Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2024/25:55 Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur Skr. 2024/25:55 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 21 november 2024 Ulf Kristersson Paulina Brandberg (Klimat- och näringslivsdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning som utgör ett viktigt bidrag för att utveckla arbetet med förvaltningen av skyddad natur inklusive hur skyddade områden bidrar till att dels leva upp till EU-rättsliga och internationella åtaganden som kopplar till biologisk mångfald, dels till att nå miljömålen och friluftslivsmålen. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens problembeskrivning och anser att de åtgärder som Riksrevisionen föreslagit är väl motiverade. Regeringen instämmer i att uppföljningen behöver utvecklas så att det enkelt går att följa upp de bevarandevärden som har skyddats och hur de utvecklas. Regeringen bedömer att det finns potential att göra förvaltningen mer effektiv genom en utvecklad uppföljning av och vägledning för förvaltningen. Regeringen bedömer också att fortsatt arbete behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen och friluftslivsmålen ska nås så att det svenska natur- och kulturarvet bevaras för framtida generationer och tillgängliggörs för alla. I skrivelsen redovisar regeringen vidtagna och planerade åtgärder för att utveckla förvaltningen av skyddad natur. Naturvårdsverket har en central roll för att möjliggöra en effektiv förvaltning av skyddad natur. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser3 2.1Riksrevisionens rekommendationer4 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser4 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser6 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om statens insatser för förvaltningen av skyddad natur är effektiva. Riksrevisionens utgångspunkt är att en effektiv förvaltning innebär att skyddade områden förvaltas i enlighet med de syften som de har bildats för och att förvaltningen bidrar effektivt till att relevanta miljökvalitetsmål och friluftslivsmål uppnås. Detta innebär i sin tur att ansvariga myndigheter behöver ha kunskap om skötselbehoven samt vilka åtgärder som genomförs och hur effektiva de är. Granskningen har redovisats i rapporten Förvaltningen av skyddad natur (RiR 2024:11). Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 30 maj 2024. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer som rör regeringen som Riksrevisionen har lämnat i sin rapport. Riksrevisionen har även lämnat rekommendationer som riktar sig till Naturvårdsverket och länsstyrelserna. De behandlas inte här. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens iakttagelser Skyddad natur utgör 15 procent av Sveriges yta. Skyddade områden behöver förvaltas genom naturvårdande skötsel och åtgärder som gör områdena tillgängliga för friluftslivet. Riksrevisionens granskning visar att förvaltningen av skyddad natur inte är effektiv. Risken är att natur-, kulturmiljö- och friluftslivsvärden som skyddats i våra nationalparker och naturreservat inte bibehålls eller till och med går förlorade. För att länsstyrelserna ska kunna förvalta skyddade områden effektivt, behöver regeringen förtydliga sin styrning och Naturvårdsverket behöver utveckla sitt stöd till länsstyrelserna. Riksdagen har beslutat att de skyddade områdena ska förvaltas med en hög ambitionsnivå (Regeringens proposition Hållbart skydd av naturområden, prop. 2008/09:214; bet. 2009/10:MJU9; rskr. 2009/10:28). Riksrevisionen bedömer att avsatta medel inte är tillräckliga för att förvaltningen ska nå målen som riksdagen beslutat om. För att förbättra effektiviteten i förvaltningen av skyddade områden behövs mer kunskap om förvaltningens resultat. Regeringen har inte utformat uppföljningen så att det går att bedöma om målen med förvaltningen nås. Det finns därför ingen samlad nationell bild av statusen för de värden som har skyddats. Det påverkar även den finansiella styrningen, eftersom det inte går att uppskatta kostnaden för att bibehålla de skyddade värdena. Det finns starka indikationer på att målen för förvaltningen som riksdagen beslutat om inte nås. Riksrevisionen bedömer att det finns en diskrepans mellan vad länsstyrelserna kan åstadkomma inom ramen för avsatta medel och målet att förvaltningen ska ha en hög ambitionsnivå. Länsstyrelserna har inte tillräckliga resurser för att förvalta de skyddade områdena så att naturvärdena bibehålls eller ökar, och så att områdena i stor utsträckning görs tillgängliga för besökare. Många av nationalparkernas och naturreservatens skötselplaner är inaktuella och behöver revideras för att områdena ska kunna förvaltas effektivt. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har inte reviderat skötselplaner i den takt som hade behövts. Riksrevisionen bedömer att Naturvårdsverket även behöver uppdatera vägledningen om skötselplaners utformning, så att skötselplaner kan ge större utrymme för att anpassa förvaltningen till förändringar som påverkar skötselbehov och val av skötselmetoder. På så sätt kan skötselplanerna hållas aktuella under längre tid. Naturvårdsverkets vägledningar om förvaltning av skyddad natur motsvarar inte helt länsstyrelsernas behov av verksamhetsnära stöd. Naturvårdsverket har inte hållit vägledningarna uppdaterade och anpassade till länsstyrelsernas behov. Det medför en risk för att länsstyrelserna inte kan förvalta de skyddade områdena effektivt. Naturvårdsverkets it-stöd för uppföljning av förvaltningen är inte ändamålsenliga. Registreringen av genomförda åtgärder innebär ett omfattande arbete för länsstyrelserna men är till begränsad nytta för deras behov. Bristerna medför även att uppgifterna i systemen inte ger ett tillförlitligt underlag för nationell uppföljning. Det finns brister i Naturvårdsverkets utformning av fördelningen av medel till länsstyrelserna för förvaltning av skyddad natur. Riksrevisionen bedömer att det finns en risk för att medelsfördelningen inte tillräckligt väl speglar länens olika förvaltningsbehov, och hur de förändras över tid. Bristerna innebär en risk för att resurserna inte används till de åtgärder som är mest prioriterade på nationell nivå. Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen. Se till att uppföljningen av förvaltningen av de skyddade områdena utvecklas så att den kan användas för att följa upp måluppfyllelsen, identifiera skötselbehov och utgöra underlag för den finansiella styrningen. Se över om den finansiella styrningen möjliggör för Naturvårdsverket och länsstyrelserna att förvalta de skyddade områdena med den höga ambitionsnivå som riksdagen beslutat om. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning som utgör ett viktigt bidrag för att utveckla arbetet med förvaltningen av skyddad natur inklusive hur skyddade områden bidrar dels till att leva upp till EU-rättsliga och internationella åtaganden som kopplar till biologisk mångfald, dels till att nå miljömålen och friluftslivsmålen. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens problembeskrivning och anser att de åtgärder som Riksrevisionen föreslagit är väl motiverade. Regeringen delar bedömningen att det krävs åtgärder för att förbättra och effektivisera statens insatser för förvaltning av skyddad natur i syfte att uppfylla nationella mål och internationella åtaganden med koppling till biologisk mångfald. Trots att många och viktiga insatser har genomförts bedömer regeringen att befintliga och beslutade åtgärder, både nationella och internationella, inte räcker för att nå de flesta av miljömålen. Utvecklingstrenderna för Begränsad klimatpåverkan, Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö bedöms vara negativa. Förvaltningen av skyddad natur har stor betydelse för att nå de nationella miljömålen och friluftslivsmålen och ingår också i Sveriges internationella åtaganden med koppling till biologisk mångfald, bland annat Agenda 2030, konventionen om biologisk mångfald (CBD) och åtaganden som följer av EU-medlemskapet. Mål 15 i Agenda 2030 handlar bland annat om att skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Mål 14 handlar bland annat om att förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem. Sverige undertecknade konventionen om biologisk mångfald 1992 och nya mål fastställdes i det globala Kunming-Montréal-ramverket, som antogs av parterna i december 2022. Ett av ramverkets mål är att till 2030 globalt skydda minst 30 procent av alla landområden, sötvattensområden