Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2024/25:54 Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott Skr. 2024/25:54 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 21 november 2024 Ulf Kristersson Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har gjort i rapporten Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9). Riksrevisionen har granskat statens insatser för barn som misstänks för grova brott. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet inte är fullt ut effektiva. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Samhällets förmåga att agera med träffsäkra insatser i rätt tid kan vara avgörande för att motverka att barn och unga utvecklar ett kriminellt beteende. Granskningen visar att det finns brister i det nuvarande systemet och att de befintliga insatserna för att förebygga att barn begår grova brott inte är tillräckliga. De senaste åren har antalet barn och unga som begår grova brott dessutom ökat. Att vända den negativa utvecklingen och motverka att barn dras in i kriminalitet är mycket angeläget och en fråga som regeringen prioriterar högt. Riksrevisionens rapport är ett värdefullt bidrag i det arbetet. Ett omfattande arbete har påbörjats med åtgärder på statlig, regional och lokal nivå för att bryta barns och ungas kriminella beteende. Pågående och planerade åtgärder bedöms ligga i linje med Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer3 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer6 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer8 4.1Kommunernas brottsförebyggande ansvar och vissa åtgärder inom socialtjänstens område9 4.2Ett stärkt informationsutbyte mellan myndigheter och andra aktörer10 4.3En förbättrad barn- och ungdomsvård och stärkta möjligheter att besluta om stödinsatser för barn och unga med ett kriminellt beteende11 4.4Förändringar i de straff- och processrättsliga regelverken för unga lagöverträdare12 4.5Budgetsatsningar för att motverka ungdomsbrottslighet13 4.6Ett stärkt föräldraskapsstöd och föräldraansvar samt en bättre skolmiljö14 4.7Sammanfattande slutsats15 Riksrevisionens rapport Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9)16 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 202495 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet är effektiva. De aktörer som har granskats är Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse (SiS) och regeringen. Granskningen omfattar även hur myndigheterna samverkar med kommunernas socialtjänster. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9), se bilagan. Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 23 maj 2024. Regeringen har inhämtat de granskade myndigheternas synpunkter på rapporten. Synpunkterna finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2024/01259). I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer till regeringen som Riksrevisionen redovisar i sin rapport. Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer Som motiv till granskningen pekar Riksrevisionen på att allt fler barn i Sverige dras in i gängkriminalitet och att barn begår grövre brott tidigare i sina brottsliga karriärer. Återfallsfrekvensen bland barn som döms för grova brott är dessutom hög. Riksrevisionen konstaterar att den angivna problembilden gör det angeläget att bryta kriminella beteenden hos barn samtidigt som det finns indikationer på att staten inte lyckas med detta. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens samlade insatser för att bryta barns brottsliga beteende inte är fullt ut effektiva. Enligt Riksrevisionen fungerar de granskade aktörernas gemensamma arbete för att fånga upp och stödja barn med grovt kriminellt beteende olika väl i olika kommuner. Kommuner med större erfarenhet av grövre brottslighet har ofta ett mer utvecklat arbetssätt. Socialtjänsterna i landet har olika förutsättningar men ska samtidigt bära en stor del av ansvaret för att bryta kriminalitet hos barn. Arbetet på lokal nivå behöver stärkas för att möjliggöra en likvärdig och effektiv behandling av alla barn. Riksrevisionen konstaterar att regeringen har tagit vissa steg för att öka likvärdigheten och stötta socialtjänsterna, t.ex. genom inrättandet av förstärkningsteam, men anser att ytterligare statligt stöd kan behövas. Riksrevisionen konstaterar vidare att det ytterst är statens ansvar att se till att systemet för att få barn att sluta begå brott fungerar som helhet, även om arbetet bedrivs på lokal nivå och delvis inom ramen för det kommunala självstyret. Enligt Riksrevisionen tar staten inte fullt ut detta ansvar. Det faktum att det i stor utsträckning saknas bl.a. aktörsövergripande kunskapsstöd och vägledningar, tillsammans med brister i kunskaps- och erfarenhetsöverföringen, har lett till att det gemensamma arbetet byggts upp främst på lokal nivå. Bristen på nationell styrning medför att arbetet blir resurskrävande, ineffektivt och försvårar för aktörerna att utveckla och anpassa verksamheten till grövre kriminalitet bland