Post 5997 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:5 ·
Hämta Doc ·
Hållbara Sverige uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologisk hållbar utveckling
Ansvarig myndighet: Miljödepartementet
Dokument: Skr. 5
Regeringens skrivelse
1998/99:5
Hållbara Sverige – uppföljning och fortsatta åtgärder
för en ekologisk hållbar utveckling
Skr.
1998/99:5
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 1 oktober 1998
Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att
långsiktigt skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens
resurser effektivt och att nå en hållbar försörjning. En ekologiskt hållbar
utveckling bygger på en helhetssyn på samhällsutvecklingen där hänsyn
till ekologiska förutsättningar förenas med en god ekonomisk, social och
kulturell utveckling.
I skrivelsen redovisar regeringen en uppföljning av arbetet med att föra
Sverige mot en ekologisk hållbarhet, baserad på de åtgärdsprogram som
angavs i regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13).
Inom varje departements verksamhetsområde beskrivs vilka åtgärder som
är genomförda och vilka aktiviteter som pågår.
Regeringen har under året 1997/98 lagt ett antal propositioner och
skrivelser med koppling till ekologiskt hållbar utveckling. Nya
åtgärdsförslag har därigenom tillkommit inom områden som energi,
transporter, regionalpolitik, sysselsättning, konsumentpolitik, bostads-
politik, skogsbruk, jordbruk och fiske samt arkitektur, formgivning och
design. Under året har också en miljöproposition överlämnats till
riksdagen som innehåller en vidareutveckling och en precisering av det
inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett antal av de i
propositionerna föreslagna åtgärderna med direkt koppling till ekologiskt
hållbarhet återfinns i skrivelsens departementsvisa avsnitt.
Skrivelsen innehåller också en lägesredovisning för arbetet med det
lokala investeringsprogrammet, liksom av några av de initiativ Sverige
har tagit internationellt med inriktningen att vara en pådrivande kraft och
ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling.
Innehållsförteckning
1 Ärendet 3
2 Ett hållbart Sverige 5
2.1 En strategi för ekologiskt hållbar utveckling 6
2.2 Tre mål för ekologiskt hållbar utveckling 6
2.2.1 Skyddet av miljön 7
2.2.2 Effektiv användning 8
2.2.3 Hållbar försörjning 9
2.3 Uppföljningssystem för ekologiskt hållbar utveckling 10
3 Översikt av regeringens arbete för ekologisk hållbarhet 12
3.1 Ekologiskt hållbar utveckling inom den statliga sektorn 12
3.2 Regeringens investeringsprogram – effekter på
sysselsättning 14
3.3 Ekonomi, näringsliv och konsumenter 15
3.4 Forskning och teknikutveckling 19
3.5 Social välfärd – miljö och hälsa, utbildning, kultur 22
3.6 Samhällsplanering, byggande och transporter 25
3.7 Internationellt samarbete för ekologisk hållbarhet 27
4 Genomförda och nya åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
inom olika departements verksamhetsområden 31
4.1 Justitiedepartementets verksamhetsområde 32
4.2 Utrikesdepartementets verksamhetsområde 34
4.3 Försvarsdepartementets verksamhetsområde 39
4.4 Socialdepartementets verksamhetsområde 43
4.5 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde 49
4.6 Finansdepartementets verksamhetsområde 56
4.7 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde 58
4.8 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde 62
4.9 Arbetsmarknadsdepartementets område 67
4.10 Kulturdepartementets verksamhetsområde 70
4.11 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde 73
4.12 Inrikesdepartementets verksamhetsområde 78
4.13 Miljödepartementets verksamhetsområde 86
5 Lokala investeringar 101
5.1 1998 års stöd till lokala investeringsprogram 101
5.2 Fortsatta insatser 105
5.2.1 Stöd för lokala investeringsprogram
1999–2001.... 106
5.2.2 Uppföljning och utvärdering 106
Bilaga: Miljöledning i statlig verksamhet - deltagande myndigheter....107
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1998 108
1 Ärendet
I januari 1997 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen ”På väg mot
ett ekologiskt hållbart samhälle” (skr. 1996/97:50, bet. 1996/97:JoU11,
rskr. 1996/97:187). Den beskrev pågående arbete med att utveckla
strategier för ekologisk hållbarhet inom olika samhällssektorer.
Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en
ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår statsråden Anna
Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika Åhnberg
och Thomas Östros. Regeringen presenterade i förra årets ekonomiska
vårproposition (1996/97:150, bilaga 5) ett förslag till ett investerings-
program för ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det
fortsatta arbetet utifrån förslag från delegationen. Den 11 september 1997
överlämnade regeringen till riksdagen skrivelsen Ekologisk hållbarhet
(skr. 1997/98:13) som redovisade riktlinjer för det fortsatta arbetet.
Riksdagen beslutade med anledning av budgetpropositionen för år
1998 (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 18, bet 1997/98:BoU1, rskr.
1997/98:81) om ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet. Stödet till lokala investeringsprogram har två syften. Det skall
dels påtagligt öka takten i omställningen av Sverige till ett ekologiskt
uthålligt samhälle, dels bidra till ökad sysselsättning. Riksdagens beslut
innebär att 5,4 miljarder kronor har avsatts för perioden 1998–2000. I
1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) uttalade
regeringen att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet
bör fortsätta och aviserade ett förslag om förlängning och en utökning av
stödet till lokala investeringsprogram med 2 miljarder kronor för år 2001.
Regeringen har under 1997 och 1998 lagt fram propositioner på flera
områden som utgör viktiga delar i det samlade arbetet för en hållbar
utveckling. Riksdagen beslutade i juni 1997 om nya riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr:
1996/97:272). Enligt riktlinjerna skall energipolitiken skapa villkoren för
en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energi-
försörjning samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Riksdagen har vidare på regeringens förslag beslutat om en ny
miljöbalk (prop. 1997/98:45, bet 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278) och
följdlagstiftning till denna (prop. 1997/98:90, bet 1997/98:JoU25, rskr.
1997/98:279) som sammantaget utgör en samordnad, skärpt och breddad
miljölagstiftning för en hållbar utveckling.
I maj 1998 lade regeringen fram en miljöproposition Svenska miljömål
– Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145). Propositionen
innebär att arbetet med ekologiskt hållbar utveckling preciseras i olika
avseenden. Regeringen föreslår bl.a. en ny struktur för arbetet med
miljömål. Enligt förslaget skall ett begränsat antal nationella
miljökvalitetsmål, som anger vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett
generationsperspektiv, fastställas av riksdagen. Delmål och åtgärds-
strategier för att nå miljökvalitetsmålen skall sedan utarbetas inom olika
samhällssektorer på skilda nivåer.
Regeringen har dessutom under det sista året presenterat en rad andra
propositioner med koppling till hållbar utveckling: Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2), Transportpolitik för en hållbar utveckling
(prop. 1997/98:56), Framtidsformer med handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design (prop.1997/98:117), Bostadspolitik
för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:119), Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158), Utveckling och rättvisa – en politik
för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165) samt skrivelsen
Konsumenterna och miljön – en handlingsplan för hållbar utveckling
(skr. 1997/98:67). Huvuddelen av dessa är behandlade av riksdagen.
Hållbar utveckling är ett centralt mål i det nya Amsterdamfördraget för
Europeiska unionen. Inom EU verkar Sverige för en intensifiering av
arbetet med att integrera miljöfrågorna i utformningen och
genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet. Inom OECD
agerar Sverige för att stärka organisationens arbete för hållbar utveckling.
Sverige verkar även för att stärka miljöarbetet inom FN inom ramen för
den pågående reformprocessen samt deltar aktivt i det internationella
miljö-konventionsarbetet. Ett centralt tema för Sveriges ordförandeskap i
Nordiska Ministerrådet är Ett hållbart Norden.
I 1997 års skrivelse om ekologisk hållbarhet angav regeringen tre
övergripande mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, effektiv
användning av resurser samt hållbar försörjning med naturresurser. För
att bidra till att uppnå dessa mål redovisades i skrivelsen
departementsvisa åtgärdsprogram (totalt 93 åtgärdsdpunkter). De
föreslagna åtgärderna innebar långsiktiga förändringar inom de olika
departementens verksamhetsområden i riktning mot ekologisk hållbarhet.
Åtgärderna berörde bl.a. lagstiftning, aspekter på skattesystemet,
utbildningssystemet., infrastruktur av transporter och byggande. Speciellt
betonades vikten av det internationella samarbetet för att uppnå en
hållbar utveckling.
I föreliggande skrivelse ges en lägesredovisning av hur långt arbetet
kommit med de åtgärder som presenterades i förra årets skrivelse.
Dessutom redovisas de nya förslag till åtgärder som tillkommit under
året genom de propositioner och skrivelser som lagts fram. Skrivelsen
innehåller också översiktlig beskrivning av arbetet med det lokala
investeringsprogrammet. Skrivelsen bygger till stora delar på Hållbara
Sverige – Lägesrapport 1998 som Delegationen för en ekologiskt hållbar
utveckling redovisade i augusti 1998.
2 Ett hållbart Sverige
I regeringsförklaringen 1996 redovisade regeringen inriktningen att göra
Sverige till “en internationellt pådrivande kraft och ett föregångsland i
strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling”. I regeringsför-
klaringen 1997 uttalas att arbetet för att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet skall fortsätta samtidigt som Sverige skall möta 2000-talet på
ett sätt som skapar en långsiktigt hållbar tillväxt i en allt hårdare
konkurrens. Kommande generationers livskvalitet skall inte äventyras
och målet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta. Därmed vill regeringen aktivt bidra till det
övergripande målet om hållbar utveckling och samtidigt ta vara på de
möjligheter som omställningen rymmer för Sveriges del.
Hållbar utveckling definieras enligt Brundtlandkommissionen som en
utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förut-
sättningarna för framtida generationer. Målet omfattar ekonomiska,
sociala och ekologiska aspekter av samhällsutvecklingen, vilket beskrivs
i slutdokumentet från FN:s generalförsamlings nittonde extra möte den
23–27 juni 1997. Dessa tre aspekter är ömsesidigt beroende av varandra
och för att uppnå hållbar utveckling krävs att de integreras och beaktas på
ett balanserat sätt. I begreppet ekologiskt hållbar utveckling uppmärk-
sammas speciellt den ekologiska dimensionen i hållbar utveckling. För
att undvika att miljöförstöring och utarmning av naturresurser skall
begränsa framtida generationers välfärd har regeringen ställt upp tre mål
för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, effektiv användning av
resurser och en hållbar försörjning. Strategin är att nå dessa mål utan att
de ekonomiska eller sociala dimensionerna blir eftersatta. Tvärtom skall
ekonomi. sysselsättning och social välfärd gynnas av omställningen.
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) beskrivs
också hur de tre dimensionerna av hållbar utveckling är ömsesidigt
beroende av varandra. ”Hushållning med naturresurserna, omsorg om
miljön och en social rättvisa är också nödvändiga förutsättningar för en
hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en
förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. En god ekonomisk,
social och kulturell utveckling skapar förutsättningar för människor att
engagera sig i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.”
2.1 En strategi för ekologiskt hållbar utveckling
Regeringens bedömning: Den övergripande strategin för omställning till
ekologisk hållbarhet bör vara att Sverige skall bli ett föregångsland och
vara internationellt pådrivande genom att visa att ekologisk hållbarhet
kan nås på vägar och med insatser som även stärker ekonomi och
sysselsättning, utvecklar näringsliv och infrastruktur samt förbättrar
välfärden.
Skälen för regeringens bedömning: Att uppnå en ekologiskt hållbar
utveckling i Sverige kräver handlande över vidare fält än den
hittillsvarande miljöpolitiken. Att genomföra detta i praktiken är inte en
uppgift för någon viss sektor eller viss yrkesgrupp. Alla delar av
samhället, den offentliga sektorn, näringslivet, organisationer och
enskilda medborgare måste medverka.
Arbetet med att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet är långsiktigt.
Att integrera miljöhänsyn samt ett hushållnings- och
effektivitetstänkande inom samtliga samhällssektorer är en viktig
grundförutsättning. Det är då möjligheterna skapas att långsiktigt förena
ett ekologiskt synsätt med ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.
Förutsättningen för att detta arbete skall vara framgångsrikt är att
kunskap om de ekologiska förutsättningarna för samhällets utveckling
finns hos alla. Omställningen till ekologisk hållbarhet skall gå hand i
hand med utvecklingen till ett modernt informations- och
kunskapssamhälle. Inriktningen bör vara att öka Sveriges och svenskt
näringslivs konkurrenskraft i den globala utvecklingen. För de närmaste
åren ligger utmaningen också i att arbeta för ekologisk hållbarhet i
samspel med att bekämpa arbetslösheten. I föreslagna åtgärdsprogram
har därför särskild vikt lagts vid åtgärder som har positiva effekter på
näringslivsutveckling och sysselsättning, i en del fall kortsiktigt och i
andra fall på längre sikt.
Sverige skall med stöd av de erfarenheter som vinns vara pådrivande
internationellt – främst i EU, OECD, FN, i internationellt konventions-
arbete samt genom regionalt utvecklingssamarbete i vårt närområde.
2.2 Tre mål för ekologiskt hållbar utveckling
I arbetet med att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet är alla delaktiga.
Därför behövs tydliga och gemensamma mål för arbetet. I 1997 års
ekonomiska vårproposition formulerade regeringen tre övergripande mål
för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling: skyddet av miljön, en
effektiv användning av jordens resurser och en hållbar försörjning.
Målen tydliggör de ekologiska förutsättningarna för att nå en långsiktigt
hållbar utveckling, dvs. de anger de ekologiska förutsättningarna för en
långsiktigt hållbar ekonomi och kommande generationers välfärd.
Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte skall skada
människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller
bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett
sådant sätt att de naturliga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso-
och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den
biologiska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer
skyddas.
Effektiv användning innebär att användning av energi och andra
naturresurser skall bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av
energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med en
hållbar utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och
investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla produkter och
processer.
Hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga
produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall
försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara
resurser. Det betyder att användningen inte långsiktigt kan överskrida
den takt med vilken naturen skapar nya resurser och att material bör
återvinnas i ett kretslopp. Vi skall hushålla med icke förnybara resurser
och kontinuerligt sträva efter förnybara ersättningar.
De tre målen för ekologiskt hållbar utveckling hänger samman och
stödjer varandra. Den effektiva användningen ger de grundläggande
förutsättningarna för att nå de båda andra målen – en miljö som inte
skadas av föroreningar och en sparsamhet vad gäller resursanvändningen.
Skyddet av miljön och ekosystemen är också en förutsättning för att
långsiktigt upprätthålla försörjningen med naturresurser.
2.2.1 Skyddet av miljön
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) vidareutvecklas och preciseras
det övergripande målet om skyddet av miljön. I propositionen föreslås att
femton nya nationella miljökvalitetsmål skall fastställas av riksdagen.
Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till
nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen i Sverige är lösta.
De föreslagna nationella miljökvalitetsmålen preciserar de framtida
tillstånd i miljön som eftersträvas. Människors hälsa och tillståndet i
naturen står i centrum. Utsläpp av skadliga ämnen skall bringas ner till de
nivåer som bestäms av vad miljön och människan långsiktigt tål. Målen
anger också natur- och kulturlandskap med särskilda miljövärden som
skall skyddas och bevaras samtidigt som produktionsförmågan
upprätthålls och utvecklas. De femton miljökvalitetsmålen formuleras i
miljöpropositionen som Frisk luft, Grundvatten av god kvalitet, Levande
sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Hav i balans samt levande
kust och skärgård, Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Levande
skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, God bebyggd
miljö, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Skyddande ozonskikt samt
Begränsad klimatpåverkan.
Regeringen skall enligt förslaget i miljöpropositionen svara för att
fastställa delmål i syfte att nå miljökvalitetsmålen under förutsättning att
målen antas av riksdagen. Som ett led i detta arbete har ett flertal
myndigheter, däribland Naturvårdsverket, givits i uppdrag att utveckla
förslag till delmål och åtgärdsstrategier för att uppnå miljökvalitetsmålen
samt redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska effekterna av
förslagen. Myndigheternas förslag till delmål och åtgärdsstrategier skall
redovisas den 1 oktober 1999. Naturvårdsverket har givits ett generellt
ansvar för att utveckla och precisera miljökvalitetsmålen, stödja samt
följa upp hur arbetet med delmål fortlöper i syfte att uppnå
miljökvalitetsmålen (regeringsuppdrag i juni 1998). I fråga om flera av
miljökvalitetsmålen delas Naturvårdsverkets ansvar med andra
myndigheter som Riksantikvarieämbetet, Boverket, Kemikalieinspek-
tionen och Statens strålskyddsinstitut. Naturvårdsverket skall årligen
rapportera sitt arbete till regeringen i samband med årsredovisningen.
Det övergripande generationsmålet och den nya strukturen för
miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta
inom miljöpolitiken. Under förutsättning att de föreslagna miljökvalitets-
målen antas av riksdagen behövs en samlad utvärdering av detta arbete.
Regeringen avser därför att tillsätta en parlamentarisk beredning med
uppgift att göra en samlad översyn av vilka delmål som behövs för att
miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en generation (dir. 1998:45).
Beredningen skall bl.a. utgå från myndigheternas redovisningar av ovan
nämnda uppdrag om delmål och åtgärdsstrategier. Beredningen skall
särskilt utvärdera de miljömässiga och samhällsekonomiska inklusive
statsfinansiella och sektorsspecifika konsevensanalyserna av delmål och
åtgärder som regeringen eller myndigheterna föreslagit. Den skall också
lämna förslag till ytterligare delmål om det behövs för att genomföra av
riksdagen fastställda nationella miljökvalitetsmål. Beredningen skall
redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 juli 2000.
Den parlamentariska beredningen skall ej behandla miljökvalitetsmålet
Begränsad klimatpåverkan. För att lägga förslag till en samlad svensk
strategi och ett åtgärdsprogram vad avser klimatmålet kommer en
särskild kommitté med parlamentarisk sammansättning att tillsättas (dir.
1998:40).
2.2.2 Effektiv användning
Befolkningstillväxten och krav på höjd levnadsstandard leder till större
anspråk på resursförbrukning, vilket kan leda till en ökad belastning på
miljön. Effektivisering av resursförbrukningen är därför ett medel att nå
en hållbar utveckling globalt, både ur resurshushållnings- och ett
miljöperspektiv. Ett effektivt utnyttjande av samtliga resurser i samhället
bör också ligga i linje med en framgångsrik industriell produktion. En
effektivare användning förutsätter medverkan från alla samhällets
sektorer. Regeringen föreslår miljöpropositionen följande riktlinjer för
arbetet med att uppnå en effektivare och långsiktigt hållbar
resursanvändning:
– Material och energi skall användas så effektivt som möjligt med
hänsyn taget till alla resurstillgångar.
– Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det
samlade biomasseuttaget får inte utarma den biologiska mångfalden.
– Flertalet varor skall vara materialsnåla och energieffektiva,
uppgraderingsbara samt kunna återanvändas eller återvinnas med
avseende på material eller energi.
Ett begrepp som används i den internationella debatten är faktor 10,
som innebär att resursanvändningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger
effektivare under en till två generationer. Många forskare, företagsledare
och politiker anser att en sådan utveckling är nödvändig för att vi skall
kunna möta den ökande befolkningstillväxten och minska miljö-
förstöringen utan att försämra välfärden. Faktor 10 ger en signal om
vilken storlek på effektivisering som krävs, snarare än att uttrycka exakta
mål. Faktor-10-begreppet kan därvid fungera som en kompass och
stimulera nödvändigt nytänkande. Regeringen gör bedömningen att det
kommer att behövas ytterligare arbete, såväl nationellt som
internationellt, för att analysera, konkretisera och utveckla begreppet
faktor 10. Regeringen avser därför att tillsätta en kommitté för att
närmare utreda kunskaps- och åtgärdsbehov i samband med resurs-
effektivisering.
2.2.3 Hållbar försörjning
Målet om en hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga
produktionsförmåga måste säkras. Då skapas förutsättningarna för en
långsiktigt hållbar försörjning av förnybara resurser. Det betyder att
uttaget av förnybara resurser, som skog, fisk etc., inte långsiktigt kan
överskrida den takt med vilken naturen skapar dessa resurser. Det
betyder också att utsläppen av miljöskadliga ämnen inte får överskrida de
nivåer vid vilka ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skadas.
Miljökvalitetsmålen som föreslås i miljöpropositionen preciserar de
tillstånd som behövs för att produktionsförmåga och grundläggande
ekologiska funktioner skall vidmakthållas i t.ex. sjöar och vattendrag,
våtmarker, hav, mark och skog.
Målet om en hållbar försörjning innebär också att uttag av icke
förnybara naturresurser måste ske med tanke på den långsiktiga
hållbarheten och kommande generationers behov. Enligt Kretslopps-
delegationens bedömning uppkommer dock inte, med några få undantag,
de stora problemen på grund av knapphet av naturresurserna. I stället
uppkommer problemen genom spridning av miljöstörande ämnen i olika
led av utvinning, användning och deponering. Förbränning av fossila
bränslen är t.ex. den dominerande orsaken till spridning av ämnen som
ger upphov till växthuseffekt, försurning och marknära ozon.
För att uppnå en hållbar försörjning med naturresurser är
kretsloppsprincipen en grundförutsättning. Principen formulerades i
samband med riksdagens beslut om riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling på följande sätt: “Vad som utvinns ur naturen skall på
ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas eller slutligt
omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen
skadas” (prop. 1992/93:180, bet. 1993/94:JoU14, rskr. 1993/94:344).
Riksdagen beslutade i juni 1997 om nya riktlinjer för energipolitiken
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Enligt
riktlinjerna skall energipolitiken skapa villkoren för en effektiv energi-
användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle med så låg
påverkan på hälsa, miljö och klimat som möjligt. Landets elförsörjning
skall tryggas genom energisystem som grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energianvändning.
Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå.
2.3 Uppföljningssystem för ekologiskt hållbar utveckling
Regeringens bedömning: Uppföljningssystem för att bedöma hur
arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle
fortskrider bör utvecklas. Genom en årlig uppföljning av de tre
övergripande målen för ekologisk hållbarhet med ett antal indikatorer
eller nyckeltal kan omställningsprocessen följas upp på en övergripande
nivå. Genom en årlig redovisning av departementens åtgärdsprogram för
ekologiskt hållbar utveckling kan regeringens arbete inom viktiga
politikområdena följas upp. Redovisningarna bör presenteras i samband
med budgetpropositionen.
Skälen för regeringens bedömning: Som underlag för att kunna
bedöma hur arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart
samhälle fortskrider, och också bedöma vilka ytterligare insatser som kan
krävas, behövs olika former av uppföljning. Uppföljningen bör göras dels
på en övergripande nivå, t.ex. i form av indikatorer för att visa om
utvecklingen inom olika områden går åt rätt håll eller ej. Uppföljningen
behöver också göras på en mer detaljerad nivå för att redovisa vilka olika
åtgärder regeringen vidtagit som ett led i omställningsarbetet.
Ett intensivt arbete pågår världen över med att utveckla indikatorer för
hållbar utveckling. Utvecklingsarbetet drivs främst av EU, OECD och
FN och Sverige deltar aktivt i detta samarbete. Utvecklingen av
indikatorer ställer i sin tur krav på utvecklingen av statistik som källa för
indikatorerna. Eftersom utvecklingen mot ekologisk hållbarhet innebär
att miljöfrågorna skall integreras i alla samhällssektorer och har effekter
inom samtliga politikområden ställs speciellt krav på att statistik från
olika områden kan kopplas samman. I Sverige, liksom i andra länder,
pågår en utveckling av detta integrerade synsätt på statistiken. Ett
exempel är utvecklingen av miljöräkenskaper som syftar till att koppla
samman miljöstatistik och ekonomisk statistik och som därmed kan
utnyttjas för att redovisa olika samband mellan utvecklingen i miljön och
den ekonomiska utvecklingen, t.ex. för att belysa energi- och
resurseffektivisering. Regeringen har i bl.a. miljöpropositionen framhållit
behovet av ett fullgott informationsunderlag i form av tillförlitliga och
relevanta data i tidsserier. I samband med arbetet att ta fram förslag till
miljökvalitetsmål i miljöpropositionen har Naturvårdsverket tagit fram
förslag på hur miljömålen kan följas upp (rapport deFacto 98, 1998).
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag lämnat ett
preliminärt förslag till gröna nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling
som presenterades våren 1998 i betänkandet Gröna nyckeltal för
ekologiskt hållbar utveckling (SOU 1998:15). De föreslagna nyckeltalen
utgår från regeringens övergripande mål för ekologisk hållbarhet;
skyddet av miljön, effektiv användning av jordens resurser och en hållbar
försörjning. Miljövårdsberedningens förslag har remissbehandlats och ett
reviderat förslag till gröna nyckeltal kommer att presenteras i oktober
1998. Miljövårdsberedningen föreslår att nyckeltalen skall redovisas
årligen till riksdagen i anslutning till budgetpropositionen. Regeringen
avser att ta ställning till Miljövårdsberedningens förslag under våren
1999.
Regeringens utgångspunkt för omställningsarbetet till ekologisk
hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som redovisades i skrivelsen
Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta program innehöll 93
åtgärdspunkter fördelade på de tretton departementen inom
Regeringskansliet. Genom en årlig redovisning av vad som hänt inom de
olika departementens verksamhetsområden kan riksdagen erhålla en
kontinuerlig redovisning av hur regeringens arbete med ekologiskt
hållbar utveckling fortskrider. Redovisningarna bör göras i samband med
budgetpropositionen och innehålla en sammanställning av vad vidtagna
åtgärder haft för effekter inom de olika för omställningsarbetet mest
berörda politikområdena. Redovisningen bör även innehålla nya åtgärder
som följer av förslag som regeringen presenterat i propositioner som
lagts under året. Kapitlen 3, 4 och 5 i denna skrivelse utgör en första
redovisning av detta slag.
3 Översikt av regeringens arbete för ekologisk
hållbarhet
Utmaningen i regeringens strategi för omställning till ekologisk
hållbarhet ligger i att omställningsarbetet skall genomföras med insatser
som samtidigt också stärker ekonomi och sysselsättning. Sverige skall
som föregångsland visa att det genom ett långsiktigt och systematiskt
förändringsarbete går att finna lösningar där den ekologiska hållbarhetens
tre delmål integreras och samverkar med utvecklingen inom samtliga
politikområden.
Förutsättningen för att detta arbete skall vara framgångsrikt är ett brett
deltagande från samhällets alla aktörer: den offentliga sektorn,
näringslivet, organisationer och enskilda medborgare. Kunskap om de
ekologiska förutsättningarna för samhällets utveckling måste finnas hos
alla. Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i besluts-
fattandet inom alla verksamheter i samtliga sektorer av samhället.
I detta kapitel ges en översikt av hur regeringens arbete med ekologiskt
hållbar utveckling har bedrivits och är tänkt att fortskrida inom några
centrala områden. Kapitlet utgör en syntes av de två nästkommande
kapitlen som innehåller de departementsvisa uppföljningarna av åtgärds-
programmen som redovisades i förra årets skrivelse om ekologisk
hållbarhet (skr. 1997/98:13) respektive en lägesredovisning av det lokala
investeringsprogrammet.
3.1 Ekologiskt hållbar utveckling inom den statliga
sektorn
Regeringen har i flera sammanhang framhållit att staten skall vara
föregångare i en ekologiskt hållbar utveckling. Det ligger ett stort ansvar
på departementen och de statliga myndigheterna att gå före i arbetet för
ekologisk hållbarhet i beslut som rör olika samhällssektorer.
Inom statsförvaltningen pågår ett arbete med att införa
miljöledningssystem som ett verktyg för att förbättra, strukturera och
organisera sitt arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Totalt arbetar
f.n. 66 statliga myndigheter och Regeringskansliet med att införa
miljöledningssystem (se förteckning i bilaga). Ett första steg har varit att
kartlägga miljöpåverkande verksamhet samt att integrera miljöhänsyn
och resurshushållning i den interna verksamheten. I ett andra steg skall
myndigheterna se över miljöeffekterna av sin externa verksamhet och
integrera hänsyn till miljö och resurshushållning i de beslut som
myndigheten fattar.
Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en samordnad, skärpt
och breddad miljölagstiftning i en ny miljöbalk (prop. 1997/98:45, bet
1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278). I miljöbalken har bestämmelserna i
de 15 viktigaste miljölagarna samlats. Balken syftar till att främja en
hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande
generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Riksdagen har
vidare beslutat om följdändringar i ett stort antal lagar som finns utanför
balken men som reglerar verksamheter som kan påverka miljön (prop.
1997/98:90, bet 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279). Därigenom klargörs
hur grund-läggande bestämmelser om miljöhänsyn i miljöbalken får ett
genomslag inom ett stort antal sektorer och områden. Särskilda
miljödomstolar kommer att inrättas i januari 1999. Regeringen har under
året också inrättat en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten. Utgångs-
punkten är att Ekobrottsmyndigheten skall ha en central roll även när det
gäller att utreda miljöbrottslighet. Regeringen avser att under hösten
1998 redovisa en särskild nationell strategi för bekämpning av
miljöbrottslighet.
Arbetet med att beakta och redovisa åtgärder för ekologisk hållbarhet i
statsbudgetsammanhang är påbörjat. En systematisk genomgång av alla
budgetposter visar att flertalet poster har relevans för ekologisk hållbar-
het. Dock kan kopplingarna ibland vara indirekta och svåra att urskilja. I
tabellen nedan visas ett urval av budgetposter med en mer direkt
anknytning till ekologisk hållbarhet. En förutsättning för att arbetet med
ekologisk hållbarhet mer tydligt skall kunna följas i budgetarbetet är att
de övergripande målen för ekologisk hållbarhet – skyddet av miljön,
effektiv användning och hållbar försörjning – preciseras på en mer
operativ nivå inom olika samhällssektorer.
Genom ändring i verksförordningen (1995:1322) har samtliga myndig-
hetschefer enligt 7§ fr.o.m. den 1 januari 1998 fått ett generellt ansvar för
att beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller ekologiskt
hållbar utveckling. Regeringen har dessutom i augusti 1998 beslutat att
ge 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk
hållbarhet, vilket aviserades i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145).
Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall integrera
miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att
arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens
sektor. Ansvaret avser således ej endast grundläggande miljöskydds-
aspekter utan är ett vidare ansvar som omfattas av de tre övergripande
målen för ekologiskt hållbar utveckling. När det är relevant skall
myndigheterna verka för att beslutsfattande och åtgärder av olika slag
bidrar till att uppnå de uppsatta målen för miljöpolitiken och ekologisk
hållbarhet. Så långt möjligt och beroende av myndighetens inriktning
skall hänsyn också tas till behovet av ekonomisk, social och kulturell
hållbar utveckling.
De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är
Försvarsmakten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt utveck-
lingssamarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket,
Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens
jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskydds-
styrelsen, Riksantikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Sveriges geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kom-
merskollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket,
Kemikalieinspektionen och Statens Naturvårdsverk. Sektorsmyndig-
heterna skall senast den 1 oktober 1999 återkomma till regeringen med
en första lägesredovisning och där belysa hur myndigheterna definierat
sin roll, arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet
med ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. I
miljöpropositionen anges att myndigheterna med sektorsansvar årligen
skall redovisa sina insatser i samband med årsredovisningarna.
Särskilda insatser med anknytning till ekologisk hållbar utveckling
(till detta kommer bl a infrastrukturinsatser)
Program
Belopp i miljarder
kronor
Kommentar
Lokala
investeringsprogram
5,4
Gäller för åren 1998–2000. Ytterligare 2
miljarder kr har aviserats för år 2001 i
vårpropositionen 1998
Kretsloppsmiljard
1
Programmet löper under 1997–2001
Energipolitiskt
program
9,2
9,2 miljarder kr för hela programmet 1997–2004.
4,7 miljarder har avsatts för perioden 1998–2000.
Miljöprogram jordbruk
UO 23
12
2,8 miljarder 1998, 1999 och år 2000. 50 % är
EU-finansierat, resten finansieras nationellt. 1997
avsattes 2,1 miljarder, 1996 avsattes 1,5 miljarder
Total summa
27,6
3.2 Regeringens investeringsprogram – effekter på
sysselsättning
Riksdagen beslöt med anledning av budgetpropositionen för år 1998
(prop. 1997/98:1, utgiftsområde 18, bet. 1997/98:BoU1, rskr.
1997/98:81) om ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet. Stödet till lokala investeringsprogram har två syften. Det skall
dels påtagligt öka takten i omställningen av Sverige till ett ekologiskt
uthålligt samhälle, dels bidra till ökad sysselsättning. Riksdagens beslut
innebär att 5,4 miljarder kronor har avsatts för perioden 1998–2000.
Regeringen aviserade i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150) ett förslag om förlängning av stödet och en utökning med 2
miljarder kronor för år 2001.
Stödet ger kommunerna möjlighet att i samverkan med lokala företag
och organisationer söka stöd till investeringar som ökar den ekologiska
hållbarheten. Genom den första omgången beslut om stöd till lokala
investeringsprogram för perioden 1998–2000 har regeringen beviljat 42
kommuner statsbidrag. I flera fall samverkar kommuner om åtgärder som
gäller gemensamma miljöfrågor. Regeringen har beviljat drygt 2,3
miljarder kronor i statsbidrag. De investerare som får del av dessa medel
satsar omkring 5,5 miljarder kronor av egna medel. Den direkt
miljörelaterade investeringsverksamheten uppgår således till omkring 7,8
miljarder kronor. Enligt bedömningar från berörda kommuner beräknas
investeringarna sammantaget skapa förutsättningar för drygt 8 000
direkta årsarbetstillfällen (eventuella undanträngningseffekter ej medräk-
nade). Investeringarna kan också antas öka efterfrågan på miljöanpassade
produkter och tjänster vilket ger ytterligare arbetstillfällen i företag som
tillhandahåller detta.
Också andra investeringsprogram har påbörjats med avsikten att öka
takten i omställningen av Sverige till ekologiskt uthållig utveckling. Som
exempel kan nämnas energiprogrammet med syfte att uppnå effektivare
energianvändning. Programmet omfattar drygt 9 miljarder kronor under
en sjuårsperiod och beslutades av riksdagen våren 1997. Dessutom har
ett femårigt program beslutats 1996 avseende investeringsbidrag på 1
miljard kronor för kretsloppsanpassning av byggande och teknisk
infrastruktur (den s.k. kretsloppsmiljarden). Också investeringarna i
infrastruktur bör omnämnas i detta sammanhang, t.ex. den nationella
stomnätsplanen med syfte att förbättra framkomligheten på järnväg som
omfattar 36 miljarder kronor för perioden 1998–2007.
Investeringar som leder till tidigt uppbyggd kompetens och avancerad
produktutveckling bör ge fördelar på de växande världsmarknaderna för
miljö- och energiteknik liksom på andra varu- och tjänstemarknader där
ekologiskt hållbara produkter efterfrågas. Därmed kommer också
sysselsättningen att gynnas.
3.3 Ekonomi, näringsliv och konsumenter
Strategin att bli föregångsland med att förena ekologisk hållbarhet med
en ekonomisk tillväxt ställer höga krav på den ekonomiska politiken och
ger näringslivet en nyckelroll. Viktiga förutsättningar för framgång är att
näringslivet uppmärksammar de affärsmässiga fördelarna av att vara
tidigt ute i omställningsprocessen samt att ekonomiska styrmedel
utformas så att bästa möjliga villkor skapas för en miljö- och
hushållningsinriktning av näringslivets utvecklingsinsatser.
Dessutom krävs att marknadens efterfrågan på miljöanpassade och
resurssnåla produkter gynnas, t.ex. genom att öka kunskapen hos
konsumenterna och att miljöanpassa offentlig upphandling m.m. Att
uppmuntra och underlätta för hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön
och resurshushållningen är av stor betydelse. Överslagsberäkningar från
bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger upphov till
nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige.
Omställning av produktion
Ett ekologiskt hållbart Sverige förutsätter ett miljöanpassat näringsliv.
Näringslivets miljöarbete har gått kraftigt framåt, pådrivet bl.a. av en
etablerad och över tiden skärpt miljölagstiftning men också av en alltmer
miljöorienterad marknad. Många företag har insett nödvändigheten av
och fördelarna med att bedriva verksamheten på ett ekologiskt hållbart
sätt.
Det har blivit allt viktigare att undvika ämnen och material med stor
negativ miljöpåverkan och att använda resurserna mer effektivt för att
förebygga miljöproblem. Regeringen har i propositionen Miljö-
redovisning och miljöinformation i näringslivet (prop. 1996/97:167)
redovisat exempel på karakteristik av ett miljöanpassat näringsliv. Ett
miljöanpassat näringsliv använder t.ex. inte ozonnedbrytande eller
bioackumulerande och långlivade ämnen, sparar råvaror och energi både
i produktion, transport och vid produkternas användning, prioriterar
förnybara råvaror och energislag och återvinner material. En ekologiskt
hållbar utveckling innebär också användning av nya och mer effektiva
processer och teknik.
Regeringen avser att fortsätta dialogen med näringslivet med inriktning
på att stimulera processer som leder till resurseffektivisering och
kretsloppsanpassning. Regeringen har lagt flera propositioner som
sammantaget skapar en plattform för arbetet med ett ekologiskt hållbart
näringsliv. Avsikten är att stödja näringslivets miljöarbete genom olika
åtgärder som stimulerar företagen att ligga före kraven i lagstiftning, som
underlättar för företagen att ställa miljökrav på t.ex. underleverantörer
och som utjämnar konkurrensvillkoren genom att alla företag tvingas att
uppfylla grundläggande krav.
Miljövårdsberedningen har givits i uppdrag att medverka i arbetet med
att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv
genom en dialog med näringslivet (dir. 1998:65). Syftet med uppdraget
är att initiera, stödja och påverka utvecklingen i näringslivet och att få
underlag för politiska beslut och ställningstaganden om riktlinjer och
styrmedel i miljöpolitiken och i andra frågor som är av strategisk
betydelse för en hållbar utveckling. En redovisning av uppdraget skall
lämnas till regeringen år 2000.
I propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet.
1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) har regeringen redovisat bedömningar
och förslag till åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske. Ett
ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt
godtagbart. Viktiga styrmedel för att uppnå detta är information,
utbildning samt forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, skatter,
avgifter och olika ersättningsformer. Näringens miljöengagemang
förväntas vara en drivkraft i utvecklingen. Ökade konsumentkrav är en
annan viktig pådrivande kraft. Ramen för jordbrukets miljöersättnings-
program, genom vilket lantbrukare kan få ersättning för genomförda
miljöåtaganden, har fr.o.m. år 1998 utökats med 700 miljoner kronor per
år. Detta innebär att hela den kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor
per år som Sverige erhöll vid medlemsskapsförhandlingarna vid EU-
inträdet utnyttjas.
Energipolitiken har redovisats till riksdagen i propositionen En uthållig
energiförsörjning (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). Omställningen mot en långsiktigt hållbar energiförsörjning
innebär bl.a. att kärnkraften skall ersättas med effektivisering av
elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt en
miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Ett nytt energipolitiskt
program har inrättats, med målsättningen att el- och värmeproduktionen
från förnybara energikällor skall öka kraftigt under de närmaste 10–15
åren samt att kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering skall
utvecklas (se vidare avsnitt 3.4). Den elintensiva industrins behov av el
till internationellt konkurrenskraftiga priser skall säkras. Elenergi för
uppvärmning skall till stor del ersättas av annan energi. Elanvändningen i
sig skall dessutom effektiviseras som ett led i strävan att nå målen för
effektiv användning av energi och andra naturresurser.
År 1997 introducerades ett nationellt finansierat anläggningsstöd för
odling av energiskog. Odling av energiskog bidrar positivt till att minska
växthusgaser både genom att öka tillgången på förnybar energi och
genom att under växtperioden binda koldioxid. För att stimulera
lantbrukarnas intresse ytterligare för energiskogsodling har regeringen i
miljöpropositionen föreslagit riksdagen att medel under utgiftsområde 23
även skall kunna utnyttjas för andra åtgärder, utöver anläggningsstöd för
energiskog, i syfte att stimulera energiskogsodling.
Påverkan på efterfrågan och hushållens delaktighet
Marknadens efterfrågan styr näringslivets inriktning. Detta gäller också
utvecklingen för ekologisk hållbarhet. Ett mål för konsumentpolitiken är
”att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling”. Konsumenterna kan förutom att ta hänsyn till miljön vid
inköp av varor och tjänster beakta miljöaspekter vid användningen av
varor, hanteringen av avfall samt vid den egna produktionen av vissa
förnödenheter som utgör ett alternativ till köp av en viss vara eller tjänst.
I skrivelsen Konsumenterna och miljön (skr. 1997/98:67) beskriver
regeringen sin syn på centrala frågor som rör miljömålet i
konsumentpolitiken. En handlingsplan för arbetet har redovisats.
Handlingsplanen omfattar bl.a. förbättrad varuinformation, varuprovning,
bevakning av hur miljö- och energiargument används i marknadsföring
samt åtgärder som ökar de enskilda konsumenternas möjligheter att rikta
sin efterfrågan mot ekologiskt hållbara produkter och tjänster.
Regeringen har vidare i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslagit
medel till Konsumentverket för att bygga upp en för allmänheten och för
vidareinformatörer tillgänglig databas med hushållsrelaterad
miljöinformation. Konsumentverket har fått i uppdrag att påbörja
inrättandet av databasen under 1998.
Värdet av den offentliga upphandlingen uppgår till ca 300 miljarder
kronor per år. Eftersom statens, landstingens och kommunernas
upphandling ofta avser stora kvantiteter och långsiktiga leveranser skapas
förutsättningar för teknikutveckling i företagen. Den offentliga
upphandlingen bör således kunna utgöra en pådrivande kraft i
utvecklingen av miljövänliga och resurssnåla produkter och processer.
För att stimulera detta arbete har regeringen under året tillsatt en
delegation för ekologiskt hållbar upphandling, EKU-delegationen, för att
främja miljöhänsyn i offentlig upphandling (dir. 1998:8). Delegationen
skall bl.a. driva på en ekologiskt hållbar upphandling inom stat,
kommuner och landsting, analysera och bevaka regler i lagstiftning och
internationella överenskommelser, initiera och utveckla vägledningar och
metoder, sprida kunskaper, erfarenheter och goda exempel, initiera
utbildning och seminarier för upphandlare och leverantörer samt följa
utvecklingen mot en ekologiskt hållbar upphandling i andra länder. EKU-
delegationen skall inrikta arbetet på strategiskt viktiga varor och tjänster
där nyttan av att ställa krav på ekologisk hållbarhet är störst. En
inledande kartläggning visar att de varor som den offentliga sektorn
ställer miljökrav på är främst kontorsmaterial och papper, IT-utrustning,
städmaterial och livsmedel.
Miljöteknikdelegationen, som inrättades i januari 1997, har till uppgift
att stimulera till utveckling och underlätta upphandling och introduktion
av miljöanpassade produkter, processer och teknik som syftar till en
ekologiskt hållbar utveckling (SFS1997:40). Delegationens insatser skall
leda till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad
sysselsättning. En av delegationens huvuduppgifter är att finna metoder
och testa dessa för att underlätta och påskynda marknadsintroduktion av
ny miljöanpassad teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar således på
efterfrågesidan. En stor del av arbetet ägnas åt att bl.a. tillsammans med
användare av olika produkter och tekniker formulera vilka funktionskrav
miljöanpassade produkter bör uppfylla. Möjligheterna till miljövinster
analyseras även.
Miljöcertifiering av företag genom miljöledningssystemen EMAS eller
ISO 14001 har effekter som kan påverka marknadens efterfrågan på
ekologiskt hållbara produkter och processer genom att stora företag
ställer krav på sina underleverantörer. Kraven på underleverantörerna,
som ofta är små och medelstora företag, kan i vissa fall bli tunga. Det är
viktigt att dessa företags situation och möjligheter att göra nödvändiga
anpassningar beaktas i denna process. Inom ramen för de medel som står
till förfogande för småföretagsutveckling ges ett visst ekonomiskt stöd
till små och medelstora företag för att införa miljöledningssystem.
Regeringen avser att i samarbetet med berörda EU-organ försöka påverka
utformningen av certifieringssystemen så att de även kommer att omfatta
hushållning med energi och andra naturresurser (s.k.
hållbarhetscertifiering).
Ekonomiska styrmedel
Regeringen redovisade i 1997 års skrivelse om ekologisk hållbarhet sin
avsikt att successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt.
Skatteväxlingskommittén har utrett möjligheterna till en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Trafik- och energibeskattningen utreds
för närvarande. Trafikbeskattningsutredningen har lämnat delbetänkandet
Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1997:126). Utredningen har fått
tilläggsdirektiv och utredningstiden har förlängts till oktober 1998. En
översyn av energibeskattningen pågår och beräknas vara färdig vid
årsskiftet 1998/99. Regeringen avser att lämna en proposition om
avfallsskatt till riksdagen. Innan en proposition läggs fram skall förslaget
om avfallsskatt godkännas av EG-kommissionen. Förslaget anmäldes till
EG-kommissionen under våren 1998. En lag om skatt på avfall beräknas
kunna träda i kraft den 1 juli 1999.
Riksrevisionsverket har på uppdrag av regeringen genomfört en studie
av subventioners inverkan på ekologiskt hållbar utveckling (RRV:s
rapport 1998:6). Studien belyser tre subventioner, nämligen transport-
bidraget, stödet till torvförbränning och stöd till småskalig vattenkraft.
Riksrevisionsverket diskuterar i rapporten hur de tre subventionerna kan
förbättras i syfte att göra dem mer anpassade till kravet på en hållbar
utveckling. Regeringen anser att det är viktigt att subventioner inte
förhindrar en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringen har i miljöpropositionen aviserat att Naturvårdsverket i
samråd med berörda myndigheter bör utreda huruvida de befintliga
styrmedlen inom ett par strategiska miljöpolitiska områden leder till att
miljökvalitetsmålen uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Ett förberedande
uppdrag har lämnats i september 1998 till Naturvårdsverket. Detta
uppdrag skall redovisas senast i slutet av oktober 1998 och regeringen
avser därefter att återkomma med ett beslut om ett styrmedelsuppdrag.
Internationella aspekter
Svensk industri har internationellt sett en god position i fråga om
utveckling av teknik och produkter som gör omställningen till ekologisk
hållbarhet praktiskt möjlig. Sverige har därmed möjlighet att påverka den
internationella utvecklingen som idégivare och föredöme. Med ett väl
organiserat samspel med den ekologiska omställningen inom landet som
helhet bör utvecklingen kunna bli snabbare och bredare. Regeringen
kommer inom kort att ta ställning till ett förslag från en särskild utredare
som tillsatts för att göra en kartläggning av möjligheter och hinder för
ökad export av tjänster och produkter inom miljösektorn samt utarbeta en
samlad strategi för att främja denna.
3.4 Forskning och teknikutveckling
Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen öppnar nya möjligheter till
en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. I omställningen till ekologiskt
hållbar utveckling har hela skalan av vetenskaper från naturvetenskap till
teknik, från samhällsvetenskap till humaniora bidrag att ge. Globalt sker
en snabb teknisk utveckling som har eller kan komma att få stor
betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny teknik är en av
förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk
hållbarhet, exempelvis vad gäller energi- och annan resurseffektivisering
samt renings- och återvinningsteknik. Men också kunskap om
organisation, levnadsvanor och normer spelar en stor roll.
Forskning och kunskapsuppbyggnad om miljö och hållbar utveckling
Regeringen har givit Forskningsrådsnämnden i uppdrag att utveckla och
konkretisera det svenska programmet för forskning till stöd för en hållbar
utveckling. Uppdraget skall redovisas i november 1998 för att ingå i
underlaget för nästa forskningspolitiska proposition. I augusti 1998 gav
regeringen Forskningsrådsnämnden i uppdrag att se över resurserna till
forskning om miljögifter. Uppdraget skall redovisas senast den 15
december 1998. Sverige verkar också för att miljöforskning och stöd för
en hållbar utveckling skall ges ett stort utrymme i EU:s femte
ramprogram för forskning och utveckling.
I 1998 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen höjda
anslag för miljörelaterade frågor. När det gäller Allmän miljö och
naturvård, utgiftsområde 20, beräknas en förstärkning bl.a. för att
upprätthålla och vidareutveckla baskompetensen om miljögifter samt för
att utveckla system för indikatorer. Anslagsposten miljöövervakning
föreslås få höjda anslag under perioden 1999–2001 med 25 miljoner
kronor till en nivå på totalt 97 miljoner kronor.
I utvecklingen av uppföljningssystemen för en ekologiskt hållbar
utveckling är informationsförsörjning med geografiska data en tillgång.
Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition presenterat en
särskild satsning för att stimulera en ökad användning av geografiska
data och informationssystem inom den offentliga sektorn.
Miljövårdberedningen har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett
kunskapscentrum för ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen beslutade
i september 1998 i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag om
inrättandet av ett sådant centrum. Kunskapscentret skall lokaliseras till
Umeå och bli en egen myndighet med uppgift att stödja arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. Centret skall stimulera kontakter mellan
praktiker och forskare och vara en länk som gör att kunskaper i
forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att angelägna
frågor når forskarna. En viktig uppgift är att stödja kommunerna i arbetet
med att ta fram och genomföra de lokala investeringsprogrammen för
ekologisk hållbarhet samt att sprida erfarenheter från dessa program.
Centret skall starta sin verksamhet den 1 januari 1999.
Energiteknik
Det nya energipolitiska programmet som inrättades år 1997 omfattar 9
miljarder kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är
en kraftfull, långsiktig satsning på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste tio till
femton åren utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och
värmeproduktion från förnybara energikällor och för
energieffektivisering. Statens energimyndighet, som inrättades den 1
januari 1998, ansvarar för genomförandet av merparten av programmet.
Huvuddelen av det energipolitiska programmet trädde i kraft den 1
januari 1998. Programmet har föregåtts av ett mångårigt statligt stöd till
forskning, utveckling och demonstration avseende ny energiteknik.
Under år 1997 invigdes ett biobränslebaserat kraftvärmeverk i Skellefteå.
Kraftvärmeverket är integrerat med en pelletfabrik för biobränslen, vilket
förväntas öka konkurrenskraften för denna teknik. I Piteå har ett
pilotprojekt avseende svartlutsförgasning initierats. De aktuella projekten
ingår i det program som inrättades för att utveckla ny teknik för
elproduktion med biobränsle inom ramen för 1991 års energipolitiska
övererenskommelse. I budgetpropositionen för år 1999 kommer
regeringen att samlat redovisa de resultat som hittills har uppnåtts genom
de energipolitiska programmen.
Inom ramen för det lokala investeringsprogrammet har hittills cirka
600 miljoner kronor, d.v.s. en fjärdedel av den totala bidragssumman
som fördelats under 1998, gått till åtgärder som skall göra
energianvändningen effektivare och mindre miljöbelastande. Ett stort
antal åtgärder innebär att uppvärmning med fossila bränslen eller
direktverkande el ersätts med olika typer av biobränslen, oftast flis. Det
finns också många projekt för anslutning till eller utbyggnad av
fjärrvärme och nätvärme. Oftast kombineras detta med introduktion av
biobränslen. Många kommuner satsar också på biogas. Många åtgärder
går ut på att öka rötning av bl.a. slam från reningsverk, livsmedelsavfall
från hushåll, livsmedelsindustrier samt gödsel och grödor från
jordbruket. Såväl storskaliga som småskaliga anläggningar kommer att
byggas liksom distributionssystem och utrustning för att uppgradera den
producerade gasen till fordonsbränsle.
Transportforskning och byggforskning
I det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10,
rskr. 1997/98:266) gör regeringen bedömningen att långsiktig hållbarhet
är ett av tre prioriterade områden inom strategisk transportforskning.
Inom tillämpad transportforskning hör miljöanpassade transporter och
drivmedel till de områden som prioriteras. I beslutet förstärks
Kommunikationsforskningsberedningens anslag med 20 miljoner kronor
från år 1999 för att bl.a. möjliggöra forskning och systemdemonstrationer
av miljöanpassade transporter.
Ett mål för statens insatser för forskning inom plan-, bygg- och
bostadssektorn är att främja en ekologiskt hållbar utveckling inom
samhällsplanering och byggande. Byggforskningsrådet har som mål att
främja sådan forskning. Rådet skall också verka för ett ökat europeiskt
samarbete inom byggforskningen och till initiering av svenska
forskningsprojekt med stöd av medel från Europeiska gemenskapen. I
betänkandet En ny plan-, bygg och bostadsforskning (SOU 1997:182) har
föreslagits att byggforskning skall koncentreras till vissa prioriterade
samhällsområden. Som exempel på prioriterade områden nämns
resurseffektivitet och kretsloppsfrågor i byggandet och boendet.
Teknikupphandling som instrument att driva teknikutvecklingen
Teknikupphandling är en viktig brygga mellan forskning och utveckling
och fullskalig tillämpning av ny kunskap. Kontinuiteten från teknik-
upphandling till marknad är viktig. NUTEK:s teknikupphandling av
energieffektiv teknik har visat hur beställarkraft och kontinuitet kan
åstadkommas inom sektorer med många små beställare.
Miljöteknikdelegationen använder teknikupphandling som ett av flera
instrument för att driva på teknikutvecklingen. Miljö och miljöteknik
berör nästan alla sektorer (miljö, utbildning, näringspolitik etc). De
anslagna medlen om 41 miljoner kronor skapar inte utrymme för att driva
storskaliga projekt av investeringskaraktär. För att ge så stor effekt som
möjligt av insatta medel och resurser har arbetet inriktats på att ta fram
metoder för att driva på teknikutveckling inom fyra prioriterade
områden: transport, byggande och boende, livsmedel och lantbruk samt
marksanering. Bland de projekt som Miljöteknikdelegationen startat
under 1997 och 1998 finns tävlingar för att demonstrera och verifiera bra
marksaneringstekniker respektive teknik för miljöanpassning av enskilda
avlopp, en nationell tävling för att få fram kommersialiserbara
miljöanpassade innovationer och produktidéer, kravspecifikationer för
bl.a. smörjfetter,. teknikupphandling av bränsleflexibla småbilar,
inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i
fastigheter, inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen etc.
Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslagit att
Miljöteknikdelegationen skall tillföras 20 miljoner kronor från den s.k.
kretsloppsmiljarden. Delegationen avser att under återstoden av 1998
samt 1999 fortsätta arbetet inom ovan nämnda prioriterade områden
Byggkostnadsdelegationen (dir. 1996:38) har i uppdrag att aktivt och i
samarbete med byggsektorns aktörer arbeta för långsiktigt sänkta
produktions- och förvaltningskostnader för bostäder. Som ett led i sitt
arbete att främja nytänkande har delegationen genomfört en
teknikupphandling av nya byggsystem som redan vid en måttlig
produktionsvolym kan ge betydande kostnadssänkningar. Teknikupp-
handlingen resulterade i att cirka 70 förslag presenterades. Byggnads-
delegationen valde efter en anbudsprövning att lyfta fram fyra förslag
som särskilt intressanta. De representerar exempel på ny teknik för stom-
och väggsystem i betong, stål och trä. Ett prototyphus är under
uppförande i Gävle kommun och ytterligare två prototyphus kommer att
byggas.
3.5 Social välfärd – miljö och hälsa, utbildning, kultur
Grundvalen för omställningen till ekologisk hållbarhet är människors
engagemang och kunskap. Ekologiskt hållbar utveckling är i sin tur
grundvalen för viktiga välfärdsaspekter som en god hälsa och en god
livsmiljö.
Miljö och hälsa
I ett av de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling uttrycks skyddet
av miljön explicit. Regeringens övergripande mål för detta är att till nästa
generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i
Sverige är lösta. Ett omfattande arbete har genomförts i samband med
miljöpropositionen, i vilken de 15 föreslagna miljökvalitetsmålen anger
önskvärd kvalitet för bl.a. luft, grundvatten, sjöar och vattendrag, skogar
och mark samt bebyggd miljö (se även avsnitt 2.2.1).
I det transportpolitiska beslutet anges etappmål för trafikutsläppen av
viktiga luftföroreningar och klimatgaser samt buller. Etappmålen innebär
kraftiga utsläppsminskningar av bl.a. kväveoxider, svavel och flyktiga
organiska ämnen till år 2005. Regeringen aviserar i den transportpolitiska
propositionen sin avsikt att även utveckla etappmål för trafikens
hälsoeffekter, kretsloppsanpassning och transporternas inverkan på natur,
kultur- och bebyggelsemiljön samt den biologiska mångfalden. I
miljöpropositionen beskrivs sambanden mellan de föreslagna etappmålen
för transportsektorn och de övergripande nationella miljökvalitetsmålen.
Miljöpropositionen behandlar också en hållbar kemikaliepolitik med
syfte att skydda människors hälsa och miljön. I propositionen redovisas
ett antal riktlinjer och regeringen avser verka för att dessa riktlinjer skall
vara genomförda redan inom 10–15 år. Nyproducerade varor som
introduceras på marknaden skall i huvudsak vara fria från långlivade och
bioackumulerbara ämnen eller ämnen som är cancerframkallande,
arvsmassepåverkande eller hormonstörande. Nyproducerade varor bör
dessutom vara fria från kvicksilver, bly och kadmium. Dessutom får
långlivade och bioackumulerande ämnen endast förekomma i
produktionsprocesser om företagen kan visa att hälsa och miljö inte
kommer till skada. Regeringen avser låta utreda de närmare
förutsättningarna som skall gälla för riktlinjerna.
Inom ramen för regeringens förslag till bekämpningsmedelsprogram
1997–2001 som presenterades i propositionen Hållbart fiske och
jordbruk förelås en rad åtgärder för att minska hälso- och miljöriskerna
med bekämpningsmedel inom jordbruket.
Ett nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa
kommer att ingå som en del av den parlamentariska beredningens arbete
för utveckling av miljömålen.
Utbildning
Människan kan påverka omställningsarbetet i många av sina roller, som
enskild medborgare, som konsument, som yrkesarbetande eller som
medlem i olika organisationer. För att förverkliga omställningen till
ekologisk hållbarhet krävs kunskap, förmåga och vilja hos individerna att
förändra sina beteenden. Utbildningsväsende och studieförbund har
därför en viktig roll i omställningsarbetet.
Miljöperspektivet är ett av de fyra perspektiv som skall genomsyra
undervisningen i skolan enligt den nuvarande läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet, Lpo94. Läroplanen har anpassats till att även
omfatta förskolan och fritidshemmen. Läroplanens mål har i samband
med detta kompletterats när det gäller livsstilens betydelse för en
ekologiskt hållbar utveckling. Även förskolans läroplan, som gäller från
och med hösten 1998, framhåller att förskolans verksamhet skall präglas
av ett ekologiskt förhållningssätt.
Regeringen har tagit initiativ till en möjlighet för skolor att utnämnas
till miljöskolor. Syftet med detta är att stimulera undervisning för en
hållbar utveckling. Regeringen har i september 1998 utfärdat en
förordning om utmärkelsen Miljöskola (SKOLFS1998:122). Enligt
förordningen får Statens skolverk tilldela förskolor, skolor inom det
offentliga skolväsendet samt fristående skolor och riksinternatskolor
utmärkelsen Miljöskola. För att få utmärkelsen krävs att elever och
personal i skolan gemensamt arbetar för att undervisningen och
verksamhet i övrigt skall vara inriktad mot ett ekologiskt hållbart
samhälle. Skolan skall också arbeta för att alla individer i skolan kommer
till insikt om vikten av en god arbetsmiljö och hälso- och friskvård.
Skolan skall vidare uppfylla de ytterligare villkor i fråga om verksamhet,
arbetsmiljö, hälsoarbete och fysisk miljö som Statens skolverk
föreskriver för varje skolform. Statens skolverk är en av de myndigheter
som har fått ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling.
Det lokala arbetet med Agenda 21, som pågår i alla kommuner, bygger
till stor del på enskilda människors och intresseorganisationers
engagemang och drivkraft. Regeringen tillsatte i april 1998 en nationell
samordnare för att ytterligare stötta det lokala arbetet med Agenda 21
och ge de lokala Agenda 21-kommittéerna en medpart från den statliga
sektorn. Samordnaren skall bl.a. sprida erfarenheter om metoder och
arbetssätt inom Agenda 21-arbetet.
I samband med att kommunerna söker stöd från det lokala
investeringsprogrammet skall en beskrivning göras av pågående och
kommande arbete avseende ekologisk hållbarhet. Förekomsten av och
innehållet i folkbildnings- och utbildningsinsatser skall bl.a. redovisas i
kommunernas ansökningar. Folkbildningen, särskilt studieförbunden, har
här en viktig uppgift i arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Kultur
Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan
gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.
Kulturen är på det sättet både en grund och en förutsättning för ett
hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar
utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till
frågor om samhällsutveckling och kulturella perspektiv.
Miljöns kulturvärden är intimt kopplade till naturvärdena och en ökad
samverkan inom natur- och kulturmiljöarbetet har därför etablerats. I
miljöpropositionen betonar regeringen betydelsen av en ökad samverkan
mellan naturvården och kulturmiljösektorn. I miljöbalken finns bl.a.
bestämmelser som rör natur- och kulturmiljön. Bl.a. införs ett helt nytt
skyddsinstrument benämnt kulturreservat. I propositionen Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger regeringen att en helhetssyn på
skogens natur- och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå
framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och utveckla skogens
miljövärden. Regeringen har i augusti 1998 beslutat att Riksantikvarie-
ämbetet skall ha ett särskilt ansvar när det gäller kulturmiljösektorns
arbete för en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringen har under året lyft fram Arkitektur, formgivning och
design som ett nytt och prioriterat kulturpolitiskt område. Ett brett arbete
inom de myndigheter och organisationer som är berörda har initierats och
målsättningen är att höja kvaliteten på det som byggs och produceras.
Regeringen har också särskilt uppmärksammat storstädernas
kulturmiljövärden och arkitektoniska kvaliteter genom förslaget om en
treårig satsning inom detta område i Utveckling och rättvisa – en
storstadspolitik för 2000-talet (prop. 1997/98:165).
3.6 Samhällsplanering, byggande och transporter
Ekologisk hållbarhet bör utgöra ett gemensamt mål för all
samhällsplanering. En omställning av hela samhället till ekologisk
hållbarhet kan inte ske utan att byggnader, transportsystem och annan
infrastruktur miljöanpassas och görs mer resurseffektiv än för
närvarande.
Regeringen har i miljöpropositionen som ett av 15 miljökvalitetsmål
föreslagit målet en ”God bebyggd miljö”. Målet innebär att städer,
tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam
livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och
kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och
anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt så
att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser
främjas. En god inomhusmiljö skall samtidigt främjas.
Samhällsplanering
Planeringsperspektivet bör vidgas så att ekologiska, ekonomiska och
sociala aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen och
hushållningen med naturresurser. Kommunerna, som har det huvudsak-
liga ansvaret för den fysiska planeringen, spelar en central roll i arbetet
för en ekologiskt hållbar utveckling. Likaså är det regionala perspektivet
väsentligt när det gäller näringsliv och infrastruktur samt gränsöver-
skridande miljöproblem. Ökade krav ställs på samordning och samverkan
mellan de skilda formerna av samhällsplaneringen. Framför allt är det
angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala samord-
ningen.
Regeringen föreslår i miljöpropositionen att de nationella
miljökvalitetsmålen tillsammans med övriga nationella mål skall vara
vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Genom
samverkan över sektorsgränser i samhällsplaneringen skall statliga och
kommunala myndigheter främja en ekologiskt hållbar utveckling med en
god livsmiljö för alla. Regeringen gör bedömningen att kommuner och
länsstyrelser bör samverka i arbetet med att samlat och över
sektorsgränserna konkretisera och följa upp de nationella miljökvalitets-
målen i den lokala och regionala samhällsplaneringen.
Byggande
Flera uppdrag har genomförts på regeringens initiativ beträffande bl.a.
kretsloppstänkande, resurseffektivitet och en förbättrad inomhusmiljö
inom byggsektorn. I den bostadspolitiska propositionen (prop.
1997/98:119) redovisade regeringen olika förslag för att nå en hållbar
utveckling, bl.a. ett särskilt investeringsbidrag vid ny- och ombyggnad av
hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Stödet kan
användas till merkostnaderna för införande och tillämpning av teknik
som minskar den fortlöpande belastningen på omgivningen.
Regeringen har i propositionen Framtidsformer – Handlingsprogram
för arkitektur, formgivning och design (prop. 1997/98:117) påtalat vikten
av en god arkitektur, formgivning och design med hög kvalitet. Hög
kvalitet och god utformning ger byggnader längre livslängd och innebär
hushållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser.
Riksantikvarieämbetet har tilldelats medel ur Kretsloppsmiljarden för att
värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är att traditionellt byggda
hus ofta är både miljövänliga och långlivade.
Inom ramen för det lokala investeringsprogrammet har hittills ca 800
miljoner kronor, dvs. två femtedelar av den totala bidragssumman som
fördelats under 1998, gått till åtgärder inom området boende och
byggande. De flesta projekt berör flerbostadshus, men offentliga lokaler
såsom skolor och sjukhus förekommer också. Bygg- och
boendeprojekten omfattar en rad åtgärder med relevans för flera typer av
miljöproblem. Som exempel kan nämnas miljöhänsyn i samband med
materialval, energieffektivisering, effektivisering av vattenanvändning
samt installation av system som underlättar källsortering av avfall och
kompostering. Investeringar i närmiljön är också vanliga och ofta
kopplade till grönområden. Likaså förekommer anläggande av våtmarker
och dammar för lokalt omhändertagande av dagvatten bland bygg- och
boendeprojekten.
Transporter
Den övergripande utgångspunkten i det transportpolitiska beslutet är att
transportpolitiken skall bidra till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och
ekologiskt hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och
funktion skall anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för
alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning
med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas. I beslutet
anges etappmål för trafikens utsläpp av viktiga luftföroreningar och
klimatgaser.
Regeringen bedömer att redovisade etappmål kan nås men att detta
kräver insatser av ett stort antal aktörer. En kombination av olika
styrmedel och incitament behövs för att åstadkomma en omställning till
ett ekologiskt hållbart transportsystem. Skärpta tekniska krav kommer
även i framtiden att vara viktiga styrmedel. Regeringen bedömer dock att
ekonomiska styrmedel av olika slag kommer att bli allt viktigare.
De nationella planerna för transportinfrastrukturen för perioden 1998–
2007 fastställdes av regeringen den 11 juni 1998. Den nationella
stomnätplanen omfattar investeringar till ett värde av 36 miljarder
kronor. Stomnätplanen innebär att satsningen på snabbtåg fullföljs samt
att framkomligheten och effektiviteten för svensk godstrafik på järnväg
förbättras. Den nationella väghållningsplanen omfattar 30,5 miljarder
kronor och lyfter fram de projekt som har särskilt god effekt på
trafiksäkerheten. Genomförandet av infrastrukturplanerna kommer att
redovisas årligen av Banverket och Vägverket. Viktiga pågående och
planerade investeringar är bl.a. Mälarbanan, Botniabanan samt trafik-
systemen i Stockholm och Göteborg. Svealandsbanan invigdes under
året. Färdigställandet av Mälarbanan är i sitt slutskede.
3.7 Internationellt samarbete för ekologisk hållbarhet
För att åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling krävs ett
intensifierat och fördjupat internationellt samarbete. Uppföljningen av
Riokonferensen och genomförandet av Agenda 21 är en central
utgångspunkt i det internationella samarbetet. Strategin att Sverige skall
vara en internationellt pådrivande kraft och ett föregångsland för
ekologisk hållbar utveckling förutsätter ett aktivt svenskt deltagande i
olika internationella fora. Med stöd av de erfarenheter som vinns skall
Sverige påverka och vara pådrivande – främst inom EU, OECD, FN, i
internationellt konventionsarbete samt genom regionalt utvecklings-
samarbete i vårt närområde.
Förenta nationerna
Inom ramen för reformprocessen inom FN pågår ett viktigt arbete för att
åstadkomma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och
hållbar utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Bl.a. skall FN:s
miljöprogram UNEP och FN:s kommission för boende och bebyggelse-
frågor (UNCHS) ses över. Bland reformförslagen finns även ett förslag
om att ombilda FN:s förvaltarskapsråd till ett organ för världens
gemensamma resurser såsom världshaven och atmosfären. Konkreta
förslag för hur FN skall stärkas på miljöområdet kommer att presenteras
av FN:s generalsekreterare inför 1998 års möte med generalförsam-
lingen. Sverige anser att det är av stor vikt att FN:s arbete på
miljöområdet stärks och utvecklas och tar aktiv del i förberedelserna
inför de reformbeslut på detta område som skall fattas vid
generalförsamlingen under hösten 1998.
Ett arbete pågår även inom FN:s kommission för hållbar utveckling
(CSD) som möts årligen för att driva på och underlätta genomförandet av
rekommendationerna i handlingsprogrammet Agenda 21.
OECD
Inom OECD har en strategi tagits fram för att bredda miljösamarbetet
mellan medlemsländerna och utveckla organisationen till ledande inom
området hållbar utveckling. Förslaget har fått ett brett stöd av
medlemsländerna vid ett särskilt miljöministermöte inom OECD samt
vid det årliga rådsmötet för finans- och handelsministrarna.
Sverige stödjer arbetet för hållbar utveckling inom OECD och anser att
organisationen har goda förutsättningar att bidra med analys av
integreringen av ekonomiska, sociala och ekologiska aspekterna av
hållbar utveckling. Sverige medverkar också i OECD:s arbete med att
utveckla indikatorer för miljö och hållbar utveckling samt i OECD:s
utvärderingar av olika länders miljöpolitik.
Europeiska unionen
EU:s toppmöte i Amsterdam år 1997 innebar en förstärkning av EU:s
arbete för hållbar utveckling och av principen om integrering av
miljöhänsyn inom olika politikområden. Sverige var pådrivande i denna
fråga. Amsterdamfördraget innehåller ändringar i de grundläggande
fördragen (Unionsfördraget och EG-fördraget) som berör ekologisk
hållbarhet på tre områden: hållbar utveckling som ett övergripande mål
för gemenskapen, integrering av miljön i andra politikområden och
förhållandet mellan miljö och inre marknad.
Sveriges mål är att ekologiskt hållbar utveckling skall vara en viktig
del av EU:s politik på alla relevanta områden. Det är därför av stor vikt
att fördragsändringarna om hållbar utveckling och starkare krav på
integrering av miljöhänsyn i andra sektorer följs upp med konkret
politisk handling. Sverige har därför verkat för att sektorerna skall
utarbeta kostnadseffektiva program för hållbar utveckling där ekologiska,
ekonomiska och sociala aspekter beaktas. Sverige har också verkat för att
medlemsländerna skall enas om tydliga tidtabeller och uppdrag till såväl
EG-kommissionen som relevanta ministerråd för att detta skall kunna
realiseras..
På svenskt förslag beslöt toppmötet i Luxemburg i december 1997 att
låta kommissionen ta fram ett strategidokument för hur miljöfrågorna
skall integreras i EU:s sektorer. Huvudlinjerna i kommissionens
dokument antogs vid toppmötet i Cardiff i juni 1998. Som resultat av
mötet beslöt Europeiska rådet bl.a. att strategier för att integrera aspekter
som rör miljö och hållbar utveckling skall utvecklas inom EU:s olika
politikområden. Arbetet bör följas upp enligt de riktlinjer kommissionen
föreslagit i strategidokumentet och med hjälp av indikatorer. Speciellt
inbjöds transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn att påbörja
arbetet och att avrapportera detta vid kommande möte i Europeiska rådet
i december 1998.
Europa utom EU
Inom ramen för det all-europeiska miljösamarbetet utom EU, som främst
bedrivs genom FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa
(ECE), verkar Sverige för att samarbetet skall ges tydligare prioriteringar
och konkretiseras. Arbetet bör enligt svensk ståndpunkt fokuseras på
regionalt och subregionalt miljösamarbete, med särskild inriktning på de
nya staterna i före detta Sovjetunionen samt på Östersjöregionen och
Barentsområdet.
Vidare har miljöinsatser i Central- och Östeuropa inkl. Ryssland hög
prioritet inom ramen för östbiståndet genom Sida och Naturvårdsverket.
Arbete pågår för att stödja centrala och regionala miljöförvaltningar,
kunskapsöverföring och institutionsutveckling, utarbetande av nationella
miljöstrategier samt av investeringsstöd till vatten- och avloppshantering
och till energiområdet.
Östersjöregionen
Sverige verkar för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. Vid sitt
möte i Visby i maj år 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och
EG-kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden
för det fortsatta samarbetet i regionen. Samma år beslöts att starta
utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet för att konkret
genomföra denna ambition. I juni år 1998 antog utrikesministrarna och
EU inom Östersjörådet Baltic 21 – Agenda 21 för Östersjöområdet.
Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett 30-årigt
perspektiv inom regionen liksom ett aktionsprogram med tidsplaner,
aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk,
energi, fiske, skog, industri, turism, transport) vars utveckling bedöms
vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart Östersjöområde.
Arbetet kommer nu att inriktas på genomförandet av aktionsprogrammet.
Sverige har åtagit sig att ansvara för samordningen av genomförandet av
industrisektorns aktionsprogram. Det interimistiska sekretariatet kommer
under ytterligare två år att vara lokaliserat till Stockholm.
För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet
beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att
tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Denna skall i september 1999 lämna
förslag på en strategisk handlingsplan för Östersjöområdets
gemensamma kulturarv.
Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en
hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex. International Baltic
Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingforskommissionen och Vision
and Strategies around the Baltic Sea, VASAB, ett samarbete organiserat
av ministrarna ansvariga för fysisk planering, som alla deltar aktivt i
Baltic 21. Miljösamarbetet vad avser Östersjöns marina miljö sker inom
ramen för Helsingforskonventionen. Inom ramen för denna samarbetar
strandstaterna i utvecklingen av principer som rör alla väsentliga aspekter
av Östersjöns miljömål. Ett särskilt åtgärdsprogram antogs av
Helsingforskommissionen (HELCOM)1992 som förutom direkta
miljöåtgärder även innehåller viktiga komponenter som bidrar till
utvecklingen av ekologisk hållbarhet i hela Östersjöns avrinningsområde.
Barentssamarbetet, exempelvis på energiområdet, lämnar viktiga bidrag
till hållbar utveckling på en subregional nivå. Ideella organisationer
spelar också en stor roll i detta arbete. Det gäller t.ex. Union of the Baltic
Cities, UBC. Det nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska Rådet
och Nordiska Ministerrådet (NMR) med sin starka koncentration på
närområdena är också viktigt för en hållbar utveckling av regionen,
särskilt med beaktande av det arbete med hållbar utveckling som sker
inom NMR under innevarande år under det svenska ordförandeskapet.
Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet
Ett viktigt arbete pågår också för att förbättra miljösituationen i
Västerhavet. Sverige arbetar aktivt inom ramen för en rad internationella
avtal och konventioner, som bl.a. syftar till att minska mängden
havsföroreningar i området. Uppföljning av den s.k. Esbjergdeklaratio-
nen inom ramen för Nordsjökonferensen är av särskild betydelse.
Ett miljösamarbete pågår även mellan de arktiska länderna samt mellan
länderna runt Barents hav. Sverige verkar bl.a. för att miljöfrågorna
prioriteras och integreras i det nyligen bildade Arktiska rådet samt för att
samordningen mellan Arktisarbetet, Barentssamarbetet och Baltic 21
skall förbättras. Vidare är det viktigt att EU:s medverkan inom
Barentssamarbetet stärks.
Norden
Under år 1998 är Sverige ordförandeland i Nordiska Ministerrådet.
Sverige har som ett av två övergripande teman att inleda ett arbete för att
göra Norden och dess närområde till en ekologiskt hållbar region. De
nordiska länderna förenas bl.a. av ett brett folkligt engagemang för
bevarande av natur och miljö, politisk samsyn i strävan att nationellt
såväl som inom EU och i andra internationella sammanhang verka aktivt
inom miljöområdet. Därmed finns goda förutsättningar att främja en
politik som förenar ekologi, ekonomi och sysselsättning.
4 Genomförda och nya åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling inom olika
departements verksamhetsområden
Regeringens utgångspunkt för omställningsarbetet till ekologisk
hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som redovisades i skrivelsen
Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta program innehöll ett stort
antal åtgärdspunkter fördelade på de tretton departementen inom
Regeringskansliet. Vissa av åtgärderna har kunnat genomföras under
året. Många åtgärder har dock varit av en mer långsiktig karaktär och
arbetet med att genomföra dessa kommer att fortgå under de närmaste
åren. Under året har också nya förslag på åtgärder tillkommit genom de
propositioner och skrivelser som lagts med koppling till ekologiskt
hållbar utveckling.
I detta kapitel redovisas hur departementens arbete med 1997 års
åtgärdsprogram har framskridit. Utgångspunkten är målformuleringarna
som huvudsakligen återfinns i sammanfattningsrutorna i den departe-
mentsvisa redovisningen i förra årets skrivelse om ekologisk hållbarhet.
Många åtgärder är dock övergripande och berör flera departements
verksamhet. Redovisningen sker i dessa fall under det departement som
har det huvudsakliga ansvaret att driva frågan eller har en samordnande
roll.
Åtgärderna från 1997 års skrivelse har i årets skrivelse numrerats
enligt 97:1, 97:2 etc. med en inledande bokstavsbeteckning som anger
vilket departement som är ansvarigt för att åtgärden genomförs.
De nya åtgärder som har tillkommit redovisas under särskild rubrik
under respektive departement. De är numrerade enligt samma system
som ovan, dvs. bokstavsbeteckning för departement, år och en löpande
numrering.
Där inget annat anges finansieras åtgärder och initiativ inom
departementets egna budgetramar.
4.1 Justitiedepartementets verksamhetsområde
Miljöbrottslighet utgör en form av ekonomisk brottslighet. Det har
regeringen slagit fast i den strategi för samhällets samlade åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten som regeringen beslutade om i april 1995
(skr. 1994/95:217).
Regeringens strategi innehåller ett brett åtgärdsprogram mot den
ekonomiska brottsligheten och därmed också mot miljöbrottsligheten.
Det handlar bl.a. om att vässa lagstiftningen, utveckla myndigheternas
arbetsmetoder, effektivisera myndighetssamarbetet, höja myndigheternas
kompetens och förbättra det internationella samarbetet. Riksdagen hade
ingen erinran mot innehållet i strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr.
1994/95:412). Hittills har regeringen initierat och i flera fall också
fullföljt mer än 70 projekt inom ramen för ekobrottsstrategin (jfr skr.
1996/97:49 och skr. 1997/98:38). En av huvudpunkterna i strategin var
att inrätta en ny myndighetsstruktur inom rättsväsendet med inriktning på
att förebygga och bekämpa ekonomisk brottslighet.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd Ju 97:1 Inrätta Ekobrottsmyndigheten, en ny myndighet
inom åklagarväsendet, med uppgift att samordna och utveckla
bekämpning av ekonomisk brottslighet
Ekobrottsmyndigheten och Ekorådet inrättades den 1 januari 1998. Eko-
brottsmyndigheten är en myndighet inom åklagarväsendet och leds av en
generaldirektör. I myndigheten arbetar åklagare, poliser och olika slag av
specialister. Förutom de operativa uppgifterna har Ekobrottsmyndigheten
i uppgift att som nationellt stabsorgan för ekobrottsbekämpning nära
följa och analysera ekobrottslighetens utveckling och att slå larm till
stats-makterna, myndigheterna och näringslivet när nya former av
ekobrott uppträder. Ekorådet är ett centralt samverkansorgan som är
administrativt knutet till Ekobrottsmyndigheten. Viktiga frågor som rör
Ekobrotts-myndighetens nationella stabsfunktioner, t.ex. analys,
uppföljning och initiativ till myndighetsgemensamma aktioner kanalise-
ras genom Ekorådet. Ekobrottsmyndigheten handlägger i dag inte miljö-
brottslighet. Utgångspunkten är dock att Ekobrottsmyndigheten även när
det gäller att utreda miljöbrottslighet skall ha en central roll.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd Ju 98:1 Utarbeta ett samlat förslag till former för utredning
av alla slag av brott mot miljön
Utgångspunkten att Ekobrottsmyndigheten skall ha en central roll när det
gäller att utreda miljöbrottslighet innebär att vissa gränsdragnings-
problem måste lösas. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren
att utarbeta ett samlat förslag till formerna för utredning av alla slag av
brott mot miljön. Uppdraget skall redovisas i en rapport till
Justitiedepartementet före utgången av december 1998.
Inom Miljödepartementet har en särskild grupp för tillsynsfrågor bl.a.
föreslagit att länsstyrelserna skall verka för samarbete mellan
tillsynsmyndigheterna, polismyndigheterna och åklagarmyndigheterna
när det gäller att förebygga och beivra miljööverträdelser. Detta ansvar
har fastställts i tillsynsförordningen till miljöbalken. Arbetsgruppen
poängterar att även samarbetet mellan nämnda myndigheter och
prövningsmyndighetena bör utvecklas. Ambitionen bör vara att tillstånd
så långt möjligt skall vara utformade så att de kan vara ett stöd och även i
praktiken användbara i arbetet hos tillsynsmyndigheter, åklagare och
domstol när fråga väcks om en överträdelse har ägt rum.
Åtgärd Ju 98:2 Utveckla en särskild nationell strategi för
bekämpning av miljöbrottsligheten
Regeringens ekobrottsstrategi avser som redovisats ovan också brott mot
miljön. Det finns dock skäl att i detta sammanhang ta fasta också på de
speciella förutsättningar som finns när det gäller att bekämpa miljö-
brottslighet. Regeringen avser att i oktober 1998 redovisa en särskild
nationell strategi för bekämpning av miljöbrottsligheten (jfr bet.
1997/98:JuU1).
Åtgärd Ju 98:3 Inrätta miljödomstolar
Ett samordnat och enhetligt prövningsförfarande kommer att skapas för
prövning av miljöärenden genom införandet av miljöbalken. Den 1
januari 1999 blir Svea hovrätt miljööverdomstol och regionala
miljödomstolar inrättas i Stockholms, Växjö. Vänersborgs, Östersunds
och Umeå tingsrätter. I samband med detta upphör Koncessions-
nämnden, vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen.
4.2 Utrikesdepartementets verksamhetsområde
Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom
Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. I
departementets arbete för en ekologiskt hållbar utveckling läggs
tonvikten på det internationella samarbetet, genom bilateralt och
multilateralt agerande. Departementet samordnar arbetet med den
internationella uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling
1992 i Rio de Janeiro och har även ett särskilt sakansvar för bl.a.
ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD att
informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1).
Åtgärderna om att ta initiativ inom EU för ett ekologiskt hållbart
Europa respektive verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet
som angavs i förra årets skrivelse om ekologisk hållbarhet beskrivs under
Miljödepartementets verksamhetsområde.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd UD 97:1 Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i
analys och rapportering
Denna punkt avser dels UD:s länderanalys och länderrapportering, dels
övrig internationell analys och rapportarbete inom miljöområdet.
Rapporteringen och analyserna från utlandsmyndigheterna på området
följs noga av departementet. Inom ramen för bl.a. verksamhets-
planeringen ges möjlighet att styra omfattningen och inriktningen på
rapporteringen.
I den nya förordningen för den europeiska miljöbyrån EEA har
ekologisk hållbarhet lyfts fram på svenskt initiativ. I det fortsatta arbetet
med att samordna internationell rapportering kommer frågan att
uppmärksammas av Sverige. Arbetet med program för miljöintegrering
för hållbar utveckling i EU innehåller krav på mål, indikatorer och
uppföljning. Arbetet med att utforma internationella hållbarhets-
indikatorer pågår i flera internationella fora. Sverige deltar också aktivt i
det internationella arbetet med att utveckla miljöstatistik och
miljöräkenskaper som datakällor för hållbarhetsanalyser och indikatorer.
Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar
utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet
samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna
Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar
utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till general-
sekreterarens reformarbete på det ekonomiska och sociala området.
Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar
genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i
det bilaterala arbetet med land- och regionstrategier, och i EG-
kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete; i anslutning
till de riktlinjer som lades fast i regeringens skrivelse 1996/97:2. I UD:s
strategiarbete avseende Asien ges främjande av hållbar utveckling stor
vikt.
Åtgärd UD 97:3 Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte
(UNGASS)
FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att
genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen 1992 samt
generalförsamlingens nittonde extra möte 1997. Vid kommissionens
sjätte möte, som ägde rum i slutet av april 1998, behandlades tematiska
frågor om sötvatten samt industri och hållbar utveckling.
Under mötet inleddes bl.a. en dialog mellan regeringar, folkrörelser
och industrirepresentanter när det gäller industrins ansvar. Vidare skall
en översyn genomföras avseende frivilliga initiativ för hållbar utveckling
inom industrisektorn. Inom FN diskuteras även att integrera hållbara
produktions- och konsumtionsmönster i de konsumentpolitiska
riktlinjerna som antagits inom FN.
I de svenska förberedelserna inom EU inför årets CSD-möte har
Sverige bl.a. verkat för att särskilt lyfta fram fattigdomsbekämpning och
utbildning för hållbar utveckling som centrala frågor. Under hösten 1998
påbörjas förberedelserna inför CSD:s sjunde möte våren 1999, som
särskilt skall fokusera på hållbara konsumtions- och produktionsmönster,
hållbart utnyttjande av oceanerna och hållbar turism.
Åtgärd UD 97:4 Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner
för hållbar utveckling
Under 1998 deltar Sverige vid partsmötena inom konventionerna för
klimatförändring, biologisk mångfald och FN:s konvention mot öken-
spridning samt inom Baselkonventionen och Montrealprotokollet.
Inför klimatkonventionens partsmöte i november 1998 är frågor om
gemensamt genomförande och samarbetet med utvecklingsländer inom
ramen för ”Clean Development Mechanism”, u-ländernas framtida
åtaganden samt handel med utsläppsrätter centrala.
Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är för
närvarande effektivt utfasningsbistånd till u-länder, inklusive utnyttjandet
av svenska erfarenheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas arbetet inom
styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond.
Vid partskonferensen med konventionen för biologisk mångfald i maj
1998 verkade Sverige för att inom konventionen utarbeta särskilda
arbetsprogram för marin- och kustnära biologisk mångfald, sötvatten,
skog, jordbruk och ursprungsbefolkningars traditionella kunskaper.
Sverige verkade även för att förhandlingarna om biosäkerhet skall
avslutas innan februari 1999 samt för att den globala miljöfonden skall
utgöra en permanent finansiell mekanism för konventionen. Även
klimatkonventionen kommer att ta ställning till denna senare fråga under
1998.
Vid Baselkonventionens fjärde partsmöte i februari 1998 lyckades
parterna, efter långa förhandlingar, enas om att exportförbudet av farligt
avfall från i princip OECD-länder till icke OECD-länder skall stå fast
och varken inskränkas eller utvidgas innan det att förbudet trätt i kraft.
Denna fråga drevs bl.a. av Sverige tillsammans med övriga EU-länder
samt flertalet u-länder.
Sverige har också under året aktivt deltagit i förhandlingar om två
konventioner på kemikalieområdet. En konvention om Prior Informed
Consent vid handel med vissa farliga kemikalier som skrevs under i
Rotterdam den 11 september 1998, samt en konvention om stabila,
organiska ämnen, s.k. POPs, vars första förhandlingsmöte hölls i
Montreal i juni 1998.
Åtgärd UD 97:5 Verka för en tillfredsställande påfyllnad av den
globala miljöfonden
Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de
merkostnader, (s.k. incremental costs) för utvecklingsprojekt i u-länder
som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. Målet om
tillfredsställande påfyllnad av GEF uppfylldes i och med givarnas
överenskommelse i mars 1998, som innebär att GEF disponerar 2.75
miljarder USD för perioden 1998–2002. Sverige spelade en aktiv roll i
dessa förhandlingar, särskilt vad gäller frågan om en rimlig
bördefördelning mellan givarna. I det fortsatta arbetet med GEF är det av
stor vikt att följa upp de rekommendationer som GEF:s styrelse beslutat
om för nästa verksamhetsperiod.
Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling
integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handels-
liberalisering
Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö
främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté för handel
och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av
sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är av stor
betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar i
handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige
arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i
handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till
en hållbar utveckling.
För att nå önskat resultat på området verkar Sverige för att
miljöfrågorna skall integreras i de större förhandlingar om handels-
liberaliseringar som förutses från sekelskiftet. CTE:s arbetsprogram
omfattar tio punkter, varav de som handlar om miljökonventioners
förhållande till handelsreglerna, samt ökat marknadstillträde för u-
länderna, har ställts i fokus under 1997. Arbetet inleddes under 1998 med
ett CTE-möte som arrangerades i anslutning till ett större NGO-möte, där
bl.a. WTO:s generalsekreterare betonade vikten av samspelet mellan
handel, miljö och en hållbar utveckling. Ytterligare två CTE-möten
planeras under året.
Åtgärd UD 97:7 Genom bl.a. biståndet stödja u-ländernas
produktion och export av miljöanpassade produkter
Utrikesdepartementet leder ett interdepartementalt samråd som syftar till
att främja samspelet mellan jordbruks-, miljö-, handels- och
biståndspolitiken. Sida har på regeringens uppdrag tagit fram rapporten
Handel, miljö och utvecklingssamarbete, som innehåller förslag till hur
handels- och biståndspolitik kan bidra till att stödja u-ländernas
produktion och export av miljöanpassade produkter. Ett förbättrat
samspel mellan de olika politikområdena ökar möjligheterna för ett
effektivt bistånd genom Sida. I det fortsatta arbetet förutses även
kontakter med Norden och EU.
Åtgärd UD 97:8 Informera i utlandet om svenska insatser för en
ekologiskt hållbar utveckling
Utrikesdepartementet har tillsammans med de centrala
miljömyndigheterna ett särskilt ansvar att föra ut information om svensk
politik för ekologisk hållbarhet till omvärlden. Dessa insatser
intensifieras och förstärks. Det finns även behov av en ökad samordning
mellan regeringen och myndigheterna vad gäller sådan utlandsinforma-
tion. Regeringen genomför en särskild satsning på detta område under år
1998. Ett exempel på detta är ett internationellt nyhetsbrev med
information om Sveriges miljöarbete, som ges ut i samverkan mellan
Miljödepartementet, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.
Frågor som berör miljö och ekologisk hållbarhet drivs som svenska
profilfrågor också i många andra sammanhang, t.ex. vid de många
Sverigemanifestationer som hålls i olika länder. Sedan EU-medlemskapet
har t.ex. svenska miljöseminarier arrangerats i flera EU-huvudstäder,
med deltagande från kommuner, länsstyrelser och företag med
miljötekniskt kunnande, liksom från Miljödepartementet och
Naturvårdsverket. Miljöaspekter ges också en framhållen plats i Svenska
institutets faktablad och övriga publikationsmaterial.
Åtgärd UD 97:9 Beakta en ekologiskt hållbar utveckling i utrikes-
förvaltningens verksamhetsplanering och utveckla personalens
kompetens inom området
Hållbar utveckling ingår bland de områden som prioriteras i UD:s
verksamhetsplanering. Departementets politiska ledning antog den 12
december 1997 riktlinjer inför verksamhetsåret 1998. Därvid konstate-
rades: ”Skapandet av en hållbar ekologisk utveckling är ett av regeringen
högt prioriterat mål. Arbetet bedrivs på flera sätt inom den statliga
förvaltningen och Regeringskansliet kommer att införa miljölednings-
system under 1998. Vi har nu lagt fast en struktur för att hantera dessa
viktiga frågor inom Utrikesdepartementets ram. Utrikesrådet för
internationellt utvecklingssamarbete har fått i uppdrag av oss att leda en
samrådsgrupp där direkt berörda enheter såsom enheten för
internationellt utvecklingssamarbete, enheten för globalt samarbete och
enheten för migrationspolitiska frågor liksom kansliet för administrativ
utveckling kommer att ingå. Vi föreslår att gruppen inleder sitt arbete så
snart som möjligt.”
Utbildningssatsningar har inletts. Utbildning av personalen på detta
område anges i verksamhetsplanen för departementets utbildnings-
funktion. Ett första miljöseminarium arrangerades i maj 1998. Formerna
för seminarier och andra insatser för kompetensutveckling på detta
område behöver närmare övervägas.
I verksamhetsplanerna på fastighets- och inköpsområdet och då det
gäller intendenturen anges att införandet av miljöledningssystem inom
Regeringskansliet blir aktuellt under 1998 och kan komma att kräva
respektive funktions aktiva medverkan. Inom fastighetsområdet är
strävan i valet av produkter och material redan nu att använda
återvinningsbara och i övrigt nedbrytbara produkter. I inköpsfunktionens
verksamhetsplan anges att miljöhänsyn skall beaktas vid upphandling
och inköp vid departementet och utlandsmyndigheterna.
4.3 Försvarsdepartementets verksamhetsområde
Regeringen redovisade i försvarsbeslutspropositionen (prop. 1996/97:4)
hösten 1996 utförligt för riksdagen det miljöarbete som bedrivs av
myndigheterna under Försvarsdepartementet. Regeringen konstaterade
sammanfattningsvis att Försvarsmakten fortsätter att systematiskt
genomföra sitt miljöarbete i enlighet med den fastlagda inriktningen.
Regeringen framhöll även att övriga myndigheter kommit i gång med ett
strukturerat miljöarbete. Såväl Fortifikationsverket som Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt har således utarbetat en
miljöpolicy för respektive myndighets verksamhet.
Regeringen har i olika sammanhang även pekat på det miljöarbete som
bedrivs bland de myndigheter som arbetar med fredsräddningstjänst och
miljöräddningtjänst till sjöss. Så har t.ex. Statens räddningsverk lyft fram
miljöaspekterna i sin verksamhet. Statens räddningsverk och Kustbevak-
ningen är även aktiva inom det internationella samarbetet för att
förebygga och minska konsekvenserna av kemikalieolyckor och olje-
utsläpp.
Försvarsmakten och Räddningsverket har av regeringen tilldelats ett
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1)
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva
miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
enligt de riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för
att myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområ-
de ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av
statsmakterna anvisade inriktningen av miljöarbetet.
Försvarsmakten
Mot bakgrund av riksdagens beslut om infrastruktur för framtida
transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) har
regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att planera och senast år 2003
genomföra en första etapp av åtgärdsprogram mot buller från militär
flygverksamhet samt senast den 1 november 1998 redovisa vilka
ytterligare bulleråtgärder som kan genomföras under perioden 1998–
2007. Regeringen har vidare uppdragit åt Försvarsmakten att i fråga om
skottbuller från artilleri och andra tunga vapen tillämpa de riktlinjer som
Försvarsmakten tidigare har redovisat i en rapport till Försvars-
departementet.
I det fortsatta miljöarbetet skall Försvarsmakten väga in inte bara mer
utpräglade miljöskyddsaspekter utan även frågor om natur- och
kulturmiljön. Arbetet med att genomföra Försvarsmaktens miljöpolicy
skall fortsätta. Viktiga delar av denna berör miljöutbildning inom
organisationen och fortsatta åtgärder för att begränsa utsläppen av
föroreningar till följd av användningen av fossila bränslen. Tillsammans
med Försvarets materielverk har Försvarsmakten redovisat ett förslag till
riktlinjer för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel. Förslaget
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Försvarsmakten har
vidare lämnat en lägesredovisning av arbetet med farliga lämningar och
dumpad ammunition. Detta arbete skall fortsätta.
Försvarsmakten inför successivt ett miljöledningssystem. Systemet
skall vara infört i hela organisationen år 2000.
Stödmyndigheternas miljöarbete
Bland de s.k. stödmyndigheterna skall Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt lägga särskild vikt vid
miljöarbetet. Dessa myndigheter, liksom Flygtekniska försöksanstalten,
ingår i pilotprojektet om införande av miljöledningssystem i den statliga
förvaltningen. Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och
Försvarets forskningsanstalt har sedan tidigare en fastställd miljöpolicy.
Arbete pågår nu inom dessa myndigheter för att bl.a. genomföra en
miljöutredning och utarbeta en handlingsplan för det fortsatta
miljöarbetet.
Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets
miljöarbete
Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt myndigheterna inom det
civila försvaret skall fortsätta ett aktivt miljöarbete. Både Räddnings-
verket och Kustbevakningen ingår i projektet om införande av
miljöledningssystem i den statliga förvaltningen. Kustbevakningen
redovisade i mars 1998 ett förslag till miljöpolicy. Arbetet skall nu
fortsätta bl.a. med att genomföra en miljöutredning och att utarbeta en
handlingsplan för det fortsatta arbetet.
Internationellt miljöarbete rörande militär verksamhet
Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att
spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i NATO:s miljökommitté
(NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. Sverige deltar i fem av CCMS
pilotstudier, bl.a. rörande miljö och säkerhet samt miljöledningssystem
inom den militära sektorn.
På svenskt initiativ lade de nordiska försvarsministrarna vid sitt möte i
november 1997 fast ett handlingsprogram för nordiskt
försvarsmiljösamarbete på departementsnivån. I handlingsprogrammet
identifieras ett antal samarbetsområden. Några av de frågor som skall
behandlas de kommande åren gäller gemensam nordisk försvarsmiljö-
policy på departementsnivån, gemensamma miljömål för försvarssektorn
och nordiskt försvarsmiljöbistånd till bl.a. de baltiska staterna. Genom att
diskutera försvarsmiljöfrågorna gemensamt i Norden och genom att
samnordiskt driva dessa frågor både nationellt och internationellt
kommer den gemensamma nordiska miljön att förbättras.
På försvarsmaktsnivån har, efter regeringens medgivande, ett avtal
träffats mellan de nordiska försvarsmakterna om ett försvars-
miljösamarbete. Detta samarbete utgör ett bra komplement till samarbetet
på departementsnivån.
Sverige och USA inledde hösten 1997 två samarbetsprojekt om
försvarsmiljöåtgärder i Lettland och Litauen. Projektet i Lettland avser
att upprätta och införa en miljöplan för en armébas. Planen skall sedan
kunna tjäna som modell för andra baser. Projektet i Litauen avser
upprättandet av ett regionalt försvarsmiljöutbildningscentrum i
Nemencine. De svenska insatserna i dessa båda projekt finansieras
genom den s.k. Östersjömiljarden. Dessa svenska försvarsmiljöinsatser
har en stor betydelse för att bygga upp ett miljökunnande i de baltiska
försvarsmakterna. Insatserna bidrar därför också till att stärka de
demokratiska grunderna i dessa staters försvarsmakter. Därmed stärks
också den pågående demokratiseringsprocessen i denna region.
För att ytterligare utveckla det internationella försvarsmiljöarbetet
anordnade Sverige tillsammans med USA och Polen inom ramen för
NATO/CCMS och det Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) ett
möte i Warszawa i juni 1998 om militär verksamhet och miljön. Vid
mötet behandlades i ett samlat sammanhang de av Sverige och USA
utarbetade miljöriktlinjerna för den militära sektorn och flera av
NATO/CCMS pilotstudier. Vidare utarbetades ett program för utveckling
av nationella försvarsmiljöplaner.
Internationellt miljöarbete rörande kemikalieolyckor och
oljebekämpning
Sedan en följd av år bedrivs ett aktivt internationellt miljöarbete inom det
olycksförebyggande och skadebegränsande området. Detta omfattar
sådana verksamheter där det finns risk för kemikalieolyckor, men också
säkerheten i samband med transport av farligt gods. Inom EU är det s.k.
Seveso II-direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår under
genomförande. Införandet av direktivet har varit föremål för utredning i
Sverige med avseende på vilken lagstiftning som krävs för det svenska
genomförandet. Utredningens förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Sverige är vidare aktivt inom OECD:s samarbete på kemikalieolycks-
området, vilket bl.a. syftar till att ta fram inriktningsdokument för att
förebygga, begränsa konsekvenserna av och genomföra räddningstjänst-
insatser vid kemikalieolyckor. Sverige deltar även i arbetet med att
genomföra UNECE:s konvention om gränsöverskridande effekter av
industriolyckor.
Försvarsdepartementets verksamhetsområde omfattar även arbetet med
olje- och kemikaliebekämpning till sjöss, vilket bedrivs inom ramen för
Bonnöverenskommelsen, Köpenhamnsavtalet och Helsingforskonven-
tionen. Dessa omfattar förutom samarbete vid miljöräddningstjänst även
samordning av flygövervakning, utbyte av teknisk information och arbete
i gemensamma projekt. Ett liknande samarbete bedrivs inom ramen för
Arktiska rådets verksamhet. Arbetet är främst inriktat mot att lokalisera
miljöhotande verksamheter i och kring de arktiska farvattnen samt att
förebygga olyckstillbud. Härutöver deltar Sverige i miljöarbetet i FN:s
sjöfartsorganisation IMO och EU:s rådgivande kommitté för utsläpp till
sjöss.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt
hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende
miljökvalitetsmålen
Regeringen har i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145), dels beslutat att Försvarsmakten och Räddningsverket
skall vara myndigheter med särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling, dels uppdragit åt myndigheterna att redovisa förslag till
sektorsmål och åtgärder. Kustbevakningen har i augusti 1998 givits i
uppdrag att i samverkan med Sjöfartsverket redovisa förslag till delmål
och åtgärder vad gäller olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten.
4.4 Socialdepartementets verksamhetsområde
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste ske med beaktande av
en fortsatt hög hälsoskyddsnivå. Regeringens arbete för en ekologiskt
hållbar utveckling inom Socialdepartementets verksamhetsområde har
sin tyngdpunkt i frågor om hälsa och välfärd samt miljöarbetet inom
hälso- och sjukvården. Insatser för en god hälsa bland befolkningen är en
god investering för framtiden och utgör ett central inslag i arbetet mot en
hållbar samhällsutveckling. Olika åtgärder för att sluta kretslopp och för
att minska belastningen på miljön i övrigt måste förenas med kraven
inom hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och miljö kan uppstå om
inte en helhetssyn tillämpas på hälsa och miljö.
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste därför bedrivas med
beaktande av de mål och åtgärder som bedöms nödvändiga för att
säkerställa en god hälsa bland befolkningen. Socialstyrelsen och
Riksförsäkringsverket tillhör de myndigheter som tilldelats ett särskilt
sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1).
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd S 97:1 Underställa riksdagen ett förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa under våren
1998
Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt vid att förebygga ohälsa genom
att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för att
förbättrad vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och
utbildning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande
sätt bidragit till att många sjukdomar kraftigt minskat i omfattning. Vissa
problem återstår dock att lösa. Luftföroreningar inomhus och utomhus,
föroreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt radon är
exempel på faktorer i miljön som negativt påverkar människors hälsa i
Sverige idag.
Miljöhälsoutredningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en
hållbar samhällsutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige.
Betänkandet som ligger till grund för det nationella handlings-
programmet har remissbehandlats. Ett förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa planerades att
underställas riksdagen under våren 1998. Detta har inte skett på grund av
att handlingsprogrammet bör samordnas med arbetet med de nationella
miljökvalitetsmålen som föreslogs i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145). Till viss del ansluter de förslag som presenterades i
handlingsprogrammet för att minska miljörelaterad ohälsa till de åtgärder
som föreslås i miljöpropositionen. I övriga delar måste Miljöhälso-
utredningens förslag anpassas till den nya struktur för arbetet med
miljömål som föreslås i miljöpropositionen. Miljöhälsoutredningen
kommer därför att ingå som en del i den parlamentariska beredning om
mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45).
Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen gavs Socialstyrelsen i
regleringsbrevet för 1998 i uppdrag att verka för att lokala och regionala
planer och program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram.
Senast vid utgången av år 1999 bör 90 % av länsstyrelserna har antagit
program som omfattar hälsoskydd, 90 % av landstingen ha antagit
verksamhetsplaner för den egna miljömedicinska verksamheten samt
80 % av kommunerna antagit lokala program eller verksamhetsplaner
som täcker hälsoskydd.
Socialstyrelsen har dessutom, i enlighet med regleringsbrevet för 1998,
påbörjat planeringen av en nationell miljöhälsorapport som skall
presenteras senast år 2001. Denna planeras att omfatta en uppdatering av
Miljöhälsoutredningens kunskapsunderlag, bedömning av exponering för
olika prioriterade hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till
följd av hälsorisker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper.
Åtgärd S 97:2 Verka för ett internationellt samarbete inom
hälsoskyddet och miljömedicinen. Särskild vikt skall läggas vid
samverkan mellan länderna kring Östersjön
Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd är av
stor betydelse. Sverige har goda förutsättningar att vara en drivande kraft
kring dessa frågor. Sverige har sedan länge varit mån om en hög
hälsoskyddsnivå i samhället, vilket på ett avgörande sätt har bidragit till
ett förhållandevis gott hälsotillstånd bland landets befolkning.
Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö
och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av
Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både
hälsomålen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikalie-
säkerhet, hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet
etc.
Miljörelaterade hälsofrågor utgör ett viktigt arbetsområde i WHO:s
europaregion. Vid miljö- och hälsoministrarnas andra möte i Helsingfors
1994 beslutades bl.a. att medlemsländerna skulle utveckla nationella
planer för miljö och hälsa samt att en europeisk kommitté för hälsa och
miljö skulle inrättas. I kommittén ingår förutom representanter för
WHO:s medlemsländer också representanter för olika internationella
organisationer som WHO, FN/ECE, UNEP och den Europeiska
kommissionen. Samordning av olika insatser inom detta område är viktig
och utöver den samordning som sker via kommittén har WHO:s
europakontor ett avtal om samarbete med EU:s European Environment
Agency i Köpenhamn.
Den svenska miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) ingår som ett led
i det åtagande om utarbetandet av nationella planer för miljö och hälsa
som gjordes i Helsingfors. Idag har ca hälften av regionens 51
medlemsländer färdigställt eller kommit relativt långt i arbetet med de
nationella planerna.
WHO:s europakontor förbereder för närvarande den tredje konferensen
om miljö och hälsa som kommer att äga rum i London i juni 1999.
Planeringen av konferensen har beretts inom den europeiska kommittén
för miljö och hälsa. Sex teman håller för närvarande på att förberedas
inför konferensen:
1. Transport, miljö och hälsa,
2. Förebyggande, reduktion och kontroll av vattenrelaterade sjukdomar,
3. Implementering av nationella miljöhälsoprogram,
4. Medinflytande, information, deltagande av allmänhet och
intresseorganisationer m.m.,
5. Miljö och hälsa inom industri och andra arbetsplatser,
6. Ekonomiska styrinstrument inom miljöhälsoområdet,
Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom
ramen för EU. EU:s insatser inom folkhälsoområdet är inte lika väl
utvecklat som EU:s miljöarbete. Efter Maastrichtfördraget gavs dock EU
formella befogenheter inom folkhälsoområdet (artikel 129) och EU har
sedan dess tagit flera initiativ. I sitt meddelande av den 24 november
1993 om ramen för åtgärder inom folkhälsoområdet (kom(93)559
slutgiltigt) fastställde kommissionen en ram för åtgärder på gemenskaps-
nivå fram till år 2000 för att uppnå dessa mål. I enlighet med de kriterier
som anges i kommissionens meddelande har sjukdomar orsakade av
miljöföroreningar prioriterats.
För närvarande diskuteras inom hälsoministerrådet ett förslag från
kommissionen avseende ett program för gemenskapsåtgärder åren 1999-
2000 beträffande sjukdomar förorsakade av miljöföroreningar. Beslut i
frågan väntas tidigast under hösten 1998. Detta program är även en del i
förberedelsearbetet inför det framtida ramprogrammet inom
folkhälsoområdet som skall gälla mellan åren 2000-2005.
När det gäller samarbete inom hälsoskyddet och miljömedicinen inom
närområdet deltar Sverige i en samverkansgrupp mellan länderna i
Norden och Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för
miljörelaterat hälsoarbete inom Östersjöområdet. Som ett led i arbetet har
länderna preciserat vissa gemensamma problemområden som bl.a.
omfattar implementering nationella handlingsprogram för miljö och hälsa
på lokal nivå samt möjligheterna att nå ut med information till
allmänheten och få tillstånd medverkan av allmänheten, företag och
organisationer.
Inom WHO:s europakontors särskilda insatsområde för Central- och
Östeuropa, EUROHEALTH-programmet, ingår dessutom miljö och
hälsa som ett av sex prioriterade områden.
Åtgärd S 97:3 Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvård
vad avser miljöledningssystem, fortsatta åtgärder för att avveckla
amalgamanvändning inom tandvården, minskning av avfallets
mängd och farlighet från sjukvården i övrigt samt för
miljömedicinsk kunskapsförsörjning
Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:
- Ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt
miljöskyddslagen, läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m.,
- ett hälsoansvar för befolkningen och individer enligt hälso- och
sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a. samhälls- och
miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.
Samtliga landsting har av landstingsfullmäktige antagna miljöprogram.
Dessa omfattar främst miljöåtgärder vid landstingens egna verksamheter,
t.ex. sjukhus, vårdcentraler och tandvårdskliniker. Landstingens
miljöarbete redovisades år 1997 i en av Landstingsförbundet framlagd
rapport ”Landstingen och Miljön”. Landstingens operativa verksamhet
styrs inte direkt av riksdag och regering. Regeringen vill dock lyfta fram
några områden där ytterligare åtgärdsbehov finns;
Miljöledningssystem
Ett intensivt arbete när det gäller att införa miljöledningssystem pågår för
närvarande i de flesta landsting. Landstingsförbundet bedömer att de
flesta sjukvårdshuvudmän har påbörjat eller är på väg att införa
miljöledningssystem enligt EMAS eller ISO 14001 i olika verksamheter.
Genom Landstingsförbundet deltar verksamheter inom flera landsting i
försök att utvidgas EMAS som miljöstyrningsinstrument inom
landstingen. Ett resultat av detta utvecklingsarbete är att Länssjukhuset i
Halmstad som första sjukhus i Europa har registrerats enligt EMAS.
Åtgärder för att avveckla amalgamanvändningen inom tandvården
I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) som
godkänts av riksdagen föreslår regeringen att tandvårdsersättning för
amalgamfyllningar bör slopas från och med år 1999 som ett led i strävan
att avveckla dessa fyllningar. I både tandvårdspropositionen och i
miljöpropositionen betonar regeringen att det är angeläget att
användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör. Under
förutsättning att EU:s medicintekniska direktiv (93/42/EEG) förändras på
ett sådant sätt att det blir möjligt att förbjuda amalgam, avser regeringen
att vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett förbud mot användningen
av amalgam senast fr.o.m. år 2001.
Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården
Landstingsförbundet har för åren 1995 och 1996 producerat rapporterna
"Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets cirka 90 akutsjukhus. En
tredje rapport avseende förhållandena för år 1997 planeras bli publicerad
i december 1998. Ett av flera syften med statistiken är att förse sjukhusen
med verktyg, nyckeltal, för att i första hand kunna följa upp och förbättra
sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet.
Preliminära resultat för 1997 visar för farligt avfall att
avfallsmängderna ökar. Ökningen kan enligt Landstingsförbundet bero
på att sjukhusen har fått bättre kontroll över mängderna och kan redovisa
mera exakta siffror. Vad gäller riskavfall har akutsjukhusen i snitt
minskat detta avfall med drygt 8 kilo per vårdplats under de tre år som
Landstingsförbundet arbetat med miljöstatistiken. Stora skillnader finns
dock mellan jämförbara sjukhus.
För att minska mängden miljöfarligt avfall inom sjukvården har
landstingen via ett avfallsprojekt tilldelats medel från investering-
programmet för ekologisk hållbarhet.
Förbättra miljömedicinsk kunskapsförsörjning
Regeringen har i regleringsbrevet för år 1998 gett Socialstyrelsen i
uppdrag att verka för att kunskapsförsörjning och samverkansformer
inom miljömedicin klarläggs. Senast vid utgången av år 1999 bör
samtliga landsting ha klarlagt hur den miljömedicinska kunskaps-
försörjningen skall klaras samt hur samverkan skall ske mellan
kommunal, läns och regional nivå inom miljömedicinen.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd S 98:1 Uppdrag till Socialstyrelsen och Riksförsäk-
ringsverket om delmål och sektorsmål inom miljöpolitiken
Med anledning av miljöpropositionen har regeringen uppdragit åt
Socialstyrelsen att göra en samlad översyn av vilka hälsorelaterade
delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen, i första hand
målen Frisk luft, God bebyggd miljö och Giftfri miljö, skall nås inom en
generation. Arbetet skall bedrivas i samverkan med Statens Naturvårds-
verk och den parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken.
Socialstyrelsen skall vidare i nära samverkan med Statens
Naturvårdsverk, organisationer, företag och myndigheter precisera
miljökvalitetsmålen genom att utforma sektorsmål och fortlöpande följa
upp sektorsmålen och genomförandet inom sin sektor med beaktande av
den ansvarsfördelning som gäller mellan berörda myndigheter avseende
hälsa och miljö. Regeringen avser att ge Riksförsäkringsverket ett
motsvarande uppdrag.
Åtgärd S 98:2 Slutföra arbetet med nationella folkhälsomål
Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det
fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att
förebygga. Det finns bl.a. stora grupper och i vissa fall ökande skillnader
i hälsa mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan
könen. Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en
parlamentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett
förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. Målen skall
vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan,
förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och
undvikbar funktionsnedsättning. Kommittén skall även lämna förslag till
strategier för att nå målen samt beakta att målen kan förankras i olika
besluts- och utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt hållbar
utveckling är en av de aktiviteter där dessa mål och strategier bör
förankras.
I delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre – första steget mot
nationella folkhälsomål (SOU 1998:43) anger den nationella
folkhälsokommittén några av de faktorer i den allmänna välfärds- och
samhällsutvecklingen som är av strategisk betydelse för att uppnå en god
och jämlikare hälsa. Ett par av de områden som kommittén har valt att
lyfta fram, främst allergier samt boendet och närmiljön, ingår som
viktiga beståndsdelar i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling.
Kommittén avser bl.a. att ägna sin uppmärksamhet åt insatser i förskolan
och skolan för att förebygga besvär hos barn som är allergiker och
motverka att barn utvecklar allergi samt att belysa förutsättningarna för
en god livsmiljö i bostadsområdena beträffande innemiljö, luftför-
oreningar, buller, grön- och rekreationsområden. Kommittén för
nationella folkhälsomål skall slutföra sitt arbete senast den 31
oktober 2000.
Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas
I regeringens skrivelse till riksdagen med redovisning av arbetet med de
allmänna barnfrågorna (skr. 1997/98:79) redovisar regeringen att man
avser att ge Boverket och Folkhälsoinstitutet ett gemensamt uppdrag
rörande förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas.
4.5 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Det övergripande målet för Kommunikationsdepartementets verksamhet
som presenterades i förra årets skrivelse om ekologisk hållbarhet var att
driva utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart transportsystem. I juni
1998 beslutade riksdagen om inriktningen på den framtida
transportpolitiken baserad på förslagen i den transportpolitiska
propositionen ”Transportpolitik för en hållbar utveckling” (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Utgångspunkten är
att transportpolitiken skall bidra till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och
ekologiskt hållbar utveckling. Beslutet utgör därmed en viktig grund för
omställningen till ett hållbart Sverige. Ett av delmålen för transport-
politiken är en god miljö. Detta innebär att transportsystemets
utformning och funktion skall anpassas till krav på en god och hälsosam
livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. En god
hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall
främjas. Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Banverket tillhör
de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för
ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1).
Åtgärderna om att driva frågor om avgaskrav och renare bränslen på
bilar inom EU respektive verka för att fordonens bränsleeffektivitet ökar
som ett led i att minska koldioxidutsläppen som angavs i förra årets
skrivelse om ekologisk hållbarhet beskrivs under Miljödepartementets
verksamhetsområde.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd K 97:1 Utveckla miljömålen för trafiksektorn
I det transportpolitiska beslutet redovisas etappmål för trafiksektorn
beträffande utsläpp av luftföroreningar och klimatgaser enligt följande:
- utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige bör år 2010 ha
stabiliserats på 1990 års nivå,
- utsläppen av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med
minst 40 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå,
- utsläppen av svavel från transporter i Sverige bör ha minskat med minst
15 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå,
- utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) från transporter i Sverige
bör ha minskat med minst 60 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå.
Beträffande buller anser regeringen att de etappmål för störningar från
trafikbuller som riksdagen tidigare beslutat om bör ligga fast.
Regeringen anser vidare att etappmål avseende trafikens hälsoeffekter,
kretsloppsanpassning och transporternas inverkan på natur-, kultur- och
bebyggelsemiljön samt den biologiska mångfalden bör utvecklas.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) görs en koppling mellan de
föreslagna etappmålen för transportsektorn och de övergripande
nationella miljökvalitetsmålen. Arbetet med att vidareutveckla miljö-
målen för transportsektorn för samtliga ovan nämnda områden betonas
också. Regeringen har därför givit Statens institut för kommunika-
tionsanalys (SIKA) i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter
vidareutveckla mått och metoder för att precisera etappmål för de
transportpolitiska delmålen i den transportpolitiska propositionen och i
miljöpropositionen. Regeringen har vidare för avsikt att lämna uppdrag
om att ta fram åtgärdsstrategier och bedöma samhällsekonomiska och
statsfinansiella effekter. En genomgång av transportsektorns miljömåls-
arbete kommer att ske i samband med den parlamentariska beredning
som föreslås i miljöpropositionen.
Åtgärd K 97:2 Investera i transportsystemets infrastruktur så att
buller, intrång och säkerhetsrisker minimeras. Därutöver avsätts 8,5
miljarder under 10 år till åtgärder med anknytning till miljö och
säkerhet. Botniabanan byggs.
Infrastrukturplaner
De nationella planerna för transportinfrastrukturen för perioden 1998-
2007 har under våren 1998 fastställts av regeringen. Länsplanerna har
fastställts av länsstyrelserna. Den nationella stomnätplanen omfattar 36
miljarder kronor, varav 2,4 miljarder kronor går till kapacitetshöjande
åtgärder för järnvägstrafiken i centrala Stockholm och 1,9 miljarder
kronor till Citytunneln i Malmö. Stomnätplanen innebär att satsningen på
snabbtåg fullföljs och att framkomligheten och effektiviteten för svensk
godstrafik på järnväg förbättras. Den nationella väghållningsplanen
omfattar 30,5 miljarder kronor och lyfter fram de projekt som har särskilt
god effekt på trafiksäkerheten. De åtgärder som regeringen prioriterar är
till stor del förbättringar av befintligt vägnät – rensning av sidoområden,
förbättringar av korsningar, etc. Genomförandet av infrastrukturplanerna
kommer att redovisas årligen av Banverket och Vägverket. Regeringen
kommer att redovisa genomförandet av planerna i skrivelse till riksdagen.
Svealandsbanan, Mälarbanan m.m.
Under året har flera järnvägssträckor förbättrats och nya sträckningar har
öppnats för trafik. Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga
utsläpp av koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning
per passagerare och ton. Förbättringar har skett av bl.a. Godsstråket
genom Bergslagen samt Norra stambanan. Till nyinvigningarna hör
Svealandsbanan, som binder samman Stockholm med städerna och
regionerna söder om Mälaren. Investeringarna i Svealandsbanan omfattar
70 km enkelspår för hastighetsstandard 200 km/tim, upprustning av
befintligt enkelspår till 160 km/tim och med nya el- och signalsystem
samt cirka 50 broar och 7 tunnlar.
Färdigställandet av Mälarbanan är i sitt slutskede. Detta innebär att
”ringen runt Mälaren” snart kommer att slutas. När investeringsarbetena
på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden Stockholm – Örebro
understiga två timmar. Utbyggnaden av Mälarbanan finansieras delvis
genom Mälarbanan Intressenter AB (MIAB), som ägs av kommunerna
längs banan. Under våren 1998 träffade staten och MIAB en
överenskommelse om ytterligare investeringar på Mälarbanan och Svea-
landsbanan. Avsikten är att minska störningskänsligheten för person-
tågtrafiken genom ökad kapacitet och hastighet på banorna. Regeringen
godkände överenskommelsen juni 1998.
Botniabanan
I slutet av 1997 undertecknades avtalet om Botniabanan. Byggandet av
banan är av väsentlig regionalpolitisk betydelse och enligt avtalet skall
den drygt 190 kilometer långa järnvägen vara klar för trafik år 2006.
Avtalet godkändes i juni 1998 av regeringen och innebär att ett särskilt
projektbolag, Botniabanan AB, ägt av staten till 91 procent och av
berörda kommuner till 9 procent får ansvaret för att finansiera,
projektera, upphandla, bygga och hyra ut Botniabanan. Finansieringen
skall ske på den allmänna kapitalmarknaden. Byggstart för den första
etappen – mellan Örnsköldsvik och Husum – är planerad till sommaren
1999. Investeringskostnaden för järnvägen är beräknad till 8 200 miljoner
kronor. En ny kostnadsberäkning skall göras under våren 1999. Om
kalkylen då pekar mot högre kostnader krävs ytterligare överväganden
innan bygget kan starta.
Inlandsbanan
Riksdagen har i slutet av 1997 beslutat om att ett statligt bidrag skall utgå
till driften av Inlandsbanan. Regeringen anser att de regionala och
kulturhistoriska värdena är betydande vad gäller verksamhet som är
förknippad med banan och den samlade kulturmiljö som Inlandsbanan
utgör. I sysselsättningshänseende är verksamheten vid Inlandsbanan av
mycket stor betydelse för möjligheterna att i berörda kommuner nå de
mål som lagts fast för regionalpolitiken. Inlandsbanan sträcker sig över
ett vidsträckt skogsområde med råvara inte bara för traditionell
skogsindustri utan också för biobränsle och torv. Bidraget till
Inlandsbanan är avsett att stödja godstrafiken och skall utgå tills vidare.
Stödet uppgår till 50 miljoner kronor per år fr.o.m. den 1 maj 1998 och
skall omprövas årligen och beräknas utifrån bl.a. trafikbelastning och
behovet av underhållsinsatser.
Stockholm
Överläggningar mellan staten och företrädare för Stockholmsregionen
resulterade i december 1997 i en överenskommelse om förstärkning av
järnvägskapaciteten mellan Årsta och Stockholm Södra – inklusive en ny
dubbelspårig järnvägsbro – samt en omedelbar byggstart av de avbrutna
arbetena på Södra Länken. Överenskommelsen har godkänts av
riksdagen. Regeringen beslutade den 11 juni 1998 att ge Banverket och
Vägverket i uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för alternativa åtgärder i centrala Stockholm för att
erhålla en ökad kapacitet för järnvägstrafiken och förbättrade
förutsättningar för kollektivtrafiken. Utredningen skall ske med
medverkan från Stockholms kommun. I arbetet skall en vägtunnel som
ersätter Centralbron särskilt studeras. Alternativet med ett tredje spår i
ytläge förutsätter en sådan åtgärd samt att möjligheterna i detta
sammanhang tas till vara att förbättra miljön och göra de kulturhistoriska
värdena mer tillgängliga i området kring Gamla stan.
Göteborg
Överläggningar mellan staten och företrädare för Göteborgsregionen
resulterade den 23 mars 1998 i en ny överenskommelse om investeringar
i Göteborgsregionens transportinfrastruktur. Den nya överenskommelsen
omfattar bl.a. investeringar i miljöförbättrande åtgärder, en ny Götaled
samt förbättrad kollektivtrafik och innebär en samfinansiering av vissa
angivna projekt samt att staten tar planerings- och genomförandeansvaret
för vissa projekt på det nationella vägnätet. Den överenskomna
finansieringen innebär att staten ansvarar för 75 procent och regionen
eller enskilda kommuner för 25 procent av kostnaderna för projekten i ett
samfinansierat investeringsprogram. Totalkostnaden uppskattas till 4 200
miljoner kronor i prisnivå januari 1998.
Åtgärd K 97:3 Driva miljöfrågor inom vägtrafikens, järnvägens, sjö-
respektive luftfartens områden internationellt
I september 1997 antog den internationella sjöfartsorganisationen IMO
det s.k. luftföroreningsannexet till konventionen för förhindrande av
utsläpp från fartyg (MARPOL 73/78). Annexet innehåller regler som
begränsar utsläpp av bl.a. svavel och kväveoxider. För Östersjöområdet
gäller krav på särskilt låga utsläppsnivåer av svavel. Sverige
undertecknade protokollet i maj 1998. Sverige driver tillsammans med
övriga Nordsjöländer aktivt frågan om att minska fartygens svavelutsläpp
även på Nordsjön, dels inom ramen för IMO, men i avvaktan på ett
internationellt regelverk dels också inom EU.
Vid Helsingforskommissionens (HELCOM) ministermöte i mars 1998
verkade Sverige framgångsrikt för antagandet av åtta rekommendationer
som syftar till att begränsa sjöfartens miljöpåverkan i Östersjön. Detta
innebär bl.a. att ilandlämnande av fartygsgenererat avfall görs
obligatoriskt samt att ingen särskild avgift skall utgå vid
omhändertagande av avfall.
Arbete pågår också med att internationellt verka för skärpta
miljönormer för nya flygplanstyper, bl.a. inom den europeiska civila
luftfartskonferensen (ECAC) och FN:s luftfartsorganisation (ICAO) i
vilka Sverige deltar genom Luftfartsverket och genom EU. Bl.a. pågår i
ECAC ett arbete för ett förbud mot nyregistrering av de mest bullrande
flygplanen. Inom ICAO slutbehandlades ett förslag avseende skärpning
av utsläppsnormer för kväve för nya jetmotorer i april 1998. Ytterligare
skärpning av normerna skall eftersträvas från svensk sida.
Åtgärd K 97:4 Stimulera åtgärder som ökar kollektivtrafikens
tillgänglighet
I det transportpolitiska beslutet framhålls ett tillgängligt transportsystem
som ett av målen. Ett område som särskilt utpekas är tillgängligheten till
kollektivtrafiken för funktionshindrade personer.
I och med riksdagens beslut om propositionen Infrastrukturinriktning
för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174) samt propositionen Mer tillgänglig kollektivtrafik
(1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10) har trafikhuvud-
männen fått förutsättningar att snabbt ta ytterligare steg i riktning mot en
fullständig anpassning av den lokala och regionala kollektivtrafiken till
funktionshindrades behov. Besluten inkluderar statliga bidrag inom en
ram på 1,5 miljarder kronor för perioden 1998–2002.
Enligt beslutet skall även en ny myndighet, Rikstrafiken, inrättas för
att utveckla den interregionala kollektivtrafiken.
Även ett nytt råd knyts till regeringen för att belysa olika
jämställdhetsfrågor i transport- och kommunikationspolitiken.
Fördelning av resurser och tillgänglighet för olika befolkningsgrupper är
viktiga frågor för detta råd att belysa.
Åtgärd K 97:5 Främja utvecklingen och användningen av
informationsteknik och transportinformatik
Vägverket fick i maj 1995 i uppdrag att planera och genomföra ett
program för väginformatik. Informationsteknik inom transportsektorn
kan medföra ett effektivare utnyttjande av transportsystemet, vilket i sin
tur innebär ökad framkomlighet, förbättrad trafiksäkerhet och minskade
miljöstörningar. Vägverket avser att slutredovisa uppdraget i slutet av
1998.
Åtgärd K 97:6 Ytterligare differentiera flygets landningsavgifter
med avseende på buller och utsläpp till luft
Luftfartsverket har infört ett system med kolväte- och
kväveutsläppsrelaterade landningsavgifter från den 1 januari 1998.
Samtidigt ökades differentieringsgraden avseende buller. Ett nytt system
för bullerklassificering skall utarbetas under 1998.
Åtgärd K 97:7 Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder vid flygplatser
Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket att senast till år 2003
genomföra den första etappen av åtgärdsprogrammet mot buller i
befintlig bebyggelse. Därutöver skall bl.a. Luftfartsverket senast den 1
november 1998 redovisa vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras
under perioden 1998–2007 i avsikt att påskynda arbetet med att uppfylla
de riktvärden för buller som riksdagen har godkänt. Kostnaden för den
första etappen har för Luftfartsverkets del beräknats uppgå till ca 100
miljoner kronor.
Åtgärd K 97:8 Miljödifferentiera sjöfartsavgifter för att minska
sjöfartens utsläpp
Miljödifferentierade sjöfartsavgifter introducerades från och med den 1
januari 1998. Hittills har drygt 1000 fartyg ansökt om certifikat som visar
att man använder lågsvavligt bränsle. Regeringen avser att uppdra åt
Sjöfartsverket att utvärdera miljödifferentieringen och att komma med
eventuella förslag till förbättringar.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd K 98:1 Utarbeta miljö- och trafiksäkerhetsprogram
I det transportpolitiska beslutet redovisas ett nytt övergripande
transportpolitiskt mål och fem delmål, bl.a. för en god miljö och säker
trafik. Vidare redovisar regeringen strategier för hur ett ekologiskt
hållbart och säkert transportsystem skall kunna uppnås. Det är av stor
vikt att arbetet för en säker trafik och god miljö samordnas, dels för att
utnyttja de samordnings- och effektivitetsvinster som i många fall finns
mellan de två verksamhetsgrenarna, dels för att så tidigt som möjligt
motverka eventuella målkonflikter. Regeringen har givit Vägverket i
uppdrag att i samråd med Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och
Svenska Kommun-förbundet, utarbeta en nationell miljö- och
trafiksäkerhetsstrategi för vägtransportsystemet fram till år 2007.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1999.
Åtgärd K 98:2 Översyn av möjligheterna att införa miljöstyrande
vägavgifter.
En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att lämna förslag till en
lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort. Utredaren skall med
utgångspunkt från målet att avgiftssystemet skall styra vägtrafiken till
gagn för miljö och framkomlighet analysera de konstitutionella
förutsättningarna för ett miljöstyrande vägavgiftssystem, lämna förslag
till en generell lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter och lämna
förslag till hur den generella lagstiftningen kan kompletteras med
särskilda regler för miljöstyrande vägavgifter i en enskild ort. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 februari 1999.
Åtgärd K 98:3 Utveckla konkreta och uppföljningsbara etappmål
för intrångs- och barriäreffekter. Uppföljning av hur strategiska
miljöbedömningar använts i infrastrukturplaneringen.
I den transportpolitiska propositionen redogör regeringen bl.a. för de
strategier som är nödvändiga för att uppnå det transportpolitiska målet
om en god miljö. Bland annat fäster regeringen stort avseende vid att
arbetet med utveckling av strategiska miljöbedömningar fortsätter.
Sådana miljöbedömningar utgör ett viktigt verktyg för uppföljning av
regionala och nationella mål i infrastrukturplaneringen.
Det samhällsekonomiska synsättet vid planering av åtgärder inom
transportsystemet bör omfatta bedömningar av samtliga effekter som har
transportpolitisk betydelse. Värderingen av effekter som inte kan vägas
in i nyttokostnadskalkyler bör åskådliggöras på annat sätt. Regeringen
avser att med utgångspunkt från de vunna erfarenheterna intensifiera
insatserna till nästa planeringsomgång inom bl.a. strategiska miljö-
bedömningar.
Åtgärd K 98:4 Ökade insatser för miljöanpassade transporter
I det transportpolitiska beslutet anges att Kommunikationsforsknings-
beredningens anslag skall förstärkas med 20 miljoner kronor från år 1999
för att möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av
miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningarna att ställa om
transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi-
och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt
som beredningen medfinansierar.
Åtgärd K 98:5. Ett samordnat och effektivt godstransportsystem.
I det transportpolitiska beslutet redogör regeringen för sin syn på
godstransportfrågorna. Regeringen förordar i propositionen att en
trafikslagsövergripande godstransportstrategi bör utvecklas och att en
särskild godstransportdelegation (dir. 1998:51) därför skall inrättas.
Delegationens uppgift skall vara att öka samverkan mellan
godstransportsystemets aktörer och staten samt att förtydliga statens roll i
detta system. Delegationen skall följa utvecklingen på godsområdet samt
utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syftet att effektivisera
godstransportsystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni 2001.
Åtgärd K 98:6 Genomförande av EU-strategin från toppmötet i
Cardiff 1998 inom transportsektorn
Vid toppmötet i Cardiff den 15-16 juni 1998, enades Europeiska rådet
kring slutsatser om att miljöhänsyn bör integreras i unionens samtliga
verksamhetsområden. Efterföljande dag hölls ett gemensamt transport-
och miljöråd där man enades om gemensamma slutsatser från det
informella gemensamma transport/miljömötet i Chester den 24-26 april
1998.
Att miljöfrågorna integreras i transportpolitiken och att representanter
för miljöministerier och transportministerier deltagit i att ta fram
gemensamma slutsatser är att betrakta som en framgång. I slutsatserna
slår man fast konceptet om hållbara miljöhänsyn i transportpolitiken.
Medlemsstaterna uppmanas bl.a. genomföra nationella och lokala
strategier för att komma till rätta med miljöproblemen som orsakas av
transporter. Kommissionen skall enligt slutsatserna genomföra vissa
preciserade åtgärder och i övrigt arbeta med att utforma strategier för att
åstadkomma ett hållbart transportsystem. Rådet åtar sig att på olika sätt
fortsätta arbetet med att införa hållbara miljöhänsyn i transportpolitiken.
Rådet skall i december 1998 lämna lägesrapport till toppmötet i Wien om
sitt arbete.
4.6 Finansdepartementets verksamhetsområde
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a. på
skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall
utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar
utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar
utveckling kan arbetet med miljöräkenskaper, där både utsläpp och
naturresurser beaktas, vara värdefullt.
Åtgärden om att miljöanpassa offentlig upphandling som angavs i förra
årets skrivelse om ekologisk hållbarhet beskrivs under
Miljödepartementets verksamhetsområde.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd Fi 97:1 Ändra i verksförordningen (1995:1322) så att det i
den ställs krav på hänsyn till ekologiskt hållbar utveckling.
Åtgärden är genomförd. 7 § verksförordningen (1995:1322) har ändrats
så att myndighetens chef skall beakta de krav som ställs på verksamheten
när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling. Myndighetens chef
ansvarar enligt 6 § samma förordning för myndighetens verksamhet.
Åtgärd Fi 97:2 och 3 Successivt öka skattesystemets miljöstyrande
effekt. Ekonomiska styrmedel ses över. Områden som analyseras för
närvarande är bl.a. vägskatterna och energiområdet.
Trafikbeskattningsutredningen har lämnat delbetänkandet Bilen, miljön
och säkerheten (SOU 1997:126). Utredningen har fått tilläggsdirektiv
(dir. 1998:7) och utredningstiden har förlängts till den 30 oktober 1998.
En översyn av energibeskattningen pågår och beräknas vara färdig vid
årsskiftet 1998/99. Innan en proposition om avfallsskatt kan överlämnas
till riksdagen skall förslaget godkännas av EG-kommissionen, som för
närvarande granskar om förslaget är förenligt med statsstödsreglerna i
artikel 92–94 i Romfördraget. Regeringsbeslut om anmälan till
kommissionen fattades i april 1998. En lag om skatt på avfall beräknas
kunna träda i kraft den 1 juli 1999.
Åtgärd Fi 97:4 Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper.
Bland annat använda miljöräkenskaper i Långtidsutredningen 1999.
Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett
nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie.
Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö
genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika
verksamheter (i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och
genom att indikatorer för hållbar utveckling tas fram.
Miljöräkenskaperna kommer att utgöra en grund i en miljöbilaga i Lång-
tidsutredningen 1999. Långtidsutredningen har utkommit med jämna
mellanrum sedan 1948. Utredningen utarbetas vid Finansdepartementet
utan fastställda direktiv från regeringen. Syftet är att ta fram ett underlag
för ekonomisk politik genom att göra en bred genomgång av den svenska
ekonomins struktur, problem och möjligheter. En av uppgifterna är att
göra makroekonomiska bedömningar av utvecklingen på längre sikt.
Åtgärd Fi 97:5 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom
Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra
avkall på de försäkrades intresse av god avkastning.
När sjätte fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden infördes år 1996
konstaterade regeringen att miljöargument i allt större utsträckning blir
en konkurrensfaktor för företagen. Regeringen fann därför att det inom
ramen för de grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning och
tillfredsställande riskspridning bör vara väl motiverat för sjätte
fondstyrelsen, liksom för övriga fondstyrelser inom Allmänna
pensionsfonden, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar.
Riksdagen har nyligen beslutat om ett reformerat system för
inkomstgrundad ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13).
Som en del i den reformerade allmänna ålderspensioneringen finns bl.a.
ett premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande intjänade
pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder, som väljs av de
försäkrade. För sådana försäkrade som inte gör något eget val skall
medlen förvaltas i en ny sjunde AP-fondstyrelse. En fempartigrupp har
inlett överläggningar om AP-fondens framtida placeringsregler i ljuset av
pensionsreformen. Ett ställningstagande eftersträvas under hösten 1998
med sikte på att genomföra nya regler som träder i kraft i januari år 2000.
De försäkrades intresse av långsiktigt hög avkastning och
tillfredsställande riskspridning är ett grundläggande krav i
Premiesparfonden. Utan att åsidosätta dessa primära krav bör även
strävanden efter en ekologiskt hållbar utveckling kunna beaktas i
placeringsverksamheten.
Åtgärd Fi 97:6 Ekologiskt hållbar inriktning vid förvaltning av
statliga fastigheter
Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har
upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet
inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella
miljöledningssystemet ISO 14001.
4.7 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Utbildning som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och
förtrogenhet är avgörande för att främja hållbar utveckling och förbättra
människors förmåga att lösa miljö- och utvecklingsfrågor. Utbildnings-
departementet verkar bl.a. för att stärka miljöundervisningens roll i
skolan genom att skapa utrymme för undervisning om miljö och
livsstilsfrågor. Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt
kan miljöfrågorna komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1). Högskolan har också en
betydelsefull roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra
forskning. Även folkbildningsinsatser är viktiga för att med bredd nå ut
med kunskap som är nödvändig för omställningsarbetet.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd U 97:1 Införa miljöskolor
Regeringen har i september 1998 utfärdat en förordning om utmärkelsen
Miljöskola (SKOLFS1998:122). Enligt förordningen får Statens skolverk
tilldela förskolor, skolor inom det offentliga skolväsendet samt fristående
skolor och riksinternatskolor utmärkelsen Miljöskola. För att få
utmärkelsen krävs att elever och personal i skolan gemensamt arbetar för
att undervisningen och verksamhet i övrigt skall vara inriktad mot ett
ekologiskt hållbart samhälle. Skolan skall också arbeta för att alla
individer i skolan kommer till insikt om vikten av en god arbetsmiljö
samt hälso- och friskvård. Skolan skall vidare uppfylla de ytterligare
villkor i fråga om verksamhet, arbetsmiljö, hälsoarbete och fysisk miljö
som Statens skolverk föreskriver för varje skolform.
Underlag för kriterierna för Miljöskolor har utarbetats av Statens
skolverk enligt ett regeringsuppdrag som redovisades i augusti 1998. Det
skall vara frivilligt att arbeta för utmärkelsen. Målet är dock att den
övervägande majoriteten av alla skolor i Sverige skall uppfylla
kriterierna och få kallas miljöskolor.
Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan
bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur
Inom utbildningsdepartementet har en arbetsgrupp utarbetat ett förslag
om en fortsatt utveckling av gymnasieskolan. Arbetsgruppen har lämnat
rapporten Gymnasieskola i ständig utveckling (Ds 1997:78).
Propositionen Gymnasieskola i utveckling – kvalitet och likvärdighet
(prop. 1997/98:169) bygger huvudsakligen på förslagen i rapporten och
innehåller förslag bl.a. om införande av ett tekniskt program som syftar
till att bredda utbudet inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn
t.ex. områden som data, miljö, biokemi och elektronik. Regeringen har i
juli 1998 utfärdat förordning (1998:974) om försöksverksamhet i
gymnasieskolan med ett nytt nationellt program, teknikprogrammet. Vad
gäller frågan om kärnämnenas innehåll och struktur behöver ytterligare
beredning ske. Därför lämnas inget genomgripande förändringsförslag
utöver det att ämnet Idrott och hälsa utökas på alla program. Detta ämne
skall bl.a. ge eleverna kunskaper om hur den egna kroppen fungerar och
öka medvetenheten om livsstilens betydelse för hälsa och miljö.
Åtgärd U 97:3 Underlätta för kompetensutveckling av lärare inom
miljö, natur och teknik
Ökningen av det allmänna statsbidraget till kommunerna underlättar för
kommunerna att satsa på kompetensutveckling av lärare inom miljö,
natur och teknik. Skolverket har givits i uppdrag att bedöma om och hur
kommunerna fullgör sin uppgift att tillse att fortbildning planeras och
anordnas för lärare. Uppdraget skall redovisas i oktober 1998.
Åtgärd U 97:4 Beakta ekologisk hållbarhet i det reformarbete som
pågår för att integrera verksamheterna i förskola och skola.
Miljöperspektivet är ett av de fyra perspektiv som skall genomsyra
undervisningen i skolan enligt den nuvarande läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet (Lpo94). Regeringen har, i enlighet med
förslagen i prop. 1997/98:94, bet. 1997/98:UbU18, rskr. 1997/98:2360
beslutat ändring av Lpo94 till att även omfatta förskoleklassen och
fritidshemmet. I samband därmed har under skolans uppdrag understru-
kits att genom ett miljöperspektiv får eleverna möjligheter både att ta
ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett
personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor.
Undervisningen skall belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att
leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.
I propositionen Läroplan för förskolan (prop. 1997/98:93) strök
regeringen under förskolans roll när det gäller grundläggande kunskaper
om naturen och barns förståelse för allt liv. Regeringen har därefter
fastställt en läroplan för förskolan (Lpfö98) där förskolans uppgift anges
vara bl.a. att lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett
ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro skall prägla
förskolans verksamhet. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar
sig ett varsamt förhållningssätt till natur och samhälle och förstår sin
delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten skall hjälpa barnen att
förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en
bättre miljö både i nutid och i framtid. Den växande rörligheten över
nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med
och förstå de värden som ligger i kulturens mångfald.
Stor vikt bör läggas på att ge barnen positiva förebilder och exempel
på hur de själva kan påverka miljöfrågorna.
Åtgärd U 97:5 Påbörja arbetet vid universitet och högskolor med att
införa miljöledningssystem under 1998
Lunds och Stockholms universitet ingick 1997 som pilotmyndigheter i
projektet att införa miljöledningssystem i statlig förvaltning. Ytterligare
åtta universitet/högskolor samt Forskningsrådsnämnden har anslutit sig
under år 1998.
Åtgärd U 97:6 Ha som mål vid universitet och högskolor att miljö-
och resursfrågorna behandlas i utbildningarna i sådan omfattning
och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet
utbildningen förbereder för
I Budgetpropositionen för 1998 framhålls att universitet och högskolor
bör ha som mål att behandla miljöfrågorna i sina utbildningar i sådan
omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet
utbildningen förbereder för. Samtidigt betonas den långt gångna
decentraliseringen inom den högre utbildningen, vilken är än mer
markerad inom forskningen. Integreringen av miljöhänsyn och
resurshushållning i universitetens och högskolornas verksamhet bör
därför inte i första hand ske genom utfärdande av lagar och förordningar
utan bäras upp och drivas framåt av lärosätets studenter, lärare, forskare
och anställda. Vidare ges i propositionen en rad exempel på inledda eller
planerade verksamheter med sådan inriktning.
Regeringen förutser att införande av miljöledningssystem vid
högskolorna, som även innefattar i vad mån de olika utbildningarna
beaktar hållbar utveckling, kommer att fästa fokus på och medföra en
positiv utveckling i detta avseende.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd U 98:1 Identifiera forskningsbehov utgående från de
åtgärder som krävs för omställningen mot en hållbar utveckling
Regeringen har uppdragit åt Forskningsrådsnämnden att, i samverkan
med Naturvårdsverket, utveckla och konkretisera det svenska
programmet för forskning till stöd för en hållbar utveckling. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.
Åtgärd U 98:2 Fortsätta arbetet med att ge miljöforskning en viktig
roll inom EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling
Sverige verkar för att miljöforskning och stöd för en hållbar utveckling
skall ges en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för forskning och
utveckling.
Åtgärd U 98:3 Fortsatt verka för ökade folkbildningsinsatser inom
ramen för de lokala investeringsprogrammen och en hållbar
ekologisk utveckling
Vid ansökan om statligt stöd för lokala investeringsprogram skall
kommunerna beskriva pågående och kommande arbete avseende
ekologisk hållbarhet. Förekomsten av och innehållet i folkbildnings- och
utbildningsinsatser skall bl.a. redovisas i kommunernas ansökningar. För
att förverkliga visionen om en ekologisk hållbarhet krävs förändrade
beteenden hos individer. Här behövs ett långsiktigt folkbildningsarbete i
klassisk mening, där ökade kunskaper leder till engagemang och
förändring både av människors beteende och samhälleliga beslut.
Folkbildningen, särskilt studieförbunden, har därför en särskild betydelse
i arbetet för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Regeringen förespråkar därför att folkbildningen via kommunerna skall
få del av det statliga stödet till de lokala investeringsprogrammen och
därigenom kunna bidra till att skapa förutsättningar för en ekologiskt
hållbar utveckling.
Åtgärd U 98:4 Införa bestämmelse i högskolelagen om främjande av
demokratin och studenternas engagemang
Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att i högskolelagen införa
en bestämmelse om att demokratins idéer skall vara vägledande för
verksamheten vid universitet och högskolor.
Åtgärd U 98:5 Införa ett nationellt program, Lärandets verktyg, för
IT i skolan
Under en treårsperiod, 1999–2001, kommer regeringen att satsa 1,5
miljarder kronor för att förstärka undervisningen med stöd av
informationsteknik. Denna teknik kan bl.a. bidra till att utveckla
undervisningen och nya roller för elever och lärare. Genom IT vidgas
skolans klassrum. Undervisningen kan utvecklas till ett mer elevaktivt
arbetssätt och ett förnyat pedagogiskt förhållningssätt. Därigenom ökar
också möjligheterna för elevernas aktiva ställningstaganden och
handlingförmåga i arbetet för ett hållbart samhälle.
4.8 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
I propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet.
1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) har regeringen redovisat bedömningar
och förslag till åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.
Regeringen har under våren 1998 även lämnat en proposition till
riksdagen om Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop. 1997/98:142). En
utgångspunkt för Sveriges ställningstagande är att den gemensamma
jordbruks- och livsmedelspolitiken i ökad utsträckning skall baseras på
miljö- och konsumenthänsyn.
Regeringen har avsatt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998–2000 till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde förväntas viktiga projekt
genomföras under kommande år för att förbättra cirkulationen av
växtnäringsämnen i ett kretslopp samt åtgärder som förstärker den
biologiska mångfalden.
Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och
etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart
produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlings-
utrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av
naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar
jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer
kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett
samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt
godtagbart.
Ett hållbart fiske är resursbevarande, långsiktigt och ekonomiskt
bärkraftigt. Två av åtgärderna som beskrevs i förra årets skrivelse om
ekologisk hållbarhet innebar att Sverige skall arbeta för en förändring av
den gemensamma fiskepolitiken i syfte att uppnå ett hållbart fiske och att
försiktighetsprincipen skall tillämpas för att nå ett uthålligt fiske. Detta
skall uppnås genom att försiktighetsprincipen aktivt tillämpas, att
miljöaspekter integreras och att ekologiska krav beaktas. De
grundläggande principerna tillämpas, dvs. att miljöaspekter integreras
och att ekologiska krav beaktas i fiskepolitiken samt att resursutnytt-
jandet inte överskrider ekosystemets produktionsförmåga. Sverige driver
dessa frågor nationellt och internationellt. Genom att skapa ett hållbart
fiske ges framtida generationer goda förutsättningar att utveckla
fiskerinäringen som en del av ett framtida samhälle med god livskvalitet.
Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett
framgångsrikt miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl
jordbruksnäringen som fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för
miljön. Jordbruksverket och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av
regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling (se avsnitt 3.1). Myndigheterna har också fått regeringens
uppdrag att utarbeta förslag till delmål och åtgärder som bidrar till att
uppnå de miljökvalitetsmål som föreslås i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) och som faller inom deras ansvarsområden.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd Jo 97:1 Arbeta för en förändring av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik i mer miljöanpassad riktning
Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras
för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara
produktionssystem (prop. 1997/98:142). Jordbruksproduktionen bidrar
till såväl positiva som negativa miljöeffekter. Den gemensamma
jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka produktionen i
riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den nuvarande
gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar och
speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en
miljöanpassad produktion. Regeringen föreslår tre övergripande mål för
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Produktionen skall styras
av konsumenternas efterfrågan. Den skall även vara såväl ekologiskt som
ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU skall dessutom medverka till global
livsmedelssäkerhet. Regeringen anser att EG-kommissionens förslag
genom Agenda 2000 bl.a. avseende ökade insatser för miljöförbättrande
åtgärder innebär ett steg i rätt riktning. Det är dock inte tillräckligt
långtgående.
Åtgärd Jo 97:2 Vidareutveckling av miljöersättningsprogrammet för
jordbruket
Ramen för jordbrukets miljöersättningsprogram, genom vilket
lantbrukare kan få ersättning för genomförda miljöåtaganden, har från
och med 1998 utökats med 700 miljoner kronor per år. Detta innebär att
hela den kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige
erhöll vid medlemsskapsförhandlingarna utnyttjas. I propositionen
Hållbart fiske och jordbruk redogörs bl.a. för det utökade programmets
innehåll. Riksdagen och EG-kommissionen har godkänt regeringens
förslag och flertalet förändringar implementeras under 1998. Ett nytt
miljöstöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i
renskötselområdet har överlämnats till EG-kommissionen. Det nuvarande
miljöprogrammet löper fram till år 2001. Regeringen har tillsatt en
utredare med uppgift att lämna förslag till fortsatt inriktning för och
innehållet i ett nytt svenskt miljöprogram för perioden 2001–2005.
Åtgärd Jo 97:3 Utforma ett åtgärdsprogram för bekämpnings-
medelsanvändning 1997–2001
Riksdagen har godkänt inriktningen av regeringens förslag till
bekämpningsmedelsprogram för åren 1997–2001 som presenterades i
propositionen Hållbart fiske och jordbruk. Inriktningen är att hälso- och
miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska vilket skall uppnås med hjälp
av en bredd av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än
tidigare kartläggs och kvantifieras. Under 1998 utgår medel till försöks-
och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och
utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse. Inom ramen för
miljöprogrammet för jordbruket avsätts medel för utbildning,
information och demonstrationsprojekt.
Åtgärd Jo 97:4 Främja ekologisk produktion
Jordbruksverket har utarbetat en aktionsplan för ekologisk produktion i
syfte att nå riksdagens mål att 10 % av landets åkerareal bör vara
ekologiskt odlad år 2000. Planen som behandlas i regeringens propo-
sition Hållbart fiske och jordbruk lägger fast viktiga riktlinjer för det
fortsatta arbetet. Den ekologiska produktionen främjas genom bl.a.
ersättning till lantbrukare och medel för utbildning, information och
demonstrations-projekt inom ramen för miljöprogrammet, försöks- och
utvecklings-projekt, forskning samt marknadsstödjande åtgärder.
Riksdagen och EG-kommissionen har godkänt regeringens förslag till en
ny åtgärd inom miljöprogrammet under 1998 vars syfte är att främja
ekologisk frukt- och bärodling. Regeringens bedömning är att
förutsättningarna är goda för att uppnå riksdagens mål om 10 %
ekologiskt odlad åkerareal till år 2000. Regeringen har givit
Jordbruksverket i uppdrag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska
produktionen efter år 2000.
Åtgärd Jo 97:5 Minska växtnäringsförlusterna från jordbruket
Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av
jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har ännu inte nåtts trots
pågående arbete inom befintliga åtgärdsprogram. Regeringen har givit
Statens jordbruksverk i uppdrag att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram
för att minska kväveläckaget från jordbruket. Likaså har regeringen givit
verket i uppdrag att utarbeta ett förslag till mål för ammoniakförluster
samt tillhörande åtgärdsprogram. Under 1998 utgår medel till försöks-
och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och
utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse. Inom ramen för
miljöersättningsprogrammet för jordbruket avsätts medel för utbildning,
information och demonstrationsprojekt.
Åtgärd Jo 97:6 Vidareutveckla aktionsplaner för bevarande av den
biologiska mångfalden inom jordbruket och rennäringen
Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har i allt väsentligt
genomförts inom ramen för jordbrukets miljöersättningsprogram. Det
utökade miljöprogrammet innehåller dessutom ytterligare åtgärder för att
bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och
rennäringen. Regeringen har givit SJV i uppdrag att utarbeta ett förslag
till nationellt program för bevarande och långsiktigt nyttjande av
växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Ett löpande
uppföljnings- och utvärderingsarbete av den gemensamma
jordbrukspolitikens miljöeffekter har påbörjats genom ett uppdrag till
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Om det i
detta arbete framkommer att utvecklingen av miljösituationen påkallar
ytterligare miljöåtgärder bör behovet av att vidareutveckla aktionsplanen
övervägas.
Åtgärd Jo 97:7 Genomföra aktionsplan för biologisk mångfald på
fiskets område
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan för
uppföljning av den biologiska mångfaldsplanen på fiskets område. Denna
aktionsplan skall genomföras. De flesta åtgärderna skall följas upp inom
en 3-årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de 27 åtgärderna.
Flertalet aktiviteter har påbörjats och medel har beviljats under 1998 för
att genomföra aktionsplanen.
Åtgärd Jo 97:8 Förstärka fiskevården. En ökad satsning skall
göras på förbättrad fiskevård främst i kustområdena och i de stora
sjöarna
20 miljoner kr till fiskevården har beviljats från och med. år 1998. Inom
ramen för detta arbete skall insatser för bevarande av hotade arter och
stammar , biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och skärpt
fiskevårdstillsyn prioriteras. Dessutom har ytterligare 20 miljoner kr
avsatts för år 1998 för fiskevårdande åtgärder inom ramen för
arbetsmarknadspolitiska satsningar.
Åtgärd Jo 97:9 Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen
Aktionsplanen för biologisk mångfald på fiskets område bör genomföras.
Den internationella aktionsplanen för östersjölaxen kommer att gälla
under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och
medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar
med implementeringen av planen. Ett nationellt åtgärdsprogram som har
tagits fram av Fiskeriverket har avrapporterats till regeringen.
Åtgärd Jo 97:10 Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet
En nationell uppföljning kommer att slutföras till nästa
Nordsjökonferens. I uppföljningsarbetet ingår bl.a. att vidareutveckla den
s.k. ekosystemansatsen inom fiskets område. Inom den Nordatlantiska
laxorganisationen har ett arbete med en långsiktig aktionsplan för
atlantlaxen inletts.
Åtgärd Jo 97:11 Baltic 21
Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet – Baltic 21 –
är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet
mellan Östersjöregionens länder. Sverige har tagit på sig ett särskilt
ansvar, s.k. lead-party, för jordbrukssektorn och har varit ansvarig för att
en gemensam handlingsplan tas fram. Sverige har under våren 1998 även
aktivt deltagit i arbetet med att utarbeta en sektorsrapport för fisket.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd Jo 98:1 Energiskog
Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser, både
genom att öka tillgången på förnybar energi och genom att under
växtperioden binda koldioxid. År 1997 introducerades ett nationellt
finansierat anläggningsstöd inom ramen för rådets förordning (EEG) nr
1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem till
producenter av vissa jordbruksgrödor. Detta stöd har hittills endast
utnyttjats marginellt, eftersom nyplanteringen av energiskog minskat
kraftigt de senaste åren. För att stimulera lantbrukarnas intresse för
energiskogsodling har regeringen i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) föreslagit riksdagen att medel under utgiftsområde 23
(anslag B12) även skall kunna utnyttjas för andra åtgärder, utöver
anläggningsstöd för energiskog, i syfte att stimulera energiskogsodling.
Åtgärd Jo 98:2 En ny rennäringspolitik
Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag
till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt
och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring. Uppdraget skall redovisas
senast vid utgången av år 1999.
Åtgärd Jo 98:3 Integrering av miljöhänsyn i EU:s jordbrukspolitik
Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars
övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion. På svenskt initiativ beslöt toppmötet i Luxemburg
i december 1997 att låta kommissionen ta fram ett förslag till hur
miljöfrågorna skall integreras i EU:s sektorer. Vid toppmötet i Cardiff i
juni 1998 beslutades att strategier för att integrera aspekter som rör miljö
och hållbar utveckling skall utvecklas inom EU:s olika politikområden,
däribland jordbrukssektorn. Detta arbete pågår för närvarande och en
avrapportering kommer att ske i Wien under december 1998.
4.9 Arbetsmarknadsdepartementets område
Arbetsmarknadspolitiken bör utvecklas så att den förenar miljö- och
sysselsättningsmål och samtidigt påskyndar omställningen till en
ekologiskt hållbar utveckling. Regeringens olika satsningar i form av
Östersjömiljarden, Kretsloppsmiljarden, Småföretagsmiljarden och de
lokala investeringsprogrammen är steg mot ekologiskt hållbar utveckling
där miljö- och sysselsättningsaspekterna ingår som integrerade delar.
Insatser som är angelägna ur både miljö- och sysselsättningssynpunkt
görs bl.a. inom ramen för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För
närvarande är det främst inom åtgärden arbetslivsutveckling, ALU, som
miljöinsatser bedrivs. Insatser görs i mindre omfattning även som
beredskapsarbeten. Vanligt förekommande insatser är t.ex. projekt kring
Agenda 21, miljöinformationsprojekt riktade till olika intressenter,
återvinnings- och källsorteringsprojekt samt projekt inom skogs-,
landskaps-, vatten- och naturmiljövården. Det förekommer även
miljöinriktade inslag inom arbetsmarknadsutbildningen.
Ett säkert och utvecklande arbetsliv med goda arbetsorganisationer
som kännetecknas av arbetstagarnas delaktighet, liten risk för skador,
kompetensutveckling och en långsiktig kunskapsuppbyggnad är en viktig
förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. Arbetsmarknadsverket
och Arbetarskyddsstyrelsen tillhör de myndigheter som av regeringen
tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling (se
avsnitt 3.1).
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd A 97:1 Utforma de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så
att de är förenliga med målen för ekologisk hållbarhet
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i februari 1998 till
Arbetsmarknadsdepartementet redovisat ett regeringsuppdrag avseende
ett förslag till en mer långsiktig strategi för hur den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan bidra till det ekologiskt
uthålliga samhället. I förslaget anger AMS att en strävan bör vara att
integrera det arbetsmarknadspolitiska miljöarbetet med det
näringspolitiska och regionalpolitiska för att möjliggöra en anpassning
efter regionala och lokala förutsättningar. I samband med ställnings-
taganden och beslut rörande olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
insatser bör rutinmässigt miljöaspekter, utöver de arbetsmarknads-
politiska bedömningarna, vägas in.
Det förslag till strategi som AMS redovisar skall implementeras i
Arbetsmarknadsverkets verksamhet inom en tvåårsperiod och innehåller
ett antal förslag. Bl.a. föreslås samtlig personal i verket få en
målgruppsanpassad utbildning i syfte att förankra visionen och ge var
och en den kunskap och kompetens som krävs för att inom ramen för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten kunna bedöma och integrera de
ekologiska aspekterna inom arbetsmarknadspolitiken. Vidare föreslås att
varje länsarbetsnämnd i samband med verksamhetsplaneringen skall
upprätta en konkret åtgärdsplan för att integrera insatser för ett
ekologiskt hållbart Sverige med den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten. Detsamma föreslås göras av varje arbetsförmedling.
Länsarbetsnämndernas planering för ett ekologiskt hållbart Sverige skall
följas upp och redovisas till AMS.
Vidare framhåller regeringen i budgetpropositionen för år 1998 vikten
av att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till de byggprojekt som nu
genomförs inom ramen för satsningarna inom miljö- och energiområdet
för ett ekologiskt hållbart Sverige.
Åtgärd A 97:2 Utveckla möjlighet till mer innovativa och
framåtsyftande miljöinsatser inom ramen för EU:s strukturfonder
I regeringens proposition Regional tillväxt – för arbete och välfärd (prop.
1997/98:62) anges att de regional- och strukturpolitiska insatserna bör
medverka till en långsiktigt hållbar utveckling och miljöanpassning
genom bl.a. utvecklade miljöbedömningar. Regeringen verkar inom EU
för att kommissionens regelverk för nästa programperiod ger stöd för en
sådan inriktning. Naturvårdsverket bedriver tillsammans med andra verk
en metodutveckling i syfte att miljö- och hushållningsfrågorna på ett
bättre sätt skall integreras i programmen för och i genomförandet av
strukturfonderna i Sverige. Detta arbete bör intensifieras så att
programmen i nästa period kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.
Åtgärd A 97:3 Lyfta fram behovet av åtgärder för ett säkert och
utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på samhälls-
utvecklingen
Arbetslivsinstitutet har i april 1998 till Arbetsmarknadsdepartementet
redovisat ett regeringsuppdrag avseende en inventering av de forsknings-
och utbildningsinsatser som behövs för att belysa vilken påverkan
åtgärder för att främja utvecklingen mot en förbättrad yttre miljö kan ha
för arbetsmiljön inom olika branscher och yrkesgrupper. I institutets
rapport Yttre miljöarbetets effekt på arbetsmiljön konstateras bl.a. att
forskning och utbildning i detta ämne är ett eftersatt område. Vidare
konstateras att de omfattande kunskaper och förhållningssätt som
successivt har utarbetats inom arbetsmiljöområdet i ringa utsträckning
har utnyttjats i arbetet med att förbättra den yttre miljön. I sitt fortsatta
arbete avser institutet bl.a. att etablera en särskild samrådsgrupp
bestående av representanter för olika myndigheter, organisationer och
andra aktörer,
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd A 98:1 Lagstiftning som berör distansarbete
Regeringen har genom beslut i juni 1997 (dir. 1997:83) givit en särskild
utredare i uppdrag att se över den lagstiftning som berör distansarbete.
En utgångspunkt för utredarens arbete var att möjligheterna att arbeta på
distans kan innebära stora fördelar för såväl enskilda individer som för
näringslivet och samhället i form av ökad sysselsättning och tillväxt och
samt en ekologiskt hållbar utveckling. Utredaren skall bl.a. belysa de
konsekvenser olika former av distansarbete kan ha för arbetsförhållan-
dena, den yttre miljön och i andra avseenden. Uppdraget redovisades i
september 1998.
Åtgärd A 98:2 Kartläggning av den pågående omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön
Regeringen gav i april 1998 Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i
samråd med Naturvårdsverket kartlägga positiva och negativa effekter
avseende arbetsmiljön av den pågående omställningen till ett ekologiskt
hållbart Sverige. I uppdraget skulle bl.a. belysas på vilket sätt vidtagna
åtgärder som rör det yttre miljöområdet har påverkat arbetsmiljöns
beskaffenhet för olika grupper av sysselsatta. I uppdraget ingick även att
föreslå eventuella övergripande åtgärder som krävs för att göra de
arbeten som pågår för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika
samhällssektorer säkra och utvecklande.
Uppdraget redovisades i juni 1998. Av rapporten Kartläggning av
effekter på arbetsmiljön som en följd av en ekologiskt hållbar utveckling
framgår bl.a. att arbetsmiljön för de människor som deltar i att skapa ett
ekologiskt hållbart Sverige ofta har kommit i andra hand. Ofta saknas
kunskap om vilka hälsoeffekter som är förenade med verksamheten i de
nya etableringar som snabbt uppstår inom t.ex. kretsloppsbranschen.
Arbetsmiljön måste ingå som en naturlig del i arbetet med omställningen
till ett ekologiskt hållbart Sverige. För detta krävs utbildning och
information till en rad kategorier av nyckelpersoner. Ett tydliggörande av
att begreppet miljö innefattar både yttre miljö och arbetsmiljö är
nödvändigt. Detta måste genomsyra allt miljöarbete från myndighetsnivå
ned till den enskilda arbetsplatser.
I Arbetarskyddsstyrelsens rapport framhålls också att arbetsmiljökrav
bör ingå vid all form av offentlig upphandling, vid miljöcertifiering och i
miljöpolicydokument. Forskning om arbetsmiljörisker med nya material
och processer som uppträder i kretsloppssamhället bör initieras och
teknikutvecklingen stödjas.
4.10 Kulturdepartementets verksamhetsområde
Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag
organiseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett
hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar
utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till
frågor om samhällsutveckling och kulturella perspektiv.
Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som av regeringen
tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling (se
avsnitt 3.1).
En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt
gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en
hållbar utveckling. Kulturvärdena är intimt kopplade till natur- och
miljövärden och upplevs av de flesta människor inte som skilda system
utan som en gemensam och integrerad angelägenhet. Detta är allra
tydligast för frågor som rör stadsmiljö och kulturlandskapet.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd Ku 97:1 Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för
ett hållbart samhälle
Kulturmiljösektorn svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart
samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de
nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. För att utveckla och
stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet beslutade
kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att tillsätta en
gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och samordnar
detta arbete. Arbetsgruppen skall i september 1999 lämna förslag på en
strategisk handlingsplan för Östersjöområdets gemensamma kulturarv.
Åtgärd Ku 97:2 Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar
Riksantikvarieämbetet har tilldelats 3,4 miljoner kronor från den s.k.
kretsloppsmiljarden för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är
att traditionellt byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade.
När dagens hus skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att värna
kulturmiljön. Medlen skall användas till en materialguide för ekologisk
byggnadsvård, till ett nätverk för entreprenörer som inriktat sig på
byggnadsvård och till att starta ett samarbete mellan olika yrkesfack vid
planering.
Regeringen har vidare givit Riksantikvarieämbetet ett huvudansvar för
genomförandet av två projekt avseende hållbar byggnadsvård i
Östersjöområdet. Projekten, som gäller Polen och Estland, har beviljats
bidrag på sammanlagt 60 miljoner kronor ur Östersjömiljarden.
Åtgärd Ku 97:3 Främja god arkitektur och formgivning.
Regeringen har under våren förelagt riksdagen propositionen
Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och
design (1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225). I denna
påtalas vikten av en god utformning av den fysiska miljön med
utgångspunkt i människors behov av en tilltalande och stimulerande
miljö. Vikten av att de offentliga aktörerna föregår med gott exempel
poängteras särskilt och staten har här ett stort ansvar genom sin olika
roller och styrmedel.
Arkitektur, formgivning och design med hög kvalitet innebär
hushållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser. Hög
kvalitet och god utformning ger byggnader och produkter med längre
livslängd. För att åstadkomma arkitektur, formgivning och design med
hög kvalitet krävs en sammanvägning av flera olika aspekter. Regeringen
har framhållit betydelsen av att ekologiska aspekter tillgodoses, likväl
som funktionella, tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle kan förväntas få stora
konsekvenser på det befintliga byggnadsbeståndet. Inom ramen för
statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet har
regeringen också markerat vikten av att de arkitektoniska kvaliteterna
och kulturmiljövärden ges uppmärksamhet.
Åtgärd Ku 97:4 Genomföra särskilda satsningar med utgångspunkt i
miljöfrågor och ekologi under Kulturhuvudstadsåret
Under 1998 är Stockholm Europas kulturhuvudstad. En del av de
särskilda satsningar som genomförs under Kulturhuvudstadsåret har sin
utgångspunkt i miljöfrågor och ekologi. Kulturhuvudstadsåret har därför
ansökt om och beviljats medel från den s.k. Kretsloppsmiljarden.
Gemensamt för många av verksamheterna som genomförs under
kulturåret 1998 är det sektorsövergripande samarbetet. Några exempel på
områden som behandlas på detta sätt är odling och kretslopp,
konsthantverk och trädgårdar, ekologi och avfall, arkitektur och
kulturhistoria samt stadens utveckling och sambanden mellan social och
ekologisk hållbarhet.
Åtgärd Ku 97:5 Öka samverkan mellan kulturmiljövård och
naturvård
I miljöpropositionen betonas betydelsen av en ökad samverkan mellan
naturvården och kulturmiljösektorn. I den nya miljöbalken (prop.
1997/98:45, bet 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278) finns bl.a. bestäm-
melser som rör natur- och kulturmiljön. I propositionen Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger regeringen att en helhetssyn på
skogen natur- och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå
framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och utveckla skogens
miljövärden samt att den administrativa hanteringen av skogens natur-
och kulturmiljövärden bör samordnas bättre. Regeringen har i
regleringsbrevet för år 1997 tydligare samordnat Riksantikvarieämbetets
och Naturvårdsverkets verksamhetsmål i syfte att verka för ett ökat
samarbete mellan natur- och kulturmiljösektorerna. I regleringsbrev för
år 1998 har därutöver införts ett gemensamt återrapporteringskrav
angående resultat av samverkan mellan sektorerna.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd Ku 98:1 Storstadens kulturmiljö och arkitektur
Våra storstäder har växt fram ur skilda historiska förutsättningar. Olika
sociala, ekonomiska och ideologiska strukturer har bidragit till att ge
städerna dess fysiska utformning, vilket gett karaktär och identitet åt
stadsplaner och bebyggelse. Variationen i den successivt framvuxna
bebyggelsen är värd att slå vakt om genom att vårda det gamla och verka
för kvalitet i det nya som tillkommer. Inte minst viktigt vad gäller de
förändringar städerna nu står inför i och med utvecklingen mot ett
hållbart samhälle, vilket kan komma att påverka såväl infrastruktur som
enskild bebyggelse. För att stärka arbetet med arkitektur och
kulturmiljövärden i storstäderna har regeringen i propositionen
Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet (prop.
1997/98:165) föreslagit att 10 miljoner kronor om året avsätts för detta
ändamål under de kommande tre åren. Insatserna handlar om att förbättra
kulturmiljösektorns kunskapsunderlag och om investeringar i byggnads-
projekt där kulturhistoriska eller arkitektoniska värden tas till vara.
Vidare föreslås en bred kampanj för de arkitekturpolitiska frågorna med
avslutning i ett arkitekturår 2001.
4.11 Närings- och handelsdepartementets
verksamhetsområde
Ett i alla avseenden hållbart näringsliv är en grundläggande förutsättning
för bibehållet och utvecklat välstånd i Sverige. Ekologisk och ekonomisk
hållbarhet går hand i hand och handlar i allt väsentligt om hushållning
med och ett effektivt utnyttjande av resurser.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges geologiska
undersökning och Skogsvårdsorganisationen tillhör de myndigheter som
av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling (se avsnitt 3.1). Myndigheterna har också fått regeringens
uppdrag att utarbeta förslag till delmål och åtgärder som bidrar till att
uppnå de miljökvalitetsmål som föreslås i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) och som faller inom deras ansvarsområden.
Ett nytt energipolitiskt program, som omfattar 9 miljarder kronor under
en sjuårsperiod, inrättades år 1997 (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Programmets huvudinriktning är en
kraftfull, långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration
av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10–15 åren utveckla
kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion från förnybara
energikällor och för energieffektivisering. Statens energimyndighet, som
inrättades den 1 januari 1998, ansvarar för genomförandet av merparten
av programmet.
De nordiska statsministrarna uttalade i en gemensam deklaration i
Bergen i Norge i juni 1997 sin avsikt att arbeta för en uthållig
energiförsörjning i Östersjöregionen. De nordiska energiministrarna fick
i uppdrag att utreda förutsättningarna för en sådan utveckling. I maj 1998
överlämnade energiministrarna en rapport till statsministrarna, i vilken
bl.a. föreslås vidare samarbete mellan länderna när det gäller
sammankoppling av el- och gasnäten. Ett möte mellan energiministrarna
i Östersjöregionen är planerat till senhösten 1998.
Åtgärden om dialog med näringslivet som angavs i förra årets skrivelse
om ekologisk hållbarhet beskrivs under Miljödepartementets
verksamhetsområde.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd N 97:1 De två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall
ställas av
Det energipolitiska program som riksdagen beslutat om våren 1997
innehåller åtgärder för att användningen av el skall minska och för att en
ökad utbyggnad skall ske av el- och värmeproduktion från förnybara
energislag. De sammanlagda resultaten förväntas motsvara års-
produktionen av el i Barsebäcksverket. Programmet har redovisats
närmare i budgetpropositionen för år 1998.
Under en femårsperiod lämnas investeringsbidrag till utbyggnad av
elproduktion från förnybara energikällor samt till effektivisering och
minskad användning av el. Hushållningen med energi stimuleras genom
bidrag till information, utbildning, kommunernas energirådgivning samt
provning och mätning av utrustning. I budgetpropositionen för år 1999
kommer regeringen att presentera en första redovisning av de resultat
som har uppnåtts genom dessa åtgärder.
Regeringen beslutade den 5 februari 1998, med stöd av lagen
(1997:1320) om kärnkraftens avveckling, att rätten att driva
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi skall upphöra
att gälla vid utgången av juni 1998. Barsebäcksverkets ägare har därefter
ansökt hos Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens beslut.
Regeringsrätten har fastslagit att reaktorn tills vidare får drivas i
avvaktan på slutligt ställningstagande i Regeringsrätten.
Åtgärd N 97:2 Ett nytt energipolitiskt program inrättas
1997 års energipolitiska program omfattar åtgärder för utveckling av
teknik för framtidens energisystem. Under en sjuårsperiod sker en
kraftfull, långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration
av ny energiteknik. Åtgärderna har redovisats i budgetpropositionen för
år 1998.
En särskild utredare har nyligen tillkallats för att utreda vissa frågor i
samband med utbyggnaden av vindkraft i Sverige. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 juni 1999.
Vidare har en särskild utredare tillkallats för att lägga förslag på
projekt som kan bidra till en kostnadseffektiv utveckling av produktion,
distribution och användning av biogas för fordonsdrift. Målet är att
projektet skall kunna påbörjas senast den 1 juli 1999.
Åtgärd N 97:3 Användningen av fossila bränslen bör hållas på en
låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det
fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare
En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet.
Arbetet bedrivs med sikte på att regeringen skall lägga en proposition i
ämnet under våren 1999. Utgångspunkterna för översynen är de mål som
Riksdagen i samband med 1997 års energipolitiska beslut lade fast för
energibeskattningen. Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter
för hushållning och konvertering till förnybara energislag, samtidigt som
den inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt.
Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med förnybara energislag.
Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas.
En särskild utredare har nyligen tillkallats för att se över den
lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas
och annan rörbunden energi. Utredaren skall bl.a. följa det pågående
arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas och senast den 1 november 1999 lämna ett
förslag till naturgaslagstiftning som kan bedömas tillgodose det nya
direktivets krav, och som i övrigt kan vara grunden för en
samhällsekonomiskt effektiv svensk naturgasmarknad.
Åtgärd N 97:4 Kartlägga vilka möjligheter och hinder det finns för
ökad export av miljöanpassad teknik och miljöanpassade produkter.
En särskild utredare har tillkallats för att göra en kartläggning av
möjligheter och hinder för ökad export av tjänster och produkter inom
miljösektorn. Utredaren skall dra slutsatser av de studier och det arbete
som redan gjorts samt av de initiativ som redan tagits på området. Med
utgångspunkt i detta arbete skall utredaren föreslå en samlad strategi och
handlingsplan för att främja export av tjänster och produkter inom
miljösektorn.. Miljöexportutredningen har lämnat sitt slutbetänkande den
2 oktober 1998.
Åtgärd N 97:5 Kartlägga hur långt andra länders näringsliv kommit
i arbetet med ekologiskt hållbara lösningar och fortlöpande följa
utvecklingen
Ett uppdrag skall läggas på en konsult utanför Sverige för att utröna vilka
länders näringsliv som ligger längst fram vad gäller ekologiskt hållbara
lösningar, samt hur svenskt näringsliv står sig i jämförelse.
Åtgärd N 97:6 Verka för integration av närings-, handels- och
miljöpolitiken
Närings- och handelsdepartementet har utvecklat ett förslag till en ny
miljöpolicy, vilken innebär att miljöfrågorna kommer att hanteras mer
systematiskt inom departementet.
Åtgärd N 97:7 Stimulera tillkomsten och fortlevnaden av nätverk i
företagens omgivning såväl lokalt som i exportsammanhang.
Säkerställa att kompetens rörande ekologiskt hållbar utveckling
finns tillgänglig inom t.ex. Industriella Utvecklingscentra.
Inom ramen för det samarbete som nyligen inletts mellan Närings- och
handelsdepartementet och Industriförbundet för att analysera nätverk
eller kluster inom framgångsrika företagsgrupperingar, kommer
möjligheterna att undersöka miljötekniksektorn på motsvarande sätt att
klarläggas.
Åtgärd N 97:8 Uppmuntra införande av miljöledningssystem i små
och medelstora företag.
NUTEK har sedan 1996 arbetat med att främja miljöstyrning m.m. i små
och medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretags-
utveckling. Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri
telefonrådgivning, seminarier samt hjälp med att bli t ex registrerad
enligt EU:s miljöledningssystem (EMAS). Enligt NUTEK:s
verksamhetsplaner för år 1998 skall arbetet för att stödja småföretag att
tillämpa miljöstandarder fortsätta.
Åtgärd N 97:9 Bedriva utbildningskampanj för skogsägare
Utbildningskampanjen ”Grönare skog” riktar sig främst till mindre
skogsägare och har som mål att lyfta fram landskapsperspektivet i
skogsnäringen. Utbildningskampanjen finansieras till största delen över
statsbudgeten i enlighet med 1998 års budgetproposition. Under 1998
pågår omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor.
Kampanjen startar under 1999 och är planerad för en treårsperiod.
Åtgärd N 97:10 Fortsätta arbetet med att utarbeta en Agenda 21 för
uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen för Baltic 21-
projektet
Sverige och Ryska Federationen har varit ledande i arbetet med att
utforma en regional handlingsplan för hållbar utveckling för
industrisektorn för Östersjöregionen inom ramen för arbetet med Baltic
21. En delrapport på detta område färdigställdes i februari 1998. Ett
slutdokument för Agenda 21 för samtliga sju sektorer har färdigställts (se
avsnitt 3.7).
Åtgärd N 97:11 Följa upp förslag till insatser från Miljöteknik-
delegationen
Regeringen föreslog i 1998 års ekonomiska vårproposition att
Miljöteknikdelegationen skall tillföras 20 miljoner kronor från den s.k.
kretsloppsmiljarden. Delegationen har i en bilaga till sin
halvårsredovisning 1998 lämnat förslag utifrån sina erfarenheter till
fortsatt arbete för att främja utvecklingen av miljöanpassad teknik,
produkter och processer i Sverige. Delegationen avser att under
återstoden av 1998 samt 1999 fortsätta arbetet inom prioriterade
områden, (transport, byggande och boende, livsmedel och lantbruk samt
marksanering) vidareförädla förslagen som bifogas halvårsredovisningen
samt på olika sätt sprida information om miljöanpassad teknik.
Bland de projekt som delegationen startat under 1997 och 1998 finns:
tävlingar för att demonstrera och verifiera bra marksaneringstekniker
respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en nationell
tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade innovationer
och produktidéer, kravspecifikationer för smörjfetter, tvåtaktsoljor
inomhusfärger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av
bränsleflexibla småbilar, inventering och information om teknik för att ta
hand om PCB i fastigheter samt inventering av miljöanpassade lösningar
i ekobyggen.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd N 98:1 Stöd till projekt för ekodesign
Närings- och handelsdepartementet och NUTEK medfinansierar ett s.k.
ekodesignprojekt, som syftar till att genom ekologisk design stimulera en
miljöanpassad produktutveckling i små och medelstora företag.
Sammanlagt deltar fjorton företag och designer i projektet, under ledning
av Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID). En viktig del i projektet är
även att sprida kunskap om projektets resultat för att inspirera andra
aktörer. Projektet avslutas år 1999 och den totala projektbudgeten uppgår
till 6,2 miljoner kronor.
Åtgärd N 98:2 Uppföljning av skogspolitiken
Regeringen har i propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop.
1997/98:158) redovisat en utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut
som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket genomfört. Regeringen
konstaterar att varken skogspolitikens produktionsmål eller dess
miljömål har nåtts. Målen bör emellertid ligga fast. I syfte att snabbare
och mer effektivt nå målen föreslås vissa förändringar i skogsvårdslagen
(1979:429). Förändringarna innebär bl.a. preciseringar i fråga om kraven
på skogsföryngring och miljöhänsyn. Vidare föreslås viss ytterligare
skärpning av bestämmelserna om krav på ekonomisk säkerhet för
återväxtåtgärder efter avverkning. I syfte att markera nödvändigheten av
ett bra informationsunderlag för varje skogsägare införs ett krav på att
det för varje brukningsenhet skall finnas en redovisning av hur skogen
ser ut samt vilka natur- och kulturmiljövärden som har registrerats för
brukningsenheten. Det aviseras resursförstärkningar för områdesskydd
av olika slag och för information, rådgivning och tillsyn. Slutligen
lämnas en redovisning av vissa kulturmiljöfrågor i skogsbruket baserad
på en utredning av Riksantikvarieämbetet. Lagändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1999.
Åtgärd N 98:3 Genomförande av aktionsprogrammen inom ramen
för Baltic 21
Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet – Baltic 21 –
är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet
mellan Östersjöregionens länder. Arbetet kommer att framöver inriktas
på implementering av aktionsprogrammen. Sverige har åtagit sig att
ansvara för samordningen av genomförandet av industrisektorns
program.
Åtgärd N 98:4 Genomförande av EU-strategin från toppmötet i
Cardiff 1998 inom energisektorn
Inom ramen för energirådets ansvarsområde är Sverige pådrivande när
det gäller att föra fram betydelsen av hållbar utveckling. Mycket av det
arbete som bedrivs inom rådet är väl i linje med strävan att åstadkomma
en sådan utveckling. Exempel på frågor som är aktuella inom rådet under
hösten 1998 är avregleringen av energimarknaderna, utarbetandet av en
strategi för att främja förnybara energikällor och en strategi för
effektivare energianvändning.
4.12 Inrikesdepartementets verksamhetsområde
För att uppnå goda resultat i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling
är bl.a. samhällsplaneringen, byggsektorn och konsumentsektorn av stor
betydelse. Boverket och Konsumentverket tillhör de myndigheter som av
regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling (se avsnitt 3.1).
En utgångspunkt i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling
(1997/98:119) är att bostadspolitiken har tillförts en ny dimension genom
de internationella åtaganden som Sverige har gjort i samband med FN-
konferenserna om miljö i Rio de Janeiro år 1992 och om boende- och
bebyggelsefrågor i Istanbul år 1996 (Habitat). Som en väsentlig del i
välfärdspolitiken skall bostadspolitiken bidra till att skapa förutsättningar
för en socialt, ekonomiskt, kulturellt och ekologiskt hållbar utveckling.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) slås fast att städer, tätorter
och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö
samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och
kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar
skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en
långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.
Byggande och boende står för en betydande resursförbrukning. I ett
globalt perspektiv står byggandet och bebyggelsen för en sjättedel av
världens sötvattenskonsumtion, en fjärdedel av träförbrukningen och två
femtedelar av den totala material- och energiförbrukningen. Byggsektorn
har även i Sverige en dominerande roll i användandet av samhällets
samlade resurser.
Ekologisk hållbarhet bör utgöra ett gemensamt mål för all
samhällsplanering. Detta innebär krav på delvis nya arbetsformer och ett
omfattande utvecklingsarbete. Framförallt behövs en bättre samordning
och samverkan mellan de skilda formerna av samhällsplaneringen. De
nationella miljökvalitetsmålen som föreslås i miljöpropositionen skall
tillsammans med övriga nationella mål vara vägledande för fysisk
planering och samhällsbyggande. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö
är av central betydelse för samhällplaneringen.
Även EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år
med en sammanhållen regional utvecklingsplanering för Unionens
territorium – European Spatial Development Perspective, ESDP. Inom
EU skapas en geografisk miljödatabas så att en mellan länder jämförbar
aktuell bild över tillstånd och förändringar i miljön erhålls i syfte att
underlätta planering och ett genomförande av unionens miljöpolitik -
Coordination of Information on the Environment - CORINE.
En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara
konsumtions- och produktionsmönster. Skrivelsen Konsumenterna och
miljön – en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67)
överlämnades till riksdagen i början av mars. I skrivelsen presenterar
regeringen sin syn på centrala frågor som rör miljömålet i
konsumentpolitiken.
Målet om att verka för att svenska ståndpunkter skall få internationellt
genomslag är vägledande för arbetet.
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd In 97:1 Verka för en helhetssyn i samhällsplaneringen genom
att utveckla samordningen i samhällsplaneringen, boendedemokra-
tin och kvinnoperspektivet.
Samordningen i samhällsplaneringen
Kommunerna, som också har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska
planeringen, spelar en central roll i arbetet för en ekologiskt hållbar
utveckling. Om strategin skall bli framgångsrik måste planerings-
perspektivet vidgas så att ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter
samordnas med bebyggelseplaneringen och hushållningen med
naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett förbättrat kunskapsunderlag
samt en fortlöpande metodutveckling och utbyte av erfarenheter. Behovet
av samarbete mellan den regionala, nationella och transnationella nivån
blir allt tydligare. Det regionala perspektivet – nationellt och
transnationellt – är väsentligt när det gäller näringsliv och infrastruktur
men också när det gäller att lösa gränsöverskridande miljöproblem.
Länsstyrelserna skall inom samtliga verksamhetsgrenar främja en
ekologiskt hållbar utveckling. Ett viktigt instrument för detta arbete är
länsstyrelsernas STRAtegier för regional Miljö, STRAM. STRAM
innebär ett processinriktat arbetssätt. Naturvårdsverket framhåller i sin
utvärdering av STRAM-arbetet (rapport nr 4819) att länsstyrelsernas
inlämnade rapporter är av ”utomordentligt hög klass”. STRAM skall,
understryker verket, ses som en kontinuerlig process som utvecklas i
takt med att kunskaperna ökar. Det ger förutsättningar att STRAM skall
bli en levande miljöstrategi för hela länet och ge riktlinjer och
faktaunderlag för en rad olika verksamheter på regional och lokal nivå,
som t.ex. Agenda 21, planering för miljöanpassat transportsystem (RES),
kommunernas fysiska planering och strategin för regional utveckling
samt arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram.
Den omfattande omstruktureringen av handeln i Sverige och övriga
Europa är ett exempel på en fråga som kan behöva bli föremål för
överväganden i ett regionalt perspektiv. Etableringen av externa
köpcentra har ofta en regional dimension eftersom de kräver ett stort
kundunderlag och kan påverka befintlig detaljhandel och trafikarbetet
även utanför den egna kommunen. Förändringarna får också effekter för
konsumenterna. Inom EU har framförts farhågor för att en ökad
etablering av externa köpcentra kan komma att motverka en hållbar
stads- och regionutveckling. Enligt regeringens bedömning bör etablering
av sådana externa centra övervägas både i ett lokalt och i ett regionalt
perspektiv. Boverket arbetar med att kartlägga den svenska utvecklingen
beträffande externa köpcentra och deras konsekvenser. Regeringen följer
utvecklingen.
EU:s medlemsländer och kommissionen verkar för en sammanhållen
regional utvecklingsplanering – European Spatial Development
Perspective, ESDP. Med regional utvecklingsplanering avses i detta
sammanhang en verksamhet som omfattar såväl traditionell fysisk
planering som olika regionalpolitiska åtgärder och styrning av offentliga
investeringar.
De övergripande målen för ESDP är en långsiktigt hållbar utveckling
och en balanserad fördelning av tillväxt och välfärd. ESDP har tre
grundteman:
en flerkärnig och bättre balanserad stadsstruktur samt ett nytt
förhållande mellan tätort och landsbygd
likvärdig tillgång till infrastruktur och kunskap
varsam förvaltning och utveckling av natur- och kulturarv.
Arbetet med ESDP syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för
regional samordning av Gemenskapens politikområden. Detta förutsätter
en nationellt fördjupad dialog mellan staten och kommunerna samt
mellan dem som arbetar med regionalt utvecklingsarbete,
kommunikationer, miljöfrågor, natur- och kulturarvet och fysisk
planering. En praktisk tillämpning av grundtankarna i ESDP sker inom
ramen för gemenskapsinitiativet Interreg IIC som syftar till att främja
samarbete över gränserna när det gäller regional utvecklingsplanering.
Särskilda program har utarbetats och Sverige medverkar i programmen
för Östersjöregionen och Nordsjöregionen. Kommunerna och de
regionala organen har en central roll i genomförandet av programmen.
Under hösten 1997 har ett nationellt rådslag om ESPD ägt rum. Av
samrådsredogörelsen framgår en tydlig efterfrågan på en fördjupad
diskussion om såväl form som innehåll för en utvecklad
sektorsamordning på nationell och regional nivå.
Utveckla boendedemokratin och kvinnoperspektivet
I både den bostadspolitiska propositionen Bostadspolitik för hållbar
utveckling (prop. 1997/98:119) och i den storstadspolitiska propositionen
Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet
(prop.1997/98:165) betonas att de boendes inflytande och engagemang
avseende bostaden och bostadsområdet måste öka. Detta är en
förutsättning för att nå social hållbarhet i boendet för människor inom
alla upplåtelseformer och i alla bostadsområden. Kommunerna och de
kommunala bostadsföretagen har här en central uppgift, t.ex. genom att
anpassa och decentralisera fastighetsförvaltningen så att den bättre svarar
mot de boendes behov samt ger utrymme för praktisk medverkan och
ansvarstagande från de boendes sida. Åtgärder för att främja en
decentraliserad fastighetsförvaltning och ett ökat brukarinflytande kan
ingå som viktiga moment i de lokala utvecklingsavtal för utsatta
bostadsområden som staten enligt förslag i den storstadspolitiska
propositionen avser att träffa med ett antal storstadskommuner.
I skrivelsen Konsumenterna och miljön uttalas att handlingsplanen
inleder en process vars syfte är att uppmuntra och underlätta för
hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen.
Vidare framhålls statistik som ett betydelsfullt medel för att erhålla
kunskap om hushållens miljöpåverkan och de miljöeffekter hushållen ger
upphov till. Statistiskt underlag är ofta en förutsättning för att kunna
mäta utvecklingen över tiden. Det är viktigt att denna statistik bl.a. är
könsuppdelad, eftersom informationsinsatser och andra åtgärder då vid
behov kan göras mer målinriktade.
Åtgärd In 97:3 Föreslå ny lagstiftning om va-system för en
ekologiskt hållbar utveckling.
Förslagen i plan- och byggutredningens slutbetänkande, Översyn av PBL
och Va-lagen (SOU 1996:168) har remissbehandlats. De förslag som
berör ändringar i lagen (1970:224) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar är nu under beredning.
Åtgärd In 97:4, 5 och 7 Stödja arbetet för en förbättrad inomhus-
miljö, kretsloppstänkandet i byggfrågor samt hälsodeklaration av
bostäder. Ställa grundläggande miljökrav och krav på effektiv
resursanvändning vid ny- och ombyggnad utifrån förslag från
Byggkvalitetsutredningen. Uppmärksamma kretsloppsfrågor i bygg-
andet vid en ändrad organisation av det statliga plan-, bygg och
bostadsväsendet
Boverket har redovisat ett uppdrag beträffande förbättrad inomhusmiljö,
kretsloppstänkandet i byggfrågor samt hälsodeklaration av bostäder
benämnt Bygg för Hälsa och Miljö. Byggkvalitetsutredningen har i sitt
betänkande Byggkvalitet för framtiden (SOU 1997:177) redovisat
förslag som skall bidra till att byggnader uppförs, byggs om och
underhålls så resurseffektivt som möjligt genom att kvaliteten säkras.
Regeringen avser att behandla dessa frågor i en kommande proposition
om byggfrågor.
Åtgärd In 97:6 Främja system för miljö- och hälsovärdering av
byggmaterial, byggande och byggnader, som bl.a. kan användas som
underlag vid beskrivningar av byggnadsobjektens konsekvenser för
ekologisk hållbarhet och i samband med statliga åtgärder på
byggområdet
I den bostadspolitiska propositionen redovisar regeringen olika förslag
för att nå en hållbar utveckling. Regeringen föreslår bl.a. ett särskilt
investeringsbidrag vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus
i sammanhållna bostadsområden. Stödet kan användas till merkost-
naderna för införande och tillämpning av en ekologiskt hållbar teknik
som i första hand minskar den fortlöpande belastningen på omgivningen.
Vid det europeiska ministermötet om ekologiskt byggande och boende
i Amsterdam hösten 1997 beslutades att ett expertmöte skulle arrangeras
för att bl.a. utvärdera möjligheterna att införa nationella listor/system
över ekologiskt hållbara byggmaterial och byggmetoder. Sverige erbjöd
sig att arrangera detta möte och Boverket genomförde på regeringens
uppdrag ett expertmöte i Malmö den 10–12 juni 1998. Boverket kommer
att under hösten 1998 presentera ett material om hur olika länder arbetar
med denna typ av frågor.
Åtgärd In 97:2 och 8 Stödja utvecklingen av ändrade beteende-
mönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån om
konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsumenten
att få tillgång till relevant information.
För närvarande pågår en revidering av det nordiska handlingsprogrammet
för konsumentområdet. Sverige verkar för att den framtida
handlingsplanen skall innehålla en mer konkret målsättning för
hushållsrelaterade miljöfrågor.
För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör
konsumenterna anges i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150) att en databas med hushållsrelaterad miljöinformation skall
skapas i Konsumentverkets regi. En sådan databas kan användas av
enskilda konsumenter, vidareinformatörer, företag och organisationer
samt fungera som ett läromedel i skolan. Databasen kan vidare stimulera
lokala initiativ bl.a. lokala investeringsprogram samt utgöra stöd för
kompetensutveckling inom handeln. Regeringen har uppdragit åt
Konsumentverket att påbörja inrättandet av databasen under år 1998.
Ett regeringsuppdrag till Konsumentverket och Länsstyrelsen i Västra
Götalands län om en förstudie om interaktiv information om
miljöpåverkan har vidare redovisats under våren 1998. Ett IT-baserat
system för att värdera hushållens miljöpåverkan föreslås.
Åtgärd In 97:9 Verka för fortsatt information om produkters
miljöeffekter
Konsumentverket har under 1998 redovisat en metodstudie om
miljöinformation till enskilda konsumenter samt en studie över
konsumenters möjligheter att tillgodogöra sig miljöinformation om
produkter. En slutsats som dras är att förekomsten av en miljödeklaration
till många ger en positiv signal trots att informationens relevans inte kan
värderas. På nordisk nivå diskuteras för närvarande en allsidig
utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen. Avsikten
är att utvärderingen skall omfatta miljömärkningens miljöeffekter och
konsumenternas kännedom om och attityder till Svanen. När det gäller
dagligvaruområdet har en särskild utredare tillkallats för att granska
frågan om konsumentinformation och märkning i sin helhet (dir
1997:151).
Åtgärd In 97:10 Verka för en effektiv försörjning med geografiska
data som en del av samhällets informationsförsörjning
En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska
data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är
angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så
effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv
användning av resurser och en hållbar utveckling. Riksdagen har pekat ut
samhällets informationsförsörjning som en prioriterad statlig uppgift
varvid särskilt vikten av geografiska data och informationssystem
betonas (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).
Regeringen har i skrivelsen Informationssamhället inför 2000-talet
(skr. 1998/99:2) anfört att prioriteringen bör ligga fast och att
huvudinriktningen med arbetet är att stimulera användningen av
informationstekniken.
Miljövårdsberedningen har lämnat betänkandet IT i miljöarbetet
(SOU 1996:92) och konstaterar att nästan alla miljödata har någon form
av geografisk koppling. Miljöinformationsutredningen konstaterar i
betänkandet Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4) att analyser i
geografiska informationssystem kan visa vilka belastningsnivåer som
gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex. en verksamhets lokalisering.
Utredningen om avrinningsområden har i slutbetänkandet
Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155) uppmärksammat
betydelsen av geografiska informationssystem för att studera
avrinningsområden.
Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1997/98:150) presenterat en särskild satsning för att stimulera en ökad
användning av geografiska data och informationssystem inom den
offentliga sektorn. Satsningen omfattar åren 1999 till 2001. Ramen för
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
har för detta ändamål räknats upp med sammanlagt 28 miljoner kronor.
Satsningen omfattar utbildning för länsstyrelser och kommuner,
intensifiering av det grundläggande standardiseringsarbetet och en
utveckling av Sveriges nationalatlas så att möjligheterna med Internet tas
till vara.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd In 98:1 Utveckla metoder för hållbar stadsutveckling
Regeringen har i regleringsbrev i december 1997 markerat behovet av att
berörda statliga myndigheter, främst Boverket och länsstyrelserna,
fortlöpande kartlägger och följer hur kommunernas arbete med boende,
bebyggelse och markanvändning kan bidra till en hållbar utveckling av
städer och bebyggelsemiljöer. Boverket skall enligt regleringsbrevet även
medverka till att åtagandena i Habitat II (FN:s världskonferens i Istanbul
1996 om boende, bebyggelse och stadsutveckling där den s.k.
Habitatagendan antogs) genomförs i Sverige. Kommunerna skall stödjas
i sin strävan att integrera arbetet med boende, bebyggelse och
markanvändning med andra insatser som syftar till ekologiskt, socialt,
ekonomiskt och kulturellt hållbar utveckling av städer och
bebyggelsemiljöer.
I miljöpropositionen gör regeringen bedömningen att arbetet med att
utveckla metoder för en samhällsplanering inriktad på hållbar utveckling
av städer och bebyggelsemiljöer bör intensifieras. Bland annat bör
Boverkets arbete med metoder och arbetssätt i den fysiska planeringen
medverka till en ökad samordning med insatser för ökad social välfärd
samt med det pågående arbetet med lokal Agenda 21. Vidare bör en
utvecklad samverkan komma till stånd mellan naturvårds- och
kulturmiljövårdssektorn.
Åtgärd In 98:2 Uppdrag till Boverket avseende miljömålsarbete
I miljöpropositionen föreslås Boverket få ett särskilt sektorsövergripande
ansvar avseende miljömålsarbete i frågor som rör fysisk planering och
hushållning med mark och vatten samt ett sektorsansvar inom sitt
verksamhetsområde i övrigt. Regeringen gav i september 1998 Boverket
i uppdrag att utveckla detta ansvar. Arbetet med uppdraget skall ske i
samverkan med Naturvårdsverket och övriga berörda centrala och
regionala myndigheter.
Åtgärd In 98:3 Uppdrag till Boverket avseende byggnadsavfall
Regeringen har givit Boverket i uppdrag att utreda hur farligt avfall
bättre kan identifieras och hanteras vid rivning av byggnader. Uppdraget
skall redovisas i slutet av år 1998.
Åtgärd In 98:4 Verka för konkurrens och kvalitet inom EU på
byggområdet
EG-kommissionen har presenterat ett meddelande om förbättring av
konkurrenskraften inom byggindustrin (KOM(77)539) som bl.a.
innehåller omfattande åtgärder för att främja konkurrensen och därvid
betonat kvalitetsområdet. Arbete pågår inom Regeringskansliet i
samarbete med byggindustrin för att redovisa svenska ståndpunkter över
meddelandet.
Åtgärd In 98:5 Främja forskning kring byggd miljö
Att främja en nära och väl fungerande samverkan mellan den nationella
forskningen och övrig europeisk forskning kring byggd miljö blir en allt
viktigare uppgift. Forskningsområdet ”The City of Tomorrow and
Cultural Heritage” föreslås bli en särskild aktivitet inom EU:s kommande
femte ramprogram för forskning. Det arbete som Byggforskningsrådet
inlett med att utveckla och samordna det svenska arbetet med
ramprogrammet i frågor som rör stadsutveckling och den byggda miljön
kommer att fortsätta.
Åtgärd In 98:6 En handlingsplan för Konsumenterna och miljön
Regeringens handlingsplan Konsumenterna och miljön omfattar bl.a. ett
sektorsansvar för Konsumentverket för konsumentrelaterade miljöfrågor,
formulering av sektorsmål för miljön, beaktande av hushållsaspekter
inom system för källsortering, utökade insatser avseende miljöaspekter i
varuprovningsverksamheten, stöd till lokal och frivillig verksamhet samt
ett aktivt internationellt arbete. Vidare innehåller handlingsplanen bl.a.
ökad bevakning av miljöargument i marknadsföringen, prisunder-
sökningar för ekologiskt producerade livsmedel och information om
bilars miljöegenskaper.
Åtgärd In 98:7 Främja forskning om konsumenterna och miljön
Frågor som rör konsumenterna och miljön kommer att behandlas vid en
konferens i Nordiska Ministerrådets regi i Norge i slutet av 1998. Ett
tema är: Vad vet vi om hushållens villkor och resurser när kraven på
miljöhänsyn ökar.
Åtgärd In 98:8 Fortsatt stödja arbetet med miljöledningssystem hos
myndigheterna inom verksamhetsområdet
Totalt 66 statliga myndigheter arbetar för närvarande med att införa
miljöledningssystem som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn (se
bilaga). Av dessa finns 10 inom Inrikesdepartementets verksamhets-
område. Särskilda nätverkskonferenser anordnas löpande för dessa
myndigheter.
Åtgärd In 98:9 Uppdrag till Statskontoret beträffande målet att
främja en ekologiskt hållbar utveckling
För att möjliggöra en samlad resultatbedömning och redovisning till
riksdagen av hur de olika anslagen inom utgiftsområde 18 bidrar till
målet att främja en ekologiskt hållbar utveckling inom samhällsplanering
och byggande har regeringen givit Statskontoret ett uppdrag avseende
resultatredovisning. Uppdraget redovisades i juni 1998 och utgör en
grund för det fortsatta arbetet med att utveckla resultatredovisningen till
riksdagen samt myndigheternas verksamhetsmål och återrapporterings-
krav inom utgiftsområde 18.
Åtgärd In 98:10 Uppdrag att stimulera, planera och genomföra
aktiviteter inför det kommande tusenårsskiftet
Regeringen beslöt i april 1998 att tillsätta en kommitté inför
tusenårsskiftet. Kommittén antog namnet Millenniekommittén. Den har
bl.a. i uppdrag att utifrån historisk erfarenhet och kunskap stimulera en
bred förankrad framtidsdiskussion med koncentration på frågor om
demokrati, människors lika värde, fördelning samt miljö i det framtida
samhället.
4.13 Miljödepartementets verksamhetsområde
Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till
nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta. I propositionen Svenska miljömål –
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslår
regeringen en ny struktur för arbetet med miljömål i Sverige. Regeringen
föreslår bl.a. att riksdagen fastställer ett begränsat antal nationella
miljökvalitetsmål, vars syfte skall vara att ange vilket miljötillstånd som
skall uppnås inom en generation. En parlamentarisk beredning skall
tillsättas med uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter
analysera och vidareutveckla delmål för att uppnå de övergripande
miljökvalitetsmålen (dir. 1998:45).
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser
från aktörer inom alla samhällssektorer. Det övergripande generations-
målet och den nya strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt och
sektorsövergripande sätt att arbeta inom miljöpolitiken och är ett led i
ansträngningarna att decentralisera miljöarbetet. Därför har 24 myndig-
heter givits ett särskilt ansvar för att verka för att arbetet för ekologisk
hållbarhet förs framåt inom sitt sektorsområde. Naturvårdsverket har ett
övergripande ansvar att samordna och stödja sektorsmyndigheterna i
denna process. I sektorsmyndigheternas ansvar ingår bl.a. att identifiera
och kvantifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom
ansvarsområdet medför, att utifrån de nationella målen sätta mål för hur
verksamheten inom området skall bli ekologiskt hållbar, samt att
konkretisera behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås och följas
upp samt verka för att beslutade åtgärder genomförs.
Miljöpropositionen innebär en vidareutveckling och precisering av det
inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. I propositionen
vidareutvecklas riktlinjerna för en kretsloppsstrategi, kemikaliepolitiken
samt det internationella miljöarbetet. Naturvårdsverket och Kemikalie-
inspektionen tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling (se avsnitt 3.1).
Genomförda åtgärder och pågående aktiviteter
Åtgärd M 97:1 Presentera ett förslag till miljöbalk hösten 1997
Riksdagen har på regeringens förslag (propositionen lades i december
1997) beslutat om en samordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning i
en ny miljöbalk (prop. 1997/98:45, bet 1997/98 JoU20, rskr.
1997/98:278). I miljöbalken har bestämmelserna i de 15 viktigaste
miljölagarna samlats. Syftet med bestämmelserna i balken är att ”främja
en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande
generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”. Riksdagen har
vidare beslutat om följdändringar i ett stort antal lagar som finns utanför
balken men som reglerar verksamheter som kan påverka miljön (prop.
1997/98:90, bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279). Därigenom klargörs
hur grundläggande bestämmelser om miljöhänsyn i miljöbalken får ett
genomslag inom ett stort antal sektorer och områden.
Åtgärd M 97:2 Fortsätta utvecklingen av miljöledningssystem i
statliga myndigheter.
Totalt 66 statliga myndigheter arbetar för närvarande med att införa
miljöledningssystem som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn (se
förteckning i bilaga). 25 pilotmyndigheter påbörjade detta arbete i januari
1997 och 40 ytterligare myndigheter tillkom i januari 1998. Våren 1998
startade även samtliga departement inom Regeringskansliet sitt miljö-
ledningsarbete.
Så gott som alla pilotmyndigheter har gjort en miljöutredning av sin
interna och externa verksamhet, flertalet har tagit fram miljöpolicy och
handlingsplan för det fortsatta arbetet. Arbetet under 1997 har redovisats
till regeringen den sista mars 1998.
Viktiga framgångsfaktorer i arbetet har identifierats som bl.a.
ledningens vilja att nå och efterfråga resultat, projektledarens kompetens
och mandat, avsatt tid och resurser, relevant miljöutredning, utbildning i
miljöfrågor. Fler myndigheter kommer att utses för att år 1999 påbörja
införandet av miljöledningssystem.
I 1997 års ekonomiska vårproposition (1996/97:150) angavs i bilaga 5
att regeringspropositioner av betydelse i detta sammanhang kommer att
åtföljas av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. I det fortsatta arbetet
kommer denna typ av frågor att aktualiseras.
Åtgärd M 97:3 Göra en systematisk genomgång av statsbudgeten i
syfte att förstärka dess inriktning för ekologisk hållbarhet.
Översynen görs som en del av arbetet med att utveckla
miljöledningssystem för statlig förvaltning.
En inledande översikt av statsbudgeten har genomförts, varvid man fann
att de flesta budgetposter är av relevans för ekologisk hållbarhet. Det kan
dock konstateras att kopplingarna till ekologisk hållbarhet ofta är
indirekta och svåra att urskilja. En förutsättning för att arbetet med
ekologisk hållbarhet mer tydligt skall kunna följas i budgetarbetet är att
de övergripande målen för ekologisk hållbarhet preciseras på en mer
operativ nivå inom olika samhällssektorer. Härvid kan uppdraget om att
utveckla former för ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling, som givits till 24 myndigheter, vara till god hjälp (se vidare
avsnitt 3.1).
Åtgärd M 97:4 Presentera nya miljömål för 2000-talet och fortsätta
och utvidga arbetet med miljömål för olika samhällssektorer
I miljöpropositionen presenterades ett nytt system med 15 nationella
miljökvalitetsmål. Detta system ger bättre systematik och överblick än de
hittillsvarande ca 170 miljömålen. De 15 miljökvalitetsmålen anger
önskvärd miljökvalitet gällande exempelvis luft, grundvatten, strålmiljö
och ozonskikt. De tar också upp miljökvaliteten i olika livsmiljöer och
ekosystem, som sjöar och vattendrag, skog och bebyggd miljö.
Regeringen redovisar även ett antal delmål och ett antal utgångspunkter
för vidare analys av delmål för att specificera de olika miljö-
kvalitetsmålen.
De femton miljökvalitetsmålen formuleras i miljöpropositionen som
Frisk luft, Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag,
Myllrande våtmarker, Hav i balans samt levande kust och skärgård,
Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Levande skogar, Ett rikt
odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, God bebyggd miljö, Giftfri miljö,
Säker strålmiljö, Skyddande ozonskikt samt Begränsad klimatpåverkan.
Det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålen beskrivs bl.a. under
åtgärderna M 98:2, M 98:3, M 98:4 och M98:5.
Åtgärd M 97:5 Utveckla indikatorer för ekologiskt hållbar
utveckling
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag tagit fram förslag på
gröna nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling. Vid årsskiftet 1997/98
presenterade beredningen i betänkandet Gröna nyckeltal (SOU 1998:15)
ett första förslag omfattande 17 gröna nyckeltal som är möjliga att ta
fram med befintlig statistik. Nyckeltalen är kopplade till de tre
övergripande målen för ekologiskt hållbar utveckling. Syftet med
nyckeltalen är att ge en bild av om utvecklingen går mot ett ekologiskt
hållbart samhälle och om utvecklingen sker i tillräckligt snabb takt.
Utredningen pekade också på behovet av ytterligare nyckeltal för vilka
statistiken måste utvecklas. Miljövårdsberedningens förslag remiss-
behandlades under våren 1998. Ett reviderat förslag avseende nyckeltal
kommer att presenteras av Miljövårdsberedningen under oktober 1998.
Avsikten är att regeringen skall ta ställning till detta förslag under våren
1999.
Flera internationella organisationer arbetar med att utarbeta förslag till
indikatorer för att följa utvecklingen mot hållbarhet, däribland EU,
OECD och FN. Tyskland, Danmark och Storbritannien arbetar också
med att utveckla ett färre antal indikatorer som kan användas för
uppföljning på nationell nivå. I Sverige utvecklar Naturvårdsverket ett
förslag till ett mer heltäckande system av indikatorer för att följa
utvecklingen på miljöområdet kopplat till arbetet med miljö-
kvalitetsmålen.
Åtgärd M 97:6 Utveckla producentansvaret för varor
Regeringen har utökat producentansvaret till att omfatta även bilar från
och med den 1 januari 1998 (SFS 1997:788). Regeringen har dessutom
givit Kommerskollegium i uppdrag att anmäla ett förslag till EG-
kommissionen om producentansvar för elektriska och elektroniska
produkter.
Naturvårdsverket har i en rapport (NV rapport 1998:4892) följt upp i
vilken utsträckning producenterna har nått upp till de nivåer som finns
angivna i förordningarna om producentansvar för däck, returpapper och
förpackningar (SFS 1994:1236, 1994:1205 respektive 1997:185). I
enlighet med ett uppdrag i sitt regleringsbrev kommer Naturvårdsverket
även att redovisa hur utformningen av förpackningar, resursutnyttjande,
transporter och utsläpp har påverkats av införandet av producentansvaret
för förpackningar. Kretsloppsdelegationen har redovisat en rapport med
förslag till producentansvar för alla varor på sikt (1997:19). I
Kretsloppsdelegationens strategirapport (1997:14) föreslås mål på kort
och lång sikt för samhällets resurshantering och för varornas
kretsloppsanpassning.
Regeringen föreslår i miljöpropositionen att riksdagen antar följande
riktlinjer: Material och energi skall användas så effektivt som möjligt
med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Användningen av fossila
bränslen bör hållas på en låg nivå. Flertalet varor skall vara
materialsnåla, energieffektiva, uppgraderingsbara samt kunna
återanvändas eller återvinnas med avseende på material och energi.
Det behövs en ökad fokusering på produkternas miljöpåverkan samt på
behovet av ett effektivt resursutnyttjande. Det framtida arbetet bör därför
inriktas på att ta fram en samlad miljövarupolicy, som anger samhällets
krav på de varor som produceras och som beskriver producenternas
ansvar för de varor som släpps ut på marknaden. En miljövarupolicy för
ett miljöanpassat varuflöde bör utformas på gemenskapsnivå för att få en
god genomslagskraft. Sverige är pådrivande och medverkar aktivt i det
arbete EG-kommissionen nu har inlett med en sådan policy. Några av de
viktigaste verktygen i arbetet med en miljövarupolicy är miljömärkning,
avfallshantering, ekologiskt hållbar offentlig upphandling, utvidgat
producentansvar, produktstandarder och miljöledningssystem.
Åtgärd M 97:7 Utforma en hållbar kemikaliepolitik
Ett av de övergripande miljökvalitetsmål som regeringen har föreslagit i
miljöpropositionen innebär att miljön skall vara fri från ämnen och
metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota
människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljökvalitetsmålet
innebär att ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära
bakgrundsnivåerna och att halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är
nära noll. Regeringen konstaterar att utsläpp och läckage av farliga
ämnen måste reduceras för att uppnå miljökvalitetsmålet. Kemikalie-
inspektionen har fått i uppdrag att bl.a. föreslå delmål till
miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö samt att ta fram åtgärdsstrategier
för att nå sådana delmål. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober
1999.
I miljöpropositionen anger regeringen också följande riktlinjer för det
framtida arbetet med miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö:
– Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i huvudsak
fria från organiska, av människan framställda, ämnen som är långlivade
och bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov till dessa ämnen.
– Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i huvudsak
fria från av människan framställda ämnen som är cancerframkallande,
hormonstörande eller arvsmassepåverkande, inklusive forplantnings-
störande.
– Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i huvudsak
fria från kvicksilver, kadmium, bly och deras föreningar.
– Metaller används i sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut i
miljön i en omfattning som medför att miljön och människors hälsa kan
komma till skada.
– Organiska, av människan framställda, ämnen som är långlivade och
bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser endast om
företagen kan visa att hälsa eller miljö inte kommer till skada. Tillstånd
och villkor enligt miljöbalken är utformade så att denna riktlinje kan
säkerställas.
Regeringen avser att verka för att riktlinjerna skall vara genomförda
inom 10–15 år. Utöver de nya riktlinjerna kommer också begränsnings-
och avvecklingsprogram att behövas för speciella grupper av ämnen som
kräver särskilda åtgärder. Exempel på sådana är vissa kemikalier i
textiler, bromerade flamskyddsmedel samt ftalater och andra mjukgörare
med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- och miljöeffekter.
Åtgärd M 97:8 Följa upp “Gröna jobb“-satsningar
En departementspromemoria (Ds 1998:13) publicerades i början av 1998.
Promemorian reder ut begreppen och ger en bakgrund kring begreppet
”Gröna jobb”. I promemorian presenteras olika åtgärder som har
genomförts, vad de har kostat och haft för effekter, bland annat redovisas
Naturvårdsverket utvärderingar av miljö- och arbetsmarknadsprogram.
Det framgår att åtgärderna har haft goda miljöeffekter, samtidigt som de
har hävdat sig väl jämfört med andra sysselsättningsåtgärder. I
promemorian ges även förslag på tänkbara åtgärder för att stimulera
miljörelaterad sysselsättning.
Med de lokala investeringsprogrammen, som beskrivs i kapitel 5, har
regeringen tagit ytterligare ett steg för att stimulera miljörelaterad
sysselsättning.
Åtgärd M 97:9 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologiskt hållbar
utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att
understödja de lokala investeringsprogrammen.
Miljövårdberedningen har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett
kunskapscentrum för ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen beslutade
i september 1998 i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag om
inrättandet av ett sådant centrum Kunskapscentret skall lokaliseras till
Umeå och bli en egen myndighet med uppgift att stödja arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift kommer att vara att
stödja kommuner, näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala
investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet. Centret skall stimulera
kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att
kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att
angelägna frågor når forskarna. Det skall också kunna förmedla
erfarenheterna mellan praktikerna.
Miljövårdsberedningen skall enligt ett tilläggsdirektiv från regeringen
utarbeta förslag till organisation, styrelse, budget etc. för centret.
Uppdraget skall slutredovisas i december 1998. Centret skall starta sin
verksamhet den 1 januari 1999.
Åtgärd M 97:10 Översyn av subventioner som motverkar en
ekologiskt hållbar utveckling
Regeringen har givit Riksrevisionsverket i uppdrag att genomföra en
studie av subventioners inverkan på ekologiskt hållbar utveckling samt
effekter inom näringspolitikens, regionalpolitikens och fördelnings-
politikens områden. Riksrevisionsverket har efter samråd med
Naturvårdsverket valt ut tre subventioner för studien: transportbidraget,
stödet till torvförbränning samt stöd till småskalig vattenkraft.
Riksrevisionsverket diskuterar i sin rapport (rapport 1998:6) hur de tre
subventionerna kan förbättras i syfte att göra dem mer anpassade till
kravet på en hållbar utveckling.
I miljöpropositionen gör regeringen bedömningen att statliga
stödformer av olika slag bör utformas med hänsyn till möjligheterna att
åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Detta gäller stöd inom
bl.a. arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, jordbrukspolitik, trafikpolitik
och bostadspolitik. En förstahandsuppgift är att förhindra att stöden
motverkar en ekologiskt hållbar utveckling. Där det är möjligt bör
uppgiften vara att stöden skall bidra till arbetet med att åstadkomma en
sådan utveckling. Sverige bör i EU verka för att EU:s stödformer
utformas så att de inte motverkar en hållbar utveckling i Europa och där
det är möjligt bör stöden utformas så att de även medverkar till en hållbar
utveckling. Regeringen avser att låta göra en systematisk genomgång av
statliga subventioner med avseende på hur de påverka möjligheterna att
nå en ekologiskt hållbar utveckling och hur en förändring i den
riktningen påverkar uppfyllandet av andra samhällsmål. Ansvaret för
detta bör huvudsakligen ligga hos sektorsmyndigheterna.
Åtgärd M 97:11 (från Fi) Inrätta en delegation med ansvar för att
vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling av bl.a.
varor och tjänster
Under våren 1998 inrättade regeringen en delegation för en ekologiskt
hållbar upphandling, EKU-delegationen, för att främja miljöhänsyn i
offentlig upphandling (dir. 1998:8). Delegationen skall bl.a. driva på
ekologiskt hållbar upphandling inom stat, kommuner och landsting,
analysera och bevaka regler i lagstiftning och internationella
överenskommelser, initiera och utveckla vägledningar och metoder,
sprida kunskaper, erfarenheter och goda exempel, initiera utbildning och
seminarier för upphandlare och leverantörer samt följa utvecklingen mot
en ekologiskt hållbar upphandling i andra länder. EKU-delegationen
skall inrikta arbetet på strategiskt viktiga varor och tjänster där nyttan av
att ställa krav på ekologisk hållbarhet är störst.
En inledande kartläggning visar att de varor som den offentliga sektorn
ställer miljökrav på är främst kontorsmaterial och papper, IT-utrustning,
städmaterial och livsmedel. Inom landstingen är även sjukvårdsmaterial
ett stort varuområde. När det gäller tjänster ställs miljökrav på bl.a.
transporter, tvätt och annan service. Inom entreprenader är det främst på
byggsidan som miljökrav ställs. Inom landstingen och de flesta
kommuner har man kommit igång med miljöanpassad upphandling och
några har arbetat med detta sedan i slutet av 1980-talet. Bilden av de
statliga myndigheterna är mer splittrad.
EKU-delegationens uppdrag skall avslutas i december 2000.
Åtgärd M 97:12 Ta fram ett underlag för en svensk ståndpunkt till
EU för offentlig miljöanpassad upphandling
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) fick under våren 1998 ett
uppdrag att klarlägga rättsläget för miljökrav vid offentlig upphandling.
Rapporten om ekologiskt hållbar upphandling, som kommer att utgöra
underlag vid framtagandet av en svensk ståndpunkt om offentlig
upphandling, blev klar i slutet av mars 1998. Enligt NOU:s rapport är
möjligheterna att ställa miljökrav vid kvalificering av anbudsgivare vid
offentlig upphandling fortfarande oklara och i vissa fall starkt
begränsade.
Ståndpunkten kommer att innehålla förslag på hur miljökrav bör kunna
ställas med en miljömässig motivering och samhällsekonomiska
överväganden. Det skall vidare visas hur den typ av miljökrav som
föreslås kunna ställas går att förena med kraven på transparens och
ickediskriminering. Om ståndpunkten innebär att EG-direktiven behöver
ändras skall förslag till sådana ändringar ges.
Åtgärd M 97:13 I en öppen dialog med det svenska näringslivet ta
fram strategier för ett hållbart näringsliv
Regeringen avser att fortsätta dialogen med näringslivet med inriktning
på att stimulera processer som leder till resurseffektivisering och
kretsloppsanpassning. Kretsloppsdelegationen har utvärderat närings-
livets kretsloppsanpassning på uppdrag av regeringen. Rapporten Företag
i Kretslopp (1998:23) överlämnades till regeringen i juni 1998. Där
konstaterades att miljömedvetandet ökat i näringslivet och att fokus
förflyttats från punktutsläpp till varornas miljöpåverkan under sin
livscykel. Kemikalier och avfallsfrågor uppmärksammas alltmer. På
senare år har marknadstrycket blivit den viktigaste faktorn för miljö- och
kretsloppsanpassningen, men även lagkrav spelar fortfarande stor roll.
Utvecklingen drivs framför allt av de stora företagen men har spritt sig
till de medelstora företagen medan miljöagerandet hos de små företagen
fortfarande är svagt. Kretsloppsdelegationen bedömer att utvecklingen
går för långsamt för att det skall vara möjligt att nå de långsiktiga målen
om en hållbar utveckling. Det behövs nya strategier både från
kravställarna i samhället och hos genomförarna i näringslivet.
Miljövårdsberedningen har givits i uppdrag att medverka i arbetet med
att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv
genom att förbereda och inleda en dialog med näringslivet. Syftet med
uppdraget är att initiera, stödja och påverka utvecklingen i näringslivet
och att få underlag för politiska beslut och ställningstaganden om
riktlinjer och styrmedel i miljöpolitiken och i andra frågor som är av
strategisk betydelse för en hållbar utveckling. Uppdraget skall bl.a.
stimulera företag att ligga före lagkrav och därmed höja nivån på
näringslivets miljöarbete i stort. Särskilt viktigt är att analysera
drivkrafterna hos de företag som kommit längst i miljöarbetet och att
klarlägga förutsättningarna för andra att följa efter. De små och
medelstora företagens förutsättningar bör belysas. I uppdraget ingår
också att belysa och analysera olika system för indikatorer.
Uppdraget skall redovisas i december 2000 och innehålla slutsatser om
lämpliga styrmedel, en presentation av näringslivets frivilliga åtaganden,
en redogörelse av hinder och möjligheter för utvecklingen av ett
ekologiskt hållbar näringsliv samt förslag till fortsatta strategier. En del-
rapportering skall göras i januari 1999 i form av en plan för upplägg-
ningen av uppdragets olika etapper. Ytterligare en delrapportering skall
göras i september 1999 som analyserar framgångsfaktorer, hinder och
möjligheter i näringslivets arbete för ekologisk hållbarhet.
Åtgärd M 97:14 (från UD) Ta initiativ inom EU för ett ekologiskt
hållbart Europa (avser flera departement)
Sverige har intagit en aktiv roll inom EU för ekologisk hållbarhet. På
svenskt initiativ lyftes målet om hållbar utveckling fram som en central
målsättning för unionen vid toppmötet i Amsterdam i juni 1997.
Samtidigt förstärktes principen om integrering av miljöhänsyn i
utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och
verksamhet. Därmed har förutsättningarna för ett fördjupat samarbete för
ekologisk hållbarhet inom EU förbättrats.
På svenskt förslag beslöt toppmötet i Luxemburg i december 1997 att
låta kommissionen ta fram ett strategidokument för hur miljöfrågorna
skall integreras i EU:s sektorer. Ett sådant dokument presenterades vid
toppmötet i Cardiff i juni 1998. Resultatet blev att Europeiska rådet
ställde sig bakom huvudlinjerna i dokumentet och inbjöd de olika
sektorsråden att inom sina respektive politikområden utveckla strategier
för att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling. Arbetet skall följas
upp och beakta de riktlinjer som kommissionen föreslagit och indikatorer
bör utvecklas. Speciellt inbjöds transportsektorn, energisektorn samt
jordbrukssektorn att påbörja arbetet och ge en avrapportering vid
kommande toppmöte i Wien i december 1998.
Åtgärd M 97:15 (från UD) Verka för ökat regionalt samarbete på
miljöområdet
Under år 1998 är Sverige ordförandeland i Nordiska Ministerrådet.
Sverige för ett aktivt ordförandeskap, och har som ett av två
övergripande teman att inleda ett arbete för att göra Norden och dess
närområde till en ekologiskt hållbar region.
Sverige verkar aktivt för en bättre miljö i Västerhavet, framför allt
inom ramen för Nordsjökonferensen, Oslo-Paris-konventionen, EU, FN:s
sjöfartsorganisation IMO, Bonn-överenskommelsen samt London-
konventionen. Inom dessa konventioner pågår ett arbetet för att minska
mängden havsföroreningar inom olika områden. Uppföljning av den s.k.
Esbjergdeklarationen inom ramen för Nordsjökonferensen är av särskild
vikt.
Sverige verkar för en ekologiskt hållbar utveckling i Östersjöregionen.
Av särskilt hög prioritet är arbetet inom ramen för Agenda 21 för
Östersjön (Baltic 21), Helsingforskommissionen (HELCOM) samt
arbetet för Östersjöregionens gemensamma kulturarv. Investeringsstödet
till HELCOM:s åtgärdsprogram fortsätter.
Sverige bör verka för att miljöfrågorna prioriteras och integreras i det
nyligen bildade Arktiska rådet. Samordningen mellan Arktisarbetet,
Barentssamarbetet och Baltic 21 bör förbättras. Sverige bör vidare verka
för att EU:s medverkan inom Barentssamarbetet stärks.
Sverige verkar för att miljösamarbetet inom Europa utom EU, som
främst bedrivs genom FN:s regionala ekonomiska kommission för
Europa (ECE) i den s.k. Environment for Europe-processen, skall ges
tydligare prioriteringar och konkretiseras. Arbete bör fokuseras på
regional och subregionalt miljösamarbete, med särskild inriktning på de
nya staterna i före detta Sovjetunionen samt på Östersjöregionen och
Barentsområdet. Projektinriktat miljösamarbete med östeuropeiska länder
och länder kring Östersjön bör utökas på trafikområdet.
Miljöinsatser i Central- och Östeuropa inklusive Ryssland har hög
prioritet inom ramen för östbiståndet genom Sida och Naturvårdsverket.
Arbete pågår för att stödja centrala och regionala miljöförvaltningar,
kunskapsöverföring och institutionsutveckling, utarbetande av nationella
miljöstrategier samt av investeringsstöd till vatten- och avloppshantering
och till energiområdet.
Åtgärd M 97:16 (från K) Driva frågor om avgaskrav och renare
bränslen på bilar inom EU
Förhandlingarna om skärpta avgaskrav för lätta fordon (personbilar samt
lätta lastbilar och bussar) och för bränslen till fordon är nu avslutade.
Sverige har under förhandlingarna om avgaskrav för fordon drivit och
fått gehör för att EU skall införa ett gemensamt system med
hållbarhetskrav och tillverkaransvar för lätta fordon, samt kallstartskrav.
