Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmän miljö- och naturvård 20 Förslag till statsbudget för 1999 Allmän miljö- och naturvård Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Allmän miljö- och naturvård 7 2.1 Omfattning 7 2.2 Utgiftsutveckling 8 2.3 Resultatbedömning 11 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 11 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 11 2.3.3 Effekter av de statliga insatserna 13 2.3.4 Regeringens slutsatser 14 2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 15 3 Miljövård 21 3.1 Omfattning 21 3.2 Utgiftsutveckling 21 3.3 Resultatbedömning 22 3.4 Resultatinformation om länsstyrelsernas arbete inom miljöområdet 24 3.5 Revisionens iakttagelser 26 3.6 Anslag 27 A1 Naturvårdsverket 27 A2 Miljöövervakning m.m. 29 A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden 33 A4 Sanering och återställning av förorenade områden 38 A5 Åtgärder för att rena Dalälven 39 A6 Kemikalieinspektionen 40 A7 Visst internationellt miljösamarbete 44 A8 Stockholm internationella miljöinstitut 45 A9 Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning 46 A10 Miljöinsatser i Östersjöregionen 47 4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 49 4.1 Omfattning 49 4.2 Utgiftsutveckling 50 4.3 Resultatbedömning 50 4.4 Förändringar 51 4.5 Revisionens iakttagelser 53 4.6 Anslag 54 B1 Statens strålskyddsinstitut 54 B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 57 B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning 57 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. 60 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, för statens räkning åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 120 000 000 kronor för budgetåret 2000, 2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Naturvårdsverket ramanslag 266 141 A2 Miljöövervakning m.m. ramanslag 127 706 A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden ramanslag 577 975 A4 Sanering och återställning av förorenade områden ramanslag 40 000 A5 Åtgärder för att rena Dalälven reservationsanslag 29 000 A6 Kemikalieinspektionen ramanslag 77 674 A7 Visst internationellt miljösamarbete ramanslag 35 002 A8 Stockholms internationella miljöinstitut obetecknat anslag 12 000 A9 Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning obetecknat anslag 12 000 A10 Miljöinsatser i Östersjöregionen reservationsanslag 122 100 B1 Statens strålskyddsinstitut ramanslag 80 358 B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ramanslag 76 885 B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ramanslag 65 306 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ramanslag 26 752 Summa 1 548 899 2 Allmän miljö- och naturvård 2.1 Omfattning Till utgiftsområdet hör Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. Utgiftsområdet omfattar vidare frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Verksamheten inom Kärnavfallsfondens styrelse, AB Svenska Miljöstyrningsrådet och Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) berör uppgifterna inom utgiftsområdet. Regeringens samordning av miljöpolitiken och ekologiskt hållbar utveckling har sin utgångspunkt i detta utgiftsområde samtidigt som åtgärder för en god miljö i stor utsträckning också finansieras inom ramen för andra utgiftsområden. Främst gäller detta utgiftsområdena Internationellt bistånd (7), Kultur, medier, trossamfund och fritid (17), Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande (18), Regional utjämning och utveckling (19), Energi (21), Kommunikationer (22), Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar (23) och Näringsliv (24). 2.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 19982 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 1 609 1 215 1 546 1 549 1 464 1 592 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Inklusive äldre anslag. I förhållande till 1998 års vårproposition (prop. 1997/98:150) har utgiftsområdet för år 1999 ökats med ca 260 miljoner kronor. Som en följd av införandet av miljöbalken minskar utgiftsområdet med dels, drygt 19 miljoner kronor genom att anslaget till Koncessionsnämnden för miljöskydd dras in och medlen överförs till utgiftsområdet Rättsväsendet (4), dels 5 miljoner kronor som förs till utgiftsområdet Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande (18) för att finansiera uppgifter enligt miljöbalken som inte kan avgiftsfinansieras. Utgiftsramen ökar med sammanlagt 334 miljoner kronor under år 1999. Medlen används bl.a. till att förstärka insatser för att skydda värdefulla naturområden, sanering och återställning av förorenade områden, finansiering av den icke avgiftsfinansierade bilavgasverksamheten, miljöinsatser i Östersjöregionen samt åtgärder för att rena Dalälven. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall En ny samlad skärpt och breddad miljölagstiftning, en miljöbalk, införs fr.o.m. den 1 januari 1999 (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278). Förslag till nya nationella miljökvalitetsmål för det framtida miljöarbetet har av regeringen överlämnats till riksdagen i propositionen (1997/98:145) Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Arbetet med att ställa om Sverige för en ekologiskt hållbar utveckling på alla samhällsområden pågår intensivt. Förra årets regeringsskrivelse Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13) innehöll åtgärdsprogram för omställningsarbetet för samtliga samhällssektorer. Många av de föreslagna åtgärderna är genomförda och arbete pågår för att fullfölja de mer långsiktiga strategierna. I en separat skrivelse Hållbara Sverige – uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1998/99:5), som överlämnas till riksdagen samtidigt som budgetpropositionen, redovisas en uppföljning av de genomförda åtgärderna. I skrivelsen summeras också de nya förslag på åtgärder för ekologisk omställning som under året föreslagits i olika propositioner och skrivelser med koppling till ekologisk hållbarhet. Skrivelsen utgör en första redovisning av detta slag och kommer att följas upp med årliga redovisningar till riksdagen om hur arbetet med ekologisk hållbarhet fortskrider. Anslagssparandet på utgiftsområdet har minskat med 150 miljoner kronor under år 1997. Bedömningen är att anslagssparandet kommer att minska ytterligare under år 1998. Förändringar Införandet av en miljöbalk innebär en skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. En omfattande utbildningsinsats för de myndigheter m.fl. som skall tillämpa miljöbalken har inletts. Som en följd av miljöbalken inrättas per den 1 januari 1999 fem miljödomstolar och en miljööverdomstol. Koncessionsnämnden för miljöskydd läggs samtidigt ned. Mål Målen inom utgiftsområdet är att - skydda människors hälsa, - bevara den biologiska mångfalden, - främja en långsiktig god hushållning med naturresurser samt - skydda natur- och kulturlandskap. Dessa övergripande mål som antogs av riksdagen år 1991 bör enligt regeringen kvarstå som allmän inriktning för det miljöpolitiska arbetet. I propositionen (prop. 1997/98:145) Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart Sverige anges att regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Prioriteringar Införandet av miljöbalken och arbetet med att uppnå de nya föreslagna miljökvalitetsmålen och målen för ekologiskt hållbar utveckling har hög prioritet i arbetet inom hela Regeringskansliet och på de olika myndigheterna. Förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i EU prioriteras liksom arbetet med miljöhänsyn i samtliga EU:s politikområden samt miljöfrågorna inför EU:s utvidgning. Åtgärder för att främja den biologiska mångfalden prioriteras också mycket högt genom en betydande förstärkning av medlen för inköp av värdefulla naturområden, främst skogsmark. Resurserna för miljöövervakning förstärks för att kunna följa upp de nationella miljökvalitetsmålen och upprätthålla en baskompetens avseende organiska miljögifter samt öka satsningar på övervakning avseende biologisk mångfald, materialflöden och kretslopp. Resurserna för sanering och återställning av förorenade områden förstärks ytterligare genom att föra upp ett anslag för investeringar, undersökningar och åtgärder av ur risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt. Den med näringslivet och staten samfinansierade forskningen som bedrivs via Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning tillförs resurser eftersom den inte längre finansieras via Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning, MISTRA. Myndigheternas arbete med anledning av beslutet att avveckla de båda reaktorerna i Barsebäck (prop. 1996/97:84) kommer att fortsätta och intensifieras under år 1999. 2.3 Resultatbedömning 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området De senaste årens förändringar i miljöpåverkan, miljötillstånd och miljöåtgärder har redovisats av Naturvårdsverket i rapporten de Facto; 98. I rapporten konstateras att miljötillståndet inte har förändrats särskilt mycket de senaste åren. Däremot noteras en hel del positiva åtgärder som kommer att ge effekter senare. Luftkvaliteten i svenska tätorter har förbättrats betydligt men situationen är inte tillfredsställande. Luftföroreningar bidrar fortfarande till många hälsoproblem och sjukdomar. Viktigast för att förbättra luftkvaliteten är att vidtaga åtgärder mot kväveoxider, lättflyktiga organiska ämnen och partiklar. Det faktum att bara drygt hälften av våra personbilar har katalysatorer och att biltrafiken har ökat något är förklaringar till att utsläppen inte har minskat. Nedfallet av metaller från luften har mer än halverats sedan 1970-talet. Det visar analyser av mossa. Dock har av någon ännu okänd anledning metallhalterna i sill och strömming ökat något. Ett allvarligt problem är att kvicksilverhalten i insjögädda är fortsatt hög. Delvis beror detta på försurningen. De mål som satts för att minska utsläpp till luft av bly, kadmium och kvicksilver har helt eller nästan nåtts. Skogsindustriernas utsläpp av dioxiner och andra miljögifter har minskat rejält och utsläppsmålen har nåtts. Målet för de hittills genomförda handlingsprogrammen mellan åren 1986 och 1996 för att minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen innebär att den använda mängden bekämpningsmedel skulle minskas med 75 % under denna period jämfört med den genomsnittliga användningen för åren 1981–1985. Användningen har minskat med ca 65 % mellan åren 1986 och 1996. Utsläppen av några av de allvarligaste miljögifterna har minskat. Det gäller även halterna i människor och djur. Sedan 1970-talet har halterna av bl.a. PCB och dioxiner halverats i Sverige. De sjunkande halterna av miljögifter är den viktigaste förklaringen till att bestånden av havsörn och säl har ökat i Östersjön men det finns fortfarande skador hos sälar som tyder på att de har hormonella rubbningar. Miljötillståndet i havet är allmänt sett fortfarande otillfredsställande men försämras för närvarande inte. Torsk, sill och strömming är viktiga för ekologin och för fisket. Bestånden av torsk har minskat i Västerhavet och i Östersjön främst på grund av överfiske, vilket även har drabbat laxen. Däremot har bestånden av sillfisk ökat under de senaste 10–15 åren. Minskade utsläpp av svavel i Europa är sannolikt den viktigaste förklaringen till att försurningsläget i svenska sjöar förbättrats under 1990-talet. Även om det sura nedfallet skulle upphöra helt skulle det dock ta 50–100 år innan marken har återhämtat sig vilket i sin tur påverkar surheten i ytvattnet. I dag är ca 17 000 sjöar försurade och ett behov av kalkning kommer att bestå under många år. Den främsta orsaken till att den biologiska mångfalden har minskat är det över århundraden intensiva utnyttjandet av skogarna för svedjebruk, bete, träkolsframställning och virkesförsörjning till den moderna skogsindustrin. Så gott som alla skogar i Sverige är sålunda påverkade av skogsbruk. I dagens skog finns högst 1–2 % död ved. En tredjedel av skogens ca 1 500 rödlistade arter, dvs. hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter, är beroende av döda träd. Under senare år har miljöhänsynen i skogsbruket ökat. Hyggena har blivit mindre, småbiotoper sparas, skogsdikning, gödsling, kemikalieanvändning samt avverkning av den fjällnära skogen har minskat. För att värna den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden är det viktigt att skydda värdefulla skogar på olika sätt. I dag är drygt 830 000 ha produktiv skogsmark skyddad med stöd av naturvårdslagen, vilket motsvarar ca 3,7 % av den produktiva skogsarealen. Nedanför den fjällnära skogen är drygt 170 000 ha eller ca 0,8 % skyddade på motsvarande sätt. Skogsbruket har på frivillig väg skyddat ca 230 000 ha med höga naturvärden nedanför den fjällnära skogen. Vid avverkning har under 1990-talet dessutom sparats mindre områden om tillsammans ca 10 000 ha per år, i huvudsak med stöd av skogsvårdslagen. Skogbärande impediment omfattar ca 3,4 miljoner ha. Dessa åtnjuter ett skydd genom att de enligt skogsvårdslagen inte får avverkas så att naturmiljöns karaktär förändras. Till sammanställningen kan också fogas 230 000 ha skogsmark inom svårföryngrade områden närmast fjällkedjan vilka är undantagna från föryngringsavverkning eftersom återväxt inte kan tryggas. Detta innebär sammantaget att för närmare 17 % av skogsmarken finns skydd eller omfattande inskränkningar för skogsbruket. Enligt FN:s ramkonvention för klimatförändringar (SÖ 1993:13) skall halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå som minskar risken för att farliga störningar uppkommer i klimatsystemet. Klimatfrågan är en global miljöfråga och det fordras internationellt samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser. Sverige kan bara bidra till denna process. Vid klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto i december 1997 enades parterna om ett protokoll till klimatkonventionen som innebär bindande utsläppsåtaganden för alla industriländer. EU är en part till klimatkonventionen och enligt Kyoto-protokollet skall EU sammanlagt minska utsläppen av växthusgaser med 8 %. I juni 1998 beslutade EU:s miljöministrar hur EU:s åtagande i Kyoto-protokollet skall fördelas mellan medlemsländerna. För Sveriges del innebär beslutet att utsläppen av växthusgaser tillåts öka med 4 % från 1990 års nivå till den första åtagandeperioden 2008–2012. Den svenska politiken i klimatfrågor grundar sig på riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:179 bil. 1, s. 33, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361). Enligt riksdagens beslut skall utsläppen av koldioxid från fossila källor stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska. Regeringens nuvarande huvudsakliga strategi för att nå koldioxidmålet är att begränsa användningen av fossila bränslen och ersätta dem med förnybara energikällor, samt ett effektivare utnyttjande av energi. En kommitté (M 1998:06) med parlamentarisk sammansättning har startat arbetet med åtgärdsprogram för Sveriges klimatarbete. 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Detta mål kräver nya åtgärder inom samtliga politikområden. För att underlätta och driva på detta arbete tillsattes i januari 1997 en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. I september 1997 presenterades i regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13) ett 93- punktsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling. Programmet har under 1998 följts upp och utvecklats, vilket redovisas i samband med 1999 års budgetproposition i regeringsskrivelsen Hållbara Sverige – uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1998/99:5). Regeringen bedriver också ett aktivt internationellt arbete för en hållbar utveckling. Regeringens miljöproposition (prop. 1997/98:145) Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart Sverige är en vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Den anger vägar för hur miljöpolitiken bör utvecklas för att nå det övergripande målet för miljöarbetet i Sverige, vilket är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Regeringen har i propositionen föreslagit en ny struktur för arbetet med miljömål. 15 nationella miljökvalitetsmål föreslås fastställas av riksdagen. Miljökvalitetsmålen skall utgöra utgångspunkt för ett system med mål- och resultatstyrning på såväl central som regional och lokal nivå. Arbetet med att uppnå de nya miljökvalitetsmålen har hög prioritet i arbetet inom Regeringskansliet och på myndigheterna. Regeringen har gett en rad myndigheter i uppdrag att ytterligare precisera miljökvalitetsmålen genom att föreslå delmål och åtgärder för att uppnå målen. Myndigheterna skall även redovisa statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter av föreslagna åtgärder. Samtliga dessa uppdrag kommer att anpassas till riksdagens kommande beslut om miljöpropositionen. Regeringen har också gett eller kommer att ge de myndigheter som har sektorsansvar i uppdrag att utarbeta förslag till mål och åtgärder för sina respektive sektorer. 24 myndigheter har också erhållit ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. De tre övergripande målen för ekologiskt hållbar utveckling är skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av energi och andra naturresurser. Vid fullföljandet av uppdragen skall hänsyn tas till behovet av ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Myndigheternas arbete skall genomföras i samverkan med andra berörda centrala och regionala myndigheter och vad gäller sektorsmål också med sektorns övriga aktörer som kommuner, organisationer, näringsliv m.fl. Naturvårdsverket är den miljömyndighet som har ett övergripande ansvar för miljömålsarbetet, såväl arbetet med delmål som med sektorsmål. Dock har vissa andra myndigheter ett huvudansvar att föreslå delmål och åtgärder för ett eller delar av ett visst miljökvalitetsmål. Dessa myndigheter är bl.a. Kemikalieinspektionen för målet Giftfri miljö, Boverket för En god bebyggd miljö, Skogsstyrelsen för Levande skogar och Statens strålskyddsinstitut för Säker strålmiljö. Riksantikvarieämbetet har ett ansvar för att ge förslag på delmål som avser kulturmiljövärden för en rad miljökvalitetsmål. I fråga om fysisk planering och hushållningen med bl.a. mark, vatten och dessa verksamheters koppling till miljömålen har Boverket det sektorsövergripande ansvaret. De nationella miljökvalitetsmålen skall även anpassas, preciseras och konkretiseras på regional och lokal nivå. Samtliga länsstyrelser har därför erhållit i uppdrag att göra denna anpassning för sina respektive län. Skogsvårdsstyrelserna har ansvar för målet Levande skog på regional nivå. Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk beredning (M 1998:07) med uppgift att göra en samlad översyn av vilka delmål som behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en generation. Beredningen skall rapportera sitt arbete till regeringen senast den 1 juli år 2000. Myndigheternas förslag till delmål och åtgärder kommer att utgöra underlag för beredningen. För att nå miljömålen behövs också ett aktivt internationellt arbete. Sverige har framgångsrikt verkat för en rad skärpningar av EG- lagstiftningen i detta syfte, bl.a. vad gäller kemikalier, bilavgaser och luftkvalitet. Sverige spelar också en viktig roll i det internationella konventionsarbetet samt i FN:s miljöprogram, UNEP, och kommissionen för hållbar utveckling, CSD. Miljöbalken träder i kraft den 1 januari 1999. Balken är en sammanhållen, övergripande och skärpt lagstiftning för hela miljöområdet. Utbildningsinsatser inleds under hösten 1998 och under år 1999 kommer en satsning att ske på information och utbildning av personal hos kommunala, regionala och centrala miljömyndigheter. Även polis, åklagare och personal hos miljödomstolarna blir föremål för särskilda utbildningsinsatser om den nya miljörätten. Regeringen kommer inom kort att besluta om en strategi för bekämpning av miljöbrott, vilket berör bl.a. myndigheter inom utgiftsområdet Rättsväsendet (4). Sverige har till det europeiska nätverket av skyddade områden – Natura 2000 – redovisat att 1 449 områden kommer att skyddas som särskilda bevarandeområden enligt direktivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, s.k. habitatdirektivet. Dessutom har 275 områden klassificerats som särskilda skyddsområden enligt direktivet (79/409/EEG) om bevarande av vilda fåglar, s.k. fågeldirektivet. En areal om 4,5 miljoner ha föreslås därigenom ingå i nätverket. Sverige har vidare initierat omfattande skydds- och bevarandeprojekt vilka delfinansierats av EU:s miljöfond LIFE. Sverige har, trots den korta tid vi varit medlem i EU, totalt sett presterat det bästa resultatet av alla länderna i gemenskapen beträffande Natura 2000. Antalet naturreservat har under år 1997 ökat från 1 693 till 1 963. Den stora ökningen beror främst på omvandling av domänreservat till naturreservat. Statliga medel för säkerställande av mark för naturvårdsändamål har liksom närmast föregående år i huvudsak använts för skydd av skogsmark. I september 1998 invigdes landets tjugosjätte nationalpark under namnet Färnebofjärdens nationalpark. Parken är en av de största i landet nedanför fjällkedjan. I regeringens proposition om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle – ett ansvar för alla (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) presenterade regeringen en rad förslag till åtgärder för att en stor del av de farliga ämnena i dagens avfallsströmmar skall sorteras ut från kretsloppet och omhändertas i särskild ordning. De åtgärder som regeringen presenterade kommer att leda till att betydligt mindre mängder ämnen som innebär risker för hälsa och miljö, såsom tungmetaller och stabila organiska miljögifter, kommer att läcka ut eller avgå från deponeringsanläggningar och förbränningsanläggningar. Regeringen föreslog bl.a. att ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte hanterats av godkänd demonterare samt att verksamhet som syftar till att demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan. Regeringen föreslog vidare ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) för att säkerställa att farliga fraktioner i rivningsavfall identifieras och omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Därutöver föreslog regeringen att deponering av utsorterat brännbart avfall skall förbjudas från och med år 2002 och att ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall skall införas från år 2005 samt att avfall endast skall få transporteras yrkesmässigt av den som har tillstånd och att det för sådan verksamhet skall gälla särskilda villkor. I det fortsatta miljö- och resurshushållningsarbetet har sammanlagt 66 myndigheter fått i uppdrag att införa miljöledningssystem som ett verktyg i detta arbete. Miljöledningssystem innebär ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt redovisning av resultat. Myndigheterna skall integrera miljö- och resurshushållningshänsyn i hela sin verksamhet och inom sektorn i fråga. Även Regeringskansliet har påbörjat arbetet med att införa miljöledning och därvid integrera miljöhänsyn och resurshushållning. Delegationen (M 1998:01) för ekologiskt hållbar upphandling tillsattes under våren 1998. Dess uppdrag är att arbeta pådrivande för att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen skall härvid inrikta arbetet på strategiskt viktiga varor och tjänster där nyttan av att ställa krav på ekologisk hållbarhet är störst. Vidare skall delegationen analysera och bevaka regler i lagstiftning och internationella överenskommelser, initiera och utveckla vägledningar och metoder, sprida kunskap, erfarenheter och goda exempel samt initiera utbildning och seminarier för upphandlare och leverantörer. I juli 1998 beslutade regeringen om ett tillägg i förordning (1995:294) om frivillig miljöstyrning och miljörevision, vilket innebär att Miljöstyrningsrådet AB får möjlighet att som ett led i en försöksverksamhet registrera även icke- industriell verksamhet enligt EU:s miljöstyrningssystem Eco Management and Audit Scheme (EMAS). Enligt förordningen om ändring i förordningen (1995:294) om frivillig miljöstyrning och miljörevision (1998:759) får följande sektorer registreras på detta sätt: offentlig verksamhet, jordbruk och skogsbruk, bygg- och anläggningssektorn, handel, fastighetsskötsel, transportsektorn och tjänstesektorn i övrigt. I dag är 112 industrianläggningar i Sverige registrerade enligt EMAS, vilket innebär att Sverige är det EU-land som har högst antal registrerade anläggningar efter Tyskland och Österrike. Miljöstyrningsrådet fick också genom ett regeringsbeslut i november 1997 i uppdrag att vara huvudman för och förvalta ett nytt system för certifierade miljövarudeklarationer. Arbetet med miljövarudeklarationer gör Miljöstyrningsrådet väl förberett för den reviderade versionen av EMAS-förordningen som nu arbetas fram inom EU. I den nya förordningen förväntas produktfrågor komma att tas upp i större utsträckning än vad som nu är fallet. Regeringen tillkallade i april 1998 en nationell samordnare för Agenda 21-arbetet (M 1998:04) för att stödja och stimulera det fortsatta lokala Agenda 21-arbetet. Samordnaren skall bl.a. föra en dialog med lokala aktörer samt sprida erfarenheter, metoder och arbetssätt inom Agenda 21-arbetet. Verksamheten skall vara en samverkansfunktion mellan det lokala arbetet och initiativ på andra nivåer i samhället. Sverige driver aktivt på arbetet med EU:s interna klimatstrategi i syfte att realisera de mål som har fastställts inom klimatkonventionen. Sverige verkar vidare genom EU så att Kyotoprotokollet kan träda i kraft så snart som möjligt. Internationellt har betydande framsteg åstadkommits under året vad gäller internationella överenskommelser om målsättningar och åtgärder inom vattenområdet. I flera av dessa frågor har Sverige varit drivande, mot bakgrund av föroreningarnas gränsöverskridande effekter. EG:s ramdirektiv för vatten kommer att innebära att EU:s vattenarbete får en ökad betydelse, med en tydligare målstyrning. För den marina miljön utgör bl.a. besluten inom Oslo- och Pariskommissionen om strategier för övergödning, miljögifter, radioaktiva ämnen och biologisk mångfald en tydlig ambitionshöjning. Inom Helsingforskommissionen har motsvarande beslut fattats om strategi rörande miljögifter, ett nytt annex om jordbrukets påverkan samt en strategi för mottagningsanordningar i hamnar. En tydligare styrning mot miljökvalitetsmål kommer att utgöra ett verkningsfullt instrument i det framtida arbetet. Beslut har under året fattas som innebär kommande höjningar av ambitionsnivån vad gäller jordbrukets och avloppsreningsverkens belastning av näringsämnen. Avgörande för försurningens utveckling i Sverige är internationella insatser eftersom en stor del av det försurande nedfallet i Sverige har sitt ursprung i andra länder. Ett aktivt internationellt arbete har skett under året dels i samband med EU:s försurningsstrategi, dels i samband med förberedelserna för ett nytt kväveprotokoll inom FN-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Det långsiktiga målet innebär att gränsen för vad naturen tål (kritiska belastningsgränsen) av försurande ämnen inte skall överskridas någonstans i Europa. I EU:s försurningsstrategi som EU-kommissionen lade fram år 1997 är delmålet att den yta där försurande nedfall överskred kritiska belastningsgränsen år 1990 skall halveras till år 2010. För Sveriges del betyder detta en minskning med 2 %. Sverige har varit pådrivande i utvecklingen av EU:s avgaskrav för lätta bilar och miljökrav på bränslen inom ramen för Auto/Oil- förhandlingarna. Till de viktiga punkterna hörde att ett system med hållbarhetskrav i kombination med ett tillverkaransvar skall införas, liksom särskilda kallstartskrav. På den senare punkten lade Sverige och Finland ett gemensamt förslag, eftersom kommissionen inte lagt något sådant. Vad gäller bränslen var det särskilt viktigt att det införs bränslen med låg svavelhalt, vilket underlättar införandet av bränslesnåla tekniker. En del av de möjliga miljövinsterna av bättre bränslen har redan uppnåtts i Sverige. Sverige har tillsammans med Finland, Kalifornien och Japan de från miljösynpunkt allra bästa fordonsbränslena i världen. I miljöpropositionen föreslog regeringen riktlinjer för samhällsplaneringen. De nationella miljökvalitetsmålen skall, tillsammans med övriga nationella mål, vara vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Genom samverkan över sektorsgränserna i samhällsplaneringen skall statliga och kommunala myndigheter främja en ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö för alla. Förutom de i miljöpropositionen föreslagna riktlinjerna för samhällsplanering har flera insatser genomförts för att öka inflytandet för miljö- och hushållningsintressena i samhällsplaneringsprocessen. Regeringen har i december 1997 uppdragit åt berörda länsstyrelser i de större skärgårdsområdena att i samarbete med berörda kommuner, utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram. Programmen bör omfatta bl.a. konkreta steg för att komma till rätta med miljö- och hushållningsproblem på ett sätt som är tillfredsställande från miljösynpunkt samtidigt som det går att förena med behovet av sysselsättning och tillväxt. De skall även omfatta ett samlat program för behandling av områdenas miljö- och hushållningsfrågor i regional och lokal planering med sikte på ekologiskt hållbar utveckling. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. I december 1997 beslutades också om tilläggsdirektiv till Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att följa och stödja arbetet med de regionala miljö- och hushållningsprogrammen samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast den 31 augusti år 2000. Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att tillsammans med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö- och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv. Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari år 2000. I syfte att främja en hållbar utveckling i fjällen har regeringen med anledning av propositionen Hållbar utveckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63) beslutat om olika åtgärder. Bl.a. har regeringen, efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner, inrättat ytterligare regleringsområden med skärpta restriktioner för trafik med motordrivna fordon i terrängen. Vidare har möjlighet till statsbidrag införts för anläggande av allmän skoterled m.m. som syftar till miljöförbättringar. Regeringen har gett berörda länsstyrelser i uppdrag att årligen följa upp regleringen av terrängkörning i fjällen. Regeringen har också infört bestämmelser om anmälningsplikt enligt 20 § naturvårdslagen (1964:822) för mineralprospektering i de s.k. obrutna fjällområdena, för allmän skoterled m.m. samt för anordnande av renstängsel m.m. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag i rapporten Barmarkskörning på kalfjäll lämnat förslag till åtgärder i syfte att minska markskador vid barmarkskörning på kalfjäll. Regeringen kommer efter remissbehandling att överväga åtgärder. Vidare arbetar, på regeringens uppdrag, berörda länsstyrelser och samebyar med att upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen. Åtgärdsprogrammen skall redovisas till Jordbruksverket senast år 1999. En särskild fjälldelegation har inrättats för regionalt samarbete mellan berörda län. Regeringen har tillkallat en utredare (M1998:05) som skall ställa samman uppgifter när det gäller konflikter med andra mark- och vattenanvändningsintressen vid utbyggnad av vindkraft. Utredningen skall analysera förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft och föreslå kriterier för lokalisering. Syftet är att få fram bättre underlag för lokaliseringsbeslut vad gäller vindkraftsanläggningar. Redovisningen skall ske till regeringen den 1 juni 1999. Regeringen bereder för närvarande frågan om nya nationalstadsparker mot bakgrund av förslagen i betänkandet Nationalstadsparker (SOU 1996:38). Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redovisade under hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya nationalstadsparkerna. Länsstyrelsen i Stockholms län redovisade i januari 1998 regeringens uppdrag om planeringsläget beträffande Solna och Stockholms kommuners arbete med fördjupning av underlaget för södra Brunnsviken. 2.3.3 Effekter av de statliga insatserna I skrivelsen Hållbara Sverige – uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling redogör regeringen bl.a. för hur arbetet med ekologisk hållbarhet genomsyrar samtliga samhällsområden, vilket avspeglas i en mängd olika aktiviteter och åtgärder på samtliga departement och på flertalet myndigheter. För varje punkt i det s.k. 93-punktsprogrammet görs en lägesredovisning. Därtill har tillkommit ett antal nya åtgärder som utgör grund för det fortsatta arbetet. Särskilda framsteg kan påvisas bl.a. när det gäller ny miljöteknik och gröna jobb. Med de lokala investeringsprogrammen har regeringen redan tagit ytterligare ett steg för att stimulera miljörelaterad sysselsättning. Enligt bedömningar från berörda kommuner beräknas åtgärderna sammantaget skapa förutsättningar för drygt 8 000 direkta årsarbetstillfällen (eventuella undanträngningseffekter är inte medräknade). I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) satte regeringen upp målet att begränsa användningen av bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner, nonylfenoletoxilater och bly. Flamskyddsmedel förekommer främst i elektriska apparater (datorer, TV) och textilier. Ämnesgruppen är stor och varierande och kunskaperna om ämnenas toxiska effekter är bristfälliga. Trots den bristfälliga kunskapen ökar den globala användningen. Förekomsten i blod och bröstmjölk samt svårnedbrytbarheten i miljön utgör i sig en tydlig varningssignal om möjliga hälsorisker. På grund av att vissa flamskyddsmedel har stora likheter med PCB kan PCB-liknande effekter, t.ex. hormonstörningar hos djur och människor, befaras om halterna av flamskyddsmedel tillåts öka ytterligare. Enligt Kemikalieinspektionen var Sveriges totala import av flamskyddsmedel ca 400 ton år 1995 jämfört med ca 650 ton år 1990. Ett annat svårnedbrytbart ämne är klorparaffiner. Vid förbränning av produkter som innehåller klorparaffiner kan produkter som PCB och dioxiner bildas. Den övergång till alternativ till kortkedjiga högklorerade paraffiner som skett innebär bl.a. att mindre mängd avfallsproblem byggs in i produkter och mindre påverkan på vår omgivning. Enligt Kemikalieinspektionen har den totala svenska användningen av klorparaffiner minskat med ca 70 % mellan åren 1990 och 1995. En övergång till alternativa metoder eller produkter har gett bättre biologisk rening i våra reningsverk samt mindre risk för spridning av miljöskadliga nonylfenoler. Nonylfenoler och nonylfenoletoxilater (NFE) har även en hormonliknande effekt. Den långtgående reningen har också visat sig i kraftigt minskade fosforutsläpp och detta har lett till att övergödningen har minskat i många sjöar som t.ex. Vänern, Vättern och Mälaren. NFE är ytaktiva ämnen som används bl.a. som tensider i industriella tvätt- och rengöringsmedel och som emulgeringsmedel vid tillverkning av vissa plaster och pappersmassa. Sedan 1990 års nivå beräknas användningen av NFE ha minskat med 70–80 %. Sedan introduktionen av blyfri bensin under senare delen av 1980-talet har halterna i luft minskat avsevärt. Även andra källor till blyintag har minskat, t.ex. blylödda konservburkar och blyhaltig glasyr. Halterna av bly i blod ligger nu generellt väl under den halt vid vilken man kan riskera hälsoeffekter, 100 mg/l blod. Kvarvarande problem är den pågående försurningen, vilken kan medföra ökade blyhalter i grävda brunnar samt blyförorenad mark främst i tätorter. Den viktigaste exponeringskällan för bly är genom födan och ibland dricksvattnet. Det är känt att bly kan påverka den normala utvecklingen av foster och småbarn. Blypåverkan kan visa sig som störd mental och motorisk utveckling. Kommande avveckling av blyhagel, övergången till alternativa sänken till fiskeutrustning samt den på sikt heltäckande avvecklingen av bly beräknas på kort sikt innebära mindre exponering av vissa grupper, t.ex. fritidsfiskare som själva tillverkar sina sänken. Avvecklingen av blyhagel beräknas minska spridningen av bly med 700–1 000 ton per år. Risken för blyförgiftad sjöfågel på grund av att de äter blyhagel kommer därmed att i princip upphöra. Kvicksilvermängden i det årliga utbudet av importerade och inhemskt tillverkade elektriska komponenter och mätinstrument för laboratorier och industriellt bruk samt av febertermometrar var minst 8 ton kvicksilver år 1989/90. Enligt beräkningar för 1992 hade den årliga omsättningen sjunkit till 4,5 ton. Enligt uppskattningar salufördes år 1996 mellan 500 och 700 kilo kvicksilver i elektriska komponenter och mätinstrument. Nyanvändningen i varor som är reglerade i kvicksilverförordningen, inkl. lagligt importerad utrustning har av Kemikalieinspektionen uppskattats i storleksordningen 40-50 kilo för år 1997. Det framgår alltså klart att användningen av kvicksilver som årligen säljs i varor har minskat markant sedan förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor infördes. I slutet av juni nåddes en slutlig förlikning om Auto/Oildirektiven för lätta bilar och bränslen. Beslutet innebär att miljökraven på bränslen skärps i två steg, år 2000 och 2005. Vid samma tidpunkter skärps avgaskraven för personbilar och vissa lätta lastbilar och bussar. För övriga lätta lastbilar och bussar skärps avgaskraven med ett års fördröjning. I beslutet ingår att det införs ett gemensamt tillverkaransvar för avgasreningens hållbarhet inom EU. Beslutet omfattar även kallstartskrav i enlighet med det svensk-finska förslaget. För år 2005 gäller att svavelhalten i bensin och diesel skall vara 50 ppm, vilket möjliggör utnyttjandet av bränslesnål teknik. En effekt av införandet av producentansvar för förpackningar är att stora delar av förpackningsmaterialet utnyttjas i stället för att deponeras. Exempelvis gick 76 % av glasförpackningarna, 84 % av wellpappförpackningarna, 64 % av stålförpackningarna och 91 % av aluminiumdryckesförpackningarna till materialutnyttjande eller återanvändning under år 1997. Genom att utnyttja materialet i de uttjänta förpackningarna behövs mindre mängd råvara för tillverkningen av nya förpackningar. När det gäller returpapper ligger insamlings- och återvinningsnivån för år 1997 på 78 %. Förordningarna om producentansvar infördes år 1994 och fram till och med år 1996 har den årliga materialåtervinningen ökat med 130 000 ton för förpackningar, med 10 000 ton för returpapper och med 10 000 ton för däck. Ett annat sätt att omhänderta avfall är att förbränna det och samtidigt använda den energi som genereras. Det finns i dag 21 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige. År 1996 förbrändes ca 1,9 miljoner ton avfall vid dessa anläggningar, vilket är en ökning med ca 45 % sedan år 1985. Mängden energi som produceras genom förbränning av avfall har ökat från 1,4 TWh (år 1980) till 5,2 TWh (år 1996). Energin består främst av fjärrvärme motsvarande ca 10 % av Sveriges totala fjärrvärme. Vid förbränningen uppstår utsläpp innehållande bl.a. tungmetaller, försurande ämnen och dioxiner. År 1986 presenterade Naturvårdsverket och Energiverket tillsammans rapporten Energi ur avfall. Rapporten ledde till att kraven på rökgasrening från förbränningsanläggningarna skärptes i Koncessionsnämndens beslut. Genom rökgasrening har utsläppen från de 21 avfallsförbränningsanläggningarna minskat kraftigt. Exempelvis har utsläpp av bly minskat med 99 % under åren 1985-1996. Under samma period har utsläppen av kvicksilver, kadmium och dioxiner minskat med 98 %. Belastningen från jordbruk och avloppsreningsverk samt industri fortsätter att minska. Utredningen om avrinningsområdesvis vattenadministration har inneburit ett ökat intresse för dessa frågor bland kommuner, län och övriga lokala/regionala intressenter. Försöksverksamhet i olika skala för att utreda förutsättningar och former för framtida vattenadministration har startats, med ökat lokalt engagemang som följd. En miljard kronor, den s.k. kretsloppsmiljarden avsattes budgetåret 1995/96 till ett femårigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Syftet med anslaget är att stödja åtgärder som skapar sysselsättning genom att stimulera investeringar bl.a. i en kretslopps-anpassning av byggnader och infrastruktur samt att stimulera en marknad för ny miljöteknik med framtida tillväxtförutsättningar. Statsbidraget skall användas inom huvudområdena avfall, vatten och avlopp samt ombyggnad. Ansökningar om bidrag ur kretsloppsmiljarden har behandlats sedan mars 1997. Totalt har 557 ansökningar kommit in t.o.m. juli 1998, varav 215 bifallits och beviljats bidrag om totalt 162 miljoner kronor. Flertalet ansökningar behandlas av länsstyrelserna. Mer än hälften av de bifallna ansökningarna gäller insatser inom avfallsområdet. Efter riksdagsbeslut har 225 miljoner kronor använts till bl.a. radonsanering, kalkning av sjöar, bilavgasverksamhet och finansiering av Miljöteknikdelegationen. 2.3.4 Regeringens slutsatser I arbetet med skydd av olika naturtyper har skyddet av skogsmiljöer särskilt uppmärksammats under de senaste åren. Som utgångspunkt för skyddet av skogsmiljöer har som delmål angivits i den miljöpolitiska propositionen att ytterligare 250 000 ha skogsmark bör skyddas som naturreservat. Miljövårdsberedningen beräknar att skyddet med hittillsvarande resurser kan genomföras på en tjugoårsperiod. Regeringen bedömer att det är angeläget att arbetet intensifieras under de närmaste åren för att därigenom kunna uppnå det önskvärda skyddet på väsentligt kortare tid. Med planerad förstärkning av medlen för skydd av skogsmark bör det vara möjligt att uppnå denna skyddsnivå inom gott och väl tio år. Miljöövervakningen är nödvändig för att kunna följa utvecklingen av tillståndet i miljön, för att se om beslutade och genomförda insatser ger effekter, för att kunna ta fram gränsvärden och miljökvalitetsnormer samt som underlag för internationella överenskommelser m.m. Sverige har långa mätserier av vissa miljögifters förekomst i miljön, t.ex. PCB och dioxiner. Sådana mätserier ger Sverige en unik möjlighet att kartlägga skeenden i mijön och avläsa effekterna av tidigare fattade beslut. Regeringen bedömer att resurserna till miljöövervakningen behöver förstärkas bl.a. för att målen för hållbar utveckling och de föreslagna nya nationella miljökvalitetsmålen skall kunna följas upp. Under det kommande året skall de åtgärder som föreslås i EU:s försurningsstrategi genomföras. Slutmålet är att försurningen skall minska ned till en nivå som naturen tål, dvs. att kritiska belastningar inte skall överskridas. Delmålet innebär att den areal där kritiska belastningar överskrids i dag i EU skall minska med minst 50 % till år 2010. I försurningsstrategin föreslås ett antal åtgärder som länderna måste vidta för att minska utsläppen av försurande ämnen. Ett centralt förslag är att nationella utsläppstak per land skall sättas för svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen till år 2010. Åtgärderna som föreslås är omfattande och kommer att leda till betydande utsläppsreduktioner i Europa. Eftersom försurningen i Sverige till mycket stor del påverkas av utsläppen i Europa, ca 80 % av det försurande nedfallet härstammar från andra länder i Europa, kommer dessa åtgärder att för svensk del innebära långtgående förbättringar. År 1990 utsattes ca 50 % av Sveriges skogar och sjöar för ett nedfall av försurande ämnen som översteg kritiska belastningar. År 2010 kommer mindre än 5 % av Sveriges yta att utsättas för belastning av försurande nedfall som överskrider kritiska belastningar och de utsläppsmål och åtgärder som föreslås i EU:s försurningsstrategi att realiseras. En viktig förutsättning för att nedfallet av försurande och övergödande ämnen skall minska i den utsträckning som krävs för att försurningsstrategins mål skall infrias är att avgasutsläppen från bilar och arbetsmaskiner minskar. EU:s beslut om skärpta miljökrav för lätta fordon och bränslen kommer att verkningsfullt bidra till att så sker. Effekten förstärks av att de första avgaskraven för arbetsmaskiner nu håller på att införas inom EU (direktiv 97/68/EG) samt att ett beslut om skärpta avgaskrav för tunga fordon väntas under 1999. Under de senaste århundradena har befolkningen och material- och energiförbrukningen nått sådana dimensioner att de naturliga kretsloppen för svavel, kväve och kol har rubbats och viktiga ekosystem hotas. För en globalt hållbar utveckling krävs att resurserna används mycket effektivare. Exempelvis hanteringen av uttjänta varor måste därvid förändras i grunden. Så mycket som möjligt måste återanvändas eller återvinnas och så lite som möjligt deponeras. I propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145) föreslår regeringen riktlinjer för att uppnå en effektiv och hållbar resursanvändning. Det moderna samhället är i hög grad beroende av en mängd kemikalier. I dag används globalt över 30 000 olika kemiska ämnen. Farliga kemiska ämnen kommer ut i miljön genom utsläpp och läckage. De sprids över hela världen genom handeln med varor från t.ex. tillverkningsindustrier och avfallsdeponier. Ämnena kan då läcka ut i miljön vid användningen av varorna eller då dessa slutligen blir avfall. I miljön sker ytterligare en spridning genom vindar, vattenströmmar och andra naturliga processer. I propositionen Svenska miljömål presenterade regeringen en komplettering av dagens arbetsmetoder med ett mer generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av människan framställda ämnen som är bioackumulerande och långlivade. Regeringen angav dessutom ett antal riktlinjer för hur den framtida kemikaliepolitiken bör utformas. Miljöpropositionen innehåller även miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, som innebär att miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. De hittillsvarande programmen mellan åren 1986 och 1996 för att minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändning har varit framgångsrika. Riksdagen beslutade år 1997 mål för ett nytt program för att fortsätta att minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruk och trädgårdsnäring (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU2, rskr. 1997/98:116). Programmet avser åren 1997–2001. Berörda myndigheter, bl.a. Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, har ett ansvar att inom sitt verksamhetsområde bidra till att programmets övergripande mål skall nås. Föroreningen av mark och vatten har pågått under hundratals år, men den totala omfattningen är dåligt känd. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (prop. 1997/98:145) faststlår att mark- och vattenområden skall vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Det finns ett stort behov av fortsatt kartläggning och kunskapsuppbyggnad om hur stora problemen är och vilka objekt som är särskilt angelägna att åtgärda. Regeringen anser därför att ett särskilt anslag bör föras upp för inventering av och åtgärder för att sanera förorenade områden. Det internationella arbetet med vattenfrågor övergår nu i en genomförandefas. Ett fortsatt starkt internationellt engagemang är en förutsättning för att de avsedda effekterna skall uppnås, särskilt inom områdena övergödning och miljögifter. Nationellt kommer det fortsatta arbetet med att precisera miljökvalitetsmål att vara av mycket stor vikt under den närmaste perioden. Uppdraget till Jordbruksverket att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsmålen är en viktig del i det framtida arbetet. Fortsatt utredning om den framtida avrinningsområdesvisa vattenadministrationen, liksom igångsättande av en utredning om möjligheten att i framtiden införa vattenavgifter, kommer också att utgöra viktiga arbetsområden i ett svenskt genomförande av EG:s kommande ramdirektiv för vatten. De i miljöpropositionen föreslagna riktlinjerna för samhällsplanering bör följas upp. Det behövs ett ökat inflytande för miljö- och hushållningsintressena allmänt i samhällsplanerings-processen. Tillämpningen av miljöbalken som stöd för miljöanpassad samhällsplanering bör utvecklas. Områden med särskilt framträdande miljö- och hushållningsproblem behöver uppmärksammas i ett riksperspektiv i arbetet för ett hållbart Sverige. Regeringen uppdrog i december 1997 åt berörda länsstyrelser att utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skärgårdsområdena. Länsstyrelserna har i delrapporter redovisat arbetets uppläggning våren 1998. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. Med ett sådant sektorsövergripande arbete kan miljö- och hushållningsfrågorna ges ökad tyngd i den lokala och regionala samhällsplaneringen. Programmen kommer att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn, kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten. De bör också kunna bidra med ytterligare underlag för kommunernas översiktliga planering. Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet vid Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut ges fortsatt hög prioritet för att säkerställa att säkerheten upprätthålls under avvecklingen av kärnkraften. Under år 1999 kommer också hög prioritet i Regeringskansliets och myndigheternas arbete att ges åt en hållbar utveckling inom EU, miljöfrågorna i utvidgningsprocessen och förberedelserna för Sveriges ordförandeskap i EU våren 2001. 2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet Länsstyrelserna har på miljöområdet ett viktigt tillsyns- och samordningsansvar för miljöarbetet på regional nivå. Mot bakgrund av detta förstärks länsstyrelsernas resurser för miljötillsyn med 10 miljoner kronor år 1999 och 15 miljoner kronor år 2000 och 2001. Härutöver förstärks resurserna för länsstyrelsernas nya uppgifter med anledning av miljöbalken. Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, som startade år 1998, har mottagits med stort intresse och engagemang av kommunerna. 42 kommuner har beviljats statsbidrag om totalt 2,3 miljarder kronor till lokala investeringsprogram för åren 1998–2000. 770 miljoner kronor avser investeringar under år 1998. De program som beviljats statsbidrag spänner över ett vitt område av insatser. En betydande del av stödet gäller insatser i bostadsbebyggelsen. Vidare ges stöd till bl.a. sanering av förorenade markområden, till konvertering till förnyelsebara energikällor, till insatser för ökad biologisk mångfald och minskad övergödning av vattendrag. Ett kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet skall inrättas inom ramen för de medel som beräknats för stöd till ekologisk omställning och utveckling. Centret skall samlokaliseras med Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet och fungera som en samlings- och spridningspunkt för kunskaper, forskningsrön, idéer och erfarenheter kring ekologisk hållbarhet, såväl nationellt som internationellt. Centrets viktigaste uppgift skall vara att på ett aktivt sätt stödja kommunerna i arbetet med att ta fram och genomföra lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt att sprida erfarenheter från dessa program. I enlighet med regeringens proposition Miljöredovisning och miljöinformation i näringslivet (prop. 1996/97:167) har en ändring skett i årsredovisningslagen. Från den 1 januari 1999 skall tillstånds- och anmälningspliktiga företag redovisa verksamhetens effekter på miljön i sin förvaltningsberättelse. Bokföringsnämnden arbetar just nu med att ta fram mer detaljerade riktlinjer. Skrivningar om miljö i förvaltningsberättelsen kommer att vara en allmänt pådrivande faktor och bl.a. underlätta vid upphandling. En följd av propositionen är också Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram ett förslag om hur miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, MISTRA, har fr.o.m. år 1998 i allt väsentligt övertagit ansvaret för att finansiera den forskning som Naturvårdsverket tidigare finansierade via det dåvarande anslaget för miljö- och kretsloppsforskning. Dessutom har andra förändringar gjorts i forskningsfinansieringen nationellt och internationellt som också påverkar möjligheterna att finansiera miljöforskning. Naturvårdsverket har kvar samordningsansvar för miljöforskning och har likaså ansvar för att se till att information om forskningsresultat sammanställs och sprids. Regeringen har givit Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i samverkan med Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap och forskning om hållbar utveckling. Uppdraget skall redovisas den 1 november 1998. Nämnden har vidare fått ett tilläggsuppdrag att se över den toxikologiska forskningen. Detta uppdrag skall rapporteras den 15 december 1998. Regeringen avser inom kort ge Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad bedömning av miljöforskningen. Utgångspunkten skall därvid vara att den samlade miljöforskningen skall förstärkas. Förslag till åtgärder vad gäller organisation och inriktning m.m. skall läggas fram. Uppdraget skall slutföras i sådan tid att beslut om åtgärder kan aktualiseras i vårpropositionen 1999. De avgiftsmedel som kärnkraftsföretagen betalar enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. förvaltas av Kärnavfallsfonden. Medlen är placerade i Riksgäldskontoret. Vid utgången av år 1997 var Kärnavfallsfondens marknadsvärde 22 888 miljoner kronor. Regeringen har enligt bilskrotningslagen (1975:343) fått riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter om skrotningspremiens storlek och villkor i övrigt för utbetalning av premien. Riksskatteverket uppbär skrotningsavgiften och Vägverket administrerar och förvaltar Bilskrotningsfonden. Behållningen i fonden uppgick den 31 december 1997 till 558,3 miljoner kronor. Regeringen har enligt lagen (1990:132) om avgifter för miljöfarliga batterier fått riksdagens bemyndigande att meddela de föreskrifter om avgifter som behövs för att täcka samhällets kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade eller inte längre används. Den s.k. Batterifonden förvaltas av Naturvårdsverket och uppgick den 31 december 1997 för blybatterier till 30,7 miljoner kronor och för småbatterier till 13,5 miljoner kronor. På Naturvårdsfonden redovisas naturvårdsobjekt i statens ägo. Det gäller bl.a. områden som avsatts som nationalparker och områden i övrigt som förvärvats med statliga medel för naturvårdsändamål. Naturvårdsfonden förvaltas av Naturvårdsverket. För närvarande redovisas en landareal om ca 1 200 000 ha på Naturvårdsfonden. Ökningen uppgår under det senaste året till ca 400 000 ha. Den stora ökningen beror i huvudsak på att Naturvårdsverket övertagit fastighetsförvaltningen från Statens fastighetsverk av områden i dels Dalafjällen, dels fjällnära domänreservat i Jämtlands län. Områdena fördes över enligt den av regeringen år 1995 godkända principöverenskommelsen om ansvarsfördelning mellan de båda verken. Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A Miljövård 1 370,3 970,6 968,1 1 299,6 1 211,0 1 334,9 B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 238,4 244,2 244,9 249,3 253,2 257,2 Totalt för utgiftsområde 20 1 608,7 1 214,8 1 213,0 1 548,9 1 464,2 1 592,1 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 3 Miljövård 3.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar insatser för att bevara den biologiska mångfalden, miljöövervakning, stöd till återställning av försurade sjöar och vattendrag genom kalkning, frågor om vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, frågor om forskning på miljö- och kretsloppsområdet, miljöskyddsfrågor, kemikaliekontroll och internationellt samarbete inom miljöområdet. Till området hör vidare Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. 3.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 19982 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 1 370,3 970,6 1 312,1 1 299,6 1 211,0 1 334,9 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Inklusive äldre anslag Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Beslut har tagits om en ny lagstiftning på miljöområdet – miljöbalken. Regeringen har lämnat ett förslag på nya miljökvalitetsmål till riksdagen. Anslagssparandena har minskat under föregående budgetår. Förändringar Medlen för att bevara den biologiska mångfalden samlas fr.o.m. år 1999 under ett anslag. De tidigare anslagen A3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag och A4 Investeringar och skötsel för naturvård slås samman till ett nytt ramanslag A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden. Medel för sanering och återställning av förorenade områden införs som ett nytt anslag. Prioriteringar Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och skapa förutsättningar för ett ekologiskt hållbart samhälle prioriteras genom en kraftig förstärkning av medlen till inköp av mark för naturvård. Miljöövervakningen förstärks bl.a. för att följa upp de nya nationella miljökvalitetsmålen. Insatserna för att sanera och återställa förorenade områden förstärks. 3.3 Resultatbedömning Sverige har hittills anmält 1 449 områden enligt art- och habitatdirektivet och 275 områden enligt fågeldirektivet att ingå i det europeiska nätverket av skyddade områden – Natura 2000. Naturvårdsverket har i uppdrag att senast den 15 november 1998 i samarbete med länsstyrelserna lämna förslag till regeringen på ytterligare områden som kan anslutas till nätverket. I arbetet med skydd av naturtyper har skyddet av skogsmiljöer sedan flera år särskilt uppmärksammats. I den miljöpolitiska propositionen (prop. 1997/98:145) har ett miljökvalitetsmål för skogen föreslagits. Miljövårdsberedningen har föreslagit att för att bevara den biologiska mångfalden bör ytterligare 250 000 ha skogsmark skyddas som naturreservat samt ytterligare 25 000 ha genom biotopskydd eller genom naturvårdsavtal. Regeringen har gett Skogsstyrelsen i uppdrag att närmare ange delmål för skogen. Vidare har Skogsstyrelsen regeringens uppdrag att bl.a. utveckla mål för biologisk mångfald. Resultatet skall redovisas i mars 1999. Den särskilde förhandlare som regeringen tillkallat har i betänkandet Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård (SOU1998:95) redovisat sina ställningstaganden beträffande skyddsstrategier och former för att skydda skog som staten just nu inte har möjlighet att finansiera skyddet av. Rapporten remissbehandlas för närvarande. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden. Den första utvärderingen och regeringens ställningstaganden redovisas i propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158). Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att lämna förslag om en sammanhållen rovdjurspolitik (M1998:03). Utredningen skall redovisa sina förslag i slutet av år 1999. Utredningen skall med förtur utreda utökad skyddsjakt på varg. Regeringen fastslog i propositionen om producentansvar för bilar (prop. 1995/96:174) sin uppfattning att regler om försiktighetsmått vid hantering av skrotbilar skall införas. Naturvårdsverket arbetar för närvarande med att ta fram föreskrifter om bilskrotningsanläggningarnas demontering och hantering av skrotbilar. År 1992 påbörjades avvecklingen av kvicksilver i varor. Förordningen omfattade kvicksilver i termometrar, elektriska komponenter, nivåvakter, tryckvakter och termostater samt vissa medicinska instrument och mätinstrument. Naturvårdsverket fick år 1994 ett regeringsuppdrag att utarbeta ett femårigt åtgärdsprogram för att få till stånd en mer effektiv och heltäckande insamling av kasserade kvicksilverhaltiga produkter och varor. Hittills har ca 4 ton kvicksilver (febertermometrar, tekniska varor och produkter och laboratoriekemikalier) samlats in inom ramen för åtgärdsprogrammet. Därutöver har ett stort antal informationsinsatser genomförts. Åtgärdsprogrammet kommer att slutredovisas senast den 1 november år 1999. Sverige fick i anslutningsfördraget till EU flera undantag på kemikalieområdet där de svenska bestämmelserna var strängare än motsvarande EU-bestämmelser. 1998 är det sista året som dessa undantag gäller och den översyn av EU- reglerna som skulle ske i enlighet med fördraget går mot sitt slut. Alla undantag är ännu inte färdigbehandlade. Den del av översynen som redan är avslutad har fått en bra lösning. För vissa av områdena kommer Sverige att få förlängt undantag under ytterligare två eller tre år. 3.4 Resultatinformation om länsstyrelsernas arbete inom miljöområdet Länsstyrelserna skall verka för att bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap. Länsstyrelserna skall härvid samordna miljöarbetet och miljöövervakningen i länen. Arbetet skall bl.a. ske utifrån den samlade regionala miljöstrategin (STRAM). Tyngdpunkt har för budgetåret 1997 bl.a. varit att utveckla ett regionalt och sektorsövergripande arbete samt att redovisa frågor av betydelse för naturresurshushållningen. Länsstyrelserna har i varierande grad genomfört insatser för att utveckla det sektorsövergripande arbetet. Flera länsstyrelser bedriver dock ett flertal projekt mellan sektorer som t.ex. landsting, kommuner, andra statliga myndigheter och näringslivet. Alla länsstyrelser utom två har sedan år 1997 och enligt regeringens uppdrag till Naturvårdsverket, samordnade miljöövervakningsprogram. En tredjedel av länsstyrelserna följer i stort sett sina program. I en treårig plan finns den regionala miljöövervakningen också redovisad i s.k. länsprogram. Dessa omfattar all regional miljöövervakning. För den statligt finansierade miljöövervakningen pågår ett omfattande arbete på Naturvårdsverket med att, enligt regeringsuppdrag, ta fram ett nytt program för miljöövervakningen. Syftet är att bygga upp en miljöövervakning som kan ge fullgott underlag för att följa upp tillståndet i miljön och för att kunna följa upp de nationella miljökvalitetsmålen och målen för ekologiskt hållbar utveckling. Naturvårdsverket skall redovisa sitt förslag i mars 1999. De flesta av länsstyrelserna har prioriterat arbetet med tillståndsärenden, vilket i vissa fall har skett på bekostnad av tillsynsarbetet. Drygt en tredjedel av länsstyrelserna har prioriterat samverkan och samordning mellan andra myndigheter och integration av miljöhänsyn i länsstyrelsernas arbete. I tillstånds- och tillsynsärenden enligt miljöskyddslagen uppger flertalet länsstyrelser att verksamheten inte uppfyller de mål som antagits för verksamheten. En tredjedel av länsstyrelserna klarar målet att avgöra 80 % av tillståndsärendena inom sex månader. En av länsstyrelserna saknar också program för tillsyn och omprövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. En tredjedel har följt sina program. Resultatet varierar dock kraftigt. Tillsynsfrågan har behandlats i en rad förslag och utredningar bl.a. Riksdagens revisorers förslag angående tillsyn – innebörd och tillämpning, Förslag till riksdagen 1994/95:RR9, Länsstyrelsernas miljövårdsarbete i förändring, (RRV 1997:47), Tillsyn enligt miljöbalken (Ds 1998:22) samt Att se till eller titta på – om tillsyn inom miljöområdet (Ds 1998:50). Materialet har bl.a. visat att tillsynsverksamheten i vissa fall är bristfällig och att förbättringar kan göras. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen utökade resurser till länsstyrelserna för tillsyn. Naturvårds- och miljöskyddets andel av länsstyrelsernas totala verksamhetskostnader har för hälften av länsstyrelserna minskat i förhållande till föregående år. Hos sex länsstyrelser har kostnaderna ökat. Antalet årsarbetare har också minskat hos drygt hälften av länsstyrelserna. Hos de länsstyrelser där kostaderna minskat har det skett främst till förmån för näringsliv och lantbruk. En betydande del av länsstyrelsernas arbete vad gäller naturvård har under de senaste åren gällt det europeiska nätverket av skyddade områden Natura 2000. Syftet med nätverket är att bevara den biologiska mångfalden i gemenskapen. I samarbete med Naturvårdsverket har länsstyrelserna arbetat fram underlag som resulterat i att Sverige föreslagit att 1 449 områden skall skyddas som särskilda bevarandeområden enligt habitatdirektivet. Dessutom har 275 områden klassificerats som särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet. För det fortsatta arbetet i Sverige skall Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna lämna förslag på ytterligare områden som skall föreslås ingå i nätverket. Länsstyrelserna har under året haft ett fortsatt omfattande arbete med att administrera det svenska miljöprogrammet för jordbruket enligt rådsförordningen nr (EEC) 2078/92. Det utökade miljöprogrammet, med nya delprogram och en ökad budget om 700 miljoner kronor, har medfört ökade arbetsinsatser för länsstyrelserna i form av handläggning, information och utbildning. Arbetet med att avsätta marina reservat fortgår. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att i samverkan med myndigheter, kommuner m.fl. fortlöpande inom ramen för STRAM-arbetet regionalt anpassa, precisera och konkretisera miljökvalitetsmålen samt att samordna detta arbete i länen i samverkan med Naturvårdsverket och övriga berörda centrala myndigheter och därvid ta de initiativ som behövs för att stimulera miljömålsarbetet inom olika samhällssektorer och för att målen får genomslag i den lokala och regionala samhällsplaneringen. Länsstyrelserna skall därvid ta de initiativ som behövs för att stimulera arbetet med miljökvalitetsmålen inom olika samhällssektorer. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1999 och därefter årligen senast den 1 mars. 3.5 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för budgetåret 1997 för Naturvårdsverket, Koncessions-nämnden för miljöskydd och Kemikalieinspektionen. I RRV:s ekonomiadministrativa värdering har Koncessionsnämnden och Kemikalieinspektionen erhållit betyget fullt tillfredsställande medan Naturvårdsverket erhöll betyget tillfredsställande. Det har framkommit i kontakterna med myndigheterna att arbete pågår med att ytterligare förbättra ekonomiadministrationen 3.6 Anslag A1 Naturvårdsverket Tabell 3.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 395 217 Anslags- sparande 12 637 1998 Anslag 269 854 1 Utgifts- prognos 260 000 1999 Förslag 266 141 2000 Beräknat 267 348 2001 Beräknat 269 688 1 Varav 1 750 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Anslaget disponeras för Naturvårdsverkets förvaltningskostnader, inkl. kostnader för att administrera den verksamhet som finansieras via sakanslagen. Verkets namn ändras formellt den 1 januari 1999 från Statens Naturvårdsverk till Naturvårdsverket. Anslagssparandet har minskat kraftigt under budgetåret 1997. Regeringens överväganden Resultatinformation Naturvårdsverket är samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet. Verket arbetar för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. En ny organisation gäller sedan den 1 januari 1998. Verksamheten är anpassad till nya krav och förutsättningar. Viktiga förändringar är att verket inrättat en miljörättsavdelning och att projektarbetet fått en starkare ställning. Betydande insatser under föregående budgetår har varit verkets medverkan i arbetet med en ny miljölagstiftning och framtagandet av underlag till regeringens proposition om nya miljökvalitetsmål. Verket har dessutom svarat för en stor del av förberedelserna i EU-arbetet, bl.a. när det gäller försurningsstrategin och de nya beslut som tagits om fordons- och bränslekrav. Sedan våren 1998 finns vid verket ett råd för Svenska miljönätet. Rådet skall verka för samordning och tillgänglighet i fråga om svensk miljörelaterad information som tillhandahålls på elektronisk väg. Statskontoret har i en lägesrapport (1998:17) inför skiftet till år 2000 bedömt att det på nuvarande stadium inte finns direkt anledning till oro vad gäller Naturvårdsverkets anpassningsarbete. Budget för avgiftsbelagd verksamhet I verksamheten ingår externt riktade informations- och utbildningsinsatser, som utgivning av publikationer, arrangemang av kurser, konferenser och seminarier samt presstjänst och bibliotekstjänst. Tabell 3.2 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 22 119 20 416 1 703 Prognos 1998 20 150 20 150 0 Budget 1999 17 000 17 000 0 Slutsatser Införandet av miljöbalken kommer att ställa ökade krav på Naturvårdsverket som har en viktig samordnande roll. När bestämmelserna i de centrala lagarna på miljöområdet nu sammansmälts till en miljöbalk är det av största vikt att tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen inte bara samordnas utan också skärps i syfte att miljöbalkens mål skall kunna nås. Tillsynen måste effektiviseras och tillsynsmyndigheterna måste med kraft verka för att överträdelser beivras. Tillsynen utgör en avgörande länk i kedjan mål, hänsyn, tillstånd, tillsyn, omprövning, överträdelse och straff. De samlade myndighetsresurserna bör fördelas och utnyttjas på ett effektivt sätt för att fånga upp de möjligheter till rationaliseringsvinster som den samordnade lagstiftningen ger. Regeringen har beslutat att ett tillsyns- och föreskriftsråd skall inrättas vid Naturvårdsverket. Rådet har en särskilt viktig roll att fylla när det gäller en utvecklad, skärpt och effektiviserad tillsyn. Rådet skall vara ett samrådsorgan för de myndigheter som arbetar med tillsyn och föreskrifter enligt miljöbalken. Syftet med en samordning av tillsyns- och föreskriftsarbetet är att stärka rättssäkerheten, effektiviteten och enhetligheten i tillsynsverksamheten. Rådet skall bestå av företrädare för berörda myndigheter, kommunerna och länsstyrelserna. Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998 beräknat medel för bidrag till anläggande av skoterleder till 20 miljoner kronor. Mot bakgrund av behovet att skapa utrymme för nytillkommande och utökade uppgifter för verket med anledning av miljöbalken, inkl. tillsyns- och föreskriftsrådet, samt utökat skydd av mark för vård beräknar regeringen nu medlen till bidrag för skoterleder till 10 miljoner kronor i stället för 20 miljoner kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Tabell 3.3 Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 269 854 Tilläggsbudget 1998 -1 750 Tekniska justeringar 4 037 Överfört till uo 18 -5 000 Besparing -1000 Förslag 1999 266 141 Regeringen beräknar anslaget för år 1999 till 266 141 000 kronor. Anslaget beräknas till 267 348 000 kronor för år 2000 och till 269 688 000 kronor för år 2001. A2 Miljöövervakning m.m. Tabell 3.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 96 859 Anslags- sparande 17 076 1998 Anslag 100 452 1 Utgifts- prognos 112 529 1999 Förslag 127 706 2000 Beräknat 122 513 2001 Beräknat 124 938 1 Varav 15 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Anslaget disponeras för miljöövervakning, bidrag till vissa ideella organisationer samt för bil-avgasverksamhet. Medlen till miljöövervakning fördelas av Naturvårdsverkets miljöövervakningsnämnd. Nämnden fattar beslut om den nationella miljöövervakningens inriktning och fördelar medel till denna. Inom den nationella miljöövervakningen fördelas även medel för viss regional miljöövervakning som specificeras i avtal med länsstyrelserna. En mindre del används också för internationellt miljöövervakningsarbete. Regeringens överväganden Resultatinformation Miljöövervakningen är ett instrument för att beskriva tillståndet i miljön och följa hur tillståndet förändras och därigenom också att följa upp de miljömål som statsmakterna har satt upp. Miljöövervakningsdata är viktiga i en rad sammanhang, bl.a. används miljöövervakningsdata för beräkningar av kritiska belastningsgränser och har givit underlag för havsaktionsprogram, åtgärdsförslag och internationella överenskommelser om belastningsminskningar m.m. Resultaten från undersökningar i vattendrag har givit underlag inom områdena försurning och havsföroreningar samt har använts till bedömningsgrunder för fastställande av nationella miljökvalitetsmål. Förutom kväve och svavel utnyttjas data angående metalltransporter i det internationella arbetet. Data efterfrågas också inom EU-arbetet. Det kan t.ex. röra sig om vattenkvalitetsdata, biologiska effektmätningar och toxicitetsmätningar inom arbetet för att få en handlingsplan för bättre vattenkvalitet och dricksvattenkvalitet. Data från Sveriges ståndortskartering vad avser kol i marken har blivit identifierat av IPCC/OECD som ett världsunikt material för studier av boreala skogars roll för kontroll av växthusgaser. Slutsatser Data från miljöövervakningen behövs - för framtagande av indikatorer som ger en uppfattning av miljötillståndet, vid utarbetande av och arbete med bedömningsgrunder, - för arbetet med miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. För att kunna sätta normer och miljömål som går att följa upp krävs mätningar i miljön, - för att kunna genomföra uppföljningsinsatser som föreslås i Aktionsplanen för biologisk mångfald, - vid tillsynsverksamhet och anläggningskontroll för att få en referens från mer opåverkade områden, - för att STRAM skall fungera. Antagna regionala och lokala miljömål behöver följas upp och detta förutsätter i många fall data från miljöövervakningen, - den nationella statistiken som också rapporteras vidare till internationella statistikmyndigheter, - för att kunna följa upp de nationella miljömålen. Resultat från undersökningarna av de stora sjöarna gav underlag för vattenvårdsarbetet i samtliga sjöar. Detta innebar utbyggnad av de kommunala avloppsreningsverken, sanering av industriutsläpp, underlag i lokaliseringsärenden m.m. Miljöövervakningsdata har också använts i senare koncessionsärenden kring sjöarna. På ett mer allmänt plan nyttjas underlaget i den allmänna debatten kring miljöföroreningar, särskilt eutrofiering, vilket har lett till ett generellt ökat miljömedvetande hos allmänheten. Det är angeläget att utveckla såväl den nationella som den regionala miljöövervakningen och samordna dessa på ett effektivare sätt. Miljöövervakningen bör i fortsättningen syfta till att ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan och för uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen. De sektorsansvariga myndigheterna behöver också underlag för uppföljning av sina respektive sektorsmål. Myndigheterna själva behöver också bidra med relevanta delar av den information myndigheterna tar fram som en del av den ordinarie verksamheten till Naturvårdsverkets samlade uppföljning av de nationella miljömålen. Angelägna områden är att upprätthålla en baskompetens avseende organiska miljögifter samt miljöövervakning avseende biologisk mångfald, materialflöden och kretslopp samt miljöövervakning som avser människans hälsa - områden som hittills har varit eftersatta. I övrigt bör som tidigare gälla att den skall göra det möjligt att lämna underlag för åtgärder, bedöma hotbilder och följa upp beslutade åtgärder. Regeringen beräknar mot bakgrund härav resurserna för miljöövervakningen till ca 98 miljoner kronor för budgetåret 1999, vilket är en förstärkning med 31 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att senast i mars 1999 redovisa ett nytt program för den framtida miljöövervakningen. När det gäller bilavgasverksamheten har avtalet om bilavgasundersökningar mellan Naturvårdsverket och AB Svensk Bilprovning sagts upp per 30 juni 1999. Mot bakgrund härav och att verksamheten inkl. finansiering avses utredas beräknas resurser till bilavgasundersökningar endast till och med halvårsskiftet. Första halvåret finansieras genom indragning av 8 miljoner kronor från reservationen under 1995/96 års anslag till investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar riktning. I regeringens proposition (1997/98:56) Transportpolitik för en hållbar utveckling aviserades att regeringen avser tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över den samlade statliga verksamheten på avgas- och bränsleområdet. Resurserna för hållbarhets- kontroller beräknas på oförändrad nivå. Hållbarhetskontrollerna finansieras med en avgift som redovisas under inkomsttitel, 2534 Kontrollavgifter nyregistrerade fordon, på statsbudgeten. För bidragen till de ideella organisationerna beräknar regeringen en ökning med 1 miljon kronor budgetåret 1999. Tabell 3.5 Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 100 452 Tilläggsbudget 1998 -15 000 Teknisk justering 1 254 Ökat resursbehov 40 000 Överfört från anslag A7 Visst internationellt miljösamarbete 1 000 Förslag 1999 127 706 Regeringen beräknar anslaget för år 1999 till 127 706 000 kronor. Anslaget beräknas till 122 513 000 kronor för år 2000 och till 124 938 000 kronor för år 2001. A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden Tabell 3.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 304 512 1 Anslags- sparande 47 080 1998 Anslag 451 473 1,2 Utgifts- prognos 464 000 1999 Förslag 577 975 2000 Beräknat 628 889 2001 Beräknat 745 488 1 Anslagen A3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag och A 4 Investeringar och skötsel för naturvård 2Varav 20 000tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Anslaget är nytt från budgetåret 1999 och bildas genom sammanslagning av anslagen för bidrag till kalkningsverksamhet och för investeringar och skötsel för naturvård. Anslaget disponeras för att bevara den biologiska mångfalden genom förvärv av särskilt värdefulla naturområden och för skötsel av naturreservat samt för återställning av skador förorsakade av försurande luftföroreningar. Från anslaget betalas ersättning till markägare för intrång i pågående markanvändning enligt naturvårdslagen (1964:822) samt enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen i dess lydelse intill den 1 januari 1965. Vidare kan från anslaget bidrag lämnas till kommuner och kommunala stiftelser för skydd av värdefulla naturområden. Dessutom får anslaget användas för utrednings-, förhandlings-, och värderingskostnader i samband med säkerställande av värdefulla naturområden. Bidrag för naturvårdsåtgärder från EU:s miljöfond LIFE redovisas under anslaget. Bidragsbestämmelserna om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag regleras i förordningen (1982:840). Bestämmelserna innebär att statsbidrag får lämnas till kalkning, biologisk återställning i kalkade vatten samt till nödvändiga utredningar och undersökningar i samband med kalkning eller biologisk återställning. Regeringens överväganden Resultatinformation Under budgetåret 1997 säkerställde Naturvårdsverket nästan 12 000 ha genom i huvudsak förvärv och intrångsersättningar. Under året har antalet reservat ökat från 1 693 till 1 963. Den stora ökningen av antalet reservat beror främst på omvandling av domänreservaten till naturreservat. Reservatsarealen, i vilken inräknas både land- och vattenarealer, har ökat från 2 749 174 ha till 2 845 509 ha under året. Genomsnittskostnaden per ha har ökat väsentligt i jämförelse med tidigare budgetår. Skälet härtill är i första hand att skyddet inriktats mot produktiva skogsmarker med uppvuxen skog i Syd- och Mellansverige samt nedanför fjällskogarna i Norrlandslänen. Kalkningsverksamheten har under året inriktats på att bibehålla och förbättra pågående kalkningsprojekt genom kalkning, öppning av vandringsvägar, biotopvård och återinplantering av försvunna arter. År 1997 har 6 900 sjöar (3 900 km2 sjöyta) och 12 000 km vattendrag kalkats. Enligt länsstyrelsernas uppgifter har kalkningsprogrammet uppnåtts i 89 % av sjöytan eller 61 % av de kalkade sjöarna och i 83 % av de kalkade vattendragen. Det är bara i de större försurade sjöarna som åtgärder sätts in. Av Sveriges ca 17 300 försurade sjöar åtgärdas i dagsläget knappt 7 000 (40 %). För sjöytan är motsvarande siffra 89 % och i vattendrag kalkas ca 11 % av den totala längden försurade vattendrag. Naturvårdsverket har under året arbetat med att ta fram underlag för att kunna bedöma vilka effekter en avbruten kalkning får på den biologiska mångfalden. Under budgetåret har också andra effektuppföljningsprojekt samt projekt för övervakning av långtidseffekter av våtmarks-kalkning genomförts. Samordnings- och effektiviseringsåtgärder har också genomförts bl.a. genom uppbyggnaden av en ny databas. Slutsatser Skydd av mark för naturvård och kalkning av försurade vattenområden är ett av naturvårdspolitikens viktigaste instrument för att bevara den biologiska mångfalden. Syftet med att bevara den biologiska mångfalden och bibehålla förutsättningarna för rekreation och annan typ av nyttjande av naturresurserna är i huvudsak desamma för de nuvarande anslagen till investeringar och skötsel för naturvård samt till kalkningsverksamheten. En god markskötsel ger också positiva effekter mot försurning i vattenområden. I arbetet med skydd av olika naturtyper har skyddet av skogsmiljöer särskilt uppmärksammats under flera år. I enlighet med villkoren för anslagets användning har huvuddelen av medlen använt för att bevara skogsmiljöer. Anslaget bör även under de närmaste åren huvudsakligen användas för skydd av skogsmark. Det är angeläget att påskynda arbetet med att skydda värdefulla skogsområden. Regeringen beräknar därför en ökning av anslaget med 150 miljoner kronor för år 1999. För år 2000 bör anslaget räknas upp med ytterligare 50 miljoner kronor och för år 2001 räknas upp med ytterligare 110 miljoner kronor så att anslaget under år 2001 förstärks med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Genom ökningen av anslaget bör det vara möjligt att inom gott och väl tio år uppnå skydd för ytterligare 250 000 ha skogsmark genom reservatsbildning. Såväl kalkningsverksamheten som skötselåtgärderna har betydande inslag av kontinuerlig verksamhet men omfattar också åtgärder som kan vara av engångskaraktär eller ske med varierande tidsmellanrum varför det finns skäl att skapa förutsättning för en ökad flexibilitet beträffande lämpliga åtgärder. De under innevarande budgetår anvisade anslagen A3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag och A4 Investeringar och skötsel för naturvård bör därför föras samman till ett nytt ramanslag för åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden. Anslagssparanden på de nuvarande anslagen A3 och A4 beräknas vid årets slut uppgå till drygt 20 miljoner kronor. Dessa anslagssparanden bör överföras till det nya anslaget. Sverige har genom Naturvårdsverket möjlighet att ansöka om bidrag från EU:s fond LIFE för naturvårdsåtgärder. Under år 1998 har EU beviljat Naturvårdsverket 50 miljoner kronor. Eftersom projekten är fleråriga kommer endast mindre delar av dessa medel att förbrukas under budgetåret 1998. Medlen skall nästan uteslutande användas för förvärv av skogsmark. För tidigare budgetår har EU beviljat medel om tillsammans ca 77 miljoner kronor. För år 1999 uppskattas Naturvårdsverket kunna erhålla bidrag om ca 25 miljoner kronor. Regeringen beräknar medel motsvarande detta bidrag under anslaget. Motsvarande belopp beräknas under inkomsttiteln 6911 Övriga bidrag från EG. Regeringen bör som tidigare bemyndigas att under löpande budgetperiod ikläda staten ekonomiska förpliktelser för utgifter som skall betalas under nästkommande budgetår. Bemyndigandet bör uppgå till 120 miljoner kronor för utgifter som skall betalas år 2000. Naturvårdsverket har under år 1997 redovisat tre deluppdrag i arbetet med den nationella planen för kalkningsverksamheten. Arbetet med att ta fram en nationell plan för kalkningsverksamheten har fortsatt under 1998 och kommer att avslutas till halvårsskiftet 1999. Planen skall innehålla en detaljerad bedömning av hur verksamheten skall läggas upp och dimensioneras under den kommande tioårsperioden med utgångspunkt i det av riksdagen uttalade målet att bevara den biologiska mångfalden och nyttjandet. Tabell 3.8 Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 451 473 Tilläggsbudget 1998 -20 000 Teknisk justering -3 498 Ökat resursbehov 150 000 Förslag 1999 577 975 Tabell 3.7 Bemyndiganden Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 48 485 22 630 80 000 - - Nya förpliktelser 22 630 80 000 120 000 - - Infriade förpliktelser* -48 485 -22 630 -80 000 -120 000 - Utestående förpliktelser vid årets slut 22 630 80 000 120 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 60 000 120 000 120 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringen beräknar anslaget till 577 975 000 kronor för år 1999. För år 2000 beräknas anslaget till 628 889 000 kronor och till 745 488 000 kronor för år 2001. A4 Sanering och återställning av förorenade områden Tabell 3.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 40 000 1 2000 Beräknat 65 000 2001 Beräknat 65 000 1 Nytt ramanslag på statsbudgeten Anslaget är nytt fr.o.m. budgetåret 1999. Anslaget disponeras för inventeringar, undersökningar och åtgärder för att sanera och återställa förorenade områden samt för framtagande av underlag för prioriteringar av framtida sanerings- och återställningsinsatser i landet. Regeringens överväganden Förorening av mark och vatten har pågått under hundratals år men den totala omfattningen av problemen är dåligt känd. Klart är att det finns stora behov av att sanera förorenade områden. Naturvårdsverket har gjort en översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av förorenade områden. Branschkartläggningen har ökat kunskapen om de branschspecifika saneringsproblemen, vilka branscher som har de största problemen samt vilka de mest prioriterade saneringsobjekten är. Kartläggningen har vidare visat att behovet är betydligt större än vad som tidigare varit känt. Det finns således ett stort behov av fortsatt kartläggning och kunskapsuppbyggnad kring hur stora problemen är och vilka objekt som är särskilt angelägna att åtgärda. Det är viktigt att inventeringar och undersökningar genomförs för att säkerställa att riktiga åtgärder vidtas i det fortsatta saneringsarbetet. Regeringen beräknar att 15 miljoner kronor årligen skall användas inom ramen för anslaget för att finansiera inventerings- och undersökningsinsatser i landet, inkl. viss central utrednings- och uppföljningsverksamhet. Under budgetåret 1998 har medel för saneringsåtgärder fördelats till kommunerna inom ramen för stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet (utgiftsområde 18, anslag E1 Stöd till lokala investeringsprogram). Regeringen gör nu bedömningen att det finns anledning att fördela medel för saneringsåtgärder även via Naturvårdsverket. Därmed kan från risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt åtgärdas. Dessutom kan eventuella akuta saneringsinsatser genomföras. Det är samtidigt regeringens uppfattning att stöd till saneringsåtgärder även fortsättningsvis skall kunna lämnas inom ramen för de lokala investeringsprogrammen. Slutsats Regeringen beräknar anslaget till 40 000 000 kronor för år 1999. För år 2000 beräknas anslaget till 65 000 000 kronor och till 65 000 000 kronor för år 2001. A5 Åtgärder för att rena Dalälven Tabell 3.10 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 29 000 1 1 Nytt reservationsanslag på statsbudgeten Anslaget disponeras för saneringsåtgärder i Falun enligt avtal med Stora Kopparbergs Bergslag AB (STORA). Riksdagen beslöt under budgetåret 1987/88 att anvisa 100 miljoner kronor till åtgärder för att rena Dalälven (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). Av anslaget förbrukades 11 740 238 kronor innan dispositionsrätten upphörde. Inom ramen för åtgärdsprogrammet för Dalälven undertecknades ett avtal avseende åtgärder för att minska metalläckaget från gruvavfallet i Falun. Avtalet som ingicks med STORA godkändes av regeringen den 17 december 1992. Målsättningen för slutförandetidpunkten för åtgärderna är enligt avtalet 15 år efter undertecknandet. Riksdagen beslöt därför budgetåret 1994/95 att anvisa 39 000 000 kronor till saneringsåtgärder i Falun (prop. 1994/95:125, bet. 1994/95:JoU20, rskr 1994/95:408). Reservationen på anslaget A16 Åtgärder för att rena Dalälven från budgetåret 1994/95 uppgick vid 1998 års ingång till 30 560 000 kronor. Regeringens dispositionsrätt till anslaget upphör vid utgången av år 1998. Regeringens övervägande Resultatinformation Kopparframställningen vid Falu gruva har under århundraden orsakat stora utsläpp av försurande ämnen och metaller till såväl luft, mark som vatten. Saneringsåtgärderna är påbörjade och de positiva miljöeffekterna börjar bli mätbara. Det är angeläget att saneringsåtgärderna kan fortsätta enligt åtgärdsprogrammet. Slutsatser Regeringen beräknar anslaget till 29 000 000 kronor för år 1999. A6 Kemikalieinspektionen Tabell 3.11 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 83 704 Anslags- sparande -1 134 1998 Anslag 80 011 Utgifts- prognos 81 376 1999 Förslag 77 674 2000 Beräknat 78 138 2001 Beräknat 79 310 Kemikalieinspektionen (KemI) är central för- valtningsmyndighet för ärenden om hälso- eller miljörisker med kemiska produkter och biotekniska organismer. Anslaget disponeras av Kemikalieinspektionen för verksamhet avseende tillsyn/vägledning, riskbedömning, riskbegränsning – allmänkemikalier samt riskbegränsning – bekämpningsmedel. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1997 har Kemikalieinspektionen genomfört tillsyn över tillverkare och importörer, deltagit i tillsynsprojekt inom EU samt ordnat utbildning och vägledning för att öka kompetensen hos tillsynspersonal på regional och lokal nivå. Inspektionen arbetar dessutom fortlöpande med att kvalitetshöja tillsynen. Sveriges medlemskap i EU innebär att en dominerande del av inspektionens verksamhet ligger inom ramen för EU:s arbete med kemikalier. Detta har inneburit ökade insatser inom områdena klassificering/märkning samt begränsning främst inriktat på övergångsbestämmelserna i medlemskapsavtalet. Arbetet har vidare varit inriktat på riskbegränsning avseende nya och befintliga ämnen. En del av Kemikalieinspektionens resurser har under de senaste åren avsatts för den översyn av gemenskapsreglerna som de svenska övergångsbestämmelserna i medlemskapsfördraget givit upphov till. Kemikalieinspektionens insatser har bidragit till att för Sverige prioriterade kemikaliefrågor uppmärksammas inom EU och internationellt. Dessutom har Kemikalieinspektionen lagt ner stora resurser på att delta i EU:s utvärdering och prövning av växtskyddsmedel samt EU:s program för existerande kemikalier. Kemikalieinspektionen har under det föregående budgetåret på regeringens uppdrag redovisat en lägesbeskrivning samt förslag till ytterligare åtgärder avseende de avvecklingplaner som regeringen initierade år 1990 för att minska användningen av vissa skadliga kemikalier. Inspektionens rapport (Avvecklingsprojektet, rapport 6/97) om avvecklingsarbetet har utgjort en viktig del i underlaget till propositionen om de nya svenska miljömålen (prop. 1997/98:145). I utarbetandet av en globalt bindande konvention om utbyte av information om kemikalier i internationell handel (PIC- konventionen - Prior Informed Consent) har Kemikalieinspektionen bistått regeringen. PIC- konventionen undertecknades av ett antal länder i september 1998. Kemikalieinspektionen har bidragit till informationsutbyte mellan i-länder och u-länder när det gäller uppbyggnad av organisation för hantering av farliga kemikalier, regelverk och kompetensutveckling. Detta arbete är ett led i att förbereda arbetet om en POP:s konvention (POP – Persistent Organic Pollutants). Inspektionen har vidare medverkat med experthjälp samt annat slags stöd till länder i Europa som söker medlemskap. De svenska insatserna har rönt stort intresse. Kemikalieinspektionen har bidragit med underlag till arbetet med den nya miljölagstiftningen, bl.a. förslag till effektivisering av tillsynen centralt/lokalt samt förslag till hur avgifter enligt miljöbalken kan sättas. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras huvudsakligen genom avgifter som tas in enligt förordning (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. och Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer. Intäkterna från kemikalieavgifter m.m. beräknas till 76 000 000 kronor för år 1999, varav 56 700 000 kronor från kemikalieavgifter och 18 200 000 kronor från bekämpningsmedel. Intäkterna från kemikalieavgifter redovisas på inkomsttitel 2543, intäkterna från bekämpningsmedel redovisas på inkomsttitel 2538 och övriga inkomster av statens verksamhet redovisas på inkomsttitel 2811. Slutsatser I propositionen 1997/98:145 (Svenska miljömål – miljöpolitik för ett hållbart Sverige) anges att det pågående arbetet med att begränsa eller avveckla vissa särskilt farliga kemikalier måste fortgå. Det kommer även fortsättningsvis att behövas stora insatser för att öka kunskaperna om kemiska ämnens hälso- eller miljöfarliga egenskaper samt om deras förekomst och användning. I propositionen anges ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken för det nationella och internationella kemikaliearbetet som bl.a. innebär att dagens arbetsmetoder kompletteras med ett mer generellt arbetssätt som riktas mot ämnen med vissa specifika egenskaper. Vidare anges att Sverige bör verka för en gemensam kemikaliepolicy inom EU och för att användningen i varor av de ämnen som omfattas av riktlinjerna avvecklas inom hela EU. Detta innebär bl.a. att en höjd ambitionsnivå i EU skall prioriteras när det gäller bekämpningsmedel och kemikalier. Riktlinjerna är steg på vägen för att bl.a. nå en del av de mål som ställts upp i Esbergdeklarationen och inom Helsingforskommissionen (Helcom). Riktlinjerna innebär bl.a. behov av nya angreppssätt i kemikaliearbetet. Riktlinjerna skall först och främst vara en vägledning i företagens kemikaliearbete men tjänar också som stöd för myndighetsarbetet. Kemikalieinspektionens arbete bör således vid sidan om den hittillsvarande inriktningen av kemikaliekontrollarbetet också utgå från nämnda mål och riktlinjer samt också inriktas på att vara pådrivande i utvecklandet av såväl nya arbetssätt i kemikaliepolitiken som av de hittills använda styrmedlen. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades. Tabell 3.12 Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 80 011 Teknisk justering 1 663 Besparing -4 000 Förslag 1999 77 674 Regeringen beräknar anslaget för år 1999 till 77 674 000 kronor. Anslaget beräknas till 78 138 000 kronor för år 2000 och till 79 310 000 kronor för år 2001. A7 Visst internationellt miljösamarbete Tabell 3.13 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 39 926 Anslags- sparande 2 945 1998 Anslag 37 762 Utgifts- prognos 39 000 1999 Förslag 35 002 2000 Beräknat 35 562 2001 Beräknat 35 562 Anslaget disponeras för medlemsavgifter och deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom Miljödepartementets ansvarsområde. Från anslaget betalas kostnader för deltagande i möten inom ramen för internationella miljökonventioner och avtal, möten inom ramen för FN-systemet och EU-samarbetet samt inom organisationer såsom OECD, ECE, Nordiska Ministerrådet, Europarådet samt miljösamarbetet om Arktis. Vidare betalas från anslaget kostnader för bilateralt miljösamarbete samt Sveriges årliga bidrag till FN:s miljöfond. Regeringens överväganden Genom ett aktivt deltagande i det internationella miljösamarbetet ökar möjligheterna för Sverige att påverka miljöbeslut så att gränsöverskridande utsläpp och negativa globala miljöeffekter minskar. Omfattningen på det internationella miljösamarbetet ökar successivt. Sverige deltar aktivt i detta samarbete. Regeringen gör dock bedömningen att kostnaderna för år 1999 ryms inom den föreslagna anslagsnivån. Sverige inleder under budgetåret förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i EU våren 2001. Tabell 3.14 Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 37 762 Överfört till A2 Miljöövervakning -1 000 Engångsanvisat -1 200 Överfört till uo 24 -560 Förslag 1999 35 002 Anslaget för år 1999 beräknas till 35 002 000 kronor. För år 2000 beräknas anslaget till 35 562 000 kronor och för år 2001 till 35 562 000 kronor. A8 Stockholm internationella miljöinstitut Tabell 3.15 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 12 000 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 12 000 Utgifts- prognos 12 000 1999 Förslag 12 000 2000 Beräknat 12 000 2001 Beräknat 12 000 Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till Stockholm internationella miljöinstitut (SEI) (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). SEI:s huvudsakliga uppgifter är att initiera, genomföra och föra ut resultat av studier och forskning vad gäller värdering och utveckling av miljöteknik, miljö- och utvecklingspolicy samt relaterad miljöstyrning och strategier för en hållbar utveckling. SEI har förutom sitt huvudkontor i Stockholm tre övriga kontor, ett i Boston, ett i York och ett i Tallin. Regeringens överväganden SEI har byggt upp en internationellt erkänd verksamhet och utvecklat forskningen inom områden som är relevanta för de globala miljöproblemen. Institutet har inriktat sin verksamhet på bl.a. energistudier, klimatfrågor, bioteknik, ekonomi med etik och miljövärden. SEI:s uppdragsgivare är regeringar, internationella organisationer och företag över hela världen. Institutets verksamhet är av stort värde även för Sverige. Regeringen beräknar anslaget till 12 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas samma belopp. A9 Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning Tabell 3.16 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 12 000 1 1 Nytt obetecknat anslag på statsbudgeten Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning finansierar forskning vid AB Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning genom en samfinansiering mellan staten och näringslivet med 50 % vardera. Statens del har tidigare finansierats via Naturvårdsverkets anslag för miljö- och kretsloppsforskning. Från och med år 1998 finansieras statens andel av Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning, MISTRA, men denna finansiering upphör från och med år 1999. Regeringen bedömer att verksamheten är viktig för samarbetet mellan staten och näringslivet i miljöfrågor för att genom forskning gemensamt identifiera och åtgärda miljöproblem. Regeringen beräknar därför 12 miljoner kronor för statens andel av den med näringslivet samfinansierade forskningen under ett nytt anslag benämnt Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning för år 1999. Anslaget får också användas för nationell finansiering av EU- projekt. Regeringen bedömer att behovet av medel för år 2000 är av samma storleksordning. A10 Miljöinsatser i Östersjöregionen Tabell 3.17 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 122 100 1 1 Nytt reservationsanslag på statsbudgeten Riksdagen har 1994 (1993/94:100 bil. 15, bet. 1993/94:JoU415, rskr. 1993/94:209) beviljat anslag för miljöinsatser i Östersjöområdet inkl. stöd till kärnsäkerhet och strålskydd. Kvarvarande medel disponeras till utgången av 1998 under reservationsanslag 1994/95 A 8 Miljöinsatser i Östersjöregionen. Medlen har till största delen använts för investeringar i avloppsreningsverk i de baltiska republikerna. Reservationen på anslaget uppgick vid 1998 års ingång till 157 549 000 kronor. Dispositionsrätten för anslaget upphör vid utgången av år 1998. Detta påverkar finansieringen av följande åtaganden: - Sida har gjort åtaganden som innebär senarelagda utbetalningar. - Regeringen har gjort åtaganden för finansiering av åtgärder avseende kärnsäkerhet i Central- och Östeuropa inom ramen för Nuclear Safety Account som administreras av Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD). - Sverige har dessutom gjort åtaganden inom ramen för Agenda 21 för Östersjöområdet som måste finansieras. Regeringens överväganden Resultatinformation Behovet av de åtgärder som låg till grund för riksdagens beslut om medel för insatser inom miljöområdet i Central- och Östeuropa finns kvar. Utvärderingar som gjorts visar att de svenska insatser som utförts har bidragit till att förbättra Östersjöns miljötillstånd. De gjorda åtagandena bör fullföljas för att den önskade effekten på Östersjöns miljö ska kunna uppnås. Ett antal projekt har också upparbetats av Sida i Polen och för närvarande pågår förhandlingar med S:t Petersburg om ett investeringsprogram. Regeringen har bemyndigat Sida att teckna avtal om svenska bidrag i dessa projekt. Oftast ingår det svenska bidraget i finansieringspaket där flera andra finansiärer deltar, t.ex. NEFCO, Världsbanken och EBRD. En redovisning av miljöstödet till Central- och Östeuropa finns att finna i regeringens proposition Att utveckla ett grannlandssamarbete (prop. 1997/98:70). Sverige deltog i juni 1998 i antagandet av Agenda 21 för Östersjöområdet – Baltic 21– som tillkommit på svenskt initiativ. Vid statsministermötet i Visby i maj 1996 diskuterades utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. I oktober 1996 beslöt miljöministrarna om en utveckling av en Agenda 21 för Östersjöområdet och de närmare riktlinjerna för detta arbete. Sverige har innehaft ordförandeposten i detta förhandlingsarbete och tillhandahållit sekretariatsresurser under ett och ett halvt år. I samband med att Östersjöområdets utrikesministrar antog Baltic 21 åtog sig också Sverige att på interimistisk basis under två år bekosta ett sekretariat. Baltic 21 är en viktig komponent i Sveriges östsamarbete. Slutsatser Medel motsvarande de kvarvarande medlen under fjortonde huvudtitelns reservationsanslag för budgetåret 1994/95 A8 Miljöinsatser i Östersjöregionen bör föras upp på ett nytt reservationsanslag benämnt Miljöinsatser i Östersjöregionen. Den största delen avser åtaganden pågående investeringsprojekt upparbetade av Sida. Övriga medel disponeras av regeringen för att driva Baltic 21 sekretariatet och för att stödja genomförandet av Baltic 21 i de baltiska republikerna, Polen och Ryska Federationen, samt för att fullfölja åtaganden gentemot Nuclear Safety Account för kärnsäkerhetsinsatser i Central- och Östeuropa. Regeringen beräknar anslaget till 122 100 000 kronor för år 1999. 4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 4.1 Omfattning Statens strålskyddsinstitut (SSI) har det övergripande ansvaret för strålskyddsverksamheten i landet. SSI har också ett ansvar för att det omfattande regelverket för strålskydd inom Euratom införlivas i svensk rätt. SSI utfärdar föreskrifter för och övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och vid behandling och lagring av använt kärnbränsle och annat kärnavfall. SSI upprätthåller en beredskap för snabba insatser i händelse av kärnteknisk olycka. SSI har även en bred verksamhet utanför kärnenergisektorn. Hit hör t.ex. verksamhet på sjukhus med övervakning av både patient- och personalstrålskyddsfrågor, forskningsverksamhet och annan industriell verksamhet än kärnkraft. SSI utövar även tillsyn över radioaktivt avfall som uppstår i sådana verksamheter. SSI ansvarar också för verksamheter med icke-joniserande strålning, t.ex. användningen av laserljus och UV-strålning i olika sammanhang. SSI övervakar vidare förekomst och motåtgärder mot skadlig naturligt förekommande strålning, såsom UV- strålning från solen, radon i bostäder och strålning från radioaktiva ämnen i miljön. Statens kärnkraftinspektion (SKI) övervakar säkerheten vid de svenska kärntekniska anläggningarna. SKI utövar också tillsyn över behandling och lagring av kärnavfall vid kärnkraftverken, lagring av använt kärnbränsle i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (CLAB) i Oskarshamn samt slutförvaring av kärnavfall i slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall (SFR-I) i Forsmark. SKI handhar även sådana uppgifter kring hantering av kärnämne och kärnteknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden om icke- spridning av kärnvapen m. m. och i den utsträckning dessa uppgifter inte handhas av den Europeiska kommissionen. SKI utövar vidare tillsyn över reaktorinnehavarnas program för att hantera och slutförvara använt kärnbränsle och kärnavfall och för att riva kärnkraftverken, samt över avsättning och användning av medel inom det statliga finansieringssystem som skall täcka kostnaderna härför. 4.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 238,4 244,2 244,9 249,3 253,2 257,2 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall SSI:s och SKI:s verksamhet drivs med ett gott strålskydd vid tillsynsobjekten och med en god säkerhet vid de kärntekniska anläggningarna. Förändringar Kärnkraftsavvecklingen inleds och Sveriges förestående anslutning till en förstärkt icke- spridningsregim inom ramen för Internationella Atomenergiorganets verksamhet leder till förändringar i den svenska tillsynen samt därutöver lagändringar orsakade av bl.a. anpassning av rättsakter utfärdade med stöd av Euratom-fördraget. Prioriteringar Myndigheternas engagemang i frågor som rör avveckling av kärnkraftsreaktorer bör öka och arbetet med reaktorsäkerhetskrav inför 2000- talet prioriteras. 4.3 Resultatbedömning SKI och SSI rapporterar årligen till regeringen om säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Enligt 1997 års rapportering gör SKI den bedömningen att säkerhetsarbetet vid de svenska kärnkraftverken har bidragit till att vidmakthålla och utveckla säkerheten vid anläggningarna. De händelser som inträffat, de fel som upptäckts i samband med provningar och kontroller samt de utrednings- och analysarbeten som genomförts har medfört att åtgärder vidtagits för att rätta till funna säkerhetsbrister och ytterligare stärka djupförsvaret. SKI anser samtidigt att det pågående moderniseringsarbetet måste fortsätta så att alla reaktorer i drift på 2000-talet når en säkerhetsnivå som motsvarar moderna konstruktionsprinciper. SKI har därför fortsatt drivit på kraftföretagen att förbättra säkerheten och kvaliteten i säkerhetsarbetet. Ett första steg har varit att lägga grunden för de framtida säkerhetskraven och tillsynsmetodiken. SSI har kontinuerligt följt anläggningarnas arbete med att begränsa personalstråldoser och omgivningspåverkan. SSI konstaterar bl.a. att moderniseringsprogrammet vid de svenska kärnkraftverken resulterat i ökande stråldoser till personal. Ingen enskild person har dock fått stråldoser över fastställda dosgränser. De ökande stråldoserna visar enligt SSI på nödvändigheten av fortsatta ansträngningar att begränsa personalstråldoserna och att detta bör vara en fråga av högsta prioritet för kärnkraftverkens ledningar. Krav på s.k. dosreduktionsprogram återfinns i SSI:s föreskrifter. 4.4 Förändringar I energipropositionen (prop. 1996/97:84) betonas vikten av att säkerheten kan upprätthållas i den nya situation som uppstår i och med avställningen av en reaktor år 1998. SKI och SSI har fått ökade resurser för detta ändamål. Motivationen, engagemanget och uppmärksamheten hos personalen vid kärnkraftverken måste vidmakthållas på en hög nivå trots den påfrestning en avställning innebär. Myndigheterna har vidtagit särskilda tillsynsinsatser för att övervaka att säkerheten och beredskapen vidmakthålls under hela driftperioden. De senaste årens händelser, behovet av skärpt kontrollverksamhet när reaktorerna blir äldre samt kraftföretagens aviserade renoveringar och moderniseringar, indikerar vidare att antalet ärenden och deras grad av komplexitet kommer att öka framöver. Den genomgång av konstruktionsförutsättningarna för de äldre reaktorerna som nu pågår inom kärnkraftsindustrin kan komma att resultera i reviderade bedömningar av behovet av säkerhetshöjande åtgärder. Myndigheterna måste ha förutsättningar att vara starkt engagerade och pådrivande i detta arbete, bl.a. genom formuleringen av 2000-talets säkerhetskrav. På kärnavfallsområdet ökar kraven på SKI:s och SSI:s tillsynsverksamhet i takt med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efter hand övergår i konkretare åtgärder. Det första granskningsmötet under den internationella konventionen om kärnsäkerhet, vilken Sverige anslutit sig till, kommer att hållas under april 1999. Inför detta möte har SKI på regeringens uppdrag i samråd med SSI tagit fram den svenska nationalrapporten. Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål (prop. 1997/98:145) föreslagit riksdagen att Sverige också skall ansluta sig till konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall. SKI och SSI kommer att medverka i granskningsprocedurerna under båda konventionerna. Sverige undertecknade den 22 september 1998 ett tilläggsprotokoll till det s.k. safeguardsavtalet mellan EU:s icke-kärnvapenstater, Euratom och IAEA. Tilläggsprotokollet kommer då det träder i kraft att ge IAEA ökade befogenheter dels vad gäller information om Sveriges kärnenergiprogram, dels vad gäller tillträde till anläggningar och andra relevanta platser. SKI utgör IAEA:s kontakt i Sverige. SKI har därför på regeringens uppdrag redovisat hur det svenska nationella systemet för kontroll av kärnämne m.m. kan anpassas till de nya villkoren under tilläggsprotokollet. Enligt regeringens proposition (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred är fortsatta insatser avseende beredskapen mot kärnenergiolyckor är angelägna. I och med Rådets direktiv av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning har SSI bl.a. fått ett utökat ansvar avseende naturlig strålning. SKI och SSI medverkar också med insatser inom det svenska samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Dessa insatser beräknas fortsätta i oförändrad omfattning även under budgetåret 1999. Samarbetet finansieras över det s.k. Östeuropaanslaget inom utgiftsområde 7. 4.5 Revisionens iakttagelser Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SSI och SKI och att de i sin ekonomiadministrativa värdering för budgetåret 1997 givit SSI bedömningen tillfredsställande och SKI bedömningen fullt tillfredsställande. RRV har i en revisionsrapport till Kärnavfallsfonden påpekat att redovisning av insättningar av avgifter till fonden och resultatet av placeringsverksamheten bör bli föremål för en översyn. Fonden har uppdragit åt Kammarkollegiet att föreslå vilka åtgärder som bör vidtas. Regeringen följer Kärnavfallsfondens arbete med översynen. 4.6 Anslag B1 Statens strålskyddsinstitut Tabell 4.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 73 554 Anslags- sparande 14 045 1998 Anslag 78 055 Utgifts- prognos 78 834 1999 Förslag 80 358 2000 Beräknat 81 735 2001 Beräknat 83 090 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar att Statens strålskyddsinstitut detta år hade ett anslagssparande på 14 045 000 kronor. Av dessa är ca 9 miljoner kronor reserverade för ännu ej betalda forskningsprojekt. Resterande anslagssparande beräknas förbrukas under år 1998. Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning. SSI:s huvuduppgift är således att verka för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Regeringens överväganden Resultatbedömning SSI har rapporterat till regeringen om konsekvenserna av de besparingskrav riksdagen beslutat om. SSI har minskat sin bemanning med åtta årsarbetskrafter. Som en följd av detta har tillsynen minskat vad gäller den icke kärnenergianknutna verksamheten, t.ex. tillsyn av radiologisk verksamhet vid vid svenska sjukhus. Även tillsynen av låg- och medelaktivt radioaktivt avfall från det svenska kärnkraftsprogrammet har minskat något. Detsamma gäller SSI:s insatser inom strålskyddsforskningen. För att kunna hålla tillsynen på en tillfredsställande nivå pågår ett arbete med prioriteringar hos myndigheten. Detta har bl.a. lett till att myndigheten under året har beslutat om en ändrad policy för radonarbetet. Policyn innebär en ambitionsförändring och myndigheten kommer att koncentrera sig på att göra riskbedömningar och svara för mätteknik samt rådgivning till andra myndigheter. Från och med budgetåret 1998 har SSI fått en förstärkning med anledning av avvecklingsbeslutet av Barsebäck. Arbetet med avvecklingsfrågor har i och med detta påbörjats och områden som kräver resurser och kompetensuppbyggnad har identifierats. Nyanställningar har skett för att klara uppgiften. Viktiga insatser har gjorts vad gäller tillsyn av röntgen, beredskap mot kärnenergiolyckor samt slutförvaring av använt kärnbränsle. Ingen akut strålskada inträffade och ingen fick stråldoser över fastställda dosgränser. SSI:s beredskapsorganisation mot kärnenergiolyckor har klarat sina uppgifter i de beredskapsövningar som genomförts under året. SSI har även bistått Statens räddningsverk vid anskaffandet av nya mätinstrument avsedda för kommunernas mätning av radioaktivitet i fred och krig. SSI har kommit långt vad gäller att definiera miljö- och hälsoskyddskraven i samband med slutförvaring av kärnavfall och använt kärnbränsle. Detta arbete drivs också internationellt. Arbetet med EU-frågor och införlivandet av rättsakter har varit omfattande. Föreskriftsarbetet har varit högt prioriterat så att Sverige inom stipulerad tid kan uppfylla beslutade direktiv. Vidare har EU-kommissionen utfört en verifikation enligt Artikel 35 i Euratomfördraget. Det konstateras att det svenska systemet för utsläppskontroll och miljöövervakning av radioaktiva utsläpp från kärntekniska anläggningar är adekvat. SSI:s egen forskning har har resulterat i arbeten som har publicerats i vetenskapliga tidsskrifter. Det prioriteringsarbete som bedrivs av SSI är enligt regeringen betydelsefullt för att vidmakthålla en tillfredsställande nivå på tillsynen av verksamheter med strålning. I propositionen En uthållig energiförsörjning (prop.1996/97:84) pekas det på betydelsen av att långsiktigt bevara och förstärka säkerhetsmyndigheternas resurser för att vidmakthålla samhällets insyn och kontrollmöjligheter vid en tidigarelagd avveckling. Detta kan leda till en revidering av SSI:s övergripande mål. Sammantaget gör regeringen den bedömningen att myndigheten i huvudsak levt upp till uppställda mål. Budget för avgiftsbelagd verksamhet SSI:s verksamhet finansieras delvis via avgifter enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till Statens strålskyddsinstitut. Avgifter från kärnteknisk verksamhet redovisas under inkomsttitel 2551. Ansökningsavgifter redovisas under inkomsttitel 2511. Tabell 4.2 Offentlig rättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 61 5251 6 930 - - Prognos 1998 62 8961 7 140 - - Budget 1999 61 8001 3 700 - - 1 I beloppet ingår 13,5 miljoner kronor som överförs till Statens räddningsverk för beredksap mot kärnenergiolyckor. Det belopp som överförs ingår ej i SSI:s ramanslag. SSI har egen uppdragsverksamhet och inkomsterna från denna får disponeras av myndigheten. Budgeten för denna verksamhet framgår av nedanstående tabell. Tabell 4.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksam het Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kostnad) Utfall 1997 6 930 6 930 0 Prognos 1998 7 140 7 140 0 Budget 1999 3 700 3 700 0 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Slutsatser Regeringen beräknar anslagen B 1 till 80 358 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas utgifterna under anslaget B1 till 81 735 000 kronor respektive 83 090 000 kronor. B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader Tabell 4.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 65 470 Anslags- sparande 14 983 1998 Anslag 75 479 Utgifts- prognos 73 893 1999 Förslag 76 885 2000 Beräknat 78 266 2001 Beräknat 79 485 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar att Statens kärnkraftinspektion (SKI) detta år hade ett anslagssparande på 14 983 000 kronor i förvaltningsanslaget. Utgifterna under år 1997 översteg anslaget med drygt 2 miljoner kronor. Enligt prognosen för innevarande år kommer anslagssparandet att öka något. Detta beror främst på att SKI inte hunnit med att nyrekrytera den personal som behövs för att klara de uppgifter som tillförts med anledning av att kärnkraftsavvecklingen inletts. SKI fortsätter dock med en offensiv rekrytering av personal varför anslagssparandet förväntas minska kommande år. B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning Tabell 4.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 70 606 Anslags- sparande 10 801 1998 Anslag 63 950 Utgifts- prognos 66 803 1999 Förslag 65 306 2000 Beräknat 66 492 2001 Beräknat 67 826 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar att Statens kärnkraftinspektion detta år hade ett anslagssparande på 10 801 000 kronor i anslaget för kärnsäkerhetsforskning. Utgifterna översteg anslaget med nära 12 miljoner kronor. Enligt prognoserna för innevarande år kommer anslagssparandet att minska ytterligare för att under år 1999 vara helt förbrukat. Regeringens överväganden Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling och det program för bl. a. sådana frågor som avses i 11 och 12 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Dessutom skall SKI besluta om användningen av avgiftsmedel enligt lagen (1992:1537) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m., utom när regeringen skall fatta ett sådant beslut. I och med att den framtida energipolitiken lades fast i energipropositionen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har det varit möjligt att klarställa inriktningen av och ambitionsnivån för SKI:s verksamhet. I energipropositionen betonas vikten av att säkerheten kan upprätthållas i den nya situation som uppstår i och med beslutet om avställning av en reaktor. Resultatbedömning Bedömningen är att omfattningen och kvaliteten i granskningen och tillsynen inom säkerhetsprogrammen i dag är sådan att de uppställda målen uppnås. Förutsättningarna att på sikt ytterligare förbättra kvaliteten i verksamheten har ökat i och med att SKI:s resurser på området förstärkts inför år 1998 med anledning av energiöverenskommelsen. De tidigare problemen med prioriteringar och bristande långsiktighet bör nu kunna övervinnas. Ett problemområde som återkommit under de senaste åren är SKI:s arbete med generella föreskrifter. Detta arbete har nu tagit fart ordentligt i och med att det givits högre prioritet. SKI har nu också genom de gjorda förstärkningarna goda förutsättningar att driva arbetet med 2000-talets reaktorsäkerhetskrav. Verksamheten inom området icke-spridning har uppfyllt de ställda målen. Detta framgår av Internationella atomenergiorganets slutsatser under det av Sverige tillträdda kontrollavtalet med IAEA samt av EU-kommissionens utvärdering under Euratomfördraget. Verksamheten utgör ett viktigt stöd för Sveriges agerande inom området icke-spridning av massförstörelsevapen såväl inom EU som i FN och IAEA sammanhang. SKI:s verksamhet inom programmet har påverkats kraftigt, bl. a. av Sveriges medlemsskap i EU. Den pågående utvecklingen på kontrollområdet, bl.a. genom det kommande tilläggsprotokollet med IAEA, ställer krav på förändringar i SKI:s framtida roll inom icke-spridningsområdet. Baserat bl.a. på en större TEMO- undersökning görs bedömningen att SKI:s information har nått ut på ett tillfredsställande sätt. SKI:s forskningsverksamhet synes vara i stort sett väl avvägd mot de krav på framförhållning som måste ställas på säkerhetsarbetet. Avsaknaden av en svensk teknisk-vetenskaplig stödorganisation inom kärnteknikområdet ställer särskilda krav på att SKI via sina forskningsmedel kan upprätthålla en extern kompetens, oberoende av industrin, för granskningsstöd i ett längre perspektiv. Budget för avgiftsbelagd verksamhet SKI:s verksamhet finansieras via avgifter enligt förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion. Avgifter enligt den nämnda förordningen avseende tillsyn och forskning förs till inkomsttiteln 2551 Avgifter från kärnkraftverken. Statens kärnkraftinspektion disponerar de intäkter som erhålles i form av avgifter enligt 2 och 6 §§ förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion. Tabell 4.6 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 121 880 1 656 137 732 -14 1961 Prognos 1998 139 440 1 150 140 696 -1 2561 Budget 1999 140 191 1 150 153 600 -13 409 1 Underskottet täcks av ingående anslagssparande Vid anslagsberäkningen av förvaltningsanslaget har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Slutsatser Regeringen beräknar anslagen B2 respektive B3 till 76 885 000 kronor respektive65 306 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas utgifterna under anslaget B2 till 78 266 000 kronor respektive 79 485 000 kronor och under anslaget B3 till 66 492 000 kronor respektive 67 826 000 kronor. B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. Tabell 4.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 28 728 Anslags- sparande -1 205 1998 Anslag 26 752 Utgifts- prognos 25 500 1999 Förslag 26 752 2000 Beräknat 26 752 2001 Beräknat 26 752 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar på ett underskott på 1 205 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 1998 visar på ett utfall om ca 25,5 miljoner kronor. Anslaget bör därvid vara i balans inför år 1999. Regeringens överväganden Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar och österrikiska shilling, för deltagande i internationellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA), bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Cooperation Fund samt kostnader i samband med övrigt kärnsäkerhetssamarbete. Kostnaderna under anslaget är starkt beroende av förändringar i valutakurserna. Regeringen bedömer dock att anslaget för år 1999 kommer att täcka kostnaderna. Slutsatser Regeringen beräknar att anslaget för år 1999 bör vara 26 752 000 kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas en oförändrad anslagsnivå. 4.5 Övrig statlig verksamhet Kärnavfallsfonden Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) är en innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet skyldig att svara för att allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt kärnbränsle hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att den anläggning i vilken verksamheten bedrivs avvecklas och rivs på ett säkert sätt, sedan verksamheten har upphört (10 §). Dessa åtaganden innebär enligt förarbetena (prop. 1983/84:60) också ett ansvar för att klarlägga vilka åtgärder som behövs och hur dessa åtgärder skall kunna genomföras. I det ansvar som enligt 10 § kärntekniklagen läggs på reaktorinnehavare och övriga innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet ingår att svara för de faktiska kostnader som behövs för avfallshanteringen. Som påpekades av Lagrådet i yttrandet över den tidigare finansieringslagen (prop. 1980/81:90, s. 637) omfattar tillståndshavarens skyldigheter även att ansvara med återstoden av sin förmögenhet för kostnader för sådana åtaganden, ifall tillståndshavaren skulle underlåta att fullgöra sina skyldigheter och staten därför nödgas vidta åtgärderna. Enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. skall innehavaren av en kärnkraftsreaktor årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift samt ställa säkerheter till staten för att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala kostnader för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och visst radioaktivt avfall, avveckling och rivning av reaktoranläggningar och forskning på kärnavfallsområdet. Medlen används också för att täcka de kostnader som staten har för tillsyn och kompletterande forskning på kärnavfallsområdet. Avgifter skall vidare täcka de kostnader som reaktorinnehavarna, staten och kommunerna har för information till allmänheten. Regeringen fastställer avgiften årligen för nästkommande kalenderår. Avgiften beräknas per kilowattimme och bestämms individuellt för varje verk. Utöver den årliga avgiften skall reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter för kostnader som inte täcks av inbetalade avgiftsmedel för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall samt rivning av kärnkraftverken. Säkerheterna skall sålunda dels säkerställa fonduppbyggnaden om en reaktor skulle stängas av före reaktorns s.k. intjänandetid på 25 år, dels säkerställa finansieringen vid en eventuell fondbrist beroende på oplanerade händelser efter det att alla reaktorer stängts av och avgiftsmedel från kärnkraftproduktionen inte längre tillförs fonden. Avgiftsmedlen förvaltas av en fond benämnd Kärnavfallsfonden. Fondens medel skall enligt finansieringslagen placeras på konto i Riksgäldskontoret. Kärnavfallsfondens styrelse har träffat avtal med Riksgäldskontoret om formerna för placeringen av medlen. Avkastning på fondens medel skall läggas till kapitalet. Enligt den förvaltningsberättelse för Kärnavfallsfonden för år 1997, som Kärnavfallsfondens styrelse lämnat till regeringen, framgår att inbetalade avgifter för år 1997 uppgick till 703 miljoner kronor (1 350 mkr år 1996). Utbetalade ersättningar uppgick till 569 miljoner kronor (427 mkr år 1996). Ränteintäkterna uppgick till 1 476 miljoner kronor (908 mkr år 1996). Överskottet av förvaltningen 1 610 miljoner kronor (1 831 mkr år 1996). Vid utgången av år 1997 var Kärnavfallsfondens marknadsvärde 22 888 miljoner kronor (20 831 mkr år 1996). Den 31 mars 1998 överlämnade Kärnavfallsfondens styrelse årsredovisning och revisionsberättelse för Kärnavfallsfonden 1997 tillsammans med en egen utvärdering av förvaltningen av fondmedlen (dnr M98/1188/5) Energi 21 Förslag till statsbudget för 1999 Energi Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Energi 7 2.1 Omfattning 7 2.2 Utgiftsutvecklingen 8 2.3 Resultatbedömning 9 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 9 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 12 2.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 13 2.3.4 Regeringens slutsatser 16 2.4 Skatteavvikelser 16 2.5 Utgiftsutvecklingen 17 3 Statliga myndigheter och verk 19 3.1 Omfattning 19 3.2 Utgiftsutvecklingen 24 3.3 Revisionens iakttagelser 24 3.4 Anslag 24 A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader 24 4 Omställning och utveckling av energisystemet 27 4.1 Omfattning 27 4.2 Utgiftsutvecklingen 27 4.3 Resultatbedömning 27 4.4 Anslag 27 B1 Bidrag för att minska elanvändning 27 B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor 30 B3 Åtgärder för effektivare energianvändning 32 B4 Energiforskning 35 B5 Energiteknikstöd 37 B6 Introduktion av ny energiteknik 38 B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 39 B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet 42 B9 Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige 43 5 Övrig statlig verksamhet 47 5 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B1 Bidrag för att minska elanvändning besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 300 miljoner kronor under åren 2000 – 2002, (avsnitt 4.4), 2. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor besluta om bidrag som inklusive ti digare åtaganden innebär utgifter på högst 570 miljoner kronor under åren 2000 – 2002, (avsnitt 4.4), 3. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B3 Åtgärder för effektivare energianvändning besluta om åtgärder som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 21,4 miljoner kronor under åren 2000 – 2002, (avsnitt 4.4), 4. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B4 Energiforskning besluta om stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 952 miljoner kronor under åren 2000 – 2004, (avsnitt 4.4), 5. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B5 Energiteknikstöd besluta om stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 335 miljoner kronor under åren 2000-2004, (avsnitt 4.4), 6. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B6 Introduktion av ny energiteknik besluta om stöd till introduktion av ny energiteknik som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 150 miljoner kronor under åren 2000-2004, (avsnitt 4.4), 7. bemyndigar regeringen att under år 1999, ifråga om ramanslaget B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser besluta om åtgärder som inklusive tidigare åttaganden innebär utgifter på högst 23,6 miljoner kronor under åren 2000 – 2004, (avsnitt 4.4), 8. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1999 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att det under budgetåret 1998 uppförda ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner inväntas, 9. som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverkskoncer- nen svenska kraftnät för perioden 1999 – 2000 enligt vad som anförts i avsnittet 3 Statliga myndigheter och verk, under avsnittet Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder, 10. godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts beredskaps- åtgärder enligt vad som anförts i avsnittet 3 Statliga myndigheter och verk, under avsnittet Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder, 11. ger regeringen finansiella befogenheter rörande Affärsverket svenska kraftnät i enligthet med vad som anförts i avsnittet 3 Statliga myndigheter och verk, underavsnittet Finansiella befogenheter, 12. bemyndigar regeringen att låta Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad som anförts i avsnittet 3 Statliga myndigheter och verk, underavsnittet Finansiella befogenheter, 13. bemyndigar regeringen att meddela närmare föreskrifter om bidraget för statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning samt godkänner finansieringen av verksamheten enligt vad regeringen anför i avsnittet 5. Övrig verksamhet, under avsnittet Det nya stödsystemet, 14. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader ramanslag 113 434 B1 Bidrag för att minska elanvändning ramanslag 355 000 B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor ramanslag 135 000 B3 Åtgärder för effektivare energianvändning ramanslag 65 000 B4 Energiforskning ramanslag 398 056 B5 Energiteknikstöd ramanslag 130 000 B6 Introduktion av ny energiteknik ramanslag 230 000 B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser ramanslag 50 000 B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet ramanslag 5 000 B9 Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige ramanslag 200 000 Summa 1 681 490 6 Energi 6.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar frågor avseende tillförsel, distribution och användning av energi. Det omfattar vidare det program för omställning och utveckling av energisystemet vars utformning godkänts av riksdagen i juni 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Programmet löper över en sjuårsperiod t.o.m. år 2004. Till utgiftsområdet hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser innefattande bl.a. ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall en reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Regeringsrätten har den 14 maj 1998 beslutat att inhibera regeringens beslut om avställning av den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt avgörande. Den andra reaktorn i Barsebäck skall ställas av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Det energipolitiska programmet innehåller därför åtgärder för att under en femårsperiod stimulera användningen av förnybara energislag samt en effektivare energianvändning. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. De övergripande målen för energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1997 om riktlinjer för energipolitiken. Energiforskningen skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Det ökade internationella samarbetet och Sveriges medlemskap i EU har inneburit delvis nya förutsättningar för arbetet med att utveckla ny teknik på energiområdet. Genom det internationella forskningssamarbetet höjs kompetens och kvalitet i den nationella forskningen. Samarbetet inom området icke- nukleär energi har sedan år 1994 utgjort en del av EG:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling. Programmet pågår t.o.m. den 31 december 1998. I det kommande femte ramprogrammet för forskning och utveckling kommer aktiviteter rörande icke-nukleär energi att bedrivas inom ett tematiskt program för energi och miljö. Omställningen av energisystemet måste vara förenlig med de krav som ställs i en strategi mot antropogena klimatförändringar. Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser ingår också som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Av särskild betydelse är bilateralt och multilateralt samarbete avseende utveckling av energisystemet i Baltikum och Östeuropa inom ramen för klimatkonventionen. En strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn ingår som en del i det energipolitiska beslut som riksdagen fattade under våren 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Bortfallet av el till följd av avställningen av Barsebäcksverket skall kompenseras genom effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Under en femårsperiod lämnas investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. En minskad elanvändning och ett minskat eleffektuttag är viktiga förutsätt-ningar för att kompensera bortfallet av elproduktion. Vidare måste produktionen av el från förnybara energikällor öka. De energipolitiska riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer att ges under ytterligare en femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig elproduktion. Även om de föreslagna insatserna beräknas kompensera för avveckling av två kärnkraftsreaktorer, med avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen har därför tillkallat en delegation med detta syfte. Det är viktigt att möjligheterna att hushålla med energi och minska elanvändningen tillvaratas. Riksdagen har beslutat att insatser skall genomföras för att öka kunskapen om och stimulera intresset för ekonomiskt och miljömässigt motiverade energieffektiviseringar. Dessa åtgärder skall, i kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering, bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi. Sveriges medlemskap i EU har skapat delvis nya förutsättningar för energipolitiken. Fullbordandet av den inre marknaden för el och gas, liksom strävandena att utvidga EU, ställer ökade krav på att de energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang med utvecklingen i vår omvärld. I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) har redogjorts för det energipolitiska programmets finansiering. Statens energimyndighet, som inrättades den 1 januari 1998 har huvudansvaret för att verkställa den större delen av det energipolitiska programmet. Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk för elmarknaden i kraft (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya regelverket innebär konkurrens i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och en ökad valfrihet för kunderna. Nätverksamhet är ett naturligt monopol som övervakas med stöd av ellagstiftningen. Den 1 januari 1998 trädde en ny ellag (1997:857) i kraft (prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr. 1996/97:27). Den nya ellagen bygger på elmarknadsreformens principer och innebär i huvudsak en språklig och redaktionell modernisering av den tidigare gällande ellagstiftningen. En proposition om genomförandet av EG:s s.k. elmarknadsdirektiv (96/92/EC) överlämnades till riksdagen våren 1998 (prop. 1997/98:159). 6.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 492 2 011 1 232 1 681 1 440 1715 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Se avsnitt 2.3 Förändringar Under 1997 och 1998 har ett antal förändringar inträffat med betydelse för utgiftsområdet. Riksdagen beslutade i juni 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I december 1997 kom parterna i FN:s klimatkonvention överens om det s.k. Kyotoprotokollet som syftar till att minska industriländernas utsläpp av växthusgaser. Statens energimyndighet bildades den 1 januari 1998.Verksamhet som tidigare finansierats från Energiteknikfonden finansieras i enlighet med riksdagens beslut om tilläggsbudget för år 1998 i (prop. 1997/98:FiU21, rskr. 1997/98:317) direkt över anslag. Mål Riksdagen beslutade i juni 1997 om mål för energipolitiken. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och an- nan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Energipolitiken skall skapa villkor för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Energipolitiken skall underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall bidra till ett breddat ener- gi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Prioriteringar I riksdagens energipolitiska beslut i juni 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har prioriteringar angetts för verksamheten inom utgiftsområdet. 6.3 Resultatbedömning 6.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Se tabell nedan. Tabell 2.1 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996 och 1997 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 Inhemsk energianvändning Därav 375 380 367 391 401 393 Industri 154 148 140 146 148 149 Transporter 56 68 84 87 87 87 Bostäder, service m.m. 165 165 143 178 166 157 Utrikes sjöfart, förluster och energi för icke energiändamål 82 59 70 77 85 84 Summa användning 457 439 437 468 485 477 Tillförsel av bränslen Därav: 411 352 290 324 344 331 Oljor 350 285 187 203 217 205 Naturgas - - 7 9 10 9 Kol/koks 18 19 31 28 31 26 Biobränslen, torv m.m. 43 48 65 85 86 91 Vattenkraft, brutto 41 59 73 69 52 70 Kärnkraft, brutto - 25 68 70 75 70 Spillvärme och värmepumpsvärme i fjärrvärmeanläggningar - 2 8 8 8 9 Netto import av el 4 1 -3 -2 6 -3 Summa tillförsel 457 439 437 469 485 477 Källa: NUTEK/Statens energimyndighet Energibalansen Tillförseln av energi har varit relativt stabil i Sverige under de senaste årtiondena. Betydande förändringar har dock skett när det gäller fördelningen på energislag. Oljans andel har minskat kraftigt, medan andelarna för el och biobränslen har ökat. Den snabba expansionen av biobränslen hänför sig främst till fjärrvärmeproduktio- nen. Den slutliga användningen av energi har i ett längre tidsperpektiv sjunkit något inom industrin samt inom bostads- och servicesektorn. Variationer förekommer dock mellan åren, främst beroende på konjunktur-och temperaturskillnader. Bortsett från tillfälliga nedgångar har transportsektorns energianvändning ökat kontinuerligt. Tabell 2.2 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996 och 1997 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 Total slutlig användning Därav: 57,7 86,7 129,1 133,9 Industri 33,0 39,8 53,3 51,7 50,9 52,7 Transporter 2,1 2,3 2,5 2,5 2,5 2,4 Bostäder service m.m. 22,0 43,0 63,3 72,1 73,0 71,1 Fjärrvärme, raffinaderier 0,6 1,3 10,0 7,5 6,3 6,4 Distributionsförluster 5,8 8,2 10,7 7,5 9,4 9,8 Total användning netto 63,4 94,5 139,7 141,4 142,2 142,3 Källa: NUTEK/Statens energimyndighet Tabell 2.3 Elproduktion åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996 och 1997 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 Vattenkraft 40,9 58,0 71,5 67,0 51,0 68,2 Vindkraft - - 0,0 0,1 0,1 0,2 Kärnkraft - 25,3 65,3 66,7 71,4 67,0 Industriellt mottryck 3,1 4,0 3,1 4,2 4,5 4,3 Kraftvärme 2,4 5,6 2,1 4,7 5,4 4,8 Kondensanläggningar 12,0 0,9 0,3 0,4 3,6 0,5 Gasturbiner 0,7 0,2 0,1 0,2 0,0 0,0 Nettoproduktion 59,1 94,0 142,2 143,4 136,0 145,0 Nettoinport 4.3 0,5 -2,5 -1,8 6,1 -2,6 Källa: NUTEK/Statens energimyndighet Elbalansen Sveriges elproduktion har mer än fördubblats från år 1970 till slutet av 1980-talet. Därefter har produktionen varit nära nog konstant, bortsett från variationer som beror på vattentillgången. Vatten- och kärnkraft svarar under normala förhållanden vardera för knappt hälften av elproduktionen. Övrig produktion sker i huvudsak i kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmenäten och inom industrin. Storleken och riktningen på utlandshandeln med el varierar från år till år främst beroende på vattentillgången i det nordiska elsystemet. Den mycket snabba ökningen i elanvändningen under 1970- och 1980-talen speglar till en del en övergång från olja till el inom såväl industrin som bostadssektorn. Från slutet av 1980-talet har ökningstakten mattats av väsentligt och de senaste åren har elanvändningen varit i det närmaste konstant. De energipolitiska programmen 1991 års energipolitiska program har i huvudsak avslutats under år 1997. Resultaten av 1991 års energipolitiska program har redovisats i prop. 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning. Huvuddelen av det nya energipolitiska programmet, som beslutades av riksdagen förra året, trädde i kraft den 1 januari 1998, vilket medför att redovisningen av resultat inom detta program i årets budgetproposition fokuserar på de prestationer som har utförts. Utvecklingen på elmarknaden Den reformerade elmarknaden utvecklas i positiv riktning i huvudsak i enlighet med elmarknadsreformens intentioner. Konkurrenstrycket är starkt och ökande, bl.a. genom att den nordiska elhandeln utveckats och en ökad omsättning av el sker utanför leveranskoncessionssystemet. Detta har lett till sänkta elpriser för elkunder med större förbrukning. Genom det takpris på timregistrerande mätutrustning som infördes den 1 juli 1997 har en prispress inletts även för elkunder med något lägre förbrukning. Efter myndighetens agerande har betydande prissänkningar genomförts av de leveranskoncessionärer som tillämpat högst priser. Ytterligare åtgärder för att öka rörligheten på elmarknaden utreds för närvarande. Nätavgifterna har varit i stort sett oförändrade mellan åren 1996 och 1998, vilket realt sett innebär en liten sänkning av avgifterna. Tariffskillnaderna mellan nätföretagen har minskat, men spridningen är fortfarande betydande. Det bedöms dock generellt finnas effektiviseringsmöjligheter i nätverksamhet. Strukturförändringen mot ökad vertikal och horisontell integration har fortsatt under år 1997. retagen har. Omstruktureringen sker främst inom den kommunala sektorn genom utförsäljning av kommunalt ägd elhandels- och nätverksamhet. De mindre företagen har i ökad utsträckning inlett samarbete inom inköps- och elhandelsområdet. Ett direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas har under år 1998 antagits inom EU (98/30/EG) Direktivet bygger på samma principer som elmarknadsdirektivet (96/92/EG), dvs tillgång till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet och gradvis öppnande av marknaden, men beaktar samtidigt de särskilda villkoren för naturgasmarknaden. I direktivet finns gemensamma regler för överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas. Medlemsstaterna skall senast före halvårsskiftet 2000 ha genomfört direktivet i nationell rätt. Införandet av förnybara energiformer har underlättats Vad gäller förnybara energiformer har kostnaderna för insatsvaror och teknik blivit lägre, teknikens tillgänglighet och effektivitet har ökat. Totalt installerades 16 MW ny vindkraft och 35 MW elproduktion i biobränsleeldade kraftvärmeverk under år 1997. Införandet av förnybara energiformer har underlättats. Kostnadsskillnaden mellan elproduktion baserad på förnybara energikällor och konventionell fossilbaserad elproduktion är emellertid fortfarande betydande. 6.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Effektiva energimarknader Under denna rubrik redovisas nätmyndighetens (Statens energimyndighet) tillsyn av nätverksamhet och leveranskoncessioner. Vidare ingår Affärsverket svenska kraftnäts (Svenska kraftnät) verksamhet och tillståndsärenden enligt ellagen och rörledningslagen. Nätmyndigheten har genomfört tillsyn och prövning av nättariffer och elpriser inom leveranskoncession. En strategi för tillsynsarbetet har tagits fram. En metod för att skapa effektivitetstryck på nätföretag har utvecklats och krav avseende produktivitetsutveckling inom nätverksamhet har publicerats i ett allmänt råd från myndigheten. Informationsinsatser riktade till elmarknadens aktörer har genomförts i syfte att sprida kunskap om de nya förutsättningarna på elmarknaden. Utvecklingen på elmarknaden under år 1997 har följts upp bl.a. beträffande nättariffer och elhandelspriser. Nätmyndigheten har vidare på regeringens uppdrag tagit fram underlag och förslag till åtgärder avseende bl.a. avgränsning av nätverksamhet och kriterier för lämplig enhet för nätkoncession. Vissa av dessa förslag, jämte förslag från Affärsverket svenska kraftnät rörande bl.a. stamnätstariffer, har efter remissbehandling utgjort underlag för regeringens förslag till ändring i ellagen i prop. 1997/98:159. Svenska kraftnät har på ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit stamnätet med de statligt ägda utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin uppgift beträffande systemansvar och balansavräkning. En långsiktig upphandling av störningsreserver, dvs. snabbreglerad elproduktion, har genomförts. Samarbetet om utvecklingen av den nordiska elhandeln med bl.a. stamnätsoperatörerna i Norge och Finland har vidareförts. Det har bl.a. inneburit att Svenska kraftnät gått in som delägare i den finska elbörsen EL-EX, och att EL-EX inlett ett samarbete med den gemensamma norsk- svenska elbörsen Nord Pool ASA. Vidare har en överenskommelse ingåtts med det finska stamnätsbolaget Fin-grid om successivt minskade gränstariffer vid överföring på förbindelserna mellan Sverige och Finland. Behov av ytterligare harmonisering av regelverken har identifierats i ett gemensamt projekt inom den nordiska elbranschen. Ett 80-tal tillståndsärenden enligt ellagen och rörledningslagen har prövats, i vissa fall av regeringen. Regeringen har bl.a. beviljat nätkoncession för linje för en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Riksdagen har beslutat om dels ett takpris på timregistrerande mätutrustning med dess installation (prop. 1996/97:85, bet. 1996/97:NU11, rskr. 1996/97:266), dels en ny ellag (prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr. 1996/97:27). En översyn av systemet med leveranskoncessioner inleddes sommaren 1998 genom uppdrag till en särskild utredare (dir. 1998:37 och tilläggsdirektiv 1998:82). I uppdraget ingår bl.a. att överväga behovet av ett fortsatt skydd för elkunder med låg förbrukning och för den småskaliga elproduktionen. Vidare ingår att med förtur överväga ett undantag för elkunder med låg förbrukning från kravet på timvis mätning. Vidare tillkallades en särskild utredare sommaren 1998 med uppdrag att se över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas och annan rörbunden energi (dir. 1998:41). Översynen görs mot bakgrund av bl.a. genomförandet av EG:s naturgasdirektiv. 1991 års energipolitiska program Vissa insatser inom ramen för 1991 års energipolitiska program redovisas under motsvarande verksamhet på anslagsnivå. När det gäller forskning och utveckling görs den huvudsakliga redovisningen av 1991 års program på utgiftsområdesnivå och 1997 års program på anslagsnivå. 1997 års energipolitiska program Åtgärder på kort sikt Åtgärder på kort sikt inom ramen för 1997 års energipolitiska program omfattar bidrag för att minska elanvändning, bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor samt åtgärder för effektivare energianvändning. Statens energimyndighet har t.o.m. slutet av juni 1998 beviljat bidrag för 115 vindkraftsaggregat med en beräknad årsproduktion på 0,17 TWh el och en total effekt på drygt 75 MW. Två anläggningar för produktion av biobränslebaserad kraftvärme med en sammanlagd eleffekt på 24 MW har beviljats bidrag. Inga beslut har fattats rörande bidrag till investering i småskalig vattenkraft har ännu inte fattats. Åtgärder på lång sikt Åtgärder på lång sikt inom ramen för 1997 års energipolitiska program omfattar stöd till energiforskning samt utveckling och demonstration av ny energiteknik. Programmet skall ses mot bakgrunden av att de statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energisystem förstärks och koncentreras. Hur verksamheten genomförs och utvecklas kommer att kunna redovisas först år 1999 eftersom det långsiktiga programmet trädde i kraft först den 1 januari 1998. De tre förordningar som styr de aktuella stöden godkändes av EG-kommissionen under det första halvåret 1998. Energipolitiskt motiverade internationella klimat- insatser Energipolitiskt motiverade insatser mot klimatförändringar innefattar ett program för energieffektiviseringsåtgärder m.m. i bl.a. Östeuropa. Närings- och teknikutveckingsverket (NUTEK) har tidigare ansvarat för administrationen av programmet som sedan januari 1998 drivs av Energimyndigheten. Sedan verksamheten inleddes har t.o.m. november 1997 66 projekt initierats varav 55 var färdigställda Flertalet projekt avser konvertering av värmepannor till biobränsledrift. Fletalet projekt har genomförts i Estland och Lettland. Avsikten med programmet är att vinna erfarenheter av åtgärder mot klimatförändringar inför ett system med s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen och att delta i pilotfasen för sådana insatser. Med gemensamt genomförande avses en bilateral eller multilateral överenskommelse enligt vilken länder med höga kostnader för åtgärder mot utsläpp investerar i länder med låga åtgärdskostnader i gengäld. De länder som investerar erhåller i någon form av kreditering att kvitta mot egna utsläpp. I december 1997 fattade klimatkonventionens parter beslut om det s.k. Kyotoprotokollet. Inom ramen för EU:s gemensamma åtagande har Sverige godtagit men ännu inte ratificerat protokollet. Protokollet innehåller artiklar om gemensamt genomförande. Diskussioner och förhandlingar om regler och riktlinjer för gemensamt genomförande pågår alltjämt. 6.3.3 Effekterna av de statliga insatserna Effektiva energimarknader Under verksamhetsåret 1997 har nätmyndighetens ställning som tillsynsmyndighet befästs. Myndighetens ansvarsområde har tydliggjorts bl.a. genom lagtillämpning och informationsinsatser. Tillsynsarbetet har effektiviserats i enlighet med den strategi som utarbetats inom myndigheten och de ändringar i tillsynsbestämmel-serna som 1997 års ellag medför. Vidare har förutsättningar skapats för ett effektivt myndighets-arbete genom nya metoder för bestämning av effektiviseringskrav. Tillsyn och prövning har under år 1997 medfört förelägganden till tre företag om att sänka sina nättariffer motsvarande sammanlagt ca 138 miljoner kronor. Tre företag har förelagts att justera sina nättariffer då dessa visat för stor ökning för vissa kundkategorier. Ytterligare ett antal företag har utan tillsynsmyndighetens ingripande sänkt sina nättariffer med mer än en procent. Ett tiotal företag har förelagts att upphöra med tariffer som utformats på osaklig grund. Den tillsyn som Statens energimyndighet genomfört år 1998 över vissa leveranskoncessionärer har bidragit till att flera av dessa genomfört eller aviserat sänkningar av sina elpriser, särskilt till kunder med låg elförbrukning. Genom det takpris på timregistrerande mätutrustning som infördes den 1 juli 1997 har möjligheterna att delta i handeln med el ökat för elkunder med låg förbrukning, exempelvis konsumenter med eluppvärmda villor och kunder med jordbruks- eller annan näringsverksamhet. Konkurrensen om dessa kundkategorier ökar nu med sänkta elpriser som följd. En ökad möjlighet för elkunder med låg elförbrukning att byta elleverantör genom ett undantag från kravet på timvis mätning kan medföra en ytterligare prispress också för övriga kunder med låg elförbrukning. Denna fråga övervägs i översynen av leveranskoncessionssystemet. Det utredningsarbete som genomförts av bl.a. nätmyndigheten har resulterat i vissa förslag till lagändringar beträffande bl.a. straffavgift vid försenad eller felaktig årsrapport för nätverksamhet och tariffutjämning vid samredovisning av nätområden. Arbetet har också påvisat ytterligare utredningsbehov, bl.a. beträffande åtgärder för att förhindra s.k. korssubventionering på elmarknaden, åstadkomma tariffutjämning mellan glesbygds- och tätortskunder och rationalisering av nätverksamhet. I enlighet med 1997 års energipolitiska riktlinjer beträffande utbyggnad av energisektorns infrastruktur i Östersjöregionen har regeringen beviljat Svenska kraftnät koncession för den s.k. Polenkabeln, en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Polenkabeln skapar förutsättningar för ekonomiskt och miljömässigt fördelaktig sammankoppling av det nordiska och polska elsystemet Svenska kraftnäts samarbete med stamnäts- operatörerna i Norge och Finland har underlättat elhandeln mellan länderna och skapat förutsättningar för en ytterligare fördjupning av samarbetet bl.a. beträffande elbörser och gemensamma tarifferingsprinciper. Initiala problem med den s.k. balansavräkningen har hanterats. Genom upphandlingen av en störningsreserv skapas stabilitet och förutsägbarhet beträffande tillgång och pris på denna reserv. Den översyn som inletts av systemet med leveranskoncessioner ger underlag för lagförslag rörande dels ett framtida skydd för kunder med låg elförbrukning, dels utformningen av stöd till småskalig, förnybar elproduktion. För närvarande bereds inom Regeringskansliet frågan om hur väl kravet uppfylls på ömsesidigt tillträde till elmarknaden, s.k. reciprocitet. Den pågående uppföljningen av EG:s elmarknadsdirektiv behandlar behovet av ytterligare harmoniseringsåtgärder på elområdet, bl.a. beträffande miljö- och elhandelsregler. Europeiska kommissionen arbetar med ett förslag till direktiv om stöd till förnybar elproduktion på den inre marknaden för el. Den utredning som initierats när det gäller regler för naturgas och annan rörbunden energi kommer att ge underlag för ett genomförande av EG:s gasmarknadsdirektiv i svensk lagstiftning. 1991 års energipolitiska program Viss kompletterande resultatinformation från 1991 års energipolitiska program redovisas under motsvarande verksamhet på anslagsnivå. Nedan redovisas viss resultatinformation om forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Sammantaget beslutades om program och projekt för totalt 361,3 miljoner kronor år 1997 med finansiering från energiforskningsanslaget och energiteknikfonden. Under år 1997 invigdes ett biobränslebaserat kraftvärmeverk i Skellefteå. Kraftvärmeverket är integrerat med en pellettfabrik för biobränslen vilken förväntas öka konkurrenskraften för den aktuella tekniken. Det aktuella projektet initierades inom det program som inrättades för att utveckla ny teknik för elproduktion med biobränsle inom ramen för 1991 års energipolitiska överenskommelse. 1997 års energipolitiska program Generellt sett är det ännu för tidigt att uttala sig om övergripande effekter av verksamheten inom 1997 års energipolitiska program. Den redovisning som görs, i huvudsak på anslagsnivå, fokuseras därför på prestationerna hittills under år 1998. Åtgärder på kort sikt Det finns en stor efterfrågan på bidrag för att minska elanvändningen. När det gäller bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor kan konstateras att det finns en efterfrågan som relativt väl motsvarar anvisade medel till biobränsleeldade kraftvärmeverk. Utvecklingen i inkommande ansökningar tyder på en växande efterfrågan på stöd till vindkraftverk. Fram till slutet av april 1998 hade ansökningar om bidrag för konvertering till fjärrvärme av totalt 15 000 lägenheter inkommit till länsstyrelserna. Antalet ansökningar om bidrag för konvertering till individuell bränsleeldning och eleffektminskande åtgärder är 6 800 respektive 19 000. Statens energimyndighet och Boverket har beräknat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med 111 GWh. Kostnaden varierar mellan de olika åtgärderna. Regeringen anförde i propositionen 1996/97:84 att det finns ett behov av att minska kostnaden framför allt för konvertering av direktverkande el till annat distributionssystem. Denna slutsats kvarstår. Åtgärder på lång sikt Redovisning av prestationer rörande energiforskning samt utveckling och demonstration av ny energiteknik inom 1997 års program görs på anslagsnivå. Nedan följer en övergripande beskrivning. Det långsiktiga programmet startade den 1 ja- nuari 1998 och skall genomföras under en sjuårsperiod. Stödet till energiforskning används främst till satsningar vid högskolor och universitet, men också internationellt energiforskningssamarbete och kompetensutveckling. Ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet är nödvändigt för att de statliga insatserna skall ge långsiktigt uthålliga resultat. Sådant aktivt samarbete bedrivs dels inom ramen för branschgemensam forskning och utveckling dels genom att energiföretag och tillverkande industri kan utveckla och demonstrera ny miljövänligare och effektivare energiteknik med reducerad risk. Energiteknikstödet används för programverksamhet t.ex branschgemensam forskning, teknikutveckling och demonstration. Introduktion av ny energiteknik används för att reducera de risker som uppkommer när oprövad teknik skall installeras för första gången. Graden av samfinansiering indikerar hur samarbetet mellan staten och näringslivet utvecklas. Under första halvåret 1998 beslutades sammantaget om program och projekt om totalt 465 miljoner kronor med finansiering från det långsiktiga energiprogrammet. Samfinansieringen uppgår till sammantaget 475 miljoner kronor. Särskild vikt har lagts vid kvalitetssäkring. Verksamhetens kvalitet upprätthålls och utvecklas genom att särskilda referens- och styrgrupper inrättas som följer och utvärderar projekt och program. Energipolitiskt motiverade internationella klimat- insatser Under perioden 1993-97 har myndighetens insatser enligt redovisade beräkningar uppgivits motsvara en bruttominskning av utsläppen av koldioxid på 340 000 ton per år jämfört med situationen innan insatserna gjordes. Denna reduktion har skett till en beräknad genomsnittlig total investeringskostnad på 66 öre per reducerat kg koldioxid per år varav de svenska insatserna (exklusive lån) motsvarar 15 öre per kg. Även om de reduktionsvolymer Sverige vid en tillämpning av ett gemensamt genomförande skulle kunna räkna sig till godo skulle bli mindre än den ovan angivna bruttovolymen pekar uppskattningarna på att insatser av detta slag ofta är kostnadseffektiva alternativ till åtgärder för att minska utsläppen i Sverige. Uppföljning och utvärdering av de energipolitiska programmen Närings- och handelsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att utforma en plan för utvärdering av de energipolitiska programmen. Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag den 1 januari 1999. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av den slutliga utvärderingsplanen. I samband med utvärderingsplanen kommer regeringen även att redovisas en uppföljning av hur Statens energimyndighets organisation fungerat under myndighetens första verksamhetsår. 6.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. 6.4 Skatteavvikelser Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida förekommer även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex. att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i förhållande till en enhetlig norm, vilket kan uppfattas som en skatteförmån. Skatteavvikelser kan också innebära ett "överuttag" av skatt och betecknas då skattesanktion. I det fallet handlar det inte om ett stöd till ett visst utgiftsområde utan om motsatsen. Inom energiområdet förekommer skattesanktioner när det gäller beskattning av vattenkraftverk och el från kärnkraftverk. Det förekommer många särbestämmelser avseende punktskatter på energi. Endast en mindre del av det belopp på drygt 30 miljarder kronor som dessa skatteavvikelser innebär hänför sig dock till utgiftsområde Energi. Skatteavvikelser för industrin och växthusnäringen redovisas under utgiftområde 24 Näringsliv och för transportområdet under utgiftsområde 22 Kommunikationer. Vidare redovisas skatteavvikelser till följd av reducerad energiskatt på el i vissa kommuner i Norrland och Bergslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling och skattebefrielse för biobränslen under utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård. Nedan redovisas skatteavvikelser som är att hänföra till utgiftsområde 21 Energi. Tabell 2.4 Skatteavvikelser netto, miljarder kronor 1998 1999 Kärnkraftsanläggning 0,01 0,01 Energiskatt på el för gas- värme- vatten- och elförsörjning 0,19 0,18 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen 3,99 4,09 Halvt avdrag för energi- skatt på bränsle i kraftvärmen 0,17 0,17 Energiskatt på bränsle som åtgår för produktion av el 0,56 0,95 Koldioxidskatt på bränsle som åtgår för produktion av el 0,50 0,87 Särskild skatt på el från kärnkraftverk -1,54 -1,50 Fastighetsskatt på markvärdet av elproduktionsenheter -1,15 -0,26 Summa 2,73 4,52 Summan i tabell 2.4 är ett netto av förmåner, dvs. positiva avvikelser, och sanktioner, dvs. negativa avvikelser. Det högsta beloppet rör skatteförmåner som beror på skillnader i skattesatser för energiskatt på el och fossila bränslen. Skatteförmåner som är att hänföra till produktion av el med fossila bränslen varierar från år till år beroende bland annat på tillgången på vatten för elproduktion. Nedan görs en kort förklaring till skatteavvikelserna. Skatteförmåner Kärnkraftsanläggning Företag som driver en kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Denna regel gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför. Energiskatt på el för gas,- värme,- vatten- och elförsörjning Normen för energiskatt på el uppgår till 15,2 öre per kWh, vilket är den skattesats som betalas av de flesta förbrukare utanför industrin och växthusnäringen. Inom gas-, värme,- vatten- och elförsörjningen betalas 12,9 öre per kWh utom i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt Sollefteå, Ånge, Örnsköldsviks, Malung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby kommuner där skattesatsen är 9,6 öre per kWh. Den 1 juli 1998 infördes speciella bestämmelser för el som förbrukas i elpannor som ingår i en anläggning vars effekt överstiger 2 MW. För perioden den 1 november – den 31 mars utgör skatten i sådana pannor 15,2 öre per kWh utom i de nämnda kommunerna där den är 11,9 öre per kWh. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen Energiskatten på bränslen utgår med ett bestämt belopp per vikt- eller volymenhet. Skattesatserna är inte proportionella mot energiinnehållet. Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna för de olika energislagen och normalskattesatsen för el. För år 1998 är skatteavvikelsen för gasol 14,1 öre per kWh, för naturgas 13,0 öre per kWh, för kol 11,0 öre per kWh, för tung eldningsolja 8,3 öre per kWh samt för villaolja 7,7 öre per kWh. Halvt avdrag för energiskatt på bränsle i kraftvärmeanläggningar För bränsle som förbrukas för samtidig produk- tion av värme och skattepliktig el i en kraftvärmeanläggning medges avdrag för halva energi-skatten. Skatt på bränsle som åtgår för produktion av el Bränslen som används som insatsvaror för produktion av el är befriade från energi- och koldioxidskatt. Därmed undviks dubbelbeskattning eftersom el beskattas i konsumtionsledet. Skattesanktioner Särskild skatt på el från kärnkraftverk För el som produceras i kärnkraftverk utgår en särskild skatt som år 1998 uppgår till 2,2 öre per kWh. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag. Fastighetsskatt på markvärdet av elproduktionsenheter Den 1 januari 1997 ersattes den tidigare produktionsskatten på el som produceras i vattenkraftverk av en fastighetsskatt på anläggningarnas markvärde. Den 1 januari 1998 sänktes fastighetsskatten på vattenkraftverk från 3,42 procent till 2,21 procent. I juni 1998 beslöt riksdagen i enlighet med förslagen i vårpropositionen att fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk fr.o.m. den 1 januari 1999 skulle sänkas med 1,71 procentenheter. Kvar blir en fastighetsskatt på 0,5 procent, vilket svarar mot den skatt som utgår på industrifastigheter, inklusive elproduktionsenheter. 6.5 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Vo A2 0 145 145 113 115 117 Vo B3 310 1 840 895 1 568 1 325 1 598 Totalt för UO 310 1 9854 1 040 1 681 1 440 1 715 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Avser verksamhetsområdet A Statliga myndigheter och verk. 3 Avser verksamhetsområdet B Omställning och utveckling av energisystemet. 4 Exklusive anslaget A2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet och anslaget B11 ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, som inte tas upp på statsbudget efter 1998. 7 Statliga myndigheter och verk 7.1 Omfattning Till verksamhetsområdet hör Statens energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät. Statens energimyndighet Statens energimyndighet inrättades den 1 januari 1998 för att tydliggöra och förstärka myndighetsfunktionen inom energiområdet. Myndigheten ansvarar för merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet. I myndighetens ansvar ingår myndighetsuppgifterna inom tillförsel- och distributionsområdet, energiberedskapen och den kommunala energiplaneringen samt myndighetsuppgifter med anknytning till naturresursplanering. Statens energimyndighet är nätmyndighet enligt ellagen. Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och energisystemets utveckling och analysera sambanden mellan energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt. Den ansvarar för planeringsunderlaget inom området och för att kunskaperna om energisystemet utvecklas genom prognoser, systemstudier, utvärderingar och analyser. Den ökade internationaliseringen och medlemskapet i EU ställer särskilda krav på myndighetens planerings- och utredningsverksamhet. Myndigheten skall bevaka regelsystemet för energiområdet, analysera utvecklingen och initiera nödvändiga förändringar av reglerna. Den skall följa upp effekterna av de samlade energipolitiska åtgärderna och utarbeta underlag för utvärderingar av de energipolitiska programmen och för beslut om nödvändiga ändringar och kompletteringar av åtgärderna. Inom sitt verksamhetsområde skall myndigheten följa den internationella utvecklingen och stödja det svenska deltagandet i det internationella samarbetet. Myndigheten skall svara för det underlag som behövs för Sveriges medverkan i det internationella samarbetet på energiområdet. Ett långsiktigt program för forskning, utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig energiteknik är en central del av energipolitiken. Statens energimyndighet ansvarar för att utforma och genomföra programmet. Den skall främja den långsiktiga utvecklingen av energisystemet genom att stödja marknadsintroduktion av ny och miljövänlig energiteknik. Upphandlingen av energieffektiv teknik skall samordnas med annan verksamhet för energieffektivisering. Statens energimyndighet har ett samordnande ansvar för informationen på energiområdet. En viktig uppgift är att sammanställa och sprida information om energimarknaderna, energisystemet och om sambanden mellan energi, miljö och ekonomisk tillväxt. Myndigheten har särskilt sektorsansvar för arbetet med ekologiskt uthållig utveckling inom energiområdet och skall integrera miljöfrågorna på ett aktivt sätt i verksamheten. Med hänsyn till de energipolitiska målen skall vid fullföljandet av sektorsansvaret hänsyn också tas till behovet av en ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Ett viktigt område är klimatfrågorna vilket motiverar insatser från myndigheten såväl internationellt som nationellt. Myndigheten har huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska programmen och ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna. Den kommer att följa programmens genomförande genom att ta fram resultat och metoder och underlag för utvärdering av åtgärderna och redovisning av effekterna. Affärsverket svenska kraftnät Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). Svenska kraftnät är enligt förordningen (1994:1806) om systemansvaret för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995 sy- stemansvarig myndighet enligt ellagen (1997:857). Svenska kraftnät skall enligt riksdagens riktlinjer ansvara för driften av stamnätet, den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Svenska kraftnät ansvarar vidare för delfunktionen Elförsörjning inom funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret (prop.1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:112). Svenska kraftnät är enligt elberedskapslagen sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet (1997:288), (prop 1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr. 1996/97:204). Svenska kraftnät har vidare det centrala myndighetsansvaret för dammsäkerheten. Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras genom intäkterna från verkets affärsverksamhet, med undantag för elberedskapsverksamheten som finansieras med anslag på statsbudgeten (utg.omr. 6). Verksamheten år 1997 Svenska kraftnäts verksamhet med systemansvar och balansansvar samt integration av den nordiska elmarknaden redovisas i avsnitt 2. Verksamheten med elberedskap redovisas inom utg.omr. 6. Affärsverkskoncernen svenska kraftnäts omsättning uppgick år 1997 till 2 772 miljoner kronor jämfört med 2 279 miljoner kronor år 1996. 2 584 miljoner kronor utgjordes av nät- och systemintäkter, och 69 miljoner kronor av tele- och informationssystemintäkter. 85 miljoner kronor utgjordes av anslag till elberedskapsverksamheten. 1997 års resultat uppgick till 842 miljoner kronor, jämfört med 592 miljoner kronor år 1996. Omsättnings- och resultatökningen förklaras främst av ökade intäkter från energiavgifter, vilket i sin tur förklaras av en högre vattenkraftproduktion än beräknat. Räntabiliteten på justerat eget kapital efter skatt uppgick till 14,3 % och soliditeten till 48,9 %. Svenska kraftnät har därmed uppnått de finansiella mål som regeringen ställt på koncernen. Under år 1997 har Svenska kraftnät genom en amortering på 500 miljoner kronor nedbringat upplåningen i Riksgäldskontoret till 2000 miljoner kronor. Svenska kraftnäts forskning- och utvecklingsarbete, som i första hand berdrivs i delägda bolagen STRI AB och Elforsk AB, är inriktat på att på sikt effektivisera stamnätet och utlandsförbindelserna samt anknyt verksamhet. Kostnaderna i verksamheten uppgick till ca 13 miljoner kronor. Investeringarna i affärsverkskoncernen har under år 1997 uppgått till totalt 589 miljoner kronor. Av detta belopp stod affärsverket för 279 miljoner kronor och SwePol Link AB för 310 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet och utlandsförbindelserna uppgick till 167 miljoner kronor. Investeringarna i optofiberförbindelser uppgick till 75 miljoner kronor och i tele- och informationssystem till 37 miljoner kronor. Regeringen beviljade i juli 1997 med stöd av lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902 års ellag) Svenska kraftnät koncession för den s.k. Polenkabeln, en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Svenska kraftnät ansökte våren 1998 om komplettering av den beviljade koncessionen i syfte att möjliggöra ett annat mer miljövänligt tekniskt utförande av överföringsförbindelsen. Regeringen biföll genom beslut den 6 augusti 1998 Svenska kraftnäts ansökan. Under år 1997 har Svenska kraftnät tillsammans med Vattenfall AB och det polska företaget Polish Power Grid Company (PPGC) bildat SwePol Link AB. Bolagets uppgift är att bygga, äga, driva och underhålla Polenkabeln. Bolaget ägs till 51 % av Svenska kraftnät, 48 % av Vattenfall och 1 % av PPGC. Under år 1997 har ett flertal avtal rörande Polenkabeln tecknats, bl.a. ett långsiktigt transiteringsavtal mellan SwePol Link AB och Vattenfall. I avtalet åtar sig Vattenfall att täcka SwePol Links kostnader för Polenkabeln mot att Vattenfall får rätt att utnyttja kabelns kapacitet. Betalningsåtagandet och rätten att utnyttja kabelns kapacitet minskas om SwePol Link AB utnyttjar optioner att teckna transiteringsavtal med andra parter. Svenska kraftnät har våren 1998 redovisat ett uppdrag beträffande ett antal s.k. benchmarking (referenskontrollstudier) som verket deltar i. Studierna omfattar ett stort antal nätföretag i främst Europa och USA och berör flera områden, bl.a. driftsäkerhet, underhållskostnader, effektivitet i driftverksamheten, överföringskostnader och finansiell nyckeltalsanalys. Av redovisningen framgår att driftsäkerheten hos det svenska stamnätet är god jämfört med flertalet företag. Jämförbarheten påverkas dock starkt av enstaka störningar. Vad gäller underhållsverksamheten motsvarar Svenska kraftnäts kostnadsnivå genomsnittet hos andra studerade företag, trots att Svenska kraftnät sedan år 1991 har reducerat dessa kostnader med ca 30 %. Svenska kraftnät bedömer att en ytterligare effektiviseringspotential finns inom detta område. För att ta till vara denna pågår inom verket en uppbyggnad av kompetens och resurser för en effektivare styrning och kontroll av underhållsverksamheten. Driftverksamhetens kostnadsnivå bedöms som bättre eller i nivå med genomsnittet av de studerade företagen. En effektivisering av driftverksamheten genomförs för närvarande, bl.a. genom en reducering av antalet driftcentraler och installation av ett nytt datorsystem för kraftsystemstyrning. Jämförelser av nyckeltal visar att överföringskostnaderna på det svenska stamnätet är lägre än för andra företag för vilka data är tillgängliga. Verksamhetens inriktning m.m. åren 1999-2001 Svenska kraftnäts treårsplan Svenska kraftnät har till regeringen redovisat sin treårsplan för perioden 1999 – 2001 på koncernnivå. För räntabiliteten gäller för närvarande som mål att verket skall uppnå en avkastning på justerat eget kapital, efter schablonmässigt avdrag för skatt, på nio procent. Svenska kraftnät föreslår att avkastningskravet sänks till sju procent från år 1999 för att bättre anpassas till risken i verksamheten och till den rådande ränte- och inflationsnivån. Svenska kraftnät föreslår i övrigt inga förändringar av de övergripande målen och verksamhetsmålen för verket. För driftsäkerheten i det svenska stamnätet gäller som mål att den bör ligga på en samhällsekonomiskt rimlig nivå. För att uppfylla detta mål genomför Svenska kraftnät utbyggnad, underhåll och drift av stamnätet och utlandsförbindelserna enligt vedertagna driftsäkerhetsprinciper. För kostnadseffektiviteten gäller som mål att Svenska kraftnäts verksamhet bör vara minst lika kostnadseffektiv som för jämförbara företag. Svenska kraftnät anför att arbetet med att förbättra kostnadseffektiviteten pågår ständigt, bl.a. genom utvecklingen av verkets ekonomistyrning. Andra aktiviteter som kan underlätta arbetet med ökad kostnadseffektivitet är referenskontroll med jämförbara företag samt en effektiv upphandling av tjänster. För forsknings- och utvecklingsinsatserna gäller att de skall inriktas på metoder och teknik som kan öka driftsäkerheten, effektiviteten och miljöanpassningen av det svenska stamnätet. Samarbetsmöjligheterna med andra företag och organisationer bör tas tillvara. Detta sker genom utvecklingsbolagen STRI AB och ELFORSK AB, i vilka Svenska kraftnät äger 25 %. Visst samarbete sker även direkt med bl.a. det norska nätföretaget Statnett SF. Svenska kraftnät planerar inga förändringar av inriktning eller omfattning av FoU-insatserna. Svenska kraftnät skall medverka i utvecklingen av det nordiska samarbetet inom elförsörjningsområdet. Svenska kraftnät avser att medverka i ytterligare integration av den nordiska elhandeln och verka för harmonisering mellan de nordiska länderna av bl.a. reglerna för systemansvar och balanstjänst, nättariffer och flaskhalshantering. Investerings- och finansieringsplan Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren 1999 – 2001 för affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga investeringsplanering för stamnätet inklusive utlandsförbindelserna. De planerade investe-ringarna inom affärsverkskoncernen under pe-rioden beräknas beloppsmässigt till ca 3 156 miljoner kronor. Planen omfattar dels investeringar i stamnätet och utrustning för telekommunikation (inklusive optofibrer) om ca 1 510 miljoner kronor, dels investeringen i Polen-kabeln om ca 1 646 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet avser enligt förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar (s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 620 miljoner kronor, dels nyinvesteringar om sammanlagt ca 890 miljoner kronor. Reinvesteringarna syftar i första hand till att bibehålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten i elsystemet och till att uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar förnyelsebehovet under de kommande åren till följd av en stigande åldersstruktur i anläggningarna i det svenska stamnätet. Investerings- och finansieringsplanen omfattar åtgärder i stamnätet till följd av avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Dessa investeringar, beräknas uppgå till sammanlagt 360 miljoner kronor, varav 350 miljoner kronor utfaller under perioden 1999 till 2001. Koncernens investeringar i telekommunikationer och informationssystem beräknas till ca 150 miljoner kronor och i optoförbindelser till ca 110 miljoner kronor. Kostnaderna för åtgärder i Svenska kraftnäts anläggningar, system och verksamhet för att upprätthålla elförsörjningen vid höjd beredskap beräknas till ca 20 miljoner kronor för år 1999. Åtgärderna inriktas på bl.a. tryggare telekommunikationer, förbättrad reparationsförmåga och tillträdesskydd. Svenska kraftnät bedömer att det inom affärsverket inte uppkommer något ytterligare lånebe hov under perioden 1999 – 2000. Affärsverkets investeringsverksamhet föreslås finansieras med egna medel. Investeringarna i Polenkabeln, som är avsedda att genomföras i dotterbolaget SwePol Link AB, planeras att finansieras dels genom extern upplåning om ca 1 578 miljoner kronor, dels delägarlån om sammanlagt ca 680 miljoner kronor. Svenska kraftnäts andel av delägarlånen beräknas till ca 347 miljoner kronor. Svenska kraftnät föreslår en oförändrad ram på 2 000 miljoner kronor för affärsverkets upplåning i och utanför Riksgäldskontoret. Svenska kraftnät föreslår inga förändringar av det nuvarande soliditetsmålet på lägst 38 %. En sammanfattande investerings- och finansieringsplan för Affärsverket svenska kraftnät budgetåren 1999 -– 2001 ges i tabellen 3.1. 3.1Investerings- och finansieringsplan Miljoner kronor Total kostnad Anskaffat t.o.m. 1997 Prognos 1998 Budget 1999 Beräknat 2000 Beräknat 2001 Investeringar exkl. Polenlänken 297 408 450 540 520 Polenlänken 310 810 1578 68 Summa investeringar Amortering av externa lån 500 - - - - Egen finansiering - använt till delägarlån till SwePol Link - 351 - - - Egen finansiering - övrig - 780 410 450 608 5201 Extern upplåning, SwePol Link - 309 457 1578 - - Summa finansiering - 589 1 218 2 028 608 520 1 Varav 68 miljoner kr egen finansiering inom SwePol Link AB Avgiftsinkomster för helt avgiftsfinansierade verksamheter Avgiftsinkomster för Affärsverket svenska kraftnät avgiftsfinansierade verksamhet prog- nosticeras för åren 1999 – 2001 i tabellen 3.2. Tabell 3.2 Avgiftsinkomster Miljoner kronor 1997 1998 1999 2000 2001 2 686 2 114 2 065 2 363 2 554 Beräknade inleveranser från affärsverk Av Svenska kraftnäts delårsrapport för första halvåret 1998 framgår att 1998 års resultat bedöms understiga det gällande avkastningskravet på nio procent på justerat eget kapital. Det prog-nosticerade resultatet är 501 miljoner kronor. Detta förklaras av att intäkterna i stamnätsverksamheten är lägre än beräknat beroende på dels lägre energipriser, dels en minskad överföring på stamnätet och utlandsförbindelserna än vad som förutsattes vid budgeteringstillfället. Vid en antagen nivå på utdelning och skattemotsvarighet på 50 % av årets resultat innebär det en inleverans till statsbudgeten år 1999 på 250,5 miljoner kronor. Svenska kraftnäts verksamhetsplan för åren 1999 – 2001 innebär ett budgeterat resultat på 456, 470 respektive 487 miljoner kronor vid ett avkastningskrav på sju procent av justerat eget kapital. Aktuellt års utdelning inlevereras nästkommande verksamhetsår. Det beräknade resultatet samt utdelningen och skattemotsvarigheten från Affärsverket svenska kraftnät under budgetåren 1999 – 2001 givet prognosen för år 1998, givet ett avkastningskrav på sju procent och givet ett utdelningskrav på 65 % fr.o.m. år 1999 redovisas i tabell nedan. Tabell 3.3 Beräknade inleveranser Miljoner kronor Utfall Prognos Beräknat Beräknat Beräknat 1997 1998 1999 2000 2001 Årets resultat 842 501 456 470 487 Utdelning och skattemots varighet 1 421 250,5 296 305 316 1 Inlevereras nästföljande år Övriga bemyndiganden Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen att verket även fortsättningsvis skall bemyndigas att dels bilda aktiebolag med ett aktiekapital om högst 10 miljoner kronor, dels inom en sammanlagd ram om 10 miljoner kronor besluta om förvärv av aktier och andelar i bolag samt om avyttring av aktier och andelar i bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar. Regeringens överväganden Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen över Svenska kraftnäts årsredovisning för år 1997. Regeringen bedömer att verksamheten vid Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de mål och den inriktning som verket ålagts. Regeringen har fastställt årsredovisningen och beslutat resultatdisposition med utdelning och skattemotsvarighet. Regeringen bedömer att Svenska kraftnät på ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit stamnätet med de statligt ägda utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin uppgift beträffande systemansvar, balansavräkning, FoU-verksamhet och integration av den nordiska elmarknaden. Samarbetet med andra nordiska stamnätsoperatörer bör framhållas som särskilt viktigt för utvecklingen av en konkurrensutsatt och integrerad nordisk elmarknad. Verksamhetsmålen har därmed uppnåtts. Erfarenheterna från referenskontrollstudierna visar att det torde finnas utrymme för ytterligare effektiviseringar av verksamheten, bl.a. på underhållssidan. Det arbete som pågår inom Svenska kraftnät bedöms ge goda förutsättningar för en sådan effektivisering. När det gäller FoU inom området kraftöverföring har det historiskt sett bedrivits ett nära samarbete mellan Vattenfall, högskoleväsendet och svenska företag. Detta samarbete vidareförs genom Svenska kraftnät. Regeringen avser att uppdra åt Svenska kraftnät att redovisa en strategi för den framtida FoU- verksamheten med syfte att säkra ett fortsatt effektivt samarbete mellan forskarsamhället och näringslivet. Svenska kraftnät skall enligt sin instruktion bl.a. förvalta, driva och utveckla ett miljöanpassat kraftöverföringssystem. Regeringen har erfarit att affärsverket utvecklat en miljöstrategi för verksamheten. Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder Regeringens förslag: Den av Affärsverket svenska kraftnät föreslagna nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för treårsperioden 1999 – 2001 samt omfattning och inriktning på verkets beredskapsåtgärder bör godkännas som en inriktning för treårsperioden 1999 – 2001. Regeringen har inget att erinra mot de överväganden och förslag om verksamhetens mål och inriktning som presenteras i Svenska kraftnäts treårsplan. Regeringen har i enlighet med Svenska kraftnäts förslag sommaren 1998 beslutat att avkastningskravet på Affärsverkskoncernen den 1 januari 1999 sänks till sju procent på justerat eget kapital efter skatt. Samtidigt beslutades att ett krav på utdelning och skattemotsvarighet på 65 % av årets resultatet skall gälla som riktlinje för affärsverkskoncernen. Regeringen anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för Svenska kraftnäts verksamhetsområde för treårsperioden 1999 – 2001 samt omfattning och inriktning av verkets beredskapsåtgärder bör godkännas. Investeringsverksamheten inom Svenska kraftnät kan planeras med relativt god framförhållning. Tidsmässiga förskjutningar som påverkar investeringsnivåerna de enskilda åren kan dock förekomma. Beträffande investeringsramen förordar regeringen därför att riksdagen nu godkänner inriktningen för treårsperioden. Finansiella befogenheter Regeringens förslag: Regeringen bör bemyndigas att dels teckna borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, inom ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor, dels inom en total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen bör vidare bemyndigas att låta Svenska kraftnät ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom sammanlagd ram om 2 000 miljoner kronor samt dels låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret, dels ge Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en sammanlagd ram av högst 10 miljoner kronor. Regeringen har riksdagens bemyndigande att teckna borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor (prop. 1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Nivån är beräknad utifrån förutsättningen att Svenska kraftnät skall lämna borgen eller kreditgarantier till bolaget för SwePolLink AB. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1999. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att inom en total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1999. Regeringen föreslår att Svenska kraftnät under år 1999 får rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 2 000 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att ge Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst 10 miljoner kronor. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1999. Vad gäller placering av likvida medel föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret i enlighet med nu gällande ordning. 7.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 1 Anslag 1998 1 2 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 145,2 145,2 113,4 115,5 117,3 1 Se avsnitt 3.4 Anslag. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Resultatbedömning 7.3 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte lämnat några invändningar i revisionsberättelsen för Affärsverket svenska kraftnät, eller framfört andra principiellt viktiga synpunkter på verksamhets-området. 7.4 Anslag A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader Tabell 3.4 Tusental kronor 1998 Anslag 145 191 1 Utgifts- prognos 145 191 1999 Förslag 113 434 2000 Beräknat 115 481 2 2001 Beräknat 117 253 3 1 Varav 7 150 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Motsvarar 113 434 tkr i 1999 års prisnivå 3Motsvarar 113 434 tkr i 1999 års prisnivå Statens energimyndighet bildades den 1 januari 1998. Myndighetens ansvar och myndighetsuppgifter beskrivs under 3.1. Energimyndigheten ansvarar helt eller delvis för förvaltningen av följande anslag på 1998 års statsbudget som ingår i programmet för en omställning till ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. B1 Bidrag för att minska elanvändningen B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor B3 Åtgärder för effektivare energianvändning B4 Energiforskning B5 Energiteknikstöd B6 Introduktion av ny energiteknik B7 Energipolitiskt Under år 1997 administrerades verksamheten inom ramen för NUTEK. På tilläggsbudget för 1997 anvisades 30 miljoner kronor till ramanslaget A7 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet. Budgetåret 1998 anvisades 25 miljoner kronor till ramanslaget A2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet. Anslagssparandet från 1997 års anslag har överförts till 1998 års anslag A2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndihet. Belastningen på anslaget A2 kommer enligt pronos att bli 34,9 miljoner kronor under år 1998, detta belopp är inte inkluderat i ovanstående tabell. Fr.o.m. budgetåret 1999 förs detta anslag inte upp på statsbudgeten. Regeringens överväganden I budgetpropositionen för 1998 har redogjorts för finansieringen av anslaget A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader. Det som sagts om finansieringen ligger fast. När det gäller anslagsnivån för år 1998 har en justering gjorts för budgetåret 1998, som redogjordes för i regeringens ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150). För anslagsnivåerna åren 1999 – 2001 föreslår regeringen en justering. Enligt gjorda överenskommelser skall sammanlagt 30 miljoner kronor föras över från sakanslagen till Statens energimyndighets förvaltningsanslag. Det innebär att 20 miljoner kronor förs över från B4 Energiforskning och 10 miljoner kronor förs över från B6 Introduktion av ny energiteknik. De preliminärt beräknade anslagsnivåerna för år 1999 som anges i budgetpropositionen för 1998 överensstämmer inte med detta. Därför skall anslagsnivåerna för år 1999 korrigeras för anslaget B4 Energiforskning och anslaget A1 Statens energimyndighet enligt tabell nedan. I budgetpropositionen för år 1998 meddelade regeringen sin avsikt att noga följa upp förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget i största möjliga utsträckning långsiktigt kan användas för programverksamheten. Vidare konstaterades att för de sakanslag som myndigheten disponerar till investeringar i ny elproduktion och energieffektivisering samt till forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det energi-poltiska programmet är det naturligt att en mindre del av kvarvarande medel inom ramen kan användas för programanknuten verksamhet, som till exempel uppföljning och utvärdering. I regleringsbrev för år 1998 angav regeringen högsta belopp för sådana programanknutna kostnader under sakanslagen. I Statens energimyndighets delårsrapport finns uppgifter om utfall och generellt kan konstateras att de utgifter för programanknuten verksamhet som myndigheten haft under sakanslagen under perioden 1 januari till 30 juni 1998 uppgår till mindre än hälften av de högstabelopp som regeringen medgivit. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Statens energimyndighet kan utföra viss avgiftsfinansierad analysverksamhet på uppdrag från externa beställare. Myndigheten disponerar avgiftsinkomsterna. En budget för dessa avgiftsinkomster under anslag för budgetåren 1999 – 2001 redovisas i tabellen nedan. Tabell 3.5 Avgiftsinkomster under anslag Tusental kronor 1997 1998 1999 2000 2001 220 250 250 250 250 Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 145 1911 Engångsvis anslagsökning på tilläggsbudget 1998 -7 150 2 Nivåsänkning enligt plan -27 000 Överföring från anslaget B4 Energiforskning 3 10 000 Återföring till anslaget B4 Energiforskning -10 000 Pris- och löneomräkning 2 393 Förslag 1999 113 434 1 Inklusive engångsvis ökning på tilläggsbudget våren 1998. 2 Överföring av 7 150 tkr från anslag A1 NUTEK: Förvaltningskostnader under utgiftsområde 24 Näringsliv engångsvis budgetåret 1998 på tilläggsbudget skall inte påverka beräkningen av förslag 1999. 3 Denna överföring ingick i det beräknade beloppet för 1999 som redovisades i budgetpropositionen för 1998. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. 8 Omställning och utveckling av energisystemet 8.1 Omfattning Omfattning och ändamål sammanfaller med vad som redan angetts för hela utgiftsområdet. 8.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 2 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 310 1 841 895 1 568 1 325 1 598 1Inkluderar utfall för 1997 års verksamhetsområden A Omställning och utveckling av energisystemet och B Energiforskning. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 8.3 Resultatbedömning (Se 2.3.3) 8.4 Anslag B1 Bidrag för att minska elanvändning Tabell 4.1 Tusental kronor 1998 Anslag 290 000 Utgifts- prognos 260 000 1999 Förslag 355 000 2000 Beräknat 305 000 2001 Beräknat 395 000 Anslaget disponeras för stöd enligt förordningen (1997:635) om statligt bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler samt förordningen (1997:634) om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Stöd lämnas i form av bidrag. Boverket är ansvarigt för stöd enligt förordningen om statligt bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har ansvar för att administrera stödet. Statens energimyndighet ansvarar för stöd enligt förordningen om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Länsstyrel-serna har ansvar för att administrera stödet. Förutom bidrag för konvertering av fastigheter till fjärrvärme ges stöd för utbyggnad av fjärrvärmenätet. Förordningen för detta stöd har anmälts till Europeiska kommissionen för granskning av förordningens förenlighet med statsstödsreglerna. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler samt ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 1 650 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Fjärrvärme Målet är att under en femårsperiod minska den årliga elanvändningen med 1,5 TWh genom konvertering till fjärrvärme. Intresset för bidraget är stort. En förutsättning för att nå målet är dock att kostnaden för att konvertera minskar. Eleffektminskande åtgärder samt konvertering till individuell bränsleeldning Intresset för bidragen är stort. Syftet med dessa bidrag är att stimulera till åtgärder i områden där det inte är ekonomiskt rimligt att ansluta till fjärrvärme. Resultatinformation Tabell 4.2 Sammanställning över ärenden 1 jan - 30 april 1998 Åtgärd Inkomna ärenden (Antal lägenheter) Beviljade bidrag (Antal lägenheter ) Summa beviljade bidrag(Miljone r kronor) Anslagna medel 1998 (Miljoner kronor) Konverte- ring till fjärrvärme 15 000 3 500 30 100 Konverte- ring till individuell bränsle- eldning 6 830 2 556 52 140 Eleffekt- minskande åtgärder 19 021 4 572 43 50 Summa 40 851 10 628 125 290 Fjärrvärme Inkomna ansökningar till länsstyrelserna som ännu inte har behandlats vad gäller fjärrvärmeanslutning omfattar nästan 230 miljoner kronor (t.o.m. april 1998). Energimyndigheten har i två omgångar under 1998 fördelat 90 miljoner kronor till länstyrelserna. I den andra omgången som fördelades i juni 1998 tog myndigheten hänsyn till dels skillnad i efterfrågan mellan länen och dels vilken typ av bostäder som ansökningarna avser. Län med många ärenden avseende småhus har prioriterats. Konvertering av direktelvärmda småhus prioriteras av flertalet länsstyrelser. Av beslutat stöd har 43 procent (av antalet lägenheter) avsett småhus medan 57 procent (av antalet lägenheter) avsett flerbostadshus. Under perioden fram till den 31 maj 1998 har länsstyrelserna beslutat om ärenden motsvarande ca 30 miljoner kronor. Statens energimyndighet har uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med ca 50 GWh från och med innevarande år. Hittills inkomna ansökningar om bidrag för anslutning till fjärrvärme omfattar ca 260 miljoner kronor och har av Statens energimyndighet beräknats kunna leda till en minskning av den årliga elanvändningen med 250 GWh. Av den totala kostnaden för konvertering har i genomsnitt 33 procent täckts av bidrag. Kostnaden för konvertering per hus har sedan stödet infördes minskat med i storleksordningen 10 – 15 % per hus. Om målet med bidraget skall kunna nås måste dock kostnaden sänkas yterligare. Regeringen har den 17 juni 1998 genom ändring av regleringsbrev beslutat om beställningsbemyndigande för Statens energimyndighet omfattande 225 miljoner kronor för år 1998. Konvertering till individuell bränsleeldning Inkomna ansökningar till länsstyrelserna som ännu inte har behandlats vad gäller konvertering till individuell bränsleeldning omfattar nästan 110 miljoner kronor (t.o.m. april 1998). Boverket har hittills fördelat 121 miljoner kronor till länsstyrelserna. Med utgångspunkt från hittillsvarande ärendeström har Boverket uppskattat det totala medelsbehovet under 1998 till 150 miljoner kronor. Det genomsnittliga bidraget per lägenhet är för småhusärenden 19 620 kr. För flerbostadshus och lokaler är det genomsnittliga bidraget per ärende 56 750 kr. Av de ärenden där bidrag beviljats utgör konvertering från direktverkande el 83 procent. Den vanligaste boendetypen som beviljats medel är egnahem, 96 procent. De vanligaste typerna av uppvärmningsform både bland ansökningar och bland beviljade bidrag är ved-, flis- eller pelletpanna samt värmepump. Boverket har uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med 46 GWh. Regeringen har den 17 juni 1998 genom ändring av regleringsbrev beslutat om beställningsbemyndigande för Boverket omfattande 30 miljoner kronor för konvertering till individuell bränsleeldning. Eleffektminskande åtgärder Det totala behovet av medel för de ärenden som ännu inte behandlats uppgår till ca 137 miljoner kronor. Av de ärenden där bidrag har beviljats utgörs 73 procent direktverkande elvärme. Den vanligaste bostadstypen där bidrag beviljats är egnahem. Den vanligaste åtgärden både vad gäller antal ansökningar och beviljade bidrag är effektvakt i kombination med kompletterande värmekälla. Det genomsnittliga bidraget per ansökan är 9 440 kr och per lägenhet ca 9 390 kr. Boverket har uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med 15 GWh medan åtgärderna enligt Boverkets uppskattning kan leda till en minskning av effektbehovet med 13 MW. När det gäller effekten motsvarar den angivna minskningen skillnaden mellan effekten motsvarande huvudsäkringen före bidrag och huvudsäkring efter bidrag. Av det följer att den beräknade effektminskningen kan skilja sig högst väsentligt från verklig minskning av effekten. Regeringen har den 17 juni 1998 genom ändring av regleringsbrev beslutat om beställningsbemyndigande för Boverket omfattande 100 miljoner kronor för eleffektminskande åtgärder. Beställningsbemyndiganden Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.3 Tabell 4.3 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 110 000 - - Nya förpliktelser 370 000 480 000 - - Infriade förpliktelser* -260 000 -290 000 -300 000 - Utestående förpliktelser vid årets slut 110 000 300 000 - - - 355 000 300 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslaget 1998 290 000 Ökning enligt det energipolitiska beslutet1 110 000 Omfördelning över tid -45 000 Förslag 1999 355 000 1 Avser beräknat anslagsbelopp i budgetpropositionen för 1998 Som regeringen tidigare påpekat finns det ett behov av att sänka kostnaden för konvertering från direktverkande el till annat distributionssystem för värmen om det skall vara möjligt att nå det av riksdag och regering uppsatta målet. Åtgärden har betydelse både vid anslutning till fjärrvärme och övergång till annan uppvärmningsform som t.ex. värmepump eller panna. För att sänka kostnaden krävs ett utvecklingsarbete. Statens energimyndighet samfinansierar tillsammans med branschen projekt i sådant syfte. För att ytterligare sänka kostnaden för fjärrvärmeanslutning är det också viktigt att rimliga förutsättningar ges för stöden till utbyggnad av fjärrvärmenäten. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden 1999 – 2002 bör göras. Regeringen föreslår att en större del av anslaget skall användas under den senare delen av perioden, jämfört med de anslagsbelopp som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Det innebär att anslagsbeloppen under år 1999 och 2000 minskas med 45 miljoner kronor för vart och ett av åren jämfört med de beräknade beloppen i budgetpropositionen för 1998, för att sedan ökas med 45 miljoner kronor för vart och ett av åren 2001 och 2002. B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor Tabell 4.5 Tusental kronor 1997 Utfall 248 1 Anslags- sparande 79 752 1998 Anslag 215 000 Utgifts- prognos 103 163 1999 Förslag 135 000 2000 Beräknat 135 000 2001 Beräknat 260 000 1Detta avser utfallet på det på tilläggsbudget för 1997 uppförda ramanslaget A 5 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energislag. Anslaget disponeras för bidrag till vissa investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas i form av bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt för utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. Investeringarna i småskalig vattenkraft torde i huvudsak komma att gälla utnyttjande av redan befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik. Förordningen (1998:22) om statligt stöd till vissa investeringar inom energiområdet trädde i kraft den 15 februari 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft. Ett förslag till förordning om upphandling av ny elproduktionsteknik har anmälts till Europeiska kommissionen för granskning enligt statsstödsreglerna. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft samt för utveckling av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 920 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Budgetåret 1995/96 anvisades 200 miljoner kronor till tolfte huvudtitelns reservationsanslag E7 Insatser för ny energiteknik. Resultatinformation 1991 års energipolitiska program De investeringsstöd som infördes inom ramen för 1991 års energipolitiska program för biobränslebaserad kraftvärme, solvärme och vindkraft avslutades under år 1996. Det särskilda program som inrättades för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle avslutades under år 1997. Resultatet av stöd till solvärme har tidigare redovisats till riksdagen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Något ytterligare investeringsstöd till solvärme har inte utbetalats sedan dess och därför behandlas enbart stödet till vindkraft och biobränsle i detta sammanhang. Stöd till solenergi behandlas under anslaget B4 Energiforskning. Driftdata från vindkraftsprojekten under de fyra senaste åren framgår i tabell 4.6. Tabell 4.6 Vindkraft i Sverige under åren 1994-1997 År 1994 1995 1996 1997 Totalinstallerad effekt( MW) 35 64 105 121 Elproduktion TWh 0,07 0,11 0,14 0,20 Antal verk 157 219 303 334 Tillkommande verk under året 62 84 31 84 Av tabellen framgår att under perioden har antalet aggregat mer än fördubblats och den totala installerade effekten för de svenska vindkraftverken mer än trefaldigats. Denna utveckling kan sannolikt till största delen tillskrivas det statliga programmet. Under år 1997 har även driftsstatistik för åren 1994/95 – 1996/97 för biobränslebaserad kraftvärme inom ramen för 1991 års energipolitiska program redovisats till regeringen. Detta visas i tabell 4.7. Tabell 4.7 Biobränsleeldade kraftvärmeverk 1994-1997 Kraft- värme Ång- turbin 94/95 Gas- motor 94/95 Kraft- värme Ång- turbin 95/96 Gas- motor 95/96 Kraft- värme Ång- turbin 96/97 Gas- motor 96/97 Antal anläggninga r 6 11 9 17 13 19 Installerad eleffekt 125 4 286 12 321 13 Beräknad elproduktion (GWh) 597 28 1 122 79 1 294 81 Producerad el (GWh) 360 24 1 165 61 1 201 66 Producerad värme (GWh) 1 233 40 3 129 94 3 430 99 Tillgänglig- het elproduktion 94 82 95 75 96 80 Av tabellen framgår att den årliga elproduktionskapaciteten i anläggningarna uppgår till drygt 1 200 GWh, dvs. 1,2 TWh. Sex av de sammanlagt 45 projekt som beviljats bidrag har ännu inte slutredovisats. Dessa förväntas tas i drift under eldningssäsongen 1997/98. För flertalet av de 45 projekten har det statliga stödet inneburit en väsentlig tidigareläggning av investeringen. Tekniken är ännu inte helt färdigutvecklad, i synnerhet vad gäller gasmotorer som drivs med röt- eller deponigas. Detta har medfört att tillgängligheten i vissa fall har varit låg för dessa anläggningar. Däremot visar tabellen att tillgängligheten nu är mycket god för konventionella ångturbinanläggningar, vilka i allmänhet drivs med fasta biobränslen i form av skogsavfall och sågverksavfall. 1997 års energipolitiska program Det femåriga omställningsprogram som delvis inleddes under budgetåret 1997 omfattar investerings- och teknikupphandlingsstöd för biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft, småskalig vattenkraft samt konvertering och anslutning av eluppvärmda villor till fjärrvärmesystemet och eleffektminskande åtgärder. Investeringsprogrammen avsågs huvudsakligen träda i kraft den 1 juli 1997. De förordningar som reglerar stöden blev dock godkända av EU-kommissionen utifrån gemenskapens regler för statsstöd först efter årsskiftet 1997/98, varför verksamheten ännu inte givit några omfattande resultat. Den förordning som styr upphandlingsstödet granskas för närvarande av kommissionen. Bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme Drygt 20 ansökningar om bidrag har inkommit till Statens energimyndighet. De ansökta beloppen uppgår sammanlagt till närmare 1 500 miljoner kronor, vilket är avsevärt högre än det belopp, 450 miljoner kronor, som har anvisats för investeringsstödet under den femåriga programperioden. Hittills har två anläggningar beviljats bidrag, I Lycksele skall uppföras en fluidiserad bädd för skogsavfall och rester från sågverk. Anläggningen har en eleffekt på 14,2 MW. Den andra anläggningen, som skall förläggas till Sala- Heby, har en eleffekt på 9,9 MW och skall eldas med skogsbränslen, bark och spån. Bidrag till investeringar i vindkraftverk Statens energimyndighet har t.o.m. slutet av juni 1998 beviljat bidrag för 115 vindkraftsaggregat med en total effekt på 75,4 MW och en beräknad årsproduktion på 0,17 TWh el. Det sammanlagda beviljade bidragsbeloppet är 101 miljoner kronor. Ytterligare ansökningar om sammanlagt ca 25 miljoner kronor behandlas för närvarande på Energimyndigheten. Inom ramen för de medel som anvisats för bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor finansierar Energimyndigheten ett antal programanknutna projekt med syfte att öka möjligheten för vindkraft att utnyttjas på ett miljöanpassat och kostnadseffektivt sätt. Exempel på sådana projekt är vindkraft i harmoni med landskapet, inventering av områden med riks-intresse för vindkraft och etablering av vindkraft i områden av intresse för försvaret. Bidrag till investeringar i småskaliga vattenkraftverk Knappt 20 ansökningar om bidrag har inkommit. Dessa ansökningar bereds för närvarande på Energimyndigheten, men något beslut om bidrag har ännu inte fattats. Beställningsbemyndiganden Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.8. Tabell 4.4 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 76 837 - - Nya förpliktelser 180 000 673 163 - - Infriade förpliktelser* -103 163 -180 000 -135 000 -435 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 76 837 570 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 705 000 570 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 215 000 Omfördelning över tid -80 000 Förslag 1999 135 000 Enligt 1997 års energipolitiska beslut är målet för bidraget till investeringar i vindkraftverk en ökad årlig elproduktion från landbaserad vindkraft med 0,5 TWh inom fem år. Bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft bedömdes leda till att en ökad årsproduktion om 0,25 TWh el skulle kunna tillkomma inom fem år. Bidraget till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme bedömdes medföra en kraftvärmeutbyggnad motsvarande ca 0,75 TWh el per år. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. Regeringen anser att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden 1999-2002 bör göras. En större del av anslaget bör användas under senare delen av perioden. Det innebär att anslagsbeloppet under vart och ett av åren 1999 och 2000 minskas med 80 miljoner kronor, jämfört med de beräknade anslagsbelopp som angavs i budgetpropositionen för 1998, för att sedan ökas med 80 miljoner kronor under vart och ett av åren 2001 och 2002. I detta sammanhang bör nämnas att omfördelningen inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i bidragsärenden. Genom de beställningsbemyndiganden som regeringen föreslår kommer beslut att kunna fattas, även om utbetalningarna senareläggs. B3 Åtgärder för effektivare energianvändning Tabell 4.9 Tusental kronor 1997 Utfall 3 502 1 Anslags- sparande 498 1998 Anslag 90 000 Utgifts- prognos 57 698 1999 Förslag 65 000 2000 Beräknat 65 000 2001 Beräknat 115 000 1 Detta avser det på tilläggsbudget för 1997 uppförda ramanslaget A 6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare energianvändning i enlighet med riktlinjerna för 1997 års energipolitiska beslut. Anslaget omfattar teknikupphandling, information, utbildning, provning, märkning och certifiering samt kommunal energirådgivning. Statens energimyndighet ansvarar för samtliga delverksamheter utom provning, märkning och certifiering som Konsumentverket ansvarar för. Förordning för teknikupphandling har anmälts till EG-kommissionen för granskning av dess förenlighet med statsstödsreglerna. Budgetåret 1997 anvisades 30 miljoner kronor till reservationsanslaget A1 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi. På tilläggsbudget för 1997 anvisades 4 miljoner kronor till ramanslaget A6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Anslagssparandet från 1997 års ramanslag A6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning har överförts till 1998 års ramanslag B3 Åtgärder för effektivare energianvändning. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår information och utbildning, teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 446 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Resultatinformation 1991 år energipolitiska program I samband med 1991 års energipolitiska riktlinjer anslogs medel för åtgärder i syfte att stimulera till en effektivare energianvändning. Energikommissionen (SOU 1994:40) granskade bl.a. resultatet av den del av 1991 års energipolitiska program som omfattade effektivare energianvändning. Kommissionen konstaterade att det är svårt att med säkerhet kvantifiera det totala resultatet av de satsningar som genomförts inom programmet för effektivare energianvändning. En slutsats som framkom genom de utvärderingar som gjordes var att det finns behov av att ytterligare utveckla rutiner för resultatmätning och utvärdering av denna typ av energipolitiska åtgärder. Det är därvid viktigt att insatser för energieffektivisering genomförs utifrån ett systemperspektiv. Under perioden 1991 – 1997 genomförde NUTEK 21 teknikupphandlingar. Av dessa var 9 inom bostadssektorn, 5 inom lokalsektorn, 2 inom transportsektorn och 5 inom industrisektorn. Resultatet av teknikupphandlingarna har framför allt varit att en pågående utveckling har förstärkts och att introduktion av en viss teknik har tidigarelagts. I något fall har teknikupphandling lett till att marknaden förskjutits mot mer energieffektiva produkter medan i andra fall projekten inte haft någon påverkan utöver den pågående teknikutvecklingen. Det är svårt att uppskatta i vilken omfattning de produkter som varit föremål för teknikupphandling har spridits på marknaden. Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) om riktlinjer för energipolitiken skall de tidigare årens insatser för effektivare energianvändning fortsätta i delvis nya former. Det nya anslaget avser åtgärder för effektivare energianvändning och skall i kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi. 1997 års energipolitiska program Teknikupphandling, information, utbildning Verksamheten omfattar teknikupphandling, demonstration och aktiviteter i syfte att sprida resultat av teknikupphandlingar. Under 1997 har NUTEK genomfört fem teknikupphandlingar. Spridning av resultaten har skett genom trycksaker, press och på mässor. Verksamheten är sådan att resultaten blir synliga först på längre sikt. Teknikupphandlingarna som sådana har ofta resulterat i produkter med högre energieffektivitet jämfört med de produkter som fanns tillgängliga på marknaden före teknikupphandlingen. Undersökningar visar också att det finns en trend mot ökad energieffektivitet hos produkter på marknaden. Men det är svårt att urskilja betydelsen av teknikupphandlingarna i förhållande till andra faktorer. Som framgått ovan finns det ett behov av att utveckla rutiner för resultatmätning och utvärdering av denna typ av verksamhet. Statens energimyndighet har på uppdrag av regeringen påbörjat ett sådant arbete. Energimyndigheten har dessutom deltagit i internationellt samarbete framför allt inom EU. Provning, märkning, certifiering En annan viktig del av verksamheten är provning och märkning. Konsumentverket, som ansvarar för provning och märkning har under år 1997 genomfört provningar av 13 typer av produkter. Provningarna har omfattat både energiförbrukning och andra kvalitetsaspekter. Konsumentverket har också följt upp butikernas och leverantörernas efterlevnad av den obligatoriska energimärkningen. Konsumentverket har spridit den kunskap som byggts upp inom verksamheten genom tidskrifter, informationsblad, deltagande i kurser och konferenser. Verksamheten med provning och märkning har pågått sedan den 1 juli 1997. Även för denna verksamhet blir effekterna synliga först på längre sikt. Det är därför inte möjligt att ännu se resultatet av verksamheten. Kommunal energirådgivning Fler än 250 kommuner har sökt bidrag för 1998. Av inkomna ansökningar framgår att flertalet av kommunerna samverkar i syfte att få största möjliga nytta av bidraget. Beställningsbemyndiganden Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.10. Tabell 4.10 Bemyndiganden Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 7 330 - - Nya förpliktelser 102 000 - Infriade förpliktelser* -88 000 -10 330 -11 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 21 330 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 21 400 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslaget 1998 90 000 Omfördelning över tid. 25 000 Förslag 1999 65 000 Regeringen bedömer att det finns förutsättningar att bedriva en ändamålsenlig verksamhet Regeringen anser att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden 1999 – 2002 bör göras. En större del av anslaget bör användas under senare del av perioden. Det innebär att anslagsbeloppet under vart och ett av åren 1999 och 2000 minskas med 25 miljoner kronor, jämfört med de beräknade anslagsbelopp som angavs i budgetpropositionen för 1998, för att sedan öka med 25 miljoner kronor under var och ett av åren 2001 och 2002. I detta sammanhang bör nämnas att omfördelningen inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i bidragsärenden. Genom de beställningsbemyndiganden som regeringen föreslår kommer beslut att kunna fattas även om utbetalningarna senareläggs. B4 Energiforskning Tabell 4.11 Tusental kronor 1997 Utfall 211 917 Anslags- sparande 216 068 1998 Anslag 320 000 Utgifts- prognos 289 000 1999 Förslag 398 056 2000 Beräknat 404 950 2001 Beräknat 412 519 Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling på energiområdet. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Teknikvetenskapliga Forskningsrådet, Byggforskningsrådet, Kommunikationsforskningsberedningen och Statens energimyndighet disponerar delar av anslaget. Statens energimyndighet ansvarar för redovisningen av den verksamhet som finansieras över anslaget. Förordningen (1998:222) om stöd till energiforskning trädde i kraft den 15 ju ni 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till energiforskning i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till energiforskning, forskning om energisystemet, forskningsamarbete med länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion från skogsråvara. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98: NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 2 700 miljoner kronor för perioden 1998 – 2004. Ramen fördelas enligt följande. 2 210 miljoner kronor avser energiforskning, 210 miljoner kronor avser forskning om energisystemet och 70 miljoner kronor avser forskningsamarbete med länderna i Östersjöregionen samt 210 miljoner kronor avser etanolproduktion från skogsråvara. Resultatinformation Under år 1997 har totalt 197,2 miljoner kronor fördelats till energiforskning. Anslaget används i huvudsak till att finansiera forskning vid universitet och högskolor. Stöd över anslaget täcker vanligen 100 % av projektkostnaderna. Viss medfinansiering från andra statliga finansiärer och samfinansiering från näringslivet förekommer dock. Över anslaget finansieras fem s.k. kompetenscentra. Dessa kompetenscentra skall bidra till att skapa goda geografiskt sammanhållna forskningsmiljöer. Bl.a. har ett särskilt kompetenscentrum för elkraftteknik inrättats. Detta kompetenscentrum skall utvärderas år 2000 med avseende på verksamhetens relevans och inomvetenskapliga kvalitet . Stöd till forskning, utveckling och demonstration rörande bränsleceller och supraledare finansieras över anslaget. Verksamheten bedöms bidra till att föra fram bränsleceller till kommersiella anläggningar i energisystemet fram emot år 2020. Verksamhetens relevans och inomvetenskapliga kvalitet skall utvärderas år 1999. Verksamhet rörande supraledare syftar till att bygga upp kunskap om högtemperatursupraledning för nya framtida elkomponenter. Över anslaget finansieras ett treårigt vindkraftsprogram på 46,8 miljoner kronor. Programmet bedöms bidra till kunskapsuppbyggnad inför nya satsningar på bl.a. havsbaserad vindkraft. Programmet omfattar forskning och utveckling rörande vindkraftsmeteorologi, aerodynamik, strukturdynamik, el- och reglerteknik, akustik samt sociotekniska aspekter. Stöd till forskning på solcellsområdet är inriktat på den s.k. tunnfilmstekniken. Insatserna omfattar inledningsvis grundforskning. Arbetet bedrivs med utgångspunkten att mer tillämpad industriell forskning skall bedrivas senare under programperioden. Insatserna förväntas att på sikt bidra till att sänka produktionskostnaderna för solcellsmoduler. Den nya tekniken förutses innebära att solel ska kunna produceras för 30– 40 öre per kWh exklusive lagring. Forskning om energisystemet Den arbetsgrupp som Närings- och handelsdepartementet har tillsatt för att utforma en plan för utvärdering av det energipolitiska programmet skall redovisa sitt uppdrag den 1 januari 1999. Utvärderingsplanen är utgångspunkten för de allmänna energisystemstudier, det internationella samarbete och den kompetensutveckling som skall finansieras över anslaget. En annan utgångspunkt är den utvärdering av programmet för allmänna energisystemstudier som Statens energimyndighet har genomfört under sommaren år 1998. Forskningssamarbete med länderna i Östersjö- regionen Statens energimyndighet redovisade den 15 september ett program som är inriktat på forsk- ningsamarbete i närområdet. Verksamheten avses att bedrivas inom tre delprogram. Ett nationellt forsknings- och utvecklingsprogram planeras, inriktat på klimatpolitiska frågor som t.ex. handel med utsläppsrätter och gemensamt genomförande. De två övriga delprogrammen inriktas på ett direkt forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen. Ett viktigt mål för dessa delprogram är att medverka till att forskningskompetens byggs upp inom ett antal nyckelområden för Sverige och samarbetsländerna. Etanolproduktion från skogsråvara Riksdagen har beslutat om ett forsknings- och utvecklingsprogram vars övergripande mål är att under en sjuårsperiod ta fram tekniskt och ekonomiskt underlag för en ny etanolprocess baserad på skogsråvara prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Inom ramen för programmet finansieras stöd till grundläggande forskning och processutveckling på högskolenivå vid ca tio institutioner med tyngdpunkten vid Lunds universitet och tekniska högskola. Viktiga problemområden är såväl förbehandling och hydrolys av råvara som jäsning, biproduktsutnyttjande och processteknisk utveckling. En förprojekteringsstudie av en pilotanläggning för att tillverka etanol ur skogsråvara har initierats vid Energicentrum Norr, Skellefteå. Vid en pilotanläggning skulle sådan etanolproduktion kunna studeras och utvecklas. Kun-skapsuppbyggnaden är nödvändig för att kunna gå vidare och bygga en fullskaleanläggning. Beställningsbemyndiganden Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även efter det akuella budgetåret. Sådana bemyndiganden behövs även för år 1999 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.12. Tabell 4.12 Bemyndiganden Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 79 850 170 697 186 123 - - Nya förpliktelser 246 546 304 426 1 117 814 - - Infriade förpliktelser* -155 699 .-289 000 -351 937 -398 056 -553 944 Utestående förpliktelser vid årets slut 170 697 186 123 952 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 235 000 870 000 952 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 320 000 Överföring till A1 Statens energimyndighet : Förvaltningskostnader -10 0001 Återföring från A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader 10 000 Ökning enligt det energipolitiska beslutet 70 000 Pris- och löneomräkning 8 056 Förslag 1999 398 056 1 Denna överföring var ej inkluderad i det beräknade anslagsbelopp för 1999 som redovisades i budgetpropositionen för 1998 Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall insatserna för forskning och utveckling bidra till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som den grundläggande energiforskningen skall bidra till denna utveckling. Den internationella forskningen skall bevakas för att resultaten skall kunna utnyttjas nationellt. I beslutet betonades också vikten av energisystemforskning och metoder för datainsamling, analys och prognoser som viktiga komponenter för en framgångsrik energipolitik. Ett forsknings- och utvecklingssamarbete skall inledas med länderna i Östersjöregionen på energiområdet. Vidare skall insatserna bidra till att sänka produktionskostnader för etanol baserad på cellulosahaltiga råvaror. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. B5 Energiteknikstöd Tabell 4.13.Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Anslag 510 000 1 Utgifts- prognos 100 000 1999 Förslag 130 000 2000 Beräknat 130 000 2001 Beräknat 130 000 1 Varav 510 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher. Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan mellan staten och näringslivet. Förordningen (1998:653) om statligt stöd till energiteknik trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher. Riksdagens beslut år 1997 om energipolitiken och statsbudgeten för budgetåret 1998 innebar en förstärkning av Energiteknikfonden då en ekonomisk ram för anslaget om sammantaget 870 miljoner kronor för perioden 1998 - 2004 godkändes. Utan att på något sätt ändra inriktning på verksamhetens omfattning beslutade riksdagen i beslutet om 1998 års ekonomiska proposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr 1997/98:317) att den från Energiteknikfonden finansierade verksamheten skall finansieras direkt över det här aktuella ramanslaget som disponeras av Statens energimyndighet. Anslaget bör fortsatt bidra till att främja konkurrensneutralt samarbete. Det finns ett behov av att formerna för kunskapsöverföring mellan forskningssamhället, energiproducenterna och de företag som utvecklar energiteknik förstärks och vidareutvecklas. Bidrag från anslaget bör även i fortsättningen kunna lämnas med högst 50 % av kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete. Undantagsvis bör dock energiforskningsanslaget liksom hittills kunna kombineras med stöd från det här aktuella anslaget så att den totala stödnivån blir högre. Det kan gälla för utveckling av samhällelligt angelägen teknik där den ekonomiska drivkraften saknas för företagen på kort sikt. Resultatinformation Under år 1997 har totalt 164,1 miljoner kronor fördelats från energiteknikfonden. Anslaget används till att finansiera forskning vid universitet och högskolor, samt tillämpad branschgemensam forskning vid institut och företag. En nära samverkan med näringslivet har eftersträvats och samfinansiering från näringslivet med 60 % av de totala programkostnaderna är vanligast förekommande. Viss medfinansiering från andra statliga finansiärer förekommer dessutom. Under det första halvåret 1998 har sammantaget 66,8 miljoner kronor fördelats från Energiteknikfonden. Sedan fonden avskaffades och anslaget inrättades i juni 1998 har 12,3 miljoner kronor betalats ut från anslaget. Stöd till demonstration av bl.a. ny teknik för överföring av elkraft och nya koncept för gasturbinsystem finansieras över anslaget. Målet är att stödet till demonstration på kort sikt skall bidra till att göra ny teknik med tekniska och miljömässiga fördelar konkurrenskraftig med traditionell teknik. Ett exempel på branschgemensam forskning som får statligt stöd inom ramen för anslaget är ett forskningsprogram rörande materialteknik för termiska processer. Det statliga stödet på 12,3 miljoner kronor under en treårsperiod motiveras bl.a. av att energianläggningars prestanda, ekonomi och miljöpåverkan är starkt materialberoende. Detta är av gemensamt intresse för kraft-industrin samt material- och utrustningsindustrin som finansierar 50 % av programmet. Beställningsbemyndiganden För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att åtaganden kan göras även efter det aktuella budgetåret. Riksdagen bör fortsatt bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.14. Tabell 4.14 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 146 821 - - Nya förpliktelser 246 821 418 179 - - Infriade förpliktelser* -100 000 -230 000 -230 000 -105 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 146 821 335 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 360 000 335 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser I samband med avvecklingen av Energiteknikfonden tillfördes anslaget engångsvis ett belopp som motsvarade behållningen på fonden. Anslagsnivån för 1999 är enligt den ekonomiska ram som riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/97:1, utg.omr. 21, Bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet att forsknings- och utvecklingsinsatser skall stödjas som är strategiska för teknikutvecklingen på energiområdet. Verksamheten innebär en fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för branschgemensam forskning. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. B6 Introduktion av ny energiteknik Tabell 4.15.Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Anslag 160 000 Utgifts- prognos 64 000 1999 Förslag 230 000 2000 Beräknat 230 000 2001 Beräknat 230 000 Anslaget disponeras för att främja utvecklingen av teknik baserad på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanläggningar. Förordningen (1998:654) om energiteknikbidrag trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen finns be stämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanläggningar. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden 1998 – 2004. Resultatinformation Under året har bl.a. demonstrationsstöd beviljats för en högspänningsgenerator i Eskilstunas kraftvärmeverk. Den nya tekniken kommer att ge högre verkningsgrad, lägre underhållskostnader och minskad miljöpåverkan. Beställningsbemyndiganden För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att åtaganden kan göras även efter det aktuella budgetåret. Riksdagen bör fortsatt bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.16. Tabell 4.16 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 95 021 - - Nya förpliktelser 159 021 1 204 979 - - Infriade förpliktelser* -64 000 -150 000 -200 000 -950 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 95 021 1 150 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 380 000 1 150 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Anslagsnivån för anslaget B6 Introduktion av ny energiteknik för 1999 är enligt den ekonomiska ram som riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet med energiteknikbidraget att stödja ny teknik som med reducerad risk för företagen kan utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell användning. Vidare skall teknikupphandling kunna utnyttjas inom ramen för anslaget. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser Tabell 4.17 Tusental kronor 1997 Utfall 0 Anslags- sparande 7000 1998 Anslag 50 000 Utgifts- prognos 19 400 1999 Förslag 50 000 2000 Beräknat 50 000 2001 Beräknat 50 000 Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Sådana insatser ingår som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen avse s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen. Med gemensamt genomförande avses att konventionens parter med höga åtgärdskostnader för utsläppsminskningar tillsammans med ett mottagarland med lägre åtgärdskostnader vidtar åtgärder i detta land och i gengäld erhåller en kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp vid uppfyllande av åtaganden att minska eller begränsa utsläpp av växthusgaser. Budgetåret 1995/96 anvisades 50 miljoner kronor till tolfte huvudtitelns anslag E11 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För år 1997 anvisades 7 miljoner kronor till anslaget A3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För att möjliggöra kontinuitet i verksamheten har anslagssparandet från anslaget 1996/97 A3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförts till anslaget B7. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:00) ekonomiska ramar för anslaget uppgående till sammantaget 350 miljoner kronor för perioden 1998 – 2004. Resultatinformation Under åren 1993 – 1997 har NUTEK, genomfört åtgärder för att effektivisera energianvändning och introducera förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa i syfte att minska utsläppen av koldioxid och andra klimat- och miljöpåverkande ämnen från energisystemen i dessa länder. Sammantaget har regeringen beviljat 293,4 miljoner kronor för verksamheten under perioden 1993 – 1997. Huvuddelen har använts för långivning till anläggningsägare för att finansiera investeringar i uppvärmningssektorn. Under perioden t.o.m. 1997 har programmet omfattat 66 projekt varav 55 är färdigställda och tagna i drift. Hittills under år 1998 har ytterligare 9 projekt initierats. Projekten utgörs till antalet huvudsakligen av pannkonverteringar (39 st) för vilka investeringarna uppgått till 153 miljoner kronor. Inom området fjärrvärmedistribution har 12 projekt genomförts till en total investering på 24,3 miljoner kronor och inom energieffektiviseringsområdet 15 projekt motsvarande investeringar på 20,5 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för utsläppsreduktioner för de svenska insatserna kan uppskattas till omkring 5 öre per kg koldioxid (exklusive lån). Även om denna kostnadsuppskattning är baserad på en jämförelse med utsläppen innan åtgärder vidtogs och därför innebär en underskattning av reduktionskostnaden jämfört med ett realistiskt referensscenarioframstår, vid en jämförelse med kostnader för motsvarande åtgärder i Sverige, insatserna ofta som kostnadseffektiva. De högsta kostnaderna för att reducera koldioxidutsläpp återfinns på energieffektiviseringsområdet. Generellt sett är dock reduktionskostnaderna väsentligt lägre än vad som är fallet i Sverige. De flesta projekten har genomförts i Lettland och Estland. Under år 1997 har sammanlagt 11 projekt genomförts i Estland (3) Lettland (4), Litauen (1) och Ryssland (3). Sammanlagt har dessa projekt av Energimyndigheten beräknats motsvara en utsläpps-minskning på ca 50 000 ton koldioxid. Den totala investeringen per kg koldioxid uppgår till 1,85 kronor och exklusive lån till 30 öre per kg. Syftet med insatserna är att öka kunskapen om de krav ett system med s.k. gemensamt genomförande enligt klimatkonventionen ställer och bidra till att kostnadseffektiva insatser mot klimatförändringar genomförs. Enligt det protokoll som klimatkonventionens parter enades om vid sitt tredje partsmöte i Kyoto i Japan i december 1997 skall utsläppsminskningar genom gemensamt genomförande i framtiden kunna tillgodoräknas Sverige och utgöra del av uppfyllandet av det svenska åtagandet att begränsa utsläppen. Ytterligare regler och metoder för gemensamt genomförande skall dessförinnan utvecklas. Sammantaget har Energimyndigheten beräknat att de hittills genomförda investeringarna gett upphov till en minskning av utsläppen på 340 000 ton koldioxid per år jämfört med situationen innan insatserna genomförts. För gemensamt genomförande är det emellertid utsläppsreduktionen jämfört med den vid ett alternativt referensförlopp som är avgörande för storleken på den utsläppsförändring man får räkna sig till godo. På regeringens uppdrag har myndigheten låtit genomföra en fallstudie, som visar att även om utsläppsminskningarna i de fall som studerats är reella så är de till sin omfattning i en jämförelse med ett alternativt referensförlopp väsentligt mindre än vad en jämförelse med situationen före investeringen ger vid handen. Kostnaderna för utsläppsreduktionen per kg koldioxid är då i motsvarande mån högre. Ett viktigt syfte med de svenska insatserna är att bidra till kunskap om förutsättningar och kostnadsförhållanden för s.k. gemensamt genomförande inom ramen för åtaganden under klimatkonventionen. Det är särskilt viktigt att belysa möjligheterna att utveckla denna mekanism till ett internationellt klimatpolitiskt instrument som är effektivt, tillförlitligt och rättvist. Insatserna rapporteras därför till klimat- konventionens sekretariat, som sammanställer och analyserar uppgifter från konventionens parter inom ramen för den pågående pilotfasen för gemensamt genomförande. De många och relativt små svenska projekten utgör en stor andel av samtliga inrapporterade projekt. En utvärdering av de statliga insatserna på energiområdet har i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) genomförts som belyser dels NUTEKs insatser under perioden 1993 – 1997 dels Sidas insatser sedan 1995. I utvärderingen konstateras att de statliga svenska insatserna på energi- och klimatområdet i Östersjöregionen har två syften, nämligen utvecklingssamarbete med Östeuropa, som genomförs av Sida, samt pilotinsatser för ett system för s.k. gemensamt genomförande inom ramen för ett klimatpolitiskt samarbete, som genomförs av Energimyndigheten. Det senare syftet ställer höga krav på mätbarhet och att insatserna skall innebära utsläppsminskningar som inte skulle äga rum utan dessa insatser. I utvärderingen granskas 47 av totalt 70 projekt genomförda av NUTEK. Dessa projekt motsvarar ett belopp på 174 miljoner kronor. Granskningen av Sidas insatser har omfattat 56 projekt, motsvarande ett investeringsbelopp på 194 miljoner kronor. En slutsats av utvärderingen är att de två myndigheterna till stor del arbetat på olika administrativa nivåer i mottagarländerna. I vissa enskilda fall har myndigheterna varit aktiva på samma områden med avgränsningsproblem och bristande komplementaritet som följd. För merparten av projekten har dock deltagarna på mottagarsidan haft en klar uppfattning om de skilda direktiv och målsättningar som respektive myndighet har. En ytterligare renodling av den klimatpolitiskt motiverade verksamheten behövs emellertid. Utredaren föreslår vidare att myndigheterna skall utöka sitt samarbete. Beställningsbemyndiganden Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över sjuårsperioden enligt nedanstå- ende tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta beende tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 4.18. Tabell 4.18 Beställningsbemyndiganden Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001- beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 10 600 - - Nya förpliktelser 52 000 - - Infriade förpliktelser* -39 000 -23 600 - Utestående förpliktelser vid årets slut 23 600 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 23 600 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Vid klimatkonventionens partsmöte i Kyoto i december enades konventionens parter om åtaganden för att begränsa och minska utsläppen av klimatpåverkande gaser samt öka upptaget av sänkor. Ett mål motsvarande en total minskning för de industrialiserade länderna på 5,2 % sattes upp för perioden 2008 – 2012. Protokollet innehåller bestämmelser för gemensamt genomförande såväl i industrialiserade som utvecklingsländer. Dessa bestämmelser skall preciseras under kommande partsmöten. Den nu pågående pilotfasen för gemensamt genomförande som inleddes år 1995 tas upp till beslut beträffande en eventuell fortsättning år 1999. Mot bakgrund av överenskommelsen i Kyoto, erfarenheterna under pilotfasen och de genomförda utvärderingarna av insatser på energiområdet avser regeringen att nu förändra inriktningen för de energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatserna. Förändringarna utgör en anpassning till besluten i klimatkonventionen. Syftet är också att ytterligare tydliggöra insatsernas överordnade klimatpolitiska karaktär. Avsikten är att så långt möjligt säkerställa att insatserna kan räknas Sverige till godo som en del av Sveriges åtagande inom ramen för EUs gemensamma åtagande sig enligt Kyotoprotokollet. För att uppnå en förbättrad samordning mellan Sidas och Energimyndighetens verksamhet inom klimat- och energiområdet avser regeringen att tydliggöra myndigheternas verksamhetsmål. Energimyndigheten bör bl.a. inhämta Sidas synpunkter när det gäller projektens strukturmässiga och samhällsekonomiska konsekvenser för samarbetslandet. Vidare bör Sida i samråd med Energimyndigheten, där så befinns lämpligt, överväga att ge sina investeringsprojekt en utformning som innebär att en tillkommande utsläppsminskning eller ökning av upptag av koldioxid uppstår som annars inte följer av projektet och som kan utgöra gemensamt genomförande enligt klimatkonventionen. Sådana additionella investeringar som av Energimyndigheten kan täckas av anslagna medel skall ej komma i konflikt med Sidas utvecklingsmål. Eftersom Kyotoprotokollet nu öppnar möjligheterna till gemensamt genomförande bör verksamheten under anslaget från att ha utgjort ett svenskt bidrag till pilotfasen i högre grad inriktas på egentligt gemensamt genomförande med möjlighet till faktisk kreditering av uppnådda resultat beträffande utsläppsförändringar. De höga krav som då ställs på trovärdighet bör ges en stor vikt vid projektens utformning och avtal slutas med mottagarländer. Den klimatpolitiska målsättningen skall ytterligare förtydligas och prioriteras. Kostnadseffektiviteten med avseende på den klimatpolitiska effekten bör jämte övriga villkor för gemensamt genomförande vara den viktigaste ledstjärnan vid projektens utformning och kostnaderna för uppföljning av faktisk utveckling bör hållas nere samt större projekt eftersträvas. Vid Kyotoförhandlingarna definierades ytterligare en s.k. mekanism för insatser utomlands, nämligen i utvecklingsländerna: Clean development mechanism. Insatser, som uppfyller kraven i det regelverk man nu förhandlar om för denna mekanism och begränsar utsläpp eller ökar upptag av klimatpåverkande gaser, skall enligt protokollet kunna tillgodoräknas investerarna fr.o.m. år 2000. Det är mot denna bakgrund angeläget att eftersträva att insatser görs även i utvecklingsländer. Sverige deltar sedan ett år tillbaka i arbetet att tillsammans med andra länder och även företag i ett projekt initierat av Världsbanken att utveckla en prototyp för en internationell klimatfond som avses genomföra investeringsprojekt med syfte att minska klimatpåverkan i såväl utvecklingsländer som industriländer. Ett syfte med fonden är att åstadkomma projekt som kan ge underlag för tillgodoräknande enligt bestämmelserna om gemensamt genomförande respektive Clean development mechanism. Ett annat syfte är att åstadkomma kunskapsutveckling rörande de svåra metodologiska frågor som aktualiseras i dessa sammanhang. Det är angeläget för Sverige att fortsätta att delta i detta arbete med sikte på ett svenskt deltagande i fonden om och när den inrättas. För att utreda hur klimatkonventionens ovan nämnda s.k. flexibla mekanismer samt internationell handel med överlåtbara utsläppsrätter kan introduceras i Sverige har regeringen i vårens proposition om svenska miljömål (prop. 1997/98 145) aviserat en expertutredning som skall lämna underlag till den nyligen tillsatta klimatkommittén. B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet Tabell 4.19 Tusental kronor 1998 Anslag 5 000 Utgifts- prognos 0 1999 Förslag 5 000 2000 Beräknat 5 000 2001 Beräknat 5 000 Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m. Anslaget har t.o.m. år 1995/96 även disponerats för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1983:1107) om statligt stöd för att ersätta olja m.m. Ställda garantier enligt förordningen om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol har avvecklats successivt och avser numera enbart verksamhet inom naturgasområdet. Dessa garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72, bet. 1987/88:NU16, rskr. 1987/88:120). Garantiramen uppgår till 1 000 miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271). Den 31 december 1997 uppgick summan av utestående garantier till ca 116 miljoner kronor. Någon avgift för garantin tas inte ut. Motsvarande belopp belastar i stället anslaget. Under år 1997 har inga förluster uppkommit som en följd av infriade garantier enligt förordningen om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol. Varken garantiavgifter eller återbetalningar av tidigare infriade statliga garantier har inlevererats under året. Lånegarantier enligt förordningen om statligt stöd ur Energiteknikfonden m.m., får lämnas intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 miljoner kronor, inräknat lämnade garantier inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik samt minskat med ett belopp som motsvarar infriade garantier i systemet under föregående år (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Den 31 december 1996 fanns inga utestående garantier. Under år 1997 har inga förluster uppkommit som en följd av infriade garantier enligt förordningen om statligt stöd ur Energiteknikfonden m.m. Inga garantiavgifter har inlevererats. Återbetalning av tidigare infriade garantier har inlevererats med ett belopp som uppgår till ca 141 325 kr (inkomsttiteln 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier). Regeringens överväganden Prognosen för anslagsbelastningen visar att inga garantier beräknas behöva bli infriade under innevarande budgetår. Beräknade förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999, 2000 och 2001. B9 Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige Tabell 4.20 Tusental kronor 1998 Anslag 200 000 Utgifts- prognos ‘ 2 000 1999 Förslag 200 000 2000 Beräknat 0 2001 Beräknat 0 Anslaget disponeras för åtgärder som stärker el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen beslutade den 26 juni 1997 att inrätta en delegation med uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Delegationen skall redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999. Delegationen började sitt arbete hösten 1997 och har i ett första skede ägnat sig åt planering och kartläggning. Delegationen överlämnade den 15 december 1997 en plan för arbetet samt en beräkning av kostnader för år 1998. Ett förslag till förordning om statligt stöd till energiförsörjningen i Sydsverige har anmälts till EU-kommissionen. Stödordningen avses träda i kraft så fort som möjligt år 1998, under förutsättning av kommissionens godkännande. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd för åtgärder för att utveckla energiförsörjningen i Sydsverige. Regeringen har för detta ändamål tillkallat en delegation. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98: NU2, rskr. 1997/98:00) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 400 miljoner kronor för perioden 1998 – 1999. Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el från de bägge reaktorerna i Barsebäck genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Enligt regeringsbeslut den 26 juni 1997 har Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige till uppgift att initiera åtgärder som stärker regionens el- och värmeförsörjning. Åtgärderna bör kunna gälla såväl energihushållning och minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Delegationen skall bidra med planerings-och projekteringsstöd och utreda behovet av investeringar i infrastruktur. Effektivare energianvändning och en ökad användning av förnybara energislag är angelägna mål liksom ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet. Resultatinformation Statens energimyndighet disponerar anslaget för Delegationens för Energiförsörjning i Sydsverige räkning. Enligt Energimyndighetens delårsrapport har denna utbetalat 0,5 miljoner kronor till delegationen för att täcka administrativa kostnader intill den 30 juni 1998. Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige har överlämnat en redogörelse för verksamheten under första halvåret 1998. Under denna period har ett omfattande kontaktnät byggts upp och kunskaper har på detta sätt vunnits om pågående forskning vid universitet och högskolor och om utvecklingsverksamhet inom det privata näringslivet och hos myndigheter. Delegationen skickade i början av januari 1998 ut information om sin verksamhet, inklusive om möjligheterna att ansöka om ekonomiskt stöd. Informationen gick ut till ca 140 intressenter av olika slag, såsom kommuner, branschorganisationer m.fl. Genom dessa målgrupper har sedan en mängd andra intressenter nåtts. Delegationen har till och med maj månad behandlat 102 ansökningar om ekonomiskt stöd. Av dessa arbetar delegationen vidare med 45, medan beslut om avslag har fattats för de övriga. Därefter har ytterligare ansökningar inkommit. En utredning om "Samhälle och energi i det sydsvenska perspektivet" har påbörjats. Slutsatser Förordningen om statligt stöd till energiförsörjningen i Sydsverige har ännu inte trätt i kraft. Detta innebär att beslut om att ekonomiskt stödja utvecklingsarbete endast har kunnat fattas i undantagsfall. Genom den informationsverksamhet och de kontakter som delegationen har tagits har dock verksamheten att initiera åtgärder som stärker regionens el- och värmeförsörjning påbörjats. Ett stort antal projektförslag har lämnats in till delegationen. Denna har gjort en prelimär behandling av förslagen och beslutat om vilka den avser att gå vidare med, under förutsättning att förordningen godkänns. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt och föreslår därför inga förändringar i inriktning eller omfattning. Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket Anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket som fördes upp på tilläggsbudget för 1998 disponeras av regeringen för förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter som en följd av avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Anslaget disponeras av regeringen även under 1999. Regeringens överväganden Riksdagen beslutade (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98 FiU27, rskr. 1997/98:317) att tillstyrka det av regeringen föreslagna anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket samt att bemyndiga regeringen med anledning av avvecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över Riksdagen beslutade vidare att bemyndiga regeringen att under budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att anslaget får överskridas om ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas. I samband med detta beslut har regeringen redogjort för sina motiv till inrättandet av ett anslag samt för de förutsättningar som gäller för förhandlingarna med Barsebäcksverkets ägare. Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om inhibition av regeringens beslut om stängning av Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Regeringsrätten har efter muntlig förhandling den 8–10 september aviserat ett ställningstagande i ärendet under hösten 1998. Det finns därmed behov för regeringen att disponera det på tilläggsbudet för 1998 uppförda anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket även under 1999 för att möjligöra en frivillig överenskommelse om ersättning för stängning av Barsebäck 1. Riksdagens beslut att bemyndiga regeringen att som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och eventuella andra parter som kan erfordras i samband med ersättning för förluster till följd av avställningen av Barsebäck 1 är inte tidsbegränsat och gäller således även under år 1999. Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända när anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål för anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter således ett särskilt bemyndigande av riksdagen. Det bemyndigande som regeringen fick av riksdagen i våras avsåg 1998. Ett nytt bemyndigande behövs därför för 1999. Om anslaget behöver överskridas avser regeringen att i första hand i tilläggsbudget eller särproposition under 1999 återkomma till riksdagen. Om emellertid ett sådant förfarande av tidsskäl inte hinns med bör regeringen bemyndigas besluta om överskridande när de övriga förutsättningar som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda. Om bemyndigandet att överskrida ramanslaget utnyttjas under år 1999 kommer överskridandet samt dess finansiering ingå i de utfallsredovisningar som regeringen framöver skall lämna till riksdagen. Bemyndigande Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1999 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner inväntas. 9 Övrig statlig verksamhet Landsbygdens elektrifiering Enligt ellagen (1997:857) är innehavare av nätkoncession skyldiga att på skäliga villkor ansluta en elabonnent till ledningsnätet. Med begreppet skäligt avses i detta sammanhang bl.a. att kostnaden för anslutning skall motsvara de verkliga kostnaderna med tillägg för skälig avkastning i verksamheten. Enligt uppgifter från Svenska Elverksföreningens rapport Anslutningsavgifter, publicerad år 1996, var medelvärdet för anslutningsavgifter exklusive moms i säkringsintervallet 16–25 Ampere, dvs. det intervall där huvuddelen av hushållskunderna återfinns, ca 12 000 kr. Spridningen låg enligt rapporten mellan 7 000 och 16 900 kronor. I normala fall är anslutningskostnaderna inte så stora att de kan anses vara oskäligt betungande för hushållen. I glesbygden, inte minst i skogs- och fjällbygderna, kan dock anslutningskostnaderna i vissa fall bli oöverstigligt stora för det enskilda hushållet. Det rör sig ofta om fall där en anslutning kräver förhållandevis omfattande ledningsdragning i oländig terräng. Enligt de beräkningar som NUTEK hösten 1996 gjorde på regeringens uppdrag uppgick den totala kostnaden för att ansluta de vid denna tidpunkt oelektrifierade helårsbebodda fastigheterna till det ordinarie elnätet till minst 192,6 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden per fastighet till ca 1,7 miljoner kronor per fastighet. I dessa beräkningar har inte medräknats de fastigheter för vilka kostnaderna för anslutning kan anses ligga inom intervallet för normal anslutningsavgift, dvs. under ca 20 000 kronor. Antalet sådana fastigheter var enligt NUTEK 21 stycken av de totalt 137 fastigheterna. En del av de berörda fastigheterna har en viss elförsörjning genom lokala elaggregat. Kvaliteten i denna elförsörjning varierar och är liksom tillgången till el ofta starkt begränsad jämfört med de förhållanden som gäller för fastigheter som är anslutna till det ordinarie elnätet. De aktuella fastigheternas elförsörjning kan därför inte alltid betraktas som tillfredsställande, även om de inte är helt utan tillgång till el. Enligt regeringens bedömning bör en tillfredsställande tillgång till elektricitet en viktig förutsättning för ett fortsatt boende och en framtida utveckling av de aktuella fastigheterna och berörda bygderna. Av det skälet bör de kvarvarande helårsbebodda hushåll i landsbygden som idag saknar en tillfredsställande tillgång till el beredas tillfälle att till en rimlig kostnad anslutas till elnätet eller på annat sätt få en tillfredsställande elförsörjning. Ett tidsbegränsat statligt bidragssystem bör inrättas för att möjliggöra detta fr.o.m. år 1999. Det nya stödsystemet Regeringens förslag: Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om bidraget. Förslaget till finansiering av verksamheten som redovisas nedan bör godkännas. Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om bidraget. För riksdagens information avser regeringen att i det sammanhanget se över förordning (1959:369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Föreskrifterna om bidraget kommer att utformas enligt följande utgångspunkter. Den nya stödet skall kunna utgå för nyanläggning av elektriska anläggningar i syfte att ge helårsbebodda fastigheter i glesbygden en tillfredsställande elförsörjning. Berörda fastighetsägare förväntas betala en anslutningsavgift motsvarande vad som normal anslutningsavgift för den aktuella kundkategorin inom det aktuella nätområdet med ett visst tillägg. Fastighetsägaren skall givetvis också bekosta erforderliga elinstallationer i själva fastigheten. Berättigad till bidrag är den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:857). Det kan ifrågasättas om alla återstående oelektrifierade hushåll skall förses med el från det ordinarie elnätet, eftersom kostnaderna i enskilda fall kan uppgå till flera miljoner kronor. Mot bakgrund av de terräng- och väderförhållanden som råder på vissa håll kan också ifrågasättas om en tillräcklig leveranssäkerhet alltid kan uppnås genom elförsörjning från det ordinarie elnätet. Om och på vilket sätt en elektrifiering skall genomföras i varje enskilt fall får liksom tidigare ytterst därför bli beroende på en bedömning av kostnaderna och förutsättningarna för en leveranssäker elförsörjning. I vissa fall kan det effektivaste sättet att åstadkomma en elektrifiering vara att installera någon form av lokal elproduktion, exempelvis i form av dieseldrivna elkraft- aggregat eller ny energiteknik. Härigenom bör kostnaderna för elektrifieringen kunna hållas nere. Bidrag skall därför också, i de fall det är lämpligt, kunna utgå för anläggningar för lokala elverk. I den mån bidrag lämnas till verksamhet med lokal elproduktion med utnyttjande av lokala energikällor eller ny teknik, exempelvis bränsleceller, bör den inriktas mot sådana anläggningar som utan större svårigheter kan skötas av den som bebor den eller de berörda fastigheterna. Bidrag skall inte kunna lämnas till kostnader för drift och underhåll av elnät. Bidrag skall hel- ler inte utgå för elektrifiering av nya fastigheter eller fastigheter som övergår till att bli helårsbebodda. Det är vidare rimligt att ställa krav på att de berörda fastigheterna skall ha varit permanent bebodda under en viss tid innan bidragssystemet inrättades. En krav på fem års helårsboende är i detta sammanhang rimligt. Vid prövning av ansökan om bidrag bör hänsyn tas till den befintliga elförsörjningssituationen vid berörda fastigheter. I första hand bör bidraget fördelas till fastigheter som helt saknar elförsörjning. Vidare bör antalet helårsboende på de berörda fastigheterna beaktas, för att så många personer som möjligt skall komma i åtnjutande av elektrifieringen. Vidare bör de långsiktiga förutsättningarna för ett permanent helårsboende på de berörda fastigheterna beaktas vid fördelning av bidrag. Berörda länsstyrelser bör höras vid prioritering av ansökningar. Enligt NUTEK:s kartläggning från år 1996 uppgår det maximala antalet oelektrifierade hushåll som bör komma i fråga för stödgivning till 116 stycken. Den totala kostnaden för att ansluta dessa fastigheter till det ordinarie elnätet beräknas uppgå till ca 200 miljoner kronor. Genom att söka alternativa former för att ge de berörda fastigheterna en tillfredsställande elektrifiering bör dock kostnaderna kunna hållas nere. Vidare kan förväntas att inte alla de berörda helårsboende kommer att vara intresserade av en elektrifiering. Bidragsprogrammet bör därför i ett första steg kunna begränsas till att omfatta 10 miljoner kronor per år under en femårsperiod med början budgetåret 1999, sammanlagt 50 miljoner kronor. Stödet skall finansieras med intäkter som Svenska kraftnät har i sin verksamhet. Bidragsystemet bör administreras av Svenska kraftnät som alltså är den myndighet som prövar bidragsansökan. Kommunikationer 22 Förslag till statsbudget för 1999 Kommunikationer Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 9 3 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 11 3.1 Omfattning 11 3.2 Utgiftsutvecklingen 11 3.3 Resultatbedömning 14 3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 18 4 Väg och järnväg 21 4.1 Omfattning och utgiftsutveckling 21 4.2 Vägverket 27 A1 Vägverket: Administration 34 A2 Väghållning och statsbidrag 35 4.3 Banverket 41 A3 Banverket: Sektorsuppgifter 43 A4 Banverket: Banhållning 44 A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transporteuropeiska nätverk 47 A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling 48 5 Sjö- och luftfart 49 5.1 Omfattning och utgiftsutveckling 49 5.2 Sjöfart 50 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. 