Post 5876 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:100 ·
Hämta Doc ·
1999 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/2
Bilaga 2
Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Bilaga 2
Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Regeringens mål för öppen arbetslöshet och sysselsättning 5
Box 1 Sysselsättningsgraden i Sverige och EU 6
2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden 6
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser 6
2.2 Lönebildning 7
2.3 Privat sysselsättning och företagande 8
2.4 Skola, vård och omsorg 9
2.5 Arbets- och kompetenslinjen 10
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling 10
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik 11
3 Sysselsättningssamarbetet inom EU 14
3.1 Bakgrund 14
3.2 Riktlinjerna för sysselsättning 14
3.3 Fortsatt arbete 14
4 Regeringens förslag i 1999 års ekonomiska vårproposition 14
4.1 Effektivare arbetsmarknad 14
4.2 En offensiv konkurrenspolitik 15
4.3 Effektivare system för utbildning och kompetensutveckling 15
4.4 Strategi för företagsutveckling 16
5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002 16
5.1 Den ekonomiska utvecklingen 16
5.2 Arbetsmarknaden 17
1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning
Att öka sysselsättningen och minska arbets-
lösheten utgör regeringens främsta uppgift. I
regeringsförklaringen 1996 deklarerade
regeringen att Sverige år 2000 skall ha halverat
den öppna
arbetslösheten till 4 procent och riksdagen ställde
sig i juli samma år bakom detta mål. I
budgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål för
sysselsättningen. Målet innebär att andelen
reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till 80
procent år 2004. Därigenom minskar också
behovet av sociala ersättningar. Antalet personer,
omräknat till helårsekvivalenter, vars försörjning
utgörs av ersättningar för ohälsa, arbetslöshet,
deltagande i arbetsmarknadsåtgärder och
socialbidrag skall minska från drygt 1 miljon
helårspersoner 1997 till 0,8 miljoner år 2004.
Regeringen har utfäst sig att varje halvår
redovisa en avstämning i förhållande till målet
om halverad öppen arbetslöshet. I det följande
redovisas den femte avstämningen av
arbetslöshetsmålet, vilken innehåller en
redogörelse för regeringens politik och för
utvecklingen på arbetsmarknaden. Vidare
presenteras en uppföljning av det nya
sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i korthet
regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning
och arbetslöshet fram till år 2002.
Diagram 1.1 Andelen reguljärt sysselsatta, 20-64 år
Procent av befolkningen 20-64 år
Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år sjönk från drygt 85 procent
1990 till som lägst knappt 74 procent 1994.
Därefter har sysselsättningsandelen åter stigit och
1998 var andelen reguljärt sysselsatta 74,6
procent (se diagram 1.1).
För att uppnå sysselsättningsmålet behöver
cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år mellan
1997 och 2004 tillkomma. Sedan sommaren 1997
har sysselsättningen ökat med cirka 120 000
personer, en utveckling som således ligger i linje
med vad som krävs för att uppnå sysselsättnings-
målet.
Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten
minskat kraftigt bland både män och kvinnor. I
februari i år uppgick den säsongsrensade öppna
arbetslösheten enligt Finansdepartementets
beräkningar till 5,7 procent , vilket är en
minskning med 1,2 procentenhet sedan februari
förra året. Arbetslösheten bland kvinnor, som allt
sedan krisen i början av 1990-talet varit betydligt
lägre än männens, uppgick i februari i år till 5,2
procent. Detta kan jämföras med en arbetslöshet
på 6,3 procent bland männen. Skillnaden i
arbetslöshet mellan män och kvinnor har minskat
sedan mitten av 1990-talet.
Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet, säsongsrensade
månadsdata
Procent av arbetskraften
Box 1 Sysselsättningsgraden i Sverige och EU
Trots att sysselsättningsgraden i Sverige sjunkit
kraftigt under 1990-talet har Sverige fortfarande
en högre sysselsättningsgrad än de flesta andra
EU-länder (se diagram 1.3). Bland EU-länderna
har bara Danmark en högre sysselsättningsgrad
än Sverige. Genomsnittet för EU ligger cirka 10
procentenheter lägre än Sverige, 64 procent
jämfört med 74 procent för Sverige. Notera att
definitionen av sysselsättningsgrad skiljer sig
något mellan diagram 1.1 och 1.3 där det förra
enbart omfattar reguljärt sysselsatta och den
senare även omfattar personer i vissa typer av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Diagram 1.3 Andelen sysselsatta 20-64 år i EU 1997
Procent av befolkningen 20-64 år
2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden
I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten
1995 lade regeringen fram en dagordning för
arbetet med att stärka tillväxten och
sysselsättningen. Dagordningen har därefter fått
sin konkreta utformning i ett flertal
propositioner. Regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet bygger
på fem grundstenar:
1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.
2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.
3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i
välfärden.
5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.
Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen av de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för
sysselsättningspolitiken. I avsnitten ges även en
bakgrund till de åtgärder som vidtagits samt en
beskrivning av utvecklingen på några centrala
områden.
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser
Saneringen av de offentliga finanserna, som
inleddes under förra mandatperioden, har
inneburit att budgetunderskott vänts till
överskott och att Sverige kan börja amortera på
statsskulden. Saneringsprogrammet har vidare
inneburit ett stärkt förtroende för den svenska
ekonomin. Inflationsförväntningarna har
minskat och tilltron till inflationsmålet på 2
procent stärkts. Dessa faktorer har tillsammans
skapat utrymme för väsentligt lägre korta och
långa räntor och ränte-differensen mot utlandet
har minskat. Lägre räntor leder till att de
offentliga ränteutgifterna minskar. Den positiva
utvecklingen av statsfinanserna har möjliggjort
ökade överföringar till kommunerna. Dessa
överföringar väntas leda till att den kommunala
konsumtionen ökar, främst inom vård, skola och
omsorg, och därmed till en ökad sysselsättning.
De allmänna förutsättningarna för en fortsatt
ökning av efterfrågan på arbetskraft är alltjämt
goda trots avmattningen i den internationella
konjunkturen. Den låga räntenivån har bidragit
till att industriinvesteringarna tagit ordentlig fart
och att den privata konsumtionen ökar. Detta
gynnar särskilt den sysselsättningsintensiva
privata tjänstesektorn och
hemmamarknadsindustrin.
En ökad efterfrågan är emellertid inte
tillräcklig för att minska arbetslösheten. Om en
stor del av arbetslösheten är strukturellt betingad
riskerar tillväxten att brytas till följd av brist på
arbetskraft, flaskhalsproblem och alltför höga
löneökningar före det att arbetslösheten halveras
och sysselsättningsmålet uppnås. Indikationer på
att detta problem kan vara för handen på den
svenska arbetsmarknaden är att antalet
kvarstående
lediga platser på arbetsförmedlingarna i viss
utsträckning har ökat samtidigt som
arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå och att
de lediga platserna tenderar att bli kvarstående
under längre tid. Dessutom har löneökningarna
sedan mitten av 1990-talet har varit höga - även i
ett internationellt perspektiv - trots att
arbetslösheten varit fortsatt hög. Avgörande för
sysselsättningsutvecklingen är således hur väl
lönebildningen fungerar samt arbetsutbudets
storlek, sammansättning och flexibilitet.
2.2 Lönebildning
Regeringen har vid flera tillfällen framhållit att en
väl fungerande lönebildning är en förutsättning
för att sysselsättningen skall kunna öka och
arbetslösheten halveras. Lönebildningens
betydelse för sysselsättningen föranledde
regeringen att utse en särskild utredare som fick i
uppgift att se över formerna för framtidens
lönebildning. Utredaren lämnade sitt
huvudbetänkande till regeringen den 30
november 1998. Regeringen avser att under
hösten lägga förslag om regelverket för
lönebildningen.
Om de nominella löneökningarna blir för höga
får detta, bland annat genom en då nödvändig
åtstramning av penningpolitiken, negativa
konsekvenser för produktion och sysselsättning.
För att den pågående konjunkturuppgången skall
bli långvarig är det således av stor vikt att
löneutvecklingen hålls under kontroll. Måttliga
nominella löneökningar borgar för en
penningpolitik som är fortsatt gynnsam för
investeringar, vilket i sin tur ger utrymme för
ökad tillväxt och högre sysselsättning.
Efter de mycket höga löneökningarna under
1996, ökade lönerna med cirka 4,5 procent under
1997. De avtal som slöts under våren 1998 för
stora delar av arbetsmarknaden är i huvudsak
treåriga, i flera fall med möjlighet till uppsägning
under det tredje året. De avtalsmässiga
löneökningarna beräknas ge årliga löneökningar
på cirka 2,5 procent, vilket är cirka en
procentenhet lägre än under den förra
avtalsperioden.
När det gäller löneglidningen – den del av
löneökningarna som inte regleras i avtalen – råder
emellertid stor osäkerhet. Det registrerade
utfallet för 1998 visar på en genomsnittlig
löneökning på 3,2 procent varav löneglidningen
svarade för 0,4 procent. Löneglidningen i den
privata sektorn var drygt 0,5 procent medan den
var negativ i den offentliga sektorn förutom
under det första kvartalet. Osäkerheten om
löneglidningen är dock stor. På den privata sidan
finns ännu så länge definitiva utfall bara fram
t.o.m. juni månad 1998. Inom både den privata
och den offentliga sektorn leder för-seningar i de
lokala löneförhandlingarna till att de avtalade
löneökningarna ännu inte syns fullt ut i
statistiken. Sammantaget väntas löneökningarna
1998 i ekonomin i dess helhet bli 3,6 procent (se
vidare prognosen i bilaga 1 till den ekonomiska
vårpropositionen).
Under förra våren började rapporter om
arbetskraftsbrist komma allt tätare, även om
bristerna huvudsakligen gällde vissa
yrkeskategorier och vissa regioner (se även
avsnitt 2.3 och 2.4). De allvarligaste bristerna
finns idag framför allt inom den privata
tjänstesektorn och för vissa yrkesgrupper inom
vård och omsorg. Även byggbranschen har under
1998 noterat stigande bristtal. Det finns i
dagsläget inga tydliga tecken på att dessa brister
börjar synas i lönestatistiken i form av kraftigt
ökad löneglidning. Det kan dock konstateras att
löneglidningen inom den privata tjänstesektorn
ligger på cirka 0,7 procent enligt det registrerade
utfallet, vilket alltså är över genomsnittet för hela
ekonomin. Mätt som årsgenomsnitt beräknas
löneglidningen för tjänstemännen inom hela den
privata sektorn bli cirka 2 procent. Skulle bristen
på arbetskraft inom ovanstående sektorer bli
bestående eller spridas till andra branscher kan
det resultera i en högre löneglidning än vad som
antas i prognosen.
2.3 Privat sysselsättning och företagande
Den tredje grundstenen för
sysselsättningspolitiken är att huvuddelen av
sysselsättningsökningen skall komma i den
privata sektorn. En hög sysselsättning i privat
sektor bidrar till att stärka de offentliga
finanserna, och är därför en grund-förutsättning
för bibehållandet av ett väl utbyggt
välfärdssystem.
Den privata sysselsättningen minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom
tillverkningsindustrin och byggsektorn. Sedan
1994 har den privata sysselsättningen återigen
ökat, vilket framgår av diagram 2.2.
Sysselsättningsökningen har varit betydligt större
för män än för kvinnor räknat i antalet personer.
Diagram 2.2 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat
sektor, basperiod januari 1994
Hundratal personer, (säsongsrensade glidande medelvärden)
Saneringen av de offentliga finanserna har
medfört en kraftig räntenedgång och minskad
osäkerhet om den ekonomiska politiken. Detta
har i sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt
investeringsklimat och därmed möjliggjort ökad
sysselsättning i den privata sektorn.
Den största ökningen av den privata
sysselsättningen har skett inom tjänstesektorn.
Sedan förra våren är det främst antalet sysselsatta
inom uppdragstjänster som ökat. Inom industrin
har sysselsättningen ökat mest inom läkemedels-
och telekommunikationsindustrin.
Som nämndes i avsnitt 2.2 uppger allt fler
företag problem med att rekrytera personal med
rätt kompetens. I syfte att förhindra att dessa
brister leder till flaskhalsar har regeringen tillsatt
ett antal arbetsgrupper. Gruppernas arbete har
skett i nära samarbete med såväl
arbetsmarknadens parter som med
representanter för företag och
utbildningsanordnare och har resulterat i
konkreta åtgärder för att öka utbudet av
arbetskraft. I 1998 års vårproposition föreslog
regeringen ett antal insatser för att förebygga
flaskhalsar inom teknik- och IT-områdena.
Under hösten 1998 tillsattes en arbetsgrupp med
uppgift att underlätta ett effektivt
resursutnyttjande i byggnadsbranschen i en
konjunkturuppgång. De förslag som gruppen
lämnade bereds vidare i diskussioner mellan
företrädare för regeringen, statliga myndigheter,
kommunerna och arbetsmarknadens parter.
För att främja sysselsättningen inom den
privata sektorn har också ett flertal åtgärder
genomförts för att förbättra villkoren för
företagande. Många av åtgärderna har varit
särskilt riktade mot små och medelstora företag.
Bland åtgärderna som tidigare genomförts kan
nämnas nedsättning av arbetsgivaravgiften,
lättnader i ägarbeskattningen, möjligheter att
kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för
att starta eget företag och ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. En
ny anställningsform – överenskommen
visstidsanställning – har också införts i syfte att
stimulera till nyanställningar.
Den av regeringen tillsatta
Småföretagsdelegationen presenterade sitt
slutbetänkande under 1998 med förslag om
mängd konkreta åtgärder som syftar till att
förbättra villkoren för de små företagen. I
december 1998 presenterade regeringen ett antal
åtgärder som syftar till att förenkla för
småföretagen, och flera av dessa åtgärder följer
förslagen i Småföretagsdelegationens
betänkande. En särskild regelförenklingsgrupp,
SimpLex, har inrättats inom
Näringsdepartementet. En grupp bestående av
entreprenörer och företagare, Nybyggarna, knyts
till Näringsdepartementet, och skall mötas
regelbundet för att diskutera aspekter kring
företagandets villkor. Vidare har en
statssekreterargrupp inom Regeringskansliet
inrättats med särskilt ansvar för
regelförenklingsarbetet. Regeringen har också
beslutat om en förordning för myndigheterna
som innebär att en konsekvensanalys av nya
reglers effekter för små företags villkor skall
göras innan förändringarna genomförs.
Motsvarande krav ställs också på samtliga
utredningar i den nya Kommittéförordningen.
Patent- och registreringsverket och Statskontoret
har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till en
samordning av företagens uppgiftslämnande.
Vidare vidtas åtgärder för att förbättra servicen
till företagen samt att korta handläggningstiderna
vid ett antal myndigheter.
Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1997 startades, enligt statistik
från Statistiska centralbyrån och Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), cirka 29 000
nya företag som tillsammans skapade 54 000
arbetstillfällen.
Kvinnor är underrepresenterade bland
egenföretagarna och svarade för drygt en
fjärdedel av de nystartade företagen under 1997.
För att främja kvinnligt företagande har särskilda
åtgärder införts. Till dessa hör möjlighet till
förlängt starta eget-bidrag, särskilda
lånemöjligheter och affärsrådgivning. Varannan
kvinna som startade företag under 1997 fick
starta eget-bidrag, jämfört med var tredje man.
2.4 Skola, vård och omsorg
I och med saneringen av de offentliga finanserna
har utrymme skapats för att tillföra mer pengar
till kommuner och landsting. Beslutade och
aviserade tillskott innebär i förhållande till 1996
års nivå en höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med 16 miljarder
kronor år 1999. Av nämnda höjning tillfördes 12
miljarder kronor under 1998. Under 1999
kommer ytterligare 4 miljarder kronor att
tillföras. Ytterligare höjningar föreslås i den
ekonomiska vårpropositionen. Tillskottet bör ge
kommuner och landsting goda förutsättningar att
förstärka kvaliteten i skola, vård och omsorg.
Vidare bör tillskottet ge möjligheter för
kommuner och landsting att behålla och i många
fall öka antalet anställda samt erbjuda
heltidsarbete åt deltidsarbetande. Genom den
höga andelen kvinnor i offentlig sektor, kommer
tillskotten av ytterligare resurser till kommuner
och landsting främst att påverka sysselsättningen
för kvinnor.
Som framgår av diagram 2.2 har antalet
sysselsatta i den offentliga sektorn enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar ökat successivt under
1998 främst bland kvinnor. Den kommunala
sysselsättningen, som utgör merparten av
sysselsättningen i den offentliga sektorn,
uppvisar den största ökningen i antalet
sysselsatta. Mellan februari 1998 och februari
1999 ökade sysselsättningen i kommuner och
landsting med cirka 36 000 personer (glidande
medelvärde), vilket motsvarar en ökning med 3,5
procent. Det finns dock stora skillnader i
redovisningen av sysselsättningen i kommuner
och landsting . Regeringen avser att analysera
dessa skillnader. Under samma period som ovan
sjönk sysselsättningen inom statliga myndigheter
med cirka 4 000 personer (glidande medelvärde),
vilket motsvarar en minskning med 2,0 procent.
Uppgången i antalet nyanmälda lediga platser
inom vård och omsorg tyder också på en fortsatt
god efterfrågan på arbetskraft i offentlig sektor.
Under andra halvåret 1998 uppgick antalet
nyanmälda platser inom offentliga tjänster till
knappt 13 700, vilket är en ökning med cirka 53
procent jämfört med samma period 1997.
Ökningen har fortsatt under inledningen 1999.
Jämfört med januari 1998 hade antalet nyanmälda
lediga platser ökat med cirka 18 procent i januari
1999, från drygt 13 600 till knappt 16 100.
Under hösten 1998 och de första månaderna
1999 har ett ökat rekryteringsbehov av skol-,
vård- och omsorgspersonal uppmärksammats av
representanter för arbetsgivar- och
arbetstagarsidan . I syfte att förebygga brist på
kvalificerad personal inom vård- och
omsorgssektorn tillsatte regeringen sommaren
1998 en kommission med uppdrag att se över
utbildningsbehov och arbetsförhållanden, bl. a.
för att underlätta rekryteringen till dessa
sektorer, men även för att motverka
deltidsarbetslöshet. Kommissionen skall avsluta
sitt arbete 31 juli 1999. Vad gäller skolan enades
Utbildningsdepartementet tillsammans med
Svenska Kommunförbundet, Lärarnas
riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarna
under hösten 1998 om en avsiktsförklaring för
att stimulera läraryrkets utveckling och
rekrytering. En arbetsgrupp tillsattes också på
Utbildningsdepartementet. Arbetsgruppen
avlämnade sitt åtgärdsprogram under mars 1999.
I denna föreslås bland annat en
försöksverksamhet, där kommunala arbetsgivare
utifrån en rekryteringsplan samverkar med
högskolans lärarutbildningar. De deltagande i
försöksverksamheten, som kan ha olika
utbildningsbakgrund, skall ges möjlighet att
kombinera tjänstgöring som lärare med lärar-
behörighetsgivande halvfartsstudier på högskola.
Bland förslagen i åtgärdsprogrammet märks
också insatser för att rekrytera män till läraryrket
liksom insatser för att rekrytera
högskoleutbildade med utländsk bakgrund.
2.5 Arbets- och kompetenslinjen
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling
En av grundstenarna i regeringens
sysselsättningsstrategi är en flerårig satsning på
utbildning och kompetensutveckling på alla
nivåer i sam-hället. Utbildning är ett viktigt
medel för att varaktigt höja sysselsättningen och
förbättra möjligheterna till arbete för de
arbetslösa. Detta gäller särskilt om
utbildningsinsatserna är riktade mot de personer
som har lägre utbildning.
Som en följd av konjunkturnedgången i början
på 1990-talet, ökade arbetslösheten kraftigt bland
samtliga utbildningsgrupper i Sverige. De som
drabbades hårdast av den stigande arbetslösheten
var män och kvinnor med en utbildning på högst
gymnasienivå, men även de högutbildades
arbetslöshet ökade kraftigt under 1990-talet. De
högutbildade har dock klarat krisen bättre än de
lågutbildade, vilket främst beror på att många
arbeten som endast kräver grundläggande
färdigheter permanent fallit bort.
Vuxenutbildning
Deltagandet i vuxenutbildningen har ökat
kraftigt sedan Kunskapslyftet startade hösten
1997. Kunskapslyftet är en femårig satsning med
inriktning främst mot de arbetslösa som helt eller
delvis saknar treårig gymnasial utbildning. Enligt
Skolverket uppgick det totala antalet studerande i
gymnasial vuxenutbildning, inklusive
Kunskapslyftet, under våren 1998 till 191 456
personer, vilket är en ökning med 11 procent från
hösten 1997.
Av de deltagare som gick i vuxenutbildning
läsåret 1997/98 var endast 33 procent män. 55
procent av deltagarna i vuxenutbildningen var
över 30 år. Elever som var födda utomlands
utgjorde 18 procent av det totala antalet
studerande, och personer med högst tvåårig
gymnasial vuxenutbildning svarade för 65
procent av de studerande. Knappt 70 procent av
de som studerade i den kommunala
vuxenutbildningen hösten 1997 fortsatte sina
studier under våren 1998. Av samtliga personer
som studerade våren 1998 var 37 procent
nytillkomna.
Under våren 1998 erhöll 86 000 personer det
särskilda utbildningsbidraget UBS. Detta är en
ökning med 40 procent från hösten 1997 då cirka
61 500 personer erhöll UBS. UBS, som
huvudsakligen vänder sig till arbetslösa, har ökat i
omfattning mellan hösten 1997 och våren 1998,
medan samtliga övriga vuxenstudiestöd minskat
sina andelar.
Regeringen har tagit initiativ till fristående
utvärderingar av Kunskapslyftets effekter, bland
annat vad gäller hur Kunskapslyftet påverkat
deltagarnas möjligheter att få arbete eller gå
vidare till högre studier. Utvärderingarna
kommer att avrapporteras löpande under 1999-
2001.
Kvalificerad yrkesutbildning
Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial
nivå, KY. En tredjedel av denna utbildning sker i
arbetslivet och finansieras av arbetsgivaren.
Under 1998 antogs drygt 5 200 nya elever, varav
ungefär hälften utgjordes av kvinnliga
studerande. Intresset från såväl arbetslivet som de
sökande är mycket stort. Under 1998 var det flest
sökande till platserna inom IT, vård och turism.
Under 1996 och 1997 påbörjade totalt omkring
4 500 personer en utbildning inom KY och drygt
10 procent av dessa var födda utomlands.
Ungefär 70 procent av de deltagare som hittills
avslutat sin utbildning fick ett arbete inom tre
månader efter att de avslutat utbildningen.
Antalet anordnare av kvalificerad yrkesutbildning
har tredubblats sedan starten 1996. 1998 fanns
det närmare 140 olika anordnare. Från och med
1999 har försöksverksamheten utökats till att
omfatta 12 000 platser per år.
Högskolan
I dag studerar mer än 300 000 personer vid
landets universitet och högskolor. Från och med
1999 finns det tre nya universitet; Karlstad,
Örebro och Växjö universitet. I takt med att den
svenska högskolan byggs ut över hela landet, har
16 000 nya platser tillkommit under vart och ett
av åren 1997 till 1999. Denna expansion fortsätter
genom att resurser tillförs för ytterligare 20 000
permanenta platser år 2000. Tyngdpunkten ligger
på de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Av platserna skall 1 500 avsättas till distans-
utbildning och decentraliserad utbildning. Under
1998 har även en permanent förstärkning för
studiefinansiering inom forskarutbildningen
tillförts, och antalet forskarstuderande kan väntas
öka med ungefär 1 500 personer. I den
ekonomiska vårpropositionen aviserar regeringen
en ytterligare utbyggnad av högskolan (se avsnitt
4.3).
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden.
Målet är att genom ett effektivt
platsförmedlingsarbete, kompetenshöjande
insatser och andra åtgärder uppnå en högre
rörlighet på arbetsmarknaden och förhindra långa
perioder utan reguljärt arbete. Detta skall bidra
till att sysselsättningen kan öka och
arbetslösheten minska utan att inflationsdrivande
flaskhalsar och bristsituationer uppstår.
Arbetsmarknadspolitiken har även en roll när det
gäller att bryta den rådande könsuppdelningen på
arbetsmarknaden.
Konjunkturberoende åtgärder
Som en följd av att aktivitetsnivån i ekonomin
ökat har även företagens efterfrågan på
arbetskraft blivit större, och antalet nyanmälda
lediga platser ökade med hela 28 procent mellan
1997 och 1998. Mot bakgrund av det förbättrade
arbetsmarknadsläget och risken för att det
uppstår inflationsdrivande flaskhalsar till följd av
brist på viss yrkeskompetens, har det skett en
successiv förändring av arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att
anpassa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
till den ökade efterfrågan på utbildad arbetskraft
och beslutat att ge ökade resurser till mer
kostsamma men också mer tillväxtfrämjande
åtgärder såsom olika former av utbildning. Som
en följd av detta har andelen personer i
arbetsmarknadsutbildning relativt
praktikåtgärder ökat under 1998.
Tabell 2.1 Antal personer i Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari 1998 och
1999
feb. 1998
feb. 1998
feb. 1999
feb. 1999
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
I arbetskraften
Anställningsstöd
6861
5611
7415
4625
Starta eget-bidrag
6624
6275
6074
5503
Offentliga tillfälliga
arbeten (OTA)
3538
3346
4768
4299
Resursarbete
700
3113
1391
3485
Ej i arbetskraften
Arbetsmarknadsutbild-
ning
22403
19959
28216
27745
Arbetslivsutveckling
25974
24235
12942
11903
Arbetsplatsintroduktion
(API)
15766
14331
4043
3301
Arbetspraktik
0
0
7803
7228
Kommunala program för
ungdomar 18-20 år
5727
9541
4390
5872
Datortek
6462
7689
4955
5932
Utvecklingsgaranti för
ungdomar 20-24 år
246
198
3618
2910
IT-satsningen
1
0
1329
698
Projektarbete
21
39
529
384
Summa åtgärder
94323
94337
87473
83885
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Under perioden 1992 till 1998 deltog i
genomsnitt knappt 190 000 personer per år i
konjunkturberoende åtgärder, vilket motsvarar
4,4 procent av arbetskraften. Inte något år var
antalet deltagare lägre än 160 000. 1998 var det
genomsnittliga antalet deltagare 165 000
personer, 20 000 personer färre än 1997.
SwIT
För att möta den ökade efterfrågan på yrkes-
utbildad personal inom IT-området har ett
nationellt program för IT-utbildning, SwIT,
införts inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Målgruppen är
främst arbetslösa, men även anställda som har ett
behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan
komma i fråga. Det är en
politisk ambition att prioritera tre olika grupper
av utbildningssökande; kvinnor, invandrare och
arbetshandikappade. Programmet startade i
december 1997 och skall fortgå till och med
december 1999. Målet är att till slutet av år 1999
ha utbildat 10 000 personer. I slutet av december
1998 hade 2 600 deltagare påbörjat en utbildning,
varav cirka har 600 diplomerats. I januari 1999
påbörjade 750 nya elever en utbildning, och
kursstarter för ytterligare 6 744 personer är
säkrade. Av samtliga deltagare beräknas 35
procent vara kvinnor, 6,5 procent utländska
medborgare och 5,3 procent arbetshandikappade.
Långtidsinskrivna
Antalet långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingarna, d.v.s. personer som varit
inskrivna i minst två år och under de senaste två
åren inte haft något arbete, har minskat under det
senaste året . I februari 1999 uppgick antalet
långtidsinskrivna till 90 306 personer, vilket
innebär en minskning med 10,8 procent från
februari 1998 då antalet långtidsinskrivna
uppgick till 101 198 personer.
Diagram 2.3 Långtidsinskrivna, februari 1998 och februari
1999
Antal personer
Minskningen förklaras av den ökade efterfrågan
på arbetskraft, deltagande i Kunskapslyftet och
offentligt tillfälligt arbete (OTA) samt den
tillfälliga avgångsersättningen för
långtidsarbetslösa över 60 år. Männen utgör 61
procent av de långtidsinskrivna. Under fjärde
kvartalet 1998 var 53 procent av de
långtidsinskrivna öppet arbetslösa. En
förhållandevis stor del av de långtidsinskrivna
utgörs av utsatta grupper som
arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare. Andelen arbetshandikappade
uppgick i februari 1999 till 22 procent och
andelen utomnordiska medborgare till ungefär 16
procent av de långtidsinskrivna.
Personer med utomnordisk bakgrund
Arbetslösheten bland utomnordiska medborgare
ökade kraftigt mellan 1990 och 1997, från 5
procent 1990 till 33 procent 1997. Därefter har
arbetslösheten sjunkit något till 27 procent 1998.
Under samma period sjönk även andelen
sysselsatta utomnordiska medborgare, från 67
procent av befolkningen 1990 till 35 procent
1997. Därefter steg sysselsättningsgraden för de
utom-nordiska medborgarna till 39 procent 1998.
Arbetskraftsdeltagandet var 1990 cirka 70
procent, men föll till 49 procent 1994. Därefter
har situationen förbättrats, men
arbetskraftsdeltagandet ligger kvar på en mycket
låg nivå och uppgick 1998 till 54 procent, 43
procent för kvinnor och 62 procent för män.
Även utomnordiskt födda personer med
svenskt medborgarskap har en svår situation på
arbetsmarknaden, även om den har förbättrats
något det senaste året. Drygt 16 procent av dessa
personer var arbetslösa under 1998 medan
sysselsättningsgraden uppgick till 53 procent.
Detta kan sättas i relation till 1991 då
arbetslösheten och sysselsättningsgraden uppgick
till 4 procent respektive 73 procent. Vidare finns
det studier som tyder på att ungdomar med
utländsk bakgrund är arbetslösa i högre
utsträckning än andra ungdomar även om de har
en svensk utbildning och behärskar svenska
språket väl.l
Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet, utomnordiska och svenska
medborgare
Procent
Ungdomar
Antalet 20-24-åringar som var arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska program minskade med
27 procent till i genomsnitt 74 000 under 1998.
Detta innebär att arbetslösheten bland ungdomar
i åldrarna 20-24 år har sjunkit från 13,1 procent i
februari 1998 till 10,5 procent i februari 1999. För
kvinnorna var arbetslösheten i februari 1999 8,6
procent, och för männen 12,2 procent.
Nedgången i arbetslösheten bland de unga kan
främst förklaras av den förbättrade konjunkturen
och den förstärkta satsningen på
högskoleutbildning. Enligt AMS fick huvuddelen
(43 procent) av de ungdomar som lämnade
arbetslösheten under 1998 fick ett arbete medan
14 procent gick över till reguljär utbildning och
29 procent började en arbetsmarknadsutbildning.
Ungdomsarbetslösheten motverkas genom
åtgärder på lokal nivå. De
arbetsmarknadsprogram som är viktigast för
ungdomarna är det kommunala
ungdomsprogrammet för 18-19-åringar och det
nya utvecklingsprogrammet för 20-24-åringar.
Dessa två program utgör tillsammans mer än 40
procent av arbetsmarknadsprogammen för
ungdomar.
Antalet deltagare i det kommunala ungdoms-
programmet för 18-19-åringar minskade från
drygt 15 000 i februari 1998 till drygt 10 000 i
februari 1999. Detta speglar det minskade antalet
personer i åldern 18-19 år som är registrerade vid
arbetsförmedlingarna runtom i landet. Av de
ungdomar som deltog i programmet under 1998
fick 39 procent ett arbete efteråt, vilket innebär
en ökning med fem procentenheter från året
innan.
Sedan den 1 januari 1998 har kommunerna
enligt den så kallade kommunala utvecklings-
garantin en möjlighet att erbjuda en aktiverande
åtgärd på heltid för långtidsarbetslösa ungdomar i
åldrarna 20-24 år genom att teckna avtal med
staten. För att undvika att ungdomar blir
långtidsarbetslösa, skall den arbetslöse inom 100
dagar från registrering som arbetslös ha erbjudits
en utvecklande aktivitet. Denna regel har haft
mycket positiva effekter, och utvecklingsgarantin
för 20-24-åringar omfattade under 1998 i
genomsnitt 2 800 ungdomar, men deltagandet
accelererade under året och uppgick i slutet av
1998 till drygt 6 000 personer. Cirka 30 procent
av de som fullföljt utvecklingsgarantin fick arbete
efteråt.
Vid slutet av december 1998 rapporterade fem
länsarbetsnämnder att de inte hade några
långtidsarbetslösa ungdomar registrerade, och
ytterligare 10 länsarbetsnämnder hade färre än 20
långtidsarbetslösa ungdomar som stod utan
beslut eller erbjudande om åtgärd. Vid denna
tidpunkt fanns det totalt i landet endast 538
registrerade långtidsarbetslösa ungdomar i åldern
20-24 år som stod utan beslut eller erbjudande
om åtgärd. Enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar uppgick emellertid
antalet 20-24 åringar som hade varit arbetslösa i
mer än 13 veckor (drygt 90 dagar) till ca 11 000 i
februari 1999, vilket är en halvering jämfört med
samma månad förra året.
3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU
3.1 Bakgrund
Ett inslag i regeringens sysselsättningspolitik är
att ha en aktiv och pådrivande roll i det euro-
peiska samarbetet för ökad tillväxt och
sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete
kan stödja de nationella ansträngningarna i
kampen mot arbetslösheten.
Tillämpningen av den nya avdelningen om
sysselsättning i Amsterdamfördraget har medfört
att sysselsättningsfrågan fått en kraftigt
framskjuten position i EU:s arbete.
Samordningen av sysselsättningspolitiken skall
ske på grundval av gemensamma riktlinjer för
sysselsättningen och bygger på erfarenheterna
från den multilaterala övervakningen av den
ekonomiska politiken. Liksom tidigare ligger
huvudansvaret för sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken på de enskilda
medlemsstaterna.
Vid toppmötet i Wien i december 1998 antogs
slutsatser om riktlinjer för sysselsättning och i
februari 1999 antogs sysselsättningsriktlinjerna
av rådet.
3.2 Riktlinjerna för sysselsättning
I likhet med föregående års
sysselsättningsriktlinjer delas
rekommendationerna in i fyra huvudområden:
att förbättra anställbarheten, utveckla
företagarandan, uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga samt stärka
jämställdhetspolitiken. Inom varje område finns
ett antal riktlinjer som anger vad länderna bör
göra och i vissa fall finns konkreta mål som
länderna skall sträva efter att uppnå.
I förhållande till riktlinjerna för 1998 stärks
rekommendationerna vad gäller skatte- och
bidragssystem, tillgång till livslångt lärande,
diskriminering av svaga grupper, undanröjande av
hinder för sysselsättning i tjänstesektorn samt
åtgärder för ökad jämställdhet. Regeringen
konstaterar att Sveriges sysselsättningspolitik
ligger väl i linje med riktlinjernas
rekommendationer och välkomnar särskilt
riktlinjernas inriktning på att arbetskraftens
anställbarhet måste främjas genom aktiva
åtgärder, med betoning på utbildning och
kompetensutveckling och att detta prioriteras
framför passivt kontantstöd. Vidare delar
regeringen till fullo synsättet att skatte- och
bidragssystem bör utformas på ett sätt som gör
det lönsamt att arbeta. Sverige uppfyller i de
flesta fall de mål och intentioner som riktlinjerna
ger uttryck för. I flera fall är regeringens
ambition mer långtgående än vad riktlinjerna
anger.
3.3 Fortsatt arbete
Riktlinjerna för 1999 ligger till grund för
utarbetandet av uppdaterade nationella
handlingsplaner i medlemsstaterna.
Handlingsplanerna kommer under 1999 att
granskas i ministerrådet och av kommissionen
för att sedan bli underlag till den gemensamma
rapporten om sysselsättning och nya riktlinjer för
år 2000. Ett viktigt inslag i EU:s
sysselsättningssamarbete är utbytet av goda
exempel. Formerna för detta arbete kommer att
stärkas under 1999. Regeringen avser att arbeta
för att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken
och dess övervakning ges samma vikt som
motsvarande instrument på det ekonomiska
området.
4 Regeringens förslag i 1999 års
ekonomiska vårproposition
Läget på arbetsmarknaden har förbättrats. Sedan
våren 1997 har den öppna arbetslösheten minskat
med nästan 3 procentenheter och
sysselsättningen ökat med cirka 120 000
personer. Det ökade förtroendet för den
ekonomiska politiken, med stärkta offentliga
finanser, låga räntor och låga
inflationsförväntningar, skapar goda betingelser
för en fortsatt ökning av sysselsättningen.
Regeringen föreslår i den ekonomiska
vårpropositionen en rad insatser för att göra
sysselsättnings-ökningen uthållig.
4.1 Effektivare arbetsmarknad
Arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras. En mer effektiv arbetsmarknad är
viktig för att den nuvarande, positiva
utvecklingen på arbetsmarknaden skall leda till
varaktigt högre sysselsättning och minskad
arbetslöshet. En effektiv matchning mellan
arbetssökande och lediga platser bidrar till att
sysselsättningen kan öka utan att
inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.
Arbetet med att väsentligt reducera det
arbetsmarknadspolitiska regelverket skall
fortsätta. Regelverket skall bygga på att arbets-
och kompetenslinjen gäller,
konkurrensneutraliteten säkerställs samt att
undanträngnings- och inlåsningseffekter
motverkas.
En utredning tillsätts med uppgift att se över
arbetsmarknadsutbildningens organisation och
effektivitet. Avgränsningen gentemot den
reguljära utbildningen är en viktig fråga.
För att säkerställa att de regionala
kompetensråden skyndsamt kan börja fungera
väl i rådande uppgång på arbetsmarknaden
förtydligas deras roll och uppgifter.
Regeringen föreslår att en ettårig
försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för
anställda införs inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Vidare avser
regeringen förhandla med SwIT-yrkesutbildning
om att utöka antalet elevplatser i det nationella
programmet för IT-utbildning.
Regeringen föreslår också förändringar i de
rörlighetsstimulerande bidragen för att öka den
yrkesmässiga och geografiska rörligheten.
En arbetsgrupp har tillsatts inom Närings-
departementet med uppgift att se över
arbetslöshetsförsäkringen för att säkerställa en
enhetlig och rättssäker tillämpning. Syftet med
översynen är att säkerställa
arbetslöshetsförsäkringens roll som en
omställningsförsäkring och samtidigt stärka
rättssäkerheten för den arbetslöse.
En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste
uppgifter är att förhindra långa tider utan
reguljärt arbete. För att underlätta för utsatta
grupper att få in en fot på arbetsmarknaden
föreslår regeringen att en skattekreditering införs
för personer som varit öppet arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst tre år.
Skattekrediteringen uppgår de första sex
månaderna till 75 procent av lönekostnaden,
dock högst 11 550 kronor per månad. Under
ytter-ligare 18 månader uppgår krediteringen till
25 procent av lönekostnaden, eller högst 3 850
kronor per månad.
Dessutom föreslår regeringen att
arbetsförmedlingen tillförs 700 miljoner kronor
för tillfälliga personalförstärkningar. Av dessa
skall 100 miljoner kronor användas för att särskilt
stärka invandrares ställning på arbetsmarknaden.
De extra personalresurser som tillförs
Arbetsmarknadsverket möjliggör för
arbetsförmedlingarna att i samarbete med
kommunerna förbättra tillgången på
praktikplatser i samband med svenska för
invandrare-utbildning. Regeringen avser också
föreslå att ett system för validering av utländsk
yrkeskompetens införs. Pilotprojekt genomförs
under hösten i Arbetsmarknadsverkets regi.
Vidare föreslår regeringen att en
försöksverksamhet utformas med inriktning på
att pröva nya metoder och aktörer för att finna
effektiva former för att förmedla arbeten till
arbetslösa invandrare.
Regeringen föreslår också att utrymmet för
anställda med lönebidrag utökas för att flera
arbetshandikappade därigenom skall kunna
erbjudas en anställning med lönebidrag.
De av regeringen tillsatta samsynsmännen
rapporterade i mars i år att det finns betydande
motsättningar mellan parterna på
arbetsmarknaden i synen på spelreglerna kring
lönebildningen, men att det också finns en bred
samsyn om vissa principer för lönebildningen
och om ett antal andra frågor. Mot denna
bakgrund avser regeringen att under hösten 1999
lägga förslag om regelverket för lönebildningen.
4.2 En offensiv konkurrenspolitik
För att åstadkomma en uthållig
sysselsättningstillväxt krävs även att
produktmarknaderna fungerar väl.
Hinder för konkurrens i gränslandet mellan
offentlig och privat verksamhet skall undanröjas.
Statskontoret ges i uppdrag att se över hur de
statliga myndigheterna agerar på
konkurrensutsatta marknader. Under våren
kommer förnyade diskussioner mellan
Regeringskansliet och Kommun- och
Landstingsförbunden om konkurrens att äga
rum.
4.3 Effektivare system för utbildning och
kompetensutveckling
Tillgången på de kategorier arbetskraft för vilken
efterfrågan stiger måste vara god så att risken för
en snabb löneglidning motverkas. Detta ställer
krav på effektivitet och anpassningsförmåga
inom det reguljära utbildningsväsendet.
Regeringen föreslår i den ekonomiska
vårpropositionen att utbyggnaden av högskolan
fortsätter, och att 10 000 nya permanenta
utbildningsplatser inrättas fr.o.m. 1 juli 2001 och
ytterligare 10 000 nya platser fr.o.m. 1 juli 2002.
Ett reformerat studiestödssystem införs med
början under 2001.
Vidare föreslår regeringen att resurserna för
grundforskning ökas.
Inom Kunskapslyftet avser regeringen vidta
åtgärder för att öka andelen korttidsutbildade
män samt öka möjligheterna till att kombinera
yrkes- och kärnämnen.
Regeringen avser att föreslå att en satsning på
kompetensutveckling för anställda genomförs
åren 2000-2002. Utgångspunkten för satsningen
skall vara det förslag som arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet lämnade i
höstas. Finansieringen och genomförandet avses
ske inom ramen för Europeiska socialfondens
nya mål 3. Hälften av satsningen bör utgöras av
medel från socialfonden och hälften av statlig
medfinansiering. Denna statliga stimulans
förutsätter en finansiering från arbetsgivarna
inom ramen för en trepartssamverkan.
4.4 Strategi för företagsutveckling
Näringspolitiken skall inriktas på att
vidmakthålla goda förutsättningar för tillväxt och
företagande i alla delar av landet. I den
ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen
att en utredning tillsätts med syfte att göra en
samlad översyn över statliga insatser på
riskkapitalområdet. Reglerna för
värdepappersfonder på nationell nivå ses över. De
eventuella hinder som finns för regionalt
baserade fonder bör tas bort.
Möjligheterna att införa en
patentintrångsförsäkring undersöks närmare.
Informationen kring nyföretagande förbättras.
För att säkerställa och utveckla tillgången på
kunskap och kompetens vidareutvecklas program
för teknik- och kunskapsöverföring från bl. a.
högskolorna till små och medelstora företag.
Syftet är att göra kunskapsproducenter i en
region tillgängliga för små och medelstora
företag. Regeringen föreslår också att miljö- och
byggforskning tillförs ytterligare resurser.
5 Tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till år 2002
5.1 Den ekonomiska utvecklingen
Förutsättningarna för en fortsatt hög tillväxt i
Sverige är gynnsamma. Den avmattning i den
västeuropeiska konjunkturen som inleddes i
slutet av 1998 bidrar emellertid till att
tillväxtutsikterna för innevarande år dämpas till
följd av minskad export till de viktigaste
marknaderna i Tyskland, Storbritannien, Norge
och Danmark. Denna utveckling balanseras dock
av en fortsatt stark utveckling för den inhemska
delarna av svensk ekonomi.
Tillväxten 1999 och 2000 drivs framför allt av
den inhemska efterfrågan. Hushållens
ekonomiska förutsättningar är överlag mycket
gynnsamma till följd av det förbättrade
arbetsmarknadsläget, höga reallöneökningar och
god förmögenhets-utveckling. Detta bidrar till en
ökning av den privata konsumtionen.
Industriinvesteringarna förväntas däremot bli
lägre under 1999 jämfört med 1998 i spåren av
den internationella avmattningen.
Tabell 5.1 Nyckeltal 1998 - 2002
1998
1999
2000
2001
2002
Antal sysselsatta
1,5
1,4
0,6
0,9
0,8
Sysselsättningsgrad
74,6
75,3
75,6
76,1
76,5
Öppen arbetslöshet
6,5
5,8
5,4
5,1
5,0
Arb.pol. åtgärder
3,9
3,6
3,6
3,5
3,5
Kontantlön per timme
3,6
3,0
3,2
3,0
3,0
KPI, årsgenomsnitt
0,4
0,2
0,8
1,7
2,0
Off. finansiellt sparande
2,2
1,8
2,1
2,0
2,0
BNP, producentpris
2,8
2,2
2,6
2,4
2,3
Anm. Sysselsättningsrad mäts som andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen i åldrarna 20-
64 år. Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i procent av arbetskraften.
Off. finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP. Off. finansiellt. sparande för 2001 och
2002 redovisas efter beräkningsteknisk överföring. Årlig procentuell förändring redovisas för
antal sysselsatta, löner, KPI och BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Under nästa år förväntas den internationella
konjunkturen återhämta sig vilket gör att varu-
exporten kan stiga något snabbare igen.
Sammantaget växer den svenska produktionen av
varor och tjänster med 2,2 procent i år och 2,6
procent nästa år. Det bör dock påpekas att
prognosen är behäftad med stor osäkerhet
framför allt när det gäller den internationella
utvecklingen. Med den sysselsättningsintensiva
hemmamarknaden som tillväxtmotor gynnas
sysselsättningen och den öppna arbetslösheten
kan fortsätta minska. Osäkerheten om
lönebildningen och effekterna av regeringens
utbildningssatsningar påverkar bedömningarna
av tillväxten under 2001 och 2002. Tillväxten för
dessa båda år väntas dock ligga över den
långsiktiga tillväxttrenden.
De offentliga finanserna fortsätter att
utvecklas väl i linje med de av riksdagen beslutade
budgetpolitiska målen. Den goda utvecklingen av
de offentliga finanserna beror främst på att
utgifterna som andel av BNP sjunker medan
skattekvoten är i stort sett oförändrad.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin är
fortsatt mycket lågt. Inflationen (mätt som
årsgenomsnitt) väntas först i slutet av
prognosperioden uppgå till inflationsmålet på 2
procent. Dessa inflationsutsikter främjar låga
räntor, vilket borgar för ett fortsatt gott
investeringsklimat.
5.2 Arbetsmarknaden
Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1998
var mycket stark. Den öppna arbetslösheten
sjönk som andel av arbetskraften från 8,0 procent
1997 till 6,5 procent 1998. En starkt bidragande
orsak till denna nedgång var den kraftiga
sysselsättningsökningen. Under förra året ökade
sysselsättningen med 1,5 procent. En stor del av
sysselsättningsökningen tillkom i den privata
tjänstesektorn.
Sysselsättningen har fortsatt att öka i snabb
takt under inledningen av 1999. Den konjunktur-
avmattning som förutses för innevarande år
bidrar emellertid till att dämpa
sysselsättningstillväxten för året som helhet. I
takt med en förbättrad internationell konjunktur
under nästa år väntas sysselsättningen öka i något
snabbare takt. Sysselsättningsökningen för år
2000 hålls tillbaka av att reallöneökningarna för
åren 1998 och 1999 väntas bli högre än vad som
tidigare antagits.
Sysselsättningsuppgången under innevarande
och nästa år väntas framför allt ske i privat
tjänstesektor och i kommunerna. Även inom
byggnadsverksamhet sker en kraftig ökning av
sysselsättningen men byggnadssysselsättningen
svarar dock bara för knappt 6 procent av den
totala sysselsättningen. Industrisysselsättningen
förväntas däremot sjunka något under perioden.
Under åren 2001 och 2002 väntas
sysselsättningen öka med cirka 1 procent per år.
Den goda sysselsättningsutvecklingen gör att den
öppna arbetslösheten förväntas fortsätta att
minska för att 2002 uppgå till 5,0 procent av
arbetskraften. Detta förutsätter dock – utöver en
fortsatt god tillväxt – att lönebildningen fungerar
väl och att regeringens utbildningssatsningar
riktas till grupper som annars skulle riskera att bli
varaktigt arbetslösa. Sysselsättningen mätt som
andelen reguljärt sysselsatta i åldrarna 20 - 64 år
väntas öka från 74,6 procent 1998 till 76,5
procent 2002.
För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se Bilaga 4 till
Budgetpropositionen för 1999, Prop. 1998/99:1.
Regeringen kommer att ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att ta fram
den statistik som krävs för uppföljning av regeringens sysselsättningsmål.
Därigenom kommer utvecklingen av såväl sysselsättningsgraden som
antalet personer i behov av sociala ersättningar att kunna följas.
Den icke säsongsrensade öppna arbetslösheten uppgick till 5,6 procent i
februari, 4,9 procent för kvinnor och 6,3 procent för män.
För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas
till uppföljningen av arbetslöshetsmålet i budgetpropositionen för 1998
samt i 1998 års ekonomiska vårproposition.
”Byggbranschen - Bakgrund och förslag till åtgärder”,
Inrikesdepartementet, 1998.
Det kan noteras att det finns en viss skillnad mellan
arbetskraftsundersökningens statistik och den kortperiodiska
myndighetsbaserade statistik över sysselsättningen som presenteras i
Nationalräkenskaperna och den statistik som Kommun- och
Landstingsförbunden presenterar. Enligt Nationalräkenskaperna var
sysselsättningsökningen något mindre.
På årsbasis ökade sysselsättningen i kommunala myndigheter emellertid
med 19 000 personer från 1997 till 1998. I statliga myndigheter minskade
sysselsättningen i på årsbasis med 1 000 personer mellan 1997 och 1998.
Enligt Svenska Kommunförbundets rapport Personal och kompetens i
förändring kommer 625 000 nya medarbetare att behöva rekryteras fram
till år 2010. Behoven är särskilt stora inom äldreomsorgen och skolan.
Arbetsmarknadsinstitut (AMI) inkluderas inte i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Nytt program från och med 1998-01-01. Programmet ersätter
rekryteringsstöd, beredskapsarbete och utbildningsvikariat. Uppgifterna
avser det nya programmet samt återstående deltagare i de tidigare
programmen.
Nytt program från och med 1999-01-01. Ersätter de tidigare
programmen arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion.
Definitionen av långtidsinskrivna har ändrats från och med 1999.
Jämfört med 1998 har tillkommit villkoret att arbete/avaktualisering måste
vara minst 30 dagar för att bryta långtidsinskrivning. Likaså bryter arbete
med anställningsstöd ej långtidsinskrivning.
Se till exempel Lena Schröders och Roger Wilhelmssons artikel:
”Sverigespecifikt” humankapital och ungdomars etablering på
arbetsmarknaden, Ekonomisk Debatt 1998, nr. 8.
Enligt AMS:s statistik minskade antalet långtidsarbetslösa ungdomar i
åldrarna 18-24 år från 10 200 till 3 900 under samma period.
PROP. 1998/99:100 BILAGA 2
2
3
PROP. 1998/99:100 BILAGA 2