och marina områden. Ett annat mål är att till 2030 globalt ha påbörjat restaurering av minst 30 procent av utarmade landområden, sötvattensområden och marina områden. Sverige har, liksom övriga EU:s medlemsländer, ställt sig bakom EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: att rättsligt skydda minst 30 procent av EU:s landyta och 30 procent av havsområdet, att strikt skydda minst en tredjedel av EU:s skyddade områden, inklusive alla återstående urskogar och naturskogar i EU, och att effektivt förvalta alla skyddade områden, genom att definiera tydliga bevarandemål och bevarandeåtgärder samt övervaka dem på lämpligt sätt. Under 2024 har Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869 (EU:s förordning om restaurering av natur) trätt i kraft med bl.a. krav på att medlemsstaterna genomför naturrestaureringsåtgärder. Riksrevisionens granskning visar att regeringen inte har utformat uppföljningen så att det går att bedöma om målen med förvaltningen av skyddade områden nås. Regeringen instämmer i att uppföljningen behöver utvecklas så att det enkelt går att följa upp statusen för de bevarandevärden som har skyddats och hur de utvecklas. Det är viktigt för att kunna följa upp om riksdagens mål för förvaltningen av skyddade områden nås, liksom hur förvaltningen av skyddad natur bidrar till att nå relevanta miljökvalitetsmål och friluftslivsmål. Det är också viktigt för att identifiera behov av eventuella förändringar i styrningen av arbetet med förvaltningen. Naturvårdsverket beslutar om fördelning av vissa medel till länsstyrelserna för förvaltningen av skyddad natur. Naturvårdsverket har ett centralt ansvar för förvaltningen av skyddad natur bl.a. genom att verka för att de nationellt mest angelägna åtgärderna genomförs och ge ett ändamålsenligt stöd till länsstyrelserna. Naturvårdsverket har remitterat ett förslag till nytt program för att utveckla förvaltningen av skyddad natur. Programmet har som syfte att skapa en effektiv och målstyrd förvaltning. I programmet ingår att fastställa prioriterade åtgärder för att se till att medel fördelas så att de på bästa sätt ska bidra till måluppfyllelsen. Riksrevisionens granskning visar att förvaltningen av skyddad natur inte kan uppnå målen som riksdagen beslutat om med nuvarande finansiering. Eftersom målstyrningen är svag och uppföljningen har brister är det dock svårt att med säkerhet bedöma vilken finansiering som behövs för att möta förvaltningsbehoven. Regeringen bedömer att fortsatt arbete behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen och friluftslivsmålen ska nås så att det svenska natur- och kulturarvet bevaras för framtida generationer och tillgängliggörs för alla, inte minst mot bakgrund av Sveriges EU-rättsliga och internationella åtaganden som kopplar till betydelsen av att bevara välmående och livskraftiga ekosystem. Regeringen vill också framhålla den betydelse som skyddad natur har för hela landet, närboende, besökare och näringsliv. De naturskyddade områdena är en tillgång för hållbar lokal och regional utveckling, turism och landsbygdsutveckling. De är vidare en stor tillgång för rekreation, folkhälsa, integration och i pedagogisk verksamhet i bland annat skolor och förskolor. Att röra sig fritt i naturen ska värnas samtidigt som markägarnas intressen beaktas. Skyddad natur är t.ex. viktigt för att uppfylla friluftsmålen, t.ex. målet om friluftsliv för god hälsa. Att vara ute i naturen främjar både den psykiska och fysiska hälsan. Skyddad natur har en viktig roll för folkhälsan och är även en viktig plats för friluftsorganisationernas verksamhet. En fullgod skötsel är även en viktig löpande åtgärd för att skapa legitimitet åt det samlade naturvårdsarbetet. Det innebär också en långsiktighet i kompetensförsörjningen och skapar sysselsättning i hela Sverige, i synnerhet på landsbygden. Riksrevisionen konstaterar att det tidigare funnits en otydlighet i ansvarsfördelningen mellan Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten när det gäller förvaltning av akvatiska miljöer. Regeringen ser positivt på att den otydligheten i ansvarsfördelningen har åtgärdats under den tid som granskningen genomförts, liksom att Riksrevisionens granskning har visat att ansvarsfördelningen mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna är tydlig. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen avser att följa upp att Naturvårdsverkets redovisning av förvaltningen av skyddad natur utformas så att den ger en samlad nationell bild av statusen för de bevarandevärden som har skyddats och går att använda för att bedöma måluppfyllelse och om förvaltningen bedrivs effektivt. En ändamålsenlig uppföljning är en viktig del av förvaltningen. Eftersom uppföljning är kostsamt är det viktigt att den utformas så att den effektivt bidrar till utveckling av verksamheten och med hänsyn tagen till länsstyrelsernas behov. Hur uppföljningen utformas blir framöver än mer viktigt bl.a. eftersom det från och med 2028 kommer att krävas områdesvisa redovisningar av bevarandestatus för arter och naturtyper i Natura 2000-områden, som i stor utsträckning också skyddas med nationella instrument så som naturreservat och nationalparker. Även EU:s förordning om restaurering av natur, som trätt i kraft under 2024, förutsätter en uppföljning av förvaltningen av skyddade områden. De nationella instrumenten för områdesskydd överlappar 64 procent av den totala Natura 2000-arealen och 88 procent av landarealen som skyddats som Natura 2000-områden. Det kommer alltså att finnas skyddade områden som inte fångas av de nya reglerna för Natura 2000-områden. Arbetet med att uppfylla nationella, EU-rättsliga och andra internationella åtaganden om att bevara och i vissa fall återställa värdefull natur behöver fortsätta, liksom arbetet för att begränsa klimatförändringarna, öka resurseffektiviteten och värna ekosystemtjänsterna som har stor betydelse för svensk ekonomi. Regeringen bedömer att skydd, skötsel och restaurering av värdefull natur bidrar till att åstadkomma en kontinuerlig, långsiktig och uthållig återhämtning av biologisk mångfald och motståndskraftig natur. Regeringen bedömer att förutsättningar för biologisk mångfald behöver förbättras. Förstörda livsmiljöer, överexploatering av arter, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter är de viktigaste påverkansfaktorerna som behöver hanteras. För att upprätthålla en fungerande grön infrastruktur är formellt områdesskydd ett viktigt verktyg, som behöver kompletteras med andra områdesbaserade effektiva bevarandeåtgärder och naturhänsyn i de areella näringarna. På samma sätt är det centralt med en effektiv förvaltning av skyddade områden och en tydlig uppföljning av de bevarandevärden som har skyddats, i syfte att säkerställa att skyddet är ändamålsenligt över tid. Välmående och livskraftiga ekosystem är viktiga för människans livsmiljö. De ger förutsättningar för bl.a. biologisk mångfald, hållbar livsmedelsproduktion, pollinering av växter och rent grundvatten. De är också viktiga för att hantera klimatförändringar och de möjliggör uttag av hållbar biomassa som alternativ till fossila produkter, material och energi. Välfungerande ekosystem kan också ofta användas som verktyg i klimatanpassningsarbetet. Arbetet med att bevara och återställa värdefull natur och ekosystem, samt att göra värdefull natur tillgänglig för var och en i hela landet, behöver fortsätta. Ett förändrat klimat kommer att påverka alla delar av den biologiska mångfalden i Sverige. Alla ekosystem påverkas av klimatförändringarna och ett allt varmare klimat har omfattande konsekvenser för den svenska naturmiljön. Ett förändrat klimat påverkar olika arters livsmiljöer och populationer riskerar att försvinna helt, krympa eller flytta. Att bibehålla robusta och motståndskraftiga ekosystem och en rik biologisk mångfald är samtidigt avgörande för att kunna möta klimatförändringarna. I arbetet med att bygga ett klimatanpassat samhälle ska biologisk mångfald och ekosystemtjänster tillvaratas genom att skydda och värna naturmiljön. Regeringen kommer fortsatt verka för att stärka ekosystemens resiliens och ta tillvara ekosystemtjänster i klimatanpassningen. Skyddade områden, som utgör 15 procent av landets areal, står också för en betydande kolsänka, särskilt skogsmark. Samtidigt spelar skogsmark en avgörande roll för att ersätta fossila material och på så sätt minska utsläppen. Vid årsskiftet 2023/2024 fanns det totalt 5 524 naturreservat, varav 482 kommunala, och 30 nationalparker som skyddar höga naturvärden. De flesta kommunala reservaten ligger tätortsnära. Skyddade områden behöver förvaltas effektivt så att naturvärden följs upp, bevaras och utvecklas, ekosystemtjänster vidmakthålls, och livsmiljöer för våra svenska arter stärks. I dag lockar nationalparkerna nästan tre miljoner besök per år. Förvaltningen av skyddad natur finansieras genom anslag 1:3 Åtgärder för värdefull natur. Regeringen har föreslagit att 1,35 miljarder kronor anvisas under anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur för 2025, vilket är en höjning jämfört med föregående år. För 2026 och 2027 beräknas anslaget till 1,50 miljarder kronor respektive 1,46 miljarder kronor. Skötseln av skyddade naturområden är viktig för att områdenas natur- och kulturvärden ska säkerställas och utvecklas. Många natur- och kulturvärden är helt beroende av återkommande skötsel, till exempel traditionella odlingslandskap med betesmarker och slåtterängar. Andra naturmiljöer bevaras bäst genom att åtgärder inte vidtas alls. Det kan exempelvis röra sig om många myrar och våtmarker som påverkats av människan i begränsad utsträckning eller många naturskogar, vars naturvärden ofta tryggas genom att områdena får utvecklas fritt. I skötseln av skyddade naturområden ingår att göra områdena tillgängliga för besökare. Det kan röra sig om att anordna parkeringsplatser, markerade stigar, rastplatser, fågeltorn samt information, vägvisning och naturutställningar, men också guidningar och andra aktiviteter. Regeringen anser att förvaltningen och skötseln av naturreservat och nationalparker behöver förbättras för att bibehålla de unika miljöerna och för att underlätta besök. Regeringen har därför föreslagit i budgetpropositionen för 2025 inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur att anslag 1:3 Skötsel av värdefull natur ökas med 100 000 000 kronor 2025 för skötsel av naturreservat. För 2026 och 2027 beräknas anslaget öka med motsvarande belopp. Regeringen föreslog även i vårändringsbudgeten för 2024 att anslaget ökas med 30 000 000 kronor. Som ett led i att utveckla förvaltningen av världsarvet Laponia har regeringen vidare beslutat om ett uppdrag till Statskontoret att se över hur staten, genom regelverk och sina myndigheter, säkerställer att de natur- och kulturvärden som gör Laponia till ett världsarv bevaras för framtida generationer, att syftena med nationalparker och naturreservat som ingår i Laponia uppnås samt att världsarvet förvaltas långsiktigt, hållbart och effektivt. Laponia är ett av Sveriges mest skyddsvärda områden och Europas största skyddade sammanhängande natur- och kulturlandskap. Området omfattar 9 400 kvadratkilometer. Nio samebyar är verksamma inom Laponia. I området ingår de fyra nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora sjöfallet och Muddus, och de två naturreservaten Sjauna och Stubba. Samtliga nationalparker och naturreservat är också skyddade som Natura 2000-områden. En god förvaltning av skyddade områden är en förutsättning för att områdenas värden ska bevaras och utvecklas, och för att Sverige ska uppfylla nationella mål, bland annat för biologisk mångfald och friluftsliv samt internationella åtaganden med koppling till biologisk mångfald (KN 2024/01387). När det gäller långsiktig förvaltning av skyddade områden bedömer regeringen att negativ påverkan från invasiva främmande arter behöver uppmärksammas, vid sidan av naturvårdande skötsel, för att restaurera, bibehålla och utveckla arters livsmiljöer och andra naturvärden i och mellan dessa skyddade områden. Invasiva främmande arter är ett hot mot den biologiska mångfalden. Vissa arter orsakar också stora ekonomiska skador. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2025 inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur föreslagit att anslag 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö ökas med 10 000 000 kronor för att effektivt bekämpa och förhindra spridning av invasiva främmande arter i vattenmiljöer i Sverige. För 2026 och 2027 beräknas anslaget öka med motsvarande belopp. När det gäller förutsättningar för friluftslivet har regeringen även föreslagit i budgetpropositionen för 2025 att anslaget 1:3 Skötsel av värdefull natur inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur ökas med 25 000 000 kronor 2025 för vandringsleder i Jämtland och övriga fjällområden. För 2026 och 2027 beräknas anslaget ökas med motsvarande belopp. Därutöver föreslår regeringen även att anslaget ökar med 5 000 000 kronor för att utveckla vandringsleder med fokus på klimatanpassning. För 2026 och 2027 beräknas anslaget ökas med motsvarande belopp. Regeringen konstaterar att Riksrevisionen visar att det finns ett stort behov av att revidera äldre skötselplaner, samtidigt som Sverige har ett stort åtagande att skydda värdefull natur och genomföra skötselåtgärder. Regeringen bedömer att arbetet med skydd av värdefull natur och genomförandet av skötselåtgärder behöver fortsätta. För att säkerställa en god uppföljning är det viktigt att alla berörda myndigheter redovisar till regeringen hur medlen har använts och särskilt vilken effekt de får, så att regeringen kan följa upp att anslagen används så som regeringen och riksdagen har beslutat. De nationella myndigheterna är viktiga för att säkerställa en enhetlig redovisning och uppföljning på nationell nivå så att regeringen kan få en fullständig bild, följa upp effektiviteten och följa hur arbetet med att nå de av riksdagen beslutade målen fortskrider. Skydd och skötsel av värdefull natur samt åtgärder såväl inom skyddade områden som i landskapet utanför är del av arbetet för att förbättra bevarandestatusen för naturtyper och arter som är utpekade i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågelskyddsdirektivet) och för det svenska genomförandet av EU:s förordning om restaurering av natur. Naturvårdsverket har fått i uppdrag tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och Boverket, att ta fram ett förslag till en nationell naturrestaureringsplan inklusive en konsekvensutredning av förslagen (KN2024/01861). I uppdraget anges bl.a. att den flexibilitet som finns i förordningen ska analyseras och nyttjas till fullo där det är möjligt för att inte medföra mer långtgående kostnader eller begränsningar än vad som bedöms nödvändigt. För att skydda svenska företags konkurrenskraft i genomförandet av EU-förordningen ska förslaget till plan och eventuella författningsförslag inte gå utöver miniminivån i förordningen. Vissa åtgärder inom skyddade områden sker inom ramen för flera svenska LIFE-projekt och med medel från EU:s LIFE-fond i den del som avser åtgärder för natur och biologisk mångfald. Regeringen bedömer att EU:s medfinansiering är underutnyttjad och att det därför finns en potential genom att LIFE-medel i ökad utsträckning kan bidra till att restaurera och genomföra förvaltningsåtgärder. Det förutsätter samtidigt en långsiktig stabilitet i finansieringen så att länsstyrelserna har förutsättningar att göra detta. Det är heller inte möjligt att genomföra restaurering med finansiering från LIFE-fonden i sådana områden som redan är skyddade som naturreservat men som inte har ett skydd som Natura 2000-område. Regeringen håller med Riksrevisionen om att det finns behov av stabila anslagsnivåer för att trygga vårt svenska natur- och kulturarv. När det gäller pågående arbete som regeringen har initierat och som har betydelse för skydd och skötsel av värdefull natur kan nämnas att Miljömålsberedningen har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn (LULUCF). Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2025. Regeringen ska verka för att nå de målsättningar som antagits inom EU:s biodiversitetsstrategi och Kunming-Montréal-ramverket för biologisk mångfald inom konventionen om biologisk mångfald (CBD). Under 2025 kommer regeringen ta fram en nationell strategi och plan för biologisk mångfald i enlighet med åtaganden i ramverket. Nationellt genomförande av EU-rättsakter är centralt i det arbetet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa delar. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport Förvaltningen av skyddad natur Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 2024 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, J Pehrson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Rosencrantz Föredragande: statsrådet Paulina Brandberg Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur