Post 5897 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:82 ·
Hämta Doc ·
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 82
Regeringens proposition
1998/99:82
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Filippinerna m.m.
Prop.
1998/99:82
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 mars 1999
Laila Freivalds
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett nytt dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan Sverige och Filippinerna och antar en lag om detta
avtal. Det avses bli tillämpligt från och med den 1 januari året efter det år
då avtalet träder i kraft. Avtalet ersätter ett avtal från 1987.
Vidare föreslås att dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska
länderna utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska
kommunalskatten. Utvidgningen tillämpas på inkomst som förvärvas den
1 januari 1998 eller senare.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Filippinerna 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna 44
3 Ärendet och dess beredning 45
4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna 45
5 Översiktligt om skattesystemet i Filippinerna 47
5.1 Bolagsbeskattning 47
5.2 Investeringsfrämjande åtgärder 47
5.3 Beskattning av fysiska personer 48
5.4 Källskatter 48
6 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll 49
6.1 Avtalets tillämpningsområde 49
6.2 Definitioner 50
6.3 Avtalets beskattningsregler 51
6.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning 57
6.5 Särskilda bestämmelser 58
6.6 Regler mot offshoreverksamhet 59
6.7 Slutbestämmelser 60
7 Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska
länderna 60
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999 62
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner avtalet mellan Sverige och Filippinerna för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter
på inkomst,
2. antar regeringens förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Filippinerna,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Filippinerna
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Filippinerna
undertecknade den 24 juni 1998 skall gälla som lag här i landet. Avtalet
är avfattat på engelska och dess innehåll framgår av bilagan till denna
lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast om dessa medför
inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle gälla.
3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Filippinerna, skall sådan
inkomst inte tas med vid taxeringen i Sverige.
____________________
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Denna lag skall tillämpas
a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas till personer med
hemvist utanför källstaten den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen
träder i kraft eller senare,
b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar
den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft eller senare.
3. Genom lagen upphävs lagen (1987:1183) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan Sverige och Filippinerna samt förordningen
(1989:900) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna.
De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas
a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas till personer med
hemvist utanför källstaten före den 1 januari kalenderåret efter det år då
lagen träder i kraft,
b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar
före den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft
Bilaga
(Översättning)
THE CONVENTION BETWEEN
THE KINGDOM OF SWEDEN
AND THE REPUBLIC OF THE
PHILIPPINES FOR THE
AVOIDANCE OF DOUBLE
TAXATION AND THE
PREVENTION OF FISCAL
EVASION WITH RESPECT TO
TAXES ON INCOME
The Government of the King-
dom of Sweden and the Govern-
ment of the Republic of the
Philippines
Desiring to conclude a Con-
vention for the Avoidance of
Double Taxation and the Pre-
vention of Fiscal Evasion With
Respect to Taxes on Income
Have agreed as follows:
Article 1
Personal scope
This Convention shall apply to
persons who are residents of one
or both of the Contracting States.
Article 2
Taxes covered
1. This Convention shall apply
to taxes on income imposed on
behalf of a Contracting State or of
its political subdivisions or local
authorities, irrespective of the
manner in which they are levied.
2. There shall be regarded as
taxes on income all taxes imposed
on total income or on elements of
income, including taxes on gains
from the alienation of movable or
immovable property, and in the
case of the Philippines, taxes on
total amounts of wages or salaries
paid by enterprises.
3. The existing taxes to which
the Convention shall apply are,
(a) in Sweden:
(i) the national income tax
(den statliga inkomst-
skatten), including the
withholding tax on divi-
dends (kupongskatten);
(ii) the income tax on non-
residents (den särskilda in-
komstskatten för utom-
lands bosatta);
(iii) the income tax on non-
resident artistes and
athletes (den särskilda in-
komstskatten för utom-
lands bosatta artister m.fl.);
(iv) the municipal income tax
(den kommunala inkomst-
skatten); and
(v) the tax on means intended
for expansion purposes
(expansionsmedelsskatten);
(hereinafter referred to as
”Swedish tax”);
(b) in the Philippines:
the income tax imposed under
Title II and the stock transaction
tax in accordance with Section
124–A of the National Internal
Revenue Code of the Republic of
the Philippines,
(hereinafter referred to as
”Philippine tax”).
4. This Convention shall apply
also to any identical or sub-
stantially similar taxes which are
imposed after the date of signature
of the Convention in addition to,
or in place of, the existing taxes.
The competent authorities of the
Contracting States shall notify
each other of any significant
changes which have been made in
their respective taxation laws.
Article 3
General definitions
1. In this Convention, unless the
context otherwise requires:
(a)(i)the term ”Sweden” means
the Kingdom of Sweden
and, when used in a geo-
graphical sense, includes
the national territory, the
territorial sea of Sweden as
well as other maritime
areas over which Sweden
in accordance with inter-
national law exercises
sovereign rights or juris-
diction;
(ii) the term ”Philippines”
means the Republic of the
Philippines; used in a geo-
graphical sense, it means
the archipelagic territory
comprising the Republic of
the Philippines as defined
in its Constitution and
laws, including adjacent
areas and such other areas
in the sea and in the air
within which the Philippi-
nes has sovereignty, juris-
diction or similar rights
under international law;
(b) the terms ”a Contracting
State” and ”the other Contracting
State” mean Sweden or the
Philippines as the context requires;
(c) the term ”person” includes
an individual, a company and any
other body of persons;
(d) the term ”company” means
any body corporate or any entity
which is treated as a body
corporate for tax purposes;
(e) the terms ”enterprise of a
Contracting State” and ”enterprise
of the other Contracting State”
mean respectively an enterprise
carried on by a resident of a
Contracting State and an enterprise
carried on by a resident of the
other Contracting State;
(f) the term ”international
traffic” means any transport by a
ship or aircraft operated by an
enterprise of a Contracting State,
except when the ship or aircraft is
operated solely between places in
the other Contracting State;
(g) the term ”national” means:
(i) any individual possessing
the nationality of a Con-
tracting State;
(ii) any legal person, partner-
ship or association deriving
its status as such from the
laws in force in a Con-
tracting State;
(h) the term ”competent authori-
ty” means:
(i) in the case of Sweden, the
Minister of Finance, his
authorized representative
or the authority which is
designated as a competent
authority for the purposes
of this Convention;
(ii) in the case of the
Philippines, the Secretary
of Finance/Commissioner
of Internal Revenue or their
authorized representative;
or the authority which is
designated as a competent
authority for the purposes
of this Convention.
2. As regards the application of
the Convention at any time by a
Contracting State, any term not
defined therein shall, unless the
context otherwise requires, have
the meaning that it has at that time
under the law of that State for the
purposes of the taxes to which the
Convention applies, any meaning
under the applicable tax laws of
that State prevailing over a
meaning given to the term under
other laws of that State.
Article 4
Resident
1. For the purposes of this
Convention, the term ”resident of
a Contracting State” means any
person who, under the laws of that
State, is liable to tax therein by
reason of his domicile, residence,
place of management or any other
criterion of a similar nature and
also includes that State and any
statutory body, political sub-
division or local authority thereof.
But this term does not include any
person who is liable to tax in that
State in respect only of income
from sources in that State. How-
ever, in the case of a partnership or
estate the term applies only to the
extent that the income derived by
such partnership or estate is
subject to tax in that State as the
income of a resident, either in its
hands or in the hands of its
partners.
2. Where by reason of the pro-
visions of paragraph 1 an indi-
vidual is a resident of both Con-
tracting States, then his status shall
be determined as follows:
(a) he shall be deemed to be a
resident of the State in which he
has a permanent home available to
him; if he has a permanent home
available to him in both States, he
shall be deemed to be a resident of
the State with which his personal
and economic relations are closer
(centre of vital interests);
(b) if the State in which he has
his centre of vital interests cannot
be determined, or if he has no per-
manent home available to him in
either State, he shall be deemed to
be a resident of the State in which
he has an habitual abode;
(c) if he has an habitual abode in
both States or in neither of them,
he shall be deemed to be a resident
of the State of which he is a
national;
(d) if he is a national of both
States or of neither of them, the
competent authorities of the Con-
tracting States shall settle the
question by mutual agreement.
3. Where by reason of the
provisions of paragraph 1 a person
other than an individual is a
resident of both Contracting
States, the competent authorities
of the Contracting States shall
endeavour to settle the question by
mutual agreement.
Article 5
Permanent establishment
1. For the purposes of this
Convention, the term ”permanent
establishment” means a fixed
place of business through which
the business of an enterprise is
wholly or partly carried on.
2. The term ”permanent
establishment” includes especially:
(a) a place of management;
(b) a branch;
(c) an office;
(d) a factory;
(e) a workshop;
(f) a mine, an oil or gas well, a
quarry or any other place of
extraction or exploration of natural
resources;
(g) a building site, a con-
struction, assembly or installation
project or supervisory activities in
connection therewith, but only
where such site, project or activi-
ties continue for a period of more
than six months;
(h) the furnishing of services,
including consultancy services, by
an enterprise through employees
or other personnel engaged by the
enterprise for such purpose, but
only where activities of that nature
continue (for the same or a con-
nected project) within a Con-
tracting State for a period or
periods aggregating more than six
months within any twelve-month
period.
3. Notwithstanding the pre-
ceding provisions of this Article,
the term ”permanent establish-
ment” shall be deemed not to
include:
(a) the use of facilities solely for
the purpose of storage, display or
delivery of goods or merchandise
belonging to the enterprise;
(b) the maintenance of a stock of
goods or merchandise belonging to
the enterprise solely for the
purpose of storage, display or
delivery;
(c) the maintenance of a stock of
goods or merchandise belonging to
the enterprise solely for the
purpose of processing by another
enterprise;
(d) the maintenance of a fixed
place of business solely for the
purpose of purchasing goods or
merchandise or of collecting in-
formation, for the enterprise;
(e) the maintenance of a fixed
place of business solely for the
purpose of carrying on, for the
enterprise, any other activity of a
preparatory or auxiliary character;
(f) the maintenance of a fixed
place of business solely for any
combination of activities men-
tioned in sub-paragraphs (a) to (e),
provided that the overall activity
of the fixed place of business
resulting from this combination is
of a preparatory or auxiliary
character.
4. If a person is acting in a
Contracting State on behalf of an
enterprise of the other Contracting
State (other than an agent of an
independent status to whom para-
graph 5 applies) such enterprise
shall be deemed to have a
permanent establishment in the
first-mentioned State if:
(a) the person has, and
habitually exercises in that State,
an authority to conclude contracts
in the name of the enterprise,
unless his activities are limited to
those mentioned in paragraph 3 of
this Article; or
(b) the person has no such
authority, but habitually maintains
in the first-mentioned State a stock
of goods or merchandise from
which he regularly delivers goods
or merchandise on behalf of the
enterprise.
5. An enterprise of a Contracting
State shall not be deemed to have a
permanent establishment in the
other Contracting State merely
because it carries on business in
that other State through a broker,
general commission agent or any
other agent of an independent
status, provided that such persons
are acting in the ordinary course of
their business.
6. The fact that a company
which is a resident of a Con-
tracting State controls or is con-
trolled by a company which is a
resident of the other Contracting
State, or which carries on business
in that other State (whether
through a permanent establishment
or otherwise), shall not of itself
constitute either company a per-
manent establishment of the other.
Article 6
Income from immovable property
1. Income derived by a resident
of a Contracting State from
immovable property (including
income from agriculture or
forestry) situated in the other
Contracting State may be taxed in
that other State.
2. The term ”immovable
property” shall have the meaning
which it has under the law of the
Contracting State in which the
property in question is situated.
The term shall in any case include
property accessory to immovable
property, livestock and equipment
used in agriculture and forestry,
rights to which the provisions of
general law respecting landed
property apply, buildings, usufruct
of immovable property and rights
to variable or fixed payments as
consideration for the working of,
or the right to work, mineral
deposits, sources and other natural
resources; ships, boats and aircraft
shall not be regarded as
immovable property.
3. The provisions of paragraph 1
shall apply to income derived from
the direct use, letting, or use in any
other form of immovable property.
4. The provisions of paragraphs
1 and 3 shall also apply to the
income from immovable property
of an enterprise and to income
from immovable property used for
the performance of independent
personal services.
Article 7
Business profits
1. The profits of an enterprise of
a Contracting State shall be
taxable only in that State unless
the enterprise carries on business
in the other Contracting State
through a permanent establishment
situated therein. If the enterprise
carries on business as aforesaid,
the profits of the enterprise may be
taxed in the other State but only so
much of them as is attributable to
that permanent establishment.
2. Subject to the provisions of
paragraph 3, where an enterprise
of a Contracting State carries on
business in the other Contracting
State through a permanent
establishment situated therein,
there shall in each Contracting
State be attributed to that per-
manent establishment the profits
which it might be expected to
make if it were a distinct and
separate enterprise engaged in the
same or similar activities under the
same or similar conditions and
dealing wholly independently with
the enterprise of which it is a per-
manent establishment.
3. In determining the profits of a
permanent establishment, there
shall be allowed as deductions
expenses which are incurred for
the purposes of the permanent
establishment, including executive
and general administrative expen-
ses so incurred, whether in the
State in which the permanent
establishment is situated or else-
where.
4. Insofar as it has been
customary in a Contracting State
to determine the profits to be attri-
buted to a permanent establish-
ment on the basis of an apportion-
ment of the total profits of the
enterprise to its various parts,
nothing in paragraph 2 shall pre-
clude that Contracting State from
determining the profits to be taxed
by such an apportionment as may
be customary; the method of
apportionment adopted shall, how-
ever, be such that the result shall
be in accordance with the prin-
ciples contained in this Article.
5. No profits shall be attributed
to a permanent establishment by
reason of the mere purchase by
that permanent establishment of
goods or merchandise for the
enterprise.
6. For the purposes of the pre-
ceding paragraphs, the profits to
be attributed to the permanent
establishment shall be determined
by the same method year by year
unless there is good and sufficient
reason to the contrary.
7. Where profits include items
of income which are dealt with
separately in other Articles of this
Convention, then the provisions of
those Articles shall not be affected
by the provisions of this Article.
Article 8
Shipping and air transport
1. Profits of an enterprise of a
Contracting State from the opera-
tion of ships or aircraft in inter-
national traffic shall be taxable
only in that State.
2. Notwithstanding the provi-
sions of paragraph 1, profits from
sources within a Contracting State
derived by an enterprise of the
other Contracting State from the
operation of ships or aircraft in
international traffic may be taxed
in the first-mentioned State but the
tax so charged shall not exceed the
lesser of:
(a) one and one-half per cent of
the gross revenues derived from
sources in that State; and
(b) the lowest rate that may be
imposed on profits of the same
kind derived under similar circum-
stances by a resident of a third
State.
3. The provisions of paragraphs
1 and 2 shall also apply to profits
derived from the participation in a
pool, a joint business or an inter-
national operating agency.
4. With respect to profits
derived by the air transport
consortium Scandinavian Airlines
System (SAS) the provisions of
paragraph 1 shall apply only to
such part of the profits as
corresponds to the participation
held in that consortium by SAS
Sverige AB, the Swedish partner
of Scandinavian Airlines System
(SAS).
Article 9
Associated enterprises
1. Where:
(a) an enterprise of a Con-
tracting State participates directly
or indirectly in the management,
control or capital of an enterprise
of the other Contracting State, or
(b) the same persons participate
directly or indirectly in the
management, control or capital of
an enterprise of a Contracting
State and an enterprise of the other
Contracting State,
and in either case conditions are
made or imposed between the two
enterprises in their commercial or
financial relations which differ
from those which would be made
between independent enterprises,
then any profits which would, but
for those conditions, have accrued
to one of the enterprises, but, by
reason of those conditions, have
not so accrued, may be included in
the profits of that enterprise and
taxed accordingly.
2. Where a Contracting State
includes in the profits of an
enterprise of that State – and taxes
accordingly – profits on which an
enterprise of the other Contracting
State has been charged to tax in
that other State and the profits so
included are profits which would
have accrued to the enterprise of
the first-mentioned State if the
conditions made between the two
enterprises had been those which
would have been made between
independent enterprises, then that
other State shall make an appropri-
ate adjustment to the amount of
the tax charged therein on those
profits. In determining such
adjustment, due regard shall be
had to the other provisions of this
Convention and the competent
authorities of the Contracting
States shall if necessary consult
each other.
Article 10
Dividends
1. Dividends paid by a company
which is a resident of a Con-
tracting State to a resident of the
other Contracting State may be
taxed in that other State.
2. However, such dividends may
also be taxed in the Contracting
State of which the company
paying the dividends is a resident
and according to the laws of that
State, but if the beneficial owner
of the dividends is a resident of the
other Contracting State, the tax so
charged shall not exceed:
(a) 10 per cent of the gross
amount of the dividends if the
beneficial owner is a company
(excluding partnerships) which
holds directly at least 25 per cent
of the capital of the paying
company;
(b) 15 per cent of the gross
amount of the dividends in all
other cases.
This paragraph shall not affect
the taxation of the company in
respect of the profits out of which
the dividends are paid.
3. The term ”dividends” as used
in this Article means income from
shares or other rights, not being
debt-claims, participating in pro-
fits, as well as income from other
corporate rights which is subjected
to the same taxation treatment as
income from shares by the
taxation law of the State of which
the company making the distri-
bution is a resident.
4. The provisions of paragraphs
1 and 2 shall not apply if the
beneficial owner of the dividends,
being a resident of a Contracting
State, carries on business in the
other Contracting State of which
the company paying the dividends
is a resident, through a permanent
establishment situated therein, or
performs in that other State in-
dependent personal services from
a fixed base situated therein, and
the holding in respect of which the
dividends are paid is effectively
connected with such permanent
establishment or fixed base. In
such case, the provisions of Article
7 (Business profits) or Article 14
(Independent personal services), as
the case may be, shall apply.
5. Where a company which is a
resident of a Contracting State
derives profits or income from the
other Contracting State, that other
State may not impose any tax on
the dividends paid by the com-
pany, except insofar as such
dividends are paid to a resident of
that other State or insofar as the
holding in respect of which the
dividends are paid is effectively
connected with a permanent estab-
lishment or a fixed base situated in
that other State, nor subject the
company’s undistributed profits to
a tax on the company’s undistri-
buted profits, even if the dividends
paid or the undistributed profits
consist wholly or partly of profits
or income arising in such other
State.
6. Nothing in this Convention
shall prevent either Contracting
State from imposing, apart from
the corporate income tax, a tax on
remittance of profits by a branch
to its head office provided that the
tax so imposed shall not exceed 10
per cent of the amount remitted. If
in any Convention for the
avoidance of double taxation
concluded by the Philippines with
a third State after the date of
signature of this Convention any
provision which excludes any item
of income covered by Article 8
(Shipping and air transport) of this
Convention from the tax men-
tioned in this paragraph or reduces
the rate to a rate which is lower
than 10 per cent, such exclusion or
lower rate shall automatically
apply between Sweden and the
Philippines.
Article 11
Interest
1. Interest arising in a Con-
tracting State and paid to a
resident of the other Contracting
State may be taxed in that other
State.
2. However, such interest may
also be taxed in the Contracting
State in which it arises, and
according to the laws of that State,
but if the beneficial owner of the
interest is a resident of the other
Contracting State, the tax so
charged shall not exceed 10 per
cent of the gross amount of the
interest.
3. Notwithstanding the pro-
visions of paragraph 2, interest
arising in a Contracting State and
paid to a resident of the other
Contracting State shall be taxable
only in that other State, if the
interest is paid in respect of:
(a) a bond, debenture or other
similar obligation of the govern-
ment of the first-mentioned Con-
tracting State or a political sub-
division or a local authority there-
of; or
(b) a loan made, refinanced,
guaranteed or insured, or a credit
extended, refinanced, guaranteed
or insured by
(i) in the case of the Phi-
lippines, Bangko Sentral ng
Pilipinas (BSP);
(ii) in the case of Sweden, the
Central Bank of Sweden,
the Swedish International
Development Cooperation
Agency (SIDA), the
Swedish Export Credit
Corporation (SEK), the
Swedish Export Credits
Guarantee Board (Export-
kreditnämnden) or any
other institution of a public
character with the objective
to promote exports or
development;
(iii) other governmental agen-
cies or lending institutions
as may be specified and
agreed in an exchange of
notes between the com-
petent authorities of the
Contracting States.
4. The term ”interest” as used in
this Article means income from
debt-claims of every kind, whether
or not secured by mortgage and
whether or not carrying a right to
participate in the debtor’s profits,
and in particular, income from
government securities and income
from bonds or debentures includ-
ing premiums and prizes attaching
to such securities, bonds or
debentures. Penalty charges for
late payment shall not be regarded
as interest for the purpose of this
Article.
5. The provisions of paragraphs
1 and 2 shall not apply if the
beneficial owner of the interest,
being a resident of a Contracting
State, carries on business in the
other Contracting State in which
the interest arises, through a
permanent establishment situated
therein, or performs in that other
State independent personal servi-
ces from a fixed base situated
therein, and the debt-claim in
respect of which the interest is
paid is effectively connected with
such permanent establishment or
fixed base. In such case, the
provisions of Article 7 (Business
profits) or Article 14 (Independent
personal services), as the case may
be, shall apply.
6. Interest shall be deemed to
arise in a Contracting State when
the payer is that State itself, a
political subdivision, a local
authority or a resident of that
State. Where, however, the person
paying the interest, whether he is a
resident of a Contracting State or
not, has in a Contracting State a
permanent establishment or a fixed
base in connection with which the
indebtedness on which the interest
is paid was incurred, and such
interest is borne by such perma-
nent establishment or fixed base,
then such interest shall be deemed
to arise in the State in which the
permanent establishment or fixed
base is situated.
7. Where, by reason of a special
relationship between the payer and
the beneficial owner or between
both of them and some other
person, the amount of the interest,
having regard to the debt-claim for
which it is paid, exceeds the
amount which would have been
agreed upon by the payer and the
beneficial owner in the absence of
such relationship, the provisions of
this Article shall apply only to the
last-mentioned amount. In such
case, the excess part of the
payment shall remain taxable
according to the laws of each
Contracting State, due regard
being had to the other provisions
of this Convention.
Article 12
Royalties
1. Royalties arising in a Con-
tracting State and paid to a
resident of the other Contracting
State may be taxed in that other
State.
2. However, such royalties may
also be taxed in the Contracting
State in which they arise and
according to the laws of that State,
but if the beneficial owner of the
royalties is a resident of the other
Contracting State, the tax so
charged shall not exceed 15 per
cent of the gross amount of the
royalties.
3. The term ”royalties” as used
in this Article means payments of
any kind received as a con-
sideration for the use of, or the
right to use, any copyright of
literary, artistic or scientific work
including cinematograph films and
films or tapes for television or
radio broadcasting, any patent,
trade mark, design or model, plan,
secret formula or process, or for
information concerning industrial,
commercial or scientific experi-
ence.
4. The provisions of paragraphs
1 and 2 shall not apply if the
beneficial owner of the royalties,
being a resident of a Contracting
State, carries on business in the
other Contracting State in which
the royalties arise, through a
permanent establishment situated
therein, or performs in that other
State independent personal servi-
ces from a fixed base situated
therein, and the right or property
in respect of which the royalties
are paid is effectively connected
with such permanent establish-
ment or fixed base. In such case,
the provisions of Article 7
(Business profits) or Article 14
(Independent personal services), as
the case may be, shall apply.
5. Royalties shall be deemed to
arise in a Contracting State when
the payer is that State itself, a
political subdivision, a local
authority or a resident of that
State. Where, however, the person
paying the royalties, whether he is
a resident of a Contracting State or
not, has in a Contracting State a
permanent establishment or a fixed
base in connection with which the
obligation to pay the royalties was
incurred, and such royalties are
borne by such permanent
establishment or fixed base, then
such royalties shall be deemed to
arise in the Contracting State in
which the permanent establish-
ment or fixed base is situated.
6. Where, by reason of a special
relationship between the payer and
the beneficial owner or between
both of them and some other
person, the amount of the
royalties, having regard to the use,
right or information for which they
are paid, exceeds the amount
which would have been agreed
upon by the payer and the
beneficial owner in the absence of
such relationship, the provisions of
this Article shall apply only to the
last-mentioned amount. In such
case, the excess part of the
payments shall remain taxable
according to the laws of each
Contracting State, due regard
being had to the other provisions
of this Convention.
Article 13
Capital gains
1. Gains derived by a resident of
a Contracting State from the
alienation of immovable property
referred to in Article 6 (Income
from immovable property) and
situated in the other Contracting
State may be taxed in that other
State.
2. Gains from alienation of
movable property forming part of
the business property of a
permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State
has in the other Contracting State
or of movable property pertaining
to a fixed base available to a
resident of a Contracting State in
the other Contracting State for the
purpose of performing indepen-
dent personal services, including
such gains from the alienation of
such permanent establishment
(alone or with the whole enter-
prise) or of such fixed base, may
be taxed in that other State.
3. Gains derived by a resident of
a Contracting State from the
alienation of ships or aircraft
operated in international traffic or
gains from the alienation of
movable property pertaining to the
operation of such ships or aircraft,
shall be taxable only in that State.
With respect to gains derived by
the air transport consortium
Scandinavian Airlines System
(SAS), the provisions of this
paragraph shall apply only to such
portion of the gains as corresponds
to the participation held in that
consortium by SAS Sverige AB,
the Swedish partner of Scandi-
navian Airlines System (SAS).
4. Gains from the alienation of
shares of a company, the property
of which consists principally of
immovable property situated in a
Contracting State, may be taxed in
that State. Gains from the alien-
ation of an interest in a partnership
or a trust, the property of which
consists principally of immovable
property situated in a Contracting
State, may be taxed in that State.
5. Gains from the alienation of
any property other than that
referred to in paragraphs 1, 2, 3
and 4 shall be taxable only in the
Contracting State of which the
alienator is a resident.
6. Notwithstanding the provi-
sions of paragraph 5, gains from
the alienation of any property
derived by an individual who has
been a resident of a Contracting
State and who has become a
resident of the other Contracting
State, may be taxed in the first-
mentioned State if the alienation of
the property occurs at any time
during the ten years next following
the date on which the individual
has ceased to be a resident of the
first-mentioned State.
Article 14
Independent personal services
1. Income derived by a resident
of a Contracting State in respect of
professional services or other acti-
vities of an independent character
shall be taxable only in that State.
However, such income may be
taxed in the other Contracting
State if:
(a) he has a fixed base regularly
available to him in that other
Contracting State for the purpose
of performing his activities, or
(b) he is present in that other
State for a period or periods
aggregating 183 days within any
12 month period,
but only so much of the income as
is attributable to the fixed base or
to activities performed in that
other State, respectively.
2. The term ”professional servi-
ces” includes especially indepen-
dent scientific, literary, artistic,
educational or teaching activities
as well as the independent
activities of physicians, lawyers,
engineers, architects, dentists and
accountants.
Article 15
Dependent personal services
1. Subject to the provisions of
Articles 16 (Directors’ fees), 18
(Pensions and social security pay-
ments), 19 (Government service)
and 20 (Students and apprentices),
salaries, wages and other similar
remuneration derived by a resident
of a Contracting State in respect of
an employment shall be taxable
only in that State unless the
employment is exercised in the
other Contracting State. If the
employment is so exercised, such
remuneration as is derived there-
from may be taxed in that other
State.
2. Notwithstanding the provi-
sions of paragraph 1, remuneration
derived by a resident of a Con-
tracting State in respect of an
employment exercised in the other
Contracting State shall be taxable
only in the first-mentioned State
if:
(a) the recipient is present in the
other State for a period or periods
not exceeding in the aggregate 183
days in any twelve month period
commencing or ending in the
fiscal year concerned, and
(b) the remuneration is paid by,
or on behalf of, an employer who
is not a resident of the other State,
and
(c) the remuneration is not borne
by a permanent establishment or a
fixed base which the employer has
in the other State.
3. Notwithstanding the preced-
ing provisions of this Article,
remuneration derived in respect of
an employment exercised aboard a
ship or aircraft operated in inter-
national traffic by an enterprise of
a Contracting State may be taxed
in that State. Where a resident of
Sweden derives remuneration in
respect of an employment exer-
cised aboard an aircraft operated in
international traffic by the air
transport consortium Scandinavian
Airlines System (SAS), such
remuneration shall be taxable only
in Sweden.
Article 16
Directors’ fees
Directors’ fees and other similar
payments derived by a resident of
a Contracting State in his capacity
as a member of the board of
directors of a company which is a
resident of the other Contracting
State may be taxed in that other
State.
Article 17
Artistes and athletes
1. Notwithstanding the provi-
sions of Articles 14 (Independent
personal services) and 15
(Dependent personal services),
income derived by a resident of a
Contracting State as an artiste,
such as theatre, motion picture,
radio or television artiste, or a
musician, or as an athlete, from his
personal activities as such
exercised in the other Contracting
State, may be taxed in that other
State.
2. Where income in respect of
personal activities of an artiste or
an athlete in his capacity as such
accrues not to that artiste or athlete
himself but to another person, that
income may, notwithstanding the
provisions of Articles 7 (Business
profits), 14 (Independent personal
services) and 15 (Dependent per-
sonal services), be taxed in the
Contracting State in which the
activities of the artiste or athlete
are exercised.
3. The provisions of paragraphs
1 and 2 shall not apply to income
derived from activities performed
in a Contracting State by artistes
and athletes if the visit to that
Contracting State is substantially
supported by public funds of the
other Contracting State, including
any political subdivision, local
authority or statutory body thereof.
Article 18
Pensions and social security
payments
1. Subject to the provisions of
paragraph 2 of Article 19 (Govern-
ment service), pensions and other
similar remuneration paid to a
resident of a Contracting State in
consideration of past employment
shall be taxable only in that State.
2. Notwithstanding the provi-
sions of paragraph 1 of this Article
and of paragraph 2 of Article 19
(Government service), payments
received by an individual, being a
resident of a Contracting State,
under the social security legis-
lation of the other Contracting
State shall be taxable only in that
other State.
3. Notwithstanding the provi-
sions of paragraph 1 of this
Article, neither of the Contracting
States shall be deprived of the
right to tax its own nationals.
Article 19
Government service
1. (a) Remuneration, other than
a pension, paid by a Contracting
State or a political subdivision or a
local authority thereof to an indi-
vidual in respect of services
rendered to that State or
subdivision or authority thereof,
shall be taxable only in that State.
(b) However, such remuneration
shall be taxable only in the other
Contracting State if the services
are rendered in that State and the
individual is a resident of that
State who:
(i) is a national of that State;
or
(ii) did not become a resident
of that State solely for the
purpose of rendering the
services.
2. (a) Any pension paid by, or
out of funds created by, a Con-
tracting State or a political sub-
division or a local authority there-
of to an individual in respect of
services rendered to that State or
subdivision or local authority
thereof shall be taxable only in
that State.
(b) However, such pension shall
be taxable only in the other Con-
tracting State if the individual is a
resident of, and a national of, that
State.
3. The provisions of Articles 15
(Dependent personal services), 16
(Directors’ fees) and 18 (Pensions
and social security payments) shall
apply to remuneration and pen-
sions in respect of services ren-
dered in connection with a busi-
ness carried on by a Contracting
State or a political subdivision or a
local authority thereof.
Article 20
Students and apprentices
Payments which a student or
business apprentice who is or was
immediately before visiting a Con-
tracting State a resident of the
other Contracting State and who is
present in the first-mentioned State
solely for the purpose of his
education or training receives for
the purpose of his maintenance,
education or training shall not be
taxed in that State, provided that
such payments arise from sources
outside that State.
Article 21
Other income
1. Items of income of a resident
of a Contracting State, wherever
arising, not dealt with in the
foregoing Articles of this Con-
vention shall be taxable only in
that State.
2. The provisions of paragraph 1
shall not apply to income, other
than income from immovable
property as defined in paragraph 2
of Article 6 (Income from
immovable property), if the re-
cipient of such income, being a
resident of a Contracting State,
carries on business in the other
Contracting State through a per-
manent establishment situated
therein, or performs in that other
State independent personal servi-
ces from a fixed base situated
therein, and the right or property
in respect of which the income is
paid is effectively connected with
such permanent establishment or
fixed base. In such case the
provisions of Article 7 (Business
profits) or Article 14 (Independent
personal services), as the case may
be, shall apply.
3. Notwithstanding the provi-
sions of paragraphs 1 and 2, items
of income of a resident of a
Contracting State not dealt with in
the foregoing Articles of this
Convention and arising in the
other Contracting State may be
taxed in that other State.
Article 22
Elimination of double taxation
1. In the Philippines, in
accordance with the provisions
and subject to the limitations of
the laws of the Philippines, as may
be amended from time to time
without changing the general
principles hereof, double taxation
shall be avoided in the following
manner:
In accordance with the
principles of this Convention,
taxes paid or accrued under the
laws of Sweden, whether directly
or by deduction, in respect of
income from sources within
Sweden shall be allowed as a
credit against Philippine tax
subject to the following limi-
tations:
(i) the amount of credit in
respect to the tax paid or
accrued to Sweden shall
not exceed the same pro-
portion of taxes covered by
the Convention against
which such credit is taken,
which the taxpayer’s
taxable income from sourc-
es within Sweden bears to
his entire taxable income
for the same taxable year;
and
(ii) the total amount of the
credit shall not exceed the
same proportion of the
taxes covered by the Con-
vention against which such
credit is taken, which the
taxpayer’s taxable income
from sources without the
Philippines bears to his
entire taxable income for
the same taxable year.
In the case of a Philippine
corporation owning directly or
indirectly more than 50 per cent of
the voting stock of a Swedish
company from which it receives
dividends in any taxable year, the
Philippines shall also allow credit
for the appropriate amount of
taxes paid or accrued to Sweden
by a Swedish company paying
such dividends with respect to
such profits out of which such
dividends are paid. The deduction
shall not, however, exceed that
part of the Philippine income tax,
as computed before the deduction
is given, which is appropriate to
the income which may be taxed in
Sweden.
2. In the case of Sweden, double
taxation shall be avoided as
follows:
(a) Where a resident of Sweden
derives income which under the
laws of the Philippines and in
accordance with the provisions of
this Convention may be taxed in
the Philippines, Sweden shall
allow – subject to the provisions of
the laws of Sweden concerning
credit for foreign tax (as it may be
amended from time to time
without changing the general prin-
ciple hereof) – as a deduction from
the tax on such income, an amount
equal to the tax paid in respect of
such income.
(b) Where a resident of Sweden
derives income which, in accord-
ance with the provisions of this
Convention, shall be taxable only
in the Philippines, Sweden may,
when determining the graduated
rate of Swedish tax, take into
account the income which shall be
taxable only in the Philippines.
(c) Notwithstanding the pro-
visions of sub-paragraph (a) of this
paragraph, dividends paid by a
company which is a resident of the
Philippines to a company which is
a resident of Sweden shall be
exempt from Swedish tax accord-
ing to the provisions of Swedish
law governing the exemption of
tax on dividends paid to Swedish
companies by subsidiaries abroad.
Article 23
Non-discrimination
1. Nationals of a Contracting
State shall not be subjected in the
other Contracting State to any
taxation or any requirement con-
nected therewith, which is other or
more burdensome than the
taxation and connected require-
ments to which nationals of that
other Contracting State in the same
circumstance are or may be
subjected. This provision shall,
notwithstanding the provisions of
Article 1 (Personal scope), also
apply to persons who are not
residents of one or both of the
Contracting States.
2. The taxation on a permanent
establishment which an enterprise
of a Contracting State has in the
other Contracting State shall not
be less favourably levied in that
other State than the taxation levied
on enterprises of that other State
carrying on the same activities.
This provision shall not be
construed as obliging a Con-
tracting State to grant to residents
of the other Contracting State any
personal allowances, reliefs or
reductions for taxation purposes
on account of civil status or family
responsibilities which it grants to
its own residents.
3. Except where the provisions
of paragraph 1 of Article 9 (Asso-
ciated enterprises), paragraph 7 of
Article 11 (Interest), or paragraph
6 of Article 12 (Royalties), apply,
interest, royalties and other dis-
bursements paid by an enterprise
of a Contracting State to a resident
of the other Contracting State,
shall, for the purpose of deter-
mining the taxable profits of such
enterprise, be deductible under the
same conditions as if they had
been paid to a resident of the first-
mentioned State. Similarly, any
debts of an enterprise of a
Contracting State to a resident of
the other Contracting State shall,
for the purpose of determining the
taxable capital of such enterprise,
be deductible under the same con-
ditions as if they had been
contracted to a resident of the first-
mentioned State.
4. Enterprises of a Contracting
State, the capital of which is
wholly or partly owned or
controlled, directly or indirectly,
by one or more residents of the
other Contracting State, shall not
be subjected in the first-mentioned
State to any taxation or any
requirement connected therewith
which is other or more burden-
some than the taxation and
connected requirements to which
other similar enterprises of the
first-mentioned State are or may
be subjected.
5. In this Article, the term
”taxation” means taxes which are
the subject of this Convention.
Article 24
Mutual agreement procedure
1. Where a person considers that
the actions of one or both of the
Contracting States result or will
result for him in taxation not in
accordance with the provisions of
this Convention, he may,
irrespective of the remedies
provided by the domestic law of
those States, present his case to the
competent authority of the
Contracting State of which he is a
resident or, if his case comes
under paragraph 1 of Article 23
(Non-discrimination), to that of
the Contracting State of which he
is a national. The case must be
presented within three (3) years
from the first notification of the
action which gives rise to taxation
not in accordance with the pro-
visions of the Convention.
2. The competent authority shall
endeavour, if the objection appears
to it to be justified and if it is not
itself able to arrive at a satisfactory
solution, to resolve the case by
mutual agreement with the com-
petent authority of the other
Contracting State, with a view to
the avoidance of taxation which is
not in accordance with the Con-
vention. Any agreement reached
shall be implemented notwith-
standing any time limits in the
domestic law of the Contracting
States.
3. The competent authorities of
the Contracting States shall
endeavour to resolve by mutual
agreement any difficulties or
doubts arising as to the
interpretation or application of the
Convention. They may also con-
sult together for the elimination of
double taxation in cases not pro-
vided for in this Convention.
4. The competent authorities of
the Contracting States may com-
municate with each other directly
for the purpose of reaching an
agreement in the sense of the
preceding paragraphs.
Article 25
Exchange of information
1. The competent authorities of
the Contracting States shall ex-
change such information as is
necessary for carrying out the
provisions of this Convention or of
the domestic laws of the Con-
tracting States concerning taxes
covered by the Convention insofar
as the taxation thereunder is not
contrary to the Convention. The
exchange of information is not
restricted by Article 1 (Personal
scope). Any information received
by a Contracting State shall be
treated as secret in the same
manner as information obtained
under the domestic laws of that
State and shall be disclosed only to
persons or authorities (including
courts and administrative bodies)
involved in the assessment or
collection of, the enforcement or
prosecution in respect of, or the
determination of appeals in
relation to, the taxes covered by
the Convention. Such persons or
authorities shall use the informa-
tion only for such purposes. They
may disclose the information in
public court proceedings or in
judicial decisions.
2. In no case shall the provisions
of paragraph 1 be construed so as
to impose on a Contracting State
the obligation:
(a) to carry out administrative
measures at variance with the laws
and administrative practice of that
or of the other Contracting State;
(b) to supply information which
is not obtainable under the laws or
in the normal course of the
administration of that or of the
other Contracting State;
(c) to supply information which
would disclose any trade, business,
industrial, commercial or pro-
fessional secret or trade process, or
information, the disclosure of
which would be contrary to public
policy.
Article 26
Diplomatic agents and consular
officers
Nothing in this Convention shall
affect the fiscal privileges of
diplomatic agents or consular
officers under the general rules of
international law or under the
provisions of special agreements.
Article 27
Miscellaneous rules
1. Nothing in this Convention
shall be construed as preventing
the Philippines from taxing its
nationals who may be residing in
Sweden, in accordance with its
domestic laws. However, no credit
shall be given for taxes paid in
pursuance thereto.
2. Notwithstanding any other
provisions of this Convention,
where
(a) a company that is a resident
of a Contracting State derives its
income primarily from other States
(i) from activities such as
banking, shipping, financ-
ing or insurance, or
(ii) from being the headquar-
ters, co-ordination centre or
similar entity providing
administrative services or
other support to a group of
companies which carry on
business primarily in other
States; and
(b) except for the application of
the method of elimination of
double taxation normally applied
by that State, such income would
bear a significantly lower tax
under the laws of that State than
income from similar activities
carried out within that State or
from being the headquarters, co-
ordination centre or similar entity
providing administrative services
or other support to a group of
companies which carry on busi-
ness in that State, as the case may
be, any provisions of this Con-
vention conferring an exemption
or a reduction of tax shall not
apply to the income of such com-
pany and to the dividends paid by
such company.
Article 28
Entry into force
1. Each of the Contracting States
shall notify the other of the com-
pletion of the procedures required
by its law for the entry into force
of this Convention.
2. The Convention shall enter
into force on the thirtieth day after
the receipt of the later of these
notifications and its provisions
shall have effect:
(a) in respect of tax withheld at
source, on amounts paid to non-
residents on or after the first day
of January in the calendar year
next following that in which the
Convention enters into force;
(b) in respect of other taxes on
income, for taxable years be-
ginning on or after the first day of
January in the calendar year next
following that in which the Con-
vention enters into force.
3. The Convention concluded
between the Republic of the
Philippines and the Kingdom of
Sweden for the avoidance of
double taxation and the pre-
vention of fiscal evasion with
respect to taxes on income, signed
at Manila on 7 May 1987, shall
terminate and cease to have effect
on the dates on which this
Convention shall take effect in
accordance with the provisions of
paragraph 2.
Article 29
Termination
This Convention shall remain in
force until terminated by a Con-
tracting State. Either Contracting
State may terminate the Con-
vention, through diplomatic
channels, by giving written notice
of termination at least six months
before the end of any calendar
year. In such case, the Convention
shall cease to have effect:
(a) in respect of tax withheld at
source, on amounts paid to non-
residents on or after the first day
of January in the calendar year
next following that in which the
notice of termination is given;
(b) in respect of other taxes on
income, for taxable years be-
ginning on or after the first day of
January in the calendar year next
following that in which the notice
of termination is given.
IN WITNESS WHEREOF, the
undersigned, duly authorized
thereto, have signed this Con-
vention.
DONE in duplicate at Manila
this 24th of June 1998 in the
English language.
For the Government of
the Kingdom of Sweden
Peter Ahlgren
For the Government of
the Republic of the Philippines
Salvador M. Enriquez Jr.
AVTAL MELLAN
KONUNGARIKET
SVERIGE OCH REPUBLIKEN
FILIPPINERNA FÖR
UNDVIKANDE AV
DUBBELBESKATTNING OCH
FÖRHINDRANDE AV
SKATTEFLYKT
BETRÄFFANDE SKATTER PÅ
INKOMST
Konungariket Sveriges regering
och Republiken Filippinernas
regering
som önskar ingå ett avtal för
undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt
beträffande skatter på inkomst
har kommit överens om föl-
jande:
Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tillämpas på personer
som har hemvist i en avtals-
slutande stat eller i båda avtals-
slutande staterna.
Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på
skatter på inkomst som påförs för
en avtalsslutande stats, dess poli-
tiska underavdelningars eller loka-
la myndigheters räkning, obero-
ende av det sätt på vilket skatterna
tas ut.
2. Med skatter på inkomst
förstås alla skatter som utgår på
inkomst i dess helhet eller på delar
av inkomst, däri inbegripet skatter
på vinst på grund av överlåtelse av
lös eller fast egendom, och i
Filippinerna, skatter på samman-
lagda beloppet av företags löne-
betalningar.
3. De för närvarande utgående
skatter, på vilka avtalet tillämpas,
är:
a) i Sverige:
1) den statliga inkomst-
skatten, kupongskatten däri
inbegripen,
2) den särskilda inkomst-
skatten för utomlands bo-
satta,
3) den särskilda inkomst-
skatten för utomlands bo-
satta artister m.fl.,
4) den kommunala inkomst-
skatten, och
5) expansionsmedelsskatten,
(i det följande benämnda
”svensk skatt”),
b) i Filippinerna:
the income tax imposed under
Title II and the stock transaction
tax in accordance with Section
124–A of the National Internal
Revenue Code of the Republic of
the Philippines,
(i det följande benämnda
”filippinsk skatt”).
4. Avtalet tillämpas även på
skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter under-
tecknandet av avtalet påförs vid
sidan av eller i stället för de för
närvarande utgående skatterna. De
behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna skall med-
dela varandra de väsentliga änd-
ringar som gjorts i respektive
skattelagstiftning.
Artikel 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget för-
anleder annat, har vid tillämp-
ningen av detta avtal följande ut-
tryck nedan angiven betydelse:
a)1)”Sverige” avser Konunga-
riket Sverige och inne-
fattar, när uttrycket an-
vänds i geografisk betydel-
se, Sveriges territorium,
Sveriges territorialvatten
och andra havsområden
över vilka Sverige, i över-
ensstämmelse med folk-
rättens regler, utövar suve-
räna rättigheter eller juris-
diktion,
2) ”Filippinerna” avser Repu-
bliken Filippinerna och
innefattar, när uttrycket
används i geografisk bety-
delse, den arkipelag som
utgör Republiken Filippi-
nerna enligt dess konstitu-
tion och lagar, angränsande
områden och andra sådana
områden i havet och luft-
rummet över vilka Filippi-
nerna, i överensstämmelse
med folkrättens regler,
utövar suveräna rättigheter,
jurisdiktion eller liknande
rättigheter,
b) ”en avtalsslutande stat” och
”den andra avtalsslutande staten”
avser Sverige eller Filippinerna,
beroende på sammanhanget,
c) ”person” inbegriper fysisk
person, bolag och annan samman-
slutning,
d) ”bolag” åsyftar juridisk
person eller annan som vid be-
skattningen behandlas såsom juri-
disk person,
e) ”företag i en avtalsslutande
stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” åsyftar före-
tag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat,
respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten,
f) ”internationell trafik” åsyftar
transport med skepp eller luft-
fartyg som används av företag i en
avtalsslutande stat utom då
skeppet eller luftfartyget används
uteslutande mellan platser i den
andra avtalsslutande staten,
g) ”medborgare” åsyftar:
1) fysisk person som har med-
borgarskap i en avtalsslu-
tande stat,
2) juridisk person eller annan
sammanslutning som bil-
dats enligt den lagstiftning
som gäller i en avtals-
slutande stat,
h) ”behörig myndighet” åsyftar:
1) i Sverige: finansministern,
dennes befullmäktigade
ombud eller den myndighet
åt vilken uppdras att vara
behörig myndighet vid
tillämpningen av detta
avtal,
2) i Filippinerna: the Secreta-
ry of Finance/Commissio-
ner of Internal Revenue
eller deras befullmäktigade
ombud; eller den myndig-
het åt vilken uppdras att
vara behörig myndighet vid
tillämpningen av detta av-
tal.
2. Då en avtalsslutande stat
tillämpar avtalet vid någon tid-
punkt anses, såvida inte samman-
hanget föranleder annat, varje ut-
tryck som inte definierats i avtalet
ha den betydelse som uttrycket har
vid denna tidpunkt enligt den
statens lagstiftning i fråga om
sådana skatter på vilka avtalet
tillämpas, och den betydelse som
uttrycket har enligt tillämplig
skattelagstiftning i denna stat äger
företräde framför den betydelse
uttrycket ges i annan lagstiftning i
denna stat.
Artikel 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta
avtal åsyftar uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat”
person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på
grund av domicil, bosättning, plats
för företagsledning eller annan
liknande omständighet och inbe-
griper också denna stat och dess
offentligrättsliga organ, politiska
underavdelningar och lokala myn-
digheter. Uttrycket inbegriper
emellertid inte person som är
skattskyldig i denna stat endast för
inkomst från källa i denna stat. I
fråga om handelsbolag eller döds-
bo tillämpas uttrycket endast till
den del handelsbolagets eller döds-
boets inkomst beskattas i denna
stat på samma sätt som inkomst
som förvärvas av person med
hemvist där, antingen hos handels-
bolaget eller dödsboet eller hos
dess delägare.
2. Då på grund av bestäm-
melserna i punkt 1 fysisk person
har hemvist i båda avtalsslutande
staterna, bestäms hans hemvist på
följande sätt:
a) han anses ha hemvist i den
stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans
förfogande; om han har en sådan
bostad i båda staterna, anses han
ha hemvist i den stat med vilken
hans personliga och ekonomiska
förbindelser är starkast (centrum
för levnadsintressena);
b) om det inte kan avgöras i
vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han
inte i någondera staten har en
bostad som stadigvarande står till
hans förfogande, anses han ha
hemvist i den stat där han stadig-
varande vistas;
c) om han stadigvarande vistas i
båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av
dem, anses han ha hemvist i den
stat där han är medborgare;
d) om han är medborgare i båda
staterna eller om han inte är med-
borgare i någon av dem, avgör de
behöriga myndigheterna i de av-
talsslutande staterna frågan genom
ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestäm-
melserna i punkt 1 annan person
än fysisk person har hemvist i
båda avtalsslutande staterna, skall
de behöriga myndigheterna söka
avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse.
Artikel 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta
avtal åsyftar uttrycket ”fast drift-
ställe” en stadigvarande plats för
affärsverksamhet, från vilken ett
företags verksamhet helt eller
delvis bedrivs.
