Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1998/99:106 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. Prop. 1998/99:106 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 31 mars 1999 Göran Persson Lars Engqvist (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel höjs fr.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800 kronor. Patienterna får då inte någon reducering av den sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden inte överstiger 900 kronor. När den sammanlagda kostnaden överstiger 900 kronor utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del som överstiger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor samt hela den sammanlagda kostna- den till den del den överstiger 4 300 kronor. För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper för den föreslagna höj- ningen lämnas i propositionen förslag om att höja pensionstillskottet med 1,4 procentenheter vilket innebär en höjning med 509 kronor om året för en pensionär med fullt pensionstillskott. Till följd av ändringarna i pen- sionstillskottet föreslås en särskild lag med vissa ändringar avseende det särskilda grundavdraget och deklarationsskyldigheten. I propositionen gör regeringen den bedömningen att en utredning bör tillsättas för att göra en översyn av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att få kontroll över kostnadsutvecklingen. Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte är aktuellt att förändra ensamrätten för Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läke- medel. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 4 2.2 Förslag till lag om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner 5 2.3 Förslag till lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar 6 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Ändringar i läkemedelsförmånen m.m. 7 4.1 Höjd beloppsgräns för högkostnadsskyddet 7 4.2 Höjning av pensionstillskottet 11 5 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser 13 6 Författningskommentar 13 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd för köp av läkemedel m.m. 13 6.2 Förslaget till lag om beräkning av vissa pensionsförmåner 14 6.3 Förslaget till lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 1999 15 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m., 2. lag om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner, 3. lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för inköp av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduceringen beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den förmånsbe- rättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället och läm- nas vid varje inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta varorna. Så länge den sammanlagda kost- naden inte överstiger 400 kronor lämnas ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden överstiger detta belopp, utgör kost- nadsreduceringen 1. 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200 kronor, 2. 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800 kronor, 3. 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800 kronor, samt 4. hela den sammanlagda kost- naden till den del den överstiger 3 800 kronor. Så länge den sammanlagda kost- naden inte överstiger 900 kronor lämnas ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden överstiger detta belopp, utgör kost- nadsreduceringen 1. 50 procent av den del som överstiger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 2. 75 procent av den del som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 3. 90 procent av den del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor, samt 4. hela den sammanlagda kost- naden till den del den överstiger 4 300 kronor. Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt för barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder sta- digvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn med föräldern. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999. 2.2 Förslag till lag om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner Härigenom föreskrivs följande. 1 § Vid beräkning av pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen- sionstillskott skall i stället för de procenttal som anges i 2, 2 a och 2 b §§ nämnda lag användas 56,9 procent, 112,9 procent och 62,9 procent. 2 § Vid beräkning av särskilt bostadstillägg enligt 7 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall i stället för vad som där anges i tredje och fjärde styckena gälla följande. En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall alltid anses utgöra lägst 1,234 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och lägst 1,024 gånger prisbasbeloppet för den som är gift. Inkomsterna enligt andra stycket 1 och 2 skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,529 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och lägst 1,354 gånger prisbasbeloppet för den som är gift. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999 och gäller till och med ut- gången av november månad 2000. 2.3 Förslag till lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar Härigenom föreskrivs följande. 1 § För den som inte har haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott skall vid 2000 respektive 2001 års taxeringar 2 respektive 3 § gälla i stället för vad som sägs om deklarationsskyldighet i 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självde- klaration och kontrolluppgifter. 2 § Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2000 års taxe- ring gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande be- lopp: a) för gift skattskyldig: 134,82 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och b) för annan skattskyldig: 152,32 procent av prisbasbeloppet. Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under någon del av året har fått folkpension som ogift. Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension. 3 § Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2001 års taxe- ring gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande be- lopp: a) för gift skattskyldig: 135,29 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och b) för annan skattskyldig: 152,79 procent av prisbasbeloppet. Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under någon del av året har fått folkpension som ogift. Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension. 4 § Det särskilda grundavdraget enligt 48 § 4 mom. kommunalskatte- lagen (1928:370) skall vid 2000 respektive 2001 års taxeringar i stället för vad som sägs i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 48 § nämnda lag uppgå till de belopp som anges i 2 respektive 3 §. Reduceringen av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde och femte styckena av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen skall vid 2001 års taxering göras med 66,5 procent. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999. 3 Ärendet och dess beredning Socialstyrelsen övertog den 1 januari 1998 ansvaret för administrationen av det särskilda statsbidraget för läkemedelsförmånen från Riksförsäk- ringsverket. Socialstyrelsen har sedan den tog över ansvaret för statsbi- draget uppmärksammat regeringen på att de faktiska utgifterna för läke- medelsförmånen under åren 1999–2001 med största sannolikhet inte ryms inom de anvisade budgetramarna. Regeringen har därför under vintern 1998/99, med bistånd av Apoteket AB, gjort beräkningar över olika förslag till kostnadsreducerande åtgärder inom läkemedelsförmå- nen. I samband med de förhandlingar som förts med Landstingsförbundet om en överenskommelse för år 1999 om det särskilda statsbidraget för läkemedelsförmånen har information lämnats om regeringens intentioner om förändringar i förmånssystemet. Propositionens lagförslag har beretts med Socialstyrelsen, Läkeme- delsverket, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Apoteket AB och Landstingsförbundet. Den föreslagna lagen om särskilt grundavdrag och deklarationsskyl- dighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar faller inom det område där Lagrådets yttrande normalt skall inhämtas. Sakfrågan har dock uppkommit så sent i beredningen att regeringen på grund av tidsbrist inte kunnat inhämta ett sådant yttrande. Frågan är dessutom av sådan karaktär att ett uppskjutande av lagstiftningen skulle medföra avsevärda men. 4 Ändringar i läkemedelsförmånen m.m. 4.1 Höjd beloppsgräns för högkostnadsskyddet Regeringens förslag: Beloppsgränsen för högkostnadsskydd vid köp av läkemedel höjs fr.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800 kronor. Patienterna får då inte någon reducering av den sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden inte över- stiger 900 kronor. När den sammanlagda kostnaden överstiger 900 kronor utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del som översti- ger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor samt hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 4 300 kronor. Regeringens bedömning: En utredning bör tillsättas för att göra en översyn av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att få kontroll över kost- nadsutvecklingen. Det är för närvarande inte aktuellt att förändra ensamrätten för Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läkemedel. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det nuvarande stat- liga förmånssystemet för läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. Förmånssystemet regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Samtliga receptbelagda läkemedel ingår i läkemedels- förmånen om läkemedlen förskrivs i något sådant syfte som anges i 1 § och om det marknadsförande bolaget har fått ett pris fastställt av Riksför- säkringsverket. I förordningen (1996:1294) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. undantas vissa receptbelagda läkemedel från högkostnadsskyddet. Enligt vad som närmare anges i förordningen kan även receptfria läkemedel ingå i läkemedelsförmånen. Högkostnadsskyddet begränsar patientens samlade läkemedelsutgifter under ett år till 1 300 kronor. Skyddet bygger på att patienterna får sin totala läkemedelskostnad under en tolvmånadersperiod stegvis reducerad enligt en trappstegsmodell beroende av hur stor kostnaden är. Om den sammanlagda läkemedelskostnaden inte överstiger 400 kronor görs inte någon reducering. När kostnaden överstiger 400 kronor utgör kostnads- reduceringen 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800 kronor, 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800 kronor samt hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 3 800 kronor. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen övergick till sjukvårds- huvudmännen den 1 januari 1998. Från denna tidpunkt finansieras läke- medelsförmånen med ett särskilt statsbidrag som betalas till sjukvårds- huvudmännen. Enligt en överenskommelse mellan staten och Landstings- förbundet den 12 september 1996 skall parterna komma överens om en ny modell för statens ersättning till landstingen för läkemedelsförmånen fr.o.m. år 2001. En av utgångspunkterna när det nya förmånssystemet infördes var att de samlade resurserna för hälso- och sjukvården måste användas så ef- fektivt som möjligt i ett längre perspektiv. Det var nödvändigt att bromsa den snabba kostnadsutvecklingen för läkemedel såväl kortsiktigt som i ett längre perspektiv. Samtidigt riktades subventionen till personer med stort behov av läkemedel medan personer med mer begränsade läkeme- delsinköp själva skulle stå för en större del eller hela kostnaden. Kostnaderna för läkemedelsförmånen har ökat kraftigt under 1990- talet. Mellan 1990 och 1998 ökade statens kostnader för förmånen från knappt 6,9 miljarder kronor till drygt 13,4 miljarder kronor. Således nära fördubblades kostnaderna för läkemedelsförmånen på åtta år mätt i löpande priser. Orsakerna till den kraftiga kostnadsökningen är bl.a. den demografiska utvecklingen, strukturförändringarna som lett till att en allt större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel. Den snabba ökningen av kostnaderna för läke- medelsförmånen under tidigare år hejdades tillfälligt år 1997. Orsaken var att läkemedelsreformens ikraftträdande den 1 januari 1997 resulte- rade i en hamstring av läkemedel under hösten 1996. Hamstringen ledde till höga kostnader för läkemedelsförmånen år 1996 och till att kostna- derna för förmånen minskade år 1997. Under år 1998 har kostnaderna för läkemedelsförmånen åter ökat. Detta kan bl.a. förklaras av att den andel av de totala läkemedelskostnaderna som patienterna betalar har minskat mellan åren 1997 och 1998. Det finns för närvarande mycket som tyder på en fortsatt snabb kostnadsökning för läkemedelsförmånen om åtgärder inte vidtas. Regeringen konstaterar mot denna bakgrund att den uppbromsning av den snabba kostnadsutvecklingen som avsågs inte har uppnåtts. Samhäl- lets kostnader för läkemedel fortsätter att öka i en takt som inte är acceptabel samtidigt som den andel som patienterna betalar har sjunkit påtagligt under den nivå som förutsattes när läkemedelsreformen genom- fördes. Regeringen gör mot den bakgrunden bedömningen att läkeme- delsreformen inte har fått avsedd effekt. Det kan på sikt leda till att läke- medelskostnaderna tränger undan annan hälso- och sjukvård om inte för- ändringar genomförs i systemet. Enligt regeringen är det angeläget att snabbt vidta åtgärder för att hejda denna utveckling. En sådan åtgärd bör, i avvaktan på en större översyn av förmånssystemet, göras inom ramen för det nuvarande systemet. En grundläggande förutsättning för de åtgärder som kan bli aktuella är att de av flertalet uppfattas som rättfärdiga och att åtgärderna inte leder till att någon drabbas av läkemedelskostnader som blir så höga att hälsan eller vården blir eftersatt. Vi föreslår därför en höjning av högkostnadsskyddet där tyngdpunkten – i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser – läggs på de patienter som har en förhållandevis liten lä- kemedelskostnad. Gränsen för när det sker någon kostnadsreducering höjs därför från 400 kronor till 900 kronor. För att behålla den ovan be- skrivna trappstegsmodellen intakt höjs även de följande trappstegen med 500 kronor. Förändringen innebär således att frikortsgränsen för läkeme- del höjs med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800 kronor vilket räknat per månad innebär en höjning från 108 kronor till 150 kronor. I sin helhet innebär den föreslagna ändringen att patienterna inte får någon reducering av den sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden inte överstiger 900 kronor. När den sammanlagda kostnaden överstiger 900 kronor utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del som överstiger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor, hela den sam- manlagda kostnaden till den del den överstiger 4 300 kronor. De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juni 1999 och skall gälla för samtliga inköp av läkemedel inom förmånssystemet som görs fr.o.m. denna tidpunkt. Det innebär att de patienter som före den 1 juni 1999 påbörjar en tolvmånadersperiod tar med sig sin totala läke- medelskostnad in i den nya trappstegsmodellen och kostnaden utgör där utgångspunkten för hur stor reduceringen skall bli på nästa läkeme- delsinköp. Det innebär i praktiken att inte någon av dessa patienter under pågående period fullt ut får betala enligt de nya bestämmelserna. Det illustreras i följande tabell med några typfall. Utgångspunkten är att samtliga patienter (A–E) antas få en total läkemedelskostnad på 4 300 kronor under pågående tolvmånadersperiod. Patient Total kostnad den 31 maj 1999 Varav patienten har betalat Patienten betalar under pågående 12-månaders- period Skillnad i förhållande till nuvarande system A 800 kr 600 kr 1 600 kr 300 kr (1600–1300) B 1 200 kr 800 kr 1 550 kr 250 kr (1550–1300) C 2 800 kr 1 200 kr 1 425 kr 125 kr (1425–1300) D 3 800 kr 1 300 kr 1 350 kr 50 kr (1350–1300) E 4 300 kr 1 300 kr 1 300 kr 0 kr (1300–1300) Således får patient A som befinner sig längst ner i trappan betala mest under pågående tolvmånadersperiod och patient E som befinner sig högst upp i trappan betala minst. Patient D som redan har frikort får som mest betala ytterligare 50 kronor under pågående period. Patient E som den 31 maj 1999 har en total läkemedelskostnad på 4 300 kronor får inte någon ytterligare utgift under den pågående tolvmånadersperioden. När det gäller frågan om hur patienten själv kan påverka tolvmåna- dersperiodens start- och sluttidpunkt har regeringen i förtydligande syfte beslutat om att i förordningen om högkostnadsskydd införa en bestäm- melse som innebär att en ny tolvmånadersperiod inte kan påbörjas förrän föregående period har gått till ända. Regeringen har även beslutat att ändra på den tid som skall ha förflutit innan ett recept på nytt får expedie- ras. I praktiken innebär ändringen att en förskrivning som avser 90 dagars förbrukning får expedieras på nytt först efter 60 dagar i stället för efter 45 dagar som för närvarande gäller. Liksom hittills kommer det att hos Apoteket AB finnas ett delbetal- ningssystem. Systemet kommer att anpassas till de ändrade bestämmel- serna. Enligt vad regeringen erfarit kommer Apoteket AB att bevilja kre- dit på högst 1 500 kronor med en amorteringstid om 12 månader. För det fall receptförskrivningen innebär en utgift på mer än 1 500 kronor under en och samma månad kommer en kredit om 1 500 kronor att beviljas medan resterande del återbetalas i slutet av månaden efter den köpet gjordes. Det är värt att notera att den normala krediten inom nuvarande delbetalningssystem är betydligt lägre än 1 300 kronor vilket är den nu- varande kreditgränsen. Regeringen vill understryka vikten av att patien- ten ser delbetalningssystemet som ett naturligt sätt att betala sina läke- medelsinköp och att inköpen därför regelmässigt kommer att göras genom en uppdelning av kostnaden. Översyn av läkemedelsförmånen Som angetts i det föregående föreslås ändringarna i förmånssystemet vidtas mot bakgrund av att en total översyn av läkemedelsförmånen sam- tidigt initieras för att komma till rätta med bristerna i systemet och för att få kontroll över kostnadsutvecklingen. En viktig fråga som bör ingå i översynen är om