53 B2 Transportstöd till Gotland 54 B3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 55 B4 Bidrag till sjöfarten 55 5.3 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 58 5.4 Luftfart 58 B5 Driftbidrag till kommunala flygplatser 63 5.5 Statens haverikommission 64 6 Post- och telekommunikation samt informationsteknik 67 6.1 Omfattning och utgiftsutveckling 67 6.2 Utvecklingen på teleområdet 68 6.3 Utvecklingen på postmarknaden 71 C1 Post- och telestyrelsen 74 C2 Upphandling av samhällsåtaganden 75 C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice 76 C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal 76 C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. 77 7 Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m. 79 7.1 Omfattning och utgiftsutveckling 79 7.2 Statens järnvägar (SJ) 80 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier 84 D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. 84 D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik 87 D4 Viss internationell verksamhet 88 D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. 89 D6 Rikstrafiken 89 8 Kommunikationsforskning och meteorologi 91 8.1 Omfattning och utgiftsutveckling 91 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut 92 E2 Kommunikationsforsknings-beredningen 94 E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) 96 E4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m. 98 9 Länsstyrelsernas verksamhet och roll i vägtrafikområdet 103 9.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter 103 10 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter (avsnitt 2 och under anslaget B2 Transportstöd till Gotland), 2. godkänner en låneram om totalt 800 000 000 kronor för Vägverket för såväl inköp av omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för byggande av broar som ersätter färjor (avsnitt 4.2), 3. godkänner att anslaget A2 Väghållning och statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och amortering av upptagna lån för väg E 6 delen Stenungsund–Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro–Arboga, väg E 4 delen Stora Åby–Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra–Hossmo samt väg E 4 trafikplats Hallunda (avsnitt 4.2), 4. godkänner att anslaget A2 Väghållning och statsbidrag får belastas med 18 000 000 kronor för lösen av lån samt avvecklingskostnader för avgiftsanläggningen på Rödöbron (avsnitt 4.2), 5. godkänner att anslagen A2 Väghållning och statsbidrag och A4 Banverket: Banhållning får belastas för att täcka dels förluster vid infriandet av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB (avsnitt 4.2), 6. godkänner en låneram om totalt 8 050 000 000 kronor för Banverket för in- vesteringar i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning, rörel- sekapital, finansiering av omsättningstill- gångar, tidigareläggningskostnader som fi- nansieras med bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 4.3), 7. godkänner att anslaget A4 Banverket: Banhållning får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för upptagna lån i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.3), 8. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för perioden 1999–2001 i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.2), 9. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.2), 10. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.2), 11. godkänner vad regeringen anfört om Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 5.3), 12. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för perioden 1999–2001 i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.4), 13. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.4), 14. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 5.4), 15. godkänner vad regeringen anfört om Statens haverikommission (avsnitt 5.5), 16. bemyndigar regeringen att, för ändamål som omfattas av ramanslaget C2 Upphandling av samhällsåtaganden, under år 1999 ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 200 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 6), 17. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar för perioden 1999–2001 i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 7.2), 18. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge Statens järnvägar finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 7.2), 19. bemyndigar regeringen att, för ändamål som omfattas av ramanslaget D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla interregional persontrafik på järnväg m.m. som innebär utgifter om högst 404 000 000 kronor under år 2000 (avsnitt 7), 20. bemyndigar regeringen att, för ändamål som omfattas av ramanslaget D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla flygtrafik på sträckan Umeå–Östersund som innebär utgifter om högst 5 000 000 kronor under år 2000 (avsnitt 7), 21. bemyndigar regeringen att, för ändamål som omfattas av ramanslaget E2 Kommunikationsforskningsberedningen, under år 1999 ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 300 000 000 kronor under åren 2000–2004 (avsnitt 8), 22. godkänner vad regeringen anfört om Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (avsnitt 8), 23. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Vägverket: Administration ramanslag 1 125 242 A2 Väghållning och statsbidrag ramanslag 12 479 738 A3 Banverket: Sektorsuppgifter ramanslag 786 593 A4 Banverket: Banhållning ramanslag 6 689 600 A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk ramanslag 200 000 A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling obetecknat anslag 1 650 000 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. obetecknat anslag 44 415 B2 Transportstöd till Gotland ramanslag 190 000 B3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. obetecknat anslag 62 660 B4 Bidrag till sjöfarten ramanslag 405 000 B5 Driftbidrag till kommunala flygplatser obetecknat anslag 105 000 C1 Post- och telestyrelsen ramanslag 147 391 C2 Upphandling av samhällsåtaganden ramanslag 157 484 C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice ramanslag 200 000 C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal ramanslag 140 000 C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. ramanslag 50 000 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier ramanslag 5 000 D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. ramanslag 405 000 D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik ramanslag 205 000 D4 Viss internationell verksamhet ramanslag 7 500 D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. obetecknat anslag 50 D6 Rikstrafiken ramanslag 10 000 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut ramanslag 29 822 E2 Kommunikationsforskningsberedningen ramanslag 169 277 E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ramanslag 43 852 E4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m. ramanslag 192 690 Summa 25 501 314 11 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. 12 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 12.1 Omfattning Utgiftsområdet Kommunikationer omfattar väg- och banhållning, vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och miljöfrågor. De myndigheter, affärsverk och större bolag som verkar inom utgiftsområdet är Post- och telestyrelsen, Statens järnvägar, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsbe-redningen, Sjöfartsverket, Handelsflottans kultur- och fritidsråd, Luftfartsverket, Statens haverikommission, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Statens institut för kommunikationsanalys, AB Svensk Bilprovning, Posten AB, SAS Sverige AB och SOS Alarm Sverige AB. Därtill finns ett antal mindre bolag inom bl.a. väg- och järnvägsområdena. En ny myndighet – Rikstrafiken – inrättas den 1 juli 1999. 12.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 24 467 24 097 25 704 25 501 26 599 25 589 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Omsättning m.m. för myndigheter, verk och helägda bolag inom utgiftsområde 22 enligt årsredovisningen för år 1997 Myndigheter/affärsverk/bolag Omsättning inklusive investeringsanslag och transfereringar (mkr) Varav anslagsfinansierad (mkr) Antal anställda Post- och telestyrelsen 587 587 156 Banverket 10 612 8 825 7 340 Vägverket 14 831 13 762 7 436 Statens väg- och transportforskningsinstitut 138 30 230 Kommunikationsforskningsberedningen 219 183 28 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 26 0 32 Statens haverikommission 13 4 10 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 392 177 569 Statens institut för kommunikationsanalys 30 30 16 Summa myndigheter 26 848 23 598 15 817 Statens järnvägar 13 862 0 16 517 Sjöfartsverket 1 234 119 1 545 Luftfartsverket 4 316 0 4 068 Summa affärsverk 19 412 119 22 130 Posten AB 22 685 200 42 903 Summa bolag 22 685 200 42 903 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Väg- och järnvägssektorn har i huvudsak haft en positiv utveckling under året, trots att anslagen inte tagits i anspråk fullt ut och det förekommit förseningar av projekt, främst på järnvägsområdet. Ett antal stora investeringsobjekt inom väg- och järnvägssektorn har under året avslutats och öppnats för trafik, bl.a. Höga kustenbron med 32 km europaväg och Svealandsbanan belägen söder om Mälaren. Den negativa skadeutvecklingen inom vägtrafiken har inneburit att Vägverket börjat förändra inriktningen av sitt trafiksäkerhetsarbete. Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del präglats av arbetet med att förbättra sjösäkerheten och miljöanpassa sjöfarten. Sjöfartsverket visar ett positivt resultat år 1997 uppgående till 20,8 miljoner kronor, vilket innebär en försämring med 21,9 miljoner kronor jämfört med föregående år. Luftfartsverkskoncernen visar ett positivt resultat år 1997 uppgående till 361 miljoner kronor, vilket innebär en förbättring med 71 miljoner kronor jämfört med föregående år. Luftfartsverkets verksamhetsmål för säkerhet och luftfartspolitik kan i huvudsak anses uppfyllda. SJ uppnådde inte sina ekonomiska mål under år 1997. Soliditeten var 10,6 %, jämfört med målet 30 % och avkastningen på eget kapital var -19,4 %, jämfört med målet 7 %. SJ koncernens resultat efter finansnetto blev -641 miljoner kronor. SJ:s ekonomi utvecklas nu emellertid i positiv riktning. Telekommunikationerna utvecklas i fortsatt snabb takt, inte minst mobiltelefoni. I slutet av år 1997 introducerades den nya tjänsten GSM 1800 på marknaden. På marknaden för närsamtal har under innevarande år en viss konkurrens för första gången noterats till följd av den förändrade struktur för samtalsavgifter som Telia AB införde i november 1997. Efter kritik ändrades taxorna åter i april 1998. Vid slutet av oktober 1998 beräknas samtliga abonnenter vara anslutna till AXE-växlar. Antalet ISDN- anslutningar har ökat markant och priserna har sjunkit under år 1997. För telefoni uppfyller tillståndshavarna kraven i tillståndsvillkoren på leveranstid för nytt abonnemang och driftsäkerhet. Däremot uppfylls inte tidskraven för felavhjälpning. Abonnenternas klagomål under året har främst gällt Telias taxeomläggning, telefonräkningar samt köp av utrustning. Regeringen har i en skrivelse (skr. 1998/99:2) till riksdagen lämnat den andra redovisningen av utvecklingen på IT-området sedan IT-proposi- tionen (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). I skrivelsen redovisas åtgärder inom ramen för handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Regeringen lämnade i juli 1998 en skrivelse (skr. 1997/98:190) om elektronisk handel till riksdagen. Posten AB:s verksamhet har präglats av minskade brevvolymer och minskade kassatransaktioner vilket bl.a. beror på ökad konkurrens från andra operatörer samt på teknikutvecklingen. Posten AB:s brevvolym bedöms motsvara över 95 % av den totala. Förändringar Under år 1997 fattade riksdagen beslut om nollvisionen (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Nollvisionen innebär att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten inom vägtransportsystemet är att ingen skall dödas eller skadas allvarligt. Riksdagen beslutade i juni 1998 om transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Den övergripande utgångspunkten är att transportpolitiken skall bidra till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Transportsystemet måste ses som en helhet. I propositionen betonas miljöfrågorna. Vidare utvidgas nollvisionen till att omfatta alla trafikslag. Banverket skall ta över ansvaret för delar av det kapillära bannätet och ett nytt ban-avgiftssystem införs. Den långväga busstrafiken skall skadlighetsprövas endast mot trafikhuvudmännens trafik. En ny myndighet – Rikstrafiken – för samordning och upphandling av persontrafik inrättas. Staten skall vidare öka bidragen till driften av kommunala flygplatser. Regeringen har beslutat att tillsätta en godstransportdelegation och en jämställdhetsdelegation. I propositionen anges en ny inriktning för transportforskningen. Regeringen fastställde en ny nationell väghållningsplan och en ny stomnätsplan i juni 1998. Under år 1997 antog riksdagen i enlighet med regeringens förslag proposition Mer tillgänglig kollektivtrafik (prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10) som gäller människor med olika funktionshinder. Regeringen beslöt i augusti 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att lämna ett förslag till lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort. Som en viktig utgångspunkt för arbetet angavs att ett sådant avgiftssystem skulle kunna styra vägtrafiken till gagn för miljö och framkomlighet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1999. Regeringen kommer att överväga de förslag som utredaren lämnar för att, om kommuner så begär, kunna gå vidare i frågan. Regeringen fattade i december 1996 beslut om att utse 25 pilotmyndigheter som fick till uppgift att under år 1997 inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. I detta pilotprojekt har bl.a. Vägverket och Banverket deltagit. Arbetet under år 1998 har vidgats till en bredare tillämpning av miljöledningssystem inom fler statliga myndigheter med beaktande av de erfarenheter som vunnits från pilotprojektet. Sjöfartsverket genomför ett arbete för att rationalisera sin verksamhet, där syftet är att minska utgiftsnivån med ca 65 miljoner kronor år 2000. Vad gäller miljöarbetet infördes den 1 januari 1998 miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Luftfartsverket har påbörjat ett effektiviseringsprojekt för att förhindra långsiktigt bestående resultatförsämringar. Luftfartsverket fortsätter arbetet, utifrån en tidigare översyn, med att tydliggöra sina roller som säkerhetsmyndighet, sektorsansvarig myndighet och infrastrukturhållare. Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:126, bet. 1997/98:TU14, rskr. 1997/98:305) om ändringar i telelagen som bl.a. innebär att abonnenten kan behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör (nummerportabilitet). Riksdagen har vidare beslutat (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) om vissa ändringar i postlagen som syftar till att på ett bättre sätt uppnå de postpolitiska målen och att anpassa lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG- direktiv. Beslutet innebär utökade uppgifter för Post- och telestyrelsen (PTS) som får sektorsansvar även på postområdet. Från och med den 1 januari 1997 krävs tillstånd från PTS för att bedriva postverksamhet (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34). Regeringen har tillsatt en utredning om statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning (dir. 1998:15). Mål Transportpolitiska målet Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt transportpolitiskt mål (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Det har utformats med utgångspunkt i det trafikpolitiska målet från år 1988. Vissa delmål har vidareutvecklats och fått en något förändrad innebörd. Det nya målet har formulerats så att det kan följas upp med stöd av slutsatser som dragits från uppföljningen av det gamla trafikpolitiska målet. Målet för transportpolitiken skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det övergripande målet preciseras i fem långsiktigt inriktade delmål: - ett tillgängligt transportsystem, - en hög transportkvalitet, - en säker trafik, - en god miljö, - en positiv regional utveckling. I propositionen redovisar regeringen ett antal etappmål bl.a. för säkerhet och miljö. Telepolitiska målet Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) skall enskilda och myndigheter i landets olika delar få tillgång till effektiva telekommunikationer. Var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät. Alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och i krig. IT-politiska målet Riksdagen beslutade i mars 1996 om en nationell IT-strategi och om målen för denna (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU9, rskr. 1995/96:282). Rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning skall prioriteras. Effektiva former måste finnas för en kontinuerlig juridisk uppföljning av den snabba utvecklingen på området. Kunskap om informationsteknik och dess användningsområden skall föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet. Det skall finnas en hög tillgänglighet till basinformation genom en väl fungerande infrastruktur för samhällets informationsförsörjning. Regleringen av telemarknaderna är av väsentlig betydelse för utvecklingen på IT-området. Sverige bör arbeta för att regelverket inom EU utvecklas i riktning mot en överskådlig och mer generell reglering som inte hämmar den tekniska utvecklingen samtidigt som användarna garanteras tillgång till grundläggande tjänster. Postpolitiska målet Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Prioriteringar På transportområdet prioriterar regeringen, i enlighet med riksdagens transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266), arbetet med säkerhet och miljö samt trafikslagsövergripande åtgärder för gods- och persontrafik. Beträffande transportinfrastruktur gäller den inriktning för investeringar, drift och underhåll samt trafiksäkerhets- och miljöåtgärder som angavs i riksdagsbeslut år 1997 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Regeringen beslutade i den nationella väghållningsplanen att trafiksäkerhetssatsningar skall tidigareläggas. På järnvägsområdet skall den pågående anpassningen till snabbtågstrafik och godstrafiksatsningar fullföljas. För sjöfarten och luftfarten ges säkerhets- liksom miljöfrågorna fortsatt hög prioritet. Vad gäller EU-samarbetet prioriteras den strategi för transportområdet som riksdagen lagt fast (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) samt IT-området. För SJ och Posten AB prioriteras åtgärder för att åstadkomma en positiv ekonomisk utveckling med en hög servicenivå. SJ skall fortsätta anpassningen av verksamheten till rådande efterfrågan och prioritera aktiviteter för att förbättra det ekonomiska resultatet. Arbetet med att utveckla uppföljnings- och utvärderingsmetoder prioriteras. En fortsatt utveckling av de transportpolitiska etappmålen skall ske som ett led i en förbättrad och fortlöpande redovisning till riksdagen och för att ge förutsättningar för en bred uppföljning av transportpolitiken. Arbetet med datoromställningen inför millennieskiftet intensifieras, bl.a. genomför 2000-delegationen (dir. 1998:10) informationsinsatser åren 1998–1999. Regeringen kommer att i slutet av år 1998 till riksdagen lämna en lägesrapport om och analys av datoromställningen. Analysen ligger även till grund för prioritering av åtgärder under år 1999. Telekommunikationssektorns tillförlitlighet i samband med millennieskiftet ses över av Post- och telestyrelsen. Regeringen återkommer vidare under år 1999 med förslag till en nationell strategi som gäller IT-säkerhet i ett bredare perspektiv. Uppföljningen av den nationella IT-strategin prioriteras. Regeringen föreslog i vårpropositionen 1998 att totalt 1,8 miljarder kronor skulle avsättas för ett åtgärdspaket under tre år för att stödja IT-utvecklingen. Regeringen har för avsikt att, liksom tidigare, stödja pilotprojekt för att nå nya grupper av IT- användare. Regeringen har tillsatt särskilda utredare för att kartlägga infrastrukturen för IT sett ur ett regionalpolitiskt perspektiv (dir. 1998:71) och domännamnsstrukturen vad avser Internet (dir. 1998:61). Andra viktiga frågor är elektronisk handel samt statistikförsörjningen på IT-området. PTS har i uppdrag att redovisa principer för en ny nummerplan inklusive överväganden om riktnummerområden, att se över det framtida utnyttjandet av frekvensutrymmet samt att föreslå åtgärder för ökad tillgänglighet via nödnumret 112. 12.3 Resultatbedömning Utfall och resultat för år 1997 inom transportområdet bedöms gentemot de mål som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Tillståndet och utvecklingen inom utgiftsområdet Transporter Vägtrafiken har ökat. Person- och godstransportarbetet på järnväg ökade något. Några ytterligare tågtrafikoperatörer har etablerat sig på marknaden, vilket har lett till lägre transportpriser. Antalet tågtrafikoperatörer uppgick år 1997 till 13. SJ har dock 98 % av marknaden. Sveriges geografiska läge och beroende av utrikeshandel liksom de inrikes transportbehoven medför att sjöfarten har stor betydelse. Färjetrafiken är den sektor som under senare år utvecklats starkast. Den svenska handelsflottan minskade under år 1997 med 32 fartyg till 418. Inom luftfarten är trafiktillväxten stark. Flygkapacitetsförhållandena inom Stockholmsområdet innebär begränsningar för flygkapaciteten. Busstrafikens andel av persontransportarbetet på väg bedöms av Vägverket i huvudsak oförändrad jämfört med föregående år. Under år 1997 omkom 541 personer i vägtrafiken och 3 917 skadades allvarligt. Den ökning som skett, trots ett i stort sett oförändrat trafikarbete, innebär att den positiva trend vi haft under 1990-talet, med ett kontinuerligt sjunkande antal dödade och svårt skadade, har brutits. Risken att dödas eller skadas svårt i vägtrafiken har ökat jämfört med föregående år. Risken har dock minskat för oskyddade trafikanter och barn. Antalet dödade i plankorsningsolyckor mellan väg och järnväg har minskat, men antalet olyckor ökade under år 1997. Inom vägtransportsektorn kan en fortsatt positiv utveckling under år 1997 noteras inom flera delar av miljöområdet. En positiv utveckling för miljön kan även konstateras inom vissa delar av sjöfarts- och luftfartsområdet. Telekommunikation, informationsteknik och post Den svenska marknaden för telefoni är fortsatt stabil. Inga nya tillståndshavare tillkom under år 1997. Tillväxten har koncentrerats till mobiltelefoni och Internet. I slutet av oktober 1998 beräknas samtliga abonnenter vara anslutna till AXE-växlar. Antalet ISDN-anslutningar ökar markant och priserna sjönk under år 1997. Telias abonnemangsavgifter var oförändrade under år 1997. Prisutvecklingen var gynnsam främst beträffande internationella samtal och långdistanssamtal. Användningen av informationsteknik breder ut sig i allt större delar av samhället, inte minst det ökande antalet internetabonnemang har bidragit till detta. Under året har även myndigheternas samhällsinformation via nätet byggts ut väsentligt. Den nationella IT-strategin som lades fast i den s.k. IT-propositionen år 1996 ligger fast. Övergången till informations- och kunskapssamhället och den ökade användningen av informationsteknik skapar en rad möjligheter. Här finns såväl tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå bekvämare vardag och bättre liv för den enskilde, som förutsättningar för att fördjupa demokratin och stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft. Huvudinriktningen skall även fortsättningsvis vara att stimulera användningen av informationsteknik på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Utvecklingen under år 1997 visar att Postens brevvolym sjunkit något jämfört med föregående år. CityMail har som följd av sin expansion i Göteborg och Malmö mer än fördubblat sin volym vilket innebär att företaget har ca 3,5 % av totala marknaden. Övriga operatörer har, enligt Post- och telestyrelsens bedömning, tillsammans sannolikt mindre än 1 % av den totala brevvolymen, medan Posten fortfarande torde ha över 95 %. De viktigaste statliga insatserna inom utgiftsområdet Transporter Vägverket ökade under år 1997 satsningen på att utveckla det gemensamma arbetet inom områdena kollektivtrafik, handikappanpassning och väginformatik. För flera områden togs program fram. När det gäller tillgänglighet för funktionshindrade har under innevarande år ett arbete med att anpassa kollektivtrafiken till funktionshindrades behov påbörjats. Ett statsbidrag på 1,5 miljarder kronor har reserverats för ändamålet. Det är emellertid för tidigt att säga något om effekterna av bidraget på tillgängligheten för funktionshindrade. På vägområdet följdes de fastlagda investeringsplanerna i allt väsentligt. Drift- och underhållsverksamheten bedrevs i stort enligt de standardnivåer som lagts fast i den nationella väghållningsplanen. Vid åtgärder i befintlig vägmiljö prioriterade Vägverket främst insatser som leder till bättre trafiksäkerhet och miljö. Under år 1997 åtgärdades 20 vattentäkter. Även åtgärder för att minska antalet bullerstörda utmed det statliga vägnätet vidtogs. Andelen dubbelspår i förhållande till det totala bannätet har ökat och uppgår till ca 23 %. Vidare är flera stora bangårdar under ombyggnad. Högsta skyltade hastighet för snabbgående tågtyper har ökat något under året. Antalet plankorsningar har minskat. Tågtrafikledningen har arbetat för en neutral behandling av tågoperatörer vilket har medfört att antalet operatörer på statens spåranläggningar har ökat. En miljöpolicy som skall gälla för hela Banverkets verksamhet har tagits fram. Miljöledningssystemet ISO 14001 skall tillämpas inom Banverket. Identifiering och konsekvensklassificering av konfliktpunkter mellan järnvägar och allmänna vattenförsörjningsintressen har påbörjats. Omständigheterna i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen har gjort att Banverket arbetat mycket med miljöfrågor under året. Arbetet med kontroll och certifiering av rederiers säkerhetsorganisation enligt den s.k. ISM-koden utvidgades. Från den 1 juli 1997 gäller ISM-reglerna även för ett stort antal passagerarfartyg i nationell fart. Sjöfartsverkets miljöarbete har fortsatt under år 1997. Bland annat har prov med en speciell motor gjorts i syfte att reducera kväveoxider. Från och med den 1 januari 1998 infördes miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Utbildning och information om dessa avgifter har genomförts. Den under år 1996 träffade trepartsöverenskommelsen mellan Sjöfartsverket, Redareföreningen och Sveriges Hamn- och Stuveriförbund om att minska sjöfartens luftföroreningar följdes upp med en överenskommelse mellan Sjöfartsverket och Skogsindustrierna om minskad svavelhalt i bunkeroljor. En allt större del av arbetet med att utveckla flygsäkerheten bedrivs internationellt. EU- kommissionen har inlett förhandlingar om att etablera en europeisk flygsäkerhetsmyndighet för den civila luftfarten (EASA). De svenska bullerrelaterade luftfartsavgifterna har kompletterats med en utsläppsrelaterad del. Arbetet med den tredje landningsbanan på Arlanda pågår. Telekommunikation, informationsteknik och post Telia AB:s ändring av prisstrukturen i november 1997 kritiserades hårt och fick till följd att bolaget i april år 1998 beslutade att återgå till en modell som i princip överensstämmer med den gamla indelningen av närsamtal. IT-politiken skall leda till att alla grupper i samhället – oavsett kön, ålder, bostadsort eller yrke – skall kunna ta del av och använda den nya tekniken. Regeringen har i en skrivelse till riksdagen lämnat en redovisning av utvecklingen på IT-området. I skrivelsen (skr. 1997/98:2), som är den andra redovisningen i ordningen sedan IT-propositionen presenterades, ges en beskrivning av i vilken utsträckning och på vilket sätt hushåll, företag, myndigheter och organisationer i dag utnyttjar tekniken. Vidtagna och pågående åtgärder – inom ramen för handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik – redovisas. Inom ramen för regeringens IT- strategi prioriteras tre områden i syfte att främja utvecklingen; rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning. De mål som fastslogs i IT-propositionen skall ha uppnåtts senast under år 2000. Dessa mål genomsyrar också den svenska strategin i EU-arbetet. Vidare påpekar regeringen att frågan om datoromställningar inför år 2000 är av stor vikt. En särskild skrivelse härom med en lägesrapportering samt en redogörelse för planerade och vidtagna åtgärder kommer därför att överlämnas till riksdagen före årets slut. En ny IT-kommission (K 1998:04) har tillkallat för att analysera informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen. Eventuella problem skall analyseras och synliggöras samt framtida möjligheter inom IT-området lyftas fram. Riksdagen har beslutat om ändringar i postlagen (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304). Den huvudsakliga förändringen är att tillstånd för att bedriva postverksamhet får förenas med tidsbegränsade villkor. Vidare bemyndigas regeringen att föreskriva ett pristak för posttjänster. Regeringen har, som en följd av Posten AB:s portohöjning år 1997 också föreskrivit ett nytt pristak för enstaka försändelser som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten. Detta ersätter den tidigare prisregleringen i avtal mellan staten och Posten AB. Samtidigt har statens krav i avtalet med Posten AB att erbjuda rabattfrimärken till privatpersoner slopats. Vidare har ett nytt krav förts in i postförordningen (1993:1709) som innebär att minst 85 % av brev som lämnats in för övernattbefordran skall delas ut senast följande arbetsdag och 97 % senast tre dagar efter inlämnande. Effekter av de statliga insatserna Transportpolitiska målet Effektivitet Tre av de fem större objekt som öppnats för trafik under år 1997 bedömdes i Vägverkets efterkalkyler som lönsamma. Under år 1997 har produktiviteten hos Banverket ökat med 1,2 %. Tillgänglighet Under år 1997 har tillgängligheten och framkomligheten i väg- och järnvägstransportsystemet fortsatt att öka genom förbättringar och öppnandet av nya väg och järnvägsträckor. Tillgänglighetsproblemen kvarstår dock i allt väsentligt i storstadsområdena. Framkomligheten för tung trafik, mätt som bärighet på det statliga vägnätet, har förbättrats sedan år 1996. Framkomligheten på järnväg har förbättrats i och med att andelen dubbelspår på stomnätet successivt har ökat. Under år 1997 ökade tågförseningarna något på grund av trafikstörningar. Trafiksäkerhet Inom vägsektorn har genomförda åtgärder hittills inte medfört de förväntade effekterna på trafiksäkerheten. Trots att antalet järnvägskorsningar i plan minskat, har antalet plankorsningsolyckor ökat under år 1997. Miljö Luftutsläppen minskade något under år 1997 inom väg- och järnvägssektorn. Antalet bullerstörda utmed det statliga vägnätet minskade med ca 4 300 personer, vilket är 700 fler än vad som angavs som mål i regleringsbrevet. Antalet bullerstörda fastigheter utmed järnväg minskade under år 1997. Från och med den 1 januari 1998 infördes miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Systemet har fått ett gott gensvar och över 1 000 fartyg har anmält att lågsvavlig olja används. Inom luftfartsområdet börjar åtgärderna ge resultat vad gäller miljöförbättringar. Regional balans Genom de nya väg- och järnvägssträckor som öppnats eller förbättrats under året har vissa delar av landet ytterligare knutits samman, exempelvis genom Höga kustenprojektet samt förbättringarna av Godsstråket genom Bergslagen och Norra stambanan. Vägverket bedömer att glesbygdsområdena har tillgodogjorts större andel nytta än övriga delar av landet avseende förbättrad ytstandard, minskad restid och reskostnad. Bärigheten ökade dock mindre i regionalpolitiskt prioriterade områden än i övriga landet, vilket delvis är en följd av satsningarna under året i enlighet med bärighetsplaner i övriga delar av landet. Bidragen till kommunala flygplatser bidrar till att förbättra transportförutsättningarna i regionalpolitiskt prioriterade delar av landet. Målen för telekommunikation, informationsteknik och post Regeringen hade redan innan arbetet med IT- propositionen inleddes tagit en rad initiativ i syfte att se över och anpassa lagstiftningen till utvecklingen på IT-området. I IT-propositionen anförde regeringen att rättsordningen i ett utvecklat informationssamhälle måste vara så robust att den kan hantera tekniska förändringar samtidigt som den fångar våra grundläggande samhällsvärderingar. Målet är att finna effektiva former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba utvecklingen på IT-området. Regeringen har tagit flera initiativ på dessa områden. De angivna målsättningarna står fast. För fasta avgifter (abonnemangsavgift, flyttning m.m.) finns det sedan den 1 juli 1997 ett pristak, enligt vilket avgifterna inte får förändras med mer än förändringen i nettoprisindex under närmast föregående år. Regleringen återfinns i förordningen (SFS 1997:400) om taxor för telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter. Med rådande marknadsförhållanden är det endast Telia som berörs av förordningen. Med undantag av felavhjälpning har operatörerna i övrigt uppfyllt de krav som ställts. Telias ändrade taxestruktur som infördes i november 1997 medförde kraftigt höjda priser för vissa grupper. Efter kritik ändrades taxorna åter i april 1998. Ett vägledande utslag från Konkurrensverket angående Posten AB:s möjligheter att priskonkurrera lokalt kombinerat med portohöjningen år 1997 har enligt PTS underlättat för de nya operatörerna att få fotfäste på marknaden. PTS bedömer att utglesningen av Posten AB:s kontorsnät i mycket begränsad omfattning påverkar rikstäckningen. PTS genomförde i samarbete med Konsumentverket och Glesbygdsverket en undersökning vars resultat pekar på att servicenivån i brevdistributionen kan antas vara lika god som föregående år. Undersökningen omfattade drygt 6 700 försändelser och resultatet visade att 97 % av dessa kom fram över natten. Enligt det avtal som gällde till den 30 juni 1998 mellan staten och Posten AB fick antalet hushåll som saknar daglig postservice inte öka. Enligt Posten AB är denna nivå i princip oförändrad och enligt PTS finns det inga andra omständigheter som pekar på att antalet skulle ha ökat under år 1997. Regeringens slutsatser Sammantaget bedömer regeringen att måluppfyllelsen på kommunikationsområdet för år 1997 med några undantag har nått en godtagbar nivå . Effekterna på transportområdet vad gäller miljö och framkomlighet är i huvudsak positiva. Regeringen ser, mot bakgrund av beslutet om nollvisionen och det kortsiktiga verksamhetsmålet högst 400 dödade år 2000, med oro på säkerhetsutvecklingen inom vägtransportsystemet. Vägverket har ändrat inriktning och utformning på sina trafiksäkerhetsinsatser inom ramen för sektorsansvaret vilket stöds av regeringen. Riksdagens mål för buller för befintliga bostadsmiljöer (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) bedöms inte kunna nås på det statliga vägnätet med dagens åtgärdstakt. Däremot bedöms det av riksdagen fastställda målet för koldioxidutsläpp för år 2000 som möjligt att nå, eftersom ökningen sedan år 1990 varit knappt 1 %. Godstransporterna svarar för hela ökningen. Regeringen bedömer att Banverkets verksamhet har bidragit till en ökad uppfyllelse av de trafikpolitiska målen. Giftutsläppen och grundvattenproblemen vid Hallandsåsen visar att Banverkets miljöarbete bör prioriteras. Regeringen prioriterar åtgärder som skall stödja den svenska sjöfartsnäringen. Det finns ett avtal om flygtrafik på Bromma fram till år 2011, men ny flygkapacitet utöver den tredje landningsbanan på Arlanda kan komma att behövas innan dess. Schengenöverenskommelsen påskyndar också behovet av terminalinvesteringar på Arlanda. Miljö- och säkerhetsarbetet inom sjö- och luftfarten bör ges fortsatt hög prioritet. Regeringens prioriterade policy inför 2000- talet är att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Frågan om säkerheten i samband med skiftet till år 2000 intar en särställning, inte minst därför att det brådskar. Varje myndighet, organisation och företag måste ta ansvar för omställningen av systemen i den egna verksamheten. Statskontoret har regeringens uppdrag att regelbundet granska hur detta arbete fortskrider hos myndigheterna. Myndigheter med särskilt ansvar för vitala samhällssystem har dessutom i uppdrag att regelbundet, med början den 1 oktober 1998, rapportera till regeringen om läget i respektive sektor. Därutöver skall den av regeringen tillsatta 2000-delegationen också analysera läget ur ett tvärsektoriellt perspektiv, löpande informera regeringen samt genom upplysning och påverkan bidra till att sektorer som befinner sig i riskzonen påskyndar arbetet. Information direkt till företag och allmänhet är också en viktig del i delegationens arbete. Regeringen skall före årets slut i en särskild skrivelse till riksdagen lämna en sammanfattande analys av läget samt redogöra för vidtagna och planerade åtgärder inför skiftet till år 2000. Med den utveckling som sker inom teleområdet avseende ny teknik, konvergensen mellan marknader såsom fast telefoni, mobil telefoni och datakommunikation så kommer den närmaste framtiden sannolikt att innebära en utveckling av nya tjänster och allt hårdare konkurrens. Posten AB:s minskade brevvolymer och minskade kassatransaktioner i kombination med den tekniska utvecklingen kan innebära att verksamheten behöver omstruktureras. I övrigt avvaktar regeringen resultatet av utredningen om statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen (dir. 1998:15). 12.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet En rad offentliga initiativ tas för att främja användningen av informationsteknik i enlighet med den s.k. IT-propositionen från våren 1996 (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Inom rättsområdet utreds bl.a. frågor kring kryptering och digitala signaturer, vilket är av betydelse för att uppnå säker elektronisk kommunikation. Behovet av en samordning av lagstiftningarna inom tele-, radio- och TV-områdena utreds. Vidare har en utredning om konsumenträttigheter i informationssamhället tillsatts (dir. 1998:15). Stora satsningar görs inom utbildningen, bl.a. skall IT-kunskapen hos lärare förbättras och skolorna anslutas till Internet. Satsningar görs också på att utveckla olika databaser, däribland Sverige Direkt (som ger direktingång till offentlig information via Internet), Kulturnät Sverige, Svenska Miljönätet, Slussen (IT-baserad samhällsguide för ungdomar) samt bibliotekssystemet LIBRIS. Omfattande IT-satsningar görs också inom näringspolitiken. Genom bl.a. NUTEK kanaliseras offentliga medel till forskning och utveckling inom informationsteknik samt till projekt för att främja elektronisk handel. Den nya Energimyndigheten stödjer forskningsområden som ligger i linje med de miljörelaterade transportmål som satts upp för en ekologisk hållbar utveckling. Det miljöarbete som kommunerna i landet bedriver inom ramarna för Agenda 21 strävar i samma riktning som de transportpolitiska miljömålen. Kommunerna och bl.a. NTF bedriver ett aktivt trafiksäkerhetsarbete som syftar till att uppnå målet med nollvisionen. Riksdagen beslöt år 1996 att avsätta 1 miljard kronor under en treårsperiod för att stärka samarbetet och utvecklingen i Östersjöområdet och sysselsättningen i Sverige, den s.k. Östersjömiljarder (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). De största satsningarna inom ramen för den första Östersjömiljarden görs inom energi, miljö och infrastruktur. Inom kommunikationsområdet har regeringen fattat beslut om projekt för 165 miljoner kronor som gäller de baltiska staterna och Ryssland. Från utgiftsområde 6 finansieras försvarsuppgifter som syftar till att säkerställa att kommunikations- och transportsystemet fungerar även i krigs- och kristid. Utgiftsutvecklingen fördelat per verksamhetsområde inom utgiftsområde 22 Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Vägar och järnvägar 22 009 21 378 21 515 22 931 23 932 22 686 Sjö- och luftfart 711 807 802 807 634 634 Post- och telekommunikationer 806 679 678 695 713 715 Statens järnvägar, kollektivtrafik, samhällsköpta tjänster m.m. 522 830 627 632 876 1 103 Kommunikationsforskning och meteorologi 419 402 428 436 444 451 Totalt för utgiftsområde 22 24 467 24 096 24 0502 25 501 26 599 25 589 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Summeringen på verksamhetsområdesnivå avser endast de anslag som även är aktuella för budgetåret 1999. 13 Väg och järnväg 13.1 Omfattning och utgiftsutveckling Verksamhetsområdet omfattar väghållning och vägtrafik samt banhållning och tågtrafik. Verksamheten syftar till att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Statens företrädare på central nivå för frågor inom väg- och järnvägsområdet är Vägverket respektive Banverket. Den sammanlagda verksamhetsvolymen inkl. externa intäkter uppgick år 1997 till ca 27,5 miljarder kronor. Inom verksamhetsområdet fanns vid utgången av året totalt ca 14 000 tillsvidareanställda. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 22 009 21 378 21 515 22 931 23 932 22 686 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Ett antal stora investeringsobjekt har under året avslutats och öppnats för trafik. På vägsidan kan särskilt nämnas Höga kustenprojektet som består av 32 km ny Europaväg (E 4) med en 1 800 meter lång hängbro över Ångermanälven samt av 70 km övriga vägar och 34 ytterligare broar. Den viktigaste invigningen på järnvägssidan har varit Svealandsbanan – en helt ny järnväg som binder samman Stockholm med städerna söder om Mälaren. Projektet omfattar 70 km enkelspår för hastighetsstandard 200 km/tim samt upprustning av befintligt enkelspår till 160 km/tim och med nya el- och signalsystem. Vidare har projektet omfattat ca 50 broar och 7 tunnlar. Under året har verksamhetsområdet till stor del präglats av förberedandet av nya planer för väg- respektive banhållning. Förslag till nya nationella planer inlämnades till regeringen av Vägverket och Banverket i mars 1998. Planerna fastställdes av regeringen den 11 juni 1998. De medel som riksdagen anslagit år 1997 för Vägverkets och Banverkets verksamheter har inte tagits i anspråk fullt ut. För Banverkets del uppgick anslagssparandet till drygt 2 miljarder kronor och för Vägverkets del uppgick det till drygt 1 miljard kronor. För Vägverkets del var anslagssparandet hänförligt till anslagsposterna för drift och underhåll av statliga vägar, byggande av vägar samt byggande av länstrafikanläggningar. Sparandet förklaras huvudsakligen av en gynnsam vinter och mindre verksamhet inom sektorsuppgiften än planerat, att den fysiska planeringen blev mer tidskrävande än planerat samt att bidragen till andra huvudmän i enlighet med storstadsöverenskommelserna inte betalades ut i den takt som tidigare beräknats. För Banverkets del hänförs huvuddelen av anslagssparandet till anslagsposten för nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader. Sparandet förklaras av att flera större projekt drabbats av förseningar, bl.a. på grund av att planbeslut och tillstånd har försenats. För år 1998 beräknar Vägverket att man kommer att förbruka samtliga tillgängliga medel. Banverket räknar med ett visst anslagssparande. Förändringar Under år 1997 fattade riksdagen beslut om nollvisionen (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Denna innebär att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten inom vägtransportsystemet är att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor och att vägtransportsystemets utformning och funktion skall anpassas till de krav som följer av detta. Regeringen beslutade den 19 mars 1998 om omfördelning av 749 miljoner kronor av Banverkets anslag för år 1998 till väghållning och statsbidrag. Dessa medel kommer under år 1998 att användas till utökning av beläggningsunderhåll samt investeringar enligt nationell och regional plan. Riksdagen beslutade i juni 1998 om den framtida transportpolitiken (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Beslutet innebär bl.a. att Banverket från och med år 1999 skall överta ansvaret för delar av det kapillära bannätet, dvs. det bannät i form av anslutande spår till terminaler, hamnar, industrier och industriområden som SJ för närvarande förvaltar. Det innebär även att ansvaret för vissa anläggningar vid järnvägsstationerna överförs från SJ till Banverket. Dessutom införs ett nytt banavgiftssystem där avgifterna skall vara trafikberoende och beräknas utifrån järnvägstrafikens samhällsekonomiska marginalkostnader. Banverket skall därmed kunna finansiera vissa kostnader för banhållning med intäkter från banavgifterna. Beslutet innebär även att nollvisionen utvidgas till att omfatta samtliga trafikslag. Regeringen fastställde den 11 juni 1998 Vägverkets och Banverkets förslag till nationell väghållningsplan respektive stomnätsplan för perioden 1998–2007. Väghållningsplanen omfattar 30,5 miljarder kronor och regeringen beslutade bl.a. att Vägverket skall tidigarelägga de åtgärder under planperioden som ger trafiksäkrare vägar. Stomnätsplanen omfattar 36 miljarder kronor, varav 2,4 miljarder kronor går till kapacitetshöjande åtgärder för järnvägstrafiken i centrala Stockholm och 1,9 miljarder kronor till Citytunneln i Malmö. Prioriteringar Riksdagen beslutade år 1997 om inriktningen av transportinfrastrukturen för perioden 1998–2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). I enlighet med detta beslut skall en satsning på drift och underhåll av vägarna samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder prioriteras före investeringar i nya vägar. För järnvägssidan gäller att den pågående anpassningen till snabbtågstrafik skall fullföljas och godstrafikens konkurrenskraft stärkas. Resultatbedömning Tillståndet och utvecklingen inom verksamhetsområdet Under 1990-talet som helhet har utvecklingen i väg- och järnvägstransportsystemet varit i stort sett positiv i den meningen att tillgängligheten och den regionala balansen i systemet har förbättrats, antal dödade har minskat kraftigt och utsläppen av luftföroreningar har i flera fall minskat i omfattning. Stora satsningar, främst i form av nyinvesteringar, har gjorts. Under år 1996 beslutade riksdagen om såväl Vägverkets som Banverkets sektorsansvar. Detta innebär att myndigheterna nu har ett samlat ansvar för hela väg- respektive järnvägstransportsystemet. Sektorsansvaret har medfört att ökade krav har ställts på myndigheterna, t.ex. i frågor om utveckling av och samarbete inom respektive sektor. Denna verksamhet har ökat under år 1997. Detta är delvis en följd av en medveten satsning på att utveckla det gemensamma arbetet inom sektorn. Utvecklingen i väg- och järnvägstransportsystemet är till stor del resultatet av många aktörers arbete: landets medborgare, offentliga organisationer, myndigheter, näringsliv, m.fl. För Vägverkets del har arbetet med att samordna insatserna mot de sektorsgemensamma målen tagit sig uttryck i form av ett antal överenskommelser med andra intressenter inom området och utarbetande av handlingsprogram, t.ex. för kollektivtrafiken. Trafikutvecklingen år 1997 Biltrafiken svarade för 76 % av det totala persontransportarbetet under året. När det gäller det långväga resandet (mer än tio mil enkel resa) dominerade bilen med en marknadsandel på ca 70 %. Konkurrensen är dock mycket stark och resenärerna har nästan alltid flera alternativ att välja mellan. Av det långväga resandet svarade tåg och flyg för ca 12 % vardera och buss för ca 6%. Jämfört med år 1996 har det samlade persontransportarbetet ökat med 1,3 miljarder personkm eller 1,2 %. Under året ökade antalet personresor med järnväg. Det totala antalet resor ökade med 3,4 miljoner eller 3,4 % och uppgår nu till 104,1 miljoner resor per år. Det är det högsta antalet hittills. Även persontransportarbetet på järnväg har ökat. Ökningen är dock mindre än för antalet resor vilket innebär att den genomsnittliga reslängden minskat. Inom Sveriges gränser transporterades under år 1997 drygt 500 miljoner ton gods. Drygt 60 % av detta gods transporterades på vägarna. Lastbilarna dominerar särskilt på kortare sträckor (under tio mil), där de svarar för mer än 90 % av transporterna. Ju längre sträckor desto jämnare blir fördelningen mellan transportslagen. På sträckor över 30 mil är sjöfarten det dominerande färdsättet. Av det totala transportarbetet på drygt 80 miljoner tonkm är 40 % hänförligt till vägtrafik, 38 % till sjöfart och 22 % till järnväg. De viktigaste statliga insatserna inom verksamhetsområdet Sedan år 1989 har verksamhetsvolymen inom området kraftigt ökat i omfattning och omfattande investeringar i väg- och järnvägsnätet i Sverige har genomförts. Under åren 1994 och 1995 nådde ökningen sin topp i samband med regeringens extra satsningar på sysselsättningsskapande åtgärder. Under åren därefter har volymen återvänt till en planerad nivå. Investeringar i statliga väg- och järnvägsanläggningar 1989–1997 (1997 års prisnivå) Riksdagen beslutade år 1997 om inriktningen av transportinfrastrukturen för perioden 1998–2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Åtgärderna i infrastrukturen skall främja miljöanpassning, trafiksäkerhet, tillväxt och ökad sysselsättning i landets alla delar. För att genomföra inriktningen anvisades en planeringsram om totalt 190 miljarder kronor. Under år 1998 har länsstyrelserna fastställt länsplaner för regional transportinfrastruktur och regeringen har fastställt nationell väghållningsplan och stomnätsplan. Underlag till nya investeringsplaner för väg och järnväg samt förslag till nationella planer inom dessa områden har under det gångna året arbetats fram av Vägverket respektive Banverket. Under år 1997 utökades och fördjupades satsningarna inom ramen för myndigheternas sektorsansvar. I synnerhet har arbetet påbörjats med de funktionshindrades resmöjligheter i väg- och järnvägstrafiken. Banverket har under året fastställt en miljöpolicy och påbörjat arbetet med ett miljöledningssystem som systematiserar miljöarbetet samt klargör ansvarsförhållanden och rutiner för uppföljning och redovisning. Vägverket har utvecklat det gemensamma arbetet inom sektorn bl.a. inom områdena forskning och utveckling, kollektivtrafik, handikappanpassning och väginformatik. För flera av dessa områden har särskilda program tagits fram. Effekter av de statliga insatserna Utgångspunkten för 1997 års styrning av verksamhetsområdet var riksdagens trafikpolitiska beslut från år 1988. I detta fastställdes ett övergripande mål för trafikpolitiken. Detta bröts sedan ner i fem delmål. Nedan följer en beskrivning av de effekter som verksamheten inom väg- och järnvägsområdet haft under år 1997 redovisat per delmål av dåvarande trafikpolitiska mål. Effektivitet Effektivitet handlar om att med hänsyn till vad som är bäst för samhället som helhet uppnå de mål som ställs upp för verksamheten. Effektiviteten i förhållande till de trafikpolitiska målen innebär således att en sammanvägning av effekterna av övriga delmål – tillgänglighet, trafiksäkerhet, miljö och regional balans – skall ske vid prioritering av åtgärder som vidtas för att uppfylla målen. Efterkalkyler för de större investeringsprojekt som slutförts under året visar att slutkostnaden för de flesta redovisade projekt har understigit den kostnad som beräknades då projekten planerades. T.ex. kan nämnas utbyggnaden till dubbelspår av järnvägssträckan Trönninge– Båstad på Västkustbanan, totalt 23 km, där slutkostnaden understeg den planerade kostnaden med 159 miljoner kronor eller ca 20 %. Den främsta anledningen var de gynnsamma entreprenadupphandlingar som genomfördes av Banverket. Vägverkets efterkalkyler redovisar, förutom nedlagda kostnader, även en beräkning av det samhällsekonomiska resultatet för de slutförda projekten. Enligt den kalkyl som upprättats för de större projekt som öppnats för trafik under år 1997 är tre av fem investeringar samhällsekonomiskt lönsamma. Höga kustenprojektet är varken lönsamt eller olönsamt (NNK 0), medan E 4-projektet Traryd–Ljungby kalkyleras som olönsamt (NNK -0,12). Detta projekt motiverades när det startades av att en enhetlig standard eftersträvades på stråken. För Banverkets projekt har inga samhällsekonomiska efterkalkyler gjorts. Under år 1997 har produktiviteten hos Banverket ökat med 1,2 %. Produktivitetsökningen har beräknats på ett genomsnitt av 21 prestationer som omfattar 32 % av kostnaderna för bandistrikten och industridivisionen, där spårbyte är den dominerande kostnaden. Något samlat produktivitetsmått för Vägverket har inte redovisats. Vad gäller den inre effektiviteten inom verksamhetsområdet, kan det konstateras att myndigheterna fortlöpande arbetar med åtgärder för att rationalisera och effektivisera verksamheten. I rapporter till regeringen i början av år 1998 redovisade Vägverket och Banverket vilka åtgärder som vidtagits med anledning av de besparingskrav på den statliga konsumtionen som riksdagen har lagt fast, bl.a. i syfte att åstadkomma en effektivare administration. För Vägverkets del har förvaltningskostnaden ökat med 39 % under perioden 1994–1997, till stor del till följd av förändrat ansvar och utökade uppgifter. Det ökade ansvaret och de nya rollerna har ställt höga krav på anpassning av arbetssätt, kompetens och behov av egen personal. Under året har Vägverket genomfört ett antal kvalitetsrevisioner. Dessa har visat att det finns en stor förbättringspotential. Någon redovisning av hur den inre effektiviteten har förändrats under året har inte lämnats av vare sig Vägverket eller Banverket. Tillgänglighet Transportsystemets förmåga att bidra till förbättrad tillgänglighet kan uttryckas som den ”lätthet” med vilken medborgare, näringsliv och offentliga organisationer kan nå det utbud och de aktiviteter i samhället som de har behov av. Mått på tillgänglighet kan bl.a. uttryckas som förändring av restid, fordonskostnader, godstransportkostnader, bekvämlighet och tidhållning. Under år 1997 har framkomligheten och tillgängligheten inom verksamhetsområdet fortsatt att förbättras genom öppnandet av nya väg- och järnvägssträckor, genom ökad bärighet på det statliga väg- och järnvägsnätet, genom ökad andel dubbelspår samt högre genomsnittlig hastighet på järnvägsnätet. Detta har resulterat i en minskning av den totala restiden – och därmed även reskostnaden. Det noteras beträffande bärigheten på stomnätet att ca 89 % vid utgången av året tillåter en största tillåten axellast (STAX) på 22,5 ton vid hastigheter på 90 km/tim och därutöver. Enligt Banverket har de sträckor på stomnätet som inte tillåter ovan angivna hastigheter och viktklasser i regel ingen eller ringa godstrafik. Beträffande driftsäkerheten på järnvägsnätet kan det konstateras att den totala mängden trafikstörningar på stomnätet som orsakats av tekniska fel i infrastrukturen har ökat med 5 % under år 1997. Störningsfrekvensen började öka i juni 1997. Banverket har förklarat detta bl.a. med relativt hög sommarvärme jämfört med år 1996. Det torra och varma vädret medförde hög frekvens av skogsbränder längs järnvägsspåren, bildande av s.k. solkurvor samt åsknedslag i ställverk. De trafikstörningar som orsakades av tågtrafikledningen har under året minskat med 20 %. Totalt sett har trafikstörningarna under år 1997 lett till att tågförseningarna ökat något jämfört med föregående år. Tillgänglighet kan även uttryckas som andelar av olika grupper av medborgare eller näringar som fått ändrade möjligheter att använda väg- eller järnvägstransportsystemet, exempelvis olika medborgargruppers möjligheter att resa med kollektiva färdmedel. Av särskild vikt i sammanhanget är på vilket sätt de funktionshindrades resmöjligheter inom väg- och järnvägssektorn har förändrats. Några resultat för år 1997 har inte redovisats på detta angelägna område, då relevanta och tillämpbara mått inom området saknas. Banverket och Vägverket har dock under året tillsammans med Boverket, SJ och de övriga trafikverken samt representanter för handikapprörelsen påbörjat en dialog inom detta område. Trafiksäkerhet För första året sedan år 1992 har det totala antalet döda inom väg- och järnvägstransportsystemet ökat. Även antalet skadade har ökat. Ökningen av antalet döda och skadade är till sin helhet hänförlig till vägtransportsystemet och har ägt rum trots ett oförändrat vägtrafikarbete. Dödade och svårt skadade personer vid polisrapporterade vägtrafikolyckor 1992–1997 För järnvägssektorn gäller att antalet olyckor ökade något år 1997 medan antalet dödade har minskat. Flertalet plankorsningsolyckor har inträffat på lågt trafikerade länsjärnvägar. Regeringen gav under år 1997 Vägverket i uppdrag att i samråd med Banverket utreda orsakerna till de döds- och personskadeolyckor som sker vid plankorsningar mellan väg och järnväg samt föreslå erforderliga åtgärder för att minska dessa. Vägverket har därvid framfört att det är svårt att kunna peka ut enskilda orsaker till olyckorna. Erfarenheter och forskning visar att det ofta är kombinationer av orsaker såsom bristande uppsikt, halt väglag, bländande sol och vägfordon som fastnat. Mot bakgrund av detta samt att nuvarande kunskap om effekterna av nya lösningar är svåra att förutsäga, vill Vägverket inte rekommendera några nya lösningar för att minska plankorsningsolyckorna utöver de som används i dag. Inom vägsektorn har verksamhetsvolymen för trafiksäkerhet ökat med 128 % under perioden 1994–1997, till stor del till följd av satsningen på s.k. reformer. För de flesta reformer gäller att få eller inga positiva förändringar på trafiksäkerheten hittills har kunnat konstateras. T.ex. har cykelhjälmsanvändningen inte ökat under året, användningen av bilbälte i baksätet har minskat mellan åren 1994–1997 och användningen av cykelbelysning har minskat under samma period. Ett positivt resultat är dock att antalet onyktra i polisens kontroller har minskat mellan åren 1994–1997. Miljö Riksdagen har fattat beslut om mål för att begränsa transportsektorns miljöpåverkan. Flera av dem är etappmål. Förslag till kompletterande mål har tagits fram i det s.k. MaTS-samarbetet (samarbete mellan ett antal myndigheter och organisationer för ett miljöanpassat transportsystem). Antalet bullerutsatta personer och fastigheter längs statliga vägar och järnvägar har minskat under året. Det totala antalet bullerstörda fastigheter längs järnvägen uppgick vid slutet av år 1997 till 10 000, vilket är en minskning med 1 000 sedan år 1993. Miljömålet för Banverket har varit att antalet fastigheter som utsätts för bullernivåer orsakat av järnvägstrafik på över 55 dB(A) vid fler än fem tillfällen per natt skall minska samt att antalet fastigheter som utsätts för vibrationsnivåer orsakade av järnvägstrafik på över 2,5 mm/s skall minska. De bullerutsatta personerna längs de statliga vägarna minskade under året med ca 4 300, vilket medför att ca 40 000 bullerutsatta kvarstår. Med dagens åtgärdstakt beräknas riksdagsmålet om att åtgärda befintliga bostadsmiljöer i närhet till vägtrafik där bullret överstiger 65 dB(A) att nås först år 2010 längs det statliga vägnätet. När det gäller fastigheter som utsatts för vibrationsstörningar av järnvägstrafik, har under året enstaka sådana fastigheter lösts in. Någon närmare redovisning av vilka effekter detta har haft på det långsiktiga målet för vibrationsnivåer har dock inte lämnats av Banverket. Utsläppen från väg- och järnvägstrafiken av koldioxid, svaveldioxid, kolväten och kväveoxider minskade något under år 1997. Riksdagsmålen för år 2000 för koldioxidutsläpp bedöms som möjligt att nå. Målnivån för svaveldioxid nåddes redan år 1992 och målet för kolväten kommer troligen också att nås, för vägsektorn till stor del beroende på införande av katalytisk avgasrening samt system som kraftigt minskar avdunstningen av bränsle. Tröskelvärdet för marknära ozon överskrids i stor omfattning. Regional balans Det övergripande målet för regionalpolitiken är hållbar tillväxt, valfrihet och rättvisa så att likvärdiga förutsättningar och tillväxt skapas och att därigenom regionernas skilda möjligheter kan tas till vara. Detta kan uppnås genom att trafikpolitiken samverkar med regionalpolitiken och bidrar till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet. Heltäckande etappmål för transportpolitikens bidrag till en positiv regional utveckling är svåra att fastställa. Detta beror på att den regionala utvecklingen i så hög grad påverkas av åtgärder inom många olika samhällsområden. Indikatorer eller mer avgränsade mått på regional balans är dock väg- och järnvägsnätets utveckling samt utvecklingen av restider och reskostnader mellan regioner. Genom de nya väg- och järnvägssträckor som öppnats och/eller förbättrats under året har vissa delar och regioner i landet ytterligare länkats samman. Ett stort vägprojekt som öppnats för trafik under året är Projekt Höga kusten, som omfattar 32 km ny Europaväg, 70 km övrig väg samt 35 broar, däribland en 1 800 m lång hängbro över Ångermanälven. Hela projektet ligger i det tillfälliga stödområdet och det har således haft en stor inverkan på utvecklingen inom de berörda regionerna. På järnvägssidan har invigningarna av nya stråk och sträckor varit flera under året; bl.a. kan nämnas Svealandsbanan som binder samman Stockholm med städerna och regionerna söder om Mälaren samt förbättringarna av Godsstråket genom Bergslagen och Norra stambanan. Även utbyggnaden till dubbelspår och hastighetshöjningar på järnvägsnätet samt den bärighetsökning som skett på landets väg- och järnvägsnät har bidragit till att öka den regionala balansen och utveckla förutsättningarna för ett antal regioner. Den restids- och reskostnadsminskning som är följden av utbyggnaden och förbättringen av vägnätet har till största del tillfallit de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet. Framför allt beror detta på att projektet Höga kusten öppnades för trafik i december 1997. När det gäller bärighetsökningen på det statliga vägnätet så har denna endast till en mindre del (32 %) tillfallit de regionalpolitiskt prioriterade områdena i landet. Detta är en följd av bärighetsplanernas ändrade inriktning från år 1995, som innebär att man efter den inledningsvisa satsningen på glesbygdsområdena nu har gått över till övriga delar av Sverige. Regeringens slutsatser Regeringen konstaterar att verksamhetsområdet under år 1997 har präglats av en ökad satsning på åtgärder utanför det infrastrukturella området, dvs. åtgärder som tagit sikte på en ökad samverkan och samsyn mellan olika aktörer. Regeringen bedömer att verksamheten inom området vägar och järnvägar under året har bidragit till att uppfylla de trafikpolitiska målen genom att förbättra tillgängligheten, den regionala balansen och miljöanpassningen i transportsystemet. På järnvägssidan kan det dock konstateras att målet för driftsäkerhet mätt i mängden trafikstörningar inte har uppfyllts. Detta har resulterat i att tågförseningarna har ökat, vilket innebär att varken tillgängligheten eller effektiviteten i transportsystemet i denna del har förbättrats i önskvärd omfattning. Beträffande arbetet med att förbättra tillgängligheten i transportsystemet anser regeringen att det är av stor vikt att relevanta och tillämpbara mått tas fram som visar hur tillgängligheten för olika grupper i transportsystemet förändras. När det gäller målen för miljöarbetet, kommer riksdagsmålet för buller i befintliga bostadsmiljöer i närhet till vägtrafik med dagens åtgärdstakt inte att nås förrän år 2010 längs det statliga vägnätet. Tröskelvärdena för marknära ozon överskrids i stor omfattning. Regeringen anser att det är angeläget att det gemensamma arbetet inom vägtransportsektorn fortsätter för att samtliga mål för luftföroreningar, luftkvalitet i tätorter samt buller på vägnätet skall kunna nås. Beträffande antal döda och skadade i trafiken under år 1997, har 1990-talets goda trend med ett minskat antal förolyckade brutits. Vägtrafiken står för hela den ökningen, som skett trots att trafikarbetet varit i stort sett oförändrat. För dödade ligger en stor del av ökningen bland bilförare varav de flesta har dödats i mötesolyckor på vinterväglag. Enligt Vägverkets bedömning kommer målet för antalet dödade i vägtrafiken år 2000 inte att nås med nuvarande insatser. Inom vägtransportsystemet har man arbetat för en ökad trafiksäkerhet dels genom fysiska åtgärder i vägmiljön, dels genom olika typer av påverkan på trafikantbeteendet inom ramen för sektorsuppgifterna. De senaste åren har allt mer medel satsats på reformer. Resultaten har varit svåra att följa och har hittills inte gett de förväntade effekterna i form av en minskning av antalet dödade och skadade i vägtrafiken. Med anledning av detta har Vägverket ändrat inriktning och utformning på sina insatser inom ramen för sektorsuppgifterna. Den nya inriktningen innebär bl.a. en satsning på olika pådrivande och stödjande insatser som beräknas få effekt först på lite längre sikt. Regeringen har förtroende för Vägverkets nya inriktning, men anser att det är viktigt att stärka trafiksäkerhetsarbetet på kort sikt och påskynda arbetet med nollvisionen. Regeringen bedömer därför att insatser i form av fysiska åtgärder i vägmiljön som direkt kan ge trafiksäkerhetseffekter inom den närmaste tiden måste prioriteras före sektorsuppgifter. Regeringen anser även att trafiksäkerhetsreformerna bör ses över för att klarlägga och tydliggöra sambanden mellan reformer och trafiksäkerhetseffekter. Med avseende på effektiviteten i transportsystemet konstaterar regeringen att slutkostnaden för de flesta stora investeringsobjekt som avslutats under året har understigit den kostnad som beräknades när projekten planerades, vilket till stor del antas vara resultatet av en hårdnande konkurrens på entreprenadmarknaden. För de järnvägsprojekt som öppnats under året har ingen redovisning av det samhällsekonomiska resultatet gjorts. Regeringen anser att det är viktigt att det samhällsekonomiska resultatet av vidtagna åtgärder inom transportsystemet tydliggörs i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen har vidare uppmärksammat de åtgärder som vidtagits inom verksamhetsområdet med avsikt att rationalisera och effektivisera verksamheten. Det ökade sektorsansvaret och de nya roller som detta har medfört har inneburit ett ökat fokus på den inre effektiviteten. Det är regeringens ambition att redovisningen av hur den inre effektiviteten har förändrats under året skall förstärkas och förbättras. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets (RRV:s) revisionsberättelse för år 1997 avseende granskningen av Vägverkets respektive Banverkets årsredovisning och underliggande redovisning samt av ledningens förvaltning innehåller inte några anmärkningar. I de fall RRV har lämnat särskilda kommentarer när det gäller verksamhetsområdet så redovisas dessa i avsnitt 4.3 respektive 4.4. Den ekonomiadministrativa värdering som utförts av RRV avseende räkenskapsåret 1997 har resulterat i värderingen AA för Vägverket och AB för Banverket, vilket innebär att omdömet ”Fullt tillfredsställande” har avgivits. 13.2 Vägverket Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör väghållning och vägtrafik. Vägverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för hela vägtransportsystemet. Sektorsansvaret omfattar hela vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet samt frågor som rör väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och tillämpad samhällsmotiverad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet. Verksamheten i Vägverket bedrivs inom de fyra huvuduppgifterna sektorsuppgifter, myndighetsutövning, statlig väghållning och produktionsuppgifter. Antalet tillsvidareanställda i Vägverket uppgick den 31 december 1997 till 6 674 personer varav 4 025 personer är anställda i resultatenheter inom produktionsuppgifterna. Antalet anställda har minskat med 153 personer sedan år 1996. Andelen kvinnor i Vägverket ökar successivt. Sedan år 1993 har andelen ökat från 16 till 21 %. Andelen kvinnor i Produktionsuppgiften är ca 10 % och inom övriga Vägverket ca 37 %. Vägverket förvaltar 50 % av statens aktier i Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB. Riksdagen har under år 1998 beslutat att aktierna i SweRoad AB skall ägas av staten och förvaltas av Vägverket. Staten, genom Vägverket, har därför förvärvat aktierna från Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvest. Väginvests aktier förvaltas av regeringen och kommer fr.o.m. år 1998 att redovisas i Regeringskansliets balansräkning. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet anställda i Vägverket har minskat med 2 % under år 1997. Resultatenheterna inom Vägverket svarar för en minskning med 291 personer. Vägverket i övrigt har ökat med 138 personer. Fr.o.m. år 1998 har riksdagen beslutat om en ny anslagskonstruktion för Vägverket. Den nya anslagskonstruktionen medför väsentligt färre anslag än tidigare, två i stället för sex. För verksamhetsåret 1998 anvisades ett anslag för Vägverkets administration och ett anslag som är direkt hänförligt till Vägverkets produkter och tjänster. Vägverkets verksamhet under år 1997 omsatte 15,9 miljarder kronor, en minskning med ca 200 miljoner kronor jämfört med år 1996. Utgifterna för Sektorsuppgifter och Myndighetsutövning har ökat medan utgifterna för statlig väghållning har minskat jämfört med år 1996. Minskningen i utgifterna för statens väghållning består uteslutande av minskade investeringar. Drift och underhåll av vägnätet har ökat med ca 300 miljoner kronor jämfört med år 1996. Utfallet av Vägverkets verksamhet år 1997 och år 1996 framgår av nedanstående tabeller. Miljarder kronor Vägverkets verksamhet 1997 1996 Sektorsuppgifter 0,8 0,7 Myndighetsutövning 2,5 2,1 varav utbetalning av statsbidrag 2,1 1,8 Statlig väghållning 11,8 12,3 varav väginvesteringar 6,7 7,4 varav drift och underhåll 5,1 4,8 Produktionsuppgiften 5,1 5,8 Varav internt (egenregi) -4,3 -5,0 Summa verksamhet 1997 15,9 16,1 Antalet dödade och skadade i vägtrafiken ökade något under år 1997 trots ett oförändrat trafikarbete. Ökningen av olyckor skedde på det statliga vägnätet och avser huvudsakligen bilförare i mötesolyckor på vinterväglag. Antal döda i vägtrafiken har för år 1997 uppgått till 541, vilket är en ökning med ca 1 % sedan år 1996. Antalet svårt skadade har uppgått till ca 3 917. Cykelhjälmsanvändningen ökade inte under året. Användningen av bilbälte bland vuxna i baksätet är lägre år 1997 än år 1994. För övriga tillståndsmål för trafikantbeteende har inga större förändringar konstaterats i de mätningar som gjorts. Vid ett oförändrat trafikarbete beräknar Vägverket att antalet dödade kommer att uppgå till ca 450 år 2000, dvs. 50 fler än vad målet för år 2000 anger. Om trafikarbetet t.ex. ökar med 3 % beräknas motsvarande dödssiffra år 2000 bli 480. Dessa prognoser har inte tagit hänsyn till eventuella effekter av den tidigareläggning av trafiksäkerhetsåtgärder på vägarna som beslutades i samband med att den nationella väghållningsplanen fastställdes av regeringen i juni 1998. Antalet bullerstörda längs statens vägnät har minskat med 4 300 personer under år 1997 som en följd av Vägverkets insatser under året. Det återstår dock ca 40 000 som är bullerstörda längs statens vägnät. Utsläppen av koldioxid från vägtrafiken beräknas vara i stort oförändrat jämfört med år 1990. Målen för utsläpp av svaveldioxid nåddes redan år 1992. Utsläppen av kolväten har minskat med 38 % sedan år 1988. Kväveoxidutsläppen från vägtrafiken har minskat med 35 % sedan år 1987. Tre av de fem större vägobjekten som öppnades för trafik år 1997 var samhällsekonomiskt lönsamma enligt den efterkalkyl som upprättats för projekten. Under år 1997 ökade det bokförda värdet på väganläggningar från 62,5 till 66,3 miljarder kronor. Årets avskrivningar av väganläggningar uppgick till ca 2 miljarder kronor. Bärigheten på det statliga vägnätet har ökat under år 1997. Nya principer för hastighetsgränser började tillämpas under år 1997 vilka ger ökad trafiksäkerhet men längre restider, främst på landsbygden. Vägverket har i årsredovisningen för år 1997 för första gången redovisat situationen för funktionshindrade. Av redovisningen framgår att 1,2 miljoner människor har någon form av permanent funktionsnedsättning. Av redovisningen framgår vidare att funktionshindrade gör färre resor med nästan alla färdsätt än icke funktionshindrade. En genomsnittlig dag gör 85 % av de icke funktionshindrade minst en resa. För de funktionshindrade är motsvarande andel endast 58 %. En genomsnittsdag har 23 % av de funktionshindrade gjort en promenad, 6 % har gjort en bussresa och 2,7 % gjort en taxiresa. För de icke funktionshindrade är motsvarande siffror 32 %, 10 % respektive 1,5 %. Det framgår tydligt av redovisningen att rörelsehindrade har svårt att använda kollektiva färdmedel och att personer med nedsatt syn i huvudsak är hänvisade till kollektiva färdmedel. Jämförelsesiffror saknas för år 1996 varför inga uppgifter finns om hur tillgängligheten för funktionshindrade har förändrats under år 1997. Bärigheten på vägnätet har ökat mindre i regionalpolitiskt prioriterade områden än i övriga delar av landet, vilket är en följd av att bärighetsprogrammet först inriktades mot skogslänen men sedermera utökades till att omfatta hela landet. Skillnaderna i ytstandard på belagda vägar har minskat mellan olika regioner. Vägprojekt öppnade för trafik under år 1997 > 50 miljoner kronor Vägobjekt Längd (km) Medel i plan (mkr) 1994–2003 Budget (mkr) Slutlig (mkr) NNK1 Restid2 Dödade3 Skadade4 E4 Mölletofta–Ljungaskog 7,4 257 177 181 0,16 43 0,1 3,3 E 4 Traryd–Ljungby 17 407 418 424 -0,12 10 0,2 5,6 E 4 Vid Tånnö 11 308 267 287 0,1 21 0,2 4,0 E 4 Ryamotet–Länsgränsen 9 158 158 153 0,84 83 0,2 5,3 E 4 Höga kustenprojektet 32 2 110 2 110 2 110 0,0 260 0,3 7 1 NNK = nettonuvärdeskvot 2 Restid = minskning av restid i tusentals timmar öppningsåret 3 Dödade = reduktion av antal dödade öppningsåret 4 Skadade = reduktion av antalet skadade öppningsåret Vägverket Produktion redovisar för år 1997 ett resultat efter intern vinstskatt om 58 miljoner kronor mot -3 miljoner kronor året innan. Vägverkets avkastningskrav om 15 % på internt tillfört kapital efter intern vinstskatt uppnåddes inte. Resultatförbättringen jämfört med år 1996 beror främst på en bättre lönsamhet inom de konkurrensutsatta resultatområdena. 77 % av drift- och underhållsverksamheten och 100 % av investeringsverksamheten i Vägverket är konkurrensutsatt. Vägverket Konsult redovisar för år 1997 ett resultat efter intern vinstskatt om 2 miljoner kronor mot en förlust om 27 miljoner kronor år 1996. Vägverkets avkastningskrav om 5 % av omsättningen före avdrag för intern vinstskatt uppnåddes dock inte. Anledningen är bl.a. bristande efterfrågan och därmed för lågt resursutnyttjande. Vägverket Färjerederi redovisar för år 1997 ett resultat efter intern vinstskatt om 9 miljoner kronor mot 28 miljoner kronor år 1996. Färjerederiet når nästan upp till Vägverkets avkastningskrav på internt tillfört kapital. Anledningen till att resultatkravet inte nås är främst en engångsnedskrivning av en färja som belastar resultatet med drygt 6 miljoner kronor. Färjerederiet trafikerar 42 färjeleder, varav 41 är statliga leder. Slutredovisning av nationell väghållningsplan åren 1994–2003 Riksdagen beslutade år 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur för perioden 1994–2003. En del av beslutet omfattade investeringar i stamvägnätet. I nedanstående tabell redovisas nedlagda kostnader under tiden 1993-07-01 till 1997-12-31. Uppnådd målstandard baseras på vägobjekt som öppnats för trafik. Genomförda åtgärder 1993-07-01–1997-12-31 nationell plan åren 1994–2003 Stamväg Målstandard, vägbredd Total längd (km) Mål- standard 1993 (km) Uppnått 1997 (km) Acku- mulerad kostnad 9307–9712 (mkr)1 3 Medel 1994–2003 (mkr)1 E4 Helsingborg–Stockholm MV 570 280 485 4 514 7 410 E4 Stockholm–Gävle MV 170 60 86 802 2 540 E4 Gävle–Sundsvall 13 210 140 151 318 1 200 E4 Sundsvall–Haparanda 13 650 480 534 2 973 2 100 Rv 40 Göteborg–Jönköping MV 140 20 64 509 3 700 E6 Trelleborg–Göteborg MV 310 200 282 2 352 2 180 E6 Göteborg–Svinesund MV/13 200 60 110 1 195 2 420 E20 Göteborg–Örebro 13 280 260 260 274 250 E20 Örebro–Södertälje MV 160 10 60 1 080 2 660 E18 Riksgränsen–Kapellskär MV/13 510 130 160 1 548 3 280 E22 Malmö–Norrköping 13 530 420 450 453 1 260 Rv45 Göteborg–Segmon MV/13 210 50 50 43 1 260 Rv70 Enköping–Mora 13 240 110 110 9 260 Rv26 Halmstad–Jönköping 13 140 10 30 189 340 Rv48/64 Jönköping–Kristinehamn 13 190 30 30 14 85 Rv50/60 Ödeshög–Borlänge 13 270 110 120 200 790 Rv55/56/53/67 Norrköping–Gävle 13 260 80 90 74 520 Rv25 Halmstad–Kalmar 13 m 230 2 2 10 200 Rv31/33 Jönköping–Västervik 13 m 150 2 2 12 150 E10 Töre–Riksgränsen 9 m 420 2 2 8 110 E12 Holmsund–Umbukta 9 m/13 m 460 2 2 68 510 E14 Sundsvall–Storlien 9 m/13 m 350 2 2 235 260 E65 Malmö–Ystad MV/13 m 50 2 2 152 210 Rv45 Segmon–Karesuando 9 m/13 m 1 30 2 2 234 860 Summa – 8 080 3 028 3 071 17 266 34 495 1 Prisnivå juli 1993. 2 Kortare avsnitt och mindre projekt åtgärdade. 3 I ackumulerad kostnad ingår även övriga åtgärder på stråken utöver de som avser målstandarden. Upptagna lån inom Vägverket Riksdagen har begärt en redovisning av i vilken utsträckning som statsbudgeten är intecknad för att betala framtida räntor och amorteringar på lån m.m. Inom Vägverket finns lån upptagna för att finansiera omsättningstillgångar, anläggningstillgångar, broar som ersätter färjor och vissa specifika vägprojekt. När det gäller omsättningstillgångar (rörelsekapital) och anläggningstillgångar skall dessa enligt budgetlagen finansieras med lån/krediter i Riksgäldskontoret. Vid utgången av år 1997 var Vägverkets skuld i Riksgäldskontoret för omsättningstillgångar 114 miljoner kronor och för anläggningstillgångar 132 miljoner kronor. Regeringen bedömer att lånen för omsättnings- och anläggningstillgångar i stort kommer att vara oförändrade under den kommande tioårsperioden. Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för byggande av broar som ersätter färjor på statens vägnät. För att betala lånekostnaderna för sådana objekt får Vägverket använda insparade driftmedel från färjedriften. Vid utgången av år 1997 var Vägverkets skuld för sådana objekt totalt 93 miljoner kronor. Till följd av att färjelinjerna vid Vallsundet, Svartnorasundet och vid Älmsta (Väddö kanal) ersätts av broar kommer dock skulden för sådana objekt att öka till ca 181 miljoner kronor år 1999 för att sedan åter minska. Regeringen bedömer att den kommer att vara ca 111 miljoner kronor vid utgången av år 2006. Riksdagen beslutade år 1987 att utbyggnaden av motorvägen mellan Stenungsund och Ljungskile på väg E 6 skulle finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Skulden uppgick vid utgången av år 1997 till 985 miljoner kronor. Objektet har sedan länge öppnats för trafik och skulden beräknas komma att minska med ca 29 miljoner kronor om året, vilket gör att den år 2006 kan beräknas till ca 724 miljoner kronor. Riksdagen beslutade år 1996 att fyra vägobjekt skulle tidigareläggas genom att Vägverket fick ta upp lån i Riksgäldskontoret och sedan återbetala dessa när anslagsmedel finns tillgängliga i ordinarie väghållningsplan. De fyra vägobjekten är E 18/20 delen Örebro–Arboga, väg E 4 delen Stora Åby–Väderstad, väg E 22 Söderåkra– Hossmo samt väg E 4 trafikplats Hallunda. Vid utgången av år 1997 var skulden för dessa projekt 162 miljoner kronor. Så snart medel finns tillgängliga i plan kommer skulden att amorteras. Skulden beräknas minska till noll vid utgången av år 2003. Inom ramen för de s.k. storstadspaketen har vissa väginvesteringar i Stockholm och Göteborg lånefinansierats. Gemensamt för dessa lån är att riksdagen inte slutligt har beslutat hur räntor på upptagna lån och amortering av skuld skall betalas. Vid utgången av år 1997 var 677 miljoner kronor upplånade för Södra länken, 2 665 miljoner kronor för övriga vägprojekt i Stockholm samt 289 miljoner kronor för Göteborgspaketet. Regeringen bedömer, under förutsättning att inga beslut om finansiering av räntor och amortering tas utöver vad som för närvarande är känt, att skulden för Södra länken kommer att uppgå till 7 955 miljoner kronor år 2006 och att motsvarande belopp för övriga Stockholmsprojekt kommer att uppgå till 3 015 miljoner kronor och för Göteborgspaketet till 3 000 miljoner kronor. Nettoupplåning Objekt Skuld 1997-12-31 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Skuld 2006 Vägverket VV omsättningstillgångar1 114 0 0 0 0 0 0 0 0 0 114 VV anläggningstillgångar1 132 50 -17 -17 -16 0 0 0 0 0 132 Broinvesteringar1 93 86 2 -10 -10 -10 -10 -10 -10 -10 111 Väg E 61 985 -29 -30 -29 -29 -29 -29 -29 -29 -29 724 Fyra vägobjekt (E 4, E 18/20, E 22)1 162 710 464 -337 -327 -390 -290 0 0 0 0 Södra länken2 677 520 -72 1 349 2 131 1 107 730 468 436 463 7 955 Övriga Stockholmsprojekt2 2 665 441 -267 -920 233 193 158 165 170 176 3 015 Göteborgspaketet2 289 305 48 131 627 689 383 188 165 175 3 000 Summa 5 117 15 051 1 Lån i Riksgäldskontoret. 2 Beslut om återbetalning av lån saknas. De lån som Vägverket har i Riksgäldskontoret har en av riksdagen beslutat slutlig finansiering genom att Vägverkets anslag får belastas med kostnader för räntor och återbetalning av skuld. I nedanstående tabell redovisas det årliga anslagsbehovet åren 1999–2006 för räntor och amortering på dessa lån. Anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån Miljoner kronor 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Lån i Riksgäldskontoret – räntor – amortering Summa 95 64 126 54 126 221 107 771 87 669 68 720 59 39 57 39 55 39 Övriga lån1 – Södra länken2 – Övriga Stockholmsprojekt3 – Göteborgspaketet2 Summa 240 240 240 240 240 240 365 240 137 742 365 240 137 742 365 240 137 742 1 Anslagsbehov utöver vad riksdagen har beslutat, inkl. ränta och amortering, prisnivå år 1998. 2 Lånen beräknas vara återbetalda år 2029. 3 Lånen beräknas vara återbetalda år 2010. (För år 1999 och år 2000 finns medel för viss återbetalning anvisade under anslaget A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling.) Av tabellen framgår också anslagsbehovet för att betala ränta och återbetala skulden för sådana projekt som är finansierade med lån utanför Riksgäldskontoret. Det är lån som Vägverket har till Stockholmsleder AB och Göteborgstrafikleder AB. För dessa lån saknas beslut om hur såväl ränta som amortering av lån slutligt skall ske. Det redovisade anslagsbehovet avser såväl ränta som amortering och med utgångspunkt att återbetalningen av lånen påbörjas så snart projekten öppnats för trafik. Vägverkets FoU Vägverkets sektorsansvar innebär bl.a. att myndigheten har ansvar för utförande och finansiering av samhällsmotiverad tillämpad forskning och utveckling inom vägtransportområdet. För år 1997 uppgick verksamhetsvolymen inom detta område till ca 221 (194) miljoner kronor. Ökningen av FoU- medel jämfört med året innan är ett resultat av Vägverkets strävan att vidga kretsen FoU- utförare; medelsökningen är främst hänförlig till universitet/högskolor och VTI/SGI. Vägverket redovisade i slutet av år 1997 ett uppdrag avseende en strategi för hur resultatet av forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet avseende vägtransportsystemet skall komma tilltänkta användare till del. Uppdraget har utförts i samråd med berörda aktörer. Samråden visar att det är helt nödvändigt med ett helhetsperspektiv på FoU-processen. Att se och ta hänsyn till kedjan från beslut till färdigt resultat är nödvändigt för en effektiv resultatspridning. Detta kräver enligt Vägverket att finansiärer, utförare och systemutformare har ett aktivt samspel under hela FoU-processen. Den strategi som redovisas av Vägverket omfattar att myndigheten för varje FoU-projekt skall upprätta en plan för tillämpning som behandlar tre frågor: 1) vem ansvarar för att resultatet når och förstås av de viktigaste systemutformarna, 2) vilka är de viktigaste systemutformarna och 3) hur förmedlas FoU-resultatet. Vidare avser Vägverket att kontinuerligt följa upp och utvärdera om resultaten verkligen har kommit tilltänkta systemutformare till del. Grundläggande informationsinfrastruktur I den transportpolitiska propositionen har regeringen bl.a. angivit att staten bör säkerställa tillgången till en grundläggande informationsinfrastruktur. Med en sådan infrastruktur avses grundläggande tekniska system eller information som utgör en nödvändig förutsättning för framväxten av förädlade system och tjänster som kan tillvarata den nya teknikens möjligheter i syfte att bidra till uppfyllelsen av de transportpolitiska målen. Infrastrukturen utgörs bl.a. av geodetiska nät, referensstationer för positionsbestämning, databaser som innehåller information om vägsystemet, vägtrafiken och andra lägesbestämda objekt samt av tekniska och organisatoriska system för att kommunicera med fordonen. Regeringen anser att det är angeläget att den erforderliga infrastrukturen byggs upp och kompletteras så att väginformatikens möjligheter att bidra till att de transportpolitiska målen tas tillvara. Hinder för en snabb introduktion av transportinformatik är bl.a. brist på grundläggande infrastruktur (geodetiska nät, referensstationer m.m.) samt tillräckligt detaljerad information om bl.a. trafikanläggningar, trafik och transporter och otillräcklig informationskvalitet samt brister i lagstiftningen. Regeringen anser att en offentlig infrastruktur för transportinformatik, bestående av grundläggande information om vägar och trafik samt annan information som krävs för ett effektivt transportsystem bör byggas upp. Som ett led i en sådan uppbyggnad beslutade regeringen år 1996 att inrätta en nationell digital vägdatabas och Vägverket har nu i uppdrag att i samråd med bl.a. Lantmäteriverket att etablera vägdatabasen före utgången av år 1999. Förutom ansvaret kring den grundläggande infrastrukturen bedömer regeringen att i statens roll även ingår att ta initiativ till och påskynda standardisering samt att satsa på forskning och utbildning. I detta sammanhang erinras om att regeringen i sin budgetproposition under utgiftsområde 18 redovisat en satsning på bl.a. standardiseringsarbete inom landskapsinformationsområdet och på GIS- utbildning riktad till bl.a. landets länsstyrelser och kommuner. Anpassningen av IT-system för år 2000 Vägverket har inventerat samtliga IT-system och ”inbäddade system” i verket och funnit ett antal som är mer eller mindre kritiska för verksamhetens genomförande vilka samtliga skall åtgärdas och provas. Målet är att samtliga system skall ha provats och åtgärdats under år 1998. Vägverket håller i stort denna tidsplan och kommer därför att i god tid före millennieskiftet ha alla de inventerade systemen driftsäkrade. Sammanfattningsvis bedöms omfattningen av 2000-problemen och riskerna för störning av verksamheten som små. Vägverket bedöms ha läget under kontroll. Anpassningsarbetet har kommit en bra bit på väg. Uppföljning och kontroll av anpassningsarbetet är omsorgsfullt och väl dokumenterat med en strikt ansvarsfördelning och återrapporteringsrutin. I Statskontorets rapport den 31 mars 1998 fick Vägverkets omställningsarbete underkänt. Vid en närmare analys visade sig detta ogrundat. Statskontoret har senare nyanserat sin bedömning efter att ha kompletterat med ytterligare information om Vägverkets anpassningsarbete. Vägverket har ett tillsynsansvar över verksamheter inom vägtransportsystemet där Vägverket inte är huvudman, t.ex. för vägar där staten inte är väghållare, inom transportföretag m.m. Inom dessa verksamheter finns också IT- system och ”inbäddade system” som behöver åtgärdas. Vägverkets insatser här är att i kontakter med berörda inom tillsynsområdet påpeka problemen och begära rapportering av åtgärdsarbetet. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för år 1997 avseende granskningen av årsredovisningen, räkenskaperna och ledningens förvaltning innehåller inga anmärkningar mot Vägverket som helhet. Årsboksluten för de olika resultatenheterna produktion, konsult och färjerederiet granskas av externa revisorer som utfärdar separata revisorsintyg för respektive resultatenhet. Granskningen av Vägverket Produktion och Vägverket Konsult innehåller inga anmärkningar. Vägverket Färjerederiet har dock erhållit en revisionsanmärkning för att man, i strid mot Vägverkets instruktion, tagit över driften av viss passagerartrafik i Karlskrona skärgård. Vägverket har därför beslutat avveckla verksamheten. Regeringens slutsatser med anledning av utfallet år 1997 Regeringen konstaterar att Vägverkets verksamhet under år 1997, med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i vägtransportsystemet, som inte har förbättrats under år 1997. Genomförda trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften har hittills inte gett de förväntade effekterna på trafiksäkerheten. Vägverket har därför förändrat inriktning och utformning på sina insatser inom ramen för sektorsuppgifterna. Den nya inriktningen innebär bl.a. olika pådrivande och stödjande insatser som kommer att få effekt först på lite längre sikt. Regeringen har förtroende för Vägverkets bedömning i denna del. För att förstärka trafiksäkerhetsarbetet på kort sikt och för att påskynda arbetet med nollvisionen är det dock regeringens bedömning att insatser i fysiska åtgärder i vägmiljön som direkt kan ge trafiksäkerhetseffekt nu måste prioriteras framför sektorsuppgifter. Regeringen har därför uppdragit åt Vägverket att inom ramen för givna ekonomiska planeringsramar för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder presentera en plan för de kommande fem åren som särskilt lyfter fram fysiska åtgärder med hög trafiksäkerhetseffekt. Det är också regeringens uppfattning att innan medlen till reformer inom sektorsuppgifterna utökas bör sambanden mellan åtgärder och trafiksäkerhetseffekt klarläggas. Ett område där måluppfyllelsen är osäker rör tillgängligheten för funktionshindrade. Där har Vägverket inte kunnat redovisa om och hur situationen har förändrats under år 1997. Regeringen anser att det är positivt att Vägverket nu påbörjat ett arbete med att följa upp situationen för de funktionshindrade med avseende på tillgängligheten i vägtransportsystemet. Det är dock angeläget att Vägverket fördjupar sin analys och utvecklar sin resultatredovisning så att regering och riksdag kan följa såväl situationen för olika grupper av funktionshindrade som hur tillgängligheten till transportsystemet varierar geografiskt mellan olika regioner i landet. Regeringen avser att fortsättningsvis återkomma till riksdagen med en redovisning av hur tillgängligheten för funktionshindrade utvecklas. Vägverket har utarbetat ett nationellt program för kollektivtrafik på väg. Regeringen ser positivt på detta arbete, som bör utmynna i en strategi med prioriterade åtgärder. Regeringen konstaterar att samtliga Vägverkets resultatenheter uppvisar ett positivt resultat under år 1997 men att Vägverkets interna avkastningskrav inte har uppnåtts. De åtgärder som vidtagits för att stärka enheternas konkurrenskraft har förbättrat resultaten jämfört med år 1996. År 1998 bedöms dock bli ett svagt år inom anläggningsbranschen. Detta innebär ökade krav på att resultatenheterna, och då särskilt Vägverket Produktion, fortsätter effektiviseringen av den egna verksamheten. Vägverket Produktion arbetar nu på en till 90 % konkurrensutsatt marknad. Konkurrensutsättningen har naturligt lett till en minskad volym för Vägverket Produktion såsom entreprenör åt Vägverket. Detta har delvis kompenserats genom en utökad extern verksamhet, dvs. uppdrag utförda åt utomstående, bl.a. åt Banverket, kommunerna och enskilda. Anslag för budgetåret 1999 A1 Vägverket: Administration Utgift Tusental kronor Anslags- sparande 31 4011 1998 Anslag 1 146 781 2 Utgifts- prognos 1 157 328 1999 Förslag 1 125 242 2000 Beräknat 1 144 794 3 2001 Beräknat 1 165 579 3 1 Avser anslagssparande på anslaget A1 för år 1997. 2 Anslaget minskades med 63 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen år 1998. 3 Motsvarar 1 125 242 tkr 1999 års prisnivå. Med anslaget finansieras kostnader för ledning, ekonomiadministration, personaladministration, planering och uppföljning av verksamheten, expertstöd internt, intern utveckling samt övriga kostnader som ej är direkt hänförliga till Vägverkets produkter och tjänster. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 1 146 781 Pris- och löneomräkning 19 706 Justering av premier 242 Ändrat resursbehov -41 487 Förslag 1999 1 125 242 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Regeringens överväganden Resultatinformation Vägverkets årsredovisning för år 1997 innehåller en redovisning av Vägverkets inre effektivitet. Redovisningen redovisar samlat Vägverkets kostnader för förvaltningen av Vägverket exklusive resultatenheterna. Det framgår av redovisningen att förvaltningskostnaderna har ökat med 39 % (292 mkr) mellan åren 1994– 1997. Ökningen beror bl.a. på en utökning av antalet anställda i myndighetsdelen och därav följande kringkostnader som lokaler, ADB och kompetensutveckling, verkets utökade ansvar för myndighetsuppgifter och ett fördjupat arbete med beställning och uppföljning av statlig väghållning. Inriktning för år 1999 Regeringen anser att Vägverket fortsättningsvis skall försöka begränsa sina kostnader för administration och förvaltning. Regeringen beräknar därför att Vägverkets administrationsanslag skall kunna minskas såväl realt som nominellt för år 1999. Regeringen beräknar därför anslaget till 1 125 242 000 kronor för år 1999. Regeringen förutsätter att Vägverket även för åren 2000 och 2001 kan fortsätta besparingarna i den egna administrationen. A2 Väghållning och statsbidrag Utgift Tusental kronor Anslags- sparande 1 190 0381 1998 Anslag 11 857 173 2 Utgifts- prognos 11 785 000 1999 Förslag 12 479 738 2000 Beräknat 13 662 386 3 2001 Beräknat 13 828 702 4 1 Avser anslagssparande på äldre anslagen A2–A6 för år 1997 och A15 och A16 för år 1995/96. 2 Varav 21 300 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen år 1998. 3 Motsvarar 13 439 414 tkr i 1999 års prisnivå. 4 Motsvarar 13 366 932 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget bekostar - sektorsuppgifter (samlande, stödjande och pådrivande insatser inom trafiksäkerhet och miljö, kollektivtrafik, handikappfrågor, fordon, yrkesmässig trafik, väginformatik, sektors-FoU, bidrag till ideella organisationer som utför sektorsuppgifter), - myndighetsuppgifter (trafikregister, föreskrifter, m.m.), - statlig väghållning (vägplanering, byggande, drift, underhåll och fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på det statliga vägnätet samt räntor och amortering på upptagna lån för byggande av broar som ersätter färjor, tidigarelagda väginvesteringar, anläggningstillgångar och omsättningstillgångar), - de statsbidrag som Vägverket administrerar (statsbidrag till kollektivtrafik inklusive handikappanpassningsbidrag och särskilda bidrag till storstädernas trafiksystem, enskilda vägar, förbättring av miljö och trafiksäkerhet på kommunala vägar, kompensation för kommunerna för lokal och regional busstrafik). Vägverket får använda anslaget för kostnader för att finansiellt stödja utvecklings- och demonstrationsprojekt som är av principiell eller strategisk betydelse för vägtransportsystemets utveckling, för informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar, för åtgärder som är av betydande samhällsintresse även då annan huvudman finns samt för att i vissa fall finansiellt stödja åtgärder inom vägtransportsystemet som är av betydande samhällsintresse även då annan huvudman finns. Vägverket får också använda medel under anslaget för att finansiera merkostnader som uppstår för polisen vid kvalitetskontroll av trafiken och liknande uppgifter. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget bekostar huvuddelen av Vägverkets verksamhet, dvs. sektorsuppgifter, myndighetsuppgifter, statlig väghållning och de statsbidrag som Vägverket administrerar till andra huvudmän inom vägtransportsystemet (kommuner, trafikhuvudmän och enskilda). Av riksdagen anvisade medel för budgetåret 1998 har av regeringen fördelats på anslags- och delposter enligt nedanstående tabell. I tabellen redovisas också det beräknade utfallet per anslagspost. I samband med indelningen av anslaget i poster har också en översyn gjorts av Vägverkets egen indelning i verksamhetsgrenar. Den renodling som blev följden har t.ex. medfört att anslagsposten för statsbidraget till enskild väg numera enbart omfattar det aktuella transfereringsbeloppet, dvs. det som utbetalas till bidragstagarna. Kostnaden för administration belastar däremot posten myndighetsuppgifter medan kostnaderna för rådgivning belastar anslagsposten sektorsuppgifter. Fördelning av anslaget Väghållning och statsbidrag på anslagsposter år 1998 Tusental kronor Anslagspost Anvisat i RB-98 Prognosutfall 1998 Sektorsuppgifter 776 0001 875 000 Myndighetsuppgifter 430 000 430 000 Statlig väghållning Investeringar i nationell plan 2 334 000 2 254 000 Investeringar i länsplaner 1 900 000 1 800 000 Drift och underhåll 5 279 000 5 279 000 Bidrag Drift och byggande av enskilda vägar 566 000 566 000 Storstadsöverenskommelser 200 000 200 000 Kollektivtrafikanläggningar 151 000 186 000 Förbättring av miljö och trafiksäkerhet 139 000 119 000 Ökad tillgänglighet för kollektivtrafiken 81 873 76 000 Summa 11 857 173 11 785 000 1 Varav 21 300 tkr på tilläggsbudget år 1998. Beräkning av anslaget för år 1999 Anslaget har beräknats enligt nedanstående tabell. Pris- och löneomräkningen baseras på index för år 1997. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 11 857 173 Pris- och löneomräkning -169 864 Justering av premier 394 Ändrat resursbehov 792 035 Förslag 1999 12 479 738 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Ändrat resursbehov avser dels medel för Södra länken, dels en anpassning av resursbehovet i Vägverket för genomförandet av riksdagens beslut om infrastrukturinriktning. Utgångspunkten för hur medlen under anslaget Väghållning och statsbidrag för år 1999 skall användas är främst riksdagens beslut om infrastrukturinriktning för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) och riksdagens beslut om det trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Under våren 1998 har regeringen fastställt den nationella planen för vägtransportsystemet åren 1998–2007 medan länsstyrelserna har fastställt länsplaner för regional trafikinfrastruktur för perioden 1998–2007. De delar av planerna som Vägverket har ett genomförandeansvar för är dels åtgärder på det statliga vägnätet, dels de statsbidrag till regionala trafikinvesteringar som ingår i länsplanerna. Under tioårsperioden 1998 till 2007 omfattar planerna följande insatser. Miljarder kronor Åtgärd 10-årsram Investeringar i nationella stamvägar inkl. fysiska ts-åtgärder 30,5 Drift/underhåll av statliga vägar 56,0 Miljö- och trafiksäkerhetsreformer 8,5 Investeringar/Förbättring regionala vägar inkl. fysiska trafiksäkerhetsåtgärder 21,6 Statsbidrag regionala trafikanläggningar 4,0 Den del av Vägverkets produkter och tjänster som inte omfattas av planerna eller riksdagens beslut om infrastrukturinriktning för framtida transporter är Sektorsuppgifter utöver den särskilda planen för miljö och trafiksäkerhet ca 450 miljoner kronor, Myndighetsutövning ca 430 miljoner kronor per år, bidrag till byggande och drift av enskilda vägar ca 600 miljoner kronor per år samt de särskilda statsbidragen till storstädernas trafiksystem ca 658 miljoner kronor för år 1999. Vägverkets genomsnittliga behov av medel för verksamheten för att uppfylla av riksdagen beslutade ambitioner kan således skattas till ca 14,2 miljarder kronor per år under en tioårsperiod. Inriktning för år 1999 Inom utgiftsområdet kan ca 12,5 miljarder kronor avsättas för Vägverkets produkter och tjänster. Stora åtaganden finns inom övriga delar av utgiftsområdet, bl.a. till följd av riksdagens beslut om en ny transportpolitik. Den omställning av inriktningen av infrastrukturplaneringen som riksdagen beslutade under år 1998 kommer inte att kunna vara fullt genomförd förrän under år 2001. Med anledning främst av försenade plan- och tillståndsprocesser bedömer regeringen att det för närvarande råder stor osäkerhet om hur mycket medel som erfordras för byggande av järnvägar under år 1999 (se avsnitt 4.4). Banverket har redovisat ett stort anslagsbehov men beräknar samtidigt ett visst anslagssparande för år 1998. Regeringen anser att 500 miljoner kronor av de medel som är beräknade för Vägverket tills vidare bör ställas till regeringens disposition. Om Banverket visar sig ha behov av ytterligare medel än vad regeringen nu bedömer kommer detta att underställas riksdagens prövning i samband med vårpropositionen år 1999. I annat fall bör dispositionsrätten övergå till Vägverket. Regeringen bedömer att de åtgärder som för Vägverkets del kan komma att beröras av ett sådant innehållande av medel är främst åtgärder med en relativt kort planerings- och genomförandetid, exempelvis vissa typer av underhållsåtgärder. Det ankommer på regeringen att i samband med beslut om fördelning av anslaget på anslagsposter även besluta om hur innehållandet av de 500 miljonerna skall fördelas som neddragningar på anslagsposterna. I den trafikpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56) föreslås att fordonsskatten för bussar höjs den 1 januari 1999. Kommuner och landsting föreslås kompenseras för höjningen av skatten för bussar i lokal och regional trafik genom en höjning av det generella statsbidraget till kommunerna. Den närmare utformningen av ett nytt system för fordonsskatt på bussar utreds nu inom Regeringskansliet. I avvaktan på att skatten för bussarna höjs bör de medel som skall överföras till kommunerna tills vidare stå till regeringens disposition inom ramen för Vägverkets anslag för väghållning och statsbidrag. Den nedan redovisade bedömda konsekvensen av anslaget för år 1999 bygger på att Vägverket disponerar alla medel som anvisas under anslaget för år 1999, dvs. även de medel som tills vidare ställs till regeringens disposition. Det är regeringens uppfattning att Vägverket skall upprätthålla en hög transportkvalitet och säkerhet på det befintliga statliga vägnätet. Därför bör medel till drift och underhåll av statens vägar även prioriteras högt under år 1999. Regeringen bedömer att medel för att vidmakthålla standarden på vägnätet och dessutom återta ca 10 % av eftersläpat underhåll kan avsättas under perioden 1999–2001. Regeringens bedömning är att medel för drift och underhåll bör utökas med ca 50 miljoner kronor för år 1999 jämfört med år 1998. Det är vidare regeringens uppfattning att medel till verkets myndighetsutövning måste tillhandahållas i erforderlig omfattning. Allmänheten erlägger avgifter för olika tjänster som Vägverket tillhandahåller, men dessa inbetalas till inkomsttitel på statsbudgeten. Vägverket måste därför erhålla tillräckliga anslagsmedel för att kunna tillhandahålla dessa tjänster. Regeringens bedömning är att anslagsposten för myndighetsutövning behöver förstärkas med 65 miljoner kronor för verksamhetsåret 1999 jämfört med år 1998. Under år 1998 använde Vägverket, utöver anvisade medel, ett anslagssparande som nu är förbrukat. Verksamheten finansierades således för år 1998 med 430 miljoner kronor från 1998 års anslag och med 67 miljoner kronor från ett äldre anslag. Medelsökningen år 1999 innebär således ingen ökad verksamhetsvolym. När det gäller investeringar och förbättringsåtgärder i statens vägnät är det regeringens uppfattning att medel måste prioriteras dels för att fullfölja pågående vägutbyggnadsprojekt på stamvägnätet, dels för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder i början av planperioden 1998–2007. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att redovisa hur ett sådant förstärkt trafiksäkerhetsarbete skall utformas. Uppdraget skall redovisas redan under hösten 1998. Medel för ett sådant förstärkt trafiksäkerhetsarbete måste ställas till förfogande med start redan år 1999. Regeringen bedömer dock att den större delen av medelsökningen på anslaget Väghållning och statsbidrag kommer att tillfalla anslagposten investeringar i nationella vägar för fullföljande av pågående vägutbyggnadsprojekt och endast en mindre del för påbörjande av fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen beräknar en anslagsökning till 201 miljoner kronor för år 1999, vilket skulle innebära att det totala anslaget för investeringarna i nationella vägar under år 1999 skulle uppgå till 2 535 miljoner kronor, vilket är ca 515 miljoner kronor, eller 17 %, under den genomsnittliga nivån för perioden 1998–2007. När det gäller regionala planer är det regeringens uppfattning att dessa skall genomföras i ungefär samma takt som de nationella planerna. Det innebär att dessa kan genomföras till ca 85 % år 1999 vilket innebär ett minskat anslag med ca 97 miljoner kronor för år 1999 jämfört med år 1998. Under år 1998 har dock en tidigareläggning med medel från Banverket (749 miljoner kronor) medfört vissa tidigareläggningar. Sektorsuppgifterna har som regeringen tidigare redovisat hittills inte uppvisat önskvärt resultat inom trafiksäkerhetsområdet. Regeringen bedömer därför att medlen för s.k. reformarbete inte bör utökas under år 1999. Hittills genomförda åtgärder måste utvärderas och effektsamband klarläggas innan en höjd anslagsnivå beviljas för detta ändamål. Däremot anser regeringen att den pådrivande och demonstrerande verksamheten inom sektorsuppgiften bör fördjupas. Regeringen avser därför besluta om en något förstärkt budget för detta. Regeringen bedömer behovet av medelsökning för sektorsuppgifter totalt till 9 miljoner kronor. Vägverket har under år 1998 valt att tidigarelägga viss verksamhet inom sektorsuppgifterna. Vägverket beräknar att ha utnyttjat en kredit om ca 120 miljoner kronor av 1999 års anslag. Trots regeringens anslagsökning år 1999 kan således verksamheten i Vägverket inom sektorsuppgifter komma att minska under år 1999. Såvitt avser statsbidragen till byggande och drift av enskilda vägar kommer det under år 1999 att göras en teknisk omläggning, innebärande att anslagsavräkningen fortsättningsvis skall ske i takt med utbetalningen av bidraget. För år 1999 krävs därför rent tekniskt ett mindre anslag än under år 1998 och år 2000. Regeringen bedömer att anslaget bör uppgå till ca 100 miljoner kronor, vilket är en engångsinbesparing med 466 miljoner kronor för år 1999. Besparingen har i stället fördelats på övriga anslagsposter. Det är regeringens ambition att anslagsposten skall återställas till en oförändrad nivå år 2000. I detta sammanhang vill regeringen erinra om att administrations- och rådgivningskostnaderna för hanteringen av de enskilda vägarna numera bekostas via anslagsposterna myndighetsuppgifter respektive sektorsuppgifter. Det särskilda statsbidraget till storstädernas trafiksystem beräknas under år 1999 uppgå till 658 miljoner kronor och avser statsbidrag till utbyggnaden av kollektivtrafiksystemet i enlighet med de s.k. storstadsöverenskommelserna. Nytt för i år är en särskild anslagspost för Södra länken. Anslagsposten avser en del i finansieringen av Södra länken. Regeringen redovisade i propositionen om finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län (prop. 1997/98:123) att en del av finansieringen av Södra länken skulle bestå i att Stockholms stad skulle bidra med 827 miljoner kronor och att staten skulle bidra med lika mycket i form av en anslagsökning inom utgiftsområde 22. Regeringen beräknar att statens insats skall ske med ca 400 miljoner kronor under år 1999 och resterande medel under år 2000. För år 2001 finns 146 miljoner kronor avsatta för ränta och amortering på lån. Se vidare anslaget A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling. Av de ovan anförda prioriteringarna följer i nedanstående tabell regeringens bedömning av hur anslaget Väghållning och statsbidrag skall fördelas på olika anslagsposter. Fördelningen mellan statsbidrag och medel för förbättringar av statliga vägar kommer i princip att följa de länsplaner som länsstyrelserna/regeringen fastställt. Det åvilar dock Vägverket att i genomförandet av planerna verka för att detta sker så effektivt och produktionstekniskt rationellt som möjligt, vilket temporärt kan innebära vissa avvikelser från länsplanernas fördelning mellan olika ändamål. Inom fyra år skall dock samtliga planer ha kommit lika långt i sitt genomförande. När det gäller bidrag till handikappanpassning av terminaler och fordon är det dock så att länsplanerna inte kunnat nå upp till den ambitionsnivå som riksdagen beslutat. De fastställda länsplanerna visar att ca 400 miljoner kronor inte har avsatts för det ändamål som riksdagen beslutat. Planeringsramarna har i stället fyllts upp med andra åtgärder. För att justera detta kommer regeringen särskilt att reservera en del av medelsutrymmet de kommande åren för statsbidrag till åtgärder för särskilda handikappåtgärder utöver det som finns avsatt i länsplanerna. Vägverket kommer att få i uppgift att fördela medlen till trafikhuvudmän etc. I nedanstående tabell framgår en preliminär fördelning på olika anslagsposter för åren 1999– 2001. Det ankommer dock på regeringen att slutligt besluta om medlens fördelning på poster. Väghållning och statsbidrag Miljoner kronor Väghållning och statsbidrag Planer/år 1998 1999 2000 2001 Sektorsuppgifter 1 300 776 785 788 845 Inv. nationell plan 3 050 2 334 2 535 2 843 2 904 Södra länken/Övriga Stockholmsprojekt 0 0 400 400 146 Inv. regional plan1 2 568 2 272 2 175 2 350 2 572 Drift och underhåll2 5 600 5 279 5 331 5 600 5 600 Myndighetsutövning 495 430 495 495 495 Enskilda vägar 566 566 100 566 566 Storstad – 200 658 620 700 Medel från Banverkets anslag A4 – 749 0 0 0 Summa anslag A2 12 606 12 4792 13 662 13 828 1 Innehåll i länsplanerna framgår av tabell nedan. 2 Varav 585 miljoner kronor står till regeringens disposition under år 1999. Innehåll i länsplanerna, genomsnitt per år Miljoner kronor Investeringar i regionala vägar 822 Fysisk miljö 180 Fysisk TS 279 Bärighet, rekonstruktion, tjälsäkring 880 Väginformatik 10 Summa åtgärder statens vägar 2 171 Bidrag kommuner TS och miljö 89 Bidrag trafikhuvudman handikapp 109 Inv. bidrag till THM:s kollektivtrafikanl. 199 Summa statsbidrag 397 Summa statsbidrag + regional väg 2 568 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Vägverket bedriver uppdrags-, uthyrnings- och försäljningsverksamhet som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt. Vägverket utför också uppdrag inom mark och anläggningsområdet. Utgångspunkten är att full kostnadstäckning skall uppnås i uppdragsverksamheten. Vägverket beslutar själv – efter samråd med RRV om beräkningsgrunderna – om prissättningen för uppdragsverksamheten. Vägverkets uppdragsverksamhet omfattar följande tjänster. - Försäljning av informationsuttag ur bilregistret - Administration av felparkeringsavgifter - Försäljning av personliga skyltar - Försäljning av informationsuttag ur nationell vägdatabas - Försäljning av bygg- och anläggningsarbeten (Vägverket Produktion) - Försäljning av konsulttjänster (Vägverket Konsult) - Försäljning av vägfärjetjänster (Vägverket Färjerederiet) - Försäljning av utbildning (Vägsektorns utbildningscentrum VUC) - Försäljning av Trafikdata (Vägverket Trafikdata) Budget för avgiftsbelagd verksamhet åren 1999–2001 Intäkter som Vägverket disponerar 1999 2000 2001 Summa Vägverket Produktion, Konsult och Färjerederiet Intäkter 997 1 092 1 196 Kostnader efter finansnetto 986 1 080 1 184 Resultat efter finansnetto 11 12 12 Kostnadstäckning i % 101 101 101 Summa VUC och Trafikdata Intäkter 7,0 8,0 8,0 Kostnader efter finansnetto 6,1 7,1 7,1 Resultat efter finansnetto 0,9 0,9 0,9 Kostnadstäckning i % 115 113 113 Övriga avgifter Intäkter 71,9 85,4 94,4 Kostnader 58,4 71,9 80,9 Resultat 13,5 13,5 13,5 Intäkter som Vägverket inte disponerar Miljoner kronor Verksamhet 1999 2000 2001 Offentligrättsliga avgifter 1999 (medel som VV inte disponerar) 532 520 520 Kostnader offentligrättsliga avgifter -501 -484 -485 Beräknat resultat 1999 31 36 35 Investeringsplan Vägverkets verksamhetsvolym bestäms av anvisade anslag, de lån Vägverket tar upp och de tillskott som erhålls via externa bidrag. Investeringsverksamheten omfattar i princip de investeringar som fastställts av regeringen i nationell väghållningsplan och av länsstyrelserna i länsplanerna. Därutöver omfattar Vägverkets investeringar broar som ersätter färjor, tidigarelagda vägprojekt och andra särskilt godkända vägprojekt som helt eller delvis finansieras med lån och/eller externa bidrag.Vägverket beräknar under år 1999 att genomföra följande investeringar: Miljoner kronor Investeringar Anslag Lån Externa bidrag Förskotte- ringar Statliga vägar 4 431 2 408 837 60 De lån som Vägverket tar upp för investeringar i anläggningstillgångar och omsättningstillgångar för den egna verksamheten i myndighetsdelen och de olika resultatenheterna ingår inte i ovanstående investeringsplan. Den lånefinansierade verksamheten kommer huvudsakligen att ske genom upplåning via Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvests dotterbolag Stockholmsleder AB och Göteborgs trafikleder AB. När det gäller Vägverkets upplåning i Riksgäldskontoret beräknas lånebehovet till ca 500 miljoner kronor. Upplåningen avser huvudsakligen investeringar i tidigarelagda väginvesteringar enligt särskilda bemyndiganden. Regeringen bedömer inte att låneramen därutöver behöver utökas utöver vad som gällde för år 1998. Regeringen föreslår därför en oförändrad låneram på 800 miljoner kronor för Vägverket. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bedömer inte att Vägverket behöver några särskilda bemyndiganden för ekonomiska förpliktelser. Investeringsverksamheten är reglerad genom riksdagens inriktningsbeslut samt särskilt fastställda och lagakraftvunna investeringsplaner. Den verksamhet som Vägverket bedriver innebär ofta att Vägverket ingår långsiktiga avtal med externa parter om ekonomiska förpliktelser för flera år framåt i tiden. Det gäller såväl avtal om investeringar som avtal gällande drift och underhåll av vägnätet. Drift- och underhållsverksamheten har till följd av statsmakternas önskemål om konkurrensutsättning kommit att bli reglerad i långsiktiga entreprenörsavtal. Särskilda frågor Regeringen föreslog i vårpropositionen att broavgiften för passage av Rödöbron skall tas bort fr.o.m. år 1999. Regeringen beräknar att lösen av lån samt avvecklingskostnader för betalstation och personal totalt kostar ca 18 miljoner kronor. Någon ersättning till medverkande kommuner och näringsliv på grund av utebliven avkastning på förlagslånet eller aktiekapitalet skall inte utgå. Berörda kommuner och näringslivet erhåller en fri nyttighet som får anses stå för ett värde som väl motsvarar utebliven avkastning. Anslaget Väghållning och statsbidrag bör belastas för att bekosta lösen av lån samt kostnaderna för avveckling av avgiftsanläggningen på Rödösundsbron. Ett nytt system för statens garantier har etablerats sedan ett par år. Såvitt gäller Svensk- Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har Vägverket och Banverket utställt dels kreditgarantier för SVEDABs lån i Riksgäldskontoret, dels en kapitaltäckningsgaranti till skydd för SVEDABs egna kapital. Omläggningen av garantiverksamheten bör för redan utställda garantier lösas så att dispositionsrätten till myndighetens anslag för infriande av gamla garantier flyttas från myndigheten till Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret föreslås därför ges dispositionsrätt till anslag hos Vägverket och Banverket för att täcka dels förluster vid ett infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB. 13.3 Banverket Banverket är en central förvaltningsmyndighet som har ett helhetsansvar för Sveriges järnvägstrafik. Statens övergripande mål för Banverkets verksamhet är att tillhandahålla en konkurrenskraftig, kundanpassad och trafiksäker infrastruktur för järnvägens operatörer med hänsyn till miljö och regional balans. Verket skall tillgodose samhällets och kundernas krav på ett järnvägstransportsystem som är effektivt, tillgängligt, framkomligt, trafiksäkert och miljöanpassat. I uppdraget ingår att ansvara för statens spåranläggningar, ca 10 000 km järnväg. Verket har dessutom ansvaret för trafikledning liksom fördelning av spårkapacitet till järnvägens operatörer. Banverkets verksamhet kan delas upp i tre verksamhetsgrenar; sektorsuppgifter, banhållning samt produktion. Sektorsuppgifterna består i att ta ansvar för svensk järnvägstrafik i vid mening. I detta ligger bland annat att ta aktiv del i samhällsplaneringen, att aktivt driva och följa utvecklingen inom järnvägssektorn samt att bistå regering och riksdag i frågor som rör järnvägstransportsystemet såväl inom landet som internationellt. Sektorsuppgiften innebär också att ansvara för forskning och utveckling och trafiksäkerhet inom spårtrafikområdet. Inom verksamheten banhållning ligger förvaltningen av banan, dvs. drift och underhåll av bannätet samt ny- och ombyggnader av järnvägsanläggningar. Här ingår också drift av Banverkets telenät och försäljning av teletjänster. Verksamhetsgrenen produktion innefattar dels projektering och konstruktion av tekniska utrustningar och anläggningar, dels underhålls- och byggproduktion inom de järnvägstekniska områdena. Produktionsverksamheten utförs främst på uppdrag av verkets förvaltande del, men också i begränsad omfattning på uppdrag av externa kunder. Organisation En ny organisation trädde i kraft den 1 januari 1998. I den nya organisationen har gränsen mellan Banverkets förvaltning och produktion förtydligats. Den förvaltande organisationen är uppdelad i fem banregioner. Regionerna ansvarar för bannätet och kontakterna med järnvägens kunder. De arbeten som behöver utföras på banan beställer banregionerna. I den förvaltande organisationen ingår även Banverkets Telenät. Den producerande organisationen består av enheterna Banverket Produktion, Banverket Projektering, Industridivisionen, Banskolan och Banverket Data. I Banverket ingår också de självständiga enheterna Järnvägsinspektionen, Tågtrafikledningen och Delegationen för köp av viss kollektivtrafik. Från och med år 1999 övergår det nu delade ansvaret för försvarsfrågor mellan SJ och Banverket helt till Banverket. Aktieinnehav Banverket förvaltar 50 % av statens aktier i Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) och i A-Banan Projekt AB och 25 % av aktierna i Tunnelpersonalen i Malmö AB. Personal Antalet anställda i Banverket exklusive projektanställda uppgick vid utgången av år 1997 till 7 340 personer. Antalet män uppgick till 6 530 (89 %) och kvinnor till 810 (11 %). Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1997 har tillgängligheten för järnvägstransportsystemet ökat. Svealandsbanan har invigts och delar av Nordlänken är färdigbyggd. Antalet personresor ökade under år 1997 med 3,4 % medan persontransportarbetet har ökat med 1,2 %. Det innebär att personresorna på järnväg i genomsnitt har blivit fler och något kortare. Den transporterade mängden gods på järnväg ökade under år 1997 med 2,5 % och transportarbetet ökade med 1,5 %. Andelen dubbelspår i förhållande till det totala bannätet har ökat och uppgår nu till 23 %. Högsta skyltade hastighet för snabbtåg på stomnätet har ökat med knappt 3 %. Miljöolyckan i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen inträffade under hösten 1997. Inte minst denna händelse har medfört att Banverket intensifierat sitt miljöarbete under året. Miljöledningssystemet ISO 14001 har införts. Tågtrafikledningen har arbetat för en neutral behandling av tågoperatörer samt för en effektiv och trafiksäker tågtrafik. Antalet operatörer på statens spåranläggningar har ökat, SJ har dock en marknadsandel på 98 %. Konkurrensen mellan godsoperatörerna har medfört lägre transportpriser. Antalet dödade i plankorsningsolyckor har minskat från 14 till 8, medan antalet olyckor däremot har ökat från 5 till 35. Banverkets verksamhet finansieras i huvudsak genom anslag. Dessa uppgick under år 1997 sammanlagt till drygt 10 miljarder kronor. Därutöver erhöll verket under år 1997 intäkter av avgifter och ersättningar av olika slag på 917 miljoner kronor. Banverket har inte fullt ut tagit i anspråk de anslagsmedel som myndigheten haft tillgång till. Anslagssparandet uppgick vid utgången av år 1997 till 2 miljarder kronor. Huvuddelen av anslagssparandet hänförs till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader (1,8 miljarder kronor). Den huvudsakliga orsaken till anslagssparandet är att flera större projekt drabbats av förseningar av planbeslut och tillstånd, exempelvis Västkustbanan och arbetena i Stockholmsregionen. Måluppfyllelse år 1997 Banverket har uppfyllt de flesta verksamhetsmål som regeringen ställt upp för år 1997. De mål som inte har uppfyllts fullt ut är relaterade till driftsäkerhet, miljö samt trafikstörningar. De totala funktionsstörningarna för hela bannätet under år 1997 var ca 5 % högre än för år 1996. Denna ökning förklaras bl.a. av hög sommarvärme, skogsbränder och åsknedslag. Åsknedslag orsakade flera ställverksfel. Miljömålet för Banverket har varit att antalet fastigheter som utsätts för buller orsakat av järnvägstrafik på över 55 dB(A) vid fler än fem tillfällen per natt skall minska samt att antalet fastigheter som utsätts för vibrationer orsakade av järnvägstrafik på över 2,5 mm/s skall minska. Under år 1997 har antalet bullerstörda fastigheter ökat något till följd av ökad trafikering och högre tåghastigheter. Under år 1998 har Banverket löst in fem fastigheter som utsatts för höga vibrationsnivåer. Banverket har under året inte byggt spår på vibrationskänsliga områden. Trafikstörningar kan delas upp i infrastrukturfel, störningar som orsakas av operatörerna och störningar orsakade av tågtrafikledningen. Antalet trafikstörningar som orsakas av fel i infrastrukturen har ökat något under år 1998. Vad gäller trafikstörningar som beror på tågtrafikledningen har antalet störningar minskat med 20 %. 2000-problematiken Banverket har erhållit ”gult ljus” från Statskontoret vad gäller myndighetens arbete med år 2000-anpassningen av IT-systemen. Gult ljus innebär att anpassningen förväntas gå planenligt. Miljöarbete Banverkets styrelse fastställde i maj 1997 en miljöpolicy för Banverket och beslutade att miljöledningssystemet ISO 14001 skall tillämpas. Detta innebar att Banverkets miljöarbete systematiseras och får tydliga riktlinjer och mål, klargjorda ansvarsförhållanden och rutiner för uppföljning och redovisning. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsberättelsen för Banverket bedömt att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. RRV anger i sin årliga rapport till regeringen att Banverket har haft svårt att beräkna kostnaderna för stora investeringar. Generellt har kostnaderna underskattats med följd att projekten har framstått som mer lönsamma än vad de egentligen var, eller har projekt som man förväntade sig skulle ge ett samhällsekonomiskt överskott visat sig gå med underskott. Banverket har inte gjort känslighetsanalyser vid beräkningarna. RRV har granskat Banverkets delårsrapport och i revisionsrapporten angivit att betydande avvikelser föreligger beträffande Banverkets lokala enheters efterlevnad av interna instruktioner för arbetet med delårsrapporterna. Den övervägande delen av de iakttagna bristerna är interna och påverkar därför ej Banverkets totala kostnader och intäkter och ekonomiska ställning. RRV har givit EA-värdet AB till Banverket vilket är omdömet Fullt tillfredsställande på skalan Fullt tillfredsställande, Tillfredsställande och Ej tillfredsställande. Anslag för budgetåret 1999 A3 Banverket: Sektorsuppgifter Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 729 690 Anslags- sparande 145 175 1998 Anslag 755 694 Utgifts- prognos 823 000 1999 Förslag 786 593 2000 Beräknat 799 653 1 2001 Beräknat 813 603 1 1 Motsvarar 786 593 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget finansierar Tågtrafikledningens och Järnvägsinspektionens kostnader, statligt bidrag till banhållningen av Inlandsbanan samt verksamhet som bedrivs inom ramen för Banverkets sektorsansvar, exempelvis forskning och utveckling, internationellt arbete, samhälls- och transportplanering samt trafiksäkerhetsfrågor. Från anslaget finansieras även Banverkets administrationskostnader, dvs. sådan verksamhet som inte direkt kan hänföras till en slutprestation. Administrationskostnaderna består huvudsakligen av kostnader för central ledning, information, verksamhetsplanering, personal- och ekonomiadministration och service. Under år 1997 uppgick Banverkets administrationskostnader till 309 miljoner kronor, vilket var en minskning med ca 2 % jämfört med år 1996. Vid utgången av år 1997 fanns ett stort anslagssparande som främst var att hänföra till Tågtrafikledningens verksamhet. Banverket planerar att använda anslagssparandet till utbyggnad av fjärrstyrda trafikledningssystem (fjärrblockering) samt för system som stödjer en effektivisering av Tågtrafikledningen. Anslagssparandet beräknas minska till 78 miljoner kronor vid utgången av år 1998 och resterande del beräknas förbrukas under år 1999. Regeringens överväganden Från och med den 1 januari 1997 har Banverket ett sektorsansvar för hela järnvägstransportsystemet, vilket bl.a. innebär att Banverket ansvarar för statens myndighetsutövning inom järnvägssektorn och för förvaltningen av statliga järnvägsanläggningar. I syfte att förstärka Banverkets sektorsroll och mot bakgrund av att Banverket under innevarande år från SJ övertagit ansvaret för vissa forskningsprojekt, föreslår regeringen en resursförstärkning av anslaget för att öka Banverkets insatser rörande forskning och utveckling, internationellt arbete, miljöfrågor samt planering och uppföljning inom järnvägssektorn. Jämfört med innevarande år beräknar regeringen en ökning av det statliga bidraget till banhållning på Inlandsbanan med 7 miljoner kronor, till 56 miljoner kronor, mot bakgrund av dels ökad godstrafik på Inlandsbanan och dels intäktsbortfall på grund av det transportpolitiska beslutet. Bidraget till Inlandsbanan delfinansieras från anslaget A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling. Intäktsbortfallet beror på att IBAB enligt avtal med staten är bunden vid att inte ha högre trafikavgifter på Inlandsbanan än på det statliga järnvägsnätet och att banavgifterna på statens spåranläggningar kommer att sänkas fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverket: Sektorsuppgifter uppgående till 786 593 000 kronor. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 755 694 Pris- och löneomräkning 15 290 Justering av premier 3 593 Ändrat resursbehov 12 016 Förslag 1999 786 593 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). A4 Banverket: Banhållning (Nuvarande benämning: Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar) Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 7 406 295 Anslags- sparande 1 874 790 1998 Anslag 7 418 204 1 Utgifts- prognos 7 750 000 1999 Förslag 6 689 600 2000 Beräknat 6 475 368 2 2001 Beräknat 6 677 886 3 1 Anslaget minskades 72 200 tkr i tilläggsbudgeten i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Motsvarar 6 367 284 tkr i 1999 års prisnivå. 3 Motsvarar 6 449 307 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget finansierar drift och underhåll av de järnvägar Banverket förvaltar, investeringsåtgärder på stomjärnvägar, regionala järnvägsinvesteringar samt kapital-, ränte-, amorterings- och avskrivningskostnader som är förknippade med lån som avser investeringar i järnvägsanläggningar. Det stora anslagssparandet vid utgången av år 1997 beror i huvudsak på ett stort antal försenade byggstarter. Regeringen har beslutat överföra 749 miljoner kronor av detta anslagssparande till Vägverket. Vid utgången av år 1998 beräknas anslagssparandet vad gäller anslagsposten Investeringar i stomjärnvägar uppgå till 500 miljoner kronor. Regeringens överväganden Anslaget benämns fr.o.m. år 1999 Banverket: Banhållning och innefattar anslagsposterna Drift och underhåll av statliga järnvägar, Investeringar i stomjärnvägar, Regionala järnvägsinvesteringar samt den nya anslagsposten Kostnader för lån avseende järnvägsinvesteringar. Innevarande budgetår finansieras räntekostnader för investeringar i eldriftsanläggningar och kapitalkostnader för investeringar i teleanläggningar från anslagsposten Drift och underhåll. Indelningen av anslagsposterna förändras så att alla kapital-, ränte-, amorterings- och avskrivningskostnader som är förknippade med lån som avser investeringar i järnvägens infrastruktur finansieras från anslagsposten Kostnader för lån avseende infrastrukturinvesteringar. Regeringen beräknar denna anslagspost till 895 miljoner kronor för år 1999. Regeringen beräknar att en förstärkning av anslagsposten Drift och underhåll av statliga järnvägar bör ske med anledning av Banverkets övertagande av vissa anläggningar från SJ enligt det transportpolitiska beslutet (kapillärt bannät, planskilda plattformsförbindelser, anläggningar på plattformar samt trafikinformationsanläggningar). Regeringen beräknar en anslagspost för Drift och underhåll av statliga järnvägar på 2 250 miljoner kronor. I beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att Banverket i enlighet med det transportpolitiska beslutet kommer att disponera en större andel av banavgifterna för drift- och underhållsåtgärder. I länsplanerna för regional transportinfrastruktur finns järnvägsinvesteringarna till övervägande delen i början av tioårsperioden. Regeringen konstaterar att detta ökar anslagsbehovet de närmaste åren, men att detta behov måste vägas mot genomförandetakten vad gäller övriga investeringar i länsplanerna och mot det tillgängliga budgetutrymmet för övriga anslag. Regeringen beräknar ett anslag på 450 miljoner kronor för regionala järnvägsinvesteringar, vilket motsvarar ca 80 % av de järnvägsinvesteringar som ingår i länsplanerna år 1999. Banverket har under tidsperioden 1991–1998 erhållit anslag som överstiger den genomsnittliga nivån i stomnätsplanerna. Detta har inneburit att Banverket kunnat genomföra investeringar i stomnätet i en hög takt. Regeringen bedömer att målsättningen bör vara att nivån på anslagsposten Investeringar i stomjärnvägar anpassas till den genomsnittliga nivån i stomnätsplanen under tidsperioden 1998–2007, vilken är 3 600 miljoner kronor, exklusive lånefinansierade objekt. En extern finansiering på 400 miljoner kronor förutsätts ske år 1999 och år 2000, enligt överenskommelse mellan staten och Stockholms läns landsting angående finansieringen av bl.a. nya Årstabron i Stockholm. Regeringen beräknar för år 1999 en anslagspost för investeringar i stomjärnvägar på 3 094 miljoner kronor, vilket med hänsyn till den externa finansieringen motsvarar en anslagsnivå på 3 494 miljoner kronor. Denna anslagsnivå motsvarar ca 97 % av den genomsnittliga nivån i stomnätsplanen. Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverket: Banhållning uppgående till 6 689 600 000 kronor. Med anledning av osäkerheten kring ett antal större järnvägsprojekt som ingår i stomnätsplanen vad gäller bl.a. tidsåtgång för plan- och tillståndsprocesser som påverkar tidpunkter för byggstarter, bedömer regeringen att det under år 1999 råder en stor osäkerhet om anslagsbehovet. För att öka handlingsutrymmet föreslår regeringen därför att 500 miljoner kronor av Vägverkets anslag A2 Väghållning och statsbidrag, tills vidare disponeras av regeringen (se avsnitt om Vägverket). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 7 418 204 Pris- och löneomräkning -67 418 Ändrat resursbehov -661 186 Förslag 1999 6 689 600 Lån i Riksgäldskontoret År Årsredovisning 1997 Prognos 1998 Förslag 1999 Beräknat 2000 Beräknat 2001 Upplåning 900 450 1 115 2 000 1 385 Amortering 545 100 800 1 900 1 335 Utnyttjad låneram 7 385 7 735 Låneram 7 575 7 735 8 050 8 150 8 200 Regeringens överväganden Banverket finansierar en viss del av sin verksamhet med lån i Riksgäldskontoret. Den lånefinansierade verksamheten består av investeringar i eldrifts- och teleanläggningar, de s.k. SL-investeringarna, produktionsutrustning, rörelsekapital, omsättningstillgångar samt tidigareläggningskostnader som finansieras med bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Lånen återbetalas med anslagsmedel i enlighet med anläggningarnas ekonomiska livslängd som varierar mellan 10 och 50 år. För år 1999 föreslår regeringen en låneram för dessa ändamål uppgående till 8 050 miljoner kronor. Riksdagen har tillkännagivit (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10 s. 97, rskr. 1997/98:266) att det är angeläget att regeringen i budgetpropositionen redovisar i vilken utsträckning anslagsramarna är intecknade av lånefinansierade projekt. Av nedanstående tabell framgår bl.a. att kostnaden för räntor, amorteringar m.m. under år 1999 beräknas uppgå till 895 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 20 % av de anslagsmedel regeringen föreslagit för infrastrukturinvesteringar i järnvägar, inklusive extern finansiering. Anslagsbehovet påverkas bl.a. av den framtida räntenivån. Anslagsbehov för räntor, amorteringar m.m. för lånefinansierade projekt År 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Elinvesteringar 403 434 454 475 495 511 525 539 553 566 Teleinvesteringar 190 203 215 222 228 234 239 245 251 257 SL-investeringar och Grödingebanan 233 225 216 207 198 189 181 172 163 154 Villlkorslån, Arlanda 68 68 68 68 68 68 68 68 68 68 Botniabanan 0 0 0 42 83 83 83 525 525 525 Totalt 895 928 952 1 014 1 072 1 085 1 096 1 549 1 560 1 570 Avgiftsbelagd verksamhet Trafikutövare som trafikerar de järnvägar Banverket förvaltar erlägger banavgifter enligt förordning om avgifter på statens spåranläggningar. Därutöver säljer Banverket tele-, el- och övriga banhållningstjänster till externa kunder. Intäkterna använder Banverket för att till en del finansiera sin verksamhet. Följande figur visar intäkterna under tidsperioden 1995 till 1997. Intäkter av avgifter och övriga ersättningar Budget för Banverkets avgiftsbelagda verksamhet Verksamhet Intäkter 1997 Kostnader 1997 Intäkter 1998 Kostnader 1998 Intäkter 1999 Kostnader 1999 Disponerade banavgifter 121 125 275 Teletjänster 131 122 147 127 165 145 Elförsäljning 616 616 615 615 615 615 Industridivisionen 375 353 160 145 250 230 Bandistrikt m.m. 387 371 226 233 264 267 Utbildning 14 14 8 8 9 9 Summa 1 644 1 476 1 281 1 128 1 578 1 266 A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transporteuropeiska nätverk Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 117 103 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 200 000 Utgifts- prognos 188 542 1999 Förslag 200 000 2000 Beräknat 200 000 2001 Beräknat 200 000 Anslaget bekostar utbetalning av finansiellt stöd från Europeiska gemenskapen till svenska projekt inom området transeuropeiska nät (TEN) för infrastrukturerna inom transport och telekommunikationer. Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. möjlighet för Sverige att ansöka om gemenskapens finansiella stöd för projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport- och telekommunikationer. Finansiellt stöd har hittills beviljats för bl.a. följande svenska projekt; Öresundsförbindelsen, väg- och järnvägsprojekt inom den Nordiska triangeln samt för vissa investeringar inom sjöfartens och luftfartens infrastruktur. Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i statsbudgeten. I likhet med övriga utgifter och inkomster på statsbudgeten bör bidrag från EU bruttoredovisas, vilket innebär att bidraget inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag på statsbudgetens utgiftssida. Utgifterna för stöd till de projekt som erhållit finansiellt stöd får inte överstiga vad som inbetalts av gemenskapen på inkomsttitel i statsbudgeten. Regeringens överväganden Storleken på anslaget har beräknats utifrån en bedömning av det finansiella stödet till svenska TEN-projekt under år 1999. Regeringen bedömer att anslaget för stöd från EU år 1999 högst behöver uppgå till 200 000 000 kronor. A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling Utgift Tusental kronor 1999 Förslag 1 650 000 2000 Beräknat 1 617 647 2001 Beräknat 0 1 1 146 000 tkr ligger i anslag A2 Vägverket för år 2001. Anslaget bekostar återbetalningen av vissa skulder och andra åtaganden staten har inom ramen för de särskilda storstadsöverenskommelserna i Stockholm och Göteborg samt för Inlandsbanan. Regeringens överväganden Riksdagen har under våren 1998 bl.a. godkänt finansieringslösningen för Södra länken och Årstabron samt godkänt att återbetalning av redan upptagna lån skall ske med anslag på statsbudgeten (prop. 1997/98:123, bet. 1997/98:TU5, rskr. 1997/98:213). Riksdagen instämde i regeringens bedömning att Vägverkets lån för projekt i Dennisöverenskommelsen skyndsamt bör betalas tillbaka. Staten skall också ersätta Nacka, Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner samt Stockholms läns landsting för nedlagda kostnader för vissa väganknutna miljöinvesteringar. Av anslaget kommer 1 100 miljoner kronor att användas för att återbetala skulder och andra åtaganden som staten har till följd av det avbrutna genomförandet av Dennisöverenskommelsen. Riksdagen har vidare godkänt en förändrad överenskommelse för Göteborgsregionen (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU127, rskr. 1997/98:310). För återbetalning av lån m.m. i Göteborgsregionen föreslås 500 miljoner kronor att användas. Resterande 50 miljoner kronor föreslås att nyttjas för Inlandsbanan. För den tidigare Göteborgsöverenskommelsen har de berörda kommunerna genom Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 3 oktober 1994 redovisat det uppdrag regeringen den 20 januari 1994 gav dem med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Av uppdraget framgår att kommunerna skall visa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. I sin redovisning bedömer länsstyrelsen att berörda riksintressen kan tillgodoses under förutsättning att den fortsatta planeringen bedrivs med stor hänsyn till hushållningsintressena. Vidare redovisas Göteborgsregionens miljökonsekvensbeskrivning av överenskommelsen som godkänts av de berörda kommunerna. Länsstyrelsens redovisning av uppdraget har remitterats. Miljöstyrande vägavgifter Regeringen beslöt i augusti 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att lämna ett förslag till lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort. Som en viktig utgångspunkt för arbetet angavs att ett sådant avgiftssystem skulle kunna styra vägtrafiken till gagn för miljö och framkomlighet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1999. Regeringen kommer att överväga de förslag som utredaren lämnar för att, om kommuner så begär, kunna gå vidare i frågan 14 Sjö- och luftfart 14.1 Omfattning och utgiftsutveckling Verksamhetsområdet omfattar Sjöfartsverket, Handelsflottans kultur- och fritidsråd och Luftfartsverket. Vidare omfattas transportstöd till Gotland, bidrag till sjöfarten för att skapa långsiktighet och rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten samt stöd till kommunala flygplatser. Sjöfartsverket har till uppgift att se till att sjöfart kan bedrivas året runt i svenska farvatten och på samtliga svenska hamnar av betydelse under säkra, miljöanpassade och effektiva former. Handelsflottans kultur- och fritidsråd har i uppdrag att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids- och kulturliv. Luftfartsverket har i uppdrag att skapa förutsättningar för ett säkert, effektivt och miljöanpassat flyg som kan tillgodose människors och näringslivets behov av resor och godstransporter, bl.a. genom att tillhandahålla, driva och utveckla statens flygtrafiktjänst och flygplatser. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 711,2 807,3 802,1 807,1 633,7 633,7 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Sjöfartsverkets resultat år 1997 före bokslutsdispositioner var 20,8 miljoner kronor, en försämring med 21,9 miljoner kronor jämfört med föregående år. Budgeterat motsvarande resultat för år 1998 är 82,6 miljoner kronor. För år 1997 inlevereras 32,9 miljoner kronor till staten. Sjöfartsverket uppfyllde inte räntabilitetsmålet. Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del präglats av arbetet med att förbättra sjösäkerheten och att miljöanpassa sjöfarten. Luftfartsverkskoncernens resultat år 1997 före bokslutsdispositioner var 361 miljoner kronor, en förbättring med 71 miljoner kronor jämfört med föregående år. Budgeterat motsvarande resultat för år 1998 är 510 miljoner kronor. För år 1997 inlevereras 12 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket för år 1997 uppfyllde räntabilitetsmålet och utdelningskravet. Verksamhetsmålen för säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak. Förändringar För närvarande genomför Sjöfartsverket ett arbete för att rationalisera sin verksamhet. Rationaliseringen syftar bl.a. till att minska utgiftsnivån med ca 65 miljoner kronor år 2000 jämfört med innevarande år. Luftfartsverket har under år 1997 påbörjat ett effektiviseringsprojekt, Uppdrag 2000, för att förhindra långsiktigt bestående resultatförsämringar. Prioriteringar för år 1999 Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt hög prioritet. Arbetet inom EU och det internationella arbetet, företrädesvis inom sjöfartsorganisationen International Maritime Organisation, IMO, är för dessa frågor av särskild betydelse. Också inom flyget ges säkerhets- och miljöfrågor fortsatt hög prioritet. Resultatbedömning De av statsmakterna övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket såvitt avser i regleringsbrevet för år 1997 uppställda mål har uppfyllt utdelningskravet och soliditetsmålet. Regeringen konstaterar vidare att räntabilitetsmålet på 10 % inte uppfyllts. Avkastningen på eget kapital blev 7,6 %. Räntabilitetsmålet har dock ändrats till 7 % för år 1998. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket såvitt avser i regleringsbrevet för år 1997 uppställda mål har uppfyllt räntabilitetsmålet och utdelningskravet. Regeringen konstaterar vidare att det långsiktiga soliditetsmålet på 25 % ännu inte uppfyllts, även om soliditeten steg något till 23 %. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelser innehåller inga anmärkningar mot de under verksamhetsområdet ingående myndigheterna. 14.2 Sjöfart Sjöfartsmarknaden Sveriges geografiska läge och vårt stora beroende av utrikeshandeln ger sjöfarten en viktig roll i det svenska transportsystemet. Den sjöledes transporterade utrikes godsvolymen uppgick till 131,6 miljoner ton år 1997. Även för transporterna inom Sverige är sjöfarten av stor betydelse. Nästan 40 % av det totala inrikes transportarbetet utgörs av sjötransporter. Färjetrafiken är den sektor inom sjöfarten som under senare år utvecklats starkast. Cirka 33 miljoner ton lastbils- och järnvägsgods transporterades år 1997 med färjor. Det totala antalet passagerare till Sverige ökade med 720 000 till 19,2 miljoner. Den svenska handelsflottan minskade under år 1997 med 32 fartyg. Denna utveckling beror främst på den ökade konkurrensen från andra länders handelsflottor. Sjöfarten har en stor betydelse för den svenska utrikeshandeln och för det svenska näringslivet. Sjöfartsverket Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Sjöfartsverkets resultat år 1997 före bokslutsdispositioner var 20,8 miljoner kronor, en försämring med 21,9 miljoner kronor jämfört med föregående år. Budgeterat motsvarande resultat för år 1998 är 82,6 miljoner kronor. För år 1997 har 32,9 miljoner kronor inlevererats till staten. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket för år 1997 på grund av nya grunder för beräkning av pensionsskulden inte har uppfyllt räntabilitetsmålet. Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del präglats av arbetet med att förbättra sjösäkerheten och att miljöanpassa sjöfarten. Större förändringar För närvarande genomför verket ett rationaliseringsprogram som syftar till att minska utgiftsnivån med ca 65 miljoner kronor fram till år 2000 jämfört med innevarande år. Mål - Det övergripande målet för Sjöfartsverket föreslås ligga fast. - Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås ligga kvar på nuvarande nivå, 7 %. - Utdelningskravet, en tredjedel av resultat efter skattemotsvarighet, föreslås oförändrat. - Det långsiktiga målet är att soliditeten bör uppgå till lägst 30 %. - Prisrestriktionen föreslås ligga fast; farledsavgifterna får öka med högst nettoprisindex. Prioriteringar Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt hög prioritet. Arbetet inom EU och inom FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organisation, IMO, är för dessa frågor av särskild betydelse. En investeringsnivå på 337,6 miljoner kronor föreslås för planperioden 1999–2001. Investeringarna avser till stor del återanskaffningar. En låneram på 110 miljoner kronor föreslås. Det kan samtidigt noteras att Sjöfartsverket kommer att ersätta de två äldsta isbrytarna – TOR och NJORD – med tre nya fartyg. Dessa tre nya fartyg kommer inte att ägas av Sjöfartsverket. Ett samarbetsavtal har ingåtts med Bylock & Nordsjöfrakt och Viking Supply A/S vilket ger Sjöfartsverket tillgång till fartygen under tre vintermånader. Under övrig tid används de som s.k. supply-fartyg. Resultatbedömning och slutsatser Sjöfartsverket redovisade för år 1997 ett resultat före bokslutsdispositioner på 20,8 miljoner kronor, en försämring med 21,9 miljoner kronor jämfört med föregående år. Resultatförsämringen har sin grund i de nya försäkringstekniska grunder som införts vid beräkningen av Sjöfartsverkets pensionsskuld. Den nya principen påverkar Sjöfartsverkets resultat med en engångskostnad på 88,2 miljoner kronor. Investeringarna uppgick under år 1997 till 62,9 miljoner kronor. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Sjöfartsverkets årsredovisning för år 1997. Sjöfartsverkets arbete har präglats av arbete i internationella organ med att öka sjösäkerheten och vidare att fortsätta att miljöanpassa sjöfarten. Arbetet bedrivs inom ramen för EU samt FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organisation, IMO. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och soliditet. Räntabilitetsmålet på 10 % har däremot inte uppfyllts. Avkastningen på eget kapital blev 7,6 %. Räntabilitetsmålet har dock ändrats till 7 % för år 1998. Verksamhetens inriktning m.m. Sjöfartsverkets treårsplan Sjöfartsverket föreslår inte någon förändring av nu gällande övergripande mål för verksamheten. Verket föreslår inte heller några förändringar av verksamhetsmålen för farledshållning och lotsning, sjöräddning, sjökarteverksamhet eller miljö. Sjösäkerhet och miljö I december 1997 lämnade den internationella haverikommissionen med anledning av M/S Estonias förlisning sin slutrapport. Regeringen gav Sjöfartsverket i uppdrag att lämna förslag om vilka åtgärder rapportens förslag bör föranleda. Detta redovisades i mars 1998. Haverikommissionens förslag behandlades också vid en internationell sjösäkerhetskonferens i Stockholm i april 1998. En sammanställning av konferensens slutsatser skall överlämnas till den internationella sjöfartsorganisationen IMO för övervägande. I september 1997 antogs i IMO det s.k. luftföroreningsannexet genom ett tilläggsprotokoll till konventionen om förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL 73/78). Annexet innehåller regler som begränsar utsläpp av bl.a. svavel och kväveoxider. För Östersjöområdet gäller krav på särskilt låga utsläppsnivåer av svavel. Sverige har undertecknat protokollet. Den 1 januari 1998 infördes miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Systemet har fått ett gott gensvar och över 1 000 fartyg har anmält att de använder lågsvavligt bränsle. Sjöfartsverket arbetar nu aktivt för att i olika internationella fora få gehör för liknande åtgärder i andra länder, framför allt i vårt närområde. Regeringen avser att ge Sjöfartsverket i uppdrag att utvärdera miljödifferentieringen av sjöfartsavgiftssystemet. Sjöfartsverket och Naturvårdsverket träffade under år 1997 ett samarbetsavtal på miljöområdet. Sjöfartsverket fick i december år 1996 i uppdrag att utreda hur det nuvarande systemet med mottagningsanläggningar för oljehaltigt avfall m.m. från fartyg fungerar samt hur förbudet mot avgifter efterlevs. Sjöfartsverket redovisade uppdraget i juni 1998. Regeringens överväganden Regeringen ser med tillfredsställelse på Sjöfartsverkets aktiva arbete inom sjösäkerhets- och miljöområdet, nationellt såväl som internationellt. Sverige bör även fortsättningsvis vara pådrivande inom dessa områden. Arbetet inom EU får allt större betydelse, men arbetet inom IMO och Helcom är också av stor vikt. Det är angeläget att rekommendationerna föranledda av Haverikommissionens rapport efter M/S Estonias förlisning följs upp och så långt möjligt förankras internationellt. Regeringen lägger därför stor vikt vid uppföljningen av den internationella sjösäkerhetskonferensens slutsatser. Regeringens avsikt med att ge Sjöfartsverket i uppdrag att utreda systemet med mottagningsanläggningar var att Oljeutsläppsutredningen (K 1996:05) skulle ta del av resultatet och på grundval av detta föreslå sådana ändringar i systemet som kan medföra att de olagliga oljeutsläppen minskar. I syfte att ge Oljeutsläppsutredningen tillräcklig tid att behandla Sjöfartsverkets försenade redovisning har regeringen förlängt utredningstiden till den 31 december 1998. Ekonomiska mål och resurser Sjöfartsverkets treårsplan Som regeringen nämnde i förra årets budgetproposition genomför Sjöfartsverket ett rationaliseringsprogram under en treårsperiod som beräknas ge en besparing på ca 65 miljoner kronor. Treårsplanen innebär beräknade resultat efter skattemotsvarighet på 96, 103 respektive 108 miljoner kronor för åren 1999–2001. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av målet för räntabiliteten men påpekar att miljödifferentieringen av farledsavgifterna innebär vissa svårigheter att bedöma hur resultatet påverkas. Anledningen är att det i systemet finns inbyggt återbetalning (restitution) för kväveoxidreducerande investeringar. Nuvarande mål är att resultatet efter skattemotsvarighet skall uppgå till motsvarande 7 % av eget kapital. I den ekonomiska planen beräknas räntabiliteten till 6,5 % för år 1999 samt 7 % för de följande två åren. Sjöfartsverket föreslår vidare att soliditeten inte sänks. I budgetpropositionen för år 1998 anförde regeringen att soliditeten på sikt bör sänkas från dagens nivå på 50 %. Som skäl för att inte sänka soliditeten anger Sjöfartsverket den nya försäkringsmodell som kan komma att införas vid beräkningen av Sjöfartsverkets pensionsskuld. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av nuvarande utdelningsmål som är en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet. Den totala inleveransen, utdelning och skattemotsvarighet, beräknas för år 1998 till 142,9 miljoner kronor och för de följande tre åren till 49,6, 53,4 respektive 56 miljoner kronor. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av nuvarande restriktion för prishöjningar som innebär att farledsavgifterna får höjas med högst nettoprisindex. Sjöfartsverket påpekar dock att det miljödifferentierade avgiftssystemet kan leda till minskade intäkter från farledsavgifterna. Sjöfartsverket föreslår en investeringsnivå under perioden 1999–2001 på sammanlagt 337,6 miljoner kronor. Investeringarna avser till stor del återanskaffningar. Vad beträffar farleder och utmärkning ligger investeringsnivån under treårsperioden på ca 34 miljoner kronor per år. Vidare planeras en återanskaffning av 18 lotsbåtar under treårsperioden till en kostnad av ca 140 miljoner kronor. Samtliga lotsbåtar förses med avgaskatalysatorer. Investeringarna inom sjökartläggning uppgår under perioden till ca 42 miljoner kronor och avser utrustning för sjömätning. De två äldsta isbrytarna – TOR och NJORD – kommer att ersättas med tre nya fartyg. Dessa kommer inte att ägas av verket. Sjöfartsverket har i stället slutit ett samarbetsavtal med Bylock & Nordsjöfrakt och Viking Supply A/S som ger verket tillgång till fartygen under tre vintermånader. Under övrig tid används de som s.k. supply-fartyg. Investeringarna fördelas på verksamhetsområden enligt följande: Miljoner kronor 1999 2000 2001 Farleder 38 965 37 310 26 700 Lotsning 71 435 43 200 31 000 Sjöräddning 2 400 1 100 600 Sjökartläggning 24 660 10 645 6 390 Isbrytning 17 000 17 000 4 000 Tekniska avdelningen 3 080 1 080 1 080 Summa investeringar 157 540 110 335 69 770 Regeringens överväganden I budgetpropositionen för år 1998 föreslog regeringen att soliditeten på sikt skall sänkas. Regeringen anser fortfarande att soliditeten är för hög och att den på sikt bör understiga nuvarande nivå på 50 % och tillstyrker därmed inte Sjöfartsverkets förslag om att bibehålla soliditeten på 50 %. I enlighet med de principer som regeringen numera allmänt tillämpar för ägarkrav på affärsdrivande verksamhet bör det långsiktiga målet för soliditeten uppgå till lägst 30 %. Regeringen avser därför besluta om en extra inleverans under hösten 1998. Vad gäller räntabilitetsmålet bör det, i enlighet med Sjöfartsverkets förslag, ligga fast på 7 % av eget kapital. Regeringen föreslår i likhet med Sjöfartsverket att utdelningskravet bör vara en tredjedel av vinsten, räknat som resultatet efter skattemotsvarighet. Utdelning och skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis slutligt fastställas av regeringen i samband med årsbokslutet. Regeringen föreslår vidare att den nu gällande prisrestriktionen skall vara oförändrad vilket innebär att höjningar av farledsavgifterna inte får överstiga nettoprisindex räknat från och med år 1995. Regeringen har ingen erinran mot investeringsplanens nivå eller inriktning. Mot bakgrund av regeringens överväganden redovisas följande prognoser över resultat m.m. under treårsperioden 1999–2001. Miljoner kronor 1998 1999 2000 2001 Resultat efter skatt och skattemotsv. 59,5 68,8 73,9 77,5 Räntabilitet på eget kapital (%) 5,6 6,5 7,0 7,0 Soliditet (%) 51,3 45,0 46,0 47,0 Beräknad skattemotsv. 23,1 26,7 28,8 30,2 Beräknad utdelning 119,8 22,9 24,6 25,8 Finansiella befogenheter Sjöfartsverkets treårsplan Sjöfartsverkets investeringar finansieras för närvarande helt med egna medel. Därutöver har Sjöfartsverket bemyndigande att inom en given ram ta upp lån i Riksgäldskontoret. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 låta Sjöfartsverket få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram på 110 miljoner kronor. Sjöfartsverket får placera kassamässigt överskott i bank och på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Anslag för budgetåret 1999 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 44 454 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 44 415 Utgifts- prognos 44 415 1999 Förslag 44 415 2000 Beräknat 61 000 2001 Beräknat 61 000 Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets verksamhetsområde, bl.a. för fritidsbåtssektorn, som inte finansieras via handelssjöfarten. Regeringens överväganden Resultatinformation Sjöfartsverket anför att handelssjöfartens betalningsansvar ökat markant de senaste åren och att anslaget inte täcker de kostnader som främst fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket. Sjöfartsverket beräknar att kostnaderna för fritidsbåtsverksamheten uppgår till totalt 87,1 miljoner kronor och föreslår att en första uppjustering av anslaget görs för år 1999 med 16,6 miljoner kronor till 61 miljoner kronor. Slutsats Sjöfartsverket har även i tidigare treårsplaner redovisat att handelssjöfartens betalningsansvar ökat markant de senaste åren och att anslaget inte täcker de kostnader som främst fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket. I budgetpropositionen för år 1998 redovisade regeringen att den med anledning av det statsfinansiella läget inte kunde tillstyrka någon anslagshöjning. Av samma skäl tillstyrker regeringen inte någon höjning av anslaget för år 1999. I budgetpropositionen för år 1998 anförde regeringen att den avsåg återkomma till riksdagen med ett konkret förslag till hur en allmän registrering av fritidsbåtar skall genomföras. Regeringen bedömer att frågan behöver beredas vidare innan ett förslag föreläggs riksdagen. Regeringen avser därför att under år 1999 återkomma till riksdagen med ett konkret förslag hur registrering av fritidsbåtar bör genomföras. B2 Transportstöd till Gotland Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 165 361 Anslags- sparande 16 639 1998 Anslag 175 000 Utgifts- prognos 190 000 1999 Förslag 190 000 2000 Beräknat 0 1 2001 Beräknat 0 1 År 2000 överförs anslaget B2 Transportstöd till Gotland till anslaget D6 Rikstrafiken. Sjöfartsverket har inkommit med en hemställan om ökat anslag för transportstödet till Gotland. Enligt avtalet om Gotlandstrafiken förutsätts basutbudet omfatta två konventionella färjor, m/s VISBY och m/s THJELVAR, och ett enskrovs höghastighetsfartyg i stål. Med hänsyn till den ökande godsvolymen och förväntade förändringar i tillämpningen av reglerna för farligt gods kommer inte de tre fartygen i basutbudet att klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden juni–augusti 1999. Sjöfartsverket föreslår därför att m/s GUTE bibehålls i trafiken under tre månader även under år 1999. Sjöfartsverket beräknar att merkostnaderna för statens del kommer att uppgå till 15 miljoner kronor för att utnyttja m/s GUTE under perioden juni–augusti 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har ökat under senare år och ett nytt rekord uppnåddes år 1997 med drygt 1,1 miljoner passagerare. Lastvolymen har till följd av lågkonjunkturen under senare år haft en något vikande utveckling. Den gynnsamma resandeutvecklingen kan bl.a. förklaras med ökat intresse för turism i Sverige. Regeringen anser, i likhet med Sjöfartsverket, att det är angeläget att klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden juni–augusti 1999 och tillstyrker en höjning av anslaget med 15 miljoner kronor till 190 miljoner kronor. Gotlandstillägget Regeringens förslag: Avvecklingen av Gotlandstillägget skall skjutas upp ett år. Skälen för regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1998 redovisade regeringen att transportförmedlingsföretagen, som en följd av Gotlandstilläggets avveckling, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99), höjt sina fraktpriser till och från Gotland, vilket ledde till starka negativa reaktioner från bl.a. Gotlands näringsliv. Sjöfartsverket beslutade därför den 19 juni 1997 att sänka längdmetertaxan för transportstödsberättigade transporter till och från Gotland till 52 kronor. Transportförmedlingsföretagen sänkte därefter sina fraktpriser. Regeringen har vidare gett NUTEK i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta förslag till en modell för stöd till godstransporter till och från Gotland. NUTEK:s förslag går i korthet ut på ett nolltaxesystem, som innebär att statens kostnader ökar med 40 miljoner kronor. Förslaget har remissbehandlats. Vissa remissinstanser oroas av att ett stöd av den föreslagna typen kan leda till snedvridna konkurrensförhållanden och ge felaktiga incitament för transportföretagen att utveckla kostnadseffektiva transportlösningar. Regeringen bad därför Sjöfartsverket om ett kompletterande remissvar i vilket verket särskilt skulle belysa vilka risker som finns med införandet av en s.k. nolltaxa. Vidare skulle utformningen av ett s.k. Norrlandsstöd utvecklas. Sjöfartsverket lämnade sitt kompletterande remissvar till regeringen den 25 augusti 1998. Av svaret framgår att stödet bör göras mer effektivt och samtidigt kunna stimulera till en effektivisering av transporterna. Verket konstaterar att detta kräver ytterligare analyser och att ett transportstöd i linje med det s.k. Norrlandsstödet därvid kommer att behandlas närmare. Regeringen bedömer, i likhet med Sjöfartsverket, att frågan behöver beredas vidare och avser därför att återkomma i frågan till riksdagen i budgetpropositionen för år 2000. I avvaktan på denna beredning föreslår regeringen att den fortsatta avvecklingen av Gotlandstillägget bör avvakta och tillägget bör vara 0,4 % även under år 1999. Regeringen har därför i denna proposition lämnat förslag till lag om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter (avsnitt 2.1). Avtalet med Nordström & Thulin AB Som framgick av förra årets budgetproposition upphörde avtalet med Nordström & Thulin AB om linjetrafiken på Gotland den 31 december 1997. I samband med avvecklingen av avtalet uppkom vissa icke oväsentliga kapitalkostnader och kostnader för tillsyn av fartygen i avvaktan på försäljning. Sjöfartsverket har redovisat den slutliga kostnaden till ca 322 miljoner kronor. Regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av finansieringen. B3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 62 660 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 62 660 Utgifts- prognos 62 660 1999 Förslag 62 660 2000 Beräknat 62 660 2001 Beräknat 62 660 Under anslaget utgår bidrag till täckande av underskott för drift av Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns Seglationsstyrelse. Regeringens överväganden Regeringen beräknar anslaget för budgetåret 1999 till 62 660 000 kronor. B4 Bidrag till sjöfarten Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 403 657 Anslags- sparande -3 657 1998 Anslag 510 000 1 Utgifts- prognos 489 797 1999 Förslag 405 000 2000 Beräknat 405 000 2001 Beräknat 405 000 1 Varav 110 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. I december 1996 antog riksdagen ett sjöfartspolitiskt beslut (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115) som innebär att staten är beredd att skapa långsiktighet och rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten för åren 1997–2001. Statligt stöd skall lämnas till arbetsgivarens kostnader för skatt och sociala avgifter. Konkurrenssituationen för den svenska handelsflottan har dock stegvis försämrats sedan dess. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150) anförde regeringen följande: ”I budgetpropositionen för 1998 redovisade regeringen sina bedömningar av konkurrenssituationen för den svenska sjöfartsnäringen. Regeringen utvecklade sin syn i en särskild skrivelse till Sveriges Redareförening den 6 november 1997. I skrivelsen angavs att inriktningen av regeringens sjöfartspolitiska arbete skulle vara att snabbt pröva förutsättningarna för att kunna reducera bemanningskostnaderna. Regeringen har nu prövat dessa frågor och gör bedömningen att det finns behov av ett visst ytterligare beredningsarbete bl.a. mot bakgrund av det nya pensionssystemet. En interdepartemental arbetsgrupp kommer därför att tillsättas.” Regeringen har beslutat att från den 1 juli 1998 tillfälligt öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft i enlighet med den av riksdagen beslutade reviderade budgeten avseende andra halvåret 1998 för Rederinämnden. Beslutet fattades i avvaktan på att ett förslag till mer långsiktiga lösningar av dessa frågor skulle presenteras av regeringen i budgetpropositionen för år 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation Flera länder inom EU bl.a. Nederländerna och Tyskland har inom ramen för EG- kommissionens nya riktlinjer för statsstöd till sjöfarten (från maj 1997) förstärkt sina näringspolitiska insatser på sjöfartsområdet. Detta har påverkat den svenska handelsflottans konkurrenskraft negativt. Flera statliga studier och utredningar har bekräftat detta. Regeringen gör den bedömningen att det nuvarande riksdagsbeslutet från december 1996 bör förstärkas för att man skall kunna bryta trenden vad gäller utflaggning. Utgångspunkten för regeringens förslag är att genom en kombination av statliga åtgärder och åtgärder som sjöfartsnäringen själv vidtar kunna minska kostnadsgapet gentemot våra närmaste konkurrentländer. En sådan möjlighet kan skapas genom att staten höjer bidraget till kostnader för de sociala avgifterna till 48 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft. Sjöarbetsmarknadens parter behöver för sin del träffa avtal om löner och anställningsvillkor för vissa grupper av tillfälligt anställt sjöfolk för att förstärka den svenska handelsflottans konkurrenskraft. Sjöarbetsmarknadens parter har utvecklat denna tanke i särskilda principöverenskommelser och ramavtal vilka innebär möjligheter att i väsentlig grad minska bemanningskostnaderna. Dessa möjligheter bör kunna utnyttjas. Möjligheten att anställa sjömän bosatta utanför EES för kortare tid, högst sex månader, är det moment som är mest betydelsefullt för bemanningskostnaderna. Parterna har därvid förutsatt att befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter skulle kunna medges liksom att i Sverige obligatoriska krav på sociala trygghetsersättningar skulle kunna ersättas med avtalsbundna sådana. Regeringen har granskat parternas förslag i de två sistnämnda avseendena och funnit att de utgör ett avsteg från grundläggande principer för beskattningen av arbetsinkomster. Att slopa arbetsgivaravgifterna för dessa sjöinkomster strider mot principerna för och finansieringen av socialförsäkringsförmånerna och inte minst den nyligen beslutade inkomstgrundade ålderspensionen. Avgifterna kan inte avskaffas utan justeringar i pensionsreformen. När det gäller ersättning vid arbetsskada får det anses strida mot försäkringens principer att frånta vissa grupper denna trygghet. Regeringen har i sin granskning också funnit att konkurrensförbättringen för den svenska handelssjöfarten i huvudsak är densamma med regeringens förslag som med parternas, under förutsättning att parterna utnyttjar den möjlighet att träffa avtal om löner och vissa anställningsvillkor för tillfälligt anställda bosatta utanför EES-området som gällande lagstiftning medger. Slutsats Konkurrensförutsättningarna för den svenska handelssjöfarten bör enligt regeringens mening förbättras genom en kombination av statliga åtgärder och åtgärder som sjöfartsnäringen själv vidtar. Det är enligt regeringens mening särskilt viktigt att besluten präglas av långsiktighet. Regeringen avser därför att höja bidraget till sjöfarten för sociala avgifter till 48 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft när sjöarbetsmarknadens parter kommit överens om åtgärder som påtagligt förbättrar den svenska handelssjöfartens konkurrenskraft. Om sådan överenskommelse inte träffas kommer regeringen att besluta att bidraget till socialavgifter skall återgå till 29 000 kronor. Tills vidare föreslår regeringen att anslaget ligger kvar på nivån 405 000 000 kronor. Regeringen är vidare beredd att höja anslaget för kommande år om det visar sig motiverat med hänsyn till handelsflottans storlek. Dala Kanal Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1996 framfördes önskemål bl.a. från företrädare för näringslivet och de fackliga organisationerna i Dalarna om att en farled borde inrättas mellan Siljan och Östersjön. Kommunikationsdepartementet begärde i mars 1997 av Sjöfartsverket underlag avseende förutsättningarna att göra Dalälven tillgänglig för handelssjöfarten. Sjöfartsverket lämnade i början av år 1998 en rapport som visar att det är tekniskt möjligt att göra älven farbar för handelsfartyg av s.k. europastandard och tillgänglig också vintertid. Verket påpekar att ett sådant projekt är förenat med intressekonflikter både inom miljö- och vattenkraftsområdet. Två tänkbara farledsalternativ redovisas, ett med in- och utfart i Gävlebukten och ett genom Mälaren. Kostnaderna kan i båda fallen uppskattas till drygt 12 miljarder kronor. Området utmed Nedre Dalälven – från Avesta till Skutskär – är i sin helhet av riksintresse enligt 1 och 2 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Riksdagen beslöt den 7 maj 1998 att i enlighet med regeringens förslag avsätta området som nationalpark. Slutsats Regeringen kommer mot den redovisade bakgrunden inte att aktualisera frågan om att inrätta en farled mellan Siljan och Östersjön. Vänersjöfarten Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen har i det transportpolitiska arbetet uppmärksammat frågan om Vänersjöfartens speciella situation men frågan berördes inte explicit i den transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56). Av Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU10 framgår att det finns en oro för att sjöfarten till och från Vänern skulle kunna påverkas av lägre avgifter för järnvägens godstrafik från den 1 januari 1999 och att det därför finns skäl att följa utvecklingen med uppmärksamhet genom bl.a. Sjöfartsverket och genom Godstransportdelegationen. Slutsats Regeringen anser i likhet med riksdagen att det är angeläget att bl.a. Sjöfartsverket följer trafikutvecklingen i Vänerområdet. Regeringen har den 25 juni 1998 fattat beslut om att inrätta en särskild Godstransportdelegation. I dess uppgifter ingår bl.a. att följa godstrafikutvecklingen och därmed också sjöfarten till och från Vänern. Regeringen förutsätter i likhet med riksdagen att också delegationen följer utvecklingen och vid behov föreslår regeringen lämpliga åtgärder för att trygga en god godstransportförsörjning. Färjetrafiken Regeringens överväganden Resultatinformation Den l juli 1999 upphör möjligheten att köpa och ta i land varor skattefritt från de färjor som går i trafik mellan EU:s länder, med undantag för Åland. År 1996 fanns det 50 olika färjelinjer med 31 olika linjesträckningar till och från Sverige. Nästan 40 miljoner passagerare, 4,4 miljoner personbilar och 1,4 miljoner lastbilar/trailers fraktades på 52 olika fartyg varav 16 stycken förde svensk flagg. Sverige har, liksom flera andra EU-stater, genomfört utredningar, bl.a. genom Sjöfartsverket, som visar de effekter i olika avseenden avvecklingen av taxfreeförsäljningen kan få. Regeringen tillsatte den 15 maj 1997 en särskild sjöfartsutredare vars uppgift bl.a. var att belysa taxfree-effekterna främst med avseende på de trafikala effekterna inom sjöfarten. Utredaren lämnade sitt betänkande SOU 1998:49 ”Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU” i mars 1998. Utredarens slutsatser är att färjetrafiken till och från Sverige, precis som i andra EU-stater, avsevärt kommer att påverkas genom omläggning av linjer, minskad sysselsättning och turism, men att Sveriges transportförsörjning inte hotas. Utredaren menar att det knappast finns anledning för staten att vidta några särskilda åtgärder utom avseende trafiken mellan Umeå och Vasa – den s.k. Kvarkentrafiken. Kvarkenrådet och andra intressenter har i ett flertal kontakter med såväl företrädare för det svenska Kommunikationsdepartementet som det finska Trafikministeriet kommit med samma förslag och betonat vikten av att trafiken kan upprätthållas året runt. Utöver detta påpekar utredaren att det även efter avvecklingen kommer att finnas väsentliga skatteskillnader mellan EU:s medlemsstater och att dessa frågor ytterligare bör belysas. Inom Finansdepartementets område utreds därför för närvarande punktskattefrågorna i anslutning till taxfreeavvecklingen – Dir. 1997:152 – ”Översyn av förfarandereglerna för punktskatter m.m.” EG-kommissionen bedriver också ett med medlemsstaterna samordnat arbete för att bedöma om det finns behov av gemensamma regler på detta område fr.o.m. den 1 juli 1999. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i oktober 1998. Flertalet remissinstanser ansluter sig till sjöfartsutredarens allmänna bedömningar. Ett par instanser – däribland Rederinämnden – menar att det är angeläget att följa utvecklingen. Sjöfartsverket samt Sveriges Hamn- och Stuveriförbund lyfter även fram svårigheten att kunna bedöma vilka färjelinjer som skall anses samhällsmotiverade om trafiken skulle upphöra. En fullständig remissammanställning finns tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (K98/1168/2). Slutsats Färjetrafiken till och från Sverige liksom förutsättningarna för den svenska färjesjöfarten kommer att förändras men förändringarna kommer sannolikt inte att leda till att den svenska transportförsörjningen hotas. Regeringen anser att en anpassning till den nya marknadssituationen generellt sett måste ske genom åtgärder som marknadens aktörer själva vidtar. Det gäller även Kvarkentrafiken som är viktig ur en rad olika aspekter. Regeringen anser att det finns anledning att följa utvecklingen inom färjesjöfarten. En sådan uppföljning ligger väl i linje med Sjöfartsverkets bevakningsuppgifter. Den nyligen tillsatta Godstransportdelegationen skall också särskilt uppmärksamma eventuella brister i transportförsörjningen, bl.a. när det gäller färjetrafiken över Kvarken. Åtgärder mot förorening från fartyg Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas som uppkommit till följd av förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket föreskriver med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. 14.3 Handelsflottans kultur- och fritidsråd Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har till uppgift att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids- och kulturliv. HKF:s verksamhet finansieras genom en avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt av egna avgiftsintäkter. Avräkningen på farledsavgifterna för år 1998 är 20 miljoner kronor. Regeringens överväganden HKF föreslår att 18,5 miljoner kronor av rådets totala kostnader skall finansieras genom avräkning av farledsavgifterna. Med anledning av att HKF har medgivits en nettobudget i momshänseende blir årets avräkning mindre jämfört med år 1998. Vidare beräknar HKF att de egna avgiftsintäkterna uppgår till 7,3 miljoner kronor. Regeringen tillstyrker HKF:s förslag till avräkning av farledsavgifter för rådets kostnader. Riksrevisionverkets revisionsberättelse för verksamhetsåret 1997 innehåller inga invändningar. 14.4 Luftfart Flygmarknaden Antalet flygpassagerare i linjefart och chartertrafik ökade under år 1997 med 8 % till 19,2 miljoner vid de statliga flygplatserna. Detta är den högsta siffran någonsin. Utrikestrafiken svarade för den övervägande delen av ökningen. Utrikes ökade antalet passagerare med 11 % till 12,8 miljoner och inrikes med 4 % till 6,4 miljoner. Utrikes passagerare har ökat under flera år, men efter ett hittills svagt nittiotal har även inrikesflyget ökat. Detta speglar i huvudsak den svenska ekonomin med en fortsatt god exportutveckling samt en svagare ökning av inhemsk efterfrågan. Antalet landningar i linjefart och chartertrafik ökade med 9 % under år 1997 till 241 000. Taxi- och allmänflyget fortsatte att minska och antalet landningar under året minskade med 5 % till 105 000. Antalet överflygningar i svenskt kontrollerat luftrum ökade med 6 % till 153 000, vilket är en fjärdedel av det totala antalet luftrumsrörelser. Ökningen beror bl.a. på öppnandet av nya flygvägar genom Östeuropa som medfört fortsatt ökning av den överflygande trafiken. Flygfrakten uppvisade även för år 1997 en ökning, dock svagare än under de närmast föregående åren, med ca 3 % till 158 000 ton. Den flygbefordrade posten ökade med 11 % under året till 35 000 ton. Den huvudprognos som redovisas av Luftfartsverket innebär för hela perioden 1999– 2001 en total ökning av passagerare i inrikestrafik med 17,2 %, en total ökning av landningar i inrikes trafik med 5,3 %, en total ökning av passagerare i utrikes trafik med 18,7 %, en total ökning av landningar i utrikes trafik med 17,0 % samt en total ökning av överflygningar med 24,8 %. Den nya prognosen innebär genomgående uppskrivningar av huvudalternativet jämfört med föregående år utom beträffande överflygningar. Flyget har en särskilt stor betydelse för trafikförsörjningen i de delar av Sverige där stora avstånd gör att alternativa transportformer är svåra att använda. I juni 1998 beslutade riksdagen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) att ett nytt statligt stöd till kommunala flygplatser skall införas från och med budgetåret 1999. Stödet skall ersätta dels det nuvarande driftbidraget till kommunala flygplatser i skogslän, dels resultatutjämningsbidraget mellan statliga och kommunala flygplatser. Luftfartsverket Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Luftfartsverkskoncernens resultat år 1997 efter finansiella poster var 361 miljoner kronor, en förbättring med 71 miljoner kronor jämfört med föregående år. Uppskattat motsvarande resultat för år 1998 är 510 miljoner kronor. För år 1997 inlevereras 12 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och soliditet. Också räntabilitetsmålet är uppfyllt. Verksamhetsmålen för säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak. Större förändringar Luftfartsverket har under år 1997 påbörjat ett effektiviseringsprojekt, Uppdrag 2000, för att förhindra långsiktigt bestående resultatförsämringar. Målet med projektet är att genomföra åtgärder som förbättrar resultatet med totalt 300 miljoner kronor under två år. Mål - Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås ligga kvar på nuvarande nivå, 8 %. - Det långsiktiga soliditetsmålet på 25 % föreslås oförändrat. - Utdelningskravet, en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet, föreslås oförändrat. - Prisrestriktionen, som innebär att trafikavgifterna, exklusive undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren får öka med högst nettoprisindex, mätt från år 1993, föreslås oförändrad. Prioriteringar Flygsäkerhets- och miljöfrågor ges fortsatt hög prioritet. En investeringsnivå på 4 800 miljoner kronor föreslås för planperioden 1999–2001. I planen ingår därvid anpassningsåtgärder vid de svenska flygplatserna för ett svenskt operativt deltagande i Schengensamarbetet. Investeringarna avser i övrigt främst utbyggnad av Arlandas tredje rullbana och modernisering av flygtrafikledningssystemet. Luftfartsverket utreder för närvarande behovet av terminalkapacitet på Arlanda. Behovet kommer att medföra investeringar som kommer att uppgå till väsentliga belopp. Luftfartsverket avser snarast att återkomma till regeringen i ärendet. En låneram på 5 500 miljoner kronor föreslås, samt ramar för borgensåtaganden och säkerheter vid utställande av derivatinstrument. Resultatbedömning och slutsatser Luftfartsverkskoncernen redovisade för år 1997 ett resultat efter finansiella poster på 361 miljoner kronor, en förbättring med 71 miljoner kronor jämfört med år 1996. Resultatförbättringen har till stor del sin grund i en kraftig tillväxt av flyget som transportmedel. Flyget har för närvarande en tillväxt som inte haft sin motsvarighet sedan 1980-talet. Det är framför allt utrikestrafiken som växer kraftigt men även inrikestrafiken visar nu tecken på en uthållig tillväxt. Detta innebär inte med automatik att branschen har en lång period av tillväxt framför sig. Trafikprognosen kan slå fel och prognosen bör därmed betraktas som relativt känslig. Resultatet efter finansiella poster för år 1998 uppgår enligt nu gällande bedömning till 510 miljoner kronor. Luftfartsverket anser i årsredovisningen för år 1997 att gällande verksamhetsmål för säkerhetsarbetet (safety och security) och luftfartspolitiken har uppfyllts. Investeringarna uppgick under år 1997 till 763 miljoner kronor. Investeringarna under året utgjordes bl.a. av färdigställandet av en ny flygplats i Karlstad, ny terminal på Sundsvall/Härnösand flygplats samt förberedelser för den tredje banan på Arlanda flygplats. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Luftfartsverkets årsredovisning för år 1997. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och räntabilitet. Regeringen konstaterar vidare att soliditeten steg till 23 %. Regeringen delar synen att de uppställda verksamhetsmålen i huvudsak uppfyllts. Verksamhetens inriktning m.m. Luftfartsverket Luftfartsverket redogör i treårsplanen för perioden 1999–2001 för det arbete som föregått omorganisationen som genomfördes den 1 mars 1998. Arbetet har varit en fortsättning på den analys av Luftfartsverkets roller och problem med dessa som Kommunikationsdepartementet genomförde tillsammans med Luftfartsverket under åren 1996–97. Den nya organisationen innebär att en tydlig intern skillnad görs mellan säkerhetsrollen som omfattar både flygsäkerhet (safety) och skyddet mot brottsliga handlingar (security), dvs. Luftfartsinspektionens verksamhetsområden, sektorsrollen som nu har en egen enhet Luftfart och samhälle samt produktionsrollen (flygplatshållning, flygtrafikledning, Brand- och räddningsskolan samt den kommersiella verksamheten). Luftfartsverket föreslår följande mål för verksamheten: Som övergripande mål för verksamheten föreslår Luftfartsverket ingen förändring av nu gällande mål. Luftfartsverket föreslår inte heller några förändringar av verksamhetsmålen för sektorsansvarsrollen. Som verksamhetsmål för flygsäkerhetsstandarden föreslås en precisering av nu gällande mål - Flygsäkerhetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer. Flygsäkerhetsarbetet skall bedrivas på sådant sätt att antalet haverier i absoluta tal inte ökar trots ökad trafik. Motsvarande förslag till verksamhetsmål för securityverksamheten är att - Skyddet mot brottsliga handlingar som äventyrar säkerheten för den civila luftfarten (security) skall vara i nivå med det som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer. Den inriktning (strategi) som Luftfartsverket anger för att uppfylla sitt övergripande mål bygger på följande nyckelord: säkerhet, lyhördhet, tillgänglighet, miljöhänsyn samt affärsmässighet i affärsverksamheten och opartiskhet och rättvisa i övrig verksamhet. Säkerhet och miljö En allt större del av flygsäkerhetsarbetet bedrivs internationellt och inom internationella fora, däribland EU, ICAO (FN:s flygorganisation) och JAA (samarbetsorgan för flygsäkerhetsmyndigheterna i ett antal europeiska länder). Sverige medverkar aktivt i detta arbete främst genom Luftfartsinspektionens försorg. I juni 1998 antog EU:s ministerråd det mandat som bemyndigar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, inleda förhandlingar om etablerandet av en europeisk myndighet med ansvar för flygsäkerheten inom den civila luftfarten (EASA). De reella förhandlingarna kommer även i fortsättningen att utgöra en mycket viktig del i Luftfartsinspektionens arbete i syfte att främja och höja den internationella flygsäkerhetsstandarden. Arbetet med att minska flygtrafikens miljöpåverkan har fortsatt hög prioritet. Den ekonomiska styrningen genom miljörelaterade luftfartsavgifter som infördes av Luftfartsverket år 1994 har skärpts. Bullerrelateringen har kompletterats med avgasrelaterade avgifter, vilket ökar de ekonomiska incitamenten för flygbolagen att investera i flygplan med bättre miljöegenskaper. Sverige är, tillsammans med Schweiz, först i världen med denna typ av avgifter. Miljöarbetet måste också fortsättningsvis bedrivas i olika internationella fora, t.ex. ICAO, ECAC (europeiska civila luftfartsorganisationen) och EU. Samarbetet mellan Luftfartsverket och Statens naturvårdsverk fortsätter. Regeringens överväganden Regeringen konstaterar att arbetet med att tydliggöra Luftfartsverkets roller fortsatt internt efter att regeringen i budgetpropositionen för år 1998 beslöt att inte dela verket organisatoriskt. Regeringen anser att den nya organisationen verksamt bidrar till att tydliggöra Luftfartsverkets olika roller, både internt och externt. Regeringen ser med tillfredsställelse på Luftfartsverkets aktiva internationella arbete och engagemang för en ökad och enhetlig flygsäkerhetsstandard. Sverige bör även i fortsättningen vara pådrivande inom flygsäkerhetsområdet och med kraft bl.a. verka för ett snabbt etablerande av den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten, EASA. Regeringen anser vidare att det är viktigt att miljöarbetet även fortsättningsvis bedrivs med hög prioritet. Ekonomiska mål och resurser Luftfartsverkets treårsplan Som framgick i föregående års budgetproposition gjorde Luftfartsverket en djupare analys av verkets ekonomiska situation för perioden fram till år 2005. Av analysen framgick att den sammantagna ekonomiska effekten av främst yttre faktorer som kan komma att påverka Luftfartsverket innebär en risk för dagens goda ekonomiska resultat. Trots positiv trafikutveckling visade huvudscenariot i analysen på kraftigt försämrad lönsamhet och ekonomisk ställning för Luftfartsverket. Mot bakgrund av detta utformade Luftfartsverket ett åtgärdsprogram – Uppdrag 2000. Målet är att genomföra åtgärder som förbättrar resultatet med 300 miljoner kronor under två år. Den ekonomiska planen för perioden 1999–2001 är framtagen med ambitionen att hålla tillbaka kostnaderna samtidigt som intäkterna ökar. Planen bygger på Luftfartsverkets prognos över trafikutvecklingen som är något gynnsammare än den prognos som låg till grund för den finansiella analysen fram till år 2005. Den ekonomiska planen innebär beräknade resultat efter skattemotsvarighet på 385, 226 och 282 miljoner kronor för åren 1999–2001. Luftfartsverket föreslår ingen förändring av målet för räntabiliteten i Luftfartsverkets affärsdrivande verksamhet. Nuvarande mål är att resultatet efter skattemotsvarighet skall uppgå till 8 % av eget kapital. I den ekonomiska planen beräknas räntabiliteten till 15 %, 8 % respektive 9 % för åren 1999–2001. Luftfartsverket föreslår inte heller någon förändring av målet för soliditeten, som är 25 %. I den ekonomiska planen beräknas soliditeten till 27, 27 respektive 28 % för åren 1999–2001. Nu gällande utdelningskrav är en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet. Luftfartsverket föreslår i treårsplanen att målet ändras enligt följande - Utdelningen över en konjunkturcykel bör normalt vara en tredjedel av resultatet efter schablonskatt. Utdelning och skattemotsvarighet bör fastställas slutligt av regeringen årligen med beaktande av det kapitalbehov som verksamheten vid varje tillfälle har. För perioden 1998–2000 har Luftfartsverket i den ekonomiska planen förutsatt en nedsättning av den samlade inleveransen i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende anpassning av flygplatserna till Schengensamarbetets krav. Den totala inleveransen (utdelning + skattemotsvarighet) efter nedsättning beräknas för år 1998 till 90 miljoner kronor och för åren 1999–2001 till 121, 43 respektive 190 miljoner kronor. Luftfartsverkets nuvarande prisrestriktion är att - trafikavgifterna, exklusive undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren får öka med högst nettoprisindex, mätt från och med år 1993. Luftfartsverket har genomfört en utvärdering av prissystemet och föreslår att nuvarande prisrestriktion ligger fast. Verket föreslår att nuvarande undantag av avgifter bibehålls på grund av att dessa redovisas mot brukarna separat och avgifterna är strikt kostnadsbaserade. Luftfartsverket föreslår en investeringsnivå under perioden 1999–2001 på sammanlagt 4 800 miljoner kronor (perioden 1998–2000 4 600 miljoner kronor). Budget för investeringar år 1998 är oförändrat 1 300 miljoner kronor, även den totala investeringsramen för åren 1999–2000 är densamma som i treårsplanen enligt budgetpropositionen för år 1998. De två enskilt största projekten under perioden 1999–2001 är Arlandas tredje bana, 1 700 miljoner kronor, samt nytt flygtrafikledningssystem, 875 miljoner kronor. Även andra om- och tillbyggnader på Arlanda är omfattande, sammanlagt 925 miljoner kronor under treårsperioden. I investeringsplanen ingår också de kostnader på ca 600 miljoner kronor för de ombyggnader av Arlanda, Landvetter och Sturup som blir följden av ett svenskt deltagande i Schengensamarbetet. Luftfartsverket utreder för närvarande behovet av terminalkapacitet på Arlanda. Behovet kommer att medföra investeringar som kommer att uppgå till väsentligt högre belopp än i föreliggande treårsplan. Luftfartsverket avser snarast att återkomma till regeringen i ärendet. Investeringarna fördelas på Luftfartsverkets verksamhetsområden enligt följande: Miljoner kronor 1998 1999 2000 2001 Investeringar Arlanda 300 775 900 950 Övriga flygplatser 190 200 150 175 Flygtrafiktjänst 220 375 425 275 Övriga inkl. Schengen- åtgärder 140 350 125 100 Summa investeringar 850 1 700 1 600 1 500 Intern finansiering (%) 90 62 66 67 Extern finansiering (%) 10 38 34 33 Regeringens överväganden Luftfartsverket presenterar en positiv treårsplan. Den nya prognosen innebär genomgående uppskrivningar av huvudalternativet jämfört med föregående år (utom beträffande överflygningar). Om prognosen infrias kommer Luftfartsverket enligt plan att klara både ett tungt investeringsprogram och ägarens mål för räntabilitet och soliditet. Inleveranserna till statskassan blir också enligt planen betydligt större än vad som förutsågs så sent som i budgetpropositionen för år 1997. Den kraftiga tillväxten får positiva effekter för Luftfartsverkets ekonomiska plan under perioden jämfört med förväntningarna föregående år. Regeringen konstaterar att prognosen därmed bör betraktas som relativt känslig. Det långsiktiga målet för soliditet bör, i enlighet med Luftfartsverkets förslag, ligga fast på 25 %. Vad gäller räntabilitetsmålet bör även det, i enlighet med Luftfartsverkets förslag, ligga fast på 8 % av eget kapital. Beträffande utdelningskravet anser regeringen att detta, i enlighet med numera allmänt tillämpade principer för ägarkrav på affärsdrivande verksamhet, fortfarande bör vara en tredjedel av vinsten, räknat som resultatet efter schablonskatt. Utdelning och skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis fastställas slutligt av regeringen. Vad gäller prisrestriktionen för Luftfartsverkets trafikavgifter bör den, i enlighet med Luftfartsverkets förslag, vara oförändrad. Regeringen har ingen erinran mot investeringsplanens nivå eller inriktning, som i allt väsentligt innebär en fortsättning av inriktningen i nu gällande treårsplan. Som tidigare nämnts har Luftfartsverket i den ekonomiska planen förutsatt en nedsättning av den samlade inleveransen i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende anpassning av flygplatserna till Schengensamarbetets krav. Beräkningarna i den ekonomiska planen utgick från en anslutningstidpunkt årsskiftet 1998/99. De planeringsförutsättningar som nu gäller är att Sverige kommer att anslutas till Schengensamarbetet i samband med flygbolagens tidtabellsskifte i oktober år 2000. Regeringen bedömer, i likhet med Luftfartsverket, att denna tidsförskjutning inte nämnvärt påverkar Luftfartsverkets kostnader för Schengenanpassningen. Mot bakgrund av regeringens överväganden redovisas följande prognoser över resultat m.m. under treårsperioden 1999–2001. Miljoner kronor 1998 1999 2000 2001 Årets vinst efter skatt och skattemotsv. 367 385 226 282 Räntabilitet på eget kapital (%) 17 15 8 9 Soliditet (%) 25 27 27 28 Beräknad skattemotsv. 81 101 43 104 Beräknad utdelning 14 20 0 86 Regeringen har noterat att Luftfartsverket för närvarande utreder behovet av terminalkapacitet på Arlanda. Behovet kan komma att medföra investeringar av väsentligt högre belopp än i föreliggande treårsplan. Finansiella befogenheter Luftfartsverkets treårsplan Drygt 61 % av investeringarna under planperioden 1999–2001 beräknas av Luftfartsverket finansierade med egna medel (52 % i gällande plan). Av återstoden beräknas 31 % finansieras med lån och 8 % med övrig extern finansiering. Luftfartsverket har, i enlighet med det beslut riksdagen fattade tidigare i år (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266), en total låneram på 5 500 miljoner kronor. Luftfartsverket begär i treårsplanen att den kapitaltäckningsgaranti till förmån för dotterdotterbolaget LFV AirportCenter AB som verket har rätt att ställa ut för perioden 1994– 1998 nu förlängs för perioden 1999–2003. Luftfartsverket konstaterar att de förutsättningar som gällde år 1994 i allt väsentligt fortfarande gäller vilket motiverar förlängningen. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 låta Luftfartsverket få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram på 5 500 miljoner kronor. Luftfartsverket föreslås vidare få rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för dotterbolaget LFV Holding AB inom en total ram på 60 miljoner kronor samt placera kassamässigt överskott i bank, i statsgaranterade skuldebrev och hos motpart med kreditvärdighet motsvarande kategori K1 enligt Nordisk Ratings system samt på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Luftfartsverket skall även kunna lämna likvid säkerhet vid utställandet av derivatinstrument. En ram även för utställandet av sådana säkerheter på 2 000 miljoner kronor bör fastställas för år 1999. Beträffande kapitaltäckningsgarantin till förmån för dotterdotterbolaget LFV AirportCenter AB föreslår regeringen, i likhet med Luftfartsverket, att den förlängs och bör gälla för perioden 1999–2003. Anslag för budgetåret 1999 B5 Driftbidrag till kommunala flygplatser Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 15 200 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 15 200 Utgifts- prognos 15 200 1999 Förslag 105 000 2000 Beräknat 105 000 2001 Beräknat 105 000 Anslaget är nytt och utgörs av driftbidrag till kommunala flygplatser. Vad gäller trafikunderlaget ingår de flygplatser som har en icke säsongsbunden reguljär passagerartrafik och härutöver även de befintliga flygplatser som har en sådan reguljär passagerartrafik som kan anses ha särskild betydelse för uppfyllandet av de transportpolitiska målen vilka beslutats av regering och riksdag (prop. 1997:98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Regeringens överväganden Frågan om statens ansvar för de kommunala flygplatserna har diskuterats under lång tid och lett till ett antal tids- eller geografiskt begränsade dellösningar. Riksdagen beslutade (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) att staten, inom ramen för ett oförändrat delat huvudmannaskap för luftfartens infrastruktur, skulle ta ett större ansvar för driften vid kommunala flygplatser än vad man hittills gjort. Det nya statliga stödet till de kommunala trafikflygplatserna införs från och med budgetåret 1999 och ersätter dels nuvarande driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslän, dels det provisoriska resultatutjämningsbidraget från Luftfartsverket till de största kommunala flygplatserna. Regeringen föreslår att stödet bör omfatta totalt 115 miljoner kronor varav 105 miljoner kronor finansieras över statsbudgeten och återstående 10 miljoner kronor av Luftfartsverket som sektorsmyndighet. Vad gäller trafikunderlaget bör de flygplatser ingå som har icke säsongsbunden reguljär passagerartrafik. Härutöver bör de befintliga flygplatser ingå som har en sådan reguljär passagerartrafik som kan anses ha särskild betydelse för uppfyllande av de transportpolitiska målen. Eventuella nytillkommande flygplatser bör uppfylla kriterierna under minst två år för att få ingå i driftbidragssystemet. På samma sätt bör en flygplats som inte uppfyller kriterierna under två år i rad ej längre omfattas av bidragssystemet. Stödet skall baseras på dels kostnadsdrivande faktorer som flygtrafikledning, krav på brand- och räddningstjänst samt klimatförhållanden, dels en regionalpolitisk faktor som innebär att långt avstånd till någon av flygplatserna Arlanda, Landvetter eller Sturup ger ökat stöd. Vidare baseras stödet på intäktspåverkande faktorer – som passagerarvolym på inrikes respektive utrikes fart samt frakt- och postvolymer. En årlig minskning av stödet skall vidare ske med hänsyn till sådana intäktspåverkande faktorer samt med hänsyn till en produktivitetsfaktor beräknad till 2 % per år av det totala stödbehovet. Stödet föreslås upphöra vid en trafikvolym som beror på trafikens sammansättning vid respektive flygplats men som i de flesta fall motsvarar ca 300 000 årspassagerare. En begränsad del av stödet bör även kunna tilldelas projekt för utveckling och effektivisering av verksamheten vid de kommunala flygplatserna. Administrationen av stödet skall skötas av Luftfartsverket i egenskap av sektorsmyndighet. 14.5 Statens haverikommission Statens haverikommission (SHK) utreder från säkerhetssynpunkt allvarliga olyckor inom luftfarten, inom sjöfarten, i järnvägstrafik och i annan verksamhet i enlighet med lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Haverikommissionen skall följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras olycksförebyggande verksamhet. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar en negativ avvikelse på 605 000 miljoner kronor avseende de fasta kostnaderna. Dessa uppgick år 1997 till 8 100 000 kronor mot budgeterade 7 500 000 kronor och de rörliga kostnaderna till ca 4 800 000 kronor. Förklaringen till avvikelsen vad gäller de fasta kostnaderna år 1997 är främst vissa merkostnader i samband med bytet av generaldirektör sommaren 1997. Även den faktiska kostnaden för lokalerna översteg de från början antagna beloppen. Vissa kostnader för att följa utvecklingen på Haverikommissionens verksamhetsområde och kostnader för kompetensutveckling av personalen har också börjat bokföras som fasta kostnader. Av hävd har de betraktats som rörliga kostnader, även om de formellt borde ha betraktats som fasta kostnader. Denna renodling av den faktiska kostnadsfördelningen inom Haverikommissionen i kombination med renodlingen av begrepp från fasta kostnader till förvaltningskostnader och från rörliga kostnader till särskilda utredningskostnader som gäller fr.o.m. budgetåret 1998 har medfört en ytterligare omfördelning av kostnader inom Haverikommissionen. Denna omfördelning har skett i syfte att skapa en bättre transparens i den totala kostnadsmassan. En stor del av den till synes kraftiga ökningen av de fasta kostnaderna kan förklaras av detta. De berörda myndigheterna har därmed knappast fått ökade kostnader vad berör Haverikommissionen, utan bara en mer rättvisande fördelning mellan förvaltningskostnader och särskilda utredningskostnader. Regeringens överväganden Resultatinformation Handläggningstiden för utredningar är ett av de effektivitetsmått som används för Haverikommissionens arbete. För år 1997 har handläggningstiderna för den civila luftfarten i stort sett uppnått målen och för annan verksamhet väl uppnått målen. För den militära luftfarten har handläggningstiden kraftigt förbättrats jämfört med år 1996 och uppfyller nu i stort sett de uppsatta målen. Vad gäller sjöfarten avviker handläggningstiden från de uppsatta målen på ett markant sätt. Detta förklaras huvudsakligen av att ett utredningsarbete varit mycket omfattande och har tagit lång tid samt att resurserna för sjöfartsolyckor till stor del varit uppknutna till utredningen med anledning av M/S Estonias förlisning. Inga undersökningar vad beträffar järnväg har avslutats under år 1997. En viktig förklaring till målavvikelserna är också att det är ett fåtal utredningar det är fråga om. En försening i en utredning kan därför få ett stort utslag när det gäller måluppfyllelsen totalt sett. I Haverikommissionens budgetunderlag för åren 1999–2001 samt i den mål- och resultatdialog som regeringen genomfört med Haverikommissionen har framkommit att de åtgärder som föranleds av de rekommendationer som Haverikommissionen lämnar till respektive berörd myndighet inte i tillfredsställande utsträckning återrapporteras till Haverikommissionen. Haverikommissionen har nu infört rutiner som skall säkerställa en effektivare uppföljning av rekommendationerna. Även regeringen undersöker vilka åtgärder som kan krävas för att ytterligare förbättra återrapporteringen. Det har från Haverikommissionens och Riksrevisionsverkets sida framkommit att begreppen förvaltningskostnader och särskilda utredningskostnader vilka introducerades från den 1 januari 1998 ställer till vissa ekonomiadministrativa problem som bl.a. får effekter på Haverikommissionens periodisering under året. Som ett exempel kan nämnas att om kostnadsbegreppet används så innefattar det också t.ex. upplupna semesterskulder som ju ännu inte blivit en utgift för myndigheten. För att undvika dessa problem föreslår regeringen att hädanefter termerna förvaltningsutgifter och särskilda utredningsutgifter används. Slutsatser Mot bakgrund av vad Haverikommissionen anför i sitt budgetunderlag, anser regeringen att Haverikommissionens förvaltningsutgifter för budgetåret 1999 får uppgå till högst 9 262 000 kronor att fördelas enligt nedan: Försvarsmakten 20 % Statens räddningsverk 15 % Banverket 5 % Sjöfartsverket 10 % Luftfartsverket 50 % Regeringen anser att denna fördelning bör gälla om inte annat kan överenskommas mellan de berörda myndigheterna. 15 Post- och telekommunikation samt informationsteknik 15.1 Omfattning och utgiftsutveckling Verksamhetsområdet omfattar post- och telekommunikation samt informationsteknik. Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet inom post- och teleområdet. Myndighetens uppgift är att utöva tillsyn över operatörerna på post- och telemarknaderna. Antalet anställda uppgår till ca 160 personer. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 806,3 679,4 678,1 694,9 712,8 715,5 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall PTS har i allt väsentligt uppfyllt verksamhetsmålen. Ett undantag är målet för handläggningstiden för tillståndsärenden på postområdet. Den långa handläggningstiden beror på den oväntat stora tillströmningen av postoperatörer. PTS utgifter hänförliga till anslag under utgiftsområde 22 har varit mindre än tilldelade anslag. Förändringar Riksdagen har beslutat om ändringar i postlagen (1993:1684). Dessa syftar dels till att på ett bättre sätt uppnå de postpolitiska målen, dels till att anpassa lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG-direktiv (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304). Det innebär bl.a. att det tidigare begreppet grundläggande postservice i postlagen ändrats till samhällsomfattande posttjänst. Förslagen i propositionen innebär utökade uppgifter för PTS. Bland annat får myndigheten sektorsansvar även inom postområdet. Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i telelagen innebärande att nummerportabilitet, förval och lika tillträde införs (prop. 1997/98:126, bet. 1997/98:TU14, rskr. 1997/98:305). Nummerportabilitet innebär att abonnenten kan behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör. Lika tillträde och förval innebär att abonnenten med hjälp av likvärdiga prefix vid enstaka samtal eller på permanent basis kan få sina samtal kopplade via en vald operatörs nät. Lagen träder i kraft den 1 juli 1999. Prioriteringar för år 1999 Regeringen överlämnade den 1 mars 1996 propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125). Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlingsprogram och prioriterade statliga uppgifter lades fram. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Riksdagen ansåg det angeläget att den parlamentariska förankringen stärks genom en årlig avrapportering av utvecklingen på IT-området. Den första skrivelsen överlämnades till riksdagen den 11 september 1997 (skr. 1997/98:19). Årets skrivelse utgör den andra avrapporteringen (skr. 1998/99:2) och överlämnades till riksdagen den 10 september 1998. Givet den mycket snabba utvecklingen på området avser regeringen att under år 1999 fortsätta utvecklingsarbetet med en kraftfull och långsiktig strategi på IT-området. Arbetet med datoromställningen inför skiftet till år 2000 kommer att intensifieras. 2000- delegationen (K 1998:02) kommer med början under år 1998 och sedan under år 1999 att genomföra informationsinsatser riktade till små- och medelstora företag samt till allmänheten. I slutet av år 1998 kommer en lägesrapport angående datoromställningen inför skiftet till år 2000 att lämnas till riksdagen. Den sammanfattande analys som görs där kommer att avgöra inom vilka samhällsområden arbetet bör koncentreras under år 1999. Säkerhetsfrågorna i ett bredare perspektiv kommer också att prioriteras under år 1998. Statskontoret har i rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) givit förslag till en nationell IT-strategi vilken för närvarande remissbehandlas. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under år 1999 med förslag till en samlad IT-säkerhetsstrategi. En utredare har tillsatts med uppdrag att utreda tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt perspektiv (K 1998:07). Utredaren skall lämna sitt betänkande den 1 mars 1999. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har fått regeringens uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik. Uppdraget skall redovisas i tre steg med början i september 1998. Nästa delrapportering kommer att ske i september 1999 och slutredovisning föreslås att ske i juni 2001. Regeringen har den 23 juli 1998 överlämnat skrivelsen Elektronisk handel (skr. 1997/98:190) till riksdagen. Syftet med skrivelsen är att ge en sammanhållen översikt över de olika frågor som berörs av utvecklingen av elektronisk handel samt redogöra för regeringens principiella inställning. En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att utreda hur domännamn skall behandlas inom den svenska delen av Internet (dir. 1998:71). Utredaren skall undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet på bästa sätt tillgodoses. Utredaren skall lämna sitt betänkande den 15 juli 1999. Anslaget Informationsteknik: Telekommunikation m.m. föreslås omfatta 50 miljoner kronor från och med år 1999. Anslaget kommer att användas till åtgärder för att förverkliga regeringens IT-politik. Resultatbedömning De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts. Avvikelser från budget inom verksamhetsområdet post- och telekommunikation kan förklaras med att vissa anslag används till upphandling samt projektstöd vilket leder till att utbetalningarna blir ojämnt fördelade över tiden. Den övergripande inriktningen för PTS bör ligga fast. I enlighet med vad riksdagen förordat (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119 och prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) samt i enlighet med Riksdagens revisorers förslag (1995/96:RR10) lämnas här en redovisning av utvecklingen inom post- och telekommunikationsområdet samt hur de grundläggande målen enligt postlagen respektive telelagen uppnåtts. 15.2 Utvecklingen på teleområdet Marknadsutveckling Utvecklingen på telemarknaden har varit fortsatt dynamisk. Betecknande för utvecklingen under åren 1997 och 1998 har varit den snabba utvecklingen av mobila teletjänster samt att det för första gången kan noteras en viss konkurrens på marknaden för lokaltelefoni. Konsultföretaget Stelacon har på PTS uppdrag gjort en undersökning av telemarknaden avseende år 1997. I maj 1998 presenterades rapporten ”En kartläggning av konkurrenssituationen och utvecklingen av den svenska marknaden för telekommunikation år 1997”. Uppgifterna i detta avsnitt är i huvudsak hämtade från denna rapport. I Sverige fanns det under år 1997 ungefär 40 företag som erbjöd fasta och mobila tele- fonitjänster. Denna marknad växte i värde under året med ca 10 %, dvs. från 29 miljarder kronor till 32 miljarder kronor varav ca 74 % är hänförligt till fast telefoni. Den procentuella tillväxten på marknaden för fasta telefonitjänster var nästan i nivå med tillväxten på marknaden för mobila telefonitjänster, dvs. 9 % respektive 13 % i ökad tillväxt. En väsentlig del av ökningen inom fasta telefonitjänster är en direkt effekt av en stark ökning av samtal från det fasta till det mobila nätet. Telias höjningar av öppningsavgiften är också en orsak till ökningen, samt att den växande Internettrafiken genererar allt större trafikvolymer i det fasta nätet. Värdet för fasta telefonitjänster till slutkund, dvs. exklusive teleoperatörernas samtrafikintäkter, uppgår till drygt 23 miljarder kronor år 1997. På de områden som är mest konkurrensutsatta, dvs. fjärrsamtal och internationella samtal, har priserna pressats nedåt. För internationella samtal har detta medfört att marknadens värde totalt sett har minskat. Vad beträffar fast telefoni är Telia AB fortfarande den dominerande aktören med 92 % av marknaden. Under år 1997 har bolaget tappat två procentenheter. Näst störst är fortfarande Tele2 AB med 6 % av marknaden. Tele2 har dock 22 % av marknaden för internationell telefoni och 14 % av marknaden för fjärrsamtal. På marknaden för närsamtal var konkurrensen i stort sett obefintlig under år 1997. De prisförändringar som Telia genomförde i slutet av år 1997 och i april 1998 har dock resulterat i att det numera råder viss konkurrens även på denna marknad. Både Tele2 och Telenordia AB har under år 1998 börjat erbjuda konkurrenskraftiga priser också på närsamtal/lokalsamtal – både till företag och hushåll. Marknaden för mobila telefonitjänster har under år 1997 vuxit i ungefär samma takt som under år 1996. Även marknaden för mobila telefonitjänster domineras av Telia som har en marknadsandel om 66 %. På den totala marknaden för mobiltelefoni tappar dock Telia andelar till sina konkurrenter Comviq AB och Europolitan AB. Om däremot enbart intäkter på GSM-marknaden tas i beaktande utökar emellertid Telia sina marknadsandelar relativt gentemot konkurrenterna. Under år 1997 har utbudet av antalet abonnemangsformer och tjänster ökat, genom med exempelvis lanseringen av kontantkort, utvecklingen av textmeddelanden m.m. Vad gäller priserna på mobila telefonitjänster har inga stora förändringar skett under året. I slutet av året togs det nya systemet GSM 1800, som utnyttjar frekvensbandet 1800 MHz, i drift av Telia. De övriga operatörerna har byggt upp nät för GSM 1800 och förväntas ta dessa i drift vid halvårsskiftet 1998. Genom detta frekvensutrymme har operatörerna möjlighet att öka antalet kunder och utveckla nya tjänster. Även inom marknaden för nätkapacitet är Telia den dominerande aktören. Konkurrensen på denna marknad är hårdast från Banverket, Teracom och STOKAB. De aktörer som hyr nätkapacitet och förädlar den till hyrda förbindelser, t.ex. Tele2 och Telenordia, har haft betydligt svårare att konkurrera med Telia. Den främsta anledningen till detta är att de i motsats till Telia i stort sett saknar tillgång till egen nätinfrastruktur i kombination med Telias förhållandevis låga priser på uthyrning av nätkapacitet. För att bli ett fullvärdigt alternativ till Telia måste dessa teleoperatörer ha tillgång till kostnadseffektiv nätkapacitet. Nuvarande alternativa nät utgör inte fullständiga komplement då de brister antingen i bandbredd, geografisk täckning eller spridning. Det finns dock framtida möjligheter för teleoperatörerna att utnyttja andra tekniker såsom kabel-TV, satellit, elnät samt radiobaserade accessnät. Med den utveckling som sker inom ny teknik, konvergensen mellan marknader såsom fast telefoni, mobil telefoni och datakommunikation samt införande av t.ex. förval kommer den närmaste framtiden sannolikt att innebära en utveckling av nya tjänster och en allt hårdare konkurrens. Regionala konsekvenser av avregleringen på telemarknaden PTS har regeringens uppdrag följa upp regionala konsekvenser av avregleringen på telemarknaderna. PTS har till regeringen redovisat detta i rapporten Regionala konsekvenser av avregleringen på telemarknaden (mars 1998). Rapporten belyser tjänsteutbud, servicekvalitet samt prisutveckling. Tillgången till tjänster, AXE och ISDN Cirka 99,7 % av landets alla hushåll har telefon. Vidare är drygt 99 % av abonnenterna anslutna till AXE-växel. Telia räknar med att före oktober månads utgång år 1998 ha digitaliserat samtliga abonnenter och att de därmed skall kunna erbjuda hela Sveriges befolkning tillgång till AXE-tjänster. Antalet ISDN-kanaler har ökat kraftigt de senaste åren, och vid årsskiftet hade Telia 220 000 etablerade kanaler. ISDN-accesser erbjuds numera också av flera andra operatörer, bl.a. Sonera (tidigare Telecom Finland) och Global One. Vad gäller priser kan enligt Telia 85 % av kunderna erbjudas en anslutning till s.k. listpris, övriga erbjuds anslutning enligt offert. Telias priser har sjunkit stadigt under år 1997. Servicekvalitet Enligt tillståndsvillkoren för fast telefoni skall tillståndshavare tillgodose vissa minimikrav bl.a. vad avser leveranstid, felavhjälpning och driftsäkerhet. För leveranstid gäller att ett nytt abonnemang skall vara levererat inom 17 dagar från mottagen beställning. PTS rapport visar att målet har nåtts för 99 % av hushållen i tätort, vilket för tätortshushåll innebär en klar förbättring sedan föregående år, då målet uppfylldes för 95 % av abonnenterna. För felavhjälpning gäller att tiden mellan det att ett fel anmäls och att det avhjälps endast i särskilda fall får överskrida två arbetsdagar och att 55 % av felen skall vara avhjälpta inom åtta arbetstimmar. Under år 1997 uppgick andelen hushåll i tätort respektive glesbygd som anmält fel utanför bostad till 4,3 % respektive 8,2 %. I tätort lyckades operatörerna avhjälpa 42 % av felen inom åtta timmar medan motsvarande siffra för glesbygd var 32 %. Detta är klart under kravet på 55 %. Vidare visar PTS rapport att 77 % av felen avhjälps inom två arbetsdagar medan motsvarande siffra för glesbygd är 81 %. Även detta ligger klart under kraven enligt tillståndsvillkoren. För driftsäkerhet gäller att antalet kundanmälda fel per 1 000 terminalpunkter skall uppgå till högst 160. Detta krav uppnås såväl i glesbygd som i tätort. I glesbygd anmäldes under år 1997 totalt 131 fel utanför bostaden per tusen hushåll. För tätort var motsvarande siffra 59 anmälda fel. Prisutveckling Den 7 november 1997 ändrade Telia sin prisstruktur för samtal inom Sverige. Förändringen innebar att priserna på samtal till närliggande riktnummerområde mer än fördubblades (en höjning med 150 %) medan priserna för nationella långdistanssamtal (tidigare fjärrsamtal, numera Sverigesamtal) sänktes. Efter en hel del kritik, gjorde Telia en ny ändring den 21 april 1998. Denna ändring innebar delvis en återgång till den tidigare prisstrukturen, bl.a. blev det åter möjligt att ringa till lokalsamtalstaxa till intilliggande riktnummerområden. PTS rapport visade att samtliga undersökta kundgrupper fick kostnadsökningar till följd av förändringen den 7 november 1997. Den genomsnittliga ökningen uppgick till 34 kronor. Vad gäller ändringarna i april 1998 är det ännu för tidigt att bedöma dess effekter. I samband med Telias taxeändringar i november 1997 diskuterades även frågan om sammanslagning av riktnummerområden för att på så sätt utvidga de områden inom vilka lokalsamtalstaxa skall gälla. Indelningen i riktnummer har emellertid rent tekniskt inte något samband med taxesättningen. Regeringen har oavsett detta ansett att riktnummerindelningen behöver moderniseras. PTS har därför givits i uppdrag att under år 1998 presentera förslag till principer för en ny nummerplan. För fasta avgifter (abonnemangsavgift, flyttning m.m.) finns det sedan den 1 juli 1997 ett pristak, enligt vilket avgifterna inte får förändras med mer än förändringen i nettoprisindex under närmast föregående år. Regleringen återfinns i förordningen (SFS 1997:400) om taxor för telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter. Med rådande marknadsförhållanden är det endast Telia som berörs av förordningen. Allmänhetens klagomål på teleområdet Enligt sin instruktion skall PTS årligen rapportera till regeringen arten och omfattningen av de klagomål som allmänheten framfört till teleoperatörer och myndigheten. PTS har redovisat detta i rapporten Allmänhetens klagomål på teleområdet (mars 1998). Flertalet klagomål som inkommer till PTS faller dock inte inom ramen för PTS tillsynsuppdrag. Vid principfrågor angående abonnemangsvillkor, marknadsföring, prisinformation m.m. hänvisar PTS till Konsumentverket. Vid rena tvister mellan privatperson och näringsidkare hänvisas till Allmänna reklamationsnämnden. Vid tvister mellan näringsidkare hänvisas till allmän domstol. Av de klagomål som under år 1997 inkommit till PTS per telefon har majoriteten av klagomålen berört Telias taxeomläggning under november 1997. Antalet skriftliga klagomål som inkommit till PTS under år 1997 uppgår till ett 50-tal. Klagomålen har även i detta fall mest handlat om Telias taxeomläggning. Andra områden gäller GSM-operatörernas täckning, felaktiga fakturor, höjda öppningsavgifter på samtal i det fasta nätet, abonnemangskostnad för fritidshusabonnemang etc. Konsumentverket har under år 1997 fått in ca 60 skriftliga klagomål eller förfrågningar rörande teleområdet. Ungefär dubbelt så många förfrågningar har inkommit per telefon. Majoriteten av de inkomna ärendena har rört bristande marknadsföring. Vidare orsakade Telias prisomläggning många klagomål. Klagomålen har även gällt felaktiga fakturor, bristande information vid tecknandet av olika former av abonnemang, prissättning och marknadsföring av Internettjänster etc. Konsumentverket får många frågor som gäller tvister om höga telefonräkningar, även om antalet har minskat. Konsumentverket efterlyser att operatörerna inför en för abonnenterna valfri kreditgräns. För närvarande måste den enskilde spärra sin telefon för vissa nummer (t.ex. 071- nummer) för att telefonräkningen inte plötsligt skall skjuta i höjden. Allmänna reklamationsnämnden fick under år 1997 totalt 206 anmälningar rörande telefoni. Huvuddelen har gällt köp av utrustning (mobiltelefon, trådlös telefon etc.). Avseende tvister om mobiltelefonabonnemang har 19 anmälningar gjorts och 7 anmälningar har gällt tvister rörande telefonkort respektive tvister om telefonräkningar. Vad gäller klagomål som framförts till teleoperatörerna konstaterar PTS att operatörerna inte har några etablerade rutiner för hantering och registrering av klagomål. PTS har dock under sommaren 1998 utarbetat rekommendationer för hur klagomål i fortsättningen skall rapporteras från operatörerna. 15.3 Utvecklingen på postmarknaden Fram till den 1 januari 1993 hade Postverket ensamrätt på befordran av brev. Den 1 mars 1994 bolagiserades Postverket och blev Posten AB (Posten) samtidigt som postlagen (1993:1684) trädde i kraft. I postlagen klargjordes att det blev fritt att starta postverksamhet under förutsättning att det anmäldes till Post- och telestyrelsen (PTS) som utsetts till tillsynsmyndighet inom postområdet. Från och med den 1 januari 1997 krävs det tillstånd från PTS för att få bedriva postverksamhet (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34). Vid införandet av tillståndskravet fanns det 12 anmälda operatörer i landet. Under år 1997 har ett stort antal nya företag sökt tillstånd. Den portohöjning för s.k. enstycksförsändelser som Posten genomförde den 1 mars 1997 samt ett vägledande utslag från Konkurrensverket rörande Postens möjligheter att priskonkurrera lokalt, har tillsammans troligen haft en avgörande betydelse för viljan att etablera sig i branschen. I december 1997 hade drygt 100 företag fått tillstånd och sedan dess har något fler tillstånd återkallats än det utfärdats nya. Av de 83 företag som för närvarande har tillstånd bedömer PTS att drygt 70 verkligen bedriver någon verksamhet. Utvecklingen under år 1997 visar att av Posten distribuerade volymer sjunkit något jämfört med föregående år (från ca 3 360 miljoner försändelser år 1996 till 3 310 miljoner försändelser år 1997). En bidragande orsak till detta torde vara Postens portohöjning under år 1997. Det finns därför anledning att anta att minskningen i första hand drabbat just enstaka försändelser, medan den totala volymen brev i storsändningar t.o.m. kan ha ökat. Tendensen är att kontorsposten minskar medan marknadskommunikationen ökar. CityMail har bl.a. tack vare sin expansion till Göteborg och Malmö mer än fördubblat sina volymer (från 55,5 miljoner försändelser till 123,7 miljoner försändelser) och ökat sin andel av den totala marknaden från ca 1,5 % till ca 3,5 %. CityMail är fortfarande endast verksamma på marknaden för industriellt försorterade brev. I juni 1998 introducerades företaget på börsen. SDR Gruppen (f.d. Svenska Direktreklam AB) och övriga operatörer har sannolikt tillsammans mindre än 1 % av den totala brevvolymen, medan Posten fortfarande torde ha över 95 %. Av den totala brevmarknaden utgörs knappt 50 % av enstaka brev (enstycksförsändelser) och drygt 50 % av storsändningar. Privatbrevens andel av den totala brevmarknaden brukar anges till drygt 10 % vilket innebär att knappt 80 % av enstycksförsändelserna utgörs av kontorspost. På delmarknaden för industriellt försorterade brev har Posten en huvudsaklig konkurrent, CityMail. Konkurrensen mellan företagen är begränsad till utdelning i Storstockholm, Göteborg och Malmö och omfattar närmare 30 % av landets hushåll. I övriga delar av landet är Posten i princip den enda aktören. PTS bedömer att CityMail under år 1997 kan ha haft 20–25 % och Posten 75–80 % av delmarknaden i storstadsområdena. Omräknat till hela delmarknaden för industriellt försorterade brev motsvarar CityMails marknadsandel för år 1997 ca 7 %. Delmarknaden enstaka brev delas lämpligen upp i riksbrev och lokalbrev. Posten är den enda aktören på marknaden som erbjuder rikstäckande postservice. Enligt uppgift är ca 85 % av all post ”riksbrev”. I denna mängd ingår också stora sändningar. Brev som lämnas in för att delas ut på samma ort betecknas som ”lokalbrev” och utgör ca 15 % av all post. Nästan alla lokalbrev torde vara enstycksförsändelser och bör inte förväxlas med lokalt inlämnade sändningar, även om dessa i något fall också kan utgöras av lokalbrev. Av de ca 70 verksamma postföretagen som vuxit fram, främst under år 1997, är de flesta mycket små och lokala. Dessa företag distribuerar vanligtvis mellan 150 till 700 brev vardera per dag. Ett 10-tal lokalpostföretag är något större med en daglig volym om 1 000– 2 500 brev var. De tre-fyra största lokalpostföretagen, av vilka ett par kan sägas ha regional täckning, distribuerar upp till 5 000 brev dagligen. Det finns inga säkra uppgifter om hur stor del av respektive lokal marknad dessa nya företag har. På några orter har de varit förhållandevis framgångsrika. Totalt sett torde Postens marknadsandel ändå vara över 99 % av delmarknaden för enstaka brev. Riksdagen har beslutat om ändringar i postlagen (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) varigenom det fastställts vad statens krav för den samhällsomfattande posttjänsten skall omfatta och hur dessa skall säkerställas för att de postpolitiska målen skall uppnås. Dessutom anpassades lagen till Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna. I regeringens proposition redovisas att regeringen under våren 1998 tillsatt en utredning om statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning (Fi 1998:04). Utredningen skall vara slutförd senast den 31 december 1998. Den huvudsakliga förändringen enligt riksdagens beslut är att tillstånd för att bedriva postverksamhet får förenas med tidsbegränsade villkor, vilket tidigare inte varit möjligt. PTS, som ansvarar för tillståndsgivning, har nu även ansvar för precisering av villkor för respektive postoperatör. Villkoren kan t.ex. innefatta en skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, att på ett visst sätt uppfylla krav på tillförlitlighet och integritetsskydd, att ta hänsyn till handikappades behov av posttjänster eller att beakta totalförsvarets behov under höjd beredskap. I postlagen har vidare införts ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga vissa nivåer. Regeringen har i förordning också föreskrivit ett pristak för enstaka försändelser som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten. Detta ersätter den tidigare prisregleringen i avtal mellan staten och Posten. Samtidigt har statens tidigare krav i avtalet på att Posten måste erbjuda rabattfrimärken till privatpersoner slopats. Förändringar av servicenivån i post- och kassaservice PTS har i sin rapport Service och konkurrens från februari 1998 lämnat en redovisning till regeringen om 1997 års förändringar av servicenivån samt konkurrenssituationen i landet. Postservice Enligt det avtal som var gällande t.o.m. den 30 juni 1998 mellan staten och posten skulle företaget tillhandahålla daglig service, i normalfallet fem dagar i veckan, för alla fasta hushåll, företag och organisationer. Ett antal avlägset belägna hushåll, företrädesvis i skärgårdarna och i fjällvärlden, hade inte daglig postutdelning. Dessa fick i stället sin post två till fyra dagar i veckan med postväska. Enligt avtalet fick inte antalet hushåll som saknar daglig postservice öka. Vid utgången av år 1996 var antalet hushåll som saknar daglig postservice 1 209 st. Enligt Posten är denna nivå i princip oförändrad och enligt PTS finns det inga andra omständigheter som pekar på att antalet skulle ha ökat under år 1997. Från den 1 juli 1998 har Postens tillstånd förenats med villkor. Dessa villkor omfattar i huvudsak de krav som ställdes på Posten i det tidigare avtalet. Ett internationellt mått på servicenivån är hur stor andel av de brev som postats för utdelning nästa vardag som verkligen kommer fram inom ett dygn. Under år 1997 har Posten förbättrat sitt system för att mäta denna kvalitet i brevbefordran. PTS har tagit del av systemets uppbyggnad och funnit det tillförlitligt. De servicemått som Posten redovisat bekräftas också av en undersökning som PTS genomfört tillsammans med Konsumentverket och Glesbygdsverket, Konsumentverkets rapport 1998:1 Brevbefordran inom Sverige. Undersökningen omfattade drygt 6 700 försändelser varav 97 % kom fram över natten. Enligt den information som PTS har kunnat inhämta under år 1997 har inte Posten vidtagit några åtgärder i övrigt beträffande brevdistributionen som har gett några generella effekter på servicenivån, utan den får anses vara åtminstone lika hög som föregående år. Kassaservice Enligt nu gällande avtal mellan staten och Posten skall kassaservice tillhandahållas fem dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid Postens fasta kassaställen (Postkontor, Post i butik etc.) och dels av lantbrevbärarna. Den genomgående trenden de senaste tio åren har varit att antalet kassatransaktioner minskat. Antalet transaktioner har under denna period halverats och minskningen fortsätter med en takt av ca 7– 8 % om året. Den helt dominerande orsaken till detta är att hushållen och företagen väljer andra, billigare och bekvämare former för sina transaktioner. För att möta den vikande efterfrågan på kassatjänster har Posten de senaste åren omstrukturerat sitt servicenät. De förändringar som genomförts under år 1997 har främst bestått av övergång från postkontor till annan serviceform (t.ex. Post i butik), samt en viss utglesning av kontorsnätet i större städer med förorter. Enligt PTS bedömning påverkar denna typ av förändring i mycket begränsad omfattning ”rikstäckningen”. PTS menar vidare att en indragning eller flyttning av ett kontor i en större stad visserligen påverkar tillgängligheten till kassaservicen för de närmast berörda, men att de alternativ som dessa hänvisas till finns inom ett från rikstäckningssynpunkt acceptabelt avstånd. Enligt avtalet mellan staten och Posten bör antalet hushåll som saknar daglig kassaservice inte öka. I slutet av år 1996 var antalet hushåll utan fem dagars service 1 630. Antalet har de senaste åren minskat något, huvudsakligen beroende på utflyttning från glesbefolkade områden. Enligt PTS bedömning har antalet inte ökat under år 1997. För att närmare undersöka allmänhetens vanor när det gäller kassaärenden samt hur av Posten genomförda förändringar i servicenätet upplevs har TEMO på uppdrag av PTS gjort en telefonenkät. Den genomfördes i februari 1998 och omfattade ett riksrepresentativt urval av 1 000 svenskar i åldern 15 år och uppåt. Undersökningen visar bl.a. att över 80 % av de tillfrågade utnyttjar post- eller bankgiro för att betala sina räkningar, medan under 10 % betalar sina räkningar ”över-disk” hos Posten. En försiktig slutsats av undersökningen är, enligt PTS, att de förändringar som genomförts i Postens servicenät försämrar servicenivån för dem som bor i närheten av de servicepunkter som läggs ner eller flyttas. Förändringarna är nödvändiga för att begränsa effekterna av den sjunkande efterfrågan på kassatjänster. Det är emellertid ett förhållandevis begränsat antal hushåll som berörs och de alternativ som erbjuds innebär ändå en acceptabel servicenivå. Revisionens iakttagelser beträffande PTS årsredovisning Riksrevisionsverket (RRV) har granskat PTS årsredovisning (K98/762/1), underliggande redovisning och ledningens förvaltning för räkenskapsåret 1997. RRV har lämnat en revisionsberättelse utan invändningar. Anslag för budgetåret 1999 C1 Post- och telestyrelsen Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 134 376 Anslags- sparande 26 968 1998 Anslag 156 924 Utgifts- prognos 149 800 1999 Förslag 147 391 2000 Beräknat 165 275 1 2001 Beräknat 168 049 1 1 Motsvarar 162 391 tkr i 1999 års prisnivå. Verksamheten inom PTS finansieras med avgifter som inlevereras på särskild inkomsttitel med undantag för förvaltningskostnader för verksamheterna samhällsåtaganden och totalförsvar. Anslaget C1 Post- och telestyrelsen, är bruttofinansierat på statsbudgetens utgiftssida. Avgifter tas ut från dem som berörs av myndighetens verksamhet. Sådana offentligrättsliga avgifter får inte disponeras av myndigheten. Även förvaltningskostnader för verksamheterna Totalförsvar samt samhällsåtaganden finansieras från detta anslag. Denna del av anslaget finansieras dock inte med avgifter. En jämförelse mellan utfall och budget visar på ett anslagssparande om 26 968 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). I tabellen redovisas justeringen enligt nedanstående: Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 156 924 Pris- och löneomräkning 5 371 Justering av premier 96 Minskat resursbehov 15 000 Förslag 1999 147 391 Regeringens överväganden Resultatinformation Myndigheten beräknar att de årliga avgiftsintäkterna skall motsvara den årliga självkostnaden år 2001. Detta skall i första hand uppnås genom avgiftsändringar åren 1998 och 1999 och innebär att PTS inleverans mot inkomsttitel år 1999 kommer att underskrida begärt förvaltningsanslag enligt regeringsbeslut (K96/4207/1). Beräknad inleverans till inkomsttitel för år 1999 uppgår till 113 300 000 kronor. De samhällsåtaganden som upphandlas (handikapp, totalförsvar till viss del) finansieras med medel från statsbudgeten. På tele- och radioområdet har samtliga mål uppfyllts. Ett av verksamhetsmålen på postområdet har inte uppfyllts – den genomsnittliga handläggningstiden för tillståndsärenden har varit för lång. Detta beror främst på den oväntat stora tillströmningen av postoperatörer. Det utgående anslagssparandet om 26 968 000 kronor från budgetåret 1997 disponeras av myndigheten. Slutsatser PTS har i stort sett uppfyllt verksamhetsmålen. Regeringen anser att anslagssparandet om 26 968 000 kronor även fortsättningsvis disponeras av myndigheten och bl.a. bör utnyttjas för myndighetens åtgärder beträffande myndighetens eget datorstöd inför skiftet till år 2000. Åtgärder och verksamhet inom ramen för sektorsansvaret kommer att krävas på grund av den ökade komplexiteten på post- och telemarknaderna. Ordförandeskapet ställer också ökade krav på verksamheten i form av kompetensutveckling och resursförstärkning. Myndigheten beräknar att de årliga avgiftsintäkterna bör motsvara självkostnaden år 2001. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Offentligrättslig verksamhet (tkr) Intäkter till inkomsttitel (som inte får disponeras)1 Kostnader Resultat Utfall 1997 126 437 136 188 -9 751 Prognos 1998 113 000 156 924 -43 924 Budget 1998 113 000 156 900 -43 900 1 Avser avgifter som tas ut under utgiftsområde 22. C2 Upphandling av samhällsåtaganden Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 88 949 Anslags- sparande 68 535 1998 Anslag 157 484 Utgifts- prognos 151 900 1999 Förslag 157 484 2000 Beräknat 157 484 2001 Beräknat 157 484 Anslaget används till att trygga funktionshindrades behov av effektiva telekommunikationer och posttjänster genom upphandling. En jämförelse mellan budget och utfall visar på ett anslagssparande om 68 535 000 kronor. Från äldre anslaget D2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden finns en ingående reservation om 9 964 000 kronor. Handikappåtgärderna är relaterade till volym, dvs. antalet funktionshindrade som är i behov av tjänsten samt utnyttjandegraden. Detta innebär svårigheter att i förhand skatta utfallet. I anslagsberäkningen finns därför inlagd en reservation för eventuell volymökning. Kostnaderna för förmedling av texttelefoni och blindskriftsförsändelser är också beroende av antalet personer som har behov av åtgärderna. Eftersom tjänsterna upphandlas är utbetalningstillfällena ojämna. Regeringens överväganden Resultatinformation Ett flertal tjänster har upphandlats och drivs enligt avtal, bl.a. nummerupplysning för synskadade, befordran av blindskriftsförsändelser mellan synskadade och från institutioner, utsträckt lantbrevbärarservice för äldre och handikappade samt drift av en databas med samhällsinformation för personer med funktionshinder. För närvarande pågår försöksverksamhet med teckentolkning via bildtelefoni. Tjänsten är mycket efterfrågad och kommer efter upphandling att permanentas. Regeringens bedömning är att den ingående reservationen och anslagssparandet kommer att behövas för att finansiera blindskriftsförsändelser samt utsträckt lantbrevbärarservice. Vidare behöver den fortsatta försöksverksamheten med bildtelefoni finansieras. En del av anslagssparandet beror på att utbetalningar kommer att ske under år 1998. Slutsatser Regeringen anser det vara av största vikt att de tjänster som PTS upphandlar för funktionshindrade personer säkras. Uppkommet anslagssparande och utgående reservation bör användas till finansiering av blindskriftsförsändelser, utsträckt lantbrevbärarservice samt fortsatt försöksverksamhet med bildtelefoni. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1997 1998 1999 Utestående förpliktelser 0 62 000 230 000 Nya förpliktelser 62 0001 230 000 121 500 Infriade förpliktelser 0 62 000 168 000 Utestående förpliktelser 62 000 230 000 183 500 Erhållet/föreslaget bemyndigande 50 000 75 0002 200 000 1 Hänför sig till bemyndigande i enlighet med övertagna avtal från Socialstyrelsen. 2 Föreslagen bemyndiganderam 230 000 tkr i tilläggsbudget för år 1998. C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 200 000 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 200 000 Utgifts- prognos 200 000 1999 Förslag 200 000 2000 Beräknat 200 000 2001 Beräknat 200 000 Anslaget används till att trygga den rikstäckande betalnings- och kassaservicen. En tolftedel av anslaget utbetalas månatligen till Posten AB (publ). En jämförelse mellan budget och utfall visar att det inte finns något anslagssparande. Regeringens överväganden Resultatinformation Den grundläggande kassaservicen skulle enligt riksdagens beslut (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34) från och med den 1 januari 1998 upphandlas av Post- och telestyrelsen. Upphandlingen skulle omfatta den olönsamma delen av kassaservicen, dvs. den del till vilken alternativ kassaservice saknas och som inte är kommersiellt motiverad. Med anledning av att regeringen under våren 1998 avsåg att presentera ytterligare förslag till ändringar på postområdet, har riksdagen genom beslut (prop. 1997/98:1, utg.omr. 22, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) upphävt det tidigare beslutet. I proposition 1997/98:127 Statens ansvar på postområdet gör regeringen bedömningen att, mot bakgrund av att marknaden för betaltjänster genomgått betydande förändringar under senare år, statens ansvar för området bör ses över. Regeringen har därför, den 12 mars 1998, beslutat att tillsätta en utredning med uppgift att utreda statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen (Fi 1998:04). Ett avtal mellan staten och Posten AB (publ) gäller till och med den 31 december 1999 där den tidigare ordningen med ersättning till Posten AB (publ) för den rikstäckande kassaservicen bibehållits. Slutsatser Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att se över statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen. Den nuvarande ordningen med ersättning till Posten AB (publ) bör tills vidare bibehållas i väntan på resultatet av utredningen. Ersättningen till Posten AB (publ) bibehålls på nuvarande nivå. C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 144 000 1 Anslags- sparande 4 969 2 1998 Anslag 140 000 Utgifts- prognos 144 969 1999 Förslag 140 000 2000 Beräknat 140 000 2001 Beräknat 140 000 1 Inklusive anslaget D4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB. 2 Avser anslaget D4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB. Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1993/94:437) i juni 1994 tecknat ett alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv SOS- tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga räddningstjänsten. I alarmeringsavtalet från år 1993 lades ersättningen från staten till bolaget fast för åren 1995 och 1996. Därefter fastställdes avgiftens storlek i samband med att riksdagen beslutar om statsbudget för budgetperioden. Bolaget skall senast den 1 mars varje år lämna ett underlag för kostnadsbedömning. En jämförelse mellan budget och utfall visar att det finns en ingående reservation om 4 916 000 kronor. Reservationen är hänförlig till reservationsanslaget D4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, senast uppfört på statsbudgeten budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen avser att tillsammans med övriga ägare göra en översyn av SOS Alarms intäkter och kostnader. PTS skall i samband med årsredovisningen föreslå åtgärder som leder till ökad tillgänglighet till alarmering av räddningsorganen via nödnumret 112. Uppdraget skall utföras i samråd med berörda parter. Slutsatser Regeringen anser det angeläget att ovan nämnda kostnadsöversyn görs. Regeringen avser att ta ställning till eventuella åtgärder för att förbättra framkomligheten till nödnumret 112 efter det att PTS har redovisat sitt uppdrag. C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 51 501 1 Anslags- sparande 6 414 1998 Anslag 25 000 Utgifts- prognos 31 414 1999 Förslag 50 000 2000 Beräknat 50 000 2001 Beräknat 50 000 1 Utgiftsbeloppet för år 1997 inkluderar även utgifter hänförliga till reservationsanslaget D5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. Anslaget har använts bl.a. till att finansiera IT- kommissionen, 2000-delegationen, infrastrukturutredningen, utredningen avseende domännamn samt till att stödja punktinsatser som leder till att nya användargrupper kommer i kontakt med informationsteknik. En jämförelse mellan utfall och budget visar på ett anslagssparande om 6 414 000 kronor. Utbetalningstillfällena är ojämna då anslaget används till bl.a. projektbidrag och utredningar. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades. I tabellen redovisas justeringen enligt nedanstående: Beräkning av anslaget för år 1999 Anslag 1998 25 000 Ökat resursbehov 25 000 Förslag till beslut 1999 50 000 Regeringens överväganden Resultatinformation Kommunikationsdepartementet beviljade den 14 maj 1997 bidrag till 29 projekt i syfte att stödja punktinsatser som leder till att nya användargrupper kommer i kontakt med informationsteknik. Verksamheten har fortlöpande granskats av Kommunikationsdepartementet bl.a. genom besök för en kvalitativ bedömning. Målet enligt beslutet har uppnåtts hos de hittills slutförda projekten. Uppföljningen av dessa IT-projekt beräknades vara avslutad den 30 april 1997. Ett antal projekt har på grund av sin karaktär inte kunnat avslutas inom denna tidsperiod vilket föranledde regeringen att förlänga tiden för projekten. Då flera projekt utsträckts t.o.m. år 1999 kan inte slutlig bedömning av samtliga projekt göras i dag. Den dåvarande IT-kommissionen lämnade sin slutrapport den 31 maj 1998. En ny IT- kommission har därefter tillsatts. Anslaget skall användas till att finansiera den nya IT- kommissionens verksamhet, 2000-delegationens verksamhet samt ytterligare åtgärder i form av utredningar och projektbidrag m.m. som bidrar till att förverkliga regeringens IT-politik. Medlen skall vid behov därutöver kunna användas till ytterligare insatser för att påskynda anpassningen av datorsystem inför år 2000. Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:2) lämnat en redovisning av utvecklingen på IT-området. Skrivelsen är den andra i ordningen sedan IT-propositionen (prop. 1995/96:125) förelades riksdagen. Förutom en beskrivning av den allmänna utvecklingen på området redogörs för vidtagna och pågående åtgärder – inom ramen för handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Slutsatser Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en analys av IT-projektens resultat då samtliga projekt är avslutade. 16 Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m. 16.1 Omfattning och utgiftsutveckling Verksamhetsområdet omfattar Statens järnvägar (SJ) och anslagen för Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, Viss internationell verksamhet, Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst samt Rikstrafiken som tillkommer den 1 juli 1999. Kärnverksamheten i SJ-koncernen är järnvägstrafiken. Verksamheterna i det av SJ helägda AB Swedcarrier är naturliga komplement och stöd till kärnverksamheten. Anslaget för köp av interregional persontrafik på järnväg syftar till att regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå och Östersund skall tryggas. Anslaget för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik syftar till att säkerställa att berörda trafikhuvudmän ersätts enligt gällande avtal mellan staten och trafikhuvudmännen för att de tagit över ansvaret för persontrafiken utmed vissa länsjärnvägar. Anslaget för viss internationell verksamhet disponeras av Regeringskansliet för kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor förenade med Sveriges deltagande i internationella organisationer m.m. Verksamhetsvolymen år 1998 för verksamhetsområdet var ca 14 500 000 000 kronor och antalet anställda uppgick till ca 15 500 personer. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 521,4 830,2 627,4 632,6 876,4 1 102,9 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall SJ uppnådde inte sina ekonomiska mål under år 1997. Soliditeten var 10,6 % (mål 30 %) och avkastningen på eget kapital -19,4 % (mål 7 %). Resultatet efter finansnetto blev för koncernen - 641 (224) miljoner kronor. Resultatet påverkas av finansiella engångsintäkter om 575 miljoner kronor och nedskrivningar och reserveringar om 953 miljoner kronor. För anslaget Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. visar en jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 balans mellan dessa. Även för innevarande budgetår visar prognosen att budget och utfall är i balans. För anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik kan konstateras att det under år 1997 uppstått ett smärre överskott främst beroende på att inflationen blivit lägre än väntat. Förändringar Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) om transportpolitik för en hållbar utveckling. I propositionen slås fast att SJ även fortsättningsvis bör drivas affärsmässigt på företagsekonomiska grunder samt att SJ skall kunna agera på vissa internationella marknader. Vidare har riksdagen beslutat att en myndighet för rikstrafikfrågor – Rikstrafiken – skall inrättas med huvuduppgift att verka för samordning och upphandling av viss interregional persontrafik. De arbetsuppgifter som i dag ligger på Delegationen för köp av viss kollektivtrafik, som är knuten till Banverket, skall överföras till den nya myndigheten för rikstrafikfrågor så snart som möjligt, dock tidigast inför upphandlingen för år 2001. Delegationen kan därefter avvecklas. En del av de medel som den nya myndigheten Rikstrafiken skall disponera för upphandling av trafik utgörs av de medel som i dag finns under anslagen D2 och D3. Prioriteringar för år 1999 Regeringen anser att de övergripande målen för SJ beträffande resultatet efter skattemotsvarighet på 7 % av eget kapital samt en soliditet på lägst 30 % skall ligga fast. Dock skall en fortsatt anpassning av verksamheten till rådande konkurrenssituation och prioritering av aktiviteter för att förbättra det ekonomiska resultatet ske. Resultatbedömning De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts med undantag för SJ. Med undantag för SJ föreligger inga anmärkningsvärda avvikelser från budget. De övergripande inriktningarna för SJ samt för anslagen under verksamhetsområdet bör därför ligga fast. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelser innehåller inga anmärkningar mot SJ eller de under verksamhetsområdet ingående anslagen. 16.2 Statens järnvägar (SJ) SJ-koncernen består av moderföretaget affärsverket SJ och dess helägda dotterbolag AB Swedcarrier. Koncernens sektorer är SJ Resor, SJ Cargo Group, SJ Färjetrafik, SJ Teknik och SJ Fastigheter. Kärnverksamheten i SJ-koncernen är järnvägstrafiken. Dotterbolagens verksamheter är naturliga komplement och stöd till kärnverksamheten. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall SJ uppnådde inte sina ekonomiska mål under år 1997. Soliditeten var 10,6 % (mål 30 %) och räntabiliteten på eget kapital -19,4 % (mål 7 %). Rensat från engångsposter förbättrades resultatet emellertid med knappt 500 miljoner kronor jämfört med året innan. Persontrafikens totala volym mätt i personkilometer ökade med 1 % jämfört med år 1996. Godstransportvolymerna mätt i nettotonkilometer ökade med drygt 1 % jämfört med år 1996. SJ har ändrat principer för redovisning av förlustavtal, bl.a. till följd av ändrad redovisningslagstiftning. Inför 1997 års bokslut har därmed ett antal affärer och tillgångsvärden gåtts igenom och värderats, vilket lett till omvärderingar av engångskaraktär. Resultatet efter finansnetto blev för koncernen -641 (224) miljoner kronor. Resultatet år 1997 påverkas av finansiella engångsintäkter om 575 miljoner kronor och nedskrivningar och reserveringar om 953 miljoner kronor. Det rensade resultatet var således -263 miljoner kronor. I slutet av år 1996 inleddes ett omfattande omstruktureringsarbete i syfte att anpassa SJ till rådande konkurrenssituation. Den planerade minskningen av personalstyrkan med ca 1 500 personer har i stort sett genomförts under år 1997 och första halvåret 1998. Mål De långsiktiga målen beträffande ett resultat efter skattemotsvarighet på 7 % av eget kapital samt en soliditet på lägst 30 % ligger fast. Prioriteringar för åren 1999–2001 Fortsatt anpassning av verksamheten till rådande konkurrenssituation och prioritering av aktiviteter för att förbättra det ekonomiska resultatet. Resultatbedömning och slutsatser Trots en resultatförbättring på knappt 500 miljoner kronor avviker SJ-koncernen i årets bokslut kraftigt från uppställda mål. Omstruktureringar, förlustreserveringar och nedskrivningar har påverkat SJ:s resultat och finansiella ställning. Persontrafikens intäkter är i stort sett oförändrade jämfört med föregående år. Efter ett år av sviktande marknad för såväl privat- som affärsresor under år 1996, stabiliserades totalt sett efterfrågan under år 1997. Det förändrade produktutbudet och höstens nya prissättningsmodell har medfört ett kraftigt ökat resande med X 2000. Tågtrafiken på nya Svealandsbanan invigdes i början av juni 1997 och har volymmässigt utvecklats mycket starkt. Mälardalstrafiken bedöms dock ge ett negativt ekonomiskt resultat under innevarande avtalsperiod. Den totala marknaden för långväga godstransporter har påverkats av den stärkta konjunkturen under året och av att industrins lager har minskat. Avregleringen av godstrafiken på järnväg har medfört att SJ:s avgränsade transportupplägg, för enskilda kunder med eller utan eget vagnmateriel, utsatts för ökad konkurrens från privata järnvägsoperatörer. SJ beslöt vid årsskiftet 1996/97 att anpassa verksamheten till rådande konkurrenssituation. Åtgärdsprogrammet sträcker sig över hela organisationen inom affärsverket SJ, bl.a. har olönsamma trafiklinjer setts över liksom biljettdistributionen. Verksamhetens inriktning SJ:s treårsplan SJ:s treårsplan utarbetades huvudsakligen innan den transportpolitiska propositionen redovisades av regeringen i mars månad 1998. En rad viktiga omvärldsförändringar kommer att ske under den kommande planeringsperioden. Av dessa kan bl.a. märkas: - Öresundsförbindelsen tas i drift år 2000. - Avreglering av den långväga busstrafiken. - Sänkning av banavgifterna i enlighet med den transportpolitiska propositionen. - Ökat bemyndigande för SJ att agera på vissa internationella marknader. Persontrafiken bedöms få en relativt svag utveckling, främst på grund av den ökande konkurrensen från busstrafiken. Det totala resandet beräknas under perioden öka med 2 % per år och järnvägen förväntas inte öka mer än konkurrerande trafikslag. Resultatet kommer också att pressas av konkurrensen vid upphandling av entreprenadtrafik. Godstransportarbetet på järnväg bedöms öka lika mycket som det totala godstransportarbetet, ca 3 % per år. Samordningen mellan SJ- koncernens företag inom godssektorn beräknas öka innehållet av logistiktjänster i transporterna. Regeringens överväganden SJ:s uppdrag är att bedriva en effektiv järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. SJ skall ha en stark och sund ekonomi samt fortsätta utvecklas som ett effektivt och konkurrenskraftigt transportföretag med järnvägstrafik som huvudverksamhet. Övrig verksamhet som inte stödjer kärnverksamheten skall på sikt avvecklas. Trafikavtal som inte har förutsättningar att utvecklas till lönsam trafik skall offereras till staten för upphandling. Arbetet med att renodla SJ:s roll som järnvägsoperatör i enlighet med det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) fortsätter. Regeringen anser att SJ, som ett effektivt transportföretag, har en viktig roll till följd av de förändringar som på sikt sker inom Europa och med den nya Öresundsförbindelsen. Regeringen stöder kommissionens förslag om att reformera järnvägssektorn i Europa, vilket bl.a. förutsätter att järnvägsföretagen skall ha en långsiktigt hållbar ekonomisk ställning. Ekonomiska mål och resurser Resultat år 1997 SJ-koncernen redovisar för år 1997 ett resultat på -641 (224) miljoner kronor. Rensat från engångsposter blev resultatet -263 (-759) miljoner kronor vilket innebär en förbättring med 496 miljoner kronor jämfört med året innan. SJ-koncernen år 1997 Utfall Mål Räntabilitet på eget kapital -19,4 % 7 % Soliditet 10,6 % 30 % SJ har ändrat principer för redovisning av förlustavtal bl.a. till följd av ändrad redovisningslagstiftning. Inför 1997 års bokslut har därmed ett antal affärer och tillgångsvärden gåtts igenom och värderats, vilket lett till omvärderingar av engångskaraktär. Årets resultat påverkas av dessa nya värderingsprinciper. SJ-koncernen Miljoner kronor 1997 19961 1996 Rörelsens intäkter 13 862 13 534 13 534 Resultat efter finansiella poster -641 224 92 Resultat exkl. engångsposter -263 -759 -891 Antal anställda 16 517 18 277 18 277 1 Efter justering för ändrade redovisningsprinciper. Större verksamhetsförändringar under år 1997: - Svelast AB förvärvade AB Scanfreight. - SweFerry har bytt firma till Scandlines AB och samarbetet med danska Scandlines A/S bedrivs i handelsbolagsform. Under år 1998 förvärvade AB Swedcarrier Nordisk Transport Rail (NTR). Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för år 1997 avseende granskningen av SJ:s årsredovisning och underliggande redovisning samt av ledningens förvaltning innehåller inte några anmärkningar. SJ:s treårsplan Utvecklingen under planperioden innebär för SJ- koncernen en successiv förbättring av ekonomin. För budgetåret 1998 förväntas ett nollresultat efter finansiella poster vilket år 2001 förväntas ha förbättrats till ett positivt resultat om drygt 300 miljoner kronor. Räntabiliteten på det egna kapitalet bedöms då uppgå till 9 %. Soliditeten kommer inte att uppgå till den nivå som riksdagen satt som mål (30 %) utan bedöms vara 15 % år 2001. Den bedömda ekonomiska utvecklingen för SJ-koncernen under den förestående treårsperioden framgår av följande tabell: 1999 2000 2001 Rörelsens intäkter, mkr1 13 900 14 200 14 100 Resultat, mkr 260 250 330 Investeringar, mkr 1 040 1 215 885 Nettoupplåning, – mkr 50 -120 530 Personal, antal 14 600 14 000 13 500 Räntabilitet, % 9 8 9 Soliditet, % 12 13 15 1 Exkl. NTR, som inte förvärvats när planen upprättades. Investeringar SJ:s investeringar inom respektive sektor under perioden framgår i huvudsak av följande tabell, miljoner kronor: 1997 1998 1999 2000 2001 SJ Resor 229 570 160 450 310 SJ Cargo Group 214 350 470 520 370 SJ Färjetrafik 181 20 180 10 10 SJ Teknik 27 100 60 60 50 SJ Fastigheter 135 110 90 90 90 Investeringarna avser huvudsakligen nyanskaffning av fordon, ombyggnad av godsvagnar, ombyggnad av färja, resecentrumsatsningar samt Citytunnelanpassningar. Regeringens överväganden Det är viktigt att SJ har en ekonomisk styrka som gör det möjligt att klara de påfrestningar som den ökande konkurrensen och en fortsatt prispress medför. SJ skall nå en sådan lönsamhetsnivå att SJ kan utvecklas och möta en föränderlig omvärld av egen kraft. SJ-koncernen avviker i årets bokslut kraftigt från uppställda mål. Omstruktureringar, förlustreserveringar och nedskrivningar har påverkat SJ:s resultat och finansiella ställning. Koncernen redovisar en räntabilitet på eget kapital uppgående till -19,4 (6,5) %. Soliditeten för koncernen är 10,6 (15,1) %. Resultatet för år 1997 innebär dock en minskad förlust jämfört med året innan. Detta kan till stor del tillskrivas det åtgärdsprogram som initierades vid årsskiftet 1996/97. Samtidigt är det ett faktum att SJ:s ekonomiska situation avviker stort från de uppsatta ekonomiska målen. Eftersom tillväxten är låg innebär detta att ansträngningarna på kort sikt till största del handlar om att effektivisera resursanvändningen. SJ:s soliditet har, med jämförbara redovisningsmetoder, minskat från 15,1 % år 1996 till årets soliditet på 10,6 %. SJ är av riksdagen ålagd att självfinansiera sin verksamhet. Regeringens definition av självfinansiering innebär att finansiering av investeringar skall ske utan tillskott från ägarna. Beräkningar visar att det egna kapitalet måste öka med ca 3 500 miljoner kronor för att en soliditet på 30 % skall nås. Ett soliditetsmål på 30 % för den treåriga planeringsperioden skulle därmed betyda krav på ett årligt resultat på ca 1 200 miljoner kronor. Detta skall jämföras med att SJ för innevarande år beräknar nå ett nollresultat samt att SJ, under planeringsperioden åren 1999–2001, bedömer nå ett resultat på 250–300 miljoner kronor per år. Enligt SJ:s känslighetsanalys nedan är emellertid effekterna på resultatet stora vid förändringar av pris eller volym. Förändring i % Resultateffekt miljoner kronor Person- trafik ± 5 % förändring av pris ± 5 % förändring av volym ± 40 ± 160 Godstrans- porter ± 5 % förändring av pris ± 5 % förändring av volym ± 130 ± 90 Personal- kostnader ± 5 % förändring ± 210 Det är uppenbart att SJ under den förestående planeringsperioden inte kommer att uppnå soliditetsmålet på 30 %. Samtidigt är ett soliditetsmål på 30 % en rimlig nivå för SJ:s verksamhet. Regeringen vidhåller därför att den långsiktiga inriktningen är en soliditet på 30 % och bedömer att målet bör uppnås genom en soliditetsökning med i genomsnitt två procentenheter per år. Vad beträffar målet för räntabiliteten på 7 % kommer detta mål enligt SJ att uppnås. Detta skall ses mot bakgrund av att det kapital som ålagts viss förräntning nu är så pass litet. Regeringen vill understryka vikten av att åtgärdsprogrammet, som initierades vid årsskiftet 1996/97 och som slutfördes den 30 juni 1998, efterföljs av ytterligare resultatförbättrande åtgärder. I ett långsiktigt perspektiv är det emellertid inte hållbart att endast arbeta med kostnadssidan utan även SJ:s intäktssida måste bidra till en förbättrad ekonomisk situation för SJ. Regeringen anser att SJ även fortsättningsvis bör få disponera överskott i sin verksamhet utan att inleverera avkastning på det egna kapitalet. Finansiella befogenheter Koncernens investeringar finansieras huvudsakligen med leasing. Betalningsåtagandet för samtliga finansiella leasingkontrakt uppgick år 1997 till 6 743 miljoner kronor, varav 519 miljoner kronor i leasehold. Fjolårets siffror var 5 921 miljoner kronor, varav 63 miljoner kronor i leasehold. Lånen uppgick år 1997 till 1 780 (2 378) miljoner kronor i SJ-koncernen. SJ har under år 1998 en total låneram på 9,2 miljarder kronor, i vilken leasing ingår och leaseholdskulden nettoredovisas. Vid en s.k. leasehold-affär, dvs. när SJ säljer en tillgång och tecknar ett nyttjanderättsavtal, redovisas affären både som en tillgång och en skuld i balansräkningen. Skulden är emellertid ingen egentlig skuld utan en bruttoredovisning av nyttjanderättsavtalet i balansräkningen. Under år 1997 infördes ytterligare ett finansieringsinstrument. Genom avtal med en utländsk motpart om löpande försäljning av kundfordringar erhålls en förmånlig finansieringskostnad. Dessutom tidigareläggs kassaflödet från kundinbetalningarna och risken för kundförluster begränsas genom motpartens övertagande av de sålda fakturorna. SJ bedriver statlig affärsverksamhet inom ramen för affärsverksformen. Detta innebär bl.a. att SJ:s ekonomiska omslutning inte redovisas över statsbudgeten. SJ är emellertid en integrerad del av den statliga verksamheten och fungerar som förvaltare av statlig egendom. Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft vida befogenheter i frågor som rör bl.a. försäljning av fast egendom. Syftet har varit att underlätta omstruktureringar i verksamheten och att verksamheten skall drivas under så bolagsliknande förhållanden som möjligt inom ramen för affärsverksformen. Regeringens överväganden Regeringen anser att beslutsordning och befogenheter i huvudsak bör ligga fast under perioden 1999–2001. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att riksdagen bemyndigar regeringen att ge SJ finansiella befogenheter för år 1999 i enlighet med vad som förordas i det följande: - godkänna aktieöverföringar mellan SJ och AB Swedcarrier, - godkänna avtal som SJ träffar om försäljning av fast egendom och aktier inom en ram på 3,1 miljarder kronor med avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i ramen, - fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och aktier från SJ, - låta SJ förvärva, förvalta och avyttra aktier inom ramen för den beslutade koncernstrategin, - låta SJ besluta om organisationsfrågor vad gäller avyttringar av verksamhetsgrenar som inte bidrar till att stärka och stödja järnvägsverksamheten, - låta SJ använda den typ av finansieringsform (lån, leasing etc.) som ger den lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens ekonomiska livslängd, - tillföra SJ utdelning från AB Swedcarrier. Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 låta SJ få rätt att: - ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram på 9,2 miljarder kronor, - teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram på 1,9 miljarder kronor, - placera kassamässigt överskott hos Riksgäldskontoret och på marknaden. Anslag för budgetåret 1999 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 0 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 200 000 Utgifts- prognos 35 000 1999 Förslag 5 000 2000 Beräknat 50 000 2001 Beräknat 200 000 Eftersom AB Swedcarrier inte står i ett skatterättsligt koncernförhållande till affärsverket SJ kan medel från en försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier inte överföras till SJ i form av obeskattade koncernbidrag. Koncernbidragen enligt skattebestämmelsernas ändamål är avsedda att skattemässigt möjliggöra en resultatutjämning inom koncernen. Eftersom inga försäljningar av dotterbolag genomfördes i fjol utnyttjades inte anslaget under budgetåret 1997. Regeringens överväganden Regeringen föreslår ett anslag på 5 miljoner kronor för budgetåret 1999. Enligt regeringens bedömning kommer anslaget inte att behöva vara större än så under år 1999. D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall1 317 989 Anslags- sparande 44 427 1998 Anslag 412 946 2 Utgifts- prognos 385 894 1999 Förslag 405 000 2000 Beräknat 0 3 2001 Beräknat 0 1 Utgiftsuppgiften för år 1997 avser Banverket. Av anslagssparandet avser 3,1 miljoner kronor Banverket. 2 Varav 385 894 000 kronor disponeras av Banverket. 3 Fr.o.m. år 2000 överförs anslaget D2 till anslaget D6 Rikstrafiken. Statens köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. syftar till att regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå och Östersund skall tryggas genom upphandling. Upphandlingen handhas av Delegationen för köp av viss kollektivtrafik som är knuten till Banverket. Anslaget utnyttjas också för att täcka delegationens administrationskostnader. Till och med den 30 juni 1998 har dessutom drift- och investeringsbidrag till Inlandsbanan AB utbetalats från anslaget i enlighet med avtal om ändrat huvudmannaskap för Inlandsbanan mellan staten och Inlandsbanan AB. Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda verksamhetsmål, preciserade arbetsuppgifter och organisation för den av riksdagen beslutade myndigheten Rikstrafiken. De upphandlingsuppgifter som i dag åligger Banverket, Delegationen för köp av viss kollektivtrafik, beräknas överföras till den nya myndigheten i och med den upphandling som är aktuell för perioden 2001 och framåt. Delegationen skall därefter avvecklas. Rikstrafiken beräknas disponera ca 875 miljoner kronor per år för upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik. De medel som i dag faller under anslaget D2 utgör en del av dessa 875 miljoner kronor per år. Regeringens överväganden Resultatinformation Delegationen för köp av viss kollektivtrafik har den 15 maj 1998 redovisat en uppföljning och utvärdering av statens köp av persontrafik på järnväg under år 1997 av vilken följande framgår. Antalet resande på den av staten upphandlade järnvägstrafiken under år 1997 minskade i jämförelse med trafikåret 1996 med drygt 5 %. Den genomsnittliga beläggningsgraden har minskat med ca 20 %. På flera linjer, framför allt nattågstrafiken till och från Övre Norrland, varierar den genomsnittliga beläggningsgraden kraftigt under året. I nattågen till Övre Norrland varierar den mellan 58 och 87 %. Den största resandeströmmen med nattågen sker till och från Luleå. Den genomsnittliga beläggningsgraden i tågen till Kiruna och turistanläggningarna i den lappländska fjällvärlden varierar mellan 11 och 50 %. Lägsta genomsnittliga beläggningsgraden har liksom tidigare trafiken i Bergslagen/Dalarna med 11 %, vilket är nära nog en halvering jämfört med år 1996. För att vända den negativa utveckling som präglat trafiken i Bergslagen/Dalarna beslutade regeringen den 10 september 1998 att ge Delegationen för köp av viss kollektivtrafik i uppdrag att utföra vissa fördjupade analyser om förutsättningarna för en samlad upphandling av persontrafik på järnväg i Bergslagen. Detta uppdrag skall redovisas till regeringen senast den 1 maj 1999. Den genomsnittliga täckningsgraden för den upphandlade trafiken, dvs. biljettintäkten i förhållande till kostnaden per resenär, ökade från 53 % år 1996 till 59 % år 1997. Underskottet i den av staten upphandlade trafiken minskade med 8 % jämfört med år 1996. Det är framför allt nattågen på Övre Norrland och sträckorna Västerås–Katrineholm–Mjölby–Örebro samt Kalmar/Karlskrona–Göteborg som uppvisar markant minskade underskott för år 1997 jämfört med år 1996. Den genomsnittliga ersättningsgraden för den av staten upphandlade trafiken är ca 42 %. Den 28 april 1998 har Delegationen redovisat en uppföljning av utvecklingen av flygtrafiken Östersund–Umeå under år 1997 och i jämförelse med åren 1995–1996. Delegationen konstaterar att antalet resenärer per år på linjen minskar stadigt. Under år 1997 minskade antalet resenärer med knappt 4 % jämfört med år 1996. Jämfört med år 1995 har antalet resenärer minskat med drygt 14 %. Resandenivån ligger i genomsnitt på ca 1 400 resenärer per månad men under juli månad utnyttjade endast 333 resenärer linjen. Det minskande antalet resenärer på linjen medför också att den statliga ersättningen per resenär ökat, från 301 kronor per resenär år 1995 till 383 kronor per resenär år 1997. Delegationen har liksom tidigare år gjort bedömningen att trafiken mycket väl, ur transportteknisk synvinkel, skulle kunna bedrivas med flygplan av mindre storlek än dagens. Detta skulle enligt Delegationen ge en bättre trafikstandard samtidigt som det är troligt att statens kostnader för trafiken kraftigt skulle minska. Mot detta talar enligt regeringens bedömning de regionala sjukvårdsorganisationernas krav på flygplan av viss storlek och standard för att underlätta de sjukresor som är orsaken till statens engagemang i trafiken. Den genomsnittliga ersättningsgraden för den av staten upphandlade trafiken är ca 61 %. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar en god balans för de medel som disponeras av Banverket. Överskottet på 391 000 kronor förklaras av att administrationskostnaderna varit lägre än budgeterat. För innevarande budgetår visar prognosen på att budget och utfall är i balans. Anslagssparandet uppgick vid utgången av år 1997 till 3,1 miljoner kronor motsvarande 0,1 % av den del av anslaget för år 1997 som disponeras av Banverket. Köp av interregional persontrafik på järnväg Regeringen uppdrog den 11 december 1997 åt Delegationen för köp av viss kollektivtrafik att för trafikåret 1999 upphandla interregional persontrafik på järnväg som inte kan drivas på företagsekonomiska grunder. Trafikåret omfattar tiden från och med den 1 januari 1999 till och med den 31 december 1999. Upphandling av trafik sker i konkurrens enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Vid upphandling av järnvägstrafik tillämpas rådets förordning (EEG) nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar med ändringar nr 1473/75, 1658/82, 1100/89 och 3578/92 samt förordningen (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar med ändring nr 1893/91. För kalenderåret 1998 utbetalar staten 288,1 miljoner kronor för upphandlad järnvägstrafik i olika omfattning. En stor del av avtalen löper dock på 18 månader och utbetalningarna är fallande i storlek. Kostnaden omräknat på årsbasis är 370,5 miljoner kronor. För år 1998 har följande trafik upphandlats: - Nattågen mellan Stockholm och Övre Norrland inkl. Malmbanan - Nattåg mellan Göteborg och Övre Norrland under perioder med hög efterfrågan - Östersund–Storlien - Sundsvall–Östersund - Västerås–Katrineholm - Mjölby–Örebro - Borlänge–Mora - Gävle–Avesta Krylbo–Hallsberg - Gävle–Borlänge–Hallsberg - Uddevalla–Herrljunga–Borås - Nässjö–Falköping–Skövde - Kalmar/Karlskrona–Alvesta–Göteborg Delegationen har den 29 maj 1998 redovisat det uppdrag att upphandla trafik som man erhöll den 11 december 1997. Inför trafikåret 1999 har upphandling varit aktuell endast för följande linjer som inte tidigare varit intecknade i avtal löpande t.o.m. den 31 december 1999: - Nattågen mellan Stockholm och Övre Norrland inkl. Malmbanan - Nattåg mellan Göteborg och Övre Norrland under perioder med hög efterfrågan - Östersund–Storlien - Sundsvall–Östersund - Karlstad–Göteborg Regeringen har den 25 juni 1998 godkänt det preliminära avtal som Delegationen tecknat med Statens järnvägar (SJ) om att bedriva trafiken och trafiken har år 1999 samma omfattning som år 1998 med undantag för sträckan Karlstad– Göteborg som tillkommit. Drifts- och investeringsbidrag till Inlandsbanan AB Från anslaget utbetalas under år 1998 ett drifts- och investeringsbidrag till Inlandsbanan AB om 10 miljoner kronor. Enligt riksdagsbeslut den 15 november 1992 (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) har en sista utbetalning om 5 miljoner kronor skett den 1 april 1998. Efter den 1 juli 1998 utbetalas endast statligt stöd för banhållningen direkt från Banverkets anslag för drift och vidmakthållande. Statens köp av flygtrafik mellan Östersund och Umeå Regeringen beslutade den 2 december 1993 att, med stöd av artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG- lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen, införa en allmän trafikplikt på linjen Östersund–Umeå fr.o.m. den 1 juli 1994. Trafiken har upphandlats i konkurrens. En ny operatör, dåvarande Holmstroem Air Sweden AB – numera Swedeways AB, tillträdde som operatör den 1 juli 1997. Förhandlings- och administrationskostnader samt till regeringens disposition För förhandlings- och administrationskostnader har Delegationen för budgetåret 1998 disponerat 1 miljon kronor. Till regeringens disposition har stått 27 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen föreslår ett anslag till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. på 405 miljoner kronor för budgetåret 1999. Detta grundas dels på att avtal tecknats för trafikåret 1999 mellan Delegationen och Statens järnvägar (SJ) för köp av järnvägstrafik i enlighet med beskrivningen ovan och dels på att avtal tecknats mellan Delegationen och Swedeways AB om flygtrafik mellan Östersund och Umeå. Dessutom har regeringen den 29 april 1998 beslutat att i enlighet med förslaget i den transportpolitiska propositionen ge Delegationen i uppdrag att överväga om en upphandling är nödvändig för att säkerställa att den långväga persontågstrafiken på Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö kan upprätthållas på dagens nivå. Delegationen har sedermera delredovisat uppdraget till regeringen i vilken man konstaterar att någon upphandling för år 1999 inte bör ske. Delegationen bedömer att en upphandling av persontågstrafiken på Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö är nödvändig och bör genomföras från och med år 2000. Ett förslag till preliminärt avtal om den upphandlade trafiken skall av Delegationen underställas regeringen för godkännande senast den 31 december 1998. Denna fråga bereds dock för närvarande inom regeringen. Inför trafikåret 2000 blir således en helt ny upphandling aktuell för samtliga linjer inklusive Västkustbanan. I den transportpolitiska propositionen konstaterar regeringen att upphandling av trafik för år 2000 måste påbörjas under år 1998. Den nya myndigheten Rikstrafiken, för vilken riksdagen den 2 juni 1998 (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98: 266) godkände regeringens förslag om principerna för, kommer inte att hinna förbereda och verkställa denna upphandling. Ansvaret för även denna upphandling ligger därför på Delegationen för köp av viss kollektivtrafik. Delegationen kan därefter avvecklas varefter uppföljning av den upphandlade trafiken kommer att utföras av Rikstrafiken. Regeringen överväger för närvarande om det finns skäl att låta Delegationen upphandla trafik även för år 2001. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 412 946 Överföring till andra anslag 7 946 Förslag 1999 405 000 D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 194 817 Anslags- sparande 16 242 1998 Anslag 209 463 Utgifts- prognos 198 192 1999 Förslag 205 000 2000 Beräknat 0 1 2001 Beräknat 0 1 Fr.o.m. år 2000 överförs anslaget D3 till anslaget D6 Rikstrafiken. Ersättningen till trafikhuvudmännen (THM) för köp av viss kollektivtrafik syftar till att säkerställa att berörda trafikhuvudmän ersätts enligt gällande avtal mellan staten och trafikhuvudmännen för att de tagit över ansvaret för persontrafiken utmed vissa länsjärnvägar. Statens ersättning justeras årligen genom en årlig prisomräkning enligt konsumentprisindex (KPI). Från anslaget utbetalas även ersättning till trafikhuvudmännen i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för ersättningstrafik längs Inlandsbanan. Detta bidrag uppräknas med nettoprisindex (NPI). Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda verksamhetsmål, preciserade arbetsuppgifter och organisation för den av riksdagen beslutade myndigheten Rikstrafiken. De upphandlingsuppgifter som i dag åligger Banverket, Delegationen för köp av viss kollektivtrafik, beräknas överföras till den nya myndigheten. Rikstrafiken beräknas disponera ca 875 miljoner kronor per år för upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik. De medel som i dag faller under anslaget D3 utgör en del av dessa 875 miljoner kronor per år. Regeringens överväganden Resultatinformation Staten, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) tecknade i samband med det trafikpolitiska beslutet våren 1988 en ”Principöverenskommelse om lokal och regional kollektivtrafik på järnväg m.m.” (prop. 1987/88:50, bilaga 1.19). Principöverenskommelsen omfattade endast de länsjärnvägar med persontrafik som staten år 1987 hade ansvar för. Med principöverenskommelsen som grund tecknade sedan staten och respektive trafikhuvudman avtal omfattande 18 länsbanor. Avtalen gäller normalt under 10 år till och med den 30 juni 2000 med undantag för Bergslagspendeln Västerås– Ludvika, som löper till och med den 31 december 2003 samt ersättningstrafiken längs Inlandsbanan där avtalet upphör den 9 juni 2001. I enlighet med principöverenskommelsen fick THM full frihet att välja trafikeringsform och standardnivå. Statens ersättning till berörda trafikhuvudmän motsvarar i princip SJ:s särkostnad, exklusive kapitalkostnader, för den aktuella trafiken i 1987 års prisnivå och utbetalas med en årlig prisomräkning enligt KPI. Utbetalningen görs med halva årsbeloppet den 1 januari och med resterande del den 1 juni, framräknat med senast kända KPI. Anslaget disponeras av Banverket som utbetalar ersättningar till THM. Enligt avtal mellan staten och berörda THM utmed Inlandsbanan lämnar staten en årlig ersättning med 36 miljoner kronor i prisnivå för budgetåret 1991/92 för att svara för persontrafiken på Inlandsbanan. Ersättningen har beräknats med utgångspunkt från vad ersättande busstrafik kostar. Statens ersättning skall efter budgetåret 1991/92 års utgång årligen justeras enligt Statistiska centralbyråns (SCB) nettoprisindex. Delegationen för köp av viss kollektivtrafik har den 30 april 1998 redovisat det ekonomiska utfallet och vissa trafikmässiga uppgifter om länsjärnvägarna för trafikåret 1997 i enlighet med ett uppdrag i regleringsbrevet för år 1998. I redovisningen konstateras att det under år 1997 utbetalats ersättningar till trafikhuvudmännen om sammanlagt 196 miljoner kronor, varav 39,5 miljoner kronor avser ersättningar till trafikhuvudmännen för ersättningstrafiken längs Inlandsbanan, att jämföras med anslagna 211,1 miljoner kronor. Överskottet om 15,1 miljoner kronor för år 1997 beror främst på att inflationen blivit lägre än väntat. Anslagssparandet uppgick vid utgången av år 1997 till 16,2 miljoner kronor vilket motsvarar 7,7 % av anslaget för år 1997. Trafiken på samtliga aktuella linjer som upphandlas med medel från anslaget har utvecklats positivt. Störst ökning redovisar trafiken på sträckan Karlskrona–Kristianstad där trafiken har ökat från 3 700 resenärer per vecka år 1990 till 15 300 resenärer per vecka år 1996. På fem linjer har trafikhuvudmännen sedan år 1992 upphört med tågtrafik och ersatt denna med busstrafik. Alla dessa ligger i Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Slutsatser Regeringen föreslår ett anslag till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik på 205 miljoner kronor för budgetåret 1999. Kommunikationskommittén föreslog i sitt slutbetänkande att principöverenskommelsen inte automatiskt skall förlängas efter år 2000. I den transportpolitiska propositionen har det förutsatts att en del av de medel som den nya myndigheten Rikstrafiken skall disponera för upphandling av trafik utgörs av de medel som i dag finns under anslaget D3, dvs. ca 200 miljoner kronor per år. Riksdagen har den 2 juni 1998 beslutat om ovan i enlighet med regeringens förslag (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 209 463 Överföring till andra anslag 4 463 Förslag 1999 205 000 D4 Viss internationell verksamhet Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 4 731 Anslags- sparande 5 493 1998 Anslag 7 500 Utgifts- prognos 8 000 1999 Förslag 7 500 2000 Beräknat 7 500 2001 Beräknat 7 500 Anslaget disponeras av Regeringskansliet för kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor förenade med Sveriges deltagande i internationella organisationer m.m. Detta gäller främst internationella luftfartsförhandlingar, FN:s kommission för Europa (ECE), Internationella järnvägsfördragen m.m. (COTIF, OCTI m.m.), Internationellt samarbete vad gäller Sjöfarten (IMO m.m.) samt EU. Regeringens överväganden Slutsatser Regeringen föreslår ett anslag till Viss internationell verksamhet på 7 500 000 kronor för budgetåret 1999. D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 0 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 285 Utgifts- prognos 285 1999 Förslag 50 2000 Beräknat 50 2001 Beräknat 50 Styrelsen för riksfärdtjänst avvecklades vid årsskiftet 1993/94. En särskild avvecklingskommitté inrättades för att bl.a. svara för utbetalningar av medel för resor med Riksfärdtjänsten, vilka beslutats före den 1 januari 1994 och som utförts fram t.o.m. utgången av år 1994. Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det kan tänkas att det även efter den tidpunkten kan komma in räkningar för sådana resor med Riksfärdtjänsten för vilka staten har ett betalningsansvar, teoretiskt sett ända fram till år 2004. Medel bör därför reserveras för betalning för sådana resor och för viss administration av verksamheten. Regeringens överväganden Resultatinformation Sedan budgetåret 1994/95 har inga utbetalningar gjorts. Slutsatser Sannolikheten för utbetalningar under de kommande åren är relativt liten och sjunkande. Regeringen bedömer att hittillsvarande ramanslag på 285 000 kronor därför kan minskas till 50 000 kronor för budgetåret 1999. D6 Rikstrafiken Utgift Tusental kronor 1999 Förslag 10 000 2000 Beräknat 818 805 1 2001 Beräknat 895 399 2 Fr.o.m. år 2000 ingår anslaget B2, D2 och D3 i anslag D6. 1 Motsvarar 798 785 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 857 300 tkr i 1999 års prisnivå. Inom ramen för det transportpolitiska beslutet den 2 juni 1998 beslöt riksdagen att godkänna principerna för att tillskapa en myndighetsfunktion för rikstrafikfrågor – Rikstrafiken – med huvuduppgift att verka för samordning och upphandling av viss interregional trafik. Utskottet uttalade tidigare att man såg positivt på regeringens förslag att en ny myndighet skapas för att utifrån ett kundorienterat perspektiv utveckla den långväga kollektivtrafiken och verka för en ökad samordning av kollektivtrafiken i landet. Därmed förbättras också möjligheterna att uppfylla de transportpolitiska delmålen om tillgänglighet, miljö och regional balans. Den 25 juni 1998 beslutade regeringen om kommittédirektiv till en utredning om Rikstrafiken. Utredningen skall senast den 30 november 1998 redovisa ett delbetänkande, som kommer att ligga till grund för en proposition om Rikstrafiken våren 1999. Regeringens mål är att myndigheten skall starta sin verksamhet den 1 juli 1999. Utredningen kommer att arbeta fram till den 30 juni 1999. Under våren 1999 skall utredningen förbereda uppbyggandet och bildandet av myndigheten. Utredningen kan under första halvåret 1999 behöva disponera en mindre del av ramanslaget till detta ändamål. Under andra halvåret 1999 uppkommer ordinarie förvaltningskostnader för personal m.m. För hela år 1999 kan även förväntas vissa extra kostnader för speciella utredningar i samband med uppbyggandet av myndigheten. Från början av år 2000 är myndigheten fullt uppbyggd och anslagen B2, D2 och D3 är överförda till Rikstrafiken. Upphandling av trafik för år 2000 och eventuellt för år 2001 bör bl.a. av tidsskäl genomföras av Delegationen för köp av viss kollektivtrafik under våren 1999. Utbetalning av medel för den upphandlade trafiken kan dock administreras av Rikstrafiken från och med år 2000. Regeringen gjorde i den transportpolitiska propositionen bedömningen att upphandlingen av interregional kollektivtrafik bör uppgå till högst 875 miljoner kronor per år. I detta belopp ingår anslag för upphandling av interregional trafik på järnväg, ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ersättning för upphandlad trafik mellan Gotland och fastlandet samt upphandling av flygtrafik mellan Östersund och Umeå. Trafikutskottet hade ingen erinran mot regeringens beräkning, men förutsatte att riksdagen får möjlighet att ta del av regeringens bedömning av den ungefärliga kostnadsramen för den framtida trafikupphandlingen. Regeringens överväganden Slutsatser Kostnaderna för myndigheten är svåra att nu bestämma exakt. Det är utredningens uppgift att bl.a. beräkna förvaltningskostnaderna för den nya myndigheten. Regeringen bedömer emellertid att förvaltningskostnaderna för myndigheten fullt utbyggd, ej kommer att överstiga 10 miljoner kronor per år. När det gäller anslagen till upphandling av trafik är dessa mer osäkra. I utredningsuppdraget ingår att utveckla och föreslå nya riktlinjer för upphandlingen av trafik. De kommande riktlinjerna kan komma att påverka bedömningen av vilken omfattning upphandlingen bör ha. Den från den 1 januari 1999 avskaffade skadeprövningen gentemot den interregionala järnvägstrafiken vid tillståndsgivning för linjetrafik med buss och kommande förändring av fordonsskatten för bussar kan också komma att påverka omfattningen på upphandlingen. Då effekten av dessa förändringar för närvarande inte kan beräknas med tillräcklig noggrannhet bör anslaget för år 2000 räknas upp schablonmässigt inklusive tillägg för förvaltningskostnader 17 Kommunikationsforskning och meteorologi 17.1 Omfattning och utgiftsutveckling Verksamhetsområdet omfattar myndigheterna Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). VTI skall åt myndigheter och andra uppdragsgivare utföra kvalificerad tillämpad forskning och utveckling inom områdena infrastruktur, trafik och transporter. KFB skall stödja sådan forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet som kan bidra till att uppnå de mål som statsmakterna har lagt fast för kommunikationssektorns utveckling. För att bidra till att samma mål uppfylls skall SIKA samla in, sammanställa, utveckla, analysera och sprida planerings- och beslutsunderlag. SMHI skall för väder- och vattenberoende verksamheter producera planerings- och beslutsunderlag. Verksamhetsvolymen år 1997 för verksamhetsområdet var 779 miljoner kronor och antalet anställda uppgick till 843 personer. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 418,8 401,9 427,8 435,6 443,8 451,5 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall VTI uppfyllde i allt väsentligt de övergripande målen och verksamhetsmålen. Målet om att 25 % av forskningen skall avse långsiktig kunskapsuppbyggande forskning infriades dock inte utan stannade på 21 %. Verksamhetsutfallet från budgetåret 1995/96 vändes från ett underskott till ett överskott på 2,4 miljoner kronor för budgetåret 1997. KFB uppfyllde i allt väsentligt de övergripande målen och verksamhetsmålen. Utgifterna för budgetåret 1997 översteg det tilldelade anslaget. Trots detta har KFB fortfarande ett ganska stort anslagssparande. Prognosen för budgetåret 1998 tyder dock på att utgifterna även detta år kommer att överstiga anslaget. SIKA uppfyllde i huvudsak de mål som åsatts av regeringen för verksamheten under år 1997. Verksamheten präglades av en övergång från samordningsuppgifter till metodutveckling inför kommande planeringsomgång samt av en ökad medverkan i internationellt statistikarbete. Cirka en tredjedel av SIKA:s kostnader under året är att hänföra till arbetet med samordning och metodutveckling och cirka två tredjedelar är att hänföra till statistikverksamhet. SMHI uppfyllde i allt väsentligt de övergripande målen och verksamhetsmålen. Förändringar Riksdagen beslutade om transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I propositionen anges en ny inriktning för transportforskningen. Inom strategisk och tillämpad transportforskning pekas vissa områden ut som prioriterade. Av propositionen framgår vidare att KFB:s ramanslag från och med budgetåret 1999 bör tillföras 20 miljoner kronor för systemdemonstrationer av miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningarna att ställa om transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi- och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt som beredningen medfinansierar. För SIKA:s del innebar riksdagens transportpolitiska beslut att SIKA fått i uppdrag att bl.a. utveckla metoder och mått för att precisera och följa upp transportpolitikens olika delmål genom etappmål. Till följd av propositionen finns även behov av produktion av löpande statistik för att kunna sträva mot de mål som anges i propositionen. Prioriteringar för år 1999 För budgetåret 1999 prioriteras arbetet med att genomföra den nya inriktningen för transportforskningen samt arbetet med EU:s ramprogram. SIKA:s insatser inom verksamhetsområdet kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar bör stärkas. Det är viktigt att befintliga och nya statistikprodukter utvecklas och förbättras samt att verksamheten anpassas till de snabba förändringar som sker inom området. Resultatbedömning De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet i allt väsentligt uppfyllts. Inga anmärkningsvärda avvikelser från budget föreligger. De övergripande inriktningarna för de olika myndigheterna inom verksamhetsområdet bör därför ligga fast. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelser innehåller inga anmärkningar mot de under verksamhetsområdet ingående myndigheterna. Anslag för budgetåret 1999 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 30 178 Anslags- sparande 8 618 1998 Anslag 29 203 Utgifts- prognos 33 000 1999 Förslag 29 822 2000 Beräknat 30 351 1 2001 Beräknat 30 851 1 1 Motsvarar 29 822 tkr i 1999 års prisnivå. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) är ett nationellt transportforskningsinstitut som utför kvalificerad tillämpad forskning och utveckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare. Det övergripande målet för institutet är att genom forskning och utveckling bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen. Institutet skall svara för övergripande analyser och konsekvensbeskrivningar av transportsektorns effekter på miljön och energiförbrukningen. Budgetåret 1997 visar ett överskott i verksamheten på 2 420 570 kronor och det totala resultatet för budgetåret visar ett överskott på 2 597 581 kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar på en något större anslagsförbrukning än beslutat anslag, vilket innebär att institutet förbrukar en del av anslagssparandet. Regeringens överväganden Resultatinformation De totala intäkterna uppgick för budgetåret 1997 till 140 993 939 kronor, varav 30 177 771 kronor var anslagsmedel och 110 816 168 kronor utgjordes av avgifter och andra intäkter. De totala kostnaderna uppgick under samma period till 138 396 359 kronor. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader utgjordes av ett överskott på 2 597 581 kronor. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar mot VTI:s årsredovisning. Regeringen konstaterar att resultatet är en kraftig förbättring jämfört med år 1996 då verksamheten gav ett underskott på 8 148 178 kronor och det totala resultatet visade ett underskott på 6 364 705 kronor. Det totala resultatet för hela budgetåret 1995/96 visade dock ett överskott på 1 113 000 kronor. Det kraftiga underskottet år 1996 förklaras till stor del av den omorganisation som genomfördes inom Vägverket och den översyn av forskningsuppdragen som denna medförde. De av regeringen angivna verksamhetsmålen har i allt väsentligt kunnat uppfyllas. Målet om att 25 % av forskningen skall avse långsiktig kunskapsuppbyggande forskning har dock inte kunnat infrias, utan stannar på 21 %. Att VTI under en följd av år inte kunnat uppfylla målet inger en viss oro inför framtiden. I budgetunderlaget för perioden 1999–2001 poängterar VTI att anslaget utgör en nödvändig bas för att främst kunna finansiera nationella basresurser och kompetensutveckling av institutets forskare. Vidare framhålls att det är av strategisk betydelse, inte bara för VTI utan även för universitet och högskolor, att sådana basresurser utvecklas och anpassas med hänsyn till behovet av forskning på kort och lång sikt. När det gäller nationella basresurser måste insatser göras för bl.a. fordonssimulatorn och för krockbanan. VTI:s fordonssimulator är av mycket hög internationell klass och institutet har bl.a. kunnat delta i ett antal EU-projekt tack vare tillgången till simulatorn. För att kunna upprätthålla sin världsledande position är det nödvändigt att modernisera och vidareutveckla fordonssimulatorn. Utvecklingskostnaderna för den nya simulatorn beräknas uppgå till 18 miljoner kronor, vilket i ett internationellt perspektiv bedöms vara en mycket låg nivå. VTI anger i sin redovisning av besparingskrav på statlig konsumtion att anslagsförbrukningen minskar. Detta i huvudsak beroende på att anslagsbeloppen har minskat till följd av centrala besparingskrav. I och med att anslaget minskar kommer också den statliga konsumtionen att minska. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverk- samhet Intäkter Kostnader Resultat Utfall 1997 109 700 107 100 2 600 Prognos 1998 114 000 114 000 0 Budget 1999 114 000 114 000 0 Slutsatser Årsredovisningen visar att myndigheten i allt väsentligt har uppfyllt de av regeringen angivna verksamhetsmålen. Regeringen menar att VTI har en viktig funktion som sektorforskningsorgan och svarar för en samhällsekonomiskt motiverad forskning. Övergripande mål och inriktning bör därför ligga fast. VTI:s viktigaste uppgift är enligt regeringen att på ett kostnadseffektivt sätt bedriva samhälls- motiverad tillämpad forskning av hög kvalitet. Precis som hittills avser regeringen ställa krav på att uppdragsintäkterna bör uppgå till minst 70 % av intäkterna. Målet skall alltjämt vara att utforma verksamheten så att den fortlöpande kan utvecklas i enlighet med vad forskningsfinansiärerna efterfrågar och kraven som dessa ställer på forskningsresultatens kvalitet och användbarhet. VTI måste kontinuerligt se över sin kompetens inom de områden som är strategiska för institutets framtid. I detta ingår också att avveckla delar som inte efterfrågas. VTI är i dag beroende av endast ett fåtal beställare. Institutet bör därför även verka för att vidga kretsen av forskningsbeställare i avsikt att bli mindre sårbart för tillfälliga nedgångar i efterfrågan hos enskilda beställare. Det är angeläget inför framtiden att regeringens mål om den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen kan uppfyllas. VTI:s möjligheter att av egen kraft finansiera den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen begränsas i och med den utförarroll VTI fick genom det forskningpolitiska beslutet samt genom det mål om att uppdragsintäkterna skall uppgå till minst 70 %. Kommunikationsforskningsberedningen skall genom det forskningspolitiska beslutet beakta behovet av medel för långsiktig kunskapsuppbyggnad vid VTI. För att långsiktigt säkra VTI:s höga kompetensnivå är det väsentligt att medel tillförs institutet i den omfattning som är nödvändig. Det är vidare väsentligt att de nationella basresurserna kan utvecklas så att den höga nivån kan bibehållas. I dagsläget är dock möjligheterna mycket små att kunna tillföra ytterligare anslagsmedel för detta ändamål. Finansieringen måste därför lösas inom befintliga ekonomiska ramar och med en sedvanlig lånefinansiering. Kostnaden för en ny fordonssimulator beräknas uppgå till 18 000 000 kronor, vilket dock inte ryms inom VTI:s nuvarande låneram. Därför föreslås låneramen i Riksgälden utökas med 12 000 000 kronor för att totalt uppgå till 40 000 000 kronor. Detta för att skapa nödvändigt utrymme för att finansiera främst en ny fordonssimulator. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 29 203 Pris- och löneomräkning 619 Förslag 1999 29 822 E2 Kommunikationsforsknings- beredningen Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 169 891 Anslags- sparande 55 984 1998 Anslag 146 766 Utgifts- prognos 170 000 1999 Förslag 169 277 2000 Beräknat 172 758 1 2001 Beräknat 176 140 1 1 Motsvarar 169 277 tkr i 1999 års prisnivå. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har till uppgift att planera, initiera, stödja och samordna övergripande kommunikationspolitiskt motiverad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. KFB skall också svara för information och dokumentation inom forskningsområdet. De övergripande målen för KFB är att medverka till att bygga upp en för kommunikationssektorn gemensam kunskapsbas och säkerställa tillgången till väl fungerande forskningsmiljöer och kompetenta forskare. KFB skall vidare stödja forskning som kan bidra till att uppnå de mål som statsmakterna har lagt fast för kommunikationssektorn samt stödja kunskapsutveckling inom områden där det saknas någon annan naturlig huvudman för verksamheten. Utgifterna för budgetåret 1997 översteg det tilldelade anslaget. Trots detta har KFB fortfarande ett ganska stort anslagssparande. Prognosen för budgetåret 1998 tyder dock på att utgifterna även detta år kommer att överstiga anslaget. Ett visst anslagssparande kommer att finnas dels för att vissa forskningsmedel inte betalas ut förrän slutredovisning lämnats och dels för att sista datum för slutredovisning ligger efter det att projektets löptid gått ut. Riksdagen beslutade om om transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I den fortsatta forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamheten inom transportområdet, enligt propositionen, bör inom strategisk transportforskning följande områden prioriteras: - långsiktig hållbarhet - kommunikationernas betydelse och roll i samhället - processer och modeller för planering, styrning och uppföljning Inom tillämpad transportforskning bör enligt riksdagens beslut följande områden prioriteras: - miljöanpassade transporter och drivmedel - kollektiv persontrafik och offentligt betalda resor - säkerhet i transporter - logistik och samverkande transportlösningar - transportinformatik - infrastrukturens drift och underhåll Enligt propositionen skall även KFB:s ramanslag förstärkas med 20 miljoner kronor från år 1999 för att möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningarna att ställa om transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi- och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt som beredningen medfinansierar. Regeringens överväganden Resultatinformation Resultatet relaterat till KFB:s verksamhet och ekonomi har redovisats i årsredovisningen. KFB har även inkommit med redovisning av uppdraget om hur KFB, Banverket och Vägverket samordnat FoU-planeringen inom kommunikationsområdet under år 1997. Regeringen anser att årsredovisningen har en överskådlig struktur där verksamheten beskrivs med avseende på bl.a. mål och prestationer. Ett av KFB:s mål är att under planeringsperioden 1997–1999 skall i genomsnitt minst 40 % av forskningsstödet lämnas som tema- eller ramprogramanslag för långsiktig kunskapsuppbyggande forskning. Mellan 60 och 70 %, med en något ökande tendens, av KFB:s totala satsningar är uppbundna i projekt som pågår i minst 3 år och som har en budgeterad kostnad på minst 0,5 miljoner kronor per år. För att regeringens behov av effektredovisning och resultatuppföljning skall bli tillgodosedda återstår dock ett utvecklingsarbete, t.ex. bör kopplingen mellan prestationer och verksamhetsmål bli tydligare. Enligt regeringens bedömning visar årsredovisningen att verksamhetsmålen i det närmaste är uppfyllda. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser I årsredovisningen för år 1997 som KFB lämnade till regeringen den 1 mars 1998 framgår att myndigheten har med stöd av sitt bemyndigande att besluta om fördelning av medel för forskningsprojekt för budgetåren 1998–2002, gjort sådana åtaganden för totalt 246 100 000 kronor. Det är angeläget att KFB kan besluta om fördelning av medel för forskningsprojekt som löper över en längre period. Regeringen anser därför att det även fortsättningsvis skall vara möjligt för KFB att fatta sådana beslut. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 238 230 246 100 253 900 263 900 278 900 Nya förpliktelser 156 203 160 000 160 000 160 000 160 000 Infriade förpliktelser1 -148 333 -152 200 -150 000 -145 000 -140 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 246 100 253 900 263 900 278 900 298 900 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 251 285 290 000 300 000 300 000 300 000 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser För år 1999 prioriteras arbetet med att genomföra den nya inriktningen av transportforskningen som riksdagen beslutade om under år 1998 (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Inriktningen i övrigt vad gäller post-, telematik- och IT- forskning bör ligga fast. IT-forskningen blir allt viktigare och stor uppmärksamhet bör ägnas denna. Arbetet inom EU:s femte ramprogram är viktigt. För att få del av ramprogramsmedel för IT- och transportforskningsområdet kan kraven på samfinansiering öka. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas åt samplanering av FoU-verksamhet som kommer att bedrivas inom EU:s femte ramprogram och övrig FoU-verksamhet, särskilt i ekonomiskt avseende. Regeringen föreslår även att KFB:s ramanslag förstärks med 20 miljoner kronor från och med år 1999 i enlighet med vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 146 766 Pris- och löneomräkning 3 111 Överföring från andra anslag 20 000 Överföring till andra anslag -600 Förslag 1999 169 277 E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 30 090 Anslags- sparande 4 786 1998 Anslag 37 215 Utgifts- prognos 41 048 1999 Förslag 43 852 2000 Beräknat 44 616 1 2001 Beräknat 45 428 1 1 Motsvarar 43 852 tkr i 1999 års prisnivå. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997 visar att anslagsförbrukningen understiger tillgängliga medel med ca 4,8 miljoner kronor. Anslagssparandet förklaras huvudsakligen av de medel som år 1995 överfördes när Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet (DPU) ombildades till SIKA. Över-skottet beror enligt SIKA dels på att verksamheten expanderat kontinuerligt och att rekryteringarna genomförts med fördröjning i förhållande till när anslagsmedlen tilldelats, dels på att kostnaderna för metodutveckling börjar falla ut på allvar under år 1998. Som framgår av SIKA:s utgiftsprognos för år 1998 räknar man med att den största delen av anslagsbehållningen kommer att förbrukas under innevarande år. Regeringens överväganden Resultatinformation SIKA bildades den 1 juli 1995 genom en ombildning av DPU. Omfattningen av institutets verksamhet har kontinuerligt vuxit sedan dess. När DPU bildades år 1994 omfattade organisationen fem anställda, i februari 1998 hade SIKA 21 tillsvidareanställda och 3 visstidsanställda. Verksamheten finansieras helt genom anslag och består av de två verksamhetsgrenarna Samordning och utveckling och Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar. Under budgetåret 1997 har SIKA:s totala kostnader uppgått till ca 30 miljoner kronor. Verksamhetsområdet Samordning och utveckling har svarat för ca 35 % av de totala kostnaderna och området Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar således för ca 65 %. Inom området Samordning och utveckling har personalkostnaderna dominerat medan de övriga kostnaderna dominerat inom statistikområdet. Den ekonomiadministrativa värdering som utförts av RRV avseende räkenskapsåret 1997 har för SIKA:s del resulterat i värderingen AA, vilket innebär att omdömet Fullt tillfredsställande har avgivits. SIKA:s verksamhet inom området Samordning och utveckling har under budgetåret 1997, liksom närmast föregående år, till stor del präglats av uppgifter i samband med Kommunikationskommitténs arbete. Under året har samordningsuppgifternas andel gradvis minskat. Denna uppgift varierar cykliskt och når sin topp vart fjärde år i samband med inriktningsplaneringen. Under år 1997 har utvecklingen av såväl de samhällsekonomiska metoderna som de av regeringen prioriterade modellerna för person- och godstransporter kommit i gång på allvar, vilket speglar att tonvikten inom verksamhetsområdet nu är på väg att vridas mot metodutveckling inför kommande planeringsomgång. SIKA redovisade i juni 1998 ett förslag till enhetliga metoder för att beräkna trafik- och transportarbetet på svenska vägar. Uppgifter om trafik- och transportarbetet krävs för flera olika ändamål, t.ex. för att följa trafikens emissioner, beskriva energiförbrukningen, investerings- och underhållsplanering samt uppföljning av olycksutvecklingen. De har även ett egenvärde som beskrivning av läget och utvecklingen inom sektorn. SIKA:s uppdrag genomfördes i samverkan med berörda intressenter och beträffande modellen redovisades att den är avsedd att redovisa årsvisa uppgifter på nationell nivå mellan åren 1950–1996. Modellen skall därefter användas för årliga skattningar av trafikarbetet. Avsikten är vidare att i denna modell och andra liknande sammanhang så långt som möjligt utnyttja befintlig statistik. Under år 1998 har SIKA fått i uppdrag av regeringen att utveckla metoder och mått för att precisera och följa upp transportpolitikens olika delmål genom etappmål. Under år 1997 har personalresurserna inom området Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar ökat. Detta har medfört bl.a. att SIKA kunnat göra ytterligare satsningar på informationsspridning till statistikanvändare, t.ex. genom utgivning av ett nytt nyhetsbrev – SIKA Observationer. Institutet har även arbetat med förberedelser för en kommunikationsstatistisk årsbok. Avsikten är att den första upplagan av årsboken skall publiceras under senare delen av år 1998. I maj 1997 har SIKA:s webplats på Internet öppnats och institutet har under resten av året fortsatt arbetet med att utveckla denna. Under budgetåret har SIKA i ökad omfattning medverkat i internationellt arbete med statistikfrågor, bl.a. i det utvecklings- och regleringsarbete i fråga om statistik som bedrivs inom EU och som genom t.ex. statistikdirektiv eller förordningar påverkar arbetssätt och kostnader i SIKA:s statistikverksamhet. Kraven på medverkan från Sveriges och SIKA:s sida i det internationella statistikarbetet – i huvudsak inom EU och FN/ECE – har ökat starkt under de senaste åren och beräknas öka även under år 1999 och de därpå följande åren bl.a. i anslutning till förberedelsearbetet för det svenska ordförandeskapet i EU. Nya arbetsuppgifter har också tillkommit sedan inträdet i EU. EU- inträdet har även inneburit ändrade förutsättningar för viss statistikinsamling, t.ex. har utrikeshandelsstatistiken förändrats så att möjligheterna att redovisa transportsätt för utrikeshandeln försämrats. Regeringen har därför uppdragit åt SIKA att tillsammans med Statistiska centralbyrån (SCB) utreda förutsättningarna för en ny statistik om transportsätt vid gränsöverskridande trafik. Uppdraget redovisades i juni 1998. SIKA framförde därvid att institutet bedömer det som orealistiskt att bygga upp en ny statistik med motsvarande detaljerade innehåll som den tidigare utrikeshandelsstatistiken. Enligt institutet bör i stället bör målsättningen för en ny statistik formuleras så att den ger en heltäckande bild av de gränsöverskridande godstransporterna transportsätt, transportmedel, varuvikt och varuslag samt på- och avlastningsregion. SIKA bedömer att denna målsättning i stort sett kan uppnås genom att bearbeta och sammanställa befintlig statistik. I de fall en förbättrad redovisning för vissa typer av gods är nödvändig kan särskilda studier genomföras på dessa områden. I början av år 1997 inkom SIKA till regeringen med en redovisning av ett uppdrag om den fortsatta utformningen och finansieringen av den officiella statistiken om resvanor från och med år 1999. SIKA har enligt sin instruktion ansvaret för samordningen av riksomfattande resvaneundersökningar. Den nu pågående resvaneundersökningen (RiksRVU) startade andra kvartalet år 1994 och pågår fram t.o.m. år 1998. Enligt innevarande års regleringsbrev skall SIKA se till att en fortsatt statistik om svenskarnas resvanor blir tillgänglig även efter år 1998 och SIKA har därför fått i uppdrag att genomföra en upphandling inför den resvaneundersökning som skall påbörjas år 1999. Den tidigare undersökningen har finansierats av Banverket, Vägverket, Kommunikationsforskningsberedningen och Luftfartsver-ket. Ett viktigt syfte med undersökningen har varit att ge underlag för att utveckla nya trafikmodeller, ett annat syfte har varit att ge en beskrivande statistik över resandet och dess utveckling. Undersökningen utgör också en viktig informationskälla för forskningen på trafikområdet. Med anledning av undersökningens stora betydelse inom många områden anser regeringen att det är angeläget att undersökningen drivs kontinuerligt. Regeringen anser därför att RiksRVU bör göras permanent från och med år 1999, att den bör utgöra officiell statistik och att den i huvudsak bör finansieras via anslag till SIKA som statistikansvarig myndighet. Regeringen anser att SIKA fr.o.m. år 1999 skall få ansvar för den riksomfattande resvaneundersökningen och föreslår därför att institutets budget skall förstärkas med 2,4 miljoner kronor för detta ändamål. Under våren 1998 redovisade SIKA till regeringen ett uppdrag om utformning och finansiering av ett system för löpande statistik om varuflöden till och från svenska företag. Den transportstatistik som producerats hittills inom ramen för den officiella statistiken har varit knuten till specifika transportslag, främst transporter med lastbil, järnväg och sjöfart. Som komplement till den etablerade transportstatistiken har ett behov framträtt av att statistiskt kunna belysa hur nettoförflyttning av gods ser ut från avsändare till mottagare oberoende av transportslag/transportkedjor. Ett system för löpande statistik om varuflöden till och från svenska företag – en varuflödesundersökning – skulle göra det enklare att överblicka den samlade efterfrågan på godstransporter och därmed underlätta för myndigheter och företag att se nya möjligheter till samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. Partiella studier av varuflöden i Sverige baserade på studium av fraktsedlar och med syftet att utgöra underlag för modellskattningar har förekommit sedan början av 1980-talet. I samarbete med trafikverken gav SIKA under år 1996 i uppdrag åt SCB att genomföra en ny, regionalt begränsad (Norrbotten och Västerbotten) undersökning av varuflöden under maj–juni 1996. Under år 1998 kommer en riksomfattande (förutom Norrbotten och Västerbotten) provundersökning av varuflöden att äga rum. Denna finansieras av SIKA, trafikverken och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). I regeringens proposition 1997/98:56 anges som en av målsättningarna för den framtida transportpolitiken att man genom ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag skall kunna förbättra möjligheterna att etablera sammanhållna transportkedjor som på ett flexibelt och kostnadseffektivt sätt förflyttar gods ”från dörr till dörr”. Med anledning av vad som redovisats ovan anser regeringen att behov finns av produktion av en löpande statistik som tydliggör sambanden mellan efterfrågan på godstransporter och näringslivets struktur med avseende på bransch och lokalisering. Regeringen anser även att en rikstäckande och aktuell varuflödesstatistik av god kvalitet kommer att öka förutsättningarna för framgång inom området med utveckling av modeller för godstransporter. Det är därför av vikt att en permanent riksomfattande varuflödesundersökning genomförs fr.o.m. år 1999 och att uppläggningen utformas med avsikt att rapporteringen skall ske löpande inom ramen för den officiella statistiken. Regeringen anser att SIKA skall få ansvar för den riksomfattande varuflödesundersökningen och föreslår därför att institutets budget skall förstärkas med 2,4 miljoner kronor för detta ändamål. Enligt regeringens bedömning medför den redan nu ökande och den förväntade ökande arbetsbelastningen på verksamhetsområdet Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar att SIKA:s möjligheter att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete kan komma att hämmas. För att SIKA skall kunna delta i det ökande internationella arbetet och kunna handlägga de nya arbetsuppgifter som tillkommit under de senaste åren föreslår regeringen att SIKA:s anslag förstärks med 1,3 miljoner kronor för detta ändamål. Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen således en förstärkning av SIKA:s budget för år 1999 med totalt 6,1 miljoner kronor. Finansiering sker genom en omfördelning inom utgiftsområde 22. Slutsatser Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att SIKA i huvudsak har uppfyllt de mål som åsatts. Inom verksamhetsområdet Samordning och utveckling har fokus börjat att flyttas från samordning av infrastrukturplanering till metodutveckling inför kommande planeringsomgång. Området Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar har under år 1997 präglats av en ökad medverkan i internationellt arbete med statistikfrågor. I samband med detta har ett antal nya arbetsuppgifter inom statistikområdet tillkommit. Regeringen anser mot bakgrund av detta att det inför år 1999 är viktigt att SIKA:s insatser på statistikområdet stärks, dels för att möjliggöra en anpassning till de snabba förändringar som sker inom området, dels för att utveckla och förbättra befintliga och nya statistikprodukter. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 37 215 Pris- och löneomräkning 705 Justering av premier -168 Överföring från andra anslag 6 100 Förslag 1999 43 852 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). E4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m. Utgift Tusental kronor 1997 Utfall 177 278 Anslags- sparande 21 358 1998 Anslag 188 751 Utgifts- prognos 183 748 1999 Förslag 192 690 2000 Beräknat 196 080 1 2001 Beräknat 199 037 1 1 Motsvarar 192 690 tkr i 1999 års prisnivå Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI:s anslag skall användas till uppgifter som är nödvändiga för att tillgodose samhällets allmänna behov av prognoser, varningar och beredskap samt till sådana samhällsnödvändiga uppgifter som nyttiggör den kompetens SMHI bygger upp i den infrastrukturella verksamheten. SMHI:s övriga verksamhet skall finansieras med avgifter. Uppdragsverksamheten sker inom ramen för SMHI:s myndighetsansvar men bekostas med full kostnadstäckning av andra myndigheter. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella villkor på en helt eller delvis konkurrensutsatt marknad. SMHI skall bidra till att uppnå det övergripande målet för transportpolitiken om att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborg-arna och näringslivet i hela landet. SMHI skall vidare understödja samhälleliga uppdragsgivares och kommersiella kunders ansträngningar att: - skydda liv och egendom, - värna om miljön, - främja samhällsutvecklingen, - minimera kostnader eller öka intäkter. Den anslagsfinansierade verksamheten bedrivs i en händelsekedja för datainsamling-förädling- slutproduktion-distribution som från och med budgetåret 1995/96 går under begreppet infrastruktur. Internationell samverkan samt delar av forskning och utveckling är nödvändiga stödfunktioner för att infrastrukturen skall kunna upprätthållas. Den kompetens som byggs upp inom infrastrukturen kommer till nytta vid framtagning av beslutsunderlag för samhällsplanering. Mer än 90 % av SMHI:s ramanslag används i dag för finansiering av infrastrukturen. Finansiering av särskilda satsningar för utveckling av nya beslutsunderlag har fått sökas hos andra myndigheter. Inom vissa viktiga områden finns dock ingen naturlig beställare och då måste ramanslaget användas. Utrymmet för detta är dock begränsat. Genom Sveriges geografiska läge är det naturligt att från svensk sida ta initiativ till och leda stora delar av de gemensamma ansträngningarna när det gäller Östersjösamarbetet. Behovet av ett adekvat kunskapsunderlag för beslutsfattare är stort, både när det gäller en beskrivning i tid och rum och när det gäller att beräkna effekter av föreslagna åtgärder. Speciellt för havsområden måste nyttjande och skydd samordnas mellan grannstater. SMHI har i många år deltagit i planeringsarbetet inom olika internationella organ för att genom ökad samverkan kunna tillgodose de behov och krav på planerings- och beslutsunderlag som behövs för ökad säkerhet till sjöss och för ett ekonomiskt och uthålligt nyttjande av havets resurser. Inom SMHI:s ansvarsområde kan man notera att en lång rad extrema händelser inträffat under perioden 1992–1997 vilka kan ha samband med mänsklig aktivitet och störningar i den ekologiska balansen. SMHI ingår som en pusselbit i ett världsomspännande sökande efter samband mellan mänsklig aktivitet, störningar i den ekologiska balansen och vissa extrema meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska fenomen under senare år. För åren 1999 och 2000 har SMHI av denna anledning föreslagit att institutets ramanslag tillfälligt tillförs 15,5 miljoner kronor vardera året för utveckling av nya beslutsunderlag för samhällsplanering. SMHI agerar som Sveriges representant i de internationella organisationerna EUMETSAT, ECMWF, WMO och IOC. Via EUMETSAT erhåller SMHI meteorologiska, geostationära satellitdata varje halvtimme vilket är ett mycket viktigt underlag för väderprognoser. Medlemskapet i ECMWF ger SMHI tillgång till de bästa medellånga numeriska väderprognoserna i världen. WMO är den internationella meteorologiska organisationen och är en del av FN-organisationen. SMHI:s anslag bekostar medlemsavgifterna till dessa internationella organisationer. IOC är ett FN- organ som organiserar internationella program för övervakning och kartläggning av förhållandena i havet. Regeringens överväganden Resultatinformation Affärsverksamhetens rörelseresultat (15,8 miljoner kronor) är det bästa resultatet någonsin och bidraget från affärsverksamheten till finansieringen av infrastrukturen med 14,8 miljoner kronor innebär att verksamhetsmålet för affärsverksamheten uppnåtts. SMHI:s infrastruktur är av mycket stort värde för många intressenter. I många fall utgör infrastrukturen en nödvändig förutsättning för intressenternas verksamhet. Bland de statliga myndigheterna och affärsverken märks bl.a. följande intressenter: Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Vägverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket. SMHI har träffat samarbetsavtal med samtliga dessa. Av dessa bidrar alla utom Sjöfartsverket på olika sätt med ekonomiska medel till SMHI:s infrastruktur. SMHI har till regeringen redovisat att institutet i det korta perspektivet ser små möjligheter att förmå bl.a. dessa intressenter att bidra till finansiering av vissa specifika reinvesteringar. I takt med att nya avtal tecknas eller de existerande revideras är det SMHI:s ambition att öka intressenternas generella bidrag till infrastrukturen. Regeringen anser att ECMWF är nyckeln till ett utökat och effektivare samarbete mellan de europeiska meteorologiska instituten. Enligt SMHI föreligger det ett stort hinder för ett utökat samarbete i det faktum att det i dag saknas samlade och gemensamma mål för hur europeisk samverkan på området skall se ut. Av den anledningen har SMHI föreslagit sina europeiska systerorganisationer att sådana tas fram. När det gäller det nordiska samarbetet pågår i både Norge och Finland omorganisation av SMHI:s motsvarigheter. De nordiska länderna har diskuterat samarbete på infrastruktursidan. De meteorologiska instituten i Island, Norge, Finland och Sverige är i princip överens om formerna för ett fördjupat samarbete. Danmark har däremot för närvarande ställt sig utanför ett sådant samarbete. Det statsfinansiella läget medger dock för närvarande inte att SMHI:s förslag om en tillfällig förstärkning av institutets ramanslag i syfte att ta fram nya beslutsunderlag för samhällsplanering kan genomföras. För att klara finansiering av medlemsavgifter i de internationella organisationerna WMO, ECMWF och EUMETSAT under perioden 1999–2000 utan anslagsökning anser regeringen att medel som fonderats av SMHI för EUMETSAT utnyttjas på samma sätt som inför budgetåret 1998. Med beräknat överskott från 1997 års budget och ränta t.o.m. december 1997 är tillgodohavandet ca 35 miljoner kronor, vilket tillsammans med en oförändrad underindelning av anslaget för medlemsavgifter i EUMETSAT, WMO och ECWMF på 56 miljoner kronor per år skulle täcka medlemsavgifter t.o.m. år 2000. Grundat på hittillsvarande erfarenheter är det regeringens bedömning att det kommer att bli överskott från EUMETSAT:s budget också år 1999 och år 2000, vilket i praktiken innebär att dessa kostnader skjuts framåt i tiden. Från och med budgetåret 1998 har de två ramanslagen E5 och E6 slagits ihop till ramanslaget E4. Den 31 december år 1997 uppgick SMHI:s anslagssparande på ramanslaget E5 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut till 21,4 miljoner kronor. Under år 1997 utnyttjades endast ca 3 miljoner kronor av anslagssparandet, bl.a. som en följd av förseningar vid Nationellt Superdator Centrum (NSC), vilket medförde att SMHI:s kostnader för datorkörningar blev betydligt lägre än beräknat för år 1997. Enligt SMHI:s budget för år 1998 kommer ca 9,7 miljoner kronor av anslagssparandet på anslaget E5 att tas i anspråk för SMHI:s bidrag till klimatmodellprogrammet SWECLIM, för åtaganden mot för närvarande tre doktorander, särskilda utvecklingsprojekt och bl.a. för avvecklingskostnader för personal som sagts upp. Vid ingången av år 1999 beräknas anslagssparandet uppgå till 7,8 miljoner kronor. Hela summan beräknas förbrukas under år 1999. Utgående anslagssparande år 1997 på anslaget E6 EUMETSAT, WMO och ECMWF uppgick till 11,7 miljoner kronor. På reservationsanslaget G3 EUMETSAT fanns en reservation på 17,5 miljoner kronor. Regeringen har i SMHI:s regleringsbrev för budgetåret 1998 medgivit att dessa medel får användas för medlemsavgifter i organisationerna under år 1998. Det sammanlagda utgående anslagssparandet för år 1997 uppgick sålunda till 50,6 miljoner kronor vilket motsvarar 26,8 % av ramanslaget E4 för budgetåret 1998. Av anslagssparandet avser dock 29,2 miljoner kronor bidrag till internationella organisationer som av SMHI inte får disponeras för andra ändamål. Resterande del av anslagssparandet är en medveten strategi för att tillskapa resurser för att möjliggöra rationaliseringar i infrastrukturen och för att upprätthålla SMHI:s kompetens. Finansieringen av rationaliseringsprojekten har också skett med regeringens medgivande att utnyttja balanserade vinstmedel. SMHI:s affärsverksamhet belastas fr.o.m. budgetåret 1998 med en avgift motsvarande 9 % av omsättningen i affärsverksamheten för utnyttjande av infrastrukturen. Beloppen inlevereras till staten. Syftet med avgiften är bl.a. att ge infrastrukturen en säkrare finansiering. Regeringen konstaterar när det gäller SMHI:s verksamhetsmål att det viktigaste målet gällande det för varningstjänsten för skydd av liv och egendom inte uppfyllts för år 1997. Tvärtom har måluppfyllelsen sjunkit jämfört med tidigare år. Just när det gäller varningar anser regeringen att det är väsentligt att ha en mycket hög träffsäkerhet. SMHI har också angett att institutet avser att återkomma till regeringen med förslag på nya verksamhetsmål för varningar till skydd för liv och egendom inför budgetåret 1999. Av SMHI:s årsredovisning framgår att institutet i alla delar utom ovanstående uppfyller de uppsatta verksamhetsmålen. Regeringen bedömer med anledning av ovanstående att de övergripande målen för SMHI:s verksamhet, som beslutades av riksdagen år 1993, bör kvarstå. SMHI har den 25 februari 1998 till regeringen redovisat ett uppdrag om kompetensförsörjning m.m. I redovisningen konstaterar SMHI att med anledning av den smala arbetsmarknaden för meteorologer är rekryteringsunderlaget mycket begränsat vilket medför svårigheter att uppnå önskad bemanning av prognosmeteorologer. För att långsiktigt tillgodose SMHI:s behov av relevant utbildade prognosmeteorologer finns en SMHI-gemensam plattform och strategi beträffande rekrytering och utbildning av meteorologer. SMHI:s kompetensförsörjningsmål är inte mål utan har sin utgångspunkt i SMHI:s generella mål. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt-kostnad) Utfall 1997 9 100 9 100 0 Prognos 1998 13 000 13 000 0 Budget 1999 15 000 15 000 0 Affärsverksamhet Intäkter (varav tjänsteexport) Kostnader Resultat (Intäkt-kostnad) Utfall 1997 164 200 (22 700) 158 900 (22 770) 5 300 Prognos 1998 172 300 (28 700) 178 000 (28 700) -6 000 (täcks av balanserade vinstmedel) Budget 1999 179 000 (32 000) 179 000 (32 000) 0 Slutsatser Regeringen föreslår att SMHI bemyndigas att använda anslagssparandet i enlighet med vad som beskrivits under avsnittet Resultatinformation. På så sätt beräknas det ackumulerade anslagssparandet förbrukas inom de närmaste tre åren, varav 38,9 miljoner kronor under innevarande budgetår. Vid utgången av år 1998 beräknas det sammanlagda utgående anslagssparandet uppgå till 7,8 miljoner kronor motsvarande 3,8 % av det av SMHI föreslagna ramanslaget E4 för budgetåret 1999 exklusive bidrag till internationella organisationer. Ramanslaget E4 har i och med sin tillkomst budgetåret 1998 underindelats i två poster; Infrastruktur och beslutsunderlag för samhällsplanering samt Medlemsavgifter i EUMETSAT, WMO och ECMWF. För att ytterligare förtyd-liga verksamheten kommer regeringen i regleringsbrevet för SMHI för budgetåret 1999 att dela upp anslaget E4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m. i tre underposter; Infrastruktur och beslutsunderlag för samhällsplanering, Medlemsavgifter i internationella organisationer och Gemensam administration. Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 188 751 Pris- och löneomräkning 3 529 Justering av premier 410 Förslag 1999 192 690 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). 18 Länsstyrelsernas verksamhet och roll i vägtrafikområdet 18.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter Länsstyrelserna ansvarar bl.a. för tillståndsgivning och tillstånd av den yrkesmässiga trafiken, körkortsadministration, frågor som rör lokala trafikföreskrifter, överlastavgifter, hastighetsbestämmelser, miljöfarliga transporter m.m. samt upprättande och fastställande av länsplaner för regional transportinfrastruktur. Den 1 oktober 1998 trädde en ny körkortslag (1998:488) och en ny körkortsförordning (1998:980) i kraft. Detta har medfört att länsstyrelsernas arbetsuppgifter i vissa delar har ändrats vad avser körkortsadministrationen. Förändringarna innebär bl.a. att körkortsärenden skall handläggas hos länsstyrelsen i det län där körkortshavanden eller sökanden är folkbokförd i stället för som tidigare hos den länsstyrelse som senast meddelade körkortstillståndet. Vidare har kravet på godkänd handledare utvidgats till att gälla all privat övningskörning oavsett åldern på den som övningskör. Tidigare gällde kravet på handledare vid privat övningskörning endast om den som övningskörde var i åldern 16–17 år och 6 månader. Även införandet av en ny åldersbegränsning för körkortsbehörighet för förare av tung lastbil och bil med eller utan släp har gett länsstyrelserna nya arbetsuppgifter. Utfärdandet av traktorkort har flyttats från länsstyrelserna till Vägverket. Resultatbedömning Yrkestrafik Övergripande mål för verksamhetsgrenen Kommunikationer är att länsstyrelserna skall ta nödvändiga initiativ till samverkan och samordning mellan berörda centrala, regionala och lokala myndigheter inom yrkestrafikområdet i syfte att effektivisera verksamheten och förebygga brott. Inom området yrkestrafik kan konstateras att flera länsstyrelser har tagit initiativ till samverkan med andra berörda myndigheter. Detta samarbete har varit av varierande omfattning beroende på behovet inom respektive län. Samverkan mellan myndigheter har i många län varit mycket fruktbart och flertalet länsstyrelser pekar på att denna typ av samverkan har lett till en effektivare tillsyn av yrkestrafiken. I flera län har särskilda tillsynsprojekt drivits särskilt avseende taxinäringen. Stockholms län har under verksamhetsåret avslutat ett större taxiprojekt, som kan tjäna som ett exempel på ett effektivt och framgångsrikt samverkansprojekt. Tillsynsåtgärderna har konstaterats ha en preventiv verkan. Arbetet med tillsyns- och tillståndsprövning av den yrkesmässiga trafiken synes ha fått den ökade prioritering såsom eftersträvats enligt regleringsbrev. En skärpt tillståndsprövning och skärpt uppföljning av lämpligheten av tillståndshavare har också skett, särskilt vad avser de ekonomiska kraven. Flera länsstyrelser har angett att de har avtal med kreditupplysningsföretag för att på ett bättre sätt kunna bevaka soliditeten hos företag i länet. Länsstyrelserna presenterar i sina årsredovisningar även en rad andra effektivitetshöjande åtgärder både vad gäller handläggningen av yrkestrafiken i allmänhet och tillsynsärenden i synnerhet. Bland annat kan nämnas framtagande av gemensamma mallar samt mer och bättre information till allmänheten. En del länsstyrelser pekar på att man inte genomfört några nya åtgärder, utan man förvaltar och förbättrar redan införda effektivitetshöjande åtgärder. Det kan konstateras att tiden för handläggningen av yrkestrafikärenden har sjunkit vid flera av länsstyrelserna. Handläggningen har hos många länsstyrelser blivit mer effektiv genom att personalen har höjt sin kompetens och att arbetssätt och arbetsformer kontinuerligt ses över. I de fall man inte har nått upp till fastställda mål avseende handläggningstiderna har orsakerna oftast varit introduktion av ny personal eller omorganisationer. Regeringens bedömning är sammanfattningsvis att länsstyrelsernas ansats även under år 1997 har varit tillfredsställande i arbetet med att effektivisera handläggningen och tillsynen av yrkestrafikärenden. Körkort Generellt verkar antalet ansökningar om körkortstillstånd ha minskat, delvis till följd av ungdomarnas ekonomiska situation. Antalet körkortsingripanden har dock ökat. Detta förklaras främst med ökad samordning, effektivare arbetsmetoder hos polisen och bättre tekniska hjälpmedel, främst den s.k. laserpistolen. Flertalet länsstyrelser har effektiviserat och förbättrat kvaliteten i sin handläggning av körkortsärenden. Detta trots att många länsstyrelser har låg bemanning och antalet ärenden att handlägga har ökat. Flera länsstyrelser har dock svårt att hålla önskvärda handläggningstider, framför allt vad gäller interimistiska beslut om körkorts-återkallelse. Enligt årsrapporterna har omhändertagande av körkort och ansökningar om körkortstillstånd prioriterats vid handläggningen av körkortsärenden. Den samverkan som flertalet länsstyrelser har etablerat med berörda myndigheter och organisationer på såväl nationell som regional och lokal nivå bedöms ge en positiv utveckling och skapar förutsättningar för att öka både kvaliteten och effektiviteten i arbetet. Som goda exempel kan nämnas länsstyrelsernas samverkan i den s.k. LAKY-gruppen, regional samverkan med polisen om bl.a. inriktningen av trafikövervakningen och riktlinjer för omhändertagande av körkort, samarbete med läkare och sociala myndigheter avseende bl.a. opålitlighet i nykterhetshänseende och läkarnas anmälningsplikt enligt körkortslagen samt information till bl.a. körkortsaspiranter och trafikskolor. Regeringen har uppmärksammats på att anmälningarna från läkare enligt 17a § körkortslagen i vissa fall har ökat tack vare insatser från Vägverket och länsstyrelserna. Infrastruktur Länsstyrelserna och i förekommande fall självstyrelseorganen har under år 1997 och i början av år 1998 upprättat, förankrat och fastställt länsplaner för regional transportinfrastruktur för perioden 1998–2007. Länsstyrelsernas insats har inför denna period varit mer omfattande än tidigare planeringsomgångar. Ett skäl är att planerna omfattat en större volym åtgärder, ett annat skäl är att förankringen av planerna varit mer omfattande än tidigare. Samtliga länsstyrelser har genomfört länsplaneringen och fastställt planerna i tid. Två länsplaner överklagades av Vägverket på grund av att de behandlade ett länsgränsöverskridande objekt olika. Regeringen uppdrog åt de båda länsstyrelserna att revidera planerna och att samråda med Vägverket innan justerade planer fastställdes. Båda de justerade länsplanerna fastställdes under augusti. Flertalet länsstyrelser gör en viktig insats för att förbättra kommunikationerna inom länet. Länsstyrelserna samordnar olika aktörers intressen och aktiviteter och bereder mark för angelägna frågor. Det är regeringens uppfattning att länsstyrelserna under året har kunnat nyttja och vidareutveckla sin sektorsövergripande kompetens i arbetet med kommunikationsfrågor. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 23 Förslag till statsbudget för 1999 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Inledning 9 2.1 Omfattning 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 10 2.3 Resultatbedömning 11 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 11 2.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt information om effekter 14 2.3.3 Regeringens bedömningar och slutsatser 18 2.4 Skatteavvikelser 21 2.5 Utgiftsutvecklingen 22 3 Internationellt samarbete 23 3.1 Omfattning 23 3.2 Utgiftsutvecklingen 23 3.3 Anslag 23 A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 23 4 Jordbruk och trädgårdsnäring 25 4.1 Omfattning 25 4.2 Utgiftsutvecklingen 25 4.3 Resultatbedömning 27 4.4 Revisionens iakttagelser 28 4.5 Jordbruks- och livsmedelsekonomiskt institut 29 4.6 Anslag 31 B1 Statens jordbruksverk 31 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 33 B3 Djurregister 33 B4 Statens utsädeskontroll 34 B5 Statens växtsortnämnd 35 B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 36 B7 Bekämpande av växtsjukdomar 37 B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn 37 B9 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd 39 B10 Regionala stöd till jordbruket 39 B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket 40 B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket 41 B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket 43 B14 Arealersättningar och djurbidrag m.m. 44 B15 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 45 B16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. 46 B17 Jordbrukets blockdatabas 47 B18 Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet 47 5 Fiske 49 5.1 Omfattning 49 5.2 Utgiftsutvecklingen 49 5.3 Resultatbedömning 50 5.4 Revisionens iakttagelser 52 5.5 Översyn av fiskeriadministrationen 52 5.5.1 Svensk Fisks framtida verksamhet 52 5.6 Anslag 53 C1 Fiskeriverket 53 C2 Strukturstöd till fisket m.m. 54 C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. 55 C4 Fiskevård 56 6 Rennäring m.m. 59 6.1 Omfattning 59 6.2 Utgiftsutvecklingen 59 6.3 Resultatbedömning och slutsatser 59 6.4 Anslag 60 D1 Främjande av rennäringen m.m. 60 D2 Ersättningar för viltskador m.m. 62 D3 Stöd till innehavare fjällägenheter m.m. 62 7 Djurskydd och djurhälsovård 65 7.1 Omfattning 65 7.2 Utgiftsutvecklingen 65 7.3 Resultatbedömning 66 7.4 Revisionens iakttagelser 66 7.5 Anslag 66 E1 Statens veterinärmedicinska anstalt 66 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 68 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 69 E4 Centrala försöksdjursnämnden 70 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 72 8 Livsmedel 75 8.1 Omfattning 75 8.2 Utgiftsutvecklingen 75 8.3 Resultatbedömning 76 8.4 Revisionens iakttagelser 76 8.5 Anslag 7 F1 Statens livsmedelsverk 76 F2 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden 78 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap 79 F4 Livsmedelsstatistik 80 F5 Jordbruks- och livsmedelstatistik finansierad från EG budgeten 81 F6 Exportfrämjande åtgärder 81 9 Utbildning och forskning 83 9.1 Omfattning 83 9.2 Utgiftsutvecklingen 83 9.3 Resultatbedömning 84 9.4 Revisionens iakttagelser 84 9.5 Anslag 85 G1 Sveriges lantbruksuniversitet 85 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader 87 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning 88 G4 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien 89 10 Skogsnäring 91 10.1 Omfattning 91 10.2 Utgiftsutvecklingen 92 10.3 Resultatbedömning och slutsatser 92 10.4 Revisionens iakttagelser 93 10.5 Anslag 93 H1 Skogsvårdsorganisationen 93 H2 Insatser för skogsbruket 94 H3 Internationellt skogssamarbete 94 H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning 95 19 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att Statens jordbruksverk skall ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret på 5 500 000 000 kronor (se avsnitt 4.6), 2. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B8 Strukturstöd inom livsmedelsområdet, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 55 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.6), 3. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B9 Från EG-budge- ten finansierat strukturstöd, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden inne- bär utgifter på högst 89 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.6), 4. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B11 Från EG-bud- geten finansierade regionala stöd till jord- bruket, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 150 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.6), 5. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden inne- bär utgifter på högst 2 500 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.6), 6. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B13 Från EG-bud- geten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 2 500 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.6), 7. godkänner regeringens förslag om Svensk Fisks framtida verksamhet (avsnitt 5.5.1), 8. godkänner regeringens förslag om avveck- ling av Livsmedelsekonomiska samarbets- nämnden (avsnitt 8.5), 9. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget G3 Skogs- och jord- brukets forskningsråd: Forskning och kol- lektiv forskning, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 155 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 9.5), 10. för år 1999 anvisar anslagen under utgifts- område 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt följande upp- ställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ramanslag 37 989 B1 Statens jordbruksverk ramanslag 229 907 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. ramanslag 22 000 B3 Djurregister ramanslag 14 000 B4 Statens utsädeskontroll ramanslag 1 002 B5 Statens växtsortnämnd ramanslag 1 371 B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket reservationsanslag 26 740 B7 Bekämpande av växtsjukdomar ramanslag 2 629 B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn ramanslag 107 500 B9 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd ramanslag 127 500 B10 Regionala stöd till jordbruket ramanslag 717 000 B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket ramanslag 325 000 B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket ramanslag 1 370 000 B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket ramanslag 1 307 500 B14 Arealersättning och djurbidrag m.m. ramanslag 3 650 000 B15 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter ramanslag 1 550 000 B16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m. ramanslag 80 000 B17 Jordbrukets blockdatabas ramanslag 18 040 B18 Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet ramanslag 4 000 C1 Fiskeriverket ramanslag 59 058 C2 Strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 30 890 C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 80 000 C4 Fiskevård ramanslag 20 000 D1 Främjande av rennäringen m.m. ramanslag 37 000 D2 Ersättningar för viltskador m.m. ramanslag 56 000 D3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ramanslag 1 538 E1 Statens veterinärmedicinska anstalt ramanslag 80 563 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen obetecknat anslag 80 277 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder ramanslag 20 490 E4 Centrala försöksdjursnämnden ramanslag 7 043 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ramanslag 90 950 F1 Statens livsmedelsverk ramanslag 108 926 F2 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden ramanslag 597 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap ramanslag 23 658 F4 Livsmedelsstatistik ramanslag 24 588 F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budge- ten ramanslag 3 700 F6 Exportfrämjande åtgärder ramanslag 15 000 G1 Sveriges lantbruksuniversitet ramanslag 1 080 919 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader ramanslag 11 158 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning samt kollektiv forskning ramanslag 197 285 G4 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien obetecknat anslag 920 H1 Skogsvårdsorganisationen ramanslag 268 022 H2 Insatser för skogsbruket ramanslag 75 700 H3 Internationellt skogssamarbete ramanslag 1 405 H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskade- övervakning ramanslag 6 000 Summa 11 973 865 20 Inledning 20.1 Omfattning Utgiftsområde 23 omfattar jordbruk och träd- gårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, utbildning och forskning samt skogsnäring. Utgiftsområdet omfattar 45 anslag fördelade på 8 verksamhets- områden, där det dominerande området är jord- bruks- och trädgårdsnäring. Inom utgiftsområ- det ryms följande myndigheter: Statens jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd, Fiskeriverket, Statens veteri- närmedicinska anstalt, Centrala försöksdjurs- nämnden, Statens livsmedelsverk, Livsmedels- ekonomiska samarbetsnämnden, Sveriges lantbruksuniversitet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Jordbruksdepartementet ansvarar för utgifts- område 23. För frågor som rör skogsnäringen och Skogsvårdsorganisationen ansvarar dock Närings- och handelsdepartementet. Jordbruks- departementet har vidare ett samordningsansvar för frågor som rör nationella minoriteter i Sve- rige. Sametinget redovisas emellertid under ut- giftsområde 1, Rikets styrelse. För budgetåret 1999 föreslås att sammanlagt 11 973,9 miljoner kronor anslås för utgiftsom- rådet. Anslagna medel för utgiftsområdet minskar därmed med ca 1,75 miljarder kronor jämfört med budgetåret 1998. Utfallet år 1997 liksom prognosen för år 1998 visar att utgifterna överskattats, framför allt utgifter som finansieras av EU. Det har fått till följd att betydande an- slagsbehållningar skapats. Vid utgången av år 1998 beräknas de sammantagna behållningarna inom utgiftsområdet överstiga 4,5 miljarder kro- nor. Mot bakgrund av att även anslagssparande kan tas i anspråk för att täcka utgifter år 1999 minskas ramen för utgiftsområdet engångsvis detta år. Minskningen av ramen återspeglar så- ledes inte några besparingsåtgärder. Ungefär 60 procent av utgifterna finansieras från EG-bud- geten. Merparten av EG-stödet avser obligato- riska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade frivilliga stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd. Utgiftsområde 23 år 1998 (prognos) Utgiftsområde 23 år 1998 (prognos) EG-stöd (7,89 mdkr): Finansiering från EG- budgeten. Arealstöd, intervention, miljö- ersättningar, m.m. En del av EG-stödet förut- sätter nationell medfinansiering. Nationell medfinansiering av EG-stöd (1,78 mdkr): T.ex. strukturstöd, miljöersättningar och regionalstöd. Forskning och utbildning (1,25 mdkr): SLU, SJFR och stöd till forskning. Myndigheter (0,74 mdkr): Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen, m.fl. (ej SLU och SJFR). Övrigt (1,04 mdkr): Nationellt stöd, bekämp- ande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. Utgifterna inom utgiftsområdet styrs till stor del av EG:s regelverk och kan påverkas endast genom förändringar av den gemensamma jord- brukspolitiken (CAP). 20.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 10 866,1 13 725,6 12 702,2 11 973,9 13 153,8 13 167,6 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96 och 1997. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna inom utgiftsområdet ökade kraftigt det förlängda budgetåret 1995/96 och är nu mer än dubbelt så höga jämfört med åren före EU- medlemskapet (löpande priser), vilket förklaras av att ett antal nya EU-stöd införts. Utgiftsutvecklingen budgetåren 1993/94–1999 Miljoner kronor Tre särskilt viktiga verksamheter under år 1997 lyfts fram: Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) byggdes antalet utbildningsplatser ut med 200 stycken år 1997. Ytterligare 450 platser tillskapas innevarande år. En fortsatt utbyggnad har be- slutats för kommande år. Det innebär att antalet utbildningsplatser år 2000 kommer att vara 1 270 fler än år 1996. Arbetsmarknaden för utexamine- rade studenter från SLU har visat sig vara god. År 1997 höjdes nivån i miljöersättningspro- grammet med 600 miljoner kronor för att främja flerårig vallodling. Innevarande år höjdes nivån med ytterligare 700 miljoner kronor, vilket inne- bär att hela den ram som Sverige tilldelades i medlemskapsförhandlingarna nu utnyttjas. Ut- värdering av programmet pågår för närvarande men mycket tyder på att de mål som satts upp kommer, med något undantag, att kunna uppnås. Det har inneburit en positiv utveckling av den ekologiska produktionens omfattning och att höga natur- och kulturvärden knutna till od- lingslandskapet uppmärksammats i högre grad än tidigare. År 1997 infördes dessutom ett nytt in- vesteringsstöd till jordbruket. Stödet uppgår till 120 miljoner kronor per år och medfinansieras av EU. Administrationen av EU-stöden till jord- bruket (kontroller, utbetalningar, ADB-system, m.m.) tar betydande resurser i anspråk. År 1997 uppgick hanteringskostnaderna, främst vid Jord- bruksverket och länsstyrelserna, till 417 miljoner kronor. Om även övriga kostnader inräknas, så- som räntekostnader för förskotterade bidrag och jordbrukets blockdatabas samt med beaktande av intäkter som erhållits från EU för vissa delar av hanteringen, uppgick nettokostnaderna till 510 miljoner kronor. EU ställer höga krav på sä- kerhet i utbetalningssystemen, att kontroller utförs i tillräcklig omfattning samt att bidragen utbetalas till stödmottagarna inom fastlagda tids- gränser. Om regelverket inte följs riskerar med- lemsländerna att vidkännas kännbara sanktioner. Den omfattande jordbruksadministrationen har emellertid bidragit till att Sverige till skillnad från flertalet övriga medlemsländer, ännu inte har drabbats av någon sanktion vilket får ses som ett gott betyg. Dock har vissa brister uppmärksammats vid revisionsbesök. Mål De viktigaste målen inom utgiftsområdet är bl.a.: reformerad gemensam jordbrukspolitik och fiskeripolitik, produktion av säkra livsmedel med hög kva- litet och förstärkning av konsumentperspek- tivet, gott hälsotillstånd bland husdjuren, värnande av jordbrukets natur- och kultur- miljö, ekologisk hållbar livsmedelsproduktion för ökad sysselsättning, regional balans och ut- hållig tillväxt. Målen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy, CAP) formule- rades redan i Romfördraget. Målen som fort- farande gäller formuleras i artiklarna 38–43: höjd produktivitet inom jordbruket, skälig levnadsstandard för jordbrukarna, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning, skäliga livsmedelspriser för konsumenterna. I arbetet med att medverka till en övergripande reform av CAP skall Sverige verka för en jord- bruks- och livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241): 1 Jordbruks- och livsmedelsföretagens produk- tion skall styras av konsumenternas efter- frågan. 2 Produktionen skall vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. 3 EU skall även medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten. Den gemensamma fiskeripolitiken (Common Fisheries Policy, CFP) syftar till ett ändamåls- enligt och ansvarsfullt utnyttjande av de levande resurserna i vattnen och inom vattenbruket, samtidigt som hänsyn tas till fiskerisektorns in- tresse av en långsiktig utveckling och de ekono- miska och sociala förhållandena inom sektorn. Vidare att hänsyn tas till konsumenternas in- tressen och till de biologiska begränsningarna som följer av hänsynen till det marina eko- systemet. Målen för den nationella fiskeripoliti- ken framgår av avsnitt 5 Fiske. Övriga mål inom utgiftsområdet redovisas i avsnitten för respektive verksamhetsområde. Prioriteringar En ny myndighet för ekonomiska analyser av jordbrukspolitiken. Exportfrämjande åtgärder. Kompletterande utbildning för utländska veterinärer. En ny djurskyddsprofessur. Resursförstärkning för Sveriges lantbruks- universitet. Ersättning för viltskador. Arbetet med att förhindra antibiotikaresistens och EHEC-smitta. Produktions- och miljörådgivning till skogs- ägarna. Biotopskydd inom skogsbruket. 20.3 Resultatbedömning 20.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Jordbruket Jordbruksnäringen beräknas sysselsätta ca 90 000 personer i nästan lika många jordbruksföretag. Sektorn utgörs således till en betydande del av småföretag. En fortsatt strukturomvandling inom jordbrukssektorn har inneburit att antalet sysselsatta inom sektorn har minskat. Samtidigt har företagen emellertid blivit större och mer produktiva. Även besättningsstorlekarna har ökat. För t.ex. mjölkföretag har det genomsnitt- liga antalet mjölkkor ökat från 18 till 30 under perioden 1985 till 1997. Tabell 2.1 Antal jordbruksföretag 1990 1994 1995 1996 1997 99 241 96 172 92 546 90 854 88 387 Den genomsnittliga årliga förändringen 1990–94 1994–97 -0,8 % -2,8 % Åkermarken är till stor del koncentrerad till slättbygderna i Syd- och Mellansverige. Spann- målsodlingen har ökat i så gott som hela landet men ökningen har varit procentuellt störst i norra Sverige. På animaliesidan har såväl produktion som konsumtion av griskött och fjäderfäkött ökat under senare år. Produktionen av nötkött har i stort sett varit oförändrad under de senaste åren medan konsumtionen har fortsatt att öka. An- talet företag med nötkreatur har minskat pro- centuellt mer än sektorn i sin helhet. Tabell 2.2 Antal företag med nötkreatur 1990 1994 1995 1996 1997 47 347 44 044 42 038 40 314 38 530 Den genomsnittliga årliga förändringen 1990–94 1994–97 –1,8 % –4,4 % Efter en minskning år 1995 har mjölkproduk- tionen ökat marginellt under åren 1996 och 1997. Antalet mjölkföretag har däremot minskat. Förändringarna av antalet nötkreatur och svin har de senaste åren varit relativt små. Ungefär två tredjedelar av mjölkkor och övriga nötkreatur finns inom stödområdena. Produktionen av svin, liksom av fjäderfä, är däremot kraftigt koncent- rerad till slättbygderna. Den ekonomiska utvecklingen inom jord- brukssektorn för perioden 1994–1998 redovisat i driftsöverskott, dvs. de totala intäkterna minus de totala kostnaderna: Tabell 2.3 Den ekonomiska utvecklingen inom jordbrukssektorn Miljoner kronor 1994 1995 1996 1997 (prel) 1998 (prognos) Intäkter 28 565 30 424 30 240 31 144 31 799 Kostna- der 26 334 26 781 28 037 28 102 28 107 Drifts- över- skott 2 231 3 643 2 203 3 042 3 692 Förändringarna i driftsöverskott mellan åren 1994 och 1995 beror till största delen på EG-stö- dens storlek i förhållande till tidigare svenska stöd. Åren 1995 och 1996 påverkades driftsöver- skotten av återbetalningar av det svenska om- ställningsstödet samt att vissa stödutbetalningar först ägde rum år 1997. Enligt Jordbruksverkets uppföljning om jord- bruksstödet år 1997 uppgick stöden till ca 12,6 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 42 procent av jordbrukets intäkter om ca 30 miljarder kro- nor. Lönsamhetsutvecklingen under senare år har varierat mellan olika produktionsgrenar. I såväl spannmåls- som sockerbetsproduktionen steg lönsamheten år 1995 i samband med prishöj- ningar samt höjda arealbidrag för spannmål. Där- efter sjönk lönsamheten åren 1996 och 1997 i samband med fallande priser. När det gäller ani- malier har lönsamhetsutvecklingen varit mindre entydig och, framför allt för nötköttsproduktion som har varierat mellan olika stödområden. Skogsnäringen Den produktiva skogsmarkarealen i Sverige om- fattar drygt 22 miljoner hektar och ägs till största delen av privatpersoner och företag. Den årliga skogstillväxten är ca 100 miljoner kubikmeter medan avverkningarna är ca 70 miljoner kubik- meter. Virkesförrådet i skogarna uppgår till 2 900 miljoner kubikmeter, vilket innebär att virkes- förrådet har ökat med 60 procent sedan mitten av 1920-talet. Efter 1995 års rekordhöga avverkningsnivå mattades avverkningstakten av under år 1996 till 69,5 miljoner kubikmeter. Avverkningen under år 1997 ser preliminärt ut att vara på ca 70 miljo- ner kubikmeter. De senaste åren har präglats av stora investeringar i massa- och pappersindust- rin, vilket har lett till att produktionen i såväl massa- som sågverksindustrin har slagit nya rekord under år 1997. Sågverksnäringen, som alltid har möjlighet att vid goda försäljningspriser öka produktionen på bekostnad av viss vidare- förädling, har också producerat mer än någonsin tidigare. Antalet sysselsatta i skogsnäringen har mins- kat kraftigt under senare år och uppgår till 22 000. Inom trävaruindustrin finns 39 000 sys- selsatta och inom massa- och pappersindustrin 48 000. Fisket Det finns i Sverige ca 3 300 yrkesfiskare. Under den senaste tioårsperioden har antalet fiskare minskat med 10 procent. Vidare sysselsätts ca 1 000 personer inom vattenbruket och ca 3 700 i fiskberedningsindustrin. Fångsterna från saltsjöfisket har ökat såväl i vikt som i värde. Saltsjöfisket ökade med 65 miljoner kronor jämfört med året dessförinnan. Därtill har svenskfångad fisk förts i land utom- lands. Produktionen inom vattenbruket mins- kade år 1996 med 17 miljoner kronor jämfört med år 1995. Tabell 2.4 Fångstvärde (motsv.) i svenskt fiske år 1995 respektive 1996 Miljoner kronor 1995 1996 Saltsjöfisket 913 978 Landningar utomlands 225 171 Sötvattenfisk 41,6 40,4 Vattenbruket 153 136 Totalt 1 332,6 1 325,4 Försäljningsvärdet av produktionen i svensk fiskberedningsindustri ligger på ca 2 miljarder kronor. Beredd, konserverad kaviar dominerar som produkt. Rennäringen Ca 10 procent av den samiska befolkningen ar- betar inom rennäringen, dvs. ca 2 500 personer. År 1997 fanns det 957 renskötselföretag, varav 720 i Norrbotten, 133 i Västerbotten och 104 i Jämtland. Renantalet i Sverige har minskat under senare år. År 1997 fanns det närmare 240 000 renar, medan det tillåtna antalet renar uppgår till närmare 280 000 djur. Slakten år 1997 uppgick till 1 300 ton, vilket motsvarar en produktion av ca 5 kg kött per s.k. livren. Värdet av den årliga produktionen är ca 50 miljoner kronor i producentledet, vilket innebär i genomsnitt knappt 50 000 kronor per företag. Utifrån beräkningar av total årsproduktion är den genomsnittliga förvärvs- och kapital- inkomsten för ett renskötselföretag ca 110 000 kronor per år. Det är svårt att bedöma ren- näringens lönsamhet utifrån tillgänglig slaktsta- tistik, beroende på att många renskötselföretag har inkomster från olika kombinationsnäringar som jakt, fiske, hantverk m.m. Rennäringens lönsamhet sammanhänger också med möjlig- heterna att minska förlusterna, bland annat på grund av rovdjursskador som har ökat i omfatt- ning. Djurhälsofrågor Den svenska djurhälsan är god. Det är en strävan inom djurhållningen att upprätthålla ett gott häl- sotillstånd genom att hålla djuren i en bra djur- miljö samt genom sjukdomsförebyggande åtgär- der. Därtill kommer ett effektivt smittskydd. Ett minimum av läkemedel skall användas i djur- hållningen. Djurskyddet i Sverige är gott och står sig mycket väl vid en internationell jämförelse. När det gäller inhysningssystem för värphöns pågår en omställning från traditionella burar till alter- nativa system. Från januari 1999 gäller s.k. funk- tionskrav vid inhysningen, vilket innebär krav på att hönsen skall ha sitt behov av rede, sittpinne och sandbad tillfredsställt. Redovisningen av försöksdjursanvändningen enligt EU:s och Europarådskonventionens defi- nition av djurförsök visar att den minskning av antalet försöksdjur som inleddes år 1995 fort- sätter. Livsmedelsindustrin De areella näringarna skapar sysselsättning i efterföljande led, bland annat inom livsmedels- sektorn. Livsmedelsindustrin svarar för ungefär 60 000 anställda eller ca 10 procent av antalet sys- selsatta inom industri. Därmed är denna industri den tredje största ur sysselsättningssynpunkt. Även om det råder stora skillnader mellan olika delbranscher karaktäriseras livsmedelsindustrin av betydande storleksvariation. På samma sätt som inom jordbrukssektorn har en rationalise- ring också ägt rum inom livsmedelsindustrin. Under perioden 1980–1995 minskade antalet arbetstillfällen inom livsmedelsindustrin. Livs- medelsindustrin, som är spridd över hela landet, blev emellertid under denna period allt mer kon- centrerad. Industrin är i dag i allt högre grad be- lägen i befolkningstäta regioner. Säkra livsmedel Svenska konsumenter ställer höga krav på livs- medelskvalitet och på att livsmedel skall vara säkra att konsumera. I begreppet kvalitet ingår inte enbart livsmedlens beskaffenhet utan även omständigheterna under vilka de produceras. Konsumenterna har t.ex. stora krav på djurskydd och etik inom lantbrukets djurhållning. Svensk djurhållning präglas av ett gott djurskydd och en god djurhälsa. Ohälsa bland djuren förebyggs i första hand genom förebyggande djurhälsovård, vilket innebär att användandet av antibiotika och andra läkemedel är relativt liten. Detta bidrar till att konsumenterna känner förtroende för de svenska animala livsmedlen. Livsmedelskonsumtionen Konsumtionsvärdet av livsmedel, alkoholhaltiga drycker och tobak beräknas preliminärt till ca 185 miljarder kronor år 1997 jämfört med 183 miljarder kronor år 1996. Av det sammanlagda värdet år 1997 svarade livsmedel för 144 miljar- der kronor. Marknaden för nöt- och kalvkött präglades under år 1996 av den s.k. BSE-krisen. Under detta år minskade konsumtionen av nötkött per capita i flera länder i Europa, medan konsum- tionen i Sverige ökade med drygt 4 procent. Konsumtionen av kött är dock låg i Sverige i för- hållande till övriga Västeuropa. Den totala kon- sumtionen ökade volymmässigt med ca 1,7 pro- cent mellan 1996 och 1997 för att år 1997 ligga på närmare 70 kg per person. Konsumtionen av griskött har legat på ungefär samma nivå de tre senaste åren och uppgick år 1997 till ca 35 kg per person, medan konsum- tionen av nöt- och kalvkött har ökat med ca 3,5 procent och var år 1997 ca 20 kg per person. Även konsumtionen av fjäderfäkött har fortsatt att öka och uppgår till ca 9 kg per person. Mjölkkonsumtionen minskade något under år 1997 och uppgår till 144 liter per person och år. Lätt- och mellanmjölksprodukter står för ca 52 procent av konsumtionen av all mjölk inklu- sive filmjölk och andra sura produkter. Konsumtionen av fisk har förändrats obetyd- ligt sedan år 1990, men den ligger per person på samma nivå som EU-genomsnittet. Konsum- tionen av färsk fisk beräknades år 1997 till ca 9 kg per person. Konsumtionen av beredd och konserverad fisk har sedan 1970-talet varierat marginellt mellan åren. År 1997 beräknades kon- sumtionen till ca 7 kg per person. Konsumtionen av djupfryst fisk har från slutet av 1980-talet minskat något och beräknas uppgå till ca 2 kg per person och år. Mellan åren 1990 och 1997 minskade de svenska livsmedelspriserna med 4 procent i genomsnitt samtidigt som den allmänna pris- nivån enligt konsumentprisindex ökade med 24 procent. Under perioden justerades också momssatsen för livsmedel. År 1997 hade Sverige 10–20 procent högre livsmedelspriser än flertalet övriga EU-länder. Mellan åren 1990–1997 var Sverige näst efter Finland bäst på att ha den mest långsamma ut- vecklingen av livsmedelspriserna av EU-län- derna. I fråga om allmän prisutveckling låg dock Sverige på genomsnittet för EU. Utrikeshandeln Utrikeshandeln med livsmedel och livsmedels- råvaror är liten i förhållande till den totala ut- rikeshandeln med varor, 6 procent av importen och 3 procent av exporten. År 1994 gick 43 procent av exporten av livs- medel och livsmedelsråvaror till dagens EU-län- der. I samband med EU-inträdet år 1995 ökade andelen till 58 procent. År 1997 var andelen 57 procent. Stora svenska exportprodukter är fisk och skaldjur (12 procent av livsmedelsexporten), starksprit (11 procent), spannmålsprodukter (9 procent) samt sötsaker (8 procent). Starkspritens andel har minskat något från år 1995 då den var 18 procent. Fiskexporten har ökat mycket kraf- tigt sedan åren före EU-inträdet. Till stor del hänger detta samman med vidareexport av norsk fisk. Under samma tid har nämligen även im- porten av fisk ökat. Skogs- och skogsindustriprodukter hade år 1997 ett utrikeshandelsnetto på 754 miljarder kronor och är därmed en av Sveriges mest be- tydelsefulla näringar. Exportvärdet uppgick till 901 miljarder kronor och importvärdet till 147 miljarder kronor. 20.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt information om effekter Det svenska jordbrukets, skogsbrukets, fiskets, rennäringens och livsmedelsindustrins effektivi- tet och konkurrenskraft har stor betydelse för möjligheten att nå målen inom utgiftsområdet (se avsnitt 2.2). En stor del av verksamheterna inom utgiftsområdet sker inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen har redogjort för verksamheten i EU under år 1997 i skrivelse 1997/98:60 till riksdagen. Jordbruket Svenska myndigheter, framför allt Jordbruks- verket och länsstyrelserna, administrerar den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med EG:s regler. Jordbruksverket hanterar årligen drygt 9 miljarder kronor och ca 330 000 stöd- utbetalningar. Jordbruksverket har att medverka till en korrekt tillämpning av EG:s regelverk så att finansiella sanktioner eller skadestånd und- viks. Sverige har hittills inte fått vidkännas några sanktioner från EU, men kommissionen har framfört kritik avseende det faktum att en läns- styrelse felaktigt godkänt arealstödsutbetalning under 1996, vilket kan leda till sanktioner år 1998 (se även avsnitt 4.3). I slutet av år 1997 började en ny verksamhet i Söderhamn för att hantera det nya djurregistret. Registret bidrar till sysselsättningen på orten. I och med att EU har ändrat reglerna för energiskogsodling (salix) har det blivit möjligt att höja den nationella stödbeloppsnivån. Jord- brukarna kan också plantera energiskog på hela sin åkermark utan att det resulterar i uteblivna arealbidrag. Jordbrukets miljöersättningsprogram I proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) har regeringen redovisat bedöm- ningar och förslag till åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk. Ett av de viktigaste styrmedlen för att både stimulera jordbrukets positiva miljöeffekter och motverka de negativa miljöeffekterna är miljö- ersättningsprogrammet som i och med 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) utökats till att omfatta 2 800 miljoner kronor per år. Miljöersättningsprogrammet finansieras med 50 procent från EU. Utökningen av programmet innebär att hela den medfinansieringsram som tilldelades Sverige i anslutningsfördraget med EU utnyttjas. Huvuddelen av utökningen har genomförts under år 1998, dels genom höjningar av ersättningsnivåer och dels genom nya utökade mål. Miljöersättningsprogrammet har dessutom under år 1998 utökats med två åtgärder avseende dels resurshushållande konventionellt jordbruk, dels återskapande av slåtterängar. Därutöver ut- ökas delprogrammet för miljökänsliga områden från och med år 1999 till att omfatta även de ut- rotningshotade husdjursraserna linderödssvin och finullsfår. Regeringen har dessutom över- lämnat ett förslag till EG-kommissionen att in- föra ett delprogram för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet från och med år 1999. Erfarenheterna av miljöersättningsprogram- met är positiva, bland annat är anslutningen till åtgärderna för att bevara den biologiska mång- falden och kulturmiljövärden i odlingslandskapet god. Utvecklingen av den ekologiska produktio- nen ser positiv ut bland annat tack vare miljö- ersättningsprogrammet. Regeringen bedömer att förutsättningarna för att nå målet 10 procent ekologiskt odlad åkerareal till år 2000 är goda. Preliminära bedömningar av anslutningen till den nya åtgärden för resurshushållande jordbruk motsvarar inte förväntningarna under år 1998, men anslutningen förväntas öka under år 1999. Skogsnäringen Utvecklingen i skogsbruket är beroende både av Skogsstyrelsens och andras verksamhet. Så kan t.ex. den svagt positiva förändringen av ung- skogsröjningarna tillskrivas både skogsvårds- organisationens information och rådgivning och den information som sprids via skogsföretagens och skogsorganisationernas informations- tidningar. Under augusti 1997 genomfördes biologisk bekämpning av tallmätare för första gången i Sverige. Mest drabbat var Hökensås i Väster- götland. Totalt behandlades nära 4 200 hektar av de ca 7 000 hektar som var angripna. Utvärde- ringen visade att 80–90 procent av larverna dog. Vad detta kommer att innebära i reduktion av tillväxtförluster och träddöd kan utläsas först om några år. Resultat från effektuppföljning inom skogs- vårdsorganisationens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark visar att tillflödet av försurande ämnen från skogsmarken till bäckarna kan minska till hälften efter en skogsmarkskalkning. Miljötänkandet integreras i snabb takt i skogsbruket, miljöprogram utarbetas och diskus- sioner pågår om former för miljöcertifiering och miljöledning. Skogsstyrelsen har i sin aktions- plan för biologisk mångfald och uthålligt skogs- bruk utpekat arbetet med att utveckla strategier och mål för biologisk mångfald på regional nivå som vägledning och grund för arbetet på lokal nivå och riksnivå som ett mycket högt prioriterat arbete. Genomförandet skall ske i bred sam- verkan med skogsbruket och miljömyndig- heterna. Arbetet har påbörjats och kommer att intensifieras under år 1998. I projektet Skog&Historia 95, 96, 97 har en kulturminnes- inventering genomförts finansierad med arbets- marknadsmedel. Syftet är att finna, beskriva och databaslägga kulturminnen i skogen, främst sådana som skyddas enbart med stöd av skogsvårdslagen. Cirka 20 000 återfunna läm- ningar har beskrivits och 750 personer har haft halvårssysselsättning i detta arbete. Fisket Genom svenska förhandlingsinsatser har svenskt fiske fått tillträde till nya vattenområden. Vidare blev förhandlingsresultatet för det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet för fiskeflottan (FUP IV) tillfredsställande för svensk del. Med de skrotningar och naturliga förändringar av fiske- flottan som skett under år 1997 räknar Fiskeri- verket med att inför redovisningen av utfallet av programmet för reduktion av fiskeflottan per den 31 december 1998 ha uppnått delmålet. Detta mål är att fiskeflottan skall ha minskat med 25 procent av det slutmål som är satt att gälla för FUP IV den 31 december 2001. I proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2) redovisades åtgärder för ett hållbart fiske. Sverige skall bland annat verka för att den gemensamma fiskeripolitiken bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt genom att miljö- hänsyn tas samt att försiktighetsprincipen tilll- lämpas. Fiskeriverket har påbörjat arbetet med att genomföra aktionsplanen för biologisk mångfald för fisket. Det är ännu för tidigt att utläsa effekter av den ökade satsningen på fiskevård som gjorts under år 1998 och som syftar till att ge ett hållbart fiske. Rennäringen Statens jordbruksverk är central förvaltnings- myndighet för rennäringsfrågor. Länsstyrelserna i de tre nordligaste länen samordnar rennärings- frågor på länsnivå, förvaltar statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, bedriver rådgivning och administrerar byggande och underhåll av vissa tekniska anläggningar för ren- skötseln. Bestämmelser om rennäringen finns huvud- sakligen i rennäringslagen (1971:437) och ren- näringsförordningen (1993:384). Effekterna av de skärpta bestämmelserna om högsta tillåtna renantal m.m., som infördes i rennäringslagen den 1 juli 1993, skall utvärderas av den ren- näringspolitiska kommittén som regeringen till- kallade i september 1997 (dir. 1997:102). Djurhälsofrågor Sverige har aktivt arbetat för att få fram rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur. Genom att det nu finns övergripande gemenskapsregler om skydd av animalieproduktionens djur kan arbetet med mer detaljerade regler som rör olika djurslag ta vid. Syftet med detta är dels att få minimi- regler så stränga som möjligt, dels att få förstå- else för unika svenska djurskyddsregler. För att till fullo genomföra EG:s direktiv på försöksdjursområdet överlämnades i december 1997 till riksdagen proposition 1997/98:28 Änd- ringar i djurskyddslagen (1988:534). Riksdagen belsutade om ändringar i djurskyddslagen i en- lighet med propositionen och dessa trädde i kraft den 1 mars 1998. De nya bestämmelserna inne- bär bland annat att de etiska nämnderna, som prövar djurförsök, i fortsättningen är beslutande och inte endast rådgivande, samt att nämndernas beslut kan överklagas. Proposition 1997/98:92 med förslag till änd- ringar i lag (1985:295) om foder lämnades till riksdagen under våren 1998. Riksdagen beslutade om de föreslagna lagändringarna utom vad be- träffar ändringar av det s.k. kadaverförbudet, vilket riksdagen kommer att ta ställning till under hösten 1998. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juni 1998. Ändringarna innebär bland annat att foderlagen vidgas till att avse allt foder som är avsett för utfordring av djur med undan- tag för foder som hanteras i hemmen och är av- sett för sällskapsdjur. Vidare införs i lagen be- myndiganden för Jordbruksverket att meddela föreskrifter eller i enskilda fall beslut om förbud mot eller villkor för olika former av hantering av foder. Straffskalan omfattar i fortsättningen fängelse i högst ett år. Sverige anordnade den 13 november 1997 en internationell konferens i Bryssel som behand- lade användningen av antibiotika och konsekven- serna av detta, särskilt resistensproblematiken. Regeringens syfte med konferensen var att föra upp frågan på den europeiska dagordningen och skapa ett forum för vidare diskussioner. Vid konferensen deltog ca 200 personer vilka repre- senterade bland annat myndigheter, vetenskap- liga institutioner, konsumenter, lantbruksorgani- sationer, foderindustrin och den kemiska industrin. I februari 1998 överlämnade regeringen till EG-kommissionen en ansökan om anpassning av EG:s lagstiftning i fråga om användningen av antimikrobiella substanser som fodertillsatser. Innebörden av Sveriges ansökan är att antibiotika och liknande substanser inte längre skall be- handlas som fodertillsatser. Antimikrobiella sub- stanser skall endast få användas i medicinskt syfte efter förskrivning av veterinär. Ansökan sker med stöd av de vetenskapliga fakta och be- dömningar som ”Antibiotikautredningen” sam- manställt och redovisat i betänkandet Anti- microbial Feed Additives (SOU 1997:132). Säkra livsmedel Under år 1997 har det framkommit att kött in- fört till Sverige från andra EU-länder har inne- hållit salmonella i flera fall. För att försäkra sig om att medlemsländerna är medvetna om de svenska salmonellagarantierna och för att visa hur viktigt det är för Sverige att garantierna upp- rätthålls, tog jordbruksministern upp frågan vid ministerrådsmötet (jordbruk) i september 1997. Därefter har bland annat diskusisoner förts mel- lan Livsmedelsverket och berörda myndigheter i respektive land. Detta har lett till att problemen med salmonella i importerat kött minskat och det har visats ökad förståelse för hur Sverige ser på salmonella och för att det går att få kontroll över smittan. Under hösten uppmärksammades dricks- vattnet i samband med förgiftningen av grund- vattnet i Hallandsåsen. Livsmedelsverket kunde snabbt ställa om resurserna för att informera allmänheten samt stödja Länsstyrelsen i Skåne län och Båstads kommun med expertkunskap. Med anledning av att antalet cancerfall i den svenska befolkningen till följd av radon i dricks- vatten beräknats till ca 55 per år har gränsvärden för radon i dricksvatten införts under år 1997 genom Statens livsmedelsverks kungörelse (SLV FS 1997:32) om ändring i kungörelsen (SLV FS 1989:30) med föreskrifter och allmänna råd om dricksvatten. I och med att gränsvärden fastställ- des blev bland annat innehavare av allmänna dricksvattenanläggningar skyldiga att se till att vattnet är tjänligt när det når konsumenterna. Riksdagen beslöt den 11 juni 1997 att 60 miljo- ner kronor får disponeras för bidrag till radon- sanering av dricksvatten (prop. 1996/97:150). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om bidrag till sanering av radon i dricksvatten, som trädde i kraft den 1 oktober 1997. Eftersom det i juni månad 1998 kunde konstateras att radonbidraget inte efterfrågats i den utsträckning som förväntats, beslöt rege- ringen den 25 juni 1998 att uppskjuta det datum då bidragsberättigade åtgärder senast skulle ha påbörjats från den 1 augusti 1998 till den 1 augu- sti 1999. Regeringen beslöt samtidigt att förtyd- liga förordningstexten så att det klart framgår att bolag som ägs av en eller flera kommuner är be- rättigade till bidrag. Livsmedelsindustrin Sedan år 1996 har den som förädlar eller saluför produkter från jord- eller skogsbruket kunnat söka ett särskilt investeringsstöd. Under år 1997 betalades ca 100 miljoner kronor av statliga medel ut till investeringar för att i huvudsak för- bättra hygienen, djurskydd och miljöstandarden i jordbruks- och livsmedelsföretag. De viktigaste sektorerna har varit kött- och mejeriindustrin. Cirka 30 procent av stödet finansieras ur stats- budgeten och resterande 70 procent från EG:s jordbruksfond. Under Exportrådet bedrivs ett särskilt pro- jekt, Food From Sweden. Målsättningen med verksamheten är att medverka till en ökad export av i Sverige förädlade livsmedel, främst baserade på svenska jordbruksråvaror. Projektperioden 1992–1996 har utvärderats. En fyraårsperiod be- döms dock inte som tillräcklig för att kunna av- läsa resultat i ökad export och ökad medvetenhet om svensk mat utomlands. Regeringen redovisade i proposition Regional tillväxt – för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11, rskr. 1997/98:205) sin avsikt att under år 1998 anvisa ytterligare 5 miljoner kronor för exportfräm- jande åtgärder för förädlade svenska livsmedel utöver de 5 miljoner kronor som redan avsatts. Avsikten är att Lantbrukarnas riksförbund, LRF, skall bidra med lika mycket som statens sam- manlagda insats. EU:s strukturprogram EU:s gemensamma struktur- och regionalpolitik är det viktigaste medlet för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk utveckling mellan regionerna i unionen. Under innevarande programperiod för strukturfonderna (1994– 1999) tillfaller ca 12 miljarder kronor Sverige från EG-budgeten. Av dessa medel skall 39 pro- cent användas inom de geografiskt avgränsade målområden 2, 5b och 6, medan 11 procent avser s.k. 5a-åtgärder inom jordbruk och fiske. Vid halvtidsutvärderingarna av programmen under år 1997 hade själva projektverksamheten nätt och jämnt kommit igång. Detta beror på att framtagande av programförslag och förhand- lingar med EG-kommissionen tog hela år 1995 och en stor del av år 1996 i anspråk. Utvärde- rarna konstaterar emellertid att ungefär hälften av budgeterade medel är intecknade genom fattade beslut och att målen om nya eller be- varade arbetstillfällen troligen kommer att kunna uppnås. Det stöd som i enlighet med EU:s struktur- stöd har beviljats till fiskerinäringen under perioden 1995–1996 speglar ett uppdämt investe- ringsbehov inom fisket efter nedgången i början av 1990-talet. Ansökningarna har vida över- skridit tillgängliga medel. Totalt har 135 miljoner kronor utbetalats från Fonden för fiskets ut- veckling under perioden 1995 till april 1998. Vad gäller stöd till beredningsindustrin har större in- vesteringar genomförts bland annat längs ost- kusten och utfallet för år 1997 visar på en jäm- nare fördelning mellan länen än under år 1996. Det året svarade Göteborgs och Bohus län för närmare 70 procent av det stöd som beviljades. Motsvarande andel för år 1997 var drygt 40 procent. Forskning och utbildning Regeringen har prioriterat forskning inom eko- logisk jordbruks- och trädgårdsproduktion genom ett särskilt program. Utgångspunkten för satsningen har varit omställningen mot målet att 10 procent av landets åkerareal skall vara ekolo- giskt odlat år 2000 och syftet har varit att stärka kompetens- och kunskapsuppbyggnaden för en långsiktig utveckling av ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion i Sverige. Medel för pro- grammet har funnits tillgängliga under åren 1996–1998. Programmet har således gått in i sin slutfas. Även forskningen inom skogsnäringen har prioriterats. Skogs- och jordbrukets forskningsråd, SJFR, och livsmedelsindustrin satsar vardera 50 procent av en budget på 24 miljoner kronor under den närmaste fyraårsperioden för att vidga och för- nya livsmedelsforskningen. Ett av regeringens uppställda mål för Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är att verka för att den bedrivna forskningen är av hög kvalitet och av relevans för universitetets sektorsansvar. Efter SLU:s prioritering av övergripande forsknings- områden har detta resultaterat i bland annat att professurer har inrättats i försöksdjursvetenskap och miljökonsekvensbeskrivning. Ett Centrum för bärkraftig jordbruks- och trädgårdsproduk- tion har inrättats. Ett samarbete inom den tilll- lämpade skogsforskningen har inletts mellan SLU och högskolorna i Dalarna och i Växjö. Ett bränsletekniskt centrum har satts upp i Umeå. 20.3.3 Regeringens bedömningar och slutsatser Den gemensamma jordbrukspolitiken Jordbruket och livsmedelsindustrin har en lång- siktigt viktig roll för den ekonomiska utveck- lingen och sysselsättningen inom gemenskapen. Jordbruket måste vara såväl ekologiskt som eko- nomiskt hållbart. Detta måste prägla det fortsatta reformarbetet med EG:s jordbruks- och livs- medelspolitik. Likaså måste kommande reformer främja miljöanpassade produktionsmetoder i jordbruket som möter konsumenternas krav på säkra livsmedel av hög kvalitet. Riksdagens god- kännande av regeringens förslag (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241) innebär att Sverige skall verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål, vilka redovisas i av- snitt 2.2. EG-kommissionens förslag i Agenda 2000 innebär en inriktning mot en mer marknadsin- riktad jordbrukspolitik inom EU. Reform- strävanden pågår även inom fiskets område. Sammantaget innebär detta att konsument- aspekterna i vid mening kommer att få allt större betydelse för utformningen och tillämpningen av den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken. Erfarenheterna av miljöersättningsprogram- met är goda, vilket har redovisats till riksdagen i proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:Jou9, rskr. 1997/98:116). Ett nytt program bör därför genomföras även efter nuvarande programperiod. Med tanke på de stora resurser som tillförts jordbrukssektorn som ett led i det svenska del- tagandet i CAP och Sveriges uttalat höga mål- sättningar vad gäller beivrande av oegentligheter och att följa upp resursutnyttjandet, är det av sär- skild vikt att tillräckliga resurser även fortsätt- ningsvis avsätts så att kontroll- och tillsynsverk- samheten kan bedrivas på ett effektivt sätt. Det svenska ordförandeskapet i EU Under första halvåret 2001 kommer Sverige att inneha ordförandeskapet i EU. Jordbruksdepar- tementets del av Regeringskansliets samlade EU- arbete är mycket omfattande. Det är viktigt att ordförandeskapet kan genomföras så att detta väcker respekt och medför goda relationer med samtliga medlemsländer. Ordförandeskapet kommer innebära nya arbetsuppgifter som bland annat förutsätter god planering. Detta arbete förbereds för närvarande i Regeringskansliet. Ny myndighet I arbetet med att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken behövs kvalificerade analyser som utgår från konsumenters och skattebetalares intressen. Om Sverige skall spela en aktiv och drivande roll i arbetet med att förändra den gemensamma jordbrukspolitiken krävs en ökad ambitionsnivå vad avser analyser och utvärde- ringar av politikens effekter. Tillgången på ana- lys- och utredningsresurser kommer även vara viktigt i samband med det svenska ordförande- skapet. På regeringens uppdrag har en särskild utredare analyserat hur behovet av kvalificerad utredningsverksamhet och långsiktiga analyser med i första hand samhällsekonomisk inriktning inom det jordbrukspolitiska området skall kunna tillgodoses. Utredarens förslag har överlämnats till regeringen i september 1998 i betänkandet Analysera mera (SOU 1998:108). Från och med den 1 juli 1999 avser regeringen bilda en ny myndighet, Jordbruks- och livs- medelskonomiskt institut (se avsnitt 4.5). Den gemensamma fiskeripolitiken Den gemensamma fiskeripolitiken (Common Fisheries Policy, CFP) är en fullt utvecklad gemenskapspolitik. CFP reglerar alla aspekter på fisket från havet till konsumenten. År 2002 kommer ett nytt beslut avseende politikens in- riktning att fattas. Den gemensamma fiskeri- politiken måste bedrivas på ett långsiktigt håll- bart sätt. Nuvarande fiskeripolitik bör utvecklas så att den bättre bidrar till att detta mål nås. I samband med den förestående översynen av den gemensamma fiskeripolitiken bör Sverige aktivt verka för en sådan förändring. Vidare bör Sverige verka för att miljömål för fisket utvecklas. Rege- ringens förslag för att åstadkomma ett hållbart fiske har redovisats i proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116). För att kartlägga och analysera hur medlem- skapet i EU har förändrat konkurrenssituationen för svensk fiskerinäring har regeringen tillkallat en särskild utredare (dir: 1997:141). Uppdraget skall redovisas vid slutet av innevarande år. Djurskydd, djurhälsa och livsmedelssäkerhet Sverige har internationellt sett en erkänt god djurhälsosituation. Det är fortsatt ett primärt svenskt intresse att förhindra att allvarliga smitt- samma djursjukdomar kommer till Sverige. EHEC är en problematisk livsmedelsrelaterad sjukdom och särskilda insatser krävs för att för- bättra kunskaperna om sjukdomen och hur den kan bekämpas. Regeringen anser att arbetet med frågan om antibiotikatillsatser är fortsatt högt prioriterat. Antibiotikans roll måste sättas in i ett större perspektiv som tar upp animalieproduktionen med avseende dels på risken för antibiotika- resistens dels risken för mer långsiktiga ekolo- giska konsekvenser. Statens veterinärmedicinska anstalt bör därför få ett resurstillskott för sitt vetenskapliga arbetete med antibiotikafrågor med betoning på antibiotikaresistens. Det är väsentligt att Sverige på ett trovärdigt sätt kan dokumentera resistenssituationen inom landet. Inom djurskyddsområdet är en förbättrad djurskyddstillsyn, särskilt när det gäller djur- transporter, högt prioriterad liksom en fortsatt utveckling av alternativa inhysningssystem för värphöns. Regeringen tillsatte i februari 1997 en kom- mitté med uppgift att göra en översyn av livs- medelstillsynen. Kommittén överlämnade i april 1998 betänkandet Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61). Utredningen har inriktat sig på ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, den regionala nivåns roll, förutsättningarna för interkommunal samverkan, systemet med obli- gatorisk egentillsyn och avgiftssystemet. Utred- ningen remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att under år 1999 förelägga riksdagen ett förslag till förbättrad djurskyddstillsyn. Rennäringen Den kommitté, som regeringen tillkallade i sep- tember 1997 (dir. 1997:102), fick bland annat i uppgift att kartlägga och redovisa de stöd som kommer rennäringen och samerna till del såväl de nationella som de från EU. En utgångspunkt för kommitténs arbete är att moderna förvalt- ningsprinciper med mål- och resultatstyrning, avreglering och delegering skall tillämpas i stöd- givningen. Ett exempel på detta är det nyligen införda miljömålet i 65 a § rennäringslagen (1971:437). Rennäringen skall enligt denna para- graf bedrivas med bevarande av naturbetes- markernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Kommittén skall lämna förslag till en ren- näringspolitik som ger underlag för en ekologisk, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring. Uppdraget skall redovisas senast vid utgången av år 1999. Vid växande rovdjursstammar följer ökade skador på tamdjur, främst ren men också på får och hundar. En grundläggande förutsättning för att berörda näringsidkare, lokalbefolkning och rovdjur skall kunna existera sida vid sida är bland annat att frågor om skador och skadeersättningar ges en långsiktig och för berörda parter accepta- bel lösning. Ett nytt ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1996. Regeringen har i januari 1998 tillkallat en särskild utredare (dir. 1998:6) för att utreda frågan om en sammanhållen rov- djurspolitik som gör det möjligt att anlägga en helhetssyn på biologiska, jaktliga och närings- mässiga frågor. I juli 1998 beslöt regeringen att frågan om utvidgad skyddsjakt respektive nöd- värnsjakt efter varg utreds med förtur (dir. 1998:63). Denna fråga skall redovisas senast den 1 juli 1999. Uppdraget i huvuddirektivet skall redovisas senast den 15 december 1999. Rennäringens lönsamhet hänger bland annat samman med möjligheterna att minska förlus- terna av rovdjursskadorna som har ökat i om- fattning. Det är mot bakgrund av de växande rovdjursstammarna påkallat att för budgetåret 1999 öka anslaget för ersättningar för viltskador. Exportfrämjande åtgärder För att utreda möjligheterna att stärka och expandera den svenska livsmedelssektorn tillsatte regeringen år 1996 en särskild utredare. Utreda- ren presenterade sitt betänkande i december 1997, En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) och föreslog bland annat en förstärk- ning av jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft, forskning och utveckling med tyngdpunkt i livsmedelsindustrins behov samt exportfrämjande åtgärder. Förslagen har remiss- behandlats och beredning pågår inom Rege- ringskansliet. Svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion har av tradition varit inriktad på att förse hem- mamarknaden med livsmedel. Konkurrens- situationen och exportmöjligheterna har kraft- fullt ändrats för den svenska livsmedelsindustrin i och med medlemskapet i EU. Svensk livs- medelsexport ökar och en fortsättning av detta är nödvändig, inte bara för att skapa ökad syssel- sättning inom livsmedelssektorn, utan också för att behålla den sysselsättning som redan finns. Regeringen föreslår en tidsbegränsad satsning för att förbättra möjligheterna för avsättning av svenska livsmedelsprodukter utomlands. Sveriges lantbruksuniversitet Utbildningsfrågorna är en viktig del av regering- ens åtgärder för ökad sysselsättning. Som redan aviserats i 1998 års ekonomiska vårproposition bör SLU få utökade resuser bland annat mot bakgrund av den besparing som ålades universi- tetet innevarande år. Tillskottet avser även kompletterande utbildning av utländska veteri- närer. Regeringen prioriterar en fortsatt ökad satsning på grundutbildningen inom högskolan, vilket innebär att SLU tilldelas ytterligare platser från år 2000. Som ett led att stärka djurskyddets ställning föreslår regeringen att medel avsätts för att del- finansiera en professur i djurskydd vid SLU. Jaktfrågor En särskild utredare har sett över vissa jaktfrågor. I juni 1997 överlämnades betänkandet Jaktens villkor – en utredning om vissa jaktfrågor (SOU 1997:91). Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser återkomma till riksdagen under hösten 1998 vad gäller jaktlagstiftningen. Frågor om ursprungsbefolkning och nationella minoriteter i Sverige Frågor om nationella minoriteter i Sverige hör till Jordbruksdepartementets samordningsansvar. I avsaknad av en sammanhängande minoritets- politik tillkallade regeringen i maj 1995 en utred- ning med uppdraget att utreda frågan om Sverige skall tillträda Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Under år 1996 fick kommittén även i uppdrag att utreda frågan om tillträde till Europarådets ramkonven- tion om skydd för nationella minoriteter. Kom- mittén lämnade sitt betänkande Steg mot en minoritetspolitik (SOU 1997:192 och 1997:193) till regeringen i januari 1998. Minoritetsspråks- kommitténs betänkande är ett led i utformandet av en framtida minoritetspolitik. Under våren har betänkandet gått på remiss till berörda mino- ritetsgrupper, organisationer, myndigheter och kommuner. Regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan under våren. I september 1997 beslutade regeringen tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frå- gan om Sverige kan ratificera ILO:s konvention nr. 169 om ursprungsfolk och stamfolk i själv- styrande länder och vilka åtgärder som i sådant fall är nödvändiga för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna (dir. 1997:103). Upp- draget skall redovisas i årsskiftet 1998/99. 20.4 Skatteavvikelser Avvikelser från en enhetlig beskattning kan uppfattas som en skatteförmån om t.ex en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelätt- nad i förhållande till den enhetliga normen. En förmån av samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen från en enhetlig beskattning skulle i princip kunna upnås med hjälp av en offentlig transferering. Genom en sådan analys kan skatteavvikelser kvantifieras. Nedan redo- visas nettoberäknade, saldopåverkande skatte- avvikelser åren 1998 och 1999 inom utgiftsområ- det, i syfte att ge en total bild av det samlade stödet till utgiftsområdet. Tabell 2.5 Skatteavvikelser Miljoner kronor Avvikelse Skatteavvikelse netto 1998 1999 Uttag av bränsle m.m. 210 200 Avverkningsrätt till skog Avgångsvederlag till jordbrukare Anläggning av skog m.m. 250 250 Skogsavdrag Skogs- och upphovsmannakonto 50 50 Ingående skatt på jordbruksarrende Bränsleförbrukning inom växthusnäringen 70 70 Elförbrukning inom växthusnäringen 240 240 Summa 820 810 Uttag av bränsle Enligt huvudregeln i kommunalskattelagen (KL 22 § 4 st 1 p anv) är uttag av bränsle skatteplik- tigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt och särskild löneskatt. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lag- stiftning (KL 24 § 5 st p 1 anv) tillämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att be- skattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt. Avgångsvederlag till jordbrukare I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt. Anläggning av ny skog Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kost- nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plante- ring av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskriv- ningen. Räntan på krediten bör beräknas utgöra underlag för särskild löneskatt. Skogsavdrag Vid avyttring av skog får fysisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxe- ringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Det saknas dock anledning att medge avdrag när vär- deökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Skogs- och upphovsmannakonto Skogskontolagen (1954:142) ger möjlighet till uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteavvikelsen avser räntan på skatte- krediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt. 20.5 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 19971 Anslag 19982 Utgifts-prog- nos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Internationellt samarbete 37 37 38 38 37 37 Jordbruk och trädgårdsnäring 8 514 11 380 10 219 9 554 10 672 10 639 Fiske 172 193 178 190 191 192 Rennäring m.m. 69 104 99 95 95 95 Djurskydd och djurhälsovård 272 274 357 279 283 286 Livsmedel 192 177 193 176 174 171 Utbildning och forskning 1 212 1 229 1 253 1 290 1 331 1 366 Skogsnäring 397 331 366 351 373 382 Totalt för utgiftsområdet 10 866 13 726 12 702 11 974 13 154 13 168 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96 och 1997. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Ingående skatt på jordbruksarrende Avdragsrätten omfattar hela den ingående skat- ten på jordbruksarrende, även om i arrendet in- går värdet av bostad. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen Från och med år 1996 är växthusnäringen skattebefriad för all användning av fossila bränslen. Före år 1996 debiterades 15 procent av energiskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Elförbrukning inom växthusnäringen Växthusnäringen är skattebefriad för all använd- ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av nor- malskattesatsen på el. Prognosen för innevarande år tyder på att ut- gifterna blir 1,8 miljarder kronor högre än år 1997. Ökningen förklaras så gott som helt av ökade utgifter för de medfinansierade miljö- och strukturstöden samt för intervention och ex- portbidrag som finansieras fullt ut av EU. Trots att utgifterna innevarande år beräknas bli större än någonsin tidigare underskrids årets budget med mer än 1 miljard kronor. Förklaringen ligger i att det för flera stödformer råder en viss eftersläpning mellan beslut om och utbetalning av stöd samt att anslutningen till vissa stöd- former inte har varit maximal. Ytterligare en förklaring är att anslagen för arealersättning och djurbidrag samt intervention och exportbidrag visat sig vara överbudgeterade varför dessa minskas år 1999. Tabell 2.6 Avvikelser från den ekonomiska vårpropositionen Miljoner kronor Ekonomisk vårproposition 13 083 B3 Djurregister -21 B9 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd +3 B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket -50 B13 Från EG-budgeten finansierade komplette- rande åtgärder inom jordbruket -110 B14 Arealersättning och djurbidrag -650 B15 Intervention och exportbidrag för jordbruks- produkter -300 B17 Jordbrukets blockdatabas +1 F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten +1 F6 Exportfrämjande åtgärder +10 Justering av premier1 +7 Budgetpropositionen för 1999 11 974 1 Teknisk justering av förvaltningsanslag (se bilaga 1, avsnitt 4). Mot bakgrund av de stora anslagsbehållningar som beskrivs i avsnitt 2.1 minskas ramen för ut- giftsområdet med 1 109 miljoner kronor jämfört med vad som angavs i den ekonomiska vår- propositionen. Ovan framgår vilka rampåverkande anslagsjusteringar som görs i denna proposition. Endast förändringarna av anslagen för komp- letterande åtgärder inom jordbruket och export- främjande åtgärder samt justeringen av premier påverkar statsbudgetens saldo. Övriga anslag finansieras antingen av avgifter eller av EU och är således saldoneutrala. 21 Internationellt samarbete 21.1 Omfattning Riksdagen har lagt fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Produktionen skall styras av konsu- menternas efterfrågan. Den skall vara långsiktigt hållbar från både ekologisk och ekonomisk ut- gångspunkt. Samtidigt skall EU medverka till global livsmedelssäkerhet, bland annat genom att hävda frihandelns principer även på livsmedels- området. Målsättningen är också giltig i det in- ternationella samarbetet. Arbetet skall främst syfta till att minska fattigdom och undernäring, skapa ett långsiktigt hållbart nyttjande av de glo- bala naturresurserna på jordbrukets, fiskets och skogens områden samt sträva mot en friare han- del med livsmedel. En stor del av det internationella samarbetet bedrivs främst inom FN:s fackorgan för jord- bruk, livsmedel, fiske och skogsbruk, FAO (Food and Agricultural Organisation) och OECD (Organisation for Economic Co-opera- tion and Development). 21.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 37,1 37,4 38,0 38,0 37,1 37,1 21.3 Anslag A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 37 090 Anslags- sparande 324 1998 Anslag 37 414 Utgifts- prognos 38 000 1999 Förslag 37 989 2000 Beräknat 37 089 2001 Beräknat 37 089 De utgifter som belastar anslaget är huvudsak- ligen medlemsavgifter samt kostnader för delta- gande i olika möten som de internationella orga- nisationerna anordnar. Den dominerande posten avser kostnaderna för FAO-medlemskapet. Vidare används anslaget till att finansiera del- tagande i vissa internationella konferenser o.dyl. En del av anslaget avser kostnader för bilateralt forskarutbyte med länder i Central- och Öst- europa. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen anser att den internationella verk- samhet som ligger inom Jordbruksdepartemen- tets verksamhetsområde är av central betydelse för departementets arbete avseende hållbart glo- balt resursutnyttjande i enlighet med internatio- nella åtaganden och regeringens målsättning. Inom ramen för det nordiska arbetet inom jordbruks- och skogsbrukssektorn har det tvär- sektoriella samarbetet med dels miljösektorn, dels regionalsektorn stärkts och fördjupats genom ett antal samarbetsprojekt under år 1997. Genom Nordiska Genbanken har samarbetet bedrivits kring genetiska resurser både inom Norden och i närområdet. För en närmare uppföljning av antibiotika- och salmonella- frågorna beslöts att en arbetsgrupp för detta ändamål med representanter från de nordiska länderna skulle tillsättas. FAO skall vara ett fackorgan som spelar en avgörande roll för att övervaka de globala natur- resurserna avseende jordbruk, fiske och skog i ett ekosystemperspektiv, föreslå politiskt relevanta förbättringar i förvaltningen av naturresurserna och utgöra forum för mellanstatligt samarbete och förhandlingar. Som exempel kan nämnas de pågående förhandlingarna om ett reviderat inter- nationellt åtagande för växtgenetiska resurser, där avsikten är att harmonisera åtagandet med konventionen om biologisk mångfald. Dess normativa verksamhet måste stärkas bland annat genom att förbättra analyskapaciteten. Med denna utgångspunkt har Sverige spelat en aktiv och framträdande roll inom flera av FAO:s arbetsområden och med framgång bidragit till att stärka FAO:s arbete i ovannämnda avseenden. Tonvikten i det svenska arbetet kommer att ligga på uppföljningen av världslivsmedelstoppmötet och utarbetandet av åtgärder för att reducera den globala överkapaciteten inom fiskesektorn. Dessutom skall Sverige bland annat genom EU verka för att innehållet i FAO:s nya långsiktsplan överensstämmer med regeringens syn på FAO som fackorgan. FAO-kommittén har sedan Världslivsmedeltoppmötet år 1996 arbetat aktivt med uppföljningen av toppmötets Handlings- plan. Under år 1997 har bland annat samtal genomförts med företrädare för forskarsam- hället, industrin och NGO (non-governmental organisations) kring dessa frågor. Två banbrytande internationella överens- kommelser har framförhandlats för att säkra ett långsiktigt hållbart nyttjande av världens fisk- bestånd, FN-avtalet om gränsöverskridande fiskbestånd och uppförandekoden för ansvars- fullt fiske. Inom OECD stöder Sverige den kontinuer- liga uppföljningen av den jordbrukspolitiska ut- vecklingen, mot bakgrund av uppgjorda åtagan- den om reformering av jordbrukspolitiken. Detta inbegriper viktiga frågor som bland annat strävan mot ökad konsument-, miljö- och djurhänsyn genom jordbrukspolitiska reformer. Inom OECD:s fiskeverksamhet stöder Sverige främst arbetet med att analysera dels fiskesub- ventionernas effekter på bestånden, dels de eko- nomiska effekterna av en övergång till ansvars- fullt fiske. Slutsatser Regeringen har beslutat att Sverige skall åta sig värdskapet för Internationella havsforsknings- rådets (ICES) jubileumsmöte år 1999. Utgifterna för mötet beräknas till 900 000 kronor, vilket medför ett ökat anslagsbehov under år 1999. Medel för kostnader i samband med Sveriges deltagande i möten inom Codex Alimentarius, ett regelverk för livsmedel under the Joint FAO/WHO Food Standards Program, förs från och med år 1999 över till ramanslaget F1 Statens livsmedelsverk med ett belopp på 325 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 37 989 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas till 37 089 000 kronor för respektive år. Tabell 3.2 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 37 414 Ökat resursbehov för ICES +900 Överföring till anslaget F 1 -325 Förslag 1999 37 989 22 Jordbruk och trädgårdsnäring 22.1 Omfattning Verksamhetsområdet jordbruk och trädgårds- näring omfattar jordbruksadministration, vege- tabilie- och animalieproduktion samt miljö-, struktur- och regionalpolitiska åtgärder på jord- bruksområdet. Verksamhetens tyngdpunkt är genomförande och tillämpning av EG:s gemen- samma jordbrukspolitik (CAP). Statens jordbruksverk är central förvaltnings- myndighet inom verksamhetsområdet. Läns- styrelsen svarar för den regionala administratio- nen. Vidare har Fiskeriverket, Generaltull- styrelsen, Statens naturvårdsverk, Riksantikvarie- ämbetet och Skogsvårdsorganisationen visst ansvar inom området. Övriga myndigheter med ansvar inom verksamhetsområdet är Statens utsädeskontroll och Statens växtsortnämnd. 22.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 8 514,4 11 379,9 10 219,1 9 554,2 10 671,6 10 638,7 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Direktstöden utgör en del av EG:s marknads- ordningsåtgärder och består främst av utbetal- ning av arealersättning och djurbidrag. År 1997 fick ca 58 000 jordbrukare arealersättning och 35 000 fick djurbidrag. Direktstöd utgår också i form av bland annat miljöersättningar och regionala stöd. Som en följd av EU-medlemskapet ökade direktstöden väsentligt. Utbyggnaden av miljöersättnings- programmet har inneburit en ytterligare ökning av stöden. Under år 1997 fördubblades t.ex. de utbetalda miljöersättningarna till 1 291 miljoner kronor från 645 miljoner kronor år 1996. Den totala nivån på dessa stöd som den redovisas i Jordbruksverkets sektorskalkyl framgår av föl- jande sammanställning: Tabell 4.1 Direktstöd, miljöstöd m.m. Miljoner kronor 1994 1995 1996 1997 1998 (prognos) 1999 (prognos) 2 709 5 140 5 766 6 523 7 185 7 320 Sverige har allt sedan tidpunkten för EU-med- lemskapet fullt ut tagit del av EG:s obligato- riska stödsystem. Det nationellt medfinansie- rade stödsystemet har successivt byggts ut och blivit mer komplext, vilket har medfört en ökad administration. Detta har inneburit återkom- mande inkörningsproblem. Informations- behovet, såväl mellan olika myndigheter som mellan myndigheterna och jordbrukarna, har varit fortsatt mycket stort. Resursåtgången i verksamheten för Jord- bruksverket uppgick år 1997 till 724 årspersoner varav distriktsveterinärorganisationen tog i an- språk 231. Fördelningen på funktioner var 56 procent till ärendehantering, 19 procent till analyser och utredningar, 15 procent till infor- mation, 8 procent till kontroll och tillsyn och 2 procent till normering. Analys- och utredningsverksamheten ökade tillfälligt på grund av framtagandet av de s.k. blockkartorna. Administrationen på såväl central som regio- nal nivå har ökat i och med medlemskapet i EU. För Jordbruksverket har det inneburit att ca 80 procent av verkets förvaltningskostnader ex- klusive distriktsveterinärverksamheten är EG- relaterade. Motsvarande siffra för länsstyrelserna är ca 15 procent. Lantbruksverksamheten utgör 20 procent av länsstyrelsernas totala kostnader. De svenska myndigheternas kostnader för hante- ring av EG-stöden inom jordbruksområdet upp- gick år 1997 till 510 miljoner kronor netto. Jämfört med året innan är det en ökning med 129 miljoner kronor , varav ca 90 miljoner kro- nor består av engångsvisa belopp för bland annat blockdatabasen. Ökningen beror dessutom på ökade kostnader för hantering av miljöersätt- ningar, framtagningen av de nya blockkartorna samt stora utvecklingskostnader för ADB-sys- tem. Hanteringskostnaderna om 510 miljoner kronor netto ställt i relation till utbetalda stöd- belopp uppgick till 5,1 procent år 1997. Jord- bruksverket och länsstyrelserna har bland annat konstaterat att såväl verket som länsstyrelserna endast erhållit täckning för en del av de mer- kostnader som den svenska tillämpningen av CAP medfört. Regeringen har tillkallat en sär- skild utredare för att se över organisationen av jordbruksadministrationen (dir. 1997:125). Syf- tet är bland annat att finna en så kostnadseffektiv organisation som möjligt. Utredaren kommer att avge sitt betänkande i december 1998. Eftersom länsstyrelserna enligt gällande före- skrifter svarar för uppgifter i administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken ställs även fortsatt mycket stora krav på deras medverkan när det gäller administration och kontroll av EG:s stödsystem. Förändringar I mitten av juli 1997 presenterade EG-kommis- sionen huvuddragen i EU:s framtidsplan ”Agenda 2000”, dvs. bedömningar om vilka utmaningar som kommer att möta EU åren 2000 till 2006 och hur dessa skall hanteras. Förslagen i jordbruksdelen innebär en fortsättning av 1992 års reform genom ytterligare övergång från prisstöd till direkt stöd inom spannmåls-, nötkötts- och mjölksektorerna. Vidare innehåller planen utvecklandet av en integrerad landsbygdspolitik med bland annat stärkta miljöinslag. I mitten av mars 1998 presenterade EG-kommissionen färdiga förslag som under våren har behandlats i olika arbetsgrupper och i ministerrådet. Målsättningen är att beslut skall fattas i mars 1999. Regeringen anser att den föreslagna reformen inom vegetabilie- och animaliesektorerna innebär steg i rätt riktning men att den inte är tillräckligt långtgående, eftersom den inte är tillräckligt marknadsinriktad och på sikt för dyr. Rege- ringen stöder även en ökad betoning på miljö- inriktade åtgärder och strukturåtgärder för att underlätta en reform av CAP. I mars 1998 redovisade regeringen riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livs- medelspolitiken inom EU. Även regeringens be- dömning av ”Agenda 2000” redovisades (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Behovet av information från myndigheterna till jordbrukarna har visat sig vara fortsatt mycket stort även detta år. Detta märks inte minst av den höga felprocenten i de inkomna stödansökningarna. Länsstyrelserna har tillförts medel för att kunna förbättra informationsinsat- serna, främst avseende miljöersättnings- programmet. Den höga felprocenten i bland annat de in- komna stödansökningarna har inneburit att Jordbruksverket i enlighet med gällande EU- regler beslutat att utöka kontrollfrekevenserna, vilket har medfört ett ökat resursbehov för läns- styrelserna år 1998. Som ett led i arbetet med att effektivisera kontroller har regeringen gett Jordbruksverket i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att år 1999 på nytt tillämpa fjärr- analys i kontrollarbetet. Regeringen har inom ramen för miljö- programmet överlämnat ett förslag rörande ett nytt delprogram för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljövärden i renskötselområ- det till EG-kommissionen för godkännande. Programmet är avsett att införas under år 1999. Regeringen avser dessutom att avsätta särskilda medel inom miljöprogrammets delprogram för utbildning, information och demonstrations- projekt för att främja bevarandet av de utrot- ningshotade husdjursraserna ardenner, nordsvensk brukshäst och gotlandsruss. I september 1998 överlämnades betänkandet Analysera mera (SOU 1998:108). Remiss- behandlingen har bestått av en hearing. Doku- mentation från hearingen finns att tillgå i Rege- ringskansliet (dnr Jo98/2038). Utredaren föreslår bland annat att det bildas ett jordbruksekonomiskt institut med huvud- ansvar för samhällsekonomiskt inriktad analys- och utredningsverksamhet inom det jordbruks- politiska området och att denna verksamhet finansieras med statliga anslag. Utredningen föreslår vidare att Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden läggs ned och att statistik- ansvaret och statistikkompetensen flyttas till Jordbruksverket. Se avsnitt 4.5 Jordbruks- och livsmedelsekonomiskt institut. Prioriteringar för år 1999 En ny myndighet, Jordbruks- och livsmedels- ekonomiskt institut, kommer att inrättas den 1 juli 1999 (se avsnitt 4.5). Med tanke på de stora resurser som tillförts sektorn genom CAP, samt Sveriges uttalat höga målsättningar vad gäller beivrande av oegentlig- heter och att följa upp resursutnyttjandet, är det av särskild vikt att kontroll- och tillsynsverk- samheten kan bedrivas på ett effektivt sätt. För att uppnå en långsiktig acceptabel nivå är det viktigt att resurser tillförs till dess att systemen och kontrollfunktionerna färdigutvecklats. Bris- ter på dessa områden eller överskridanden av tidsfrister för utbetalningar kan medföra att Sve- rige inte ersätts fullt ut från EG:s jordbruksfond för redan utbetalade bidrag. Det är av intresse att stärka jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft. I december 1997 presenterades betänkandet En livsmedels- strategi för Sverige (SOU 1997:167) där det bland annat föreslås en förstärkning av jord- brukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft, forskning och utveckling med tyngdpunkt i livsmedelsindustrins behov samt exportfräm- jande åtgärder. Förslagen har remissbehandlats och beredning pågår inom Regeringskansliet. Regeringen bemyndigade den 13 november 1997 chefen för Jordbruksdepartementet att till- kalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till ett nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001-2005 (dir. 1998:11). Miljöprogrammet skall medverka till att uppfylla de svenska miljömålen för jord- bruket och regeringens målsättning att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ut- redaren skall bland annat undersöka om de nu- varande miljöåtgärderna behöver förändras för att miljömålen skall kunna nås. En viktig ut- gångspunkt för utredaren skall vara att lämna förslag till förenklingar av regelverket i syfte att underlätta administrationen och göra det lättare för lantbrukarna att överblicka de olika ersätt- ningsformerna. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 30 juni 1999. 22.3 Resultatbedömning En stor del av EG:s regelverk är tvingande och baseras på generella regler som skall tillämpas inom hela gemenskapen. I dessa fall har rege- ringen mycket små möjligheter, åtminstone på kort sikt, att påverka regelverkets tillämpning och ambitionsnivå. Under åren 1997 och 1998 har särskilda medel anvisats till Jordbruksverket och länsstyrelserna för att täcka kostnaderna för den ökade admi- nistrationen. Vissa inkörningsproblem kvarstår fortfarande, främst inom de stödsystem som in- förts vid en senare tidpunkt. Detta har lett till att gällande regelverk inte alltid tillämpats på ett helt likformigt sätt inom olika delar av landet, vilket är ett krav från EU. Jordbruksverket och läns- styrelserna har hunnit fatta de beslut som krävs enligt gällande regelverk inom ramen för gäl- lande tidsgränser med något undantag. För att få till stånd en mer enhetlig hantering och effek- tivare handläggning beslutade regeringen i juli 1998 en förordningsändring som bland annat innebär att Jordbruksverket i egenskap av ut- betalande myndighet, får rätt att meddela före- skrifter om handläggning av stödärenden och om det underlag som krävs för utbetalning av stöd. Detta beslut har fattats i avvaktan på att utred- ningen om jordbruksadministrationen skall slutföras i december 1998. Länsstyrelsernas be- slut görs vidare verkställbara enligt utsökning- balken. För år 1997 drabbades elva medlemsstater av sanktioner på sammanlagt motsvarande 216 miljoner kronor på grund av överskridna tids- gränser vid utbetalning av EG-stöd. Sverige kla- rade sig utan anmärkning. Likaså har Sveriges räkenskaper avseende EG-stöden för år 1997 klarat sig utan anmärkning från EG-kommissio- nen. Sverige kan dock under år 1998 komma att drabbas av sin första sanktion på grund av att en länsstyrelse felaktigt godkände en arealstöd- utbetalning på 2,3 miljoner kronor under räken- skapsåret 1996. För att sanktioner skall kunna undvikas krävs en stark kontrollfunktion. Inom ramen för den speciella satsning som görs för att stärka kon- trollfunktionen av medelshanteringen inom sta- ten har Jordbruksverket beviljats anslag till fyra sådana projekt för år 1997. I övrigt bedriver Jordbruksverket, avseende jordbrukarstöd och exportbidrag, fortlöpande utbildningar med alla länsstyrelser och tullen avseende fysiska kontroller. Uppföljningsbesök på länsstyrelser och tullkontor kommer att ske. Vidare har Jord- bruksverket under år 1997 deltagit i ett stort antal utbildningsseminarier för bland annat poli- ser, kronofogdar, tulltjänstemän och åklagare för att informera om risker för fusk och bedrägerier med EU:s jordbruksstöd. Jordbruksdeparte- mentet är representerat i EU-bedrägeridelega- tionen vars verksamhet och projekt syftar till att samordna svenska myndigheters kamp mot EU- bedrägerier. Jordbruksverket har deltagit i flera av delegationens projekt under år 1997. Under året har miljöstöden för att främja odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden utökats. Därmed ökar förut- sättningarna för att bevara, tydliggöra och ut- veckla dessa värden. Verksamheten med utbild- ning, information och demonstrationsprojekt har medverkat till att skötselåtgärderna i miljö- stöden förbättrats, samt bidragit till bättre kun- skaper hos lantbrukarna om värdet, bevarandet och skötseln av den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden. Preliminära bedömningar av anslutningen till miljöstödet för ekologisk produktion under år 1998 visar att ca 8 procent av åkerarealen nu odlas ekologiskt och förutsättningarna är goda för att nå målet 10 procent till år 2000. Försäljningen av handelsgödsel ökade med 6,4 procent mellan den 1 juli 1996 och den 30 juni 1997. I förhållande till år 1986, som är basår för statsmakternas reduktionsmål på 20 procent, har förbrukningen minskat med 10 procent. Jordbruket har totalt minskat utsläppen av kväve med 25 procent jämfört med målsättningen som var 50 procent till år 1995. Ett nytt miljöstöd för resurshushållande konventionellt jordbruk har införts under år 1998 och anslutningen till åtgär- derna förväntas öka under år 1999. Jordbruks- verket har fått i uppdrag att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram för att minska kväveläckaget från jordbruket. Likaså har regeringen givit verket i uppdrag att utarbeta ett förslag till mål för ammoniakförluster samt tillhörande åt- gärdsprogram. 22.4 Revisionens iakttagelser I Riksrevisionsverkets (RRV) Årliga rapport 1998 till regeringen uppmärksammar RRV rege- ringen, dels på att det fortlöpande krävs arbete för att berörda myndigheter vid hantering av EG-medel skall hålla en tillfredsställande nivå på den interna kontrollen, dels på att underlaget för beslut om Jordbruksverkets IT-stöd, som pre- senterats under år 1997, är otillräckligt. RRV lämnar en revisionsberättelse utan in- vändningar för Jordbruksverket avseende räken- skapsåret 1997. Detsamma gäller för Statens utsädeskontroll och Växtsortnämnden. RRV har, inom ramen för regeringens sats- ning på att förbättra kontrollfunktionen inom staten, granskat intern kontroll m.m. avseende handläggning, beslut och utbetalning av bidrag, stöd och projektmedel som finansieras av ut- vecklingssektionen inom EU:s jordbruksfond (EUGFJ). RRV:s bedömning är att den interna kontrollen är särskilt bristfällig avseende struk- turfondsprojekt inom mål 5b och 6. Jordbruks- verket bedriver ett kontinuerligt arbete med att komma tillrätta med brister påpekade av RRV. RRV har påtalat risken för sanktioner från EG-kommissionen och har därför föreslagit att regeringen: – i förordning fastställer och reglerar de fondansvariga myndigheternas kontroll- befogenheter, för att uppnå god kontroll inom de myndigheter som hanterar ären- den finansierade från EUGFJ:s utveck- lingssektion, – utser ett ansvarigt oberoende revisions- organ för upprättande av revisionsutlåtande i enlighet med artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 av den 15 oktober 1997 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 i fråga om medlemsstaternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av struk- turfonderna. I syfte att förstärka kontrollen när det gäller EU-stöden har ett antal regeringsförordningar om sådana stöd ändrats. I förordningarna har Jordbruksverket och andra utbetalningsmyndig- heter givits befogenhet att, efter samråd med respektive stödmyndighet, meddela föreskrifter om stödmyndigheternas handläggning av stödärenden och om det underlag som krävs för utbetalning av stöd. För att få en likartad regle- ring av alla struksturstöd har vidare lagen (1994:1708) om miljö- och strukturstöd ändrats och en ny förordning (1998:579) om vissa stöd från EG:s strukturfonder beslutats. I lagen regle- ras bland annat tillsyn och kontroll av efter- levnaden av reglerna i EG-förordningarna. I den nya förordningen förtydligas ansvarsfördel- ningen mellan beslutande och utbetalande myn- digheter. Den omfattar också frågor om tillsyn och kontroll av strukturfondsmedel inklusive felaktigt utbetalade stöd. Regeringen bedömer att dessa regelverk kommer att undanröja de oklarheter som RRV uppmärksammat. Arbetet med att utse ett ansvarigt oberoende revisions- organ för upprättande av revisionsutlåtande pågår och beräknas avslutas under hösten 1998. 22.5 Jordbruks- och livsmedelsekonomiskt institut Regeringens bedömning: Regeringens behov av utredningsverksamhet och analyser med ekono- misk inriktning inom det jordbrukspolitiska om- rådet tillgodoses genom inrättandet av en ny myndighet – ett Jordbruks- och livsmedelseko- nomiskt institut. Den nya myndigheten kommer att inrättas den 1 juli 1999. Utredningens förslag: Ett fristående institut med ansvar för samhällsekonomiska analyser och utredningar inom jordbrukspolitikens område bildas. Institutets grundverksamhet skall finan- sieras med statliga medel. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) föreslås läggas ned och statistikansvaret flyttas över till Jordbruks- verket. Därutöver föreslås att Jordbruksverket får ansvar för en del av den utredningsverksam- het som LES bedrivit. Det nya institutet föreslås överta delar av LES ansvar för utredningar inom jordbrukspolitikens område. De besparingar som görs i och med nedläggningen av LES skall an- vändas för att finansiera institutet. Därutöver är det möjligt att göra besparingar på struktur- statistiken genom att dra nytta av den informa- tion som lantbrukarna lämnar i samband med ansökningar om olika jordbruksstöd. Dessa be- sparingar är enligt utredningens bedömning möjliga att realisera inom ett par år. Utredningen anser att en samhällsekonomisk utrednings- och analysverksamhet inom jord- bruks- och livsmedelspolitikens område åt- minstone måste omfattas av ca tio årsarbets- krafter. Verksamheten skall vidare ha möjligheter att lägga ut olika uppdrag och att tillfälligt an- ställa nationell och internationell kompetens. Institutet ansvarsområde är att med samhälls- ekonomisk ansats ta fram beslutsunderlag inom jordbruks- och livsmedelspolitikens område. Verksamheten skall vara så organiserad och så flexibel att den kan betjäna olika avnämare. Verksamheten skall i första hand koncentreras till konsekvensutredningar och studier av bakomliggande orsakssamband inom det jord- bruks- och livsmedelspolitiska området. Arbetet bör bedrivas med ambitionen att omsätta veten- skapligt underbyggda resultat i för avnämarna användbara beslutsunderlag. En viktig uppgift kommer att vara utvecklingen av ekonomiska modeller för verksamheten. Det fristående institutet föreslås organiseras som en statlig myndighet. Regeringen utser verksamhetsledare samt styrelse med representa- tion från bland annat forskarvärlden, staten, näringen och konsumenterna. Till verksamheten föreslås kopplas ett vetenskapligt råd vars sam- mansättning kan variera över tiden och med aktuella frågeställningar. Utredningen har över- vägt att lokalisera institutet till Uppsala, Jönköping, Malmö/Lund eller Stockholm. Verk- samheten föreslås förläggas till Uppsala. Utredningen föreslår även att en organisa- tionskommitté tillsätts. Kommittén bör bland annat behandla styrningen av institutets verk- samhet, ansvarsfördelningen mellan institutet, Regeringskansliet och Jordbruksverket samt en rad frågeställningar relaterade till jordbruks- statistiken. Remissinstanserna: Vid den av Jordbruks- departementet anordnade hearingen framkom att samtliga närvarande remissinstanser gav starkt uttryck för behovet av ökad analys- och utredningskapacitet med samhällsekonomisk in- riktning inom det jordbrukspolitiska området. Det förelåg även enighet om att en sådan verk- samhet bör organiseras som ett fristående insti- tut. De remissinstanser som lämnat skriftliga remissvar delar med ett undantag dessa uppfatt- ningar. Enligt Länsstyrelsen i Västra Götaland bör det aktuella analysbehovet kunna tillgodoses inom en organisatorisk enhet vid någon redan etablerad myndighet. Remissinstanserna har olika uppfattningar om hur statistikansvaret skall fördelas respektive vilka rationaliseringskrav som är rimliga att ställa på statistikproduktionen. Det gäller även frågan om institutets lokalisering. Jordbruksverket och den Internationella handelshögskolan i Jön- köping förordade en lokalisering till Jönköping, medan Sveriges lantubruksuniversitet förordade en lokalisering till Uppsala. Skälen för regeringens överväganden: Rege- ringen har i sitt arbete med jordbrukspolitiken, på såväl nationell som på EU-nivå, identifierat ett ökat behov av mer omfattande och grund- läggande konsekvensanalyser. På EU-nivå är jordbrukspolitiken inne i en process av föränd- ring. För tillfället gäller det reformförslagen inom ramen för EG-kommissionens Agenda 2000. Enligt regeringens bedömning kommer behovet av relevanta beslutsunderlag vara stort även i framtiden. Sverige kommer att överta ordförandeskapet inom EU under första halvåret år 2001. Om Sverige skall spela en aktiv och drivande roll i arbetet med att förändra den gemensamma jord- bruks- och livsmedelspolitiken krävs en ökad ambitionsnivå vad avser analyser och utvärde- ringar av politikens effekter. Det måste därmed finnas tillgång till såväl kompetens som analys- och utredningsresurser inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Enligt regeringen är det angeläget att priori- tera arbetet med att besvara frågor om hur för- ändringar i jordbrukspolitiken och internatio- nella avtal och åtaganden påverkar konsumenter, miljö och produktion, såväl nationellt som re- gionalt. EG-kommissionen har även visat ett på- tagligt intresse av att ta del av såväl nationella konsekvensanalyser som mer grundläggande studier av nationella förhållanden inom jord- bruks- och landsbygdsområdet. Regeringen anser att det finns flera skäl för att utveckla kompetens rörande ekonomiska analy- ser inom det jordbrukspolitiska området. Ett av- görande skäl är att jordbruksområdet tar i an- språk såväl finansiella som reala resurser av en sådan omfattning att det ur ett samhällsekono- miskt perspektiv är nödvändigt att bedöma hur effektivt resurserna används. Ur detta perspektiv är det av stor vikt att det totala stödet, dvs. såväl marknadsregleringar som direktstöd, kan redo- visas på ett transparent sätt och följas över tiden. Erfarenheter från institut i andra länder Vid en jämförelse mellan olika länder med av- seende på hur de valt att organisera sina resurser inom jordbrukspolitikens område kan konstate- ras att flera länder inom EU har valt en tämligen likartad organisationsform: ett fristående forsk- nings-/utredningsinstitut, i huvudsak finansierat av staten. Institutens uppgift är att dels utföra empiriskt inriktad forskning och utrednings- verksamhet, dels svara för produktionen av grundläggande statistik. Resultaten av arbetet riktar sig dock inte enbart till forskarsamhället utan även till beslutsfattare inom främst den offentliga sfären. Organisationsmöjligheter Regeringen anser att en samhällsekonomiskt orienterad analys- och utredningsverksamhet inom jordbrukspolitikens område lämpligast bedrivs inom ett fristående institut. Jämförelser med länder i norden och inom EU visar att det vanligaste sättet att organisera analys- och utred- ningsverksamhet är som ett fristående institut. Fördelarna med ett fristående institut är bland annat den självständighet gentemot politiken och förvaltningen som möjliggör ett mer förutsätt- ningslöst angreppssätt till de aktuella frågeställ- ningarna, de stora möjligheterna att åstadkomma trovärdighet för arbetet hos avnämare, uppdrags- givare och samarbetspartners med olika intressen samt möjligheterna att upprätthålla en kontinui- tet och medföljande kompetensuppbyggnad. En potentiell nackdel kan vara att institutet får en oklar roll i den meningen att verksamheten bedrivs i ett verksamhetsfält som ligger mellan den akademiska forskningen och det traditionella utredningsväsendet. Å andra sidan är detta för- hållande av avgörande betydelse för institutets existensberättigande. Det fortsatta arbetet Regeringen har för avsikt att snarast initiera ett arbete med att precisera hur den nya myndighe- ten skall organiseras och var den skall lokaliseras. I detta ingår även att vidta de praktiska förbere- delser som krävs för att den nya organisationen skall kunna verka från den 1 juli 1999. Ledningen av institutets verksamhet samt ansvarsfördel- ningen mellan institutet, Regeringskansliet och Jordbruksverket är exempel på andra frågor som skall belysas. 22.6 Anslag B1 Statens jordbruksverk Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 220 687 Anslags- kredit 122 1998 Anslag 220 188 Utgifts- prognos 220 000 1999 Förslag 229 907 2000 Beräknat 232 064 1 2001 Beräknat 235 495 1 1 Motsvarar 227 907 tkr i 1999 års prisnivå. Jordbruksverkets del av mål inom utgiftsområde 23 är att verka för en konkurrenskraftig, miljö- och djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Ett generellt mål för Jordbruksverket är att medverka till en korrekt tillämpning av EG:s regelverk så att finansiella sanktioner undviks. Av det senare följer bland annat att Jordbruksverket har till uppgift att vara fondkoordinator för EG-stöden. Anslaget för verksamheten år 1997 var 183 miljoner kronor. Skillnaden mellan utgifter och anslag för budgetåret 1997 beror på att Jord- bruksverket till följd av EU-medlemskapet ålagts ansvar för en mängd nya verksamheter utan att medel har tillskjutits i motsvarande utsträckning. Under år 1997 tillkom ytterligare arbetsuppgifter i form av hantering av vallstöd, kalvbidrag, BSE- utbetalningar samt utbetalning av revalverings- kompensation. Dessutom har kostnaderna ökat för utveckling av ADB-baserade stödsystem. Förvaltningsanslaget har därmed överskridits och för att täcka delar av dessa kostnader ut- nyttjade Jordbruksverket under budgetåret 1997 hela sitt anslagssparande på knappt 18 miljoner kronor. Budgetåret 1997 anvisades även 15 mil- joner kronor på tilläggsbudget. För budgetåret 1998 har verket fått disponera outnyttjade medel från anslaget B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket. Från och med budgetåret 1999 får Jordbruks- verket ansvar för arbetsuppgifter rörande statis- tik i samband med att Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden avvecklas. Se avsnitt 8 Livs- medel. Regeringens överväganden Resultatbedömning Jordbruksverkets verksamhet exklusive dist- riktsveterinärverksamheten har i huvudsak kommit att inrikta sig mot tillämpningen av EG:s regleringar och stödsystem. Utformningen och fördelningen av stöd skall bidra till ett livs- kraftigt jordbruk i mindre gynnade områden, till en konkurrenskraftig miljöanpassad produktion samt till utveckling av landsbygden. Ett mål för verksamheten är därvid att korrekt och effektivt hantera, kontrollera och betala ut stöd enligt regelverket. Detta skall ske på ett sådant sätt att sanktioner från EU undviks. Verket skall arbeta för enhetlighet och likabehandling genom att sprida information och kunskap om regelverket. Jordbruksverkets omfattande informa- tionsverksamhet har utvärderats och visar att mer än 90 procent av jordbrukarna tagit del av informationsmaterialet. Flertalet anser att mate- rialet var tillräckligt för att man skulle kunna an- söka om stöd på egen hand. Under verksamhetsåret har ca 72 000 lantbru- kare ansökt om något EU-stöd. Det totala an- talet företag är närmare 90 000 varav 15 000 brukar en areal om högst fem hektar. Vad gäller utnyttjandet av kvoter kan konsta- teras att mjölkkvoten var utnyttjad till 99 procent medan basarealen för arealersätt- ningar utnyttjades till 90 procent, vilket är i stort sett oförändrade nivåer i förhållande till år 1996. Däremot ökade utnyttjandegraden vad gäller djurbidragen. Den höga utnyttjandegraden vad gäller kvoter kan tolkas så att jordbrukets konkurrenskraft är god. För miljöersättningarna varierade anslutnings- graden högst väsentligt mellan olika åtgärder i förhållande till uppskattad maximal areal enligt miljöprogrammet. De arealmässigt största åtgär- derna har, med undantag för ersättningar till betesmarker, en anslutningsgrad på över 72 pro- cent. I vissa fall har anslutningsgraden påverkats av att åtgärder introducerats sent. En närmare redovisning av miljöprogrammets resultat lämnas under anslaget B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket. Tillämpningen av regelsystemen har inte för- anlett några sanktioner från EU under verksam- hetsåret. Den stora andelen felaktiga stödan- sökningar, som inkommit framför allt inom miljöområdet och som enligt EG:s regelverk medför att länsstyrelserna måste utöka fält- kontrollerna, inger emellertid viss oro. Det är därför enligt regeringens uppfattning angeläget att verket även fortsättningsvis bedriver en om- fattande informationsverksamhet gentemot såväl jordbrukare som mot länsstyrelser. Åtgärder bör också vidtas för att effektivisera kontrollverk- samheten samtidigt som åtgärder vidtas för att begränsa kontrollbehoven. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet1 Intäkter (som får dis- poneras) Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1997 22 050 18 928 3 122 Prognos 1998 26 600 26 975 -375 Budget 1999 32 500 32 500 0 1 Den offentligrättsliga verksamheten gäller områdena växtinspektion, kvalitetsinspek- tion av frukt och grönsaker, foderkontroll, införsel av djur, försäljning av material, kött- klassificering, m.m. Tabell 4.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet1 Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1997 8 102 7 915 187 Prognos 1998 8 400 8 100 300 Budget 1999 8 000 8 000 0 1 Uppdragsverksamheten utgörs av vattenhushållning. Distriktsveterinärverksamheten redovisas under anslaget E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen (avsnitt 7.5). Avgiftsinkomsterna härrör från växtinspektion, kvalitetsinspektion av frukt och grönsaker, vattenhushållning, foderkontroll, införsel av djur, försäljning av material, köttklassificering m.m. Verket föreslås under år 1999 få bedriva den av- giftsfinansierade verksamheten i oförändrad omfattning. För denna period beräknas intäk- terna och kostnaderna till 40,5 miljoner kronor. Eftersom utbetalningar av EG-stöd ersätts i efterskott från EU-budgeten uppstår ett kredit- behov för Jordbruksverket. Regeringen bedömer detta kreditbehov till 5,5 miljarder kronor för år 1999. Slutsatser Mot bakgrund av de stora förändringar som EU- medlemskapet föranlett och de krav som ställts på Jordbruksverket anser regeringen att verket har klarat sina uppgifter väl. I avvaktan på pågående utredning om jord- bruksadministrationen bör Jordbruksverket och länsstyrelserna liksom budgetåret 1998 få dispo- nera viss del av ej ianspråktagna medel under an- slaget B12 Kompletterande åtgärder inom jord- bruket för myndigheternas arbete med miljöersättningsprogrammet. För övertagandet av statistikuppgifterna från Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden an- visas Jordbruksverket 2 miljoner kronor. Mot bakgrund av ovanstående pågående utredning anvisas dessa medel endast år 1999. Under anslaget F3 Kostnader för livsmedels- beredskap har tidigare anvisats medel för vissa av Jordbruksverkets förvaltningskostnader för livsmedelsberedskapen. Dessa medel bör från och med budgetåret 1999 i sin helhet anvisas under anslaget B1 Statens jordbruksverk. Under år 1998 redovisas 300 000 kronor av nationellt stöd till biodling under anslaget B1 Statens jordbruksverk. Från och med år 1999 överförs detta stöd till anslaget E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 229 907 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas tills vidare till 232 064 000 kronor respektive 235 495 000 kro- nor. Tabell 4.5 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 220 188 Pris- och löneomräkning +4 394 Justering av premier +1 125 Överföring till E3 -300 Överföring från F3 +2 500 Ökat resursbehov för statistik +2 000 Förslag 1999 229 907 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 13 599 Anslags- sparande 9 401 1998 Anslag 22 000 Utgifts- prognos 12 600 1999 Förslag 22 000 2000 Beräknat 22 000 2001 Beräknat 22 000 Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999). Enligt tidigare regerings- beslut lämnas även statsbidrag för åtgärder mot översvämningar i Emån. Bidrag lämnas också enligt förordningen (1987:606) om statligt re- gionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Jordfondens verksamhet regleras i förordningen (1989:281) om jordfonden. Regeringens överväganden Resultatinformation Bidrag till jordbrukets rationalisering Från anslaget görs utbetalningar endast för tidi- gare beslutade stödåtgärder. För närvarande lämnas stöd framför allt till vissa omarronderingsprojekt i Dalarnas län. Projektens slutförande är beroende av bland annat om fastighetsbildningsförättningarna överklagas till domstol. Från tidigare års bidrags- ramar finns reserverade medel som ingår som upparbetade kostnader i framför allt de äldre projekten. Jordbruksverket har i rapport, daterad den 22 februari 1996, redovisat att avvecklingen av omarronderingsprojekten för berörda län kan beräknas ta fem år för Västra Götalands och Gävleborgs län samt ca tio år för Dalarnas län. Behovet av medel för utbetalning av tidigare beslutade stöd bedöms bli begränsat. Regeringen beräknar kostnaderna till 7,4 miljoner kronor för år 1999. Täckande av förluster på grund av statlig kredit- garanti Från anslaget finansieras utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårds- och rennäringens rationa- lisering, regionalt stöd till trädgårdsföretag i norra Sverige m.m. Möjligheterna att lämna kreditgarantier till jordbruket upphörde från och med budgetåret 1995/96 medan möjligheterna att lämna garantier till trädgårds- och rennäringsföretag kvarstår. Det är dock för närvarande mycket låg efter- frågan på dessa lånegarantier. Garantilånestocken minskar i dagsläget nästan lika mycket som det amorteras, dvs. i ökande takt eftersom amorte- ringarnas relativa andel ökar med tiden. Regeringen beräknar kostnaderna till 14,6 miljoner kronor. Jordfonden På jordfonden bokförs kostnader för länsstyrel- sernas förvärv, överlåtelse och förvaltning av jordfondsfastigheter samt köpeskilling för sålda fastigheter. Överskott och underskott i verk- samheten regleras mot statsbudgetens inkomst- sida. Så länge det finns en inlösenskyldighet vid vissa fall av vägrat förvärvstillstånd måste jord- fonden finnas kvar. Bokföringsrutinerna för fonden ändrades från och med den 1 januari 1998 för att ge en klarare överblick av fondens innehav av fastigheter och pengar. Bokfört värde beräk- nas uppgå till 130 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. B3 Djurregister Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 5 554 Anslags- sparande 4 446 1998 Anslag 35 000 Utgifts- prognos 21 900 1999 Förslag 14 000 2000 Beräknat 14 247 1 2001 Beräknat 14 512 1 1 Motsvarar 14 000 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget uppfördes på statsbudgeten år 1997 för att täcka investeringskostnader för en databas för registrering av nötkreatur. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag träffat avtal med Svensk Mjölk om arbetsfördelningen m.m. mellan verket och Svensk Mjölk. Jordbruksverket har inrättat ett kontor i Söderhamn för den del av hanteringen som görs av verket. Kontoret har under år 1998 haft ca 17 anställda. Databasen är i drift sedan den 1 januari 1998. Ursprungligen be- räknades kostnaderna för djurregistret till 35 miljoner kronor år 1998 som för år 1999 uppräk- nats till 35,7 miljoner kronor. Efter det att bud- getpropositionen för år 1998 lagts nedrevidera- des de beräknade driftskostnaderna till ca 14 miljoner kronor per år. Registret finansieras med avgifter som inlevereras på inkomsttitel. Regeringens överväganden Resultatinformation Från och med budgetåret 1998 belastar kostna- derna för driften av databasen anslaget. Kostna- derna för år 1999 beräknas uppgå till 14 miljoner kronor per år. Finansiering av gjorda investe- ringar och drift sker genom att intäkterna från avgiften inlevereras till inkomsttitel på stats- budgeten. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 14 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. B4 Statens utsädeskontroll Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 571 Anslags- sparande 395 1998 Anslag 978 Utgifts- prognos 700 1999 Förslag 1 002 2000 Beräknat 1 020 1 2001 Beräknat 1 035 1 1 Motsvarar 1 002 tkr i 1999 års prisnivå. Statens utsädeskontroll är centralt organ för cer- tifiering av utsädesvaror. Denna verksamhet finansieras med avgifter. Statens utsädeskontroll utför också viss kvali- tetskontroll utanför certifieringssystemet. Denna verksamhet är anslagsfinansierad liksom myn- dighetens internationella verksamhet. Statens utsädeskontrolls del av effektmålen inom utgiftsområde 23 är att bidra till att ett full- gott utsäde används i landet med syfte bland annat att minska användningen av bekämp- ningsmedel för att på så sätt främja en effektiv och hållbar växtodling i landet. Regeringens överväganden Resultatinformation Statens utsädeskontrolls årsredovisning uppvisar ett negativt resultat för år 1997. I resultatet ingår dock engångskostnader för kravspecifikation för ett nytt ADB-system. Det ekonomiska resultatet för den ordinarie verksamheten visar en resul- tatförbättring jämfört med budgetåret 1995/96. Den totala certifierade kvantiteten utsäde i landet ökade under år 1997 med 5 procent jämfört med år 1996. Ökad användning av certifierat utsäde innebär att sundare utsäde används, vilket får antas leda till minskad användning av bekämp- ningsmedel på längre sikt. Den anslagsfinansierade verksamheten om- fattade under budgetåret 1997 ca 2,4 procent av den totala omsättningen, samma andel som under föregående år. Denna består huvudsakli- gen av internationell verksamhet och av kvali- tetskontroll av prydnadsväxter, som ligger utanför certifieringssystemet. Den avgiftsfinansierade verksamheten skall drivas med full kostnadstäckning. Det förbätt- rade resultatet beror enligt Statens utsädeskon- troll bland annat på ökade marknadsandelar. År 1997 svarade myndigheten för 54 procent av certifieringen mot 52 procent år 1996. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.9 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter (som får disponeras) Utfall 1997 20 224 Prognos 1998 19 945 Budget 1999 19 945 Tabell 4.10 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Utfall 1997 3 184 Prognos 1998 2 905 Budget 1999 2 905 Slutsatser Statens utsädeskontroll har under de senaste åren rationaliserat och effektiviserat sin verksamhet vad avser bland annat tillfällig arbetskraft, lokaler och administration. Enligt regeringens bedöm- ning finns inte någon anledning att ändra inrikt- ning på verksamheten. Regeringen bedömer an- slagsbehovet till 1 002 000 kronor för år 1999. Det beräknas vara oförändrat i fasta priser åren 2000 och 2001. B5 Statens växtsortnämnd Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 391 Anslags- sparande 843 1998 Anslag 1 349 Utgifts- prognos 1 500 1999 Förslag 1 371 2000 Beräknat 1 395 1 2001 Beräknat 1 417 1 1 Motsvarar 1 371 tkr i 1999 års prisnivå. Statens växtsortnämnd handlägger ärenden om växtförädlarrätt enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) och är behörig myndighet i frågor som rör Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV). Växtsort- nämnden fullgör vidare de uppgifter som får ut- föras av ett nationellt organ enligt rådets förord- ning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växt- förädlarrätt. Nämnden handlägger också ärenden enligt utsädesförordningen (1993:1375) om in- tagning av växtsorter i sortlistan. Växtsortnämndens del av effektmålen inom utgiftsområde 23 är att bidra till att växtodlingen i landet har tillgång till sådana växtsorter som möjliggör en anpassning till de allmänna odlingsförutsättningarna i landet och till behovet av en uthållig växtodling. Nämnden skall därför pröva ärenden i fråga om godkännande av växtsorter för intagning i sortlistan med ut- gångspunkt i dessa kriterier. Växtsortnämnden skall erbjuda en kostnadseffektiv service i ären- den om växtförädlarrätt och sortlista. Regeringens överväganden Resultatinformation Växtsortnämndens verksamhet för år 1997 visar ett negativt resultat, 12 000 kronor. Nämnden har ett ackumulerat anslagssparande på 843 000 kronor. Under år 1997 godkände nämnden 50 sorter för intagning i sortlistan. Växtsortnämn- den har vid godkännande tagit hänsyn till sådana förbättringar som innebär ökad anpassning till odlingsförutsättningarna i landet. Intäkterna från årsavgifter för växtförädlar- rätten och från ansökningsavgifterna för sort- listan har varit högre än beräknat. Det försäm- rade resultatet beror på ADB-kostnader för ett nytt ansökningssystem. Budget för avgiftsbelagd verksamhet I och med att sortlisteprövningen avgiftsbelagts drivs nämndens hela verksamhet med full kost- nadstäckning. Av nämndens uppdragsgivare är 98 procent andra än staten. Slutsatser Enligt regeringens bedömning finns inte någon anledning att ändra inriktning på Växtsortnämn- dens verksamhet. Regeringen bedömer anslags- behovet till 1 371 000 kronor för år 1999. Det beräknas vara oförändrat i fasta priser åren 2000 och 2001. B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 20 958 Anslags- sparande 61 879 1998 Anslag 26 246 Utgifts- prognos 43 000 1999 Förslag 26 740 2000 Beräknat 27 214 1 2001 Beräknat 27 677 1 1 Motsvarar 26 740 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget disponeras av Jordbruksverket för att inom skilda handlingsprogram, huvudsakligen genom försöks- och utvecklingsverksamhet, styra utvecklingen inom jordbruket och träd- gårdsnäringen mot minskat växtnäringsläckage, minskad ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, be- varande av biologisk mångfald och ökad andel ekologisk produktion. Likaså disponeras anslaget för uppföljning och utvärdering av den gemen- samma jordbrukspolitikens miljöeffekter. Anslagsbehållningen som under åren 1997– 2001 skall utnyttjas för försöks- och utvecklings- verksamhet avseende miljöförbättrande åtgärder är för perioden intecknad för flerårig verksamhet och kommer löpande att utnyttjas. Regeringens överväganden Resultatinformation För budgetåret 1998 har anvisats 26,2 miljoner kronor. Från anslaget används 9 miljoner kronor för försöks- och utvecklingsverksamhet inom vardera bekämpningsmedelsprogrammet och programmet för minskat växtnäringsläckage. 15 miljoner kronor används för försöks- och ut- vecklingsverksamhet samt marknadsstödjande åtgärder för ekologisk produktion. Dessutom används 4 miljoner kronor för funktionstest av lantbrukssprutor och utvärdering och uppfölj- ning av den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter. Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen har enligt regeringens uppdrag presenterat för- slag till handlingsprogram för användning av be- kämpningsmedel i jordbruks- och trädgårds- näring under perioden 1997–2001 (Statens jordbruksverks rapport 1996:2). Målet för pro- grammet är att hälso- och miljöriskerna skall fortsätta att minska. Enligt verkens bedömning har miljö- och hälsoriskerna reducerats med 65 procent respektive 76 procent till år 1996 (beräknat som miljö- samt hälsoindex gånger försåld volym bekämpningsmedel). Förutsättningarna är goda för att uppnå målet 10 procent ekologiskt odlad åkerareal till år 2000. Anslutningen till miljöprogrammet år 1998 pekar mot att ca 8 procent av åkerarealen nu odlas ekologiskt. Jordbruksverket har fått i upp- drag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000. Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har inte nåtts trots pågående arbete inom befintliga åtgärdsprogram. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram för att minska kväveläckaget från jordbruket. Slutsatser Regeringen anser att medel inom anslaget skall användas för att genomföra handlingsprogram- men vad avser försöks- och utvecklingsverksam- het m.m. För år 1999 innebär det att försöks- och utvecklingsverksamheten bör omfatta åtgär- der motsvarande 8,5 miljoner kronor inom bekämpningsmedelsprogrammet och 8,5 miljo- ner kronor inom programmet för minskat växtnäringsläckage. Försöks- och utvecklings- verksamhet samt marknadsstödjande åtgärder inom området ekologisk produktion skall kunna omfatta åtgärder motsvarande 14 miljoner kro- nor, varav högst 2 miljoner kronor avser mark- nadsstödjande åtgärder. Kostnader avseende marknadsstödjande åtgärder bör få belasta ansla- get, men på sikt är det rimligt att marknads- aktörerna tar det fulla ansvaret för sådana åtgär- der. Utöver dessa ändamål bör medel kunna rymmas för utvärdering och uppföljning av den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter, för funktionstester av lantbrukssprutor samt för internationellt standardiseringsarbete. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 26 740 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 är beräknade med ut- gångspunkt i 1999 års anslagsnivå. B7 Bekämpande av växtsjukdomar Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 2 647 Anslags- kredit 18 1998 Anslag 2 629 Utgifts- prognos 2 400 1999 Förslag 2 629 2000 Beräknat 2 629 2001 Beräknat 2 629 Anslaget belastas med kostnader för åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnaderna för beredskaps- åtgärder mot karantänskadegörare finansieras också med detta anslag, liksom kostnaderna för undersökningar av växtprover som av Jordbruks- verkets växtinspektion överlämnas för laborato- riemässig diagnostisering. Vidare har efter med- lemskapet i EU tillkommit kostnader för verifiering av de svenska skyddade zonerna och marknadskontroll. Regeringens överväganden Resultatinformation Det fytosanitära läget är i stort sett gott. Växt- material som når Sverige är generellt av hög sundhetsstatus och få avvisningar har behövt göras i importkontrollen. Mot bakgrund av ett konstaterat gott hälsoläge i svenska företag har omfattningen av produktionskontrollen dragits ned. Arbete med att göra marknadskontrollen mer effektiv och mer riskstyrd har påbörjats. Resurser har i större utsträckning lagts på kart- läggning och bekämpning av vissa potatis- sjukdomar. Kunskaperna om smittoläget är här fortfarande i vissa delar otillräckliga. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 2 629 000 kronor för år 1999. Anslagsbehovet för åren 2000 och 2001 beräknas vara oförändrat. B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn Tabell 4.14 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 48 465 Anslags- sparande 84 535 1998 Anslag 110 000 Utgifts- prognos 120 000 1999 Förslag 107 500 2000 Beräknat 110 000 2001 Beräknat 110 000 Under anslaget anvisas medel för de av Sverige tillämpade horisontella strukturstöden inom jordbruket som ingår i EG:s strukturstöd för mål 5a. Inom anslaget avsätts medel till investerings- stöd till lantbrukare, startstöd till yngre jord- brukare samt stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter. Bestämmelser om strukturstöden finns i förordningen (1995:1195) om startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- och renskötsel- företag, förordningen (1995:1271) om investe- ringsstöd till den som förädlar eller saluför pro- dukter från jordbruket eller skogsbruket och förordningen (1996:1431) om investeringsstöd till företagare med jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Målet för åtgärderna är att bidra till en rationell produktion av säkra livs- medel med hög kvalitet och att utveckla livs- medelsproduktionen så att ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt erhålls. Investeringsstöd till lantbrukare lämnas för fasta investeringar i jordbruks-, trädgårds- och ren- skötselföretag i de sju nordligaste länen. Stöd kan också lämnas i hela landet för kombina- tionsverksamhet och för miljö- och djur- skyddsinvesteringar . Stödet är medfinansierat av EG till 25 procent (75 procent inom mål 6-om- rådet), och kan maximalt utgå med 600 000 kro- nor per företag i mål 6-området, med 300 000 kronor i övriga delar av norra Sverige och med 150 000 kronor i södra och mellersta Sverige. Startstöd till yngre jordbrukare är medfinansie- rat av EG till 50 procent (75 procent inom mål 6- området), och kan utgå med sammanlagt högst 200 000 kronor till företagare under 35 år, inom lantbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter regleras av ett samlat pro- gramdokument som omfattar tiden 1995–1999. Totalt har planerats beslut om stöd omfattande 370 miljoner kronor under perioden, varav 100 miljoner kronor finansieras nationellt. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget avser följande beräknade poster år 1999: Tabell 4.15 Tusental kronor Svensk finansiering (B 8) EG-finansie- ring (B 9) Totalt Investeringsstöd till lantbrukare 70 000 55 0001 125 000 Startstöd till yngre lantbrukare 17 5002 17 5002 35 000 Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruks- produkter 20 000 55 000 75 000 Totalt 107 500 127 500 235 000 1 Engångsvis ökning av anslaget med 5 000 tkr hänförande sig till justering av EG- medfinansieringsgraden. 2 Engångsvis minskning med 2 500 tkr år 1999. För samtliga stöd under anslaget gäller att ut- betalningar oftast sker senare än under ansök- ningsåret. Vad gäller investeringsstöd till lant- brukare och stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter beror utbetal- ningstakten på den faktiska investeringstakten. Detta gör det svårt att årsvis budgetera utbetal- ningarna under anslaget. Investeringsstöd till lantbrukare började tilläm- pas under år 1997. Intresset för stödet har varit relativt stort. Under år 1997 beviljades totalt 585 ansökningar varav ca 400 av dessa rörde företag med mjölkproduktion. Totalt kommer investe- ringar om 300 miljoner kronor att stödjas. Beslut om startstöd till yngre jordbrukare inne- bär ett åtagande för en femårsperiod. År 1997 beviljades 152 startstöd till företag omfattande ett totalt stödbelopp på 26 miljoner kronor. Av dessa företag hade 74 stycken mjölkproduktion som huvudsaklig produktionsinriktning. Under åren 1997 och 1998 har inte de anvisade medlen utnyttjats fullt ut, varför anslaget engångsvis minskas med 2,5 miljoner kronor under år 1999. Intresset för att ansöka om stöd för bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter har hittills varit mycket stort, främst inom mjölk- och köttsektorerna. Inom mål 6-området har dock intresset varit mindre än förväntat. Totalt har under programperioden fram till september 1998 stöd om 220 miljoner kronor beviljats. Detta motsvarar investeringar på totalt drygt 1,1 miljarder kronor. Jordbruksverket pre- senterade i mars 1998 en utvärdering av stödets effekter. Rapporten remissbehandlas för när- varande. Resultatet av remissbehandlingen kommer att ingå i det material som kommer att ligga till grund för utformningen av åtgärder under programperioden 2000–2006. I utvärde- ringen pekas på svårigheterna med att dra slut- satser om stödets effekter med hänsyn till den korta tid stödet tillämpats. Jordbruksverket före- slår att bättre kapacitets- och effektindikatorer tas fram för att underlätta kommande utvärde- ringar och diskuterar möjligheten att införa en nedre gräns för beviljande av stöd. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Startstöd till yngre jordbrukare samt stöd till be- arbetning och avsättning av jord- och skogspro- dukter är stödformer som bygger på fleråriga åtaganden mellan staten och stödmottagarna. Det innebär att staten åtar sig framtida ekono- miska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår av tabell nedan. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär utgifter på högst 55 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 4.16 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktel- ser vid året början 48 000 - - Nya förpliktelser 44 000 - - Infriade förpliktelser1 -37 000 -40 000 -15 000 Utestående förpliktel- ser vid årets slut 55 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 55 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 107 500 000 kronor för år 1999. För vardera åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 110 000 000 kronor. B9 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd Tabell 4.17 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 90 198 Anslags- sparande 93 802 1998 Anslag 125 000 Utgifts- prognos 145 000 1999 Förslag 127 500 2000 Beräknat 125 000 2001 Beräknat 125 000 Under anslaget anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av strukturstöden inom livs- medelssektorn; investeringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre jordbrukare och stöd till be- arbetning och avsättning av jord- och skogs- bruksprodukter, som redovisas under anslaget B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn. Regeringens överväganden Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser I enlighet med vad som anförs under anslaget B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn samt vad som framgår i tabell nedan föreslås riksdagen bemyn- diga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär utgifter på högst 89 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 4.18 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktel- ser vid årets början 78 000 - - Nya förpliktelser 78 000 - - Infriade förpliktelser1 -67 000 -65 000 -24 000 Utestående förpliktel- ser vid årets slut 89 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 89 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 127 500 000 kronor för år 1999. För vardera åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 125 000 000 kronor. B10 Regionala stöd till jordbruket Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 743 020 Anslags- kredit 24 020 1998 Anslag 717 000 Utgifts- prognos 734 000 1999 Förslag 717 000 2000 Beräknat 717 000 2001 Beräknat 717 000 Under anslaget anvisas medel för det av EG medfinansierade kompensationsbidraget till norra respektive södra Sverige samt för det nationella stödet till jordbruket i norra Sverige. Bestämmelser om de regionala stöden finns i förordningen (1995:1174) om kompensations- bidrag till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade områden samt i förordningen (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Kompensationsbidrag lämnas som areal- eller djurbidrag i de områden som fastställts som bergsområden eller mindre gynnade områden (s.k. LFA-områden). Stödet är bland annat regionalpolitiskt betingat och bidrar till bibe- hållandet av ett öppet odlingslandskap. Enligt anslutningsfördraget får Sverige lämna nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i norra Sverige (stödområdena 1–3). Stöd kan lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis, bär och grönsaker samt som pristillägg och transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat utifrån förutsättningen att den totala stödnivån före EU-medlemskapet skall kunna upprätt- hållas. Under år 1997 överskreds anslaget med 24 miljoner kronor vilket huvudsakligen beror dels på att delar av stödet för år 1996 inte utbetalades förrän år 1997, dels på att den kompensations- bidragsberättigade spannmålsodlingen i norra Sverige ökat. Även under åren 1998 och 1999 väntas anslaget uppvisa underskott beroende bland annat på en ökad anslutning till stödet samt tidigare redovisad ökning av spannmåls- odlingen i norra Sverige. Underskottet beräknas för år 1998 uppgå till 17 miljoner kronor. Regeringens överväganden För att komma till rätta med anslagets under- skott anser regeringen att stödet till spannmåls- odlingen i norra Sverige bör ses över. För att ge lantbrukarna möjlighet att i god tid anpassa sin drift till nya förutsättningar och för att invänta eventuella ytterligare förändringar av stöd- systemet när EU:s nya landsbygdsförordning träder i kraft år 2000 föreslår regeringen emeller- tid att förändringar i spannmålsstödet införs först från och med år 2000. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en samlad utvärdering och översyn av de regionala stöden till jordbruket. Utvärderingen är avsedd att utgöra underlag för en bedömning av möjligheterna till och behovet av förändringar av stöden. Den bereds för närvarande av rege- ringen. Slutsatser Regeringen föreslår att totalt 717 000 000 kronor avsätts för regionala stöd till jordbruket. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. De regionala stödens omfattning, finansiering och fördelning framgår av följande sammanställ- ning, uttryckt i miljoner kronor. Likaså redovisas EG:s finansiering av de regionala stöden som an- visas under anslaget B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket. Tabell 4.20 Miljoner kronor LFA-område Svensk finansiering EG-finan- siering Totalt Stödområde 1–3 exkl. mål 6 153 51 204 Mål 6 57 56 113 Summa 210 107 317 Södra LFA stödområde 4–5 189 63 252 Summa LFA 399 170 569 Nationellt stöd stödområde 1–3 318 - 318 Summa regionala stöd 717 170 887 B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket Tabell 4.21 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 208 016 Anslags- sparande 116 984 1998 Anslag 325 000 Utgifts- prognos 256 600 1999 Förslag 325 000 2000 Beräknat 325 000 2001 Beräknat 325 000 Under anslaget anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av regionala stöd till jord- bruket, dels kompensationsbidrag till norra respektive södra Sverige, dels övriga regionala stöd till den del de finansieras av EG:s jord- bruksfond. I regionala stöd innefattas stöd till lands- bygdsutveckling inom mål 5b, mål 6 och de s.k. gemenskapsinitiativen som delfinansieras av jordbruksfonden. 1996 års kompensationsbidrag utbetalades till en mindre del i början av år 1997 vilket till- sammans med en ökning i stödvolymen år 1997 medförde att anslagsposterna för kompensa- tionsbidrag överskreds år 1997. Vad beträffar övriga regionala stöd till den del de finansieras av Jordbruksfonden utbetalades under år 1997 endast 29 miljoner kronor av anslagna 147 miljo- ner kronor. De medel som inte utnyttjats får dock användas under kommande år fram till och med år 2001. En ökning av utbetalningarna vän- tas under den återstående delen av program- perioden. Regeringens överväganden Resultatinformation Med hänvisning till vad som anförts under ansla- get B10 Regionala stöd till jordbruket, bör under detta anslag anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av regionala stöd till jordbruket. Av anslaget beräknas 170 miljoner kronor motsvara EG:s finansiering av kompensationsbidraget i norra respektive södra Sverige. Resterande del av anslaget, 155 miljoner kronor, beräknas motsvara återflödet från EG:s jordbruksfond vad avser strukturfondsprogrammen för mål 5b och mål 6 samt de s.k. gemenskapsinitiativen. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regionala stöd kopplade till programdokumen- ten (SPD) för respektive mål 5b och mål 6 samt Leader II löper över perioden 1995–1999 men utbetalningar får ske t.o.m. år 2001. Det innebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förplik- telser som inte ryms inom ramen för redan anvi- sade anslagsmedel, vilket framgår av tabellen nedan. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär utgifter på högst 150 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 4.22 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 beräknat Utestående förpliktel- ser vid årets början 150 000 - - Nya förpliktelser 250 000 - - Infriade förpliktelser1 -250 000 -75 000 -75 000 Utestående förpliktel- ser vid årets slut 150 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 150 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 325 000 000 kronor för år 1999. År 2000 inleds en ny strukturfondsperiod. Det är ännu inte klart vilka medel som kommer att avsättas till struk- turfondsprogram, gemenskapsinitiativ och landsbygdsutveckling i Sverige. Det är troligt att beloppen totalt kommer att vara ungefär lika stora som under innevarande strukturfondspe- riod. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget därför vara oförändrat. B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket Tabell 4.23 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 672 236 Anslags- sparande 407 764 1998 Anslag 1 420 000 Utgifts- prognos 1 200 000 1999 Förslag 1 370 000 2000 Beräknat 1 420 000 2001 Beräknat 1 400 000 Anslaget används i huvudsak för att finansiera de kompletterande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken, vilka är obligatoriska för Sve- rige som medlemsstat i EU. Dessa är dels miljö- åtgärder inom jordbruket, vilka är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven och som ut- formats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produk- tionsmetoder inom jordbruket, dels skogs- bruksåtgärder inom jordbruket i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Bestäm- melser finns även i förordningen (1997:1336) om miljöstöd och förordningen (1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Hälften av kostnaderna för åtgärderna finansieras av EU. Riksdagen har godkänt regeringens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:118) om en utökning av miljöersätt- ningsprogrammet med 700 miljoner kronor per år. Därmed utnyttjas hela den kostnadsram för miljöprogrammet, totalt 2 800 miljoner kronor inklusive 50 procent i medfinansiering från EU, som tilldelats Sverige i anslutningsfördraget med EU. Inom anslaget finansieras också ett nationellt anläggningsstöd för plantering av energiskog i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jord- bruksgrödor. Närmare bestämmelser finns i för- ordningen (1997:75) om anläggningsstöd till plantering av fleråriga grödor för produktion av biomassa. Regeringens överväganden Miljöersättningsprogrammet för jordbruket Ett miljöersättningsprogram för jordbruket har utarbetats i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126). Programmet utökades med 600 miljoner kronor år 1996 och ytterligare 700 mil- joner kronor år 1997. Inom programmet erbjuds jordbrukare att göra miljöåtaganden för vilka de kompenseras avseende den kostnad eller det in- komstbortfall som åtagandet innebär. Program- met har utformats i linje med de svenska miljö- målen för jordbruket. Miljöersättnings- programmet omfattar en rad olika miljöåtgärder för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden, insatser för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan och främjande av ekologisk produktion. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till fortsatt inrikt- ning för och innehåll i ett nytt svenskt miljö- program för jordbruket för perioden 2001–2005 (dir. 1998:11). Miljöprogrammet skall medverka till att uppfylla de svenska miljömålen för jord- bruket och regeringens målsättning att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Två kostnadsalternativ kommer att utredas; dels en bibehållen kostnadsram på 2 800 miljoner kronor per år, dels en reducerad kostnadsram på 1 800 miljoner kronor per år. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 30 juni 1999. För att underlätta en övergång till nästa programperiod har regeringen hos EG-kommissionen ansökt om en förlängning av 1995 års miljöstödsbeslut t.o.m. år 2000. Program för skogliga åtgärder inom jordbruket Ett program för skogliga åtgärder inom jord- bruket har utarbetats i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:76, bet. 1995/96:JoU7, rskr. 1995/96:100) och verkar nu i full omfatt- ning. Programmet har utformats i linje med miljömålen för jordbruket och skall bland annat bidra till att främja den biologiska mångfalden. Av de årliga utgifter som belastar anslaget avser 10 miljoner kronor skogsbruksåtgärder i jordbruket och 10 miljoner kronor anläggnings- stöd för energiskog. Resultatinformation Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är positiva. Ett program bör därför genomföras även efter nuvarande programperiod. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår tyder dock på ett under- utnyttjande av anslaget på nästan 220 miljoner kronor. Det svenska miljöersättningsprogram- met är mycket omfattande och har sedan dess införande år 1995 utökats och förändrats löpande. De senaste förändringarna infördes från och med år 1998 då bland annat ett delprogram för resurshushållande konventionellt jordbruk infördes. Jordbruksverkets preliminära statistik för år 1998 visar att anslutningen motsvarar den förväntade vad gäller t.ex. åtgärderna för slåtter- ängar, öppet odlingslandskap, ekologisk odling och flerårig vallodling. Däremot vad gäller miljö- åtgärden till resurshushållande konventionellt jordbruk är anslutningen under den förväntade. En förklaring till detta kan vara att informatio- nen kring den nya åtgärden kom sent vilket fått lantbrukarna att avvakta med ansökan till senare år. Inför 1999 års ansökningsomgång bör därför detta uppmärksammas. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Miljöersättningar beviljas för en fem- eller tjugo- årsperiod. Detta innebär att staten åtar sig fram- tida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår av tabellen nedan. Av denna an- ledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om ersättningar som innebär utgifter på högst 2 500 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 4.24 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktel- ser vid årets början 3 100 000 - - Nya förpliktelser 560 000 - - Infriade förpliktelser1 -1 160 000 -1 202 000 1 298 000 Utestående förpliktel- ser vid årets slut 2 500 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 2 500 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Utbyggnaden av det svenska miljöprogrammets första programperiod är slutförd, i och med den nya miljöåtgärden för värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Huvuddelen av utbyggnaden genomfördes under år 1998 dels genom höjningar av ersättningsnivåer, dels genom nya utökade mål enligt regeringens pro- position Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116). Från och med år 1999 utökas del- programmet för miljökänsliga områden att även omfatta de utrotningshotade husdjursraserna linderödssvin och finullsfår (prop. 1997/98:2). Efter särskild utredning har förslag rörande pro- gram för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet lämnats till EG-kommissionen för godkännande. Program- met bör kunna införas under år 1999. För att till- godose riksdagens uttalande avseende behovet av insatser för de utrotningshotade husdjursraserna ardenner, nordsvensk brukshäst och gotlands- russ, avser regeringen att avsätta särskilda medel inom miljöersättningsprogrammets delprogram för utbildning, information och demonstrations- projekt (bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) för att främja bevarandet av dessa raser. Miljöprogrammet är baserat på frivilliga åta- ganden av enskilda jordbrukare. Enligt regering- ens bedömning kommer detta att leda till att an- visade medel under anslaget inte kan utnyttjas i sin helhet för miljöersättningar år 1998. Inom ramen för anvisade medel budgetåret 1999 bör därför åtgärder, i likhet med innevarande år, kunna vidtas dels för att effektivisera hante- ringen av ersättningarna och kontrollen av dessa, dels för att den administrativa hanteringen så långt möjligt skall garantera ett fullt utnyttjande av fastställd ram och genomförandet av mil- jöprogrammet. Utfallet år 1997 och prognosen för inne- varande år innebär att stora anslagsbehållningar skapas. Mot denna bakgrund nedrevideras bud- geten engångsvis för år 1999 med 50 miljoner kronor. Detta påverkar dock inte målen med programmen eller villkoren för stödåtgärderna. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 370 000 000 kronor för år 1999. För år 2000 beräknas anslagsbehovet till 1 420 000 000 kro- nor. År 2001 beräknas anslaget minska med 20 miljoner kronor till 1 400 000 000 kronor efter- som programmen för skogliga åtgärder inom jordbruket och anläggningsstöd för energiskog då löper ut. B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket Tabell 4.25 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 745 393 Anslags- sparande 332 107 1998 Anslag 1 427 500 Utgifts- prognos 1 150 000 1999 Förslag 1 307 500 2000 Beräknat 1 417 500 2001 Beräknat 1 400 000 Under anslaget anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av kompletterande åtgärder inom jordbruket. Regeringens överväganden Resultatinformation Med hänvisning till vad som anförts under ansla- get B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket, bör under detta anslag anvisas ett belopp mot- svarande EG:s finansiering av kompletterande åtgärder inom jordbruket. Även informations-, utbildnings- och råd- givningsinsatser för jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark omfattas. Den nationella finansieringen av vissa informations-, råd- givnings- och utbildningsinsatser för skogsägare med jordbruksmark sker över anslaget H1 Skogsvårdsorganisationen. Därutöver föreslås 7,5 miljoner kronor för EG:s medfinansiering av- seende stöd till vitaliseringsgödsling av försur- ningsdrabbad skogsmark. Detta ingår som en del i det svenska programmet för stöd till skogs- bruksåtgärder enligt rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskaps- ordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Motsvarande nationell finansiering sker över anslaget H3 Insatser för skogsbruket. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Miljöersättningar beviljas för en fem- eller tjugo- årsperiod. Detta innebär att staten åtar sig fram- tida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår av tabellen nedan. Av denna an- ledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär ut- gifter på högst 2 500 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 4.26 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktel- ser vid året början 3 100 000 - - Nya förpliktelser 500 000 - - Infriade förpliktelser1 -1 100 000 -1 182 000 1 318 000 Utestående förpliktel- ser vid årets slut 2 500 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 2 500 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Utfallet år 1997 och prognosen för innevarande år innebär att stora anslagsbehållningar skapas. Mot denna bakgrund nedrevideras budgeten en- gångsvis för år 1999 med 110 miljoner kronor. Detta påverkar dock inte målen med program- men eller villkoren för stödåtgärderna. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 307 500 000 kronor för år 1999. För år 2000 beräknas anslagsbehovet till 1 417 500 000 kro- nor. Anslagsbehovet för år 2001 beräknas till 1 400 000 000 kronor. B14 Arealersättningar och djurbidrag m.m. Tabell 4.27 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 320 268 Anslags- sparande 629 732 1998 Anslag 4 850 000 Utgifts- prognos 4 400 000 1999 Förslag 3 650 000 2000 Beräknat 4 300 000 2001 Beräknat 4 300 000 Från anslaget utbetalas direktbidrag i form av arealersättning, djurbidrag m.m. Anslaget är ob- ligatoriskt för alla medlemsländer inom EU och finansieras helt från EG-budgeten. Arealersättning lämnas för odling av spann- mål, oljeväxter, baljväxter, oljelin och areal ut- tagen ur produktion. Vidare finns arealbaserade ersättningssystem för bland annat spånadslin, odling av vicker m.m. Ett villkor för ersättning är att åkermark tas ur livsmedels- eller foder- produktion. För åren 1997 och 1998 gällde att 5 procent skulle tas ur produktion. En förändring till 10 procent kommer att gälla för år 1999. Det totala bidraget är begränsat till en maximiareal, kallad basareal. För svenskt vidkommande upp- går basarealen till drygt 1,73 miljoner hektar. Av denna betalades ersättning till jordbrukarna år 1997 för knappt 1,6 miljoner hektar. Den areal som tidigare ingått i det svenska omställnings- programmet ingår i basarealen. För oljeväxter finns en särskild basareal, som för Sveriges vidkommande är 123 300 hektar. Oljeväxtodlingen har minskat kraftigt sedan EU- inträdet och under år 1997 utnyttjades endast 49 procent av den tillåtna arealen och andelen beräknas sjunka något ytterligare för år 1998. Följande stödbelopp per hektar tilldelades Sverige år 1997: Tabell 4.28 Grödor Antal hektar Genomsnittligt stödbelopp Spannmål 1 270 000 2 180 kr/ha Baljväxter 45 000 3 280 kr/ha Uttagen areal 200 000 2 620 kr/ha Oljelin 15 000 4 320 kr/ha Oljeväxter 50 000 3 520 kr/ha Djurbidrag lämnas för am- och dikor, handjur av nöt samt för tackor och getter. Bidraget baseras på tilldelade bidragsrätter. Sverige tilldelades föl- jande bidragsrätter för år 1998: Tabell 4.29 Djur Bidragsrätterr Bidrag från EG Am- och dikor 155 000 1 339 kr/ko Handjur, 10 mån. 226 328 1 247 kr/tjur 1 004 kr/stut Tackor 180 000 216 kr/tacka Utöver bidragen per djur betalas extensifierings- bidrag ut till producenter av handjur och am- och dikor om djurtätheten på företaget är mindre än 1,4 djurenheter per hektar. Ett högre extensifie- ringsbidrag beviljas om djurtätheten är mindre än 1,0 djurenheter per hektar. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1997 utnyttjades 90 procent av den totala basarealen, dvs. arealen odlades med er- sättningsberättigade grödor eller var uttagen ur livsmedels- eller foderproduktionen. År 1997 utnyttjades kvoten för handjurs- bidrag till fullo. Utnyttjandet av bidragsrätterna för am- och dikor var 90 procent och för tackor 84 procent. Slutsatser Beräkningen av anslaget har fram till nu grundats på ett fullt utnyttjande av stöden. Anslaget har således varit överbudgeterat vilket har fått till följd att ett stort anslagssparande ackumulerats. Mot bakgrund av att även anslagssparandet kan tas i anspråk för att täcka utgifter minskas ansla- get engångsvis år 1999 med 650 miljoner kronor utöver den anslagsminskning som redan aviserats i 1998 års ekonomiska vårproposition. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 3 650 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 4 300 000 000 kronor. Reformförslaget Agenda 2000 kan dock komma att påverka anslagsbelast- ningen år 2000. B15 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter Tabell 4.30 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 134 926 Anslags- sparande 1 004 074 1998 Anslag 2 000 000 Utgifts- prognos 1 650 000 1999 Förslag 1 550 000 2000 Beräknat 1 850 000 2001 Beräknat 1 850 000 Under anslaget finansieras kostnader för inter- vention, stöd i form av produktions-, konsum- tions- och marknadsföringsbidrag samt export- bidrag i enlighet med EG:s regler. Anslaget är obligatoriskt och finansieras från EG-budgeten till alla delar utom vissa s.k. tekniska kostnader uppkomna till följd av offentlig lagring som för närvarande är högre än den schablonersättning som ersätts av EG. Dessa merkostnader regleras under anslaget B16 Räntekostnader för förskotte- rade arealersättningar m.m. Exportbidrag lämnas för att täcka skillnaden mellan gemenskapspris och världsmarknadspris och möjliggöra export till tredje land. Medelsbehovet för anslaget är beroende av flera svårkontrollerbara och oförutsedda fakto- rer. Ett exempel är överskottsproduktion som uppkommer inom gemenskapen av exempelvis spannmål. En annan faktor är differensen mellan hemmamarknads- och världsmarknadspris. Ytterligare ett exempel är att en starkare svensk valuta skulle innebära att den svenska marknaden blir mer attraktiv för exportörer från övriga medlemsländer. Detta kan leda till större över- skott på den svenska marknaden, vilket får direkta effekter på hur mycket som måste betalas ut som exportbidrag och i form av olika inter- ventionsåtgärder i Sverige. Anslagssparandet ut- gör en buffert för det fall utgifterna skulle bli betydligt högre än vad som budgeterats. Skillnaden mellan anslagna medel och utfall år 1997 är bland annat ett resultat av att mindre kvantiteter spannmål interventionslagrats än väntat. Regeringens överväganden Resultatinformation Offentlig lagring Intervention av spannmål beräknas svara för de största utgifterna under anslaget. Avgörande för anslagsbelastningen torde vara årsmånsvariationer såväl inom landet som inom andra medlemsstater samt marknadsutveck- lingen. Av betydelse är också utvecklingen av kronans värde gentemot övriga valutor. Utgif- terna ersätts i efterskott av EG:s jordbruksfond. År 1997 uppgick utgifterna till 53 miljoner kronor. Övrig intervention De största utgiftsposterna vad gäller övrig inter- vention rör stöd vid förbrukning, t.ex. för mjölk och mejeriprodukter till skolbarn, framställning av konditorivaror, socker och stärkelse som an- vänds i industrin samt lagerersättning avseende socker. År 1997 uppgick utgifterna till 334 miljoner kronor. Exportbidrag Den största utgiften i denna del, 624 miljoner kronor för år 1997, utgörs av exportbidrag för obearbetade produkter. För export av bearbetade produkter utbetalades samma år 124 miljoner kronor. För perioden 1999–2000 är utgångs- punkten att bidragsbetalningarna kommer att minska med 6 procent årligen med utgångspunkt från den WTO-bundna basnivån. Reduktionen är en konsekvens av åtaganden om exportbidrag enligt GATT-avtalet. År 1997 uppgick de sammanlagda utgifterna till 748 miljoner kronor. Stöd till biodling Stödet till biodlingen uppgår till sammanlagt 3,2 miljoner kronor. Hälften, dvs. 1,6 miljoner kro- nor, finansieras av EU och redovisas under detta anslag. Från och med år 1999 samlas de natio- nella stöden till biodling på anslaget E3 Djur- hälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Slutsatser Som nämnts ovan är utgifterna svåra att pro- gnosticera. Det kan konstateras att anslaget hit- tills har varit överbudgeterat, vilket har fått till följd att ett stort anslagssparande ackumulerats. Mot bakgrund av att även anslagssparandet kan tas i anspråk vid behov minskas anslaget en- gångsvis år 1999 med 300 miljoner kronor utöver den anslagsminskning som redan aviserats i 1998 års ekonomiska vårproposition. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 550 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 1 850 000 000 kronor. B16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. Tabell 4.31 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 59 296 Anslags- sparande 60 037 1998 Anslag 80 000 1 Utgifts- prognos 30 000 1999 Förslag 80 000 2000 Beräknat 80 000 2001 Beräknat 80 000 1 Anslaget föreslås minska med 25 000 tkr på tilläggsbudget. Under anslaget redovisas de räntekostnader som uppstår för staten till följd av att ersättningen från EG:s jordbruksfonds garantisektion erhålls i efterskott. Anslaget får även belastas med even- tuella finansiella sanktioner och straffavgifter som EG-kommissionen kan komma att ålägga Sverige. Anslaget får tillföras kursvinster och belastas med kursförluster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion samt med s.k. tekniska kostnader för offentlig lagring i den mån ersättning inte erhålls från EG-budgeten. Vid ett omvänt förhållande, dvs. om EG:s scha- blonersättning för de tekniska kostnaderna överstiger de faktiska kostnaderna, tillförs ansla- get medel från inkomsttitel 6116 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion. En jämförelse mellan budget och utfall bud- getåret 1997 visar på en lägre belastning av ansla- get än beräknat. Detta beror på inledande svårig- heter att uppskatta i vilken utsträckning jordbrukarna skulle komma att utnyttja möjliga ersättningar, en tämligen låg räntenivå samt att Sverige inte varit föremål för finansiella sanktio- ner. Därtill redovisas från och med år 1998 de räntekostnader som uppstår det sista kvartalet som periodavgränsningspost, vilket innebär att anslaget belastas först året därefter. Följden av denna ändring blir att anslagsbelastningen blir ca 20 miljoner kronor lägre år 1998 än vad som annars varit fallet. Regeringens överväganden Resultatinformation Ersättningar för stöd m.m. som finansieras från jordbruksfondens garantisektion men som för- skotteras från statsbudgeten avräknas i princip inom 35–60 dagar. De stöd som är aktuella är arealersättningar, djurbidrag, intervention, pro- duktions- och konsumtionsstöd m.m. samt miljöersättningar. För de stöd som betalas ut från jordbruksfon- dens utvecklingssektion gäller två olika metoder. För mål 5a, utom stöd till bearbetning och av- sättning av jord- och skogsbruksprodukter, för- skotterar EU-medlemsstaten 80 procent av jord- bruksfondens utvecklingssektions andel av stödet och avräkning sker för avslutat kalenderår. För stödet till bearbetning och avsättning betalar EU 80 procent av sin andel i förskott och reste- rande 20 procent då stödberättigade kostnader motsvarande beloppet för ett kalenderår enligt finansieringsplanen betalats ut. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. B17 Jordbrukets blockdatabas Tabell 4.32 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 86 792 Anslags- sparande 13 208 1998 Anslag 17 000 1 Utgifts- prognos 36 600 1999 Förslag 18 040 2000 Beräknat 18 346 2 2001 Beräknat 18 713 3 1 Anslaget föreslås öka med 6 400 tkr på tilläggsbudget. 2, 3 Motsvarar 18 040 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget uppfördes på statsbudgeten budgetåret 1997 för att täcka investeringskostnader för den digitala blockdatabas varpå de arealbaserade EG- stöden beräknas. Den kartavgift som skall finan- siera kostnader uppkomna under anslaget skall enligt förordningen (1997:183) om kartavgift i ärenden om jordbruksstöd gälla stödansökningar inlämnade från och med år 1998. Kostnaden för uppbyggnad av blockdatabasen har blivit något högre än de ursprungliga beräk- ningarna beträffande digitaliseringsarbetet och utvecklandet av ett ADB-system. Databasen finansieras med avgifter som inlevereras på in- komsttitel. Avgifterna skall täcka såväl den årliga driftkostnaden som, på sikt, utgifterna för den gjorda investeringen. Eftersom avgifterna är fastlagda innebär kostnadsökningen att investe- ringsutgiften kommer att täckas vid en senare tidpunkt än vad som tidigare antagits. Regeringens överväganden Resultatinformation Jordbruksverket har inom planerad tid byggt upp blockdatabasen. Från och med budgetåret 1998 skall kostna- derna för àjourhållning m.m. av blockdatabasen belasta anslaget. Dessa kostnader beräknas uppgå till ca 18 miljoner kronor år 1999. Finansiering av kostnaderna för investeringar och ajourhållning sker genom att intäkterna från kartavgiften in- levereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Av- gifterna beräknas ge full kostnadstäckning. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 18 040 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. B18 Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet Tabell 4.33 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall Anslags- sparande 1998 Anslag Utgifts- prognos 1999 Förslag 4 000 2000 Beräknat 8 144 1 2001 Beräknat 8 269 1 1 Motsvarar 8 000 tkr i 1999 års prisnivå. Något anslag för detta ändamål finns inte upp- fört i statsbudgeten innevarande år. En ny myndighet med huvudansvar för sam- hällsekonomiskt inriktad analys- och utred- ningsverksamhet inom det jordbrukspolitiska området avses bildas. Genom inrättandet av Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet (JLI) tillgodoses regeringens behov av utred- ningsverksamhet och analyser med ekonomisk inriktning inom området. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) avvecklas varvid JLI övertar delar av LES ansvar för utredningar inom jordbrukspolitikens område (se avsnitt 4.5). Regeringens överväganden Enligt regeringen är det angeläget att prioritera arbetet med att besvara frågor om hur föränd- ringar i jordbrukspolitiken och internationella avtal och åtaganden påverkar konsumenter, miljö och produktion, såväl nationellt som regionalt. EG-kommissionen har även visat ett påtagligt intresse av att ta del av såväl nationella kon- sekvensanalyser som mer grundläggande studier över nationella förhållanden inom jordbruks- och landsbygdsområdet. Regeringen anser att det finns flera skäl för att utveckla kompetens rörande ekonomiska analy- ser inom det jordbrukspolitiska området. Ett av- görande skäl är att jordbruksområdet ianspråktar såväl finansiella som reala resurser av en sådan omfattning att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är nödvändigt att bedöma hur effek- tivt resurserna används. Regeringen har för avsikt att snarast initiera ett arbete med att precisera hur den nya myndig- heten, som beräknas utgöras av ca tio årsarbets- krafter, skall organiseras och var den skall lokaliseras. I detta ingår även att vidta de prak- tiska förberedelser som krävs för att den nya myndigheten skall kunna verka. Regeringen beräknar att JLI:s verksamhet, kan komma igång tidigast den 1 juli 1999. Resurs- behovet beräknas till 8 miljoner kronor årligen. För år 1999 föreslås därför halva beloppet, 4 miljoner kronor, anvisas. Slutsatser Regeringen föreslår att ett ramanslag på 4 000 000 kronor anvisas för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 8 144 000 respektive 8 269 000 kronor. 23 Fiske 23.1 Omfattning Verksamheten omfattar fiskerinäringen som be- står av yrkesfisket i havet, yrkesfisket i sötvatten, förstahandsmottagning av fisk, lagring, bered- ning, vattenbruk, detaljhandel med fisk samt import och export av fisk och fiskeriprodukter. Vidare ingår i området fritidsfisket och fiske- vården. Inom EU är fisket av stor betydelse då EU är en av världens största marknader för fisk- produkter. EG:s gemensamma fiskeripolitik är en fullt utvecklad gemenskapspolitik som regle- rar alla aspekter på fisket, från havet till konsu- menten. Den gemensamma fiskeripolitiken kan indelas i områdena resurs-, struktur- och mark- nadspolitik samt relationer med tredje land på fiskets område. Det svenska fisket ger arbetstillfällen och in- komster till framför allt kustsamhällena. Totalt sysselsätts direkt i fiskerinäringen ca 8 000 per- soner. Vidare skapas sysselsättning i angränsade näringar såsom förpacknings- och varvsindustrin samt inom turistnäringen. Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för förvaltning av fiskresurserna och främjandet av en livskraftig fiskerinäring. Fiskeriverket skall vidare främja forskning och bedriva utvecklings- verksamhet på fiskeområdet. År 1997 hade Fiskeriverket 234 årsarbetskrafter. Under år 1997 var verkets totala verksamhetskostnader omkring 185,7 miljoner kronor, varav 34 procent eller 63,6 miljoner kronor finansierades av an- slagsmedel. På regional nivå arbetar länsstyrelserna med fiskefrågor, bland annat med fiskevård och EG:s strukturstöd inom mål 5a (vattenbruk, bered- ningsindustri och infrastruktur). Under år 1997 var 50 årsarbetskrafter sysselsatta med fiske- frågor inom länsstyrelserna. Fiskefrågorna står för en liten andel av länsstyrelsernas totala verk- samhetskostnader, i genomsnitt ca 1,8 procent. Totalt förbrukade länsstyrelserna under budget- året 1997 ca 44,1 miljoner kronor inom fiske- området. Kustbevakningen, som tillhör utgiftsområde 6, svarar för tillsyn och kontroll av såväl yrkes- fiske som fritidsfiske. Av myndighetens totala budget används 23 procent för övervakning av fiske. Kustbevakningens övervakning sker till havs, i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren enligt lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Kontrollen till havs omfattar svenska och utländska fiske- fartyg inom såväl den ekonomiska zonen som inom sjöterritoriet. Myndigheten utför även stickprovskontroller avseende landning av fångster, fiskeloggbok och redskap. 23.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 171,9 193,4 177,8 189,9 190,8 191,8 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Orsaken till att utgiftsprognosen för år 1998 understiger anslaget är att det för strukturstödet råder en viss eftersläpning mellan beslut om och utbetalning av strukturstöd. Förändringar Budgetåret 1997 präglades av ytterligare effekti- visering i samband med införande av EG:s gemensamma fiskeripolitik. Detta arbete med- förde ett antal förändringar, bland annat – beslut om nya tekniska bevarandeåtgärder i Västerhavet, – beslut om ett satellitbaserat övervaknings- system (VMS) för fiskefartyg och ett gemen- samt kontrollsystem för öppet hav i Nordost- atlanten, – skapandet av ett nytt förvaltningssystem för makrill, – införande av antidumpningstull och utjäm- ningstull på import av odlad atlantlax från Norge. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda konkurrenssituationen för det svenska yrkesfisket (dir. 1997:141). I uppdraget ingår att kartlägga och analysera det svenska yrkesfiskets långsiktiga konkurrensförutsätt- ningar och konkurrensvillkor i den förändrade situation som medlemskapet i Europeiska unionen innebär. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 4 december 1998. Prioriteringar för 1999 EG-kommissionen har under år 1998 inlett en allmän översyn av den gemensamma fiskeri- politiken. Översynen ingår i förberedelserna för den revision av den gemensamma fiskeripoliti- ken som skall vara avslutad till år 2002. Rege- ringen kommer att prioritera arbetet med en revision av den gemensamma fiskeripolitiken i samverkan med näringen och berörda intressen- ter. Frågan kan komma att bli en av de viktigaste för gemenskapen under det svenska ordförande- skapet första halvåret år 2001. Arbetet med förändringar av marknadsord- ningen kommer att aktualiseras under året, lik- som arbetet med Agenda 2000 och det förslag till förändringar av strukturfonderna som kommis- sionen lagt fram. Nästa programperiod för strukturfonderna löper fr.o.m. år 2000 t.o.m. år 2006. Arbetet med att utforma ett programdo- kument har påbörjats under år 1998 och avslutas under år 1999. Fiskesektorns miljöfrågor kommer att be- handlas under året, bland annat blir miljöcertifie- ring av fisk aktuellt. Arbete med miljö- och fiskefrågor aktualiseras även genom uppföljning av Nordsjökonferensen och genomförandet av Baltic 21 på fiskets område. En prioriterad fråga blir utarbetande av lång- tidsstrategier för torsk, sill och skarpsill i Östersjön med iakttagande av försiktighets- principen och vad som överenskommits i Baltic 21-processen. Särskilt viktigt är det att under året skapa en ny förvaltningsmodell för torsken, som innefattar ett snabbt införande av nya selektiva redskap m.m. Vidare måste avrapportering av artsammansättningen vid svenska industriland- ningar i Danmark lösas. Det pågående arbetet med att genomföra den internationellt antagna aktionsplanen för den vilda östersjölaxen kommer att fortgå även under år 1999. Vad gäller nordsjöfisket är det viktigt att aktivt delta i konsultationerna mellan EU och Norge om utarbetande av nya långsiktiga för- valtningsstrategier för sill och makrill i enlighet med försiktighetsprincipen. I sammanhanget måste väsentliga svenska intressen beträffande det svenska makrillfisket tillgodoses. 23.3 Resultatbedömning Målen för den svenska fiskeripolitiken och för Fiskeriverkets verksamhet är att på ett lång- siktigt, hållbart sätt verka för en ansvarsfull hus- hållning med fiskresurserna så att: – de ger en god långsiktig avkastning, – den biologiska mångfalden säkerställs, – konkurrenskraftiga företag utvecklas, – tillgången på fisk av god kvalitet till fördel för konsumenterna säkras, – allmänhetens fiskemöjligheter ökas. Fiskeriverket skall vara aktivt pådrivande i arbe- tet med ett långsiktigt hållbart fiske såväl natio- nellt och multilateralt som inom EG:s gemen- samma fiskeripolitik. Regeringen bedömer att Fiskeriverket har bidragit till att uppnå effekt- målen genom ett arbete som redovisat hur pres- tationer och åtaganden kan relateras till de upp- ställda målen. Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare insatser göras i syfte att förtydliga resultatredovisningen bland annat vad gäller koppling till uppställda mål samt analyser och motiveringar av gjorda insatser. På regional nivå är länsstyrelserna viktiga aktörer. Effektmålen för länsstyrelsernas arbete på fiskeområdet är att: – medverka till en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna, – medverka till utveckling av konkurrens- kraftiga företag inom fiskerinäringen. Regeringens bedömning är att länsstyrelsernas insatser har bidragit till att uppnå de två målen dels genom EU-stöd till bland annat fiskbered- ningsindustrin, dels genom ett prioriterat fiske- vårdsarbete. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att arbetet med att öka mätbar- heten i resultaten fortsätter. Det fortsatta genomförandet av en Agenda 21 för Östersjön, kallad Baltic 21, är en uppgift som tillsammans med arbetet inom ramen för Nord- sjökonferensen utgör grunden för en vidare in- tegrering av fiske- och miljöfrågor. Uppfölj- ningen och genomförandet av Baltic 21 för fiskesektorn sker såväl internationellt inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjöns verksamhet som nationellt av ansvariga myndig- heter. Sverige har under en följd av år vidtagit fiske- reglerande åtgärder för att förbättra situationen för de svenska laxbestånden. Åtgärderna har resulterat i att det totala uttaget av lax i Öster- sjön kraftigt har begränsats. Under år 1997 in- fördes bestämmelser om utökade fredningsområden för naturreproducerande lax- bestånd. Även internationellt har nya bestäm- melser antagits beträffande östersjölaxen. Fiske- rikommissionen för Östersjön beslutade år 1997 om en internationell aktionsplan för den vilda östersjölaxen. Samtidigt tillsatte kommissionen en övervakningsgrupp för arbetet med aktions- planen. Målet är att laxstammarna, i staterna runt Östersjön, senast år 2010 skall uppnå minst 50 procent av den potentiella reproduktionskapaci- teten i samtliga vildlaxälvar. Fiskerikommissionen för Östersjön beslutade i september 1998 att övervakningsgruppen skall redovisa sina resultat vid kommissionens möte år 1999. Arbetet skall inriktas på klassificering av vildlaxälvar och stopp för utsättningar av odlad lax i dessa älvar senast år 2005. Andra åtgärder som kan användas är terminalfiske och fett- fenklippning för att möjliggöra en ökad inrikt- ning av fisket mot odlad lax. Nordsjöstaternas ministerkonferens i Bergen har följts upp genom ett arbetsgruppsmöte som diskuterat möjligheterna att använda en eko- systemansats för skyddet av den marina miljön i Nordsjön. Det kritiska tillståndet för flera av världens stora fiskbestånd är utgångspunkten för det multilaterala fiskerisamarbetet, som bland annat syftar till att förstärka dels de regionala fiskeri- kommissionerna, dels FAO:s övervakning och analys av beståndssituationen. Fiskevård En allmän fiskevård ingår som en del i ansträng- ningarna att bygga ett ekologiskt hållbart sam- hälle. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö, effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning. Det är av stort intresse att lång- siktiga åtgärder prioriteras. För budgetåret 1998 ökades anslaget till fiskevård från 4,6 miljoner kronor till 20 miljoner kronor. Genom denna satsning kan aktionsplanen för biologisk mång- fald på fiskets område i allt väsentligt genom- föras. Därutöver har, inom ramen för individuellt anställningsstöd och andra arbetsmarknads- politiska åtgärder, ytterligare 20 miljoner kronor satsats på återställnings- och rensningsåtgärder i vattendrag, röjning av vandringsvägar för fisk samt iordningställande av fiskeplatser. Däri- genom skapas även sysselsättning både på lång och på kort sikt. Strukturstöd EG:s finanisiella instrument för att uppnå de strukturpolitiska målen på fiskets område är Fonden för fiskets utveckling (FFU). De mål som har lagts fast för FFU är att: – bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och deras nyttjande, – stärka utvecklingen av ekonomiskt livs- kraftiga företag inom sektorn, – förbättra marknadsutbudet och förädlings- värdet för fiskets och vattenbrukets produk- ter. Fiskerinäringen kan beviljas stöd inom ramen för mål 5a fiske och gemenskapsinitiativet Pesca. Mål 5a avser bland annat modernisering och om- strukturering inom fiskerinäringen. Utöver dessa program kan också projekt med anknytning till fisket stödjas inom ramen för andra struktur- program, exempelvis mål 5b och gemenskaps- initiativet Leader. Beträffande mål 5a-åtgärder, vilka omfattar den huvudsakliga delen av struk- turstödet, kan konstateras att investeringsviljan inom fiskerinäringen genomgående varit hög. Utfallet för budgetåret 1997 visar att närmare 50 procent av de tillgängliga medlen från EU:s strukturfonder har tagits i anspråk. Nationell och privat medfinansiering är en förutsättning för att utnyttja de medel som finns avsatta från FFU. Strukturprogrammet enligt mål 5a fiske har i princip följt sektorsplanen under år 1997 både vad avser finansieringsplan och koncentration på högt prioriterade projekt. Gemenskapsinitiativet Pesca har däremot inte utvecklats enligt pro- gramdokumentet. Anledningen synes vara lågt antal relevanta ansökningar, problem med natio- nell offentlig medfinansiering och bristande in- formationsinsatser. Under år 1998 har medel för offentlig medfinansiering tillförts programmet och därmed underlättat det framtida genom- förandet. Vattenbruket Vattenbrukarna har i februari 1998 bildat en pro- ducentorganisation, Matfiskodlarnas Producen- torganisation, i syfte att bland annat främja medlemmars ekonomiska intressen genom att enskilt eller genom ett av föreningen ägt bolag sälja fisk och övriga vattenbruksprodukter som medlemmar levererar till föreningen. Inom Jordbruksdepartementet har en arbets- grupp tillsatts för att bland annat ta fram förslag till övergripande policy för vattenbruket med av- sikt att i december 1998 överlämna en rapport till regeringen. 23.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inom ramen för regeringens satsning på att förbättra kontroll- funktionen i staten granskat intern kontroll m.m. avseende handläggning, beslut, kontroll och ut- betalning av stöd som finansieras av FFU. RRV:s rekommendationer har föranlett Fiskeriverket att vidta åtgärder för att förbättra den interna kontrollen avseende FFU, bland annat genom verkets föreskrifter (FIFS 1997:27) som reglerar stödhanteringen. Även handläggningsrutiner och tillhörande dokumentation har uppdaterats. Fiskeriverket har reviderat det databaserade stödsystemet mot bakgrund av en behovsinven- tering hos systemanvändarna samt RRV:s revi- sionspromemoria. Vidare har det tydliggjorts att Fiskeriverket inför en utbetalning av medel i ett stödärende, som beslutats av länsstyrelsen, kan stoppa utbetalningen. Därmed förfaller länssty- relsens första beslut. RRV har föreslagit att regeringen utser ansva- rigt oberoende revisionsorgan för upprättande av revisionsutlåtande i enlighet med art. 8 i kom- missionens förordning (EG) nr 2064/97 av den 15 oktober 1997 om fastställande av närmare be- stämmelser för genomförandet av rådets förord- ning (EEG) nr 4253/88 i fråga om medlems- staternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna. Regeringen avser att fatta beslut i enlighet med förslaget. 23.5 Översyn av fiskeriadministrationen En särskild utredare har sett över fiskeri- administrationen och överlämnade i januari 1998 betänkandet Fiskeriadministrationen i ett EU- perspektiv (SOU 1998:24) till regeringen. I detta sammanhang behandlas endast försla- get om framtida organisation av verksamheten Svensk Fisk. Utredningens förslag om samord- ning av kvalitets- och landningskontrollen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att vid behov senare återkomma till riksdagen i denna fråga. Flertalet av utredningens övriga förslag, bland annat de som rör Fiskeriverkets organisation, är sådana som det ankommer på verket att ta ställ- ning till. 23.5.1 Svensk Fisks framtida verksamhet Regeringens förslag: Svensk Fisks verksamhet skall i framtiden bedrivas i en fristående organi- sation. Utredningens förslag: Staten bör även i fort- sättningen ta ett begränsat ansvar för konsu- mentupplysning. De medel som står till Svensk Fisks disposition i dag bör utgöra grunden i en fond vars avkastning ställs till förfogande för produktutvecklings- och marknadsförings- projekt samt för konsumentrådgivning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, utom Konsumentverket och TCO, delar utred- ningens förslag. Fiskeriverket anser att det är viktigt att skapa en permanent finansiering av Svensk Fisks verksamhet. Vattenbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) tillstyrker förslaget. SFR anser att det är av största vikt att Svensk Fisk kan ombildas till en fristående branschorganisation. Statskontoret anser att näringen bör ta ett större ansvar för den marknadsföring som sker inom Svensk Fisk. Fiskbranschens Riksförbund anser att staten även fortsättningsvis bör ha ett begränsat ansvar för konsumentupplysning och att grunden för detta bör vara medel som står till Svensk Fisks förfogande. Konsumentverket och TCO förordar att kvarvarande medel delas upp mellan staten och branschen. Den statliga delen bör enligt TCO:s mening användas för allmänna konsumentpoli- tiska ändamål. Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att organisationen för Svensk Fisks verksamhet bör förändras. Sedan utredningen redovisats till regeringen har Fiskeriverket i en skrivelse föreslagit att ett aktiebolag skall bildas för verksamheten Svensk Fisk. Regeringen anser, i likhet med flertalet remissvar samt Fiskeri- verkets skrivelse till regeringen, att verksamheten Svensk Fisk bör förändras och bedrivas i en fri- stående organisation. Det bör ankomma på nä- ringen att bilda en organisation lämplig för att genomföra och säkerställa en långsiktig finansie- ring av verksamheten. Staten bör under en tids- period bidra till finansiering av verksamheten genom överföring av prisregleringsmedel i enlig- het med de riktlinjer som riksdagen beslutat (prop. 1992/93:184, bet. 1992/93:JoU21, rskr. 1992/93:331). Som villkor för användningen av återstående prisregleringsmedel anser regeringen att konsumenternas intresse och inflytande måste säkerställas i den framtida verksamheten. När näringen bildat en sådan organisation avser regeringen att ge Fiskeriverket i uppdrag att sluta nödvändiga avtal med organisationen. 23.6 Anslag C1 Fiskeriverket Tabell 5.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 61 529 Anslags- kredit 2 604 1998 Anslag 57 908 Utgifts- prognos 57 800 1999 Förslag 59 058 2000 Beräknat1 59 915 2001 Beräknat1 60 891 1 Motsvarar 58 863 tkr i 1999 års prisnivå. För budgetåret 1997 ålades Fiskeriverket ett be- sparingskrav på 6 miljoner kronor. Utöver dessa besparingar har anslaget C1 minskats med 3,6 miljoner kronor för att anpassa anslaget till en för verksamhetens orter fastställd hyresnivå. Resurserna för EG-relaterade uppgifter, för vilka Fiskeriverket har fått särskild förstärkning, fick inte tas i anspråk vid omprioriteringarna. Fiske- riverket utnyttjade vid utgången av budgetåret 1997 2,6 miljoner kronor av anslagskrediten. Regeringens överväganden Resultatinformation Fiskeriverket har utförligt redovisat sina presta- tioner, resultatet av dessa och kopplingen till de operativa målen. Av resultatredovisningen fram- går att verket har arbetat i linje med de över- gripande målen i regleringsbrevet. Redovis- ningen av effekter och koppling mellan verkets egna operativa mål till de av regeringen fastställda verksamhets- och effektmål kan dock göras tyd- ligare. Regeringens bedömning är att Fiskeriverket under budgetåret 1997 har prioriterat att uppfylla de verksamhetsmål som angetts i reglerings- brevet. Det pågående arbetet att bedöma utveck- lingen av verksamhetens effektivitet och kvalitet är viktigt. Regeringen anser att ett fortsatt ut- vecklingsarbete är angeläget på nämnda områ- den. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Fiskeriverket bedriver uppdragsverksamhet och tjänsteexport. För budgetåret 1997 erhöll Fiske- riverket 37 375 000 kronor i avgiftsintäkter från sin uppdragsverksamhet och tjänsteexport. Av- giftsintäkterna får disponeras av Fiskeriverket. Avgiftsintäkterna i uppdragsverksamheten, se tabell nedan, härrör från Fiskeriverkets under- sökningsfartyg och från utredningskontoren. Utredningskontorens avgiftsintäkter avser till stor del utredningar i vattenmål. Utrednings- kontoren svarade under år 1997 för cirka 75 procent av avgiftsintäkterna. För åren 1998 och 1999 förutses en likartad omslutning. Tabell 5.2 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1996 18 619 17 189 1 430 108 Utfall 1997 18 733 17 724 1 009 106 Prognos 1998 23 000 23 000 0 Budget 1999 21 000 21 000 0 Fiskeriverkets tjänsteexport, se tabell nedan, är hänförlig till Swedmars (Swedish Centre for Coastal Development and Management of Aquatic Resources) internationella konsultverk- samhet. Swedmar bildades år 1974 och är Fiskeriverkets internationella konsultgrupp. Ett avtal med SIDA reglerar Fiskeriverkets roll som institutionell konsult avseende bistånd på fiskets område. För budgetåren 1998 och 1999 väntas en viss ökning av omslutningen. Tabell 5.3 Tjänsteexport Tusental kronor Tjänsteexport Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1997 18 643 18 535 107 101 Prognos 1998 20 000 20 000 0 Budget 1999 25 000 25 000 0 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har i Årlig rapport 1998 till regeringen pekat på att Fiskeriverkets projektverksamhet har ökat påtagligt under se- nare år. Det krävs en omfattande uppföljning och kontroll av projekten för en korrekt periodi- sering mellan åren och därmed en rättvisande kapitalförändring. RRV bedömer att Fiskeri- verkets årsredovisning i allt väsentligt är rätt- visande Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det föränd- rade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korri- gerats. Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 1999 till 59 058 000 kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehovet till 59 915 000 kronor respektive 60 891 000 kronor. Tabell 5.4 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 57 908 Pris- och löneomräkning +1 045 Justering av lokalkostnader -67 Justering av premier +172 Förslag 1999 59 058 C2 Strukturstöd till fisket m.m. Tabell 5.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 27 202 Anslags- sparande 13 988 1998 Anslag 30 890 Utgifts- prognos 26 000 1999 Förslag 30 890 2000 Beräknat 30 890 2001 Beräknat 30 890 Från anslaget lämnas framför allt stöd till åtgär- der som medfinansieras av EG inom ramen för gemenskapsprogrammet för mål 5a och gemen- skapsinitiativet Pesca. Anslaget får också dispo- neras för äldre stödformer som inte omfattas av de två strukturprogrammen. Bestämmelser finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vatten- bruket och fiskerinäringen. Anslaget kan bland annat användas för att täcka förluster vid statlig kreditgaranti till fiske- och fiskberednings- företag. En jämförelse mellan budget och utfall för år 1997 visar på ett underutnyttjande på nästan 14 miljoner kronor, vilket motsvarar be- slutade men inte utbetalda medel. Regeringens överväganden Resultatinformation Genomförandet av strukturprogrammen över- vakas gemensamt av EG-kommissionen och Sverige av en s.k. övervakningskommitté, som bland annat ansvarar för att åtgärderna överens- stämmer med valda prioriteringar och uppställda mål. Fiskeriverket svarar för sekretariatsfunktio- nen. För perioden 1996–1997 har efterfrågan på EU-medel inom mål 5a fiske för flertalet stöd- områden överstigit de belopp som varit dispo- nibla. Vid årsskiftet 1997/98 hade ca 90 procent av budgeten tagits i anspråk. Under program- perioden har efterfrågan varit särskilt stor för in- vesteringar inom beredningsindustrin och i fiskehamnar. De ansökningar som beviljats överensstämmer väl med de prioriteringar som övervakningskommittén ställt upp. Majoriteten av investeringarna avser kvalitets- och hygien- förbättrande åtgärder samt insatser för arbets- miljön. Pesca-programmet syftar till att med hjälp av strukturstöd skapa kompletterande sysselsätt- ning för yrkesfiskare, arbetslösa yrkesfiskare samt andra yrkeskategorier vars försörjning drabbats negativt av nedgången i fisket. Pro- grammet avser bland annat yrkesfiskare som kompletterar sitt fiske med vidareförädling eller turistanknuten verksamhet samt utveckling av nya produkter för konsumtionsändamål. Ande- len utnyttjade medel är låg, vilket framgår av att endast ca 10 procent av tillgängliga EU-medel hade beviljats i stöd den 31 december 1997. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster orsakade av lämnade fiskeri- lån och kreditgarantier för lån. Då det är svårt att prognosticera framtida förluster, medför detta att det råder en viss osäkerhet om hur mycket av anslaget som kan utnyttjas till strukturstöd. För budgetåret 1997 uppgick kreditförlusterna till 1 012 000 kronor och återbetalning av infriade garantier uppgick till 263 000 kronor för samma budgetår. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 30 890 000 kronor för år 1999. År 2000 inleds en ny strukturfondsperiod. Det är ännu oklart vilka medel som kommer att avsättas till struktur- åtgärder inom fisket. Det är troligt att beloppen totalt kommer att vara ungefär lika stora som under innevarande strukturfondsperiod. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget därför vara oförändrat. C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 77 565 Anslags- sparande 76 909 1998 Anslag 84 650 Utgifts- prognos 77 000 1999 Förslag 80 000 2000 Beräknat 80 000 2001 Beräknat 80 000 Under anslaget anvisas det belopp som mot- svarar EU:s medfinansiering av strukturstöd till fisket m.m. För svenska strukturåtgärder har i Fonden för fiskets utveckling för perioden 1995– 1999 avsatts 47,97 miljoner ecu, vilket motsvarar 412 miljoner kronor. Av dessa medel avser 40 miljoner ecu mål 5a-åtgärder utanför mål 6-om- rådet, 4 miljoner ecu är bidrag för mål 5a-åtgär- der inom mål 6-området och 3,97 miljoner ecu avser Pesca-programmet. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1997, visar på ett underutnyttjande på cirka 77 miljoner kronor kronor, som dock avser beslutade men inte utbetalda medel. Tillgängliga medel beräknas således komma att utnyttjas. Regeringens överväganden Resultatinformation EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kon- trollsystem för fiskefartyg. För år 1998 lämnades 4,65 miljoner kronor i EG-bidrag för utrustning på fartyg, för landbaserad utrustning samt in- stallation. Regeringen beslutade den 20 maj 1998 att Fis- keriverket får disponera återstående prisregle- ringsmedel för att täcka kostnader för ett satel- litbaserat kontrollsystem för fisket, varav högst 2 miljoner kronor får användas för underhåll och drift av de satellitbaserade kontrollsystemen på fiskefartyg för tidsperioden juli 1998 t.o.m. december 1999. Det är ännu för tidigt att göra en bedömning av vilka effekter som uppnåtts. Fis- keriverket skall till regeringen senast den 1 mars 2000 avrapportera medelsanvändning och upp- nådda resultat. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 000 000 kronor för år 1999. År 2000 inleds en ny strukturfondsperiod. Det är ännu oklart vilka medel som kommer att avsättas till struktur- åtgärder inom fisket. Det är troligt att beloppen totalt kommer att vara ungefär lika stora som under innevarande strukturfondsperiod. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget därför vara oförändrat. C4 Fiskevård Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 5 568 Anslags- sparande 2 053 1998 Anslag 20 000 Utgifts- prognos 17 000 1999 Förslag 20 000 2000 Beräknat 20 000 2001 Beräknat 20 000 Fiskevårdens mål är att långsiktigt verka för livs- kraftiga och rika fiskbestånd i svenska vatten. En ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna syf- tar till att långsiktigt verka för biologisk mång- fald genom att främja ett rikt och varierat fisk- bestånd och ett optimalt utnyttjande av våra fisktillgångar. I detta sammanhang bör även kulturmiljövärden beaktas. Miljömålet på fiskets område är att fisk, kräft- och blötdjur samt deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga naturligt reproducerande bestånd. Fiskeriverket disponerar anslaget för fiske- vård. Det används för – bildande av fiskevårdsområden, – fisketillsyn, – åtgärder för fiskevård, exempelvis biotopvård, – insatser för bevarandet av hotade arter. En jämförelse mellan budget och utfall för bud- getåret 1997 visar på ett anslagssparande på cirka 2 miljoner kronor vilket dock avser beslutade men ej utbetalda medel. Regeringen redovisade i proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) en ökad sats- ning på en förbättrad fiskevård. Ett förstärkt fis- kevårdsarbete möjliggjordes genom att anslaget för fiskevården höjdes år 1998 från 4,6 miljoner kronor till 20 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Allmän fiskevård finansieras för närvarande del- vis av anslaget för fiskevård men också av vatten- avgiftsmedel i enlighet med vattendomar. Ansla- get används till fiskevård, främst i allmänna och enskilda vatten med fritt handredskapsfiske, i kustområdena och i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i Jämtland. Regeringen har beslutat om fördelning av an- slaget. Länsstyrelserna har innevarande år till- delats 13 miljoner kronor och återstoden av medlen har fördelats på utsättningar, bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn och fiskevårds- planering. Det är för tidigt att nu bedöma effek- terna av denna satsning. Vid länsvisa beslut om användning av medel för fiskevårdsåtgärder inklusive uppföljning och kontroll skall särskilt beaktas möjligheterna till länsvis finansiering inom ramen för de medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Arbets- marknadsverket disponerar. Fiskerikommissionen för Östersjön antog år 1997 den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen. En åtgärd för att bevara den vilda laxen är att genom att fettfenklippa den odlade laxen inrikta fisket på sådan lax. Vattendomar ålägger kraftverksbolagen att årligen sätta ut ca 2 miljoner laxsmolt. Regeringen anser att åtgärder för att bevara den vilda laxen är viktiga och måste prioriteras. Regeringen avser att från detta anslag avsätta medel för att fettfenklippa odlad laxsmolt. Ökade insatser har under år 1998 gjorts för att begränsa fisket efter vildlax samt för att uppnå en bättre balans mellan vilda och odlade laxbestånd. Det är ännu för tidigt att bedöma effekterna av de vidtagna åtgärderna. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 1999 till 20 000 000 kronor. Anslaget för åren 2000 och 2001 beräknas vara oförändrat. 24 Rennäring m.m. 24.1 Omfattning Rennäringen främjas i första hand genom statligt pristillägg på renkött, ersättning för vissa mer- kostnader till följd av Tjernobylolyckan och genom att staten svarar för vissa kostnader för renskötselanläggningar liksom viss planläggning rörande renskötseln. De skador som vilda djur orsakar tamdjur och annan egendom ersätts om vissa förutsättningar är uppfyllda. Staten svarar för underhåll och upprustning av byggnaderna på de drygt 110 kvarvarande fjällägenheterna. Sametinget ingår i Jordbruksdepartementets verksamhetsområde men redovisas under ut- giftsområde 1, Rikets styrelse. 24.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 2 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 69,3 104,0 98,7 94,5 94,5 94,5 1 Inkl. ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. 2 Inkl. beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Lägre slaktuttag och i viss mån ett totalt sett lägre renantal medför att antalet slaktade renar har minskat trots höga avräkningspriser och stor efterfrågan på renkött. Antalet slaktade renar be- döms även i fortsättningen att i stort vara oför- ändrat. Anslaget D1 Främjande av rennäringen m.m. har därför räknats ned. Det ökande antalet rovdjur och ett högt avräkningspris på renkött medför att anslaget D2 Ersättningar för viltskador m.m. har räknats upp. Prioriteringar för 1999 Rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) fortsätter sitt arbete med en översyn av stödet till rennäringen och samisk kultur, rennäringsad- ministrationen och rennäringslagstiftningen. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast vid utgången av år 1999. 24.3 Resultatbedömning och slutsatser Länsstyrelserna i de berörda länen skall utöva så- dan tillsyn att naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga bevaras och ger en uthållig och god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Genom närvaro vid renräk- ningar och kontroll av renlängder skall länssty- relserna övervaka att samebyarnas högsta tillåtna renantal inte överskrids. År 1997 fanns det när- mare 240 000 renar medan det tillåtna antalet renar uppgår till 280 000 djur. Länsstyrelsernas arbete med tillsynen har fungerat väl. 24.4 Anslag D1 Främjande av rennäringen m.m. Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 31 2661 Anslags- sparande 30 4342 1998 Anslag 56 0003 Utgifts- prognos 37 0004 1999 Förslag 37 000 2000 Beräknat 37 000 2001 Beräknat 37 000 1 Därutöver har 5 488 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års an- slag D2 Främjande av rennäringen. 2 Därutöver återstod 5 042 tkr av reserverade medel från 1995/96 års anslag D2. 3 Anslaget minskades med 5 700 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 4 Därutöver beräknas 1 500 tkr tas i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag D2. De utgifter som belastar anslaget är – underhåll av vissa riksgränsstängsel och ren- skötselanläggningar för vilka staten har underhållsansvaret, – statens del av kostnaderna för redovisning av markanvändningen, riksintressen och marker som är värdefulla eller känsliga för rensköt- seln, natur- och kulturmiljövården, – framtagande av ny inventeringsmetod för renbetet, – prisstöd till rennäringen enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött, – ersättning till följd av Tjernobylolyckan som kan lämnas till jordbruksföretag, renskötsel- företag och till den som helt eller delvis för- sörjer sig på att fiska till husbehov eller för försäljning enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan, – övriga åtgärder för främjande av rennäringen som beslutas efter överläggningar mellan sta- ten och rennäringen. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet slaktade renar fortsätter att minska. Under kalenderåret 1996 slaktades närmare 65 000 renar och under kalenderåret 1997 ca 45 000 renar. Drygt 500 slaktkroppar kasserades år 1997 på grund av för höga cesiumhalter. Under år 1998 har antalet märkta renkalvar ökat i förhållande till år 1997. Detta kan medföra en viss ökning av slakten år 1999. Riksgränsstängsel m.m. Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m.m. anslu- tande protokoll skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel. Stängslen utsätts för stora påfrestningar vilket leder till avsevärda skador, främst i samband med snösmältningen. Mot bakgrund av konventionen bör staten fort- löpande betala de verkliga kostnaderna för att hålla stängslen. Staten har även skyldighet att svara för underhållet av vissa andra renskötsel- anläggningar. Konventionen gäller t.o.m. den 30 april 2002. Regeringen har ingått ett avtal med Norge om upprättande av och mandat för en blandad svensk-norsk renbeteskommission. Kommissio- nens arbete har påbörjats och ett betänkande skall avges senast den 30 april 2000. Renbetes- kommissionen har till uppgift att utreda frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fortsatt renbetning i det andra landet. Kom- missionen skall därför i nödvändig utsträckning undersöka betestillgångarna och driftsförhållan- dena i de aktuella områdena i Sverige och Norge samt klarlägga hur betestillgångarna använts och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas på ett sätt som ger ett långsiktigt underlag för en eko- logiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring. Samebyarnas utvecklings- och markanvändnings- planering Länsstyrelserna är i stort sett klara med den grundläggande redovisningen av samebyarnas markanvändningsanspråk och arbetet med ren- näringens riksintressen. Länsstyrelserna komp- letterar redovisningarna med information om speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kulturmiljövården samt àjourhåller dessa. Renbetesinventeringar I skrivelse den 17 mars 1994 (rskr. 1993/94:186) anmälde riksdagens talman riksdagens beslut med anledning av bostadsutskottets betänkande (bet. 1993/94:BoU11) Anslag till främjande av rennäringen m.m. Beslutet innebär bland annat att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om renbetesinvente- ring. Utskottet uttalade att det är viktigt att ar- betet med renbetesinventeringarna fortsätter. Inventeringarna måste utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantal inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennä- ringen, skogsbruket och naturvården. Med hän- syn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom ren- skötselområdet bör metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åtgärder borde föreläggas riksdagen. Regeringen redogjorde i prop. 1994/95:100 bil. 10 för vilka krav som bör ställas på renbetes- inventeringar och hur de bör göras. Riksdagen konstaterade med anledning därav att det inte är helt okomplicerat att finna en allmänt accepterad metod för hur inventeringarna skall göras. Det var enligt riksdagen viktigt att olika möjligheter prövas i syfte att skapa förutsättningar för att genomföra inventeringarna så att dessa blir till- förlitliga och relevanta för sitt ändamål. Riks- dagen utgick från att det pågående utveck- lingsarbetet sker utan onödig tidsutdräkt (bet. 1994/95:BoU16). Jordbruksverket fick i uppdrag att fortsätta ett utvecklingsarbete i samarbete med Naturvårds- verket, Sametinget och berörda länsstyrelser. Jordbruksverket har i skrivelse den 16 oktober 1997 begärt att få frånträda uppdraget att ut- veckla en ny metod för renbetesinventering. Jordbruksverket anser sig i rådande kunskapsläge inte kunna föreslå en metod som med tillräcklig precision kan användas för beräkning av högsta tillåtna renantal för varje sameby. Verket konstaterar dessutom att miljön i fjällvärlden påverkas av fler faktorer än renbete. Frågan om miljöövervakning i fjällvärlden behöver enligt verket från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt bedömas i ett vidare perspektiv än inom ramen för en renbetesinventering. Verket fortsätter dock sitt arbete med att stödja olika projekt som avser utveckling av metoder för att kartlägga betesbehov och betestillgång. Jordbruksverkets arbete med att ta fram en ny metod för renbetesinventering bekräftar riks- dagens konstaterande att det inte är helt okomp- licerat att finna en metod för hur inventeringarna skall göras. I samband med den svensk-norska renbeteskommissionens arbete sker emellertid ett arbete med syfte att klarlägga hur betestill- gångarna bör utnyttjas för att ge ett långsiktigt underlag för en ekologisk, ekonomisk och kultu- rellt bärkraftig rennäring. Avsikten är att inrätta ett gemensamt geografiskt informationssystem för hela renskötselområdet. Det material som tas fram i samband med det arbetet bör kunna ut- nyttjas även för renbetesinventeringar. Rege- ringen har godkänt att reserverade medel från 1995/96 års anslag D2 Främjande av rennäringen får användas för ändamålet även år 1999. Genom det s.k. Fjäll-MISTRA-programmet kommer vi- dare ett brett upplagt projekt att startas med syfte att utveckla ett operativt förvaltnings- system. Bland annat kommer forskning om för- ändringar av antalet renar, slaktvikter och kött- klassificering att initieras för att utröna om detta kan vara indikatorer på miljöförändringar. Regeringen bedömer att det är angeläget att Jordbruksverket fortsätter utvecklingsarbetet med metoder för renbetesinventeringar. Verkets uppdrag kan emellertid behöva revideras. Prisstöd till rennäringen Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött lämnas pristillägg för renkött som god- känts vid köttbesiktning. Pristillägget lämnas med 9 kronor per kilo för vuxen ren och med 14,50 kronor per kilo för renkalv. Antalet slak- tade renar uppgick år 1997 till ca 45 000 renar vilket innebär att slakten minskat med ca 20 000 renar jämfört med år 1996 till följd av ett lägre slaktuttag och ett totalt sett lägre renantal under senare år. Tjernobylolyckan Konsekvenserna av nedfallet av radioaktivt cesium till följd av Tjernobylolyckan fortsätter att påverka i första hand rennäringen. I vissa delar av norra Sverige påverkas emellertid även insjöfisket samt produktionen av nöt och får. Genom avtagande cesiumhalter, tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar har antalet kasserade slaktkroppar minskat från ca 1 400 under kalenderåret 1996 till drygt 500 renar under kalenderåret 1997. Övriga åtgärder för främjande av rennäringen En del av anslaget bör användas för andra åtgär- der för främjande av rennäringen. Medlen för- delas på användningsområden genom beslut av Jordbruksverket efter överläggningar mellan verket och Sametinget. Medlen används bland annat för katastrofskadeskydd vid svåra betes- förhållanden. Användningen bör i görligaste mån samordnas med verksamheter som kan erhålla stöd enligt mål 6-programmet, exempelvis verk- samheter som är direkt inriktade på att utveckla näringen. Regeringen har till Europeiska kommissionen skickat ett förslag på nytt miljöersättnings- program, benämnt miljöstöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i rensköt- selområdet, se vidare under B12 Kompletterande åtgärder i jordbruket. Slutsatser Det låga antalet slaktade renar innebär att belast- ningen på anslaget minskat kraftigt, vilket fått till följd att ett stort anslagssparande ackumulerats. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 37 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. D2 Ersättningar för viltskador m.m. Tabell 6.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 30 749 Anslags- sparande 11 751 1998 Anslag 46 500 Utgifts- prognos 58 000 1999 Förslag 56 000 2000 Beräknat 56 000 2001 Beräknat 56 000 De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt och er- sättning för sådan skada enligt 29 a § jaktförord- ningen (1987:905) samt för skador som rovdjur orsakar på renar. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet rovdjur, i synnerhet lo, har ökat i antal, vilket medfört ökade skador på tamdjur. Även kostnaden för annan skada av vilt har ökat. Slutsatser Skada på ren Ökningen av antalet rovdjur och ett ökande av- räkningspris på renkött medför att anslagsbeho- vet ökar. Medel för ersättning för rovdjursrivna renar bör därför ökas med 5 000 000 kronor till 35 000 000 kronor. För att säkerställa en rättvis fördelning av ersättningen mellan samebyarna krävs systematiska inventeringar för att fastställa förekomst och föryngring av rovdjur i rensköt- selområdet. För samebyarnas del av invente- ringskostnaderna beräknas 3 000 000 kronor. Naturvårdsverket fördelar medel på samtliga länsstyrelser som beslutar om bidrag för att förebygga eller ersätta skada. Inriktningen är att viltskador så långt möjligt skall förebyggas. Även skador förorsakade av annat vilt har ökat, inte minst när det gäller de skador som sälen åstad- kommer. Med hänsyn till skadeutvecklingen bör ytterligare 4 500 000 kronor anvisas för bidrag och ersättningar, eller totalt 18 000 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 56 000 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. D3 Stöd till innehavare fjällägenheter m.m. Tabell 6.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 6301 Anslags- sparande 9082 1998 Anslag 1 538 Utgifts- prognos 2 0003 1999 Förslag 1 538 2000 Beräknat 1 538 2001 Beräknat 1 538 1 Därutöver har 1 149 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års an- slag D6 Stöd till innehavare av fjällägenheter. 2 Därutöver återstod 165 tkr av reserverade medel från 1995/96 års anslag D6. 3 Därutöver beräknas 165 tkr tas i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag D6. De utgifter som belastar anslaget utgör i huvud- sak bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, underhåll och upprustning av dessa lägenheter, avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjällägenheter, gästgiveribestyr samt inlösen av byggnader m.m. i vissa fall. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget används främst för underhåll och upp- rustning av fjällägenheter. Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstift- ning ända från år 1915. Det fanns år 1997 totalt 113 fjällägenheter i Sverige, de flesta i Jämtlands län. Frågor om nedläggning och friköp av fjäll- lägenheter prövas av Jordbruksverket, medan länsstyrelsen beslutar om upplåtelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 538 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 25 Djurskydd och djurhälsovård 25.1 Omfattning Verksamheten inom djurskydds- och djurhälso- området syftar till att upprätthålla ett gott hälso- tillstånd och ett gott djurskydd bland husdjuren samt att begränsa användningen av försöksdjur. Djurskydd och djurhälsovård omfattar verk- samhet vid Statens jordbruksverk med dist- riktsveterinärorganisationen, Statens veterinär- medicinska anstalt (SVA) och Centrala försöksdjursnämnden (CFN). Jordbruksverket disponerar medel för forsk- ning och utveckling vad gäller djurskyddsfräm- jande åtgärder, bland annat när det gäller alter- nativa inhysningssystem för värphöns och provning av nya tekniska system. Dessutom dis- poneras medel till olika djurhälsovårdsaktiviteter när det gäller nötkreatur, svin, får, häst och fisk. Jordbruksverkets veterinära fältverksamhet upprätthålls genom den statliga distriktsveteri- närorganisationen med ca 250 distriktsveterinä- rer fördelade över hela landet. Verksamheten ut- går från ca 80 veterinärstationer. I vissa län – Jönköpings och Kalmar län samt norra delen av Västra Götalands län – är antalet statligt anställda distriktsveterinärer för närvarande lågt. De officiella uppgifterna utförs här av distriktsvete- rinärerna i angränsande distrikt. SVA är veterinärmedicinskt expert- och ser- viceorgan åt myndigheter och enskilda. CFN samordnar och planerar frågor som rör försöksdjur. Nämnden har bland annat till upp- gift att verka för att användningen av försöksdjur begränsas. Det finns sju djurförsöksetiska nämn- der i landet. Dessa skall godkänna användningen av försöksdjur från etisk synpunkt. På regional nivå medverkar länsstyrelserna till att upprätthålla och om möjligt förbättra djur- hälsan och djurskyddet samt tillsynen därav. 25.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 2 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 272,0 274,0 356,5 279,3 282,7 286,1 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96 och 1997. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Under innevarande budgetår beräknas utgifterna överskrida anslagna medel. Detta beror huvud- sakligen på kostnader i samband med utbrott av de epizootiska sjukdomarna swollen head syndrome (SHS) och viral hemorragisk septi- kemi (VHS). Regeringen föreslår att ytterligare medel anvisas för ändamålet på tilläggsbudget. Prioriteringar för år 1999 Inom djurskyddsområdet bör åtgärder för en förbättrad djurskyddstillsyn, särskilt när det gäller djurtransporter, prioriteras liksom en fort- satt utveckling av alternativa system för värp- höns. Vidare bör arbetet med bland annat att förhindra resistens mot antibiotika och att före- bygga och bekämpa smittsamma husdjurssjuk- domar prioriteras under kommande år. 25.3 Resultatbedömning Jordbruksverkets åtgärder för att uppfylla verk- samhetsmålen avseende ett gott hälsotillstånd hos husdjur och ett gott djurskydd har under år 1997 och under innevarande år inbegripit utfärd- ande av föreskrifter, riktade informationsinsat- ser, sjukdomsutredningar samt kontroller. Sär- skilt kan omnämnas föreskrifter rörande foder, animaliskt avfall, dispenser när det gäller bur- höns, hållande och skötsel av sällskapsdjur samt djurskyddsföreskrifter om försöksdjur, framtag- ning av och beslut om dispensprogram för be- siktning av burhöns och informationskampanj angående klassisk svinpest. Under år 1998 har flera utbrott av epizootiska sjukdomar skett i landet. Trots detta bedöms djurhälsosituationen som fortsatt god. Rege- ringen anser att åtgärder för att förbättra djur- skyddstillsynen måste prioriteras. Genom beslut den 12 mars 1998 gav regeringen Jordbruks- verket i uppdrag att lämna en utförlig redovis- ning av konsekvenserna av en förändrad djur- skyddstillsyn. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1998. I vårpropositionen 1998 avsattes särskilda medel till Jordbruksverket för att förbättra tillsynen över djurtransporter. Ver- ket har också under år 1998 initierat ett lands- omfattande projekt med syfte att förbättra djur- skyddstillsynen, särskilt när det gäller djurtransporter. Projektet beräknas pågå under år 1999 och avslutas under år 2000. Distriktsveterinärorganisationen har under året samarbetat med lantbrukskooperationens organisationer med bland annat bekämpnings- program för utrotandet av bovin virusdiarré – BVD – hos nötkreatur. År 1982 tecknades dels ett ramavtal mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund, dels ett samarbetsavtal mellan dåvarande Lantbrukssty- relsen och Svensk husdjursskötsel om samarbete för utveckling och utnyttjande av ett informa- tionssystem för veterinärmedicinska data. Detta system används sedan många år för avelsvärde- ring för friska djur och som grund för att före- bygga djursjukdomar. Systemet har dock länge varit i behov av revidering. Inom Jordbruksver- ket har en modernisering av djursjukdatasyste- met påbörjats. Det är Jordbruksverkets avsikt att från och med våren 1999 driva systemet i egen regi. SVA är svenskt referenslaboratorium för zoo- noser och zoonotiska smittämnen i enlighet med EU:s zoonosdirektiv. I budgetpropositionen för år 1997 avsattes särskilda medel för inrättande av Zoonoscenter vid SVA. Centret har nu inrättats och skall vara en central instans för insamling och analys av zoonosdata. SVA har aktivt tagit del i det svenska arbetet för ett europeiskt för- bud mot antibiotika i foder. CFN kan endast indirekt påverka försöks- djursanvändningen. Därför är det svårt att direkt bedöma resultatet av CFN:s arbete med att be- gränsa försöksdjursanvändningen. Jämfört med år 1995 minskade dock antalet använda försöks- djur år 1996 med 14 procent. En utredning redo- visad i juni 1998 har haft i uppdrag bland annat att göra en inventering och en bedömning av för- söksdjursanvändningen i landet. 25.4 Revisionens iakttagelser RRV har lämnat en revisionsberättelse utan in- vändningar för SVA och CFN avseende räken- skapsåret 1997. (Jordbruksverket behandlas under avsnitt 5. Jordbruk och trädgårdsnäring.) 25.5 Anslag E1 Statens veterinärmedicinska anstalt Tabell 7.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 72 164 Anslags- kredit 1 393 1998 Anslag 75 055 Utgifts- prognos 74 000 1999 Förslag 80 563 2000 Beräknat 81 991 1 2001 Beräknat 83 382 1 1 Motsvarar 80 563 tkr i 1999 års prisnivå. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda och utreder bland annat smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt. SVA skall bedriva diagnostisk verksamhet och vara veterinär- medicinskt centrallaboratorium. SVA är svenskt referenslaboratorium enligt EG:s zoonosdirek- tiv. SVA:s uppgift är att uppnå och vidmakthålla en god djur- och folkhälsa. Arbetet bedrivs genom förebyggande, diagnostiserande och be- kämpande av sjukdomar hos djur. SVA:s verksamhet består av anslagsfinansie- rade myndighetsuppgifter samt avgiftsfinansie- rad uppdragsverksamhet. Räkenskapsåret 1997 slutade liksom år 1996 med underskott. 1997 års underskott blev 3,1 miljoner kronor. Ett balanse- rat överskott finns sedan tidigare år och uppgår till 7,9 miljoner kronor efter det att underskottet för år 1997 beaktats. Det finns flera förklaringar till underskottet men de främsta är de stora kostnaderna för det pågående kvalitetssäkrings- arbetet och den oväntat snabba avtrappningen av de stora kontroll- och bekämpningsprogram- men. SVA fick för år 1997 en ökning av anslaget från 68,5 till 74 miljoner kronor. Ökningen var främst avsedd för det under året inrättade Zoo- noscentret men även för övrigt EU-arbete. Regeringens överväganden Resultatinformation SVA ansvarar för Sveriges beredskap mot smitt- samma djursjukdomar, bland annat genom att medverka i ett världsomfattande informationsnät för kartläggning av allvarliga epizootiska sjuk- domar. Inom EU rapporteras utbrott av allvar- liga djursjukdomar snabbt. Beredskapen mot sjukdomsutbrott har höjts genom att bättre diagnostik utvecklats av SVA och genom utbild- nings- och informationssatsningar. I det före- byggande arbetet är SVA rådgivare till Jordbruksverket och Svenska djurbönders smitt- skyddskontroll rörande införsel av levande djur. Vid utbrott av epizootisk sjukdom ansvarar SVA för diagnostiken och bidrar med expertis vid ut- redning och sanering. SVA är idag den enda in- stans i landet som innehar denna samlade kom- petens. Samarbete förekommer med EU:s referenslaboratorier samt med det danska virus- laboratoriet bland annat med verifiering av diagnoser. SVA är vidare den enda veterinär- medicinska myndighet i landet som har dygnet- runt-beredskap för rådfrågning och diagnostiskt arbete. Personal från SVA besöker länder som har eller har haft utbrott av epizootiska sjuk- domar för att ta del av bekämpningsarbetet och vunna erfarenheter. Under år 1997 besöktes därför Nederländerna under det mycket om- fattande svinpestutbrottet. Regeringen bedömer att SVA:s arbete i bered- skapsavseende och med att medverka till att för- hindra spridning av allvarliga smittsamma djur- sjukdomar till Sverige är mycket viktigt. Den svenska djurhälsan har under år 1997 varit god. Särskilda insatser har ägnats åt Entero- hemorragisk Escherichia coli (EHEC), som hos människa kan leda till akut njursvikt och be- stående njurskador. Bakterien beräknas finnas hos ca en procent av landets nötkreatur. De djur som bär på bakterien uppvisar dock inga sjuk- domssymptom. SVA har i samarbete med Jord- bruksverket, Livsmedelsverket och Smitts- kyddsinstitutet utformat ett policydokument med rekommendationer om åtgärder när EHEC påvisas hos djur. Under år 1997 har även mindre utbrott av paratuberkulos hos nötkreatur, tuber- kulos hos hägnad hjort, newcastlesjukan och in- fektiös laryngotracheit hos fjäderfä förekommit. Sjukdomarna har snabbt bekämpats utan att någon smittspridning förekommit. Salmonella- förekomsten hos djur har också varit låg. Av ca 30 000 uttagna prover var endast 13 positiva av- seende salmonella. För det internationella samarbetet är det vik- tigt att kunna dokumentera frihet från allvarliga sjukdomar i Sverige. Serologiska undersökningar genomförs därför rutinmässigt av SVA. Under år 1997 undersöktes prov gällande bland annat bru- cellos hos nöt, får och svin, klassisk svinpest, transmissible gastroenteritis hos svin (TGE), swine vesicular disease (SVD) och leptospiros hos svin och nöt. Användningen av antibiotika som tillväxt- befrämjande medel och sambandet med antibio- tikaresistens i världen är synnerligen oroande. Utredningen Antimikrobiella fodertillsatser, i vilken representanter för SVA medverkade, överlämnade sitt betänkande i november 1997 (SOU 1997:132 och SOU 1997:133). Den av Jordbruksdepartementet arrangerade konferen- sen i Bryssel i december 1997 "Today we defeat bacteria – what about tomorrow?” har följts av Sveriges ansökan hos EU-kommissionen om att EG skall förbjuda inblandning av antibiotika i djurfoder i tillväxtbefrämjande syfte. Regeringen anser att SVA:s vetenskapliga arbete med problemen kring antibiotikaanvändning ytterli- gare bör intensifieras. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 7.2 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdrags- verksamhet Intäkter (varav tjänste- export) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 136 000 (16 438) 138 300 (16 438) -2 300 (0) Prognos 1998 145 600 (17 000) 144 260 (17 000) 1 340 (0) Budget 1999 139 800 (17 000) 139 800 (17 000) 0 (0) Slutsatser Regeringen anser att frågan om antibiotika måste sättas in i ett större perspektiv rörande antibioti- kans roll inom animalieproduktionen med av- seende dels på risken för antibiotikaresistens, dels på mer långsiktiga ekologiska konsekvenser. För detta ändamål föreslås en ökning av anslaget med 2 000 000 kronor. Till anslaget överförs också 530 000 kronor från anslaget G1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Beloppet utgör SVA:s del av den för- bränningsugn som gemensamt utnyttjats av SLU och SVA. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 563 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 75 055 Pris- och löneomräkning +2 768 Justering av premier +210 Ökat resursbehov för antibiotika +2 000 Överföring från anslaget G 3 +530 Förslag 1999 80 563 E2 Bidrag till distriktsveterinär- organisationen Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 85 491 1998 Anslag 78 109 Utgifts- prognos 78 109 1999 Förslag 80 277 2000 Beräknat 81 697 1 2001 Beräknat 83 217 1 1 Motsvarar 80 277 tkr i 1999 års prisnivå. Jordbruksverket är chefsmyndighet för dist- riktsveterinärorganisationen och har ansvaret för ledningen av och samordningen inom distrikts- veterinärorganisationen. Den 1 september 1997 bildades en särskild enhet, distriktsveterinär- enheten. Enheten ansvarar för den totala verk- samheten vilket omfattar bland annat budget och ekonomiskt resultat, kompetensutveckling, löne- och taxesättning, tjänstetillsättningar samt av- talsfrågor för distriktsveterinärorganisationen. Länsstyrelsernas uppgifter omfattar bland annat distriktsveterinärorganisationen samt sam- ordning av åtgärder mot djursjukdomar och brister i djurskyddet inom länet i enlighet med Jordbruksverkets riktlinjer. Distriktsveterinärorganisationen finansieras till största delen av uppdragsgivarna, dvs. i första hand djurägarna, och i övrigt av anslag över statsbudgeten. Till de utgifter som belastar ansla- get hör lönekostnader samt utbildning och gemensam administration för organisationen. Under anslaget anvisas även medel för att minska avlägset boende djurägares veterinär- kostnader för vård av jord- och skogsbrukets djur. Enligt förordningen (1994:1313) om av- gifter vid veterinär yrkesutövning meddelar Jordbruksverket föreskrifter om avgifter vid sådan veterinär yrkesutövning. Regeringens överväganden Resultatinformation Det ekonomiska resultatet för distriktsveterinär- organisationen har under räkenskapsåret 1997 visat en positiv utveckling i jämförelse med före- gående år. Från att budgetåret 1996 ha uppvisat ett underskott på 1,8 miljoner kronor vändes det ekonomiska resultatet för budgetåret 1997 till ett överskott på 9,1 miljoner kronor. Överskottet inkluderar det tilläggsanslag på 7,8 miljoner kro- nor som utgick under året för att täcka över- gångskostnader som belastat verksamhetens resultat och som uppstod i samband med att distriktsveterinärverksamheten omorganiserades den 1 juli 1995 (prop. 1997/98:1). Resultat- förbättringen beror på såväl ökade intäkter som på minskade kostnader. De minskade kostna- derna beror till viss del på lägre vikariekostnader till följd av en bättre fungerande organisation, samt på att bidragen till avlägset boende djurägare för veterinärvård minskat i omfattning. I årsredovisningen för räkenskapsåret 1997 har Jordbruksverket uppfyllt de återrapporte- ringskrav som regeringen angett i reglerings- brevet för år 1997. I verkets årsredovisning redo- visas att av totala anslaget E2, som uppgick till 77,7 miljoner kronor, har 5,6 miljoner kronor använts för ersättning för djursjukvård för avläg- set boende djurägare. Cirka 60 procent av detta belopp har förbrukats inom Värmlands län och de fem nordligaste länen tillsammans. Av års- redovisningen framgår att av den totala summan behandlingar under år 1997 som uppgick till drygt 246 000 stycken svarar akutbehandlingarna för 88 procent. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 7.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdrags- verksamhet Intäkter (som får disponeras)1 Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1997 265 475 256 393 9 082 104 Prognos 1998 256 518 256 518 0 100 Budget 1999 260 211 260 211 0 100 1 Inklusive intäkter av anslaget E 2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 277 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. E3 Djurhälsovård och djurskydds- främjande åtgärder Tabell 7.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 12 510 1 Anslags- sparande 4 322 1998 Anslag 22 492 2 Utgifts- prognos 21 000 1999 Förslag 20 490 2000 Beräknat 20 851 3 2001 Beräknat 21 241 3 1 Därutöver har 346 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag E 5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. 2 Varav 3 700 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 . 3 Motsvarar 20 490 tkr i 1999 års prisnivå. Under anslaget anvisas medel för djurskydds- främjande åtgärder, bland annat kostnader för prövning från djurskyddssynpunkt av djurhåll- ningssystem, inredningsdetaljer i stallar m.m. och utbildning i djurskyddstillsyn. Under ansla- get anvisas också medel för djurhälsovård i form av förebyggande hälsokontroll och till djursjuk- datasystemet. Regeringens överväganden Resultatinformation Jordbruksverkets verksamhet med djurskydds- främjande åtgärder har under åren 1997 och 1998 främst inriktats mot prövning från djurskydds- synpunkt av nya djurhållningssystem. Särskilt har verket organiserat forskning, försöks- och utvecklingsarbete med alternativa inhysnings- system för höns. Dessutom har medel använts för den vidareutbildning i djurskydd som Sveri- ges lantbruksuniversitet anordnar för djur- skyddsinspektörer samt till projekt för olika djurslag inom animalieproduktionen. Under år 1998 initierade Jordbruksverket ett landsom- fattande projekt avseende tillsyn av djurtrans- porter. Projektet beräknas fortgå under år 1999 och avslutas under år 2000. Med stöd av lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. har Jordbruksverket utfärdat före- skrifter om organiserad hälsokontroll av husdjur och utsett huvudmän för de olika kontrollerna. Syftet med kontrollerna är att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur. Anslutningen till kontrollen är frivillig. Jordbruksverket har dessutom utfärdat ett antal föreskrifter på djur- skyddsområdet. Djursjukdatasystemet är ett viktigt hjälpmedel t.ex. för avelsvärdering och för att spåra arvs- anlag, djursjukdomar och läkemedelsanvändning. Slutsatser Regeringen anser att åtgärder för att förbättra djurskyddstillsynen måste prioriteras. Även åt- gärder för att minimera antibiotikaanvändning och hålla djursjukdomarna på en låg nivå har hög prioritet. Regeringen prioriterar vidare insatser för att utveckla alternativa inhysningssystem för höns. Stödet till biodling uppgår år 1998 till 2,9 mil- joner kronor. Hälften av stödet finansieras från EG-budgeten och redovisas under anslaget B15 Intervention och exportbidrag för jordbrukspro- dukter. Den nationella finansieringen av stödet återfinns år 1998 på fyra anslag, nämligen B1, E3, E5 och G1. Från år 1999 samlas dessa medel på detta anslag, E3. En omföring görs således. Sam- tidigt ökas stödet med 0,3 miljoner kronor. Hälften av ökningen, Sveriges del, förs upp på detta anslag. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 20 490 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 22 492 Engångsvist tillskott 1998 för tillsyn av djurtransporter -3 700 Pris- och löneomräkning +398 Överföring från anslaget B 1 +300 Överföring från anslaget E 5 +550 Överföring från anslaget G 1 +300 Ökat resursbehov för biodling +150 Förslag 1999 20 490 E4 Centrala försöksdjursnämnden Tabell 7.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 7 188 Anslags- sparande 453 1998 Anslag 6 893 Utgifts- prognos 7 200 1999 Förslag 7 043 2000 Beräknat 7 170 1 2001 Beräknat 7 279 1 1 Motsvarar 7 043 i 1999 års prisnivå. Centrala försöksdjursnämndens (CFN) uppgift är att samordna och planera försöksdjursverk- samhet i syfte att begränsa antalet djur som an- vänds i djurförsök. Till CFN:s verksamhetsmål och krav på återrapportering hör utveckling av alternativa metoder till djurförsök, huvudmanna- skap för djurförsöksetisk prövning och att följa försöksdjursanvändningen och sprida informa- tion. Regeringens överväganden Resultatinformation Eftersom CFN inte kontrollerar samtliga de faktorer som styr försöksdjursanvändningen är det svårt att direkt mäta effekterna av CFN:s arbete för att minska antalet försöksdjur. Jämfört med år 1995 minskade dock försöksdjurs- användningen under år 1996 från 331 000 till 286 000 djur enligt EU:s och Europaråds- konventionens definition av djurförsök. Huvud- delen av dessa djur är möss och råttor. Minsk- ningen beror framförallt på en minskad användning av möss och råttor vid universitet och högskolor, landsting och en minskad an- vändning av råttor inom läkemedelsindustrin. CFN har lämnat finansiellt stöd till forsk- ningsprojekt inom områden som bedömts som särskilt viktiga för att nå försöksdjursbesparande effekter. Under år 1997 erhöll 33 projekt forsk- ningsstöd vilket totalt uppgick till 3 934 000 kr. I likhet med tidigare år är det projekt inom områ- dena toxikologi och farmakologi som dominerar men även projekt som syftar till att utveckla för- söksdjursfria laborationer inom utbildningen har fått stöd. CFN har träffat överenskommelser med läkemedelsföretagen Astra AB och Pharma- cia & Upjohn Inc. om att företagens finansiella stöd för CFN:s forskningsverksamhet skall uppgå till sammanlagt 1 miljon kronor årligen under 1997 och 1998. CFN skall samverka med andra myndigheter och organ i syfte att få andra metoder än djur- försök accepterade inom forskning och vid test- ning. Under budgetåret 1997 har CFN:s styrelse fått information om Kemikalieinspektionens och Läkemedelsverkets verksamhet med tyngdpunkt på de frågor som berör försöksdjursområdet. CFN har också haft möten med Livsmedels- verket och Läkemedelsverket där de testkrav som gäller för olika verksamheter diskuterats. Med Livsmedelsverket har särskilt frågan om de krav som gäller för testning av musseltoxiner på möss och råttor och möjligheten att ersätta dessa tester med djurfria metoder diskuterats. Bland CFN:s forskningsanslag för år 1998 har medel anvisats för att vidareutveckla alternativa meto- der till dessa tester. CFN har under året haft en samordnande roll i det internationella utvärderingsprojektet ECITTS (ERGATT/CFN in vitro toxicity testing scheme) vilket initierades av CFN och ERGATT år 1991. Projektet har under de senaste tre åren haft finansiellt stöd av EU:s ut- värderingscentrum för alternativa metoder (ECVAM). Den del av projektet som genom- förts i Sverige har haft stöd av CFN. Projektet har slutrapporterats till ECVAM under år 1998. CFN kommer i början av år 1999 att anordna ett seminarium för att presentera och utvärdera resultaten. I samband med detta skall även fram- tida utvecklingsmöjligheter diskuteras. CFN skall verka för en enhetlig bedömning av de frågor som de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva. Under år 1997 har CFN utfärdat ett allmänt råd om Vävnadsprovtagning vid framtagning av genetiskt modifierade möss och råttor. Vidare håller CFN regelbundna sam- manträffanden med ordföranden och vice ord- föranden i de djurförsöksetiska nämnderna där frågor av praktisk och juridisk natur diskuteras. Under år 1997 behandlade nämnderna 1 624 an- sökningar om planerade djurförsök. CFN publicerar fortlöpande en skriftserie samt har medverkat vid utbildning i försöks- djurskunskap vid universitet och högskolor och då beretts tillfälle att informera om bland annat CFN:s forskningsstöd, alternativa metoder och grundläggande principer för djurskyddsfrågor. CFN:s femte symposium med titeln Effects of Toxicants on Gene Expression and Intra- cellular Signalling hölls under hösten 1997. Valet av ämne skedde efter en bedömning att alterna- tiva metoder inom detta område har förutsätt- ningar att kunna etableras. En rapport från sym- posiet har publicerats i tidskriften Toxicology In Vitro och i en populärvetenskaplig version inom ramen för CFN:s skriftserie. Under våren 1997 tillsattes en utredning med uppdrag att bland annat inventera och bedöma försöksdjursanvändningen i landet (dir. 1997:43). I uppdraget ingick även att se över CFN:s verksamhet och att lämna förslag till hur försöksdjursanvändningen skall begränsas och hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till djurförsök bör organiseras. Vidare skall erfarenheterna av de djurförsöksetiska nämnderna utvärderas. Uppdraget redovisades den 18 juni 1998 och remissbehandlas under hösten 1998. CFN:s årsredovisning visar att verksamheten under budgetåret 1997 bedrivits i enlighet med nämndens instruktion samt mål som angivits i regleringsbrevet. Regeringen konstaterar att det vid bedömningen av hur försöksdjursanvänd- ningen förändrats under en följd av år är viktigt att hänsyn tas dels till vilka kriterier som under olika år gällt för inrapportering av försöks- djursanvändningen, dels till omfattningen av den forskning inom vilken djurförsök eller alterna- tiva metoder används. Med beaktande av detta bedömer regeringen att utvecklingen av försöks- djursanvändningen varit tillfredsställande under senare år och att CFN:s verksamhet haft en positiv inverkan på denna utveckling. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 893 Pris- och löneomräkning +120 Justering av premier +30 Förslag 1999 7 043 Regeringen bedömer anslagsbehovet till 7 043 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Tabell 7.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 94 327 Anslags- sparande 51 673 1998 Anslag1, 2 91 500 Utgifts- prognos 165 000 1999 Förslag 90 950 2000 Beräknat 90 950 2001 Beräknat 90 950 1 Varav 2 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Anslaget föreslås ökas med 25 000 tkr på tilläggsbudget. Anslaget används för bekämpande av och bered- skap mot smittsamma husdjurssjukdomar, för bidrag till obduktionsverksamhet samt för ut- veckling och genomförande av sjukdomskon- troller. Anslaget för år 1998 beräknas överskridas med drygt 25 miljoner kronor beroende på kostnader vid bekämpande av djursjukdomarna swollen head syndrome (SHS) och viral hemorragisk septikemi (VHS). Regeringen föreslår att ytterli- gare medel anvisas för ändamålet på tilläggs- budget för budgetåret 1998. Genom beslut den 4 december 1997 gav rege- ringen Jordbruksverket i uppdrag att efter sam- råd med Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitu- tet studera behovet av en särskild lagstiftning för zoonotiska sjukdomar hos djur och att utvärdera hur den nuvarande lagstiftningen avseende be- kämpande av salmonella hos djur i alla dess delar fungerar i dag. Uppdraget redovisades den 30 juni 1998 och remissbehandlas under hösten 1998. Detta uppdrag, samt uppdraget som rege- ringen gav Jordbruksverket den 19 juni 1996, att i samråd med Socialstyrelsen och Smittskydds- institutet göra en översyn av epizootilagstift- ningen, kommer att behandlas i ett sammanhang. Regeringen avser att under hösten 1998 till riks- dagen presentera ett förslag till en särskild lag- stiftning för zoonotiska sjukdomar hos djur samt förslag till ny epizootilagstiftning. Bekämpande av husdjurssjukdomar Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar avser ersättning enligt epizootilagen (1980:369) och lagen (1983:738) om bekämpande av salmo- nella hos djur. Bidrag till bekämpande av djursjukdomar Bidrag till bekämpande av djursjukdomar avser bekämpande av bland annat enzootisk bovin leu- kos (EBL) hos nötkreatur, nötkreaturtuberkulos hos hjort, bovin virus diarré (BVD) hos nöt- kreatur och Maedi-Visna (MV) hos får. Från an- slagsposten utbetalas även ersättningar för smitt- skyddsutredningar i djurbesättningar inkluderande provtagnings-, analys- och veteri- närkostnader avseende zoonosen EHEC. Rege- ringen bedömer att anslagsposten kan minskas beroende på ett minskat anslagsbehov för pro- grammen EBL hos nötkreatur och friförklaring från sjukdomen IBR (infektiös bovin rhinotra- keit). Bidrag till obduktionsverksamheten Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Sedan budgetåret 1992/93 har regeringen anvisat särskilda medel för obduktionsverksam- heten. Svenska Djurhälsovården har det direkta ledningsansvaret för denna verksamhet. Antalet årliga obduktioner är sedan år 1995 ca 4 000 djur per år. Bidrag till utveckling och genomförande av sjuk- domskontroller Jordbruksverket har årligen sedan 1992/93 kunnat disponera 10 miljoner kronor för att kartlägga och dokumentera sjukdomsläget för de sjukdomar där Sverige beviljats tilläggsgarantier samt för att i övrigt kunna utföra de sjukdom- skontroller som EG ställer krav på, t.ex. tuber- kulos och brucellos hos nötkreatur samt newcastlesjukan hos fjäderfä. Medel används även för att kontinuerligt bedöma sjukdomsläget för de sjukdomar där EU:s regler för handel med djur innebär att sjukdomsberedskapen måste höjas samt för att utbilda de veterinärer som skall utföra övervakande kontroller. Stöd till biodling Det av EU medfinansierade stödet till biodling har delvis belastat detta anslag. Från år 1999 kommer den nationella delen av finansieringen att samlas under anslaget E3. Det innebär att 550 000 kronor omförs dit. Regeringens överväganden Resultatinformation Som en följd av att paratuberkulos påvisades år 1993 hos nötkreatur importerade från Danmark beslöt Jordbruksverket att utreda samtliga im- porter av nötkreatur till Sverige från år 1980 och framåt. Jordbruksverket har under år 1998 i sam- arbete med Svenska Djurhälsovården startat ett frivilligt kontrollprogram mot sjukdomen. Djursjukdomssituationen i landet är god. Sve- rige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om antalet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Flera hälsokontrollprogram har närmat sig eller uppnått slutfasen. EU har tidigare beslutat att Sverige skall förklaras fritt från Aujeszkys sjukdom. Den 19 maj 1998 be- slutade EU att Sverige skall friförklaras även från IBR hos nötkreatur. Utveckling av sjukdomskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller för doku- mentation av djursjukdomsläget i Sverige bör fortsätta. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för be- kämpande av smittsamma husdjursjukdomar till 90 950 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 26 Livsmedel 26.1 Omfattning Verksamhetsområdet livsmedel omfattar bland annat regler för, hantering och kontroll av livs- medel, livsmedelsberedskap, statistik samt ex- portfrämjande åtgärder. Statens livsmedelverk har som övergripande mål för verksamheten att i konsumenternas in- tresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra mat- vanor. Livsmedelsförsörjningen är en särskild funk- tion inom det civila försvaret. Jordbruksverket är funktionsansvarig myndighet. Från anslaget täcks kostnader för beredskapsåtgärder. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har ansvar för merparten av jordbruksstatistiken, dvs. för att statistik tas fram i den omfattning som krävs på nationell nivå och inom EU. Nämnden har också till uppgift att följa den ekonomiska utvecklingen inom livsmedelsområ- det vilket har vissa kopplingar till statistikverk- samheten. Nämnden föreslås avvecklas. Avveck- lingen bör inledas den 1 januari 1999. Regeringen bedömer att ansvaret för jordbruksstatistiken överförs till Jordbruksverket från och med den 1 januari 1999. Behovet av utredningsverksamhet och analyser med ekonomisk inriktning inom det jordbrukspolitiska området tillgodoses genom inrättandet av en ny myndighet (se av- snitt 4). För länsstyrelsernas verksamhet på livs- medelsområdet är målet att medverka till att upprätthålla och om möjligt förbättra livsmedels- kvaliteten. Länsstyrelserna skall också medverka till en effektiv livsmedelstillsyn inom länet. Regeringen tillsatte under våren 1997 en ut- redning med uppgift att göra en översyn av livs- medelstillsynen (dir. 1997:25). Utredningen har lämnat sitt betänkande och detta har remitterats. Remisstiden går ut den 15 oktober 1998. 26.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 191,6 176,5 193,3 176,5 173,7 171,3 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Prognosen för innevarande år tyder på att utgif- terna för året överstiger för året anvisade medel. Livsmedelsverket täcker underskottet genom att ta i anspråk sitt anslagssparande. Regeringen be- dömer att en viss effektivisering av verksamheten är möjlig och att verkets ekonomi därmed kan komma i balans kommande år. Prioriteringar för 1999 Regeringen prioriterar frågor som rör livs- medelssäkerhet, dvs. att konsumenterna skall kunna äta livsmedelsprodukter utan risk för sjukdomar. Viktiga faktorer för att nå detta är t.ex. hygien i produktionsmetoder och hantering m.m. och information om allergiframkallande ämnen i livsmedel. Regeringen vill också bidra till att främja svensk export av livsmedel. Det är av starkt in- tresse att livsmedelsföretagen söker nya markna- der utanför Sverige. Food From Sweden organi- serar aktiviteter för att främja denna export med statliga medel. De huvudsakliga verksamhets- områdena är utbildningsinsatser, arrangemang vid internationella mässor samt information om svensk jordbrukspolitik och svenska livsmedel i särskilt utvalda länder. Inom livsmedelsförsörjningen fortsätter arbetet med att utbilda länsstyrelsernas och kommunernas tjänstemän inom området dricks- vattenförsörjning. Ansvarsfördelningen för beredskapsåtgärder behöver fortfarande klargöras. En viss ytterligare effektivisering bedöms möjlig. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden föreslås avvecklas. Ansvaret för jordbruksstatis- tiken överförs till Jordbruksverket från och med den 1 janauri 1999 (se avsnitt 4). 26.3 Resultatbedömning En stor uppgift för Livsmedelsverket under verksamhetsperioden har varit uppföljning av de svenska salmonellagarantierna för nötkött och fjäderfä från övriga EU-länder. Detta har bland annat inneburit informationsutbyte med mot- svarande myndigheter i andra EU-länder. Re- sultatet har blivit att förekomsten av salmonella infört från andra EU-länder har minskat. Regeringen anser att livsmedelsberedskapen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Sårbarheten i dricksvattenförsörjningen kräver dock fortsatt analys. De projekt som bedrivits för att främja export av livsmedel är utbildning, kartläggning och in- formation, gemensamt svenskt deltagande i mässor utomlands och andra gemensamma län- deraktiviteter. Under år 1998 har en utvärdering skett av verksamheten. (se anslagsavsnitt F6.) 26.4 Revisionens iakttagelser RRV har i sin årliga rapport 1998 pekat på att Livsmedelsverket för den 31 december 1997 uppvisar ett negativt balanserat kapital på 1,5 miljoner kronor. RRV har framfört till Livs- medelsverket vikten av att den negativa utvecklingen av kapitalförändringen vänds. RRV rekommenderar att budgetarbete och upp- följning ges hög prioritet. RRV har lämnat en revisionsberättelse utan invändningar för verket avseende räkenskapsåret 1997. 26.5 Anslag F1 Statens livsmedelsverk Tabell 8.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 116 407 Anslags- sparande 20 723 1998 Anslag 105 831 Utgifts- prognos 121 800 1999 Förslag 108 926 2000 Beräknat 110 896 1 2001 Beräknat 112 607 1 1 Motsvarar 108 926 tkr i 1999 års prisnivå. Livsmedelsverkets mål är att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra mat- vanor. Livsmedelsverkets främsta uppgifter är att utarbeta föreskrifter inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen, informera om viktiga förhållanden på livs- medelsområdet, aktivt medverka till att riks- dagens och regeringens riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livs- medel och matvanor samt att utveckla metoder för livsmedelskontrollen. Livsmedelsverkets avgiftsintäkter består för- utom av avgifter för köttbesiktning m.m., även av kontroll av bekämpningsmedelsrester i vege- tabilier och främmande ämnen i animaliska livs- medel, avgiftsmedel för central tillsyn som överförts till verket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhålls intäkter från uppdrags- verksamhet, publikationer och kursverksamhet. Codex Alimentarius är ett regelverk för livs- medel som ingår i The Joint FAO/WHO Food Standards Program. Arbetet bedrivs i kommit- téer som möts regelbundet. Till anslaget förs 325 000 kronor från anslag A1 Bidrag till inter- nationella organisationer m.m. för att täcka kost- nader i samband med deltagande i Codex-möten. Jordbruksdepartementet förordnar även fort- sättningsvis ombud till dessa möten. Under budgetåret 1997 har Livsmedelsverket avslutat ett antal större projekt, bland vilka kan nämnas ”Surt vatten i enskilda vattentäkter”, ”Livsmedelsförpackningar” samt ett antal infor- mationskampanjer om bland annat bättre livs- medelshygien. EU-arbetet tar stora resurser i an- språk och Livsmedelsverkets personal har under perioden deltagit i ca 320 internationella möten. Inom normgivningsverksamheten har Livs- medelsverket valt att prioritera arbetet med märkning av livsmedel, livsmedel för särskilda näringsändamål, främmande ämnen i livsmedel, tillsatser, dricksvatten och de veterinära bestäm- melserna. Regeringens överväganden Resultatinformation Livsmedelsverket är huvudman för besiktnings- veterinärorganisationen som utför köttbesikt- ning vid kontrollslakterier m.m. Verkets utgifter för ändamålet täcks av avgifter som tas ut enligt särskild taxa av bland annat slakteriföretagen. Den avgiftsfinansierade köttbesiktningsverk- samheten har under år 1997 lämnat ett överskott om 4,2 miljoner kronor. Resultatet hänför sig nästan uteslutande till området slakterier. Över- skottet förklaras bland annat med uteblivna kostnader för provtagning, minskade resekost- nader, minskade kostnader för kompetens- utveckling m.m. Avgiftsfinansierad verksamhet skall inte ge upphov till överskott sett över en flerårsperiod. När det gäller köttbesiktningen överensstämmer den av Livsmedelsverket tilläm- pade taxan inte med det taxesystem som EU:s regelverk föreskriver. Livsmedelsverket arbetar med att utforma nya regler i överensstämmelse med EU:s bestämmelser som väntas träda i kraft den 1 januari 1999. Resultatet för år 1997 vad gäller kontrollen av främmande ämnen i animaliska livsmedel är -0,4 miljoner kronor. När det gäller resultatet för kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vege- tabilier för år 1997 visar detta område på ett överskott på 1 miljon kronor. Den främsta an- ledningen till överskottet var minskade analys- kostnader till följd av att analyserna blev billigare än beräknat men också att vissa analyser inte har kunnat göras. Underskottet i den anslagsfinansierade verk- samheten för budgetåret 1997 var 13,4 miljoner kronor. Underskottet beror på tillfälliga anställ- ningar samt särskilda projektkostnader och finansieras med befintligt anslagssparande. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 8.2 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 130 233 126 102 4 131 Prognos 1998 132 000 132 000 0 Budget 1999 132 000 132 000 0 Tabell 8.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdrags- verksamhet Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 4 920 4 817 103 Prognos 1998 5 400 5 400 0 Budget 1999 5 400 5 400 0 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det föränd- rade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korri- gerats. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 105 831 Pris- och löneomräkning +2 676 Justering av lokalkostnader -526 Anslagsjustering m.a.a. övergång till lånemodell +339 Överföring från anslaget A1 +325 Justering av premier +281 Förslag 1999 108 926 Från anslag A1 Bidrag till internationella organi- sationer m.m. förs 325 000 kronor för att täcka kostnader i samband med deltagande i Codex- möten. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 108 926 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. F2 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden Tabell 8.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 3 970 Anslags- sparande 3 817 1998 Anslag 4 019 Utgifts- prognos 4 500 1999 Förslag 597 2000 Beräknat 0 2001 Beräknat Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens (LES) arbetsuppgifter är enligt förordning om ändring i förordningen (1988:862) med instruk- tion för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämn- den (1990:1533) att genom att göra kalkyler och utredningar belysa den ekonomiska utvecklingen inom livsmedelsområdet. Nämnden skall särskilt belysa de effekter som en ny livsmedelspolitik får i lantbruket och senare led i livsmedelskedjan. Nämnden skall även låta verkställa utredningar som behövs för livsmedelspolitiska övervägan- den och beslut. LES är enligt förordning om ändring i förord- ningen (1992:1668) om den officiella statistiken (1993:78) ansvarig myndighet för den officiella statistiken inom följande områden: – Lantbrukets struktur – Produktion i lantbruks- och trädgårdsnäring – Sysselsättningen i jordbruket – Skördeuppskattningar – Lantbrukets ekonomi – Prisutvecklingen i jordbruket LES mål är att öka kunskapen om utvecklingen inom jordbruks- och livsmedelsområdet i syfte att förse regeringen och andra intressenter med beslutsunderlag. Regeringens överväganden Resultatbedömning Myndighetens resultatredovisning ger en tydlig och god överblick av arbetet under år 1997. Nämnden har lagt ned förhållandevis mycket resurser på att bestämma behovsnivån inom olika statistikområden. I september 1998 överlämnades till regeringen betänkandet Analysera mera (SOU 1998:108) (se vidare avsnitt 4.5). Utredaren föreslår bland annat att det bildas ett jordbruksekonomiskt institut med huvudansvar för samhällsekomiskt inriktad analys- och utredningsverksamhet inom det jordbrukspolitiska området. Arbetsuppgif- terna rörande statistik flyttas över till Jordbruks- verket. Vidare föreslås att LES avvecklas. Riksdagen inrättade LES (dåvarande namn var Lantbruksekonomiska nämnden) genom beslut år 1969 (prop. 1969:107, bet. 1969:JoU24, rskr. 1969:204). I proposition 1969:107 nämns att huvuduppgiften för nämnden bör vara att regel- bundet redovisa en helhetsbild av faktisk och förväntad utveckling inom lantbrukssektorn. Nämnden skall samordna statistikproduktionen samt kalkyler och utredningar rörande utveck- lingen inom lantbruket för att få bättre underlag i bedömningen av bland annat jordbrukspoliti- kens verkningar. Slutsatser Regeringen föreslår att myndigheten avvecklas. Avvecklingen påbörjas den 1 januari 1999. Rege- ringen avser att överföra ansvaret för jordbruks- statistiken till Jordbruksverket från detta datum. För att täcka avvecklingskostnaderna beräknas för år 1999 anslagsbehovet till 597 000 kronor samt nyttjande av anslagssparandet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 4 019 Pris- och löneomräkning +148 Justering av premier -3 Minskat resursbehov -3 567 Förslag 1999 597 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap Tabell 8.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 25 809 Anslags- sparande 2 606 1998 Anslag 28 614 Utgifts- prognos 26 000 1999 Förslag 23 658 2000 Beräknat 24 076 1 2001 Beräknat 24 524 1 1 Motsvarar 23 658 tkr i 1999 års prisnivå. Livsmedelsförsörjningen är enligt beredskaps- förordningen (1993:242) en särskild funktion inom det civila försvaret. Funktionen omfattar försörjning med livsmedel inklusive vatten, reg- lerings- och ransoneringsåtgärder för livsmedel, livsmedelshygien samt civil veterinärverksamhet. Basen för funktionens verksamhet utgörs av näringen, dvs. jordbruket, livsmedelsindustrin och handeln samt vattenverken. Jordbruksverket är funktionsansvarig myn- dighet. Vidare har Livsmedelsverket, Natur- vårdsverket och Fiskeriverket deluppgifter inom funktionen. Skillnaden mellan anslagna medel och utfall för budgetåret 1997 beror på att avtal avseende vegetabiliskt fett och fettråvara inte var färdig- förhandlade vid årets slut. Regeringens överväganden Resultatbedömning Målet för funktionen är att trygga befolkningens försörjningen med livsmedel och dricksvatten under höjd beredskap. Om en svår påfrestning skulle inträffa i fred skall konsekvenserna för samhället minskas. Enligt 1996 års totalförsvars- beslut skall funktionsmålet säkerställas genom i huvudsak andra åtgärder än beredskapslagring. Ökad vikt har lagts vid analyser av den nationella och internationella utvecklingen inom funktio- nen, planering för en anpassningsperiod samt information och övning. Förutsättningar för att näringslivet skall kunna upprätthålla sin verk- samhet även under höjd beredskap måste skapas. Övning är viktigt för att kunna klara svåra på- frestningar på samhället i fred. En anpassningsplan för funktionen har ut- arbetats. Den omfattar åtgärder för en uppbygg- nad av lager i norra delarna av landet, såväl lager i partihandeln som beredskapslager av vissa livs- medelsråvaror. Vidare bevaras vissa lagerutrym- men med specialutrustning och viss lagring av strategiskt viktiga produkter fortsätter. Anpass- ningsplanen har realiserbarhetsprövats inom ramen för funktionens verksamhetsområde. Avvecklingen av beredskapslagren går plan- enligt. Intäkterna från lagerutförsäljningar har inlevererats till statskassan. Det svenska EU-medlemskapet innebär att Sverige har begränsade möjligheter att självstän- digt påverka näringens utveckling. Inom livs- medelsindustrin pågår strukturförändringar mot ökad grad av koncentration och specialisering. Inom handeln pågår en liknade utveckling med färre distributionscentraler och minskande lagerhållning som följd. Strukturutvecklingen inom industri och han- del tillsammans med den planenliga utförsälj- ningen av beredskapslager medför att funktio- nens förmåga avseende försörjning med livsmedel bedöms vara knappt godtagbar i Norrland, även förutsatt att planerad uppbygg- nad av lager av livsmedel i Norrland kan genomföras under en ettårig uppbyggnads- period. Förmågan bedöms vara godtagbar i södra och mellersta Sverige. Gränssättande för försörjningen med dricks- vatten är el, reservvattentäkter, reservdelar och kemikalier. Vid störningar i ordinarie distribu- tionssystem har förmågan att snabbt organisera distributionen av nödvatten avgörande betydelse. I de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö bedöms förmågan som godtagbar på gränsen till icke godtagbar. I övriga landet be- döms förmågan som godtagbar. Förmågan att förhindra eller i tid upptäcka sabotage med B- stridsmedel bedöms inte som godtagbar. Slutsatser Regeringens bedömning utifrån de underlag som myndigheten lämnat är att de åtgärder som vid- tagits i syfte att förbättra funktionens förmåga har genomförts på ett godtagbart sätt. För att minska den osäkerhet som råder om den faktiska förmågan för funktionen, även efter en anpass- ningsperiod, och därmed om önskvärd förmåga kommer att kunna nås under försvarsbesluts- perioden bör även realiserbarheten av den fram- tagna anpassningsplanen så långt möjligt prövas på ett mer övergripande sätt. Regeringens sam- mantagna bedömning är att verksamheten inom funktionen bör bedrivas på liknande sätt och i samma omfattning som under innevarande bud- getår. Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att återkomma till frågan om den centrala bered- skapsadministrationen avseende vattenförsörj- ning. Målsättningen bör vara, liksom inom andra områden, att den s.k. ansvarsprincipen skall gälla, dvs. att den myndighet som ansvarar för en verk- samhet i fred även skall bära ansvaret under höjd beredskap. Inom EU håller man för närvarande på att ta fram ett rådsdirektiv vars syfte är att skapa ett ramverk för skydd av yt- och grund- vatten samt bidra till god vattenkvalitet. I anslut- ning till att detta direktiv införs kommer den administrativa/organisatoriska frågan att be- handlas. Regeringen anser att direktivets in- förande bör inväntas och dess konsekvenser be- aktas innan frågan om det centrala ansvaret kan lösas. Regeringen avser att senare ge berörda myn- digheter i uppdrag att redovisa i vilken utsträck- ning de mål för distributionen av vatten, i de fall ordinarie distribution inte kan upprätthållas, har uppnåtts. Regeringen bedömer att 3 miljoner kronor kan sparas genom att verksamheten ominriktats. Därutöver bör anvisade medel för Jordbruks- verkets förvaltningskostnader för livsmedels- beredskapen från och med år 1999 i sin helhet anvisas under anslaget B1 Statens jordbruksverk. Mot bakgrund av ovanstående bedömer rege- ringen anslagsbehovet till 23 658 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 bedöms an- slagsbehovet vara oförändrat i fasta priser. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 28 614 Pris- och löneomräkning +544 Minskat resursbehov -3 000 Överföring till anslaget B1 -2 500 Förslag 1999 23 658 F4 Livsmedelsstatistik Tabell 8.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 29 442 Anslags- sparande 1 849 1998 Anslag 27 084 Utgifts- prognos 27 000 1999 Förslag 24 588 2000 Beräknat 25 005 1 2001 Beräknat 25 506 1 1 Motsvarar 24 588 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget disponeras av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) för statistik inom jordbruksområdet inklusive kostnaden för jord- bruksstatistisk årsbok och livsmedelstatistiskt program. De huvudsakliga faktorer som styr ut- gifterna på området är reglerade genom EG-för- ordningar. Från och med budgetåret 1999 kom- mer anslaget att disponeras av Jordbruksverket. Se avsnitt 4.5 om Jordbruks- och livsmedels- ekonomiskt institut. Regeringens överväganden Resultatinformation Under åren 1999 eller 2000 skall Sverige liksom övriga medlemsstater genomföra en totalunder- sökning på strukturområdet. För Sveriges del kommer undersökningen att genomföras under år 1999. Undersökningen kommer att kräva extrainsatser och förberedelsearbetet påbörjas under hösten 1998. Regeringen bedömer, trots genomförandet av denna undersökning, att en besparing är möjlig tack vare viss effektivisering och förenkling av statistikproduktionen. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 24 588 000 kronor. För åren 2000 och 2001 be- döms anslagsbehovet vara oförändrat i reala ter- mer. Från och med den 1 januari 1999 kommer anslaget F4 Livsmedelsstatistik disponeras av jordbruksverket. F5 Jordbruks- och livsmedelstatistik finansierad från EG-budgeten Tabell 8.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 500 Anslags- sparande 1 500 1998 Anslag 6 000 Utgifts- prognos 2 200 1999 Förslag 3 700 2000 Beräknat 3 700 2001 Beräknat 3 700 Anslaget disponeras av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden. Från och med budgetåret 1999 kommer anslaget att disponeras av Jord- bruksverket. Anslagsbeloppet motsvarar EU:s finansiering av jordbruks- och livsmedelsstatisti- ken. Regeringens överväganden Resultatinformation För åren 1999 och 2001 beräknas en medfinan- siering för bokföringsundersökningen med 1,2 miljoner kronor. För år 1999 beräknas samma belopp för denna undersökning samt ytterligare 5 miljoner kronor för strukturundersökningen avseende år 1997. I genomsnitt belastas anslaget med 3,7 miljoner kronor per år. Bidraget för den EU-anpassade strukturundersökningen år 1999 beräknas inte betalas ut förrän år 2001. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 3 700 000 kronor. För åren 2000 och 2001 be- räknas anslagsbehovet vara oförändrat. Från och med den 1 januari 1999 kommer anslaget F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten disponeras av Jordbruksverket. F6 Exportfrämjande åtgärder Tabell 8.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 10 000 1 Anslags- sparande 4 0001 1998 Anslag 5 000 Utgifts- prognos 5 0002 1999 Förslag 15 000 2000 Beräknat 10 000 2001 Beräknat 5 000 1 Reservationsanlaget G 8. Konsument och marknadsföringsåtgärder inom livsmedels- området budgetåret 1995/96 anslagsposten 2. 2 Därutöver beräknas 4 000 tkr tas i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag G8, anslagsposten 2. Verksamheten finansierades år 1997 genom tidi- gare anvisade medel. Budgetåret 1998 fördes ett ramanslag upp på statsbudgeten med 5 miljoner kronor. Därtill beslutade regeringen under året att avsätta ytterligare 5 miljoner kronor från ut- giftsområde 19 Regional utjämning och utveck- lingsanslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder. Regeringens överväganden Den gemensamma marknaden ger nya förutsätt- ningar och möjligheter för svensk livsmedels- sektor att utvecklas. Den ökade konkurrensen innebär också krav på ökad effektivitet inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Svenska företag måste profilera sig mer än tidigare och större insatser behövs vad gäller marknadsföring. Det bör finnas utrymme för en expanderande svensk livsmedelssektor inte minst på EU-mark- naden. Det svenska jordbruket har i fråga om djurhälsa, olika produktkrav m.m. varit ett före- gångsland. Detta har skapat en goodwill för svenska livsmedel och utgör en god grund för framtida exportsatsningar för den svenska livs- medelsindustrin. En ökad export av livsmedel är viktig för att livsmedelsproduktionen skall finnas kvar i nuvarande omfattning. Genom statens regelsystem för jordbruk och genom internationella regler för stora delar av jordbruksproduktionen och livsmedelsindustrin har dessa sektorer saknat förutsättningar att exportera sina produkter. Huvudansvaret för export- och marknads- föringsåtgärder ligger alltid på näringen. Rege- ringen vill emellertid genom att främja export- satsningar bidra till en positiv utveckling inom sektorn. Resultatinformation Jordbruksdepartementet begärde att en utvärde- ring av Food From Sweden (FFS) avseende verksamhetsperioden 1992–1996 skulle genom- föras. Uppdraget genomfördes av konsultföreta- get Deloitte&Touche. I sin rapport drar Deloitte&Touche slutsatsen att FFS-projektet har förvaltats väl. Enligt rapporten finns det ett tydligt intresse från företagen att verksamheten fortsätter att bedrivas. Flera företag tycker att de ansvariga för FFS har lyckats förvalta och ut- veckla projektet med begränsade resurser. Efter denna period har verksamheten utvecklats ytter- ligare i omfattning med samma administrativa resurser. Mot bakgrund av denna utvärdering och att regeringen bedömer att möjligheterna för en ökad export av livsmedel är goda föreslås att ytterligare medel satsas på verksamheten kom- mande treårsperiod. För närvarande saknas till viss del medel avseende åren 2000 och 2001 för att uppnå samma nivå som föreslås för år 1999. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen för år 2000. Slutsatser Regeringen föreslår att ett anslag på 15 000 000 kronor anvisas för år 1999. För år 2000 och 2001 beräknas mot bakgrund av ovanstående tills vidare anslagsbehovet till 10 000 000 respektive 5 000 000 kronor. Regeringen eller den myndig- het som regeringen beslutar bör få disponera medel under detta anslag. 27 Utbildning och forskning 27.1 Omfattning Högre utbildning och forskning inom det om- råde som rör vård och hållbart nyttjande av bio- logiska naturresurser ligger inom Jordbruks- departementets område. Utbildning inom detta område bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Verksamheten bedrivs i enlighet med högskolelagen (1992:1434) och förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet. SLU erbjuder förutom långa yrkesinriktade ut- bildningar till agronom, hortonom, jägmästare, landskapsarkitekt och veterinär även kandi- dat/magisterexamen inom områdena skog, bio- teknologi, naturresurser samt ekonomi med naturresursinriktning. Därutöver finns kortare yrkesutbildningar. Utbildningen och forskningen syftar till att värna om vården och det hållbara nyttjandet av de biologiska naturresurserna. Forskningen har ett särskilt ansvar för att kunskaperna om natur- resurserna utvecklas för kommande generatio- ners behov. Viktiga globala miljö- och livs- medelsförsörjningsfrågor måste lösas genom samverkan mellan många länder och mellan fors- kare från olika vetenskapliga discipliner. Medel för forskningen anvisas huvudsakligen via anslag till SLU och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Inom utgiftsområdet be- drivs även kollektiva program som rör skogs- forskning, jordbruksteknisk forskning samt forskning och utvecklingsverksamhet inom om- rådena växtförädling och trädgård. Regeringen har i den forskningspolitiska pro- positionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) angett riktlinjerna för den allmänna forskningspolitiken och den forskning som be- drivs vid SLU respektive finansieras av SJFR. 27.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 1 212,4 1 228,9 1 253,4 1 290,3 1 330,7 1 365,9 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Den relativt kraftiga besparing som ålades SLU budgetåret 1995/96 har inneburit indragning av anställningar och koncentration av verksamheten till fyra huvudorter. SLU har under innevarande år lyckats vända den ekonomiska situationen till ett positivt resultat. Av regeringens satsning på en kraftig utbyggnad av högskolan har SLU till- delats 450 nya utbildningsplatser under inne- varande budgetår. SJFR ålades budgetåret 1998 en besparing på 14 miljoner kronor. Innevarande år disponerar forskningsrådet nära 200 miljoner kronor för forskning utöver sparade medel från tidigare år. Prioriteringar för 1999 Som redan aviserats i 1998 års ekonomiska vår- proposition föreslår regeringen att till SLU åter- lägga den besparing på 9,4 miljoner kronor som ålades universitetet år 1998. I vårpropositionen aviserades också medel för en kompletterande utbildning för veterinärer med utländsk examen. Det är angeläget ur såväl samhällsekonomisk som allmänmänsklig syn- vinkel att ge SLU möjlighet att anordna sådan utbildning. Som ett led i att stärka djurskyddets ställning föreslår regeringen att medel avsätts för delfinan- siering av en professur i djurskydd vid veteri- närmedicinska fakulteten vid SLU för kom- mande femårsperiod. Regeringen prioriterar en fortsatt ökad sats- ning på grundutbildningen inom högskolan fram till år 2000. Utbildningsfrågorna är en viktig del av regeringens åtgärder för en ökad sysselsätt- ning. Med anledning av regeringens program för en utökning av antalet studieplatser inom hög- skolan har beslutats att antalet helårsplatser vid SLU:s utbildningar utökas med 200 platser under budgetåret 1999. 27.3 Resultatbedömning SLU:s utbildningsuppdrag under perioden 1997– 1999 uppgår till 8 600 helårsprestationer. Drygt en tredjedel av det totala uppdraget har presterats under år 1997. Genom statsmakternas beslut om en ökning av antalet högskoleplatser samt att antalet studenter i framför allt magister- programmen har ökat, bedöms möjligheterna att nå målet som goda. Det ökade utbildningsupp- draget har medfört en tyngdpunktsförskjutning i SLU:s verksamhet från forskning mot utbild- ning. Inom ramen för ansvaret för vård och nytt- jande av de biologiska naturresurserna kan sär- skilt pekas på verksamheten med fortlöpande miljöanalys och utvecklingen av denna. SLU har som ett led i denna utveckling tillsatt en profes- sur i miljöanalys och ett samverkansorgan, SLU Miljödata, har inrättats. SLU Miljödata sam- manfattar sin verksamhet på följande sätt: "Fortlöpande miljöanalys syftar till att följa väx- lingar i miljöns tillstånd, värdera problem och lämna underlag för samt utvärdera resultat av miljövårdsåtgärder. Detta sker genom insamling och analys av miljödata, förmedling av miljödata och -information, utveckling av metoder och ut- bildning." Regeringens bedömning är att utveck- lingen av verksamheten sker enligt regeringens intentioner. Vidare vill regeringen peka på den självvärde- ring av kvalitetsarbetet som bedrivs inom SLU. En sådan självvärdering har genomförts under budgetåret 1997 och utgjort en grund för Hög- skoleverkets granskning och bedömning av kva- litetsarbetet vid universitetet. Verkets bedömar- grupp anser bland annat att universitetet genom sitt strategiarbete har goda förutsättningar för förändringsprocessen, även om kvalitetsarbete bör utvecklas ytterligare. Den forskning som bedrivs inom Jordbruks- departementets ansvarsområde har stor betydelse för utvecklingen av vården och det hållbara nyttjandet av de biologiska naturresurserna. Re- geringens uppdrag till SJFR att initiera ett pro- gram inom ekologisk jordbruks- och trädgårds- forskning, har resulterat i ett stort antal projekt. Vidare har en forskarskola inom området in- rättats. För att vidga och förnya livsmedelsforsk- ningen till stöd för konsumentintresset har SJFR under året tillsammans med livsmedelskedjorna och livsmedelsföretagen initierat ett nytt forsk- ningsprogram, Kunskapsplattform för livs- medelsbranschen (KLIV). 27.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) redovisar i Årlig rapport 1998 till regeringen att SLU:s verksam- het för räkenskapsåren 1995/96 och 1997 upp- visar underskott i resultaträkningen. Underskottet under år 1997, som uppstått trots att vissa besparingsåtgärder vidtagits, uppgår till 84 miljoner kronor. Ett balanserat överskott finns dock sedan tidigare år och uppgår till 110 miljoner kronor efter det att årets underskott be- aktats. RRV har till SLU framfört vikten av att den negativa utvecklingen av kapitalförändringen vänds. RRV har rekommenderat att budget- arbete och uppföljning ges hög prioritet. Vidare har redovisningen av pågående projekt vid SLU uppvisat brister. Detta kan få en icke oväsentlig påverkan på kapitalförändringen. SLU:s bespa- ringsarbete synes nu leda till att den negativa ut- vecklingen bryts. Prognosen för innevarande budgetår visar på ett överskott på 20 miljoner kronor. RRV pekar också på vikten av att styrelse- ledamöter och i vissa fall myndighetschefer i myndigheter med s.k. anknuten stiftelseförvalt- ning är införstådda med sitt personliga skade- ståndsansvar för stiftelseförvaltningen. Regeringen avser att noga följa den ekono- miska utvecklingen vid SLU. Både SLU och SJFR har erhållit revisions- berättelser utan invändningar för räkenskapsåret 1997. 27.5 Anslag G1 Sveriges lantbruksuniversitet Tabell 9.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 980 773 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 1 021 979 Utgifts- prognos 1 021 979 1999 Förslag 1 080 919 2000 Beräknat 1 117 703 1 2001 Beräknat 1 148 804 2 1 Motsvarar 1 097 971 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 1 111 285 tkr i 1999 års prisnivå. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) skall ut- veckla kunskapen om de biologiska naturresur- serna och människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys och information. Anslaget finansierar grundutbildning, forskar- utbildning, forskning, miljöanalys samt informa- tion och fortbildning. Verksamheten bedrivs utifrån ett sektors-an- svar, som preciseras av ansvarsområdena jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering, livs- medelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veteri- närmedicin och husdjursskötsel. Grundutbildningen bedrivs inom fem långa och åtta korta yrkesprogram samt inom de fyra kandidat/magisterutbildningarna skogsvetar-, bioteknologi- och naturresursprogrammen samt ekonomprogrammet med naturresursinriktning. Forskningen bedrivs utifrån de riktlinjer som angetts i den forskningspolitiska propositionen Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). Vad som allmänt sägs om högre utbildning och forskning under utgiftsområde 16 Utbild- ning och universitetsforskning gäller också för SLU om inte annat framgår. Regeringens överväganden Resultatbedömning För att möta det sparbeting som ålades SLU budgetåret 1995/96 har SLU bland annat dragit in 33 högre tjänster vid innehavarnas pen- sionsavgång. Inför budgetåret 1998 har SLU vidtagit ytterligare åtgärder i besparingssyfte bland annat med anledning av att effekterna av nedskärningarna dröjde, såsom att dra in profes- suren i radioekologi och avveckla institutionen. Under innevarande budgetår har emellertid den negativa utvecklingen vänts och prognosen för år 1998 pekar på en positiv kapitalförändring. Detta har skett bland annat genom att styrelsen beslu- tat om stor restriktivitet vid samtliga anställ- ningsbeslut och en ändring i delegations- ordningen, vilket har resulterat i en ökad ekonomisk medvetenhet. Vidare förs diskussio- ner internt inom SLU om sammanläggning av institutioner till större enheter för att bland annat kunna hålla en tillräckligt hög administra- tiv kompetens. Genom statsmakternas beslut har SLU till- delats nya utbildningsplatser. Detta har lett till en tyngdpunktsförskjutning i SLU:s verksamhet. En allt större del av SLU:s ekonomiska resurser inom statsanslaget går till grundutbildning. Omfattningen av den tillämpade jordbruks- och skogsbruksforskningen har minskat. Inom SLU har startats en diskussion om den framtida organisationen och finansieringen av främst sådan tillämpad forskning. I syfte att åstad- komma ett fördjupat samarbete mellan SLU och samhället samt för att finna nya organisatoriska former för sektorsinriktad forskning har rektor fått i uppdrag av styrelsen att utreda möjlig- heterna för sådan forskning. Frågan om SLU:s departementstillhörighet har länge diskuterats. Inför ett ställningstagande till frågan har en utredning tillsatts av Regerings- kansliet för att bland annat kartlägga SLU:s sektorsansvar samt analysera vilka konsekvenser en överföring av SLU från Jordbruksdeparte- mentet till Utbildningsdepartementet får. Upp- draget skall redovisas senast den 15 november 1998. Regeringen avser därefter att göra en be- dömning av frågan. SLU har i årsredovisningen för budgetåret 1997 redovisat en minskning av kostnaderna per utbildningsplats för programstudenterna både vad gäller långa och korta program. Flera av de kortare utbildningarna är dessutom i ett etable- ringsskede varför kostnaderna för dessa är större än för etablerade utbildningar. Tabell 9.2 Kostnad per plats vid SLU Tusental kronor 1993/94 164 1994/95 163 1996 138 1997 127 SLU:s årsredovisning är överskådlig och infor- mativ. Utförda prestationer samt resultaten av dessa redovisas utförligt och kopplas till av rege- ringen uppställda verksamhetsmål. Med hänsyn till de besparingar som SLU har ålagts anser regeringen att universitetet utfört sitt uppdrag väl. Veterinärer med utbildning från land utanför EU har idag små möjligheter att få legitimation och därmed kunna utöva sitt yrke i Sverige utan en kompletterande utbildning. På grund av SLU:s minskade resurser har möjligheterna för SLU att anordna sådan utbildning kraftigt redu- cerats. I syfte att tillvarata den resurs som dessa personer utgör, föreslår regeringen att SLU an- visas 3,125 miljoner kronor per år för en komp- letterande utbildning för utländska veterinärer. Regeringen föreslår som ett led i att stärka djurskyddets ställning en förstärkning av ansla- get med 3 miljoner kronor för delfinansiering av en professur i djurskydd vid veterinärmedicinska fakulteten vid SLU för kommande femårsperiod. Från anslaget överförs 530 000 kronor till an- slaget E1 Statens veterinärmedicinska anstalt för en förbränningsugn, vilken har finansierats från SLU:s anslag och tidigare nyttjats av båda myn- digheterna. SLU:s användning av förbrännings- ugnen är under avveckling. Vidare överförs 300 000 kronor för stöd till biodling från SLU:s anslag till E3 Djurhälsovård och djurskyddsfräm- jande åtgärder. För ett tillskott av 420 nya utbild- ningsplatser år 2000 anvisas från och med år 2000 13,314 miljoner kronor. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405) med anled- ning av prop. 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet anvi- sades särskilda medel för inrättande av nya pro- fessurer i syfte att åstadkomma en jämnare könsfördelning inom professorskåren samt för- bättra kvinnors möjligheter att göra forskar- karriär. Professurerna finansieras genom sär- skilda medel som riksdagen beslutat om samt med medel för berörda forskningsråd och läro- säten. Professurer för underrepresenterat kön vid SLU har inrättats inom växtbiokemi, hortikultu- rell genetik och förädling, vattenbruk, särskilt fiskars beteende samt markekologi med inrikt- ning mot kolets omsättning. Den sistnämnda professuren har i sin helhet finansierats av be- rörda myndigheter under Jordbruksdeparte- mentet. Från och med budgetåret efter det att placeringen är klar skall forskningsrådens andel av kostnaderna anvisas direkt till berörda läro- säten. Den besparing på 9,4 miljoner kronor som gjordes för budgetåret 1998 återläggs budgetåret 1999 till anslaget. I enlighet med tidigare beslut anvisas medel för de nya utbildningsplatser som tilldelades SLU hösten 1998 och som från och med år 1999 utgör helårsplatser samt för ytterli- gare 200 nya utbildningsplatser som SLU till- delats från och med hösten 1999. Till Gammel- kroppa skogsskola anvisas via anslaget en förstärkning med 675 000 kronor för utbildning av ingenjörer med skoglig inriktning. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Resurser för ökade utgifter för utbildnings- bidrag för forskarstuderande med anledning av ålderspensionsreformen har beräknats till 150 000 kronor. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 9.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter (varav tjänste- export) Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1997 115 904 (12 000) 115 904 (12 000) 0 Prognos 1998 117 404 (14 000) 117 404 (14 000) 0 Budget 1999 118 000 (14 000) 118 000 (14 000) 0 Beräknat 2000 118 000 (15 000) 118 000 (15 000) 0 Beräknat 2001 118 000 (15 000) 118 000 (15 000) 0 Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 1999 till 1 080 919 000 kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven till 1 117 703 000 kronor respektive 1 148 804 000 kronor. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 1 021 979 Justering m.a.a. övergång till lånemodell +7 700 Pris- och löneomräkning +19 395 Justering av premier +3 111 Återföring av besparing +9 400 Kostnader för ålderspensionsreformen +150 Nya utbildningsplatser i enlighet med tidigare beslut +9 232 Tillskott för kompletterande utbildning för utländska veterinärer +3 125 Förstärkning av bidraget till Gammel- kroppa skogsskola +675 Djurskyddsprofessur +3 000 Överföring från anslaget G3 +1 802 Överföring från UO 16 +2 180 Överföring till anslaget E1 -530 Överföring till anslaget E3 -300 Förslag 1999 1 080 919 000 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader Tabell 9.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 10 853 Anslags- sparande 892 1998 Anslag 10 806 Utgifts- prognos 10 500 1999 Förslag 11 158 2000 Beräknat 11 357 1 2001 Beräknat 11 540 1 1 Motsvarar 11 158 tkr i 1999 års prisnivå. Skogs- och jordbrukets forskningsråds (SJFR) huvuduppgift är att främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser med särskild inriktning på de areella näringarna. Rådet skall verka för ett vidgat internationellt samarbete och arbeta för att information om forskning och forskningsresultat sprids till sam- hället och berörda näringar. Regeringen har i den forskningspolitiska pro- positionen Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) dragit upp riktlinjerna för inrikt- ningen av SJFR:s forskning. SJFR har det nationella ansvaret för vissa EU- program samt delprogrammet Jordbruk och Fiske (FAIR) i EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling. SJFR har bilaterala samarbetsavtal med Institut National de la Recherche Agronomique i Frankrike och med Consiglio Nazionale della Recherche i Italien. Det nordiska samarbetet inom jordbruksområ- det är etablerat sedan länge inom ramen för Nordiska ministerrådet och bedrivs inom Nor- diska Kontaktorganet för Jordbruksforskning (NKJ) och SJFR är också representerade i den nordiska arbetsgruppen för fiskforskningen (NAF). Nordiskt samarbete inom skogsforsk- ningen sker inom Samnordisk skogsforskning (SNS), som har ställning av en institution under Nordiska ministerrådet. Fr.o.m. år 1998 är de nordiska sekretariaten för såväl NKJ som SNS placerade vid SJFR med huvudsekreteraren som ordförande. Regeringens överväganden Resultatinformation SJFR hanterar årligen ca 1 000 ansökningar om forskningsbidrag, stipendier, resebidrag etc. SJFR ger också råd och vägledning till forskare som vill finansiera sin forskning med medel från rådet eller andra finansiärer, t.ex. nordiska sam- arbetsorgan eller EG-kommissionen. Forskningssamarbetet inom EU har intensi- fierats. Det svenska deltagandet i EU:s fjärde ramprogram, delprogrammet, ökar både vad gäller antalet ansökningar och antalet beviljade projekt. År 1996 beviljades 14 ansökningar av totalt 60 svenska ansökningar. För år 1997 var motsvarande siffror 45 beviljade projekt av 160 ansökningar. Under budgetåret 1997 har SJFR slutfört en utvärdering av träkvalitetsforskning samt ut- arbetat forskningsprogram för dels trädgårds- näringen dels för ”Friska husdjur”. Vidare har SJFR redovisat regeringens uppdrag att planera och genomföra ett forskningsprogram för eko- logisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR:s årsredovisning för 1997 är överskådlig och ger en bra information om måluppfyllelsen. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 11 158 000 kronor för år 1999. Anslagsnivåerna för åren 2000 och 2001 motsvarar 1999 års an- slagsnivå i fasta priser. G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning Tabell 9.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 141 191 1 Anslags- sparande 63 659 1998 Anslag 195 234 Utgifts- prognos 220 000 1999 Förslag 197 285 2000 Beräknat 200 696 2 2001 Beräknat 204 592 2 1 Därutöver har 73 943 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag H2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och 4 774 tkr från 1995/96 års anslag H4 Stöd till kollektiv forskning. 2 Motsvarar 197 285 tkr i 1999 års priser. Under anslaget finansieras SJFR:s forsknings- stöd samt stöd till kollektiv forskning. Den kol- lektiva forskningen omfattar jordbruksteknisk forskning, viss skogsforskning, trädgårdsforsk- ning samt växtförädling. I regeringens proposition Forskning och sam- hälle (prop.1996/97:5, bet. UbU:3, rskr. 1996/97:99) föreslogs att SJFR skulle ges ett uppdrag att planera och genomföra ett forsk- ningsprogram för ekologisk jordbruks- och träd- gårdsproduktion och anvisades för detta ändamål 46,5 miljoner kronor. SJFR har under år 1997 redovisat uppdraget. Under budgetåret 1997 har SJFR också in- kommit med en resultatredovisning avseende den kollektiva växtförädlingen för åren 1993– 1996. SJFR och Stiftelsen Lantbruksforskning har beslutat att utvärdera verksamheten. Regeringens överväganden SJFR har för den kollektiva forskningen träffat avtal med Stiftelsen Jordbruks- och Miljöteknisk forskning om gemensam finansiering av forsk- nings- och utvecklingsverksamhet på det jord- brukstekniska området. Ansvaret för programmets genomförande ligger hos Jord- brukstekniska institutet. SJFR har vidare träffat avtal med Stiftelsen Skogsbrukets Forsknings- institut om gemensam finansiering av viss skogsforskning. Avtalen omfattar perioden 1997–2000 för verksamhetens inriktning, men den ekonomiska delen har, med hänsyn till den pågående omstrukturering av det statliga stödet till den kollektiva forskningen, omfattat ett år i taget. Insatserna inom trädgårdsforskningen av- ser områdena hemträdgårdar och grönytemiljöer, inklusive verksamheten inom MOVIUM-sekre- tariatet vid SLU i Alnarp. Växtförädlings- programmet avser icke kommersiella jordbruks- och trädgårdsgrödor. Tabell 9.6 Kollektiva program Tusental kronor 1998 1999 (beräknat) Jordbruksteknik 3 700 3 700 Skogsforskning 24 300 24 300 Trädgårdsforskning 11 000 11 000 Växtförädling 7 000 7 000 Summa program 46 000 46 000 Anslagssparandet uppgick vid ingången av inne- varande budgetår till drygt 63 miljoner kronor. SJFR har i budgetunderlaget för år 1999–2001 redovisat en plan för hur dessa skall disponeras. I enlighet med riksdagens beslut med anled- ning av proposition 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområ- det anvisades särskilda medel för inrättande av nya professurer i syfte att åstadkomma en jäm- nare könsfördelning inom professorskåren samt förbättra kvinnors möjligheter att göra forskar- karriär. Professurerna finansieras genom sär- skilda medel som riksdagen beslutat om samt med medel för berörda forskningsråd och läro- säten. Från och med budgetåret efter det att pla- ceringen är klar skall forskningsrådens andel av kostnaderna anvisas direkt till berörda lärosäten. Med anledning härav minskas SJFR:s anslag med 2 082 000 kronor. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser SJFR bör ges fortsatt möjlighet att åta sig mer långsiktigt projektstöd. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och kollektiv forskning som finansieras över anslaget G3 som innebär utgifter på högst 155 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 9.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 beräknat Utestående förpliktelser vid året början 160 000 - - Nya förpliktelser 225 000 - - Infriade förpliktelser1 -230 000 -100 000 55 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 155 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndi- ganderam 155 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 1999 till 197 285 000 kronor för SJFR för forskning och kollektiv forskning. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget vara oförändrat i fasta priser. G4 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien Tabell 9.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 882 1998 Anslag 901 Utgifts- prognos 901 1999 Förslag 920 2000 Beräknat 936 1 2001 Beräknat 950 1 1 Motsvarar 920 tkr i 1999 års prisnivå. Kungl. skogs- och lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfa- renhet till samhällets gagn främja jordbruk och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. An- slaget finansierar kostnader för akademiens ordi- narie tjänstemän, ersättning åt skoglig expertis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostnader för utländskt forskarutbyte och utländska fors- karkontakter. Regeringens överväganden Resultatinformation Under det gångna budgetåret har akademien belyst aktuella jordbruks- och skogsbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster och semi- narier, genom arbete inom utskott, kommittéer och arbetsgrupper samt utgivande av rapporter. Några av de viktigaste områdena som behandlats under år 1997 har varit bland annat livsmedels- frågor, den europeiska jordbrukspolitiken, landsbygdsutvecklingen, miljö och uthållig ut- veckling, kretsloppsfrågor och certifierings- frågor. De ämnesområden som akademien har valt för sina konferenser och seminarier speglar väl aktuella diskussionsämnen och problemställ- ningar inom verksamhetsområdet. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 920 000 kronor för år 1999. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oförändrat i fasta priser. 28 Skogsnäring 28.1 Omfattning Skogsbruk och skogsindustri är sedan länge en viktig basnäring för Sverige. Näringen som är ,starkt exportberoende kännetecknas av mycket långsiktig planering, stora investeringar i indust- riledet, minskande arbetskraftsbehov och krav på hushållning med huvudråvaran skogen. Skogs- näringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. Sedan början av 1990-talet lämnas inga statliga subventioner till skogsnäringens kommersiella delar. Statliga subventioner är enligt svensk uppfattning destruktiva för en näring som måste arbeta på en starkt konkurrensutsatt internatio- nell marknad. Statens insatser på skogsnäringens område be- gränsas till i huvudsak området natur- och kul- turmiljövård, främst inriktade på de åtgärder som annars skulle innebära stora ekonomiska uppoff- ringar för näringen. Grundläggande forskning och utbildning är andra stora statliga insatsområ- den. Detta verksamhetsområde avser i huvudsak den verksamhet som Skogsvårdsorganisationen bedriver. Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen, som är central förvaltnings- myndighet, och de 11 regionala skogsvårds- styrelserna. Länsstyrelsen i Gotlands län fullgör skogsvårdsstyrelsens uppgifter där under en femårsperiod. Regeringen lämnade i maj i år en proposition till riksdagen som innehåller en uppföljning av 1993 års skogspolitiska beslut (prop. 1997/98:158). Uppföljningen bygger på en om- fattande utvärdering som Skogsstyrelsen och i vissa delar Naturvårdsverket har gjort. I under- laget för propositionen ingår även det underlag för fördjupad prövning av Skogsvårdsorganisa- tionens verksamhet perioden 1999–2001 som Skogsstyrelsen har lämnat. Även delar av vad regeringen har anfört i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) och i prop. 1997/98:145 Svenska miljömål, miljöpolitik för ett hållbart Sverige har anknytning härtill liksom delar av den lagstiftning som ändras genom införande av en miljöbalk (prop. 1997/98:90, bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279). Regeringens förslag för detta verksamhetsområde skall alltså ses som ett komplement till de övriga förslag på området som har lämnats till riksdagen. De globala skogsfrågorna får allt större bety- delse. Sverige deltar i de internationella aktivite- ter som rör skogsbruk och skogsindustri. En stor uppgift i det internationella arbetet är att bidra till en överenskommelse om ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk i alla delar av världen. I EU har skogsfrågorna aktuali- serats genom arbetet med Agenda 2000 och par- lamentsbeslutet om en gemensam skogsstrategi. Samarbetet och samordningen inom EU bör kunna förbättras när det gäller kommissionens åtgärder, arbetet med globala konventioner, forskning och utveckling och vissa miljöåtgärder. Det nordiska samarbetet på skogsbruksområdet är angeläget inte minst mot bakgrund av Sveriges och Finlands EU-medlemskap och Norges val att stå utanför. 28.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 397,4 331,3 365,5 351,1 372,8 382,1 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Skogsvårdsorganisationens verksamhet har präglats av de omfattande omorganisationer som påbörjades redan år 1993 och som har fullföljts de senaste två åren. Sammanlagt har antalet an- ställda i organisationen minskat till en tredjedel under omorganisationen. Samtidigt har kraven på kunskaper hos personalen ökat och behovet av organisationens fortsatta lokala förankring betonats. Omorganisationen och den minskade basen för uppdragsverksamhet har lett till sämre ekonomisk utfall för verksamheten. Utvärde- ringen av skogspolitiken visar dessutom att det behövs ökade rådgivningsinsatser både vad gäller skogsproduktion och natur- och kulturmiljö- vård. Förändringar Utöver följderna av omorganisationen har inga större förändringar skett under år 1997 eller hit- tills under år 1998. Prioriteringar för 1999 Skogsvårdsorganisationen skall särskilt inrikta sin verksamhet på rådgivning och tillsyn så att målen för skogspolitiken tillgodoses i högre ut- sträckning (jmf. prop. 1997/98:158). 28.3 Resultatbedömning och slutsatser Skogsstyrelsen har lämnat ett underlag för för- djupad prövning för perioden 1999–2001. Underlaget innehåller även den utvärdering av skogspolitiken som regeringen begärt och som riksdagen önskar få redovisad. Materialet är om- fattande. Det innehåller en mängd uppgifter om utvecklingen under 1990-talet på flera delområ- den. Omfattande enkäter har gjorts för att klarlägga skogsägarnas attityder till skogspoliti- ken. Fristående utredare och konsulter har anli- tats. Stora delar av materialet har remissbehand- lats. Sammantaget bildar det underlaget för den proposition om uppföljning av skogspolitiken som regeringen lämnade till riksdagen i maj 1998 (prop. 1997/98:158) och för regeringens bedöm- ning av anslagsbehovet inom detta verksamhets- område. Det har hittills rått vissa svårigheter att be- döma de direkta effekterna av Skogsvårdsorgani- sationens verksamhet. Det beror dels på att dessa ofta inte kan utläsas i det kortare perspektivet utan först med längre mellanrum, dels på svårig- heterna att skilja ut externa faktorers inverkan på utvecklingen inom skogsbruket. Den nu genomförda utvärderingen kommer att utgöra en värdefull grund för en fortsatt uppföljning av skogspolitiken. Denna fråga behandlas i den nyss nämnda propositionen. Härtill kommer den ut- veckling av Skogsvårdsorganisationens regle- ringsbrev som har gjorts för innevarande bud- getår. De verksamhetsmål och krav på återrapportering som anges där utgår från den struktur som utvärderingen har haft. Skogsvårdsorganisationens årsredovisning för år 1997 ger dock en god bild av organisationens prestationer och ekonomiska resultat. Verksamhetsmålet för Skogsvårdsorganisatio- nen angavs för år 1997 vara att föra ut skogspoli- tikens nya inriktning och mål till skogsägare, be- rörda myndigheter och allmänheten. Vidare skulle Skogsvårdsorganisationen i sin rådgivning särskilt uppmärksamma behovet av tillfredsstäl- lande åtgärder för återväxt av skog och av kvali- tetshöjande ungskogsröjning. Av utvärderingen framgår att varken skogspolitikens produk- tionsmål eller dess miljömål har nåtts. Målen är högt satta och utvärderingen ger inte en fullstän- dig bild av effekterna av insatta åtgärder efter år 1993. Oavsett detta står det klart att ytterligare insatser behöver göras inte minst i fråga om in- formation och rådgivning till skogsägarna från Skogsvårdsorganisationens sida. I det samman- hanget är behovet av att åter nå en nära kontakt med skogsägarna väsentligt. Utvärderingen visar att allt fler skogsägare inte har någon förankring tidigare i skogsbruket och att deras kunskaps- behov vad gäller skogsskötsel är stort. Skogsvårdsorganisationens ekonomiska resultat har minskat väsentligt under år 1997 till följd av kostnaderna för omorganisationen. Dessutom kan den omfattande omorganisatio- nen i sig och den därmed sammanhängande per- sonalminskningen ha påverkat verksamhetens inriktning. I sammanhanget bör det påpekas att det hittills förhållandevis stora balanserade över- skottet har tagits i anspråk för att täcka engångs- kostnader för omorganisationen. Framtiden kräver av Skogsvårdsorganisatio- nen att den är en stark myndighet med nära markägarekontakt och med höga kunskaper om såväl renodlade skogsbruksfrågor som miljö- frågor. Organisationen har en viktig uppgift när det gäller att vara normbildare på skogspolitikens område. Informationskampanjer av typen Grö- nare skog spelar en viktig roll i detta samman- hang. Organisationens styrka måste hämtas ur en fast skogspolitik och en effektiv och välutbildad personal. Skogsstyrelsens redovisning av kom- petensförsörjningen inom organisationen visar bland annat på behovet av att i tid möta effek- terna av den nuvarande sneda åldersfördelningen hos den samlade personalstyrkan. Regeringens förslag på det skogspolitiska området utgör sammantagna en god grund för en positiv ut- veckling. En sådan utveckling kräver även insat- ser från skogsnäringen själv inte minst i form av ökade investeringar i skogsvård. 28.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte lämnat några in- vändningar eller framfört andra principiellt vik- tiga frågor som rör Skogsvårdsorganisationens verksamhet. 28.5 Anslag H1 Skogsvårdsorganisationen Tabell 10.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 300 264 Anslags- sparande 5 237 1998 Anslag 257 211 Utgifts- prognos 262 448 1999 Förslag 268 022 2000 Beräknat 279 711 1 2001 Beräknat 289 033 2 1 Motsvarar 274 705 i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 279 705 i 1999 års prisnivå. Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen som är den centrala förvaltningsmyndigheten för skogsvårdsstyrelserna. Under anslaget redovisas all verksamhet hos Skogsvårdsorganisationen. Regeringens överväganden Resultatinformation Skogsvårdsorganisationens omorganisation har nu genomförts. Engångsutgifterna för denna har i mindre utsträckning täckts med medel för regionalpolitiska åtgärder. Merparten av utgif- terna har dock bekostats med de balanserade överskott som har funnits i verksamheten. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 10.2 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 109 132 -23 Prognos 1998 280 320 -40 Budget 1999 280 305 -25 Tabell 10.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter (varav interna- tionella upp- drag) Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1997 322 515 327 202 -4 687 (2 000) (2 000) (-) Prognos 1998 321 000 322 000 -1 000 (6 000) (6 000) (-) Budget 1999 323 000 321 000 2 000 (6 000) (6 000) (-) Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 257 211 Pris- och löneomräkning +4 874 Justering av premier +937 Ökat resursbehov +5 000 Förslag 1999 268 022 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det föränd- rade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korri- gerats. För budgetåret 1999 bedöms anslagsbehovet till 268 022 000 kronor. Därvid har hänsyn tagits till behovet av den förstärkta rådgivning som avi- serades i 1998 års ekonomiska vårproposition och som redovisas närmare i prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken. För budgetåret 1999 har sålunda beräknats en förstärkning med 5 miljoner kronor. Motsvarande förstärkning för budgetåren 2000 och 2001 beräknas till 12 resp. 17 miljoner kronor. Det innebär en sammanlagd extrainsats under treårsperioden med 34 miljoner kronor. H2 Insatser för skogsbruket Tabell 10.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 45 820 Anslags- sparande 34 380 1998 Anslag 60 700 Utgifts- prognos 75 145 1999 Förslag 75 700 2000 Beräknat 85 700 2001 Beräknat 85 700 Anslaget som disponeras av Skogsstyrelsen täcker kostnaderna för statsbidrag enligt förord- ningen (1993:555) om statligt stöd till skogs- bruket och förordningen (1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Anslaget finansierar bidrag till ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder. Vidare täcker det kostnader för biotopskydd, naturvårdsavtal och statens utgifter för försöksverksamhet med skogsmarskalkning m.m. Regeringens överväganden Resultatinformation Vid utgången av år 1997 hade sammanlagt 690 biotopskydd beslutats med en sammanlagd areal på 1 721 hektar. Sammanlagt 299 naturvårdsavtal hade slutits. Den sammanlagda arealen av dessa var 1 861 hektar. Ca 2 800 natur- och kultur- vårdsobjekt har fått stöd sedan bidraget infördes. Sammanlagt ca 45 000 hektar skogsmark har kal- kats eller vitaliseringsgödslats med stöd av ansla- get och ca 15 000 hektar ädellövskog har skapats inom ramen för stödverksamheten. Slutsatser Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårpropo- sition och i prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken behandlat frågan om ytterligare resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal. Bedömningen som grundar sig på vad Miljö- vårdsberedningen har föreslagit innebär att insat- serna på dessa områden behöver förstärkas kraf- tigt. Sålunda räknar regeringen med en uppräkning av anslaget för budgetåret 1999 med 15 miljoner kronor till 75,7 miljoner kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas motsvarande förstärkningar till 25 miljoner kronor vardera. Sammanlagt för treårsperioden innebär detta ett extra tillskott på 65 miljoner kronor vilket är en fördubbling av den hittillsvarande insatsen. Frå- gan om skogsmarkskalkningen och statligt stöd i övrigt till skogsbruket har regeringen behandlat i prop. 1997/98:158. H3 Internationellt skogssamarbete Tabell 10.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 896 Anslags- sparande 509 1998 Anslag 1 405 Utgifts- prognos 1 914 1999 Förslag 1 405 2000 Beräknat 1 405 2001 Beräknat 1 405 De utgifter som belastar anslaget är bland annat alleuropeiskt skogssamarbete, uppföljning av FN:s miljö- och utvecklingskonferens år 1992 och avgifter för och resor vid deltagande i Inter- nationella tropiska timmerorganisationen. Regeringens överväganden och slutsatser För budgetåret 1999 bedöms anslagsbehovet till 1 405 000 kr. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning Tabell 10.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 175 Anslags- sparande 4 825 1998 Anslag 6 000 Utgifts- prognos 8 400 1999 Förslag 6 000 2000 Beräknat 6 000 2001 Beräknat 6 000 Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen. Den na- tionella finansieringen av den skogsskadeöver- vakning som här avses sker över anslaget H1 Skogsvårdsorganisationen. Antalet observationsytor för skogsskadeöver- vakning uppgår nu till 223. Av dessa ingår 100 i ett alleuropeiskt nät för intensiv miljöövervak- ning av skog. Verksamheten på dessa ytor be- kostas till hälften av EU. Skogsstyrelsen har etablerat en databas för att lagra och bearbeta data från observationsytorna. Regeringens överväganden och slutsatser För budgetåret 1999 beräknas anslagsbehovet till 6 000 000 kronor. För åren 2000 och 2001 be- räknas anslagsbehoven vara oförändrade. Näringsliv 24 Förslag till statsbudget för 1999 Näringsliv Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Näringsliv 9 2.1 Omfattning 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 9 2.3 Resultatbedömning 10 2.4 Ändrad indelning i verksamhetsområden 11 2.5 Skatteavvikelser 11 3 Näringspolitik 15 3.1 Omfattning 15 3.2 Utgiftsutvecklingen 15 3.3 Resultatbedömning 15 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 15 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 16 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 17 3.3.4 Regeringens slutsatser 18 3.4 Revisionens iakttagelser 18 3.5 Anslag 18 A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader 18 A2 Småföretagsutveckling 20 A3 Stöd till kooperativ utveckling 20 A4 Turistfrämjande 22 A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. 22 A6 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning 24 A7 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar, m.m. 25 3.6 Övrig statlig verksamhet 25 4 Teknologisk infrastruktur 27 4.1 Omfattning 27 4.2 Utgiftsutvecklingen 27 4.3 Resultatbedömning 28 4.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 28 4.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 28 4.3.3 Effekter av de statliga insatserna 29 4.3.4 Slutsatser 30 4.4 Revisionens iakttagelser 30 4.5 Anslag 30 B1 Patentbesvärsrätten 30 B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet 31 B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser 33 B4 Elsäkerhetsverket 35 B5 Sprängämnesinspektionen 37 B6 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. 38 B7 Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer) 39 4.6 Övrig statlig verksamhet 40 5 Konkurrensfrågor 43 5.1 Omfattning 43 5.2 Utgiftsutveckling 43 5.3 Resultatbedömning 44 5.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 44 5.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 44 5.3.3 Effekter av de statliga insatserna 44 5.3.4 Slutsatser 45 5.4 Revisionens iakttagelser 45 5.5 Anslag 45 C1 Konkurrensverket 45 C2 Konkurrensforskning 47 5.6 Övrig statlig verksamhet 48 6 Teknisk forskning och utveckling 51 6.1 Omfattning 51 6.2 Utgiftsutvecklingen 51 6.3 Resultatbedömning 51 6.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 52 6.3.2 De viktigaste statliga insatserna 52 6.3.3 Effekter av de statliga insatserna 52 6.3.4 Regeringens slutsatser 53 6.4 Revisionens iakttagelser 53 6.5 Anslag 53 D1 Teknisk forskning och utveckling 53 D2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader 55 D3 Rymdverksamhet 56 D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet 58 D5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 58 7 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 61 7.1 Omfattning 61 7.2 Utgiftsutveckling 61 7.3 Resultatbedömning 62 7.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 62 7.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 62 7.3.3 Effekter av de statliga insatserna 62 7.3.4 Regeringens slutsatser 63 7.4 Revisionens iakttagelser 63 7.5 Anslag 63 E1 Kommerskollegium 63 E2 Exportfrämjande verksamhet 64 E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning 66 E4 Investeringsfrämjande 67 E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 68 7.6 Övrig statlig verksamhet 70 8 Konsumentfrågor 73 8.1 Omfattning 73 8.2 Utgiftsutvecklingen 73 8.3 Resultatbedömning 74 8.4 Revisionens iakttagelser 75 8.5 Anslag 75 F1 Marknadsdomstolen 75 F2 Konsumentverket 76 F3 Allmänna reklamationsnämnden 78 F4 Fastighetsmäklarnämnden 79 F5 Stöd till konsumentorganisationer 81 F6 Stöd till konsumentforskning 81 F7 Bidrag till miljömärkning av produkter 82 9 Övriga åtaganden 85 9.1 Omfattning 85 9.2 Utgiftsutvecklingen 85 9.3 Resultatbedömning 85 9.4 Anslag 85 G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. 85 G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen 86 G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. 86 G4 Avgifter till vissa internationella organisationer 88 29 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen föreslår i avsnitt 2.2, 2. bemyndigar regeringen att under år 1999 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling, som inklusive tidigare träffade avtal och beslut, innebär utgifter om högst 500 miljoner kronor under budgetåret 2000, högst 425 miljoner kronor under budgetåret 2001, högst 200 miljoner kronor under budgetåret 2002 och högst 130 miljoner kronor under budgetåret 2003 (anslag D1, avsnitt 6.5), 3. bemyndigar regeringen att under år 1999 ikläda staten förpliktelser inom rymdverksamhet som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 miljoner kronor efter år 1999 (anslag D3, avsnitt 6.5), 4. medger att staten under år 1999 åtar sig ett betalningsansvar i form av garantier till ett belopp av högst 100 000 000 000 kr för det ordinarie garantisystemet (avsnitt 7.6), 5. medger att staten under år 1999 åtar sig ett betalningsansvar i form av garantier till ett belopp av högst 6 000 000 000 kr för investeringar i utlandet (avsnitt 7.6), 6. bemyndigar regeringen att under år 1999 besluta att Exportkreditnämnden får obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret (avsnitt 7.6), 7. godkänner ändrade riktlinjer av dispositionen av ramanslaget G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. (avsnitt 9.4), 8. med ändringar av tidigare beslut (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) bemyndigar regeringen att fatta beslut som medför att statens ägande i AssiDomän AB minskar i enlighet med vad regeringen anfört (anslag G3, avsnitt 9.4), 9. bemyndigar regeringen att genom byte mot aktier i AssiDomän AB förvärva det utdelade skogsbolaget (anslag G3, avsnitt 9.4), 10. godkänner att regeringen vid förvaltning av det nämnda skogsbolaget följer de riktlinjer som angivits (anslag G3, avsnitt 9.4), 11. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader ramanslag 214 287 A2 Småföretagsutveckling ramanslag 184 062 A3 Stöd till kooperativ utveckling ramanslag 16 500 A4 Turistfrämjande ramanslag 80 511 A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. ramanslag 187 993 A6 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning ramanslag 4 786 A7 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar, m.m. ramanslag 35 000 B1 Patentbesvärsrätten ramanslag 11 801 B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet ramanslag 16 103 B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser ramanslag 24 947 B4 Elsäkerhetsverket ramanslag 37 416 B5 Sprängämnesinspektionen ramanslag 15 207 B6 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. ramanslag 77 000 B7 Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer) ramanslag 9 400 C1 Konkurrensverket ramanslag 62 465 C2 Konkurrensforskning ramanslag 6 011 D1 Teknisk forskning och utveckling ramanslag 689 200 D2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader ramanslag 14 465 D3 Rymdverksamhet ramanslag 529 568 D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet obetecknat anslag 29 892 D5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien obetecknat anslag 5 359 E1 Kommerskollegium ramanslag 53 640 E2 Exportfrämjande verksamhet ramanslag 157 656 E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning ramanslag 5 255 E4 Investeringsfrämjande ramanslag 46 941 E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen ramanslag 150 000 F1 Marknadsdomstolen ramanslag 5 171 F2 Konsumentverket ramanslag 76 802 F3 Allmänna reklamationsnämnden ramanslag 14 123 F4 Fastighetsmäklarnämnden ramanslag 6 198 F5 Stöd till konsumentorganisationer ramanslag 4 100 F6 Stöd till konsumentforskning ramanslag 2 159 F7 Bidrag till miljömärkning av produkter obetecknat anslag 4 600 G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. ramanslag 6 000 G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen obetecknat anslag 15 000 G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. ramanslag 75 000 G4 Avgifter till vissa internationella organisationer ramanslag 23 329 Summa 2 897 947 30 Näringsliv 30.1 Omfattning Inom utgiftsområdet ryms verksamhetsområdena Näringspolitik, Teknologisk infrastruktur, Konkurrensfrågor, Teknisk forskning och utveckling, Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande, Konsumentfrågor samt Övriga åtaganden. Inom utgiftsområdet finns bl.a. myndigheterna Närings- och teknikutvecklingsverket, Sveriges geologiska undersökning, Elsäkerhetsverket, Konkurrensverket, Rymdstyrelsen, Kommers- kollegium, Konsumentverket och Marknadsdomstolen. 30.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 3 068 2 718 2 921 2 898 2 837 2 966 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall EU-medlemskapet kombinerat med beslutade besparingar har medfört att flera av myndigheterna inom utgiftsområdet fått utökade arbetsuppgifter men med realt reducerade anslagsbelopp. Detta har ställt höga krav på effektiviseringar och prioriteringar i verksamheterna. Det är regeringens bedömning att detta arbete i huvudsak hanterats på ett bra sätt av myndigheterna. Förändringar I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen förstärkta satsningar inom ett antal områden för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning för åren 1999 – 2001. Flera av dessa satsningar sker inom utgiftsområde 24; 150 miljoner kronor under tre år för att stimulera entreprenörskap och företagande främst genom ökad tillgång på s.k. såddkapital, 83 miljoner kronor under tre år för ökade insatser för att främja små och medelstora företags handel med Europa, 1 miljard kronor under fem år till näringslivsinriktade satsningar i Östersjöregionen och 30 miljoner kronor under tre år för att stimulera den elektroniska handelns utveckling inom Norden och för insatser för att underlätta för små och medelstora företag att nyttja IT-tekniken i sina exportverksamheter. Regeringen återkommer nu med detaljerade förslag i dessa frågor. I propositionen Regional tillväxt – för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204) föreslog regeringen att en regional näringspolitik utvecklas. Utgångspunkten är att den ekonomiska tillväxten i Sverige kan öka genom att den tillväxtpotential som finns i alla regioner bättre tas tillvara genom att näringspolitiken regionaliseras och anpassas till lokala och regionala förutsättningar. det huvudsakliga instrumentet för att genomföra den regionala näringspolitiken är regionala tillväxtavtal. I den ekonomiska vårpropositionen föreslogs vidare att en databas med hushållsrelaterad miljöinformation skall skapas för att öka kunskapen om miljöfrågor. Totalt föreslås att 17 miljoner kronor anvisas under åren 1999 – 2001 för en sådan databas. Regeringen föreslår vidare att 4 miljoner kronor anvisas under åren 1999 – 2000 för utveckling av nya prövningsmetoder avseende varors miljöaspekter, för kunskapsutveckling och uppföljning. Mål Regeringen angav i budgetpropositionen för 1998 preliminära mål för utgiftsområdet. Regeringen bedömer att styrningen av verksamheterna bör ske på en mer detaljerad nivå än utgiftsområdesnivån för att fungera och för att förbättra resultatredovisningen till riksdagen. Regeringen föreslår därför följande mål för enskilda verksamhetsområden som komplement till befintliga mål som riksdagen har beslutat om i andra sammanhang: - att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt och sysselsättning (verksamhetsområde A Näringspolitik), - att erbjuda en ändamålsenlig och kvalitativt högstående service i immaterial- och associationsrättsliga frågor, att utveckla system som underlättar internationella erkännanden, att bidra till att öppna marknader samt att bidra till statens ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom (verksamhetsområde B Teknologisk infrastruktur), - ökad kunskap och kompetens i näringslivet för att stimulera tillväxt och förnyelse (verksamhetsområde D Teknisk forskning och utveckling)1, - att medverka till genomförandet av en effektiv inre marknad, ett öppet och starkt multilateralt handelssystem, åtgärder för att främja svensk export samt att främja utländska direktinvesteringar i Sverige (verksamhetsområde E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande), - att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden (verksamhetsområde F Konsumentfrågor)2, - att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt (verksamhetsområde F Konsumentfrågor)2, - att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas (verksamhetsområde F Konsumentfrågor)2, - att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling (verksamhetsområde F Konsumentfrågor)2. Prioriteringar - att förenkla regelverket för framför allt små och medelstora företag, - att stärka kunskapen om kooperativt företagande hos myndigheter och andra organ som har till uppgift att stödja nyföretagande, - att främja utarbetande av regionala tillväxt- avtal, - att främja särskilt de små och medelstora företagens handel med övriga Europa, - att främja handeln i östersjöregionen, - att fortsätta arbetet med att genomföra handlingsplanen för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken, - att stärka konsumenternas ställning i informationssamhället, - att ge konsumenterna tillgång till bättre information om priser och annan information beträffande dagligvaror, - att arbeta för att konsumenterna skall få en starkare ställning i EU. 1 Mål beslutat av riksdagen (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU43, rskr. 1996/97:99). 2 Mål beslutat av riksdagen (prop. 1994/95:140, bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438). 30.3 Resultatbedömning Utgiftsområdet innehåller många skilda verksamheter. För att resultatredovisningen skall bli relevant för riksdagen lämnar regeringen redovisningen under respektive verksamhetsområde. 30.4 Ändrad indelning i verksamhetsområden Som ett led i regeringens arbete med att förbättra resultatredovisningen till riksdagen pågår en förändring av indelningen i verksamhetsområden. I ett första steg och i syfte att förbättra resultatredovisningen för verksamhetsområde A Näringspolitik flyttas fyra anslag till ett nytt verksamhetsområde, G Övriga åtaganden. 