2. Uttrycket ”fast driftställe”
innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
d) fabrik,
e) verkstad,
f) gruva, olje- eller gaskälla,
stenbrott eller annan plats för
utvinning eller utforskning av
naturtillgångar,
g) plats för byggnads-, anlägg-
nings-, monterings- eller installa-
tionsverksamhet samt verksamhet
som består av övervakning i an-
slutning därtill, men endast om
verksamheten pågår under en tids-
period som överstiger sex måna-
der,
h) tillhandahållande av tjänster,
däri inbegripet konsulttjänster, om
sådan verksamhet bedrivs av före-
tag genom anställda eller annan
personal som anlitats av företaget
för sådana tjänster, men endast om
verksamheten pågår (såvitt avser
samma eller sammanhängande
projekt) inom en avtalsslutande
stat under en tidsperiod eller
tidsperioder som sammanlagt
överstiger sex månader under en
tolvmånadersperiod.
3. Utan hinder av föregående
bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte
innefatta:
a) användningen av anordningar
uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget till-
höriga varor,
b) innehavet av ett företaget
tillhörigt varulager uteslutande för
lagring, utställning eller utläm-
nande,
c) innehavet av ett företaget
tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom
annat företags försorg,
d) innehavet av stadigvarande
plats för affärsverksamhet uteslu-
tande för inköp av varor eller
inhämtande av upplysningar för
företaget,
e) innehavet av stadigvarande
plats för affärsverksamhet ute-
slutande för att för företaget be-
driva annan verksamhet av förbe-
redande eller biträdande art,
f) innehavet av stadigvarande
plats för affärsverksamhet ute-
slutande för att kombinera verk-
samheter som anges i punkterna
a)–e), under förutsättning att hela
den verksamhet som bedrivs från
den stadigvarande platsen för
affärsverksamhet på grund av
denna kombination är av förbe-
redande eller biträdande art.
4. Om en person (som inte är en
sådan oberoende representant på
vilken punkt 5 tillämpas) är verk-
sam i en avtalsslutande stat för ett
företag i den andra avtalsslutande
staten skall detta företag anses ha
fast driftställe i den förstnämnda
staten om:
a) personen har och i denna stat
regelmässigt använder fullmakt att
sluta avtal i företagets namn, om
verksamheten inte är begränsad till
sådan som anges i punkt 3 i denna
artikel, eller
b) personen inte har sådan
fullmakt men regelmässigt i den
förstnämnda staten innehar
varulager från vilket han för före-
tagets räkning regelbundet utläm-
nar varor.
5. Företag i en avtalsslutande
stat anses inte ha fast driftställe i
den andra avtalsslutande staten
endast på den grund att företaget
bedriver affärsverksamhet i denna
andra stat genom förmedling av
mäklare, kommissionär eller annan
oberoende representant, under för-
utsättning att sådan person därvid
bedriver sin sedvanliga affärsverk-
samhet.
6. Den omständigheten att ett
bolag med hemvist i en avtals-
slutande stat kontrollerar eller
kontrolleras av ett bolag med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra
stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i
och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.
Artikel 6
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri
inbegripet inkomst av lantbruk
eller skogsbruk) belägen i den
andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Uttrycket ”fast egendom” har
den betydelse som uttrycket har
enligt lagstiftningen i den avtals-
slutande stat där egendomen är
belägen. Uttrycket inbegriper dock
alltid tillbehör till fast egendom,
levande och döda inventarier i
lantbruk och skogsbruk, rättigheter
på vilka bestämmelserna i privat-
rätten om fast egendom tillämpas,
byggnader, nyttjanderätt till fast
egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nytt-
jandet av eller rätten att nyttja
mineralförekomst, källa eller
annan naturtillgång. Skepp, båtar
och luftfartyg anses inte vara fast
egendom.
3. Bestämmelserna i punkt 1
tillämpas på inkomst som för-
värvas genom omedelbart bru-
kande, genom uthyrning eller
annan användning av fast egen-
dom.
4. Bestämmelserna i punkterna 1
och 3 tillämpas även på inkomst
av fast egendom som tillhör före-
tag och på inkomst av fast egen-
dom som används vid självständig
yrkesutövning.
Artikel 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som före-
tag i en avtalsslutande stat för-
värvar, beskattas endast i denna
stat, såvida inte företaget bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande
staten från där beläget fast drift-
ställe. Om företaget bedriver rörel-
se på nyss angivet sätt, får före-
tagets inkomst beskattas i den
andra staten, men endast så stor
del av den som är hänförlig till det
fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslu-
tande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från
där beläget fast driftställe, hänförs,
om inte bestämmelserna i punkt 3
föranleder annat, i vardera avtals-
slutande staten till det fasta drift-
stället den inkomst som det kan
antas att driftstället skulle ha
förvärvat, om det varit ett fri-
stående företag, som bedrivit verk-
samhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande
villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket
driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast
driftställes inkomst medges avdrag
för utgifter som uppkommit för det
fasta driftstället, härunder inbe-
gripna utgifter för företagets led-
ning och allmänna förvaltning,
oavsett om utgifterna uppkommit i
den stat där det fasta driftstället är
beläget eller annorstädes.
4. I den mån inkomst hänförlig
till fast driftställe brukat i en
avtalsslutande stat bestämmas på
grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika
delarna av företaget, hindrar be-
stämmelserna i punkt 2 inte att i
denna avtalsslutande stat den
skattepliktiga inkomsten bestäms
genom sådant förfarande. Den för-
delningsmetod som används skall
dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i
denna artikel.
5. Inkomst hänförs inte till fast
driftställe endast av den anled-
ningen att varor inköps genom det
fasta driftställets försorg för före-
taget.
6. Vid tillämpningen av före-
gående punkter bestäms inkomst
som är hänförlig till det fasta
driftstället genom samma förfa-
rande år från år, såvida inte goda
och tillräckliga skäl föranleder
annat.
7. Ingår i inkomst av rörelse
inkomst som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs
bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i denna artikel.
Artikel 8
Sjöfart och luftfart
1. Inkomst, som förvärvas av ett
företag i en avtalsslutande stat
genom användningen av skepp
eller luftfartyg i internationell tra-
fik, beskattas endast i denna stat.
2. Utan hinder av bestäm-
melserna i punkt 1 får inkomst
från källa i en avtalsslutande stat
som förvärvas av ett företag i den
andra avtalsslutande staten genom
användningen av skepp eller
luftfartyg i internationell trafik
beskattas i den förstnämnda staten,
men den sålunda uttagna skatten
får inte överstiga det lägsta av
följande belopp:
a) en och en halv procent av de
bruttointäkter som har källa i
denna stat, och
b) den lägsta skatten som får tas
ut på inkomst av samma slag,
förvärvad under liknande för-
hållanden av person med hemvist i
en tredje stat.
3. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 tillämpas även på inkomst
som förvärvas genom deltagande i
en pool, ett gemensamt företag
eller en internationell driftsorgani-
sation.
4. Bestämmelserna i punkt 1
tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet
Scandinavian Airlines System
(SAS) endast i fråga om den del av
inkomsten som motsvarar den
andel i konsortiet som innehas av
SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i Scandinavian Airlines
System (SAS).
Artikel 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då:
a) ett företag i en avtalsslutande
stat direkt eller indirekt deltar i
ledningen eller kontrollen av ett
företag i den andra avtalsslutande
staten eller äger del i detta företags
kapital, eller
b) samma personer direkt eller
indirekt deltar i ledningen eller
kontrollen av såväl ett företag i en
avtalsslutande stat som ett företag
i den andra avtalsslutande staten
eller äger del i båda dessa företags
kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om
handelsförbindelser eller finansi-
ella förbindelser avtalas eller före-
skrivs villkor, som avviker från
dem som skulle ha avtalats mellan
av varandra oberoende företag, får
all inkomst, som utan sådana vill-
kor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av
villkoren i fråga inte tillkommit
detta företag, inräknas i detta före-
tags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.
2. I fall då en avtalsslutande stat
i inkomsten för ett företag i denna
stat inräknar – och i överensstäm-
melse därmed beskattar – inkomst,
för vilken ett företag i den andra
avtalsslutande staten beskattats i
denna andra stat, samt den sålunda
inräknade inkomsten är sådan som
skulle ha tillkommit företaget i
den förstnämnda staten om de
villkor som avtalats mellan före-
tagen hade varit sådana som skulle
ha avtalats mellan av varandra
oberoende företag, skall denna
andra stat genomföra vederbörlig
justering av det skattebelopp som
påförts för inkomsten där. Vid
sådan justering iakttas övriga
bestämmelser i detta avtal och de
behöriga myndigheterna i de av-
talsslutande staterna överlägger
vid behov med varandra.
Artikel 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.
2. Utdelningen får emellertid be-
skattas även i den avtalsslutande
stat där det bolag som betalar ut-
delningen har hemvist, enligt lag-
stiftningen i denna stat, men om
den som har rätt till utdelningen
har hemvist i den andra avtals-
slutande staten får skatten inte
överstiga:
a) 10 procent av utdelningens
bruttobelopp, om den som har rätt
till utdelningen är ett bolag (med
undantag för handelsbolag) som
direkt innehar minst 25 procent av
det utbetalande bolagets kapital,
b) 15 procent av utdelningens
bruttobelopp i övriga fall.
Denna punkt berör inte bolagets
beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.
3. Med uttrycket ”utdelning”
förstås i denna artikel inkomst av
aktier eller andra rättigheter, som
inte är fordringar, med rätt till
andel i vinst, samt inkomst av
andra andelar i bolag, som enligt
skattelagstiftningen i den stat där
det utdelande bolaget har hemvist
vid beskattningen behandlas på
samma sätt som inkomst av aktier.
4. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till utdelningen har hem-
vist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtals-
slutande staten, där det bolag som
betalar utdelningen har hemvist,
från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkes-
verksamhet i denna andra stat från
där belägen stadigvarande anord-
ning, samt den andel på grund av
vilken utdelningen betalas äger
verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tilläm-
pas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.
5. Om bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar in-
komst från den andra avtalsslu-
tande staten, får denna andra stat
inte beskatta utdelning som bo-
laget betalar, utom i den mån
utdelningen betalas till person med
hemvist i denna andra stat eller i
den mån den andel på grund av
vilken utdelningen betalas äger
verkligt samband med fast drift-
ställe eller stadigvarande anord-
ning i denna andra stat, och ej
heller på bolagets icke utdelade
vinst ta ut en skatt som utgår på
bolagets icke utdelade vinst, även
om utdelningen eller den icke
utdelade vinsten helt eller delvis
utgörs av inkomst som uppkommit
i denna andra stat.
6. Bestämmelserna i detta avtal
hindrar inte en avtalsslutande stat
att påföra, förutom bolagsskatt, en
skatt på vinstöverföringar från en
filial till dess huvudkontor. Den
sålunda påförda skatten får dock
inte överstiga 10 procent av det
överförda beloppet. Om Filippi-
nerna i ett avtal för att undvika
dubbelbeskattning med en tredje
stat som ingås efter datumet för
undertecknandet av detta avtal tar
in en bestämmelse som undantar
inkomst som avses i artikel 8 i
detta avtal från skatt som avses i
denna punkt eller begränsar skatte-
satsen till under 10 procent, skall
sådant undantag eller sådan lägre
skattesats automatiskt tillämpas
mellan Sverige och Filippinerna.
Artikel 11
Ränta
1. Ränta, som härrör från en
avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Räntan får emellertid be-
skattas även i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör, enligt
lagstiftningen i denna stat, men om
den som har rätt till räntan har
hemvist i den andra avtalsslutande
staten får skatten inte överstiga 10
procent av räntans bruttobelopp.
3. Utan hinder av bestäm-
melserna i punkt 2, skall ränta som
härrör från en avtalsslutande stat
och som betalas till en person med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten beskattas endast i denna
andra stat om räntan betalas med
anledning av:
a) en obligation, debenture eller
annan liknande skuldförbindelse
som utfärdats av regeringen eller
en av dess politiska underavdel-
ningar eller lokala myndigheter i
den förstnämnda avtalsslutande
staten, eller
b) ett lån beviljat, återfinansie-
rat, garanterat eller försäkrat, eller
en kredit beviljad, återfinansierad,
garanterad eller försäkrad av
1) i Filippinerna, Bangko
Sentral ng Pilipinas (BSP),
2) i Sverige, Riksbanken,
Styrelsen för Internationellt
Utvecklingssamarbete
(SIDA), AB Svensk Ex-
portkredit (SEK), Export-
kreditnämnden eller annan
institution av offentlig
karaktär med syfte att
främja export eller utveck-
ling,
3) andra offentligrättsliga in-
stitutioner eller kreditinsti-
tutioner, som de behöriga
myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan sär-
skilt komma överens om.
4. Med uttrycket ”ränta” förstås
i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säker-
ställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen
den medför rätt till andel i gälde-
närens vinst eller inte. Uttrycket
åsyftar särskilt inkomst av
värdepapper som utfärdats av
staten och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inbegripet
agiobelopp och vinster som hänför
sig till sådana värdepapper, obliga-
tioner eller debentures. Straffavgift
på grund av sen betalning anses
inte som ränta vid tillämpningen
av denna artikel.
5. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till räntan har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande
staten, från vilken räntan härrör,
från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkes-
verksamhet i denna andra stat från
där belägen stadigvarande anord-
ning, samt den fordran för vilken
räntan betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anord-
ningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respek-
tive artikel 14.
6. Ränta anses härröra från en
avtalsslutande stat om utbetalaren
är den staten själv, politisk
underavdelning, lokal myndighet
eller person med hemvist i denna
stat. Om emellertid den person
som betalar räntan, antingen han
har hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat
har fast driftställe eller stadig-
varande anordning i samband var-
med den skuld uppkommit på
vilken räntan betalas, och räntan
belastar det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen,
anses räntan härröra från den stat
där det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen finns.
7. Då på grund av särskilda
förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till räntan
eller mellan dem båda och annan
person räntebeloppet, med hänsyn
till den fordran för vilken räntan
betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalats mellan utbeta-
laren och den som har rätt till
räntan om sådana förbindelser inte
förelegat, tillämpas bestämmel-
serna i denna artikel endast på
sistnämnda belopp. I sådant fall
beskattas överskjutande belopp
enligt lagstiftningen i vardera av-
talsslutande staten med iaktta-
gande av övriga bestämmelser i
detta avtal.
Artikel 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en
avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten får
beskattas i denna andra stat.
2. Royaltyn får emellertid även
beskattas i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt
lagstiftningen i denna stat, men om
den som har rätt till royaltyn har
hemvist i den andra avtalsslutande
staten får skatten inte överstiga
15 procent av royaltyns bruttobe-
lopp.
3. Med uttrycket ”royalty”
förstås i denna artikel varje slags
betalning som tas emot såsom
ersättning för nyttjandet av eller
för rätten att nyttja upphovsrätt till
litterärt, konstnärligt eller veten-
skapligt verk, häri inbegripet bio-
graffilm och filmer eller band för
radio- eller televisionsutsändning,
patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept
eller hemlig tillverkningsmetod
eller för upplysning om erfaren-
hetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.
4. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till royaltyn har hemvist i
en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande
staten, från vilken royaltyn härrör,
från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkes-
verksamhet i denna andra stat från
där belägen stadigvarande anord-
ning, samt den rättighet eller egen-
dom i fråga om vilken royaltyn
betalas äger verkligt samband med
det fasta driftstället eller den sta-
digvarande anordningen. I sådant
fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.
5. Royalty anses härröra från en
avtalsslutande stat om utbetalaren
är den staten själv, politisk under-
avdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat.
Om, emellertid, den person som
betalar royaltyn, antingen han har
hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat
har fast driftställe eller stadig-
varande anordning i samband var-
med skyldigheten att betala
royaltyn uppkommit, och royaltyn
belastar det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen,
anses royaltyn härröra från den
stat där det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen
finns.
6. Då på grund av särskilda
förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn
eller mellan dem båda och annan
person royaltybeloppet, med hän-
syn till det nyttjande, den rättighet
eller den upplysning för vilken
royaltyn betalas, överstiger det
belopp som skulle ha avtalats
mellan utbetalaren och den som
har rätt till royaltyn om sådana
förbindelser inte förelegat, tilläm-
pas bestämmelserna i denna artikel
endast på sistnämnda belopp. I
sådant fall beskattas överskjutande
belopp enligt lagstiftningen i var-
dera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestäm-
melser i detta avtal.
Artikel 13
Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hem-
vist i en avtalsslutande stat för-
värvar på grund av överlåtelse av
sådan fast egendom som avses i
artikel 6 och som är belägen i den
andra avtalsslutande staten, får be-
skattas i denna andra stat.
2. Vinst på grund av överlåtelse
av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe,
vilket ett företag i en avtalsslu-
tande stat har i den andra avtals-
slutande staten, eller av lös
egendom, hänförlig till stadigva-
rande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som
person med hemvist i en avtals-
slutande stat har i den andra av-
talsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat. Detsamma gäller
vinst på grund av överlåtelse av
sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget)
eller av sådan stadigvarande an-
ordning.
3. Vinst som person med
hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse
av skepp eller luftfartyg som
används i internationell trafik eller
av lös egendom som är hänförlig
till användningen av sådana skepp
eller luftfartyg, beskattas endast i
denna stat.
Bestämmelserna i denna punkt
tillämpas i fråga om vinst som
förvärvas av luftfartskonsortiet
Scandinavian Airlines System
(SAS), men endast i fråga om den
del av vinsten som motsvarar den
andel i konsortiet vilken innehas
av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i Scandinavian Airlines
System (SAS).
4. Vinst på grund av överlåtelse av
andelar i ett bolag vars egendom
huvudsakligen består av fast
egendom belägen i en avtals-
slutande stat får beskattas i denna
stat. Vinst på grund av överlåtelse
av andel i ett handelsbolag eller en
”trust” vars egendom huvudsakli-
gen består av fast egendom
belägen i en avtalsslutande stat får
beskattas i denna stat.
5. Vinst på grund av överlåtelse
av annan egendom än sådan som
avses i punkterna 1, 2, 3 och 4
beskattas endast i den avtalsslu-
tande stat där överlåtaren har hem-
vist.
6. Vinst, på grund av avyttring
av tillgångar, som förvärvas av en
fysisk person som har haft hemvist
i en avtalsslutande stat och fått
hemvist i den andra avtalsslutande
staten får – utan hinder av be-
stämmelserna i punkt 5 – beskattas
i den förstnämnda avtalsslutande
staten om överlåtelsen av till-
gångarna inträffar vid något
tillfälle under de tio år som följer
närmast efter den tidpunkt då per-
sonen upphört att ha hemvist i den
förstnämnda staten.
Artikel 14
Självständig yrkesutövning
1. Inkomst som person med
hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom att utöva fritt
yrke eller annan självständig verk-
samhet beskattas endast i denna
stat. Sådan inkomst får emellertid
även beskattas i den andra
avtalsslutande staten om:
a) han i denna andra avtals-
slutande stat har en stadigvarande
anordning som regelmässigt står
till hans förfogande för att utöva
verksamheten, eller
b) han vistas i den andra staten
under tidsperiod eller tidsperioder
som sammanlagt uppgår till minst
183 dagar under en tolvmånaders-
period,
men endast så stor del av
inkomsten som är hänförlig till
den stadigvarande anordningen
respektive till verksamhet som
bedrivs i den andra staten.
2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegri-
per särskilt självständig vetenskap-
lig, litterär och konstnärlig verk-
samhet, uppfostrings- och under-
visningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som
läkare, advokat, ingenjör, arkitekt,
tandläkare och revisor utövar.
Artikel 15
Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i
artiklarna 16, 18, 19 och 20 för-
anleder annat, beskattas lön och
annan liknande ersättning, som
person med hemvist i en avtals-
slutande stat uppbär på grund av
anställning, endast i denna stat,
såvida inte arbetet utförs i den
andra avtalsslutande staten. Om
arbetet utförs i denna andra stat,
får ersättning som uppbärs för
arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmel-
serna i punkt 1 beskattas ersätt-
ning, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär för
arbete som utförs i den andra
avtalsslutande staten, endast i den
förstnämnda staten, om
a) mottagaren vistas i den andra
staten under tidsperiod eller tids-
perioder som sammanlagt inte
överstiger 183 dagar under en
tolvmånadersperiod som börjar
eller slutar under beskattningsåret i
fråga, och
b) ersättningen betalas av ar-
betsgivare som inte har hemvist i
den andra staten eller på dennes
vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast
driftställe eller stadigvarande an-
ordning som arbetsgivaren har i
den andra staten.
3. Utan hinder av föregående
bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs
ombord på skepp eller luftfartyg i
internationell trafik av ett företag i
en avtalsslutande stat, beskattas i
denna stat. Om person med
hemvist i Sverige uppbär inkomst
av arbete, vilket utförs ombord på
ett luftfartyg som används i inter-
nationell trafik av luftfarts-
konsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS), beskattas inkoms-
ten endast i Sverige.
Artikel 16
Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan lik-
nande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär i egenskap av medlem i
styrelse eller annat liknande organ
i bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas
i denna andra stat.
Artikel 17
Artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmel-
serna i artiklarna 14 och 15 får
inkomst, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat förvärvar
genom sin personliga verksamhet i
den andra avtalsslutande staten i
egenskap av artist, såsom teater-
eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartist eller musiker, eller
i egenskap av idrottsman, be-
skattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom per-
sonlig verksamhet, som artist eller
idrottsman utövar i denna egen-
skap, inte tillfaller artisten eller
idrottsmannen själv utan annan
person, får denna inkomst, utan
hinder av bestämmelserna i artik-
larna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller
idrottsmannen utövar verksam-
heten.
3. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 tillämpas inte på inkomst
som förvärvas av en artist eller
idrottsman genom verksamhet i en
avtalsslutande stat om besöket i
den avtalsslutande staten till avse-
värd del finansieras av offentliga
medel från den andra avtalsslu-
tande staten, en av dess politiska
underavdelningar, lokala myndig-
heter eller offentligrättsliga organ.
Artikel 18
Pension och utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen
1. Om inte bestämmelserna i
artikel 19 punkt 2 föranleder
annat, beskattas pension och annan
liknande ersättning som med an-
ledning av tidigare anställning
betalas till person med hemvist i
en avtalsslutande stat, endast i
denna stat.
2. Utan hinder av bestämmel-
serna i punkt 1 i denna artikel och
av artikel 19 punkt 2 skall
utbetalning till en fysisk person
med hemvist i en avtalsslutande
stat enligt socialförsäkrings-
lagstiftningen i den andra
avtalsslutande staten, beskattas
endast i denna andra stat.
3. Bestämmelserna i punkt 1 i
denna artikel utgör inte hinder för
någon av de avtalsslutande sta-
terna att beskatta sina egna med-
borgare.
Artikel 19
Offentlig tjänst
1. a) Ersättning (med undantag
för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, en av dess
politiska underavdelningar eller
lokala myndigheter till fysisk
person på grund av arbete som
utförs i denna stats, underavdel-
nings eller myndighets tjänst,
beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas
emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om arbetet
utförs i denna stat och personen i
fråga har hemvist i denna stat och:
1) är medborgare i denna stat,
eller
2) inte fick hemvist i denna
stat uteslutande för att
utföra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av,
eller från fonder inrättade av, en
avtalsslutande stat, en av dess poli-
tiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på
grund av arbete som utförts i
denna stats, underavdelnings eller
lokal myndighets tjänst, beskattas
endast i denna stat.
b) Sådan pension beskattas
emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om personen
i fråga har hemvist och är med-
borgare i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna
15, 16 och 18 tillämpas på ersätt-
ning och pension som betalas på
grund av arbete som utförts i
samband med rörelse som bedrivs
av en avtalsslutande stat, en av
dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter.
Artikel 20
Studerande och praktikanter
Studerande eller affärsprakti-
kant, som har eller omedelbart före
vistelse i en avtalsslutande stat
hade hemvist i den andra avtals-
slutande staten och som vistas i
den förstnämnda staten uteslu-
tande för sin undervisning eller
praktik, beskattas inte i denna stat
för belopp som han erhåller för sitt
uppehälle, sin undervisning eller
praktik, under förutsättning att
beloppen härrör från källa utanför
denna stat.
Artikel 21
Annan inkomst
1. Inkomst som person med
hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i
föregående artiklar av detta avtal
beskattas endast i denna stat, oav-
sett varifrån inkomsten härrör.
2. Bestämmelserna i punkt 1
tillämpas inte på inkomst, med
undantag för inkomst av fast
egendom som avses i artikel 6
punkt 2, om mottagaren av in-
komsten har hemvist i en avtals-
slutande stat och bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten
från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkes-
verksamhet i denna andra stat från
där belägen stadigvarande anord-
ning, samt den rättighet eller egen-
dom i fråga om vilken inkomsten
betalas äger verkligt samband med
det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I
sådant fall tillämpas bestämmel-
serna i artikel 7 respektive artikel
14.
3. Inkomst vilken inte behandlas
i föregående artiklar i detta avtal,
som person med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar och
som härrör från den andra avtals-
slutande staten, får, utan hinder av
bestämmelserna i punkterna 1 och
2, beskattas i denna andra stat.
Artikel 22
Undanröjande av
dubbelbeskattning
1. I Filippinerna skall, i enlighet
med bestämmelserna och begräns-
ningarna i filippinsk lag (även i
den lydelse de framdeles kan få
genom att ändras utan att den
allmänna princip som anges här
ändras), dubbelbeskattning undvi-
kas på följande sätt:
I enlighet med principerna i
detta avtal skall skatter, som
betalats eller som debiterats enligt
svensk lag, antingen direkt eller
genom skatteavdrag, på inkomster
från källa i Sverige, avräknas från
filippinsk skatt med iakttagande av
följande begränsningar:
1) avräkningsbeloppet, som
avser skatt som betalats till eller
debiterats av Sverige, skall inte
överstiga den andel av skatten som
omfattas av avtalet och från vilken
sådan avräkning medges, och som
motsvarar den andel som den
skattskyldiges skattepliktiga
inkomst från källor i Sverige utgör
av hela hans skattepliktiga inkomst
för samma beskattningsår;
2) hela avräkningsbeloppet skall
inte överstiga den andel av skatten
som omfattas av avtalet och från
vilken sådan avräkning medges,
och som motsvarar den andel som
den skattskyldiges skattepliktiga
inkomster från källor utanför
Filippinerna utgör av hela hans
skattepliktiga inkomst för samma
beskattningsår.
I fall då ett filippinskt bolag äger,
direkt eller indirekt, mer än 50
procent av röstetalet i ett svenskt
bolag från vilket det uppbär
utdelning under ett beskattningsår,
skall Filippinerna även medge
avräkning för den skatt som i
Sverige betalats av eller debiterats
det svenska utdelande bolaget,
som belöper på sådan vinst av
vilken utdelningen betalats.
Avräkningsbeloppet, skall
emellertid inte överstiga beloppet
av den del av den filippinska
inkomstskatten, beräknad utan
sådan avräkning, som belöper på
den inkomst som får beskattas i
Sverige.
2. I fråga om Sverige skall
dubbelbeskattning undvikas på
följande sätt:
a) Om person med hemvist i
Sverige förvärvar inkomst som
enligt filippinsk lagstiftning och i
enlighet med bestämmelserna i
detta avtal får beskattas i Filippi-
nerna, skall Sverige – med beak-
tande av bestämmelserna i svensk
lagstiftning beträffande avräkning
av utländsk skatt (även i den lydel-
se de framdeles kan få genom att
ändras utan att den allmänna
princip som anges här ändras) –
från den svenska skatten på
inkomsten avräkna ett belopp
motsvarande den skatt som erlagts
på inkomsten.
b) Om person med hemvist i
Sverige förvärvar inkomst, som
enligt bestämmelserna i detta avtal
beskattas endast i Filippinerna, får
Sverige – vid bestämmandet av
svensk progressiv skatt – beakta
sådan inkomst som beskattas
endast i Filippinerna.
c) Utan hinder av bestämmel-
serna i a) i denna punkt är
utdelning från bolag med hemvist i
Filippinerna till bolag med hem-
vist i Sverige undantagen från
svensk skatt enligt bestämmel-
serna i svensk lag om skatte-
befrielse för utdelning som erhålls
av svenska bolag från dotterbolag
utomlands.
Artikel 23
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslu-
tande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål
för beskattning eller därmed sam-
manhängande krav som är av
annat slag eller mer tyngande än
den beskattning och därmed sam-
manhängande krav som med-
borgare i denna andra avtals-
slutande stat under samma för-
hållanden är eller kan bli under-
kastad. Utan hinder av bestämmel-
serna i artikel 1 tillämpas denna
bestämmelse även på person som
inte har hemvist i en avtalsslu-
tande stat eller i båda avtalsslu-
tande staterna.
2. Beskattningen av fast drift-
ställe, som företag i en avtals-
slutande stat har i den andra
avtalsslutande staten, skall i denna
andra stat inte vara mindre för-
delaktig än beskattningen av före-
tag i denna andra stat, som
bedriver verksamhet av samma
slag. Denna bestämmelse anses
inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att medge
person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten sådant per-
sonligt avdrag vid beskattningen,
sådan skattebefrielse eller skatte-
nedsättning på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot familj
som medges person med hemvist i
den egna staten.
3. Utom i de fall då bestäm-
melserna i artikel 9 punkt 1, artikel
11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6
tillämpas, är ränta, royalty och
annan betalning från företag i en
avtalsslutande stat till person med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten avdragsgilla vid bestäm-
mandet av den beskattningsbara
inkomsten för sådant företag på
samma villkor som betalning till
person med hemvist i den först-
nämnda staten. På samma sätt är
skuld som företag i en avtals-
slutande stat har till person med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten avdragsgill vid bestämman-
det av sådant företags beskatt-
ningsbara förmögenhet på samma
villkor som skuld till person med
hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande
stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller
indirekt, av en eller flera personer
med hemvist i den andra avtals-
slutande staten, skall inte i den
förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed samman-
hängande krav som är av annat
slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed samman-
hängande krav som annat liknande
företag i den förstnämnda staten är
eller kan bli underkastat.
5. Med ”beskattning” avses i
denna artikel skatter som omfattas
av avtalet.
Artikel 24
Förfarandet vid ömsesidig
överenskommelse
1. Om en person anser att en
avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit
åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskatt-
ning som strider mot bestämmel-
serna i detta avtal, kan han, utan
att detta påverkar hans rätt att
använda sig av de rättsmedel som
finns i dessa staters interna
rättsordning, lägga fram saken för
den behöriga myndigheten i den
avtalsslutande stat där han har
hemvist eller, om fråga är om
tillämpning av artikel 23 punkt 1, i
den avtalsslutande stat där han är
medborgare. Saken skall läggas
fram inom tre år från den tidpunkt
då personen i fråga fick vetskap
om den åtgärd som givit upphov
till beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet.
2. Om den behöriga myndig-
heten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en
tillfredsställande lösning, skall
myndigheten söka avgöra saken
genom ömsesidig överenskommel-
se med den behöriga myndigheten
i den andra avtalsslutande staten i
syfte att undvika beskattning som
strider mot avtalet. Överenskom-
melse som träffats genomförs utan
hinder av tidsgränser i de avtals-
slutande staternas interna lagstift-
ning.
3. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skall
genom ömsesidig överenskommel-
se söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga
om tolkningen eller tillämpningen
av avtalet. De kan även överlägga i
syfte att undanröja dubbelbeskatt-
ning i fall som inte omfattas av
avtalet.
4. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna kan
träda i direkt förbindelse med
varandra i syfte att träffa överens-
kommelse i den mening som avses
i föregående punkter.
Artikel 25
Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skall
utbyta sådana upplysningar som är
nödvändiga för att tillämpa be-
stämmelserna i detta avtal eller i
de avtalsslutande staternas interna
lagstiftning i fråga om skatter som
omfattas av avtalet, i den mån
beskattningen enligt denna lag-
stiftning inte strider mot avtalet.
Utbytet av upplysningar begränsas
inte av artikel 1. Upplysningar
som en avtalsslutande stat mottagit
skall behandlas såsom hemliga på
samma sätt som upplysningar, som
erhållits enligt den interna lag-
stiftningen i denna stat och får
yppas endast för personer eller
myndigheter (däri inbegripet dom-
stolar och förvaltningsorgan) som
fastställer, uppbär eller indriver de
skatter som omfattas av avtalet
eller handlägger åtal eller över-
klagande i fråga om dessa skatter.
Dessa personer eller myndigheter
skall använda upplysningarna
endast för sådana ändamål. De får
yppa upplysningarna vid offentlig
rättegång eller i domstols-
avgöranden.
2. Bestämmelserna i punkt 1
anses inte medföra skyldighet för
en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder
som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtals-
slutande stat eller i den andra
avtalsslutande staten,
b) lämna upplysningar som inte
är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ
praxis i denna avtalsslutande stat
eller i den andra avtalsslutande
staten,
c) lämna upplysningar som
skulle röja affärshemlighet,
industri-, handels- eller yrkeshem-
lighet eller i näringsverksamhet
nyttjat förfaringssätt eller upplys-
ningar, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn.
Artikel 26
Diplomatiska företrädare och
konsulära tjänstemän
Bestämmelserna i detta avtal
berör inte de privilegier vid be-
skattningen som enligt folkrättens
allmänna regler eller bestämmelser
i särskilda överenskommelser till-
kommer diplomatiska företrädare
och konsulära tjänstemän.
Artikel 27
Övriga bestämmelser
1. Bestämmelserna i detta avtal
hindrar inte Filippinerna att enligt
sin lagstiftning beskatta sina egna
medborgare som är bosatta i
Sverige. För skatter som betalats
på grund härav medges emellertid
ingen avräkning.
2. Utan hinder av övriga bestäm-
melser i detta avtal, om
a) bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat huvudsakligen
förvärvar sina inkomster från
andra stater
1) från aktiviteter som bank-,
sjöfarts-, finans- eller
försäkringsverksamhet,
eller
2) genom att vara huvud-
kontor, coordination centre
eller liknande enhet som
tillhandahåller administra-
tiva eller andra tjänster till
en grupp av bolag som be-
driver rörelse huvudsakli-
gen i andra stater, och
b) sådan inkomst, i andra fall än
då tillämpning sker av den metod
för undvikande av dubbelbeskatt-
ning som normalt tillämpas av
denna stat, beskattas påtagligt läg-
re enligt den statens lagstiftning än
inkomst av liknande verksamhet
som bedrivs inom denna stat eller
inkomst från verksamhet som
huvudkontor, coordination centre
eller liknande enhet som tillhanda-
håller administrativa eller andra
tjänster till en grupp av bolag som
bedriver rörelse i denna stat, skall
de bestämmelser i detta avtal som
medger undantag från beskattning
eller reduktion av skatt inte
tillämpas på inkomst som sådant
bolag förvärvar och inte heller på
utdelning som betalas av sådant
bolag.
Artikel 28
Ikraftträdande
1. De avtalsslutande staterna
skall underrätta varandra när de
konstitutionella åtgärder vidtagits
som enligt respektive stats lag-
stiftning krävs för att detta avtal
skall träda i kraft.
2. Avtalet träder i kraft den
trettionde dagen efter den dag då
den sista av dessa underrättelser
tas emot och dess bestämmelser
tillämpas:
a) beträffande skatt som inne-
hålls vid källan, på belopp som
betalas till person med hemvist
utanför källstaten den 1 januari
kalenderåret närmast efter det år
då avtalet träder i kraft eller
senare,
b) beträffande annan skatt på
inkomst, i fråga om beskattningsår
som börjar den 1 januari kalender-
året närmast efter det år då avtalet
träder i kraft eller senare.
3. Avtalet mellan Republiken
Filippinerna och Konungariket
Sverige för att undvika dubbel-
beskattning och förhindra skatte-
flykt beträffande inkomstskatter,
undertecknat i Manila den 7 maj
1987, skall upphöra att gälla och
dess bestämmelser skall inte
längre tillämpas från de datum
som detta avtal skall tillämpas
enligt bestämmelserna i punkt 2.
Artikel 29
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till
dess att det sägs upp av en
avtalsslutande stat. Vardera avtals-
slutande staten kan på diplomatisk
väg skriftligen säga upp avtalet
genom underrättelse härom minst
sex månader före utgången av
något kalenderår. I händelse av
sådan uppsägning upphör avtalet
att gälla:
a) beträffande skatt som inne-
hålls vid källan, på belopp som
betalas till person med hemvist
utanför källstaten den 1 januari
kalenderåret närmast efter det år
då uppsägningen sker eller senare,
b) beträffande annan skatt på
inkomst, i fråga om beskattningsår
som börjar den 1 januari kalender-
året närmast efter det år då
uppsägning sker eller senare.
Till bekräftelse härav har under-
tecknade, därtill vederbörligen be-
myndigade, undertecknat detta av-
tal.
Som skedde i Manila den 24
juni 1998 i två exemplar på
engelska språket.
För Konungariket Sveriges
regering
Peter Ahlgren
För Republiken Filippinernas
regering
Salvador M. Enriquez Jr.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall ha följande
lydelse.
1 §
Nuvarande lydelse
Det avtal för att undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och på förmögenhet som Danmark,
Färöarna, Finland, Island, Norge och
Sverige undertecknade den 23 september
1996 skall tillsammans med det protokoll
som är fogat till avtalet och som utgör en
del av detta gälla som lag här i landet.
Avtalet och protokollet är avfattade på
danska, färöiska, finska, isländska, norska
och svenska språken. På svenska språket
har utfärdats två texter, en för Finland och
en för Sverige. Samtliga texter har samma
giltighet. Den för Sverige utfärdade texten
framgår av bilaga till denna lag.
Föreslagen lydelse
Det avtal för att undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och på förmögenhet som Danmark,
Färöarna, Finland, Island, Norge och
Sverige undertecknade den 23 september
1996 skall tillsammans med det protokoll
som är fogat till avtalet och som utgör en
del av detta gälla som lag här i landet.
Avtalets bestämmelse i artikel 3 punkt 1 a
att uttrycket ”Finland” inte inbegriper
landskapet Åland i fråga om den finska
kommunalskatten skall inte gälla.
Avtalet och protokollet är avfattade på
danska, färöiska, finska, isländska, norska
och svenska språken. På svenska språket
har utfärdats två texter, en för Finland och
en för Sverige. Samtliga texter har samma
giltighet. Den för Sverige utfärdade texten
framgår av bilaga till denna lag.
_________
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3 Ärendet och dess beredning
Den 7 maj 1987 undertecknades nu gällande dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Filippinerna beträffande skatter på inkomst. Avtalet
godkändes av riksdagen (prop. 1987/88:19, 1987/88:SkU6, rskr.
1987/88:38, SFS 1987:1183) och tillämpades från och med den 1 januari
1990.
Förhandlingar om ett nytt avtal fördes i Manila i december 1996 och i
Stockholm i september 1997. Ett avtalsutkast paraferades den 4
september 1997. Utkastet var upprättat på engelska. Texten översattes
därefter till svenska. Den engelska texten och den svenska
översättningen remitterades till Kammarrätten i Jönköping och Riks-
skatteverket. Remissinstanserna uttryckte önskemål om att vissa avtals-
bestämmelser närmare skulle förklaras i den proposition där avtalet läggs
fram för riksdagen. Avtalet undertecknades i Manila den 24 juni 1998.
Ett förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Filippinerna har upprättats inom Finansdepartementet.
Förslag till lag om ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan
de nordiska länderna har också upprättats.
Lagrådet
Såsom framgår av 2 § i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Filippinerna skall avtalets beskattningsregler
tillämpas endast i den mån de medför inskränkning i den skattskyldighet
i Sverige som annars skulle föreligga. Ändringen i lagen om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna innebär endast att
avtalet utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska
kommunalskatten. Regeringen anser på grund härav och på grund av
förslagens beskaffenhet i övrigt att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.
4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Filippinerna
Regeringens förslag: Det nya dubbelbeskattningsavtalet mellan
Sverige och Filippinerna godkänns. Vidare föreslås att avtalet skall
gälla som lag här i landet och att progressionsuppräkning på grund av
avtalets regler inte skall ske. Avtalstexten finns i bilaga till lagen.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Kammarrätten har inte
föreslagit några ändringar av avtalet eller i lagen. Riksskatteverket har
uttryckt önskemål om redogörelse för bakgrunden till och innebörden av
bestämmelsen i artikel 18.3 samt att förhållandet mellan artikel 18.3 och
artikel 27.1 klargörs. Kammarrätten önskar en förklaring till artikel 8.2.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har sedan tidigare ett
dubbelbeskattningsavtal med Filippinerna från 1987. Det nya avtalet har
anpassats efter de förändringar som skett sedan dess, främst i den modell
som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
utarbetar. Dubbelbeskattningsavtalet från 1987 innehöll höga källskatter
på utdelning, ränta och royalty. Dessa skatter har kunnat sänkas betydligt
i det nya avtalet.
Dubbelbeskattningsavtal reglerar svensk beskattningsrätt. För att
avtalet skall kunna tillämpas i Sverige krävs därför att avtalet gäller som
lag i Sverige. I förslaget till lag föreskrivs därför att avtalet skall gälla
som lag här i landet (1§). Den överenskomna avtalstexten på engelska
och en svensk översättning finns i bilaga till lagen. Vidare regleras i
lagen frågan om hur avtalets beskattningsregler skall tillämpas i
förhållande till annan skattelag (2§). Bestämmelsen innebär att
beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i
annan skattelag såsom kommunalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, etc. föreskrivits en skattskyldighet
kan beskattning komma i fråga.
I fråga om inkomst som skall undantas från svensk skatt har Sverige
enligt en progressionsregel i avtalet (artikel 22.2 b) rätt att höja
skatteuttaget på den skattskyldiges övriga inkomster. Av flera skäl, bl.a.
förenkling av regelsystemet och för att minska arbetsbördan för
skattemyndigheterna, avstår emellertid Sverige regelmässigt från att
utnyttja denna möjlighet. Ytterligare ett skäl är att det bortfall av skatt
som blir följden av en utebliven progressionsuppräkning är försumbar ur
statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående av
progressionsuppräkningen även i förhållande till Filippinerna. I 3 §
föreskrivs därför att inkomst som enligt avtalet är undantagen från
beskattning i Sverige inte skall tas med vid taxeringen. Något förord-
nande om progressionsuppräkning har inte föreslagits i lagen. Sådan
uppräkning skall därför inte ske.
Enligt artikel 28 skall de avtalsslutande staterna underrätta varandra
när de konstitutionella åtgärder vidtagits som enligt respektive stats
lagstiftning krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft
trettio dagar efter den dag då den sista underrättelsen tagits emot. Det är
således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att
träda i kraft. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft
den dag regeringen bestämmer.
5 Översiktligt om skattesystemet i Filippinerna
5.1 Bolagsbeskattning
Ett bolag anses ha hemvist i Filippinerna om det är grundat eller
organiserat i Filippinerna eller enligt filippinsk lag. Den generella
skattesatsen för bolag är 33 procent på nettoinkomsten för år 1999.
Filippinerna tar dock ut en minimiskatt på bolag (Minimum Corporate
Income Tax, MCIT), som innebär att ett bolag alltid måste betala minst
två procent av bruttoinkomsten i skatt. MCIT tillämpas från och med
bolagets fjärde verksamhetsår. Utländska bolag med hemvist i
Filippinerna beskattas på samma sätt som filippinska bolag men bara för
den del av inkomsten som har källa i Filippinerna. Utländska bolag som
saknar hemvist i Filippinerna beskattas på bruttoinkomsten i
Filippinerna. Skattesatsen är 33 procent för år 1999. Företag som är
verksamma i internationell trafik beskattas även på bruttoinkomsten i
Filippinerna. Skattesatsen är två och en halv procent.
Inkomst från utländska filialer i Filippinerna beskattas på samma sätt
som inhemska bolag. Om filialens vinst eller del därav överförs till
utlandet beskattas beloppet, utan avdrag för annan filippinsk skatt, med
en skattesats på 15 procent (”branch profits tax”).
Eventuell dubbelbeskattning undanröjs med tillämpning av
dubbelbeskattningsavtal eller genom avräkning av eller avdrag för den
utländska skatten med stöd av intern rätt.
5.2 Investeringsfrämjande åtgärder
I Filippinerna finns speciella ekonomiska zoner. Bolag som etablerar sig
i en sådan zon är befriade från skatt i 4–6 år. Därefter betalar sådana
bolag en skatt på 5 procent på bruttoinkomsten. Den skatten ersätter
samtliga skatter och inkluderar importavgifter.
I Filippinerna finns vidare särskilda skatteregler för regionala
huvudkontor. Om kontorets verksamhet består i att vara centrum för
tillsyn, kommunikation eller samordning för en koncerns dotterbolag och
filialer i Asienregionen är huvudkontoret befriat från skatt. Om
verksamheten består i utveckling, forskning och liknande beskattas
huvudkontoret med en skattesats på 10 procent, förutsatt att deras
verksamhet inte omfattar försäljning av varor och tjänster.
Det finns också särskilda regler för beskattning av högre tjänstemän
inom en koncern (s.k. expatriatlagstiftning). De beskattas med en
skattesats på 15 procent av bruttoinkomsten.
5.3 Beskattning av fysiska personer
Medborgare bosatta i Filippinerna beskattas för sin världsvida inkomst.
Icke bosatta medborgare och utländska fysiska personer (oavsett om de
är bosatta i Filippinerna eller ej) beskattas bara för inkomster med källa i
Filippinerna. Beskattning sker enligt en progressiv skatteskala på 1–34
procent. Till och med 1997 beskattades medborgare i Filippinerna för sin
världsvida inkomst, oavsett om de var bosatta i Filippinerna eller ej.
En utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna men stannar
där under en period som överstiger 180 dagar anses vara verksam där.
Beskattning sker då på nettoinkomsten i enlighet med den progressiva
skatteskalan (utdelning beskattas dock enligt en proportionell skattesats
på 20 procent). Om perioden understiger 180 dagar anses han inte vara
verksam där. Beskattning sker då på bruttoinkomsten med en skattesats
på 25 procent.
Under förutsättning av reciprocitet medges filippinska medborgare och
utländska fysiska personer som är bosatta i Filippinerna avräkning för
utländsk skatt.
5.4 Källskatter
Utdelning från ett inhemskt bolag med hemvist i Filippinerna till ett
annat inhemskt eller utländskt bolag med hemvist i Filippinerna är befriat
från skatt. Utdelning till ett utländskt bolag som inte har hemvist i
Filippinerna beskattas normalt med en slutlig källskatt på 15 procent.
Ränta och royalty som betalas till ett inhemskt bolag eller till ett
utländskt bolag med hemvist i Filippinerna beskattas med en skattesats
på 20 procent. Ränta och royalty som betalas till ett utländskt bolag som
inte har hemvist i Filippinerna beskattas med en skattesats på 33 procent.
Utdelning som betalas till en utländsk fysisk person som inte är bosatt i
Filippinerna men bedriver verksamhet där beskattas med en källskatt på
20 procent. Om en sådan personen inte är verksam i Filippinerna
beskattas utdelningen med 25 procent.
Utdelning från bolag med hemvist i Filippinerna som betalas till
filippinsk medborgare eller utländsk fysisk person som är bosatt i
Filippinerna beskattas med en skattesats på 8 procent.
Royalty och ränta som betalas till filippinsk medborgare (oavsett om
han är bosatt i Filippinerna eller inte) beskattas med en skattesats på 20
procent. En utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna men
bedriver verksamhet där beskattas på samma sätt som en filippinsk
medborgare. Royalty och ränta som betalas till en utländsk fysisk person
som inte är bosatt i Filippinerna och inte bedriver verksamhet där
beskattas med en skattesats på 25 procent.
6 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll
Avtalet ansluter nära till den modell som Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) rekommenderar för bilaterala
dubbelbeskattningsavtal (”Model Tax Convention on Income and on
Capital”).
6.1 Avtalets tillämpningsområde
Artikel 1 anger de personer som omfattas av avtalet. Enligt artikeln, som
överensstämmer med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal, skall
avtalet tillämpas på de personer som har hemvist i en avtalsslutande stat
eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt
krävs dels att fråga är om sådan person som avses i artikel 3.1 c eller d,
dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.1 har
hemvist i en avtalsslutande stat. På grund av dessa bestämmelser är
avtalet endast tillämpligt i fråga om personer som enligt den interna
lagstiftningen i en avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av
domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande
omständighet. Uttrycket inbegriper endast person som är obegränsat
skattskyldig, dvs. en person som är skattskyldig för hela sin världsvida
inkomst och inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst
härifrån. Den skattskyldighet som avses i avtalet är inte någon formell
eller symbolisk skattskyldighet. Skattskyldigheten skall i princip
innebära en skyldighet att erlägga skatt enligt de reguljära
inkomstskattetabeller för olika inkomster som normalt tillämpas för
personer som hör hemma i staten i fråga. Det är således inte tillräckligt
att personen i fråga endast har en sådan anknytning till hemviststaten
som normalt medför obegränsad skattskyldighet till t.ex. bolagsskatt. I
artikel 4.1 föreskrivs att ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”
även innefattar staten och dess offentligrättsliga organ, politiska
underavdelningar och lokala myndigheter.
För att avtalet skall vara tillämpligt på inkomst som förvärvas av
handelsbolag eller dödsbon gäller vissa i artikel 4.1 angivna villkor. Ett
handelsbolag eller dödsbo som hör hemma i en av de avtalsslutande
staterna är med tillämpning av den angivna bestämmelsen berättigat att
erhålla nedsättning av t.ex. kupongskatt på utdelning i källstaten i
enlighet med reglerna i artikel 10, till den del handelsbolagets eller
dödsboets inkomst är skattepliktig i hemviststaten på samma sätt som
inkomst som tillfaller en person som har hemvist där. Det spelar därvid
ingen roll om det är handelsbolaget eller dödsboet eller dess delägare
som är skattesubjekt. Har t.ex. ett handelsbolag som hör hemma i en av
de avtalsslutande staterna tre delägare varav endast två har skatterättsligt
hemvist i samma stat som handelsbolaget i fråga medan den tredje hör
hemma i en tredje stat, har handelsbolaget – om dess inkomster såsom i
Sverige beskattas hos delägarna – rätt att erhålla de nedsättningar av
källskatt som följer av avtalets regler beträffande två tredjedelar av den
inkomst som uppbärs från den andra avtalsslutande staten.
Artikel 2 anger de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. I artikel 2.3
räknas de för närvarande utgående skatter upp som omfattas av avtalet.
Avtalet är inte tillämpligt på förmögenhet. Den svenska statliga
förmögenhetsskatten omfattas således inte av avtalet. Avtalet hindrar inte
att förmögenhet beskattas enligt svenska interna regler även om
förmögenheten innehas av person som enligt avtalets regler har hemvist i
Filippinerna. Inte heller den statliga fastighetsskatten omfattas av avtalet.
Dubbelbeskattning av t.ex. privatbostad som en i Sverige bosatt person
innehar i Filippinerna kan dock undanröjas med tillämpning av lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Av artikel 2.4 framgår att
avtalet skall tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat
slag som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i
stället för de skatter som anges i artikel 2.3.
6.2 Definitioner
Artikel 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i
avtalet. Innehållet i artikeln överensstämmer i huvudsak med
motsvarande artikel i OECD:s modellavtal. I artikel 3.1 e definieras
uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten”. Uttrycken åsyftar en person med hemvist i en
avtalsslutande stat respektive en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten som bedriver rörelse. Eftersom uttrycket ”person”
avser både fysisk och juridisk person innebär detta t.ex. att om en fysisk
person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Filippinerna så är denna
fysiska person vid tillämpningen av avtalet att anse som ett företag i
Sverige.
När det gäller tolkning av dubbelbeskattningsavtal och då bl.a. den i
artikel 3.2 intagna bestämmelsen hänvisas till vad som anförts i
propositionen om 1989 års dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska
länderna (prop. 1989/90:33 s. 42 f.). Här skall endast framhållas att
Wienkonventionen om traktaträtten tar sikte på att vid tvist mellan
parterna om avtalets innebörd tolka parternas, dvs. staternas, avsikt med
en bestämmelse i ett visst avtal och inte att reglera förhållandet mellan
skattskyldiga och staten. Dubbelbeskattningsavtal skall i princip tolkas
som annan svensk lagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd
av offentliga förarbeten.
Artikel 4 innehåller regler som avser att fastställa var en person skall
anses ha hemvist vid tillämpningen av avtalet. Artikeln avviker något
från OECD:s modellavtal genom den ovan nämnda regleringen för
handelsbolag och dödsbon.
Hemvistreglerna i avtalet har inte någon betydelse för var en person
skall anses vara bosatt enligt intern skattelagstiftning, utan såsom
uttryckligen framgår av avtalstexten regleras endast frågan om hemvist
vid tillämpningen av avtalet. Detta innebär att avtalets hemvistregler inte
är avgörande för om man vid beskattningen i Sverige t.ex. skall ta ut
kupongskatt eller inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt på
utdelning som betalas från Sverige. På utdelning från ett svenskt bolag
till en fysisk person som är skatterättsligt bosatt i Sverige enligt intern
svensk skattelagstiftning, men som har hemvist i en annan stat enligt
dubbelbeskattningsavtal, tas således skatt ut enligt bestämmelserna i
lagen om statlig inkomstskatt. Reglerna i de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning inverkar däremot på avtalets hemvistbegrepp. En
förutsättning för att få hemvist i någon av de avtalsslutande staterna
enligt avtalet är att personen i fråga anses bosatt enligt intern rätt i någon
av de avtalsslutande staterna eller i båda.
Artikel 4.2 reglerar dubbel bosättning för fysiska personer, dvs. fall där
den skattskyldige enligt svenska regler för beskattning anses bosatt i
Sverige och enligt reglerna för beskattning i Filippinerna anses bosatt
där. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige
anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist
enligt nämnda avtalsbestämmelse. En person som anses bosatt i såväl
Sverige som i Filippinerna enligt respektive stats interna lagstiftning men
som vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i Filippinerna skall i
fråga om de inkomster till vilka Sverige har beskattningsrätten enligt
avtalet, vid taxeringen i Sverige beskattas enligt de regler som gäller för
här bosatta, vilket medför rätt att erhålla t.ex. grundavdrag och allmänna
avdrag.
Artikel 5 definierar fast driftställe. Artikeln överensstämmer i
huvudsak med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal. Det
viktigaste undantaget utgör artikel 5.2 g och 5.2 h samt artikel 5.4.
Artikel 5.2 innehåller en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av
exempel, som vart och ett kan anses utgöra ett fast driftställe. Dessa
exempel skall dock ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i
artikel 5.1. Detta innebär att de exempel som räknas upp i artikel 5.2
skall tolkas så att dessa platser för affärsverksamhet utgör fasta
driftställen endast om de uppfyller villkoren i artikel 5.1.
Artikel 5.2 g och 5.2 h samt artikel 5.4 är utformade enligt Förenta
nationernas modellavtal (United Nations Model Double Taxation
Convention Between Developed and Developing Countries, 1980).
Bestämmelsen om fast driftställe i svensk lagstiftning finns i punkt 3
av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. För att ett företag i
Filippinerna skall kunna beskattas för inkomst av rörelse från fast
driftställe i Sverige enligt artikel 7 i avtalet krävs att företaget har fast
driftställe såväl enligt intern svensk lagstiftning som enligt
bestämmelserna i avtalet (jfr 2 § i den föreslagna lagen om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna).
6.3 Avtalets beskattningsregler
Artiklarna 6–21 innehåller avtalets regler om fördelning av
beskattningsrätten till olika inkomster. Avtalets uppdelning i olika
inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således
inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla
inkomsten skall hänföras enligt svensk intern skattelagstiftning. När
beskattningsrätten fördelats enligt avtalet sker beskattning i Sverige
enligt svensk lagstiftning. Har rätten att beskatta en viss inkomst i
Sverige inskränkts genom avtalet måste denna begränsning iakttas.
I de fall en inkomst ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt
bestämmelserna i artiklarna 6–21, innebär detta naturligtvis inte att den
andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning
får i sådant fall ske även i den andra staten, om det är möjligt enligt dess
interna skattelagstiftning, men den dubbelbeskattning som uppkommer i
sådant fall måste undanröjas. Hur detta genomförs framgår av artikel 22.
Inkomst av fast egendom får enligt artikel 6 beskattas i den stat där
egendomen är belägen. Artikeln överensstämmer med motsvarande
bestämmelse i OECD:s modellavtal, bortsett från att definitionen av fast
egendom uttryckligen omfattar även ”byggnader”. Bakgrunden till detta
är att byggnad enligt svensk rätt i vissa fall är lös egendom. Vid
tillämpningen av avtalet anses alltid byggnad som fast egendom och
inkomst av sådan byggnad får alltid beskattas här om byggnaden finns i
Sverige även om inkomsttagaren har hemvist i Filippinerna. Enligt
kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt beskattas
inkomst som härrör från fast egendom i vissa fall som inkomst av
näringsverksamhet. Vid tillämpningen av avtalet bestäms dock rätten att
beskatta inkomst av fastighet med utgångspunkt i artikel 6. Detta hindrar
inte Sverige från att beskatta inkomsten i inkomstslaget
näringsverksamhet vid taxeringen här. Observera att artikeln endast
behandlar situationen att en person med hemvist i en avtalsslutande stat
har fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av
fast egendom som är belägen i den skattskyldiges hemviststat eller i en
tredje stat behandlas i artikel 21. Royalty från fast egendom eller för
nyttjande av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan
naturtillgång behandlas också som fast egendom vid tillämpningen av
avtalet. Annan royalty beskattas enligt artikel 12. Definitionen av fast
egendom omfattar även nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a.
bostadsrätter.
Artikel 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan
inkomst beskattas enligt huvudregeln i artikel 7.1 endast i den stat där
företaget har hemvist. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i
den andra staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället
beskattas i den andra staten.
Begreppet ”fast driftställe” har definierats i artikel 5 och avser att
reglera när ett företag i en avtalsslutande stat skall anses ha sådan närvaro
eller bedriva sådan verksamhet i den andra avtalsslutande staten att denna
andra stat skall få beskatta en del av företagets rörelseinkomst.
Bestämmelserna i artikel 7 är identiska med motsvarande bestämmelser i
OECD:s modellavtal.
Om ett företag som hör hemma i Filippinerna bedriver rörelse i Sverige
från fast driftställe här, skall vid inkomstberäkningen tillämpas svenska
regler men beskattningen får inte stå i strid med bestämmelserna i
dubbelbeskattningsavtalet.
Vid fördelningen av inkomster mellan fast driftställe och huvudkontor
skall armlängdsprincipen användas, dvs. till det fasta driftstället skall
hänföras den inkomst som detta driftställe skulle ha förvärvat om det
hade varit ett helt fristående företag som bedrivit verksamhet av samma
eller liknande slag under samma eller liknande villkor och avslutat
affärer på normala marknadsmässiga villkor med det företag till vilket
driftstället hör (artikel 7.2).
Artikel 7.3 innehåller vissa regler för hur utgifter som uppkommit för
ett fast driftställe skall behandlas. Därvid klargörs att t.ex. allmänna
förvaltningskostnader för ett fast driftställe som uppkommit hos
företagets huvudkontor är en utgift som får dras av hos det fasta
driftstället.
Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra
artiklar i detta avtal, som t.ex. ränta, royalty eller utdelning, regleras
beskattningsrätten till sådana inkomster i dessa andra artiklar (artikel
7.7).
Artikel 8 behandlar beskattning av inkomst av rörelse från
internationell trafik. Sådana inkomster beskattas enligt huvudregeln i
artikel 8.1 endast i den stat där det företag som bedriver verksamheten
har hemvist. I artikel 8.2 har intagits en bestämmelse som innebär att
inkomst från en avtalsslutande stat (källstaten) som förvärvas av ett
företag i den andra avtalsslutande staten genom användning av skepp
eller luftfartyg i internationell trafik även får beskattas i källstaten.
Källskatten får dock inte överstiga det lägsta beloppet av en och en halv
procent av de bruttointäkter som har källa i denna stat eller den lägsta
skatten som får tas ut på inkomst av samma slag, förvärvad under
liknande förhållanden av person med hemvist i en tredje stat. Enligt
intern filippinsk skattelagstiftning beskattas företag som är verksamma i
internationell trafik för den del av bruttoinkomsten som har källa i
Filippinerna med en skattesats på två och en halv procent (jfr avsnitt 5).
Genom bestämmelsen i artikel 8.2 begränsas detta skatteuttag till högst
en och en halv procent av bruttoinkomsten. De särskilda reglerna för
SAS i artikel 8.4 innebär att avtalet endast reglerar beskattningen av den
del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.
Artikel 9 innehåller regler om omräkning av inkomst vid obehörig
vinstöverföring mellan företag med intressegemenskap. Artikeln
överensstämmer med OECD:s modellavtal. De i artikel 9.1 angivna
reglerna innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt att
enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan
anger endast i vilka fall den i artikel 9.2 angivna justeringen är avsedd att
göras.
Artikel 10 behandlar beskattning av utdelning. Definitionen av
uttrycket ”utdelning” som finns i artikel 10.3 överensstämmer i huvudsak
med den i OECD:s modellavtal. Definitionen gäller endast vid
tillämpningen av artikel 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar
kan det ha en annan innebörd. För att utdelning från bolag i Filippinerna
skall vara skattefri för ett svenskt bolag enligt artikel 22.2 c, krävs att
fråga är om sådan inkomst som hänförs till utdelning enligt svensk
skattelagstiftning. Artikel 10 kan således inte användas för att avgöra
innebörden av uttrycket utdelning i andra sammanhang. Anledningen till
att uttrycket definieras i artikel 10 är att de betalningar beträffande vilka
rätt föreligger att ta ut källskatt enligt de i artikeln angivna skattesatserna
måste kunna avgränsas från andra betalningar. Samma princip gäller
även för ränta och royalty (se artiklarna 11 och 12).
Utdelning får enligt artikel 10.1 beskattas i den stat där mottagaren har
hemvist. Enligt artikel 10.2 får utdelning även beskattas i den
avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist men
om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga 15
procent. Om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag
för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande
bolagets kapital får skatten inte överstiga 10 procent. De nu redovisade
begränsningarna i källstatens beskattningsrätt gäller som nämnts endast
då ”mottagaren har rätt till utdelningen”. Av detta villkor, som även
uppställs i fråga om ränta (artikel 11.2) och royalty (artikel 12.2), följer
att den angivna begränsningen av skatten i källstaten inte gäller när en
mellanhand, exempelvis en representant eller en ställföreträdare, sätts in
mellan inkomsttagaren och utbetalaren.
I vissa fall skall rätten att beskatta utdelningen fördelas med
tillämpning av avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse eller
av självständig yrkesutövning. Dessa fall anges i artikel 10.4.
Artikel 10.5 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av
utdelning (beträffande detta slag av beskattning se punkterna 33–39 i
kommentaren till artikel 10.5 i OECD:s modellavtal).
När det gäller fasta driftställen innehåller artikel 10.6 en bestämmelse
som innebär att källstaten har rätt att utöver bolagsskatten ta ut en extra
skatt (en s.k. branch profits tax, se avsnitt 5.1) på högst 10 procent.
Artikel 10.6 innehåller vidare en ”mest gynnad nations-bestämmelse”
som innebär att om Filippinerna i ett avtal för att undvika
dubbelbeskattning med en annan stat tar in en bestämmelse som undantar
inkomst som avses i artikel 8 i detta avtal från beskattning eller begränsar
skattesatsen till under 10 procent, skall sådant undantag eller sådan lägre
skattesats automatiskt tillämpas även enligt detta avtal.
Artikel 11 behandlar ränta. Enligt artikel 11.1 får ränta beskattas i den
stat där mottagaren har hemvist. Vad som här avses med ränta framgår av
artikel 11.4 (jfr vad som angetts beträffande utdelning under artikel 10).
Även källstaten får enligt artikel 11.2 beskatta räntan, men skatten får i
sådant fall inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. Ränta som
härrör från tredje stat eller som härrör från den avtalsslutande staten i
vilken den som tar emot räntan har hemvist beskattas enligt artikel 21.1
endast i hemviststaten. I vissa fall avstår källstaten från att ta ut skatt.
Dessa fall anges under artikel 11.3 och avser bl.a. när räntan betalas på
grund av skuldförbindelse utfärdad av regeringen i en av de
avtalsslutande staterna eller när lånet för vilken räntan betalas beviljats
eller garanterats av bl.a. SIDA och Exportkreditnämnden.
Bestämmelserna i artikel 11.1, 11.2 och 11.3 tillämpas inte i de fall
som avses i artikel 11.5, dvs. då räntan är hänförlig till fordran som äger
verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som
den som har rätt till räntan har i den andra avtalsslutande staten
(källstaten). I sådant fall skall beskattningsrätten till räntan i stället
fördelas med tillämpning av artikel 7 resp. artikel 14 som behandlar
inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning. Enligt svensk intern
skattelagstiftning utgör såväl inkomst av rörelse som inkomst av
självständig yrkesutövning i allmänhet inkomst av näringsverksamhet.
Den här beskrivna beskattningsrätten för källstaten kan bli tillämplig i
Sverige – i fråga om person som är begränsat skattskyldig enligt intern
rätt – endast om räntan skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet.
Dessutom fordras att fast driftställe föreligger enligt svensk intern rätt
eller att inkomsten hänför sig till här belägen fastighet (53 § 1 mom.
kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt).
Royalty som avses i artikel 12 och som härrör från en avtalsslutande
stat (källstaten) och betalas till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, får enligt artikel 12.1 beskattas i denna andra stat.
Definitionen av uttrycket ”royalty” omfattar i likhet med OECD:s
modellavtal inte leasingavgifter och andra ersättningar för nyttjandet av
eller för rätten att nyttja utrustning.
Enligt artikel 12.2 får också källstaten ta ut en skatt på royalty men
denna skatt får inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobelopp om
mottagaren har rätt till royaltyn.
