Post 5981 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:21 ·
Hämta Doc ·
Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1997
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Skr. 21
Regeringens skrivelse
1998/99:21
Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning vid förundersökning i
brottmål under år 1997
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogörs för tillämpningen av bestämmelserna i rättegångs-
balken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt om
tillämpningen av bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig ka-
meraövervakning under år 1997.
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning 3
2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning 3
2.1 Allmänt 3
2.2 Hemlig teleavlyssning 4
2.3 Hemlig teleövervakning 4
2.4 Hemlig kameraövervakning 4
3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning 5
3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning 5
3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning 7
3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning 9
4 Slutsatser 10
1 Ärendet och dess beredning
I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om
teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att
reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades
den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124
s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen
av bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning
beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Likaså uttalades i det
lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning att en redovisning av tillämpningen av
bestämmelserna i den lagen också skulle lämnas (prop. 1995/96:85 s.
37).
Regeringen lämnade den 6 november 1997 en redogörelse till
riksdagen för tillämpningen under år 1996 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
samt bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakning (skr.
1997/98:26). Skrivelsen behandlades av riksdagen – jämte motsvarande
redogörelse avseende år 1995, skr. 1996/97:57 – under våren 1998 (bet.
1997/98:JuU10, rskr. 1997/98:148).
Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1997. Den
bygger i huvudsak på uppgifter som Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen
den 28 augusti 1998.
2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning
2.1 Allmänt
Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.
rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97)
om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll.
Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid
beivrande av brott finns i första hand i lagen om hemlig
kameraövervakning. Även lagen med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. innehåller bestämmelser i detta hänseende.
För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer. De
tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 §
regeringsformen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och
proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets
befogenhet att använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det
ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär
att en myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett
påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.
Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket
rättegångsbalken och 3 § första stycket 3 lagen om hemlig
kameraövervakning, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka,
räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns
att vinna med åtgärden.
2.2 Hemlig teleavlyssning
Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till
eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet
avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av
innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken).
För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon är skäligen
misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Även försök, förberedelse eller stämpling till dessa brott
omfattas av bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (18 §
andra stycket). För tillstånd till hemlig teleavlyssning krävs vidare att
vissa andra rekvisit är uppfyllda. Så t.ex. måste åtgärden vara av
synnerlig vikt för utredningen. Tvångsmedlet kan användas både för
avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan
telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och
datakommunikation. Avlyssning kan, med vissa begränsningar, ske också
utanför allmänt tillgängliga telenät.
2.3 Hemlig teleövervakning
Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss
teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.
Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid
förundersökning beträffande brott för vilket det inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i sex månader, vid förundersökning
beträffande narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan samt vid
förundersökning beträffande försök, förberedelse eller stämpling till brott
för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om
sådan gärning är belagd med straff. I övrigt gäller motsvarande regler
som för hemlig teleavlyssning.
2.4 Hemlig kameraövervakning
Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra
optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar
används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål,
utan att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att
sådan övervakning skall få ske är i övrigt i huvudsak desamma som
gäller för hemlig teleavlyssning. Övervakningen får endast avse sådan
plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig.
Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari
1996. Vid ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången
av 1996. Lagens giltighetstid har förlängts till utgången av år 1998 (prop.
1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr. 1996/97:40, SFS 1997:1286).
Regeringen har nyligen (prop. 1998/99:6) föreslagit att lagens
giltighetstid skall förlängas till utgången av år 2000.
3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens
redovisning
3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har, som nämnts, i en skrivelse till
regeringen lämnat uppgifter om tillämpningen av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om hemlig
kameraövervakning under år 1997. Redovisningen visar att domstol
under år 1997, när det gäller förundersökning avseende grova
narkotikabrott, har meddelat tillstånd att i hemlighet lyssna av
kommunikation till eller från teleadresser som har innehafts eller använts
av 281 misstänkta personer. Som jämförelse anges nedan i diagramform
antalet redovisade fall de senaste tio åren.
När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är tillåtet
att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 58 fall under år 1997.
Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord eller försök,
förberedelse och stämpling till detta brott, dråp, grovt rån och försök till
detta brott, människorov, mordbrand, grovt koppleri och grov
penningförfalskning. I det följande diagrammet anges antalet redovisade
fall de senaste tio åren.
I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga avlyssningstiden
för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till heltal.
Avlyssningstiderna varierar kraftigt. Under år 1997 förekom fall där
avlyssningen bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 8
månader och 5 dagar.
Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den
misstänkte i 41,5 procent av fallen under år 1997. Den har inte gett något
resultat i drygt 29 procent av fallen och i ungefär lika många fall har
avlyssningen avbrutits med kvarstående misstanke. I det följande
diagrammet anges för de senaste tio åren i hur stor utsträckning
avlyssningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen
beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.
Under år 1997 har det förekommit ett fall där en ansökan om hemlig
teleavlyssning lämnats utan bifall av domstol. Rikspolisstyrelsen har vid
sin förhandsprövning, som fullgörs på intendentnivå, under år 1997 inte
lämnat något negativt besked (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 f.).
3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning
Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det
under år 1997 lämnades tillstånd i 165 fall till hemlig teleövervakning.
Det kan noteras att det i materialet förekommer fall då en begäran om
förlängning av ett tillstånd inte medgetts av tingsrätt men bifallits av
hovrätt – i dessa fall har två ärenden redovisats. Av de 165 redovisade
fallen avsåg 115 fall narkotikabrott. Övriga fall avsåg mord, förberedelse
och stämpling till detta brott, allmänfarlig ödeläggelse, grov stöld, grovt
bedrägeri och försök till detta brott, grovt dobbleri, grov
penningförfalskning, grov varusmuggling och grovt vapenbrott. Som en
jämförelse anges i följande diagram antalet redovisade tillstånd för varje
år sedan 1990, det första år som redovisningen av tillämpningen av
hemlig teleövervakning omfattade ett helt kalenderår.
I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga övervakningstiden
för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till heltal.
Övervakningstiderna varierar kraftigt. Under år 1997 förekom fall där
övervakningen bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 6
månader och 18 dagar.
Övervakningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den
misstänkte i 36,2 procent av fallen under år 1997. Den har inte gett något
resultat i 32,5 procent av fallen och den har avbrutits med kvarstående
misstanke i 31,3 procent av fallen. I det följande diagrammet anges för
varje år sedan 1990 i hur stor utsträckning övervakningen redovisats ha
haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte.
Siffrorna är avrundade till heltal.
Under år 1997 har det förekommit ett fall där en ansökan om hemlig
teleövervakning lämnats utan bifall av domstol. Rikspolisstyrelsen har
vid sin förhandsprövning, som fullgörs på intendentnivå, under år 1997
inte lämnat något negativt besked.
Utöver de ovan redovisade tillstånden har det i två fall år 1997
förekommit att Säkerhetspolisen bedrivit hemlig teleövervakning med
stöd av reglerna i rättegångsbalken.
3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning
Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det
under år 1997 lämnades tillstånd till hemlig kameraövervakning i 43 fall.
Av dessa avsåg 39 fall grova narkotikabrott. Övriga fall avsåg
förberedelse till mord och grovt rån. År 1996 – då lagen var i kraft i elva
månader – lämnades tillstånd i 40 fall, varav 30 avsåg grova
narkotikabrott.
Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning den tid
redovisningen avser var drygt 47 dagar (32 dagar år 1996). Tiden varierar
i de enskilda fallen från 15 dagar till 7 månader och 14 dagar.
Den hemliga kameraövervakningen har enligt redovisningen haft
betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i 28 procent
av fallen. Övervakningen har inte gett något resultat i 32,5 procent av
fallen och de fall där åtgärden har avbrutits med kvarvarande
brottsmisstanke utgjorde 39,5 procent. Motsvarande siffror för år 1996
var 47,5 procent, 27,5 procent och 25 procent.
Under år 1997 har det inte förekommit något fall där en domstol har
lämnat en ansökan om hemlig kameraövervakning utan bifall och inte
heller något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat
negativt besked.
4 Slutsatser
Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,
främst har använts i förundersökningar där det funnits misstankar om
organiserad eller annars omfattande handel med narkotika. Huvudsyftet
har alltjämt varit att avslöja den mera omfattande narkotikasmugglingen
till Sverige och försäljningen av narkotika inom landet.
Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av
misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år 1969,
då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes för den typen av
brottslighet. Antalet tillstånd har under 1990-talet pendlat mellan 210 och
333 och antalet för år 1997 utgör 281.
Regeringen konstaterar att mängden beslagtagen narkotika under år
1997 för samtliga typer av narkotika översteg 1996 års siffror, med
undantag för den beslagtagna mängden heroin. Mer än 700 kilo cannabis,
ca 184 kilo amfetamin, ca 33 kilo kokain och drygt 13 kilo heroin togs i
beslag 1997. Särskilt oroväckande är att mängden beslagtagna ecstasy-
preparat ökat från drygt 10 000 år 1996 till drygt 20 000 år 1997. Som
påpekades i regeringens redovisning avseende år 1996 (skr. 1997/98:26
s. 8) utgör detta ett särskilt bekymmersamt inslag i bilden, med den
anknytning till vissa ungdomskulturer som preparatet har.
Regeringen konstaterar ånyo att det är alldeles uppenbart att läget på
narkotikaområdet alltjämt är djupt oroande och att hemlig teleavlyssning
kommit till användning i ett stort antal utredningar av sådana brott.
Vidare har en relativt omfattande avlyssning skett på grund av misstankar
om bl.a. mord och grovt rån. Det kan emellertid noteras att antalet
tillstånd under år 1997 för annan grov brottslighet än narkotikabrott är
den lägsta sedan 1991. Det kan konstateras att den hemliga
teleavlyssningen även under år 1997 har varit framgångsrik. Det kan
därför inte komma i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i den
angelägna kampen mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet.
Som tidigare framhållits måste emellertid den framtida utvecklingen när
det gäller hemlig teleavlyssning följas noggrant.
Liksom varit fallet tidigare år har hemlig teleövervakning främst
kommit till användning vid förundersökningar rörande narkotikabrott.
Antalet tillstånd har ökat kraftigt jämfört med år 1996. Detta kan till stor
del förklaras med att praxis utvecklats dithän att ansökningar om tillstånd
till hemlig teleavlyssning ofta kombineras med en ansökan om tillstånd
till hemlig teleövervakning. Den snabba utvecklingen på telemarknaden,
både vad avser trafikomfånget och de tjänster som tillhandahålls – t.ex.
det system som gör det möjligt att använda mobiltelefon utan något
abonnemang som kan härledas till en viss person – , har försvårat
polisens brottsbekämpande verksamhet, vilket också kan förklara det
ökade antalet tillstånd till hemlig teleövervakning. Detta tvångsmedel har
trots detta varit förhållandevis effektivt och gett resultat i drygt 36
procent av fallen, vilket ligger på en något högre nivå än för år 1996.
Den hemliga kameraövervakningen har visat sig vara ett värdefullt och
personalbesparande komplement i polisens spaningsarbete. Spaning har
kunnat utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt och
spaningspersonal har kunnat frigöras för andra insatser. Resultatutfallet
ligger lägre än föregående år, vilket till en del kan förklaras med att
materialet innehåller flera fall där någon övervakning inte inletts på
grund av tekniska problem. Enligt vad som redovisats har den hemliga
kamerövervakningen genomförts med hänsyn tagen till ovidkommande
personers integritet.
Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning har varit föremål för översyn och i
betänkandet Buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU 1998:46)
finns förslag till vissa förändringar i regelsystemet. Remissbehandlingen
av betänkandet har nyligen avslutats och betänkandet bereds vidare inom
Justitiedepartementet.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Schori, Ulvskog, Sundström, Lindh, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wärnersson, Lejon
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:21 Hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i
brottmål under år 1997.
Skr. 1998/99:21
12
1