barn. Förståelsen för varandras ansvar, roller och behov brister mellan aktörer inom rättsväsendet och sociala myndigheter. Det varierar över landet hur stora bristerna är, och i kommuner med en mer utbredd samverkan är förståelsen bättre. Det finns riktlinjer och kunskapsstöd från såväl Socialstyrelsen som Åklagarmyndigheten som är uppskattade och uppfattas som tydliga. Samtidigt matchar de inte behoven helt och hållet. Överlag behövs en ökad nationell styrning. Enligt Riksrevisionen är socialtjänsterna i vissa fall osäkra på om vårdkvaliteten och säkerheten på hemmen för vård eller boende (HVB) är tillräckligt hög för att en placering ska vara lämplig. Det framhålls dock att det är svårt att få en placering på SiS särskilda ungdomshem, där barnen dessutom löper risk för att utveckla sitt kriminella beteende genom kontakten med andra placerade. Att placerade barn sprider och förstärker varandras problematik behöver motverkas. Riksrevisionen anför att statens ansvarstagande i detta sammanhang skulle kunna vara t.ex. förstärkning av tillsynen av de hem som finns. En nationell samordning av placeringarna skulle också kunna öka tryggheten genom att det säkerställs att alla barn får en plats anpassad efter sina individuella behov. Därtill behöver staten säkerställa kapaciteten så att de barn som behöver en plats inom låst institutionsvård får en sådan. Riksrevisionen konstaterar vidare att vissa brister har identifierats i aktörernas informationsutbyte, t.ex. när det gäller polisens orosanmälningar till socialtjänsten och socialnämndernas yttranden till rättsväsendet. Enligt Riksrevisionen fyller orosanmälningar en nyckelfunktion för informationsutbytet mellan polisen och socialtjänsten samtidigt som orosanmälningar inte görs för alla barn som misstänks för brott. Det har enligt Riksrevisionen inte framkommit några tydliga förklaringar till varför en orosanmälan inte lämnas för alla barn som polisen uppmärksammar. En förklaring som Polismyndigheten har fört fram till Riksrevisionen är att en separat orosanmälan inte alltid görs i de fall polisen lämnar en underrättelse till socialtjänsten om att barnet misstänks för brott. Granskningen visar också att en orosanmälan inte nödvändigtvis leder till insatser från socialtjänsten. Riksrevisionen framhåller vidare att brister i de yttranden som åklagaren inhämtar från socialnämnderna innan beslut fattas i åtalsfrågan leder till att åklagare och domstolar behöver lägga tid på att inhämta kompletteringar, vilket är resurskrävande och ineffektivt. Riksrevisionen lyfter också fram att dagens insatser och arbetssätt inte är helt anpassade till att barn i större utsträckning än tidigare begår grova brott. En majoritet av de barn som granskningen fokuserar på återkommer som misstänkta för brott, vilket enligt Riksrevisionen indikerar att insatserna inte är tillräckligt effektiva för att bryta grövre brottslighet. De sociala insatser som erbjuds har inte någon större effekt för att få barnen att ändra sitt brottsliga beteende, och insatserna har inte heller anpassats till den förvärrade hot- och riskbild som följer med grövre kriminalitet. Arbetssätt och insatser är dessutom i hög grad anpassade till straffmyndiga barn och inte till barn under 15 år. Den grövre kriminaliteten stannar inte heller inom kommungränserna eller inom en aktörs ansvarsområde utan måste hanteras gemensamt. Riksrevisionen konstaterar att kommunerna nyligen har fått ett större ansvar för brottsförebyggande arbete som omfattar att ta fram lägesbilder över brottsligheten i kommunen. Det behöver dock säkerställas att lägesbilder uppdateras löpande och delas mellan alla berörda aktörer på lokal, regional och nationell nivå. Arbetet med gemensamma lägesbilder behöver stärkas och få större genomslag i det operativa arbetet. Ett annat sätt att utveckla arbetssättet är enligt Riksrevisionen att ta fram en gemensam begreppsapparat som underlättar förståelsen mellan berörda aktörer. Riksrevisionen anser att det måste säkerställas att förändringar i det rättsliga systemet av mer repressiv karaktär, t.ex. förslag om strängare straff och inrättande av ungdomsfängelser, samverkar med och stärker de mer socialpreventiva åtgärderna. Riksrevisionen ser en risk för att regeringen inte tar tillräcklig hänsyn till aktörernas behov i samband med att förändringar införs, och nämner t.ex. att flera av de aktörer som har intervjuats har svårt att se nyttan med utredningar enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL. För att bygga motståndskraft i systemet över tid bedömer Riksrevisionen att aktörerna behöver organisera sig i strukturer som inte är personberoende. Fasta funktioner kan bidra till kontinuitet i verksamheten när personal byts ut eller är frånvarande. Inom flera lokala organisationer finns sådana strukturer eller är under uppbyggnad, vilket aktörerna under granskningen har lyft fram som en framgångsfaktor. En personberoende samverkan i kombination med en upplevd brist på tid och resurser samt hög personalomsättning gör det gemensamma arbetet sårbart. Även om granskningen inte omfattar skolverksamhet lyfter Riksrevisionen fram att majoriteten av de barn som får insatser på grund av grovt kriminellt beteende inte klarar skolan. Riksrevisionen konstaterar att regeringen har vidtagit åtgärder både för att stärka strukturerna och för att stötta det lokala arbetet, men anser att ytterligare åtgärder skulle kunna vidtas. Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: Uppdra åt Socialstyrelsen, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, SiS och Kriminalvården att i samverkan ta fram en gemensam tvärsektoriell distansutbildning om aktörernas olika roller, ansvar och behov samt hur de samspelar i arbetet med att bryta barns grova kriminalitet. Utbildningen behöver vara lättillgänglig för samtliga berörda medarbetare, inte minst nyanställda, och komplettera annat skriftligt kunskapsuppbyggande material. Uppdra åt Socialstyrelsen att i samverkan med Åklagarmyndigheten skapa bättre förutsättningar för socialnämnderna att ta fram yttranden. Det kan handla om att ta fram och sprida vägledningar för arbetet där samtliga berörda myndigheters behov och roller kopplade till yttranden tydliggörs. Uppdra åt Polismyndigheten att i nära samverkan med Socialstyrelsen stärka polisens orosanmälningar. Det kan exempelvis inkludera att tillsammans med Socialstyrelsen ta fram en distansutbildning om orosanmälningar som alla berörda polisanställda enkelt kan ta del av på kontinuerlig basis. Utbildningarna bör ta sikte på orosanmälningarnas syfte, hur de kommer till användning och vilken information de behöver innehålla. Uppdra åt Socialstyrelsen, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att ta fram och sprida underlag som tydliggör mervärdet för respektive verksamhet av utredningar enligt 31 § LUL. Materialet kan spridas genom exempelvis utbildningar för socialtjänst, polis och åklagare. Utreda möjligheterna till en nationell samordning av placering av barn utanför det egna hemmet för att säkerställa helhetsbedömning utifrån hotbild, risker och vårdbehov vid platsanvisning. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Samhällets förmåga att agera med träffsäkra insatser i rätt tid kan vara avgörande för att motverka att barn och unga utvecklar ett kriminellt beteende. Granskningen visar att det finns brister i det nuvarande systemet och att de befintliga insatserna för att förebygga att barn begår grova brott inte är tillräckliga. De senaste åren har antalet barn och unga som begår grova brott dessutom ökat. Att vända den negativa utvecklingen och motverka att barn dras in i kriminalitet är mycket angeläget och en fråga som regeringen prioriterar högt. Riksrevisionens rapport är ett värdefullt bidrag i det arbetet. Regeringen har redan påbörjat en omfattande omläggning av rätts- och socialpolitiken, som i stora delar berör barn och unga som begår grova brott. Regeringen har bl.a. antagit två strategier som pekar ut riktningen i arbetet. I februari 2024 antogs skrivelsen Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet (skr. 2023/24:67) som syftar till att ge en tydligare inriktning för arbetet mot organiserad brottslighet och reducera de sårbarheter som brottsligheten utnyttjar. I mars 2024 antogs skrivelsen Barriärer mot brott – en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet (skr. 2023/24:68). Strategin har en bred socialpreventiv ansats med ett särskilt fokus på att bryta rekryteringen och socialiseringen in i kriminella nätverk, att förebygga att barn och unga involveras i kriminalitet samt att få individer som begår brott att lämna kriminaliteten bakom sig. Regeringen anser i likhet med Riksrevisionen att staten har ett stort ansvar för att se till att systemet för att få barn att sluta begå brott fungerar. Som Riksrevisionen påpekar behöver staten på ett övergripande plan se till att det finns regelverk, verktyg och resurser för att kunna möta såväl beteende som behov hos barn som begår grova brott. För att bryta nyrekryteringen och motverka att barn och unga utvecklar en kriminell livsstil krävs tidiga insatser, kunskapsbaserade metoder och samverkan mellan involverade brottsförebyggande och brottsbekämpande aktörer. För att få till stånd ett mer effektivt samverkansarbete beslutade regeringen 2023 om ett uppdrag till Polismyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Kriminalvården, länsstyrelserna, Socialstyrelsen, SiS, Statens skolverk och Åklagarmyndigheten att inrätta en ny struktur för systematisk och långsiktig samverkan mellan myndigheter och aktörer för barn och unga som riskerar att begå eller begår grova brott i miljöer kopplade till organiserad brottslighet (Ju2023/02529). Samverkansstrukturen, som ska bestå av samverkansråd på nationell, regional och lokal nivå, syftar till att motverka fortsatt brottslighet genom konkreta, individbaserade åtgärder. Myndigheterna lämnade en delredovisning av uppdraget den 31 maj 2024 och ska slutredovisa uppdraget senast den 6 december 2024. Regeringen instämmer vidare i Riksrevisionens bedömning att de aktörer som arbetar med barn och unga i kriminalitet måste ha god kunskap om t.ex. lämpliga insatser. Som Riksrevisionen påpekar är det även viktigt att aktörerna har förståelse för varandras roller och att det finns forum där de kan utbyta erfarenheter och utveckla sitt samarbete. En mer strukturerad samverkan kommer att vara värdefull i det avseendet och kan förväntas ge förutsättningar för att tillgodose de behov som Riksrevisionen pekar på. Som Riksrevisionen framhåller kan det också finnas ett värde i mer aktörsövergripande kunskapsstöd, gemensamma riktlinjer och mallar som ger praktisk vägledning och kan bidra till en likvärdig och effektiv behandling av unga lagöverträdare över hela landet. Även om det i många fall är ändamålsenligt att sådana initiativ tas av myndigheterna utesluter regeringen inte att det framöver kan komma att finnas behov av att överväga åtgärder från regeringens sida för att stärka detta arbete. Det ska dock framhållas att ett utvecklingsarbete i flera av dessa frågor redan pågår hos myndigheterna. Polismyndigheten arbetar t.ex. med att ta fram en checklista som ska kunna användas vid brott där barn är misstänkta, i syfte att ge stöd och kvalitetssäkra den initiala handläggningen när någon under 18 år finns på brottsplatsen. Vidare syns, enligt Socialstyrelsen, en positiv utveckling hos socialtjänsterna i fråga om användandet av tillgängliga kunskapsstöd. Utbildningar och kunskapsstöd tas också fram av myndigheterna i samverkan inom ramen för arbetet i de samverkansråd som etableras på nationell, regional och lokal nivå på uppdrag av regeringen. Regeringen instämmer vidare i Riksrevisionens bedömning att ett väl fungerande informationsutbyte är avgörande för att berörda aktörer tidigt ska kunna fånga upp behovet av insatser för ett barn. Det är angeläget att inte t.ex. brister i kvaliteten på orosanmälningar mellan polisen och socialtjänsten leder till att barn inte får adekvat vård och stöd. Det är också viktigt att syftena med utredningar enligt 31 § LUL är tydliga för inblandade aktörer. Förutom att regeringen har vidtagit flera åtgärder när det gäller att stärka myndigheternas möjligheter att utbyta information med varandra (se vidare avsnitt 4) pågår även på detta område ett kontinuerligt utvecklingsarbete hos myndigheterna. Polismyndigheten arbetar t.ex. i dialog med Socialstyrelsen med att förbättra kvaliteten på orosanmälningarna och effektivisera hanteringen av dem genom digitalisering. Socialstyrelsen ingår i ett samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner samt regionala samverkans- och stödstrukturer om utbildning till landets kommuner. Bland utbildningarna finns bl.a. en kurs om handläggning av ärenden om unga lagöverträdare som behandlar utredningar enligt 31 § LUL. Regeringen ser positivt på det arbete som pågår hos myndigheterna men utesluter inte att det kan komma att finnas behov av att se över insatserna framöver. Regeringen delar vidare Riksrevisionens bedömning att staten behöver ta ett större ansvar för vården av barn och unga genom att stärka tillsynen av HVB och har vidtagit åtgärder i linje med detta (se avsnitt 4). Vården på HVB ska vara ändamålsenlig, trygg och ha kapacitet för att möta varje individs behov. Regeringen delar också Riksrevisionens syn på behovet av en samlad och stärkt nationell samordning som bidrar till en mer enhetlig och ändamålsenlig matchning av vårdbehovet och platsanvisningen. Regeringen avser därför att återkomma med uppdrag till en utredning för att åstadkomma mer ändamålsenliga och effektiva placeringar i den sociala barn- och ungdomsvården. Vidare instämmer regeringen i Riksrevisionens bedömning att dagens system till viss del inte är anpassat för utvecklingen där barn allt tidigare begår mycket allvarliga brott. Den förändrade situationen kräver nya tankesätt och verktyg. Förutom brottsförebyggande arbete, en fungerande vårdkedja och socialpreventiva åtgärder måste unga som begår brott mötas av tidiga, tydliga och trovärdiga reaktioner från rättsväsendet. Ändamålsenliga påföljder och rätt verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna kan i förlängningen motverka att kriminella nätverk utnyttjar barn och unga i sin brottsliga verksamhet, vilket är avgörande för att stoppa ungdomsbrottsligheten. Det är mot denna bakgrund som regeringen har tillsatt flera utredningar som ska överväga frågor om bl.a. den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare och möjligheten att använda tvångsmedel mot barn och unga (se vidare avsnitt 4). Slutligen noterar regeringen Riksrevisionens iakttagelse att majoriteten av de barn som får insatser på grund av grovt kriminellt beteende inte klarar skolan. Det är en angelägen aspekt som behöver finnas med i det fortsatta arbetet med att bryta allvarlig brottslighet hos barn. En bra skolgång stärker barns och ungas framtidsutsikter och är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att förebygga fortsatt kriminalitet. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer Regeringen konstaterar att Riksrevisionens slutsatser ger stöd för att den omfattande omläggning av rätts- och socialpolitiken som regeringen nu genomför är nödvändig. Som framgår i det följande har regeringen vidtagit och planerar att vidta ett stort antal åtgärder i syfte att motverka att barn och unga dras in i kriminalitet eller utnyttjas i kriminella sammanhang. Det handlar bl.a. om förändringar och initiativ på det straffrättsliga och socialrättsliga området, resurstillskott i budgeten till myndigheter, regioner och kommuner samt åtgärder som rör skolan, föräldrar och vårdnadshavare. Kommunernas brottsförebyggande ansvar och vissa åtgärder inom socialtjänstens område För att säkerställa att kommunernas brottsförebyggande arbete är prioriterat, effektivt och kunskapsbaserat har kommunerna fått ett brottsförebyggande ansvar. Enligt lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete, som trädde i kraft den 1 juli 2023, ska kommunerna ta fram en lägesbild över brottsligheten och utifrån denna ta ställning till behovet av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan. Kommunerna ska också ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet och inrätta en samordningsfunktion. Dessutom ska kommunerna verka för att skriftliga överenskommelser om samverkan ingås och att strategiska brottsförebyggande frågor hanteras i ett särskilt forum. Brottsförebyggande rådet och länsstyrelserna har fått i uppdrag att stödja den lokala nivån i bl.a. genomförandet av den nya lagen. Regeringen beslutade den 4 juli 2024 om lagrådsremissen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I lagrådsremissen föreslås att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. I detta ingår fyra större förslag som alla bedöms kunna påverka brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet i rätt riktning och bidra till en långsiktigt hållbar socialtjänst. Det handlar om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande, ansvara för en övergripande planering av socialtjänstens insatser till enskilda, att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet samt att kommunerna ges en befogenhet att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning. Regeringen beslutade den 14 november 2024 om lagrådsremissen Ett stärkt brottsförebyggande ansvar för socialnämnden. I lagrådsremissen föreslås att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet. Det föreslås också att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden ska arbeta aktivt för att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Lagförslagen kompletterar förslagen i lagrådsremissen om en ny socialtjänstlag. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. På socialtjänstministerns uppdrag har det vid Socialdepartementet inrättats en delegation för brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänstens område. Delegationen har i uppdrag att utreda vissa brottsförebyggande frågor som faller under socialtjänstens ansvar med målet att förhindra att unga dras in i kriminalitet (S2023:C). Delegationens första uppdrag var att lämna förslag på s.k. förstärkningsteam, som ska ge stöd till socialtjänstens organisation med fokus på verksamhet för barn och unga på platser där kriminalitet och våld eskalerat eller där socialtjänsten är hårt ansträngd. Delegationen lämnade i oktober 2024 en delredovisning av arbetet med en pilotverksamhet där förstärkningsteam har inrättats i sex utvalda kommuner. Delegationen ska också utreda hur samverkan mellan socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin kan stärkas i brottsförebyggande syfte. Bakgrunden är att forskning och rapporter visar att utsatthet för våld och psykisk ohälsa bland barn och unga är riskfaktorer för att hamna i kriminalitet. Delegationen ska slutföra sitt arbete i december 2025. Vidare gav regeringen i augusti 2023 en utredning i uppdrag att göra en översyn av socionomexamen, i syfte att stärka den kunskap och förmåga som krävs för att dels förebygga att barn och unga börjar begå brott, dels bryta en brottslig utveckling och förebygga återfall i brott (dir. 2023:121, dir. 2024:32 och dir. 2024:100). Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2025. Ett stärkt informationsutbyte mellan myndigheter och andra aktörer Utifrån förslagen i betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen (SOU 2023:69) beslutade regeringen en lagrådsremiss i september 2024 där det bl.a. föreslås att det ska införas en ny lag som ger ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att lämna uppgifter till Polismyndigheten och övriga brottsbekämpande myndigheter. I lagrådsremissen föreslås också ändringar i bl.a. offentlighets- och sekretesslagen som innebär en utökad möjlighet för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att trots sekretess lämna uppgifter som behövs i brottsbekämpningen. I oktober 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå förbättrade möjligheter att utbyta information om enskilda inom och mellan myndigheter och andra organ som enligt offentlighets- och sekretesslagen jämställs med myndigheter. Uppdraget delredovisades den 2 september 2024 genom delbetänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – Behov och föreslagna förändringar (SOU 2024:63). Uppdraget ska slutredovisas den 28 april 2025 (dir. 2023:146 och dir. 2024:87). I delbetänkandet föreslås en ny generell sekretessbrytande bestämmelse som ger myndigheter förbättrade möjligheter att utbyta sekretessbelagda uppgifter med varandra. Enligt förslaget ska sekretess till skydd för enskilda under vissa förutsättningar inte hindra att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det behövs för vissa angivna syften, bl.a. för att utreda brott och motverka brottslig verksamhet. Skolsäkerhetsutredningen har bl.a. i uppdrag att kartlägga och analysera vilka uppgifter som kan behöva utbytas mellan skolan, socialtjänsten och brottsbekämpande myndigheter i brottsförebyggande syfte och föreslå författningsändringar som medför att sådana uppgifter kan utbytas. Uppdraget ska redovisas den 20 december 2024 (dir. 2023:120 och dir. 2024:7). En utredare har även haft i uppdrag att överväga frågor om ökade möjligheter att inhämta och utbyta uppgifter inom socialtjänsten för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. Uppdraget redovisades i maj 2023 genom promemorian Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn (Ds 2023:15). I promemorian lämnas bl.a. förslag om att fler myndigheter och aktörer ska vara anmälningsskyldiga vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa och att den som ska få återkoppling efter en anmälan om oro ska få det skriftligen och inom viss tid. Vidare föreslås bl.a. utökade möjligheter till informationsdelning mellan socialtjänster i brottsförebyggande syfte. Förslagen bereds i Regeringskansliet. En förbättrad barn- och ungdomsvård och stärkta möjligheter att besluta om stödinsatser för barn och unga med ett kriminellt beteende I december 2023 tillsatte regeringen en nationell samordnare för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården (S2023:G). Den nationella samordnaren ska lämna förslag på hur det kan skapas fler platser i familjehem, HVB, stödboende och särskilda ungdomshem. I samordnarens uppdrag ingår att ge kommuner och SiS särskilda ungdomshem stöd i deras arbete för att säkerställa kvaliteten i vården av barn och unga. Syftet är att tillförsäkra att barn och unga placeras i vårdformer som svarar mot barnets eller den unges behov. Inom ramen för uppdraget ska samordnaren särskilt beakta gruppen unga som valt att lämna den organiserade brottsligheten. Uppdraget ska slutredovisas den 31 december 2025. En utredare har också fått i uppdrag att göra en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Syftet är att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Uppdraget ska redovisas senast den 25 april 2025 (dir. 2024:13). I syfte att säkerställa en trygg och säker vård vid landets HVB för barn och unga har en utredare fått i uppdrag att bl.a. analysera hur en ökad differentiering av vården vid HVB kan göras för att bättre tillgodose barns och ungas individuella vårdbehov och rättigheter. Utredaren ska också analysera behovet av och förutsättningarna för att införa särskilda befogenheter vid HVB för barn och unga, exempelvis i fråga om begränsningar av vistelse utanför hemmen och användning av elektronisk kommunikation. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2025 (dir. 2024:18 och dir. 2024:81). I september 2024 gav regeringen Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i uppdrag att stärka tillsynen av stödboende och HVB som tar emot barn och unga (S2024/01643). Uppdraget ska i delar redovisas senast den 31 januari 2025 och slutredovisas senast den 27 februari 2026. En utredning fick vidare i mars 2022 i uppdrag att se över flera frågor som syftar till att öka säkerheten och tryggheten på SiS särskilda ungdomshem. Uppdraget har redovisats i etapper och flera förslag har redan lett till lagstiftning. Lagändringar om begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem trädde i kraft den 15 maj 2024 (prop. 2023/24:81). Den 24 oktober 2024 beslutade regeringen propositionen Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem (prop. 2024/25:41). I propositionen föreslås att SiS ska få möjlighet att i vissa fall hålla barn och unga i avskildhet i anslutning till dygnsvilan, om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller för att förhindra att barnet eller ungdomen avviker från hemmet. Sista delen av utredningens uppdrag, som handlar om bl.a. rums- och kroppsvisitation, allmän inpasseringskontroll och elektronisk övervakning, redovisades den 28 oktober 2024. Förslagen bereds i Regeringskansliet. I promemorian En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas (Ds 2024:30) föreslår en utredare att socialnämnden ska få besluta om insatser i öppna former till barn och unga såväl tidigare som i fler fall än i dag. När ett beslut om att ett barn eller en ung person ska delta i en insats har fattats får socialnämnden också besluta att barnet eller den unge ska följa så kallade särskilda föreskrifter som får avse skolgång, fritidsaktiviteter, praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet, skyldighet att vara nykter och drogfri och skyldighet att under vissa tider uppehålla sig i bostaden eller annan anvisad plats som kan likställas med bostad. Uppdraget slutredovisades den 13 november 2024 och har remitterats. Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder tillsattes med syftet att åstadkomma tydligare åtgärder från samhället när barn och unga hamnat i en kriminell bana samtidigt som de ska möjliggöra tidigare, tillräckliga och mer samordnade insatser för att förebygga fortsatt kriminalitet. Regeringen tog i maj 2024 emot utredningens betänkande En statlig ordning med brottsförebyggande åtgärder för barn och unga (SOU 2024:30). Utredaren lämnar förslag på en reform med statligt huvudmannaskap, inspirerad av den modell med ungdomskriminalitetsnämnder som finns i Danmark. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Den 3 oktober 2024 beslutade regeringen om ett uppdrag till Polismyndigheten, Kriminalvården, SiS och Socialstyrelsen om att bl.a. öka fokus på barn och unga i arbetet med stöd till avhoppare (Ju2024/00195). Uppdraget ska redovisas den 1 mars 2025. Barnombudsmannen fick i juni 2024 i uppdrag att kartlägga barns och ungas erfarenheter under uppväxten, t.ex. genom att intervjua barn och unga som är frihetsberövade. Syftet är att identifiera samband mellan exempelvis barns och ungas utsatthet för eller bevittnande av våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt risk för att senare involveras och utnyttjas i kriminalitet. Uppdraget omfattar barns och ungas risk för våldsutsatthet och våldsutövande (S2024/01208). Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2025. Förändringar i de straff- och processrättsliga regelverken för unga lagöverträdare Regeringen gav i juli 2023 en utredare i uppdrag att överväga och föreslå ändringar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. I uppdraget ingår också att överväga och föreslå hur Kriminalvården kan involveras vid vård och andra åtgärder inom ramen för en utdömd ungdomsvård och ungdomstjänst samt att överväga om andra åtgärder bör vidtas för att öka statens ansvar när unga begår allvarliga brott. Uppdraget delredovisades i juni 2024 och ska slutredovisas senast den 10 januari 2025 (dir. 2023:112). Regeringen har därtill gett Kriminalvården i uppdrag att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern 15–17 år inom Kriminalvården (Ju2023/02157), i enlighet med förslagen i betänkandet En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), som bereds i Regeringskansliet. Den 1 juli 2023 trädde lagändringar i kraft till följd av förslagen i propositionen Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott (prop. 2022/23:78). Ändringarna syftar till att förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott och säkerställa att en hög grad av rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls i dessa utredningar. Det handlar bl.a. om att fler utredningar enligt 31 § LUL ska få genomföras, att en bevistalan ska få väckas i fler fall och att fler drogtester ska få genomföras mot barn under 15 år. Regeringen gav i december 2023 Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att ta fram kunskap om utredningar enligt 31 § LUL. Brå ska inom ramen för uppdraget beskriva barnen och deras situation, kartlägga vilka brott som barnen varit misstänkta för, hur länge LUL-utredningarna pågick och vilka insatser som barnen har varit föremål för innan och efter brottstillfället. Brå ska också redogöra för de erfarenheter av arbetet med och insatser för dessa barn som finns inom polisen och socialtjänsten samt, i den mån det är möjligt, skolan. Studien ska belysa utvecklingen över tid. I uppdraget ingår också att vid behov lämna förslag på åtgärder utifrån studiens resultat. Uppdraget ska redovisas senast den 18 juni 2025 (Ju2023/02816). Regeringen tillsatte i juni 2023 en utredning som ska se över flera frågor om tvångsmedel mot barn och unga. Syftet är att stärka de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att förhindra, utreda och lagföra brott som begås av unga personer. Utredaren ska bl.a. föreslå hur hemliga tvångsmedel ska få användas mot barn under 15 år. En annan del i uppdraget är att se över polisens möjlighet att hålla kvar brottsmisstänkta barn och unga, bl.a. för att socialtjänsten i fler fall ska kunna besluta om stödinsatser utan att den unge släpps (dir. 2023:102). Uppdraget ska redovisas den 20 december 2024. Budgetsatsningar för att motverka ungdomsbrottslighet I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen flera strategiska satsningar för att stärka det förebyggande arbetet för barn och unga, och för att med hjälp av brottsförebyggande insatser bryta den negativa utvecklingen av rekrytering till kriminella gäng. Bland annat föreslås flera brottsförebyggande verktyg och flera åtgärder för att stärka kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården, inklusive en kraftig förstärkning av SiS. För att stimulera omställningen av det brottsförebyggande arbetet föreslår regeringen en riktad satsning till kommunerna under perioden 2025–2028. Medlen är avsedda att stödja kommunerna i omställningen mot att socialtjänsten ska arbeta mer brottsförebyggande med fokus på socialt utsatta områden. Under 2025 föreslås 200 miljoner kronor. Regeringen avser att fördela ytterligare 300 miljoner kronor 2026 och därefter 600 miljoner kronor årligen 2027–2028 till kommunerna för ändamålet (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5 och 6.6.7). Sammanlagt föreslås regeringens satsningar på det sociala brottsförebyggande arbetet för 2025 uppgå till cirka 4,9 miljarder kronor. Genom förslag på ytterligare tillskott i budgetpropositionen för 2025 beräknas rättsväsendet växa från 69 till 100 miljarder kronor under åren 2023–2027. Regeringens förslag till nya reformer för rättsväsendet i budgetpropositionen för 2025 motsvarar 3,45 miljarder kronor. Ett stärkt föräldraskapsstöd och föräldraansvar samt en bättre skolmiljö Att stärka föräldraförmågan och skärpa föräldraansvaret är en viktig prioritering för regeringen och centralt i det brottsförebyggande arbetet. Regeringen avsätter sedan 2023 totalt 400 miljoner kronor årligen till föräldraskapsstöd. Bland annat har Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd under 2023 och 2024 fått i uppdrag att betala ut och följa upp en satsning om totalt 375 miljoner kronor årligen till kommuner och regioner för förstärkta föräldraskapsstödjande insatser. Medlen ska bidra till ökad och jämlik tillgång till föräldraskapsstöd i hela landet, samt bidra till att förebygga kriminalitet för barn och unga. Myndigheten har även i uppdrag att främja utvecklingen av våldsförebyggande arbete genom stöd till föräldrar inriktat på familjer i en hederskontext (A2021/02053, A2023/01624). Uppdraget ska slutredovisas senast den 28 mars 2025. Samtidigt behöver föräldraansvaret skärpas för de föräldrar som inte tar sitt ansvar. I promemorian En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas (Ds 2024:30) föreslår en utredare att socialnämnden under vissa förutsättningar ska kunna besluta att vårdnadshavare ska delta i insatser i öppna former trots att de inte samtycker till det. För att säkerställa att socialnämndens beslut om öppenvårdsinsatser till vårdnadshavare följs föreslår även utredaren att socialnämnden ska kunna förena beslut om insatser till vårdnadshavare med vite. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att föreslå åtgärder för att varaktigt stärka tryggheten och studieron i skolan. Uppdraget innebär bl.a. att stärka rektorers och lärares ansvar och befogenheter, skapa tydligare ordningsregler, tryggare skolmiljöer och ökade insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever. I uppdraget ingår också att utreda hur skolan kan säkerställa att elever och vårdnadshavare är införstådda med skolans ordningsregler genom ett förväntansdokument och hur vårdnadshavarnas ansvar för barnens fostran och utveckling kan lyftas i ett sådan dokument, samt föreslå en reglering som innebär att förväntansdokument ska användas i skolan. Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2025 (dir. 2023:154 och 2024:79). Regeringen tillsköt också under 2024 extra medel som ett i led att göra det mer attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna i områden med socioekonomiska utmaningar, och förstärkte det s.k. kunskapsbidraget som innebär att skolor får bättre förutsättningar att sätta in utökade insatser som exempelvis tidigt stöd. Regeringen har därtill i budgetpropositionen för 2025 föreslagit att satsningen på skolsociala team totalt ska uppgå till 300 miljoner kronor per år de kommande tre åren (prop. 2024/25:1 utg.omr 16 avsnitt 3.5.4 och 3.7.5). Skolsociala team är ett sätt för skolan och socialtjänsten att arbeta tillsammans för att stärka förutsättningarna för elever att uppnå målen med utbildningen, skapa en lugn och trygg skolmiljö och för att öka elevers närvaro i skolan. Sammanfattande slutsats Sammanfattningsvis pågår ett omfattande arbete på statlig, regional och lokal nivå för att bryta barns och ungas kriminella beteende. Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer är ett välkommet bidrag i det fortsatta arbetet. Pågående och planerade åtgärder bedöms ligga i linje med Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9) Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 2024 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, J Pehrson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Rosencrantz Föredragande: statsrådet Strömmer Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott