Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:135 Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar Prop. 2025/26:135 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 19 februari 2026 Ulf Kristersson Andreas Carlson (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en justering av reglerna om förbud mot sena annulleringar vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Förslaget innebär att det nuvarande förbudet mot att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter, kompletteras med en ny bestämmelse som klargör att även annulleringar som sker med längre varsel än så är förbjudna om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Förslaget syftar till att säkerställa ett korrekt genomförande av det s.k. UTP-direktivet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juni 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut3 2Förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter4 3Ärendet och dess beredning6 4Lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter genomför UTP-direktivet6 4.1Lagens syfte och uppbyggnad6 4.2Förbudet mot sena annulleringar7 4.3Kommissionens kritik mot det svenska genomförandet av förbudet mot sena annulleringar7 5Ändring av bestämmelserna om förbud mot sena annulleringar8 6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser11 7Konsekvenser13 7.1Konsekvenser för företag13 7.1.1Företag som berörs av förslaget13 7.1.2Förslagets konsekvenser för berörda företag15 7.2Konsekvenser för kommuner, regioner och andra offentliga aktörer som agerar som köpare16 7.3Konsekvenser för statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar16 7.4Konsekvenser för miljön17 8Författningskommentar17 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan19 Sammanfattning av promemorian Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar33 Promemorians lagförslag34 Förteckning över remissinstanserna36 Lagrådsremissens lagförslag37 Lagrådets yttrande39 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 202641 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Följande metoder som tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter är förbjudna: 1. att betala senare än 30 dagar efter den tidpunkt som anges i 6 eller 7 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 §, 3. att, i andra fall än de som anges i 2, annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga, 3. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 5. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 5. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning, 6. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning, 6. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 7. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 7. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 8. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 8. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 9. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 9. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. 10. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. Bestämmelser om obehöriga angrepp på företagshemligheter finns i lagen (2018:558) om företagshemligheter. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. Ärendet och dess beredning Europeiska kommissionen har framfört invändningar mot det svenska genomförandet av förbudet mot sena annulleringar i artikel 3.1 första stycket b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (det s.k. UTP-direktivet). Direktivet finns i bilaga 1. Inom Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har promemorian Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar tagits fram. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (LI2025/01503). I denna proposition behandlas förslaget i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 8 januari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter behandlas i kapitel 6. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs en språklig ändring. Lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter genomför UTP-direktivet Lagens syfte och uppbyggnad Lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter trädde i kraft den 1 november 2021. Lagen syftar till att skydda leverantörer av sådana produkter mot vissa otillbörliga handelsmetoder och genomför det s.k. UTP-direktivet. Förkortningen UTP står för ”unfair trading practices”. Lagen gäller vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter under förut-sättning att köparen eller leverantören är etablerad i Sverige och att köpa-ren har en årsomsättning som motsvarar mer än två miljoner euro eller är en myndighet som är etablerad i Europeiska unionen. Lagen gäller inte om köparen är konsument (2 §). Betydelsen av uttrycken jordbruks- och livsmedelsprodukter, köpare och leverantör klargörs i 3 §. Med jordbruks- och livsmedelsprodukter avses produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt produkter som inte förtecknas i den bilagan, men som framställs för användning som livsmedel genom användning av produkter som förtecknas i bilagan. Med köpare avses en fysisk eller juridisk person, en grupp av fysiska eller juridiska personer, eller en myndighet som köper jordbruks- och livsmedelsprodukter. Med leverantör avses en fysisk eller juridisk person som säljer sådana produkter. I 5–13 §§ finns bestämmelser om förbud mot otillbörliga handelsmetoder. Om en köpare använder en handelsmetod som är förbjuden kan det leda till ett ingripande från Konkurrensverket som är tillsynsmyndighet. Konkurrensverket kan ingripa mot en förbjuden metod dels genom att förelägga köparen att upphöra med att tillämpa den, dels genom att besluta om sanktionsavgift för köparen (19 och 20 §§). Konkurrensverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (27 §). Förbudet mot sena annulleringar I 5 § första stycket 2 i lagen finns ett förbud mot sena annulleringar. Av bestämmelsen framgår att det är förbjudet för en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §. Regeringen har meddelat föreskrifter om att en sådan kortare period gäller för köpare av produkter för användning i en verksamhet som bedrivs på en restaurang eller ett annat serveringsställe eller i en cateringverksamhet. Den bestämmelsen finns i 3 a § förordningen (2021:583) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. I dessa fall gäller att det är förbjudet att annullera en order med kortare varsel än 5 dagar. Bestämmelsen i 5 § första stycket 2 i lagen genomför artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet (se prop. 2020/21:134 s. 105–106). Enligt artikeln behöver förbudet mot sena annulleringar endast gälla i fråga om färskvaror. Sverige har dock genomfört direktivet på så sätt att samma skydd gäller i fråga om alla jordbruks- och livsmedelsvaror. Kommissionens kritik mot det svenska genomförandet av förbudet mot sena annulleringar Europeiska kommissionen har framfört invändningar mot det svenska genomförandet av artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet (DLGE [2002]10329, tidigare EU-Pilot ref. No EUP[2022]10329). Enligt kommissionen innebär artikeln inte bara att annulleringar ska vara förbjudna om de sker med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som föreskrivits, utan annulleringar ska även vara förbjudna om de sker med längre varsel än så, om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning för eller använda de aktuella produkterna. Kommissionen arbetar för att säkerställa att artikeln genomförs på detta sätt i alla medlemsstater och har bl.a. uppmärksammat Finland på motsvarande brist i den finska livsmedelsmarknadslagen. Detta har lett till att den finska lagen har ändrats på det sätt som kommissionen föreslagit. Ändring av bestämmelserna om förbud mot sena annulleringar Regeringens förslag Reglerna om förbud mot sena annulleringar vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter ska justeras. Det nuvarande förbudet mot att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter, ska kompletteras med en ny bestämmelse som klargör att även annulleringar som sker med längre varsel än så är förbjudna om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i sak överens med regeringens. Förslaget till författningstext i promemorian har en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Lantbrukarnas riksförbund, Livsmedelsverket, Upphandlingsmyndigheten, Svenska bonde- och småbrukarförbundet och Sveriges grisföretagare, tillstyrker eller har inga synpunkter på promemorians förslag. Flera remissinstanser konstaterar att lagändringen är nödvändig utifrån kommissionens kritik mot det svenska genomförandet av direktivets förbud mot sena annulleringar. Föreningen foder och spannmål, Svensk dagligvaruhandel och Visita avstyrker eller är kritiska till att förslaget om att alla jordbruks- och livsmedelsprodukter ska omfattas av förbudet. De förespråkar i stället att genomförandet ska utgå från direktivets miniminivå, dvs. att förbudet endast ska gälla vid köp av färskvaror. Svensk dagligvaruhandel framhåller att förslaget kan medföra en icke obetydlig påverkan på handel med t.ex. säsongsbetonade varor som tillhör en tidskänslig varugrupp. Enligt Svensk dagligvaruhandel kommer förslaget att leda till en större osäkerhet i inköpsledet eftersom vissa aktörer inte kommer att våga göra större beställningar till följd av risken för att antingen behöva stå med överlager eller få höga sanktionsavgifter för brott mot förbudet mot sena annulleringar. Några remissinstanser, däribland Dagligvaruleverantörers förbund, anser att den föreslagna bestämmelsen riskerar att leda till rättsosäkerhet eftersom det kan vara svårt att bedöma om en viss annullering är förbjuden eller inte. Dagligvaruleverantörers förbund anser att det bör tydliggöras hur prövningen ska göras och vem som bär bevisbördan för att leverantören inte kan förväntas finna alternativ avsättning. Även Lantbrukarnas riksförbund anser att det är viktigt att ta fram vägledning för hur prövningen ska göras. Statens jordbruksverk och Konkurrensverket, som i sak är positiva till förslaget, anser att det finns risk för att promemorians förslag till lydelse av den nya bestämmelsen tolkas på ett annat sätt än det avsedda. De förordar därför en språklig justering av bestämmelsen. Skälen för regeringens bedömning Reglerna om förbud mot sena annulleringar behöver justeras Den nuvarande bestämmelsen om sena annulleringar i 5 § första stycket 2 lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter innebär att det är förbjudet för en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §. Bestämmelsen genomför artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet, där det anges att följande handelsmetod ska omfattas av förbud: En köpare annullerar sina order av jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor; ett varsel på mindre än 30 dagar ska alltid anses vara ett sådant kort varsel. Medlemsstaterna får fastställa perioder kortare än 30 dagar för särskilda sektorer i vederbörligen motiverade fall. Enligt Europeiska kommissionen innebär artikeln inte bara att annulleringar ska vara förbjudna om de sker med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare annulleringsperiod som föreskrivits, utan annulleringar ska även vara förbjudna om de sker med längre varsel än så, om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av produkterna. Att artikeln skulle kunna ha den innebörd som kommissionen pekar på har inte berörts i de förarbeten som ligger till grund för lagen, se promemorian Genomförande av EU:s direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (Ds 2019:19 s. 92–95) och propositionen Förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (prop. 2020/21:134 s. 42–45). Det som anges i den inledande delen av artikel 3.1 första stycket b har alltså inte vid genomförandet uppfattats som ett självständigt krav på medlemsstaterna att införa förbud mot annulleringar som sker med 30 dagars varsel eller mer i de fall där leverantören inte rimligen kan förväntas hitta någon annan köpare eller få alternativ användning för varorna. En omständighet som talar för den tolkning av innebörden av artikel 3.1 som regeringen gjort i samband med genomförandet är att skälen i ingressen till direktivet enbart innehåller resonemang om fasta annulleringsperioder (se skäl 20). Artikelns ordalydelse gör dock att det ligger närmare till hands att uppfatta artikeln på det sätt som kommissionen gör gällande. För att säkerställa ett korrekt genomförande av artikeln bedömer regeringen att det behövs en kompletterande regel som klargör att även annulleringar som görs med längre varsel är förbjudna om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning för varorna. När det gäller utformningen av författningstexten kan det, som Statens jordbruksverk och Konkurrensverket framhåller, finnas en risk för att promemorians förslag tolkas på ett annat sätt än det avsedda. Regeringen föreslår därför en annan lagteknisk utformning av förbudet mot sena annulleringar. Det kompletterande förbudet ska gälla samtliga jordbruks- och livsmedelsprodukter Några remissinstanser anser att det nya förbudet mot sena annulleringar bör begränsas till färskvaror. Enligt UTP-direktivet behöver förbudet endast gälla i fråga om färskvaror. Sverige har dock genomfört direktivet på så sätt att samma skydd mot sena avbeställningar gäller för alla jordbruks- och livsmedelsprodukter. I den proposition där lagen föreslogs uttalade regeringen att starka förenklingsskäl talar för att inte särskilja färskvaror från andra jordbruks- och livsmedelsprodukter. Det framhölls vidare att problemen med att hitta en alternativ avsättning vid avbeställning med kort framförhållning finns även när det gäller andra jordbruks- eller livsmedelsprodukter än färskvaror. Ett exempel som nämndes är egna märkesvaror som inte har någon annan omsättningsmarknad. Regeringen ansåg därför att det fanns ett behov av skydd mot sena avbeställningar för alla jordbruks- och livsmedelsprodukter (prop. 2020/21:134 s. 44). Det är enligt regeringens mening inte lämpligt att göra en distinktion mellan färskvaror och andra varor när det gäller just det kompletterande förbudet mot sena annulleringar. Förbudet bör därför i likhet med det nuvarande förbudet gälla alla jordbruks- och livsmedelsprodukter. Den risk för osäkerhet i inköpsledet som Svensk dagligvaruhandel lyfter fram ändrar inte denna bedömning. Som beskrivs i kapitel 7 bedöms de faktiska konsekvenserna för företag med anledning av förslaget vara små, bl.a. eftersom det inom dagligvaruhandeln är vanligt att lägga order med kort framförhållning. Frågan om att göra en avbeställning med minst 30 dagars varsel, respektive minst 5 dagars varsel i restaurangsektorn, aktualiseras därför inte särskilt ofta. Den individuella bedömningen av om en annullering är förbjuden Innebörden av den kompletterande regeln är att det krävs en bedömning från fall till fall av leverantörens utsikter att hitta en alternativ köpare eller användning av produkterna för att avgöra om en avbeställning som sker med minst 30 dagars varsel – eller minst den kortare tid som föreskrivits med stöd av lagen – är tillåten eller inte. Det är den köpare som önskar annullera en order som ska göra denna bedömning och som också står risken för att annulleringen inte är tillåten. Det bör dock framhållas att det inte är något krav, för att en annullering ska vara tillåten och köparen ska undgå risken för sanktionsavgift, att det i efterhand går att konstatera att leverantören faktiskt har funnit ett alternativ för produkterna. I stället föreskriver bestämmelsen att det är förbjudet att annullera en order om leverantören inte kan förväntas finna alternativ avsättning eller användning för produkterna. Det innebär att bedömningen ska göras mot bakgrund av den marknadssituation som råder för den aktuella typen av produkter. Exempel på situationer som kan komma att omfattas av förbud mot annullering även om den sker med minst 30 dagars varsel, eller minst den kortare tid som föreskrivs med stöd av lagen, är om en köpare har beställt produkter som till sin karaktär eller mängd är av sådan art att det är svårt att hitta en alternativ köpare. Så kan exempelvis vara fallet när det gäller produkter som har en relativt lång produktionstid och en kort försäljningssäsong. Exempel på sådana produkter kan vara färskpotatis eller vissa högtidsrelaterade säsongsprodukter som har en kort försäljningsperiod. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringen ska träda i kraft den 1 juni 2026. Regeringens bedömning Det bör inte införas några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning Förslaget i promemorian stämmer inte överens med regeringens. Promemorian föreslår att ändringen ska träda i kraft den 1 juli 2026. Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget eller bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Den föreslagna lagändringen syftar till att säkerställa att UTP-direktivet genomförs fullt ut i svensk rätt. Enligt direktivet skulle medlemsstaterna rätteligen ha antagit och offentliggjort de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 1 maj 2021 (se artikel 13.1 första stycket i direktivet). Bestämmelserna skulle vidare ha börjat tillämpas senast den 1 november 2021 (se andra stycket i samma artikel). Regeringen anser mot den bakgrunden att lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att lagändringen ska träda i kraft den 1 juni 2026. Regeringen gör bedömningen att direktivet inte ger utrymme för att införa någon övergångsbestämmelse för att ge aktörer tid att anpassa tillämpningen av befintliga avtal till den nya regeln. Lagrådet framhåller att frånvaron av övergångsbestämmelser leder till att det nya förbudet mot sena annulleringar får verkningar för redan ingångna avtal. Enligt Lagrådet bör en sådan ordning användas med stor försiktighet och förutsätter goda skäl. Lagrådet anser att den omständigheten att direktivet borde ha varit genomfört redan den 1 maj 2021 inte i sig utgör ett helt övertygande skäl för att inte införa några övergångsbestämmelser. Därför bör det enligt Lagrådet övervägas om en övergångsbestämmelse ska införas, alternativt motiveras varför det är nödvändigt att låta bestämmelsen gälla även redan ingångna avtal och belysa vilka verkningarna blir för sådana avtal. Regeringen instämmer i att det är en stark utgångspunkt att nya regler inte ska träffa redan ingångna avtal. Regeringen kan dock konstatera att Sverige, när lagen infördes år 2021, valde att inte införa några övergångsbestämmelser för befintliga avtal, även om UTP-direktivet vid den tidpunkten i och för sig gav en viss möjlighet för medlemsstaterna att göra det. Av artikel 1.4 och 9.1 följer att det vid aktuell tidpunkt fanns en möjlighet för medlemsstaterna att tillåta att befintliga leveransavtal anpassades till direktivets bestämmelser inom en övergångsperiod på tolv månader. Någon möjlighet att undanta befintliga avtal från tillämpningen av de nya bestämmelserna fanns däremot inte. Av artikel 9.1 följer att medlemsstaterna får upprätthålla eller införa regler av otillbörliga handelsmetoder som är strängare, men inte mildare, än de som fastställs i direktivet, förutsatt att de nationella reglerna är förenliga med reglerna för den inre marknadens funktion. I förarbetena till lagen (prop. 2020/21:134 s. 90–91) uttalade regeringen bl.a. att konstruktionen av direktivets övergångsregel uppmuntrar till att före den 1 maj 2021, eller ett tidigare datum för utfärdandet, teckna olika former av avtal som innehåller handelsmetoder som inte ligger i linje med direktivets syfte. Övergångsregeln bedömdes också skapa praktiska problem för den initiala tillämpningen där det måste avgöras vilka handelsmetoder som utgör eller inte utgör ett utflöde av dessa avtal. Regeringen föreslog därför inte någon övergångsbestämmelse. De överväganden som gjordes år 2021 om övergångsbestämmelser gäller även i förhållande till det nu föreslagna, kompletterande förbudet mot sena annulleringar. Även i den hypotetiska situationen att direktivet i dag hade lämnat utrymme för att införa en övergångsbestämmelse, hade det enligt regeringens mening inte varit motiverat att göra det just i förhållande till den nu aktuella, kompletterande regeln. Som anges i kapitel 7 bedöms de faktiska konsekvenserna för företag med anledning av förslaget vara små, bl.a. eftersom det inom dagligvaruhandeln är vanligt att lägga order med kort framförhållning. Frågan om att göra en avbeställning med minst 30 dagars varsel, respektive minst 5 dagars varsel i restaurangsektorn, aktualiseras därför inte särskilt ofta. Det kan tilläggas att förslaget har remitterats till ett relativt stort antal remissinstanser, bl.a. aktörer som är verksamma på marknaden, och att ingen instans har framfört några synpunkter vad gäller avsaknaden av övergångsbestämmelser för befintliga avtal. Inför införandet av lagen år 2021 var det inte heller någon remissinstans som hade synpunkter i detta avseende. Den nya bestämmelsen om sena annulleringar avser en tydligt avgränsad handelsmetod som torde vara ovanligt förekommande. De aktörer som bedömer att deras befintliga avtal kommer att påverkas av det kompletterande förbudet mot sena annulleringar bör med relativt enkla medel kunna anpassa avtalen till den nya bestämmelsen. Det är endast annulleringar som sker fr.o.m. ikraftträdandet som kommer att omfattas av den nya bestämmelsen. Annulleringar som görs före ikraftträdandet träffas däremot inte av bestämmelsen. Sammanfattningsvis är det regeringens uppfattning att bestämmelserna i UTP-direktivet inte ger något utrymme för att införa en övergångsregel för befintliga avtal. Vidare bedömer regeringen att den nya bestämmelsen om sena annulleringar inte kommer att medföra någon större påverkan på befintliga avtal. Konsekvenser Förslaget innebär en justering av reglerna om förbud mot sena annulleringar vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Det nuvarande förbudet mot att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter, kompletteras med en bestämmelse som föreskriver att även annulleringar som sker med längre varsel än så är förbjudna om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Förslaget syftar till att säkerställa ett korrekt genomförande av artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet. I ett avseende går förslaget utöver direktivets miniminivå. Till skillnad från direktivet föreslås det kompletterande förbudet, på samma sätt som det befintliga förbudet mot sena annulleringar, gälla inte bara vid köp av färskvaror utan i fråga om alla jordbruks- och livsmedelsprodukter. I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna av förslaget till lagändring. När det gäller direktivets konsekvenser har kommissionen tagit fram en konsekvensanalys (se Commission Staff Working Document, Impact Assessment, Initiative to improve the food supply chain [unfair trading practices] SWD [2018] 92 final). Konsekvenser för företag Företag som berörs av förslaget Förslaget berör de företag som är köpare i den nu aktuella lagens mening. Till denna kategori hör i första hand företag som köper jordbruks- och livsmedelsprodukter och som har en årsomsättning som överstiger två miljoner euro. I vissa fall är även företag som har en lägre årsomsättning köpare enligt lagen. Detta gäller om företagen gör inköp av jordbruks- och livsmedelsprodukter gemensamt med andra företag och företagens årsomsättning tillsammans överskrider två miljoner euro. Förslaget berör vidare de företag som säljer jordbruks- och livsmedels-produkter till företag som är köpare i lagens mening och till myndigheter. Med myndigheter jämställs beslutande församlingar i kommuner och regioner och sammanslutningar av sådana församlingar. Med myndigheter jämställs även sådana offentligt styrda organ som avses i 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling och sammanslutningar av sådana organ. Följande tabell ger en överblick över hur många företag som är verksamma i jordbruks- och livsmedelskedjan och hur många av dem som omsätter mer än 2 miljoner euro per år. Uppgifterna i tabellen har inhämtats från Statistiska centralbyrån och baseras på en växlingskurs om 11,18 kronor. Tabell 7.1Antal företag i livsmedelskedjan Fördelat på kategori och omsättningsnivå för 2022 Företagskategori Omsättning högst 2 miljoner EUR Omsättning mer än 2 miljoner EUR Primärproducenter (SNI 01, 03) 80 940 710 Förädlingsföretag (SNI 10, 11) 3 640 510 Företag i dagligvaruhandel (SNI 4711, 472, 4781) 8 030 1 600 Livsmedelsgrossister/distributörer till restaurang och butik (SNI 4621, 4611, 4617, 463) 4 070 1 010 Restaurangföretag (SNI 561–562) 24 020 670 Alla företag 120 700 4 500 Andel 96 % 4 % Källa: Statistiska Centralbyrån Primärproducenterna är i huvudsak jordbrukare, fiskare och vattenbrukare och utgör den första länken i jordbruks- och livsmedelskedjan. De upp-träder i huvudsak som säljare av jordbruks- och livsmedelsprodukter och förser förädlingsföretag och livsmedelsgrossister med varor. I vissa fall säljer de också direkt till dagligvaruhandeln och restaurangföretagen. Förädlingsföretag är ofta leverantörer till andra förädlingsföretag. Som framgår av tabellen har endast en liten andel av företagen i jordbruks- och livsmedelskedjan så hög omsättning att den nu aktuella lagen blir tillämplig när de köper jordbruks- och livsmedelsprodukter. Dessa företag omsätter dock tillsammans 85 procent av den totala omsättningen. Tabell 7.2 ger en överblick över hur den totala omsättningen är fördelad mellan företag som har en omsättning på högst 2 miljoner euro och företag vars omsättning överstiger den nivån. Tabell 7.2Total omsättning (miljarder kronor) i livsmedelskedjan Fördelat på kategori och omsättningsnivå för år 2022 Företagskategori Omsättning högst 2 miljoner EUR Omsättning mer än 2 miljoner EUR Primärproducenter (SNI 01, 03) 84,2 39,2 Förädlingsföretag (SNI 10, 11) 10,0 226,2 Företag i dagligvaruhandel (SNI 4711, 472, 4781) 28,0 334,4 Livsmedelsgrossister/distributörer till restaurang och butik (SNI 4621, 4611, 4617, 463) 10,5 581,3 Restaurangföretag (SNI 561–562) 82,7 49,8 Total omsättning 215 1 231 Andel 15% 85% Källa: Statistiska Centralbyrån Förslagets konsekvenser för berörda företag Enligt den nuvarande regeln om sena annulleringar är det förbjudet att annullera en order av jordbruks- och livsmedelsprodukter med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter. Regeringen har meddelat föreskrifter om att en sådan kortare period gäller för köpare av produkter för användning i en verksamhet som bedrivs på restaurang eller annat serveringsställe eller i en cateringverksamhet. I sådana fall är det förbjudet att annullera en order med kortare varsel än 5 dagar. Förslaget innebär att det, utöver dessa förbud, blir förbjudet att annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Förslaget innebär att företag som är köpare i lagens mening behöver anpassa såväl avtal som sin dagliga verksamhet till det nya förbudet. Kostnaderna för regelefterlevnad är svåra att uppskatta. Ett företag som vill annullera en order med 30 dagars varsel eller mer, respektive 5 dagars varsel eller mer i restaurangsektorn, behöver i varje enskilt fall göra en bedömning av om leverantören rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. I många fall torde en sådan bedömning vara relativt enkel att göra för de företag som enligt huvudregeln omfattas av lagens krav, eftersom