Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bidrag till kommuner 25 Förslag till statsbudget för 1999 Allmänna bidrag till kommuner Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting 7 3 Allmänna bidrag till kommuner 8 3.1 Omfattning 8 3.2 Utgiftsutvecklingen 8 3.3 Utvecklingen inom kommunsektorn 9 3.3.1 Utvecklingen de senaste åren 9 3.3.2 Planerade åtgärder med anledning av ökade statsbidrag åren 1998 och 1999 10 3.3.3 Uppföljning av överenskommelsen mellan regeringen samt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet 10 3.3.4 Andra förslag som riktas mot kommuner och landsting 11 3.3.5 Regeringens slutsatser 11 3.3.6 Den kommunala ekonomin de närmaste åren 12 3.4 Anslag 12 A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 12 A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting 14 A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting 15 A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning 16 A5 Bidrag till kommuners och landstings skatteinkomster år 1997 16 3.5 Övriga kommunala frågor 17 3.5.1 Beräkning av generellt statsbidrag vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting 17 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, 2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning. Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting ramanslag 78 680 000 A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting reservationsanslag 1 014 000 A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting obetecknat anslag 21 270 000 A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning obetecknat anslag 700 A5 Bidrag till kommuners och landstings skatteinkomster år 1997 obetecknat anslag 2 600 000 Summa 103 564 700 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting Härigenom föreskrivs att det i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas bidraget på grundval av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 3 Allmänna bidrag till kommuner 3.1 3.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I tabellen nedan redovisas den beräknade sammanlagda utgiftsnivån för utgiftsområdet med hänsyn tagen till en höjning av statsbidragen om 4 000 miljoner kronor för vardera åren 1999 och 2000 som aviserades i 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). I denna proposition aviserar regeringen ett ytterligare resurstillskott till kommuner och landsting med 2 000 miljoner kronor år 2001. Beslutade och aviserade tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av statsbidragen med 22 000 miljoner kronor år 2001. Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn tagits till de regleringar som föreslås till följd av finansieringsprincipen och överenskommelsen från våren 1998 mellan regeringen och politiska företrädare för Svenska Kommunförbundet samt Landstingsförbundet om den kommunala ekonomin för åren 1998 och 1999. Hänsyn har även tagits till den engångsvisa ersättning om högst 2 600 miljoner kronor som utgår till kommuner och landsting under år 1999 som tidigare i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) utlovats av regeringen om summan av de slutliga kommunalskattemedlen för år 1997 understiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen. 3.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 87 330 97 299 97 319 103 565 105 087 107 267 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utvecklingen av de offentliga finanserna har möjliggjort en betydande ökning av statsbidragen till kommuner och landsting. Förutsättningarna för en positiv utveckling av kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har därmed förbättrats. Det är av stor vikt att denna utveckling fortsätter och att de utökade statsbidragen också framöver används till skolan, vården och omsorgen. De ökande behoven av kommunal service på grund av demografiska förändringar ställer emellertid krav på ett fortsatt omstruktureringsarbete i kommuner och landsting. Förändringar Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/ 98:150, bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98: 319) om ytterligare tillskott till kommuner och landsting om 4 000 miljoner kronor för år 1998, utöver den höjning som beslutades i samband med 1998 års budgetproposition. I denna proposition aviserar regeringen ett ytterligare resurstillskott till kommuner och landsting med 2 000 miljoner kronor år 2001. Beslutade, föreslagna och aviserade tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av statsbidraget med 22 000 miljoner kronor år 2001. Regeringen föreslår också förändringar av den statliga inkomstskatten under år 1999. Detta innebär att kommuner och landsting tillförs ytterligare 1 300 miljoner kronor i skatteinkomster för att täcka kostnader som kan leda till att utrymmet för skola, vård och omsorg minskar. Ett exempel på sådana kostnader är de engångsvisa retroaktiva pensionsutbetalningarna till följd av Arbetsdomstolens dom om det kommunala pensionsavtalet (Dom nr 109/98). Mål Målet för utgiftsområdet är att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och landstingen att uppnå de nationella målen inom olika verksamheter. Prioriteringar De ökade statsbidragen om 4 000 miljoner kronor jämfört med år 1998 och de under år 1999 utökade skatteinkomsterna bidrar till att ge kommunerna och landstingen väsentligt förbättrade förutsättningar att satsa på en utvecklad och förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso- och sjukvården, att vidta betydande förbättringar inom äldreomsorgen och att samtidigt uppnå ekonomisk balans år 2000. Genom de förstärkta statsbidragen och skatteinkomsterna ökar också förutsättningarna för att trygga många kommunala arbetstillfällen. Ramen för år 1999 För år 1999 ökas ramen för utgiftsområdet med 6 246 miljoner kronor jämfört med år 1998. Förutom det ökade tillskottet påverkas ramen av regleringar i enlighet med finansieringsprincipen, en engångsvis ersättning med anledning av den slutliga regleringen av 1997 års skatteinkomster samt regleringar i enlighet med överenskommelsen med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet avseende åren 1998 och 1999. 3.3 Utvecklingen inom kommunsektorn 3.3.1 Utvecklingen de senaste åren Kommunsektorns ekonomiska förutsättningar påverkas i hög grad av den samhällsekonomiska utvecklingen. Det finns ett nära samband mellan den samhällsekonomiska utvecklingen, det statsfinansiella läget och kommunsektorns ekonomi. Den statliga budgetsaneringen har indirekt fått effekter även på kommunsektorn. Sedan början av 1990–talet har kommunsektorns resurser sammantaget minskat med drygt 2 procent. Antalet anställda har minskat med ca 9 procent. Samtidigt har köp av material och tjänster ökat i volym. De enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation varierar emellertid kraftigt. Många kommuner och landsting har genom omprövningar och en effektivisering av verksamheten uppnått balans mellan intäkter och kostnader. Andra kommuner och landsting måste fortsätta arbetet med att anpassa sina kostnader för att nå ekonomisk balans. För att möta de ökande behoven av kommunal verksamhet och bl.a. motverka skattehöjningar i kommuner och landsting har regeringen föreslagit och aviserat betydande tillskott till kommuner och landsting för åren 1997–2001. Riksdagen har även beslutat att förlänga lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting att gälla även för år 1999. Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. En stor del av de medel som regeringen disponerar har fördelats till kommuner för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aidsverksamhet i kommuner och landsting samt till kommuner med en svår ekonomisk situation. I samband med den ekonomiska vårpropositionen överlämnades en skrivelse till riksdagen med en översiktlig redovisning av hur den kommunala verksamheten har utvecklats i förhållande till de nationella mål som statsmakterna satt upp för vissa verksamhetsområden (skr. 1997/98: 155, bet. 1997/98:FiU26, rskr. 1997/98:310). 3.3.2 Planerade åtgärder med anledning av ökade statsbidrag åren 1998 och 1999 Regeringen har i olika sammanhang betonat vikten av att kommuner och landsting använder de ökade statsbidragen i enlighet med de prioriteringar som regeringen givit uttryck för och tillfört resurser till de för välfärden och framtiden så viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg. Statistiska centralbyrån har på uppdrag av regeringen under sommaren 1998 genomfört en enkätundersökning i samtliga kommuner och landsting i syfte att följa upp de satsningar som regeringen gjort på kommuner och landsting. Resultaten av enkäten visar att den allra största delen av statsbidragsökningarna används till skolan, vården och omsorgen. I 7 av 10 kommuner har de höjda statsbidragen minskat besparingarna år 1998 inom de prioriterade områdena och i närmare 5 av 10 kommuner säger man att det skett en utökning inom barnomsorgen, äldreomsorgen och skolan. Dessutom görs ökade satsningar inom både primär- och länssjukvården i över hälften av landstingen i år. Av den redovisade undersökningen framgår att ökningen av statsbidragen även lett till en ökad sysselsättning. Både denna enkätundersökning och den som genomfördes av regeringen år 1997 bekräftar regeringens uppfattning om att de ökade statsbidragen till allra största delen används i kärnverksamheterna. De ökade statsbidragen ger kommuner och landsting förbättrade ekonomiska förutsättningar att uppnå det lagstadgade kravet på en ekonomi i balans till år 2000. Under våren 1999 har regeringen också för avsikt att lägga förslag till förändringar av utjämningssystemet. Det kan trots detta finnas enskilda kommuner och landsting som av olika skäl kan få svårt att klara balanskravet. Regeringen kommer att genomföra ett fördjupat analysarbete rörande hur den ekonomiska situationen utvecklas i kommuner och landsting inför vårens förslag om den kommunala ekonomin år 2000. Det omstrukturerings- och besparingsarbete som pågått i kommuner och landsting har inneburit att situationen på arbetsmarknaden för bl.a. vård- och omsorgspersonal har förändrats. Arbetet med att få ekonomin i balans har inneburit att antalet sysselsatta i kommuner och landsting minskat. Kommunerna och landstingens ekonomiska förutsättningar har de senaste åren förbättrats. Därigenom har behoven av att minska antalet sysselsatta förändrats. Antalet nyanmälda platser i kommuner och landsting ökar nu snabbt. Utvecklingen tyder på ett ökat rekryteringsbehov av bl.a. lärare, läkare, sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. Denna utveckling intensifieras framför allt till följd av de kommande stora pensionsavgångarna i kombination med en demografiskt betingad behovsökning i verksamheterna. För att motverka en framtida bristsituation inom bl.a. vård- och omsorgsyrken har regeringen tillsatt en kommission i syfte att kartlägga utbildningsbehoven samt föreslå åtgärder för att underlätta rekrytering av personal till vård- och omsorgssektorn. Regeringen har också i samarbete med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och arbetsmarknadens parter tillsatt en arbetsgrupp som skall kartlägga personalförsörjningen och utbildningsbehoven inom äldreomsorgen. Även läraryrket påverkas de närmaste åren av stora pensionsavgångar. Utbildningsdepartementet, Svenska Kommunförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund och Skolledarna har i augusti 1998 avgivit en avsiktsförklaring om åtgärder för att främja läraryrkets utveckling. 3.3.3 Uppföljning av överenskommelsen mellan regeringen samt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet Regeringen och de politiska företrädarna för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet träffade våren 1998 en överenskommelse om riktlinjer som bör gälla för den kommunala ekonomin under åren 1998 och 1999. Överenskommelsen är en förlängning av den överenskommelse som regeringen och förbunden slöt våren 1996. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har vid överläggningar med regeringen inför denna budgetproposition bl.a. aktualiserat vissa frågor med anledning av finansieringsprincipens tillämpning. Förbunden har vidare redovisat de ekonomiska effekterna till följd av Arbetsdomstolens dom (Dom nr 109/98) om det kommunala pensionsavtalet. Avtalet medförde reducerade pensioner från och med år 1993. Då Arbetsdomstolen ogiltigförklarade detta avtal måste kommuner och landsting betala ut retroaktiva pensioner. Förbunden har även framhållit behovet av en översyn av det s.k. kommunkontosystemet. I avsnitt 3.4 redovisas sådana förslag som skall regleras i enlighet med finansieringsprincipen och överenskommelsen som påverkar anslagsnivån på det generella statsbidraget till kommuner och landsting. 3.3.4 Andra förslag som riktas mot kommuner och landsting Det finns flera satsningar inom andra områden som har positiva effekter för kommuner och landsting. I regeringens storstadspolitiska proposition (prop. 1997/98:165) föreslås att lokala utvecklingsavtal skall tecknas av stat och kommun för de utsatta bostadsområdena. Vidare avsätts medel för förstärkning av utbildningen för barn och ungdomar samt vuxna i storstadsregionerna. Riksdagen antog i juni år 1998 regeringens förslag till Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307). Förslagen innebär bl.a. ett ökat stöd till anhöriga, en satsning på fortbildning av personer i ledande funktioner samt ökade medel till forskning. För att genomföra dessa förslag föreslås att utgiftsområde 9 tillförs 300 miljoner kronor år 1999. Ett tillfälligt bidrag för äldrebostäder m.m. infördes i samband med den ekonomiska vårpropositionen för 1998. Ytterligare 150 miljoner kronor föreslås år 1999. Regeringen fortsätter prioriteringen av arbetet med att stärka utbildningens kvalitet och att säkra likvärdigheten i skolan. Ett tiopunktsprogram med detta syfte skall genomföras. Ett IT- program för skolan genomförs till en kostnad av ca 1 500 miljoner kronor under perioden 1999 till 2001. Riksdagen beslutade i samband med 1998 års budgetproposition om lokala investeringsprogram för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Stödet för år 1999 uppgår till knappt 1 500 miljoner kronor. 3.3.5 Regeringens slutsatser I enlighet med vad som aviserades i 1998 års budgetproposition anser regeringen att det finns samhällsekonomiska förutsättningar att höja statsbidragen till kommuner och landsting med 4 000 miljoner kronor år 1999. Genom tillskottet skapas goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i skola, vård och omsorg. Vidare bör tillskottet ge möjligheter för kommuner och landsting att behålla sin personal och i många fall även öka antalet sysselsatta. De utökade statsbidragen underlättar det fortsatta omstruktureringsarbetet som pågår i kommuner och landsting samtidigt som förutsättningarna att uppnå ekonomisk balans år 2000 förbättras. Tillskottet bör även underlätta för kommuner och landsting att möta de ökande behoven av kommunal verksamhet, främst inom äldreomsorg och skola, som följer av den demografiska utvecklingen. Kommuner och landsting har under senare tid fått kostnader som kan leda till att utrymmet för skola, vård och omsorg minskar. Ett exempel på sådana kostnader är de retroaktiva pensionsutbetalningarna som kommuner och landsting måste göra med anledning av Arbetsdomstolens dom om det kommunala pensionsavtalet. Regeringen föreslår därför att kommuner och landsting tillfälligt skall tillföras ytterligare skattemedel. Enligt gällande skatteregler betalar alla skattskyldiga med förvärvsinkomster ett fast belopp om 200 kronor i statlig inkomstskatt utöver den skatt som beror på inkomstens storlek. Regeringen föreslår att denna statliga inkomstskatt inkomståret 1999 överförs till kommuner och landsting. För de ökade kostnaderna och för övriga krav som ställts för år 1999 tillförs kommuner och landsting totalt 1 300 miljoner kronor i ytterligare skatteinkomster. Fördelningen mellan kommuner och landsting bör ske på så sätt att av de ökade skatteinkomsterna skall 66,5 procent tillfalla kommunerna och 33,5 procent landstingen. Regeringen aviserade i samband med förslaget om en förlängning av lagen om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting att det kan finnas kommuner och landsting som befinner sig i en exceptionellt svår ekonomisk situation beroende på att de har en relativt låg skattesats. Regeringen har emellertid funnit att de kommuner som begärt undantag från lagen inte befinner sig i en sådan situation som skulle kunna föranleda ett undantag. Regeringen gör bedömningen att det även fortsättningsvis finns behov av särskilda medel för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation. En stor del av de medel som avsätts framöver för bidrag till särskilda insatser behövs för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. En särskild delegation har därför inrättats för att handlägga sådana ärenden. Det s.k. kommunkontosystemet infördes år 1996 och innebär att kommuner och landsting får ersättning för sådan mervärdesskatt som de inte har rätt att dra av i det ordinarie mervärdesskattesystemet. Under den tid som systemet varit i kraft har olika problem aktualiserats. Regeringen anser därför att det nu finns anledning att göra en översyn av hur systemet har fungerat och avser därför att tillkalla en särskild utredare. En av de frågor som bör analyseras är effekten av den kommunala finansieringen mot bakgrund av systemets ökade omslutning. Regeringen avser att återkomma i denna fråga under år 1999. 3.3.6 Den kommunala ekonomin de närmaste åren Nedan redogörs i korthet för den bedömning av den kommunala sektorns finansiella utveckling under åren 1998–2001 som redovisas närmare i bilagan Svensk ekonomi. I bilagan framgår de samhällsekonomiska förutsättningarna för beräkningen. I övrigt bygger beräkningen på de förutsättningar som har angivits i det föregående. Utvecklingen kan sammanfattas i följande tabell. Tabell 3.2 Kommunsektorns finanser1 Miljarder kronor (löpande priser) 1997 1998 1999 2000 2001 Inkomster 411,3 441,2 462,6 480,8 497,3 Skatter 294,4 300,5 311,2 325,1 337,6 Statsbidrag2 60,2 81,6 91,2 94,1 96,2 Övrigt 56,6 59,1 60,1 61,7 63,5 Utgifter 418,5 441,1 456,1 474,8 490,6 Transfereringar 78,2 90,7 92,4 94,7 96,2 Konsumtion 315,1 329,2 341,5 355,5 368,9 volymförändring % –0,7 1,7 0,9 0,6 1,0 Investeringar 25,2 21,2 22,2 24,6 25,6 Finansiellt sparande –7,2 0,2 6,5 6,1 6,7 1 Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. 2 Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala mervärdesskattesystemet. 3.4 Anslag A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting Tabell 3.3 Tusental kronor (löpande priser) 1997 Utfall 65 981 107 Anslags- sparande 7 000 1998 Anslag 74 911 400 Utgifts- prognos 74 918 400 1999 Förslag 78 680 000 2000 Beräknat 82 736 000 2001 Beräknat 84 916 000 Syftet med bidraget är att utgöra ett allmänt finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och landsting. Bidraget skall dessutom vara ett instrument för att genomföra ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner respektive landsting. Anslaget fördelas i relation till kommunens eller landstingets invånarantal. En mindre del av bidraget till kommuner fördelas utifrån åldersbaserade kriterier. Regeringens överväganden I enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen att de generella statsbidragen till kommuner och landsting för år 1999 höjs med 4 000 miljoner kronor. Av detta tillskott samt en överföring från anslaget A2 om 200 miljoner kronor föreslås att 2 550 miljoner kronor fördelas till kommunerna och 1 650 miljoner kronor till landstingen i generellt tillskott. För att möta de ökande behoven inom skolan och omsorgen till följd av demografiska förändringar föreslår regeringen att 50 procent av det extra tillskottet till kommunerna för år 1999 fördelas efter åldersrelaterade kriterier. Regleringar enligt finansieringsprincipen Från år 1997 ingår kompensation till kommuner respektive landsting avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skolledare och syokonsulenter i de generella statsbidragen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96: 304). Kompensationen till kommunerna skall årligen öka fram till år 2005. Fr.o.m. år 1999 får kommunerna det primära ansvaret för unga lagöverträdare (prop. 1997/98: 96, bet. 1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275), vilket beräknas öka kostnaderna för socialtjänstens verksamhet med ca 8 miljoner kronor. Anslaget bör därför höjas med motsvarande belopp. Fr.o.m. den 1 oktober 1998 har kommunerna fått ett utökat ansvar för att hjälpa föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge innan de vidtar rättsliga