Förhandlingar om skärpta avgaskrav för tunga fordon har inletts. Sverige
har under förhandlingarna om bränslekvalitet för fordon fått gehör för en
sänkning av svavelhalten i konventionella fordonsbränslen år 2000 och
2005.
EG-kommissionen förväntas inom kort presentera förslag till
harmoniserade avgaskrav för jord- och skogsbrukstraktorer. Dessa
förväntas överensstämma med de avgaskrav som nu håller på att införas
för vissa större dieseldrivna arbetsmaskiner. Sverige verkar för att
reglerna skall utvidgas till att omfatta även mindre maskiner, inklusive
bensindrivna maskiner.
Åtgärd M 97:17 (från K) Verka för att fordonens bränsleeffektivitet
ökar som ett led i att minska koldioxidutsläppen
Sverige följer kommissionens och rådets arbete med en strategi för
utsläpp av koldioxid från transporter. Särskilt bör arbetet utifrån
rådsslutsatserna från juni 1996 följas upp avseende ett frivilligt åtagande
från den samlade europeiska bilindustrin, konsumentinformation samt
användning av ekonomiska styrmedel.
Åtgärd M 97:18 Utveckla former för miljö- och
hushållningsprogram för särskilda geografiska områden.
De nationella miljökvalitetsmålen skall anpassas och konkretiseras på
lokal och regional nivå samt vara vägledande i samhällsplaneringen.
Detta sker bl.a. genom uppdrag till länsstyrelserna, Naturvårdsverket och
Boverket (se åtgärder In 98:1, M 98:3 och 4).
Naturvårdsverket och Boverket arbetar sedan någon tid med att ta fram
metoder och arbetssätt för att öka integreringen av miljöfrågor i den
fysiska planeringen, inte minst i den kommunala översiktliga planeringen
samt i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. Arbetet med att
utveckla kriterier och indikatorer till användbara instrument i detta
sammanhang fortsätter. De av regeringen föreslagna nationella
miljökvalitetsmålen ger förutsättningar för ökad samsyn över
sektorsgränserna när det gäller målen för inriktningen av samhälls-
planeringen. Värdefulla kunskaper bör också kunna vinnas genom att ta
tillvara erfarenheter från regeringens satsningar på investeringar för
omställning mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Det finns i Sverige områden med miljö- och hushållningsproblem av
regional räckvidd, som det finns skäl att uppmärksamma också i ett
riksperspektiv i arbetet för ekologisk hållbarhet. Exempel är de större
skärgårdsområdena för vilka regeringen i december 1997 uppdragit åt
berörda länsstyrelser att, i samarbete med bl.a. berörda kommuner,
utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram. Länsstyrelserna har i
delrapporter redovisat arbetets uppläggning våren 1998. Programmen
skall redovisas före utgången av år 1999. I december 1997 beslutades
också om tilläggsdirektiv till Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att följa
och stödja arbetet med de regionala miljö- och hushållningsprogrammen
samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden
senast den 31 augusti 2000. Beredningen har lämnat en lägesrapport om
arbetet i juni 1998.
I miljöpropositionen gör regeringen bedömningen att ett arbete med
regionala miljö- och hushållningsprogram bör inledas för områden med
särskilt framträdande miljö- och hushållningsproblem. Det gäller
områden för vilka det finns särskilda regler om hänsyn till riksintressen
när det gäller hushållningen med mark och vattenresurserna men det kan
t.ex. också gälla områden där miljösituationen är sådan att
bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i miljöbalken bör aktualiseras.
För denna typ av områden bedömer regeringen att det finns behov av att
följa upp de nationella miljökvalitetsmålen och anpassa den statliga
sektorsplaneringen till regionala och lokala förutsättningar. Läns-
styrelsernas arbete med regionala miljöstrategier (STRAM) och underlag
för hushållningen med mark- och vattenresurserna ger utgångspunkten
för arbetet. Programmen bör omfatta åtgärder för att komma till rätta med
miljö- och hushållningsproblemen, analyser av möjligheterna att använda
gällande miljölagstiftning och av ekonomiska förutsättningar och villkor
för utvecklingsstöd för hållbara lösningar samt ett samlat program för
behandlingen av miljö- och hushållningsfrågor i den regionala och lokala
planeringen.
Regeringen har givit Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med
Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med Närings- och
teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta en översikt
över geografiska områden där behovet av regionala miljö- och
hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 januari år 2000.
Under året föreslagna nya åtgärder
Åtgärd M 98:1 Översyn av åtgärder inom klimatområdet
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppgift att presentera förslag till en samlad
svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid att
kostnadseffektivitet uppnås för att begränsa och reducera utsläppen av
koldioxid och övriga växthusgaser. Programmet skall omfatta samtliga
samhällssektorer och alla växthusgaser som ingår i Kyoto-protokollets
åtagande, liksom upptag av koldioxid i sänkor. Utgångspunkten för
programmet är riksdagens beslut om klimat- och energipolitiken samt
Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande. Kommittén skall
föreslå klimatpolitiska styrmedel samt belysa de samhällsekonomiska
konsekvenserna av sina förslag, inklusive påverkan på industrin när det
gäller sysselsättning, konkurrenskraft och regional balans. Kommittén
skall vidare utreda och lägga förslag om olika möjligheter att öka
industrins deltagande i klimatarbetet samt också lägga förslag till att öka
upptaget av koldioxid i sänkor. Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 1 juli 1999.
Åtgärd M 98:2 Tillsätta en parlamentarisk beredning om mål i
miljöpolitiken
Regeringen beslöt i maj 1998 om direktiv (1998:45) för en
parlamentarisk beredning med uppgift att i enlighet med vad som anges i
miljöpropositionen göra en samlad översyn av vilka delmål som behövs
för att Sveriges nationella miljökvalitetsmål, med undantag för
miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan", skall kunna nås inom en
generation. Mot bakgrund av propositionen och riksdagens kommande
beslut med anledning av den skall beredningen i samverkan med berörda
myndigheter kartlägga och analysera behovet av delmål. Beredningen
skall bl.a. utgå från myndigheternas redovisningar av de uppdrag om
delmål och åtgärder som aviseras i propositionen samt förändringar i
samhällsutvecklingen och kunskapsutvecklingen under utredningstiden.
Beredningen skall vidare utvärdera de miljömässiga och
samhällsekonomiska inklusive statsfinansiella och sektorsspecifika
konsevensanalyserna av delmål och åtgärder som regeringen eller
myndigheterna föreslagit samt lämna förslag till ytterligare delmål om
det behövs för att genomföra av riksdagen fastställda nationella
miljökvalitetsmål.
Beredningen skall redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 juli
2000. Uppdraget förutsätter att riksdagen antar de föreslagna nationella
miljökvalitetsmålen.
Åtgärd M 98:3 Uppdrag till Naturvårdsverket avseende
miljömålsarbete
Regeringen gav i juni 1998 Naturvårdsverket ett generellt uppdrag att
ansvara för att fortlöpande komma med förslag i syfte att utveckla och
precisera miljökvalitetsmålen, följa upp hur miljökvalitetsmålen uppnås
samt vilka effekter de olika åtgärderna har på miljön. I fråga om flera av
miljökvalitetsmålen delas Naturvårdsverkets ansvar med Riksantikvarie-
ämbetet, Boverket och Kemikalieinspektionen. Naturvårdsverket skall i
samverkan med dessa myndigheter fungera som samordnare av det
övergripande miljömålsarbetet som syftar till att uppnå generationsmålet
och de nationella miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket skall årligen
rapportera sitt arbete till regeringen i samband med årsredovisningen.
Naturvårdsverket fick samtidigt en rad specifika uppdrag bl.a. att som
underlag för den parlamentariska beredningen senast den 1 oktober 1999
föreslå nya delmål för åtgärdsstrategier. En viktig del i uppgiften är att
analysera de samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna
samt utreda kostnadseffektiviteten i förslagen. Naturvårdsverket skall
också samordna övriga myndigheters arbete med att precisera delmål för
sina respektive ansvarsområden samt ge stöd till och samordna
sektorsmyndigheternas och länsstyrelsernas arbete med att föreslå
sektorsmål respektive regionala miljömål. Vidare åligger det
Naturvårdsverket att utreda ansvarsfördelningen för miljökvalitetsmålen
mellan berörda myndigheter med utgångspunkt från bland annat
kostnadseffektivitet. Naturvårdsverket skall också medverka i och
samordna sektorsmyndigheternas arbete med mått och indikatorer för
uppföljning av sektorsmålen. Efter samråd med berörda myndigheter
skall Naturvårdsverket också lämna förslag till uppföljningssystem för
miljökvalitetsmålen samt verka för att miljömålsarbetet blir känt på olika
nivåer i samhället.
Åtgärd M 98:4 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende
miljömålsarbete
Regeringen har givit Kemikalieinspektionen i uppdrag att efter samråd
med berörda myndigheter och organisationer samt den parlamentariska
beredningen föreslå delmål till miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö,
som anges i miljöpropositionen och som innebär att miljön skall vara fri
från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och
som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
Kemikalieinspektionen skall också bistå andra myndigheter som av
regeringen fått i uppdrag att föreslå delmål till miljökvalitetsmålen samt
bistå Naturvårdsverket i sitt uppdrag att föreslå en åtgärdsstrategi för att
nå det av regeringen beslutade delmålet att föroreningen av Östersjön och
dess tillrinningsområde samt Nordsjön skall förhindras genom att utsläpp
och läckage av farliga ämnen reduceras i en stegvis process med målet att
dessa utsläpp och läckage skall ha upphört inom 25 år (2020),
Efter samråd med berörda myndigheter skall Kemikalieinspektionen
föreslå åtgärdsstrategier för att nå övriga delmål under miljökvalitets-
målet om en giftfri miljö samt bedöma de samhällsekonomiska
konsekvenserna av dessa strategier.
Förslag till delmål och åtgärder skall redovisas till regeringen senast 1
oktober 1999.
Åtgärd M 98:5 Uppdrag till länsstyrelser avseende miljömålsarbete
Regeringen har mot bakgrund av de förslag som lagts i
miljöpropositionen givit samtliga länsstyrelser i uppdrag att fortlöpande
inom ramen för STRAM-arbetet (regionala miljöstrategier) anpassa,
precisera och konkretisera 14 av de15 nationella miljökvalitetsmålen för
sina län. För miljökvalitetsmålet Levande skogar har skogsvårds-
styrelserna ansvaret på regional nivå men skall i sitt målarbete samverka
med länsstyrelserna. Länsstyrelserna skall dessutom samordna arbetet
med anpassning av delmål och sektorsmål i sina län i samverkan med
berörda aktörer. Därvid skall de initiativ tas som behövs för att stimulera
miljömålsarbetet inom olika samhällssektorer och för att målen får
genomslag i den lokala och regionala samhällsplaneringen. De skall och
ta fram ett gemensamt förslag till regionalt uppföljningssystem och
fortlöpande ansvara för och samordna uppföljningen av
miljökvalitetsmålen på regionala nivåer. Arbetet skall ske i samverkan
med bl.a. Naturvårdsverket, Boverket, Riksantikvarieämbetet, övriga
berörda myndigheter, kommuner, näringsliv och andra aktörer.
Lägesrapport skall lämnas senast den 1 oktober 1999 och för det
fortsatta arbetet skall redovisningar göras den 1 mars årligen till
regeringen. Uppdraget förutsätter att riksdagen antar de i
miljöpropositionen föreslagna nationella miljökvalitetsmålen.
Åtgärd M 98:6 Stärka det lokala Agenda 21-arbetet
Regeringen tillsatte i april 1998 en nationell samordnare för att
ytterligare stötta det lokala Agenda 21-arbetet och ge de lokala Agenda
21-kommittéer en medpart från den statliga sektorn. Samordnaren skall
bl.a. sprida erfarenheter om metoder och arbetssätt inom Agenda 21-
arbetet. Verksamheten skall vara en samverkansfunktion mellan det
lokala Agenda 21-arbetet och arbete på andra nivåer i samhället. En
särskild referensgrupp – ett Forum för ekologisk omställning – har utsetts
för att bistå samordnaren. Verksamheten kommer att ha nära samband
med de lokala investeringsprogrammen samt med det kunskapscenter för
ekologiskt hållbar utveckling som enligt regeringsbeslut i september
1998 skall inrättas i Umeå.
Åtgärd M 98:7 Samlad information om regeringens satsningar på
hållbar utveckling.
Regeringen genomför en lång rad insatser för ekologisk hållbarhet på
olika områden, och för att på ett samlat sätt sprida kunskap om allt som
görs har Miljödepartementet under 1998 satsat på en utökad informa-
tionsverksamhet. Denna utvecklas ytterligare under 1999, bland annat för
att underlätta det lokala arbetet. Samordning kommer att ske bl.a. med
det kunskapscenter för ekologiskt hållbar utveckling som enligt
regeringsbeslut i september 1998 skall inrättas i Umeå och den nationelle
samordnaren för Agenda 21-arbetet.
Information om arbetet med ekologisk hållbarhet finns samlat på
webbplatsen: www.hallbarasverige.gov.se
Åtgärd M 98:8 Utredning om miljöpolitiska styrmedel
Regeringen har i miljöpropositionen aviserat att Naturvårdsverket i
samråd med berörda myndigheter bör utreda huruvida de befintliga
styrmedlen inom ett par strategiska miljöpolitiska områden leder till att
miljökvalitetsmålen uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Ett uppdrag till
Naturvårdsverket har lämnats i september 1998. Naturvårdsverket skall
lämna förslag på några strategiska områden för en analys av styrmedel ur
olika aspekter. Vid val av områden skall samråd ske med den
parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken. Naturvårdsverket
skall också lämna förslag på grundläggande struktur på arbetet, samt
lämpliga avgränsningar. Uppdraget är ett förberedande uppdrag inför ett
större uppdrag avseende huruvida de befintliga styrmedlen inom ett par
strategiska miljöpolitiska områden leder till att miljömålen kan uppnås på
ett kostnadseffektivt sätt. Det förberedande uppdraget skall redovisas
senast den 30 oktober 1998. Regeringen avser därefter att återkomma
med ett beslut om ett styrmedelsuppdrag där ämnesområden och närmare
utformning preciseras.
Åtgärd M 98:9 Översyn av ekonomiska resurser till miljöforskning
Regeringen har i augusti 1998 givit Forskningsrådsnämnden ett
tilläggsuppdrag att se över resurserna till den svenska forskningen om
miljögifter. Sverige har sedan en lång tid haft en ledande ställning inom
forskning om miljögifter. Under senare år har förändringar i inriktning
och finansiering skett. Forskningsrådsnämnden skall se över konsekven-
serna av dessa förändringar. Nämnden skall också undersöka de
ekonomiska förutsättningarna inför framtiden för att den svenska
forskningen skall bibehålla en hög kvalitet. Uppdraget skall redovisas i
december 1998.
Åtgärd M 98:10 Vidareutveckling av statistik och indikatorer
Regeringen har mot bakgrund av de förslag som lagts i
miljöpropositionen givit Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan
med Statistiska centralbyrån, Statistikutredningen och andra berörda
myndigheter göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom
miljöområdet. Ett program för en sådan översyn skall redovisas senast
den 31 oktober 1998.
Naturvårdsverket har också givits i uppdrag att i samverkan med
berörda myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt-
och djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets
ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges
geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över
och ge förslag till en värderingsgrund/mall i syfte att skydda
grundvattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för
dricksvattenförsörjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15
december år 2000.
Regeringen har också givit Kemikalieinspektionen och Naturvårds-
verket i uppdrag att genomföra en översiktlig studie av upplagring och
flöden av farliga kemikalier i samhället. Uppdraget syftar till att ge
underlag för bedömningar om vilka ytterligare utredningar som behövs
för att öka kunskaperna om, och bättre kunna följa, farliga ämnens
förekomst i samhället, deras läckage till miljön och exponeringen i vid
bemärkelse av människor. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast 15 december 1999.
I miljöpropositionen gör regeringen bedömningen att statistik för
materialflöden bör utvecklas. Regeringen avser att ge Statistiska
Centralbyrån ett uppdrag om detta. Utvecklingen bör ske i samverkan
med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda
myndigheter.
5 Lokala investeringar
Det krävs lokal förankring om det skall lyckas att föra in den ekologiska
dimensionen i samhällsbygget. Den slutsatsen dras bland annat i de mål,
principer och rekommendationer som inryms i Agenda 21 och
Habitatagendan.
Riksdagen beslutade i budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, utgiftsområde 18, bet 1997/98:BoU1, rskr. 1997/98:81) om ett
stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Stödet till
lokala investeringsprogram har två syften; dels att påtagligt öka takten i
omställningen av Sverige till ett ekologiskt uthålligt samhälle, dels att
bidra till ökad sysselsättning. Enligt beslutet har 5,4 miljarder kronor
avsatts för perioden 1998–2000. Regeringen aviserar i 1998 års
ekonomiska vårproposition (1997/98:150) att stödet förlängs och utökas
med 2 miljarder kronor för år 2001.
Stödet innebär att kommunerna ges möjlighet att i samverkan med
lokala företag, organisationer och enskilda söka stöd till investeringar
som ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna har rollen som
samordnare och motor i arbetet. Utgångspunkten är att kommunen bäst
känner till vilka åtgärder för ekologisk hållbarhet som är mest angelägna
i den egna kommunen. Det är kommunens ansvar att informera berörda
inom kommunen, att bedöma deras förslag till åtgärder, att prioritera och
att ställa samman ett investeringsprogram som kommunen står bakom.
Det är också kommunens ansvar att slutligt fördela ett eventuellt bidrag
till investerarna.
De kommuner vars investeringsprogram bedöms ge de bästa resultaten
får statligt stöd till sina investeringar. Avsikten är att koncentrera
insatserna så att de ger påtagliga effekter i de kommuner som får del av
statsbidragen. Ett krav är att åtgärderna uppfyller ett eller flera av
följande kriterier; minskad belastning på miljön, effektivare användning
av energi och andra naturresurser, ökad användning av förnybara råvaror,
ökat återbruk och återvinning, stärkt biologisk mångfald och bättre
fungerande kretslopp av näringsämnen. Stöd kan också ges till
folkbildning i anslutning till investeringarna.
5.1 1998 års stöd till lokala investeringsprogram
Under den första omgången beslut om stöd till lokala
investeringsprogram för perioden 1998–2000 har regeringen beviljat 42
kommuner statsbidrag för sina program. I flera fall samverkar kommuner
om åtgärder som gäller gemensamma miljöfrågor. Regeringen har hittills
beviljat drygt 2,3 miljarder kronor i statsbidrag. De investerare som får
del av dessa medel satsar omkring 5,5 miljarder kronor av egna medel.
Den direkt miljörelaterade investeringsverksamheten uppgår således till
omkring 7,8 miljarder kronor. Enligt bedömningar från berörda
kommuner beräknas investeringarna sammantaget skapa förutsättningar
för drygt 8 000 direkta årsarbetstillfällen (eventuella undanträngnings-
effekter ej medräknade). Investeringarna kan också antas öka efterfrågan
på miljöanpassade produkter och tjänster vilket ger ytterligare
arbetstillfällen i företag som tillhandahåller detta.
De åtgärder som beviljats stöd berör många olika traditionella sektorer.
Omkring en tredjedel av stödet lämnas till åtgärder inom boende och
byggande. Omkring en fjärdedel av stödet går till energiåtgärder.
Sanering av förorenade markområden och vatten- och naturvårdsprojekt
erhåller vardera en tiondel av stödet, eller omkring 250 miljoner kronor
vardera. I mindre utsträckning går stödet till kommunikations-
investeringar.
I genomsnitt utgår statsbidrag med cirka 30 procent av den
miljörelaterade investeringsvolymen.
Byggande och boende
Oavsett om byggnader används för bostäder, skolor, sjukhus, kontor eller
industri har det stor betydelse för miljön hur dessa fastigheter planeras,
uppförs, underhålls, byggs om och eventuellt rivs. Det är enligt
regeringens uppfattning av stor betydelse att byggsektorns teknik och
arbetsmetoder utvecklas för att fungera i ett ekologiskt hållbart samhälle,
vari inbegrips att byggnaderna har en god inomhusmiljö anpassad för det
avsedda ändamålet.
Av det år 1998 fördelade stödet till lokala investeringsprogram har
omkring 800 miljoner kronor riktas till åtgärder i bebyggelsen. I stor
utsträckning berör åtgärderna insatser i bostadsbebyggelse. Bygg- och
boendeåtgärderna omfattar en lång rad insatser inom exempelvis energi-,
vatten- och naturvårds- och avfallshanteringssektorerna samt i viss mån
biologisk mångfald.
Det är vanligt att investeringsprogrammen pekar ut betydelsen av
miljöhänsyn vid materialval. Miljö- eller hälsofarliga ämnen skall väljas
bort. Vid renovering eller nyproduktion skall en hög andel returmaterial
användas. Många åtgärder innebär betydande effektiviseringar i
användningen av energi. Investeringar i närmiljön är också vanliga, bl.a.
uppförande av våtmarker och dammar för lokalt omhändertagande av
dagvatten. De vanligaste åtgärderna inom avfallsområdet är installation
av system som underlättar källsortering av avfall och kompostering.
Energi
Produktion av el och värme belastar miljön på flera olika sätt.
Förbränning av fossila bränslen ger koldioxidutsläpp som bidrar till
växthuseffekten, kväveoxider som ger försurning, övergödning och
marknära ozon samt svaveloxider som orsakar försurning. Exploatering
av ny vattenkraft kan leda till skador på djur- och växtliv samt förstörd
landskapsbild. Kärnkraften utgör på både kort och lång sikt en miljörisk.
För att åstadkomma ett hållbart energisystem krävs dels effektivare
användning av el och värme, dels en ökning av andelen förnybara
energikällor. De förnybara energikällorna måste dock användas på ett
uthålligt sätt. Inom ramen för de medel som regeringen fördelat till lokala
investeringsprogram går omkring en fjärdedel eller cirka 600 miljoner
kronor till energisektorn.
Ett stort antal åtgärder inom energiområdet innebär att uppvärmning
med fossila bränslen eller direktverkande el ersätts med olika typer av
biobränslen. Ofta kombineras utbyggnad av fjärrvärmenät med
introduktion av biobränslen.
Också biogas är ofta förekommande bland energiåtgärderna. Rötning
av bl.a. slam från reningsverk, livsmedelsavfall från hushåll,
livsmedelsindustrier samt gödsel och grödor från jordbruket skall öka.
Såväl storskaliga som småskaliga anläggningar kommer att byggas
liksom distributionssystem och utrustning för att uppgradera den
producerade gasen till fordonsbränsle.
Ett stort antal åtgärder fokuserar på effektivare energianvändning
genom övergång till ny och effektivare utrustning. Varvtalsreglerade
pumpar, tids-, närvaro- och temperaturstyrning av t.ex. belysning och
värme, värmeåtervinning och förbättrade ventilationssystem är några
exempel. På flera håll kommer spillvärme från industrier att tas tillvara i
fjärrvärmenät eller för elproduktion.
Också andra förnybara energislag ges stöd. Bland annat genomförs
flera satsningar inom solenergiområdet.
En övergång från fossila bränslen till biobränslen minskar utsläppen av
kol-, svavel- och kväveoxider. Det innebär lägre växthuseffekt samt
minskad försurning och övergödning. Biogas är ett bränsle som ger
förhållandevis små negativa miljöeffekter. Förutom gas ger rötning av
rena avfallsfraktioner också ett bra gödningsmedel som kan återföras till
lantbruket. Mer fosfor återförs till kretsloppet och mindre avfall
deponeras.
Kommunikationssektorn
Vägtrafikens utsläpp av föroreningar bidrar till flera av de allvarligaste
hoten mot en ekologiskt hållbar utveckling, bl.a. växthuseffekten,
övergödningen och försurningen av sjöar och skogar. Nya drivmedel,
renare fordon, effektivare transporter, stärkt konkurrenskraft för de
transportslag som belastar miljön minst samt ett minskat behov av
transporter kan minska transportsystemets miljöbelastning.
Åtgärder inom kommunikationssektorn står för drygt 100 miljoner
kronor av de medel som fördelats av regeringen till lokala
investeringsprogram. De vanligaste åtgärderna är introduktion av
alternativa drivmedel och förbättrade förutsättningar för kollektiv- och
cykeltrafik.
Aktuella drivmedel är biogas, el, etanol och dimetyleter. Stöd har
lämnats bl.a. för inköp av fordon och investeringar i distributionssystem
för nya drivmedel.
Kollektivtrafikåtgärderna innebär stöd till förenklade betalsystem,
bättre hållplatser och tekniska åtgärder som minskar befintliga fordons
miljöbelastning.
Cykeltrafiken gynnas genom bl.a. utbyggnad och förbättring av
cykelleder.
Återvinning och återbruk
En stor del av samhällets avfall hamnar på soptippen. Det gäller för såväl
icke förnybara som förnybara resurser. Återvinning och återbruk kan ge
betydande effekter på resurshushållning och miljöbelastning i förhållande
till deponering. En förutsättning för minskad andel avfall till deponi är
källsortering.
Huvuddelen av det stöd, omkring 60 miljoner kronor, som lämnats till
avfallssektorn går till åtgärder för förändring av avfallshantering och
källsortering. Dessutom ingår en rad avfallsrelaterade åtgärder i de
boende- och byggåtgärder som redovisats tidigare.
Att underlätta källsortering av avfall är den vanligast förekommande
åtgärden som ges stöd. Satsningar på olika former av avfallsstationer för
att ge förutsättningar för ökat återbruk och återvinning är också vanliga.
Några åtgärder syftar till att pröva ny teknik och nya system för
återvinning och återanvändning.
Sanering av förorenad mark
Det finns många, men ofta avgränsade områden, som är förgiftade av
mycket miljöfarliga ämnen, bland annat klorerade organiska ämnen och
tungmetaller. Dit hör bland annat soptippar, gamla industritomter och
områden där fabriksavlopp släppts ut i vattendrag och kustnära områden.
Också bostäder som innehåller PCB är exempel på förgiftade objekt,
liksom avloppsledningar som förorenats med kvicksilver.
Miljögifter bryts ned långsamt eller inte alls och de kan anrikas i
näringskedjorna, vilket kan ge allvarliga effekter på ekosystem och hälsa.
För att minska såväl dagens som den framtida miljöbelastningen är det
angeläget att vidta omfattande saneringsåtgärder.
De åtgärder inom saneringsområdet som fått stöd i årets fördelning av
bidrag för lokala investeringsprogram erhåller drygt 250 miljoner kronor.
En så omfattande statlig insats på området har inte gjorts tidigare. Några
av de åtgärder som fått stöd innebär sanering av sjö- eller åbotten. De
flesta åtgärderna handlar dock om sanering av förorenad mark.
De aktuella områdena har förgiftats av lokala utsläpp från industrier
och deponier. Det är tungmetaller, olja och klorerade organiska ämnen
som PCB som skall oskadliggöras.
Vatten- och naturvård
Övergödning orsakas av för mycket näringsämnen, främst kväve och
fosfor. Övergödningen kan orsaka syrebrist och döda bottnar. På sikt kan
känsliga arter slås ut. Utsläppen av fosfor kommer huvudsakligen från
enskilda avlopp, jordbruket, industrin och de kommunala reningsverken
medan de vattenburna kväveutsläppen i huvudsak kan härledas från
jordbruket och kommunala reningsverk.
Nästan var tionde djur- eller växtmark i Sverige finns upptagen på den
s.k. Artdatabankens listor över hotade arter. Miljöer med särskilt stor
betydelse för de biologiska mångfalden försvinner. För att bevara en stor
variation bland djur, växter och naturtyper är det enligt regeringens
uppfattning av betydelse att såväl bevara värdefulla naturmiljöer som att
återskapa en del av de värden som gått förlorade. De stöd som lämnats
till denna sektor inom de lokala investeringsprogrammen innebär en
omfattande satsning på detta område. Omkring 250 miljoner kronor
avsätts för sådana åtgärder.
De åtgärder som får stöd är exempelvis våtmarker och dammar för
behandling av dagvatten, våtmarker i jordbrukslandskapet, förbättring
och utbyggnad av reningsverk, behandling av deponier och lakvatten,
effektivare vattenanvändning samt åtgärder för att öka recirkulationen av
växtnäringsämnen. Vidare finns flera åtgärder som har till huvudsyfte att
förbättra förutsättningarna för den biologiska mångfalden eller öka
utbredningen av värdefulla grönområden.
Folkbildning
Hushållens påverkan på miljön är omfattande. Ett mervärde av en
investering kan i vissa fall erhållas om en folkbildningsinsats kopplas till
investeringen. Det är därför regeringens uppfattning att investeringar som
genomförs för att öka den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna
stödjas genom folkbildningsinsatser direkt riktade mot genomförda
investeringar.
Av den hittills fördelade bidragssumman har cirka 70 miljoner kronor
gått till folkbildning och information. De vanligaste åtgärderna inom
folk-bildningsområdet som fått stöd ingår som delar i bygg- och
bostadsprojekt. Den vanligaste målgruppen för informations- och
folkbildningsinsatser är de boende och det vanligaste temat hushållens
direkta och indirekta påverkan på miljön.
5.2 Fortsatta insatser
Regeringen avser att fortsätta arbetet med de lokala
investeringsprogrammen. Drygt 230 kommuner har lämnat anmälan om
intresse att få stöd för sina lokala investeringsprogram från 1999. De
program som redan beviljats bidrag kommer att följas upp och
utvärderas.
5.2.1 Stöd för lokala investeringsprogram 1999–2001
Under hösten kommer dialog att genomföras med ett antal av de
kommuner som lämnat intresseanmälan. Avsikten med dialogen är att de
kommande ansökningarna skall utvecklas och förtydligas.
Senast den 15 november 1998 skall de kommuner som ansöker om
stöd för sina program från 1999 lämna ansökan till regeringen.
5.2.2 Uppföljning och utvärdering
De program som beviljats stöd kommer att följas upp årligen. Regeringen
avser i det sammanhanget att ge uppdrag till länsstyrelserna och
Regeringskansliet att genomföra en sådan uppföljning och kontroll.
Regeringen har också givit Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera de
lokala investeringsprogrammen. Det förekommer också i vissa program
som fått stöd olika former av uppföljning och utvärdering med stöd från
vetenskapliga institutioner. Resultaten av uppföljningen är av stort
intresse för många och regeringen bedömer det därför som angeläget att
informationsinsatser som redovisar dessa genomförs.
Bilaga: Miljöledning i statlig verksamhet –
deltagande myndigheter
Arbete påbörjat i januari 1997
Arbetslivsinstitutet
Boverket
Fiskeriverket
Folkhälsoinstitutet
Försvarets Materielverk
Kemikalieinspektionen
Konsumentverket
Kriminalvårdsanstalten Asptuna
Kriminalvårdsanstalten Malmö
Lantmäteriverket
Lunds universitet
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
Länsstyrelsen i Örebro län
Naturvårdsverket
NUTEK
Polismyndigheten i Örebro län
Riksantikvarieämbetet
Riksförsäkringsverket
Riksrevisionsverket
Sida
Statens räddningsverk
Statens strålskyddsinstitut
Stockholms universitet
Statens geologiska
undersökningar
Vägverke
Arbete påbörjat i januari 1998
Arbetsdomstolen
Banverket
Flygtekniska försöksanstalten
Forskningsrådsnämnden
Fortifikationsverket
Försvarets Forskningsanstalt
Glesbygdsverket
Göteborgs universitet
Högskolan Gävle/Sandviken
Högskolan i Karlstad
Högskoleverket
Konkurrensverket
Kriminalvårdsmyndigheten i
Örebro
Kungl. tekniska högskolan
Kustbevakningen
Linköpings tingsrätt
Linköpings universitet
Livsmedelsverket
Länsstyrelsen i Dalarnas län
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Södermanlands
län
Mitthögskolan
Mälardalens högskola
Naturhistoriska riksmuseet
Patent- och registreringsverket
Polismyndigheten i Dalarnas län
Riksutställningar
Riksåklagaren
Skogsstyrelsen
SMHI
Statens geotekniska institut
Statens invandrarverk
Statens Järnvägar
Statens känrkraftsinspektion
Statens skolverk
Sveriges lantbruksuniversitet
SWEDAC
Umeå universitet
Ungdomsstyrelsen
Väg- och trafikforsknings-
institutet
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist
Föredragande: Lindh
__________________
Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige – uppföljning
och fortsatta åtgärder för en ekologisk hållbar utveckling
Skr. 1998/99:5
108
107
1
Skr. 1998/99:5
108
108