köpare vars omsättning överstiger två miljoner euro generellt sett får antas ha god kännedom om förhållandena på marknaden. Det är dock oundvikligt att det även kommer att uppstå mer svårbedömda situationer. Risken för att vid en felbedömning påföras en sanktionsavgift kan leda till att företag som överväger att göra en annullering avstår från detta och hellre tar den kostnad som det innebär att ta emot ordern. Kravet på att göra bedömningar i det enskilda fallet och de risker som är förknippade med felbedömningar skulle kunna leda till en större försiktig-het hos företagen när det gäller att lägga beställningar och till att order läggs med kort framförhållning. I dagligvaruhandeln görs dock redan i dag beställningar med kort framförhållning (se Ds 2019:19 s. 94). Detsamma torde gälla i restaurangbranschen. Annulleringar torde därmed ofta vara förbjudna redan enligt de regler som gäller i dag. Sannolikt aktualiseras också frågan om att göra en avbeställning med 30 respektive 5 dagars varsel eller mer därmed inte särskilt ofta. Det finns även andra faktorer på marknaden för jordbruks- och livsmedelsprodukter som medför att annulleringar inte är vanligt förekommande. När det gäller produktion av kyckling, mjölk och ägg finns t.ex. typiskt sett en mottagningsplikt från förädlaren som innebär att primärproducenten får en garanterad avsättning av hela sin produktion. Inom dagligvaruhandeln är det vidare vanligt att köpare har rätt att göra beställningar väldigt nära leverans och att det finns krav på att leverera en mycket hög andel av det som beställts vid risk för vite om den avtalade leveransgraden inte tillhandahålls. Detta medför i praktiken att beställningar läggs sent och att det inte blir aktuellt med avbeställningar. Sammantaget bedöms därför de faktiska konsekvenserna för företagen vara små när de agerar som köpare. När det gäller företag som agerar som leverantörer kan det konstateras att syftet med förslaget, och den bakomliggande regeln i direktivet, är att stärka leverantörens ställning. Med hänsyn till vad som angetts ovan finns det dock inte anledning att räkna med att förslaget har någon större faktisk påverkan på leverantörernas situation. Konsekvenser för kommuner, regioner och andra offentliga aktörer som agerar som köpare Även myndigheter som köper jordbruks- och livsmedelsprodukter är köpare enligt lagens mening. Med myndigheter jämställs beslutande församlingar i kommuner och regioner och sammanslutningar av sådana församlingar. Med myndigheter jämställs även sådana offentligt styrda organ som avses i 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling och sammanslutningar av sådana organ. Detta innebär att förslaget berör kommuner, regioner och andra offentliga aktörer, såsom statliga myndigheter, vid inköp av livsmedel till exempelvis skolkök, vård- och omsorgsverksamhet och anstalter. I de flesta fall omfattas offentliga aktörers inköp av jordbruks- och livsmedelsprodukter av regelverket om offentlig upphandling. Upphandlingar kräver planering och framförhållning. På motsvarande sätt som i daglig-varuhandeln är det vidare vanligt att offentliga aktörer har rätt att göra beställningar väldigt nära leverans och att det finns krav på att leverera en mycket hög andel av det som beställts vid risk för vite om den avtalade leveransgraden inte tillhandahålls. Med hänsyn till detta bedöms sena annulleringar vara ovanligt förekommande, varför förslaget torde ha begränsade konsekvenser för offentliga aktörer när de agerar som köpare. Konsekvenser för statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar Konkurrensverket är tillsynsmyndighet i fråga om otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Mellan den 1 november 2021 (då lagen trädde i kraft) och den 27 maj 2025 har 44 tillsyns-ärenden inletts vid myndigheten. Av dessa har 9 ärenden handlat om sena annulleringar. Regeringens förslag innebär att det införs ett kompletterande förbud mot sena annulleringar. Detta kan leda till att antalet ärenden rörande sena annulleringar ökar. Med hänsyn till det som anges i avsnitt 7.1.2 och 7.2 bedöms det dock inte handla om annat än en marginell ökning. Kostnaderna för ärendena bedöms därför kunna hanteras inom befintliga ramar. Konkurrensverket får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där köparen bedriver verksamhet. Behovet av sådant bistånd bedöms inte öka nämnvärt till följd av förslaget. Även denna arbetsuppgift bedöms därför kunna tas omhand inom befintliga ramar. Konkurrensverkets beslut enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som nämnts bedöms förslaget inte leda till annat än en marginell ökning av antalet tillsynsärenden hos Konkurrensverket. Antalet överklaganden till förvaltningsdomstolarna bedöms därmed också bli mycket begränsat. De kostnader som förslaget medför bedöms därför rymmas inom domstolarnas befintliga anslag. Konsekvenser för miljön Det kompletterande förbudet mot sena annulleringar skulle kunna innebära att företag inom dagligvaruhandeln och restaurangbranschen beställer oftare och med mindre volymer per beställning, vilket skulle kunna påverka fyllnadsgraden i leveranserna. Detta skulle i sin tur kunna innebära fler transporter på vägarna och en ökad klimatbelastning. Mer frekventa och mindre omfattande beställningar kan samtidigt leda till ett minskat matsvinn. Med hänsyn till att beställningar redan i dag ofta görs tätt inpå leveranstillfället bör dock sannolikheten för ändrade beställningsmönster inte överdrivas. Sammantaget bedöms förslaget inte ha några nämnvärda miljöeffekter. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter 5 §    Följande metoder som tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter är förbjudna: 1. att betala senare än 30 dagar efter den tidpunkt som anges i 6 eller 7 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 §, 3. att, i andra fall än de som anges i 2, annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 5. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 6. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leve-rantörens försäljning, 7. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 8. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 9. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 10. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. Bestämmelser om obehöriga angrepp på företagshemligheter finns i lagen (2018:558) om företagshemligheter. Paragrafen innehåller en lista över handelsmetoder som är förbjudna om de tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Förbudet mot sena annulleringar, som i dag finns i punkt 2, genomför artikel 3.1 första stycket b i UTP-direktivet. Första stycket ändras på så sätt att det görs en språklig justering av punkt 2 utan att någon ändring i sak är avsedd. Vidare läggs det till en ny punkt 3 där en kompletterande bestämmelse om förbud mot sena annulleringar placeras. Enligt den nya punkten 3 är det, i andra fall än de som anges i punkt 2, förbjudet att annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Det innebär att det krävs en bedömning från fall till fall av leverantörens utsikter att hitta en alternativ köpare eller användning av produkterna, för att kunna avgöra om en annullering är tillåten eller inte. Detta gäller i fråga om annulleringar som görs med minst 30 dagars varsel, alternativt minst den tid som föreskrivs med stöd av 10 §. När det gäller annulleringar som sker med kortare varsel än 30 dagar, eller kortare varsel än den tid som föreskrivs med stöd av 10 §, krävs det inte någon bedömning i det enskilda fallet eftersom sådana annulleringar är förbjudna enligt punkt 2. Det är den köpare som önskar annullera en order enligt förutsättningarna i punkt 3 som ska göra den individuella bedömningen och som också står risken för att annulleringen inte är tillåten. Det är inte något krav, för att en annullering ska vara tillåten och köparen ska undgå risken för sanktionsavgift, att det i efterhand går att konstatera att leverantören faktiskt har funnit ett alternativ för produkterna. Det måste i stället göras en bedömning av om leverantören inte kan förväntas finna alternativ avsättning eller användning för produkterna. Det innebär att bedömningen ska göras mot bakgrund av den marknadssituation som råder för den aktuella typen av produkter. Exempel på situationer som kan komma att omfattas av förbud mot annullering även om annulleringen sker med 30 dagars varsel eller mer – alternativt längre varsel än den tid som föreskrivits med stöd av 10 § – är om en köpare har beställt produkter som till sin karaktär eller mängd är av sådan art att det är svårt att hitta en alternativ köpare. Så kan exempelvis vara fallet när det gäller produkter som har en relativt lång produktionstid och en kort försäljningssäsong. Exempel på sådana produkter kan vara färskpotatis eller vissa högtidsrelaterade säsongsprodukter som har en kort försäljningsperiod. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan Sammanfattning av promemorian Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar I promemorian föreslås en justering av reglerna om förbud mot sena annulleringar i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Förslaget innebär att det läggs till ett förbud mot att en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter tillämpar en metod som innebär att köparen annullerar en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Förslaget syftar till att säkerställa ett korrekt genomförande av det s.k. UTP-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv [EU] 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan). Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter Härigenom föreskrivs att 5 och 10 §§ lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsproduk-ter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Följande metoder som tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter är förbjudna: 1. att betala senare än 30 dagar efter den tidpunkt som anges i 6 eller 7 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §, 2. att annullera en order med a) kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §, eller b) så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga, 3. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 5. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning, 6. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 7. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 8. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 9. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. Bestämmelser om obehöriga angrepp på företagshemligheter finns i lagen (2018:558) om företagshemligheter. 10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en kortare period än vad som anges i 5 § första stycket 2 ska gälla i särskilda sektorer. Regeringen får meddela föreskrifter om att en kortare period än vad som anges i 5 § första stycket 2 a ska gälla i särskilda sektorer. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Dagligvaruleverantörers förbund, Föreningen foder och spannmål, Företagarna, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Lantbrukarnas Riksförbund, Livsmedelsföretagen, Livsmedelsverket, Regelrådet, Statens jordbruksverk, Svensk dagligvaruhandel, Svenska bonde- och småbrukarförbundet, Svenska fåravelsförbundet, Sveriges grisföretagare, Upphandlingsmyndigheten och Visita. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: Betodlarna, Ekologiska lantbrukarna, Hushållningssällskapens förbund, Kammarkollegiet, Kött- och charkföretagen, Livsmedelshandlarna, Näringslivets regelnämnd, Potatisodlarna, Svensk fågel, Svensk handel, Svenska köttföretagen AB, Svenska ägg, Svenskt näringsliv, Sveriges frö- och oljeväxtodlare, Sveriges kommuner och regioner, Sveriges mjölkbönder, Sveriges nötköttsproducenter, Sveriges spannmålsodlareförening och Växa Sverige. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Följande metoder som tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter är förbjudna: 1. att betala senare än 30 dagar efter den tidpunkt som anges i 6 eller 7 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §, 2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 §, 3. att, i andra fall än de som anges i 2, annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga, 3. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris, 4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 5. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om de tjänster som anges i 12 § första stycket 3–5 eller andra stycket, 5. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning, 6. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning, 6. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 7. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel, 7. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 8. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal, 8. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 9. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter, och 9. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. 10. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida. Bestämmelser om obehöriga angrepp på företagshemligheter finns i lagen (2018:558) om företagshemligheter. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-06 Närvarande: F.d. justitieråden Gudmund Toijer och Mats Anderson samt justitierådet Marie Jönsson Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar Enligt en lagrådsremiss den 8 januari 2026 har regeringen (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Emilia Franke. Förslaget föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter 5 § Paragrafen innehåller en lista över handelsmetoder som är förbjudna om de tillämpas av en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter. I första stycket punkt 2 finns en bestämmelse om att det är förbjudet att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, eller den kortare tid som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 §. I punkt 3 förs en ny bestämmelse in som innebär att det även är förbjudet att i andra fall annullera en order med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något alternativt sätt att få avsättning för eller använda produkterna i fråga. Den nya bestämmelsen ska träda i kraft den 1 juni 2026. Av lagrådsremissen framgår att den föreslagna lagändringen syftar till att säkerställa att UTP-direktivet genomförs fullt ut i svensk rätt. Det framgår att bestämmelserna skulle ha börjat tillämpas senast den 1 november 2021. Mot denna bakgrund görs bedömningen att lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Vidare görs bedömningen att direktivet inte ger utrymme för att införa någon övergångsbestämmelse för att ge aktörer tid att anpassa tillämpningen av befintliga avtal till den nya regeln. Den nya bestämmelsen är inte försedd med någon övergångsbestämmelse. Avsikten är att frånvaron av en övergångsbestämmelse leder till att den föreslagna regeln får verkningar för redan ingångna avtal. Det är visserligen så att annulleringar som har skett före ikraftträdandet får bedömas enligt lagen vid tiden för annulleringen. När det är fråga om ett avtal som gäller över tidpunkten för ikraftträdandet kan lagändringen dock inte uppfattas på annat sätt än att möjligheten till annullering inskränks i så måtto att de nya reglerna ska tillämpas på annulleringar efter ikraftträdandet även i det rådande avtalsförhållandet. En sådan ordning bör användas med stor försiktighet och förutsätter goda skäl. Det skäl som har angetts är att implementeringen av direktivet borde ha varit genomförd redan den 1 maj 2021. Detta framstår inte i sig som ett helt övertygande skäl, och hur saken ställer sig ur berörda aktörers perspektiv berörs inte närmare i remissen. Det saknas sålunda en analys av konsekvenserna för gällande avtal av olika slag och vilka följder det skulle få om Sverige inte fullt ut inför reglerna den 1 juni 2026. Enligt Lagrådets uppfattning bör det i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas om en övergångsbestämmelse ska införas. Alternativt måste det motiveras varför det är nödvändigt att låta bestämmelsen få verkan för redan ingångna avtal och belysas vilka verkningarna blir för dessa. Landsbygds- och infrastrukturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 2026 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Carlson Regeringen beslutar proposition Förbättrat genomförande av UTP-direktivets förbud mot sena annulleringar