åtgärder vid skilsmässor och separationer (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98: LU12, rskr. 1997/98:229, 1997/98:230). Förslaget innebär att kommunernas kostnader beräknas öka med ca 12 miljoner kronor år 1999 och 8 miljoner kronor de följande åren. Med anledning av regeringens förslag om att uttagsbeskattningen slopas för vissa kommunala fastigheter fr.o.m. den 1 juli 1998 (prop. 1997/98: 153, bet. 1997/98:FiU28, rskr. 1997/98: 311) sänktes det generella statsbidraget till kom- munerna med 15 miljoner kronor för år 1998. Detta innebär att det generella bidraget bör sänkas med ytterligare 15 miljoner kronor för år 1999 eftersom de kommunala utgifterna per helår beräknas minska med 30 miljoner kronor till följd av förslaget. Den 1 januari överfördes kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar vid inkontinens från staten till landstingen vad avser brukare med eget boende och från staten till kommunerna vad avser brukare i särskilt boende. Denna överföring medförde att det generella statsbidraget höjdes med 1 400 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 och fr.o.m. år 1999 bör kompensationen höjas med ytterligare 126 miljoner kronor. Med anledning av fördelningen av den år 1996 gjorda regleringen av kompensationen till kommunsektorn för de höjda arbetsgivaravgifterna för att finansiera medlemsavgiften till EU föreslås att 200 miljoner kronor förs från landstingens anslagspost till kommunernas anslagspost. Till följd av att Malmö kommun under år 1998 har låtit Malmöhus läns landsting utföra viss verksamhet som kommunen ansvarar för bör en reglering göras i det s.k. kommunkontosystemet. Medel motsvarande landstingets ersättning för ingående mervärdesskatt för dessa verksamheter bör föras från kommunkontot till landstingskontot. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet är överens om att en sådan reglering bör göras. Beloppet beräknas uppgå till ca 150 miljoner kronor. Tabell 3.4 Anslagsnivå för generellt statsbidrag till kommuner och landsting Miljoner kronor (löpande priser) Kommuner Landsting Kommuner och landsting 1999 2000 2001 1999 2000 2001 2001 Anslagsnivå 1998 1 (inkl. tilläggsbudget) 57 733 57 733 57 733 17 528 17 528 17 528 75 261 Regleringar enligt finansieringsprincipen Lärarpensioner 100 260 440 440 Unga lagöverträdare 8 8 8 8 Vårdnad, umgänge och boende 12 8 8 8 Kommunala mervärdesskattesystemet –15 –15 –15 –15 Förbrukningsartiklar inkontinens 63 63 63 63 63 63 126 Skatteunderlagsregleringar Höjning av reducerat basbelopp –675 –675 –675 –337 –337 –337 –1 012 Övrigt EU–avgift omföring 200 200 200 –200 –200 –200 0 Tillskott 2 invånarbaserat 1 275 2 395 2 395 1 650 3 310 3 310 5 705 Tillskott 2 åldersrelaterat 1 275 2 395 2 395 2 395 Tillskott år 2001 3 2 000 Summa 59 976 62 372 - 18 704 20 364 - 84 916 1 Justerad för reglering av sjömansskatt och felräkning 1997 i utjämningssystemet (Örebro). 2 Fördelningen mellan kommuner och landsting åren 2000 och 2001 av tillskottet om 4 000 miljoner kronor är preliminär. Nuvarande bestämmelser om åldersrelaterade bidrag gäller endast för åren 1997–2000. Beräkningstekniskt görs dock samma fördelning för år 2001 som för år 2000. 3 Regeringen avser att återkomma senast i samband med 2000 års ekonomiska vårproposition med fördelning av det aviserade tillskottet om 2 000 miljoner kronor år 2001. Förändringar av det kommunala skatteunderlaget I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98: 319) föreslog regeringen att det reducerade basbeloppet som används vid beräkningen av pensioner höjs med en procentenhet år 1999 och ytterligare en procentenhet år 2000. I denna proposition föreslås att det reducerade basbeloppet höjs med två procentenheter redan år 1999. Detta innebär att de kommunala skatteinkomsterna ökar med 1 012 miljoner kronor. I enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och politiska företrädare för de båda kommunförbunden bör därför det generella statsbidraget sänkas i motsvarande mån. Regeringen föreslog i propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att fordonsskatten för bussar skall höjas den 1 januari 1999. För att motverka kostnadsökningar inom lokal och regional busstrafik bör landsting och kommuner kompenseras. Ikraftträdandet för fordonsskattehöjningen blir emellertid något fördröjt eftersom den närmare konstruktionen av fordonsskattehöjningen fortfarande utreds. Regeringen avser att återkomma i frågan under våren 1999. De ekonomiska effekterna för kommuner och landsting av den beslutade ålderspensionsreformen kan genom den tillfälliga förändringen av den statliga inkomstskatten år 1999 anses vara beaktad. Pensionsreformen är emellertid inte genomförd i sin helhet. Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 78 680 miljoner kronor. Andra förändringar som påverkar bidragsnivån för åren efter 1999 Regeringen anser att det samhällsekonomiska utrymmet medger att statsbidragen till kommuner och landsting ökas med ytterligare 2 000 miljoner kronor år 2001. Beslutade och aviserade tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av statsbidragen med 22 000 miljoner kronor år 2001. Ett flertal kommunalekonomiska frågor är aktuella under kommande år varvid denna resursökning kan utgöra en delfinansiering. A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting Tabell 3.5 Tusental kronor (löpande priser) 1997 Utfall 646 928 Ingående reservation 353 982 1998 Anslag 1 136 600 1 Utgifts- prognos 640 100 1999 Förslag 1 014 000 2000 Beräknat 1 080 000 2001 Beräknat 1 080 000 1 Varav 400 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Syftet med anslaget för Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting är att kunna utgöra ett stöd till kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Vid ingången av år 1998 fanns 1 091 miljoner kronor på anslaget varav 354 miljoner kronor var en ingående reservation. I enlighet med förslag i den ekonomiska vårpropositionen höjdes anslaget för år 1998 med 400 miljoner kronor till totalt 1 137 miljoner kronor. I denna proposition på tilläggsbudget föreslås att anslaget minskas med 20 miljoner kronor. Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut inrättat en särskild delegation (Bostadsdele-gationen) för att från och med den 1 juli 1998 tillfälligtvis hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet. 1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Beslut har även fattats om att Bostadsdelegationen under andra halvåret 1998 skall förfoga över 500 miljoner kronor av anslaget för bidrag till särskilda insatser. Inom denna ram finansieras även Bostadsdelegationens förvaltningskostnader. Under de första åtta månaderna av år 1998 har totalt 50 kommuners och landstings ansökningar om bidrag för särskilda insatser behandlats av regeringen. Till den nybildade Bostadsdelegationen har 31 ansökningar överförts. Efter prövning har regeringen beslutat om bidrag till särskilda insatser i 4 kommuner. Bland dessa ingår bidrag om 159 miljoner kronor till Bjuvs kommun i enlighet med ett särskilt avtal mellan staten och Bjuvs kommun. Avtalet innebär att staten och kommunen gemensamt enats om en lösning av kommunens mycket svåra ekonomiska situation genom en långsiktigt hållbar lösning avseende kommunens bostadsföretag. Trosa kommun har beviljats bidrag om 6,1 miljoner kronor för att täcka kostnader som uppkommit med anledning av jordskredet i Vagnhärad den 23 maj 1997. Bidraget har beviljats för att underlätta för kommunen att nå ekonomisk balans år 2000. Därutöver har 15 miljoner kronor beviljats till Smedjebackens och 9 miljoner kronor till Kram- fors kommuner. Under år 1998 har dessutom 250 miljoner kronor betalats ut från anslaget till 20 kommuner som under åren 1991–95 tog emot en stor andel flyktingar. Regeringen tillkallade i augusti 1996 en kommitté som, av de medel som har anvisats för särskilda insatser år 1996, fördelade knappt 200 miljoner kronor till projekt i vissa kommuner och landsting. Avsikten med projekten var att underlätta omstruktureringen i kommuner och landsting. Resultatet av denna projektverksamhet har avrapporterats i betänkandet Nya grepp – kommunal förnyelse och kompetensutveckling (SOU 1998:91). De projekt som genomförts har i stor utsträckning innefattat olika typer av kompetenshöjande insatser. Projektverksamheten har också skapat sysselsättning i berörda kommuner och landsting. Uppskattningsvis har ca 13 000 personer fått kompetensutveckling genom de olika projekten. Enligt regeringens uppfattning har de genomförda projekten utgjort ett värdefullt bidrag för att underlätta omstruktureringen av verksamhet i kommuner och landsting. Regeringen uttalade i vårpropositionen för år 1997 att statens stöd till kommunernas och landstingens hiv–preventiva arbete får anses ingå i det generella statsbidraget. För att värna den verksamhet som byggts upp i samarbete mellan kommuner, landsting och frivilliga organisationer ger regeringen ett tillfälligt bidrag för förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstadsområdena under år 1998 och år 1999. År 1998 fördelades 90 miljoner kronor av anslaget för särskilda insatser till vissa kommuner och landsting i storstadsområdena för förebyggande hiv/aidsverksamhet. Regeringens överväganden I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att anslaget för år 1999 bör uppgå till 1 000 miljoner kronor eftersom regeringen fortfarande gjorde bedömningen att det finns kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen gör även nu denna bedömning och anser att en stor del av medlen bör användas för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bostadsdelegationens förvaltningskostnader skall finansieras under detta anslag. För år 1999 föreslås att 84 miljoner kronor av anslaget för särskilda insatser används för bidrag till kommuner och landsting i storstadsområdena för förebyggande hiv/aidsverksamhet. Av dessa utgör 14 miljoner kronor en överföring för år 1999 från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Bidraget föreslås utges till de kommuner och landsting som tidigare fått del av det s.k. extra bidraget och med utgångspunkt från fördelningen under tidigare år. Detta bidrag till kommuner och landsting skall kunna användas såväl för deras egen verksamhet som för verksamhet de bedriver i samarbete med de frivilliga organisationerna eller för stöd till dessa. A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting Tabell 3.6 Tusental kronor 1997 Utfall 20 701 939 1998 Anslag 21 270 000 1 Utgifts- prognos 21 270 000 1999 Förslag 21 270 000 2000 Beräknat 21 270 000 2001 Beräknat 21 270 000 1 Varav 285 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Syftet med det statliga utjämningssystemet är att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella förhållanden. Det statliga utjämningssystemet består av inkomstutjämning och kostnadsutjämning. I inkomstutjämningen sker det en utjämning av skatteinkomster mellan kommuner respektive mellan landsting. De som har en skattekraft som är lägre än genomsnittet för riket får ett bidrag från staten, medan de som har en skattekraft som är högre än riksgenomsnittet får betala en avgift till staten. Den andra delen i utjämningssystemet, kostnadsutjämningen, utjämnar för strukturella kostnadsskillnader. På samma sätt som i inkomstutjämningen får kommuner och landsting som har en ogynnsam kostnadsstruktur ett bidrag. De som har en gynnsam struktur får betala en avgift. Utjämningssystemet medförde stora bidragsförändringar för många kommuner och landsting när det infördes år 1996. För att dämpa effekten av omläggningen finns särskilda införanderegler under åtta år. Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan av samtliga bidrag som kommuner och landsting får i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Avgiften tas upp på statsbudgetens inkomstsida. Inkomst- och kostnadsutjämningen är således statsfinansiellt neutrala, eftersom summan av bidrag och avgifter är lika stora. För kommunerna omfördelas i inkomstutjämningen ca 9 miljarder kronor och i kostnadsutjämningen ca 5 miljarder kronor. Mellan landstingen är omfördelningen i inkomstutjämningen och kostnadsutjämningen ca 3 miljarder kronor vardera. En parlamentarisk kommitté har arbetat sedan hösten 1995 med att följa, utvärdera och utveckla utjämningssystemet (dir. 1995:118). Kommittén skall överlämna förslag till förändringar i sådan tid de kan träda i kraft den 1 januari år 2000. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 21 270 miljoner kronor. A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning Tabell 3.7 Tusental kronor (löpande priser) 1997 Utfall 500 1998 Anslag 700 Utgifts- prognos 700 1999 Förslag 700 2000 Beräknat 700 2001 Beräknat 700 Syftet med bidraget är att vara ett ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal redovisning, som är en ideell förening för normbildning i redovisningsfrågor för kommuner och landsting. Rådets uppgift är att främja och utveckla god redovisningssed i enlighet med lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Medlemmar i rådet är staten, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Regeringens överväganden Nivån på anslaget följer av regeringens avtal med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 700 000 kronor. A5 Bidrag till kommuners och landstings skatteinkomster år 1997 Tabell 3.8 Tusental kronor (löpande priser) 1997 Utfall 0 1998 Anslag 0 1999 Förslag 2 600 000 2000 Beräknat 0 2001 Beräknat 0 Regeringen beslutade den 24 oktober 1996 om uppräkningsfaktorer för beräkningar av 1997 års preliminära kommunalskatteinkomster. I samband med detta gjordes en utfästelse om att kommuner och landsting skulle få ekonomisk kompensation om det skulle visa sig att de slutliga skatteinkomsterna understiger de preliminärt utbetalade. Kompensationen skulle dock maximalt uppgå till 2 600 miljoner kronor för kommunerna och landstingen tillsammans. Regeringens överväganden De slutliga skatteinkomsterna för kommuner och landsting för år 1997 beräknas komma att understiga de preliminära med ca 3 200 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett särskilt anslag anvisas på statsbudgeten för år 1999 för kompensation till kommuner och landsting avseende den slutliga regleringen av 1997 års skatteinkomster. Anslaget föreslås uppgå till 2 600 miljoner kronor. I december 1998 fastställs de slutliga skatteinkomsterna för år 1997. Regeringens bedömning är att hela anslagsbeloppet kommer att betalas ut. Beloppet är en engångsvis ersättning och kommer att fördelas till kommuner och landsting med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 1996. Utbetalningen bör ske i samband med att slutavräkningen för 1997 års kommunalskattemedel regleras i januari 1999. 3.5 Övriga kommunala frågor 3.5.1 Beräkning av generellt statsbidrag vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting Regeringens förslag: Vid en ändring i rikets indelning i kommuner och landsting skall det generella statsbidraget till kommuner och landsting beräknas på grundval av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång. Skälen för regeringens förslag: På samma sätt som gäller vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift bör vid en ändring av rikets indelning i kommuner och landsting det generella statsbidraget till kommuner och landsting beräknas på grundval av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång. Att detta gäller vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift framgår av 6 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting respektive 6 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting. Utjämningsbidrag, utjämningsavgift och det generella bidraget beräknas i ett sammanhang och samma regler bör därför tillämpas när det gäller indelningsändringar. Lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting bör kompletteras med en bestämmelse så att indelningsändringar behandlas på motsvarande sätt som när det gäller utjämningsbidrag och utjämningsavgift. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en ny paragraf med denna innebörd. Förslaget har beretts med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Statistiska centralbyrån som ställt sig positiva till ändringen. Statsskuldräntor m.m. 26 Förslag till statsbudget för 1999 Statsskuldräntor Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 21 2 Inledning 23 3 Räntor på statsskulden 25 A1 räntor på statsskulden 25 3.1 Prognos för statsskuldräntorna 25 3.2 Upplåning 26 3.3 Faktorer som påverkar ränteutgifterna 28 3.4 Periodiserade ränteutgifter 29 3.5 Känslighetsanalys 29 4 Oförutsedda utgifter 31 B1 Oförutsedda utgifter 31 4.1 Omfattning 31 4.2 Ianspråktagande av anslaget 1997 och hittills 1998 31 4.3 Regeringens överväganden 31 5 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 33 C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 33 5.1 Omfattning 33 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 1999 besluta att ramanslaget A1 Räntor på statsskulden får överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra statens betalningsåtaganden, (avsnitt 3.1), 2. bemyndigar regeringen att under år 1999 besluta att ramanslaget C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning får överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra statens betalningsåtaganden, (avsnitt 5.1), 3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Räntor på statsskulden ramanslag 84 450 000 B1 Oförutsedda utgifter ramanslag 10 000 C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning ramanslag 100 000 Summa 84 560 000 5 Inledning Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. omfattar räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsområdet ingår inte i utgiftstaket. Målet för statsskuldsförvaltningen är att skulden skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav penningpolitiken ställer. Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26 Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Räntor på statsskulden 98 360 108 415 107 742 84 450 76 890 72 070 Oförutsedda utgifter 7 10 10 10 10 10 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning1 700 95 100 100 100 Totalt för utgiftsområde 26 98 367 109 125 107 847 84 560 77 000 72 180 1 Före 1998 redovisades provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 6 Räntor på statsskulden A1 Räntor på statsskulden Tabell 3.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 98 366 882 1998 Anslag 108 415 000 Utgifts- prognos 107 742 000 1999 Förslag 84 450 000 2000 Beräknat 76 890 000 2001 Beräknat 72 070 000 6.1 Prognos för statsskuldräntorna Ränteutgifterna för 1998 beräknas uppgå till knappt 108 miljarder kronor, vilket är en ökning med nära 5 miljarder kronor jämfört med beräkningen i den ekonomiska vårpropositionen. Ökningen förklaras till stor del av att växelkursrörelser har lett till större utgifter för realiserade valutaförluster än vad som prognostiserades i april. Görs motsvarande jämförelse av ränteutgifter exklusive valuta- och kursförluster/vinster, dvs. de räntor som påverkar det finansiella sparandet, så är minskningen endast 200 miljoner kronor. Summa räntor minskar fram till år 2001 i takt med att statsskulden amorteras och i takt med att äldre lån med höga kuponger förfaller och refinansieras till lägre räntesatser. I de totala utgifterna för statsskulden som belastar statsbudgeten och följaktligen statens lånebehov ingår emellertid också realiserade valuta- och kursförluster/vinster. Dessa kan påverka ränteutgifterna i såväl positiv som negativ riktning. Valutadifferenserna (dvs. förluster/vinster) är en funktion av hur mycket valutakursen för förfallande lån har förändrats sedan lånet emitterades Kursdifferenser är en funktion av aktiva skuldskötselåtgärder från Riksgäldskontorets sida. Valuta- och kursdifferenserna uppvisar ett mönster som inte på samma sätt som övriga ränteutgifter korresponderar mot den årliga skuldutvecklingen. Detta framgår av siffrorna i tabell 3.2, där de totala ränteutgifterna (summa ränteutgifter) uppvisar en mindre jämn utveckling mellan åren än ränteutgifterna exklusive valuta- och kursdifferenser (summa räntor). Under 1998 har Riksgäldskontoret genomfört ovanligt stora förtidsinlösen av lån, med realiserade kursförluster som följd. Även valutaförlusterna ser ut att bli relativt stora under 1998. För 1999 prognostiseras de totala ränteutgifterna till 84 miljarder kronor, dvs. ca 24 miljarder kronor lägre än 1998. Från och med år 1999 påverkas ränteutgifterna av transaktioner i samband det reformerade ålderspensionssystemet. År 1999 förs för första gången medel för premiepension, den fonderade delen av pensionssystemet, över från förvaltning i Riksgäldskontoret till privata förvaltare valda av den enskilde. Riksgäldskontorets inlåning minskar härmed vilket leder till lägre inkomster på nettoutlåningen. Samtidigt skall från och med år 1999 medel successivt föras över från AP- fonden till statskassan, vilket minskar lånebehovet och leder till en snabbare amortering av statsskulden. Åren 1999 och 2000 är de lånebehovs- och räntepåverkande effekterna av pensionsreformen relativt små. För år 2001 beräknas en lånebehovsförbättrande effekt på ca 144 miljarder kronor. Trots denna kraftiga minskning av lånebehovet 2001 ökar räntekostnaderna för detta år med ca 1 miljard kronor till följd av ålderspensionsreformen. Detta är en effekt av att ca 118 miljarder av överföringen beräknas utgöras av statsobligationer som inleveraras till Riksgäldskontoret. Då merparten av kontorets statsobligationer har kupongräntor som överstiger marknadsräntan, innebär detta att inleveransen genererar utgifter i form av realiserade kursförluster på samma sätt som när Riksgäldskontoret på eget initiativ genomför uppköp eller byten av lån. Samtidigt minskar utgifterna för kupongräntebetalningar, eftersom den utelöpande statsskulden blir lägre. Ränteutgifterna för statsskulden blir därmed lägre även för åren efter 2001. Regeringen begär årligen ett bemyndigande att vid behov överskrida ramanslaget Räntor på statsskulden. Motsvarande bemyndigande avseende år 1997 behövde inte utnyttjas. Inte heller bemyndigandet för år 1998 har hittills behövt utnyttjas. Regeringen anser att den bör bemyndigas att överskrida anslaget under år 1999 om det är nödvändigt för att kunna fullgöra statens betalningsåtaganden. Regeringen avser att redovisa i vilken utsträckning den har måst utnyttja bemyndigandet. Diagram 3.1 Ränteförutsättningar Procent Diagram 3.2 Valutaförutsättningar 6.2 Upplåning Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är enligt riksdagsbeslut att minimera de långsiktiga kostnaderna för stats- skulden inom ramen för penningpolitikens krav. Riksgäldskontoret bedriver upplåning på tre huvudsakliga delmarknader; nominell svensk upplåning, real upplåning samt valutaupplåning. I diagram 3.3 redovisas statsskuldens fördelning på olika instrumenttyper Tabell 3.2 Utgiftsmässiga räntor på statsskulden Miljarder kronor 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Räntor på lån i svenska kronor 81,8 94,4 82,5 73,7 69,5 64,5 55,6 Räntor på lån i utländsk valuta 21,3 23,3 23,9 24,1 20,2 18,3 15,2 Räntor på in- och utlåning -14,4 -16,6 -5,6 -3,6 -4,5 -4,0 -4,0 Över-/underkurser vid emission 8,8 -1,5 -1,7 -5,3 -7,0 -4,0 -2,3 Summa räntor 97,4 99,6 99,1 88,9 78,3 74,8 64,5 Valutaförluster/vinster 6,0 -6,1 -3,6 5,4 -2,4 -4,4 -0,9 Kursförluster/vinster 1,4 5,6 2,8 13,5 8,6 6,6 8,5 Övrigt -0,2 0,4 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa ränteutgifter 104,7 99,5 98,4 107,7 84,4 76,9 72,1 Diagram 3.3 Statsskuldens fördelning, 31 augusti 1998 Den långa nominella upplåningen i svenska kronor koncentreras till s.k. benchmarklån. Dessa utgörs av fastförräntade obligationer med löptider på för närvarande mellan ett och 16 år. Förutom vid nyintroduktion av lån sker upplåning genom att nya trancher emitteras i de befintliga lånen. Huvudsyftet med benchmarksystemet är att varje lån skall vara tillräckligt stort för att god likviditet skall kunna upprätthållas. Detta minskar investerarnas risker och därmed deras avkastningskrav, och bidrar på så sätt till lägre upplåningskostnader för staten. Samtidigt som benchmarklånen främjar likviditet så sprids upplåningen över en tillräckligt bred avkastningskurva för att refinansieringsbördan skall jämnas ut (diagram 3.4). Ytterligare ett medel för att begränsa refinansieringsrisken när benchmarklånen förfaller är Riksgäldskontorets bytestransaktioner, som innebär att delar av lånen köps upp i förtid och ersätts med lån med längre löptid eller med statsskuldväxlar. Kontoret genomför också regelbundna emissioner av statsskuldväxlar. Vid sidan av den nominella upplåningen emitterar Riksgäldskontoret realränteobligationer. Genom att den reala avkastningen är känd undviker investerarna inflationsrisken och behöver därför inte kompenseras för att ta på sig en sådan risk. Realräntelånen finns såväl i form av nollkupongobligationer, för vilka all ränta inklusive inflationskompensation betalas ut i samband med att lånet förfaller, som i form av kuponglån med årlig räntebetalning. Diagram 3.4 Statsobligationslån 31 augusti 1998, totalt 748 miljarder kronor Miloner kronor Riksgäldskontoret bedriver också upplåning direkt från hushållen. Hushållen ges därmed möjlighet att förvärva instrument utan kreditrisk, samtidigt som hushållsupplåningen, bidrar till att hålla nere de totala kostnaderna för statsskulden, eftersom kostnaderna är lägre än för annan upplåning. Nettoupplåningen i utländsk valuta har hittills bestämts för ett år i taget av ett mandat uppsatt av regeringen, efter samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret. Inom ramen för mandatet fattas samtliga beslut av Riksgäldskontoret. Upplåningen utgörs av såväl lång kapitalmarknadsupplåning som kort upplåning i form av emission av Commercial Papers (statsskuldväxlar i utländsk valuta). Dessutom genomför Riksgäldskontoret s.k. kron- /valutaswappar, som innebär att upplåning i svenska kronor transformeras till upplåning i utländsk valuta genom skuldbytesavtal där kronor säljs i utbyte mot utländsk valuta. Kron- /valutaswapparna i sig är inte finansierade, men bidrar till ett nettoinflöde av utländsk valuta som räknas in i upplåningsmandatet. För att valutaskuldens sammansättning skall vara förenlig med de riktmärken som har satts upp avseende skuldens valuta- och ränterisk, kombineras upplåningen med derivattransaktioner. Till följd av detta förfarande skiljer sig sammansättningen av de utestående lånen markant från nettoskuldsättningen i olika valutor (se diagram 3.5 och 3.6). Derivatinstrument används också för att inom fastställda riktlinjer och ramar ta begränsade valuta- och räntepositioner gentemot riktmärket. Derivatinstrumenten ingår inte i statsskuldsbegreppet, däremot belastas statsbudgeten av ränteutgifter på såväl lån som derivattransaktioner. Under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning i volym 2 redovisas en resultatbedömning av Riksgäldskontorets upplåning och statsskuldsförvaltning. Diagram 3.5 Valutaskulden exklusive derivattransaktioner, 31 augusti 1998 Diagram 3.6 Valutaskulden inklusive derivat transaktioner, 31 augusti 1998 6.3 Faktorer som påverkar ränteutgifterna Ränteutgifternas storlek är en funktion av ett flertal olika faktorer. Grundläggande är statsskuldens storlek, statens lånebehov samt ränte- och valutakursutvecklingen. Dessa faktorer är avgörande för den underliggande nivån i räntebelastningen sett över en längre tidsperiod. Ränteutgifternas fördelning mellan enskilda år påverkas emellertid också av tekniska faktorer i form av olika emissionstekniker som Riksgäldskontoret tillämpar. Exempel på upplåningsmetoder som kan ge stora sådana tekniska effekter på ränteutgifterna som påverkar det finansiella sparandet är emissioner av nollkupongobligationer samt benchmarklån. För nollkupongobligationer tas lånets sammanlagda ränta upp som utgifter för statsskulden först vid förfallotidpunkten. På detta sätt skjuts betalningarna av statskuldräntorna på framtiden. Vid emission av benchmarklån uppkommer över- eller underkurser när marknadsräntan avviker från de emitterade lånens fasta kupongräntor. En överkurs är ett pris över obligationens nominella värde, som innebär att långivaren ersätter Riksgäldskontoret med den nuvärdesberäknade mellanskillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntan för lånets återstående löptid. Denna ersättning räknas av från ränteutgifterna och reducerar därmed nettot av ränteutgifterna vid upplåningstillfället, samtidigt som ränteutgifterna blir högre kommande år genom att Riksgäldskontoret förbinder sig att betala en högre ränta än marknadsräntan. Vid emission till underkurs gäller det motsatta. I de totala, lånebehovspåverkande ränteutgifterna ingår också realiserade kurs- och valutadifferenser som en icke försumbar del. Uppköp och byten i syfte att jämna ut förfalloprofilen samt för att snabbt få upp likviditet i nya lån ingår som ett led i Riksgäldskontorets aktiva skuldförvaltning. Analogt med vad som gäller när lån emitteras uppstår i dessa fall över- och underkurser. Vid uppköp till överkurs realiserar Riksgäldskontoret en kursförlust, eftersom långivaren måste ersättas med den nuvärdesberäknade mellanskillnaden mellan kupong- och marknadsränta för lånets återstående löptid. Samtidigt blir de ordinarie, i det finansiella sparandet inkluderade, räntorna lägre kommande år, eftersom uppköp till överkurs innebär att lånet kan refinansieras till en lägre räntenivå. Tvärtom innebär uppköp till underkurs en realiserad kursvinst, samtidigt som ränteutgifterna blir högre kommande år. Uppköp till någon form av kursdifferens - positiv eller negativ - innebär således enbart en omfördelning av ränteutgifter över tiden. Valutaskulden omvärderas löpande till aktuella valutakurser. Statsbudgeten belastas emellertid inte med orealiserade omvärderingar, utan först av de realiserade valutakursdifferenser som uppstår när lånen eller derivatinstrumenten förfaller. Valutadifferenserna är en funktion av växelkursrörelser sedan de förfallande instrumenten emitterades och uppvisar därför såväl ett oregelbundet mönster mellan åren, som stor volatilitet beroende på förändrade växelkursförutsättningar. 6.4 Periodiserade ränteutgifter Den budgetpåverkande redovisningen av stats- skuldräntorna är i dag utgiftsmässig, dvs. baserad på hur mycket som betalas varje år. Ränteutgifterna blir därmed starkt beroende av vilka typer av upplåningstekniker som tillämpas och kan uppvisa stora svängningar mellan åren som inte direkt kan hänföras till den underliggande skuld-, ränte- och valutakursutvecklingen under motsvarande period. När kostnaderna för statsskulden utvärderas bör fokus i stället främst ligga på hur mycket räntekostnader som genereras under en viss period. I tabell 3.3 redovisas även periodiserade ränteutgifter för statsskulden. Periodiseringen innebär att räntorna sprids ut över lånets löptid. Störst effekt får detta för nollkupongobligationer. För dessa utbetalas ingen ränta förrän på förfallodagen, medan det enligt upplupenprincipen genereras ränta under hela löptiden. Vidare görs justeringar för över- och underkurser som uppstår vid emissionerna. I stället för att redovisa dem som inkomst- respektive utgiftsräntor vid upplåningstillfällena, fördelas de ut över respektive låns återstående löptid. Varje lån kommer härmed att under hela sin livstid belasta räntekostnaderna med den marknadsränta de har emitterats till, eftersom nettot av ett låns kupongränta och periodiserade över- eller underkurs sammanfaller med marknadsräntan vid emissionen. Förutom löpande ränteutgifter samt över- och underkurser från emissionerna, vilket också är de ränteutgifter som påverkar det finansiella sparandet, är statsskulden behäftad med utgifter i form av realiserade kursdifferenser vid förtidsinlösen av lån samt realiserade valutakursdifferenser. Dessa två kategorier av räntor har inte periodiserats, på grund av att de faktiska beloppen blir kända först på förfallodagen. Man kan emellertid inte helt bortse från dessa räntor, då de, som nämns under avsnitt 3.1, påverkar lånebehovet. Precis som i den utgiftsmässiga redovisningen tas i de periodiserade ränteutgifterna enbart hänsyn till realiserade effekter. Orealiserade omvärderingar av skulden med avseende på ändringar i marknadsräntor och växelkurser tas inte upp som kostnader för statsskulden. Tabell 3.3 Periodiserade ränteutgifter på statsskulden Miljarder kronor 1997 1998 1999 2000 2001 Summa räntor enligt tabell 3.2 99,7 88,9 78,3 74,8 64,5 Justering kursdifferenser vid emission -0,3 3,0 5,8 2,8 2,0 Justering noll- kupongräntor 1,5 2,8 1,6 2,8 2,3 Summa kostnads- justering 1,1 5,9 7,5 5,6 4,4 Summa beräknade räntekostnader 100,2 94,8 85,8 80,4 68,9 De periodiserade räntorna blir under hela perioden högre än de utgiftsmässiga. Periodiseringen av över- och underkurser vid emission bidrar till att de kostnadsmässiga räntorna blir högre, beroende på att det för perioden på nettobasis prognostiseras realiserade överkurser vilka genom periodoseringen sprids ut över en längre tidsperiod. Redovisning av nollkupongräntor på upplupen basis ökar de periodiserade räntorna relativt de utgiftsmässiga, då merparten av nollkuponglånen har relativt lång löptid med förfall först efter periodens utgång. 6.5 Känslighetsanalys En ränteförändring med en procentenhet för återstoden av 1998 skulle öka eller minska ränteutgifterna under året med ca 3 miljarder kronor. Om den svenska marknadsräntan skulle stiga eller sjunka med en procentenhet från och med 1999 jämfört med beräkningsantagandena, så skulle ränteutgifterna stiga respektive sjunka med nära 8 miljarder kronor 1999. För år 2000 och 2001 skulle effekten på ränteutgifterna bli mellan 4 och 6 miljarder kronor. Känsligheten för ränteförändringar minskar i takt med minskade lånebehov och lägre statsskuld. En förändring av utländska räntor med en procentenhet från och med 1999 skulle öka eller minska ränteutgifterna med mellan 1 och 2 miljarder kronor per år. En förändring av kronkursen med en procent 1998, beroende på hur olika valutor rör sig mot varandra, genererar ökade respektive minskade valutakursdifferenser med upp till ca 2 miljarder kronor. En förstärkning respektive försvagning av kronkursen med en procent från och med 1999 skulle minska respektive öka utgifterna för realiserade valutakursdifferenser med ca 0,5 miljarder per år. Detta gäller en generell förändring av kronkursen, i de fall kronan rör sig åt olika håll gentemot olika valutor kan enprocentiga förändringar implicera betydligt större ökningar eller minskningar av de realiserade valutadifferenserna. En förbättring av lånebehovet med 10 miljarder ett enskilt år skulle öka ränteutgifterna med ca 0,5 miljarder det året som förbättringen inträffar (till följd av att statsobligationsupplåningen under perioden beräknas ske till överkurser, vilka ackumulerat blir lägre då mindre volymer upplånas), och därefter minska ränteutgifterna med ca 0,4 miljarder kronor per år. Ökat upplåningsbehov med 10 miljarder skulle ge motsatt effekt. 7 Oförutsedda utgifter B1 Oförutsedda utgifter Tabell 4.1Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 6 769 Anslags- sparande 3 231 1998 Anslag 10 000 Utgifts- prognos 10 000 1999 Förslag 10 000 2000 Beräknat 10 000 2001 Beräknat 10 000 7.1 Omfattning Ett särskilt anslag finns uppställt på statsbudgeten för att vid behov kunna användas för att täcka oförutsedda utgifter. Anslaget för innevarande budgetår uppgår till 10 miljoner kronor. Medel från anslaget tas i anspråk efter beslut av regeringen i varje enskilt fall. 7.2 Ianspråktagande av anslaget 1997 och hittills 1998 Under 1997 utbetalades 6,8 miljoner kronor från detta anslag. Den 24 maj 1995 uppdrog regeringen åt Sjöfartsverket att ombesörja bevakning av platsen för M/S Estonias förlisning. Regeringen beslutade samtidigt att kostnaden på 4,4 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 skulle belasta anslaget. Kostnaden kom emellertid av bokförings-tekniska skäl inte att belasta anslaget. Regeringen beslutade därför den 11 september 1997 om att anslaget skulle belastas med 4,4 miljoner kronor till följd av nämnda händelse. Den andra större utbetalning på 2,4 miljoner kronor avsåg ersättning för särskilda kostnader i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen. Hittills under 1998 har 0,7 miljoner kronor utbetalats från detta anslag, varav 0,6 miljoner kronor avser ersättningar för särskilda kostnader och tillsynsinsatser med anledning av tunnelbygget genom Hallandsåsen. 7.3 Regeringens överväganden Enligt regeringens bedömning behövs ett anslag för oförutsedda utgifter även fortsättningsvis. Anslaget bör få disponeras för utgifter som är av så brådskande art att ärendet inte hinner underställas riksdagen och att utgifterna inte lämpligen kan täckas av andra medel som står till regeringens förfogande. Under en lång följd av år har riksdagen även medgett att anslaget får användas för vissa speciella ändamål om andra medel inte står till förfogande. Regeringen har sålunda från detta anslag fått betala ut t.ex. belopp som staten genom lagakraftvunnen dom ålagts att betala, belopp som staten till följd av skada i samband med statlig verksamhet efter uppgörelse har åtagit sig att ersätta samt skador inom landet som uppkommit genom tidigare krigsförhållanden (se prop. 1997/98:1, utgiftsområde 26, s. 13 f). Regeringen bör även fortsättningsvis få betala ut ersättning för skador av sådan natur. Anslaget får inte användas för att tillgodose behov som omtalas i 9 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen, dvs. behov av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Det ankommer på regeringen att i efterhand anmäla till riksdagen vilka utgifter som täckts genom att medel från anslaget tagits i anspråk. Anslagets karaktär medger inte någon närmare bedömning av omfattningen av oförutsedda utgifter. Regeringen föreslår att medel för oförutsedda utgifter skall anvisas på ett ramanslag och att anslagsbeloppet skall vara 10 miljoner kronor 8 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning Tabell 5.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Anslag 700 000 Utgifts- prognos 95 000 1999 Förslag 100 000 2000 Beräknat 100 000 2001 Beräknat 100 000 8.1 Omfattning Anslaget innefattar provisionskostnader relaterade till valutaupplåningen. Merparten av provisionskostnaderna utgörs av försäljningsprovisioner till de banker som agerar som mellanhänder vid försäljningen av kontorets lån. Dessa s k underwriters som består av en eller flera banker, köper lånet av Riksgäldskontoret och säljer det sedan vidare till investerarna. De tar därmed på sig en risk som de kompenseras för genom provisioner. I provisionskostnaderna ingår också utgifter för provisioner i samband med inlösen av lån, förvaltningsprovisioner till tre externa förvaltare som vardera förvaltar en liten andel av valuta- skulden samt kreditavgifter. För perioden 1999 till 2001 prognostiseras provisionskostnader för valutaupplåningen på sammanlagt 100 miljoner kronor per år. Mot bakgrund av antagande om en fortsatt nettoamortering av valutaskulden har prognosen reviderats ned jämfört med tidigare prognoser. Regeringen anser att den bör bemyndigas att överskrida ramanslaget Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning under år 1999 om det är nödvändigt för att kunna fullgöra statens betalningsåtaganden. Regeringen avser att redovisa i vilken utsträckning den har utnyttjat bemyndigandet. Under år 1998 har regeringen hittills inte behövt utnyttja motsvarande bemyndigande. Avgiften till Europeiska gemenskapen 27 Förslag till statsbudget för 1999 Avgiften till Europeiska gemenskapen Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 37 2 Inledning 39 3 Redovisning av EU-budgetens utfall 1997 41 4 Mål för utgiftsområdet 43 5 Bemyndigande 13 6 Anslag 15 A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget 15 9 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att ikläda staten de åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 1999 avseende åtagandebemyn- diganden (avsnitt 5), 2. för budgetåret 1999 anvisar anslaget under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget ramanslag 21 908 000 Summa för utgiftsområdet 21 908 000 10 Inledning Omfattning Europeiska unionen disponerar en budget för fi- nansiella åtaganden på unionsnivå. Denna upprättas med stöd av artikel 199 i fördraget om Europeiska unionen. Finansieringen av budgeten med s.k. egna medel, dvs. avgifter från medlemsländerna, fastställs i fördragets artikel 201 och i rådets beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom). Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU- budgeten. Utgifterna för budgetåret 1999 avser Sveriges betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EU- budgeten för 1999 inklusive eventuella korrigeringar avseende tidigare år. Avgiften kan under året förändras till följd av faktisk uppbörd av tullar och importavgifter, utfallet av EU- budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakursändringar samt andra korrigeringar av avgiften. EU-budgeten för 1999 fastställs för första gången i euro, men betalning av avgiften sker i kronor. Betalningen av vissa delar av avgiften grundas på en betalningsbegäran från kommissionen beräknad utifrån budget och omräknad till kronor. Den kurs som därvid används är inte densamma som den som används vid omräkningen av det svenska budgeteringsunderlaget från kronor till euro vid beredningen av EU-budgeten. Avgiften består av komponenterna tullar, särskilda tullar på jordbruksprodukter och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift, avgift beräknad på bruttonationalinkomsten samt avgift för att täcka Storbritanniens budgetreduktion. Storbritannien erhåller enligt rådsbeslutet om egna medel en budgetreduktion, vilken finansieras av övriga medlemsländer. Den återbetalning till Sverige av en viss del av avgiften, vilken enligt anslutningsfördraget gjorts under åren 1995 till och med år 1998, har upphört. Sverige betalar fr.o.m. 1999 full avgift till EU-budgeten. Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades i 1998 års ekonomiska vårproposition. Beräkningen utgår från kommissionens budgetförslag, vilket för närvarande är under behandling av rådet och parlamentet. Förändringarna i förhållande till bedömningarna i den ekonomiska vårpropositionen föranleds dels av justeringar av antagandena för utvecklingen av tullar och avgifter, mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt växelkurs, dels av en justering av uttagsandelarna med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för 1999. För betalningar avseende 1999 har kursen 8,66 kr/euro använts. Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 27 Miljoner kronor Utgift 1997 Anvisat 1998 Utgiftsprognos 1998 Förslag 1999 Beräknat 2000 Beräknat 2001 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget 21 908 21 356 22 101 Tullavgift 2 861 2 934 2 974 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 286 362 405 Mervärdesskattebaserad avgift 10 298 8 093 9 033 Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten 6 736 8 256 8 743 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion Totalt för utgiftsområde 27 20 181 19 645 21 155 21 908 21 356 22 101 11 Redovisning av EU-budgetens utfall 1997 EU-budgeten omfattar framför allt unionens utgifter inom ramen för den första pelaren, men även utgifter inom de övriga pelarna kan i viss utsträckning täckas inom budgeten. EU- budgetens aktiviteter budgeteras under anslag och bemyndiganden, på unionsnivå benämnda betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden. Kommissionen lämnar, i enlighet med budgetförordningen av den 21 december 1977, en årsredovisning, ”Ekonomisk rapport”. År 1997 uppgick inkomsterna till 80 548 miljoner ecu netto, varav 76 406 miljoner ecu egna medel, 3 270 miljoner ecu avsåg disponibla överskott och 872 miljoner ecu övriga inkomster (varav 57 miljoner ecu avsåg EFTA:s deltagande i programsamarbetet). Utgifterna täckta av betalningsbemyndiganden uppgick enligt årsredovisningen till 80 003 miljoner ecu netto, vilket med kursen 8,66 kr/ecu (den kurs som används i redovisningen) motsvarar 692 826 miljoner kronor. Under året redovisades en kursvinst om 95 miljoner ecu. Redovisat underskridande uppgick till 962 miljoner ecu (varav 4 miljoner ecu avser EFTA). Motsvarande siffra uppgick 1996 till 4 388 miljoner ecu. Underskridandet har alltså minskat avsevärt, framförallt p.g.a. att tidigare överbudgeteringar av vissa anslag har korrigerats. Totalt ianspråktagna åtagandebemyndiganden inklusive åtaganden avseende tredje land och be- myndiganden överförda från tidigare budgetår uppgick till 86 627 miljoner ecu, eller 750 190 miljoner kronor. Under året disponibla bemyndiganden uppgick till 89 812 miljoner ecu. Utnyttjandegraden för åtagandebemyndiganden uppgick därmed till 96 procent. Fördelat i enlighet med finansieringsnyckeln för total egna medel innebar det att den svenska delen uppgick till 20 230 miljoner kronor. Utgifterna (anslag/betalningsbemyndiganden) fördelade sig enligt följande (miljoner ecu): Utgiftsfördelning EU-budgeten 1997 UTGIFTSKATEGORI BELOPP MILJONER ECU ANDEL PROCENT Jordbruksstöd 40 423 50,5 Strukturåtgärder 26 048 32,6 Interna åtgärder 4 998 6,2 Utrikesåtgärder 3 835 4,8 Administration 4 201 5,2 Reserver 286 0,4 Kompensationer till nya medlemsländer (s.k. infasning) 212 0,3 Totalt 80 003 100 % Den svenska avgiften för 1997 uppgick till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av överenskommelsen om infasning av den svenska avgiften motsvarande 657 miljoner kr. Nettoavgiften blev därmed 19 524 miljoner kr. Anslagna medel samt utfall för 1997 Miljoner kronor Utfall Anslag A1 Tullavgifter 2 861 2 934 A2 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 286 362 A3 Mervärdesskattebaserad avgift 10 298 8 093 A4 Avgift baserad på bruttonational- inkomsten 6 736 8 256 Totalt UO 20 181 19 645 Regeringen utnyttjade under 1997 riksdagens be- myndigande att under vissa förutsättningar få överskrida ramanslag. Under utgiftsområde 27 överskreds anslaget A3 Mervärdesskattebaserad avgift. Orsaken till överskridandet var främst korrigeringsbetalningen avseende 1996. Betalningen av mervärdesskattebaserad avgift under löpande budgetår beräknas på en prognos för mervärdesskattebasen. Efter avslutat budgetår redovisar medlemsstaten utfallet för mervärdesskattebasen till kommissionen som beräknar vilken avgift som skulle ha betalats. Om för låg avgift betalats debiteras ett tillägg. För Sveriges vidkommande innebar utfallskorrigeringen en tilläggsbetalning om drygt 2 miljarder kronor. Detta hade inte beaktats vid budgeteringen. På grund av att riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte kunde inväntas utnyttjade regeringen riksdagens bemyndigande att bevilja överskridande av ramanslag. Effekterna för följande år har beaktats dels i förslag om tilläggsanslag för 1998, dels i föreslagen medelstilldelning för 1999 och beräkningarna för 2000 och 2001. Vid inträdet i Europeiska unionen finansierades hela den bedömda budgeteffekten enligt full effekt 1998. Finansieringen gjordes på såväl utgifts- som inkomstsidan av budgeten. Valet av finansieringsnivå och tidshorisont för full effekt gjordes för att uppnå enhetlighet med det av regeringen föreslagna programmet för sanering av statens finanser. Under de första åren av medlemskapet uppstod på detta sätt en överfinansiering. Det går dock inte att utan djupare analys redovisa det exakta finansieringsläget, eftersom inte heller de beslutade utgiftsneddragningarna respektive inkomsförstärkningarna kan anses vara statiska i förhållande till beräkningstillfället. Det är mycket svårt att göra en exakt bedömning av vilken nivå de neddragna utgifterna skulle ha haft om de inte dragits ned, respektive hur enskilda komponenter på inkomstsidan vilka inte särredovisas på egen inkomsttitel utvecklats. Det är dock regeringens bedömning att det redovisade överskridandet täcks av tidigare beslutad finansiering 12 Mål för utgiftsområdet Målen för den svenska EU-budgetpolitiken ligger fast i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Detta innebär bl. a. att Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige skall verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Den årliga EU-budgeten är resultatet dels av de ramar som sätts av beslutet om egna medel och det fleråriga budgetbeslutet, det s.k. finansiella perspektivet, dels av den årliga budgetberedningen inom rådet och EU- parlamentet. Sverige har inom ramen för de förutsättningar detta ger, strävat efter en budget på unionsnivå som speglar den restriktivitet som gäller för den nationella budgetpolitiken inom Sverige och ett stort antal av de övriga medlemsländerna. I behandlingen av 1998 års EU-budget beslutade rådet och parlamentet om en besparing om 1,2 miljarder ecu (ca 11 miljarder kronor) jämfört med kommissionens ursprungliga budgetförslag. För svenskt vidkommande utgör fortsatt restriktivitet en utgångspunkt vid den pågående behandlingen av 1999 års budgetförslag. Budgetpolitiken på lite längre sikt kommer i stor utsträckning att styras av det kommande beslutet om finansiella ramar efter 1999. De av regering och riksdagen fastlagda budgetpolitiska riktlinjerna utgör grunden för svenska ställningstaganden. Förhandlingar om ett nytt finansiellt perspektiv sker inom ramen för Agenda 2000. Beslut om det nya finansiella perspektivet, som skall gälla åren 2000-2006, förväntas enligt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff att fattas senast i mars 1999. 13 Bemyndigande Finansieringen av budgeten med avgifter från medlemsländerna avser utgifterna enligt betalningsbemyndiganden (anslag). Åtagandebemyndiganden ger inte upphov till samma direkta betalningsansvar men uttrycker utgiftsåtagandet för flera kommande år. Åtagandebemyndiganden styrs dels av tidigare fattade beslut, dels av den årliga budgetprocessen. En förutsättning för möjligheten till långsiktigt hållbar restriktiv budgetpolitik är att balans uppnås mellan tilldelningen av anslag och bemyndiganden och att även tilldelningen av bemyndiganden präglas av återhållsamhet. Egna medel dvs. medlemsländernas avgifter ett visst år, svarar inte direkt mot åtagandebemyndiganden. Fördelningsnyckeln för finansieringen av budgeten, dvs. anslagen (betalningsbemyndiganden) kan dock användas som grov fördelning av åtagandet på medlemsländerna. I kommissionens budgetförslag föreslås att åtagandebemyndiganden om 86 350 miljoner euro skall ställas till förfogande för 1999. Sveriges andel av detta uppgår med fördelning enligt vår andel av egna medel till 2,9 %, dvs. 2 490 miljoner euro, motsvarande ca 21 570 miljoner kronor. Budgetförslaget är för närvarande föremål för budgetberedning inom unionens budgetmyndigheter (rådet och parlamentet). Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda staten högst det utgiftsåtagande som följer av fastställd EU-budget vad gäller åtagandebemyndiganden 14 Anslag A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget Tabell 6.1 Anslagsutveckling 1997 Utgift 20 181 000 1998 Anslag 19 645 000 Utgifts- prognos 21 155 000 1999 Förslag 21 908 000 2000 Beräknat 21 356 000 1 2001 Beräknat 22 101 000 2 1 Motsvarar 21 088 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 21 446 tkr i 1999 års prisnivå. Regeringen förslår att utgiftsområdets fyra anslag läggs samman till ett enda anslag, anslaget A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget. Under detta anslag kommer fem anslagsposter att redovisas. Anslagsposterna utgörs dels av de fyra tidigare anslagen, dels av anslagsposten Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion. Avgiftens olika komponenter är svårbudgeterade. Avgiftens totala storlek har i stort sett prognosticerats korrekt men det har visat sig svårt att prognostisera utfallet på de enskilda anslagen. Detta har inneburit att medan det har funnits medel inom utgiftsområdet för att täcka de totala utgifterna har utfallet för vissa anslag varit högre än budgeterat medan andra anslag har underskridits. Den beslutade fördelningen mellan anslagen har således inte överensstämt med den faktiska belastningen på de enskilda anslagen. Genom att de tidigare anslagen förs ihop till ett anslag uppnås en önskvärd flexibilitet mellan de olika delarna av Sveriges avgift. Regeringen kan inom ramen för anslaget föra medel mellan de olika anslagsposterna när behov uppstår. Förändringen av anslagsstrukturen skall inte leda till att riksdagen erhåller mindre information än tidigare. Regeringen avser att informera riksdagen om anslagsposterna med samma detaljeringsgrad som gäller för anslag. Regeringens överväganden Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas avgiften till Europeiska gemenskapen för svensk del för 1999 uppgå till 21 908 miljoner kronor. Utvecklingen av tullavgiften styrs av importens struktur och utveckling samt utvecklingen av unionens tullsatser. Vid förslaget för 1999 har kända nedtrappningar av tullsatserna beaktats. De särskilda jordbrukstullarna och sockeravgifternas utveckling styrs av världsmarknadspriserna, WTO-överenskommelsen, EU:s produktion samt handelsmönstren. Den mervärdesskattebaserade avgiften för 1999 beräknas till 8 757 miljoner kronor med hänsyn till dels den i EU:s budgetprocess överenskomna prognosen för mervärdesskattebasens utveckling, dels de restriktioner som följer av rådets beslut angående egna medel, dels beräknade korrigeringsbetalningen avseende 1998. Med hänsyn till den i EU:s budgetprocess överenskomna prognosen för bruttonationalinkomstens utveckling 1999 och restriktionerna som följer av rådets beslut angående egna medel och till den beräknade utfallskorrigeringen avseende 1998, beräknas avgiften baserad på bruttonationalinkomsten för 1999 till 9 988 miljoner kronor. Avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion för 1999 beräknas uppgå till 1 300 miljoner kronor med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag. A1.1 Anslagsposten tullavgift Tabell 6.2 Anslagspostutveckling 1997 Utgift 2 861 000 1998 Anslag 2 934 000 Utgifts- prognos 2 974 000 1999 Beräknat 2 740 000 2000 Beräknat 2 662 000 1 2001 Beräknat 2 622 000 2 1 Motsvarar 2 642 000 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 2 593 000 tkr i 1999 års prisnivå. Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden. Anslagsposten avser inbetalningen till Europeiska kommissionen, dvs. de nittio procent av uppbörden som tillfaller gemenskapsbudgeten. Uppbörden budgeteras och redovisas i sin helhet under inkomsttitel 1471 Tullmedel. På inkomsttiteln redovisas även sådan tulluppbörd som inte tillfaller gemenskapen t.ex. betalningar som hänför sig till ärenden före år 1995 och eventuella inkomster från avgifter som ej utgör egna medel. Tullavgiften för 1997 uppgick till 2 861 miljoner kronor. För budgetåret 1997 innebär detta ett utfall på 2 861 miljoner kronor, vilket jämfört med de anslagna medlen på statsbudgeten om 3 230 miljoner kronor innebär ett underskridande om 369 miljoner kronor. A1.2 Anslagsposten särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter Tabell 6.3 Anslagspostutveckling 1997 Utgift 286 000 1998 Anslag 362 000 Utgifts- prognos 405 000 1999 Beräknat 423 000 2000 Beräknat 441 000 1 2001 Beräknat 459 000 2 1 Motsvarar 438 000 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 454 000 tkr i 1999 års prisnivå. De särskilda tullarna på jordbruksprodukter och avgifterna på sockerproduktionen, vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk, utgör i likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna medel. Även för dessa tullar och avgifter gäller att medlemslandet får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörbehålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden. Anslagsposten avser inbetalningarna till Europeiska kommissionen. Den svenska uppbörden av dessa avgifter förs upp på inkomsttitel 1473 Jordbruks- och sockeravgifter. Som en följd av WTO- överenskommelsen omvandlades den 1 januari 1996 importavgifterna på jordbruksprodukter till särskilda tullar på jordbruksprodukter. De till kommissionen inbetalda jordbruks- och sockeravgifterna uppgick 1997 till 286 miljoner kronor. Jämfört med statsbudgetbeloppet om 570 miljoner kronor innebar utfallet därmed ett underskridande om ca 284 miljoner kronor. A1.3 Anslagsposten mervärdesskattebaserad avgift Tabell 6.4 Anslagspostutveckling 1997 Utgift 10 298 000 1998 Anslag 8 093 000 Utgifts- prognos 9 033 000 1999 Beräknat 8 757 000 2000 Beräknat 8 691 000 1 2001 Beräknat 9 124 000 2 1Motsvarar 8 504 000 tkr i 1999 års prisnivå. 2Motsvarar 8 746 000 tkr i 1999 års prisnivå. Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EU:s budget beräknas som en procentuell andel av medlemslandets mervärdesskattebas enligt en prognos för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen korrigeras härvid för avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget för 1999 är satt till högst 1,00 procent av mervärdesskattebasen. Det faktiska uttaget beräknas i kommissionens budgetförslag för 1999 till 0,8442034 procent. Efter avslutat budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognostiserade basen så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålls. Under 1997 betalade Sverige 10 298 miljoner kronor i mervärdesskattebaserad avgift, vilket innebär ett överskridande om 2 205 miljoner kronor jämfört med statsbudgetbeloppet om 8 093 miljoner kronor. Största delen, 2 083 miljoner kronor, av överskridandet beror på utfallskorrigeringen för beräkningsunderlaget för mervärdesskattebaserade avgift 1996. Resterande del beror på skillnad i budgeterad och faktisk växelkurs för betalningen av avgiften. De förväntade utfallskorrigeringarna för 1997 och 1998 uppgår till 808 respektive 390 miljoner kronor men minskar successivt då nytt utfall beaktas i beräkningarna. A1.4 Anslagsposten avgift baserad på bruttonationalinkomsten Tabell 6.5 Anslagspostutveckling 1997 Utgift 6 736000 1998 Anslag 8 256 000 Utgifts- prognos 8 743 000 1999 Beräknat 9 988 000 2000 Beräknat 9 562 000 1 2001 Beräknat 9 896 000 2 1 Motsvarar 9 505 000 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 9 653 000 tkr i 1999 års prisnivå. Avgiften som är baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften), beräknas på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för budgeteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn till utfallet. Som en följd av restriktionerna avseende mervärdesskattebaserad avgift i rådets beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom) ökar BNI-avgiftens andel av finansieringen fram till och med 1999. Utvecklingen därefter beror på hur övriga avgiftsslag och budgetens totala omslutning utvecklas. Utfallet för 1997 uppgår till 6 736 miljoner kronor. Jämfört med statsbudgeten (8 510 miljoner kronor) innebär detta ett underskridande med drygt 1 774 miljoner kronor. Underskridandet är hänförligt framför allt till det överskott som uppstod i EU-budgeten för 1996 och som påverkade behovet av inbetalningar från medlemsländerna 1997, eftersom överskott balanseras till följande år. A1.5 Anslagsposten avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion I enlighet med rådsbeslutet om gemenskapens egna medel erhåller Storbritannien en budgetreduktion som finansieras av övriga medlemsländer. Betalningen av den avgift som föranleds av detta fördelas i EU-budgeten på mervärdesskattebaserad avgift och BNI-avgift enligt vissa principer. Vid betalningen under löpande år redovisas dock betalningarna avseende reduktionen separat. Eftersom budgeten redovisas i euro och betalningen sker i kronor uppstår differenser som inte kan fördelas slutligt förrän i ett sent skede av budgetåret. Med hänsyn till presentationen i EU-budgeten har hittills avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion redovisats under anslagen A3 Mervärdesskattebaserad avgift och A4 Avgift baserade på bruttonationalinkomsten. Den ovan beskrivna differensen har dock föranlett onödigt merarbete för de berörda myndigheterna. För att underlätta den praktiska hanteringen av anslagsavräkningen avser regeringen därför att från och med 1999 föra upp avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion som en egen anslagspost. Det blir därmed tydligare vad Sveriges avgift till EU består av. Det är inte meningsfullt att för närvarande göra en prognos över anslagspostens utveckling. Hela avgiften redovisas därför i denna proposition på de fyra övriga anslagsposterna. I kommande budgetpropositioner kommer redovisningen av avgiftens fördelning också att avse avgiften med anledning av Storbritanniens budgetreduktion. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion för 1999 uppgå till 1 300 miljoner kronor. PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 2 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 6 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 18 17 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 20 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 22 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 4 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 30 29 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 2 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 32 31 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 34 33 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 36 37 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 40 39 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 8 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 42 41 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 10 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 2 43 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 2 11 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 44 45 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 12 13 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 50 49