läkemedel som mer syftar till att höja patienters livskvalitet än att lindra eller bota sjukdom skall omfattas av läkemedelsförmånen. En närliggande fråga som bör behandlas i översynen är om och i så fall på vilket sätt den förskrivande läkaren skall kunna avgöra om ett läkemedel skall ingå i läkemedelsför- månen och därmed bli subventionerat. I det sammanhanget kan nämnas att Socialstyrelsen i ett meddelandeblad riktat till berörd personal när- mare har beskrivit i vilka situationer som ett läkemedel kan förskrivas utan att det kommer att ingå i läkemedelsförmånen. Det finns för övrigt skäl att i översynen se över läkarnas förskrivningsrätt sedd i ett större sammanhang. Tillämpningen av den nuvarande förmånen och eventuella svårigheter i tillämpningen är ytterligare en fråga som bör ingå i översynen. En kart- läggning av tillämpningen av förmånen är därför angelägen. Konkurrensutsättning av läkemedelsdistributionen Läkemedelsdistributionsutredningen redovisade i sitt huvudbetänkande Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28) i januari 1998 bl.a. förslag om att konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel, för vilken det statligt ägda Apoteksbolagets (numera Apoteket AB) har ensamrätt. En- ligt förslagen i betänkandet skall en konkurrensutsättning kunna ske ge- nom att möjligheter skapas för nyetableringar såväl lokalt som i form av ny teknik, t.ex. distansköp på nationell nivå. Det föreslås också att sjuk- vårdshuvudmännen skall kunna välja annan ansvarig för sjukvårdsapotek utöver sjukvårdshuvudmannen själv eller Apoteksbolaget. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen gör bedömningen att det nu inte finns skäl att förändra läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel. För närvarande avser regeringen därmed inte att förändra ensamrätten för Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läkemedel. 4.2 Höjning av pensionstillskottet Regeringens förslag: Pensionstillskottet till ålders- och förtidspen- sionärer höjs med 1,4 procentenheter till 56,9 % respektive 112,9 % av prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till omställningspension, sär- skild efterlevandepension eller änkepension enligt 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott höjs på motsvarande sätt till 62,9 % av prisbasbeloppet. Motsvarande höjning görs av det särskilda bo- stadstillägget och det särskilda grundavdraget vid inkomstbeskatt- ningen. Skälen för regeringens förslag: Som regeringen har pekat på i före- gående avsnitt är det angeläget att patienten ser delbetalningssystemet som ett naturligt sätt att betala sina läkemedelsinköp och att inköpen där- för regelmässigt kommer att göras genom en uppdelning av kostnaden. För dem som kommer upp till frikortsgränsen innebär en uppdelning av kostnaden att varje delbetalning blir 150 kronor i månaden i stället för 108 kronor som gäller för närvarande. För pensionärer med låga in- komster kan en sådan höjning bli särskilt betungande. Pensionärer som uppbär pensionstillskott eller särskilt bostadstillägg eller båda förmå- nerna skall därför kompenseras för höjningen av beloppsgränsen för högkostnadsskyddet. En ålderspensionär med låg eller ingen ATP får f.n. pensionstillskott med 55,5 % av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. En förtidspensionär i motsvarande situation får f.n. pensionstillskott med 111,5 % av prisbasbeloppet. För att kompensera dessa grupper för höjningen av beloppsgränsen i högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel höjs pensionstillskottet med 1,4 procentenheter. På motsvarande sätt höjs pensionstillskottet till omställningspension, sär- skild efterlevandepension eller änkepension enligt 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott till 62,9 % av prisbasbeloppet. Med nu gällande prisbasbelopp (36 400 kr) innebär det en höjning av pensionstillskottet med 509 kronor per år. Höjningen av pensionstillskottet skall inte på- verka det särskilda bostadstillägget. Även detta tillägg höjs därför med 1,4 procentenheter. Härigenom kommer höjningen även att beröra den grupp pensionärer som uppbär särskilt bostadstillägg. Riksdagen fattade under våren 1998 beslut om ett nytt ålderspensions- system (prop. 1997/98:151 och 152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 315 och 320). Personer som uppbär folkpension och pensions- tillskott enligt äldre regler kommer den 1 januari 2001 att i stället upp- bära övergångsvis garantipension. Denna beräknas på ett annorlunda sätt. För att inte påverka den övergångsvisa garantipensionen som avses bli införd den 1 januari 2001 skall höjningen av pensionstillskottet tidsbegränsas och utgå t.o.m. november 2000. Den framräknade höj- ningen av pensionstillskottet kompenserar fullt ut de berörda grupperna för höjningen av högkostnadsskyddet t.o.m. utgången av år 2000. Detta åstadkoms genom att det vid beräkning av det höjda pensionstillskottet har beaktats att utbetalning kommer att ske under 18 och inte 19 måna- der. Regeringen avser att återkomma med förslag om hur kompen- sationen bör utformas och finansieras efter den 1 januari 2001. Till följd av ändringarna av pensionstillskottet görs i en särskild lag vissa ändringar vad gäller det särskilda grundavdraget och deklarations- skyldigheten. Ändringarna innebär att de pensionärer som i dag inte betalar inkomst- skatt inte heller kommer att göra det som en följd av höjningen av pen- sionstillskottet. De blir inte heller skyldiga att avlämna självdeklaration. Avsikten med höjningen av det särskilda grundavdraget är att undanta de pensionärer som endast har folkpension och pensionstillskott från be- skattning. En effekt av höjningen är emellertid att även många pensionärer som har högre pension än enbart folkpension och pen- sionstillskott får en skattelättnad. Det finns därför anledning att begränsa skattelättnaderna för övriga pensionärer. Det sker genom en mindre höj- ning av procentsatsen i den avtrappningsregel som är knuten till det sär- skilda grundavdraget. 5 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juni 1999. I avsnitt 4.1 lämnas en närmare beskrivning av vad de nya bestämmelserna innebär för de patienter som den 1 juni redan påbörjat en tolvmånadersperiod. Höjningen av beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel beräknas innebära en kostnadsminskning om 1 370 miljoner kronor på helårsbasis. Då ändringen avses gälla fr.o.m. den 1 juni 1999 beräknas kostnadsminskningen för år 1999 uppgå till 800 miljoner kro- nor. När det gäller höjningarna av pensionstillskottet och det särskilda bo- stadstillägget medför dessa en kostnadsökning på 268 miljoner kronor per år. För år 1999 medför höjningarna en kostnadsökning på 156 miljoner kronor. För år 1999 sker finansiering genom att medel ur anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen under utgiftsområde 9 förs till anslaget A2 Förtidspensioner under utgiftsområde 10 samt till ansla- gen A1 Ålderspensioner, A2 Efterlevandepension till vuxna och A3 Bo- stadstillägg till pensionärer under utgiftsområde 11. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 2000 med förslag avseende dels omfördelning av medel mellan berörda anslag för år 1999, dels finansie- ring för år 2000. Höjningen av det särskilda grundavdraget för pensionärer som inte uppbär pensionstillskott eller särskilt bostadstillägg innebär minskade skatteintäkter med ca 100 miljoner kronor per år. Regeringen har beaktat denna effekt vid bedömningen av utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i 1999 års ekonomiska vårproposi- tion. 6 Författningskommentar 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd för köp av läkemedel m.m. 4 § Ändringen innebär att de intervall för patientens sammanlagda kostnad för förmånsberättigade varor som regleras i paragrafen ändras. En när- mare redogörelse för innebörden av de ändrade intervallen finns i avsnitt 4.1. 6.2 Förslaget till lag om beräkning av vissa pensionsförmåner Innebörden av förslaget behandlas i avsnitt 4.2. 6.3 Förslaget till lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar Nivån på det särskilda grundavdraget och gränsen för deklarationsskyl- dighet för folkpensionärer är bestämda utifrån nivån på pensionstill- skottet. Med anledning av den tillfälliga höjningen av pensionstillskottet justeras det särskilda grundavdraget och gränsen för deklarationsskyldig- het i motsvarande omfattning. Reduceringen av det särskilda grundavdraget som i dag görs med 65 procent av den del av pensionen eller, i vissa fall, taxerad inkomst som överstiger det högsta möjliga avdraget, skall vid 2001 års taxering i stället göras med 66,5 procent. Höjningen av det särskilda grundavdraget medför inte någon skyldig- het för skattemyndigheterna att besluta om ändrad beräkning av avdrag för preliminär skatt, eftersom höjningen inte avser ett betydande belopp. Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 1999 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén Föredragande: statsrådet Engqvist Regeringen beslutar proposition 1998/99:106 Vissa ändringar i läke- medelsförmånen m.m. Prop. 1998/99:106 13 1