Post 5985 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1999/00:10 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Ett reformerat studiestödssystem
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 10
                
                
                
                Regeringens proposition 
1999/2000:10
Ett reformerat studiestödssystem
Prop. 
1999/2000:10
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 september 1999
Göran Persson
	Thomas Östros
	(Utbildningsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs förslag om ett reformerat studiestödssystem som 
innebär att de nuvarande studiestödsformerna studiemedel, särskilt 
vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa 
(svuxa) ersätts av ett nytt samordnat studiemedelssystem fr.o.m. den 1 
juli 2001. Förslaget bygger i huvudsak på studiestödsutredningens 
förslag i betänkandet Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90). Det nya 
systemet innehåller samma totalbelopp som de nuvarande studiemedlen. 
Det skall dock finnas möjlighet att få tilläggslån i vissa situationer. Den 
generella bidragsnivån höjs från nuvarande 27,8 % till 34,5 % av 
totalbeloppet. En högre bidragsnivå på 82 % införs för särskilt 
prioriterade studerandegrupper. Fribeloppet vid prövning mot inkomst 
höjs för ett år räknat till 2,5 prisbasbelopp dvs. till 91 000 kr i nuvarande 
prisnivå.
Utgångspunkten i det nya systemet är att studielån i princip alltid skall 
betalas tillbaka. Återbetalningsreglerna utformas inom ett system med 
årsbelopp under en bestämd återbetalningstid, normalt 25 år (ett 
annuitetsliknande system). Det skall finnas möjlighet för låntagaren att få 
återbetalningen under året begränsad till 5 % av aktuell inkomst. Fr.o.m. 
50 års ålder gäller 7 % av aktuell inkomst med visst tillägg för 
förmögenhet. Om en skuld återstår vid 67 års ålder skrivs den av. Genom 
de nya återbetalningreglerna beräknas de framtida årliga kostnaderna för 
avskrivningar minska från 4–6 miljarder kr till mindre än 1 miljard kr i 
nuvärde.
Bidragsdelen i studiemedlen skall vara obeskattad. Den skall också 
vara pensionsgrundande.
Genom förslagen i propositionen tillförs berörda studiestödstagare ca 
4,1 miljarder kr. I denna summa ingår 1,8 miljarder kr för 
pensionskostnader som i sin helhet betalas in av staten.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	6
2	Lagtext	7
2.1	Förslag till studiestödslag	7
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna 
barnbidrag	27
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän 
försäkring	28
2.4	Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)	34
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter	36
2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om 
preskription av skattefordringar m.m.	37
2.7	Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)	38
2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta	39
2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om 
kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor	41
2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar m.m.	42
2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord 
rörande statliga fordringar m.m.	43
2.12	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200)	44
2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om 
bostadstillägg till pensionärer	45
2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om 
underhållsstöd	47
2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension	48
2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension	51
2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om 
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension	53
2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig 
ålderspensionsavgift	55
2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om 
handikappersättning och vårdbidrag	57
2.20	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen 
(1999:000)	58
2.21	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen 
(1999:000)	59
2.22	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000)	60
2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen	62
3	Ärendet och dess beredning	63
4	Studiestödet – en viktig del av utbildningspolitiken	65
5	Ett reformerat studiestödssystem	76
5.1	Mål och inriktning	76
5.2	Ett nytt studiestödssystem	78
6	Rätt till studiemedel	80
6.1	Studiemedlens storlek – totalbelopp och bidragsnivåer	80
6.1.1	Totalbelopp	80
6.1.2	Bidragsnivåer	82
6.1.3	Tilläggslån för studerande som är 25 år eller 
äldre	86
6.1.4	Tilläggslån för vissa merkostnader	87
6.1.5	Sammanfattning av förslagens effekter	88
6.2	Studiestödstid	90
6.2.1	Studiestöd per vecka	90
6.2.2	Längsta tid  för studiemedel	92
6.2.3	Kortaste tid för studiemedel	95
6.3	Övre åldersgräns för bidrag och lån	95
6.4	Deltidsstudier	98
6.5	Studiestödsberättigande utbildningar	100
6.6	Inkomstprövning	103
6.6.1	Fribelopp och reduceringstakt vid heltidsstudier 
under ett niomånaders studieår	103
6.6.2	Fribelopp vid heltidsstudier under kortare eller 
längre studietid än 20 veckor	106
6.6.3	Fribelopp och reduceringstakt vid 
deltidsstudier	107
6.6.4	Reducering av studiemedel på grund av fria 
skolmåltider och fria läromedel	108
7	Lån och återbetalning	109
7.1	Inledning	109
7.2	Återbetalningen i det nya systemet	110
7.2.1	Huvudreglerna	110
7.2.2	Återbetalning av små lånebelopp	113
7.3	Trygghetsregler	113
7.3.1	Nedsättning av årsbelopp	113
7.3.2	Hel nedsättning i vissa fall	117
7.4	Upplåning och ränta	118
7.5	Effekter av förslag till nytt lånesystem	118
7.6	Låntagare som inte taxeras i Sverige	119
7.7	Avskrivning	120
7.7.1	Avskrivning av lån för gymnasiala studier	120
7.7.2	Avskrivning av lån på grund av sjukdom	122
7.7.3	Avskrivning på grund av ålder, dödsfall
 m.m.	122
7.8	Samordning med äldre lånesystem –
 övergångsbestämmelser	123
8	Pensionsrätt för studier	125
9	Övriga frågor	129
9.1	Stöd för studier av mindre omfattning	129
9.2	Ansökan om studiemedel m.m.	132
9.3	Rätt att överklaga beslut – överklagandenämnd	132
10	Administrationen av det nya systemet	134
11	Kostnadsberäkningar – anslagsfrågor	135
12	Författningskommentar	136
12.1	Förslaget till ny studiestödslag	136
12.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension	148
12.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension	149
12.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:675) om 
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension	150
12.5	Förslagen till lagar om ändring i socialförsäkringslagen 
(1999:000)	151
12.6	Övriga lagförslag	151
Bilaga 1	Tabeller och figurer	152
Bilaga 2	Nuvarande studiestöd - kort sammanfattning	169
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september
1999	174
Rättsdatablad	175
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. 	studiestödslag,
2. 	lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
3. 	lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. 	lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
5. 	lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
6. 	lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m.,
7. 	lag om ändring i skollagen (1985:1100),
8. 	lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för 
utomlands bosatta,
9. 	lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet 
att svara för vissa elevresor,
10. 	lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m.,
11. 	lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga 
fordringar m.m.,
12. 	lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
13. 	lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till 
pensionärer,
14. 	lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
15. 	lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension,
16. 	lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension,
17. 	lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen 
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
18. 	lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
19. 	lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och 
vårdbidrag,
20. 	lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:000),
21. 	lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:000),
22. 	lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000),
23. 	lag om ändring i lagen (1999:000) om ikraftträdande av 
inkomstskattelagen,
dels godkänner vad regeringen förordar om
24.	de övergripande målen för studiestödet (avsnitt 5.1),
25.	en särskild resursram för det högre studiebidraget i studiemedlen 
(avsnitt 6.1.2),
26.	att Riksgäldskontoret även i fortsättningen skall svara för 
upplåning av medel för studielån (avsnitt 7.4),
27.	principerna för hur räntan på studielån skall bestämmas (avsnitt 
7.4).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till studiestödslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Studiestödsformer
1 §	Staten lämnar studiestöd enligt denna lag i form av studiehjälp och 
studiemedel.
Det finns bestämmelser om
	–	studiehjälp i 2 kap.,
	–	studiemedel i 3 kap.,
	–	återbetalning av studielån i 4 kap.,
	–	återkrav av studiestöd i 5 kap.,
	–	överklagande samt andra bestämmelser om studiestöd i 6 kap.
Myndighet
2 §	Studiestödet handhas av Centrala studiestödsnämnden.
Prisbasbelopp
3 §	Med prisbasbelopp avses i denna lag det prisbasbelopp som fastställs 
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Medborgare i annat EU/EES-land
4 §	Utländska medborgare som på grund av anställning eller etablering 
som egenföretagare här i landet kan härleda rättigheter från EG-rätten 
eller avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i fråga 
om sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt denna 
lag jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som 
anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana utländska 
medborgare.
2 kap. Studiehjälp
1 §	Studiehjälp består av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra 
tillägg.
Vem som kan få studiehjälp
Utbildning
2 §	Studiehjälp får lämnas till studerande vid de läroanstalter och 
utbildningar som bestäms av regeringen eller av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Inackorderingstillägg får dock lämnas bara till 
den som behöver inackordering och som studerar vid de läroanstalter och 
utbildningar som regeringen bestämmer särskilt.
Ålder
3 §	Studiebidrag får lämnas från och med kvartalet närmast efter det 
kvartal då den studerande fyller 16 år. Inackorderingstillägg och extra 
tillägg kan lämnas även till studerande som är yngre.
Studiehjälp lämnas längst till och med det första kalenderhalvåret det 
år då den studerande fyller 20 år.
Medborgarskap
4 §	Studiehjälp får lämnas till studerande som är svensk medborgare.
Studiehjälp får lämnas också till studerande som inte är svensk 
medborgare, om den studerande 
1.	är bosatt i Sverige, och
2.	har bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att genomgå 
utbildning här.
Av 1 kap. 4 § framgår att vissa utländska medborgare skall jämställas 
med svenska medborgare.
Studiernas omfattning
5 §	Studiehjälp får lämnas bara för heltidsstudier, om inte regeringen 
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
Tid som studiehjälp får lämnas för
6 §	Studiehjälp får lämnas för de delar av ett läsår då den studerande 
bedriver studier. Bestämmelser om studiehjälp under sjukdom och 
ledighet finns i 10 §.
Studiehjälp beräknas bara för hela, sammanhängande tidsperioder 
under ett kalenderhalvår om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar 
för deltidsstuderande, om inte regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer föreskriver något annat.
Det får bestämmas av regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer hur många dagar ett läsår skall anses omfatta vid 
tillämpningen av detta kapitel och hur dessa dagar skall fördelas på 
kalenderhalvåren.
Studiehjälpens storlek
7 §	Studiebidrag lämnas med 850  kronor i månaden.
Inackorderingstillägg lämnas med lägst 1 190 och högst 2 350 kronor i 
månaden.
Extra tillägg lämnas med 855, 570 eller 285 kronor i månaden.
8 §	Studiehjälp för en period om 15 dagar skall uppgå till hälften av 
månadsbeloppet enligt 7 §.
Studiehjälp för studier utomlands
9 §	Studiehjälp får lämnas för studier utanför Sverige, om
1.	den studerande är svensk medborgare,
2.	studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid en svensk 
läroanstalt, och
3.	studierna svarar mot eller är jämförbara med studier vid en svensk 
läroanstalt eller en utbildning som omfattas av ett förordnande enligt 2 §.
Regeringen får föreskriva att studiehjälp får lämnas för studier utanför 
Sverige även om förutsättningarna enligt första stycket 1 eller 2 inte är 
uppfyllda.
Studiehjälp under sjukdom och ledighet
10	§	Regeringen får föreskriva att studiehjälp får lämnas för tid då den 
studerande är sjuk.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också 
meddela föreskrifter om studerandes rätt till studiehjälp vid ledighet för 
tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård.
Minskning av studiehjälp
11	§	Om en heltidsstuderande får lärlingslön eller någon annan sådan 
ersättning, får regeringen föreskriva att studiehjälpen får minskas.
Motsvarande gäller, när en studerande helt eller till en väsentlig del får 
sitt uppehälle bekostat av staten eller av en kommun.
Regeringen får meddela föreskrifter om minskning av studiehjälpen 
också för andra grupper av studerande.
Nytt studiestöd
12	§	En studerande som tidigare har fått studiestöd som krävts tillbaka 
enligt 5 kap. kan beviljas studiehjälp bara om högst ett kalenderhalvårs 
återkrävt studiestöd ännu inte har betalats tillbaka.
Om det finns synnerliga skäl, får studiehjälp beviljas trots 
bestämmelsen i första stycket.
Ansökan
13	§	Studiehjälp beviljas efter ansökan, om inte regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
Närmare föreskrifter
14	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av detta kapitel.
3 kap. Studiemedel
1 §	Studiemedel består av studiebidrag och studielån.
Vem som kan få studiemedel
Utbildning
2 §	Studiemedel får lämnas till studerande vid de läroanstalter och 
utbildningar som bestäms av regeringen eller av den myndighet som 
regeringen bestämmer.
Studiemedel får lämnas även till studerande vid de läroanstalter och 
utbildningar som avses i 2 kap. 2 §. I sådana fall får dock studiemedel 
lämnas tidigast från och med det andra kalenderhalvåret det år då den 
studerande fyller 20 år, om inte något annat följer av bestämmelser som 
regeringen meddelar.
Ålder
3 §	Studiemedel får lämnas längst till och med det kalenderår då den 
studerande fyller 50 år. Regeringen får föreskriva att studiemedel i form 
av studiebidrag får lämnas även för tid därefter.
Medborgarskap
4 §	Studiemedel får lämnas till studerande som är svensk medborgare.
Studiemedel får lämnas också till studerande som inte är svensk 
medborgare, om den studerande 
1.  är bosatt i Sverige, och
2.  har bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att genomgå 
utbildning här.
Av 1 kap. 4 § framgår att vissa utländska medborgare skall jämställas 
med svenska medborgare.
Studiernas omfattning m.m.
5 §	Studiemedel får lämnas för varje vecka då den studerande bedriver 
studier på minst halvtid. Studierna måste dock pågå under en 
sammanhängande tid om minst tre veckor.
Studiemedel får lämnas bara för sådan del av studietid som omfattas av 
den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen.
Bestämmelser om studiemedel under sjukdom och ledighet finns i 
24 §.
Prövning av studieresultat
Studiemedel utan prövning av studieresultat
6	§	Studiemedel får lämnas utan föregående prövning av den studerandes 
tidigare studieresultat. Detta gäller dock bara
1.	i fråga om studerande som avses i 2 § första stycket, om han eller 
hon tidigare inte har varit inskriven vid någon läroanstalt eller utbildning 
som avses där,
2.	i fråga om studerande som avses i 2 § andra stycket, om han eller 
hon tidigare inte har varit inskriven vid någon läroanstalt eller utbildning 
som avses i 2 § första stycket eller 2 kap. 2 §; studiemedel får dock alltid 
lämnas utan föregående prövning inom ramen för sådan utbildning vid 
gymnasieskolan som omfattas av ett förordnande enligt 2 kap. 2 §.
Studiemedel med prövning av studieresultat
7 §	I andra fall än som avses i 6 § skall det göras en prövning av den 
studerandes tidigare studieresultat. Studiemedel får lämnas till en 
studerande som avses i 2 § första stycket bara om det med hänsyn till de 
resultat som den studerande har uppnått måste anses sannolikt att han 
eller hon kommer att slutföra sina studier inom normal tid. Studiemedel 
får lämnas till en studerande som avses i 2 § andra stycket bara om den 
studerande har bedrivit sina tidigare studier i normal takt.
Vid bedömningen enligt första stycket skall hänsyn tas till förhållanden 
av personlig natur som kan antas ha inverkat på studieresultaten.
Tid som studiemedel får lämnas för
Heltidsstudier
8	§	För studier i sådan utbildning som avses i 2 § första stycket får 
studiemedel lämnas vid studier på heltid under sammanlagt högst 240 
veckor.
För studier i sådan utbildning som avses i 2 § andra stycket och som 
inte är grundskoleutbildning får studiemedel lämnas vid studier på heltid 
under sammanlagt högst 120 veckor. Till en studerande som redan har en 
treårig gymnasieutbildning eller motsvarande utbildning får dock 
studiemedel lämnas under högst 80 veckor.
För studier på grundskolenivå får studiemedel lämnas vid studier på 
heltid under sammanlagt högst 80 veckor till studerande som helt saknar 
grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning. Till studerande som 
behöver färdighetsträning i läsning, skrivning och räkning får 
studiemedel lämnas under ytterligare högst 20 veckor. Till studerande 
som redan har grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning får 
studiemedel lämnas för sådana studier under sammanlagt högst 40 
veckor.
Studiemedel får lämnas under längre tid än som anges i första–tredje 
stycket, om det finns synnerliga skäl.
9 §	Trots vad som anges i 8 § är rätten till studiemedel i form av 
studielån begränsad till sammanlagt högst det antal veckor som anges 
nedan från och med det kalenderår då den studerande fyller 41 år. Det 
antal veckor som den studerande tidigare har haft studielån skall räknas 
in i det sammanlagda antalet veckor. Om den studerande inte har fått 
studielån under en sammanhängande period skall rätten till fortsatta 
studielån bedömas med beaktande av den studerandes ålder vid den nya 
studiemedelsperiodens början. Regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som skall anses 
vara en sammanhängande period.
Ålder som uppnås	Antal veckor
under kalenderåret
41 år	220
42 år	200
43 år	180
44 år	160
45 år	140
46 år	120
47 år	100
48 år	80
49 år	60
50 år	40
Deltidsstudier
10	§	Vid studier på deltid får studiemedel lämnas under högst det antal 
veckor som svarar mot det högsta antalet veckor vid heltidsstudier.
Beräkning av studiemedel
Studiemedlens storlek
11	§	Studiemedel får lämnas med ett belopp som för varje vecka då den 
studerande har rätt till studiemedel utgör
a)	4,39 procent av prisbasbeloppet vid studier på heltid,
b)	3,29 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 75 procent men 
mindre än 100 procent av heltid, och
c)	2,19 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 50 procent men 
mindre än 75 procent av heltid.
Första stycket gäller bara om något annat inte följer av 14–18 eller 
20 §§.
Studiebidragets andel av studiemedlen
12	§	Om inte något annat följer av 13 § får studiebidrag lämnas med ett 
belopp som för varje vecka som den studerande har rätt till studiemedel 
utgör
a)	1,51 procent av prisbasbeloppet vid studier på heltid,
b)	1,14 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 75 procent men 
mindre än 100 procent av heltid, och
c)	0,76 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 50 procent men 
mindre än 75 procent av heltid.
13	§	Till studerande i sådan utbildning som avses i 2 § andra stycket får 
studiebidrag lämnas med ett högre belopp per vecka, nämligen med
a)	3,6 procent av prisbasbeloppet vid studier på heltid,
b)	2,7 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 75 procent men 
mindre än 100 procent av heltid, och
c)	1,8 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 50 procent men 
mindre än 75 procent av heltid.
Det högre bidragsbeloppet får lämnas från och med det kalenderår då 
den studerande fyller 25 år. En studerande som tidigare har fått det högre 
bidragsbeloppet för en viss utbildning och som fortsätter denna 
utbildning har förtur till det högre beloppet. Regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de 
förutsättningar som i övrigt skall gälla för att en studerande skall ha rätt 
till det högre bidragsbeloppet. Regeringen får föreskriva att det högre 
bidragsbeloppet får lämnas även för studier i sådan utbildning som avses 
i 2 § första stycket, om det finns särskilda skäl.
Tilläggslån
14	§	Utöver de studiemedelsbelopp som följer av 11 § får studielån 
lämnas i form av tilläggslån till vissa studerande med ett belopp som för 
varje vecka då den studerande har rätt till studiemedel för heltidsstudier 
utgör 0,99 procent av prisbasbeloppet.
Tilläggslån får lämnas från och med det kalenderår då den studerande 
fyller 25 år. Sådana lån får dock lämnas under högst 120 veckor. 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 
föreskrifter om de förutsättningar som i övrigt skall gälla för tilläggslån.
15	§	Utöver de studiemedelsbelopp som följer av 11 och 14 §§ får 
studielån lämnas i form av tilläggslån för vissa merkostnader i samband 
med studierna. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer får meddela föreskrifter om sådana tilläggslån.
Inkomstprövning
16	§	 Studiemedel med fullt belopp enligt 11 § får lämnas bara om den 
studerandes inkomst under ett kalenderhalvår inte är högre än ett visst 
belopp (fribeloppet).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om inkomstprövning för tilläggslån enligt 14 eller 
15 §§.
17	§	Vid studier om 20 veckor under ett kalenderhalvår skall fribeloppet 
svara mot
a)	125 procent av prisbasbeloppet vid studier på heltid,
b)	156,25 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 75 procent 
men mindre än 100 procent av heltid, och
c)	187,5 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 50 procent 
men mindre än 75 procent av heltid.
I andra fall än som avses i första stycket, skall fribeloppets andel av 
prisbasbeloppet ökas eller minskas för varje vecka som studietiden är 
längre eller kortare än 20 veckor med
a)	6,25 procentenheter vid studier på heltid,
b)	4,69 procentenheter vid studier på minst 75 procent men mindre än 
100 procent av heltid, och
c)	3,12 procentenheter vid studier på minst 50 procent men mindre än 
75 procent av heltid.
18	§	Om den studerandes inkomst är högre än fribeloppet beräknat enligt 
17 §, skall det belopp som får lämnas enligt 11 § första stycket minskas 
med 50 procent av den överskjutande inkomsten.
19	§	Som den studerandes inkomst under ett kalenderhalvår enligt 16 § 
räknas vad som hänför sig till det halvåret av den studerandes inkomst av 
tjänst, näringsverksamhet och kapital vid taxeringen för kalenderåret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om hur inkomsten skall räknas för studerande som 
inte taxeras för sin huvudsakliga inkomst i Sverige.
Ett beslut om studiemedel skall grunda sig på den uppgift om beräknad 
inkomst som den studerande lämnar i ansökan om studiemedel.
20	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
föreskriva att den studerandes inkomst skall beaktas i annan utsträckning 
än som följer av 16–18 §§, om det finns särskilda skäl.
Regeringen får föreskriva att studiemedlen skall minskas, om den 
studerandes uppehälle helt eller till väsentlig del bekostas av staten eller 
en kommun.
21	§	Om den studerande inte får studiemedel med fullt belopp enligt 
11 §, skall av minskningen så stor andel avse studiebidraget som detta 
bidrag utgör av fullt studiemedel beräknat enligt 11–13 §§.
22	§	Studiemedel får inte lämnas, om beloppet per vecka motsvarar eller 
är lägre än 0,25 procent av prisbasbeloppet.
Studiemedel för studier utomlands
23	§	Studiemedel får lämnas för studier utanför Sverige under de 
förutsättningar och med de belopp som föreskrivs av regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om studiemedel under sjukdom och ledighet finns i 
24 §.
Studiemedel under sjukdom och ledighet
24	§	Regeringen får föreskriva att studiemedel får lämnas för tid då den 
studerande är sjuk.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också 
meddela föreskrifter om studerandes rätt till studiemedel vid ledighet för 
tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård.
Samordning med andra förmåner m.m.
25	§	Om inte något annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar 
får studiemedel inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det 
lämnas
	–	studiehjälp enligt 2 kap.,
	–	utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning,
	–	utbildningsbidrag för doktorander,
	–	särskilt utbildningsbidrag, eller
	–	rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring.
Studiemedel får inte lämnas för den tid då den studerande tjänstgör 
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till 
reserv- eller yrkesofficer.
Studiemedel får inte lämnas för forskarutbildning om den studerande 
är eller har varit anställd som doktorand eller har eller har haft 
utbildningsbidrag för doktorander.
Förutsättningar för att få nytt studiestöd
26	§	En studerande som tidigare har fått studiestöd enligt denna lag kan 
beviljas studiemedel bara om den studerande har
1. 	betalat fastställt årsbelopp enligt 4 kap. 7 §, som skall betalas före 
det kalenderår som de nya studiemedlen avser, och 
2. 	betalat tillbaka så mycket av återkrävt studiestöd enligt 5 kap. att 
högst ett kalenderhalvårs återkrävt studiestöd återstår att betala.
Om det finns synnerliga skäl, får studiemedel beviljas trots 
bestämmelsen i första stycket.
Uppgiftsskyldighet
27	§	En studerande som har beviljats studiemedel skall till Centrala 
studiestödsnämnden anmäla sådan ändring av sina förhållanden som har 
betydelse för rätten till studiemedel eller för studiemedlens storlek.
Förskott på studiemedel
28	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om att studerande kan få förskott på studiemedel.
Ansökan m.m.
29	§	Studiemedel beviljas efter ansökan. En studerande får begränsa sin 
ansökan till att avse endast studiebidrag.
Utbetalning av studiemedel
30	§	Studiemedel får betalas ut endast om det är styrkt att den studerande 
bedriver de studier för vilka studiemedlen har beviljats.
Den som får studiemedel i form av studielån skall betala sådan avgift 
som regeringen föreskrivit med stöd av 6 kap. 4 §.
Rätten till studiemedel är förverkad, om den studerande inte före 
utgången av den tidsperiod som studiemedlen avser har styrkt att han 
eller hon bedriver studier. Styrks detta senare, får studiemedlen ändå 
betalas ut, om det finns särskilda skäl.
Rätten till studiemedel är förverkad om den studerande avlider innan 
studiemedlen har betalats ut.
Närmare föreskrifter
31	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av detta kapitel.
4 kap. Återbetalning av studielån
Betalning av lån
1 §	Den som har fått studielån skall betala tillbaka lånet.
På studielån skall en årlig ränta betalas. Regeringen fastställer före 
varje kalenderårs början den ränta som skall gälla under året. Ränta som 
inte har betalats under det år då den har uppkommit skall läggas till 
skulden vid kalenderårets slut.
Låntagaren skall också betala sådana avgifter som regeringen 
föreskrivit med stöd av 6 kap. 4 §.
2 §	Regeringen får föreskriva att ränta inte skall beräknas på studielån 
för den tid då låntagaren fullgör en längre grundutbildning än 60 dagar 
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Återbetalningstid
3 §	När det vid ingången av ett kalenderår har gått minst sex månader 
efter utgången av den senaste tidsperiod för vilken låntagaren fått 
studiestöd enligt denna lag, skall återbetalningen av studielånen börja.
4 §	Återbetalningstiden skall vara 25 år eller det lägre antal år som 
återstår till utgången av det år då låntagaren fyller 60 år.
Återbetalningstiden skall i vissa fall bestämmas till kortare tid än vad 
som anges i första stycket. Bestämmelser om detta finns i 9–11 §§.
5 §	Om låntagaren har fått nya studielån under återbetalningstiden, skall 
de nya lånen läggas samman med de tidigare lånen.
Återbetalningen av det sammanlagda lånet börjar året närmast efter det 
år under vilket låntagaren tagit emot de nya studielånen.
Ny återbetalningstid
6 §	Om en låntagare under minst tre år har beviljats nedsättning av 
årsbelopp enligt 14–15 §§, får en ny återbetalningstid bestämmas. Därvid 
tillämpas bestämmelserna i 4 §. Detsamma gäller om en låntagare har 
sammanlagda lån enligt 5 §, dock endast om nya lån uppgår till minst 50 
procent av prisbasbeloppet.
En ny återbetalningstid får bestämmas efter ansökan av låntagaren, om 
inte regeringen föreskriver något annat.
Fastställande av årsbelopp
7 §	Lånet och räntan skall betalas med ett visst belopp varje kalenderår 
(årsbelopp). Detta belopp fastställs för varje kalenderår då återbetalning 
skall göras.
Låntagaren skall underrättas om det årsbelopp och de avgifter som 
skall betalas under året.
Beräkning av årsbelopp
8 §	Årsbeloppet skall för varje år beräknas med beaktande av
1.  skuldens storlek vid ingången av kalenderåret, minskad med tidigare 
års obetalda årsbelopp,
2.  ränta enligt 1 § andra stycket för kalenderåret,
3.  den återstående återbetalningstiden, och
4.  den beräkning som anges i andra stycket.
Årsbeloppet skall beräknas så att återbetalningen under 
återbetalningstiden ökar med två procent varje år, om full betalning sker 
och räntan enligt första stycket är oförändrad jämförd med föregående år.
9 §	Om skulden uppgår till ett belopp som är mindre än femton procent 
av prisbasbeloppet, skall årsbeloppet bestämmas så att lånet är återbetalat 
under det första återbetalningsåret.
10	§	Om 9 § inte skall tillämpas och årsbeloppet beräknat enligt 8 § 
uppgår till mindre än femton procent av prisbasbeloppet det första 
återbetalningsåret, skall återbetalningstiden förkortas genom att 
årsbeloppet för detta år fastställs till femton procent av prisbasbeloppet. 
Därefter skall årsbeloppet beräknas enligt 8 § till dess skulden är betald.
11	§	Om skulden under ett återbetalningsår har minskat med minst tio 
procent av prisbasbeloppet på grund av att
1. 	låntagaren har gjort en förtida återbetalning,
2. 	studielån har skrivits av enligt 22–25 §§,
3. 	studielån har krävts tillbaka enligt 5 kap.,
skall återbetalningstiden förkortas enligt 9 §, om skulden det första 
återbetalningsåret efter det år då skulden minskat uppgår till ett belopp 
som är mindre än femton procent av prisbasbeloppet. Om minskningen i 
annat fall innebär att årsbeloppet beräknat enligt 8 § det första 
återbetalningsåret efter det år då skulden minskat uppgår till mindre än 
femton procent av prisbasbeloppet, skall återbetalningstiden förkortas 
enligt 10 §.
Nedsättning av årsbelopp
12	§	Efter ansökan av låntagaren får årsbeloppet sättas ned enligt 
bestämmelserna i 13–18 §§.
Utbildning m.m.
13	§	Årsbeloppet får sättas ned
1.	om låntagaren tar emot studiehjälp, studiemedel eller 
utbildningsbidrag för doktorander,
2.	om låntagaren fullgör en längre grundutbildning än 60 dagar enligt 
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till 
reserv- eller yrkessofficer, eller
3.	om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
Inkomst och förmögenhet
14	§	Årsbeloppet får sättas ned till fem procent av det belopp som utgör 
summan av låntagarens inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital 
under betalningsåret. Detta gäller dock endast till och med det kalenderår 
då låntagaren fyller 49 år.
Från och med det kalenderår då låntagaren fyller 50 år får årsbeloppet 
sättas ned till sju procent av den i första stycket angivna inkomsten. 
Tillägg till inkomsten får göras för förmögenhet enligt grunder som 
regeringen bestämmer.
Nedsättning får ske endast om årsbeloppet beräknat enligt första och 
andra styckena understiger årsbeloppet beräknat enligt 8–11 §§ med 
minst tre procent av prisbasbeloppet.
Årsbeloppet får sättas ned till noll, om årsbeloppet beräknat enligt 
första och andra styckena understiger fem procent av prisbasbeloppet.
15	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om hur inkomst och förmögenhet enligt 14 § första 
och andra styckena skall beräknas för låntagare som inte taxeras för sin 
huvudsakliga inkomst i Sverige. 
Preliminärt årsbelopp
16	§	Årsbelopp enligt 14 § får sättas ned preliminärt i avvaktan på att 
taxeringen för betalningsåret fastställs. Det preliminära årsbeloppet skall 
grunda sig på den uppgift om beräknad inkomst och från och med det år 
då låntagaren fyller 50 år även den uppgift om förmögenhet som 
låntagaren lämnar i ansökan om nedsättning.
Slutligt årsbelopp
17	§	Efter det att taxering för betalningsåret har fastställts skall ett 
slutligt årsbelopp fastställas, dock högst det belopp som kunnat 
fastställas enligt 8–11 §§. Som taxering gäller beslutet om taxering i 
första instans.
Om det preliminära årsbeloppet är lägre än det slutliga årsbeloppet, 
skall mellanskillnaden betalas i efterhand. Regeringen får föreskriva att 
låntagaren dessutom skall betala en tilläggsavgift.
Om det preliminära årsbeloppet är högre än det slutliga årsbeloppet, 
skall det överskjutande beloppet inte betalas ut till låntagaren utan i 
stället räknas av på lånet.
Ändring av beslut om nedsättning
18	§	Ett beslut om nedsättning av årsbeloppet får ändras
1.  om de inkomst- och förmögenhetsförhållanden som lagts till grund 
för beslutet har ändrats väsentligt,
2.  om det framkommer att låntagaren har lämnat oriktiga uppgifter i 
ärendet om nedsättning, eller
3.  om det i något annat hänseende har inträffat en förändring som 
väsentligt påverkar rätten till nedsättning.
Betalning av årsbelopp
19	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om hur det fastställda årsbeloppet och sådana 
avgifter som avses i detta kapitel skall betalas samt om hur det inbetalda 
beloppet skall räknas av.
Förtida återbetalning
20	§	I syfte att stimulera en snabb återbetalning av studielån får 
regeringen meddela föreskrifter om premier till låntagare som betalar 
tillbaka större belopp än det fastställda årsbeloppet.
Betalning av återstående skuld
21	§	När återbetalningstiden är slut skall eventuell resterande skuld 
betalas under det följande året. Bestämmelserna om nedsättning i 13–
18 §§ skall tillämpas även vid återbetalning som sker efter den ordinarie 
återbetalningstiden.
Om nedsättning sker, skall återstoden av skulden varje år betalas av 
med nedsatt belopp tills full återbetalning skett. Om förutsättningar för 
nedsättning upphör innan full betalning skett, skall det då återstående 
beloppet betalas under det första kalenderår då nedsättning inte sker.
Betalning skall pågå till dess full återbetalning har skett, dock längst 
till utgången av det år då låntagaren fyller 67 år.
Avskrivning av lån
Avskrivning av lån för tidigare studier
22	§	Studielån som har lämnats för studier i sådan utbildning som avses i 
3 kap. 2 § andra stycket för att den studerande skall få grundläggande 
eller särskild behörighet för grundläggande högskoleutbildning kan 
skrivas av till viss del, om låntagaren senare har beviljats studielån för 
studier i sådan utbildning som avses i 3 kap. 2 § första stycket. I sådant 
fall får en sjättedel av det lånade beloppet jämte ränta som avser det 
första lånet skrivas av för varje 40 poäng som kan ingå i en 
högskoleexamen och som låntagaren har genomfört med godkänt 
resultat. Den sammanlagda avskrivningen får dock omfatta högst hälften 
av det först lånade beloppet jämte ränta.
Avskrivning enligt första stycket får inte ske av lån som har lämnats 
under tid då det högre bidraget enligt 3 kap. 13 § lämnats.
Regeringen får föreskriva att avskrivning enligt första stycket får ske 
även efter godkänt resultat i annan eftergymnasial utbildning än 
högskoleutbildning.
Avskrivning av lån som tagits emot under sjukdomstid m.m.
23	§	Studielån får skrivas av helt eller delvis, om lånet har tagits emot 
enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av 3 kap. 24 § första 
stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
föreskriva om sådan avskrivning.
24	§	Studielån som avser tid då den studerande har tagit emot 
utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte 
betalas tillbaka i den mån avdrag har skett från utbildningsbidraget.
Avskrivning av återstående skuld
25	§	Studielån som inte har betalats vid utgången av det år då låntagaren 
fyller 67 år skall skrivas av. Betalningsskyldigheten kvarstår dock för 
årsbelopp avseende de tre senaste kalenderåren som har förfallit till 
betalning. Om det finns synnerliga skäl, får dock också sådana årsbelopp 
skrivas av.
Lån skall också skrivas av om låntagaren avlider eller om det annars 
finns synnerliga skäl till det.
Uppgiftsskyldighet
26	§	Låntagaren skall lämna Centrala studiestödsnämnden de uppgifter 
som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.
En låntagare som har fått årsbeloppet nedsatt är skyldig att omedelbart 
underrätta Centrala studiestödsnämnden, om någon omständighet som 
föranlett nedsättningen inte längre föreligger.
Utmätning m.m.
27	§	Årsbelopp och avgifter enligt detta kapitel som inte har betalats 
inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom 
eller utslag. 
Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom 
utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter 
betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.
Närmare föreskrifter
28	§	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av detta kapitel.
5 kap. Återkrav av studiestöd
När studiestöd skall krävas tillbaka
1 §	Om en studerande har fått studiemedel felaktigt eller med för högt 
belopp på grund av att summan av hans eller hennes inkomst av tjänst, 
näringsverksamhet och kapital vid taxeringen överstigit den inkomst som 
lagts till grund för beräkningen av studiemedel, skall det som betalats ut 
för mycket krävas tillbaka. Belopp som understiger en viss av regeringen 
fastställd gräns, skall dock inte krävas tillbaka.
Om någon i annat fall än som avses i första stycket genom oriktiga 
uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- och 
anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har orsakat att studiehjälp 
eller studiemedel lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall det 
som betalats ut för mycket krävas tillbaka. Detsamma gäller om någon på 
annat sätt fått studiestöd felaktigt eller med för högt belopp och insett 
eller borde ha insett detta.
Om det finns synnerliga skäl, får ett krav på återbetalning enligt första 
eller andra stycket helt eller delvis efterges.
2 §	Om någon avbryter sina studier skall 1 § andra och tredje stycket 
tillämpas beträffande studiestöd som har betalats ut för tiden efter 
avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestödet inte krävas 
tillbaka, om den studerande har fått studiestödet enligt föreskrifter som 
meddelats med stöd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 24 §. Detsamma gäller vid 
sådan ledighet som avses i dessa paragrafer.
3 §	Om ett återkrav avser studiehjälp till en studerande som vid 
utbetalningstillfället var omyndig, är den som då var den omyndiges 
förmyndare betalningsskyldig.
Ränta och avgifter
4 §	På studiemedel som krävs tillbaka tas ränta ut från den dag då 
studiemedlen tagits emot efter en räntesats som vid varje tidpunkt 
överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
På studiehjälp som krävs tillbaka tas ränta ut enligt den räntesats som 
anges i första stycket från den dag som infaller en månad efter det att 
beslut om återkrav har fattats.
Om det finns särskilda skäl, kan den återbetalningsskyldige befrias helt 
eller delvis från sin skyldighet att betala ränta.
5 §	I samband med återkrav skall den återbetalningsskyldige betala 
sådana avgifter som regeringen kan ha föreskrivit med stöd av 6 kap. 4 §.
Avskrivning av återkrav
6 §	En fordran som har uppkommit på grund av att studiestöd har krävts 
tillbaka, skall bevakas fram till utgången av det år då den 
återbetalningsskyldige fyller 67 år. Därefter skall fordringen skrivas av. 
Avskrivning skall också ske om den återbetalningsskyldige avlider.
Om indrivningen av en sådan fordran som avses i första stycket skulle 
leda till mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning inte är 
påkallad från allmän synpunkt får indrivningsåtgärder underlåtas.
Närmare föreskrifter
7 §	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av detta kapitel.
6 kap. Övriga bestämmelser
Särskilda föreskrifter om studiestöd
1 §	Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt 
skall tillämpas på studiestöd, om detta har sökts efter varsel om eller 
utbrott av arbetskonflikt. Lagen skall dock inte tillämpas på studiestöd 
till sådana personer med funktionshinder som av medicinska eller sociala 
skäl behöver utbildning på grund av funktionsnedsättningen.
2 §	Om någon som har tagit emot studiestöd meddelar att han eller hon 
inte önskar utnyttja detta, får det genast betalas tillbaka utan tillämpning 
av 4 eller 5 kap. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan återbetalning.
3 §	En fordran på studiestöd kan inte överlåtas.
En fordran på studiestöd får inte tas i anspråk genom utmätning.
Avgifter för administrativa kostnader m.m.
4 §	Regeringen får meddela föreskrifter om att Centrala 
studiestödsnämnden får ta ut avgifter för sina administrativa kostnader i 
samband med att studielån beviljas, vid återbetalning av studielån och i 
samband med återkrav av studiestöd.
5 §	Om ett belopp enligt denna lag slutar på ett öretal, rundas det av till 
närmaste lägre krontal.
Uppgiftsskyldighet
6 §	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om en läroanstalts skyldighet att till Centrala 
studiestödsnämnden lämna de uppgifter som är av betydelse för 
tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd 
av lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om en läroanstalts skyldighet att 
till den överklagandenämnd som avses i 11 § lämna de uppgifter som är 
av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har 
meddelats med stöd av lagen.
7 §	Allmän försäkringskassa skall enligt de bestämmelser som 
regeringen meddelar lämna Centrala studiestödsnämnden eller den 
överklagandenämnd som avses i 11 § de uppgifter som har betydelse för 
tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd 
av lagen.
Annan myndighet och försäkringsinrättning är skyldiga att på begäran 
lämna domstol, Riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa och 
Centrala studiestödsnämnden sådana uppgifter i fråga om viss person 
som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. och 
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap.
8 §	Regeringen får meddela föreskrifter om hur Centrala 
studiestödsnämnden skall hämta in de uppgifter om taxering som 
nämnden behöver för tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. och 
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap.
Försöksverksamhet
9 §	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om försöksverksamhet i fråga om studiestöd enligt 
denna lag. I sådana föreskrifter får avvikelser göras från bestämmelser i 
lagen. Försöksverksamheten får dock inte innebära försämringar i fråga 
om förutsättningarna för studiestöd som har beviljats en studerande enligt 
lagens bestämmelser.
Överklagande
10	§	Centrala studiestödsnämndens beslut i ärenden om återbetalning av 
studielån får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Centrala studiestödsnämndens beslut skall dock gälla omedelbart, om 
nämnden inte bestämmer något annat.
11	§	För prövning av överklaganden av andra beslut om studiestöd än 
sådana som avses i 10 § svarar en särskild överklagandenämnd. Centrala 
studiestödsnämndens beslut skall dock gälla omedelbart, om nämnden 
inte bestämmer något annat. Om ett beslut överklagas, kan dock 
överklagandenämnden förordna att beslutet tills vidare inte skall gälla.
Överklagandenämndens ordförande skall vara eller ha varit ordinarie 
domare.
Överklagandenämndens beslut med anledning av ett överklagande dit 
får inte överklagas.
Vad som sägs i 6–8 §§ om att uppgifter skall lämnas till Centrala 
studiestödsnämnden eller att Centrala studiestödsnämnden får hämta in 
uppgifter skall i överklagade ärenden gälla även överklagandenämnden.
                                     
1. 	Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då studiestödslagen 
(1973:349) och lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i 
fråga om studiestöd som avser tid före ikraftträdandet.
2. 	Till en studerande som före den 1 juli 2001 har påbörjat en 
utbildning och för den utbildningen beviljats särskilt vuxenstudiestöd 
enligt studiestödslagen (1973:349) eller särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa får sådant studiestöd på ansökan av den studerande lämnas 
enligt äldre bestämmelser under den tid som den studerande kan behöva 
för att slutföra studierna, dock längst till och med den 30 juni 2003. Om 
studiestöd lämnas enligt äldre bestämmelser, skall dessa även i övrigt 
tillämpas på studiestödet.
3. 	Till en studerande som före den 1 juli 2001 har påbörjat en 
utbildning och för den utbildningen beviljats studiemedel enligt 
studiestödslagen (1973:349) får studiemedel lämnas enligt 
bestämmelserna i 4 kap. 8 § i den gamla lagen för att den studerande 
skall kunna slutföra studierna, utan hinder av bestämmelserna i 3 kap. 8–
10 §§ i den nya lagen. Studiemedel enligt den gamla lagen får dock inte 
lämnas för längre tid än till och med den 30 juni 2003.
4. 	Till en studerande som före den 1 juli 2001 har påbörjat en 
utbildning och för den utbildningen beviljats studiemedel enligt 
studiestödslagen (1973:349) får studiemedel lämnas enligt 
bestämmelserna i 4 kap. 9 § i den gamla lagen för att den studerande 
skall kunna slutföra studierna, utan hinder av 3 kap. 3 § i den nya lagen. 
Studiemedel enligt den gamla lagen får dock inte lämnas för längre tid än 
till och med den 30 juni 2003.
5. 	Om en studerande har beviljats studiemedel eller särskilt 
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa enligt lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa skall den tid som studiestöd har beviljats 
för räknas in vid bedömningen av om studiemedel får lämnas enligt 
3 kap. 8–10 §§ i den nya lagen. Tid enligt den gamla lagen skall räknas 
om till motsvarande antal veckor enligt den nya lagen.
6. 	Till en studerande som före den 1 juli 2001 har påbörjat en 
utbildning och för den utbildningen beviljats studielån enligt 
studiestödslagen (1973:349) får studiemedel i form av studielån lämnas 
för att den studerande skall kunna slutföra studierna, utan hinder av 
3 kap. 9 § i den nya lagen. Studielån enligt den gamla lagen får dock 
lämnas längst till och med den 30 juni 2003.
7. 	Om en studerande har tagit emot studiestöd enligt studiestödslagen 
(1973:349) skall som villkor för att få nytt studiestöd gälla inte enbart 
2 kap. 12 § och 3 kap. 26 § i den nya lagen utan även 9 kap. 2 b § i den 
gamla lagen.
8. 	Beträffande sådana studielån som har beviljats enligt 4 kap. 2 § 
studiestödslagen (1973:349) tillämpas 8 kap. 11 § i den gamla lagen i 
stället för 4 kap. 22 § i den nya lagen.
9. 	Den som har beviljats studielån eller återbetalningspliktiga 
studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) 
om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa kan begära att lånet efter den 
1 juli 2001 skall betalas tillbaka enligt bestämmelserna i den nya lagen. 
De ändrade betalningsvillkoren skall börja tillämpas vid 
kalenderårsskiftet året närmast efter det år då låntagaren har begärt 
ändrade betalningsvillkor.
10. 	Den som betalar tillbaka studielån eller återbetalningspliktiga 
studiemedel enligt både studiestödslagen (1973:349) och den nya lagen 
kan begära att äldre lån läggs samman med nya lån och att de 
sammanlagda lånen betalas tillbaka enligt bestämmelserna i den nya 
lagen. Sammanläggningen skall börja tillämpas året närmast efter det år 
då låntagaren begärt att lånen skall läggas samman. Sammanläggningen 
skall ske vid kalenderårsskiftet enligt följande. En gemensam 
återbetalningstid bestäms för det sammanlagda lånet i enlighet med 
bestämmelserna i 4 kap. 4, 9 och 10 §§ i den nya lagen. För återbetalning 
av det sammanlagda lånet skall bestämmelserna i 4 kap. i den nya lagen 
även i övrigt tillämpas. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer får dock föreskriva att årsbeloppet enligt 4 kap. 14 § första 
stycket i den nya lagen får sättas ned till ett belopp som är lägre än fem 
procent av låntagarens inkomst eller från och med det år då låntagaren 
fyller 50 år sju procent. Årsbeloppet skall dock alltid uppgå till minst 
fyra procent av låntagarens inkomst. Från och med det år då låntagaren 
fyller 50 år får tillägg till inkomsten göras för förmögenhet. Avskrivning 
av lån som har lagts samman skall i fråga om lån som lämnats enligt den 
gamla lagen ske enligt 8 kap. 9, 10 och 12 §§ i den gamla lagen och i 
fråga om lån som lämnats enligt den nya lagen ske enligt 4 kap. 25 § i 
den nya lagen.
11. 	Bestämmelsen i 6 kap. 11 § skall tillämpas på beslut som har 
meddelats med stöd av denna lag.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om 
allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 2 b § lagen (1947:529) om allmänna 
barnbidrag  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 b § 
Med de barn som berättigar till 
flerbarnstillägg enligt 2 a § skall 
jämställas barn som fyllt 16 år, 
men i övrigt uppfyller kraven för 
barnbidrag enligt denna lag, och 
som bedriver studier som ger rätt 
till förlängt barnbidrag enligt lagen 
(1986:378) om förlängt barnbidrag 
eller studiehjälp enligt 3 kap. 
studiestödslagen (1973:349).
Med de barn som berättigar till 
flerbarnstillägg enligt 2 a § skall 
jämställas barn som fyllt 16 år, 
men i övrigt uppfyller kraven för 
barnbidrag enligt denna lag, och 
som bedriver studier som ger rätt 
till förlängt barnbidrag enligt lagen 
(1986:378) om förlängt barnbidrag 
eller studiehjälp enligt 2 kap. 
studiestödslagen (1999:000).
Som barn enligt första stycket räknas studerande från och med det 
kvartal under vilket barnet börjar studera och längst till och med det 
andra kvartalet det år under vilket den studerande fyller 20 år. Den 
studerande skall stadigvarande sammanbo med den bidragssökande för 
att berättiga till flerbarnstillägg.
Studerande som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta 
veckor eller deltidsundervisning inräknas inte i barnantalet. Detsamma 
gäller studerande som är gifta.
Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av bestämmelserna 
i denna paragraf skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om 
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 10 §§, 8 kap. 2 och 12 §§, 9 kap. 
2 §, 19 kap. 2 § och 22 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring  
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
5 § 
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads 
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa 
sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i 
Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts 
hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den 
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till 
annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a)	när kassan fått kännedom om att den försäkrades 
inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av 
betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek, 
b)	när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna 
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras 
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid 
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig 
inkomst genom arbete, 
c)	när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller 
redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den 
försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt 
d)	när tjänstepension beviljas den försäkrade. 
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då 
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande 
inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för 
ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som 
inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om 
inkomständringen.
Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, c eller d är 
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst 
till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då 
känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade 
1.	bedriver studier, för vilka 
hon eller han uppbär studiehjälp, 
studiemedel eller särskilt 
vuxenstudiestöd enligt 
studiestödslagen (1973:349), 
studiestöd enligt lagen 
(1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa, 
bidrag enligt förordningen 
(1995:938) om utbildningsbidrag 
för doktorander eller särskilt 
utbildningsbidrag,
2.	genomgår vuxenutbildning 
för utvecklingsstörda (särvux) och 
uppbär timersättning för 
studierna,
1.	bedriver studier, för vilka 
hon eller han uppbär studiestöd 
enligt studiestödslagen 
(1999:000), bidrag enligt 
förordningen (1995:938) om 
utbildningsbidrag för doktorander 
eller särskilt utbildningsbidrag,
3.	är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår 
arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en 
arbetsmarknadsmyndighet,
4.	är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast 
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5.	är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om 
den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § 
föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. 
Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid 
mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år 
har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6.	fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall 
försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna 
sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts 
på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan 
antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande 
inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall 
årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som 
den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under 
utbildningstiden. 
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som 
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt 
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning 
enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under 
den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en 
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart 
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna 
tid. 
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock 
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte 
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen 
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på 
den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket. 
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 
när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
10 § 
För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar 
mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under 
förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte 
hade varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, 
femte eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid 
efter de första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a 
och 10 b §§ tillämpas.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs 
1.	ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär 
semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, 
kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom 
inte räknas som semesterdag, 
2.	ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,
3.	ledighet under tid då den 
försäkrade genomgår sådan 
utbildning eller undervisning som 
anges i 5 § tredje stycket 2 eller 
uppbär korttidsstudiestöd enligt 
studiestödslagen (1973:349) eller 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF), och
3.	ledighet under tid då den 
försäkrade uppbär ersättning till 
deltagare i teckenspråksutbildning 
för vissa föräldrar (TUFF), och
4.	ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är 
anställda inom utbildningsväsendet.
8 kap.
2 § 
Rätt till barnpension har barn som inte har fyllt 18 år. 
Om ett barn som har fyllt 18 år 
bedriver studier som ger rätt till 
förlängt barnbidrag enligt lagen 
(1986:378) om förlängt barnbidrag 
eller studiehjälp enligt 3 kap. 
studiestödslagen (1973:349), har 
det rätt till barnpension även för 
sådan tid, dock längst till och med 
juni månad det år då barnet fyller 
20 år. Med tid för sådana studier 
likställs tid för ferier samt tid då 
barnet på grund av sjukdom inte 
kan bedriva sina studier. En 
förutsättning för rätt till 
barnpension enligt detta stycke är 
att barnet bedriver studier som här 
avses när det fyller 18 år eller 
återupptar sådana studier innan det 
fyller 19 år.
Ett barn som deltar i 
undervisning som omfattar kortare 
tid än åtta veckor är inte på grund 
av bestämmelserna i andra stycket 
berättigat till barnpension. 
Detsamma gäller ett barn som 
uppbär studielån oberoende av 
föräldrarnas ekonomi enligt 3 kap. 
12 § tredje stycket 
studiestödslagen.
Om ett barn som har fyllt 18 år 
bedriver studier som ger rätt till 
förlängt barnbidrag enligt lagen 
(1986:378) om förlängt barnbidrag 
eller studiehjälp enligt 2 kap. 
studiestödslagen (1999:000), har 
det rätt till barnpension även för 
sådan tid, dock längst till och med 
juni månad det år då barnet fyller 
20 år. Med tid för sådana studier 
likställs tid för ferier samt tid då 
barnet på grund av sjukdom inte 
kan bedriva sina studier. En 
förutsättning för rätt till 
barnpension enligt detta stycke är 
att barnet bedriver studier som här 
avses när det fyller 18 år eller 
återupptar sådana studier innan det 
fyller 19 år. 
Ett barn som deltar i 
undervisning som omfattar kortare 
tid än åtta veckor är inte på grund 
av bestämmelserna i andra stycket 
berättigat till barnpension.
12 § 
Om någon för samma tid och för 
samma nedsättning av 
förvärvsmöjligheten har rätt till 
såväl särskild efterlevandepension 
som någon av nedan uppräknade 
förmåner, minskas den särskilda 
efterlevandepensionen med den 
andra förmånens belopp. 
Minskning skall göras med 
a)	förtidspension enligt denna 
lag, 
b)	delpension enligt lagen 
(1979:84) om 
delpensionsförsäkring, 
c)	dagpenning från 
arbetslöshetskassa, 
e)	vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349) eller 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa och 
särskilt utbildningsbidrag, samt 
f)	timersättning vid 
vuxenutbildning för 
utvecklingsstörda (särvux).
Om någon för samma tid och för 
samma nedsättning av 
förvärvsmöjligheten har rätt till 
såväl särskild efterlevandepension 
som någon av nedan uppräknade 
förmåner, minskas den särskilda 
efterlevandepensionen med den 
andra förmånens belopp. 
Minskning skall göras med 
a)	förtidspension enligt denna 
lag, 
b)	delpension enligt lagen 
(1979:84) om 
delpensionsförsäkring, 
c)	dagpenning från 
arbetslöshetskassa, 
e)	särskilt utbildningsbidrag.
Om särskild efterlevandepension till följd av bestämmelserna i 5 kap. 
utges med viss andel av oavkortad sådan pension, skall minskning enligt 
första stycket göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmån 
som där avses. 
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i fråga om 
motsvarande förmåner som utges till den efterlevande på grundval av 
utländsk lagstiftning. 
9 kap.
2 §
Rätt till handikappersättning tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år 
och som innan han fyllt sextiofem år för avsevärd tid fått sin 
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han 
a)	i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan, 
b)	för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan 
eller 
c)	eljest behöver vidkännas betydande merutgifter. 
Föreligger behov av hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för 
att kunna förvärvsarbeta, eller ettdera av eller båda dessa avseenden och 
därjämte merutgifter i anledning av handikappet, grundas bedömning av 
rätt till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd. 
Vid tillämpning av denna 
paragraf skall med försäkrad som 
utför förvärvsarbete likställas 
studerande som åtnjuter studiestöd 
enligt studiestödslagen (1973:349) 
eller endast på grund av 
bestämmelse om behovsprövning 
är utesluten från sådan förmån. 
Vid tillämpning av denna 
paragraf skall med försäkrad som 
utför förvärvsarbete likställas 
studerande som åtnjuter studiestöd 
enligt studiestödslagen (1999:000) 
eller endast på grund av 
bestämmelse om behovsprövning 
är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utgår alltid till försäkrad som är blind, döv eller 
gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt 
innan den försäkrade uppnått sextiofem års ålder.
19 kap.
2 § 
Sjukförsäkringen och de allmänna försäkringskassornas förvaltning av 
denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §. 
Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för 
sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen 
(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet 
m.m., lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård 
och lagen (1991:1047) om sjuklön. Statsbidrag får också lämnas för 
förvaltning enligt första stycket. 
Statsbidrag får vidare lämnas 
med viss del av kostnaderna för 
den allmänna försäkringen för 
förmåner enligt lagen (1996:1150) 
om högkostnadsskydd vid köp av 
läkemedel m.m. samt för Centrala 
studiestödsnämnden med 
anledning av att sådana studielån 
som belöper på en studerandes 
sjukperiod enligt studiestödslagen 
(1973:349) inte skall återbetalas.
Statsbidrag får vidare lämnas 
med viss del av kostnaderna för 
den allmänna försäkringen för 
förmåner enligt lagen (1996:1150) 
om högkostnadsskydd vid köp av 
läkemedel m.m. samt för Centrala 
studiestödsnämnden med 
anledning av att sådana studielån 
som belöper på en studerandes 
sjukperiod enligt studiestödslagen 
(1999:000) eller bestämmelser 
som har meddelats med stöd av 
den lagen inte skall återbetalas.
22 kap.
15 § 
Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade 
för samma tid får som
1.	sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,
2.	sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan 
författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den 
del ersättningen avser samma inkomstbortfall som 
rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka,
3.	studiehjälp, studiemedel, 
korttidsstudiestöd eller särskilt 
vuxenstudiestöd enligt 
studiestödslagen (1973:349), 
studiestöd enligt lagen 
(1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa, 
särskilt utbildningsbidrag eller 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF), dock inte till 
den del studiestödet är 
återbetalningspliktigt. 
3.	studiestöd enligt 
studiestödslagen (1999:000), 
särskilt utbildningsbidrag eller 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF), dock inte till 
den del studiestödet är 
återbetalningspliktigt.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande 
motsvarande förmån som utges till den försäkrade på grundval av 
utländsk lagstiftning.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.4 Förslag till lag om ändring i semesterlagen 
(1977:480)
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 § 
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om 
1.	ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under 
intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på 
arbetsskada, 
2.	ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för 
vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om 
allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i 
anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma 
lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd 
sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 
180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 
4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag, 
3.	ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om 
arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om 
ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke 
överstiger 180 dagar,
4.	ledighet för utbildning, som 
ej enligt annan lag medför rätt till 
semesterlön, om arbetstagaren 
erhåller korttidsstudiestöd eller 
vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349), 
särskilt utbildningsbidrag eller 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF) eller om 
utbildningen till väsentlig del 
avser fackliga eller med facklig 
verksamhet sammanhängande 
frågor, i den mån frånvaron under 
intjänandeåret icke överstiger 180 
dagar,
4.	 ledighet för utbildning, som 
ej enligt annan lag medför rätt till 
semesterlön, om arbetstagaren 
erhåller särskilt utbildningsbidrag 
eller ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF) eller om 
utbildningen till väsentlig del 
avser fackliga eller med facklig 
verksamhet sammanhängande 
frågor, i den mån frånvaron under 
intjänandeåret icke överstiger 180 
dagar,
5.	ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller 
repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om 
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar, 
6.	ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för 
svenskundervisning för invandrare, eller 
7.	ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 
45 dagar.
Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit 
frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i 
en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av 
frånvaroperioden inte rätt till semesterlön. 
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under 
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om 
socialavgifter  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
1 § 
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av 
1.	kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av 
förtidspension enligt 7 kap. för personer som har rätt till tilläggspension i 
form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av 
förtidspension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 
22 kap., allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2.	Centrala 
studiestödsnämndens kostnader 
med anledning av att sådana 
studielån som belöper på en 
studerandes sjukperiod enligt 
studiestödslagen (1973:349) inte 
skall återbetalas,
2.	Centrala 
studiestödsnämndens kostnader 
med anledning av att sådana 
studielån som belöper på en 
studerandes sjukperiod enligt 
studiestödslagen (1999:000) eller 
bestämmelser som har meddelats 
med stöd av den lagen inte skall 
återbetalas,
3.	vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader, 
4.	kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård, 
5.	den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om 
sjuklön och 
6.	statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig 
ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med 
sjukförsäkringsavgiften.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om 
preskription av skattefordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 
Denna lag gäller i fråga om 
preskription av skatt och andra 
fordringar som det allmänna har 
rätt till och som drivs in enligt 
bestämmelserna i lagen 
(1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Den 
tillämpas dock inte på fordringar 
enligt vattenlagen (1918:523), 
vattenlagen (1983:291), 25 kap. 
8 § miljöbalken, 6 kap. lagen 
(1998:812) med särskilda 
bestämmelser om 
vattenverksamhet, rättshjälpslagen 
(1996:1619), studiestödslagen 
(1973:349), 
bötesverkställighetslagen 
(1979:189) eller fordringar för 
vilka särskilda bestämmelser om 
preskription gäller.
Denna lag gäller i fråga om 
preskription av skatt och andra 
fordringar som det allmänna har 
rätt till och som drivs in enligt 
bestämmelserna i lagen 
(1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Den 
tillämpas dock inte på fordringar 
enligt vattenlagen (1918:523), 
vattenlagen (1983:291), 25 kap. 
8 § miljöbalken, 6 kap. lagen 
(1998:812) med särskilda 
bestämmelser om 
vattenverksamhet, rättshjälpslagen 
(1996:1619), studiestödslagen 
(1973:349), studiestödslagen 
(1999:000), 
bötesverkställighetslagen 
(1979:189) eller fordringar för 
vilka särskilda bestämmelser om 
preskription gäller.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.7 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 33 § skollagen (1985:1100)  skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
33 §
Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av 
skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten 
gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna 
fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till 
och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt 
enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå 
med lägst 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor 
inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor. 
Första stycket gäller dock inte 
de elever som avses i 27 § och 
som genom statens försorg får 
särskilda omvårdnadsinsatser. 
Första stycket gäller inte heller i 
fråga om utlandssvenska elever 
som erhåller inackorderingstillägg 
enligt studiestödslagen 
(1973:349).
Första stycket gäller dock inte 
de elever som avses i 27 § och 
som genom statens försorg får 
särskilda omvårdnadsinsatser. 
Första stycket gäller inte heller i 
fråga om utlandssvenska elever 
som erhåller inackorderingstillägg 
enligt studiestödslagen 
(1999:000).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om 
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2 
Föreslagen lydelse
5 §
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är: 
1.	avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning 
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
2.	avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan 
anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk 
kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
3.	arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap 
av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt 
aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten 
utövats;
4.	pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del 
beloppet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som 
uppburits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den 
som uppburit folkpension i form av förtidspension, till den del beloppet 
överstiger uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som 
uppburits enligt 2 a § sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt 
bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring samordnats 
med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta, till 
den del beloppet överstiger den pension som skulle ha utgått om sådan 
samordning inte skett, och för annan ersättning enligt lagen om allmän 
försäkring;
5.	pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten 
eller svensk kommun;
6.	belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än 
tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket 
bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från 
pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett 
utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt 
pensionssparande;
7.	pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension 
eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande 
tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;
8.	ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller 
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om 
ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som 
utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av 
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt 
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till 
sjömän;
9.	dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om 
arbetslöshetsförsäkring;
10.	korttidsstudiestöd enligt 
studiestödslagen (1973:349);
11.	annan härifrån uppburen, 
genom verksamhet här i riket 
förvärvad inkomst av tjänst;
12.	återfört avdrag för 
egenavgifter enligt lagen 
(1981:691) om socialavgifter, 
egenavgifter som satts ned genom 
ändrad debitering, i den mån 
avdrag har medgetts för avgifterna 
samt avgifter som avses i 62 kap. 
6 § inkomstskattelagen (1999:000) 
och som satts ned genom ändrad 
debitering i den mån avdrag har 
medgetts för avgifterna och dessa 
inte hänför sig till 
näringsverksamhet;
13.	sjöinkomst som avses i 
64 kap. 3 och 4 §§ 
inkomstskattelagen.
10.	annan härifrån uppburen, 
genom verksamhet här i riket 
förvärvad inkomst av tjänst;
11.	återfört avdrag för 
egenavgifter enligt lagen 
(1981:691) om socialavgifter, 
egenavgifter som satts ned genom 
ändrad debitering, i den mån 
avdrag har medgetts för avgifterna 
samt avgifter som avses i 62 kap. 
6 § inkomstskattelagen (1999:000) 
och som satts ned genom ändrad 
debitering i den mån avdrag har 
medgetts för avgifterna och dessa 
inte hänför sig till 
näringsverksamhet;
12.	sjöinkomst som avses i 
64 kap. 3 och 4 §§ 
inkomstskattelagen.
Som inkomst enligt första stycket 1–3 anses också förskott på sådan 
inkomst. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den 
enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. 
Däremot räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension. 
Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här 
i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra 
tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under 
kringresande (t.ex. handelsresande). 
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst 
som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt 
inkomstskattelagen.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas första gången vid 
2002 års taxering. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om 
studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349).
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om 
kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1110) om kommunernas 
skyldighet att svara för vissa elevresor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
För en elev som har rätt till 
studiehjälp enligt studiestödslagen 
(1973:349), skall den kommun 
som enligt 1 kap. 15 § skollagen 
(1985:1100) är elevens 
hemkommun, ansvara för elevens 
kostnader för dagliga resor mellan 
bostaden och skolan. Ansvaret 
gäller för sådana resor där 
färdvägen är minst sex kilometer. 
Stödet skall ges kontant eller på 
annat lämpligt sätt enligt 
kommunens bestämmande. Om 
stödet ges kontant är kommunen 
inte skyldig att utge högre 
ersättning än vad som motsvarar 
1/30 av basbeloppet enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring 
för varje hel kalendermånad som 
eleven har kostnader för resor 
mellan bostaden och skolan.
För en elev som har rätt till 
studiehjälp enligt studiestödslagen 
(1999:000), skall den kommun 
som enligt 1 kap. 15 § skollagen 
(1985:1100) är elevens 
hemkommun, ansvara för elevens 
kostnader för dagliga resor mellan 
bostaden och skolan. Ansvaret 
gäller för sådana resor där 
färdvägen är minst sex kilometer. 
Stödet skall ges kontant eller på 
annat lämpligt sätt enligt 
kommunens bestämmande. Om 
stödet ges kontant är kommunen 
inte skyldig att utge högre 
ersättning än vad som motsvarar 
1/30 av basbeloppet enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring 
för varje hel kalendermånad som 
eleven har kostnader för resor 
mellan bostaden och skolan.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Bestämmelserna i 15–18 §§ 
skall, om inte regeringen 
föreskriver något annat, tillämpas 
endast i fråga om en fordran som 
tillkommer staten och inte grundas 
på studiestödslagen (1973:349).
Bestämmelserna i 15–18 §§ 
skall, om inte regeringen 
föreskriver något annat, tillämpas 
endast i fråga om en fordran som 
tillkommer staten och inte grundas 
på studiestödslagen (1973:349) 
eller studiestödslagen (1999:000).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om 
ackord rörande statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1993:892) om ackord rörande 
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller i fråga om 
skatt, avgift, böter eller annan 
staten tillkommande fordran som 
vid verkställighet enligt 
utsökningsbalken handläggs i 
allmänt mål. Lagen gäller dock 
inte i fråga om fordran som 
grundas på studiestödslagen 
(1973:349).
Denna lag gäller i fråga om 
skatt, avgift, böter eller annan 
staten tillkommande fordran som 
vid verkställighet enligt 
utsökningsbalken handläggs i 
allmänt mål. Lagen gäller dock 
inte i fråga om fordran som 
grundas på studiestödslagen 
(1973:349) eller studiestödslagen 
(1999:000).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200) 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
8 § 
Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör
1.	grundskole-, gymnasieskole- eller högskoleutbildning, om 
utbildningen anordnas av det allmänna eller en av det allmänna för 
utbildningen erkänd utbildningsanordnare, och
2.	utbildning som enligt 
studiestödslagen (1973:349) 
berättigar eleven till studiestöd.
2.	utbildning som enligt 
studiestödslagen (1999:000) 
berättigar eleven till studiestöd.
Undantaget från skatteplikt enligt första stycket omfattar även 
omsättning av varor och tjänster som omsätts som ett led i utbildningen. 
Utbildning som tillhandahålls av utbildare mot ersättning från en 
uppdragsgivare som själv utser de personer som skall utbildas 
(uppdragsutbildning) omfattas av undantaget endast om utbildningen 
ingår i en av uppdragsgivaren bedriven egen utbildning enligt första 
stycket.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. 3 kap. 8 § första stycket 2 i 
dess nya lydelse äger även tillämpning på utbildning som med stöd av 
övergångsbestämmelserna i studiestödslagen (1999:000) berättigar 
eleven till studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349).
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om 
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till 
pensionärer skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2
Föreslagen lydelse
5 §
Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av 
pensionärens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, 
för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste 
tiden.
Som årsinkomst räknas inte
1.	allmänt barnbidrag,
2.	folkpension,
3.	tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till 
den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § 
lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 
1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid 
utgången av år 1989,
4.	livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad 
den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som 
någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge, 
5.	vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349) eller 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
6.	studiehjälp och studiemedel 
enligt studiestödslagen,
6. studiehjälp och studiemedel 
enligt studiestödslagen 
(1999:000),
8.	socialbidrag, 
9.	bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 
10.	familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492),
12.	ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för 
ersättning till neurosedynskadade.
Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara 
en kostnadsersättning. 
Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 12 kap. 
inkomstskattelagen (1999:000) för kostnader som hänför sig till 
inkomstslaget tjänst i den mån sådan intäkt ingår i årsinkomsten samt för 
underhållsbidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 
62 kap. 7 och 9 §§ samma lag.
För den som uppbär partiell förtidspension skall vid 
inkomstberäkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden 
mellan
a)	ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte 
däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall 
beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om 
allmän försäkring och
b)	den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.
Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av 
regeringen.
Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem procent av 
förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning av förmögenhets 
avkastning skall dock denna höjas med tio procent av det belopp, varmed 
förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för 
annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet 
av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som avses i 2 kap. 
13 respektive 18 § inkomstskattelagen och som utgör pensionärens 
permanentbostad inte beaktas. För pensionär som har sin bostad i särskild 
boendeform skall detsamma gälla i fråga om värdet av 
privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör permanentbostad för 
pensionärens make.
I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra 
hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde 
stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften 
av deras sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela 
tiotal kronor.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om 
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Ett barn har rätt till förlängt 
underhållsstöd, om barnet går i 
skolan när han eller hon fyller 18 
år eller återupptar skolgången 
innan han eller hon fyller 19 år. 
Förlängt underhållsstöd lämnas så 
länge barnet bedriver studier som 
ger rätt till förlängt barnbidrag 
enligt lagen (1986:378) om 
förlängt barnbidrag eller 
studiehjälp enligt 3 kap. 
studiestödslagen (1973:349), dock 
längst till och med juni det år då 
barnet fyller 20 år. Studier som 
omfattar kortare tid än åtta veckor 
eller deltidsstudier medför dock 
inte rätt till förlängt 
underhållsstöd.
Ett barn har rätt till förlängt 
underhållsstöd, om barnet går i 
skolan när han eller hon fyller 18 
år eller återupptar skolgången 
innan han eller hon fyller 19 år. 
Förlängt underhållsstöd lämnas så 
länge barnet bedriver studier som 
ger rätt till förlängt barnbidrag 
enligt lagen (1986:378) om 
förlängt barnbidrag eller 
studiehjälp enligt 2 kap. 
studiestödslagen (1999:000), dock 
längst till och med juni det år då 
barnet fyller 20 år. Studier som 
omfattar kortare tid än åtta veckor 
eller deltidsstudier medför dock 
inte rätt till förlängt 
underhållsstöd.
Ett barn har inte rätt till förlängt underhållsstöd i fall som avses i 4 §. 
Härvid skall vad som sägs om boföräldern i 4 § 1 och 4 gälla den 
studerande. Rätt till förlängt underhållsstöd föreligger inte heller, om den 
studerande har ingått äktenskap. 
Förlängt underhållsstöd lämnas från och med månaden efter det att den 
studerande har fyllt 18 år eller återupptagit skolgången till och med den 
månad under vilken rätt till stöd upphör. Förlängt underhållsstöd lämnas 
dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension 
dels att 3 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 5 § samt 5 kap. 13 § skall ha följande 
lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 24 och 
25 §§, samt närmast före 3 kap. 24 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
A  n  d  r  a    p  e  n  s  i  o  n s –
g r u n d a n d e   b e l o p p  än 
pensionsgrundande inkomst är 
belopp som beräknats på visst sätt 
för en försäkrad som har uppburit 
förtidspension, för en försäkrad 
som har fullgjort plikttjänstgöring 
samt för en försäkrad förälder till 
små barn.
A  n  d  r  a    p  e  n  s  i  o  n  s–
g r u n d a n d e   b e l o p p  än 
pensionsgrundande inkomst är 
belopp som beräknats på visst sätt 
för en försäkrad som har uppburit 
förtidspension, för en försäkrad 
som har fullgjort plikttjänstgöring, 
för en försäkrad förälder till små 
barn samt för en försäkrad som 
har studerat med studiemedel.
3 §
Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från 
pensionsgrundande belopp i följande ordning:
1.	pensionsgrundande belopp 
enligt 10 §,
2.	pensionsgrundande belopp 
enligt 8 §, och
3.	pensionsgrundande belopp 
enligt 4 §.
1.	pensionsgrundande belopp 
enligt 24 §,
2.	pensionsgrundande belopp 
enligt 10 §,
3.	pensionsgrundande belopp 
enligt 8 §, och 
4.	pensionsgrundande belopp 
enligt 4 §.
Studier
24 §
En försäkrad som under någon 
del av ett år har uppburit 
studiemedel i form av studiebidrag 
enligt 4 kap. studiestödslagen 
(1973:349) skall tillgodoräknas ett 
pensionsgrundande belopp för det 
året.
25 §
Ett pensionsgrundande belopp 
enligt 24 § skall motsvara 138 
procent av i den paragrafen 
angivet bidrag som den försäkrade 
har uppburit under året.
4 kap.
5 §
På den del av 
pensionsunderlaget för en 
försäkrad som avser 
pensionsgrundande belopp för 
plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § 
eller pensionsgrundande belopp 
för föräldrar till små barn enligt 
3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för 
premiepension beräknas endast om 
den försäkrade senast vid den 
tidpunkt då dessa belopp har 
fastställts har tillgodoräknats 
pensionsgrundande inkomster och 
pensionsgrundande belopp enligt 
vad som anges i 5 kap. 13 §. Om 
den försäkrade då ännu inte har 
tillgodoräknats pensionsgrundande 
inkomster och belopp i sådan 
omfattning skall den försäkrades 
pensionsrätt för inkomstpension 
utgöra 18,5 procent av den delen 
av pensionsunderlaget. Detsamma 
gäller om pensionsgrundande 
inkomster och belopp senare 
ändras så att villkoret enligt 5 kap. 
13 § inte är uppfyllt.
På den del av 
pensionsunderlaget för en 
försäkrad som avser 
pensionsgrundande belopp för 
plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §, 
pensionsgrundande belopp för 
föräldrar till små barn enligt 3 kap. 
10 § eller pensionsgrundande 
belopp för studier enligt 3 kap. 
24 §, skall pensionsrätt för 
premiepension beräknas endast om 
den försäkrade senast vid den 
tidpunkt då dessa belopp har 
fastställts har tillgodoräknats 
pensionsgrundande inkomster och 
pensionsgrundande belopp enligt 
vad som anges i 5 kap. 13 §. Om 
den försäkrade då ännu inte har 
tillgodoräknats pensionsgrundande 
inkomster och belopp i sådan 
omfattning skall den försäkrades 
pensionsrätt för inkomstpension 
utgöra 18,5 procent av den delen 
av pensionsunderlaget. Detsamma 
gäller om pensionsgrundande 
inkomster och belopp senare 
ändras så att villkoret enligt 5 kap. 
13 § inte är uppfyllt.
5 kap.
13 §
Vid beräkning av 
inkomstpension skall hänsyn tas 
till pensionsbehållning som härrör 
från pensionsgrundande belopp för 
plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § 
och pensionsgrundande belopp för 
föräldrar till små barn enligt 3 kap. 
10 § endast om det för den 
pensionsberättigade, senast det år 
han eller hon fyller 70 år, har 
fastställts pensionsgrundande 
inkomster som för vart och ett av 
minst fem år uppgått till lägst två 
gånger det för respektive 
intjänandeår gällande 
inkomstbasbeloppet.
Vid beräkning av 
inkomstpension skall hänsyn tas 
till pensionsbehållning som härrör 
från pensionsgrundande belopp för 
plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §, 
pensionsgrundande belopp för 
föräldrar till små barn enligt 3 kap. 
10 § och pensionsgrundande 
belopp för studier enligt 3 kap. 
24 § endast om det för den 
pensionsberättigade, senast det år 
han eller hon fyller 70 år, har 
fastställts pensionsgrundande 
inkomster som för vart och ett av 
minst fem år uppgått till lägst två 
gånger det för respektive 
intjänandeår gällande 
inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte 
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande 
inkomst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från 
pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande 
eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för 
beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och 
andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas 
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i deras 
nya lydelse tillämpas från och med intjänandeåret 1999.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 3 kap. 24 § lagen (1998:674) 
om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1.	sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om 
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt 
annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den 
utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som 
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2.	föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3.	ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
4.	ersättning som en allmän försäkringkassa har utgett enligt 20 § 
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5.	livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6.	delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7.	vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i 
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8.	dagpenning från arbetslöshetskassa,
9.	statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen näringsverksamhet,
10.	utbildningsbidrag i form av dagpenning under 
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt 
ersättning vid generationsväxling,
11.	 utbildningsbidrag för doktorander,
12.	korttidsstudiestöd och 
vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349),
13.	vuxenstudiebidrag enligt 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa 
samt särskilt utbildningsbidrag,
14.	timersättning vid 
vuxenutbildning för 
utvecklingsstörda (särvux) och 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
13.	särskilt utbildningsbidrag,
14.	ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
15.	dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning 
enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16.	bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den 
utsträckning som regeringen så föreskriver.
3 kap.
24 § 
En försäkrad som under någon 
del av ett år har uppburit 
studiemedel i form av studiebidrag 
enligt 4 kap. studiestödslagen 
(1973:349) skall tillgodoräknas ett 
pensionsgrundande belopp för det 
året.
En försäkrad som under någon 
del av ett år har uppburit 
studiemedel i form av studiebidrag 
enligt 3 kap. studiestödslagen 
(1999:000) skall tillgodoräknas ett 
pensionsgrundande belopp för det 
året.
                                     
1.	Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.	Den äldre lydelsen av 2 kap. 5 § och 3 kap. 24 § gäller fortfarande i 
fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen 
(1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen 
(1999:000).
3.	Vid tillämpning av 3 kap. 24 § skall studiebidrag som utges enligt 
4 kap. studiestödslagen (1973:349) likställas med studiebidrag enligt 
3 kap. studiestödslagen (1999:000).
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om 
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1998:675) om införande av lagen 
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall införas tre nya 
paragrafer, 47–49 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
47 §
Pensionsgrundande belopp för 
studier enligt 3 kap. 24 § lagen 
(1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension skall fastställas för 
åren 1995–1998.
På pensionsunderlag enligt 
första stycket skall pensionsrätt 
för inkomstpension utgöra 18,5 
procent. Någon pensionsrätt för 
premiepension grundad på detta 
pensionsunderlag skall inte 
fastställas för den tiden.
Första stycket gäller inte 
personer som avlidit före den 
1 januari 1999.
48 §
Vid beräkning och fastställande 
av pensionsrätt och 
pensionsgrundande belopp enligt 
47 § gäller, med de ändringar som 
anges i andra stycket, i tillämpliga 
delar följande bestämmelser i 
lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension:
–	3 kap. 2 och 3 §§ om 
fastställande av andra 
pensionsgrundande belopp än 
pensionsgrundande inkomst,
–	3 kap. 24 och 25 §§ om 
pensionsgrundande belopp för 
studier, 
–	4 kap. 1 § första stycket, 
2 och 6 §§ om fastställande av 
pensionsrätt, och 
–	5 kap. 6 § första stycket och 
9 § om omräkning av 
pensionsbehållning.
När pensionsgrundande belopp 
enligt 47 § fastställs skall 
bestämmelserna i 29 § andra 
stycket och 30 § första stycket 
tillämpas.
49 §
För beslut enligt 47 § gäller i 
tillämpliga delar bestämmelserna i 
13 och 15 kap. lagen (1998:674) 
om inkomstgrundad ålderspension 
med undantag av 13 kap. 7 § 
tredje stycket första meningen.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om 
statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:676) om statlig 
ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av 
1.	sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om 
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt 
annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den 
utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av 
anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § 
första stycket 1–3 nämnda lag,
2.	föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3.	ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
4.	ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen 
(1991:1047) om sjuklön,
5.	livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6.	delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7.	vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i 
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8.	dagpenning från arbetslöshetskassa,
9.	statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen näringsverksamhet,
10.	utbildningsbidrag i form av dagpenning under 
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt 
ersättning vid generationsväxling,
11.	utbildningsbidrag för doktorander,
12.	korttidsstudiestöd och 
vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349),
13.	vuxenstudiebidrag enligt 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa 
samt särskilt utbildningsbidrag,
14.	timersättning vid 
vuxenutbildning för 
utvecklingsstörda (särvux) och 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
13.	särskilt utbildningsbidrag,
14.	ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
15.	dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning 
enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16.	bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den 
utsträckning som regeringen så föreskriver.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om 
handikappersättning och vårdbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:703) om handikappersättning 
och vårdbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som 
innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin 
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon 
1.	i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2.	för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, 
eller 
3.	i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga 
livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda 
avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, 
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det 
sammanlagda behovet av stöd. 
Vid tillämpning av denna 
paragraf skall med en person som 
förvärvsarbetar likställas en 
studerande som får studiestöd 
enligt studiestödslagen (1973:349) 
eller som endast på grund av 
bestämmelser om behovsprövning 
är utesluten från sådan förmån. 
Vid tillämpning av denna 
paragraf skall med en person som 
förvärvsarbetar likställas en 
studerande som får studiestöd 
enligt studiestödslagen (1999:000) 
eller som endast på grund av 
bestämmelser om behovsprövning 
är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt 
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65 
års ålder.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.20 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen 
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 14 § socialförsäkringslagen 
(1999:000) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1998/99:119
Föreslagen lydelse
3 kap.
14 §
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för pensionsgrundande belopp 
för barnår enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension.
Den som har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om 
totalförsvarsplikt är försäkrad för pensionsgrundande belopp för 
plikttjänstgöring enligt 3 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Den som är bosatt i Sverige är 
försäkrad för pensionsgrundande 
belopp för studier enligt 3 kap. 
lagen om inkomstgrundad 
ålderspension.
2.21 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen 
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § socialförsäkringslagen 
(1999:000) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1998/99:119
Föreslagen lydelse
3 kap.
13 §
Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för 
inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av 
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1.	vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen 
(1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
2.	dagpenning från arbetslöshetskassa,
3.	utbildningsbidrag i form av dagpenning under 
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt 
ersättning vid generationsväxling,
4.	utbildningsbidrag för doktorander,
5.	korttidsstudiestöd och 
vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349),
6.	vuxenstudiebidrag enligt 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa 
samt särskilt utbildningsbidrag,
6.	särskilt utbildningsbidrag,
7.	timersättning vid 
vuxenutbildning för 
utvecklingsstörda (särvux) och 
ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
7.	ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF),
8.	dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning 
enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9.	stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 
32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller 
fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda 
studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till 
studiestödslagen (1999:000).
2.22 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § och 11 kap. 34 § 
inkomstskattelagen (1999:000) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2
Föreslagen lydelse
9 kap.
7 §
Följande räntor och avgifter får 
inte dras av:
–	räntor enligt 8 kap. 1 § 
studiestödslagen (1973:349),
–	avgifter enligt 22 § tredje 
stycket lagen (1993:737) om 
bostadsbidrag, och
–	räntor enligt 36 § lagen 
(1996:1030) om underhållsstöd.
Följande räntor och avgifter får 
inte dras av:
–	räntor enligt 4 kap. 1 § 
studiestödslagen (1999:000),
–	avgifter enligt 22 § tredje 
stycket lagen (1993:737) om 
bostadsbidrag, och
–	räntor enligt 36 § lagen 
(1996:1030) om underhållsstöd.
11 kap.
34 §
Följande ersättningar i samband med studier skall tas upp:
1.	korttidsstudiestöd och 
vuxenstudiebidrag enligt 
studiestödslagen (1973:349),
2.	sådant utbildningsbidrag för 
doktorander som avses i 4 kap. 3 § 
studiestödslagen,
3.	vuxenstudiebidrag enligt 
lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
4.	särskilt utbildningsbidrag och 
timersättning vid vuxenutbildning 
för psykiskt utvecklingsstörda 
(särvux) enligt 1 kap. 3 a § 
vuxenutbildningslagen 
(1984:1118), och
5.	ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF).
Studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. 
studiestödslagen samt studielån 
enligt 7 kap. samma lag skall inte 
tas upp.
1.	utbildningsbidrag för 
doktorander,
2.	särskilt utbildningsbidrag, 
och
3.	ersättning till deltagare i 
teckenspråksutbildning för vissa 
föräldrar (TUFF).
Studiestöd enligt 
studiestödslagen (1999:000) skall 
inte tas upp.
                                     
1.	Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas första gången 
vid 2002 års taxering.
2.	Den äldre lydelsen av 9 kap. 7 § gäller fortfarande för räntor enligt 
den upphävda studiestödslagen (1973:349).
3.	Den äldre lydelsen av 11 kap. 34 § gäller fortfarande i fråga om 
studiestöd som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen 
(1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen 
(1999:000).
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (1999:000) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2
Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §
Avgifter enligt 8 kap. 
studiestödslagen (1973:349) i dess 
lydelse före den 1 januari 1989 får 
inte dras av.
Avgifter enligt 8 kap. den 
upphävda studiestödslagen 
(1973:349) i dess lydelse före den 
1 januari 1989 får inte dras av.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas första gången vid 
2002 års taxering.
3 Ärendet och dess beredning
Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1994 (dir. 
1994:148) tillkallade chefen för Utbildningsdepartementet en 
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda riktlinjer 
för en reformering av studiestödssystemet. Kommittén fick i uppdrag att 
göra en övergripande översyn och att särskilt uppmärksamma följande 
frågor, nämligen
- hur studiestödet kan motverka social snedrekrytering,
- förutsättningarna för ett mer sammanhållet system,
- totalbelopp och bidragsnivåer i ett sammanhållet system,
- lånesystem och återbetalningsvillkor samt
- en uppräkning av bidragsdelen i studiemedlen med hänsyn till att 
studier som finansieras med detta stöd avsågs bli pensionsgrundande i 
ett reformerat pensionssystem.
Kommittén fick genom tilläggsdirektiv den 14 december 1995 (dir. 
1995:157) i uppdrag att redovisa på vilket sätt en förändrad 
gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning 
fordrar anpassningar i studiefinansieringen. Genom tilläggsdirektiv den 7 
mars 1996 (dir. 1996:19) fick kommittén i uppdrag att beakta rapporten 
om de ensamstående föräldrarna och bostadsbidragsutredningen i sina 
överväganden av hur studier skall kunna underlättas för dem med stor 
försörjningsbörda och hög boendekostnad.
Kommittén, som antog namnet Studiestödsutredningen, överlämnade i 
juni 1996 sina förslag i betänkandet Sammanhållet studiestöd (SOU 
1996:90). Vidare har kommittén överlämnat följande skrivelser till 
Utbildningsdepartementet, nämligen 
- skrivelse angående bostadsstöd till studerande med anledning av 
Bostadsutredningens förslag
- skrivelse angående beskattning av bidraget i studiemedlen 
- redogörelse i anledning av regeringens tilläggsdirektiv den 14 
december 1995.
Kommitténs betänkande har remissbehandlats. En sammanställning av 
remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr 
U96/2076/ST).
De förslag av Studiestödsutredningen som inte berörs i det följande har 
regeringen inte funnit skäl att föreslå riksdagen.
Information om förslagen i denna proposition om pensionsrätt för 
studier har lämnats till Genomförandegruppen (arbetsgrupp för 
genomförandet av reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet 
med företrädare för de partier - m, c, fp, kd och s - som ställt sig bakom 
pensionsöverenskommelsen).
Lagrådet
Förslaget till ny studiestödslag innehåller, med undantag av den 
föreslagna 6 kap. 10 §, inte någon sådan reglering som kräver Lagrådets 
hörande. Den nämnda bestämmelsen i 6 kap 10 § överensstämmer med 
nu gällande 8 kap. 25 § studiestödslagen (1973:349). Lagrådets hörande 
skulle därför sakna betydelse. 
Förslaget till ny studiestödslag medför att följdändringar föreslås i 
andra lagar, bl.a. inom skattelagstiftningen. Merparten av de föreslagna 
ändringarna kräver inte Lagrådets hörande. I övrigt innebär förslagen 
endast redaktionella ändringar. Ändringarna föranleds dels av att förslag 
lämnas om att vissa former av studiestöd skall avvecklas, dels att en ny 
studiestödslag föreslås. Ändringarna är således av enklare beskaffenhet 
och Lagrådets hörande skulle därför sakna betydelse.
4 Studiestödet – en viktig del av 
utbildningspolitiken
Utbildning utvecklar 
Det övergripande utbildningspolitiska målet är att varje medborgare skall 
ha möjlighet till god utbildning oavsett kön, social eller ekonomisk 
bakgrund, bostadsort m.m. Utbildning frigör och utvecklar människors 
inneboende resurser. Utbildning ger kvinnor och män ökade 
förutsättningar att leva ett rikare och friare liv. Genom utbildning får den 
enskilde bättre beredskap att möta förändringar i arbetsliv och samhälle. 
Det blir naturligare att självständigt ta ställning i olika frågor och ta aktiv 
del i kultur- och föreningsliv. I ett samhälle som hävdar människors lika 
värde är möjligheter till utbildning för alla en grundförutsättning. Målet 
att medborgarna skall bli delaktiga i och få inflytande över 
samhällsutvecklingen ligger till grund för allt samhällsarbete.
Den starka efterfrågan på utbildning är utmärkande för dagens 
samhälle där kunskaper och kompetens blir allt viktigare för en väl 
fungerande arbetsmarknad. Utbildningens stora betydelse för den 
ekonomiska framstegstakten, för den sociala och kulturella utvecklingen 
och för skapandet av ett ekologiskt uthålligt samhälle är i dag självklar. 
Den snabba samhällsomvandlingen är en pågående process, där 
strukturella förändringar i arbetslivet, teknikutvecklingen, integrationen i 
Europa, internationaliseringen i stort, inflytande från andra kulturer etc. 
föder behov av kontinuerligt vidgade kunskaper. Det gäller inom alla 
områden och har inneburit omstrukturering och expansion inom de flesta 
utbildningsområden.
Ekonomisk tillväxt ger möjligheter att trygga välfärden. Det är därför  
ett samhälleligt intresse att kunskapsbasen hos befolkningen upprätthålls 
och stärks på alla nivåer och att inga grupper lämnas utanför. Situationen 
med arbetslöshet har ytterligare accentuerat detta faktum. Men 
ekonomisk tillväxt och landets konkurrenskraft är också beroende av 
medborgarnas beredskap att möta förändringar.
Kostnaderna för utbildning och studiestöd kan ses som en samhällelig 
investering som ger avkastning i ett senare skede i form av ökad 
ekonomisk tillväxt och social och kulturell utveckling. Stora resurser tas  
i anspråk dels i form av direkta kostnader i samband med 
undervisningen, dels i form av utebliven produktion under 
utbildningstiden. Effektiviteten och kvaliteten inom samtliga delar av 
utbildningssystemet är således av stor vikt. 
Offentligt finansierad utbildning kompletteras med 
kompetensutveckling inom arbetslivet genom de resurser som avsätts för 
personalutbildning hos statliga myndigheter, kommuner, landsting och 
privata företag. Informellt lärande i hemmen, inte minst genom den 
ökade tillgängligheten till IT, blir alltmer betydelsefullt. För många 
företag utgör internutbildningen en naturlig del av investeringarna, men 
är av företagsekonomiska skäl funktionsinriktad. En stor del av 
arbetskraften ställs också utanför sådana insatser. Behovet av en ökad 
allmänteoretisk grundkompetens kan dessutom tillgodoses i mycket ringa 
utsträckning på det sättet.
Ungdomsskolan har byggts ut under de senaste åren, vilket har lett till 
att skillnaderna i utbildningsbakgrund har ökat mellan ungdoms- och 
vuxengenerationerna. Dessutom har förändringstakten ökat mycket starkt 
i arbetsliv och samhälle. Det är därför viktigt att fortsatta möjligheter ges 
även för äldre att kompensera brister i grundutbildningen och också få 
reella möjligheter att uppgradera sina kunskaper. Detta är 
vuxenutbildningens främsta mål. 
Övertygelsen att utbildning är en viktig omskapande kraft ligger till 
grund för samhällets samlade insatser. Utbildning på alla nivåer bör 
utformas så att den stimulerar till fortsatt kunskapsinhämtning. Genom 
ett livslångt lärande som breddar och fördjupar tidigare kunskaper kan en 
god kompetens upprätthållas hos breda grupper av befolkningen. 
Fortsatt utbyggnad av utbildningskapaciteten
Internationellt sett har Sverige en mycket välutbildad befolkning. 
Gymnasieskolan är numera närmast en allmän medborgarskola. På 
vuxenutbildningens område är vi världsledande både när det gäller 
utformning och omfattning. Allt fler unga och äldre genomgår högskole-
utbildning. Den andel av en årskull i gymnasieskolan som går vidare till 
höskoleutbildning är emellertid lägre i Sverige än i en del andra 
industriländer. Denna andel bör öka. Även rekryteringen från traditionell 
vuxenutbildning bör öka, särskilt med tanke på att ungdomskullarna i 
gymnasieskolan har minskat under 1990-talet och börjar öka igen först 
kring år 2005. 
De extraordinära satsningar på vuxenutbildningens område som nu 
görs genom kunskapslyftet ger nya möjligheter till studier för stora 
grupper arbetslösa och anställda som behöver överbryggande eller 
kompletterande gymnasial utbildning. Studierna kan vara en väg in i 
arbetslivet eller utgöra grund för vidareutbildning. För många leder 
studierna till behörighet till högskolestudier. Genom denna breddade 
rekryteringsbas kan den sociala sammansättningen av studerande vid 
högskolorna bli jämnare samtidigt som den andel av befolkningen som 
genomgår högre utbildning ökar. 
Efterfrågan på utbildning har länge varit större än tillgången på platser. 
Högskolan har expanderat starkt under de senaste åren. Antalet 
studerande vid universitet och högskolor är nu drygt 300 000. Under åren 
1997 – 2002 tillförs området resurser motsvarande sammanlagt 89 000 
nya permanenta utbildningsplatser med tyngdpunkt på naturvetenskap 
och teknik. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning (KY) 
har bedrivits sedan år 1996 och omfattar nu sammanlagt 12 000 
årsplatser. 
Tillgängligheten till utbildning är en nyckelfråga. Goda möjligheter för 
unga och äldre att antas till utbildning måste dock kombineras med ett 
väl fungerande studiestöd om de utbildningspolitiska målen skall nås. 
Studiestödets utveckling 
Genom studiemedelssystemets tillkomst år 1965 fick Sverige ett för 
världen unikt system för enskildas finansiering av högre studier. 
Regelverket var enkelt och klart utformat. Den mest signifikativa 
förändringen i förhållande till tidigare system och i förhållande till 
systemen i andra länder var att alla som blev antagna till eftergymnasial 
utbildning i princip också hade rätt till studiemedel oberoende av 
föräldrarnas ekonomiska situation. Stöd lämnades i form av bidrag och 
lån till ett belopp som möjliggjorde heltidsstudier. Den totala nivån 
gjordes följsam mot den allmänna prisutvecklingen. Återbetalningen av 
studielån skulle ske i fast penningvärde. Lånen skulle normalt vara 
slutbetalda vid 50 års ålder.
Den fortsatta utvecklingen på utbildningsområdet, främst utbyggnaden 
av vuxenutbildningen och det vidgade tillträdet till högskoleutbildning, 
ledde till en kraftig ökning av äldre studerande och krav på ökade 
studiefinansieringsmöjligheter. En första större förändring genomfördes 
år 1973 när äldre studerande i studiehjälpssystemet fördes över till 
studiemedelssystemet. Denna grupp fick därmed samma ekonomiska 
förutsättningar under studietiden som studerande i eftergymnasial 
utbildning. Beslutet sågs som ett första steg mot ett mer enhetligt 
studiestöd. En omfattande förändring skedde sedan i mitten av 1970-talet 
genom vuxenutbildningsreformen. Insatserna innefattade bl.a. särskilda 
rekryteringsåtgärder på arbetsplatserna, rätt till ledighet från arbetet för 
studier samt förmånlig studiefinansiering genom det särskilda 
vuxenstudiestödet (svux) och korttidsstudiestödet. Svux och 
korttidsstudiestöd riktades i första hand till dem som tog ledigt från 
arbetet för att studera på grund- eller gymnasienivå. 
Arbetslösheten ökade under första hälften av 1980-talet. Av den 
anledningen beslutade riksdagen om införande av särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) år 1984. Avsikten var att 
arbetslösa skulle kunna få vuxenstudiestöd för reguljär utbildning på 
grund- och gymnasienivå utan att utsättas för den urvalsprövning som 
gällde i svux-systemet. Resurserna för svuxa var från början blygsamma. 
Fr.o.m. januari 1993 har emellertid betydande resurser avsatts för detta 
stöd. 
De omfattande förändringar som genomfördes i studiemedelssystemet 
år 1989 gäller i allt väsentligt fortfarande. Den huvudsakliga innebörden 
av omläggningen var att de stora subventioner som låg inbyggda i 
lånesystemet omvandlades till ökade bidrag under studietiden. De nya 
reglerna innefattade bl.a. en höjd totalnivå, ett höjt studiebidrag som 
värdesäkrades och vidgade möjligheter till studiemedel vid 
utlandsstudier. En inkomstrelaterad återbetalning av studielån infördes.
I de olika åtgärder som vidtagits för att öka sysselsättningen och 
motverka arbetslösheten under de senaste åren ingår den nu pågående 
kraftiga utbyggnaden av antalet utbildningsplatser både inom högskolan 
och vuxenutbildningen. Inom ramen för kunskapslyftet infördes fr.o.m. 
höstterminen 1997 ett nytt vuxenstudiestöd, särskilt utbildningsbidrag 
(ubs) som motsvarar ersättningen vid arbetslöshet. 
Av följande sammanställning framgår antalet studerande som fått 
studiestöd samt totalt utbetalda belopp under budgetåret 1998. 
Studiehjälp för studier på gymnasienivå samt de timbaserade 
studiestöden är inte medtagna. 
Antal personer och utbetalda belopp i studiestöd budgetåret 1998
Stödform
Antal personer med
Totalt utbetalt, mkr
Bidrag
Lån
Bidrag
Lån
Studiemedel
–gymnasial nivå
114 000
  84 700
  1 086
  2 171
–eftergymnasial nivå
297 800
241 600
  3 828
  8 336
(inkl. utlandsstudier)
Svux
  21 700
  13 800
     740 *
     165
Svux för NT och
  10 200
    7 300
     529 *
     128
speciallärarutbildning
Svuxa
  28 800	
  14 200
     681 *
     124
Ubs
123 300	
      –
  7 647 *
      –
Sammanlagt
595 800
361 200
14 511	
10 924
--------------------------------
* Beskattade bidrag
I bilaga 1 finns en kort sammanfattning av reglerna för nuvarande 
studiestöd.
Studiestödets roll
Studiestödet i Sverige är utformat så att det skall bidra till att förverkliga 
de utbildningspolitiska målen genom att bl.a. minska betydelsen av 
social, ekonomisk och geografisk bakgrund liksom att underlätta för 
äldre personer att studera.
All utbildning i det offentliga skolväsendet och vid universitet och 
högskolor i Sverige är avgiftsfri för de studerande. Denna möjlighet att 
studera utan att åsamkas kostnader för själva undervisningen är en form 
av välfärd som inte är vanlig i många andra länder. Inför beslutet att 
studera är det alltså i princip finansieringen av det egna uppehället under 
studietiden samt återbetalningen av tagna studielån som den enskilde 
själv måste ta ansvar för.
Uppgifter från Högskoleverket visar att ungefär hälften av alla 
registrerade studerande i grundläggande högskoleutbildning är 25 år eller 
äldre. Andelen unga studenter stiger troligen först kring år 2003, då 
årskullarna som slutar gymnasieskolan börjar öka. Andelen kvinnor vid 
universitet och högskolor utgör drygt hälften av alla registrerade 
studerande. Könsfördelningen varierar emellertid mellan olika 
ämnesområden. I vård och omsorg utgör andelen kvinnor 87 %, medan 
de inom teknikområdet utgör 23 %. Rekryteringen till högskolan från 
hem med arbetarbakgrund är fortfarande låg, även om en viss utjämning 
skett mellan olika grupper sett i ett längre perspektiv. Följande tabell 
visar hur stor andel av en årskull som börjat i högskolan före 22 års ålder, 
fördelat efter hemmets utbildningsbakgrund.
Födda år
Antal 
personer
Föräldrarnas utbildningsnivå 
Utan gymn. 
utbildning
Gymn. 
utbildning
Eftergymn. 
utbildning
Uppgift 
saknas
1968
Hela 
årskullen
114 195
29%
42%
23%
6%
Börjat i 
högskolan
  17 129
14%
35%
48%
3%
1976
Hela 
årskullen
  99 594
19%
46%
30%
5%
Börjat i 
högskolan
  29 878
10%
37%
51%
2%
Tabellen visar att andelen av en årskull som börjar högskolestudier 
före 22 års ålder har ökat markant mellan ungdomar födda år 1968 och 
födda år 1976, från 15 till 30 %. Övergångsfrekvensen för ungdomar som 
kommer från hem där föräldrarna inte har gymnasial utbildning har ökat 
från 7 % av födda år 1968 till 16 % av födda år 1976. Detta är relativt 
sett en större ökning än vad som skett för ungdomar vars föräldrar har 
minst gymnasial utbildning.
Orsakerna till den sneda sociala rekryteringen till främst högre 
utbildning har studerats och diskuterats under lång tid och i olika 
sammanhang. Undersökningar av tillströmningen till högre utbildning 
tyder på att tillgången på studiemedel har en positiv effekt på 
rekryteringen, likaså att stödet är en viktig faktor bakom minskad social 
snedrekrytering även om denna effekt avtagit. Vilka förhållanden som 
påverkar beslutet att studera varierar givetvis från person till person. 
Ibland hävdas att studiestödets nuvarande utformning skulle utgöra ett 
stort hinder för en utjämning. Undersökningar som gjorts visar emellertid 
att andra faktorer är väl så betydelsefulla, t.ex. utbildningstradition i 
familjen, utformningen av underliggande utbildningssystem, 
utbildningsutbud, behörighetsregler, förväntningar om arbetsmöjligheter 
och framtida löner etc. Ungdomar från välsituerade familjer kommer 
sannolikt att i stor utsträckning genomgå någon form av högre utbildning 
oavsett vilket studiestöd som erbjuds. Däremot är det utan tvekan så att 
ett generöst studiestöd är en viktig förutsättning för en mer bred 
rekrytering. Studiemedelssystemet har genom sin generella utformning 
och genom att vara tillgängligt för alla som fyllt vissa grundläggande 
villkor haft en starkt rekryterande effekt och påverkat den sociala 
sammansättningen bland de studerande.
När det gäller vuxna som behöver grundläggande utbildning är 
studiehindren ofta av annat slag. Det kan röra sig om en svag 
studietradition i familjen eller tidigare dåliga skolerfarenheter som skapar 
rädsla för att åter sätta sig i skolbänken eller att utbildningens 
uppläggning inte i tillräcklig grad är anpassad till vuxnas behov och 
förutsättningar. För denna grupp spelar förmodligen också de 
studieekonomiska frågorna en större roll än för ungdomsgrupperna. Att 
t.ex. skuldsätta sig för gymnasiala studier är för många vuxna ofta inte 
aktuellt. 
Olika vägar måste prövas för att bryta den fortfarande sneda sociala 
rekryteringen till framför allt högre utbildning. Självfallet är det 
individen själv som har huvudansvaret för sin egen kunskapsutveckling. 
Den som vill satsa på utbildning måste som regel räkna med ekonomiska 
uppoffringar under studietiden jämfört med förvärvsarbete. Utbildning är 
som regel lönsam för den enskilde. En del studievägar leder emellertid 
inte alltid till avkastning i form av hög lön. Här ligger studiestödets 
huvuduppgift, nämligen att minska den enskildes kostnader och 
risktagande vid studier. Av stor betydelse i sammanhanget är också den 
redan inledda utbyggnaden och decentraliseringen av 
utbildningsinsatserna. Är utbudet av utbildningsplatser inte tillräckligt 
stort sker en selektion i en eller annan form. Satsningen på ytterligare 
platser väntas i hög grad att verka utjämnande på den sociala 
rekryteringen.
Det nuvarande studiemedelssystemet förhåller sig i princip neutralt till 
olika utbildningar. Utöver de allmänna villkor som gäller för rätt till stöd 
är det den enskildes fria val som är avgörande. I den riktningen bör 
utvecklingen också fortsätta. Ett system med för alla så lika villkor som 
möjligt har de bästa förutsättningarna att vinna allmän uppslutning. Ett i 
förhållande till utbildning neutralt stöd är överlägset också på det sättet 
att man i stort sett undviker gränsdragningsproblem. Särskilt förmånliga 
regler som förekommit har haft till syfte att öka rekryteringen till en viss 
utbildning eller från en viss grupp till en viss kostnad. Exempel på det är 
att svux lämnas för vissa högskolestudier och att särskilt 
utbildningsbidrag (ubs) införts för att stimulera arbetslösa till studier. 
Sådana inslag kan också finnas i ett framtida regelverk. Inom ramen för 
ett sammanhållet men flexibelt system är det möjligt att främja 
rekryteringen av en viss grupp eller till en viss utbildning.
All erfarenhet talar vidare för att studiestödssystemet bör vara så enkelt 
och lättöverskådligt som möjligt utan att för den skull minska i 
måluppfyllelse. Den enskilde bör veta under vilka villkor och i vilken 
omfattning han eller hon kan påräkna stöd från det allmänna. En effekt 
av enklare regler är också att informationen underlättas och 
administrationen blir mindre kostnadskrävande.
Behov av förändringar
Ett förhållande som påtalats under flera år är splittringen och 
komplexiteten i nuvarande studiestöd. För studier på grundskole- och 
gymnasieskolenivå finns studiestöden svux, svuxa och studiemedel samt 
fr.o.m. den 1 juli 1997 även ubs. Under de år som vuxenstudiestöden 
funnits har ett betydande antal vuxna, oftast i åldern 25–40 år kunnat 
genomgå grundskole- och/eller gymnasieutbildning på förmånliga 
villkor. Samtidigt har den starka tillväxten av utbildningsbehoven gjort 
att resurserna för vuxenstudiestöd varit otillräckliga, i synnerhet i den 
arbetslöshetssituation som rått de senaste åren. Det har fått till följd att de 
ekonomiska villkoren varierar för studerande i samma utbildning även 
när utbildningsbakgrund och andra förhållanden är ganska lika. Ur 
individens synvinkel är de ekonomiska villkoren ofta avgörande, vilket 
kan leda till att systemen blir styrande för den enskildes handlande. 
Många söker också flera studiestöd samtidigt vilket leder till ökad 
administrativ belastning. Uppföljning och utvärdering försvåras när 
målen för stödformerna griper in i varandra.
Det är angeläget att skapa enklare och mer enhetliga regler. Men 
systemet skall också vara flexibelt så att anpassning till förändringar 
inom utbildningsområdet möjliggörs utan att huvudkonstruktionen 
rubbas. Det är alltså möjligt att inom ramen för ett enhetligt system göra 
särskilda insatser för vissa grupper. I framtiden måste också systemet i 
större utsträckning än för närvarande ta hänsyn till att studier bedrivs på 
deltid eller i form av distansstudier.
Under de senaste åren har ånyo frågan om studiemedlens totalnivå 
diskuterats, främst utifrån den aspekten att systemet är utformat för en 
mer homogen grupp ungdomsstuderande och att utvecklingen gått mot en 
alltmer heterogen sammansättning av studerande på alla 
utbildningsnivåer. Det framhålls att omständigheter beroende på ålder, 
bostadskostnader, förekomst av barn m.m. skapar olika behov som bara 
delvis tillgodoses inom det nuvarande systemet. 
Studiemedlen avser i princip att täcka rimliga kostnader för bostad, 
uppehälle och läromedel. Totalnivån har alltsedan införandet följt den 
allmänna prisutvecklingen genom knytningen till basbeloppet. I samband 
med 1989 års reform gjordes en betydande förbättring genom höjningen 
med 25 procentandelar av basbeloppet. Beloppet i studiemedel uppgår 
för närvarande till ca 7 100 kr netto i månaden under studietid. 
Vuxenstudiestöden svux och svuxa är när det gäller den totala nivån 
högre än studiemedel för dem som har rätt till en hög dagpenning (480–
580 kr) i arbetslöshetsförsäkringen vid arbetslöshet. Vid högsta 
dagpenning är beloppet (bidrag och lån) ca 8 700 kr i månaden efter 
skatt. För den som har en låg dagpenning (240–460 kr) är beloppet i 
studiemedel högre än totalbeloppet efter skatt i vuxenstudiestödet. 
Studiemedelssystemet är, trots variationerna i 
studerandesammansättningen ifråga om ålder, utbildningsbakgrund och 
familjeförhållanden, generellt till sin karaktär. Alla som omfattas av 
systemet har i princip rätt till lika stort studiestöd under studietiden. I de 
flesta andra länder är studiestödets storlek beroende av om den 
studerande bor i föräldrahemmet eller har eget boende, familjens 
ekonomi m.m. Tanken om en differentiering på grund av sådana faktorer 
har diskuterats också i Sverige men har inte vunnit något gehör. Det är 
inte heller belagt att ett bidrags- och lånesystem som varierar beroende 
på bostadskostnader, förekomst av barn, särskilda kostnader på grund av 
handikapp etc. är det bästa sättet att främja olika gruppers 
studiemöjligheter. Den nuvarande principen att sådana speciella behov 
skall tillgodoses inom ramen för andra förmånssystem bör behållas. 
Detta synsätt var också motivet till att barntillägget i 
studiemedelssystemet och i svux/svuxa-systemen avvecklades. Den 
nuvarande prinicipen att studiestödet är avsett att täcka 
levnadsomkostnader för den studerande själv bör gälla också i 
fortsättningen. 
När det gäller studerande som har barn fyller givetvis det allmänna 
stödet till barnfamiljerna  en viktig funktion. Barnbidraget höjdes den 1 
januari 1998 och ytterligare höjningar är aviserade till år 2000 respektive 
år 2001. För barnfamiljer som får bostadsbidrag utjämnas 
bostadskostnaderna väsentligt. I en del fall kan underhållstöd vara 
aktuellt. I följande tabell ges exempel på disponibla medel vid olika 
former av studiestöd och olika familjeförhållanden, där utgångspunkten 
är att den studerande själv har sidoinkomster upp till studiemedlens 
fribelopp.
Jämförelse av den ekonomiska situationen vid förvärvsarbete respektive 
studier år 1999 (hela årets disponibla medel).
 
Antaganden:
Studier bedrivs under 9 månader av året.
Inkomst vid förvärvsarbete eller före arbetslöshet 144 000 kr eller 12 000 kr/månad, vilket 
ger 9 600 kr/månad i arbetslöshetsersättning (437 kr i dagpenning).
Sidoinkomst vid studier: 54 600 kr vilket motsvarar fribeloppet för studiemedel år 1999.
Make/sambos inkomst 180 000 kr/år eller 15 000 kr/månad.
Skatt (tabell 30) och bostadsbidrag enligt 1999 års regler.
Barnbidrag 750 kr per barn och månad.
Underhållsstöd 1 173 kr per barn och månad.
Hyra: 3 000 kr/månad för ensamstående, 4 000 kr/månad för gifta/sambo och 5 000 
kr/månad för hushåll med barn.
Det nuvarande totalbeloppet i studiemedel bedöms i princip fylla sitt 
syfte att täcka rimliga levnadsomkostnader för den studerande själv, 
särskilt om möjligheterna till förvärvsinkomster vid sidan av studierna 
tas med i bilden. Tabellen ovan visar också att den nuvarande 
studiemedelsnivån i stor utsträckning möjliggör studier oavsett 
familjesituation. Många bland gruppen äldre studerande kan emellertid 
ha svårigheter att klara uppehället. Av en av Centrala 
studiestödsnämnden (CSN) gjord undersökning hösten 1997 bland 
studerande i högskolan som var 30 år och äldre framgår att tre av fyra 
svarande anser att studiemedlen inte räcker till. Ekonomin har många 
klarat genom stöd av make/sambo. Inkomster av arbete har också varit 
relativt vanligt (ca 30 %). Ungefär hälften av alla studerande i högskolan 
är för närvarande 25 år eller äldre. I vuxenutbildningen är naturligt nog 
andelen äldre studerande hög. Normalt har efter perioder i förvärvsarbete 
äldre studerande hunnit skaffa sig högre fasta utgifter än 
ungdomsstuderande. Detta skulle motivera att det i studiestödet finns 
möjligheter till extra lån för denna grupp.
En närliggande fråga som varit aktuell den senaste tiden är 
svårigheterna för de studerande att försörja sig under sommarmånaderna. 
Många har haft svårt att få arbete. Det är ofta inte heller möjligt att få 
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Socialbidrag är i princip inte ett 
försörjningssystem för studerande. Den bärande principen för 
studiestödet är att det skall utges under studietid. Undantag gäller vid 
sjukdom och vissa andra angivna anledningar. Denna princip bör ligga 
fast. En ändring skulle bl.a. få stora samhällsekonomiska konsekvenser. 
För den som deltar i kurser som anordnas under sommaren skall 
emellertid som hittills studiestödssystemet stå öppet. 
Inkomstprövningsreglerna är kontinuerligt föremål för debatt. Det 
anses t.ex. att krav på studieresultat skall räcka för att ge rätt till fortsatt 
studiestöd och att det är den studerande själv som bäst avgör om han eller 
hon hinner förvärvsarbeta vid sidan av studierna. Tankar i den riktningen 
har förts fram från olika håll, bl.a. av studerandeorganisationerna. 
När studiemedelssystemet infördes var inriktningen att stödet skulle 
vara tillgängligt enbart för dem som hade behov av det. Fribeloppet år 
1965 för egen inkomst var 4 000 kr för år räknat, vilket med dagens 
prisbasbelopp motsvarar drygt 29 000 kr. En höjning har skett vid några 
tillfällen, senast år 1991. För helt år är fribeloppet nu vid heltidsstudier 
54 600 kr. Studiemedlen reduceras med 50 % av överskjutande inkomst. 
Det innebär att något stöd inte lämnas när årsinkomsten uppgår till ca 
180 000 kr. 
Argumenten mot ett avskaffande av inkomstprövningen är främst att 
det inte finns anledning att uppmuntra till förvärvsarbete över en viss 
gräns, eftersom studier normalt är en krävande sysselsättning och 
förutsätter för heltidsstuderande en heltidsinsats. Ett avskaffande av 
prövningen skulle vidare innebära att alla som nu har stora inkomster och 
därför inte söker stöd blir berättigade till fulla studiemedel. Det kommer 
bl.a. att gälla merparten av alla deltidsstuderande som normalt studerar 
vid sidan av heltidsarbete. En viss risk för skeninskrivningar finns också 
eftersom någon kontroll inte förutsätts ske vid ett avskaffande. Till detta 
kommer kraven på hushållning med offentliga medel som gör att en 
avveckling av prövningen inte kan ske.
Enligt regeringens mening är det däremot angeläget med en höjning av 
fribeloppet så att de studerande kan förstärka sin ekonomi och i vissa fall 
även minska sin skuldsättning. Genom en höjning kommer man också till 
rätta med de marginaleffekter som uppstår i inkomstintervallet strax över 
nuvarande fribelopp på grund av att reducering sker både för skatt, 
bostadsbidrag och studiemedel. 
En annan grundläggande fråga som debatteras är utformningen av 
lånevillkoren och återbetalningsreglerna. Omläggningen av 
studiemedelssystemet år 1989 syftade bl.a. till att minska skuldsättningen 
och att garantera att återbetalningsbördan inte skulle behöva bli för stor 
för någon. Studielånen är allmänt sett förmånliga jämfört med 
traditionella banklån främst genom den breda tillgängligheten utan krav 
på säkerhet och de skyddsregler som ingår i systemet. Den fastställda 
årliga återbetalningen, 4 % av inkomsten, ger trygghet för låntagaren. 
Genom att återbetalningskravet baseras på inkomsten enligt senaste 
taxering utgör det normalt en lägre andel än 4 % av inkomsten under 
återbetalningsåret. Eventuellt kvarvarande skuld skrivs av vid 65 års 
ålder. På så sätt kan längre utbildningar som inte garanterar höga 
inkomster genomföras utan att återbetalningen blir alltför betungande för 
den enskilde. Sett ur den enskildes synpunkt är alltså de nuvarande 
reglerna fördelaktiga på många sätt. 
Kritiken mot skuldutvecklingen har vuxit under de gångna tio åren, 
främst på grund av det under flera år höga ränteläget. Trots den inbyggda 
garantin har lånevillkoren ofta framställts som ogynnsamma för de 
studerande. Svårigheten att överblicka systemets effekter har också 
bidragit till detta. I vissa fall ökar skulden trots fullgjord återbetalning. 
Den på inkomsten baserade återbetalningen, oavsett lånets storlek, 
upplevs i stort sett som en extra skatt. Det betyder att ansvaret för lånet 
blir mindre uttalat. En del studerande som räknar med att inte kunna 
betala tillbaka hela lånet kan dröja sig kvar i utbildning och ta ytterligare 
lån utan att den totala återbetalningen påverkas. Sammantaget är det svårt 
för låntagaren att beräkna när lånet kommer att vara slutbetalt.
Utbildning ger i allmänhet möjligheter till ökade inkomster. Att ta lån 
för en utbildning är i det hänseendet att se som en investering och 
innebär för den enskilde en ändrad fördelning av inkomsterna över tiden. 
Erfarenheten hittills talar för att flertalet låntagare kommer att betala sina 
lån på 20–30 år. För många är dock studieskulden en stor belastning. Det 
gäller framför allt dem som genomfört längre utbildningar eller startat 
studierna sent i livet. En annan grupp är de som haft lån för studier både 
på gymnasial och eftergymnasial nivå. Möjligheter till avskrivning finns 
i dessa fall men skuldsättningen kan ändå bli hög. Även om utbildning 
som regel lönar sig finns det ingen garanti för välavlönade anställningar 
efter studiernas slut. 
Det är nödvändigt att strama upp låne- och återbetalningsvillkoren. En 
snabbare återbetalning än i dagens system måste komma till stånd för att 
minska de samlade kostnaderna för låntagaren och det allmänna. 
Lånesystemet skall i princip bära sina egna kostnader. Den fråga som 
ibland tas upp om räntefrihet för lånen under studietiden kan mot den 
bakgrunden inte tillgodoses. Systemet bör vidare vara så utformat att de 
studerande kan överblicka konsekvenserna av sina åtaganden. 
Återbetalningsplaner bör upprättas. Ökad medvetenhet om att lånet skall 
betalas tillbaka kan bidra till positiva effekter på studieval och 
genomströmning. Systemet måste emellertid också kombineras med 
rimliga garantiregler som innebär att den enskilde låntagaren inte 
belastas över sin förmåga. Det går inte att förutse utvecklingen ifråga om 
räntor, inflation och löneutveckling under så lång tid som återbetalningen 
kan avse. Det nya systemet måste därför konstrueras så att det klarar 
svängningar i konjunkturer med varierande efterfrågan på arbetskraft. 
Subventionerna i studiestödssystemet består i princip av bidrag under 
studietiden, statens del av räntekostnaden på utestående lån (= 30 % av 
upplåningsräntan) samt eventuella avskrivningar av resterande lån när 
låntagaren fyller 65 år. Räntor som låntagaren inte betalar kapitaliseras 
(t.ex. under studietiden). Till dess de är betalda utgör de utgifter i 
statsbudgeten, men i den mån de inte betalas omvandlas de till kostnader 
i samband med avskrivning. I det system som gällde före 1989 låg 
subventionen till största delen i lånesystemet genom det tak som fanns 
för uppräkningen (räntan) av den årliga avgiften. Studiebidraget, som då 
inte var knutet till basbeloppet, utgjorde en för varje år sjunkande andel 
av totalbeloppet. Införandet av 1989 års system innebar en förskjutning 
av subventionens tyngdpunkt från återbetalningssidan till 
tilldelningssidan. Bidraget höjdes väsentligt samtidigt som det gjordes 
värdebeständigt genom knytningen till basbeloppet. Utvecklingen visar 
emellertid att det fortfarande ligger stora subventioner i lånesystemet i 
form av räntekostnader och beräknade framtida avskrivningar. 
Enligt uppgifter från CSN uppgick den totala skuldstocken vid 
utgången av år 1998 till 112 miljarder kr, varav 83 miljarder kr avser lån 
beviljade fr.o.m. år 1989. Andelen låntagare som har lån under 100 000 
kr i 1989 års system utgör 57 %. Sådana jämförelsevis låga lån kommer 
som regel att slutbetalas, men de representerar endast 24 % av de totala 
fordringarna. För skulder över 300 000 kr, vilka uppgår till 17 miljarder 
kr, är risken för avskrivningar i slutskedet stor även vid en god 
samhällsekonomisk utveckling. Sådana dolda subventioner i systemet i 
form av räntekostnader och avskrivningar leder alltså i längden till stora 
kostnader på statsbudgeten. Beräkningar visar att systemet i full funktion 
om ca 30–40 år kan medföra avskrivningar på ca 4–6 miljarder kr årligen 
i nuvärde även med nuvarande låga ränta. Detta skall jämföras med nivån 
för avskrivningarna i nuläget på 100–200 miljoner kr under ett år. En 
sådan utveckling är inte försvarbar.
Det är angeläget att subventionen i studiemedelssystemet tydliggörs. 
Detta bör ske genom en höjning av bidraget och genom att striktare 
villkor införs i lånesystemet. Subventioner i form av bidrag är ur 
rekryteringssynpunkt att föredra framför avskrivningar längre fram i 
livet. Bidrag innebär att alla får del av subventionen, dvs. även de som 
inte utnyttjar lånesystemet. Samhällets vilja att uppmuntra till utbildning 
på alla nivåer får en klarare markering samtidigt som bidragets uppgift 
att minska skuldsättningen stärks. Studiestödsutredningen har lämnat 
förslag till kraftiga förbättringar av bidragen. Dessa förslag kan dock inte 
förverkligas i sin helhet på grund av de stora kostnader som de för med 
sig för det allmänna.
5 Ett reformerat studiestödssystem
5.1 Mål och inriktning 
Övergripande mål
Regeringens förslag: Studiestödet i form av bidrag och lån är en del av 
utbildningspolitiken och skall bidra till att förverkliga målen för detta 
område. Studiestödet skall verka rekryterande och därmed bidra till ett 
högt deltagande i utbildningen. Det skall vidare ha en utjämnande verkan  
mellan individer och grupper i befolkningen och därmed bidra till ökad 
social rättvisa. Studiestödet skall ha en god effekt på samhällets 
ekonomiska hushållning över tiden.
Ett enkelt och generellt system 
Ett samordnat studiestödssystem bör  införas. Det bör till stor del bygga 
på den parlamentariska studiestödsutredningens i stort sett eniga förslag i 
betänkandet Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90). Förslagen har i 
allt väsentligt fått stöd av remissopinionen. 
Det nya systemet bör i sina huvuddrag vara enhetligt och överblickbart 
för den enskilde. Det bör vidare vara långsiktigt hållbart samtidigt som 
det också är flexibelt så att framtida förändringar är möjliga inom 
systemets ram i förhållande till utvecklingen bl.a. på utbildningsområdet. 
Systemet bör omfatta alla studerande i reguljär utbildning och fungera 
rekryterande av såväl unga som äldre, såväl arbetslösa som anställda och 
oavsett kön. Reglerna bör i sina grundprinciper bygga på nuvarande 
studiemedelssystem. Inriktningen bör vara att förändringarna skall leda 
till  betydande förenklingar och ett administrativt mindre komplicerat 
system som fungerar effektivt och rättssäkert. 
Stödets totalnivå
Studiestödet skall täcka rimliga levnadsomkostnader för den studerande 
själv och vara i princip lika stort för alla. För vissa äldre studerande, som 
normalt har högre fasta kostnader än ungdomsstuderande, bör dock 
möjligheter till tilläggslån finnas. Studiestödet bör fungera tillsammans 
med andra trygghetssystem. Skillnader i omkostnader mellan olika 
studerande beroende på höga bostadskostnader, barn i familjen, etc. skall  
inte tillgodoses inom studiestödssystemets ram. 
Studiemedlens koppling till basbeloppet bör behållas även i 
fortsättningen, vilket innebär att totalbeloppet och andra beloppsnivåer 
förändras i takt med den allmänna prisutvecklingen. Stödet bör i 
fortsättningen inte vara beroende av reglerna för ersättning inom 
arbetslöshetsförsäkringen.
Fribeloppet
Förvärvsarbete vid sidan av studierna bör underlättas av flera skäl. Bl.a. 
är erfarenheter från arbetslivet av stort värde. Det är också angeläget att 
de studerande kan förstärka sin ekonomi under studietiden, alternativt ha 
möjligheter att hålla nere sin skuldsättning. En inkomstprövning bör 
emellertid vara kvar även i fortsättningen, främst av kostnadsskäl.
Subventionerna i systemet
Den statliga subventionen i studiestödet bör ges en sådan utformning att 
systemet fungerar effektivt och står i samklang med utbildningspolitiken 
i stort. Subventionen bör till största möjliga del ligga på tilldelningssidan 
och ges under studietiden i form av bidrag. Man bör eftersträva tydlighet 
mellan å ena sidan bidrag och liknande subventioner och å andra sidan 
lån. Bidragets uppgift är att stärka rekryteringsinslaget i stödet och att 
hålla nere skuldsättningen. Ett generellt bidrag bör som i det nuvarande 
studiemedelssystemet finnas också i det nya systemet. Vidare bör ett 
högre bidrag kunna ges till i första hand de grupper som har behov av 
grundläggande och överbryggande utbildning. Bidraget bör liksom i det 
nuvarande studiemedelssystemet vara obeskattat bl.a. mot bakgrund av 
att de studerande inte kan betraktas som löntagare. Beloppet blir 
därigenom också lika stort för alla eftersom det inte påverkas av 
kommunala skattesatser.
Det är angeläget att införa ett över tiden stabilt lånesystem där 
lånevillkoren och den enskildes ansvar för upptagna lån blir tydligare. 
Det bör ske genom att kravet på återbetalning sätts i relation till skuldens 
storlek. Principen bör vidare vara att lån skall betalas tillbaka och att  
lånesystemet skall bära sina egna kostnader. Räntan skall spegla de 
verkliga upplåningskostnaderna. För att låntagaren inte skall belastas 
alltför hårt under perioder med mindre goda ekonomiska förhållanden 
bör emellertid systemet innehålla skyddsregler som möjliggör lindring i 
återbetalningsbördan i sådana fall. Det medför att även det nya systemet 
kan innehålla ett visst inslag av subvention i form av avskrivning. 
Studietider  m.m.
Fastställda regler bör vara ett tydligt uttryck för i vilken omfattning 
offentliga resurser kan ställas till den enskildes förfogande. Inom givna 
ramar skall var och en ha frihet att välja inriktning och uppläggning av 
utbildningen efter eget önskemål. Klarare regler bör komma till stånd 
som underlättar både den enskildes planering av studierna och  
myndigheternas och informatörernas service gentemot allmänheten. 
Reglerna om längsta tid för studier på grundskole- och gymnasienivå 
bör utformas med beaktande av bl.a. utbildningsbakgrund och 
utbildningsbehov. Studiestöd bör kunna vara tillgängligt för repetition 
och kompletterande utbildning i viss omfattning. Bristande mognad eller 
felval i ungdomsåren får inte heller vara omöjligt att kompensera för 
senare i livet. Den övre åldersgränsen för rätt till stöd bör inte sättas 
alltför snävt mot bakgrund av behovet av kompetensutveckling för alla 
yrkesverksamma. Dock måste vissa begränsningar av lånemöjligheten 
finnas vid studier i högre åldrar på grund av återbetalningskraven.
Studiestödsadministrationen
Studiestödet är ett statligt förmånssystem. Reglerna för att bevilja stöd 
liksom för återbetalningen av studielån skall tillämpas på ett likformigt 
sätt över hela landet med sikte på att rättssäkerheten skall tryggas. 
Hanteringen av dessa verksamheter bör vidare bedrivas så 
kostnadseffektivt som möjligt. Utifrån dessa utgångspunkter bör  
administrationen även i fortsättningen ligga på en central myndighet. 
5.2 Ett nytt studiestödssystem
Regeringens förslag: Det skall införas ett nytt, samlat studiestöd som 
omfattar studerande på grundskole- och  gymnasieskolenivå samt 
högskole- och annan eftergymnasial nivå. De nuvarande studiestöden 
särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa (svuxa) skall avvecklas. Det nya studiestödet skall benämnas 
studiemedel.
Den nuvarande studiehjälpen skall finnas kvar och lämnas under 
samma förutsättningar som i dag.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Utredningens förslag om ett sammanhållet 
studiestödssystem tillstyrks överlag.
Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits i det föregående är 
det mycket svårt för en enskild studerande att hålla sig underrättad om 
vilka regler för rätt till studiestöd som gäller i hennes eller hans fall. I 
synnerhet gäller det för studerande i vuxenutbildning. För de nuvarande 
studiestöden svux och svuxa gäller olika behörighetsvillkor. De för dessa 
stöd begränsade resurserna fördelas, när det gäller svux efter urval bland 
de sökande, medan svuxa kan lämnas så länge medlen räcker. 
Studiemedlen är däremot generella i den meningen att alla som antas till 
utbildning och fyller vissa grundvillkor har en ovillkorlig rätt till stöd. 
Dessa parallella system för samma typ av utbildning vänder sig till delvis 
samma målgrupper.
Regeringen föreslår att ett mer enhetligt studiestöd införs. Grundtanken 
är att likartade regler skall gälla för alla utbildningsområden. Reglerna 
byggs i huvudsak upp kring det nuvarande studiemedelssystemet och det 
är därför lämpligt att det nya stödet benämns studiemedel. De nuvarande 
studiestöden svux och svuxa avvecklas. Det innebär vissa systemtekniska 
förändringar i förhållande till vad som nu gäller för dessa stöd. Så upphör 
bl.a. kopplingen till reglerna om dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen, 
vilket kommer att förenkla administrationen avsevärt. Den nuvarande 
uppdelningen på beskattade och obeskattade stödformer upphör. Vidare 
kan utbetalningen av stöd i fortsättningen ske månadsvis i förskott på 
samma sätt som i nuvarande studiemedelssystem. De nuvarande 
detaljerade rutinerna om närvarokontroll som underlag för utbetalning av 
vuxenstudiestöd i efterskott ersätts med en enklare ordning. Det nya 
systemet kommer att bli mer lätthanterligt och förutsebart för de 
studerande.
Kunskapslyftet och det särskilda utbildningsbidraget
Den femåriga satsningen på kunskapslyftet kommer att ligga kvar på i 
stort sett nuvarande nivå fram till och med första halvåret 2002. Det 
särskilda utbildningsbidraget (ubs) ingår som en del i kunskapslyftet 
under hela denna period. Det innebär att ubs kommer att finnas kvar 
under kunskapslyftsperioden vid sidan av det samordnade studiestöd som 
regeringen nu föreslår. Satsningen på kunskapslyftet beräknas sedan 
fortsätta på en lägre nivå under andra halvåret 2002. Regeringen avser att 
under år 2000 återkomma till riksdagen om perioden efter år 2002 sedan 
den parlamentariska kunskapslyftskommittén lämnat sitt slutbetänkande 
våren 2000 (dir. 1995:67). I det sammanhanget kommer också ett 
ställningstagande att göras om ubs för perioden efter kunskapslyftet bl.a. 
utifrån de ytterligare erfarenheter som då kan dras av om stödets 
rekryterande effekter. Mot denna bakgrund behandlas inte det särskilda 
utbildningsbidraget i denna proposition. 
Studiehjälpen
I studiestödsutredningens uppdrag ingick inte att behandla studiehjälpen. 
Någon ändring av de materiella reglerna om studiehjälp föreslås därför 
inte i denna proposition utom i de fall det nya systemet föranleder 
följdändringar. Dessutom bör reglerna om studiehjälp i redaktionellt 
hänseende anpassas till de förslag som nu läggs fram.
6 Rätt till studiemedel
6.1 Studiemedlens storlek – totalbelopp och 
bidragsnivåer
6.1.1 Totalbelopp
Nuläget
Studiemedlens totalbelopp, dvs. summan av bidrag och lån, är för 
närvarande ca 7 100 kronor netto per studiemånad. Beloppet är relaterat 
till kostnadsutvecklingen i samhället via knytning till prisbasbeloppet 
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det motsvarar i nuläget ca 
10 100 kr i bruttoinkomst. Vuxenstudiestöden och det särskilda 
utbildningsbidraget är i princip inkomstrelaterade och beräknas med 
utgångspunkt i den dagpenning den studerande skulle kunna få vid 
arbetslöshet. Det högsta beloppet i vuxenstudiestöden (bidrag efter skatt 
plus lån) och det särskilda utbildningsbidraget (bidrag efter skatt) 
varierar mellan ca 3 500–8 500 kronor per månad.
En enhetlig totalnivå
Regeringens förslag: Summan av bidrag och lån – totalbeloppet – skall 
vara lika för alla studerande och knytas till prisbasbeloppet. Nivån skall 
motsvara nuvarande studiemedel och uppgå till 4,39 % av 
prisbasbeloppet per vecka för heltidsstuderande eller sammanlagt 
175,5 % av prisbasbeloppet för ett nio månaders studieår, dvs. totalt 
63 882 kr i 1999 års priser.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med 
regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna tillstyrker principen 
för nivån på totalbeloppet. Ett fåtal instanser har invändningar mot att 
man frångår en inkomstrelaterad ersättning för vissa vuxenstuderande. 
Några instanser, bl.a. Konsumentverket och Sveriges Förenade 
Studentkårer (SFS), framhåller att totalbeloppet är för lågt för vissa 
grupper. Centrala studiestödsnämnden (CSN) förordar en sänkt totalnivå 
i syfte att begränsa skuldsättningen.
Skälen för regeringens förslag: Studiestödet skall göra det 
ekonomiskt möjligt för så breda grupper som möjligt att bedriva studier. 
Systemet skall kunna rymma studerande i olika åldrar och i skilda 
utbildningsformer. Studiestödet bör vara så pass stort att det går att leva 
på och på det sättet stimulera till studier. Beräkningar som bl.a. 
studiestödsutredningen gjort visar att det nuvarande totalbeloppet i 
studiemedlen är förhållandevis väl avpassat för de flesta studerandes 
behov; ca hälften av de studerande på högskolan är för närvarande under 
25 år. Vid en internationell jämförelse är totalbeloppet högt. Det står sig 
relativt bra även jämfört med stödnivån i de övriga nordiska länderna. I 
följande tabell visas exempel på disponibla resurser och skattade 
levnadsomkostnader för några olika typhushåll. 
Exempel på disponibla resurser och levnadsomkostnader per studiemånad 
för olika hushållstyper år 1999, kr
 
Tabellen visar disponibelt nettobelopp per studiemånad under 1999 (studiemedel, 
barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag). Detta jämförs med hushållets utgifter. 
Utgifterna baseras på:
- Socialstyrelsens, Konsumentverkets och delvis Föreningssparbankens norm för 
levnadsomkostnadsnivå för hushåll med och utan barn.
- En hög resp. låg bostadskostnad antas.
- Barnomsorgsavgift i Stockholms kommun år 1999.
Behovet av ekonomiskt stöd under studietiden är mycket skiftande 
bl.a. på grund av att studerandegruppen inte är homogen. 
Studiemedelssystemet är tänkt att fungera tillsammans med övriga 
trygghetssystem. Studerande med försörjningsbörda har således 
möjlighet till kompletterande ekonomiskt tillskott, främst barnbidrag och 
bostadsbidrag. Under de närmaste åren kommer barnbidragen troligen att 
kunna höjas och ekonomiskt utrymme för en maxtaxa för avgifter i 
barnomsorgen har reserverats. Detta får stor ekonomisk betydelse för 
studerande som har barn. Regeringen avser vidare att utse en särskild 
utredare med uppgift att göra en översyn av bl.a. de familjeekonomiska  
stöden, där särskilt marginaleffekter i förhållande till andra stödformer 
och skatteregler kommer att analyseras. 
Studerande med särskilda behov bör alltså mötas genom åtgärder inom 
andra trygghetssystem. Många studerande förvärvsarbetar också vid 
sidan av studierna. Regeringen föreslår i denna proposition att reglerna 
för inkomstprövning skall bli mer generösa jämfört med vad som gäller i 
nuvarande studiemedelssystem (avsnitt 6.6). Därmed ökar den enskildes 
möjligheter att själv bidra till sin försörjning under studietiden och 
arbetslinjen stärks. 
Sammantaget gör regeringen den bedömningen att den nuvarande 
studiemedelsnivån är väl avvägd. Totalnivån i det nya systemet föreslås 
därför vara densamma som i nuvarande studiemedel. Beloppet skall vara 
generellt och ges med samma belopp till alla studerande. I avsnitt 6.2.1 
föreslås att studiemedlen beräknas per vecka. Totalbeloppet bör som nu 
relateras till kostnadsutvecklingen i samhället genom att kopplas till 
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 
Totalbeloppet per vecka skall därför bestämmas till 4,39 % av 
prisbasbeloppet vid heltidsstudier. Månadsbeloppet kommer alltså på 
samma sätt som i dag att uppgå till 7 098 kr (1999 års prisbasbelopp). 
6.1.2 Bidragsnivåer
Regeringens förslag: Till alla studerande som är berättigade till 
studiemedel skall det, oavsett utbildningsnivå, lämnas studiebidrag vid 
heltidsstudier med 1,51 % av prisbasbeloppet per vecka. Bidragsdelen 
skall därmed uppgå till 34,5 % av totalbeloppet.
En särskild resursram skall avsättas för att ett högre studiebidrag skall 
kunna lämnas för studier på främst grundskole- och gymnasienivå. 
Bidraget skall  kunna lämnas till studerande som är 25 år eller äldre. 
Bidraget skall vid heltidsstudier utgöra 3,6 % av prisbasbeloppet per 
vecka. För dessa studerande skall därmed bidragsdelen uppgå till 82 % 
av totalbeloppet. En studerande som tidigare har fått det högre bidraget 
för en viss utbildning och som fortsätter denna utbildning skall ha förtur 
till detta bidrag. Det skall ankomma på regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer att utfärda bestämmelser om vad som i övrigt 
skall krävas för rätt till bidraget.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att av totalbeloppet skall 
bidragsdelen utgöra 80 % på grundskolenivå, 60 % upp till 
gymnasiekompetens för den som är 23 år eller äldre och 40 % för övriga 
studerande. 
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna tillstyrker principen 
om varierande bidragsandelar för respektive studienivå. Sveriges 
Förenade Studentkårer (SFS) är positiva till principen om ett samordnat 
stöd med en prioritering av bidragen till lågutbildade, men anser att 
bidragsdelen för högskolestuderande bör vara 50 %. En del instanser 
anser att grundskolestudier skall ge ett bidrag på 100 % av totalbeloppet. 
Några menar att bidraget bör vara lika stort för grundskole- resp. 
gymnasienivå eftersom många studerar samtidigt på båda nivåerna.
Skälen för regeringens förslag
Bidrag och lån
De nya studiemedlen skall i likhet med dagens system bestå av bidrag 
och lån. Bidragets storlek beskrivs närmare i det följande. Återstående 
del av de totala studiemedlen består av lån. I följande uppställning anges  
bidragsdel, lånedel och totalbelopp per månad för en heltidsstuderande.
Totalbelopp och bidragsnivåer i det nya systemet – per studiemånad
Generellt bidrag
Högre bidrag
Kronor
% av total
Kronor
% av total
Bidrag
2 449
  34,5
5 820
  82,0
Lån
4 649
  65,5
1 278
  18,0
Totalbelopp
7 098
100,0
7 098
100,0
Det generella bidraget 
Studiebidragets andel av studiemedlen är i dag ca 28 % av totalbeloppet 
eller nära 2 000 kr per månad. Utredningen anser att det är nödvändigt att 
förbättra studiebidraget för högskolestuderande. Motiven är att 
vidmakthålla studiestödets rekryteringsfrämjande effekt samt att minska 
skuldsättningen.
Regeringen delar utredningens uppfattning att ett högre bidrag har en 
stimulerande effekt på rekryteringen till högre utbildning särskilt bland 
inkomstsvaga grupper. Regeringen delar också utredningens oro över den 
skuldsättning som högre studier ofta medför. Det mest effektiva sättet att 
minska skuldsättningen är att höja bidragsandelen. Det statsfinansiella 
läget tillåter emellertid inte en så stor höjning som utredningen föreslår. 
En förbättring är dock möjlig att genomföra så att bidraget höjs med 6,7 
procentenheter till 34,5 % av totalbeloppet. Den höjda bidragsnivån 
förväntas få en förstärkt rekryterande effekt till högre utbildning. 
Skuldsättningen minskar och även  låneutnyttjandet förväntas bli mindre. 
Regeringen föreslår att det generella bidraget som alla 
studiemedelsberättigade studerande kan få oavsett utbildningsnivå skall  
bestämmas till 1,51 % av prisbasbeloppet per vecka vid heltidsstudier. 
Bidraget kommer därmed att utgöra 34,5 % av totalbeloppet. Det totala 
studiebidraget uppgår alltså till 551 kr per vecka eller 2 449 kr per månad 
(drygt fyra veckor) i 1999 års priser. Jämfört med dagens regler ökar 
bidraget med 476 kr per studiemånad vid heltidsstudier.
Det högre bidraget
Studerande med låg utbildningsbakgrund har störst behov av utbildning. 
För att rekrytera dem till studier och därmed stärka deras ställning i 
arbetsliv och samhällsliv är det motiverat med ett förmånligt studiebidrag 
för studier på grundskole- och gymnasienivå. Av remissvaren framgår att 
många anser att det vore önskvärt med höjda bidrag för vuxenstuderande. 
Flera instanser framhåller att man inte skall behöva skuldsätta sig för att 
uppnå grundskole- eller gymnasiekompetens medan en del tillstyrker 
utredningens förslag. 
Av statsfinansiella skäl är det inte möjligt att införa så höga generella 
bidrag för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå som 
utredningen föreslår, dvs. 60 % respektive 80 % av totalbeloppet. Enligt 
regeringens mening måste resurserna för ändamålet begränsas. 
Regeringen finner det också mest ändamålsenligt med endast en enda 
högre bidragsnivå, bl.a. eftersom många studerande på grundskolenivå 
också läser ämnen på gymnasienivå.
Bidragets storlek är av stor betydelse för rekryteringen till utbildning. 
Regeringen anser att den högre bidragsnivån skall bestämmas till ett 
belopp som i princip motsvarar nuvarande högsta bidrag i svux och 
svuxa efter avdrag för skatt. Bidragets andel bör därför bestämmas till 
3,6 % av prisbasbeloppet per vecka vid heltidsstudier, vilket innebär ca 
82 % av totalbeloppet. Det totala bidragsbeloppet uppgår alltså till 1 310 
kr per vecka eller 5 820 kr per månad (drygt fyra veckor) i 1999 års 
priser. Denna nivå ligger i linje med utredningens förslag till bidrag för 
grundskolestuderande och innebär ekonomiska fördelar för de flesta som 
kan komma i fråga för bidraget. Det förväntas få en klart rekryterande 
effekt för vuxna med lägre inkomster. Skuldsättningen under studietiden 
behöver därmed inte bli nämnvärt stor. 
Det nya studiemedelssystemet avses fungera under lång tid framåt, där 
det högre bidraget ingår som en ramad resurs. Resursramen bör därför 
kunna avpassas i förhållande till förändrade utbildningsbehov i samhället 
och tillgången på allmänna medel. Under vissa perioder kan förändringar 
på arbetsmarknaden göra det särskilt motiverat att stimulera 
rekryteringen till vuxenstudier av arbetslösa eller anställda som riskerar 
arbetslöshet. Ställningstagande till den närmare dimensioneringen av 
resurser för det högre bidraget bör därför fattas i samband med att 
riksdagen tar ställning till de ekonomiska ramarna för åren 2001–2003. 
Dimensioneringen blir då också beroende av regeringens bedömning av 
behovet av det särskilda utbildningsbidraget (ubs). I denna proposition 
beräknas det högre bidraget komma att omfatta ca 70 000 studerande, 
vilket bedöms vara en rimlig långsiktig nivå mot bakgrund av 
erfarenheterna av utnyttjandet i svux/svuxa-systemen.
Det högre bidraget bör vara tillgängligt för både arbetslösa och 
arbetstagare men vara tydligt avgränsat, t.ex. efter ålder och 
utbildningsbehov. En lägsta ålder för rätt till stöd måste finnas dels för att 
undvika avhopp i gymnasieskolan, dels mot bakgrund av att vissa 
ungdomar kompletteringsläser i komvux. Studiestödsutredningen 
förordar 23 år som lägsta ålder för det högre bidraget. I nuvarande svuxa-
system är 21 år lägsta åldersgräns. I svux finns ingen åldersgräns men 
krav på  fyra års förvärvsarbete eller motsvarande. För att få ubs är 
åldersgränsen 25 år. I praktiken har 25 år kommit att bli en åldersgräns 
som fått spela en avgörande roll vid val av studiestöd. Regeringen anser 
att detta är en lämplig gräns i det reguljära systemet. Vidare bör regler 
införas som innebär att den som en gång beviljats det högre bidraget skall 
ha förtur till detta bidrag för att slutföra den påbörjade utbildningen.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare reglerna för rätt 
till det högre bidraget. Det högre bidraget bör riktas till grupper som är i 
särskilt behov av kompetensförstärkning och som det är angeläget att 
rekrytera till utbildning. En lämplig avgränsning efter utbildningbehov 
kan vara att det högre bidraget i första hand ges till dem som saknar 
grundskolekompetens och i andra hand till dem som saknar 
gymnasiekompetens. Inom ramen för ett flexibelt system bör det 
emellertid finnas möjligheter att styra bidraget till angelägna 
studerandegrupper oavsett utbildningsnivå. Under vissa perioder kan 
också den aktuella situationen på arbetsmarknaden spela en roll.
I de närmare föreskrifter som regeringen föreslås få utfärda avses det 
prioriterade bidraget omfatta t.ex. även studerande vid yrkesteknisk 
högskoleutbildning (YTH) och vid vissa lärarutbildningar 
(specialpedagogutbildning). 
All erfarenhet visar att ett urvalssystem är svårt och tungrott att 
administrera. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har tillämpat olika 
system med urval inom vuxenstudiestöden. I betänkandet CSN – en 
myndighet i ständig förändring (SOU 1998:131) – framhålls att det är 
angeläget att förenkla regelsystemet bl.a. vad gäller bestämmelser om 
urval. Riskerna är stora att ett urvalsförfarande inte kommer att leda till 
en rättvis prövning, träffsäkerheten är trots allt liten. Regeringen gör den 
bedömningen att ett system med urval bör undvikas. I det fall medlen för 
det högre bidraget inte räcker till alla sökande bör den ordning som gäller 
i det nuvarande svuxa-systemet tillämpas, nämligen att stöd beviljas i den 
ordning ansökningarna kommer in och så länge resurserna räcker. Den 
som en gång har beviljats det högre bidraget skall – som nyss nämnts –
 få förtur till fortsatt stöd för att avsluta den påbörjade utbildningen.
Naturvetenskaplig och teknisk utbildning
Som ett led i statsmakternas särskilda satsning på naturvetenskapliga och 
tekniska utbildningar, s.k. NT-utbildningar, har under en treårsperiod 
särskilda NT-platser funnits till vilka ett särskilt förmånligt studiestöd, 
s.k. NT-svux, knutits. Detta regleras genom förordningen (1995:819) om 
vissa naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar med särskilt 
vuxenstudiestöd m.m.
Antagningen till dessa utbildningsplatser med det särskilda svux-stödet 
avslutades i och med antagningen till höstterminen 1998. Resurser för 
fortsatt stöd till dessa studerande anvisas under ett särskilt anslag (A7, 
utgiftsområde 15). De studerande som nu har NT-svux skall kunna få  
fortsatt stöd enligt nuvarande regler för slutförande av utbildningen. 
6.1.3 Tilläggslån för studerande som är 25 år eller äldre
Regeringens förslag: Studerande som är 25 år eller äldre skall oavsett 
utbildningsnivå ha möjlighet att under vissa förutsättningar få ett 
tilläggslån med 0,99 % av prisbasbeloppet per vecka, dvs. 1 600 kr per 
månad (drygt fyra veckor i 1999 års priser). Tilläggslånet skall kunna 
lämnas till heltidsstuderande under längst 120 veckor (tre år). Det skall 
ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
att utfärda föreskrifter om vad som i övrigt skall gälla för rätt till 
tilläggslån.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår en möjlighet till 
inkomstrelaterat tilläggslån för studerande på grundskole- och 
gymnasienivå så att den totala nivån skall kunna bli oförändrad jämfört 
med vad som följer av nuvarande vuxenstudiestödsregler.
Remissinstanserna: Centrala studiestödsnämnden (CSN) anser att 
möjligheter till tilläggslån skall finnas också vid högskolestudier. 
Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) menar att motivet för tilläggslån 
måste ha sin utgångspunkt i kostnaderna under studier och inte vilka 
studier som bedrivs. 
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att det nya studiestödet 
får en god rekryteringseffekt och att beloppsnivån gör det möjligt för 
personer ur olika samhällsgrupper och med varierande livssituation att 
börja studera. Många vuxna studerande har en annan livssituation och 
levnadsnivå än ungdomsstuderande. De ekonomiska förhållandena för 
vuxenstuderande har påtalats i många olika sammanhang, bl.a. i den s.k. 
ensamföräldragruppens rapport (dnr S 1996:1393F). Totalnivån på ca
7 100 kr per månad kan således komma att av vissa studerande uppfattas 
som otillräcklig. Bland annat därför föreslås i det följande att det s.k. 
fribeloppet skall höjas för att öka de studerandes möjlighet att påverka 
den egna ekonomin. Alla studerande får emellertid inte arbete eller har 
inte möjlighet att arbeta vid sidan av studierna. 
Regeringen anser att totalbeloppet i vissa fall skall kunna kompletteras 
med ett tilläggslån. Beloppet bör på samma sätt som grundbeloppet vara  
lika för alla som kan komma i fråga för lånet. Det bör bestämmas till ett 
högsta belopp och knytas till prisbasbeloppet. För att undvika att 
skuldsättningen ökar alltför mycket för dem som utnyttjar lånet bör 
beloppet bestämmas till 0,99 % av prisbasbeloppet  per vecka, vilket i 
dagsläget motsvarar 1 600 kr i månaden och lämnas under högst tre år. 
Totalt skall tilläggslånet alltså högst kunna uppgå till 43 200 kr. Den 
totala studiestödsnivån per studiemånad kommer tillsammans med 
tilläggslån att uppgå till drygt 8 700 kr per studiemånad vilket ungefär 
motsvarar den högsta ersättningsnivån efter skatt i 
arbetslöshetsförsäkringen. 
Tilläggslån skall kunna lämnas till studerande oavsett utbildningsnivå. 
De personer som skall kunna komma i fråga för tilläggslånet bör 
emellertid ha passerat ungdomsåren. Gemensamt för dem bör vara att de 
fyllt 25 år och att studierna medför en ansträngd ekonomi t.ex. till följd 
av att den tidigare arbetsinkomsten gett förutsättningar för betydligt 
större levnadsomkostnader än vad totalbeloppet i studiemedlen medger. 
En prövning av den enskildes ekonomiska situation kan bli aktuell. 
Tilläggslån bör endast kunna lämnas för heltidsstudier i Sverige. Det 
skall ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer 
att lämna närmare föreskrifter om tilläggslån.
I nästa avsnitt behandlas möjligheten till tilläggslån för vissa andra  
merkostnader. 
6.1.4 Tilläggslån för vissa merkostnader
Regeringens förslag: Det skall finnas möjlighet till tilläggslån för vissa 
angelägna merkostnader. Det skall ankomma på regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om rätt till 
sådant lån.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att tilläggslån för 
merkostnader lämnas i stort sett enligt samma grunder som gäller för 
dagens extra studiemedel med undantag för lån för inköp av 
musikinstrument och lån för utbildningsavgifter vid utlandsstudier.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invänt mot utredningens 
förslag att begränsa möjligheten till extra studielån för vissa 
merkostnader. Motivet är att den sociala snedrekryteringen befaras öka 
om lånemöjligheten för t.ex. avgifter försämras.
Skälen för regeringens förslag: I dagens system kan extra 
studiemedel i form av lån beviljas om det finns särskilda skäl. Närmare 
bestämmelser om det har efter bemyndigande av regeringen utformats av 
Centrala studiestödsnämnden (CSN). Extra studiemedel kan lämnas för 
utbildningsavgifter, kostnader för dubbel bosättning, obligatoriska 
studieresor, vissa andra reskostnader, inköp av dyrare studiematerial, 
såsom musikinstrument etc. Möjligheter till extra lån bör finnas kvar 
också i det nya systemet. I stället för det nuvarande begreppet extra 
studiemedel, som inte tydliggör att det är fråga om lån, bör begreppet 
tilläggslån användas. Det bör även i fortsättningen ankomma på 
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de 
föreskrifter som behövs om rätt till tilläggslån.
Tilläggslån för vissa utbildningsavgifter
Studier utomlands är som regel förenade med högre kostnader än studier 
i Sverige. Enligt dagens tillämpning kan utlandsstuderande få extra 
studielån med högst 6 000 kr per studiemånad för undervisningsavgifter 
utöver vissa andra merkostnader förknippade med utlandsstudierna, t.ex. 
reskostnader. Även studerande i Sverige som går i en utbildning som inte 
är statlig eller statsunderstödd har möjlighet att få extra studielån för 
eventuella utbildningsavgifter.
De nuvarande reglerna är till största delen fastställda av CSN i 
föreskrifter som myndigheten har bemyndigande att utfärda. 
Lånemöjligheterna är för närvarande mycket generösa. 
Studiestödsutredningen visar att utbildningsavgifterna förorsakar en 
kraftigt ökad skuldbörda för utlandsstuderande. Även CSN har i olika 
sammanhang pekat på dessa problem. Högskoleverket har nyligen 
publicerat en utvärdering av effekterna av studier utomlands 
Utlandsstudier – till vilken nytta? (HSV-rapport 1999:10R). Av 
utvärderingen framgår bl.a. att intresset för utlandsstudier ökat kraftigt 
under senare år och att möjligheten att få studiemedel vid utlandsstudier 
har bidragit till denna utveckling. Erfarenheterna visar att 
utlandsstudierna ofta är en god investering både för enskilda och för 
staten samt för utvecklingen i samhället. Många studenter söker arbete i 
Sverige efter utlandsvistelsen.
Regeringen anser att det är av stor vikt att främja internationaliseringen 
av utbildning och studerandeutbytet länder emellan. Detta bidrar till att 
öka förståelsen för andra kulturer och samhällen. Förutsättningarna för 
att få studiestöd vid utlandsstudier bör därför inte förändras så att 
utlandsstudier motverkas. Möjligheter till tilläggslån för bl.a. 
utbildningsavgifter bör finnas kvar även i fortsättningen för att underlätta 
studier både utomlands och i Sverige. 
Tilläggslån för  inköp av musikinstrument m.m.
Enligt regeringens bedömning är det rimligt att nuvarande möjligheter till 
kompletterande studielån för vissa andra angelägna merkostnader, 
inklusive musikinstrument, behålls. Behovet av tilläggslån bör som i dag 
prövas i varje enskilt fall. 
6.1.5 Sammanfattning av förslagens effekter
Regeringens förslag innebär att ett enhetligt finansieringssystem införs 
med lika stort totalbelopp för alla studerande oavsett utbildningsnivå. 
Systemet blir enklare, tydligare och mer rättssäkert för den enskilde. 
Genom att totalbeloppet – och andra belopp – kopplas till 
prisbasbeloppet förenklas regelverket och administrationen avsevärt. 
Höjningen av det generella bidraget innebär jämfört med nuvarande 
bidrag i studiemedlen en förbättring för alla studerande oavsett 
utbildningsnivå och förstärker stödets rekryterande effekt. Genom 
höjningen minskar skuldsättningen.
Totalbeloppet och de nya bidragsnivåerna innebär kraftiga 
nivåförbättringar för vuxenstuderande med låg tidigare inkomst. 
Totalbeloppet netto (efter skatt) är i det nya stödet högre för alla dem 
som har en dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen som är lägre än 460 
kr, dvs. en tidigare inkomst lägre än 12 600 kr i månaden. Detta gäller till 
stor del kvinnor. För dem med lägsta dagpenningnivå fördubblas 
totalnivån. En viss försämring uppstår för dem som har en högre 
dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen. Som mest blir stödet 1 600 kr 
lägre per månad än högsta ersättning från arbetslöshetskassa efter skatt 
om inte tilläggslån kan erhållas. Det högre bidraget, som främst avses 
styras till grupper som nu omfattas av reglerna för svux och svuxa, ger en 
bidragsnivå som motsvarar det högsta bidraget i dessa stöd. 
Förändringarna i beloppsnivåer framgår av följande bild och tabell.
Studiestödsbelopp efter skatt per månad år 1999
 
Nuvarande och föreslagna studiestödsbelopp per månad för 
heltidsstuderande
 
Regeringen förutsätter att förändringarna kommer att stimulera 
ytterligare grupper med låg tidigare utbildningsbakgrund och ansträngd 
ekonomi till studier eftersom de ekonomiska möjligheterna så avsevärt 
förbättras. Sammantaget bör fortsatt stora satsningar på utbildning 
tillsammans med det reformerade studiestödssystemet bidra till att 
minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. 
Möjlighet till tilläggslån för vissa studerandegrupper ökar studiestödets 
rekryteringseffekt. Lånet innebär emellertid också att den enskildes 
skuldbörda ökar. De förändringar i återbetalningssystemet som föreslås i 
det följande kommer dock att vara ett incitament för studerande att hålla 
ned skuldsättningen. Regeringen utgår därför från att möjligheten till 
tilläggslån inte kommer att överutnyttjas.
6.2 Studiestödstid
6.2.1 Studiestöd per vecka
Nuläget
För grundutbildning vid universitet och högskolor anges 
studieomfattningen enligt ett poängsystem, där varje poäng motsvarar 
heltidsstudier under en vecka (6 kap. 2 § högskoleförordningen 
[1993:100]). Under ett år är utbildningstiden normalt 40 veckor. I 
gymnasieskolan omfattar studieåret normalt 40 veckor (3 kap. 1 § 
gymnasieförordningen [1992:394]). Vid andra skolor varierar 
utbildningens längd. Kurserna i komvux har olika omfattning och olika 
start- och sluttidpunkter.
Studiestöd lämnas enligt 4 kap. 10 § studiestödslagen (1973:349) för 
sådan del av läsår under vilken den studerande bedriver studier. För 
beviljande av  studiemedel beaktas endast hela sammanhängande 
studieperioder om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för 
deltidsstuderande under ett kalenderhalvår. Vuxenstudiestöd beräknas 
också för motsvarande perioder under kalenderhalvåret, men inom denna 
ram lämnas stöd för varje kalenderdag som studierna pågår.
Enligt 4 kap. 3 och 4 §§ studiestödsförordningen (1973:418) skall ett 
läsår om 40 veckor, eller motsvarande tid inom högskolan, anses omfatta 
nio månader. Året skall fördelas på en hösttermin och en vårtermin. För  
universitet och högskolor anses både höstterminen och vårterminen 
omfatta fyra och en halv månad (20 poäng). I gymnasieskolan och andra 
utbildningar på gymnasial nivå, vars läsår är 40 veckor, anses 
höstterminen omfatta fyra månader och vårterminen fem månader. För 
utbildningar som är kortare eller längre än 40 veckor fastställs 
omfattningen och fördelningen på terminer av Centrala 
studiestödsnämnden (CSN).
Studiestödsberättigande tid
Regeringens förslag: Studiemedel skall lämnas för sådan del av   
studietid som omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för 
utbildningen. Studiemedel skall beräknas per hel vecka för både heltids- 
och deltidsstuderande. 
Studiemedel skall få lämnas även för tid då den studerande är sjuk 
enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma skall gälla för 
studiehjälp. 
Regeringens bedömning: Ett studieår bör på samma sätt som i 
nuvarande system anses motsvara 40 veckors heltidsstudier.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som lämnat synpunkter, 
bl.a. CSN och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), välkomnar 
förslaget om att stödet skall beräknas per vecka. CSN anser dock att 
begreppet tid skall användas i stället för begreppet fastställd studietid.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Studiestöd lämnas 
enligt nuvarande regler för sådan del av läsår under vilken den 
studerande bedriver studier. Begreppet läsår är emellertid inte tillämpligt 
för högskoleområdet. Regeringen anser att studiemedel skall lämnas för 
sådan del av studietid som omfattas av den kursplan eller motsvarande 
som gäller för utbildningen. Som hittills bör det ankomma på regeringen 
att meddela närmare bestämmelser för tillämpningen.
Studiestödet bör i största möjliga utsträckning vara följsamt i 
förhållande till utbildningens uppläggning och omfattning. De nuvarande 
reglerna om 15-dagarsperioder för beräkning av studiestödstid har vissa 
negativa och styrande effekter. För flertalet utbildningar anges 
utbildningens omfattning i antal veckor. Det är därför lämpligt att den 
tidsenhet för vilken studiestöd beviljas anpassas till detta. Studiemedel 
bör alltså lämnas för varje hel vecka som utbildningen pågår och den 
studerande deltar i denna. Ett normalt studieår om 40 veckor bör således 
ge rätt till studiestöd under 40 veckor och innebära, som hittills, att stöd 
betalas ut för nio månader. Hur undervisningen är förlagd i tiden bör i 
dessa fall inte ha någon betydelse. För andra kurser/utbildningar bör 
studiemedel beviljas för den tid som framgår av kurs- eller studieplan. I 
det fall den studerande inte deltar i utbildning under hela kurstiden skall 
naturligtvis stödet avpassas i förhållande till den faktiska studietiden. 
Beräkning av studiemedlen per vecka skall avse både heltids- och 
deltidsstuderande, vilket innebär en betydlig förenkling i förhållande till 
nuläget. Utbildning som förläggs till sommartid kan med de föreslagna 
reglerna ge ett ökat belopp i studiemedel jämfört med vad som kan 
lämnas enligt nuvarande regler om 15-dagarsperioder.
Studiestöd kan enligt nuvarande regler lämnas även för tid då studier 
inte bedrivs. Det gäller t.ex. vid sjukdom och tillfällig vård av barn. 
Sådana studieuppehåll skall naturligtvis kunna godtas även i 
fortsättningen. Det bör fortsättningsvis ankomma på regeringen att 
utfärda närmare föreskrifter om detta. 
I nuvarande svux/svuxa-system kan stöd lämnas även under 
juluppehåll när ingen undervisning ges. En effekt av det nya systemet blir 
att studiemedel inte lämnas under denna tid. De nuvarande reglerna bör 
emellertid kunna tillämpas under en övergångstid för dem som vid 
införandet av det nya systemet uppbär svux eller svuxa. För en del av 
dessa studerande kommer emellertid det nya stödet att innebära 
väsentliga förbättringar jämfört med svux och svuxa. Övergångsregler 
beräknas därför utnyttjas i ytterst liten utsträckning. 
6.2.2 Längsta tid  för studiemedel
Enligt nuvarande regler kan studiestöd beviljas för studier på gymnasial 
nivå under högst tre år. Om särskilda skäl finns kan stöd beviljas under 
ytterligare tid, t.ex. för slutförande av en utbildning eller för någon 
värdefull yrkesinriktad kurs. Studier på grundskolenivå anses också 
utgöra särskilda skäl, vilket medför att tid med stöd på denna nivå inte 
räknas in i antalet terminer. För studier vid universitet och högskolor 
eller annan eftergymnasial utbildning ges stöd under högst sex år. Även 
här kan stöd ges för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Regeringens förslag: Studiemedel skall ställas till förfogande under en 
viss längsta tid uttryckt i antal veckor vid heltidsstudier. 
Utbildning på högskolenivå och annan eftergymnasial nivå: 
Studiemedel skall få lämnas under högst 240 veckor (sex år).
Utbildning på gymnasial nivå: Studiemedel skall få lämnas under 
högst 120 veckor. Den som redan har en treårig gymnasieutbildning eller 
motsvarande utbildning skall dock kunna få studiemedel under högst 80 
veckor.
Utbildning på grundskolenivå: Den som helt saknar 
grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning skall kunna få 
studiemedel för sådana studier under högst 80 veckor. Tiden skall dock 
kunna förlängas med högst ytterligare 20 veckor för den som behöver 
grundläggande färdighetsträning i läsning, skrivning och räkning. Den 
som redan har grundskola eller motsvarande utbildning skall kunna få 
studiemedel under högst 40 veckor för studier på denna nivå.
Om det finns synnerliga skäl skall studiemedel kunna lämnas under  
längre tid än vad som nu sagts. 
Vid studier på deltid skall studiemedel få lämnas med högst det antal 
veckor som svarar mot det högsta antalet veckor vid heltidsstudier. 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår tidsgränser för generell 
rätt till studiestöd inom varje utbildningsnivå. Den som saknar kunskaper 
som normalt uppnås i grundskolan skall kunna få studiestöd för sådana 
studier i längst 80 veckor (två år). För studier fram till 
gymnasiekompetens skall den som saknar kunskaper och färdigheter 
motsvarande gymnasieskolans nationella program (motsvarande) kunna 
få stöd under längst 120 veckor (tre år). För högskoleutbildning inklusive 
annan eftergymnasial utbildning bör den generella rätten till stöd vara 
längst 200 veckor (fem år), men med rätt till förlängning i de fall då 
utbildningstiden till en viss examen är längre än 200 veckor. Tiden med 
studiestöd skall på alla nivåer kunna förlängas om det finns särskilda 
skäl. 
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till den 
föreslagna tidsbegränsningen för högskolestudier. Det bör finnas plats för 
t.ex. basår, återkommande utbildning och breddning. Antalet dispenser 
förväntas bli många. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) anser att det 
är få som studerar längre tid än fem år om inte utbildningen i sig själv tar 
längre tid. Att skuldsättningen då blir hög går inte att undkomma genom 
att sänka antalet terminer. De konstnärliga högskolorna anser att 
möjligheterna till studiestöd bör utvidgas i stället för att begränsas. 
Centrala studiestödsnämnden (CSN) förordar att den generella rätten till 
stöd för högskolestudier blir kortare än vad utredningen föreslagit, men 
att det i stället skall finnas ökade möjligheter att utsträcka tiden inom 
ramen för särskilda skäl. När det gäller gymnasiala studier anser CSN att 
den generella tiden bör vara fyra terminer, men att ytterligare två 
terminer bör kunna lämnas fram till gymnasiekompetens för den som har 
grundskola (motsvarande) som tidigare utbildning. 
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att studiestödsreglerna 
bidrar till att studier genomförs så snabbt och effektivt som möjligt. 
Därmed kan kostnaderna hållas nere både för den enskilde och det 
allmänna. Det gäller studier på alla nivåer. 
Utredningens förslag att den generella rätten till studiemedel skall 
begränsas till högst tio terminer (200 veckor) när det gäller studerande på 
högskolenivå och annan eftergymnasial nivå har som nämnts kritiserats 
av många remissinstanser. Regeringen bedömer att den nuvarande 
gränsen på tolv terminer (240 veckor) bör behållas. Vissa 
högskoleutbildningar är längre än tio terminer. De studerande vid sådana 
utbildningar skulle – om tio terminer är huvudregel – behöva garanteras 
undantag från huvudregeln. En formell gräns på tio terminer men med 
rätt till överskridande skulle alltså medföra ett kraftigt ökat antal 
prövningsärenden och osäkerhet för de studerande i dessa situationer.
Inom en tidsram på tolv terminer ryms alla högskoleutbildningar. Det 
innebär i stor utsträckning också möjlighet till komplettering och 
breddning och möjlighet att påbörja forskarstudier. 
De utbildningar på gymnasial nivå som har en fastställd studietid 
genomförs normalt enligt studieplan. Ofta är det fråga om ett- eller 
tvååriga utbildningar som anordnas av folkhögskolor eller s.k. 
kompletterandeskolor. För dem som läser till gymnasiekompetens i 
kommunal vuxenutbildning kan däremot studietiden variera. Utredningen 
har föreslagit att de som saknar kunskaper motsvarande ett nationellt 
program i gymnasieskolan skall kunna få studiemedel under sex terminer 
för att nå gymnasiekompetens. Den som har en tvåårig 
gymnasieutbildning eller behöver komplettera vissa ämnen bör enligt 
utredningen normalt få stöd under ett år. CSN anser att ett år kan vara för 
kort tid för den som behöver läsa in kärnämnen i ett studieförberedande 
program, medan å andra sidan sex terminer är en lång tid. Nämnden 
förordar därför fyra terminer som generell gräns men med möjligheter till 
förlängning om det finns särskilda skäl. 
Ungdomsutbildningen har byggts ut och förändrats, vilket medför att 
många äldre har behov av en basutbildning med modernare innehåll. 
Enligt regeringens mening bör huvudregeln som nu vara att studiemedel 
för studier på gymnasial nivå skall kunna ges under högst 120 veckor (tre 
år). Inom denna tid ryms repetitionsstudier, komplettering av 
gymnasiebetyg och/eller någon yrkesinriktad utbildning. För den som 
redan har en treårig gymnasieutbildning bör dock längsta tiden begränsas 
till högst 80 veckor. 
I likhet med studiestödsutredningen anser regeringen att en tidsgräns 
bör sättas för rätt till stöd på grundskolenivån. I nuvarande tillämpning 
kan studiestöd för studier på grundskolenivå lämnas så länge sådana 
studier bedrivs. Det förslag som nu läggs om höjda bidrag främst till 
prioriterade grupper gör det rimligt maximera att tiden med stöd. För 
flertalet studerande på denna nivå läggs studierna upp över tre terminer. 
Att börja studera på nytt i vuxen ålder kan emellertid vara svårt för 
många. Mot den bakgrunden är det rimligt att en studietid på upp till två 
år (80 veckor) accepteras. För den som har mycket bristfälliga kunskaper 
i läsning, skrivning och räkning kan tiden behöva förlängas ytterligare, 
dock högst med en extra termin (20 veckor). Huvuddelen av de 
studerande på grundskolenivån har redan en grundskoleutbildning eller 
motsvarande studier bakom sig. För nödvändiga repetitionsstudier bör 
stöd kunna lämnas under ett år.
Dagens regler som innebär att studiestöd kan lämnas för viss tid utöver 
de fastställda tidsgränserna på grund av särskilda skäl bör i princip 
upphöra. Den  praxis som utvecklats har inneburit att många studerande i 
förväg har kunnat räkna med att få studiestöd under 2–3 terminer utöver 
huvudregeln. Detta är otillfredsställande. Det är vidare nödvändigt att 
skuldsättningen begränsas. Genom en tydlig information till de 
studerande om för hur lång tid som studiestöd kan ställas till förfogande 
markeras från samhällets sida behovet av väl planerade och målinriktade 
studier med minskad skuldsättning som följd. Genomströmningen i 
utbildning kommer att påverkas positivt. Det kan dock finnas situationer 
där synnerliga skäl finns för stöd under ytterligare någon tid. Det kan 
gälla t.ex. förlängd studietid på grund av funktionshinder eller andra 
mycket speciella omständigheter. 
Vid studier på deltid skall studiemedel få lämnas med högst det antal 
veckor som svarar mot det högsta antalet veckor vid heltidsstudier.
Sammanfattningsvis innebär de föreslagna reglerna följande i 
förhållande till nuläget. 
Studienivå
Nuvarande regler
Förslag
Högskolenivå
6 år
240 veckor (6 år)
Gymnasial nivå
3 år
120 veckor (3 år)
  80 veckor (2 år)1
Grundskolenivå
Utan formell
  80 veckor (2 år)
begränsning
100 veckor (2½år)2
  40 veckor (1 år)3
1) Avser den som redan har en treårig gymnasieutbildning.
2) Avser den som behöver grundläggande färdighetsträning i läsning, skrivning och  
    räkning.
3) Avser den som redan har grundskolekompetens eller motsvarande.
Av avsnitt 6.3 framgår att den längsta tiden för rätt till studielån kan 
vara begränsad för studerande som är 41 år eller äldre.
6.2.3 Kortaste tid för studiemedel
Regeringens förslag: För rätt till studiemedel skall studietiden omfatta 
en sammanhängande tid om minst tre veckor.
Utredningens förslag: För studietid som är kortare än fyra veckor bör 
stöd inte beviljas.
Remissinstanserna: Förslaget har inte kommenterats.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till studiemedel måste enligt 
nuvarande regler studierna omfatta en sammanhängande tid om minst 15 
dagar för en heltidsstuderande och minst 30 dagar för en 
deltidsstuderande. För en heltidsstuderande måste alltså utbildningen 
pågå i två veckor plus en dag för att ge rätt till studiestöd. Undantag 
gäller för studier utomlands som måste omfatta minst tre månaders 
heltidsstudier. En övergång till veckoberäkning för studiemedel skulle  –
 om nuvarande princip behålls – vara att minsta accepterade studietid 
skulle vara två veckor. Normalt bör emellertid några veckors studier 
kunna finansieras på annat sätt än med studiestöd. 
Studiestödsutredningen föreslår att den minsta tiden för studier i Sverige  
skall vara fyra veckor. För att registreras som studerande i högskolan 
krävs att studierna omfattar minst tre veckor. Utbildningstiden bör enligt 
regeringens mening vara minst tre veckor för att ge rätt till studiemedel. 
6.3 Övre åldersgräns för bidrag och lån
Nuläget
Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel är nu 45 år. För det 
särskilda vuxenstudiestödet (svux), som infördes år 1975, var 
åldersgränsen först 45 år men höjdes år 1986 (och samtidigt också svuxa) 
till 50 år. Om det finns särskilda skäl kan stöd beviljas även till den som 
är äldre än 45 respektive 50 år. Den nu avslutade antagningen till de s.k. 
NT- platserna i högskolan, vilka varit kombinerade med rätt till svux, har 
gällt studerande som varit högst 48 år.
Övre åldersgränser i det nya systemet
Regeringens förslag: Studiebidrag skall få lämnas t.o.m. det kalenderår 
då den studerande fyller 50 år. Regeringen skall få utfärda föreskrifter 
om rätten att få studiebidrag under tid därefter. Rätten till studielån skall 
successivt begränsas från och med det kalenderår då den studerande 
fyller 41 år.
Utredningens förslag: Studiestödsutredningen anser att den övre 
åldersgränsen i det nya studiestödet skall vara 50 år. Stöd för ytterligare 
något eller några år skall kunna ges om det finns särskilda skäl, dock 
längst t.o.m. 55 års ålder. Lånemöjligheten föreslås begränsas genom 
införande av ett s.k. lånetak innebärande en successiv begränsning av 
lånemöjligheten från 30 till 55 års ålder. En studerande i 50-årsåldern 
skulle kunna ta lån för ungefär tre terminers studier. Lån för grundskole- 
och gymnasieskolenivån räknas inte in i taket.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är de flesta tveksamma 
till lånetaket, bl.a. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och vissa 
fackliga organisationer. Man anser att förslaget rimmar illa med 
tankegången om ett livslångt lärande. Tjänstemännens 
Centralorganisation (TCO) pekar på behovet av ett höjt fribelopp för 
äldre studerande om reglerna genomförs. Ett par högskolor och några 
kommuner har tillstyrkt förslaget. Sveriges folkhögskolestuderandes 
förbund anser att avtrappningen skall börja senare, vid 35 år. Centrala 
studiestödsnämnden (CSN) har tagit upp frågan om en riskpremie för 
finansiering av avskrivningskostnader och också förordat 70 år som 
avskrivningsgräns. De har därmed inte tagit ställning till frågan om 
behovet av ett lånetak.
Skälen för regeringens förslag: I dagens samhälle där krav ställs på 
kompetensutveckling under i princip hela yrkeslivet är det viktigt att 
möjligheter till finansiering av studier finns jämförelsevis högt upp i 
åldrarna. För personer, som kanske kommit ut sent i förvärvslivet, är det 
särskilt viktigt att få stöd för kompetenshöjande studier. När det gäller 
den generella rätten till studiebidrag bör därför som utredningen föreslår 
den övre åldergränsen höjas från 45 år, som gäller i nuvarande 
studiemedel, till 50 år, dvs. den gräns som nu gäller i svux och svuxa-
systemen. Gränsen skall ses mot bakgrund av erfarenheterna av 
nuvarande regler och nuvarande faktiska studerandevolymer i dessa 
åldrar. Några ökade kostnader för en sådan ändring uppstår i princip inte, 
eftersom nuvarande praxis för att ge studiemedel efter 45 år är liberal. 
Men en formell höjning av åldergränsen har stora fördelar ur 
informations- och rättvisesynpunkt. Det skall vidare vara möjligt att i 
vissa fall bevilja bidrag även till den som fyllt 50 år. Det bör då som 
regel vara fråga om stöd för en utifrån arbetsmarknadsbehov angelägen 
yrkesinriktad utbildning. Det bör ankomma på regeringen att utfärda 
närmare bestämmelser för tillämpningen i dessa fall.
Utformningen av lånemöjligheterna är beroende av valet mellan å ena 
sidan angelägenheten för personer i högre åldrar att få genomföra kortare 
eller längre utbildning och å andra sidan hur stora risker för det allmänna 
i form av avskrivningar som kan accepteras. 
Ungefär 2 % av de studerande som under kalenderåret 1998 fick lån i 
svux, svuxa- och studiemedelssystemen var 45 år eller äldre. 
Motsvarande andel för åldersgruppen 35–44 år var 11 %. Många söker 
klara sig med enbart bidragsdelen. Andra inser troligen att en hög 
skuldsättning inte spelar så stor roll med tanke på nuvarande 
avskrivningsmöjligheter. 
Under avsnitt 6.2.2 föreslår regeringen att studiemedel skall kunna 
lämnas för eftergymnasiala studier under 240 veckor (12 terminer) och 
om utbildningstiden fram till en viss examen är längre för ytterligare tid. 
För den som studerar under så lång tid som 12 terminer och tar lån hela 
tiden kommer lånet att uppgå till ca 290 000 kr när återbetalningen börjar 
(vid föreslagen högre bidragsandel och nuvarande låga ränta). Är den 
studerande vid studiernas slut t.ex. 50 år blir återbetalningstiden mycket 
kort och de årliga återbetalningarna i det nya systemet mycket höga. 
Som nämnts i det föregående måste utgångspunkten i det nya 
studiemedelssystemet vara att lånen skall återbetalas i sin helhet. Om 
principen skall fungera skulle det behövas mycket höga bidrag för äldre 
studerande som påbörjar ett längre studieprogram. En sådan lösning i ett 
generellt system är inte möjlig eller lämplig. I stället är det nödvändigt att 
införa en begränsning av lånemöjligheten.
Studiestödsutredningens förslag innebär i princip att lånemöjligheten 
för högskolestudier börjar trappas av vid ca 30 års ålder genom ett 
lånetak. Tillämpningen av ett lånetak ställer emellertid stora krav på CSN 
som från fall till fall måste väga nytillkommande lån mot redan befintlig 
skuld. Informationen till den enskilde blir inte heller lätt. 
En framflyttning av avskrivningsgränsen till 70 år har också nämnts 
som alternativ lösning. SFS säger i sitt yttrande att det bör vara möjligt 
att ta lån sent i livet. Men för att återbetalningsprognosen skall bli mer 
realistisk förordas att lån som tas efter 45 års ålder skall skrivas av först 
vid 70 års ålder. CSN menar också att man bör förlänga 
återbetalningstiden till 70 år. Många över 65 år har  betryggande 
inkomster och i det nya pensionssystemet blir pensionsavgångar mellan 
61 och 70 år möjliga, säger nämnden. Studiestödsutredningen har inte 
behandlat frågan närmare utan följt nuvarande regler om avskrivning vid 
65 år. Frågan om avskrivning behandlas närmare under avsnitt 7.7.
Det är kombinationen av rätten att få studielån under flera år (12 
terminer i högskolan eller annan eftergymnasial utbildning) och 
möjligheten att fullt ut utnyttja denna rätt upp till 50 års ålder som skulle 
leda till orimliga konsekvenser. För den som tidigare i livet har studerat 
på samma nivå och då haft studiestöd är en del terminer redan 
förbrukade. Reglerna om längsta tid motverkar alltså i en del fall ett 
alltför stort ytterligare låneutnyttjande i högre åldrar. I det nya systemet 
bör ett helhetsperspektiv anläggas utifrån utgångspunkten att studielån 
skall betalas tillbaka. Det maximala antalet veckor (terminer) för rätt till 
studielån föreslås därför successivt begränsas från och med 41 års ålder 
enligt följande.
Ålder
Antal veckor
(teminer)
40
240
(12)
41
220
(11)
42
200
(10)
43
180
(9)
44
160
(8)
45
140
(7)
46
120
(6)
47
100
(5)
48
80
(4)
49
60
(3)
50
40
(2)
De angivna gränserna anger för hur lång tid en studerande sammanlagt 
har rätt till studielån i en viss ålder oavsett vilken nivå som studierna 
bedrivs på. Den som är 50 år kan alltså få låna till ett års studier. Den 
som är 45 år kan fortfarande genomgå en normal högskoleutbildning och 
få lån under hela tiden. För den som studerat tidigare och då erhållit 
enbart bidrag påverkas inte rätten till studielån under förutsättning att det 
totala antalet veckor inte överstiger den längsta tid som studiemedel kan 
lämnas för. Den som däremot redan tidigare har fått lån för lika lång tid 
eller längre tid än som anges för respektive ålder kan inte beviljas 
ytterligare lån. Givetvis skall bidrag kunna lämnas för maximalt möjliga 
antal terminer till och med 50 års ålder oavsett avtrappningen av 
lånemöjligheten. De redovisade principerna innebär en mindre hård 
skärpning jämfört med utredningens förslag samtidigt som reglerna blir 
mer lättförståeliga. Syftet att kostnaderna i form av framtida 
avskrivningar skall minska bibehålls dock.
6.4 Deltidsstudier 
Nuläget
Studiemedel och vuxenstudiestöd kan beviljas för deltidsstudier som 
omfattar minst halvtid. Studiestödet för halvtidsstudier utgör i princip 
hälften av heltidsstödet. Beräkningsreglerna är så utformade att 
totalbeloppet är lika stort för en 15-dagarsperiod med heltidsstudier som 
för en 30-dagarsperiod med deltidsstudier. För studier i komvux kan 
stödbeloppet också avpassas till annan studieomfattning (75 % och 90 % 
av heltid).
Deltidsstudiestödet har alltid varit av liten omfattning. Under år 1998 
beviljades studiemedel till ca 10 000 deltidsstuderande på gymnasial nivå 
och till ca 7 000 deltidsstuderande på eftergymnasial nivå, vilket innebär 
9 % respektive 2 % av alla som fått studiemedel. Svux och svuxa för 
deltidsstudier beviljades till ca 5 000 studerande, vilket utgör 12 % av 
alla som fått dessa stöd. På den gymnasiala nivån är det främst i komvux 
som deltidsstudier bedrivs. Inom högskoleområdet är det främst 
fristående kurser som kan vara upplagda på halvfart. 
Deltidsstudier är vanligast bland kvinnor. Av alla som beviljats 
studiemedel i eftergymnasial utbildning var andelen kvinnor 57 % medan 
de utgjorde 73 % av alla som beviljats deltidsstudiestöd. Av alla som 
beviljats studiemedel, svux och svuxa för studier på grundskole- och 
gymnasienivå utgjorde kvinnorna 63 %, medan de av alla som beviljats 
deltidsstudiestöd utgjorde 79 %.
Deltidsstudier i det nya systemet
Regeringens förslag: Studiemedel skall få lämnas för deltidsstudier som 
omfattar minst halvtid. Studiemedel till deltidsstuderande skall knytas till 
studieomfattning på halvfart eller trekvartsfart.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissorgan har berört frågan, bl.a. 
Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och Centrala studiestödsnämden 
(CSN) som tillstyrker förslaget. 
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att behålla 
möjligheterna till studiestöd för deltidsstuderande. Därmed skapas 
förutsättningar för en anpassning till flexiblare utbildningsformer, 
exempelvis vid distansstudier som är under stark utveckling. Inte minst 
är det viktigt att förvärvsarbetande kan välja en lägre studietakt än heltid. 
I komvux är kursomfattningen uttryckt i poäng. Diskussion har ibland 
förts om att studiestödet i dessa fall skulle relateras till den exakta 
studieomfattning som varje kombination av kurser ger. I praktiken är en 
sådan praxis inte rimlig mot bakgrund av de jämförelsevis många byten 
av kurser och studieavbrott som förekommer. Fribeloppsgränser och 
reduceringsregler påverkas dessutom av studieomfattningen. En viss 
schablonisering måste därför användas. Studiestödsutredningens förslag, 
att studiestödet till deltidsstuderande skall knytas till studieomfattning på 
halvfart eller trekvartsfart bör enligt regeringens mening genomföras. 
Därmed kan också andra skolformer än komvux lättare komma in i 
systemet. I betänkandet Flexibel utbildning på distans (SOU 1998:84) 
förutsätter Distansutbildningskommittén (DUKOM) att distansstudier till 
stor del kommer att bedrivas på fritid. Uppgår studierna till minst 
halvtidsomfattning bör studiestöd kunna lämnas. Kommittén pekar på 
behovet av aktivitetskontroll. 
Regeringen anser att studiemedel skall lämnas med hälften av beloppet 
för heltidsstudier när studiernas omfattning uppgår till minst halvtid men 
mindre än 75 % av heltid och med tre fjärdedelar av beloppet för 
heltidsstudier om studierna omfattar minst 75 % av heltid men inte 
uppgår till heltid. Det innebär för studerande i komvux en oförändrad 
situation jämfört med nuläget utom att omfattningen 90 % av heltid 
mönstras ut. Beräkning av beloppet skall liksom vid heltidsstudier göras 
per vecka. 
Inkomstprövning vid deltidsstudier tas upp under avsnitt 6.6.3. 
6.5 Studiestödsberättigande utbildningar
Bakgrund
För närvarande kan studiestöd lämnas till studerande vid de läroanstalter 
och utbildningar som bestäms av regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer. I en bilaga till studiestödsförordningen 
(1973:418) finns en förteckning över de läroanstalter och utbildningar 
som berättigar till studiestöd. I bilagan ingår endast läroanstalter och 
utbildningar som är statliga, statsunderstödda, ställda under statlig tillsyn 
eller har fått regeringens tillstånd att utfärda viss examen eller i övrigt av 
regeringen erkänts som högskolemässiga. Bilagan består av två delar. 
Mycket förenklat kan man säga att avdelning A upptar utbildningar på 
gymnasienivå med studiehjälp som huvudsakligt stöd. Möjlighet till 
studiemedel, svux och svuxa finns. Avdelning B upptar i princip 
utbildningar på eftergymnasial nivå inklusive universitet och högskolor, 
med studiemedel som huvudsakligt stöd. Beslut om rätt till studiestöd 
fattas i enskilda fall normalt på grundval av underlag som inhämtas från 
Högskoleverket resp. Statens skolverk.
Allmänna kvalitetskrav och beslutsordning
Regeringens förslag: Studiestöd skall som hittills lämnas till studerande 
vid de läroanstalter och utbildningar i Sverige som bestäms av regeringen 
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringens bedömning: Beslut om rätt till studiestöd bör fattas inom 
ramen för budgetprocessen. Kraven på utbildningen för rätt till studiestöd 
bör tydliggöras. Det bör åligga Högskoleverket och Statens skolverk att 
lämna underlag för regeringens beslut. 
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Antalet 
studiestödsberättigande utbildningar har under de senaste åren ökat. En 
fortsatt utbyggnad av universitet och högskolor med fler 
utbildningsplatser är planerad samtidigt som satsningen på 
vuxenutbildningen fortsätter. Flera enskilda utbildningsanordnare har 
också vuxit fram. Det växande utbildningsväsendet samt möjligheten för 
vissa utbildningar att undantas från skyldigheten att betala 
mervärdesskatt (prop. 1996/97:10, bet. 1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69) 
har medfört ett tilltagande antal ansökningar inte bara med begäran om 
rätt till studiestöd för de studerande utan även om att utbildningen skall 
ställas under statlig tillsyn. 
Regeringen har i propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 
1998/99:110) i anslutning till förslag om det statliga stödet till 
kompletterande utbildningar aviserat sin avsikt att återkomma med 
förslag till beslutsordning för studiestödet.
Att besluta vilka utbildningar som skall vara studiestödsberättigande är 
en viktig utbildningspolitisk uppgift som har stor ekonomisk betydelse. 
Bl.a. är det av betydelse vilken nivå som utbildningen skall anses ligga 
på. Av beslutet följer rätt till bidrag, antal terminer med studiestöd, 
möjlighet till avskrivning av lån för gymnasiestudier m.m. Vägande skäl 
talar därför för att det även i fortsättningen skall ankomma på regeringen 
att bestämma vilka utbildningar som skall ge rätt till studiestöd. 
Beslut om studiestöd leder alltid till kostnader för staten. 
Beslutsrutinerna är dock inte helt utformade med beaktande av det nu 
gällande budgetsystemet, varför regeringens möjligheter att göra en 
budgetmässig prövning är otillräckliga. Regeringen anser att beredningen 
av dessa ärenden därför måste förbättras. Rutinen bör vara att ett samlat 
beredningsunderlag i fråga om förändringar tas fram en gång årligen av 
berörda myndigheter. Ett samlat förslag till förändringar bör lämnas i 
anslutning till det årliga budgetarbetet och med utgångspunkt i de 
riktlinjer som regeringen meddelar. Myndigheternas bedömningar utgör 
sedan underlag för regeringens prövning av rätten till studiestöd.
För att nya utbildningar skall kunna bli studiestödsberättigande skall  
utbildningens och undervisningens kvalitet granskas i enlighet med de  
krav som ställs för utbildningar på respektive nivå. Bestämmelser om 
detta finns främst i lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa 
examina respektive förordningen (1996:1206) om fristående skolor. I 
prövningen bör vidare beaktas vilket behov som finns av utbildningen 
och utbildningens nationella värde. En förutsättning för att studiestöd 
skall kunna lämnas bör också vara att elevavgifter som förekommer vid 
t.ex. kompletterandeskolor kan betraktas som skäliga. 
Utgångspunkten skall vara att frågan om en ny utbildning skall ge rätt 
till studiestöd skall bedömas i förhållande till befintliga ekonomiska 
ramar. Möjligheten att utöka antalet studiestödsberättigande 
utbildningsplatser får således på sedvanligt sätt prövas i budgetprocessen. 
Rätten till studiestöd för en viss utbildning skall kunna begränsas till att 
avse en bestämd tid. 
Kvalitetskontroll måste ske fortlöpande av de aktuella utbildningarna 
inom ramen för respektive myndighets tillsynsfunktion. Samhällets 
möjlighet till insyn i verksamheten genom tillsyn eller annan uppföljning 
är viktig. 
Gränsdragningen till studiehjälpen
Enligt nuvarande regler lämnas studiehjälp (för närvarande 750 
kr/månad) längst t.o.m. det första kalenderhalvår det år eleven fyller 20 
år. En elev som efter 20 års ålder går på en gymnasial utbildning kan få 
studiemedel. En studerande i högskolan kan få studiemedel även före 20 
års ålder. Dagens regler innebär alltså att studerande som är under 20 år 
och har fullgjort en treårig gymnasieutbildning kan få olika studiestöd 
vid fortsatta studier, i vart fall under ett par terminer upp till 20 års ålder. 
Utbildningens karaktär  – högskolemässig/eftergymnasial eller 
gymnasial/motsvarande – avgör vilket studiestöd som kan lämnas.
Regeringens förslag: Den nuvarande 20-årsgränsen skall gälla som 
skiljelinje för rätt till studiehjälp resp. studiemedel, om inte annat följer 
av bestämmelser som regeringen får meddela.
Regeringens bedömning: Gränsdragningen mellan studiehjälp och 
studiemedel bör göras så att främst sådana utbildningar som fordrar att de 
studerande för att antas till  utbildningen har ett slutbetyg från en treårig 
utbildning i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning skall berättiga 
till studiemedel oavsett ålder. 
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i princip 
med regeringens.
Remissinstanserna: Utredningens förslag i denna del har berörts i ett 
fåtal remissyttranden. CSN och vissa kommuner, som t.ex. Bollnäs, 
Östersund och Skellefteå, är positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: 
Studiestödsutredningen har föreslagit en något förändrad gränsdragning 
för rätt till studiehjälp resp. studiemedel. Enligt utredningen bör 
principen vara att studiehjälp lämnas fram till dess att ungdomar får 
gymnasiekompetens. Den som därefter fortsätter studier i en 
påbyggnadsutbildning skall kunna få studiemedel oberoende av om han 
eller hon är under 20 år. 
Regeringen anser i likhet med utredningen att studiestödet skall 
anpassas till utvecklingen inom utbildningsområdet. Studiemedel skall 
därför kunna lämnas utan nedre åldersgräns vid påbyggnadsutbildning. 
Därmed avses främst sådan utbildning där det för antagning fordras 
slutbetyg från en treårig utbildning i gymnasieskolan eller motsvarande 
utbildning och att påbyggnadsutbildningen bygger vidare på dessa 
kunskaper. Det kan emellertid också finnas skäl för att även andra 
utbildningar nivåmässigt är av sådan karaktär att de bör hänföras till 
påbyggnadsutbildningar. I övrigt bör den nu gällande 20-årsgränsen för 
gränsdragning mellan studiehjälp och studiemedel behållas. Det bör 
ankomma på regeringen att utfärda de närmare reglerna om 
gränsdragningen.
Den nuvarande indelningen i bilagan till studiestödsförordningen 
bygger huvudsakligen på en tudelning mellan gymnasiala och 
eftergymnasiala utbildningar. Regeringens avsikt är att skapa en mer 
ändamålsenlig indelning som klarare skiljer utbildningar på gymnasial 
nivå från utbildning som utgör en påbyggnad till gymnasieskolan och 
från högskoleutbildning eller annan utbildning på eftergymnasial nivå.
6.6 Inkomstprövning
I dagens studiemedelssystem är rätten till stöd beroende av den 
studerandes inkomst. Stödet minskas om inkomsten överstiger det s.k. 
fribeloppet under ett kalenderhalvår. För heltidsstuderande är fribeloppet  
högre för höstterminen än för vårterminen på grund av att den större 
delen av sommarinkomsterna antas falla på andra kalenderhalvåret. 
Fribeloppet varierar också  med hänsyn till den tid studierna pågår. 
Beloppet är högre om t.ex. studierna pågår i två månader jämfört med en 
hel termin. Fribeloppen följer förändringar i prisbasbeloppet.
I svux/svuxa-systemen sker ingen prövning mot den studerandes 
inkomst. Reducering kan dock göras för den som har pension, livränta 
eller annan liknande ersättning. 
Med inkomst avses sammanlagd inkomst av tjänst, näringsverksamhet  
och kapital enligt taxeringen för kalenderåret. Det innebär att inkomst i 
form av t.ex. räntor, sjukpenning och pension påverkar studiemedlen på 
samma sätt som inkomst av förvärvsarbete. Den i ansökan uppgivna 
inkomsten kontrolleras i efterhand mot taxeringen.
Inkomstprövningen i studiemedelssystemet har alltid varit föremål för 
debatt. Krav har ställts om att fribeloppet bör höjas eller att prövningen 
avskaffas i sin helhet. Kostnaderna över budget för att avskaffa 
inkomstprövningen är emellertid stora. Studiestödsutredningen har 
beräknat kostnaderna till ca 500 miljoner kr vid nuvarande bidragsnivå 
och till ca 1 miljard kr om bidragen höjs till den nivå som utredningen 
föreslår.
6.6.1 Fribelopp och reduceringstakt vid heltidsstudier under ett 
niomånaders studieår
Regeringens förslag: Fullt studiemedel skall få lämnas bara om den 
studerandes inkomst under ett kalenderhalvår inte är högre än ett visst 
belopp (fribelopp). Fribeloppet skall vid heltidsstudier uppgå till 6,25 %  
av prisbasbeloppet per vecka. Det innebär att det nuvarande fribeloppet 
för nio månaders studier höjs från 150 till 250 % av prisbasbeloppet. 
Studiemedlen skall vid heltidsstudier minskas med 50 % av den inkomst 
som överstiger fribeloppet.
Utredningens förslag: Utredningen menar att det finns motiv för en 
höjd fribeloppsgräns bl.a. med tanke på den stora grupp vuxenstuderande 
som kommer att ingå i det nya samordnade systemet. Vid den prioritering 
som gjordes mellan olika förändringsbehov stannade man dock för att 
inte lägga ett sådant förslag. Utredningen föreslår däremot att för den 
som studerar under ett helt kalenderår skall prövningen göras mot hela 
årsinkomsten. När det gäller reduceringstakten anser utredningen att den 
måste öka till 60 % av överskjutande inkomst med hänsyn till förslaget 
om höjda bidrag. En reducering mot i första hand bidragsdelen avvisas 
med hänsyn till de kraftiga marginaleffekter som sådana regler skulle 
medföra.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att fribeloppet bör 
höjas och att reduceringstakten inte bör öka. Sveriges Förenade 
Studentkårer (SFS) anser att inkomstprövningen bör avskaffas helt. 
Förslaget att inkomstprövningen i vissa fall skall göras för hela 
kalenderåret tillstyrks överlag.
Skälen för regeringens förslag: Fribeloppet för nio månaders 
heltidsstudier är 150 % av prisbasbeloppet eller 54 600 kr under år 1999 
(vårterminen 23 660 kr, höstterminen 30 940 kr). Är inkomsten högre än 
fribeloppet reduceras studiemedlen med 50 % av överskjutande inkomst. 
Bakgrunden till de nuvarande reglerna har beskrivits under avsnitt 4.
Önskemålen om en höjning av fribeloppet återkommer ständigt. De 
studerande menar att de bör få förvärvsarbeta i större utsträckning utan 
att studiemedlen reduceras. Många ser detta som en möjlighet att minska 
sin skuldsättning. För andra kan den ekonomiska situationen under 
studietiden förbättras. Regeringen anser att de studerande bör ges ökade 
möjligheter att genom eget arbete öka sin levnadsstandard under 
studietiden eller alternativt kunna begränsa sin skuldsättning. Den 
nuvarande positiva utvecklingen på arbetsmarknaden kan medföra att allt 
fler har möjligheter att kombinera studier och arbete. Detta är särskilt 
betydelsefullt för gruppen vuxenstuderande. För dem som i dagens 
system beviljas svux eller svuxa förekommer ingen prövning mot egen 
inkomst. Men även studiemedelssystemet omfattar en stor grupp 
vuxenstuderande som kan vara i stort behov av inkomster utöver vad 
studiemedlen ger. Inkomstfördelningen för studerande under inkomståret 
1997 framgår av figur 2 i bilaga 1. 
Fribeloppet för ett niomånaders studieår föreslås höjas från 150 till 
250 % av prisbasbeloppet. Det innebär att inkomsten under året kan öka 
från 54 600 till 91 000 kr i 1999 års prisbasbelopp. Om inkomsten under 
tre sommarmånader antas uppgå till 45 000 kr kan den studerande 
därutöver under resterande nio studiemånader tjäna i genomsnitt 5 000 kr 
per månad utan att studiemedlen reduceras. Sammantaget med 
totalbeloppet i studiemedel kommer därmed den disponibla inkomsten att 
motsvara en bruttoinkomst på ca 183 000 kr eller i genomsnitt ca 15 300 
kr under 12 månader. Någon ändring av nuvarande inkomstbegrepp 
föreslås inte.
Enligt nuvarande bestämmelser är det möjligt för regeringen att 
förordna att den studerandes inkomst skall beaktas i annan utsträckning 
än som följer av huvudreglerna. Inom ramen för ett sådant bemyndigande 
bör det vara möjligt för regeringen att förordna om undantag från 
huvudreglerna om det finns särskilda skäl. Det kan gälla situationer då 
reglerna kan ge orimliga konsekvenser, t.ex. i vissa fall när 
bruttoinkomsten hänför sig till egen rörelse.
Studiestödsutredningens förslag om att inkomstprövningen i vissa fall 
skall grunda sig på hela kalenderårets inkomst har tillstyrkts av flera 
remissinstanser. Anledningen till förslaget är att det kan vara svårt att 
förutse om en inkomst kommer att falla på första eller andra 
kalenderhalvåret. Det kan t.ex. förekomma att en under juni intjänad lön 
utbetalas i juli vilket medför att den räknas in i fribeloppet för 
hösthalvåret. En sådan regeländring medför emellertid ökade kostnader. 
En viss administrativ förenkling uppstår, men även olägenheter, främst 
genom att höstterminen i högskolan till en del ingår i januari månad.  En 
nackdel är också att förbättringen bara skulle komma de studerande till 
godo som studerar båda terminerna under ett kalenderår. Genom den  
höjning av fribeloppet som nu föreslås anser regeringen att uppdelningen 
av fribeloppet på kalenderhalvår får mindre betydelse. 
De nuvarande reglerna om inkomstprövning för varje kalenderhalvår 
skall alltså gälla även fortsättningsvis. Däremot blir det möjligt att 
avskaffa reglerna om olika fribelopp för höst- respektive vårhalvår. Som 
beskrivs längre fram bör fribeloppet variera beroende på 
utbildningstidens längd under halvåret. Höstterminen är normalt kortare 
än vårterminen. Därmed blir fribeloppet för höstterminen högre. 
Undantag utgör utbildningar, där höstterminen pågår ett par veckor in i 
januari påföljande år, vilket är förhållandet för flertalet utbildningar 
universitet och högskolor. Höstterminen bör i sådana fall när det gäller 
prövningen mot inkomst omfatta den tid som faller på respektive halvår. 
För högskolestuderande är det i sak samma innehåll som i nuvarande 
regler.
Reducering av studiemedel
Enligt nuvarande regler reduceras studiemedel med 50 % av den inkomst 
som överstiger fribeloppet för kalenderhalvåret. Någon ändring i detta 
avseende föreslås inte såvitt gäller heltidsstuderande. Följande bild 
illustrerar förändringen av fribeloppet och hur reduceringen av 
totalbelopp och bidrag sker enligt nuvarande och föreslagna regler.
Jämförelse mellan nuvarande och föreslaget fribelopp
 
Reduceringen av studiemedel sker proportionellt mot bidrag och lån. 
Bilden visar att både bidrag och lån vid föreslagen bidragshöjning tar slut 
vid sidoinkomster på 220 000 kr jämfört med nuvarande 180 000 kr. 
Detta gäller oavsett bidragsnivå. I tabell 2 i bilaga 1 framgår 
bidragsbelopp vid olika sidoinkomster.
Regler om prövning mot inkomst för deltidsstuderande behandlas 
under avsnitt 6.6.3.
6.6.2 Fribelopp vid heltidsstudier under kortare eller längre 
studietid än 20 veckor  
Regeringens förslag: Fribeloppet för 20 veckor skall öka med 6,25 % av 
prisbasbeloppet för varje vecka som utbildningstiden är kortare än 20 
veckor. På motsvarande sätt skall fribeloppet minskas för varje vecka 
som utbildningen är längre än 20 veckor.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att fribeloppets andel av 
basbeloppet under ett kalenderhalvår ökar eller minskar med 3,75 % efter 
utbildningsveckornas antal i förhållande till standardtiden 20 veckor. 
Remissinstanserna: Av remissinstanserna är det bara CSN som har 
lämnat synpunkter på förslaget. Nämnden anser att procentandelen per 
vecka bör vara högre.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande är fribeloppen vid 
korttidsstudier bestämda som en andel av prisbasbeloppet beroende på 
det antal 15-dagarsperioder som studierna omfattar. Totalt finns i 
studiestödslagen 23 olika fribelopp. Reglerna är  svårförståeliga och bör 
förenklas. 
I det föregående föreslås att studiestödet skall beräknas per vecka. Det 
är som studiestödsutredningen föreslår lämpligt att fribeloppen vid olika 
studietider konstrueras på liknande sätt. Fribeloppets storlek bör alltså 
anpassas till det antal veckor som utbildningen omfattar under respektive 
kalenderhalvår. Ju kortare studietiden är desto större bör utrymmet vara 
för inkomster under resterande del av kalenderhalvåret. Fribeloppet för 
ett normalt studieår, 250 % av prisbasbeloppet, blir fördelat på 40 veckor 
6,25 % per vecka. En lämplig förändringsfaktor för fribeloppet uppåt 
eller nedåt är 6,25 % av  prisbasbeloppet. Därmed kommer, relativt sett, 
möjligheten till sidoinkomst att bli ungefär densamma oavsett 
studietidens längd. Detta är angeläget bl.a. med hänsyn till att andelen 
studerande som deltar i kortare utbildningar kommer att öka i det nya 
samordnade systemet. Den som exempelvis går en 10-veckors kurs (ca 2 
månader) får ha en inkomst på ca 68 250 kr under kalenderhalvåret innan 
reduceringen av stödet börjar (1999 års prisbasbelopp). Fribeloppet per 
studievecka redovisas i tabell 1 i bilaga 1.
6.6.3 Fribelopp och reduceringstakt vid deltidsstudier
Enligt nuvarande regler är fribeloppet under nio månader 290 % av 
prisbasbeloppet eller ca 105 500 kr för den som studerar på minst halvtid. 
Fribeloppet ökar när studietiden är kortare. Reduceringstakten är 
densamma som för heltidsstuderande, nämligen 50 % av inkomst som 
överstiger fribeloppet.
Regeringens förslag: För deltidsstuderande skall följande fribelopp 
gälla. Vid studier på minst 75 % av heltid men mindre än heltid under 20 
veckor skall fribeloppet uppgå till 156,25 % av prisbasbeloppet. Vid 
studier på minst 50 % av heltid men mindre än 75 % av heltid under 20 
veckor skall fribeloppet uppgå till 187,5 % av prisbasbeloppet.
När deltidsstudier pågår under kortare eller längre tid än 20 veckor 
skall fribelopp som anges i första stycket öka eller minska i förhållande 
till studietidens längd. 
Studiemedlen skall vid deltidsstudier minskas med 50 % av den 
inkomst som överstiger fribeloppet.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att fribeloppet skall vara 
detsamma för deltidsstuderande som för heltidsstuderande. Reduceringen 
av studiemedlen skall dock vara hälften så stor för den som studerar på 
halvfart och tre fjärdedels så stor för den som har 75 % studieomfattning. 
Motivet för detta är att studiemedlen för den som studerar på t.ex. halvtid 
alltid skall utgöra hälften av studiemedel för heltid.
Remissinstanserna: Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) menar att 
någon prövning mot inkomst inte bör ske. Centrala studiestödsnämnden 
(CSN) finner utredningens förslag ofördelaktigt för deltidsstuderande. 
Nämnden anser att reglerna om fribelopp bör utformas så att samma 
studieomfattning under ett kalenderhalvår skall ge samma 
studiemedelsbelopp oavsett om studierna bedrivs på heltid eller deltid.
Skälen för regeringens förslag: Under avsnitten 6.6.1 och 6.6.2 
föreslås en höjning av fribeloppet för heltidsstuderande som ger 
möjlighet till ökade inkomster utan att studiemedlen reduceras. En 
motsvarande ökning av inkomsten bör gälla för den som studerar på 
deltid. Utgångspunkten bör vara att fribeloppet för 40 veckors studier på 
halvfart skall vara lika stort som 20 veckors studier på heltid. Det innebär 
att för studier på halvtid under 40 veckor bör fribeloppet uppgå till 
136 500 kr eller 187,5 % av prisbasbeloppet år 1999. På motsvarande sätt 
bör fribeloppet för studier på 75 % av heltid under 40 veckor uppgå till 
113 750 kr eller 156,25 % av prisbasbeloppet.
För den som har inkomster över fribeloppen skall studiemedlen liksom 
vid heltid reduceras med 50 % av överskjutande inkomst.
6.6.4 Reducering av studiemedel på grund av fria skolmåltider 
och fria läromedel
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om reducering av 
studiemedel för den som har fria skolmåltider eller fria läromedel skall 
tas bort.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det fåtal instanser som yttrat sig är positiva till 
förslaget. 
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall 
studiemedlen minskas om en studerande har fria skolmåltider eller fria 
läromedel. Detsamma gäller om den studerande får skolmåltider eller 
läromedel till subventionerat pris. Reducering sker med ett för varje år 
bestämt belopp (under år 1999 med 284 kr per månad för fria läromedel 
och med 524 kr för fri skollunch). Motsvarande regler finns inte i någon 
annan studiestödsform. Antalet som får minskade studiemedel på grund 
av denna anledning är mycket litet och minskar desssutom för varje år. 
De nuvarande reglerna innebär att den som har fri skollunch får en 
reducering, medan den som bor kvar i föräldrahemmet till låga kostnader 
för mat och husrum inte får någon motsvarande minskning. 
Utgångspunkterna för det nya systemet är att studiestödet inte skall 
differentieras på grund av familjesituation eller varierande 
levnadsomkostnader. Regeringen föreslår därför att den nämnda regeln 
tas bort i det nya systemet (4 kap. 22 § tredje stycket 1973 års lag). 
Arbetet med inhämtande av uppgifter från skolorna upphör därmed och 
systemen och  informationen till de studerande förenklas.
7 Lån och återbetalning
7.1 Inledning
Den ökning av studiemedlens bidragsdel som föreslås i denna 
proposition innebär att skuldsättningen minskar. Följande tabell visar 
förändringen vid 3, 4 och 5 års studier när fullt lån har utnyttjas under 
hela studietiden. 
Studieskuld vid återbetalningens början, med nuvarande respektive höjd 
bidragsdel, fördelat efter studietid.
 
Antaganden: Studierna påbörjas i januari. Uppräkning sker med 2 procent per år. 
Låneräntan är 4 procent. Återbetalningen startar ett år efter senaste period.
För tid då det högre bidraget lämnas blir skuldsättningen låg. 
Av tabell 3 i bilaga 1 framgår studieskulden vid studiernas slut med 
föreslagna bidragsandelar för olika kombinationer av studier.
Den minskning av skuldsättningen som bidragshöjningen innebär 
räcker emellertid inte för att åstadkomma ett långsiktigt hållbart 
lånesystem. Förändringar måste också ske i låne- och 
återbetalningsvillkoren. Behoven av förändringar har tagits upp mer 
ingående i avsnitt 4.
Under år 1998 betalades studiebidrag ut till nära 300 000 studerande i 
högskolor och annan eftergymnasial utbildning. Av dessa begärde 80 % 
eller drygt 240 000 studerande att få studielån. Av alla studerande som 
fått studiemedlens bidragsdel för studier på grundskole- och 
gymnasieskolenivå utnyttjade 74 % också lånemöjligheten. Motsvarande 
andel för dem som hade svux och svuxa var 55 %. Det totala antalet 
låntagare i 1989 års lånesystem var i januari 1999 ca 760 000. De totala 
fordringarna på låntagarna uppgick till 83 miljarder kr. Utgifterna för 
räntor över budget är för år 1999 beräknade till 4,3 miljarder kr, varav ca 
3 miljarder kr avser räntor som påförts låntagarna men som ännu inte är 
betalda. 
Ur statsfinasiell synvinkel leder de nuvarande villkoren på sikt till 
obalans i systemet i form av stora avskrivningar. Simuleringar som gjorts 
inom regeringskansliet visar detta. Utfallet av beräkningarna är givetvis 
beroende av antaganden om ränteutveckling, inflation m.m.
Skattning av långsiktiga årliga avskrivningskostnader i nuvärde
År	Avskrivningar, mdkr	Antaganden
2000	0,1		Årlig tillväxt   2 %
2020	0,9		Årlig inflation 2 %
2030	4,3		Ränta	   4 %
2040	6,7
2050	5,6
Det är nödvändigt med en omläggning av det nuvarande lånesystemet. 
De förslag som läggs i det följande syftar till att åstadkomma ett system 
som är långsiktigt stabilt. Det principiella målet att alla skall hinna betala 
tillbaka sina lån ligger till grund för utformningen av de nya villkoren. 
Den enskildes ansvar för upptagna lån bör vara tydliga. Konsekvenserna 
av lånegivning och låneutnyttjande skall kunna överblickas. Liksom 
hittills bör trygghetsregler finnas inbyggda i systemet som innebär att 
låntagaren inte belastas över sin förmåga.
7.2 Återbetalningen i det nya systemet 
7.2.1 Huvudreglerna 
Regeringens förslag: Ett annuitetsliknande system skall införas för 
återbetalning av studielån. Återbetalning skall ske med ett årsbelopp som 
varje kalenderår baseras på skuldens storlek, räntan för året, det antal år 
som återbetalningen beräknas pågå samt med beaktande av att 
årsbeloppet under återbetalningstiden skall räknas upp med 2 % vid 
oförändrad ränta. I förhållande till det första årets årsbelopp skall alltså 
årsbeloppet öka med 2 % varje år vid oförändrad ränta. Förändras räntan 
skall en omräkning av årsbeloppet göras för den återstående tiden. 
Återbetalningstiden skall normalt vara 25 år eller det lägre antal år som 
återstår till dess låntagaren fyller 60 år. För den som vid 60 års ålder inte 
har fullgjort återbetalningen skall tiden sträckas ut, dock längst  till och 
med utgången av det år då låntagaren fyller 67 år. Återbetalningen skall 
på samma sätt som i nuvarande system börja kalenderåret efter det att sex 
månader gått sedan den senaste period då studiestöd lämnats. 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår en uppräkning av 
årsbeloppet med 3 % vid oförändrad ränta. I övrigt överensstämmer 
utredningens förslag i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder en åtstramning av 
återbetalningssystemet och är positiva till den föreslagna konstruktionen 
med ett modifierat annuitetslånesystem. I något yttrande förespråkas 
införande av ett traditionellt annuitetslånesystem i stället för ett 
modifierat system. Från några håll redovisas farhågor för att 
återbetalningen kommer att bli betungande. En återbetalningstid på 30 år 
har aktualiserats i ett par yttranden. Några få instanser har uttalat sig för 
att nuvarande inkomstrelaterade system bör vara kvar.
Skälen för regeringens förslag: Det är nödvändigt att det finns ett 
samband mellan lånets storlek och kravet på återbetalning i det nya 
systemet. Detta samband uppnås genom att tidsgränser sätts för lånens 
löptid. Studiestödsutredningens förslag om att återbetalning av studielån i 
normalfallet skall få ta högst 25 år eller antalet år till dess låntagaren 
fyller 60 år bör därför genomföras. Även förslaget med en 
annuitetsliknande återbetalning, som innebär att varje årsbelopp räknas 
upp med en viss procentsats vid oförändrad ränta, bör genomföras. 
Denna procentsats, som bör ligga i linje med regeringens inflationsmål, 
skall vara 2 %. Därmed uppnås den effekten att återbetalningen i något 
mindre utsträckning än utredningen föreslår skjuts på framtiden.
Genom konstruktionen med en uppräkningsprocent blir 
återbetalningskravet lägre under den första delen av återbetalningstiden 
jämfört med vad som gäller i ett traditionellt annuitetslån för att sedan 
öka jämförelsevis långsamt. Önskemålen om något lindrigare 
återbetalningskrav strax efter avslutade studier kan därmed tillgodoses. 
Principen illustreras av följande figur.
 
Formel för beräkning av årsbelopp  
        
-------------
n   = antal år som återbetalning sker
Åt  = årsbeloppet år t, varvid t går från 1 till n
L  =  lånebeloppet vid början av år 1
r   =  låneräntan dividerad med 100
p  =  årlig procentuell ökning av återbetalningen dividerad med 100
Återbetalningen det första året blir beroende av skuldens storlek, 
aktuell ränta, det antal år som återbetalningen skall pågå samt den 
nämnda 2 %-regeln. Varje år räknas sedan det föregående årets årsbelopp 
upp med 2 % om räntan är oförändrad. Förändras räntan påverkas 
kostnaden för hela den resterande skulden och därmed också 
återbetalningen för det kommande året. På grund av en ränteförändring 
kan alltså ökningen av det föregående årets årsbelopp bli något högre 
eller lägre än 2 %. I utredningsförslaget kallas reglerna för ett modifierat 
annuitetssystem. Det bör också kunna vara en lämplig benämning i 
dagligt tal. 
Återbetalningstiden skall i normalfallet vara 25 år eller det antal år som 
återstår till dess låntagaren fyller 60 år. Det innebär att 25 år blir den 
normala återbetalningstiden för den som är under 36 år. Den som är över 
36 år får kortare återbetalningstid än 25 år. Önskemålen om en längre 
återbetalningstid än 25 år, t.ex. 30 år, skulle få betydelse enbart  för 
låntagare som är under 30 år vid återbetalningens början. För dem som är 
36 år och däröver skulle återbetalningstiden fortfarande vara kortare än 
25 år om skulden skall vara slutbetald vid 60 års ålder. 
Är skulden inte slutbetald vid utgången av det år då låntagaren fyller 
60 år skall återbetalningen fortgå tills så sker eller längst t.o.m. utgången 
av det år då låntagaren fyller 67 år. Frågan om avskrivning behandlas i 
avsnitt 7.7.
Nuvarande och föreslagna regler – jämförande exempel
Exempel på återbetalning av studielån för 4 års högskolestudier enligt nuvarande 
inkomstrelaterat och nytt återbetalningssystem.
 
Antaganden: Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 30 år. Ingångslön 
15 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 % per år.
Återbetalningsstart
I 1989 års lånesystem gäller att återbetalningen skall börja i och med det 
kalenderår som följer när sex månader har gått efter den senaste 
tidsperiod då låntagaren fått studiestöd. Någon ändring i dessa regler 
föreslås inte ske.
Förtida återbetalning
Vid förtida återbetalning som minskar skulden kan en omräkning göras  
av årsbeloppet för de efterföljande åren enligt huvudreglerna om det 
inbetalda beloppet inte är litet.
7.2.2 Återbetalning av små lånebelopp
Regeringens förslag: Små lånebelopp skall betalas tillbaka på kortare tid 
än 25 år. Om årsbeloppet år 1 är lägre än 15 % av prisbasbeloppet skall 
återbetalningstiden förkortas genom att årsbeloppet för detta år bestäms  
till 15 % av prisbasbeloppet.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att för mindre lån skall 
annuiteten det första året utgöra 10 % av basbeloppet.
Remissinstanserna: Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillstyrker 
förslaget. I övrigt har frågan inte berörts.
Skälen för regeringens förslag: Återbetalningstiden skall i det nya 
systemet normalt vara 25 år. När det gäller mindre lån bör dock 
återbetalningstiden vara kortare. Den som t.ex. har tagit lån för ett års 
studier, för närvarande ca 46 000 kr, vill sannolikt klara av 
återbetalningen på kortare tid än 25 år. Utredningen föreslår att 
återbetalningstiden i sådana fall skall avpassas så att annuiteten under det 
första året är minst 10 % av basbeloppet. En sådan princip skulle 
emellertid innebära liberalare krav för låntagare med små lån jämfört 
med dagens system. Den som har en månadsinkomst på 12 000 kr per 
månad skall enligt nuvarande regler betala 5 760 kr under året. Ett 
årsbelopp motsvarande 10 % av prisbasbeloppet utgör 3 640 kr under år 
1999. Rimligt är i stället att återbetalningstiden baseras på ett årsbelopp 
som motsvarar 15 % av prisbasbeloppet, vilket i det nämnda exemplet 
innebär 5 460 kr per år eller 450 kr per månad i nuvarande priser. 
Därmed kommer återbetalningen att fullgöras på något kortare tid än vad 
utredningen förutsatt utan att för den skull kraven i normalfallet blir 
större än i dagens system. Ett lån för två års studier kommer normalt att 
återbetalas på 18 år och ett lån för ett års studier på 8 år.
7.3 Trygghetsregler
7.3.1 Nedsättning av årsbelopp 
Regeringens förslag: En låntagare skall efter ansökan kunna få 
nedsättning av årsbeloppet så att det inte utgör mer än 5 % av inkomsten, 
dock längst till och med det år då låntagaren fyller 49 år. Därefter skall 
årsbeloppet kunna sättas ned till ett belopp som motsvarar 7 % av 
inkomsten. Från och med 50 års ålder skall viss del av låntagarens  
förmögenhet läggas till inkomsten enligt bestämmelser som regeringen 
meddelar. Med inkomst skall avses det belopp som utgör summan av 
inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt taxeringen för det 
aktuella återbetalningsåret. Nedsättning skall dock endast ske om 
årsbeloppet minskas med mer än 3 % av prisbasbeloppet.
För den som begär nedsättning skall årsbeloppet sättas ned i avvaktan 
på att taxeringen för året fastställs. Ett preliminärt årsbelopp skall tas 
fram som grundar sig på uppgifter från låntagaren om beräknad inkomst 
och förmögenhet för året. Det slutliga årsbeloppet skall bestämmas efter 
det att taxeringen för betalningsåret fastställts. Är det slutliga årsbeloppet 
högre än det preliminära beloppet skall mellanskillnaden betalas i 
efterhand. Regeringen skall få föreskriva att en tilläggsavgift också skall 
tas ut. Är det slutliga årsbeloppet lägre än vad som har inbetalats skall 
mellanskillnaden tillgodogöras låntagaren som en minskning av den 
totala skulden. 
Har en låntagare under minst tre år beviljats nedsättning av årsbelopp 
får en ny återbetalningstid fastställas efter ansökan av låntagaren.
Utredningens förslag: Låntagaren skall ha rätt att få årsbeloppet 
nedsatt till ett belopp som motsvarar 5 % av inkomsten under tio år, dock 
längst till dess att låntagaren fyller 35 år och därefter till 6 % av 
inkomsten. Den del av annuiteten som inte betalas bildar en särskild 
skuld. Så länge det finns en särskild skuld skall återbetalningen alltid 
utgöra 5 respektive 6 % av låntagarens inkomst. Utredningen föreslår 
vidare att samma inkomstbegrepp som i nuvarande lånesystem används, 
nämligen sammanräknad inkomst av tjänst, näringsverksamhet och 
kapital enligt senaste taxering, vilket innebär att inkomsten två år tidigare 
skall ligga till grund för beslut om nedsättning.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har ansett att det högre 
årsbeloppet inte bör gälla så tidigt som vid 35 år. Tjänstemännens 
Centralorganisation (TCO) anser att 5 % bör få gälla till 45 års ålder. 
Centrala studiestödsnämnden (CSN) förordar ett rent 
annuitetslånesystem som genomgående anknyter till skuldens storlek. 
Möjligheterna till nedsättning i förhållande till inkomst medför – även 
om återbetalningen skärps – att nuvarande problem bara delvis minskar, 
anser CSN. Vid ett system med möjligheter till nedsättning förordar CSN 
att den för året aktuella inkomsten  skall läggas till grund för 
återbetalningen. Konstruktionen med särskild skuld för obetalda 
annuiteter avvisas av flertalet remissinstanser. Reglerna anses bli onödigt 
krångliga. 
Skälen för regeringens förslag: I det nya återbetalningssystemet skall 
återbetalningen i första hand ske genom årsbelopp enligt vad som 
beskrivits under avsnitt 7.2.1 Att fullgöra återbetalningen enligt en 
bestämd tidsplan kan emellertid bli betungande för låntagare med 
jämförelsevis låga inkomster. Det är därför nödvändigt att det finns  
garantiregler i systemet som ger låntagaren möjlighet att få nedsättning 
av årsbeloppet på ett sätt som tar hänsyn till låntagarens 
betalningsförmåga. I sådana fall skall kravet på återbetalning relateras till 
låntagarens inkomst under det aktuella återbetalningsåret. Enligt 
regeringens mening bör dock reglerna få en något annorlunda utformning 
än vad som följer av utredningens förslag.
I det nuvarande lånesystemet avses med inkomst den sammanlagda 
inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt senaste 
taxering. Det innebär att det är inkomsten två år före det aktuella 
avgiftsåret som ligger till grund för återbetalningen. Utredningen 
föreslår, främst av administrativa skäl, att samma regler skall användas i 
det nya systemet. Att återbetalningen grundas på två år gammal inkomst 
innebär oftast att den fulla återbetalningen inte kommer igång förrän år 3 
efter studiernas avslutande. Under tiden räknas lånet upp med ränta och 
därmed också de totala kostnaderna för den enskilde och det allmänna. 
Det är alltså angeläget, inte minst för låntagaren, att återbetalningen inte 
skjuts upp. Regeringen anser i likhet med CSN att återbetalningen för 
den som utnyttjar garantiregeln skall baseras på den för året aktuella 
inkomsten. Som CSN framhåller minskas därmed också skillnaderna i 
återbetalning under de första åren mellan den som betalar hela 
årsbeloppet och den som utnyttjar nedsättningsregeln. Följande figur 
illustrerar skuldens utveckling när återbetalning sker på grundval av 
inkomst enligt senaste taxering och efter för året faktisk inkomst.
Jämförelse av återbetalning baserad på senast taxerad inkomst (nuläget) 
och för året faktisk inkomst (förslag)
Återbetalning sker enligt nuvarande system, d.v.s. med 4 % av inkomst. Skulden är 
160 000 kr vid återbetalningens början. Låneräntan antas vara 4 % per år. Årsinkomsten 
under studietid för två år sedan antas vara 25 000  kr. Det första året efter studier antas 
årsinkomsten vara 105 000 kr motsvarande halva ingångslönen. Därefter är årsinkomsten 
210 000 kr, motsvarande 17 500 kr per månad, som antas öka med 2 % per år.
 
Av bilden framgår att återbetalningstiden förkortas – med i detta 
exempel 5 år – när återbetalningen baseras på för året faktisk inkomst 
istället för som i nuläget på senast taxerad inkomst.
Regeringen föreslår att låntagaren under vissa förhållanden skall ha rätt 
till nedsättning av årsbeloppet. Utredningens förslag är att 
återbetalningen skall utgöra 5 % av inkomsten under 10 år, dock längst 
till 35 års ålder och därefter 6 %. Med tanke på att många börjar studera i 
trettioårsåldern och att många då har kostnader på grund av 
familjebildning anser regeringen att möjligheten till nedsättning till 5 % 
av inkomsten skall finnas t.o.m. 49 års ålder. Ett högre 
återbetalningskrav skall gälla först fr.o.m. 50 års ålder, men då motsvara 
7 % av inkomsten. Med inkomst skall avses det belopp som utgör 
summan av låntagarens inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital 
enligt taxeringen för det aktuella återbetalningsåret.
För att markera att studielån skall betalas tillbaka och ytterligare 
minska risken för subventioner i lånesystemet via avskrivning skall vid 
återbetalningen också låntagarens förmögenhet beaktas fr.o.m. det år då 
låntagaren fyller 50 år enligt grunder som regeringen bestämmer. 
Utgångspunkten bör därvid vara att en viss del av den skattepliktiga 
förmögenheten skall läggas till inkomsten. 
Preliminärt och slutligt årsbelopp
Låntagaren skall i särskild ordning ansöka om att få nedsättning av 
årsbeloppet och ansökan kan endast avse det aktuella betalningsåret. Den 
som begär nedsättning skall uppge sin för året beräknade inkomst. 
Fr.o.m. 50 års ålder skall också uppgift om förmögenhet lämnas. Denna 
uppgift ligger till grund för fastställande av ett preliminärt årsbelopp. 
Slutligt årsbelopp fastställs efter det att taxeringen för året är klar. Ett 
liknande system med preliminär och slutlig avgift finns redan för lån som 
beviljats före år 1989. CSN har långvarig erfarenhet av sådana rutiner. 
Även i nuvarande system görs ändring av årsbeloppet när den för året 
aktuella inkomsten  uppges vara väsentligt lägre än inkomsten två år 
tidigare. Sådana ändringsbeslut bortfaller om aktuell inkomst tillämpas 
överlag. Eventuellt resterande belopp skall betalas i efterhand. En 
särskild tilläggsavgift skall därvid kunna tas ut. Syftet med avgiften är 
främst att åstadkomma en drivkraft för låntagaren att uppge rätt inkomst 
under betalningsåret. I det fall låntagaren betalat ett  högre preliminärt 
belopp än det slutliga årsbeloppet skall detta bokföras som en minskning 
av skulden. Normalt torde det bli fråga om mycket små belopp. 
Av främst administrativa skäl skall nedsättning beviljas endast om 
minskningen av årsbeloppet uppgår till minst 3 % av prisbasbeloppet, 
dvs. motsvarande 9l kr per månad i 1999 års prisbasbelopp.
Det kan antas att så många som möjligt vill fullgöra årets återbetalning 
även om rätt till viss nedsättning finns. För låntagare med normala 
studieskulder blir nämligen de totala utgifterna för lånet lägst möjliga när 
återbetalning sker enligt den ursprungliga planen. Ett utnyttjande av 
garantiregeln innebär som regel att den samlade återbetalningen blir 
större. Detta åskådliggörs i bilaga 1.
Ett utnyttjande av garantiregeln innebär att en del av årets årsbelopp 
kommer att vara obetald. Studiestödsutredningens förslag är att sådana 
obetalda avgifter skall bokföras som en särskild skuld vid sidan av en 
huvudskuld. Så länge den särskilda skulden är oreglerad skall 
återbetalningen aldrig understiga 5 respektive 6 % av inkomsten. 
Förslaget om den särskilda skulden har kritiserats av remissinstanserna. 
Även regeringen finner att denna konstruktion medför alltför 
komplicerade regler. En enklare modell är i stället att den del av 
årsbeloppet som är obetald ingår i den totala skulden och medför en 
omräkning för den resterande återbetalningsperioden. En fördel är också 
att inkomstuppgifter bara behövs för det år då nedsättning begärs. 
För den som behöver utnyttja garantiregeln under flera år kan 
årsbeloppet för de efterföljande åren bli hög. För att i viss mån minska 
den effekten bör det vara möjligt att efter tre års utnyttjande av 
garantiregeln bestämma en ny återbetalningsplan om det är förenligt med 
huvudreglerna och låntagaren begär det. 
7.3.2 Hel nedsättning i vissa fall
Regeringens förslag: Hel nedsättning av årsbeloppet skall kunna ske om 
inkomstregeln utnyttjas och det medför att årsbeloppet skulle understiga 
5 % av prisbasbeloppet. Därutöver skall hel nedsättning kunna ske om 
låntagaren påbörjar nya studier och får studiestöd under denna tid. Även i 
andra fall då synnerliga skäl finns skall hel nedsättning  kunna medges. 
Har en låntagare fått nya lån för nya studier skall en ny återbetalningstid 
kunna bestämmas efter begäran härom. 
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
Remissinstanserna: Förslagen har inte kommenterats. 
Skälen för regeringens förslag: En del låntagare kan under vissa 
perioder ha så små inkomster att det kan anses oskäligt att begära 
återbetalning över huvud taget. Studiestödsutredningen föreslår att när 
det årsbelopp som skall betalas understiger 5 % av prisbasbeloppet, eller 
1 820 kr i 1999 års priser, skall nedsättning kunna ske till noll. 
Regeringen delar denna uppfattning. Inkomsten uppgår i sådana fall till 
högst ca 40 000 kr i 1999 års prisbasbelopp. 
En annan sårbar grupp är de som är återbetalningsskyldiga för tidigare 
tagna lån och som återupptagit studier. För dem liksom för övriga 
låntagare gäller i första hand återbetalning enligt den fastställda 
tidsplanen. Det är emellertid angeläget att fortsatta studier inte hindras av 
krav på återbetalning. I likhet med vad som nu gäller bör det därför vara 
möjligt – för dem som så önskar – att få helt anstånd med återbetalningen 
under studieperioden. För den som återupptar studier och beviljas nytt 
studielån bör dessutom en ny återbetalningstid enligt huvudreglerna 
kunna bestämmas om det är möjligt och låntagaren så önskar. En 
förändring av återbetalningstiden bör dock ske först om det rör sig om ett 
ytterligare lånebelopp som utgör minst 50 % av prisbasbeloppet (f.n. 
18 200 kr). Även i andra fall då synnerliga skäl finns bör hel nedsättning 
kunna medges. Det kan gälla t.ex. den som är varaktigt beroende av 
socialbidrag eller den som tillfälligt har en begränsad betalningsförmåga 
på grund av oförutsedda händelser.
7.4 Upplåning och ränta 
Regeringens förslag: Riksgäldskontoret (RGK) skall även i 
fortsättningen svara för upplåning av medel för studielån. Regeringen 
skall som hittills fastställa räntan på studielån för kommande kalenderår. 
Nuvarande principer för bestämmande av räntan bör behållas. 
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissorgan har berört frågan. I 
något fall förespråkas att lånen skall vara räntefria under studietiden. 
RGK pekar på att upplåningen för studielån borde ske på mer 
marknadsmässiga villkor. Kontoret anser att genom en användning av 
andra räntesättningsmodeller skulle kostnaderna för lånesystemet 
tydliggöras. Gentemot låntagarna kan ändå den nuvarande principen för 
räntesättning behållas.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att upplåningen av 
erforderliga medel för studielån även i fortsättningen skall skötas av 
RGK. Den ränta som påförs låntagarna blir därmed genomsnittligt lägre 
än vad som normalt går att få hos bank eller annan kreditgivare. Räntan i 
nuvarande system bygger på ett ovägt  genomsnitt av emissionsräntorna 
på statsskuldväxlar och statsobligationer under de senaste tre åren. För 
låntagaren minskas upplåningsräntan med 30 %, svarande mot rätten till 
avdrag för kapitalkostnader i skattesystemet. Under år 1999 är räntan för 
låntagaren 4,1 %. Det påslag på räntan med 0,01 % för  RGK:s 
administration som gjorts tidigare har upphört fr.o.m. år 1998. Istället tar 
RGK ut en årsavgift på 100 000 kr.
De nämnda principerna har medfört att  studielåneräntan under de 
senaste åren sjunkit långsammare än räntan på traditionella krediter, 
vilket föranlett kritik mot systemet. Avsikten med treårsmedelvärdet är 
emellertid att förhindra stora räntesvängningar för låntagaren. En motsatt 
effekt uppstår i ett läge med stigande räntor.
Studielåneräntan föreslås som hittills fastställas av regeringen. Även 
de nuvarande prinicperna för beräkning av räntan bör tillämpas i det nya 
systemet. Beslutsunderlag skall som hittills lämnas av RGK. 
7.5 Effekter av förslag till nytt lånesystem
De nya studielånen skall i normala fall betalas tillbaka inom 25 år. En 
stor grupp låntagare har emellertid små lån. Återbetalningen kommer då 
att fullgöras på kortare tid än 25 år. De nya reglerna innebär vidare att 
återbetalningen kommer igång tidigare efter studierna. Lånen i det nya 
systemet kommer alltså i stor utsträckning att återbetalas snabbare än i 
dagens system. 
Det nya systemet innebär skärpta återbetalningskrav för flertalet 
låntagare och framför allt för dem som har stora lån. För låntagare med 
små och medelstora lån och som har en jämförelsevis god inkomst kan 
dock den "modifierade annuiteten" bli lägre än ett 4 %–belopp enligt 
nuvarande regler. Många låntagare i det nya systemet torde också få en i 
stort sett oförändrad belastning jämfört med nuläget. 
Den samlade effekten av de nya reglerna blir att lånen i stor 
utsträckning kommer att betalas tillbaka. Systemet blir också mer 
förutsebart för den enskilde. Genom den snabbare återbetalningen blir de 
sammantagna kostnaderna lägre för låntagaren. Också för staten minskar 
kostnaderna på sikt. De förväntade avskrivningarna minskar från 4 – 6 
miljarder kr per år till mindre än 1 miljard kr per år i nuvärde.
I det nya systemet skall den enskilde ta ett större ansvar för tagna lån. 
Eftersom återbetalningen relateras till skuldens storlek ökar motivationen 
för den enskilde att redan under studietiden planera sitt skuldåtagande 
och söka begränsa sin skuldsättning. En förbättrad studieplanering leder 
till effektivare studier och en ökad genomströmning i 
utbildningssystemet. 
Utformningen av trygghetsreglerna som utgår ifrån den enskildes 
faktiska betalningsförmåga förväntas ge den effekten att studerande inte 
skall uppleva återbetalningen så riskabel eller betungande att de avstår 
från studier. Detta är angeläget för att bidra till en jämnare social 
rekrytering till studier. Systemet med trygghetsregler innebär att 
studielån även i fortsättningen är förmånligare för den enskilde än 
vanliga banklån.
I bilaga 1 ges ett antal exempel på återbetalningssystemets funktion.
7.6 Låntagare som inte taxeras i Sverige
Regeringens förslag: Låntagare som inte är bosatta i Sverige eller som 
av någon annan anledning inte taxeras för sin huvudsakliga inkomst i 
Sverige skall i princip betala tillbaka studielån enligt samma regler som 
övriga låntagare. Det skall ankomma på regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur inkomsten 
skall beräknas då en sådan låntagare begär nedsättning. 
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Centrala 
studiestödsnämnden (CSN).
Skälen för regeringens förslag: Enligt de nuvarande reglerna skall för 
utomlands bosatta återbetalningen varje år motsvara 1/20 av den totala 
skulden, dock minst 15 % av prisbasbeloppet. Dessa särregler har sin 
grund i att återbetalningen för dessa låntagare inte ansetts kunna knytas 
till inkomst eftersom de som regel inte taxeras i Sverige. För låntagare 
som har stora lån får det till följd att den årliga återbetalningen kan bli 
hög. En annan konsekvens av reglerna är att om låneskulden är över en 
viss nivå (i nuläget ca 140 000 kr) och räntan är högre än 5 % kommer 
lånet aldrig att slutbetalas annat än genom frivillig återbetalning.
Det förekommer att personer är bosatta i Sverige men ändå inte taxeras  
här. Det kan gälla s.k. gränsgångare som är bosatta i Sverige men arbetar 
och taxeras i något nordiskt grannland. Dubbelbeskattningsavtal mellan 
de nordiska länderna finns men det undanröjer inte alla problem. En 
annan grupp utgörs av EU-anställda som bor i Sverige men beskattas 
enligt EU-regler. I det nuvarande återbetalningssystemet ställs i praktiken 
inga krav på återbetalning i dessa fall eftersom 
återbetalningsskyldigheten är knuten till inkomst enligt taxering. 
Situationen kan vara densamma för anställda vid ambassader och i 
internationella organisationer.
De nya föreslagna huvudreglerna för återbetalningen innebär att 
återbetalningen för utomlands bosatta eller för i Sverige bosatta men inte 
taxerade här läggs upp på samma sätt som för i Sverige taxerade 
låntagare. De nuvarande problemen för denna grupp låntagare kommer 
därmed att till stor del undanröjas. Reglerna om nedsättning i det nya 
systemet, innebärande att årsbeloppet bestäms i förhållande  till 
inkomsten, kan däremot inte strikt tillämpas för utlandsboende. På 
samma sätt som i nuvarande återbetalningssystem bör emellertid 
nedsättning kunna medges efter särskild prövning. Regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer bör få föreskriva om vad som 
skall gälla för nedsättning i dessa fall. Inriktningen bör i sådana fall vara 
att de som är bosatta utomlands så långt som möjligt behandlas på 
samma sätt som låntagare med bosättning i Sverige.
7.7 Avskrivning 
7.7.1 Avskrivning av lån för gymnasiala studier
Enligt nuvarande regler kan den som fått studiemedel i form av studielån 
för studier på grundskole- och/eller gymnasieskolenivå och därefter 
studerat och fått sådana lån för studier på eftergymnasial nivå under 
minst tre terminer få hälften av lånet som avser de tidigare gymnasiala 
studierna avskrivet. Syftet är naturligtvis att minska skuldsättningen för 
vuxna som skuldsatt sig för studier på båda nivåerna. För dem som på 
detta sätt får avskrivning motsvarar den sammanlagda subventionen ett 
bidrag baserat på en jämförelsevis hög dagpenning i svux/svuxa-
systemen. Den lånedel som ingår i svux/svuxa-stöden ger inte rätt till 
avskrivning. Under budgetåret 1998 uppgick beloppet i avskrivning av 
gymnasiala lån till ca 290 miljoner kr.
 Regeringens förslag: Avskrivning skall kunna ske av lån som beviljats 
för behörighetsgivande studier på grundskole- och/eller gymnasienivå. I 
sådant fall  skall avskrivning kunna ske med en sjättedel för varje 
avslutade och godkända 40 poäng som kan ingå i en högskoleexamen, 
dock högst upp t.o.m. 120 poäng. 
Regeringen skall kunna förordna om möjligheter till avskrivning också 
efter annan genomförd eftergymnasial yrkesutbildning. 
Avskrivning får inte ske för lån under tid då det högre bidraget 
lämnats.
Utredningens förslag: Studiestödsutredningen föreslår att 
möjligheterna till avskrivning av lån för gymnasiala studier avvecklas. 
Anledningen till det är utredningens förslag om kraftigt höjda bidrag för 
studier på grundskole- och gymnasieskolenivå.
Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds av Centrala 
studiestödsnämnden (CSN). Några få instanser, däribland 
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), avstyrker förslaget. 
Skälen för regeringens förslag: Att ta lån både för studier på 
grundskolenivå och/eller för gymnasial utbildning och sedan för en 
högskoleutbildning medför som regel en mycket stor skuldsättning. 
Dessa studerande är som regel äldre och har därmed också kortare tid för 
återbetalning. Förhoppningar om väsentligt förbättrade lönevillkor infrias 
inte heller alltid. Men det är också många studerande som har en 
otillräcklig särskild behörighet från gymnasieskolan, inte minst sådan 
som erfordras för många naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
En invändning mot subventioner i form av avskrivning är att lånen då 
mindre betraktas som lån och att ett ökat låneutnyttjande belönas. Om 
emellertid målsättningen är dels att också äldre skall kunna skaffa 
gymnasiekompetens och sedan genomgå en högskoleutbildning, dels att 
främja rekryteringen till framför allt naturvetenskapliga och tekniska 
studier är det nödvändigt att lättnader i skuldsättningen medges för 
behörighetsgivande studier. Utredningens förslag om att 
avskrivningsmöjligheten skall avvecklas bör därför inte genomföras. 
Regeringen anser att  det liksom hittills bör finnas möjlighet till 
avskrivning av lån som tagits för grundskole- och gymnasiestudier. 
Sådana möjligheter bidrar till att vuxenstuderande vågar skuldsätta sig 
för studier på denna nivå och är dessutom en mindre kostsam lösning än 
en höjning av bidraget för alla vuxenstuderande. 
Reglerna bör däremot förändras så att de fyller sitt syfte på ett bättre 
sätt än för närvarande. Rimligt är att rätten till avskrivning får gälla 
personer som bedrivit behörighetsgivande studier på grundskole- 
och/eller gymnasienivå och som fått studielån under denna tid. Det s.k. 
basåret som anordnas inom ramen för högskoleutbildning skall räknas till 
sådana studier. Vidare bör rätten till avskrivning kopplas till en  utförd 
prestation. Lämpligt är att avskrivning  sker med en sjättedel av utbetalda 
lån för varje slutförda och godkända 40 poäng som kan ingå i en 
högskoleexamen, dock maximalt 120 poäng. Den som tar en treårig 
högskoleexamen kommer då att få avskrivning med 50 % av det 
ursprungliga lånet, vilket motsvarar vad som gäller i dagens system. Det 
bör vara möjligt för regeringen att förordna om att också annnan slutförd 
eftergymnasial yrkesutbildning skall kunna medföra rätt till avskrivning. 
Den nuvarande möjligheten  till avskrivning av lån som tagits för studier 
i mer yrkesinriktade gymnasiala utbildningar bör avvecklas. Vissa 
övergångsregler bör dock gälla under en tid för dem som räknat med 
avskrivning enligt nuvarande regler. Har det högre bidraget lämnats 
under de gymnasiala studierna blir  skuldsättningen inte så stor att en 
ytterligare subvention i form av avskrivning är motiverad.
Totalt sett kommer omläggningen inte medföra några 
kostnadsökningar. 
7.7.2 Avskrivning av lån på grund av sjukdom
Regeringens förslag: Studielån som den studerande har tagit emot under  
tid då han eller hon varit sjuk skall i vissa fall kunna skrivas av helt eller 
delvis. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall 
få föreskriva om detta. 
 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att reglerna om rätt till 
studiestöd under sjukdom skall ses över i särskild ordning. Bl.a. behöver  
villkoren för den som har delvis nedsatt studieomförmåga behöva 
studeras närmare.
Remissinstanserna: CSN stöder utredningens förslag om en översyn.
Skälen för regeringens förslag: Som sagts under avsnitt 6.2.1 skall 
den nuvarande rätten för studerande att behålla studiestödet under 
sjukdom finnas också i det nya systemet. I sjukföräkringsskyddet ingår 
också möjlighet till reducering av återbetalningsskyldigheten för viss del 
av de lån som tagits emot under sjukperioden. Är sjukperioden längre än 
30 dagar kan lån som avser den resterande delen av sjukperioden skrivas 
av helt eller delvis. Syftet är att den studerande inte skall drabbas av extra 
skuldsättning när studierna försenas på grund av sjukdom. De nuvarande 
reglerna om definition av sjukperiod, anmälan till försäkringskassan 
m.m. bör i princip tillämpas även i fortsättningen. Den av utredningen 
aktualiserade översynen bör ingå som en del i uppföljningen av de 
gällande reglerna. 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få 
bemyndigande att utforma de närmare reglerna för reduktion av 
studieskulden i fall som här avses. 
7.7.3 Avskrivning på grund av ålder, dödsfall m.m.
Enligt nuvarande regler sker avskrivning av kvarvarande skuld det år då 
låntagaren fyller 65 år samt vid dödsfall. I undantagsfall kan också 
avskrivning ske om det finns synnerliga skäl, t.ex. vid varaktigt nedsatt 
betalningsförmåga. Under budgetåret 1998 gjordes avskrivningar på 
grund av dödsfall, ålder och synnerliga skäl med ca 134 miljoner kr i det 
äldre lånesystemet och ca 43 miljoner kr i 1989 års lånesystem. 
Regeringens förslag: Studielån som kvarstår obetalda vid utgången 
av det år låntagaren fyller 67 år skall skrivas av. 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår endast en mindre ändring 
i nuvarande regler. Enligt utredningens mening bör avskrivning på grund 
av ålder ske vid utgången av det år då låntagaren fyller 65 år i stället för 
vid ingången av det året enligt nuvarande regler.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan 
har varit positiva till förslaget. Centrala studiestödsnämnden (CSN) 
uttalar sig för att avskrivning skall ske vid 70 års ålder. Även Sveriges 
Förenade Studentkårer (SFS) anser att man bör höja åldersgränsen för 
avskrivning för dem som lånar efter 45 års ålder. En liknande inställning 
förs fram av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har förslag lagts om 
begränsning av lånemöjligheterna för äldre studerande och en skärpning 
av återbetalningsreglerna. Även om man räknar med att huvuddelen av 
låntagarna därmed kommer att reglera sina lån kan det inte uteslutas att 
avskrivning blir nödvändig i en del fall. Det kan gälla t.ex. den som haft 
lån för studier både på gymnasial och eftergymnasial nivå eller den som 
har återupptagit studier sent i livet. Regeringen anser att kvarstående 
skuld vid utgången av det år då låntagaren fyller 67 år skall skrivas av. 
Ändringen i förhållande till nuläget är rimlig mot bakgrund av att det nya 
ålderspensionssystemet ger möjlighet att skjuta upp pensionsavgången 
något eller några år. De nuvarande reglerna om avskrivning vid dödsfall 
eller annars om det finns synnerliga skäl skall gälla även i det nya 
lånesystemet. Synnerliga skäl skall kunna anses föreligga om låntagaren 
under studietiden fått en skada som uppenbarligen hindrat att 
utbildningen fullföljs. Andra skäl kan vara mer varaktigt nedsatt 
betalningsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp.  
7.8 Samordning med äldre lånesystem –
 övergångsbestämmelser
Ett stort antal låntagare kommer under en relativt lång övergångsperiod 
att betala tillbaka lån både enligt äldre och de föreslagna reglerna. Det är 
viktigt att samordningsregler införs som inte åsidosätter syftet med de 
olika systemen.
Två alternativa återbetalningssätt är givna, nämligen att
a) låntagaren väljer att betala varje lån för sig och
b) låntagaren väljer att föra över äldre lån till det nya systemet med en 
bestämd återbetalningstid.
Man får emellertid utgå från att en del låntagare, särskilt de som har 
sammanlagt stor skuld, kommer att få svårigheter att klara 
återbetalningen enligt något av dessa alternativ. I det nuvarande 
lånesystemet är återbetalningskravet 4 % av inkomsten två år tidigare. I 
det nya systemet skall, om trygghetsreglerna utnyttjas, återbetalningen 
varje år minst uppgå till 5 % resp. 7 % av inkomsten under det aktuella 
året med visst tillägg för förmögenhet.
Regeringen föreslår att följande skall gälla för låntagare som har lån 
både enligt äldre och nya bestämmelser och som inte betalar varje lån för 
sig.
Äldre lån förs över till det nya systemet och en återbetalningstid för 
den totala skulden fastställs. För dessa låntagare skall inkomstgarantin 
utformas med beaktande av dels 4 %- regeln i det tidigare systemet, dels 
reglerna i det nya systemet. Återbetalningkravet bör i dessa fall 
bestämmas till en vägd procentsats beroende på skuldens storlek i 
vardera systemen. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer bör få föreskriva om detta.
De avskrivningsregler som gäller för nuvarande lån och för lån 
beviljade före år 1989 skall tillämpas även efter införande av ett nytt 
lånesystem. Det innebär att vid en samordning av äldre och nya lån skall 
den del av en återstående skuld som avser äldre lån skrivas av vid 65 års 
ålder och den del som avser lån i det föreslagna systemet skrivs av vid 
utgången av det år då den studerande fyller 67 år.
8 Pensionsrätt för studier
Bakgrund
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om ett nytt ålderspensionssystem 
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315) och antog 
därigenom bl.a. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 
(LIP). Huvuddelen av det reformerade ålderspensionssystemet kraft –
 bl.a. intjänande av pensionsrätt – trädde i den 1 januari 1999. Vissa 
andra delar såsom utbetalning av pension träder i kraft först den 1 januari 
2001.
Det reformerade pensionssystemet bygger  på den s.k. 
livsinkomstprincipen som innebär att pensionsrätt i princip 
tillgodoräknas på alla förvärvsinkomster under hela livet fr.o.m. 16 års 
ålder. Förutom  pensionsgrundande inkomster skall även förtidspension, 
vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studiemedel kunna 
grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. I LIP finns reglerat hur 
pensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspension, vård av små barn och 
plikttjänstgöring. Pensionsrätten beräknas då efter ett fiktivt belopp, s.k. 
pensionsgrundande belopp.
Studiestödsutredningen hade enligt direktiven (dir. 1994:148) i 
uppdrag  att med utgångspunkt i att bidraget i studiemedlen avsågs bli 
beskattat föreslå en procentsats för uppräkningen av bidraget. 
Utredningen redovisade i en särskild skrivelse nivåer för beskattade 
bidrag, men uttalade sig samtidigt för att bidragen i det nya systemet 
skulle vara obeskattade.
I prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. gjorde 
regeringen den bedömningen att pensionsrätt för studier med studiemedel 
skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade 
pensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen 
av pensionsrätt för studier med studiemedel skulle dock behandlas i 
samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
Pensionsgrundande studier
Regeringens förslag: Studier då den studerande uppbär studiemedel  
skall under vissa förutsättningar ge pensionsrätt i det reformerade 
ålderspensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: Grundläggande för uppbyggnaden av 
det reformerade pensionssystemet är livsinkomstprincipen. Den innebär 
att pensionsrätt i princip tillgodoräknas på alla förvärvsinkomster under 
hela livet fr.o.m. 16 års ålder. Av bl.a. fördelningsmässiga skäl har 
pensionssystemet kompletterats med inslag som innebär att pensionsrätt 
kan tillgodoräknas även på andra grunder än bara på förvärvsinkomster. I 
det reformerade systemet garanteras således ett tillfredsställande 
pensionsskydd t.ex. vid sjukdom och arbetslöshet. I prop. 1997/98:151 
slog regeringen fast att pensionsrätt även skall kunna tillgodoräknas för 
studier med studiemedel. Denna ståndpunkt, som också godkändes av 
riksdagen, finner regeringen inte någon anledning att frångå.
Vid vissa former av vuxenutbildning liksom vid 
arbetsmarknadsutbildning utges i dag ersättningar som är 
pensionsgrundande. Ersättningen genererar pensionsrätt även i det 
reformerade pensionssystemet. Någon motsvarande ersättning utges inte 
för personer som studerar med stöd från studiemedelssystemet. Detta har 
knappast haft någon praktisk betydelse i ATP-systemet eftersom 
pensionen i det systemet baserat sig på de 15 bästa inkomståren (den s.k 
15/30-regeln). I det reformerade systemet finns inte någon motsvarighet 
till 15/30-regeln. 
Beräkning av pensionsgrundande belopp 
Regeringens förslag: En studerande som uppbär studiemedel enligt 4 
kap. studiestödslagen (1973:349) skall tillgodoräknas ett 
pensionsgrundande belopp fr.o.m. den 1 januari 2001. Fr.o.m. den 1 juli 
2001 skall ett pensionsgrundande belopp tillgodoräknas enligt 3 kap. i 
den föreslagna studiestödslagen. Detta belopp skall för året motsvara 
138 % av det studiebidrag som den studerande under året har uppburit.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för studier skall 
påverka storleken på den pension som faktiskt skall betalas ut, skall 
krävas att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den mån sådana 
belopp tillsammans med  pensionsgrundande inkomst inte överstiger en 
viss nivå, det s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket motsvarar 7,5 
inkomstbasbelopp. Om pensionsgrundande belopp för studier 
tillsammans med andra pensionsgrundande belopp och den fastställda 
pensionsgrundande inkomsten skulle komma att överstiga 
intjänandetaket skall avräkning i första hand göras på pensionsgrundande 
belopp för studier.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med riksdagsbeslutet har 
arbetet med att finna en teknisk lösning för hur pensionsrätt för studier 
skall tillgodoräknas bedrivits i samband med beredningen av 
reformeringen av studiestödssystemet. Utgångspunkten i detta arbete har 
varit att pensionsrätten skulle knytas till studiemedlens bidragsdel som 
därmed skulle bli pensionsgrundande. En alternativ teknisk lösning har 
varit att  studiebidraget skulle göras skattepliktigt samt höjas och 
anpassas så att den studerandes nettoinkomst inte sänks på grund av den 
beskattning eller det uttag av egenavgifter som skulle ske. Bl.a. 
administrativa skäl talar emellertid mot att ett beskattat studiebidrag 
införs. Regeringen har därför frångått den ursprungliga tanken om en 
skattläggning av bidraget och föreslår att studiebidraget även i 
fortsättningen utges som en obeskattad förmån. 
Med det obeskattade studiebidraget som utgångspunkt har de nu 
föreslagna bestämmelserna för pensionsrätt för studier utformats på ett 
sådant sätt att det individuella pensionsutfallet i princip blir det samma 
som med den nyss nämnda lösningen för ett system med beskattat 
studiebidrag. Detta uppnås om det pensionsgrundande belopp som skall 
tillgodoräknas motsvarar det belopp som skulle ha utgetts om 
studiebidraget hade räknats som pensionsgrundande inkomst. 
Pensionsgrundande belopp för studier grundat på utbetalade studiebidrag 
kan således ses som en fiktiv inkomst på motsvarande sätt som 
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och för åren med små 
barn. 
Regeringen föreslår att ett pensionsgrundande belopp skall 
tillgodoräknas för den studerande som uppbär studiemedel fr.o.m. den 1 
januari 2001. Pensionsgrundande belopp för ett år skall beräknas som 
138 % av det studiebidrag som den studerande har uppburit under året. 
Därvid har beaktats antagen genomsnittlig sidoinkomst för 
studerandekollektivet samt skattereglernas påverkan.
Avsikten med pensionsgrundande belopp för studier är densamma som 
för barnår och plikttjänstgöring, dvs. att den enskilde i 
pensionshänseende skall kompenseras för att han eller hon helt eller 
delvis avstått från förvärvsarbete och därigenom inte kunnat tjäna in 
pensionsrätt. Vad gäller barnår och plikttjänstgöring har det därför 
ansetts som rimligt att den försäkrade har haft viss anknytning till 
arbetsmarknaden för att pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas. För att 
barnår eller tiden för plikttjänstgöring skall påverka storleken på den 
pension som faktiskt skall betalas ut krävs således att det s.k. 
förvärvsvillkoret är uppfyllt senast det år då den försäkrade fyller 70 år. 
Förvärvsvillkoret är uppfyllt när det för den försäkrade har fastställts 
pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av fem år uppgår till 
minst två inkomstbasbelopp (för år före år 2001 avses två förhöjda 
prisbasbelopp). Eftersom den principiella innebörden av pensionsrätt för 
studier är densamma som gäller för barnår och plikttjänstgöring föreslår 
regeringen att förvärvsvillkoret även skall gälla för pensionsrätt vid 
studier.
Från och med år 2001 gäller att den del av pensionsgrundande belopp 
och inkomster som överstiger det s.k. intjänandetaket om 7,5 
inkomstbasbelopp inte beaktas när pensionsrätt fastställs. Inkomster som 
under ett år överstiger den nämnda nivån ger således inte något tillskott i 
pensionshänseende. Pensionsgrundande belopp skall därför fastställas 
endast i den mån sådana belopp tillsammans med den enskildes 
pensionsgrundande inkomst inte överstiger intjänandetaket. Regeringen 
föreslår att om pensionsgrundande belopp för studier tillsammans med 
andra pensionsgrundande belopp och den fastställda pensionsgrundande 
inkomsten skulle komma att överstiga intjänandetaket skall avräkning i 
första hand göras på pensionsgrundande belopp för studier.
Pensionsrätt för förfluten tid
Regeringens förslag: Pensionsrätt för studier med studiemedel skall 
tillgodoräknas för åren 1995–2000. Ett pensionsgrundande belopp skall 
beräknas för varje år som den studerande uppburit studiebidrag enligt 4 
kap. studiestödslagen (1973:349). Detta belopp skall utgöra 138 % av 
utbetalt studiebidrag resp. år.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1997/98:151 bedömde 
regeringen att pensionsrätt för studier även skulle kunna tillgodoräknas i 
viss utsträckning för förfluten tid, dock inte för tiden före år 1995. 
Riksdagen godkände detta ställningstagande. Regeringen finner inte skäl  
att nu göra en annan bedömning i denna fråga. 
Regeringen föreslår således att pensionsrätt skall beräknas även för 
studier som avser åren 1995–2000. Det pensionsgrundande beloppet skall 
grundas på studiebidrag som den studerande uppburit för respektive år 
enligt 4 kap. studiestödslagen (1973:349). Den tekniska lösningen skall 
därvid vara densamma som den som skall gälla för studiebidrag som 
uppburits enligt det nya studiemedelssystemet. 
På grundval av uppgifter från Centrala studiestödsnämnden (CSN) 
skall således det pensionsgrundande beloppet fastställas med ett belopp 
som motsvarar 138 % av studiebidraget för aktuellt år. Såväl 
förvärvsvillkoret som intjänandetaket skall beaktas vid fastställandet.
Positiva effekter för de studerande
Regeringen har i det föregående föreslagit att stödformerna svux och 
svuxa skall avvecklas i samband med införandet av det nya samordnade 
studiemedelssystemet. Det innebär att utbetalning av beskattade och 
pensionsgrundande bidrag enligt dessa regler kommer att ske endast 
övergångsvis. Bidragen i det nya studiemedelssystemet kommer att vara 
obeskattade för alla studerande, men ändå som nämnts ge pensionsrätt.
Pensionsrätten i det nya ålderpensionssystemet finansieras genom 
avgifter. På pensiongrundande inkomst betalas avgifter både av den 
enskilde och arbetsgivaren eller i vissa fall av staten. När pensionsrätt 
tillgodoräknas genom fastställande av ett pensionsgrundande belopp 
svarar staten för hela  kostnaden för avgiften, nämligen 18,5 % på det 
pensionsgrundande beloppet. Att de studerande på detta sätt inte behöver 
betala egenavgifter ger dem ett faktiskt ekonomiskt tillskott. I jämförelse 
med de föreslagna bidragsandelarna på 34,5 % respektive 82 % skulle 
bortfallet av egenavgifter i praktiken innebära ytterligare bidrag så att 
bidragsandelarna skulle kunna anses motsvara ca 38 % respektive 90 %. 
Även för pensionsgrundande belopp som fastställs för tiden fr.o.m. år 
1995 till dess att det nya studiemedelssystemet träder i kraft skall 
kostnaderna för avgifter regleras över statsbudgeten. 
9 Övriga frågor
9.1 Stöd för studier av mindre omfattning 
 Bakgrund
Studiestöden för kortare studier kom till i samband med 
vuxenutbildningsreformen år 1975. Reformen innebar en omfattande 
utbyggnad av vuxenutbildningen och studiestöd infördes både för längre 
och kortare studier. Studiestödet för kortare studier var avsett främst för 
personer med kort tidigare utbildning och pressade arbetsförhållanden 
som inte hade möjlighet att bedriva studier på fritiden. Genom att ge 
ersättning för inkomstbortfall skapades en möjlighet att utnyttja den 
lagstadgade rätten till ledighet för utbildning. Avsikten var att via 
uppsökande verksamhet på arbetsplatser rekrytera personer från 
utbildningsmässigt eftersatta grupper till cirkelstudier eller andra kortare 
studier och därigenom skapa intresse och förutsättningar för en fortsatt 
längre kompetensgivande utbildning.
Korttidsstudiestöd kan lämnas till arbetstagare som deltar i 
statsbidragsberättigade studiecirklar, kurser i komvux, folkhögskolor, 
statens skolor för vuxna (SSV) och Samernas folkhögskola. Endast 
kurser i svenska, engelska och matematik på grundskole- och 
gymnasieskolenivå, kurser i samhällskunskap som motsvarar moment 
som ingår i den komunala vuxenutbildningen samt s.k. handikappkurser 
ger rätt till stöd. Korttidsstudiestöd ersätter förlorad arbetsförtjänst och 
uppgår till 75 kr per timme. Bidraget är skattepliktigt och 
pensionsgrundande. 
Internatbidrag är en kostnadsersättning som kan sökas för sig eller 
kombineras med korttidsstudiestöd. Internatbidrag kan lämnas till 
studerande vid SSV, folkhögskolor och Samernas folkhögskola för ovan 
nämnda studier. Utbildningen får högst vara 14 dagar. Ersättningen, som 
är 327 kr per dygn, skall bidra till att finansiera kostnader för resa, kost 
och logi. Stödet kan lämnas både till arbetstagare och icke arbetstagare. 
Korttidsstudiestöd och internatbidrag kan sökas av enskilda personer 
eller kollektivt av fackliga organisationer och handikapporganisationer.
Timersättning kan lämnas till studerande i vuxenutbildning för 
psykiskt utvecklingsstörda (särvux). Dessa studerandes behov av 
ekonomiskt stöd tillgodoses normalt på annat sätt än genom studiestöd. 
Men de elever som förlorar arbetsinkomst kan få timersättning. 
Ersättningen, 75 kr per timme, är skattepliktig inkomst och 
pensionsgrundande.
 Nuläget
Samhällets behov av mer välutbildad arbetskraft har vuxit starkt och det 
kärva arbetsmarknadsläget under de senaste  åren har lett till en kraftig 
utbyggnad av den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningen. 
Kunskapslyftet, den nu pågående satsningen med vuxenutbildning, är den 
största och mest omfattande åtgärden för att höja kunskaps- och 
utbildningsnivån för vuxna i Sverige. Samtidigt med utbyggnaden av 
vuxenutbildningen har de studerandes möjligheter till studiefinansiering 
ökat. Befintliga stödformer har tillförts ökade resurser och ett nytt 
förmånligt studiestöd, särskilt utbildningsbidrag, har införts. Parallellt 
med utvecklingen inom bl.a. komvux och de ökade 
studiestödsmöjligheterna har intresset för enstaka kurser och kortare 
utbildning avtagit. Behovet av att skapa effektiva utbildningssystem med 
hjälp av ny teknik har också ökat och bl.a. distansundervisningen på både 
gymnasieskole- och högskolenivå har vuxit sig starkare. 
Distansutbildningskommittén (DUKOM) lämnade i sitt slutbetänkande i 
juni 1998 förslag till en strategi för att främja utvecklingen av 
distansutbildning ytterligare.
Resurserna för korttidsstöd och internatbidrag har under flera år 
tidigare inte utnyttjats till fullo och tillgängliga medel har gradvis skurits 
ned. Antalet personer med korttidsstudiestöd och internatbidrag uppgick 
under år 1998 till ca 6 000, vilket innebar en minskning med ca 40 % 
jämfört med år 1997. Under år 1998 betalades totalt 33,3 miljoner kr ut i 
korttidsstudiestöd och internatbidrag. 
Efter det att riksdagen beslutade om borttagande av timersättning till 
deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi) fr.o.m. budgetåret 
1998 lämnas timersättning som nämnts endast till särvuxelever. Statligt 
stöd till unga och vuxna handikappade och deras familjer lämnas i olika 
former och hanteras av skilda myndigheter och organisationer. Statliga 
och kommunala bidrag såsom sjukbidrag, förtidspension, 
handikappersättning, socialbidrag lämnas som regel under den tid eleven 
studerar. Eftersom timersättningen endast lämnas till elever som förlorar 
arbetsinkomst eller ersättning från arbetslöshetskassan är det bara en 
mindre del (ca 5 %) av eleverna som får stödet, knappt 250 personer 
under år 1998.
Regeringens förslag: Syftet med korttidsstudiestöd och internatbidrag 
skall tillgodoses i andra former. Dessa stödformer skall inte längre 
regleras i studiestödslagen. Resurser motsvarande vad som för 
närvarande avsätts för dessa stöd skall i stället anvisas som statsbidrag  
till fackliga organisationer och handikapporganisationer för i princip 
samma utbildning som nu. 
Stöd i form av timersättning skall inte längre lämnas.
Utredningens förslag: Utredningen lämnar inga förslag till 
förändringar av studiestöden för kortare studier med hänvisning till det 
pågående arbetet inom Kunskapslyftskommittén (dir. 1995:67). 
Utredningen ifrågasatte dock om timersättningen skall finnas kvar som 
särskild stödform om den bara ges till studerande i särvux.
Remissinstanserna: Frågan har inte kommenterats.
Skälen för regeringens förslag: Korttidsstudiestöd, internatbidrag och 
timersättning har numera en begränsad omfattning och stöden har delvis 
förlorat sin rekryteringskraft till förmån för den längre sammanhängande 
vuxenutbildningen. Förhållandena både inom utbildningsområdet och på 
arbetsmarknaden är nu annorlunda än när stöden infördes. 
Studiestödsutredningen ansåg att det var lämpligt att avvakta 
Kunskapslyftskommitténs arbete och lämnade därför inga förslag till 
förändringar av studiestöden för kortare studier. Utredningen ifrågasatte 
dock om timersättningen borde finnas kvar som särskild stödform om 
den bara ges till ett fåtal studerande i särvux.
Kunskapslyftskommittén skall vara verksam till den 1 mars 2000 och 
rapporterar årligen till regeringen. Kommittén har bl.a. efterlyst en 
reformering av nuvarande studiestödssystem och framhållit att  
ansvarsfördelningen mellan stat, individ och arbetsmarknadens parter kan 
behöva ändras. Frågan om ansvarsfördelningen mellan det offentliga, 
individen och arbetslivet har kommittén dock skjutit fram tills 
erfarenheterna av den femåriga satsningen på kunskapslyftet gett mer 
underlag för ställningstagande. Kommittén har också i uppdrag att utreda 
situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av 
vuxenutbildning.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) har gjort en utvärdering av 
studiestöd för studier i mindre omfattning (Rapport 1998:4). CSN menar 
att korttidsstudiestödet och internatbidraget  bör avvecklas bl.a. eftersom 
de inte bedöms fylla målet att rekrytera till längre kompetensgivande 
studier. Stöd till handikapprörelsen, folkbildning och 
fackföreningsrörelse bör ges i andra former enligt myndighetens 
bedömning. CSN anser inte heller att det är rimligt att ha kvar 
timersättningen för särvux eftersom stödet har så liten omfattning. De 
olika regelverken föranleder stora administrativa kostnader för CSN 
eftersom systemet bygger på att registerunderlag, närvarorapporter och 
arbetsgivarintyg skall inhämtas och granskas. Även för 
utbildningsanordnarna är systemet betungande. Den särskilda utredare 
som tillkallades i slutet av år 1997 för att göra en översyn av CSN:s 
organisation och resursbehov för administrationen av myndigheten m.m. 
framhåller i sin slutrapport CSN – En myndighet i ständig förändring 
(SOU 1998:131) att det är angeläget att regelsystemet förenklas. 
Utredningen stöder myndighetens uppfattning vad gäller 
korttidsstudiestöd och internatbidrag. Detsamma gäller timersättningen. 
Regeringen konstaterar mot bakgrund av ovanstående att dagens 
system med särskilda studiestödsformer för kortare studier behöver 
förändras. Stöden har givetvis betydelse för handikapp- och 
fackföreningsrörelser som kollektivt kan ansöka om stöd för fördelning 
bland sina medlemmar. Korttidsstudiestöd används t.ex. i viss 
utsträckning för facklig grundutbildning. Regeringen anser emellertid att 
syftet med här aktuella stöd skall tillgodoses i andra former. De 
nuvarande reglerna skall avvecklas. Motsvarande resurser skall  avsättas 
som statsbidrag  till fackliga organisationer och handikapporganisationer 
för i princip samma utbildning som nu. Regeringen avser att återkomma 
angående de närmare detaljerna kring detta. 
Den föreslagna åtgärden innebär att de nuvarande studiestöden 
korttidsstudiestöd och internatbidrag kan avvecklas. Studiestödssystemet 
kommer därmed att renodlas och förenklas. Eftersom antalet personer 
som får timersättning är så litet bör som studiestödsutredningen föreslår 
även detta stöd avvecklas. 
9.2 Ansökan om studiemedel m.m.
Regeringens bedömning: Ansökan om studiemedel bör i princip kunna 
göras när som helst under året. Studiestöd bör få beviljas för högst ett år i 
taget och retroaktivt för högst fyra veckor efter ansökans ingivande. 
Utbetalning bör göras förskottsvis varje månad. 
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens 
bedömning.
Remissinstanserna: Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillstyrker 
utredningens åsikt. Frågan har inte berörts av andra remissinstanser.
Skälen för regeringens bedömning: I nuvarande system gäller olika 
bestämmelser för när studiemedel, svux och svuxa kan sökas och för hur 
lång tid stöden kan beviljas. För det nya samordnade studiestödet är det 
väsentligt att reglerna är enhetliga och att ansökningsförfarandet blir så 
flexibelt som möjligt. Därför bör den studerande kunna ansöka om 
studiestöd i princip när som helst under året. 
Att söka studiestöd bör vara ett naturligt led i planeringen av studierna. 
Den nuvarande möjligheten att söka och beviljas studiestöd för större 
delen av en redan passerad termin finns det knappast motiv för att 
behålla. En tid om fyra veckor bakåt från det att ansökan kommit in får 
anses vara en rimlig tid. 
Studiestödet bör som nu kunna beviljas för högst ett år åt gången. 
Utbetalning bör, på samma sätt som i dagens studiemedel, ske månadsvis 
i förskott. 
9.3 Rätt att överklaga beslut – överklagandenämnd
Regeringens förslag: Beslut i ärenden om tilldelning eller återkrav av 
studiestöd skall kunna överklagas. En särskild överklagandenämnd skall 
inrättas för detta ändamål. Nämndens ordförande skall vara eller ha varit 
ordinarie domare. Nämndens beslut med anledning av ett överklagande 
dit skall inte få överklagas.
Beslut i ärenden om återbetalning av studielån skall som hittills få 
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med 
regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i stort positiva till 
utredningens förslag. Kammarrätten i Sundsvall förordar dock att 
ärenden om återkrav skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 
Uppsala universitet anser att det inte finns tillräckligt starka skäl att 
inrätta en ny överklagandenämnd, utan förordar att 
Överklagandenämnden för högskolan eller Skolväsendets 
överklagandenämnd anlitas för respektive ärendegrupper.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser får 
beslut av CSN i ärenden som rör tilldelning resp. återkrav av studiestöd 
inte överklagas. Däremot kan den studerande begära att beslutet 
omprövas. Det innebär att ett beslut som fattats på regional nivå kan 
omprövas av CSN:s huvudkontor (9 § förordningen [1996:502] med 
instruktion för Centrala studiestödsnämnden (CSN). CSN:s beslut i 
ärenden om återbetalning av studielån får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol (8 kap. 25 § studiestödslagen [1973:349]). 
Beslut om tilldelning och återkrav av studiestöd är av stor betydelse för 
den enskilde studenten. Regeringen anser därför, i likhet med 
utredningen, att det från rättssäkerhetssynpunkt är otillfredsställande att 
dessa beslut inte får överklagas. Även övriga skäl som utredningen anfört 
– EG-rättens krav på överprövning, liksom den osäkerhet som råder vid 
tolkningen av artikel 6 i europakonventionen och vad som sägs om rätt 
till opartisk prövning av ”civila rättigheter och skyldigheter”, talar för att 
en överklaganderätt bör införas. Regeringen anser därför att en rätt att 
överklaga beslut i tilldelnings- och återkravsärenden bör införas.
Regeringen delar även utredningens uppfattning att en särskild 
överklagandenämnd bör inrättas för den prövningen av tilldelning och 
återkrav av studiestöd. De ärenden som skall överprövas kommer 
genomgående att kräva en förhållandevis skyndsam behandling. Det är 
därför mest ändamålsenligt att ärendena handläggs av en särskild nämnd. 
Därigenom blir det också möjligt att ge överklagandenämnden en 
sammansättning som är särskilt anpassad efter den typ av ärenden som 
prövningen skall avse. En särskild nämnd är därför mer lämplig än de 
allmänna förvaltningsdomstolarna.
Kammarrätten i Sundsvall har i sitt remissvar framfört att ärenden om 
återkrav bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vid bedömning 
av ett ärende om återkrav tillämpas samma regler som vid tilldelning av 
studiestöd. Regeringen anser därför att det är mest lämpligt att även 
ärenden om återkrav överklagas till den särskilda överklagandenämnden. 
Den särskilda nämnden bör bestå av en ordförande som är eller har 
varit ordinarie domare. I övrigt bör nämnden bestå av jurister och av 
personer med särskild insikt i studerandes förhållanden samt med 
särskild sakkunskap om utbildningsväsendet. Samtliga ledamöter bör 
utses av regeringen. 
Nämndens beslut med anledning av ett överklagande dit bör inte få 
överklagas. 
Vad gäller beslut om återbetalning av studielån bör dessa även i 
fortsättningen få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
10 Administrationen av det nya systemet 
Regeringens förslag: Studiestödsadminstrationen skall även i 
fortsättningen vara en statlig myndighetsuppgift och handhas av Centrala 
studiestödsnämnden (CSN).
Skälen för regeringens förslag: De huvudsakliga uppgifterna för 
studiestödsadministrationen är att bevilja studiestöd i form av bidrag och 
lån samt att handha återbetalningsverksamheten i fråga om lån. Båda 
huvuduppgifterna är förenade med informationsverksamhet och 
deltagande i den statliga budgetprocessen samt ett omfattande tekniskt 
samarbete med andra myndigheter.  De olika former av subventioner som 
systemet innehåller, som bidrag, lindring av återbetalning och 
avskrivning, fordrar beslut i fråga om tillämpning av statliga regler. 
Studiestödsadministrationen och den samlade bevakningen av 
verksamhetsområdet handhas av en central myndighet, Centrala 
studiestödsnämnden (CSN). Myndigheten har en organisation med 
huvudkontoret i Sundsvall och ett antal regionala kontor i andra delar av 
landet. Genom att all studiestödsadministration hanteras av en myndighet 
skapas förutsättningar för en likformig och rättvis tillämpning samt för 
hög kostnadseffektivitet. Genom likformighet i fråga om hantering och 
information och genom att studiestödsadministrationen är skild från 
utbildningsadministrationen stärks den studerandes självständighet i 
fråga om val av utbildning och studieort. 
Regeringen anser att den nuvarande formen för administration av 
studiestödet är den mest ändamålsenliga. Några förändringar i detta 
avseende är därför inte aktuella.
CSN:s verksamhet har på senare tid varit förenad med vissa problem 
när det gäller tillgänglighet för allmänheten, handläggningstider m.m. 
Dessa problem har varit förknippade med den mycket snabba 
expansionen av utbildningsväsendet och särskilt den relativt 
komplicerade handläggningen av vuxenstudiestödet i samband med 
kunskapslyftet. Situationen har dock förbättrats efter hand. Regeringen 
anser att problemen måste anses vara av övergående natur men avser att 
särskilt följa frågan.
Det reformerade studiestödssystemet kommer på sikt att medföra 
förenklingar för CSN. Under en övergångstid när nya system måste 
införas och parallella system behöver tillämpas kommer administrationen 
att vara extra belastad.
11 Kostnadsberäkningar – anslagsfrågor
Den studiestödsreform som regeringen föreslår medför att statens utgifter 
kommer att öka främst till följd av de höjda bidragsandelarna och det 
höjda fribeloppet. Pensionsreformen medför ökade kostnader för 
studiestödet genom att studiemedlens bidragsdel blir pensionsgrundande. 
På lång sikt minskar kostnaderna till följd av att den snabbare 
återbetalningen inom det nya lånesystemet leder till att kostnaderna för 
avskrivningar sjunker i framtiden från ca 4–6 miljarder per år i nuvärde 
till mindre än 1 miljard kr. 
Med de dimensioneringstal regeringen räknar med  kommer 
merkostnaden för de höjda bidragen på helårsbas i prisnivån för år 2001 
att bli 2,1 miljarder kr exklusive pensionsavgifter. Regeringen har därvid 
för helår räknat med 482 100 studerande inom delsystemet med det 
generella bidraget, varav 108 200 inom vuxenutbildningen. Som tidigare 
anförts bör ställningstagande till den närmare dimensioneringen av det 
högre bidraget fattas i samband med att riksdagen tar ställning till de 
ekonomiska ramarna för åren 2001–2003. I denna proposition har det 
högre bidraget beräknats omfatta 71 100 studerande, vilket 
erfarenhetsmässigt är en rimlig långsiktig nivå.
Merkostnaden för att höja fribeloppet till 2,5 prisbasbelopp beräknas 
till 207 miljoner kr exklusive pensionsavgifter.
Av standardförbättringen beträffande bidragen räknar regeringen med 
att ca 0,9 miljarder kr kommer studerande i vuxenutbildning till del och 
att ca 1,2 miljarder kr tillfaller studerande i högskoleutbildning och 
annan eftergymnasial utbildning.
Fribeloppshöjningen medför förbättringar för alla studerande på 
eftergymnasial nivå med studiemedel. För studerande som får svux eller 
svuxa (71 100 personer) finns inga regler om fribelopp. För 
vuxenstuderande på grundskole- och gymnasial nivå som har studiemdel 
i nuvarande system (108 200 personer) gäller dock regler om fribelopp 
för egen inkomst. För huvuddelen av de vuxenstuderande innebär det nya 
systemet således en förbättring.
Regeringen räknar med att den sammanlagda reformkostnaden om ca 
2,3 miljarder kr på helårsbasis ryms inom tillgängliga medel.
De kostnader som är förenade med att studiemedlens bidragsdel blir 
pensionsgrundande (avsnitt 8) uppgår till ca 1,8 miljarder kr.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågorna i kommande 
budgetarbete
12 Författningskommentar
12.1 Förslaget till ny studiestödslag
Lagen är ny och träder i stället för studiestödslagen (1973:349). I och 
med den nya studiestödslagens ikraftträdande upphävs också lagen 
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Av första stycket framgår att studiestöd enligt den nya studiestödslagen 
kan lämnas i två olika former, nämligen som studiehjälp och som 
studiemedel. Studiehjälpen i den nya lagen motsvarar studiehjälpen 
enligt 1973 års studiestödslag. Studiemedel kan lämnas till studerande på 
såväl grundskole- och gymnasieskolenivå som högskole- och annan 
eftergymnasial nivå.
De tidigare formerna av studiestöd – korttidsstudiestöd, internatbidrag 
och särskilt vuxenstudiestöd – som regleras i 1973 års studiestödslag har 
tagits bort. Detta gäller även särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, som 
regleras i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
2 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § första stycket i 1973 års studiestödslag.
3 §
Flera bestämmelser i den nya lagen innehåller en koppling till 
prisbasbeloppet. I denna paragraf definieras prisbasbeloppet genom en 
hänvisning till lagen om allmän försäkring. Paragrafen motsvarar med 
vissa redaktionella ändringar 1 kap. 7 § i 1973 år studiestödslag.
4 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i 1973 års studiestödslag.
2 kap. Studiehjälp
Bestämmelserna i kapitlet motsvarar i allt väsentligt 3 kap. i 1973 års 
studiestödslag. En språklig bearbetning av bestämmelserna har gjorts. 
Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts i konsekvens med 
utformningen av 3 kap. om studiemedel i den nya lagen.
1 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § i 1973 års studiestödslag.
2 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § första stycket och 12 § i 1973 års 
studiestödslag.
3 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § andra stycket och 3 § i 1973 års 
studiestödslag.
4 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § i 1973 års studiestödslag.
5 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i 1973 års studiestödslag.
6 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § i 1973 års studiestödslag.
7 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 6, 11 och 13 §§ i 1973 års studiestödslag.
8 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 24 § första stycket i 1973 års studiestödslag.
9 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 22 § i 1973 års studiestödslag.
10 §
I första stycket anges att regeringen får föreskriva att studiehjälp får 
lämnas för tid då den studerande är sjuk. I 1973 års studiestödslag finns 
bestämmelser om studiehjälp under sjukdom i 3 kap. 15 och 16 §§. Enligt 
den nya lagen skall de närmare förutsättningarna för studiehjälp under 
sjukdom framgå av föreskrifter utfärdade av regeringen i stället för 
genom lag.
Andra stycket motsvarar 3 kap. 31 § i 1973 års studiestödslag.
11 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 29 § i 1973 års studiestödslag.
12 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 2 b § i 1973 års studiestödslag.
13 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 a § i 1973 års studiestödslag.
14 §
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av 
bestämmelserna om studiehjälp. Motsvarande bestämmelser fanns i 1973 
års lag i ett flertal paragrafer men har i den nya lagen alltså samlats i en 
enda paragraf.
3 kap. Studiemedel
1 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § i 1973 års studiestödslag.
2 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 1 och 2 §§ i 1973 års 
studiestödslag.
Vad gäller sådan utbildning som avses i 2 kap. 2 § innebär andra 
stycket att regeringen får bestämma att studiemedel i vissa fall får lämnas 
för sådan utbildning före det andra kalenderhalvåret det år då den 
studerande fyller 20 år. Förslaget har behandlats närmare i avsnitt 6.5.
3 §
I paragrafen anges att studiemedel får lämnas längst till och med det 
kalenderår då den studerande fyller 50 år. Regeringen får dock föreskriva 
att studiemedel i form av studiebidrag skall kunna lämnas även för tid 
därefter. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.
4 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i 1973 års studiestödslag. Vissa 
språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
5 §
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 5 och 10 §§ i 1973 års studiestödslag. 
I första stycket anges att studiemedel lämnas för varje vecka då den 
studerande bedriver studier. Den minsta studietid som krävs är dock tre 
veckor. Förslaget behandlas närmare under avsnitt 6.2.1 och 6.2.3.
6 och 7 §§
Paragraferna motsvarar 4 kap. 6 och 7 §§ i 1973 års studiestödslag. 
Språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om den längsta tid som studiemedel 
får lämnas för studier på olika utbildningsnivåer. Det antal veckor som 
anges förutsätter studier på heltid medan deltidsstudier regleras i 10 §. 
Vissa regler som begränsar rätten till studielån finns i 9 §.
Enligt fjärde stycket får studiemedel i undantagsfall lämnas under 
längre tid än vad som följer av de tre första styckena i paragrafen. 
Undantagsregeln skall kunna tillämpas vid förlängd studietid på grund av 
funktionshinder eller när det annars föreligger speciella omständigheter.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.2.
9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att rätten till studiemedel i form 
av studielån begränsas när den studerande uppnår en viss ålder. 
Begränsningsreglerna skall tillämpas från och med det kalenderår då den 
studerande fyller 41 år. Studielån får då lämnas under sammanlagt högst 
det antal veckor som anges för respektive ålder. I antalet veckor skall 
räknas in de veckor som den studerande tidigare har haft studielån. 
Studielån kan beviljas under hela det antalet veckor som anges i 
paragrafen endast under förutsättning att studierna bedrivs i en följd, dvs. 
sammanhängande. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer får föreskriva om vad som skall anses vara en 
sammanhängande period. Skälen för förslaget har behandlats i avsnitt 
6.3.
Tillämpningen av bestämmelsen kan exemplifieras på följande sätt. I 
båda exemplen är utgångspunkten att ett tillräckligt antal 
studiemedelsveckor finns kvar att utnyttja enligt 8 §. Exempel 1: En 
person som fyller 47 år under året har tidigare tagit emot studielån för en 
tvåårig utbildning (80 veckor). Han har nu för avsikt att komplettera sin 
tidigare utbildning med en ny utbildning som omfattar 40 veckors 
studier. Vid 47 års ålder får studielån beviljas i totalt 100 veckor. 
Studielån kan i detta fall endast beviljas för 20 veckors studier. Som 
framgår av åldersreglerna i 3 § får dock studiebidrag beviljas för hela 
utbildningstiden om 40 veckor. Exempel 2: En person som fyller 44 år, 
och tidigare inte har tagit emot studielån, har för avsikt att påbörja en 
högskoleutbildning om 160 poäng. Enligt paragrafen får studielån 
beviljas i högst 160 veckor vid 44 års ålder. Under förutsättning att den 
studerande bedriver studierna under en sammanhängande tidsperiod, dvs. 
utan längre avbrott, kan hon få studielån för hela utbildningstiden. Om 
den studerande ansöker om nya studielån efter en tid utan studielån skall 
rätten till fortsatta lån bedömas med beaktande av den studerandes ålder 
vid den nya studiemedelsperiodens början. Fyller hon exempelvis 49 år, 
får studielån lämnas för högst 60 veckor. Härifrån avräknas hennes 
tidigare studieperiod med studielån. Om fullt antal veckor redan har 
utnyttjats får endast studiebidrag lämnas för resterande utbildningstid. Av 
3 § framgår dock att studiemedel får lämnas längst till och med det 
kalenderår då den studerande fyller 50 år. Detta gäller även i fråga om 
studiebidrag, om inte regeringen föreskriver någonting annat.
10 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om längsta tid för studiemedel vid 
studier på deltid. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.2.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om det totalbelopp (studiebidrag 
plus generella studielån – dvs. utan ett eventuellt tilläggslån) som lämnas 
för varje vecka då den studerande har rätt till studiemedel. Beloppet 
bestäms alltefter omfattningen av de studier som bedrivs. Totalbeloppet 
är olika stort om studierna bedrivs på heltid, på minst 75 procent men 
mindre än 100 procent eller på minst 50 procent men mindre än 75 
procent av heltid.
Av andra stycket framgår att ytterligare lånebelopp kan lämnas i form 
av tilläggslån enligt 14 och 15 §§. Vidare framgår att 
studiemedelsbeloppet kan reduceras enligt bestämmelserna om 
inkomstprövning.
Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.1.
12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur stort studiebidraget är, dvs. 
hur stor andel av det totala beloppet enligt 11 § som är bidrag. Indirekt 
framgår det också hur stort lånet är.
13 §
Till vissa studerande får studiebidrag lämnas med ett högre belopp än 
vad som anges i 12 §. Det högre beloppet skall främst lämnas till 
studerande på grundskole- och gymnasienivå. Bestämmelserna i 13 § 
påverkar inte totalbeloppet enligt 11 §. Innebörden är i stället att 
bidragsdelen är större än i andra fall och lånedelen i motsvarande mån 
mindre.
Av andra stycket framgår att det högre bidraget får lämnas först från 
och med det kalenderår då den studerande fyller 25 år. En särskild 
resursram avsätts för det högre bidraget vilket kan innebära att befintliga 
resurser inte räcker till samtliga de studerande som i och för sig uppfyller 
förutsättningarna för detta bidrag. Under ett kalenderår beviljas stöd så 
länge resurserna räcker i den ordning som ansökningar kommer in. En 
studerande som tidigare har fått det högre bidraget för en viss utbildning 
och som fortsätter denna utbildning har dock förtur till det högre 
bidraget. Det är regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer som får föreskriva om de förutsättningar som i övrigt skall 
gälla för att en studerande skall få det högre bidraget. Förslaget har 
behandlats i avsnitt 6.1.2.
14–15 §§
I 14 och 15 §§ finns det bestämmelser om tilläggslån. Genom ett 
tilläggslån får den studerande ett högre lån utan att det påverkar bidragets 
storlek. Det sammanlagda belopp som den studerande kan få blir alltså 
högre än totalbeloppet enligt 11 § första stycket. Tilläggslånet ingår i den 
studerandes samlade studielån som skall betalas tillbaka enligt reglerna i 
4 kap. Det görs alltså inte någon skillnad mellan tilläggslånet och 
studielånet i övrigt.
14 §
Tilläggslån får lämnas med det belopp som anges i första stycket.
Av andra stycket framgår vissa grundläggande förutsättningar för 
tilläggslån, nämligen att lån får lämnas under högst 120 veckor från och 
med det kalenderår då den studerande fyller 25 år. Regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de 
förutsättningar som i övrigt skall gälla för studielån. Förslaget har 
behandlats i avsnitt 6.1.3.
15 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 25 § andra och tredje stycket i 1973 års 
studiestödslag. 
Enligt bestämmelserna i 1973 års lag finns möjlighet att få lån i form 
av s.k. extra studiemedel för merkostnader i samband med studierna. 
Denna möjlighet skall finnas kvar som tilläggslån. De merkostnader som 
kan vara aktuella kan avse t.ex. utbildningsavgifter, resekostnader och 
inköp av sådana musikinstrument som skall användas i utbildningen. 
Liksom i dag skall också t.ex. kostnader för dubbel bosättning kunna ge 
rätt till tilläggslån.
16–18 §§
På samma sätt som enligt 1973 års studiestödslag skall 
studiemedelsbeloppet vara beroende av den studerandes inkomster.
Av 16 § framgår att fullt studiemedelsbelopp bara får lämnas om den 
studerandes inkomst under ett kalenderhalvår högst når upp till 
fribeloppet.
I 17 § anges hur stort fribeloppet är.
I 18 § anges hur mycket studiemedelsbeloppet reduceras om inkomsten 
överstiger fribeloppet.
Förslagen behandlas i avsnitt 6.6.
19 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 21 § i 1973 års studiestödslag.
20 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 22 § första och andra styckena i 
1973 års studiestödslag.
21 §
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 24 § i 1973 års studiestödslag. 
Paragrafen skall tillämpas i de fall studiemedelsbeloppet har reducerats 
på grund av bestämmelserna om inkomstprövning. I paragrafen anges hur 
stor del av reduceringen som skall avse studiebidraget resp. studielånet. 
Bestämmelsen innebär att av det belopp som betalas ut skall 
studiebidraget utgöra en lika stor andel som bidraget skulle ha utgjort av 
ett fullt studiemedelsbelopp. Minskningen av bidragsdelen och lånedelen 
skall alltså ske proportionellt. Beräkningen utgår alltid från vad som är 
fullt studiemedelsbelopp enligt 11 §. Detta gäller även om den 
studerande sökt bara bidrag och inte lån. Bidragsdelen skall då sättas ned 
så mycket som den skulle ha satts ned om den studerande också sökt lån. 
Det faktiska studiemedelsbeloppet kommer då att motsvara det sålunda 
minskade bidraget.
22 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 42 § i 1973 års studiestödslag.
23 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 36 § i 1973 års studiestödslag.
24 §
I första stycket anges att regeringen får föreskriva att studiemedel får 
lämnas för tid då den studerande är sjuk. I 1973 års studiestödslag finns 
bestämmelser om studiemedel under sjukdom i 4 kap. 28–35 §§. Enligt 
den nya lagen skall de närmare förutsättningarna för studiemedel under 
sjukdom framgå av föreskrifter utfärdade av regeringen i stället för 
genom lag. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.1.
Andra stycket motsvarar 4 kap. 44 § i 1973 års studiestödslag.
25 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § och del av 8 § i 1973 års studiestödslag.
26 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 b § i 1973 års studiestödslag.
27 §
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om den 
uppgiftsskyldighet som en studerande som beviljats studiemedel har 
gentemot Centrala studiestödsnämnden. 
28 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § i 1973 års studiestödslag.
29 §
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 11 § i 1973 års studiestödslag. Av 
bestämmelsen följer att studiemedel i form av endast studiebidrag får 
beviljas. En ansökan om studiemedel behöver alltså inte avse både 
studiebidrag och studielån.
30 §
I första stycket anges att studiemedel får betalas ut endast om det är 
styrkt att den studerande bedriver de studier för vilka studiemedlen har 
beviljats. Innan studiemedlen betalas ut skall alltså den studerande visa 
att de studier för vilka han eller hon har sökt studiemedel rent faktiskt har 
påbörjats.
Av andra stycket följer att en studerande som får studielån utbetalade, 
enligt vad regeringen har föreskrivit, kan behöva betala en avgift för 
administrativa kostnader som är förenade med uppläggningen av lånet.
Tredje och fjärde styckena motsvarar 4 kap. 43 § i 1973 års lag.
31 §
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av 
bestämmelserna om studiemedel. Motsvarande bestämmelser fanns i 
1973 års lag i ett flertal paragrafer men har i den nya lagen alltså samlats 
i en enda paragraf.
4 kap. Återbetalning av studielån
1 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 och 2 §§ i 1973 års 
studiestödslag.
2 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 a § i 1973 års studiestödslag.
3 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § i 1973 års studiestödslag.
4 §
I första stycket anges att återbetalningstiden skall vara 25 år eller det 
lägre antal år som återstår till utgången av det år då låntagaren fyller 60 
år. För den som är äldre än 36 år då återbetalningen påbörjas blir alltså 
återbetalningstiden kortare än 25 år. Förslaget behandlas närmare i 
avsnitt 7.2.1.
Av andra stycket framgår att återbetalningstiden för samtliga låntagare 
i vissa fall kan vara kortare än den tid som anges i första stycket. 
Närmare bestämmelser om detta finns i 9–11 §§.
5 §
Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 5 § i 1973 års studiestödslag.
Av andra stycket framgår att återbetalning av sammanlagda lån skall 
börja året närmast efter det år under vilket låntagaren har tagit emot nya 
studielån. En ny beräkning av årsbelopp görs vid kalenderårsskiftet. Om 
låntagaren tar emot nya studielån även under ett andra år kan han eller 
hon ansöka om nedsättning av årsbeloppet med stöd av 13 §. Om hel 
nedsättning beviljas innebär det att låntagaren inte behöver betala något 
på det sammanlagda lånet under det andra studieåret. En ny beräkning av 
årsbelopp görs vid nästkommande kalenderårsskifte. Om de nya 
studierna då har avslutats påbörjas återbetalningen enligt den senaste 
beräkningen. Reglerna i 5 § innebär inte i sig att återbetalningstiden 
ändras. En omräkning av årsbeloppet kan därför komma att ske inom 
ramen för den ursprungliga tiden. I 6 § finns det emellertid regler om ny 
återbetalningstid som anknyter bl.a. till sammanläggning av lån enligt 
5 §.
6 §
I första stycket anges att en låntagare i vissa fall kan få en ny 
återbetalningstid. Detta gäller om låntagaren under minst tre år har 
beviljats nedsättning av årsbeloppet i enlighet med inkomstreglerna i 14 
och 15 §§. Det gäller också i de fall låntagaren skall betala tillbaka 
sammanlagda lån enligt 5 §. I det senare fallet får en ny återbetalningstid 
beräknas endast om nya lån (antingen ett eller flera) uppgår till minst 50 
procent av prisbasbeloppet. 
Av andra stycket följer att en ny återbetalningstid kan bestämmas bara 
efter ansökan av låntagaren, om inte regeringen har föreskrivit något 
annat.
7 §
Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 1 § tredje stycket och 14 § i 1973 års 
studiestödslag.
8 §
I paragrafen anges hur årsbeloppet skall räknas fram.
Av första stycket framgår att ett annuitetsliknande system skall 
användas för återbetalning av studielån. Återbetalning skall varje år ske 
med ett belopp som baseras på skuldens storlek (minskad med tidigare 
års obetalda årsbelopp), studielåneräntan för året, det antal år som 
återbetalningen beräknas pågå och den beräkning som anges i andra 
stycket.
Beräkningen i andra stycket innebär att årsbeloppet – i förhållande till 
det första årets årsbelopp – under hela återbetalningstiden räknas upp 
med två procent varje år. Detta under förutsättning att studielåneräntan är 
oförändrad. Om studielåneräntan förändras sker en omräkning av 
årsbeloppet för den återstående återbetalningstiden. Genom 
konstruktionen med en uppräkning med två procent blir 
återbetalningskravet lägre under den första delen av återbetalningstiden 
jämfört med vad som annars skulle gälla.
Förslaget har behandlats närmare i avsnitt 7.2.1, där beräkningen av 
årsbeloppet anges med hjälp av en matematisk formel.
9–11 §§
Paragraferna innehåller undantag från huvudregeln i 8 § om beräkning av 
årsbelopp. Paragraferna tillämpas i de fall då lånebeloppet är så litet att 
en kortare återbetalningstid bör gälla. 9 § skall tillämpas när själva 
skuldbeloppet understiger vad som svarar mot 15 procent av 
prisbasbeloppet även om årsbeloppet skulle överstiga de 15 procenten. 
10 § gäller i fall där skuldbeloppet är högre men där en beräkning enligt 
8 § leder till att det första årsbeloppet är lägre än 15 procent av 
prisbasbeloppet. 11 § innehåller regler om förkortning av 
återbetalningstiden, när skulden har minskat snabbare än enligt den 
ordinarie återbetalningstakten. Förslagen har behandlats närmare i avsnitt 
7.2.2.
12 §
Om låntagaren anser att det årsbelopp som räknats fram enligt 
huvudreglerna i 8–11 §§ blir för betungande kan låntagaren ansöka om 
nedsättning av årsbeloppet. En förutsättning för att årsbeloppet skall 
sättas ned är alltså att låntagaren har ansökt om detta. De närmare 
bestämmelserna om nedsättning finns i 13–18 §§.
13 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 6 § i 1973 års studiestödslag.
14–17 §§
Till och med det kalenderår då låntagaren fyller 49 år kan årsbeloppet 
enligt 14 § första stycket sättas ned till fem procent av låntagarens 
inkomst. Som inkomst räknas summan av låntagarens inkomst av tjänst, 
näringsverksamhet och kapital under det aktuella betalningsåret.
Från och med det kalenderår då låntagaren fyller 50 år kan årsbeloppet 
enligt andra stycket sättas ned till sju procent av den i första stycket 
angivna inkomsten. För dessa låntagare får en prövning också ske mot 
förmögenhet enligt grunder som regeringen fastställer.
Av 14 § tredje stycket framgår att nedsättning får ske bara om 
skillnaden mellan det nedsatta årsbeloppet och det årsbelopp som 
beräknats enligt 8–11 §§ är minst tre procent av prisbasbeloppet.
Årsbeloppet får enligt 16 § sättas ned preliminärt i avvaktan på att 
taxeringen för betalningsåret fastställs. Det preliminära årsbeloppet 
grundar sig på den uppgift om beräknad inkomst, och för låntagare äldre 
än 49 år även på den uppgift om förmögenhet, som låntagaren lämnar i 
sin ansökan om nedsättning.
Av 17 § första stycket följer att ett slutligt årsbelopp skall fastställas 
efter det att taxering för betalningsåret har fastställts. Det slutliga 
årsbeloppet kan aldrig bli högre än det årsbelopp som skulle ha fastställts 
om huvudreglerna i 8–11 §§ hade tillämpats.
Förslagen behandlas närmare i avsnitten 7.3.1 och 7.6.
18 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 7 § i 1973 års studiestödslag.
19 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 15 § och 1 § tredje stycket i 1973 
års studiestödslag. Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer får föreskriva även om hur inbetalade belopp 
skall räknas av.
20 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i 1973 års studiestödslag.
21 §
Av 4 § följer att återbetalningstiden är 25 år eller det lägre antal år som 
återstår till utgången av det år då låntagaren fyller 60 år. På grund av 
bestämmelserna om nedsättning kan en resterande skuld kvarstå vid den 
ordinarie återbetalningstidens slut. I så fall skall hela den resterande 
skulden betalas under året efter det att lånet enligt huvudregeln skulle ha 
varit betald. Låntagaren har dock möjlighet att även under detta år ansöka 
om nedsättning enligt bestämmelserna i 13–18 §§. Betalningen av den 
resterande skulden blir då uppskjuten. Det är dock inte fråga om att det 
beräknas någon ny återbetalningstid över ett visst antal år. Hela skulden 
skall betalas, om inte Centrala studiestödsnämnden beslutar om 
nedsättning. Fattas det ett beslut om nedsättning skall hela det då 
återstående beloppet betalas under det närmast följande året såvida inte 
ny nedsättning sker osv.
Av tredje stycket följer att betalning enligt paragrafen kan pågå längst 
till utgången av det år då låntagaren fyller 67 år.
22 §
Av paragrafen framgår att studielån som har tagits emot för grundskole- 
och gymnasieskoleutbildning under vissa förutsättningar kan skrivas av 
till viss del om låntagaren därefter beviljas studielån för fortsatta studier 
på eftergymnasial nivå. Förslaget har behandlats närmare i avsnitt 7.7.1.
23 §
I paragrafen anges att studielån får skrivas av helt eller delvis, om lånet, 
enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 3 kap. 24 §, har lämnats 
för tid då den studerande varit sjuk. Regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer får föreskriva om sådan avskrivning. I 1973 års 
studiestödslag fanns bestämmelser om den här typen av avskrivning i 
8 kap. 17–19 §§. Enligt den nya lagen skall de närmare förutsättningarna 
för studiemedel under sjukdom framgå av föreskrifter utfärdade av 
regeringen i stället för genom lag. I konsekvens med det föreslås att 
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva 
om avskrivning av sådana lån.
24 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § i 1973 års studiestödslag.
25 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 10 och 12 §§ och delvis även 9 § i 1973 års 
studiestödslag.
Av första stycket framgår att studielån som inte har betalats vid 
utgången av det år då låntagaren fyller 67 år skall skrivas av. Jämfört 
med 8 kap. 9 § i 1973 års lag innebär detta att återbetalning kan behöva 
ske under ytterligare tre år. Enligt 1973 års lag skall studielån som inte är 
betalda det år då låntagaren fyller 65 år skrivas av.
26 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 22 § första och tredje stycket i 1973 års 
studiestödslag.
27 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 16 § i 1973 års studiestödslag.
28 §
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av 
bestämmelserna om återbetalning av studielån. Motsvarande 
bestämmelser fanns i 1973 års lag i ett flertal paragrafer men samlas i 
den nya lagen alltså i en paragraf.
5 kap. Återkrav av studiestöd
1–5 §§
Paragraferna motsvarar 9 kap. 2 § i 1973 års studiestödslag.
6 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 2 a § i 1973 års studiestödslag.
Av första stycket framgår att en fordran, som har uppkommit på grund 
av att studiestöd har krävts tillbaka, skall bevakas till utgången av det år 
då den återbetalningsskyldige fyller 67 år. Jämfört med bestämmelsen i 
1973 års lag innebär detta en ändring genom att fordringen skall bevakas 
under ytterligare tre år. Ändringen genomförs som en följd av en 
motsvarande ändring i lagförslagets 4 kap. 25 §, om avskrivning av lån 
vid utgången av det år då låntagaren fyller 67 år.
7 §
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av 
bestämmelserna om återkrav av studiestöd.
6 kap. Övriga bestämmelser
1 §
Paragrafen motsvarar efter vissa språkliga ändringar 9 kap. 1 § i 1973 års 
studiestödslag.
2 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 5 § i 1973 års studiestödslag.
3 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 3 § i 1973 års studiestödslag.
4 §
I paragrafen anges att regeringen får föreskriva om att Centrala 
studiestödsnämnden i vissa angivna fall får ta ut avgifter för sina 
administrativa kostnader. Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 8 kap. 
1 § andra stycket samt 9 kap. 2 § sjunde stycket och 2 c § i 1973 års 
studiestödslag.
5 §
Samtliga öresbelopp som räknas fram enligt lagen skall avrundas till 
närmast lägre krontal.
6 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § andra stycket i 1973 års studiestödslag.
7 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 37 § samt 8 kap. 23 och 24 §§ i 1973 års 
studiestödslag.
8 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 22 § andra stycket i 1973 års studiestödslag.
9 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § i 1973 års studiestödslag.
10 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 § i 1973 års studiestödslag.
11 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i 1973 års studiestödslag, anges 
att sådana beslut om studiestöd som inte avser återbetalning av studielån 
får överklagas hos en särskild överklagandenämnd. Enligt huvudregeln 
gäller Centrala studiestödsnämndens beslut omedelbart. Nämnden kan 
dock förordna att beslutet inte skall gälla förrän det vinner laga kraft. Om 
ett ärende överklagas, kan överklagandenämnden i avvaktan på ett 
slutligt avgörande eller till annat beslutas meddela ett förordnande om att 
Centrala studiestödsnämndens beslut inte skall gälla. Förslaget har 
behandlats i avsnitt 9.3.
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension
Förslagen har behandlats i avsnitt 8.
3 kap.
1 §
En försäkrad som har studerat med studiemedel skall tillgodoräknas 
pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension. Detta skall ske genom att 
den studerande tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som 
tillsammans med eventuella andra pensionsgrundande belopp och 
pensionsgrundande inkomst utgör pensionsrätt för aktuellt år. De 
närmare förutsättningarna för att någon skall tillgodoräknas ett sådant 
pensionsgrundande belopp finns i de nu föreslagna nya 24 och 25 §§.
3 §
Paragrafen har kompletterats med pensionsgrundande belopp för studier 
enligt den nya 24 §.
24 §
I denna paragraf, som är ny, föreskrivs att en försäkrad som under någon 
del av ett år har uppburit studiemedel i form av studiebidrag enligt 4 kap. 
studiestödslagen (1973:349) skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande 
belopp. Ett sådant belopp skall avse det kalenderår under vilket 
studiebidraget erhållits. I ikraftträdandebestämmelserna anges dock att de 
här föreslagna bestämmelserna skall tillämpas redan från och med 
intjänandeåret 1999. Den försäkrade kan därmed få underrättelse om 
beslut om pensionsgrundande belopp för åren 1999 och 2000 i det beslut 
om pensionsrätt som skall meddelas senast den 31 mars året efter 
fastställelseåret, dvs. den 31 mars 2001 för år 1999 och den 31 mars 2002 
för år 2000.
Uppgifter om utbetalda studiebidrag skall lämnas av Centrala 
studiestödsnämnden.
25 §
I denna nya paragraf anges hur pensionsgrundande belopp för den som 
uppburit studiebidrag skall beräknas. Det pensionsgrundande beloppet 
skall motsvara 138 procent av det studiebidrag som den studerande har 
uppburit under året.
4 kap.
5 §
Denna paragraf föreskriver att det s.k. förvärvsvillkoret som anges i 
5 kap. 13 § måste vara uppfyllt för att pensionsrätt för premiepension 
skall grundas på pensionsgrundande belopp. Detta skall gälla för 
pensionsgrundande belopp för studier på samma sätt som för 
pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn och 
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Paragrafen har därför 
kompletterats i enlighet med det.
5 kap.
13 §
I paragrafens första stycke har införts bestämmelser om att 
pensionsgrundande belopp för studier endast skall beaktas vid beräkning 
av pension om den pensionsberättigade uppfyller förvärvsvillkoret, dvs. 
den pensionsberättigade skall under minst fem år ha tillgodoräknats 
pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av åren uppgår till 
lägst två inkomstbasbelopp.
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension
2 kap.
5 §
Ändringen är en följd av att det stöd som nu utgår i form av 
korttidsstudiestöd föreslås reglerat på annat sätt än genom 
studiestödslagen och att förslag lämnas om att särskilt vuxenstudiestöd, 
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och timersättningen vid 
vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) skall avvecklas.
3 kap.
24 §
Ändringen är en följd av att en ny studiestödslag föreslås införd.
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:675) om 
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad 
ålderspension
Förslagen har behandlats i avsnitt 8.
47 §
Paragraferna 47–49 är nya och reglerar hur pensionsrätt för studier skall 
tillgodoräknas och beräknas för retroaktivtiden 1995–1998.
I paragrafens första stycke anges att pensionsgrundande belopp för 
studier skall fastställas enligt 3 kap. 24 § lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension (LIP) för åren 1995–1998 för den som var 
försäkrad respektive år. Beträffande frågan om vem som var försäkrad 
respektive år finns bestämmelser i 48 § andra stycket. Även för 
retroaktivtiden skall kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande 
belopp gälla att den försäkrade har studerat och uppburit studiemedel i 
form av studiebidrag.
Enligt andra stycket i paragrafen skall någon pensionsrätt för 
premiepension inte fastställas för retroaktivtiden. I stället skall den 
försäkrade tillgodoräknas pensionsrätt för inkomstpension med 18,5 
procent på pensionsunderlaget.
Någon pensionsrätt för studier skall inte fastställas för personer som 
har avlidit före den 1 januari 1999. Detta anges i tredje stycket.
48 §
I paragrafens första stycke anges de bestämmelser i LIP som skall 
tillämpas vid beräkning av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp 
för åren 1995–1998.
I andra stycket anges att bestämmelserna i 29 § andra stycket och 30 § 
första stycket denna lag skall tillämpas vid beräkning och 
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för studier. 
Bestämmelserna som avses anger vad som skall gälla vid bristande eller 
underlåten avgiftsbetalning (29 § andra stycket) och vem som skall anses 
försäkrad (30 § första stycket).
49 §
Några specialregler om underrättelse av beslut och överklagandefrister 
skall inte gälla för beslut om pensionsrätt för studier. I denna paragraf 
hänvisas därför till bestämmelserna i 13 och 15 kap. LIP. Undantag görs 
dock från begränsningsregeln i 13 kap. 7 § tredje stycket när det gäller 
ändring till följd av ändring i beräkningsunderlaget.
12.5 Förslagen till lagar om ändring i 
socialförsäkringslagen (1999:000)
3 kap.
13 §
Ändringarna är en följd av att det stöd som nu utgår i form av 
korttidsstudiestöd föreslås reglerat på annat sätt än genom 
studiestödslagen och att förslag lämnas om att särskilt vuxenstudiestöd, 
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och timersättningen vid 
vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) skall avvecklas.
14 §
Paragrafen har tillförts ett nytt tredje stycke, som innebär att en person 
skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för studier genom 
bosättning trots att förmånen är arbetsbaserad.
12.6 Övriga lagförslag
Ändringarna är en följd av att en ny studiestödslag föreslås införd och att 
de stöd som nu utgår i form av korttidsstudiestöd och internatbidrag 
föreslås reglerade på annat sätt än genom studiestödslagen, att förslag 
lämnas om att de nuvarande studiestöden särskilt vuxenstudiestöd och 
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa skall avvecklas och att 
timersättningen vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) 
föreslås avvecklad.
Tabeller och figurer
Kapitelspecifika tabeller och figurer. Dessutom ytterligare exempel på 
återbetalning av studielån. I exempel med utnyttjande av trygghetsregler 
har förmögenhetsdelen antagits ingå i inkomsten.
Figur 1
Nuvarande och föreslagna bidragsbelopp per 
studiemånad efter skatt
s.154
Figur 2
Studiestödstagarnas inkomstfördelning år 1997
s.155
Tabell 1
Fribelopp per studievecka och kalenderhalvår
s.156
Tabell 2
Heltidsstudiestöd vid varierande sidoinkomster med 
s 157
föreslagna regler för fribelopp och reducering
Tabell 3
Sammanlagd skuld vid studiernas slut beroende på
s.158
antal terminer och utbildningsnivå
Tabell 4
Återbetalning efter 3 års grund/gymn. studier med 
82% bidrag och tilläggslån enligt plan. Inkomst 
15 000 kr. Ålder 45 vid återbetalningsstart.
s.159
Tabell 5
Återbetalning efter 3 års grund/gymn. studier och 
därefter 3 år högskola med 6 år 34,5 % bidrag. Enligt 
plan respektive utnyttjande av trygghetsregler. 
Inkomst 15 000 kr. Ålder 40 vid återbetalningsstart.
s.160
Tabell 6
Återbetalning efter 3 års grund/gymn. studier och 
därefter 4 år högskola med 1 år 82% bidrag och 6 år 
34,5% bidrag. Enligt plan respektive utnyttjande av  
trygghetsregler. Inkomst 18 000 kr. Ålder 40 vid 
återbetalningsstart.
s.161
Tabell 7
Återbetalning efter 3 års grund/gymn. studier och 
därefter 5 år högskola med 8 år 34,5 % bidrag varav 
3 år med tilläggslån. Enligt plan respektive 
utnyttjande av trygghetsregler. Inkomst 15 000 kr. 
Ålder 35 vid återbetalningsstart
.
s.162
Tabell 8
Återbetalning efter 4 års högskolestudier enligt plan 
respektive utnyttjande av trygghetsregler. Inkomst 
14 000 kr. Ålder 30 vid återbetalningsstart.
s.163
Tabell 9
Återbetalning efter 4 års högskolestudier enligt plan. 
Inkomst 18 000 kr. Ålder 30 vid återbetalningsstart.
s.164
Tabell 10
Återbetalning efter 4 års högskolestudier enligt plan 
respektive utnyttjande av trygghetsregler. Inkomst 
18 000 kr. Ålder 45 vid återbetalningsstart. 
s.165
Tabell 11
Återbetalning efter 4 års högskolestudier enligt plan.
s. 166
Inkomst 22 000 kr. Ålder 25 vid återbetalningsstart
Tabell 12
Återbetalning efter 5 års högskolestudier enligt plan 
respektive utnyttjande av trygghetsregler. Inkomst 
18 000 kr. Ålder 25 vid återbetalningsstart.
s.167
Tabell 13
Återbetalning efter 6 års högskolestudier enligt plan 
respektive utnyttjande av trygghetsregler. Inkomst 
22 000 kr. Ålder 30 vid återbetalningsstart.
s.168
Figur 1
Studiestöd - Månadsbelopp 1999 efter skatt
 
Figur 2
Studiestödstagarnas inkomstfördelning år 1997
Avgränsning: studerat på samma utbildningsnivå båda terminerna och 
haft studiestöd. Notera att deltidsstuderande ingår som förutsätts ha 
högre inkomst vid sidan av studier.
 
Tabell 1
Fribelopp per studievecka och kalenderhalvår
Heltid
Basbelopp år 1999: 36 400 kr
 
Kommentar:
I tabellen redovisas fribeloppet efter antalet veckor studier bedrivs per 
kalenderhalvår. Vid 20 veckors studier är fribeloppet 45 500 kr i 1999 års 
priser. För 40 veckors studier under kalenderåret blir fribeloppet 2 gånger 
45 500 kr, d.v.s. 91 000 kr. Vid studier under 10 veckor på våren och 15 
veckor på hösten blir fribeloppet 68 250 kr på våren och 54 600 kr på 
hösten, d.v.s. totalt 122 850 kr under hela kalenderåret.
Tabell 2
Heltidsstudiestöd vid varierande sidoinkomster med föreslagna 
regler för fribelopp och reducering
Studietid: 40 veckor. Basbelopp: 36 400 kr (år 1999). Fribelopp: 
91 000 kr. Reducering: Stödet reduceras med 50 % av inkomst 
överstigande fribeloppet. Reduceringen fördelas proportionellt på bidrag 
och lån.
 
Tabell 3
Sammanlagd skuld vid studieras slut beroende på antal terminer och 
utbildningsnivå
Beräkningarna bygger på att studierna påbörjas år 1999 och att 
prisbasbeloppet räknas upp med 2 % per år. Låneräntan har antagits vara 
4 %.
 
* Lån tagna för grundskole- och gymnasiala studier har skrivits av med 
1/6 per högskolestudieår (max 3 år).
Tabell 4
Återbetalning av studielån för 3 års studier på grundskole- och 
gymnasial nivå. 82 % bidrag och tilläggslån. Trygghetsregler 
kommer aldrig ifråga då årsbeloppet inte överstiger 5 % respektive 
7 % av inkomst någongång.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 45 år. Ingångslön 
15 000 per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
Bilaga 5
Återbetalning av studielån för 3 års studier på grundskole- och 
gymnasial nivå och därefter 3 år högskola. 6 år med 34,5 % bidrag. 
Avskrivning med 50 % av gymnasielån sker under högskoletiden.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 40 år. Ingångslön 
15 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
---------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
7 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 67 års ålder.
Tabell 6
Återbetalning av studielån för 3 års studier på grundskole- och 
gymnasial nivå och därefter 4 år högskola. Med 1 år 82 % och 6 år 
34,5 % bidrag. Avskrivning med 50 % av gymnasiala lån sker under 
högskoletiden
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 40 år. Ingångslön 
18 000 per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
----------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
7 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 67 års ålder.
Tabell 7
Återbetalning av studielån för 3 års studier på grundskole- och 
gymnasial nivå och därefter 5 år högskola. 8 år med 34,5 % bidrag 
varav 3 år också med tilläggslån. Avskrivning med 50 % av 
gymnasiala lån sker under högskoletiden.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 35 år. Ingångslön 
15 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
----------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
14 år jämfört med plan. Studielånet är inte återbetalt vid 67 års ålder. 
Återstående lån på 557 886 kr skrivs då av.
Tabell 8
Exempel på återbetalning av studielån för 4 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen på 25 år följs respektive där 
trygghetsregler utnyttjas.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 30 år. Ingångslön 
14 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
------------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
3 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 57 år ålder.
Tabell 9
Exempel på återbetalning av studielån för 4 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen på 25 år följs. Trygghetsregler 
kommer aldrig ifråga då årsbeloppet inte överstiger 5 % respektive 
7 % av inkomst någongång.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 30 år. Ingångslön 
18 000 per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
Tabell 10
Exempel på återbetalning av studielån för 4 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen följs respektive där 
trygghetsregler utnyttjas.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 45 år. Ingångslön 
18 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
---------
*Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
1 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 61 års ålder.
Tabell 11
Exempel på återbetalning av studielån för 4 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen på 25 års följs. 
Trygghetsregler kommer aldrig ifråga då årsbeloppet inte överstiger 
5 % respektive 7 % av inkomst någongång.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 25 år. Ingångslön 
22 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
Tabell 12
Exempel på återbetalning av studielån för 5 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen på 25 år följs respektive där 
trygghetsregler utnyttjas.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 25 år. Ingångslön 
18 000 per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneränta 4 %.
----------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
5 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 54 års ålder.
Tabell 13
Exempel på återbetalning av studielån för 6 års högskolestudier i ett 
nytt system, där återbetalningsplanen på 25 år följs respektive där 
trygghetsregler utnyttjas.
 
Antaganden:
Återbetalningen startar i januari det år låntagaren fyller 30 år. Ingångslön 
22 000 kr per månad. Löneutveckling 2 % per år. Låneräntan 4%.
---------
* Trygghetsregler utnyttjas.
** P.g.a. att trygghetsreglerna utnyttjas förlängs återbetalningstiden med 
3 år jämfört med plan. Studielånet är återbetalt vid 57 års ålder.
Nuvarande studiestöd - kort sammanfattning
Studiehjälp
Studiehjälp lämnas för studier i gymnasieskolan eller annan gymnasial 
utbildning till och med vårterminen det år då den studerande fyller 20 år.
Studiehjälp består av studiebidrag, extra tillägg och 
inackorderingstillägg.
Studiebidraget är lika stort som det allmänna barnbidraget, dvs. 750 kr 
per månad. Bidraget betalas ut oberoende av föräldrarnas ekonomiska 
situation. Det extra tillägget  (285, 570 resp. 855 kr per månad) är ett 
bidrag som lämnas till studerande från inkomstsvaga hushåll. Till 
studerande i folkhögskolor, fristående skolor och riksinternatskolor 
lämnas inackorderingstillägg. Tillägget varierar mellan 1 190 kr och 
2 350 kr. per månad beroende på avståndet mellan skolan 
föräldrahemmet. För studerande i gymnasieskolan och komvux ansvarar 
kommunen för ekonomiskt stöd vid inackordering.
Studiemedel
Studiemedel lämnas till 
* studerande vid universitet och högskolor och annan eftergymnasial 
utbildning och
* studerande som är 20 år och äldre i utbildning på grundskolenivå 
och gymnasial nivå. Hit räknas komvux, folkhögskolor och en del 
andra skolor.
Studiemedel kan också beviljas för studier utomlands. Främst gäller 
det utbildning på högskolenivå. Villkoret är att utbildningen skall ha en 
godtagbar standard (prövas av Högskoleverket) och vara minst tre 
månader lång. För studier i övriga nordiska länder gäller i stort sett 
samma villkor som i Sverige.
Studiemedlen är rättighetsstyrda på så sätt att alla som antas till 
utbildning har en ovillkorlig rätt till stöd när vissa grundförutsättningar är 
uppfyllda. Någon begränsning p.g.a. bristande resurser finns inte. 
Den längsta tid som studiemedel kan beviljas är tre år när det gäller 
grundskole- och gymnasieskolenivån och sex år när det gäller 
eftergymnasial nivå. Om det finns särskilda skäl kan tiden förlängas. Till 
den som är över 45 år kan stöd beviljas om det finns särskilda skäl för 
det. Tillämpningen av tids- och åldersgränser är liberal.
För rätt till fortsatta studiemedel ställs krav på studieresultat. Kraven 
varierar beroende på utbildning. Vid prövning av studieresultaten tas 
hänsyn till förhållanden av personlig natur som kan ha hindrat studierna, 
t.ex. sjukdom.
Studiemedlens storlek är i lagstiftningen uttryckt som en andel av av 
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet, som 
fastställs varje år av regeringen, följer förändringarna i det allmänna 
prisläget (uppräkning har inte skett fullt ut under några år). Totalt under 
ett normalt läsår (9 månader) utgör studiemedlen 175,5 % av 
basbeloppet.
Beloppp i studiemedel 1999 - heltidsstuderande
Bidrag
Lån
Totalt
Per månad
1 973
5 125
7 098
Studieår
(9 månader)
17 757
46 125
63 882
Extra lån kan ges till den som har utgifter för terminsavgifter, 
studieresor m.m. 
Den studerande får ha inkomst upp till en viss nivå, det s.k. 
fribeloppet, utan att studiemedlen reduceras. Fribeloppet för en 
hösttermin (andra kalenderhalvåret) är högre än för en vårtermin (första 
kalenderhalvåret), eftersom större delen av sommarinkomsten antas falla 
på andra kalenderhalvåret. Fribeloppet är också högre för den som 
studerar bara några månader under terminen. Fribeloppet följer 
basbeloppet. Under 1999 är fribeloppet för hela året 54 600 kr.
Studiemedlen reduceras med 50 procent av den över fribeloppet 
överskjutande inkomsten. Reduceringen sker proportionellt mot bidrags- 
och lånedel. För en heltidsstuderande upphör rätten till studiemedel när 
inkomsten under ett år uppgår till ca 180 000 kr. Med inkomst avses 
sammanräknad inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital vid 
taxeringen för året. 
Lånesystemet
Utbetalningen av lån finansieras genom att CSN i sin tur lånar 
erforderligt belopp hos Riksgäldskontoret (RGK). Räntan är statens 
genomsnittliga upplåningsränta under tre år före avgiftsåret. För år l999 
är räntan 5,80 %. Hela räntan som CSN betalar till RGK belastar anslaget 
för studiemedel. Den ränta som låntagaren betalar utgör 70 procent av 
statens upplåningsränta (för år l999 4,1 %). Den är därför inte 
avdragsgill. Alla räntor som låntagaren betalar in, inkl. s.k. kapitaliserade 
räntor, redovisas mot inkomsttitel. 
Återbetalning av studielån börjar tidigast sex månader efter det halvår 
då stöd senast betalades ut. Återbetalning sker med 4 % av låntagarens 
sammanlagda inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital.
Avskrivning av resterande skuld sker vid dödsfall och när låntagaren 
fyller 65 år. Även i vissa andra fall, när synnerliga skäl finns, kan 
avskrivning ske. Den som tagit lån för studier på grundskole- eller 
gymnasieskolenivå och därefter har fått lån för eftergymnasiala studier 
under minst tre terminer kan få hälften av lånebeloppet för studierna på 
skolnivån avskrivet. 
Särskilt vuxenstudiestöd (svux)
Svux infördes år l975 och är i princip avsett att ersätta inkomstbortfall 
för den som behöver ta ledigt från arbetet för att studera. Svux beviljas i 
huvudsak för utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivå. Inom 
högskoleområdet är det enbart yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) 
och specialpedagogutbildning som ger rätt till svux (se också avsnitt NT-
svux nedan).
Resurserna för svux är begränsade. Det innebär att eftersom antalet 
sökande är större än antalet stöd, så måste ett urvalsförfarande ske. Den 
som har störst behov av utbildning och stöd får stödet (undantag från 
urvalsprövningen görs för YTH och specialpedagogutbildning). 
Någon nedre åldersgräns för rätt till stöd finns inte. Däremot finns ett 
formellt krav på fyra års förvärvsarbete. Det innebär i praktiken att 
sökande som är under 25 år knappast kommer ifråga för stöd. Den övre 
åldersgränsen är 50 år. Även personer som är äldre än 50 år kan beviljas 
stöd om det finns särskilda skäl. 
Svux består av vuxenstudiebidrag och studielån. För den som fyller 
villkoren för arbetslöshetskasseersättning är vuxenstudiebidraget 65 % av 
utbildningsbidraget i arbetsmarknadsutbildning. Lånedelen utgör 
skillnaden mellan utbildningsbidraget efter skatt och vuxenstudiebidraget 
efter skatt. Vuxenstudiebidraget efter skatt och lånedelen blir alltså 
tillsammans lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. Bidraget är 
pensionsgrundande inkomst.
För den som inte fyller villkoren för a-kasseersättning är bidraget 
32,5 % av utbildningsbidragets miniminivå. Men då kan istället ett högre 
lån beviljas så att stödet totalt motsvarar utbildningsbidraget efter skatt. 
Belopp per månad 1999 - heltidsstuderande 
Bidrag/mån
Lån
Totalt
(före skatt)
(efter skatt)
Högsta a-kassa
8 294
2 803
8 716
Lägsta a-kassa
3 432
1 221
3 745
För den som ansöker om lån gäller samma villkor för återbetalningen 
som för studiemedelstagarna. 
Reducering av stödet för inkomst vid sidan av studierna görs inte. 
Däremot reduceras stödet om den studerande har pension, 
arbetsskadeersättning, livränta eller annan liknande förmån.
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa)
Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa) infördes år l984 
mot bakgrund av den arbetslöshet som då rådde. Motivet var att 
arbetslösa skulle ges möjlighet att få vuxenstudiestöd utan hänsyn till 
reglerna om urval i svux-systemet. De resurser som anvisades var dock 
av liten omfattning. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har resurserna ökats 
successivt via överföring av medel från arbetsmarknadsområdet. År 1998 
har för svuxa anvisats 3,5 mdkr. 
Svuxa kan beviljas för studier på grundskolenivå och för högst fyra 
terminer när det gäller utbildning på gymnasial nivå. Som villkor för rätt 
till stöd gäller att sökanden skall vara arbetslös, vara anmäld som 
arbetssökande hos arbetsförmedlingen, ha förvärvsarbetat (motsvarande) 
minst tre år och fylla minst 21 år under det kalenderår då utbildningen 
börjar. 
Till skillnad från svux är bidraget lika stort (65 % av 
utbildningsbidraget) oavsett om den studerande fyller villkoren för 
arbetslöshetsersättning eller ej. I övrigt är reglerna desamma som för 
särskilt vuxenstudiestöd.
Särskilt utbildningsbidrag (ubs)
Som ett led i satsningen på kompetenslyftet infördes hösten 1997 det 
särskilda utbildningsbidraget (ubs). Stödet, som kan lämnas till 
arbetslösa mellan 25 och 55 år för studier på grundskole- och 
gymnasieskolenivå, motsvarar ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen 
och är i sin helhet bidrag. Även anställda (högst 20 % av resurserna) kan 
få bidraget. Villkoret är då att en långtidsarbetslös anställs i stället för 
den som är ledig för studier. Ubs kan lämnas för 12 månaders 
heltidsstudier. Resurserna för ubs är ramade, vilket innebär att en del 
sökande inte kan få stödet.
Svux för NT-utbildning
Som en särskild rekryteringsfrämjande åtgärd infördes 1995 rätt till svux 
för vissa  utbildningar inom det naturvetenskapliga och tekniska området 
(s.k. NT-platser). Den sista antagningen till platserna (totalt 9 000) 
gjordes hösten 1998.
NT-svux har lämnats till studerande i åldern 27–48 år som före 
studierna förvärvsarbetat (motsvarande) under minst fem år. En del 
studerande har behövt basårsutbildning före de egentliga studierna. 
Under basåret har studiemedel beviljats. Lånedelen kan skrivas av med 
50 % när utbildningen är slutförd.
Korttidsstudiestöd och internatbidrag
Korttidsstudiestöd kan beviljas till deltagare i statsbidragsberättigade 
studiecirklar, kurser i komvux, folkhögskolor, statens skolor för vuxna 
(SSV) och Samernas folkhögskola. Endast studier i svenska, engelska, 
matematik och samhällskunskap samt s.k. handikappkurser ger rätt till 
stöd. Bidraget, 75 kr per timme, är skattepliktigt och pensionsgrundande. 
Korttidsstudiestödet kan kombineras med internatbidrag om det rör sig 
om en kort kurs (högst 14 dagar) som anordnas av folkhögskola eller 
SSV. Bidraget är 327 kronor per dygn och skall bidra till att täcka 
kostnader för resor och uppehälle i samband med kursen. Internatbidrag 
kan beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare. Det går också att 
söka enbart internatbidrag. 
Stöden kan sökas av enskilda personer eller kollektivt av fackliga 
organisationer och handikapporganisationer. De anvisade resurserna är 
begränsade. Det innebär att ett urvalsförfarande måste ske.
 
Timersättning
Tidigare kunde timersättning betalas ut till dem som deltog i 
svenskundervisning för invandrare (sfi) och på grund av det förlorade 
arbetsinkomst. Numer lämnas timersättning endast till deltagare i 
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux). Beloppet, 75 
kronor per timme, är skattepliktig inkomst och pensionsgrundande. 
CSN administrerar studiestödet
CSN prövar ansökningar om studiestöd och betalar ut pengarna. Beslut 
fattas av CSN:s lokalkontor. Besluten kan inte överklagas. Däremot kan 
den studerande begära  omprövning hos huvudkontoret i Sundsvall.
För de skilda studiestöden finns olika ansökningstider och rutiner för 
utbetalning. Studiehjälp betalas ut i efterskott så länge inte skolan 
meddelar att eleven har avbrutit studierna. Utbetalning av studiemedel 
sker månadsvis i förskott. För vuxenstudiestöden görs utbetalningen 
månadsvis i efterskott. Olika rutiner för studiekontroll tillämpas. Alla 
utbetalningar görs som regel genom kontoinsättning i bank.
CSN har drygt 1,4 miljoner låntagare i sina register. Dels gäller det 
personer som tog lån enligt de äldre reglerna som gällde t.o.m. år 1988, 
dels de som lånar i nuvarande system. Anstånd med återbetalningen kan 
beviljas t.ex. om låntagaren börjar en ny utbildning. Beslut rörande 
återbetalning kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol
Övriga studiestöd
  Utbildningsbidrag för doktorander
 
  Bidrag till föräldrautbildning i teckenspråk 
 
  Stipendier till ungdomar som genomgår basår i komvux
 
  Utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, 
Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, 
Lövdén, Ringholm
Föredragande: Thomas Östros
Regeringen beslutar proposition Ett reformerat studiestödssystem
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som 
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar 
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för 
bakomliggande EG-
regler
Studiestödslag 
(1973:349)
Upphävs genom 
studiestödslagen 
(1999:000)
Lag (1983:1030) om 
särskilt vuxenstudiestöd 
för arbetslösa
Upphävs genom 
studiestödslagen 
(1999:000)
Studiestödslag
(1999:000)
1 kap. 4 §,
2 kap. 2, 5, 6, 9–11, 13 
och 14 §§,
3 kap. 2, 3, 9, 13–16, 
19, 20, 23–25, 28, 30 
och 31 §§,
4 kap. 1, 2, 6, 14, 15, 
17, 19, 20, 22, 23 och 
28 §§,
5 kap. 5 och 7 §§,
6 kap. 2 och 6–9 §§,
punkt 10 i övergångs-
bestämmelserna 
368R1612
  Prop. 1999/2000:1, utg.omr. 15.
  Lagen omtryckt 1973:449.
  Senaste lydelse 1997:1316.
  Lagen omtryckt 1982:120.
  Lydelse enligt prop. 1998/99:119.
  Senaste lydelse 1998:547.
  Senaste lydelse 1988:881.
  Senaste lydelse 1997:1228.
  Senaste lydelse 1996:1162.
  Senaste lydelse 1998:547.
  Senaste lydelse 1998:565.
  Lagen omtryckt 1989:633.
  Senaste lydelse 1998:679.
  Senaste lydelse 1998:834.
  Lagen omtryckt 1997:1212.
  Senaste lydelse 1993:801.
  Senaste lydelse 1996:1327.
  Senaste lydelse 1999:000.
Prop. 1999/2000:10
6
1
62
175
152
175
Prop. 1999/2000:10
Bilaga 1
168
175
Prop. 1999/2000:10
Bilaga 2
173
175
Prop. 1999/2000:10
174
175
175
175
                