
dröjsmålsavgift vid för sen betalning till tullmyndighet av andra skatter 
än tull samt avgifter, exempelvis mervärdesskatt, på samma grunder som 
gäller för sent erlagd mervärdesskatt på omsättning inom landet.
14.2 Beräkningen av dröjsmålsräntan
Regeringens förslag: Dröjsmålsräntan beräknas enligt 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen. Bestämmelsen i 30 § tullagen utformas så att 
det tydligt framgår att den grundläggande bestämmelsen om 
dröjsmålsränta i artikel 232 i tullkodexen skall tillämpas även 
beträffande annan skatt än tull och avgift som tas ut för varor vid 
import. Räntan tas ut med minst 100 kr, utom i fall då det 
ursprungligen obetalda beloppet inte uppgår till 100 kr; då tas räntan 
ut med motsvarande belopp. 
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget är 
lovvärt och synes, förutom fördelen att dröjsmålsränta kommer att 
beräknas lika inom tull- och skattelagstiftningen, ge rimligare konse- 
kvenser för de tullskyldiga än det nuvarande systemet. Länsrätten drar 
också slutsatsen att den föreslagna ordningen också kan leda till att 
antalet mål om dröjsmålsränta minskar vid länsrätterna. 
Kommerskollegium tillstyrker förslaget då påföljderna vid försenad 
betalning därigenom blir mer rimliga än som kan bli fallet enligt de 
hittillsvarande reglerna.  Sveriges Industriförbund välkomnar förslaget, 
även om förbundet anser att räntesatsen, basränta plus 15 procentenheter, 
är onödigt hög. Förbundet menar att förändringen är angelägen och 
därför bör genomföras skyndsamt. Svenska Handelskammarförbundet 
välkomnar förslaget, då förbundet anser att dröjsmålsavgiften som den 
beräknas i nuvarande tullag måste beskrivas som oskäligt hög och 
betungande för företagen. Även Kammarrätten i Stockholm, Inspektionen 
för strategiska produkter,  Svensk Handel, Sveriges Redareförening, 
Sveriges Transportindustriförbund och TULL-KUST tillstyrker förslaget. 
Statskontoret har inget att erinra mot förslaget i sig, men efterlyser ett 
förslag till finansiering. Riksrevisionsverket motsätter sig i och för sig 
inte förslaget, men påpekar att det inte framgår av betänkandet hur en 
förändring eventuellt skulle påverka incitamenten att betala i tid och 
anför bl.a. följande. Dessa [incitament] kan i förlängningen också 
påverka både förutsättningarna för Tullverkets administration och 
tidpunkten för uppbördens leverans till statskassan och EU. Därför 
efterlyses ett resonemang om hur konstruktionen av systemet och hur 
dröjsmålsräntans föreslagna nivå inverkar på betalningsincitamenten och 
de kostnader dessa medför. Övriga remissinstanser har inget att invända 
mot förslaget. 
Skälen för regeringens förslag: De nu gällande bestämmelserna om 
dröjsmålsavgift kan som Generaltullstyrelsen framfört leda till oskäligt 
höga avgifter, särskilt vid korta dröjsmål. Som exempel kan nämnas att 
två dagars försening av betalningen av ett tullbelopp på 50 000 kr kan 
leda till 1 000 kr i dröjsmålsavgift. Dessa höga avgifter vid korta 
dröjsmål upplevs som  mycket betungande av de berörda företagen, 
särskilt småföretagen. En ränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen framstår som betydligt mer rimlig; enligt det 
lagrummet beräknas räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan 
plus 15 procentenheter. Basräntan motsvarar, enligt 19 kap. 3 § 
skattebetalningslagen, den räntesats som gäller för sexmånaders 
statsskuldväxlar. I dag är basräntan tre procent. I det nyss nämnda 
exemplet skulle med en sådan beräkning – och ett gränsbelopp på 100 kr 
– dröjsmålsräntan i stället uppgå till 100 kr. Till detta kommer, som 
utredningen anför, fördelen med att dröjsmålsräntan vid för sen betalning 
av tull och annan skatt och avgift vid import skulle komma att beräknas 
enligt samma bestämmelser som kostnadsräntan vid för sen betalning av 
exempelvis mervärdesskatt vid omsättning inom landet. En ytterligare 
fördel är att det är både enklare och tydligare att ha en enhetligt 
beräknad, löpande ränta än den nuvarande dröjsmålsavgiften. Vidare 
innebär, som påpekas i förarbetena till skattebetalningslagen (prop. 
1996/97:100, del 1, s. 346), den omständigheten att kostnaden inte ökar 
trappstegsvis utan är direkt knuten till antalet dagar som betalningen är 
försenad ett incitament för den betalningsskyldige att göra sina 
inbetalningar så snart som möjligt; påtryckningen på den 
betalningsskyldige att betala är densamma över tiden. Det bör påpekas att 
dröjsmålsräntan även om beräkningsgrunden ändras på föreslaget sätt 
kommer att vara en kännbar sanktion. 
Eftersom den grundläggande bestämmelsen om dröjsmålsränta finns i 
artikel 232 i tullkodexen, bör bestämmelsen i tullagen såvitt avser tull 
endast reglera det sätt på vilket dröjsmålsräntan skall beräknas. När det 
gäller de andra skatterna och avgifterna bör i paragrafen anges att 
bestämmelserna i artikel 232 skall tillämpas även beträffande dem. 
14.3 Eftergift av dröjsmålsränta
Regeringens förslag: Någon särskild eftergiftsbestämmelse införs 
inte i tullagen. I stället utformas bestämmelsen om dröjsmålsränta i 
30 § tullagen så, att det framgår att eftergiftsbestämmelsen i artikel 
232.2 i tullkodexen också gäller beträffande annan skatt än tull och 
avgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att det vore 
önskvärt att lagen på ett bättre sätt tydliggör den enskildes rätt. Förbundet 
anför i huvudsak följande. Det är lovvärt att det på ett tydligt sätt anges i 
lagen att den svenska tullagstiftningen i första hand består av 
bestämmelserna i tullkodexen och tillämpningskodexen. Genom den 
parallella tillämpningen av EG-normerna och den interna svenska 
lagstiftningen i form av lagar, förordningar och tullförfattningar uppstår 
emellertid ett synnerligen komplicerat regelverk. Det borde därför tydligt 
markeras att det i EG-regelverket också finns ett antal regler som syftar 
till att ta till vara den enskildes rätt. I övrigt har ingen remissinstans 
något att invända mot förslaget. 
Skälen för regeringens förslag: Artikel 232.2 i tullkodexen innehåller 
en eftergiftsbestämmelse som är direkt tillämplig såvitt avser tull. Något 
utrymme för ytterligare, nationella eftergiftsbestämmelser finns inte vad 
gäller tull. Det framstår som mest praktiskt att eftergiftsbestämmelsen i 
tullkodexen också görs tillämplig beträffande de andra skatterna och 
avgifterna som tas ut för varor vid import. Genom den av utredningen 
föreslagna lydelsen av 30 § tullagen blir visserligen hela artikel 232, och 
således också eftergiftsbestämmelsen i andra punkten, tillämplig på 
annan skatt och avgift. Som advokatsamfundet påpekat kan det dock 
finnas ett värde i att det tydligt framgår av 30 § tullagen att det även finns 
bestämmelser om eftergift i den bakomliggande EG-rättsliga 
bestämmelsen. Paragrafen bör därför innehålla en hänvisning till 
bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmålsränta i 
artikel 232. – Det kan tilläggas att de krav som denna 
eftergiftsbestämmelse uppställer för att eftergift skall medges torde ligga 
på samma nivå som de ”synnerliga skäl” som krävs för att befrielse från 
kostnadsränta skall medges enligt 19 kap. 11 § skattebetalningslagen. 
15 Övriga frågor
15.1 Överföring av en pensionsförsäkrings värde till en 
annan pensionsförsäkring
Regeringens förslag: Möjligheten att utan skattekonsekvenser 
överföra en pensionsförsäkrings värde till en annan pensionsför-
säkring skall uttryckligen endast gälla om överföringen görs till en 
pensionsförsäkring som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse 
eller en utländsk försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i 
Sverige. 
Skälen för regeringens förslag: Livförsäkringar delas upp i två grupper 
vid inkomstbeskattningen. För kapitalförsäkringar medges inte avdrag 
för de inbetalda premierna och utfallande belopp beskattas inte. För 
pensionsförsäkringar däremot är premierna avdragsgilla och utfallande 
belopp beskattas. De regler som karaktäriserar och avgränsar de olika 
försäkringsslagen finns i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunal-
skattelagen (1928:370), KL. Livförsäkringar som inte uppfyller villkoren 
för det långsiktiga pensionssparandet hänförs till gruppen kapitalför-
säkringar. 
Ett grundläggande villkor för att en försäkring skall vara pensions-
försäkring är att den meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en 
utländsk försäkringsrörelse med fast driftställe i Sverige. Därmed avses 
både en verksamhet som drivs av en inhemsk försäkringsgivare och i en 
utländsk försäkringsgivares filial i Sverige. Det innebär att försäkringar 
som meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast 
driftställe i Sverige som huvudregel är kapitalförsäkringar. Under vissa 
förutsättningar kan dock utländska försäkringar anses som pensions-
försäkringar. De krav som uppställs framgår av sjuttonde stycket av 
anvisningspunkten. I syfte att underlätta arbetskraftens rörlighet över 
gränserna har i detta stycke, vid sidan av den befintliga 
dispensmöjligheten, införts bestämmelser (prop. 1995/96:231, bet. 
1996/97:SkU4, SFS 1996:1240) som innebär att vissa utländska för-
säkringar med pensions-ändamål skall anses som pensionsförsäkringar 
om de har tecknats under bosättning eller förvärvsarbete utomlands.
Ett annat krav på pensionsförsäkringar är att de inte får återköpas annat 
än i vissa undantagsfall. Denna återköpsbegränsning avser att säkerställa 
pensionsförsäkringens karaktär av långsiktigt pensionssparande. 
För att tillgodose konkurrensen och valfriheten på livförsäkrings-
området har riksdagen dock beslutat att det i inkomstskattereglerna skall 
godtas att värdet av en pensionsförsäkring får föras över direkt till en 
annan pensionsförsäkring med samma person som försäkrad utan hinder 
av inskränkningarna för återköp av pensionsförsäkringar (prop. 
1998/99:87, bet.1998/99:FiU28, SFS 1999:604). Ändringen innebär att 
överföringen inte skall utgöra en skattepliktig intäkt och inte heller 
medföra avdragsrätt för pensionsspararen. De nya bestämmelserna träder 
i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års 
taxering.
Fråga har uppkommit om en överföring som här avses också skulle 
kunna ske till en sådan utländsk försäkring som enligt sjuttonde stycket 
av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL anses som en pensionsför-
säkring.
I sistnämnda proposition uppställs en rad krav på försäkringen för att 
överföring skall få ske. En förutsättning är att det nya avtalet kan ses som 
en direkt fortsättning av det gamla livförsäkringsavtalet. Den nya för-
säkringen skall vara av motsvarande slag som den tidigare försäkringen 
och försäkringens behållning skall överföras direkt från den gamla för-
säkringsgivaren till den nya. Det anges att det åligger den försäkrings-
givare med vilken avtal ursprungligen har träffats att kontrollera att det 
föreligger ett avtal som uppfyller de krav som gäller för att försäkringen 
skall anses som en pensionsförsäkring innan försäkringens värde över-
förs. 
För att utländska försäkringar skall anses som pensionsförsäkringar 
förutsätts i sjuttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL att 
en rad omständigheter som är knutna till den försäkrade individen före-
ligger. Utgångspunkten har varit att denna bedömning skall göras av 
skattemyndigheten. Som framgår av det tidigare sagda överlämnas 
genom det av riksdagen nyligen antagna förslaget i prop. 1998/99:87 
bedömningen av om det nya försäkringsavtalet uppfyller kraven för att 
anses som pensionsförsäkring till den ursprungliga försäkringsgivaren. 
Någon möjlighet till rättelse om denna försäkringsgivare gör en felaktig 
bedömning finns inte. En felaktig bedömning kan få mycket långtgående 
negativa konsekvenser för försäkringstagaren. En sådan ordning 
förutsätter därför att det nya avtalet i sig uppfyller kraven för att vara en 
pensionsförsäkring. Av nämnda proposition framgår vidare att syftet med 
att tillåta en överföring mellan försäkringar har varit att uppnå samma 
möjlighet till överföring som redan gäller för det individuella 
pensionssparandet i banker och andra värdepappersinstitut. Sådana pen-
sionssparavtal kan flyttas mellan pensionssparinstitut utan att erhållna 
skatteförmåner förloras. I sådana fall förutsätts dock att kontot förs av ett 
svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige. 
Mot denna bakgrund anser regeringen att den nya bestämmelsen bör 
förtydligas så att det klart framgår att en överföring endast kan ske till en 
försäkring som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en 
utländsk försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL 
och i 58 kap. 18 § i den av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna 
inkomstskattelagen.
15.2 Undantag från uttagsbeskattning vid ombildning av 
sparbank till bankaktiebolag
Regeringens förslag: Ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen 
(1987:619) av en sparbank till ett bankaktiebolag skall inte föranleda 
uttagsbeskattning. Reglerna i lagen (1998:1600) om beskattningen vid 
överlåtelser till underpris skall vara tillämpliga på ett sådant 
förfarande. 
Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande sparbankslagen 
(1987:619) infördes 1987. När lagen infördes fanns inga möjligheter för 
en sparbank att byta associationsform. Det hade bl.a. sin grund i att 
sparbankerna inte har någon ägare och att det därför var svårt att hitta en 
lämplig ordning för ombildning. Problemet löstes år 1991 och nya regler 
för ombildning infördes  (prop. 1990/91:136, bet. 1990/91:NU34, SFS 
1991:371). Enligt 8 kap. 1 § sparbankslagen skall en ombildning från 
sparbank till bankaktiebolag ske enligt följande. Sedan 
sparbanksstämman fattat beslut om att sparbanken skall ombildas till 
aktiebolag skall sparbankernas tillgångar och skulder föras över till ett 
särskilt bildat eller redan etablerat bankaktiebolag. Sparbanken får som 
ersättning aktier i bankaktiebolaget. Sparbanken skall sedan, utan 
ersättning, föra över aktierna till en av sparbanken instiftad eller befintlig 
stiftelse vars huvudsakliga ändamål skall vara att främja sparsamhet i 
Sverige. Sparbanken är upplöst när åtgärderna registrerats. Stiftelsen kan 
i sin tur överlåta aktierna i bankaktiebolaget till ett holdingbolag mot 
betalning i nyemitterade aktier.   
I prop. 1990/91:136 s. 24 f. diskuteras bl.a. skattekonsekvenserna av en 
sådan ombildning. Föredragande statsrådet konstaterade att enligt då 
gällande regler för uttagsbeskattning i punkt 1 av anvisningarna till 22 § 
kommunalskattelagen (1928:370, KL) skall uttagsbeskattning ske om 
tillgångar som ingår i en näringsverksamhet överlåts till ett pris som 
understiger marknadsvärdet. Om särskilda skäl förelåg kunde dock 
uttagsbeskattning underlåtas. Särskilda skäl kunde enligt praxis finnas 
vid vissa företagsombildningar.   Föredragande statsrådet ansåg därför att 
särskilda skäl mot uttagsbeskattning förelåg i den nu aktuella 
ombildningssituationen. Han konstaterade vidare, såvitt fortfarande är av 
intresse, att skattskyldighet för gåvoskatt inte torde föranledas av 
ifrågavarande transaktioner men att stämpelskatt kommer i fråga för 
fastigheter som förs över från sparbanken till sparbanksaktiebolaget 
enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.   
1992 års företagsskatteutredning har sett över skattereglerna vid 
omstruktureringar.  I sitt slutbetänkande Omstruktureringar och 
beskattning (SOU 1998:1) föreslog utredningen att den praxis som 
utbildats om när uttagsbeskattning inte skulle ske skulle ersättas av en 
konkret lagreglering i en ny lag om underprisöverlåtelser. Omarbetade 
uttagsbeskattningsregler skulle tas in i punkterna 1 a och 1 b av 
anvisningarna till 22 § KL. Utredningens förslag har lagts till grund för 
lagstiftning (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99SkU5, SFS 1600–1606). 
Bestämmelserna gäller för överlåtelser som skett efter ikraftträdandet den 
1 januari 1999. 
I lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris, 
UPL, finns regler om undantag från uttagsbeskattning. Om UPL är 
tillämplig utlöser en överlåtelse av en tillgång mot en ersättning som 
motsvarar högst det skattemässiga värdet inte några 
beskattningskonsekvenser. Överlåtaren anses i sådana fall ha avyttrat 
tillgången till det skattemässiga värdet vilket också motsvarar 
förvärvarens anskaffningsvärde. 
För att UPL skall vara tillämplig krävs att ett antal villkor är uppfyllda, 
t.ex. när det gäller underskott hos förvärvaren, kvalificerade andelar osv. 
Om ett villkor inte är uppfyllt skall i stället för UPL reglerna om 
uttagsbeskattning i punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna till 22 § KL 
tillämpas.     
Av 18 § andra stycket framgår att ett villkor för att UPL skall vara 
tillämplig är att förvärvaren inte är en svensk stiftelse. Ombildningar som 
sker enligt 8 kap. sparbankslagen omfattas sålunda inte av reglerna i UPL 
såvitt avser överlåtelser av aktierna i bankaktiebolaget till en stiftelse. 
Uttagsbeskattning kommer sannolikt att avsevärt försvåra eller 
omöjliggöra en ombildning av en sparbank. Detta har aldrig varit 
lagstiftarens avsikt när UPL infördes. Bestämmelserna i 18 § UPL bör 
därför kompletteras så att ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen 
omfattas av lagen. Den nu föreslagna justeringen som uteslutande kan 
vara till fördel för de skattskyldiga bör gälla med retroaktiv verkan från 
ingången av år 1999.
UPL föreslås upphävas den i januari 2000 och ersättas av 23 kap. i den 
föreslagna inkomstskattelagen (1999:000, IL) i propositionen om ny 
inkomstskattelag (prop. 1999/2000:2). IL föreslås träda i kraft den 1 
januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 
Motsvarande justering bör därför också göras i 23 kap. 14 § andra stycket 
IL.
16 Finansiella effekter
Förslaget i avsnitt 4 om att ge regeringen befogenhet att meddela 
föreskrifter om förenklade förfaranden för den som regelbundet och ofta 
transporterar beskattade varor via något annat EU-land kommer 
förmodligen på sikt att leda till minskade administrationskostnader för de 
aktörer som väljer att använda sig av förfarandet. Även 
beskattningsmyndighetens administrationskostnader kan komma att 
minska något till följd av förslaget. Däremot påverkar inte förslaget 
intäkterna från alkohol- eller tobaksskatten.
Den lagtekniska justering i privatinförsellagen som föreslås i avsnitt 5 
förväntas inte leda till minskade skatteintäkter.
I avsnitt 6 föreslås dels att ett förtydligande görs beträffande de 
begränsningar som gäller för den skattefria försäljningen ombord på 
färjor i trafik mellan Sverige och Norge, dels att regeringen skall få 
medge undantag från nämnda begränsningar. Regeringen kommer alltså i 
fråga om viss fartygslinje att kunna besluta att skattefri försäljning får 
ske ombord. Ett sådant beslut skulle i och för sig kunna leda till 
minskade intäkter från alkohol- och tobaksskatten. Det är dock inte 
möjligt att nu bedöma hur ett sådant beslut skulle påverka 
skatteintäkternas storlek. Det är emellertid sannolikt att intäkterna endast 
kommer att påverkas högst marginellt.
De skattesatsjusteringar som föreslås i avsnitt 9 för bensin och diesel-
olja är utformade för att vara neutrala med avseende på budgeteffekter.
Förslaget i avsnitt 11 om enhetliga energiskatter för gasol, metan och 
naturgas bedöms inte ha några nämnvärda statsfinansiella effekter.
Den förlängning av den s.k. 1,2-procentsregeln på ett år som föreslås i 
avsnitt 12 innebär att den relativt obetydliga ökning av skatteintäkterna, 
som regelns upphörande skulle ha medfört, uteblir under år 2000.
Förslaget i kapitel 13 om avdragsrätt för cesiumaskor kommer att 
innebära försumbara skatteintäktsbortfall.
Dröjsmålsavgifterna vid för sen betalning av tull och annan skatt eller 
avgift som tas ut för varor vid import uppgick under år 1997 till ca 30,2 
miljoner kronor och under år 1998 till ca 40,9 miljoner kronor. 
Förslaget att dröjsmålsräntan skall beräknas på samma sätt som 
kostnadsräntan vid för sen betalning enligt 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen i stället för enligt lagen om dröjsmålsavgift innebär 
att dröjsmålsränta kommer att tas ut med lägre belopp än i dag, särskilt 
vad gäller kortare dröjsmål. Förslaget innebär således en 
inkomstminskning. Tullagsutredningen har, för att ge ett begrepp om 
relationen mellan dröjsmålsavgiften och den föreslagna dröjsmålsräntan, 
gjort en beräkning på grundval av de fall där dröjsmålsavgift utgick 
under det första halvåret 1997. Enligt utredningens beräkningar skulle 
inkomsten av dröjsmåls- ränta bli ca 20 miljoner kronor lägre per år om 
räntan beräknats enligt skattebetalningslagens regler. Detta avspeglar 
dock, som nyss sagts, förhållandena under 1997. Det är svårt att 
förutsäga effekterna av förslaget, särskilt i ljuset av de pågående arbetena 
inom Tullverket med förenkling av procedurer och förbättrad information 
som i det långa loppet torde kunna förväntas medföra bl.a. färre 
betalningsdröjsmål. 
De ekonomiska konsekvenser som förslaget i avsnitt 14.2 om 
ombildning av sparbanker innebär har tagits i beaktande när 
regeländringarna för omstruktureringar infördes år 1998 (prop. 
1998/99:15 s. 268 f.).
Några finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.
Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några 
statsfinansiella konsekvenser.
17 Författningskommentar
17.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregleringsavgifter
1 kap.
2 §
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen 
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från 
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om 
beskattning av viss privatinförsel. 
17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om 
tobaksskatt
26 §
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf 
från 26 a §. Övriga bestämmelser i 26 a § flyttas över till förordningen 
(1994:1613) om tobaksskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om 
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat 
ledsagardokument får ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen 
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av 
redaktionell karaktär.
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om 
alkoholskatt
25 §
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf 
från 25 a §. Övriga bestämmelser i 25 a § flyttas över till förordningen 
(1994:1614) om alkoholskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om 
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat 
ledsagardokument får ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen 
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av 
redaktionell karaktär.
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om 
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
unionen
2 §
Ändringen i första stycket innebär att den skillnad som görs i lagen 
mellan personer som är bosatta i Sverige och personer som inte är det tas 
bort. Eftersom taxfreeförsäljningen inom EU har upphört finns det inte 
längre skäl att ha olika regler för dessa två personkategorier (se vidare 
avsnitt 5). Den som reser till Sverige från ett annat EU-land kan numera 
endast köpa beskattade varor. I sådana fall skall skatt tas ut i fall 
införseln överstiger i paragrafen angivna kvantiteter. Detta gäller oavsett 
var personen i fråga har sitt hemvist. 
Bestämmelsen i nuvarande andra stycket utgör ett undantag från den 
s.k. 20-timmarsregeln i första stycket. Undantaget gäller endast för 
tobaksvaror och kan endast tillämpas i fråga om varor som köpts utan 
skatt. Den s.k. 20-timmarsregeln gäller endast för personer bosatta i 
Sverige. Eftersom olika regler inte längre skall gälla för personer som är 
bosatta i Sverige och personer som inte är det tas andra stycket bort.
Enligt nuvarande fjärde stycket jämställs ombordanställda utan hemvist 
i Sverige med personer som är bosatta här. Eftersom olika regler inte 
längre skall gälla för personer som är bosatta i Sverige och personer som 
inte är det kommer bestämmelsen att förlora sin betydelse. Fjärde stycket 
föreslås därför utgå.
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen
3 och 7 §§
Ändringarna är föranledda av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att 
lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen skall byta 
namn till lag om beskattning av viss privatinförsel.
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om 
punktskattekontroll av transporter m.m. av 
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
3 kap.
5 §
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen 
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från 
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om 
beskattning av viss privatinförsel.
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om 
proviantering av fartyg och luftfartyg
6 §
Ändringen i första stycket görs för att förtydliga att begränsningarna i 
stycket endast gäller proviantering för försäljning ombord.
Genom det nya andra stycket ges regeringen befogenhet att medge 
undantag från begränsningarna i första och andra styckena i fråga om 
viss fartygslinje. Skälen härför redovisas i avsnitt 6.
17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om 
skatt på avfall
10 §
I första stycket införs en ny punkt 24. Enligt denna får, i en deklaration 
som avser avfallsskatt, avdrag göras för biobränsleaska, vars halt av 
cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som 
förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens 
strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska. 
I det nya tredje stycket anges att, vid fastställandet av en 
biobränsleaskas nivå av radioaktivitet, askans torrvikt skall användas. 
Detta beror på att gränsvärdet fem kilobecquerel per kilogram, som tagits 
fram av Statens strålskyddsinstitut, utgår från torrvikten. För att avdrag 
enligt första stycket 24 skall medges skall således halten av cesium-137 i 
askan vara minst fem kilobecquerel per kilogram torrsubstans. Sedan det 
fastställts att en askas nivå av radioaktivitet uppnår gränsvärdet, omfattar 
dock avdragsrätten även askans vatteninnehåll.
17.9 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)
5 §
Ändringen är föranledd av att vägtrafikkungörelsen (1972:603) upphört 
att gälla och ersatts av trafikförordningen (1998:1276).
79 §
Ändringen innebär att det vid utdömande av ansvar för brukande av 
obeskattat fordon skall krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
81 §
I paragrafen görs dels en ändring som innebär att det blir tillåtet att ett 
fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, dels en ändring 
som är föranledd av att fjärde stycket i 79 § föreslås utgå.
17.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
14 kap.
22 §
Paragrafens första stycke reglerar, i likhet med dess nuvarande lydelse, 
skyldigheten att indela bensin avsedd för motordrift eller uppvärmning i 
miljöklasser. På samma sätt som tidigare hänvisas till en bilaga för 
kvalitetskraven för de olika miljöklasserna. Den andra meningen i 
paragrafens första stycke är ny och innebär att bensin av det slag som 
omfattas av direktivet men som inte uppfyller miljöspecifikationerna i 
miljöklass 2 inte får saluföras. Detta medför att blyhaltig bensin i 
enlighet med direktivets krav inte får saluföras, vilket för Sveriges del 
inte innebär någon ändring jämfört med vad som är förhållandet i dag.
Paragrafens andra stycke är nytt och innebär en skyldighet att indela 
dieselbrännolja och fotogen som är avsedd för motordrift i miljöklasser. 
Undantag har skett för flygfotogen därför att det inte finns förutsättningar 
att föra in sådan fotogen i miljöklassystemet. På motsvarande sätt som 
för bensin hänvisas till en bilaga för kvalitetskraven för de olika miljö-
klasserna. I det andra styckets andra mening anges att dieselbrännoljor av 
det slag som omfattas av direktivet men som inte uppfyller 
miljöspecifikationerna för miljöklass 3 inte får saluföras. För 
avgränsningen av de dieselbrännoljor som omfattas av saluförbudet har 
direktivets definition valts, eftersom direktivet inte definierar berörda 
motorfordon på samma sätt som begreppet motorfordon i den svenska 
fordonskungörelsen och en uppräkning direkt i lagtexten av alla berörda 
fordonsslag har bedömts som alltför utrymmeskrävande. 
29 kap.
8 §
Paragrafen innehåller straffbestämmelser för överträdelse av en rad 
bestämmelser i miljöbalken. Straffet är i samtliga fall böter eller fängelse 
i högst två år. Den nya punkt 21 a i första stycket innebär att denna 
straffsanktion blir tillämplig vid överträdelse av förbudet att saluföra 
bensin eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22 §. Paragrafen är utformad 
på inrådan av lagrådet.
17.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om 
skatt på energi
2 kap.
1 §
I första stycket införs i punkten 1 a den nya miljöklass 1-bensinen 
samtidigt som miljöklass 2-bensinen flyttas till punkten 1 b och 
miljöklass 3 slopas. I punkten 2 återfinns bensin som inte uppfyller 
miljöklasskraven. I punkterna 4-6 införs de nya enhetliga 
energiskattesatserna för gasol, metan respektive naturgas.
I tredje stycket ändras startåret för indexomräkningen av 
skattesatserna.
5 §
I paragrafens första stycke hänvisas till den nya bilaga 1 till miljöbalken 
som innehåller miljöklasskraven för bensin. Det är självfallet så att 
miljöklass 1-bränsle som också uppfyller kraven i miljöklass 2 skall 
beskattas enligt den lägsta skattesatsen. I lagens äldre lydelse återfanns 
bestämmelserna om bensin i 6 § som nu upphävs.
I paragrafen andra stycke hänvisas till den nya bilaga 2 till miljöbalken 
som innehåller miljöklasskraven för dieselolja. Krav har nu också införts 
i miljöklass 3 som tidigare saknade sådana krav. Eftersom miljöklass 3-
kraven inte är obligatoriska för dieseloljor generellt utan endast för 
användning i vissa fordonsslag fordras det att också bränslen som inte 
uppfyller miljöklasskraven blir beskattade i miljöklass 3. Av styckets 
andra mening följer att miljöklasskraven även skall tillämpas vid 
bestämmandet av energiskattesats för andra bränslen än dieselolja som i 
skattehänseende behandlas som högbeskattad olja. Avsikten är att 
härigenom uppnå en heltäckande överensstämmelse mellan 
miljöklasskraven och det skattepliktiga området enligt lagen om skatt på 
energi. I likhet med bensin skall dieselolja som uppfyller kraven i flera 
miljöklasser beskattas enligt den lägsta skattesatsen.
4 kap.
1 §
I paragrafens andra stycke kompletteras uppräkningen av de som blir 
skattskyldiga därför att de har använt obeskattat eller lågbeskattat 
bränsle. Skälet till att motordrivna fordon också skall ingå i 
uppräkningen framgår av motiveringarna i kapitel 10. Bestämmelsen har 
endast gjorts tillämplig på tjock olja. Om bestämmelsen också omfattade 
märkt olja skulle alla fordonsägare som ertappas med att olovligt köra på 
sådan olja bli skattskyldiga. För dessa bör det liksom för närvarande vara 
tillräckligt med det befintliga sanktionssystemet.
6 kap.
8 §
I syfte att upprätthålla en enhetlig lagstiftning för de harmoniserade 
punktskatterna görs motsvarande redaktionella ändringar i förevarande 
paragraf som i 26 § lagen om tobaksskatt respektive 25 § lagen om 
alkoholskatt.
Bestämmelsen i första stycket 2 har med vissa redaktionella ändringar 
flyttats över från 6 kap. 8 a §. Övriga bestämmelser i nämnda paragraf 
flyttas över till förordningen (1994:1784) om skatt på energi.
17.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
30 §
När det gäller tull finns den grundläggande bestämmelsen om 
dröjsmålsränta i artikel 232 i tullkodexen. Den enda komplettering som 
behövs i nationell rätt är en bestämmelse om beräkningen av 
dröjsmålsräntan. Bestämmelsen om dröjsmålsränta är emellertid avsedd 
att omfatta även de andra skatter och avgifter som tas ut för varor vid 
import. Därför anges i första stycket att bestämmelserna om 
dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmålsränta i artikel 232 i 
tullkodexen även tillämpas på sådan annan skatt och avgift. I andra 
stycket följer så bestämmelsen om beräkningen av dröjsmålsräntan; 
beräkningen skall ske på det sätt som anges i 19 kap. 8 § 
skattebetalningslagen.
Paragrafen innehåller inte någon särskild eftergiftsbestämmelse, 
eftersom artikel 232.2 innehåller en sådan som är direkt tillämplig 
beträffande tull och som även blir tillämplig beträffande de andra 
skatterna och avgifterna genom bestämmelsen i paragrafens första 
stycke. 
17.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift
1 och 7 §§
Ordet ”tull” har med anledning av de föreslagna ändringarna i 
bestämmelserna om dröjsmålsränta i tullagen tagits bort. 
17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:604) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Anvisningarna till 31 §
Punkt 1
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår 
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en 
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som 
bedrivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall 
tecknas i samband med överföringen. Ikraftträdandebestämmelserna änd-
ras med anledning av att den nya inkomstskattelagen föreslås träda i kraft 
och kommunalskattelagen bli upphävd den 1 januari 2000 (prop. 
1999/2000:2).
17.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1600) om 
beskattningen vid överlåtelser till underpris
18 §
Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris skall 
gälla vid ombildning av sparbank till bankaktiebolag, om förvärvaren är 
en sådan stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En 
andra mening med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.
17.16 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000) 
23 kap.
14 § 
Bestämmelserna i 23 kap. om underprisöverlåtelser skall gälla vid 
ombildning av sparbank till bankaktiebolag om förvärvaren är en sådan 
stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En andra mening 
med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.
58 kap.
18 §
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår 
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en 
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som 
bedrivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall 
tecknas i samband med överföringen.
Förteckning över remissinstanser beträffande 
promemorian om beskattningen av gasol, metan och 
naturgas
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag: 
Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Kommunikationsforsknings-
beredningen, Naturvårdsverket, Vägverket, Svenska Gasföreningen, 
Svenska Petroleum Institutet, Göteborg Energi AB, Lunds Energi AB, 
Sydgas AB, Helsingborgs Energi AB, Vattenfall Naturgas AB, AB 
Volvo, SAAB och Svenska Bioenergiföreningen.
Förteckning över remissinstanser beträffande 
promemorian om befrielse från avfallsskatt för 
cesiumhaltiga askor
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag: 
Riksskatteverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens energi-
myndighet, Statens strålskyddsinstitut, Skogsstyrelsen, Naturvårds-
verket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorr-
lands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Gävle kommun, Sundsvalls 
kommun, Sandvikens kommun, Härnösands kommun, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Svenska Renhållningsverksföreningen, Ragn-Sells AB, 
WMI Sellbergs AB, Skogsindustrierna, Svenska Fjärrvärmeföreningen, 
Svenska Kraftverksföreningen, Naturskyddsföreningen, Svenska Bio-
energiföreningen, Sveriges Industriförbund, Sågverkens Riksförbund, 
Återvinningsindustrierna.
Lagrådsremissens lagförslag
1	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om 
	tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt att 
26 och 26 a §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
26 §
När skattepliktiga varor för 
vilka skatt enligt denna lag har 
tagits ut skall levereras till ett 
annat EG-land, skall den som 
ansvarar för transporten upprätta 
ett förenklat ledsagardokument. 
Ledsagardokumentet skall åtfölja 
varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 28 §.
Den som ansvarar för en 
transport av beskattade varor skall 
upprätta ett förenklat 
ledsagardokument
1. vid transport till en 
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort 
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet 
som avses i första stycket skall 
åtfölja varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 28 §.
Regeringen eller efter 
regeringens bemyndigande 
Riksskatteverket får föreskriva att 
förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument enligt första 
stycket 2 får ersättas av andra 
förenklade förfaranden.
26 a §
Bestämmelserna i 26 § om 
förenklat ledsagardokument 
tillämpas även vid transport av 
beskattade varor mellan två 
svenska orter, om transporten sker 
via ett annat EG-land.
Den som ansvarar för transport 
enligt första stycket skall, innan 
transporten påbörjas, anmäla 
varorna till 
beskattningsmyndigheten.
Den som tar emot varor som 
transporterats enligt första stycket 
skall senast 15 dagar efter 
utgången av den kalendermånad 
under vilken han tagit emot 
varorna till 
beskattningsmyndigheten lämna en 
bekräftelse på detta.
Regeringen eller efter 
regeringens bemyndigande 
Riksskatteverket får föreskriva om 
anmälningsskyldighet för den som 
transporterar varor, som 
beskattats i ett annat EG-land, till 
en ort i detta EG-land via Sverige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om 
	alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt 
att 25 och 25 a §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §
När skattepliktiga varor för 
vilka skatt enligt denna lag har 
tagits ut skall levereras till ett 
annat EG-land, skall den som 
ansvarar för transporten upprätta 
ett förenklat ledsagardokument. 
Ledsagardokumentet skall åtfölja 
varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 27 §.
Den som ansvarar för en 
transport av beskattade varor skall 
upprätta ett förenklat 
ledsagardokument
1. vid transport till en 
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort 
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet 
som avses i första stycket skall 
åtfölja varorna under transporten i 
enlighet med vad regeringen 
föreskriver. Sådant 
ledsagardokument krävs dock inte 
vid försäljning som avses i 27 §.
Regeringen eller efter 
regeringens bemyndigande 
Riksskatteverket får föreskriva att 
förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument enligt första 
stycket 2 får ersättas av andra 
förenklade förfaranden.
25 a §
Bestämmelserna i 25 § om 
förenklat ledsagardokument 
tillämpas även vid transport av 
beskattade varor mellan två 
svenska orter, om transporten sker 
via ett annat EG-land.
Den som ansvarar för transport 
enligt första stycket skall, innan 
transporten påbörjas, anmäla 
varorna till 
beskattningsmyndigheten.
Den som tar emot varor som 
transporterats enligt första stycket 
skall senast 15 dagar efter 
utgången av den kalendermånad 
under vilken han tagit emot 
varorna till 
beskattningsmyndigheten lämna en 
bekräftelse på detta.
Regeringen eller efter 
regeringens bemyndigande 
Riksskatteverket får föreskriva om 
anmälningsskyldighet för den som 
transporterar varor, som 
beskattats i ett annat EG-land, till 
en ort i detta EG-land via Sverige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
3	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om 
	beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och 
	tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska 
	unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av 
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1 
För resande som 
är bosatt i annat land än 
Sverige, eller
är bosatt i Sverige och där 
inresan sker med luftfartyg i 
yrkesmässig trafik eller 
utlandsvistelsen har varat längre 
än 20 timmar eller där varorna 
beskattats i annat land som är 
medlem i Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut 
till den del införseln uppgår till 
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt, 
oavsett vad som anges i första 
stycket, inte tas ut till den del 
införseln uppgår till högst 40 
cigaretter eller 20 cigarrer eller 
cigariller eller 100 gram röktobak.
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut 
till den del införseln uppgår till 
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in 
spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen 
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att 
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf 
gäller för resande som är bosatt i 
Sverige skall även gälla den som 
utför arbete på det fartyg eller 
luftfartyg som inresan sker med, 
även om denne är bosatt i annat 
land.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
4	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om 
	proviantering av fartyg och luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av 
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Proviantering med obeskattade 
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse 
spritdrycker, vin eller starköl på 
fartygslinje mellan svensk hamn 
från norska gränsen i norr till och 
med Lysekil i söder och norsk 
hamn från och med Risör i väster 
till svenska gränsen i öster.
Proviantering med obeskattade 
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning 
ombord får inte avse spritdrycker, 
vin eller starköl på fartygslinje 
mellan svensk hamn från norska 
gränsen i norr till och med Lysekil 
i söder och norsk hamn från och 
med Risör i väster till svenska 
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20 
cigaretter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror 
per passagerare.
Regeringen får medge undantag 
från bestämmelserna i första och 
andra styckena i fråga om viss 
fartygslinje.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De nya bestämmelserna 
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 1999.
5	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen 
	(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
79 §
Brukas ett fordon i strid mot 
64 § sedan fordonets 
registreringsskyltar har tagits om 
hand enligt 78 §, döms ägaren till 
böter eller fängelse i högst sex 
månader. 
Till samma straff döms ägaren 
till ett avställt fordon som brukas, 
om fordonets registreringsskyltar 
har tagits om hand enligt 78 § och 
brukandeförbud skulle ha gällt för 
fordonet enligt 64 § om fordonet 
hade varit skattepliktigt. 
Brukas ett fordon på annat sätt i 
strid mot 64 §, döms ägaren till 
penningböter. 
Om ägaren visar att han 
iakttagit vad som ankommit på 
honom för att hindra att fordonet 
brukades, är han fri från ansvar.
En ägare av ett fordon som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet 
brukar fordonet eller låter det 
brukas i strid mot 64 § sedan 
fordonets registreringsskyltar har 
tagits om hand enligt 78 §, döms 
till böter eller fängelse i högst sex 
månader. 
Första stycket gäller även när 
ett avställt fordon brukas, om 
fordonets registreringsskyltar har 
tagits om hand enligt 78 § och 
brukandeförbud skulle ha gällt för 
fordonet enligt 64 § om fordonet 
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet 
brukar fordonet eller låter det 
brukas på annat sätt i strid mot 64 
§, döms till penningböter. 
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
6	Förslag till lag om ändring i miljöbalken (1998:808)
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808)
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 kap.
22 §
Bensin som är avsedd för 
motordrift eller uppvärmning och 
som innehåller högst 0,013 gram 
bly per liter vid 15ºC skall av den 
som tillverkar eller yrkesmässigt 
till Sverige för in sådan bensin 
delas in i och tillhandahållas i de 
miljöklasser som anges i bilaga till 
denna balk. 
Bensin som är avsedd för 
motordrift eller uppvärmning skall 
av den som tillverkar eller 
yrkesmässigt till Sverige för in 
sådan bensin delas in i och 
tillhandahållas i de miljöklasser 
som anges i bilaga 1 till denna 
balk. Bensin som är avsedd för 
motordrift och som omfattas av nr 
2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00 
32, 2710 00 34 eller 2710 00 36 i 
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG) 
2658/87, men som inte uppfyller 
miljöspecifikationerna i miljöklass 
2, får inte saluföras. 
Dieselbrännolja och fotogen, 
med undantag för flygfotogen, som 
är avsedd för motordrift skall av 
den som tillverkar eller 
yrkesmässigt till Sverige för in 
sådana motorbränslen delas in i 
och tillhandahållas i de 
miljöklasser som anges i bilaga 2 
till denna balk. Dieselbrännolja 
som omfattas av nr 2710 00 66 i 
kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG) 
2658/87 och som är avsedd att 
användas i sådana motorfordon 
som avses i direktiv 70/220/EEG 
och 88/77/EEG, men som inte 
uppfyller miljöspecifikationerna för 
miljöklass 3, får inte saluföras. 
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
Bilaga 1 till miljöbalken
Miljöklasser för bensin				Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1 
Motorbensin
Miljöklass 1 
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95
–
95
Motoroktantal, lägst
85
–
85
Ångtryck enligt Reid, högst 
kilopascal 
70a/95b
65
70a/95b 
Ångtryck enligt Reid, lägst 
kilopascal
45a/65b
50
–
Destillation:
– Förångat vid 70ºC, volymhalt 
procent
–
15–42
–
– Förångat vid 100ºC, lägst 
volymhalt procent                         
47a/50b  
46c
46
– Förångat vid 100ºC, högst 
volymhalt procent
–
72c
–
– Förångat vid 150ºC, lägst 
volymhalt procent
75
–
75
– Förångat vid 180ºC, lägst 
volymhalt procent
–
95
–
Slutkokpunkt, högst ºC
205
200
–
Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt 
procent
–
0,5
–
n-Hexan, högst volymhalt procent
–
0,5
–
Syre, högst masshalt procent
2,7
–
2,7
Oxygenater: 
– Metanol, högst volymhalt 
procent, stabiliseringsmedel måste 
tillsättas 
3
–
3
– Etanol, högst volymhalt procent, 
stabiliseringsmedel kan vara 
nödvändigt
5
–
5
– Isopropylalkohol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Tertiär-butylalkohol, högst 
volymhalt procent
7
–
7
– Isobutylalkolhol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Etrar som innehåller fem eller 
flera kolatomer per molekyl, högst 
volymhalt procent
15
–
15
Andra oxygenatere, högst 
volymhalt procent
10
–
10
Svavel, högst 
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar
–
–
Densitet vid 15ºC, 
kilogram per kubikmeter
–
680–720
–
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för 
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för 
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.
aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
 
bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
cOm temperaturökningen i intervallet 45–72 procent förångat understiger tio grader C 
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall 
ligga mellan 90ºC och 105ºC.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett 
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en volymhalt på 
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än 
vad som anges i denna bilaga får saluföras. 
eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den 
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i 
industriella specifikationer för motorbränslen.
Bilaga 2 till miljöbalken
Miljöklasser för dieselolja				Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst 
50
47
–
Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram 
per kubikmeter
800
800
–
Densitet vid 15ºC, högst kilogram 
per kubikmeter
820
820
845
Destillation: 
– begynnelsekokpunkt, lägst  C 
– vid 95 procent destillat, högst  C
180
285
180
295
–
360
Aromatiska kolväten, högst 
volymhalt procent
5
20
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst volymhalt procent
Inte mätbarb
0,1b
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst masshalt procent
–
–
11c
Svavel, högst 
milligram per kilogram
10
50
350
a Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade nomenklaturen 
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.
7	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt 
	på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi 
dels att 2 kap. 1, 5 och 6 §§ och 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två bilagor, bilaga 1 och 2, av följande 
lydelse.
2 kap.
1 § 
Nuvarande lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra 
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
 
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för
a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter
b) miljöklass 3
3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1
4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 –
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med
märkämnen eller ger 
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3
b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig
miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3
miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3
miljöklass 3
2 138 kr per m3 
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur 2711 12 11–
2711 19 00
Gasol som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre 
per liter
1 kr 57 öre 
per liter
b) annat ändamål än som 
avses under a
145 kr per 
1 000 m3
1 112 kr per 
1 000 m3
1 257 kr per 
1 000 m3
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
6.
2711 11 00, 
2711 21 00
Naturgas som används 
för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
7.
2701, 2702 
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00–
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
Föreslagen lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra 
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
 
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för
a) miljöklass 1
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter
b) miljöklass 2
3 kr 64 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1
4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 –
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med
märkämnen eller ger 
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3
b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig
miljöklass 1
1 624 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3
miljöklass 2
1 750 kr per m3
1 058 kr per m3
2 808 kr per m3
miljöklass 3 eller inte 
tillhör någon miljöklass
2 048 kr per m3 
1 058 kr per m3
3 106 kr per m3
4.
ur 2711 12 11–
2711 19 00
Gasol som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre 
per liter
1 kr 57 öre 
per liter
b) annat ändamål än som 
avses under a
145 kr per 
1 000 m3
1 112 kr per 
1 000 m3
1 257 kr per 
1 000 m3
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
6.
2711 11 00, 
2711 21 00
Naturgas som används 
för
a) drift av motordrivet 
fordon, fartyg eller 
luftfartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per 
1 000 m3
b) annat ändamål än som 
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
1 033 kr per 
1 000 m3
7.
2701, 2702 
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00–
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som 
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets 
olika användningssätt.
För kalenderåret 1999 och 
efterföljande kalenderår skall de i 
första stycket angivna 
skattebeloppen räknas om enligt 
10 §.
För kalenderåret 2001 och 
efterföljande kalenderår skall de i 
första stycket angivna 
skattebeloppen räknas om enligt 
10 §.
5 §
Till miljöklass 1 hör oljor som 
beskattas enligt 1 § första stycket 3 
b och som har ett kokintervall 
(destillationsintervall) av olika 
bredd mellan 180 och 285 C vid 
95 procent destillat, en densitet 
mellan 800 och 820 kilogram per 
kubikmeter vid 15 C och 
innehåller högst 0,001 viktprocent 
svavel och högst 5 volymprocent 
aromatiska kolväten. Sådana oljor 
får inte innehålla klart mätbara 
polycykliska aromatiska kolväten 
och måttet på den naturliga 
tändvilligheten (cetanindex) får 
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor 
än sådana som avses i första 
stycket och som beskattas enligt 
1 § första stycket 3 b, om de har 
ett destillationsintervall av olika 
bredd mellan 180 och 295 C vid 
95 procent destillat, en densitet 
mellan 800 och 820 kilogram per 
kubikmeter vid 15 C och 
innehåller högst 0,005 viktprocent 
svavel och högst 20 volymprocent 
aromatiska kolväten. Halten 
polycykliska aromatiska kolväten 
får inte överstiga 0,1 
volymprocent och cetanindex får 
inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor 
som beskattas enligt 1 § första 
stycket 3 b.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 
för dieselolja som beskattas enligt 
1 § första stycket 3 b anges i 
bilaga 2. Dessa krav tillämpas 
även för andra bränslen som 
beskattas enligt nämnda lagrum.
6 §
Kraven för miljöklass 2 och 3 
för bränslen som beskattas enligt 
1 § första stycket 1 anges i bilagan 
till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1 och 2 
för bränslen som beskattas enligt 
1 § första stycket 1 anges i bilaga 
1. 
4 kap.
1 § 
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt 
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som 
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1–3 från ett annat EG-land till 
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall 
användas för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en 
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall 
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller 
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall 
betalas med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som 
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7 
tillämpas även i fråga om bränsle 
för vilket antingen ingen skatt har 
betalats eller skatt har betalats 
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, 
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används 
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken 
fartygstillstånd meddelats enligt 
fiskelagen (1993:787), när båten 
används för privat ändamål.
Vad som sägs i första stycket 7 
tillämpas även i fråga om bränsle 
för vilket antingen ingen skatt har 
betalats eller skatt har betalats 
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, 
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används 
för privat ändamål,
b) i båt för vilken 
fartygstillstånd meddelats enligt 
fiskelagen (1993:787), när båten 
används för privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall 
bränslet ger mindre än 85 
volymprocent destillat vid 350ºC . 
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet 
kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om 
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget 
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att 
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten 
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över 
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten 
ställa säkerhet för betalning av skatten.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
Bilaga 1 till lagen (1994:1776) om skatt på energi
Miljöklasser för bensin				Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1 
Motorbensin
Miljöklass 1 
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95
–
95
Motoroktantal, lägst
85
–
85
Ångtryck enligt Reid, högst 
kilopascal 
70a/95b
65
70a/95b 
Ångtryck enligt Reid, lägst 
kilopascal
45a/65b
50
–
Destillation:
– Förångat vid 70ºC, volymhalt 
procent
–
15–42
–
– Förångat vid 100ºC, lägst 
volymhalt procent                         
47a/50b  
46c
46
– Förångat vid 100ºC, högst 
volymhalt procent
–
72c
–
– Förångat vid 150oC, lägst 
volymhalt procent
75
–
75
– Förångat vid 180ºC, lägst 
volymhalt procent
–
95
–
Slutkokpunkt, högst ºC
205
200
–
Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt 
procent
–
0,5
–
n-Hexan, högst volymhalt procent
–
0,5
–
Syre, högst masshalt procent
2,7
–
2,7
Oxygenater: 
– Metanol, högst volymhalt 
procent, stabiliseringsmedel måste 
tillsättas 
3
–
3
– Etanol, högst volymhalt procent, 
stabiliseringsmedel kan vara 
nödvändigt
5
–
5
– Isopropylalkohol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Tertiär-butylalkohol, högst 
volymhalt procent
7
–
7
– Isobutylalkolhol, högst 
volymhalt procent
10
–
10
– Etrar som innehåller fem eller 
flera kolatomer per molekyl, högst 
volymhalt procent
15
–
15
Andra oxygenatere, högst 
volymhalt procent
10
–
10
Svavel, högst 
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar
–
–
Densitet vid 15ºC, 
kilogram per kubikmeter
–
680–720
–
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för 
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för 
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.
aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
 
bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt 
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges 
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95 och lägst 
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.
cOm temperaturökningen i intervallet 45–72 procent förångat understiger tio grader C 
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall ligga 
mellan 90ºC och 105ºC.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett 
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en volymhalt på 
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än 
vad som anges i denna bilaga får saluföras. 
eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den 
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i 
industriella specifikationer för motorbränslen.
Bilaga 2 till lagen (1994:1776) om skatt på energi
Miljöklasser för dieselolja				Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst 
50
47
–
Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram per 
kubikmeter
800
800
–
Densitet vid 15ºC, högst kilogram 
per kubikmeter
820
820
845
Destillation: 
– begynnelsekokpunkt, lägst  C 
– vid 95 procent destillat, högst  C
180
285
180
295
–
360
Aromatiska kolväten, högst 
volymhalt procent
5
20
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst volymhalt procent
Inte mätbarb
0,1b
–
Polycykliska aromatiska kolväten, 
högst masshalt procent
–
–
11c
Svavel, högst 
milligram per kilogram
10
50
350
aGäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade nomenklaturen 
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-10-05
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 23 september 1999 (Finansdepartementet) 
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privat-
    införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
    medlem i Europeiska unionen,
4. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg
    och luftfartyg,
5. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
6. lag om ändring i miljöbalken,
7. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Petter 
Classon, hovrättsassessorn Mikael Ekelund och sakkunnige Lars 
Lundholm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt
26 §
Ett av förslagen innebär att i 26 § förs in ett nytt tredje stycke av följande 
lydelse: "Regeringen eller efter regeringens bemyndigande 
Riksskatteverket får föreskriva att förfarandet med ett förenklat 
ledsagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra förenklade 
förfaranden." Vid föredragningen inför Lagrådet anfördes att den 
föreslagna delegationen hade stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3 
regeringsformen ("in- eller utförsel av varor").
Användandet av ledsagardokument är ett EG-rättsligt krav och syftar 
till att underlätta skattekontrollen (prop. 1994/95:56 s. 97). Återbetalning 
av skatt sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in bl.a. ett 
av mottagaren undertecknat och återsänt exemplar av det förenklade 
ledsagardokumentet (29 § tredje stycket lagen om tobaksskatt). Med 
hänsyn till ledsagardokumentets funktion torde det naturligaste vara att 
hänföra reglerna om sådant dokument till föreskrifterna om förfarandet 
vid uttagande av tobaksskatt.
Till föreskrifter om skatt räknas inte bara de materiella reglerna utan 
också de regler som avser grunderna för taxerings- och 
uppbördsförfarandet (prop. 1973:90 s. 302). Kravet på upprättande av 
ledsagardokument är knappast av det slag att det kan anses tillhöra 
"grunderna" för lagens uppbördsförfarande. Regeringsformens 
föreskrifter om skattelags beslutande är därför inte tillämpliga i fallet.
I 8 kap. regeringsformen finns inte någon regel som uttryckligen avser 
föreskrifter om förfarandet hos myndighet. Reglerna i 8 kap. 13 § anses 
dock utgöra ett stöd för att regeringen äger besluta dylika föreskrifter. 
Regeringen kan göra detta som verkställighetsföreskrifter eller som ett 
utflöde av den s.k. restkompetensen (jfr Strömberg, Normgivnings-
makten enligt 1974 års regeringsform, 2 u. 1989, s. 168 f.). Något 
uttryckligt bemyndigande i lagen om tobaksskatt för att regeringen skall 
kunna utnyttja dessa möjligheter är inte erforderligt. 