Från de redovisade bestämmelserna i artikel 12.1 och 12.2 görs i
artikel 12.4 undantag för sådana fall då den rättighet eller egendom för
vilken royaltyn betalas har verkligt samband med fast driftställe eller
stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i den
andra avtalsslutande staten (källstaten). I sådant fall fördelas
beskattningsrätten till royaltyn eller ersättningen mellan staterna med
tillämpning av bestämmelserna i artikel 7 resp. artikel 14 som behandlar
inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning.
Artikel 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna
avviker i vissa avseenden från OECD:s modellavtal. Vinst vid avyttring
av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik resp. vinst vid
avyttring av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana
skepp eller luftfartyg beskattas enligt artikel 13.3 endast i den stat där
personen i fråga har hemvist. Beträffande SAS gäller artikel 13.3 endast
den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.
Genom en särskild bestämmelse i artikel 13.4 får vinst vid försäljning av
andelar i bolag och handelsbolag, vars tillgångar huvudsakligen består av
fast egendom, beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är
belägen. I artikel 13.6 finns en bestämmelse som möjliggör för Sverige
att beskatta fysiska personer med hemvist i Filippinerna för
realisationsvinst på grund av avyttring av tillgångar under tio år efter det
att personen i fråga upphört att ha hemvist i Sverige.
Enligt artikel 14 beskattas inkomst som fysisk person förvärvar av fritt
yrke eller annan självständig yrkesutövning i regel endast där utövaren
har hemvist. Utövas verksamheten från en stadigvarande anordning i den
andra staten som regelmässigt står till hans förfogande eller om hans
vistelse i denna andra stat varar under en tidsperiod eller tidsperioder
som uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod
får dock inkomsten även beskattas i denna andra stat. I sådana fall är
dock beskattningen begränsad till den del av inkomsten som är hänförlig
till den stadigvarande anordningen eller till verksamheten i den staten.
Innebörden av uttrycket ”fritt yrke” belyses i artikel 14.2 med några
typiska exempel. Denna uppräkning är endast exemplifierande. Det bör
observeras att denna artikel behandlar ”fritt yrke eller annan självständig
verksamhet”. Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om
anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller
ingenjör som är anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln är inte
heller tillämplig på sådan självständig verksamhet som artister eller
idrottsmän bedriver, utan deras verksamhet omfattas av artikel 17.
Artikel 15 behandlar beskattning av enskild tjänst. Artikel 15.1
innehåller en huvudregel enligt vilken sådan inkomst endast beskattas i
inkomsttagarens hemviststat. Detta gäller alltid då arbetet utförs i
hemviststaten eller i en tredje stat. Enligt bestämmelsen får emellertid
inkomsten beskattas i verksamhetsstaten om arbetet utförts i den andra
avtalsslutande staten. Undantag från denna senare regel gäller vid viss
korttidsanställning under de förutsättningar som anges i artikel 15.2. Om
dessa villkor är uppfyllda sker beskattningen endast i inkomsttagarens
hemviststat. I artikel 15.3 har intagits särskilda regler om beskattning av
arbete ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik. Inkomst vid
anställning ombord beskattas i den stat där företaget som bedriver
verksamheten har hemvist. Artikel 15.3 innehåller också regler för
anställda hos SAS. Beskattning av SAS-anställda med hemvist i Sverige
som arbetar ombord på luftfartyg som används av SAS i internationell
trafik sker enligt avtalet endast i Sverige.
Styrelsearvoden och annan liknande ersättning får enligt artikel 16
beskattas i den stat där bolaget som betalar arvodet eller ersättningen har
hemvist.
Beskattning av inkomster som artister och idrottsmän uppbär genom
sin verksamhet regleras i artikel 17. Artikel 17.1 och 17.2
överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i OECD:s
modellavtal. Sådan inkomst får beskattas i den stat där verksamheten
utövas. Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvats under utövande av
fritt yrke eller i enskild tjänst. Enligt artikel 17.2 får inkomsten beskattas
i den stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten, även om
ersättningen tillfaller en annan person än artisten eller idrottsmannen
själv (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten eller idrottsmannen är
anställd). Artikel 17.1 och 17.2 tillämpas dock inte om en artist eller
idrottsman utövar verksamhet i en avtalsslutande stat och besöket där till
avsevärd del finansieras av offentliga medel från den andra
avtalsslutande staten. Sådan inkomst är undantagen från beskattning i den
avtalsslutande stat där verksamheten utövas.
Pension och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen
behandlas i artikel 18. Enligt artikel 18.1 får pension och annan liknande
ersättning, som inte omfattas av artikel 19.2, som med anledning av
tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande
stat endast beskattas i den staten. Utbetalning enligt socialförsäkrings-
lagstiftningen i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten beskattas dock endast i utbetalarstaten. Enligt
artikel 18.3 utgör bestämmelserna i artikel 18.1 inte hinder för någon av
de avtalsslutande staterna att beskatta sina egna medborgare. Om pension
på grund av bestämmelsen i artikel 18.3 blir dubbelbeskattad skall
dubbelbeskattningen undanröjas med stöd av artikel 22. Detta innebär att
om en filippinsk medborgare med hemvist i Sverige uppbär pension från
Filippinerna på grund av tidigare anställning i enskild tjänst så skall
Sverige avräkna eventuell erlagd filippinsk skatt. Beskattning av livränta
regleras inte i artikel 18 utan livränta omfattas istället av bestämmelserna
om annan inkomst i artikel 21 vilket innebär att livränta som betalas från
Sverige till en person med hemvist i Filippinerna får beskattas i Sverige
enligt artikel 21.3. I det fallet undanröjs dubbelbeskattningen genom att
Filippinerna skall medge avräkning för den svenska skatten.
Inkomst av offentlig tjänst – med undantag för pension – beskattas
enligt artikel 19 i regel endast i den stat som betalar ut inkomsten i fråga
(artikel 19.1 a). Under vissa i artikel 19.1 b angivna förutsättningar
beskattas emellertid sådan ersättning endast i inkomsttagarens
hemviststat. I artikel 19.2 finns bestämmelser om beskattning av pension
på grund av tidigare offentlig tjänst. Sådan pension beskattas endast i
källstaten (artikel 19.2 a), om inte personen i fråga har hemvist och är
medborgare i den andra staten (artikel 19.2 b). I det senare fallet sker
beskattning endast i hemviststaten. Enligt artikel 19.3 beskattas i vissa
fall ersättning av offentlig tjänst enligt reglerna i artikel 15, artikel 16
resp. artikel 18.
Artikel 20 innehåller regler för studerande och praktikanter.
Annan inkomst som inte behandlas särskilt i artiklarna 6–20 regleras i
artikel 21. Sådan inkomst beskattas i regel endast i inkomsttagarens
hemviststat. Finns källan i den andra avtalsslutande staten har dock
denna stat rätt att beskatta inkomsten enligt artikel 21.3. Artikelns
tillämpningsområde är inte begränsat till inkomst som härrör från en
avtalsslutande stat, utan avser också inkomst från tredje stat. Detta
innebär bl.a. att den kommer till användning vid konkurrens mellan flera
dubbelbeskattningsavtal, se vidare kommentaren till artikel 21 i OECD:s
modellavtal. Observera att artikelns tillämpningsområde omfattar även
vissa inkomster av de slag som tidigare nämnts i andra artiklar, t.ex.
inkomst av fast egendom och ränta, i fall då inkomst härrör från en tredje
stat eller härrör från den stat i vilken den skattskyldige har hemvist.
6.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning
Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i artikel
22. Sverige tillämpar enligt artikel 22.2 avräkning av skatt (”credit of
tax”) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Detsamma
gäller för Filippinerna (artikel 22.1).
Avräkningsmetoden innebär att en person med hemvist i den ena staten
taxeras där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den
andra staten. Den därvid beräknade skatten minskas därefter i princip
med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i den andra staten.
Bestämmelserna i avräkningslagen tillämpas vid avräkning av utländsk
skatt när inkomst beskattas i Sverige. Därvid beräknas svensk
inkomstskatt på inkomsten på vanligt sätt.
Artikel 22.2 c reglerar frågan om skattebefrielse i Sverige för utdelning
från bolag i Filippinerna till svenskt bolag. Bestämmelsen hänvisar till de
interna svenska reglerna om skattebefrielse för utdelning från utlandet i
7 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt. För att sådan utdelning skall
vara undantagen från svensk skatt krävs dels att vissa villkor om
ägandeförhållanden m.m. är uppfyllda, dels att den inkomstbeskattning
som det utländska bolaget underkastats är jämförlig med den
inkomstbeskattning som skulle ha skett om inkomsten förvärvats av ett
svenskt företag. Med ”jämförlig” avses en skatt på 15 procent beräknad
på ett underlag beräknat enligt svenska regler för beskattning, se prop.
1990/91:107 s. 28 f.
6.5 Särskilda bestämmelser
I artikel 23 finns bestämmelser om förbud mot diskriminering vid
beskattningen i vissa fall. I artikel 23.1 anges att medborgare i en
avtalsslutande stat inte skall bli mindre fördelaktigt behandlad i den
andra avtalsslutande staten än en medborgare i denna andra stat blir
behandlad under samma förhållanden. När det gäller uttrycket ”under
samma förhållanden” har detta en central betydelse och avser skatt-
skyldig som vid tillämpningen av allmänna lagar och föreskrifter på
skatteområdet både rättsligt och faktiskt befinner sig i en likartad
situation som den person som är medborgare i den andra staten. Om
således en utländsk medborgare hävdar att han enligt bestämmelserna i
artikel 23.1 diskrimineras skall bedömningen av om så är fallet grunda
sig på en jämförelse mellan hur en svensk medborgare skulle ha
behandlats under i övrigt lika förhållanden. Endast om en svensk
medborgare vid denna jämförelse skulle ha getts en fördelaktigare skatte-
mässig behandling än den utländske medborgaren just på grund av
medborgarskapet kan diskriminering föreligga enligt artikel 23.1. En här
bosatt utländsk medborgare skall vid beskattningen behandlas på samma
sätt som en här bosatt svensk medborgare, dvs. enligt de regler som
gäller för en obegränsat skattskyldig person. En i utlandet bosatt utländsk
medborgare behandlas som en begränsat skattskyldig person på samma
sätt som en i utlandet bosatt svensk medborgare.
Artikel 23.4 förbjuder en avtalsslutande stat att ge företag mindre
förmånlig behandling på grund av att dess kapital helt eller delvis ägs
eller kontrolleras – direkt eller indirekt – av person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten. Viktigt att observera såvitt avser denna
bestämmelse är att den endast avser beskattningen av företaget som
sådant och således inte omfattar beskattningen av de personer som äger
eller kontrollerar företagets kapital. Bestämmelsens syfte är att
tillförsäkra skattskyldiga med hemvist i samma stat lika behandling.
Av artikel 23.5 framgår att dessa regler är tillämpliga endast på skatter
som omfattas av avtalet.
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i artikel 24 och
bestämmelserna om utbyte av upplysningar finns i artikel 25. I artikel 26
finns vissa föreskrifter beträffande diplomatiska företrädare och
konsulära tjänstemän.
6.6 Regler mot offshoreverksamhet
Enligt artikel 27.1 utgör bestämmelserna i avtalet inte hinder för
Filippinerna att beskatta sina egna medborgare som är bosatta i Sverige.
För beskattning som sker enligt denna punkt medger Sverige dock ingen
avräkning. Den filippinska skattelagstiftningen byggde tidigare på
nationalitetsprincipen, dvs. Filippinerna beskattade sina medborgare för
deras världsvida inkomster oavsett om de var bosatta i Filippinerna eller
inte. Från och med 1998 har Filippinerna upphävt denna lagstiftning (se
avsnitt 5.3).
Bestämmelserna i artikel 27.2 är avsedda att förhindra att
avtalsförmåner ges för offshoreverksamhet, coordination centres,
huvudkontor eller liknande verksamhet, vars uppbyggnad huvudsakligen
styrs av skatteskäl. Offshoreverksamhet m.m. är verksamhet som typiskt
sett inte bedrivs av bolag som utövar näringsverksamhet i en
avtalsslutande stat i egentlig mening, utan av bolag vars inkomster så gott
som uteslutande härrör från verksamhet utanför en avtalsslutande stat.
Bolagen är formellt bildade enligt en stats lagstiftning men registreras i
allmänhet i speciella register och deras verksamhet begränsas ofta av
särskilda regler. Oftast får endast personer som hör hemma i utlandet
vara delägare i sådant bolag. Bolagen får normalt inte bedriva
verksamhet på den inhemska marknaden i den stat där de är bildade.
Avsikten är att bolagen endast skall bedriva sin verksamhet och
konkurrera på marknader utanför staten i fråga. Skatt utgår i form av en
fast årlig avgift eller med en mycket låg skattesats ofta på en helt
schablonmässig bas. Den grundläggande tanken bakom
tillhandahållandet av dessa speciella register och lagstiftning är att
attrahera utländska investerare som bedriver den egentliga verksamheten
någon annanstans att göra formella bolagsetableringar i denna andra stat.
De utländska investerarna får härigenom ett instrument för att undgå
skattskyldighet i de stater där de hör hemma. De typer av ”verksamhet”
som är vanligast förekommande i detta sammanhang är internationell
sjöfart, försäkrings- och finansverksamhet och annan liknande
verksamhet som inte är bunden till någon speciell plats för verksam-
hetens bedrivande. Staternas intresse av att få dessa utländska
verksamheter knutna till den egna staten är dels skatteintäkterna, dels
arbetstillfällena genom att bolagen för att erhålla registrering ibland
tvingas anställa ett visst antal personer bosatta i staten.
Ett annat slag av offshoreverksamhet som bestämmelserna avser att
motverka är verksamhet i form av ”operational headquarters” och
”coordination centres” och liknande. Den verksamhet som bedrivs av
dessa enheter är tillhandahållande av finansiella, administrativa eller
andra tjänster åt bolag inom samma koncern. Ersättningen för dessa
tjänster är avsedd att vara avdragsgill i utbetalarstaten och beskattas inte
alls eller mycket lågt i mottagarlandet. Förfarandet har som viktigaste
syfte att omvandla beskattningsbar inkomst i den egentliga
verksamhetsstaten till låg- eller ickebeskattad inkomst i den stat där
offshorebolaget är beläget.
Dubbelbeskattningsavtal syftar bl.a. till att eliminera eller minska de
skattehinder som finns för ett fritt utbyte av varor, kapital och tjänster.
Genom regler för att undvika dubbelbeskattning, reducera hög
beskattning på betalningar från källstaten (utdelning, ränta och royalty)
samt förhindra diskriminerande beskattning kan avtalen på ett verksamt
sätt bidra till ökade investeringar och ett ökat utbyte av varor och tjänster
mellan de avtalsslutande staterna. Avtalen är däremot inte avsedda att
användas som instrument för att med konstlade metoder åstadkomma
total skattefrihet eller mycket låg skattebelastning för inkomster som
rätteligen bör ingå i beskattningsunderlaget och beskattas i den
avtalsslutande stat där investeraren hör hemma. Flera medlemsstater i
OECD har genom intern lagstiftning infört bestämmelser som tar udden
av sådan verksamhet som redovisats i det föregående. Majoriteten av
medlemsstaterna är liksom Sverige inte beredda att medge förmåner i
dubbelbeskattningsavtal till bolag som bedriver verksamhet på sådana
villkor.
6.7 Slutbestämmelser
Artiklarna 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande
och upphörande. Enligt artikel 28 träder avtalet i kraft trettio dagar efter
den dag då de avtalsslutande staterna underrättat varandra att de åtgärder
vidtagits som enligt resp. stats lagstiftning krävs för att avtalet skall träda
i kraft. Avtalet tillämpas i Sverige på inkomst som förvärvas resp.
beskattningsår som börjar den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet
eller senare.
7 Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna
Regeringens förslag: Dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska
länderna utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den
finska kommunalskatten.
Enligt artikel 3.1 a i dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska
länderna omfattar avtalet inte landskapet Åland i fråga om den finska
kommunalskatten. Genom notväxling med stöd av artikel 30.1 i avtalet
har Finland föreslagit att avtalet utvidgas till att omfatta landskapet
Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Utvidgningen är avsedd
att tillämpas retroaktivt fr.o.m. tidpunkten då avtalet började tillämpas.
Förslaget föranleder en ändring i 1 § lagen (1996:1512) om dubbel-
beskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Finland kommer att
underrätta övriga avtalsslutande stater när samtliga stater godkänt
utvidgningen. Det är därför inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt
detta kommer att ske. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder
i kraft den dag regeringen bestämmer.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999
Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Åsbrink,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Rosengren, Larsson,
Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1998/99:82 Dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Filippinerna m.m.
Prop. 1998/99:82
2
1