I lagen om tobaksskatt finns uttryckliga regler om förenklat ledsagar-
dokument. Av det föreslagna bemyndigandet i tredje stycket av 26 § 
framgår att dessa regler kan komma att ändras genom föreskrifter av 
lägre valör. Eftersom lag endast får ändras genom lag (8 kap. 17 § 
regeringsformen), måste i lagen finnas en uttrycklig regel om 
möjligheten att använda andra förfaranden än det i lagen föreskrivna. På 
grund av det anförda bör det föreslagna tredje stycket ersättas med en 
bestämmelse av förslagsvis följande lydelse: "Förfarandet med ett 
förenklat led-sagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra 
förenklade förfaranden."
26 a §
De föreslagna ändringarna i paragrafen innefattar bl.a. att regeln om 
anmälningsskyldighet i andra stycket upphävs och ersätts av ett 
bemyndigande. Anmälningsskyldigheten torde utgöra en del av 
förfarandet. Den är inte sanktionerad och kan därför inte hänföras till 
något förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Som ovan 
utvecklats, äger rege-ringen med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen 
antingen som verkställighetsföreskrifter eller som ett utflöde av 
restkompetensen besluta för-faranderegler på skatterättens område som 
inte avser grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet. Det 
föreslagna bemyndigandet är således inte erforderligt. Förevarande 
paragraf bör därför upphävas. Detta föranleder en ändring även av 
ingressen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt
25 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 § lagen om tobaksskatt.
25 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 a § lagen om tobaks-
skatt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om proviantering av fartyg 
och luftfartyg
Övergångsbestämmelsen
Enligt övergångsbestämmelsen skall de nya bestämmelserna tillämpas 
för tid från och med den 1 juli 1999. Avsikten med övergångs-
bestämmelsen är att regeringens beslut om undantag enligt det före-
slagna tredje stycket i 6 § skall kunna avse tid från och med den angivna 
tidpunkten. Detta kommer emellertid inte till klart uttryck i 
bestämmelsen. Lagrådet föreslår därför att övergångsbestämmelsen får 
följande lydelse: "Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje 
stycket får omfatta tid från och med den 1 juli 1999."
Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
14 kap. 22 §
Paragrafen har genom hänvisningar till olika KN-nr och EG-direktiv 
blivit svårbegriplig. Det kan synas beklagligt att föreskrifter i en av 
balkarna i Sveriges rikes lag inte kan uttryckas enkelt och klart. 
Bestämmelsen skulle emellertid bli ohanterligt lång, om innebörden av 
de olika hänvisningarna skulle anges i klartext. Förslaget har utformats 
för att EG-direktivet om kvaliteten på bensin och dieselbränslen skall 
överföras till svensk lag på ett tillräckligt klart och precist sätt. Detta får 
godtas. Liknande hänvisningar finns för övrigt redan i de bestämmelser 
om ansvar för överträdelse av EG-förordningar som finns intagna i 29 
kap. 8 § 25-28.
Paragrafen innehåller förbud mot saluförande av bränslen som inte 
uppfyller miljöspecifikationerna för miljöklass 2 för bensin eller 
miljöklass 3 för dieselolja. Enligt EG-direktivet skall medlemsstaterna 
"säkerställa" att sådant saluförande inte kan ske. I lagrådsremissen 
diskuteras inte hur förbudet skall sanktioneras. Däremot upplyses att 
bestämmelsen i 14 kap. 21 §, som ger regeringen rätt att meddela 
föreskrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet och 
överlåtelse, är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. Sistnämnda 
ansvarsbestämmelse kan inte tillämpas vid överträdelse av det föreslagna 
saluförbudet i förevarande paragraf och nuvarande lydelse av paragrafen, 
motsvarande första stycket första meningen, är inte straffsanktionerad. 
Det skulle vara egendomligt om rege-ringens föreskrifter om bränslen 
skulle vara straffsanktionerade men däremot inte det direkt i lagen 
intagna saluförbudet i fråga om vissa bränslen. Lagrådet föreslår att en 
straffbestämmelse tas in i 29 kap. 8 §.
29 kap. 8 §
I enlighet med vad nyss anförts förordar Lagrådet att i första stycket i 
paragrafen införs en ny punkt, 21 a, med följande lydelse:
"21 a. förbud att saluföra bensin eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22 
§,".
Förslaget föranleder en ändring även av ingressen.
Övergångsbestämmelsen
Denna överensstämmer med motsvarande övergångsbestämmelse i  
förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi. Där har den sin 
givna innebörd enligt skatterätten och är dessutom nödvändig för att 
tillgodose förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § andra 
stycket regeringsformen. Det är däremot oklart vad en sådan 
bestämmelse betyder i förevarande sammanhang. Under föredragningen 
har angetts att den exempelvis skulle kunna medge att bränsle som finns i 
lager före ikraftträdandet skulle kunna få saluföras även därefter. Detta 
låter sig emellertid inte utläsas av bestämmelsen och om så vore fallet 
skulle en sådan reglering vara svår att kontrollera. Dessutom har upplysts 
att sådana bränslen som enligt den föreslagna lydelsen inte får saluföras 
redan har försvunnit från marknaden. Den föreslagna 
övergångsbestämmelsen synes alltså inte fylla någon praktisk funktion. 
Lagrådet föreslår att den får utgå. Om, som Lagrådet nyss föreslagit, 
saluförbudet straffsanktioneras, medför 5 § lagen om införande av 
brottsbalken att ett saluförande före ikraftträdandet förblir osanktionerat.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi
2 kap. 5 och 6 §§ samt bilagorna
I lagrådsremissen föreslås att likalydande bilagor beträffande miljö-
klasser för bensin respektive dieselolja skall tas in i miljöbalken och i 
förevarande lag. Av hävd anses det i lagstiftningsarbetet att samma 
föreskrift inte får tas in i två olika lagrum (s.k. dubblyr). Även bortsett 
från att den som känner till detta måste tro att det finns några skillnader 
mellan bilagorna medför en sådan lagstiftningsteknik dubbelarbete och 
framför allt risken för att bestämmelserna skall få skilda lydelser vid 
ändringar i ettdera lagkomplexet. Det påstådda värdet av att 
miljöklassbilagorna lätt finns tillgängliga i anslutning till respektive 
lagstiftning synes ringa, eftersom det dels är normalt att mer än en lag 
måste beaktas i olika tillämpningsfrågor, dels förevarande bestämmelser 
riktar sig till ett litet antal specialister. Lagrådet avstyrker en sådan 
oprövad lagteknisk nyhet.
Föreskrifter om bränslens indelning i miljöklasser synes ha sin 
naturliga placering i miljöbalken. De föreslagna bilagorna bör därför utgå 
ur förevarande lag. I stället bör här en hänvisning göras till bilagorna i 
miljöbalken såsom nu sker i 6 §. Bestämmelserna i 5 och 6 §§, som redan 
med förslagets utgångspunkter borde ha fått byta plats, kan lämpligen 
sammanföras till en paragraf, 5 §, av förslagsvis följande lydelse:
"Kraven för miljöklass 1 och 2 för bränslen som beskattas enligt 1 § 
första stycket 1 anges i bilaga 1 till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 för dieselolja som beskattas enligt 1 § 
första stycket 3 b anges i bilaga 2 till miljöbalken. Dessa krav tillämpas 
även för andra bränslen som beskattas enligt nämnda lagrum."
6 § kan därmed upphävas.
Lagrådets förslag föranleder ändringar även av ingressen. 
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden 
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, 
Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, 
Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:9 Vissa punktskatte- och 
tullfrågor, m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som 
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar 
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för 
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i 
miljöbalken
398L0070
1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
  Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och 
dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, 
s.58, Celex 398L0070).
  Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
  Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.
  Kurs per den 1 oktober 1998 (EGT nr C 303, 2.10.1998, s. 1)
  Statens strålskyddsinstitut Dnr 822/504/99
1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
  Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
  Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.
Prop. 1999/2000:9
5
1
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 1
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 2
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
110
110
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
Prop. 1999/2000:9
                