30.5 Skatteavvikelser Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida förekommer även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex. att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i förhållande till en enhetlig norm, vilket kan uppfattas som en skatteförmån. I det följande redovisas skatteavvikelser som hänför sig till utgiftsområde 24 Näringsliv. Tabell 2.1 Skatteavvikelser netto Miljarder kronor 1998 1999 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag 0,17 0,17 Kvittning av underskott i aktiv näring 0,03 0,03 Nedskrivning av lager och pågående arbete 1,05 1,06 Skadeförsäkringsföretag 0,46 0,46 Återföring skatteutjämningsreserv 0,25 0,12 Överavskrivningar avseende inventarier 5,78 5,78 Periodiseringsfonder 4,56 5,36 Nedsättning inriktning mindre företag 4,70 4,92 Rumsuthyrning 0,40 0,42 Bränsleförbrukning inom industrin, energi- skatt 1,93 1,99 Elförbrukning inom industrin 8,03 8,29 Metallurgiavdrag 0,24 0,25 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,20 0,20 Undantag från svavelskatt 1,33 1,58 Summa 29,13 30,63 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag Genom reglerna i 3 § 12 mom. SIL för beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa, beskattas avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen. Kvittning av underskott i aktiv näring Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma för- värvskälla kan uppkomma för flera femårspe- rioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995. Nedskrivning av lager och pågående arbete Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fas- tigheter) tas upp till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt. Skadeförsäkringsföretag I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför. Återföring skatteutjämningsreserv Avsättning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 % av den totala avsättningen uppkommer därvid. Överavskrivningar avseende inventarier Den bokföringsmässiga avskrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten. Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund för beräkning av särskild löneskatt. Periodiseringsfonder Periodiseringsfond är en vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst fem år. Inkomståren 1994 – 1996 medgavs avsättning med högst 25%. Detta tak sänktes fr.o.m. år 1997. I prop. 1997/98:150 föreslogs att enskilda näringsidkare får göra avsättning med högst 25% av inkomsten. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet. Nedsättning inriktning mindre företag Ersättningen ingår inte i underlaget för socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt. Rumsuthyrning Skattesatsen är 12 %. Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt Industrisektorn är skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Elförbrukning inom industrin Industrisektorn är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el. Metallurgiavdrag Avdrag medges för koldioxidskatt för bränslen som används för metallurgiska processer. Nedsättning av CO2-skatt för industrin Fr.o.m. den 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn en nedsättning så att skattebelastningen begränsas till 24 % av den koldioxidskatt som överstiger 0,8 % av det enskilda företagets omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glas- och stenindustri är dock skattebefriade för koldioxidskatten över 1,2 % av omsättningen. Denna regel avser dock endast förbrukning av naturgas och kol. Undantag för svavelskatt Bränslen som används för att producera cement, kalk och sten är befriade från svavelskatt liksom bränslen i sodapannor inom skogsindustrin. Svavelskatten utgår med 30 kr per kg svavelinnehåll i andra bränslen än ovanstående. Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19971 Anslag 1998 2 Utgifts- prognos 19981 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A Näringspolitik 686 772 710 723 673 680 B Teknologisk infrastruktur 160 155 160 192 180 183 C Konkurrensfrågor 68 66 72 68 70 71 D Teknisk forskning och utveckling 1 285 1 247 1 314 1 269 1 284 1 304 E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 328 299 256 414 427 528 F Konsumentfrågor 108 103 107 113 116 115 G Övriga åtaganden 169 76 41 119 87 85 Totalt för utgiftsområde 24 2 804 2 718 2 660 2 898 2 837 2 966 1 Inkluderar ej äldreanslag. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 31 Näringspolitik 31.1 Omfattning Inom Verksamhetsområde A Näringspolitik ryms frågor om NUTEK:s allmänna verksamhet, småföretagsutveckling och stöd till kooperativ utveckling, turistfrämjande, geologisk undersökningsverksamhet och miljösäkring av oljelagringsanläggningar. 31.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 686,5 771,7 709,8 723,1 673,3 680,2 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Samtliga verksamheter har bedrivits inom de beslutade ekonomiska ramarna. Förändringar I Sveriges geologiska undersökning (SGU) har sedan den 1 januari 1998 inordnats myndigheten Statens oljelager och miljösäkringen av gruvfältet i Adak som överförts från NUTEK. Ökade resurser tillförs verksamheten med s.k. såddkapital till nya teknikbaseradeföretag. Mål Målet är att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt och sysselsättning. Prioriteringar Regelverket för framför allt små och medelstora företag skall förenklas. Verksamheten med s.k. såddkapital till nya teknikbaserade företag skall förstärkas. 31.3 Resultatbedömning 31.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Nyföretagandet är en stark drivkraft i den svenska ekonomin som skapar välfärd och ökad sysselsättning. Under 1997 startades enligt SCB:s statistik nästan 29 000 företag, varav 28 % av kvinnor och 5 % av kvinnor och män tillsammans. Tjänstenäringarna dominerar. De nya företagen genererade enligt SCB 54 000 nya arbetstillfällen. Antalet konkurser under 1997 har mer än halverats till ca 10 000 jämfört med lågkonjunkturåren i början på 1990-talet, och har fortsatt att minska under första halvåret 1998. Antalet små företag växer och antalet sysselsatta i dessa blir allt fler. En viktig uppgift för näringspolitiken är att skapa förutsättningar för bl.a. nyetablering av företag och möjligheter för redan etablerade företag att växa. Ca sju av tio nya arbetstillfällen skapas inom småföretagssektorn. Speciellt de minsta företagens möjligheter att växa och antälla nya människor hämmas dock av ett krångligt regelverk. Sverige har relativt få små och medelstora företag som växer snabbt. Turistnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med stor betydelse för sysselsättningen i många regioner. Näringen engagerar ca 140 000 personer som arbetar hel- eller deltid. Av dessa är ca 40 % kvinnor. Omsättningen i turist- och resenäringen är ca 120 miljarder kronor och dess andel av BNP 3,3 %. Efter lågkonjukturen i början av 1990- talet har turismen utvecklats positivt i Sverige. Det är främst antalet utländska besökare som ökar, medan den inhemska turismen visar mer begränsade möjligheter till tillväxt. De nordiska länderna, Tyskland och länderna på andra sidan Östersjön är viktiga för turismens utveckling i Sverige. Antalet besökare från Storbritannien, Spanien och Japan har under de senaste åren visat en stabil och hög ökningstakt. Prospekteringen efter mineral i Sverige fortsätter att vara omfattande. År 1997 har företagen investerat 220 miljoner kronor i sådana undersökningar. Insatserna ligger på en fortsatt hög nivå innevarande år. 31.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Regeringen har utpekat sex områden av strate- gisk betydelse för den svenska tillväxten och sysselsättningen. Företagande är ett av dem. Regeringen arbetar bl.a. för ökad tillgång på risk- finansiering, regelförenklingar samt stabila och tillväxtfrämjande regler. De små företagen saknar ofta de större före- tagens resurser att hantera regelsystem och upp- giftslämnande. Att förenkla för de små företagen är en viktig uppgift som främjar deras konkur- renskraft och därmed den ekonomiska tillväxten. Småföretagsdelegationen avslutade sommaren 1998 sitt arbete och har till regeringen överlämnat ca 75 förslag på åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering av och tillväxt i småföretag. Som delegationen själv pekat på kräver många av förslagen ytterligare prövning och utredning. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp för detta ändamål. Redan i 1998 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen en rad åtgärder för regelförenkling baserat på delegationens förslag. Regeringen har därefter gett Patent- och registreringsverket (PRV) och Riksskatteverket i uppdrag att förenkla registreringen av företag. PRV skall också ge förslag på förenklingar av registreringen av företagsnamn. Statskontoret har getts uppgiften att förenkla tillståndshanteringen hos myndigheterna i syfte att underlätta nyetableringar. Nio särskilt utvalda myndigheter skall inom kort inkomma med förslag om hur de skall kunna förkorta sina handläggningstider. Regeringen avser också att i det fortsatta arbetet för regelreformering skapa praktiska och tekniska förutsättningar för effektivare konsekvensanalyser, vilket införs i början av 1999. I sin verksamhet med att främja småföretag har NUTEK under 1997 beviljat stöd i form av s.k. såddkapital till betydligt fler företag än föregående år för att utveckla produkter och affärsidéer. Totalbeloppet är oförändrat, ca 50 miljoner kronor. Beloppen per projekt har successivt minskat. NUTEK:s telefonrådgivning för att starta och driva egen rörelse, ”Startlinjen”, hade 18 000 kunder under 1997. Inom ramen för sin Europa- rådgivning har NUTEK:s ”Euro Info Centre” besvarat drygt 3 000 förfrågningar om bl.a. EU:s lagar och företagens möjligheter på Europamarknaden. Utöver dessa aktiviteter har NUTEK fortsatt sin verksamhet med bl.a. miljöstyrning i småföretag, EU:s kontaktmässor, och kvinnors företagande. ALMI har fortsatt sin verksamhet med främst rådgivning och riskfinansiering. Under 1997 hade ALMI ca 90 000 kundkontakter. En särskild statlig satsning på internationell turistmarknadsföring gjordes 1997 i syfte att bidra till att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen. Turistdelegationen har under 1997 bl.a. påbörjat ett utvecklingsarbete med regionala turistorganisationer, distribuerat nyhetsbrev och genomfört olika aktiviteter för att stärka kompe- tensförsörjningen inom turismen. Turistdelega- tionen, Sveriges Rese- och Turistråd AB och Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets- organisation har deltagit tillsammans i olika grupper och aktiviteter för att stärka den inter- nationella marknadsföringen av Sverige och utvecklingen av svensk turism. Under det första halvåret 1998 har Turistdelegationen genomfört ett antal konferenser och seminarier bl.a. om hållbar utveckling av turism, kartläggningar av turismutbildningar, FoU-program för företagen i rese- och turistindustrin och utveckling av fisketurism. Statens oljelager har planenligt den 1 januari 1998 inordnats i SGU tillsammans med miljösäkringen av gruvfältet i Adak som överförts från NUTEK. En ny bergmästare har tillträtt som chef för Bergsstaten fr.o.m. den 1 juli 1998 och ansvarar nu för tillståndsgivning och tillsyn enligt minerallagen i hela landet. SGU har fortsatt att anpassa sina kostnader till den nya anslagsnivån. Detta har lett till ned- dragningar inom så gott som samtliga verksamhetsområden. Produktionen av geoinformation har huvudsakligen inriktats mot färdigställande av tidigare insamlad information. För delar av kartproduktionen har årsmålet inte nåtts beroende på att tidsåtgången för att utveckla nya digitala produktionslinjer underskattats. För maringeologi har årsmålet uppnåtts och för flyggeofysik har produktionen mer än fördubblats beroende på bra väderförhållanden och ökade resurser genom samverkansprojekt. Inom oljelagerdelen har en anläggning sålts under året. Miljösäkrings- och saneringsprogram har utarbetats för 18 anläggningar. Verksamheten har genererat försäljningsintäkter på ca 300 miljoner kronor. För Bergsstaten och för SGU:s informationskontor i Malå har den höga aktivitetsnivån inom svensk prospektering inneburit en stor arbetsbelastning. Bergsstaten har under året utfärdat 300 undersökningstillstånd inkl. förlängningar, omfattande totalt 620 000 ha. Detta är fyra procents minskning av antalet tillstånd jämfört med år 1996. Besluten omfattar en betydligt större areal, vilket ger merarbete bl.a. genom att fler markägare skall informeras. 31.3.3 Effekter av de statliga insatserna Det är svårt att fastställa i hur stor utsträckning de statliga insatserna inom detta verksamhetsområde eller andra inslag i små- företagspolitiken har bidragit till den positiva utvecklingen vad gäller antalet nya företag och färre konkurser. Det finns behov av bättre utvärderingar och analyser inom området. Några uppgifter om effekter av statliga småföretagsinsatser lämnas dock i det följande. Ca 20 helt nya företag har kunnat startas med hjälp av NUTEK:s såddfinansiering. Ett 10-tal projekt som tidigare år har beviljats sådan finansiering i tidiga utvecklingsfaser har sedan attraherat efterföljande finansiering i form av privat kapital eller lån av t.ex. Industrifonden, vilket har bidragit till tillväxt och nya arbetstillfällen. Under 1997 var 85 % av de ca 18 000 kunderna – varav 45 % kvinnor – inom NUTEK:s telefonrådgivning ”Startlinjen” nöjda eller mycket nöjda med servicen. Andelen är oförändrad sedan föregående år men har höjts från 70 % år 1995. Inom verksamheten med Euro Info Center var andelen nöjda eller mycket nöjda kunder 91 %. Av SCB:s och ALMI:s omfattande utvärderingsmaterial från mars 1998 framgår bl.a. att ALMI:s kunder har vuxit klart snabbare än övriga småföretag i Sverige. ALMI:s kunder har kunnat öka sin omsättning med 85 % och antalet anställda med 42 %. I denna statistik finns dock inte belägg för något entydigt orsakssamband mellan företagens utveckling och just ALMI:s insatser. Ca 80 % av ALMI:s kunder anser dock att deras företag har utvecklats positivt till följd av samarbetet med ALMI. De 24 Lokala utvecklingscentra (LKU) lämnar med hjälp av statligt stöd gratis rådgivning och information till personer som vill starta kooperativa företag. Totalt har 303 kooperativa företag startats med 1 015 anställda efter att ha fått information och gratis rådgivning. En övervägande andel av dem som startar kooperativa företag är kvinnor. Både aktiviteterna i Sveriges Rese- och Turist- råd AB och i Turistdelegationen kännetecknas av att effekterna av insatserna uppnås först på längre sikt. Utvecklingen av turismen påverkas inte bara av de statliga insatserna på området utan också av bl.a. väderlek, prisnivå och olika idrotts- och kul- tursatsningar. Under 1997 minskade antalet utländska besökare med 0,5 % jämfört med 1996. Vintern och våren 1998 har dock varit gynnsam för den svenska rese- och turistindustrin. Antalet utländska gästnätter i hotell, stugor och vandrarhem har ökat med 11 % det första halvåret 1998. Turistdelegationen har genom sitt fortsatta ar- bete med att genomföra handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism bidragit till att öka den samverkan som är nödvändig för turismens utveckling. Behovet av geologisk information från SGU som underlag för skilda samhällsbeslut märks genom att efterfrågan på såväl färdig information som insatser i form av uppdrag och samverkansprojekt har ökat markant. Handläggningstiderna vid Bergsstaten har ännu inte kunnat nedbringas i tillräcklig grad. Sedan år 1990 har det beviljats 1 300 undersök- ningstillstånd i hela Sverige. Under samma tid har två koncessioner beviljats för nya gruvor. 31.3.4 Regeringens slutsatser Något mål för 1997 hade inte formulerats för hela verksamhetsområdet. För år 1998 angav regeringen preliminära mål för Utgiftsområdet. Regeringen återkommer nu till riksdagen (se under avsnitt 2.2 och 3.2) med förslag till mål för verksamhetsområdet. Regeringen bedömer att verksamheten under 1997 i stor utsträckning har bidragit till att uppfylla de mål som nu föreslås. Emellertid finns behov av att undersöka möjligheterna att närmare försöka härleda effekterna av de statliga insatserna och särskilja dessa från effekter som beror på andra faktorer. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100 bil. 13 och prop. 1994/95:177, bet. 1994/95:KrU28, rskr. 1994/95:395) att det övergripande målet för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Detta mål ligger även fortsättningsvis fast för turistpolitiken. 31.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändingar i revisionsberättelserna för år 1997 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 31.5 Anslag A1 Närings- och teknik- utvecklingsverket: Förvaltningskostnader Tabell 3.1 Tusental kronor 1997 Utfall 325 179 Anslags- sparande 54 953 1998 Anslag 201 205 1 Utgifts- prognos 245 000 1999 Förslag 214 287 2000 Beräknat 218 154 2 2001 Beräknat 221 503 3 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 7 150 tkr. 2 Motsvarar 214 287 tkr i 1999 års prisnivå 3 Motsvarar 214 287 tkr i 1999 års prisnivå Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) var till den 31 december 1997 central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställning av energisystemet. Därefter har en särskild myndighet inrättats för energifrågorna. Regeringens överväganden Fr.o.m. den 1 januari 1998 är NUTEK central förvaltningsmyndighet enbart för näringslivets tillväxt och förnyelse. Verket svarar för statliga insatser för att främja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag samt regional näringslivsutveckling efter förutsätt– ningarna i landets olika delar. I anslutning härtill skall verket genomföra utrednings- och utvärderingsverksamhet. Inom sina verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som regeringen beslutar. Verksamhetens framtida inriktning, arbetsmetoder m.m. skall utformas med hänsyn till omvärldsförändringarna. En övergripande näringspolitisk frågeställning är hur Sverige i framtiden skall kunna stärka sin position bland industriländerna. NUTEK skall därför identifiera befintliga hinder och outnyttjade möjligheter till förnyelse och tillväxt. Verkets övergripande mål ligger fast. Näringslivets utveckling skall ske i regional balans och i samklang med miljön. En viktig uppgift för NUTEK är att analysera vilka offentliga näringspolitiska insatser som kan skapa bättre förutsättningar för tillväxt, klarlägga vilka åtgärder som är mest effektiva och genomföra näringspolitiska insatser. Verket måste därför fortlöpande utveckla kunnandet om små, medelstora och stora företags villkor, om näringslivet i stort och om närings- och regionalpolitiken. NUTEK skall bevaka den näringspolitiska utvecklingen inom EU, ta till vara de nationella möjligheterna som medlemskapet ger, och aktivt delta i europeiskt samarbete. En rad förändringar i omvärlden innebär att NUTEK kan utvecklas och renodlas. De möjligheter som skapas genom en ökad fokusering innebär att NUTEK kan identifiera nya nischer och insatser där NUTEK:s kompetens och ekonomiska resurser ger bästa möjliga utbyte samtidigt som vissa av dagens aktiviteter avvecklas. Strukturella förändringar och arbetslöshet innebär att arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, regionalpolitik och näringspolitik får allt fler beröringspunkter samtidigt som det finns en allmän trend mot ökad regionalisering. Dessa förändringar har förstärkt NUTEK:s roll som nationell samordnare och expert. Allt mer strategisk och vital blir rollen att initiera, driva och analysera näringspolitiska pilotprojekt. Dagens näringspolitik präglas till stor del av industrins problem och behov samtidigt som tjänstesektorn har fått allt större betydelse för näringslivets förnyelse och tillväxt. Denna genomgripande politiska, ekonomiska och strukturella omvandling innebär att NUTEK ställs inför delvis nya utmaningar. Detta innebär att NUTEK har fyra roller nämligen: som nationell expert- och stabsorgan, för nationell samordning, för nationellt programansvar och för rådgivning och företagsfinansiering Som nationellt expertorgan skall NUTEK kontinuerligt följa näringslivets utveckling, ha en bred bevakning av näringspolitiken och även granska hur politiska och regionala förändringar i omvärlden påverkar näringslivets villkor. Stabsrollen innebär att NUTEK på regeringens uppdrag tar fram beslutsunderlag. NUTEK skall vara nationell samordnare för, innovationspolitik, regionalpolitik, småföretagspolitik och teknikpolitik inklusive teknisk FoU. NUTEK:s omfattande nätverk skapar stora förutsättningar för att initiera och genomföra tidsbegränsade program som kräver en nationell kraftsamling genom samverkande centrala aktörer i olika landsdelar. Viss företagsinriktad rådgivnings- och finansieringsverksamhet kan bedrivas av NUTEK om det är motiverat med hänsyn till behov av nationell specialkompetens exempelvis inom såddfinansiering eller av andra effektivitetsskäl. De anslag som helt eller delvis berör NUTEK är: UO 19 Regional utjämning och utveckling – A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder – A2 Landsbygdslån – A5 Transportbidrag – A8 Europeiska regionala utvecklingsfonden – A11 Regionalpolitiska infrastrukturprojekt m.m. UO 24 Näringsliv – A1 NUTEK: Förvaltningskostnader – A2 Småföretagsutveckling – D1 Teknisk forskning och utveckling – G1 Täckande av förluster vid viss garanti– givning, m.m. Överväganden och resultatinformation om NUTEK:s olika program redovisas i anslutning till verksamhetsområdena, småföretagsutveckling, teknisk forskning och utveckling samt under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 201 205 Engångsvis anslagsminskning på tilläggsbudget 1998 7 150 1 Pris- och löneomräkning 3 968 Överföring från anslaget C1 Regeringskansliet m.m. under UO1 Rikets styrelse 1 500 Justering av premier 464 Förslag 1999 214 287 1 Överföring av 7 150 tkr till Statens Energimyndighet engångsvis bå 1998 på tilläggsbudget skall inte påverka beräkningen av förslag 1999. Regeringen har i sina överväganden om NUTEK:s förvaltningsanslag utgått från det anslag riksdagen fastställt för budgetåret 1998. Anslaget har tillförts 1,5 miljoner kronor för utredningsverksamhet från anslaget C1 Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). A2 Småföretagsutveckling Tabell 3.2 Tusental kronor 1997 Utfall 86 421 Anslags- sparande 19 972 1998 Anslag 134 062 Utgifts- prognos 127 062 1999 Förslag 184 062 2000 Beräknat 184 062 2001 Beräknat 184 062 Syftet med verksamheten är att underlätta utveckling och tillväxt inom småföretagssektorn, så att antalet livskraftiga och växande småföretag ökar. Från anslaget täcks kostnader för dels verksamhet med information, rådgivning och finansiering genom ALMI Företagspartner AB:s regionala utvecklingsbolag, dels vissa centrala insatser på småföretagsområdet genom främst NUTEK, bl.a. inom områdena inter- nationalisering och innovationsfrämjande åt- gärder, däribland s.k. såddkapital. Regeringens överväganden Resultatinformation Under 1997 har NUTEK bl.a. fortsatt sin verk- samhet med miljöstyrning i småföretag, EU:s kontaktmässor och kvinnors företagande. ALMI har i enlighet med regeringens önskemål intensifierat sin samverkan med lokala kooperativa utvecklingscentra och beaktat kooperativa företags behov av rådgivning och finansiering. Med medel från detta anslag stödjer staten även verksamheten i Stiftelsen Svensk Indu- stridesign. Verksamheten inriktas på åtgärder som främjar kunskap och kompetens inom industriell design i syfte att öka konkurrensförmågan inom svenskt näringsliv. Designfrämjande verksamhet i små och medelstora företag uppmärksammas särskilt. Stiftelsen Svensk Industridesign samarbetar med bl.a. ALMI Företagspartner AB för att få ut information och rådgivning i de olika regionerna. I det föregående (avsnitt 3.3.3) redovisas effekter av den verksamhet, som bedrivs med medel från anslaget. Det gäller främst ALMI:s och NUTEK:s småföretagsinsatser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 134 062 Ökat resursbehov 50 000 Förslag 1999 184 062 Regeringen förordar att verksamheten med medel från anslaget Småföretagsutveckling under 1999 bedrivs enligt i huvudsak oförändrade riktlinjer. En ökad betoning kommer att läggas vid främst verksamheten med såddkapital i enlighet med vad som anförs i 1998 års ekonomiska vårproposition. Det innebär en ökning av resurserna med totalt 150 miljoner kronor under perioden 1999 – 2001. Regeringen avser att ta initiativ till en utvärdering av ALMI:s verksamhet och vid behov göra anpassningar som kan föranledas av dels hittillsvarande erfarenheter, dels förändringar i omvärlden. A3 Stöd till kooperativ utveckling Tabell 3.3 Tusental kronor 1997 Utfall 5 635 Anslags- sparande 865 1998 Anslag 16 500 Utgifts- prognos 16 500 1999 Förslag 16 500 2000 Beräknat 16 500 2001 Beräknat 16 500 En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1997 visar att anslaget Stöd till kooperativ utveckling inte helt tagits i anspråk. Vid ingången av innevarande budgetår fanns en reservation om 865 000 kronor på det äldre reservationsanslaget för samma ändamål. Detta beror i huvudsak på en tidsförskjutning mellan beslut och utbetalning av bidrag. Anslaget disponeras idag för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt förordningen ges till kostnadsfri information och rådgivning om kooperativt företagande. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen har beslutat om riktlinjer för stödet till kooperativ utveckling. De redovisade målen är att öka sysselsättningen genom bildande av kooperativa företag samt säkerställa en jämn tillgång till kooperativ rådgivning av hög kvalitet i hela landet. De verksamhetsmål som redovisas i riktlinjerna för stödet är att ge allmänheten tillgång till information om den kooperativa företagsformen, att rikta rådgivningsinsatserna till bildande av kooperativa företag som skapar nya arbetstillfällen samt främja utvecklingen av kooperativa verksamheter som stärker medborgarnas inflytande som medborgare och konsumenter. Stödet fördelas till för närvarande 24 lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) som finns utspridda i landet. De lokala kooperativa utvecklingscentrumen fungerar som en del av partnerskapet i länen i syfte att skapa tillväxt och ökad välfärd. Dessa har till uppgift att sprida information om den kooperativa företagsformen samt ge stöd och råd till personer som vill starta nya företag. LKU:na skall återrapportera verksamheten utifrån de riktlinjer för stödet som angivits ovan. Första återrapporteringstillfället utifrån de nya riktlinjerna blir i början av år 1999 baserat på 1998 års verksamhet. Resultatet för år 1997 visar bl.a. att verksamheten vid LKU under året omsatte över 50 miljoner kronor, varav en femtedel utgjordes av statsbidrag. Genom stöd från LKU bildades under år 1997 drygt 300 kooperativa företag med totalt ca 1 000 nya arbetstillfällen. För år 1998 har 14 miljoner kronor ur anslaget fördelats till landets 24 LKU för kostnadsfri information och rådgivning samt 2,5 miljoner till centrala åtgärder för att bl.a. öka kunskapen om den kooperativa företagsformen bland de myndigheter och andra organ som har till uppgift att stödja nyföretagande. Som ett led i detta har regeringen beslutat att under hösten 1998 genomföra pilotsatsningar i Västra Götaland och Blekinge län. Pilotprojekten kommer att utvärderas av Statskontoret. Slutsatser Regeringen ser som en av sina mest prioriterade uppgifter att underlätta start av småföretag och därmed öka sysselsättningen. Rapporter från bl.a. Statskontoret visar att intresset för kooperativt nyföretagande är stort, inte minst bland kvinnor, och att nya arbetstillfällen kan skapas till en låg kostnad för staten. Regeringen ser det som viktigt att stärka kunskapsbildningen om den kooperativa företagsformen samt öka kunskapen om kooperativt företagande hos i första hand myndigheter och andra organ som har till uppgift att stödja nyföretagande. Regeringen anser det viktigt att erfarenheterna från de två pilotprojekten som genomförs i Västra Götalands län respektive Blekinge län tillgodogörs inför den stora informationsinsatsen i hela landet under år 1999. Informationsinsatsen är ett viktigt led i att förbereda arbetet med de regionala tillväxtavtalen inför dess start år 2000. I bl.a. dessa spelar lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) en viktig roll som representanter för den sociala ekonomin. Regeringen anser att statsbidraget till kooperativ utveckling liksom tidigare bör koncentreras till kostnadsfri information och rådgivning. En viss del av medlen bör dock i likhet med föregående år kunna användas för gemensamma insatser som syftar till att sprida information om kooperativt företagande. Vissa medel bör även användas till gemensam kompetensutveckling för LKU-systemet. Stödet till kooperativ utveckling fördelas i dag genom beslut av regeringen. Regeringens ambition är dock att ansvaret för fördelningen av stödet skall överföras till lämplig myndighet från och med år 2000 då den pågående informationsinsatsen om kooperativt nyföretagande beräknas att ha nått fullt genomslag. A4 Turistfrämjande Tabell 3.4 Tusental kronor 1997 Utfall 78 407 Anslags- sparande 2 967 1998 Anslag 80 096 Utgifts- prognos 83 063 1999 Förslag 80 511 2000 Beräknat 81 902 1 2001 Beräknat 83 441 2 1 Motsvarar 80 511 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 80 511 tkr i 1999 års prisnivå. Turistdelegationen är central förvaltningsmyndighet för turistfrågor. Verksamheten inom turistområdet bedrivs dels i Turistdelegationen, dels i det av staten och turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB. Regeringens överväganden Resultatinformation Sveriges Rese- och Turistråd AB svarar för övergripande marknadsföring och information utomlands av Sverige som turistland. Under 1997 ökade den statliga satsningen på internationell turistmarknadsföring i syfte att bidra till att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen. Turismens betydelse för tillväxten och sysselsättningen kan avläsas i turistsatelliträkenskaperna. Resultatet för 1997 redovisas först i mars 1999. Turistdelegationen har på regeringens uppdrag genomfört riktade studier av förutsättningarna för utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i maj 1998. Turistdelegationens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 80 096 Pris- och löneomräkning 437 Justering av premier –22 Förslag 1999 80 511 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades. Det av riksdagen våren 1995 beslutade övergripande målet för turistpolitiken, att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring, bör ligga fast. De strategiska riktlinjer som lagts fram i det handlingsprogram som Turistdelegationen utarbetat bör även fortsättningsvis utgöra en grund för arbetet med att utveckla den svenska turistnäringen. I samband med bildandet av Sveriges Rese- och Turistråd AB upprättades ett avtal mellan staten och turistnäringen. Näringen har bidragit med finansiering av marknadsföringsprojekt men har under 1997 inte medverkat i finansieringen av verksamheten i bolaget i enlighet med avtalet. Regeringen avser därför att omförhandla den del i avtalet som behandlar finansieringen av bolagets verksamhet så att denna tydliggörs. A5 Sveriges geologiska under- sökning: Geologisk undersök- ningsverksamhet m.m. Tabell 3.5 Tusental kronor 1997 Utfall 187 257 1 Anslags- sparande 16 024 1998 Anslag 184 093 1 Utgifts- prognos 190 615 1999 Förslag 187 993 2000 Beräknat 127 778 2 3 2001 Beräknat 129 791 4 1 Beloppet avser sammanslagning av förvaltningsanslagen för Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Statens oljelager (SOL) 2 Fr.o.m. år 2000 ingår ej medel till förvaltning av statens oljelager 3 Motsvarar 125 524 tkr i 1999 års prisnivå 4 Motsvarar 125 524 tkr i 1999 års prisnivå Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. I detta ingår bl.a. att vara chefsmyndighet för Bergsstaten, den myndighet som utfärdar tillstånd och bedriver tillsyn enligt minerallagen (1991:45). SGU förvaltar och miljösäkrar sedan 1998 statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer inkl. anläggningar och annan statlig egendom som används för lagringen. Myndighetens anslagssparande beror på den ekonomiska saneringen inom SGU vilket inneburit kraftiga neddragningar i såväl drift som investeringar. För oljelagringsdelen har uthyrningsverksamhet och försäljning av materiel givit högre intäkter än budgeterat. Under utgiftsområde 6, anslag B 10, funktionen Energiförsörjning har redogjorts för en senarelagd avveckling av tre oljelagringsanläggningar, som är av särskild betydelse från beredskapssynpunkt. Regeringen gör bedömningen att dessa anläggningar bör behållas i funktionsdugligt skick t.o.m. år 2004. Regeringens överväganden Resultatinformation Det långsiktiga målet för SGU uttrycks genom att en viss andel av landets yta skall vara täckt med olika typer av geologisk information vid angivna målår, i flertalet fall långt in på 2000- talet. Med beaktande av produktivitetsmålet på 1,5 procents förbättring per år, vilket inkluderats i de kortsiktiga verksamhetsmålen, kan konstateras att takten hittills följt planerna mot måluppfyllelse. Detta innebär dock en fortsatt mycket låg täckningsgrad vad gäller geologisk information. Regeringen har därför uppdragit åt SGU att föreslå hur användarnas behov av geologisk information inom ramen för befintliga resurser skall kunna tillgodoses snabbare än för närvarande. SGU:s geoinformation kan grovt indelas i tre nivåer - Lokal nivå. Relativt tät och detaljerad information. Den nuvarande karteringen är i stor utsträckning på denna nivå. Berggrunds- och jordartskartor i skala 1:50 000 samt baskartorna för prospektering i skala 1:50 000 eller 1:100 000 är exempel härpå. - Regional nivå. Utgörs antingen av en glesare insamlad information än den på lokal nivå eller av en generalisering eller urval i den lokala nivån. SGU arbetar förnärvarande även på denna nivå. Exempel är länskartor (skala 1:250 000) av olika slag samt de översiktliga berggrundskartorna i södra Sverige. - Nationell nivå. Mycket gles eller generaliserad information. Exempel är kartorna i Sveriges Nationalatlas band Berg och Jord. Skalområdet är 1:1miljon – 1:2,5 miljon. Livslängden på geologisk information bedöms vara ca 30 år. Med nuvarande resurser och arbetssätt inriktat mot den lokala nivån kommer det att ta längre tid att täcka landet med information än informationens livslängd. SGU har föreslagit att det framtida arbetet i större utsträckning än hittills inriktas mot en geologisk kartering på den regionala nivån. Det innebär att SGU år 2008 kan ha landstäckande informationsbaser för bl.a. berg, jord, inkl. kontinentalsockeln och grundvatten på denna ambitionsnivå. Merparten av resurserna bör dock även fortsättningsvis satsas på den lokala nivån med tydlig prioritering efter användarbehov. Informationsinnehållet för olika områden bör kunna varieras. Likaså bör områdena få en mer flexibel avgränsning t.ex. efter kommungränser. När de regionala databaserna föreligger bör nya nationella geoinformationsbaser upprättas och kontinuerligt uppgraderas med avseende på det regionala arbetet. Tabell 3.6 Budget för uppdragsverksamhet vid SGU Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 (varav tjänsteexport) 20 028 4 400 –20 108 –4 400 –80 Prognos 1998 (varav tjänsteexport) 18 420 1 700 –19 020 –1 800 –600 1 Budget 1999 (varav tjänsteexport) 17 000 1 500 –16 900 –1 100 100 1 700 ianspråktas av fonderade medel för utvecklingsinsatser. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 184 093 Pris och löneomräkning 3 506 Justering av premier 394 Förslag 1999 187 993 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). SGU:s verksamhet har under året präglats dels av den nödvändiga ekonomiska saneringen och dels av sammanslagningen med Statens oljelager (SOL). Det har inneburit stora påfrestningar för såväl produktionen som för kompetensutveck- ling och andra framtidsinriktade satsningar. Detta är inte tillfredsställande och bör åtgärdas successivt under de kommande åren. Regeringen har i denna proposition föreslagit ett mål för verksamhetsområdet näringspolitik. Regeringen avser att till SGU meddela nya långsiktiga mål för den geologiska undersökningsverksamheten. Verksamheten skall inriktas mot att nå en snabbare rikstäckning men på den regionala nivån i stället för den lokala nivån. Karteringen på den lokala nivån måste vara hårt behovsstyrd. Denna verksamhetsförändring beräknas kunna genomföras inom nuvarande anslagsram. SGU fick i början av 1998 särskilda regionalpolitiska medel för att öka baskarteringen i de prospekteringsintressanta delarna av Sverige. Regeringen gör bedömningen att SGU under 1999 kan finansiera en förlängning av detta uppdrag inom anslagets ram. För Bergsstaten gör regeringen bedömningen att handläggningstider på sex månader kommer att kunna nås under år 2000. Det är viktigt att Bergmästaren för en effektiv ämbetsutövning har goda och utvecklande kontakter med markägare, företag, kommuner och länsstyrelser. A6 Sveriges geologiska undersök- ning: Geovetenskaplig forskning Tabell 3.7 Tusental kronor 1997 Utfall 3 601 Anslags- sparande 1 259 1998 Anslag 4 687 Utgifts- prognos 4 164 1999 Förslag 4 786 2000 Beräknat 4 873 2001 Beräknat 4 952 Anslaget disponeras av SGU för att främja och stödja riktad geovetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning. Anslagssparandet kommer av att FoU-projekten är fleråriga Regeringens överväganden Resultatinformation Under 1997 har 16 projekt av 48 ansökningar fått stöd. Under året har 9 forskningsprojekt slutförts och dokumerats i särskilda rapporter. En ökande andel projekt behandlar miljögeologiska problem. Ett av de slutförda projekten redovisar metodik för elektrisk kartering av grundvattenmagasin att användas bl.a. för detektering av zoner med förorenat grundvatten. Resultaten visar på möjligheter att lokalisera nedgrävt avfall. Anslaget har inriktats mot tvärvetenskaplig forskning, vilken ger nya infallsvinklar och möjligheter att tillämpa ny forskningsmetodik för geodata. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 4 687 Pris och löneomräkning 99 Förslag 1999 4 786 Någon särskild statlig finansiering av prospekteringsinriktad geologisk forskning rörande malmer, industriella mineral och bergarter har inte funnits sedan NUTEK:s projekt prospekteringsinriktad malmgeologi upphörde vid årsskiftet 1994/95. Genom de medel som 1998 avsatts för prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning från detta anslag kan viss verksamhet stimuleras. Regeringen noterar det därvid uppkommande problemet att finansiera projekt inom övriga angelägna områden då vissa redan beviljade projekt löper över flera år men anser att satsningen på prospekteringsinriktad FoU bör fortsätta. A7 Sveriges geologiska under- sökning: Miljösäkring av olje- lagringsanläggningar, m.m. Tabell 3.8 Tusental kronor 1998 Anslag 1 77 000 Utgifts- prognos 43 430 1999 Förslag 35 000 2000 Beräknat 40 000 2001 Beräknat 40 000 1 Anslaget uppfördes för första gången budgetåret 1998 Anslaget disponeras av Sveriges geologiska undersökning (SGU) för att täcka kostnaderna för efterbehandling av oljelagringsanläggningar och det statliga gruvfältet i Adak, Malå kommun. Avvikelsen mellan tilldelat anslag och utgifts- prognos beror dels på att återstående arbeten i Adak, enligt planerna, skall utföras under senare år samt på långa prövningstider hos vattendomstolarna, vilket fördröjer miljö- säkringsprojekten. Regeringens överväganden Resultatinformation De kvantiteter av beredskapslager av olja som regeringen fastställt har sålts under året. I syfte att utnyttja tillgängliga lagringsutrymmen under avvecklingsperioden har viss kapacitet hyrts ut till externa intressenter och vissa tjänster har sålts. Detta har kunnat ske utan att försäljnings- och avvecklingsarbetet har försenats. Totalt förvaltades 39 anläggningar vid början av år 1997. Av dessa har en sålts senare. Saneringsprogram med s.k. hydraulisk avledning har utarbetats för 18 anläggningar, vilket är två fler än de krav som ställts. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 77 000 Anslagsminskning 42 000 Förslag 1999 35 000 Enligt prognosen för 1998 kommer 8 miljoner kronor som anslagssparande att tas i anspråk under kommande år för fortsatta återställningsarbeten i Adak. Utförsäljning av petroleumprodukter kommer som planerat att slutföras under 1999. I och med att lagringsanläggningarna successivt töms inriktas verksamheten helt på miljösäkring. Avyttring av materiel i anläggningarna samt anläggningsförsäljning kommer att pågå under åren 1998 – 2000. Miljösäkringen kommer att löpa med kontrollprogram under avsevärd tid. För miljösäkringen finns skäl att notera att de myndigheter som är tillståndsgivande enligt miljölagstiftningen har långa handläggningstider. Regeringen har för avsikt att låta utreda förutsättningarna för att även vissa andra oljelagringsanläggningar inom den statliga sektorn kan förvaltas och miljösäkras av SGU. 31.6 Övrig statlig verksamhet Inom näringspolitiken finns i dag ett flertal former av riskfinansiering som alla har till syfte att komplettera de privata marknaderna för lån, garantier och egenkapitalförsörjning. Olika former av lån från ALMI utgör exempel på sådana statliga insatser. ALMI–koncernen arbetar med lån till dels växande småföretag, dels personer som startar helt nya företag, dels kvinnor som utvecklar sina befintliga eller nya företag. ALMI kan även lämna garantier för bl.a. lån. Stiftelsen Norrlandsfonden har möjlighet att lämna skilda slag av lån med hög risk samt lånegarantier till främst småföretag i de fem norr-landslänen. Stiftelsen Industrifonden, med ett kapital på sammanlagt ca 3,5 miljarder kronor, arbetar med att dels finansiera industriföretags produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt med bl.a. risklån och garantier, dels förstärka småföretags ägarkapital. Fonden har i dag olika slag av engagemang i ca 210 företag. Stiftelsen Innovationscentrum har tilldelats 500 miljoner kronor från de f.d. löntagarfonderna. Medlen används främst för stöd till uppfinnare och innovatörer för produktutveckling i mycket tidiga skeden. Stödet lämnas i form av bl.a. villkorliga lån. 32 Teknologisk infrastruktur 32.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet Teknologisk infrastruktur återfinns ansvar för immaterial- och associationsrätt genom Patent- och registreringsverket (PRV), och Patentbesvärsrätten (PBR). Vidare återfinns ansvar för teknisk provning och kontroll, legal mätteknik och ädelmetallkontroll samt bidrag till riksmätplatserna genom Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). För elsäkerhet och brand- och explosionssäkerhet ansvarar Elsäkerhetsverket respektive Sprängämnesinspektionen. Staten lämnar bidrag till den svenska standardiseringsorganisationen genom SIS - Standardiseringen i Sverige. Uppgifter inom statens ansvar för provnings- och mätteknisk forskning och utveckling utförs av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP). 32.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 160,3 155,5 160,2 191,9 179,8 182,7 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom sina budgetramar. Riksmätplatserna har svårigheter att uppnå målsättningen på grund av medelsbrist. Förändringar I enlighet med 1998 års ekonomiska vårproposition tillförs år 1999 från Marknadsplats Europa under anslaget E2 15 miljoner kronor engångsvis för investeringar, kompetensökning och samordning inom riksmätplatssystemet. Ett nytt ramanslag om 9,4 miljoner kronor föreslås till Patent- och registreringsverket. Anslaget är avsett för fortsatt statlig medverkan för finansiering av verksamhet som för närvarande handhas av Domstolsverket avseende likvidation av företag. För att finansiera kostnaderna för detta överförs motsvarande medel från Justitiedepartementet. Mål Mål för verksamhetsområde Teknologisk infrastruktur är att - erbjuda en ändamålsenlig och kvalitativt högstående service i immaterial- och associationsrättsliga frågor, - utveckla system som underlättar internationella erkännanden av provningar och certifieringar, - bidra till att öppna marknader, - bidra till statens ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, egendom och miljö . Prioriteringar Hittillsvarande prioriteringar ligger fast. 32.3 Resultatbedömning 32.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området PRV har levererat serviceinriktade tjänster inom sina verksamhetsområden: patent, varumärken, mönster, namn, periodisk skrift, bolags- och uppdragsverksamhet. Efterfrågan inom de olika verksamhetsområdena har varit hög. Myndigheten genomför därför ständiga rationaliseringar beträffande handläggningsrutiner och registerhantering. Regeringens beslut att flytta varumärkesavdelningen till Söderhamn medförde kompetensförlust. Medelbehandlingstiden vid utgången av 1997 uppgick till ca 20 månader. Handläggningstiden för mönsterärenden (som följde med i Söderhamnsflytten) ökade från de i regleringsbrevet angivna 11 månaderna till 11,6 månader. Intresset för patent som skyddsform ökar mycket p.g.a. en allt snabbare teknikutveckling och borttagandet av olika typer av handelshinder och delvis nya sätt att använda sig av patentsystemet. Antalet inkommande patentmål till PBR har minskat under en rad år. Detta beror framför allt på att andelen av PRV avslagna patentansökningar markant gått ner. Under en 10-årsperiod har avslagna ansökningar minskat från ca 9 till 2 %. Antalet tekniska ledamöter i domstolen har därför minskat från 13 till f.n. 6. Under de första åren på 1990-talet överklagades 2 – 3 % av PRV:s samtliga beslut i varumärkesärenden. år 1996 var motsvarande siffra 4 % och 1997 drygt 7 %. Svårigheterna att göra en prognos av tillströmningen av nya varumärkesmål till domstolen ökas av ovissheten om i vilken omfattning internationella varumärkesansökningar enligt Madridprotokollet kommer att överklagas. Inom regeringskansliet övervägs sedan flera år frågan om PBR:s fortbestånd som självständig specialdomstol vid sidan av de båda allmänna domstolsorganisationerna. Regeringen avser att utreda hur domstolens framtid på sikt skall se ut och om det går att sammanföra immaterialrättsliga mål i de allmänna domstolarna med de mål som PBR handlägger. Efterfrågan på ackrediteringar från SWEDAC har ökat med påföljande nyanställningar. Arbetet med den internationella samstämmigheten i kontrollformsfrågor, mätteknik m.m. ökar i betydelse och blir mer resurskrävande. Harmoniseringssträvandena har positiva effekter för svenskt näringsliv. Riksmätplatserna har svårighet att uppnå målsättningen vad gäller hög standard på grund av medelsbrist. Anslaget räcker inte för nyanskaffningar av instrument eller FoU. Utredningar och internationella studier pekar på att anslagsnivån borde fördubblas. För utnyttjande av synergier i den gemensamma tekniken och för kritisk storlek i verksamheten är det lämpligt att ha riksmätplatsfunktionerna samlade i så stor utsträckning som möjligt. Genom bidrag till provnings- och mätteknisk FoU medverkar staten till framtagande av provningsmetoder och mätteknik som ligger till grund för bedömningar och fastställande av säkerhetsnivåer, hållfasthet, risker m.m. för främst produkter. I regelverk hänvisas till provningsmetoder för att visa om produkten uppfyller väsentliga krav. Detta sker genom s.k. bedömning av överensstämmelse av oberoende och ofta ackrediterade kontrollorgan. Standardiseringsverksamheten skall bidra till att öppna marknader, höja produktiviteten och konkurrenskraften hos svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar för medborgarnas skydd för liv, hälsa och miljö tillgodoses. Elsäkerhetsverksamheten bedrivs för att förebygga av elektricitet orsakad skada på person och egendom samt störningar på radiokommunikation och näringsverksamhet inom området elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Elsäkerhetsverket skall svara för statliga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel samt medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet. Inom området som rör brandfarliga och explosiva varor verkar Sprängämnesinspektionen för att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av sådana varor. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift att se över reglerna för hantering av pyrotekniska varor. 32.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Under 1997 avgjordes på PRV 20 % fler nationella patentansökningar än under 1996. Skälen till det är ökad arbets- och kostnadsproduktivitet. Under åren 1997 – 1999 byter bolagsavdelningen hela sitt teknikstöd genom det omfattande projektet BOLIT som beräknas kosta 175 miljoner kronor. Under perioden 1999 – 2000 kommer den översyn av aktiebolags- och redovisningslagstiftningen som pågått under några år att leda till förändringar i gällande regelverk. En del av förändringarna kommer sannolikt att påverka bolagsavdelningen. Betydande arbete läggs ned i den internationella utformning av kontrollordningar och införande av dessa i svenska regelverk. Samrådet mellan SWEDAC och andra myndigheter vid utfärdande av tekniska kontrollordningar har därvid upparbetats och fungerar väl. Det finns emellertid fortfarande några myndigheter som föreskriver om kontroll hos organ i monopolställning. Myndigheternas kontroll av att produkter uppfyller föreskrivna väsentliga krav, sk. marknadskontroll, behöver stärkas genom ökad samordning och transperens, såväl nationellt som mellan EES- länderna. SWEDAC har här en samordningsroll. Ytterligare medel bör tillföras riksmätplatsverksamheten och denna bör huvudsakligen koncentreras till helstatliga Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB. Därigenom skapas en sammanhållen verksamhet, gemensam forskningsmiljö och en klar ansvarsfördelning – ett nationellt metrologiskt institut - i likhet med vad som är fallet i många andra länder. Regeringen anser också att ett system med ackrediterade referenslaboratorier inom kemiområdet skall införas. Dessa skall bl.a. kunna tillhandahålla referensmaterial för jämförelseanalyser av olika kemikalier. Bidrag till standardiseringsverksamhet lämnas bl.a. för att bibehålla och utveckla en standardiseringsorganisation som är tillgänglig för alla intresserade parter i Sverige och som kan driva svenska intressen i det europeiska och internationella standardiseringsarbetet. Inom elsäkerhetsområdet har föreskrifter utarbetats som är nödvändiga för att elsäkerheten skall upprätthållas utan att de utgör hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med andra länder. En översyn har genomförts av deltagande i standardiseringsarbetet för att öka effektiviteten och skapa ett bättre underlag för prioritering, styrning och samordning. Vad beträffar tillsyn av elanläggningar har arbetet inriktats mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel iakttar elsäkerhetsföreskrifterna samt att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Tillsynen på elmaterielområdet tillser att föreskrifter om kontrollordning, samt om utförande, handhavande och skötsel av elmateriel följs. Inom området som rör brandfarliga och explosiva varor har regler utarbetats i form av föreskrifter och allmänna råd för hantering och import av sådana varor. Ett betydande arbete har också lagts ned på anpassning till EU:s regler. Tillsynen har inriktats på att se till att berörda arbetsgivare planerar, organiserar, leder och kontrollerar sin verksamhet på ett sätt som säkerställer en så långt möjligt olycksfri hantering av brandfarliga och explosiva varor. Antalet ansökningar om tillstånd till hantering av explosiva varor som Sprängämnesinspektionen prövar har ökat markant. Godkännandeverksamhet har innefattat bl.a. handläggning av ansökningar vad gäller godkännande och klassificering av explosiva varor, godkännande av konstruktioner till förvaringsutrymmen för explosiv vara samt granskning av underlag för typgodkännande av cisterner och tillbehör. Antalet produkter som kommit in för godkännande har ökat drastiskt under perioden. Vad beträffar utredningar m.m. har insatser utförts dels i utredningar av olyckor och tillbud, dels i verksamhetsövergripande nationella och internationella arbetsgrupper. 32.3.3 Effekter av de statliga insatserna Strävanden att effektivisera ärendehandläggningen, förbättra informationen till näringslivet och det kommande millenieskiftet medför en koncentration av IT- utveckling under 1998 och 1999 som i sin tur innebär en påfrestning på PRV:s ekonomi. Rationaliseringsvinsterna väntas dock finansiera dessa projekt inom 3 – 5 år. Verksamheter inom områdena teknisk provning och kontroll samt ackreditering har bedrivits med sådan inriktning att de uppsatta målen uppnåtts. Att färdigpackade varor innehåller angivna mängduppgifter kontrolleras genom kampanjer. Över en tredjedel av de kontrollerade varumärken innehöll genomsnittligt mindre mängder än vad som angivits på förpackningarna. Undermängderna påtalades och bristerna har i de allra flesta fall åtgärdats. Genom att harmonisera och fastställa metoderna i tekniska föreskrifter eller standarder undviks tekniska handelshinder. Bidrag lämnas till helstatliga Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB. Verksamheten, som är tvärvetenskaplig och i hög grad tillämpad, bedrivs i mycket bred samverkan med nationella och internationella forskningsaktörer, standardiseringen, myndigheter och industrin. Resultaten utvärderas systematiskt och ges en bred spridning. Den svenska standardiseringsorganisationen har trots krympande statliga bidrag hittills relativt väl klarat en volymökning inom globalt och europeiskt standardiseringsarbete. Ca 95% av ny svensk standard utgörs av standarder som antagits i det europeiska eller globala standardiseringsarbetet. Av de produkter som tagits ut för marknadskontrollprovning på elmaterielområdet har en stor del haft sådana säkerhetsbrister att beslut fattas om försäljningsförbud eller andra krav på åtgärder och därmed har farliga produkter förhindrats att komma till användning. Under perioden har de flesta tillsynsbesöken som Sprängämnesinspektionen deltagit i resulterat i påpekanden i form av s.k. inspektionsmeddelanden. Inget av tillsynsbesöken har lett till att föreläggande eller förbud behövts meddelas. 32.3.4 Slutsatser De verksamheter som redovisas inom verksamhetsområdet Teknologisk infrastruktur bör den kommande perioden bedrivas enligt samma inriktning som gäller för budgetåret 1998. Regeringen föreslår åtgärder för att stärka och samordna riksmätplatssystemet, förstärkning av SWEDAC:s myndighetsverksamhet samt inom områdena provnings- och mätteknisk FoU, standardisering m.m. 32.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte anfört några invändningar i sin revisionsberättelse för de verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde avseende räkenskapsåret 1997 utom vad beträffar SWEDAC och Sprängämnesinspektionen där Riksrevisionsverket anför att resultatredovisningen inte uppfyller väsentliga återrapporteringskrav enligt regleringsbrevet. Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser redovisas under anslagen B2 SWEDAC Myndighetsverksamhet och B5 Sprängämnesinspektionen. 32.5 Anslag B1 Patentbesvärsrätten Tabell 4.1 Tusental kronor 1997 Utfall 10 960 Anslags- sparande 1 375 1998 Anslag 12 237 Utgifts- prognos 12 235 1999 Förslag 11 801 2000 Beräknat 12 017 2001 Beräknat 12 189 1 Motsvarar 11 801 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 11 801 tkr i 1999 års prisnivå Patentbesvärsrätten (PBR) är en fristående förvaltningsdomstol med uppgift att pröva överklaganden av beslut av Patent- och registreringsverket (PRV) enligt vad som föreskrivs i patentlagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser, samt i mönsterskyddslagen, varumärkeslagen, namnlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Vidare prövar PBR överklagande av beslut av statens växtsortnämnd enligt vad som föreskrivs i växtförädlarrättslagen. Anslaget motsvaras av inbetalningar från Patent- och registreringsverket till inkomsttitel 2529. Avgifter vid Patent- och registreringsverket. PRV:s verksamhet med patent, varumärken, mönster skall ge ett överskott motsvarande kostnaderna för Patentbesvärsrätten. Regeringens överväganden Resultatinformation Verksamhetsmålen har uppnåtts för patentmålen. För övriga mål var balansen i stort sett oförändrad. Målet om en minskning av balansen med 5% har inte uppnåtts. Det finns dock goda förutsättningar för att målen skall kunna nås i fortsättningen. Inom verksamhetsgrenen patentmål har PBR redovisat att minskningen av målbalansen fortsätter. PBR minskade därför antalet tekniker i domstolen med en tjänst under 1997. Medelbehandlingstiden sjönk från 1,3 år till 0,9 år, att jämföra med regleringsbrevets mål på 1,5 år. Arbetsproduktiviteten ökade marginellt. Antalet inkommande mål ligger kvar på en låg nivå. Verksamhetsgrenen övriga mål innefattar varumärken (86%), mönster (11%), släktnamn och utgivningsbevis. Tillströmningen inom de tre senare kategorierna är tämligen konstant medan varumärkesmålen ökade mer än beräknat. Arbetsproduktiviteten sjönk med ca 8%. PBR förklarar detta med bl.a. personalbyte samtidigt som varumärkesmålen numera kräver mer tid p.g.a. det ökade behovet av att beakta rättsutvecklingen internationellt . Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 12 237 Pris- och löneomräkning 244 Justering av premier -119 Överföring till anslag inom utgiftsområde 24 -561 Förslag 1999 11 801 Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under den kommande perioden bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller för arbetet för budgetåret 1998. Regeringen avser att utreda hur domstolens framtid på sikt skall se ut och om det går att sammanföra immaterialrättsliga mål i de allmänna domstolarna med de mål som Patentbesvärsrätten handlägger. Verksamheten kan drivas vidare med ett något minskat anslag. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighets– verksamhet Tabell 4.2 Tusental kronor 1997 Utfall 14 427 1 Anslags- sparande 4 879 1998 Anslag 12 536 Utgifts- prognos 14 500 1999 Förslag 16 103 2000 Beräknat 16 390 2 2001 Beräknat 16 659 3 1Avser anslagsförbrukning, exkl. ackumulerat anslagsspararande från avgiftsfinansierad legal mätteknik (3 640 tkr). 2 Motsvarar 16 103 tkr i 1999 årsprisnivå. 3 Motsvarar 16 103 tkr i 1999 årsprisnivå. SWEDAC är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och nationellt ackrediteringsorgan för laboratorier och för certifierings-, provnings- och besiktningsorgan. Myndighetsverksamheten omfattar horisontellt ansvar inom områdena kontrollordningar för bedömning av överensstämmelse och samordning av den totala marknadskontrollen (ett 20-tal myndigheters tillsyn på marknaden av att produkter uppfyller väsentliga säkerhets-, miljö och hälsokrav) i Sverige. SWEDAC har dessutom sektorsansvar för legal mätteknik, att varor håller mått och vikt, samt ädelmetallkontrollen. Systemet för provning och kontroll har av historiska skäl olika uppbyggnad i EU:s medlemsstater. Principen om ömsesidigt erkännande har därför ännu inte fått tillräckligt genomslag. Bedömning av överensstämmelse mot väsentliga krav kräver enhetlig tillämpning av regelverk, likartade ackrediteringssystem, samordnad marknadskontroll/tillsyn avseende felaktig CE-märkning m.m. Brister i systemet påverkar den fria varurörligheten, konkurrensen och produktsäkerheten. Uppdragsverksamhet (ackreditering m.m.) SWEDAC bedriver en betydande uppdragsverksamhet (ackreditering m.m.) som syftar till att uppnå acceptans av och förtroende för svenska provningar, certifieringar och andra bevis om överensstämmelse. Ackreditering innebär prövning och bekräftelse av kompetens hos kontrollorgan med fortgående tillsyn och förnyade bedömningar. Ackrediteringsverksamheten svarar för drygt 75% av SWEDAC:s omsättning. Omfattningen och komplexiteten i verksamheten, som bl.a. bygger på internationella standarder, varierar kraftigt mellan ackrediteringsområden. Som ackrediteringsorgan har SWEDAC att i internt och externt arbete uppfylla högt ställda kvalitetskrav och genomgår härför internationella kvalitetsrevisioner. SWEDAC:s kvalitetssystem omfattar såväl ackrediteringsverksamheten som myndighetsdelen. Regeringens överväganden Resultatinformation SWEDAC samordnar, övervakar, ger råd och informerar i provnings- och kontrollfrågor till myndigheter. Därigenom får man en enhetlighet i kontrollordningarna och dess uppbyggnad. Detta har varit särskilt påtagligt för de EG- direktiv som utformats enligt den nya metoden. I äldre direktiv är ordningarna för provning och kontroll olikartade, vilket kan ge en ökad komplexitet och svårtillgänglighet. Näringslivet, särskilt de mindre företagen, har behov av ökade informationsinsatser. Åtta myndigheter har kvar någon eller några föreskrifter som hänvisar till kontroll hos organ i monopolställning. Exempel på system som nyligen öppnats gäller luftvärdighet för militära luftfartyg och virkesmätning. Ädelmetallkontrollen är under översyn (se nedan). Områden som kvarstår finns inom bl.a. transportområdet och jordbruk/livsmedel. Tveksamhet finns hos vissa myndigheter att lämna över uppgifterna till kommersiella företag. Hinder som redovisas är svårigheter att etablera en marknad för ackrediterade provningsorgan på vissa områden. För att säkerställa att CE-märkta produkter uppfyller fastställda och väsentliga säkerhets-, miljö- och hälsokrav bedriver föreskrivande myndigheter sk. marknadskontroll. SWEDAC är ansvarigt för att samordna och stödja myndigheternas kontroll på den svenska marknaden. Regeringen avser att under våren 1999 återkomma till riksdagen med en särskild skrivelse som mer utförligt behandlar erfarenheter från omställningen av det svenska provnings- och kontrollsystemet sedan 1993, med anledning av EES-avtalet och den framtida inriktningen. På regeringens uppdrag har SWEDAC utrett och föreslagit en ytterligare EG-anpassning och införandet av ett öppet system (under konkurrens) för den svenska ädelmetallkontrollen. Utredningen remissbehandlas för närvarande och förslagen föranleder lagändringar. SWEDAC har i sitt tillsynsarbete av färdigpackade varor påtalat brister som avser undermängder eller felaktig märkning för ett flertal olika förpackare. Det är andra gången som en marknadskontroll genomförs (tidigare 1995 – 1996). Hos de flesta av varumärkena som då uppvisade undermängder är bristerna idag åtgärdade. Den förbättring som skett visar att kontrollen och den modell som används gett god effekt. Resultatet från marknadskontrollen har publicerats. Inom uppdragsverksamheten har SWEDAC ackrediterat närmare 3 000 organ i Sverige för olika uppgifter. Antalet anmälda organ är nu 16 med uppgifter inom drygt 20 direktiv enligt nya metoden. Direktiven berör 20 – 30% av alla produkter som finns på marknaden. Antalet ackrediterade laboratorier, certifieringsorgan och besiktningsorgan har under senaste året växt långsammare. Tillväxt förutses inom certifiering av personal inom skilda branscher, bl.a. miljöområdet och informationssäkerhet. Målsättningen att genomföra ackreditering inom ramen för högst 3 månaders arbetstid har uppfyllts. Tabell 4.3 Budget för uppdragsfinansierad verksamhet - ackreditering Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 53 489 54 683 - 1 194 (varav tjänsteexport) 2 400 2 400 0 Prognos 1998 58 900 61 500 - 2 600 (varav tjänsteexport) 2 400 2 400 0 Budget 1999 62 900 64 600 - 1 700 (varav tjänsteexport) 2 600 2 600 0 Budget 2000 64 000 65 500 - 1 500 Budget 2001 65 500 65 500 0 Uppdragsverksamheten är helt självfinansierad. Intäkterna har under 1997 ökat med 13% och kostnaderna med 12%. Intäktsökningen beror huvudsakligen på volymökning då någon prisökning inte genomförts under året. Kostnadsökningarna beror främst på personalökning samt ökade konsultinsatser. Betydande resurser har åtgått för introduktion av ny personal. Prissättningen ligger på en genomsnittlig europeisk nivå. Arbetsinsatsen med bedömning och anmälan av provnings- och certifieringsorgan för fullgörande av tekniska kontrolluppgifter enligt EG-rättsakter (anmälda organ) har kunnat minska. Å andra sidan medför de av EU framförhandlade MRA-avtalen nya arbetsuppgifter. Regeringens bedömning med anledning av revisorernas iakttagelser Riksrevisionsverket bedömer att resultatredovisningen inte uppfyller väsentliga återrapporteringskrav enligt regleringsbrevet. Det har i allt väsentligt avsett brister i rapporteringen avseende uppnådda prestationer, produktivitet och effekter. Skälet är till stor del beroende på att myndigheten under ett utvecklingsarbete med införande av nya mål och rapporteringskrav inte hunnit integrera nya rutiner för denna typ av redovisning i ekonomi- och kvalitetssystem. Detta har nu åtgärdats och integrering sker även i det miljöledningssystem som är under uppbyggnad. Förutom den rapportering som lämnas till regeringen i årsredovisningen har SWEDAC enligt nämnda och tidigare (1996 och 1997) regleringsbrev avgivit särskilda redogörelser om marknadskontrollen samt uppföljningar om införandet av kontrollordningar i öppna system. Därutöver lämnas löpande rapportering avseende genomförda marknadskontroller inom legal mätteknik. Nyligen har även avgetts en utredning om ädelmetallkontrollen. Regeringen bedömer därför att den sammantagna rapporteringen från SWEDAC inom dessa områden, som täcker en stor del av myndighetsverksamheten, väl uppfyller kravet på återrapportering och att ytterligare åtgärder därför inte behöver vidtas. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 12 536 Pris- och löneökning 238 Överföring från anslag inom UO 24 561 Överföring från det tidigare anslaget E3 Exportkreditnämnden 2 750 Justering av premier 18 Förslag 1999 16 103 Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under den kommande perioden bör bedrivas enligt de mål som fastställs för SWEDAC:s myndighets- och uppdragsverksamhet för budgetåret 1998. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning samt justering av premier. Regeringens beräkning av anslaget innebär en ökning jämfört med 1998 för att dels kunna bedriva verksamheten på dagens nivå då möjligheten att utnyttja anslagssparandet beräknas vara uttömd i och med 1998 års utgång, dels utöka aktiviteterna inom bland annat områdena marknadskontroll, införande av MRA-avtal och ökad information till näringslivet. B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser Tabell 4.4 Tusental kronor 1997 Utfall 8 760 1998 Anslag 8 271 Utgifts- prognos 8 271 1999 Förslag 24 947 2000 Beräknat 9 947 2001 Beräknat 9 947 Anslaget disponeras av SWEDAC för bidrag till riksmätplatserna. Upprätthållande och finansiering av primärmetrologin är ett offentligt åtagande i samtliga europeiska och flertalet andra industriländer. I Sverige handhas denna uppgift av riksmätplatser utsedda av regeringen. I SWEDAC:s uppgifter ingår ett övergripande samordnings- och medelfördelningsansvar för investeringar och underhåll av utrustning hos riksmätplatserna, att utöva tillsyn samt att planera normaliehållningsinsatserna inom området. En riksmätplats har inom sitt ansvarsområde den högsta kompetensen och bästa utrustningen i landet för att ge tillgång till spårbara mätningar. Bakom den samhälleliga verksamheten ligger ett stort antal mätningar. Exempelvis behöver trafiken, handeln, den vetenskapliga forskningen, industrin, hälsovården och miljövården tillförlitliga mätningar för att kunna fungera. Mätningar har också en avsevärd betydelse inom det ekonomiska livet. Industrins internationella konkurrenskraft kräver korrekta och tillförlitliga mätningar för att högklassiga och tekniskt avancerade produkter och tjänster skall produceras. Tillgång till noggranna och spårbara mätningar ger ökad kvalitet och därmed minskade kassationer. Alla material, produkter och processer karakteriseras med hjälp av mätbara storheter. Den vetenskapsgren som behandlar mätning i allmänhet, måttenheter och deras mätnormaler, mätmetoder, mätinstrument och bedömning av mätresultatens noggrannhet och tillförlitlighet kallas metrologi. I Sverige finns fyra riksmätplatser som sammantaget ombesörjer landets primära behov av säkerställd och spårbar mätteknik, omfattande ett 40-tal tekniska storheter. Dessa finns hos Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP), Flygtekniska försöksanstalten (FFA), Celsius Metech AB (namnändrat från FFV Mätteknik AB) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Regeringens överväganden Resultatbedömning Av tidigare utredningar och redovisningar framgår att riksmätplatserna har svårigheter att uppnå målsättningen vad gäller en hög standard på grund av medelsbrist. Utbudet av fysikaliska storheter bedöms vara av tillräcklig omfattning och relevans samt medelsanvändningen effektiv. Forskningsaktiviteten bedöms inte vara tillräcklig. Den framtida organisationen Den tekniska utvecklingen går mot realisering av måttenheter med hjälp av grundläggande fysikaliska fenomen vilket ställer allt högre krav på riksmätplatsernas egen kompetensutveckling och ökade forskningsinsatser. För utnyttjande av synergier i den gemensamma tekniken och för att få kritisk storlek i verksamheten är det lämpligt att ha riksmätplatsfunktionerna samlade i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen anser att riksmätplatsorganisationen bör koncentreras och ges ett tydligt huvudmannaskap hos helstatliga Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP). Därigenom bildas en sammanhållen verksamhet, gemensam forskningsmiljö och klar ansvarsfördelning - ett "nationellt metrologiskt institut" inom SP – i likhet med vad som är fallet i många andra länder. Det råder en bred uppslutning om att riksmätplatsverksamheten hos SSI inte skall omfattas av koncentrationen eller huvudmannaskapet. Ett närmare och övergripande samarbete bör däremot etableras mellan SP och SSI inom områden som kan gagna verksamheterna . För att åstadkomma denna koncentration avser regeringen att genom ändring i förordningen (1989:527) om mätplatser upphäva Celsius Metech AB:s och FFA:s funktion som riksmätplatser. Den utrustning som staten äger och under åren finansierat genom bidraget till riksmätplatser kommer att ställas till SP:s förfogande. Av det underlag som inhämtats och efter överläggningar mellan parterna gör regeringen bedömningen att en fysisk flyttning av riksmätplatsverksamheten hos Celsius Metech AB till SP i Borås bör genomföras snarast möjligt medan metrologiverksamheten hos FFA under en övergångsperiod bedrivs i Bromma enligt avtal mellan myndigheten och SP. Personalkonsekvenser och andra negativa effekter på verksamheten borde därmed kunna begränsas. Flyttningen av primärmetrologin från Arboga berör ett fåtal personer som kommer att erbjudas anställning hos SP. Mycket talar också för att de kan kvarstå hos sina nuvarande arbetsgivare då efterfrågan på kalibreringstjänster ökar. Flyttningen ger övergångsvis ett visst kunskapsgap, men på något års sikt bedöms dagens nivå kunna höjas. Ett särskilt råd bör knytas till SP med mätteknisk expertis från industri, kalibreringslaboratorium, myndigheter, handel och forskning. Regeringen bedömer att området har en sådan karaktär, komplexitet och i många fall hög teknisk nivå för att kunna motivera ett särskilt rådgivande forum med experter. Rådet, som snarast bör tillsättas av SP i samråd med SWEDAC och industrin, skall vara rådgivande inom primärmetrologin. Detta gäller särskilt användningen av de statliga medlen för bl.a. internationell spårbarhet, anskaffning och underhåll av utrustning samt forskning och utveckling inom området. Rådet skall också uttala sig om primärmetrologins omfattning och relevans samt hur väl Sverige uppfyller internationella åtaganden inom området. SSI bör ingå i rådet och kostnader för dess verksamhet skall täckas av det statliga bidraget till riksmätplatserna. I de överläggningar som skett med SP har bolaget utfäst sig att under en 3-årsperiod genomföra kompetensökning och forskning inom det metrologiska området till ett sammantaget belopp av 15 miljoner kronor genom att söka externa FoU- och projektfinansieringar utöver anslaget. SWEDAC skall även fortsättningsvis sköta fördelningen av medel till riksmätplatserna. Uppgiften att löpande föra en inventarieförteckningen över statligt finansierad metrologiutrustning överförs till SP och SSI. Denna skall, efter granskning och påskrift av ordinarie revisor, tillställas SWEDAC. Därutöver skall SWEDAC, inom ramen för sin myndighetsverksamhet, utföra tillsyn, innefattande såväl teknisk tillsyn som teknisk systemtillsyn av primärmetrologin. Kostnaderna för denna skall täckas av bidraget (B3). Genom tillskapande av nämnda råd hos SP och att medelsfördelningen nu blir av administrativ karaktär kommer SWEDAC att få en mer oberoende ställning i sin tillsyn. Statens avtal med SP och SSI om riksmätplatsverksamheten kommer av ovanstående och andra skäl att ses över och förnyas. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 8 271 Åtgärder för att stärka landets primärmetrologi (engångs- belopp) 15 000 Överföring från det tidigare anslaget E3 Exportkreditnämnden 1 676 Förslag 1999 24 947 För att stärka landets primärmetrologi inom såväl fysikalisk som kemisk metrologi föreslår regeringen att som en engångsåtgärd öka bidraget med 15 miljoner kronor under år 1999, i enlighet med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Av ökningen föreslås 13 miljoner kronor användas inom den fysikaliska området för huvudsakligen anskaffning av mätteknisk utrustning men även för flyttning av utrustning till SP i Borås och för kostnader i samband med en koncentrationen. Det årliga bidraget som används för internationell spårbarhet, underhåll av utrustning m.m. bör ökas permanent med 1 676 000 kronor. Regeringen anser att införande av ett system med referenslaboratorier inom kemisk metrologi kan stärka den mättekniska verksamheten i landet. Dessa laboratorier skall kunna tillhandahålla referensmaterial för jämförelseanalys inom kemiområdet. Arbete krävs för att utveckla kriterier och kompetenskrav som dessa skall uppfylla. Tillkomsten av referenslaboratorier bör styras av de behov som föreligger hos näringsliv och offentlig förvaltning. Regeringen avser uppdra åt SWEDAC att utveckla ett system med referenslaboratorier vars kompetens styrks genom ackreditering. De internationella erfarenheter som finns inom området skall därvid tas tillvara. Kostnaderna för framtagande av kriterier, information och introduktion av systemet beräknas till ca 2 miljoner kronor som ett engångsbelopp. Regeringen bedömer att landets primära mätsystem och mätservice genom föreslagna åtgärder stärks och ges förutsättningar att uppfylla de övergripande mål som tidigare fastställts och fortsatt bör gälla. B4 Elsäkerhetsverket Tabell 4.5 Tusental kronor 1997 Utfall 33 880 Anslags- sparande 14 700 1998 Anslag 36 961 Utgifts- prognos 38 650 1999 Förslag 37 416 2000 Beräknat 38 092 1 2001 Beräknat 38 682 2 Bruttoutgifter mot anslaget för 1997 var 38 347 tkr och inkomster mot anslaget 4 467 tkr. 1Motsvarar 37 416 tkr i 1999 års prisnivå 2Motsvarar 37 416 tkr i 1999 års prisnivå Elsäkerhetsverket är förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet. De övergripande målen för verksamheten är att förebygga av elektricitet orsakad skada på person och egendom samt störningar på radiokommunikation och näringsverksamhet inom området elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Elsäkerhetsverket skall därvid svara för statliga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel samt medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet. Inkomster hos Elsäkerhetsverket som myndigheten inte får disponera redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter. Regeringens överväganden Resultatbedömning Inom elsäkerhetsområdet har föreskrifter utarbetats som är nödvändiga för att elsäkerheten skall upprätthållas utan att de utgör hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med andra länder. Elsäkerhetsverket redovisar att under året har aktiviteten legat på en högre nivå jämfört med år 1996. Två stora föreskriftsprojekt har pågått under året. Det ena gäller revisionen av lågspänningsföreskrifterna. Detta projekt inleddes i slutet av 1996 och beräknas pågå hela 1998 och avslutas i mitten av 1999. Vidare genomfördes under 1997 en omfattande revision av föreskrifterna om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar. Under perioden har ändringar i EMC-föreskrifterna gjorts för anpassning till EU-regler och verket har aktivt deltagit i olika expertgrupper. Informationsverksamheten om föreskrifterna för elmateriel har varit relativt omfattande. Översynen av verkets deltagande i standardiseringsarbetet har lett till förändringar i standardiseringsdeltagandet vad avser såväl inriktning, omfattning och fördelning mellan deltagande med egen personal och köpta tjänster. Verket framhåller att svenska förslag i standardiseringsarbetet i hög utsträckning har vunnit gehör i det internationella arbetet. Vad beträffar tillsyn av elanläggningar har verkets arbete inriktats mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel iakttar elsäkerhetsföreskrifterna samt att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföre-skrifter. Tillsynen på elanläggningsområdet skall tillse att föreskrifter om utförande, handhavande och skötsel följs samt att erfarenheter från tillsynsarbetet återförs till föreskrifts- och standardiseringsarbetet. Elsäkerhetsverket anför att under perioden har en ny strategi med tyngdpunkt på insatser som bl.a. grundas på indikationer om bristande säkerhet varit vägledande för tillsynsverksamheten. Detta bedöms ha resultatet i att verkets insatser har effektiviserats så att fler anläggningar förbättrats från elsäkerhetssynpunkt. Tillsynen på elmaterielområdet utgörs till största delen av marknadskontroller för att tillse att föreskrifter om kontrollordning, samt om utförande, handhavande och skötsel av elmateriel följs. Under året har marknadskontrollen på fältet dvs besök hos bl.a. tillverkare och importörer visat att det finns ett betydande antal produkter med elsäkerhetsbrister på marknaden. Tabell 4.6 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 155 137 3 400 900 2 500 Prognos 1998 255 550 3 000 1 700 1 300 Budget 1999 255 550 7 000 3 500 3 500 Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 36 961 Pris- och löneomräkning 722 Lokalkostnadsjustering - 234 Justering av premier - 33 Förslag 1999 37 416 Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under 1999 bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller för elsäkerhetsarbetet för budgetåret 1998. I anslutning till insatserna skall verket följa den internationella utvecklingen samt främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde. Regeringen förutsätter att Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen vad gäller elolycksfall och elbränder för att bl.a. analysera de statliga insatserna och elsäkerhetsnivåns utveckling med särskild uppmärksamhet på elmaterielområdet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). B5 Sprängämnesinspektionen Tabell 4.7 Tusental kronor 1997 Utfall 14 426 Anslags- sparande 8 103 1998 Anslag 14 943 Utgifts- prognos 16 000 1999 Förslag 15 207 2000 Beräknat 15 484 1 2001 Beräknat 15 711 2 Bruttoutgifter mot anslaget för 1997 var 16 518 tkr och inkomster mot anslaget 2 092 tkr. 1 Motsvarar 15 207 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 15 207 tkr i 1999 års prisnivå Sprängämnesinspektionen (SÄI) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av sådana varor. Inkomster hos Sprängämnesinspektionen som myndigheten inte får disponera redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter. Regeringens överväganden Resultatbedömning I verksamheten har ingått utarbetande av föreskrifter och allmänna råd för hantering och import av brandfarliga och explosiva varor samt medverkan i andra myndigheters föreskriftsarbete samt i nationellt och internationellt standardiseringsarbete. Inspektionen anger att aktiviteten inom området har legat på samma höga nivå som förra året och att verksamheten i stor utsträckning har präglats av det fortsatta arbetet med att modernisera och förenkla det egna regelverket. Ett betydande arbete har också lagts ned på att anpassa detta till EU:s regler. SÄI:s tillsynsarbete innebär inte bara kontroll och övervakning utan även stöd och utveckling. Tillsynen inriktas på att se till att berörda arbetsgivare planerar, organiserar, leder och kontrollerar sin verksamhet på ett sätt som säkerställer en så långt möjligt olycksfri hantering av brandfarliga och explosiva varor. För att brandfarliga och explosiva varor skall få hanteras krävs tillstånd. Vad beträffar explosiva varor beslutar SÄI om tillstånd till tillverkning, överföring och till försvarsmaktens hantering. Polismyndigheterna beslutar i övriga ärenden. SÄI prövar frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor inom försvarsmakten. För övrig hantering av brandfarliga varor sker tillståndsprövningen kommunalt, i många fall efter samråd med SÄI. Inspektionen påtalar att antalet ansökningar om tillstånd till hantering av explosiva varor som inspektionen prövar har ökat markant. Inspektionens godkännandeverksamhet innefattar bl.a. handläggning av ansökningar vad gäller godkännande och klassificering av explosiva varor, godkännande av konstruktioner till förvaringsutrymmen för explosiv vara samt granskning av underlag för typgodkännande av cisterner och tillbehör. Inspektionen påtalar att antalet produkter som kommit in för godkännande har ökat drastiskt under perioden. Tabell 4.8 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Utfall 1997 12 041 2 009 Prognos 1998 16 900 2 000 Budget 1999 16 900 2 000 Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket bedömt att årsredovisningens finansiella delar i allt väsentligt är rättvisande. Riksrevisionsverket bedömer dock att resultatredovisningen inte uppfyller väsentliga återrapporteringskrav enligt regleringsbrevet. Regeringen har med anledning av revisionens iakttagelser bl.a. inom ramen för myndighetsdialogen påbörjat ett arbete tillsammans med myndigheten för att klara ut de aktuella återrapporteringskraven, vilket bl.a. innebär att regeringens återrapporteringskrav både för innevarande budgetår och för 1999 kommer att förtydligas. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 14 943 Pris- och löneomräkning 290 Justering av premier - 26 Förslag 1999 15 207 Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under det kommande året 1999 bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller för Sprängämnesinspektionen för perioden 1997 – 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). B6 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. Tabell 4.9 1997 Utfall 77 802 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 70 589 Utgifts- prognos 70 589 1999 Förslag 77 000 2000 Beräknat 78 362 2001 Beräknat 79 820 Från anslaget lämnas bidrag till standardiseringsverksamheten för att SIS Standardiseringen i Sverige som centralorgan, tillsammans med åtta auktoriserade standardiseringsorgan för olika verksamhetsområden, skall verka för svensk standardisering nationellt, europeiskt och globalt. Bidrag lämnas för att bibehålla och utveckla en standardiseringsorganisation som är tillgänglig för alla intresserade parter i Sverige och som kan driva svenska intressen i det europeiska och internationella standardiseringsarbetet samt för att utföra vissa ålägganden gentemot den europeiska standardiseringen som staten genom EU givit den svenska standardiseringen. Vidare utgår bidrag för arbete på de områden där staten har ett specifikt ansvar. Standardiseringen har på dessa områden tilldelats en betydelsefull roll i EG:s lagstiftningsarbete och kommer att få en liknande roll i de globala ansträngningarna att undanröja handelshinder. Standardiseringsarbetet på det grund- och tvärtekniska området möter ökade finansieringssvårigheter. Regeringen anser att god tillgång på aktuella standarder av god kvalitet avseende mått och vikt, terminologi, symboler m.m. är en viktig del av den industriella infrastrukturen och avser därför att fortsättningsvis ge standardiseringen ett särskilt uppdrag på detta område. En särskild utredare har på regeringens uppdrag föreslagit en metod för hur miljöhänsyn kan integreras i det svenska standardiseringsarbetet (SOU 1997:173). De av utredaren framförda förslagen innebär åtgärder för höjd miljökompetens i allt standardiseringsarbete, att ett nätverk av miljösamordnare inrättas inom den svenska standardiseringsorganisationen samt att förslagen till ny standard skall miljögranskas av berörda myndigheter. Regeringen anser att vissa insatser för ökad miljökompetens kan vara på sin plats och avser att övergångsvis ge standardiseringen möjlighet att inom ramen för anvisade medel använda en del av statsbidraget för detta ändamål. Vidare lämnas bidrag till Sveriges Provnings- och forskningsinstitut AB (SP) för uppgifter inom teknisk forskning och utveckling av mät- och provningsteknik samt därtill anknuten standardisering. Detta för att stärka mät- och provningsteknikens betydelse i FoU-processen och aktivt bidra till att FoU-resultat överförs i industriella tillämpningar med särskild inriktning på små och medelstora företag. Från anslaget finansieras även verksamheter inom området teknisk nomenklatur och informationsförsörjning. Regeringens överväganden Resultatbedömning Den svenska standardiseringsorganisationen har lämnat resultatredovisning efter en modell som anpassats till standardiseringsverksamheten. Denna modell innehåller, förutom vissa nyckeltal, en redovisning av väsentliga händelser under året och av arbetet på områdena hälsa, skydd och miljö. SP:s tjänster inom FoU och rådgivning uppfyller väl de angivna verksamhetsmålen. Resultaten ges en omfattande och systematisk spridning med goda nyttoeffekter. Verksamheten bedrivs i bred samverkan med högskola och andra FoU-aktörer. Därigenom ges goda effekter även i forskarutbildning och annan kompetensutveckling. SP tillämpar en modell för systematisk värdering av kvantitativa effekter. Denna visar på ett högt utbyte av FoU- insatser av tillämpad art, inte minst i kombination med rådgivning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de FoU- tjänster som SP i sin tvärtekniska verksamhet genomför genom samarbete med andra FoU- aktörer, internationellt samarbete och deltagande i EU:s forskningsprogram, genom rådgivning till företag och myndigheter samt genom standardiseringsarbete är en effektiv metod för att nå ut med ny teknik i industriella tillämpningar. TNC och TLS uppfyller väl de mål som angivits för verksamheterna. TNC är, en ideell förening som tillvaratar terminologi, fackspråk och relevant språkvård, inte minst i EU-arbetet. Flera uppdrag genomförs för att tillföra svenska termer i den databas (Eurodicatom) sin upprättats av Europeiska kommissionens översättartjänst. När nuvarande arbete slutförts beräknas 140 000 svenska termposter ingå. Genom internationaliseringen och den snabba teknikutvecklingen har betydelsen för det svenska språkets utveckling av TNC:s arbete med svensk terminologi ökat. TLS är en intresseförening för bibliotekarier och informatiker i företag, myndigheter och organisationer. Föreningen har en viktig roll i att stödja informationstjänsten i företag och organisationer. En annan viktig och väl utförd uppgift är att sprida IT-kunnande av god kvalitet för att underlätta och effektivisera intressenternas verksamhet. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 70 589 Pris- och löneomräkning 2 837 Överföring från det tidigare anslaget E3 Exportkreditnämnden 3 574 Förslag 1999 77 000 Regeringen anser att nya uppgifter för standardiseringen samt ökad forskning avseende provnings- och mätteknik motiverar en anslagshöjning. Ökningen finansieras genom en besparing på 5 250 miljoner kronor på det tidigare anslaget E3 Exportkreditnämnden. 1 676 miljoner kronor överförs till anslaget B3 SWEDAC: Bidrag till riksmätplatser. B7 Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer) Tabell 4.10 Tusental kronor 1999 Förslag 9 400 2000 Beräknat 9 566 2001 Beräknat 9 744 Anslaget är avsett för fortsatt statlig medverkan för finansiering av verksamhet vid Patent- och registreringsverket avseende kostnader i samband med likvidation av företag. Regeringens överväganden Frågor rörande vissa kostnader i samband med likvidation av företag som för närvarande handhas av Domstolsverket bör enligt regeringens mening överföras till Patent- och registreringsverket. För att finansiera kostnader för denna verksamhet bör motsvarande medel överföras från Domstolsverket där motsvarande neddragning har beräknats för anslaget C 1. Domstolsväsendet mm. 5 Allmänna advokatbyråer, driftbidrag under utgiftsområde 4. Regeringen anser vidare att möjligheten till ersättning inte skall vara begränsad till advokater på allmänna advokatbyråer utan att dessa uppdrag också skall kunna ges till advokater på privata advokatbyråer. Principerna för framtida stöd och om en fast taxa bör fastställas kommer att övervägas. För budgetåret 1999 beräknas anslaget till 9 400 000 kr. Patent- och registreringsverket kommer under budgetåret att lägga fram ett förslag till hur verksamheten skulle kunna avgiftsfinansieras. Regeringen skall överväga möjligheten att förenkla likvidationsförfarandet i den här typen av likvidationsfall så att kostnaderna för förfarandet kan minskas. 32.6 Övrig statlig verksamhet Patent- och registreringsverket Verksamheten vid Patent- och registreringsverket (PRV) finansieras genom avgifter. Verksamheten med patent, varumärken och mönster skall ge ett överskott, som motsvarar kostnaderna för Patentbesvärsrättens verksamhet. PRV är central förvaltningsmyndighet för frågor om patent, varumärken, mönster, efternamn och förnamn samt för registreringsärenden angående aktiebolag, filialer, handelsbolag, ekonomiska föreningar och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. PRV för även register över fysiska personers och dödsbons konkurser samt näringsförbud. Verket registrerar vidare kommunala vapen, meddelar utgivningsbevis och antecknar utgivare av periodisk skrift och är tillståndsmyndighet för användning av vissa officiella beteckningar m.m. PRV är internationell myndighet enligt den internationella konventionen om patentsamarbete. PRV är också behörig svensk myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 81.6 i rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Förutom dessa uppgifter utför PRV uppdragstjänster inom sitt verksamhetsområde. Regeringens överväganden Resultatbedömning Inom verksamhetsgrenen patent redovisar PRV att antalet patentansökningar fortsätter att öka. Detta gäller såväl nationella som internationella ansökningar. Som följd av den höga patentaktiviteten över hela världen fortsätter även patentdokumentationen att öka i allt snabbare takt. Arbets- och kostnadsproduktiviteten fortsätter att förbättras. Skälet till detta är tillgången till IT-stöd. Verksamhetsmålet enligt regleringsbrevet att inom tre år meddela beslut i patentärenden kommer att uppnås inom fem av patentavdelningens sju enheter vid utgången av 1998. –Genomsnittsbehandlingstiden 1997 var ca 3,5 år. Problemet med stor personalomsättning på ingenjörssidan kvarstår. PRV har under 1998 vidtagit åtgärder av olika slag, däribland lönepolitiska, som bör kunna resultera i minskad personalomsättning. Efterfrågan på registrering av varumärken hos PRV minskade drastiskt när EG:s varumärkesbyrå i Alicante öppnade. Efterfrågan återgick emellertid till nästan samma nivå som tidigare när det visade sig att varumärkesbyrån till en början fungerade dåligt. På längre sikt kommer säkerligen efterfrågan att stabilisera sig på en lägre nivå än tidigare. Antalet s.k. Madriddesigneringar, vilka granskas i Sverige, översteg förväntningarna. Utfallet blev 3 400 mot budgeterade 1 000. Den genomsnittliga behandlingstiden var vid utgången av 1997, för ett varumärkesärende, 20 månader att jämföra med regleringsbrevets mål på 10 månader. Arbetsproduktivitet och kostnadsproduktivitet sjönk tillfälligt i samband med att avdelningen flyttade till Söderhamn. I anslutning till utlokaliseringen genomfördes rationaliseringar och moderniseringar i verksamheterna. Under mitten av våren 1999 beräknas de i regleringsbrevet angivna handläggningstiderna återuppnås på varumärkes- , mönster- och namnområdena. Den nya organisationen förväntas därefter fortsätta att ge ytterligare ökad produktivitet. Inom verksamhetsgrenen bolag slutbehandlas ca 50% av ärendena inom 2 veckor vilket är regeringens mål. När två veckor överskrids är orsaken främst brister i ansökan och nödvändiga kontakter med sökanden vilket kan dra ut något på tiden. PRV tänker dock vidta åtgärder för att förbättra denna siffra. Införandet av förseningsavgifter för inlämnandet av årsredovisningar har gjort att antalet årsredovisningar som inlämnats i tid ökat från ca 50 till 95%. Avdelningen har inte direkt några ärendebalanser med undantag för kapitalökningsärenden. PRV har inte ansett det motiverat att anställa personal för den tillfälliga ökning som tillkom på grund av ändrad lagstiftning. Bolagsavdelningens IT-projekt – BOLIT – fortgår enligt planerna. Verksamhetsgrenen uppdrag (InterPat Sweden) har under budgetåret fått en ökad efterfrågan av tjänster inom ett flertal områden. PRV:s ekonomiska resultat för år 1997 blev 8,4 miljoner kronor. Verksamhetens ackumulerade resultat uppgår till 61 miljoner kronor vilket avses framför allt användas till verkets IT-projekt. Tabell 4.11 Budget Tusental kronor Offentligrättlislig verksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt-kostnad) Uppdragsgivare staten Uppdragsgivare övriga % Utfall 1997 440 600 440 800 - 200 2 98 Prognos 1998 458 300 593 1001 - 134 800 2 98 Budget 1999 406 100 427 400 - 21 300 2 98 Beräknat 2000 408 300 Beräknat 2001 410 100 * Exkl. statliga bolag och affärsverk 1 Med tyngdpunkt på projektet BOLIT Tabell 4.12 Budget Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäker) Uppdragsgivare staten % Uppdragsgivare övriga % Utfall 1997 84 400 75 800 8 600 2 98 Prognos 1998 88 500 85 600 2 900 2 98 Budget 1999 91 600 87 500 4 100 2 98 Beräknat 2000 93 400 Beräknat 2001 94 500 * Exkl. statliga bolag och affärsverk Slutsatser PRV tillhandahåller produkter och tjänster som är av stor betydelse för näringslivet. Många av verkets tjänster efterfrågas allt mer. Informationen i verkets register nyttjas av både den offentliga och privata sektorn. Vidare har PRV ett djupt samarbete med olika internationella organisationer och säkerställer därmed ett svenskt inflytande på den internationella utvecklingen. Patentverksamheten har haft problem i flera år och PRV hänvisar till svårigheter att rekrytera och behålla patentingenjörer. Patentverksamhetens kompetensförsörjning, tillsammans med IT-utvecklingen, var de högst prioriterade frågorna innevarande budgetår. Dessa frågor kommer även att prioriteras fortsättningsvis 33 Konkurrensfrågor 33.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet ryms det konkurrensfrämjande arbete som utförs av Konkurrensverket innefattande lagtillämpning, förslag för att undanröja hinder för effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor, kunskapsspridning samt främjande av forskning på konkurrensområdet. Samverkan sker med länsstyrelserna som har till uppgift att främja konkurrensen inom sina län. Därutöver omfattar verksamhetsområdet de insatser som görs av Revisorsnämnden avseende godkännande, auktorisation och tillsyn av revisorer m.m. 33.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 19981 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 68,1 65,6 71,5 68,5 69,7 70,8 1Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Konkurrensverket har under 1997 prioriterat avarbetning av gamla målbalanser som uppkom i anslutning till konkurrenslagens ikraftträdande 1993. Detta arbete har också slutförts i enlighet med det prioriterade verksamhetsmålet för lagtillämpningsuppgiften. Även Revisorsnämnden har nått uppsatta mål för avarbetning av äldre ärenden. Nämnden har vidare under året ägnat mycket arbete åt regelutveckling bl.a. genom att ta fram verksamhetsföreskrifter. Såväl Konkurrensverket som Revisorsnämnden har bedrivit sina verksamheter inom de ekonomiska ramar som angivits. Förändringar Vissa ändringar i konkurrenslagen har trätt i kraft den 1 juli 1997 vad gäller företagsförvärv och den 1 juli 1998 i fråga om åtgärder för att göra hanteringen av ärenden mer enkel och effektiv. Förändringarna avses i viss mån kunna minska resurskraven vid viss ärendehandläggning. Förändringarnas inverkan på verksamheten i stort bedöms dock inte vara betydande. Konkurrensverket har under år 1997 påbörjat en IT-satsning som innebär att ett nytt ärendehanteringssystem introduceras. Systemet kommer att kunna utnyttjas som ett verktyg för uppföljning av verksamheten och för att underlätta ärendehandläggningen. Genom uppkoppling mot Internet ökar åtkomstmöjligheten för allmänheten till verkets diarium, beslut och övrig produktion. Mål Något gemensamt mål för Konkurrensverkets, länsstyrelsernas respektive Revisorsnämndens insatser utformades inte för budgetåret 1997. Någon sammanhållen och entydig effektbedömning av de olika prestationer som myndigheterna gjort är bl.a. av detta skäl inte möjlig. En samlad redogörelse av de viktigare insatserna lämnas dock nedan tillsammans med regeringens bedömningar av resultaten av de olika verksamheterna. Med hänsyn till verksamheternas olikartade karaktär bedömer regeringen att det även i fortsättningen är lämpligt att ha skilda mål för Konkurrensverkets respektive Revisorsnämnden insatser. Prioriteringar En höjning av anslaget för främjande av konkurrensforskning behövs för att möjliggöra fortsatta insatser i enlighet med hittillsvarande verksamhetsformer. 33.3 Resultatbedömning 33.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Konkurrensverket har till uppgift att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor till nytta för konsumenterna. Det viktigaste instrumentet som står till verkets förfogande i denna uppgift utgörs av konkurrenslagstift- ningen. Störst betydelse har tillämpningen av 1993 års konkurrenslag, vilken på motsvarande sätt som EG:s konkurrensregler bygger på en förbudsprincip. Under perioden 1994 - 1997 har verket arbetat med drygt 4 000 ärenden relaterade till konkurrenslagen. Till följd av en stor mängd ansökningsärenden har det varit nödvändigt att koncentrera insatserna på detta mer reaktiva lagtillämpningsarbete. Inte minst den s.k. ärendebulk med närmare 900 ansökningsärenden som uppstod i samband med lagens ikraftträdande har dragit betydande resurser. Utrymmet för ett offensivt konkurrensfrämjande arbete med egna initiativ inom områden där det finns indikationer på bristande konkurrens och för aktiv uppföljning av tidigare fattade beslut har således varit mycket begränsat. Den utvärdering av de första årens tillämpning av lagen som gjorts av Konkurrenslagsutredningen i dess betänkande Konkurrenslagen 1993 - 1996 (SOU 1997:20) indikerar att verkningarna av den nuvarande lagen i huvudsak varit positiva. Effekten när det gäller prisutveckling och konkurrenstryck etc. på marknaden i stort eller inom olika branscher är emellertid mycket svår att precisera. Revisorsnämnden, som inrättades 1995, har under budgetåret 1997 slutfört vissa nödvändiga uppbyggnadsåtgärder. Under året har nämnden avarbetat huvuddelen av de ärenden som överfördes till myndigheten när verksamheten övertogs från Kommerskollegium. I och med att de gamla ärendena försvinner behöver nämnden inte längre tillämpa den tidigare gällande lagstiftningen parallellt med 1995 års revisorslag och revisorsförordning. Vad det gäller de egeninitierade ärendena har Revisorsnämnden framförallt satsat resurser på den systematiskt uppsökande tillsynen. Satsningen pågår även under 1998 och avses fortsätta under 1999. Revisorsnämnden förutser, som en naturlig följd av konjunkturförändringar, en minskning av kåren kvalificerade revisorer under den närmaste perioden. För nämndens del kommer detta att innebära minskade intäkter i form av ansöknings- och årsavgifter. 33.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Tillämpningen av konkurrenslagstiftningen har under verksamhetsåret svarat för ca 80 % av nedlagda resurser. Utöver lagtillämpningsarbetet har Konkurrensverket lagt ned resurser med anknytning till frågor om regeländringar samt offentlig sektor och för att öka kunskapen om konkurrensreglerna. Dessutom har beviljats stöd till ett antal forskningsprojekt inom konkurrens- området. Länsstyrelserna har lagt ned resurser i konkurrensfrämjande syfte, utanför området för lagtillämpning. Revisorsnämnden har under året lagt stora resurser på regelutvecklingsarbete, bl.a. genom att ta fram verksamhetsföreskrifter och utarbetat former och riktlinjer för revisorsexamina. 33.3.3 Effekter av de statliga insatserna Konkurrenspolitiken är ett av flera medel för att främja en väl fungerande marknadsekonomi. En rad olika omvärldsfaktorer påverkar de ekonomiska aktörerna på marknaderna på ett sätt som gör det svårt att isolerat klarlägga hur just konkurrenslagstillämpning och annan konkurrenspolitik påverkar struktur eller marknadsförhållanden i ekonomin. Detta har bl.a. konstaterats i Konkurrenslagsutredningens betänkande över de första årens tillämpning av konkurrenslagen. En operationell bedömning av effekten av de statliga insatserna på konkurrensområdet bör för Konkurrensverkets del ha sin utgångspunkt i att myndigheten genom tillämpningen av lagstiftningen, men också genom sina övriga insatser, kan ge företag och andra aktörer vägledning för sitt agerande på marknaden så att överträdelser av konkurrensreglerna kan undvikas. Om den årliga resultatredovisningen styrker att verket på ett effektivt sätt ger vägledning i konkurrensrelaterade frågor kan detta, tillsammans med ett ändamålsenligt utnyttjande av tvångsåtgärder vid undersökningar och av sanktioner, tas till intäkt för att myndigheten bedriver sin verksamhet i enlighet med målet att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor till nytta för konsumenterna. Med utgångspunkt från de verksamhetsmål som satts upp för budgetåret 1997 bedömer regeringen att verket fullgjort uppgiften att ge företag och andra aktörer värdefull vägledning för agerandet på marknaden. Tillämpningen av konkurrenslagen har inneburit att konkurrensbegränsande avtal och beteenden har kunnat motverkas och undanröjas inom olika sektorer i ekonomin. Det har skett genom att verket i ett antal fall utnyttjat de sanktionsmöjligheter som konkurrenslagen medger, men också genom att företag i samband med verkets handläggning valt att ändra sina avtal så att konkurrensbegränsningar försvunnit eller så att de positiva effekterna av samverkan kommit att överväga. Av vikt är också att det prioriterade målet om en helt avarbetad s.k. ärendebulk har nåtts. De ärenden om icke- ingripandebesked eller undantag som kom in i samband med konkurrenslagens ikraftträdande har därmed kunnat avslutas. Detta ger förutsättningar för ett mer aktivt myndig- hetsarbete i form av egna initiativ och för upp- följande verksamhet. Resultatet av länsstyrelsernas konkurrensfrämjande arbete ger en splittrad bild med såväl positiva som negativa inslag. Det senare tar sig uttryck bl.a. i att ett stort antal länsstyrelser under året har prioriterat ned området ytterligare i förhållande till tidigare år. Resursbrist synes vara den övervägande orsaken. Revisorsnämndens verksamhet har bidragit till att tillgodose samhällets behov av kvalificerade och oberoende revisorer samt att den revisionsverksamhet som bedrivs är av hög kvalitet och uppfyller höga etiska krav. 33.3.4 Slutsatser De konkreta mål regeringen lagt fast för respektive verksamhet har uppfyllts av berörda myndigheter. Tillsammans med de övriga insatser som gjorts under budgetåret blir regeringens helhetsbedömning att arbetet på ett tillfredsställande sätt förbättrat förutsättningarna för en väl fungerande konkurrens och för en effektiv tillsyn av revisorsverksamheten. 33.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte framfört några invändningar i revisionsberättelserna för Konkurrensverket eller Revisorsnämnden. 33.5 Anslag C1 Konkurrensverket Tabell 5.1 Tusental kronor 1997 Utfall 68 113 Anslags- sparande 11 516 1998 Anslag 62 106 Utgifts- prognos 71 035 1999 Förslag 62 465 2000 Beräknat 63 606 1 2001 Beräknat 64 537 2 1 Motsvarar 62 465 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 62 465 tkr i 1999 års prisnivå. Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor och har 119 anställda. Anslagssparandet har ackumulerats under en följd av år. Det beräknas vara helt förbrukat vid utgången av budgetåret 1999, bl.a. till följd av ovan nämnda IT-satsning som kommer att slutföras under innevarande budgetår. Regeringens överväganden Resultatinformation De redovisningskrav som ställts upp för Konkurrensverket fokuserar på prestationsnära effekter som kan iakttas på marknaden i form av undanröjda konkurrensbegränsningar. Dessutom har de återkommande intressentundersökningarna som verket låtit göra fått spela en viktig roll för att följa upp arbetet och ge indikationer på förbättringar som måste vidtas i fråga om bl.a. effektiviteten i handläggningen av ärenden, servicenivån och resultaten av verkets informationsinsatser. En viss nedgång har noterats i intressentmätningarna vad gäller service från Konkurrensverket. Enligt Konkurrensverket kan detta vara en följd av det särskilt pressade arbetsläget under 1997. Åtgärder skall vidtas för att bryta denna tendens. Som en följd av den avarbetade s.k. ärendebulken är det centralt att det ökade handlingsutrymmet utnyttjas för egna nya initiativ och uppföljning av tidigare fattade beslut vad gäller misstänkta överträdelser av konkurrensreglerna. Det finns därför inte skäl att påtagligt ändra den resursmässigt höga prioritet (80 %) som hitintills legat på den verksamhetsgren som gäller konkurrenslagstillämpningen. En diskussion och eventuell förändring vad gäller balansen mellan de olika verksamhetsgrenarna bör ske först sedan Konkurrensverket hunnit vinna viss erfarenhet från övergången från mer reaktiv verksamhet utifrån ansökningar till en mer egeninitierad och aktiv konkurrensövervakning. När det gäller förslag till regeländringar och andra åtgärder för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor har verket lagt ned ca 9 % av sin resursinsats på detta arbete. Verket har tagit fram rapporter och yttranden i en rad sammanhang och har behandlat ett antal klagomål, främst från småföretag. Vad gäller konkurrenssnedvridningar mellan offentlig och privat sektor – som inte hanteras av Konkurrensverket enligt konkurrenslagen – bör arbetet i Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (dir. 1997:145) komma att leda till en starkare samsyn mellan offentlig och privat sektor om spelregler på området. Rådet skall fortlöpande samråda bl.a. med Konkurrensverket. Konkurrensverket har lagt ned ca 10 % av sina resurser på att öka kunskapen om konkurrensreglerna bland verkets viktigaste intressenter. Här indikeras i den senast gjorda intressentmätningen en viss minskning jämfört med tidigare resultat. Andelen intressenter som har en medelgod till hög kunskap om lagen ligger alltjämt på nivån 60 – 75 %. Den indikerade negativa utvecklingen gäller inte för sådana viktiga intressentgrupper som affärsjurister och branschorganisationer. En analys har emellertid inletts vid verket för att öka effektiviteten i insatserna på informationsområdet. Några större omvärldsförändringar för verksamheten kan inte påräknas. Genom en lag- ändring som trätt i kraft den 1 juli 1998 har vissa förändringar skett i konkurrenslagen. De syftar huvudsakligen till att underlätta för företagen att få en snabbare och effektivare prövning. Dessa regeländringar förutses inte föranleda några betydande ändringar i förutsättningarna för Konkurrensverkets lagtillämpning. Det finns dock skäl att följa hur verket anpassar sin verksamhet för att klara de nya kraven. Slutsatser Regeringen anser att inriktningen av Konkurrensverkets verksamhet skall behållas oförändrad för år 1999. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. 700 000 kr har omfördelats till anslaget C2 Konkurrensforskning. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4) Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 62 106 Pris- och löneomräkning 1 225 Justering av premier 58 Överföring till anslaget C2 Konkurrensforskning - 700 Lokalkostnadsjustering - 224 Förslag 1999 62 465 C2 Konkurrensforskning Tabell 5.2 Tusental kronor 1997 Utfall - 18 1 Anslags- sparande 1 754 1998 Anslag 3 473 Utgifts- prognos 463 1999 Förslag 6 011 2000 Beräknat 6 117 2001 Beräknat 6 230 1 Ränteintäkt till följd av utnyttjande endast av äldreanslag för faktiska utbetalningar. Konkurrensverket disponerar medlen under anslaget för att främja och stödja forskning inom konkurrensområdet. Verksamheten syftar till att ge kunskap om olika marknaders funktionssätt, effekter av konkurrensbegränsningar samt verkningarna av olika konkurrenspolitiska medel. Verksamhetsmålet för stödet till forskningen är formulerat så att prioritet skall ges sådana forskningsprojekt som är av betydelse för myndighetens verksamhet. Verkets forskningsfrämjande arbete sker främst genom det stöd som lämnas till forskningsprojekt inom universitet och högskolor. Discipliner som främst berörs är juridik, företagsekonomi och nationalekonomi. Därutöver används en mindre del av medlen bl.a. för seminarier och konferenser. De ovan redovisade beloppen avseende utfall respektive anslagssparande 1997 samt utgiftsprognos 1998 avser endast resultatet med hänsyn till faktiskt utbetalade medel. Här ingår således inte sådana belopp som bundits upp i samband med stöd till fleråriga projekt där avrapportering och utbetalning sker i ett senare skede. Inberäknat de beslut om stöd till projekt som fattats vid den senaste beslutsomgången i maj 1998 och tidigare beslutstillfällen, kvarstår inför budgetåret 1999 uppskattningsvis endast cirka 700 000 kronor i form av ej öronmärkta medel. Regeringens överväganden Resultatinformation Från starten budgetåret 1993/94 till och med våren 1998 har totalt 45 forskningsprojekt erhållit stöd. Verksamheten har bedrivits med stöd av det till Konkurrensverket knutna Rådet för konkurrensfrågor. Användningen av forskningsmedlen har redovisats till regeringen i särskild ordning. Härtill har verket lämnat uppdrag för en oberoende utvärdering av de första årens arbete med att stödja konkurrensforskningen. I utvärderingen sägs att det ännu är för tidigt att söka utvärdera effekter på marknaden men det konstateras att de problemområden som tas upp i beviljade projekt har en mycket hög grad av relevans för verkets vardagliga uppgifter. Det konstateras vidare att medlen utnyttjats för att stödja tillämpad forskning i en högre utsträckning än vad som kunnat förväntas om medlen funnits tillgängliga via andra organ. Medlen bedöms ha gjort särskilt stor nytta för den juridiska konkurrensforskningen. Utvärderingen visar att insatserna varit värdefulla. Några alternativa sätt att fortsättningsvis utnyttja medlen skisseras i utvärderingen. Dessa tar sikte på formen för och inriktningen av stödet och avses bidra till en ökad renodling i förhållande till de syften som verksamheten har. Konkurrensforskningen och utvärderingen har också berörts av Riksdagens revisorer i en förstudie (1997/98:8). Här omnämns bl.a. den parlamentariska översyn som pågår av svensk forskningspolitik och där frågan om forskning i myndighetsregi berörs. Slutsatser Sedan den forskningsfrämjande verksamheten startades har ett ökat intresse för forskningsområdet iakttagits. Härmed ökar den teoretiska kunskapsbasen vilket i sin tur leder till fler empiriskt inriktade forskningsprojekt. Verksamheten har betydelse för Konkurrensverkets arbete på såväl kort som lång sikt bl.a. i arbetet med egen kompetensutveckling och genom att kontaktytor bildas till den akademiska världen. Forskningsresultaten är även värdefulla för konkurrensinriktade frågor i regeringens och andra aktörers arbete. Mot bakgrund av lämnade redovisningar och resultatet av den nämnda utvärderingen bedömer regeringen att en viss förstärkning av anslaget är befogad. Det är av betydelse för att även fortsättningsvis kunna bedriva ett fortlöpande och kvalitativt arbete inom området. Regeringen har dock inte funnit vägande skäl att ändra på utformningen och inriktningen av stödet. Regeringens beräkning av anslaget innebär en ökning med 4,2 miljoner kronor jämfört med 1998. Ökningen finansieras genom besparingar inom utgiftsområdet på anslagen C1 Konkurrensverket, A8 Avgifter till vissa internationella organisationer och D1 Teknisk forskning och utveckling. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 3 473 Engångsvis anslagshöjning 1998 - 1 700 Pris- och löneomräkning 38 Överföring från anslag inom UO 24 4 200 Förslag 1999 6 011 33.6 Övrig statlig verksamhet Revisorsnämnden Revisorsnämnden har till uppgift att handlägga frågor om godkännande, auktorisation och tillsyn av revisorer samt registrering av revisionsbolag. Hos nämnden finns 16 anställda. Verksamheten skall leda till att samhällets behov av kvalificerade och oberoende externa revisorer och revisionsbolag tillgodoses samt att den revisionsverksamhet som dessa bedriver är av hög kvalité och uppfyller höga etiska krav. Målet är att genom revisorstillsynen och den övriga verksamhet som nämnden bedriver upprätthålla förtroendet för revisorernas verksamhet och för auktorisationssystemet. Det är därför en viktig del av verksamheten att Revisorsnämnden uppmärksammar och ur systemet utesluter revisorer som systematiskt arbetar grovt felaktigt eller på annat sätt utför bristfälligt arbete eller av andra skäl är direkt olämpliga att utöva yrket. Vid fullgörandet av tillsynsuppgiften skall nämnden lägga vikt vid egna initiativ, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt den systematiska uppsökande tillsynen. Revisorsnämnden skall också följa den internationella utvecklingen av god revisorssed. Resultatinformation De verksamhetsmål som ställts upp i regleringsbrevet för 1997 har uppfyllts. Revisorsnämnden har under 1997 skaffat en översiktlig bild av den svenska revisorskårens arbete och hur man i branschen arbetar med kvalitetsfrågor. Betydande resurser har avsatts för den systematiskt uppsökande tillsynsverksamheten för 1998 och satsningen skall fortsätta också under 1999. Detta förutsätter dock att de problem nämnden har haft sedan starten att i erforderlig utsträckning rekrytera kvalificerad personal med revisorskompetens kan lösas och att dessa personalresurser på ett adekvat sätt kan kompletteras med externa konsultinsatser. När det gäller det internationella arbetet följs främst EU-kommissionens arbete med revisorsfrågorna. En kommitté för revisionsfrågor har under våren 1998 inrättats av kommissionen. Kommittén skall arbeta mot tydliga mål för en ökad harmonisering av regler inom revisionsområdet. Revisorsnämndens verksamhet är avgiftsfinansierad. Nämnden beräknar att väsentliga underskott kommer att uppstå inom examinationsverksamheten under de fyra år som ännu 1999 återstår innan avlagd revisorsexamen blir ett obligatoriskt krav för att uppnå behörighet som godkänd eller auktoriserad revisor. Nämnden kommer under flera år att ha höga utgifter för konstruktion av proven men begränsade inkomster från examinationsavgifter. Dessutom väntas revisorskåren minska under de kommande åren. Nämndens intäkter av ansöknings- och årsavgifter beräknas minska i motsvarande grad. Revisorsnämnden förutser därför att det ackumulerade överskottet av den samlade verksamheten enligt årsredovisningen för 1997 (2,5 miljoner kronor) kommer att behöva tas i anspråk för att uppnå av regeringen uppställda mål för myndighetens olika verksamhetsområden. Tabell 5.3 Budget för avgiftsfinansierad verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 11 369 10 773 596 Prognos 1998 11 200 10 950 250 Budget 1999 11 250 12 100 - 850 Slutsatser Regeringen bedömer att inriktningen av den verksamhet som bedrivs vid Revisorsnämnden skall behållas oförändrad för år 1999. Länsstyrelsernas konkurrensbefrämjande arbete Länsstyrelserna skall enligt konkurrensförordningen (1993:173) främja konkurrensen. De skall bl.a. informera om konkurrensfrågor, uppmärksamma Konkurrensverket på förhållanden som tyder på överträdelser av konkurrensbestämmelserna, uppmärksamma regleringar som hindrar en effektiv konkurrens samt lämna förslag till och, efter samråd med Konkurrensverket, redovisa förslag till avregleringar och andra åtgärder för att undanröja konkurrenshinder i offentlig sektor. Resultatbedömning Samtliga länsstyrelser har ägnat sig åt konkurrensfrågor i någon utsträckning. Omfattningen varierar dock kraftigt. De uppdrag som Konkurrensverket lagt ut på länsstyrelserna har regelmässigt prioriterats. Ett mindre antal länsstyrelser har tagit egna initiativ på konkurrensområdet. Relativt vanligt förekommande är insatser som är relaterade till ekonomisk brottslighet med konkurrenssnedvridande effekter t.ex. inom restaurangnäring eller transportverksamhet. Även upphandlingsrelaterade frågor förekommer. En övergripande sammanfattande resultatbedömning av länsstyrelsernas verksamhet inom konkurrensområdet blir att målen i alltför många fall inte uppnåtts. Samtidigt kan det dock noteras att konkurrensfrågorna fått större genomslag i flera län, bl.a. har egna initiativ redovisats. Ett fördjupat samarbete har inletts mellan länsstyrelserna och Konkurrensverket vad gäller verksamhetsplanering inom området. Slutsatser Med hänsyn till det utvecklingsarbete som pågår mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bedömer regeringen att särskilda åtgärder för att måluppfyllelse skall nås inte behöver vidtas för 1999. Utvecklingen av det nya samarbetet får sannolikt avgörande betydelse för framtida styrning av länsstyrelsernas konkurrensfrämjande uppgifter 34 Teknisk forskning och utveckling 34.1 Omfattning Verksamheten inom området bedrivs av myndigheterna Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Rymdstyrelsen vilka initierar och finansierar forsknings- och utvecklingsprojekt samt tillhandahåller tjänster och resurser som bidrar till näringslivets förnyelse och tillväxt. Inom verksamhetsområdet anvisas också medel avseende bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk- vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). 34.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgiftspro gnos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 1 285,3 1 246,6 1 314,2 1 268,5 1 283,4 1 303,6 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Ett nytt samverkansprogram, Verkstadsindustrins Användning av Material i sina Produkter (VAMP) har startats. Tekniköverföringen till små och medelstora företag ökar kraftigt. Ett ökande antal små och kunskapsintensiva företag deltar i de kompetenscentrum som initierats av NUTEK. Förändringar NUTEK har fått en delvis ny roll inom det förändrade svenska systemet för finansiering av forskning och utveckling. NUTEK:s orientering mot fler samverkansprogram näringsliv-institut- högskola förstärks. Mål Målet för verksamhetsområdet är ökad kunskap och kompetens i näringslivet för att därigenom stimulera tillväxt och förnyelse. Prioriteringar Samverkan mellan universitet/högskolor/forsk- ningsinstitut och näringsliv samt mellan företag stärks i syfte att öka näringslivets kompetens och konkurrenskraft. _________________________________________ 34.3 Resultatbedömning Medlen för att nå målet för verksamhetsområdet är i huvudsak följande: - forskning vid svenska universitet och högskolor, - forskning och utveckling vid svenska industriforskningsinstitut, - utveckling i företag i Sverige, - överföring av kunskap och kompetens mellan högskolor, institut och företag genom skilda samverkansprojekt, - internationellt samarbete mellan högskolor, institut och företag, - samarbete mellan företag, - utveckling och planering av insatser inom området teknisk forskning och utveckling som stärker det nationella innovationssystemet. Dessa åtgärder och verksamheter utvecklas fortlöpande. Utvärderingar visar på goda uppnådda resultat, även i internationell jämförelse. 34.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området De FoU-intensiva företagens behov av nära kontakt med universitetens forskning ökar. Även företag som inte är FoU-intensiva behöver i allt större utsträckning, inom sina verksamhetsområden, få tillgång till avancerad kunskap och kompetens som finns utanför företagen, något som ger både institut och högskola en förändrad roll. Näringslivets internationella beroende är stort och växande. Kraven på den svenska FoU- miljöns konkurrenskraft ökar i motsvarande grad. Utvecklingen inom rymdområdet är ett exempel på både dynamiken i utvecklingen och det internationella beroendet. STATT och IVA utvecklar sina arbetsmetoder för att bidra till ökade insikter om effekterna av dessa snabba förändringar. 34.3.2 De viktigaste statliga insatserna NUTEK:s FoU-stöd till universitet/högskolor och industriforskningsinstitut utformas på ett sådant sätt att forskningen knyts närmare forsknings- och utvecklingsverksamheten inom näringslivet. Särskilda insatser görs för att de små och medelstora företagen skall få del av kunskapsförsörjningen via framför allt industriforskningsinstituten och de mindre och medelstora högskolorna. NUTEK deltar i planering och genomförande av EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling och arbetar för en bred förankring i svenskt näringsliv och forskarsamhälle. Särskilda insatser görs för att uppnå ett gott deltagande från svenska företag. Internationella FoU-kontakter skapas genom EU:s ramprogram, men också i internationella samarbeten som EUREKA, COST och ESA. Statens deltagande i det internationella arbetet inom OECD blir allt viktigare i den globaliserade ekonomin. 34.3.3 Effekter av de statliga insatserna De statliga insatserna syftar till att stärka FoU- miljön och att utveckla det svenska nationella innovationssystemet. Insatsernas resultat för företagens utveckling är både direkta, t.ex. i samband med tekniköverföringsprojekt, och indirekta och mer långsiktiga som vid insatser för utveckling av ny kunskap och kompetens. Det utvecklingsarbete som satts igång med kompetenscentrum är ett exempel på insatser på medellång och lång sikt där inte minst samverkan mellan företagen är viktig. Insatser i form av FoU-program på nya områden vid universitet och högskola har medverkat till att de svenska företagen fått tillgång till kunskap och utbildade människor i tidiga skeden av företagens egen utveckling inom sina respektive områden. Insatser för spetsforskning inom industriella nyckelområden och insatser för att stärka forskningen inom generiska teknologier har direkta effekter på det svenska innovationssystemet genom att stärka tillgången till kunskap och kompetens men även genom forskningsnära nyföretagande. Antalet företag som deltar i olika FoU- samverkansprojekt, t.ex. kompetenscentrum, ökar. Det är ett uttryck för att dessa är ett viktigt inslag i FoU-miljön. Även mindre och teknikintensiva företag har ökat sitt deltagande i dessa centrum. Den stora grupp av svenska företag som har begränsade utvecklingsresurser och kompetens inom sina verksamhetsområden och därmed är mycket utsatta, får hjälp inom ramen för program för teknikspridning. Företagens deltagande ökar också i de forskningsprogram inom EU-samarbetet som NUTEK svarar för. Insatser i form av bland annat förstudiemedel har bidragit till detta. Framför allt har mindre företags engagemang ökat i både EU-programmen och i industriforskningsinstitutens verksamhet. 34.3.4 Regeringens slutsatser Resultat av FoU-verksamhet syns främst på lång sikt. Det innebär att styrande mål måste ha en viss varaktighet. Målen för verksamheten för perioden 1997 – 1999 lades fast i den forskningspolitiska propositionen hösten 1996. NUTEK skall utgöra en central planeringsresurs för staten inom näringslivsinriktad FoU. En förändring av tyngdpunkt har skett genom att NUTEK:s roll för kompetensutveckling i och teknikspridning till mindre och medelstora företag har stärkts. Neddragningar har skett på NUTEK- finansierade FoU-program vid högskolorna med hänsyn till förändringarna i finansieringssystemet. I Rymdstyrelsens verksamhet läggs ökad vikt vid samhällsrelevans när det gäller val av pro- gramområden. Detta gäller i hög grad inom jordobservationsområdet. STATT ökar sina insatser för teknikutveckling och kompetenshöjning hos små och medelstora företag. Verksamheterna bör under kommande år bedrivas på en i huvudsak oförändrad ekonomisknivå. 34.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för år 1997 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 34.5 Anslag D1 Teknisk forskning och utveckling Tabell 6.1 Tusental kronor 1997 Utfall 681 440 Anslags- sparande 1 078 009 1998 Anslag 672 953 Utgifts- prognos 735 000 1999 Förslag 689 200 2000 Beräknat 696 546 2001 Beräknat 710 046 Utfallet 1997 understiger budgeterat belopp på grund av att NUTEK i praktiken inte fattat några formella beslut om projektstöd under perioden mars – november. Detta har sammanhängt med osäkerhet om vilken finansiering som skulle komma att övertas av de forskningsfinansierande stiftelserna. Anslagssparandet beräknas successivt reduceras med början 1999. Regeringens överväganden Resultatbedömning Regeringen har ställt upp följande kompletterande mål för verksamheten - att stärka näringslivets kompetensutveckling, konkurrenskraft och tillväxt på det internationella, nationella och regionala planet, - att bidra till att stimulera näringslivets teknikutveckling och skapa gynnsamma förutsättningar för företagen genom en, i internationell jämförelse, konkurrenskraftig FoU- miljö i landet, - att bidra till ökad långsiktig näringslivsrelevans i svensk forskning, - att bidra till svenska forskares och företags deltagande i internationellt samarbete, - att bidra till att fler små och medelstora företag deltar i FoU-samarbeten. I princip har alla program en väsentlig näringslivslivsanknytning vilket ger en effektiv dubbelriktad kunskapsöverföring mellan forskning och företag. Nya program (t.ex. VAMP) har fångat upp företag som tidigare inte haft några kontakter med institut och högskolor. Den provperiod som genomförts har vid utvärdering visat sig mycket framgångsrik. Internationella utvärderingar har visat att kompetensen för att utveckla samverkansprogram är hög inom NUTEK och att förankringen i näringslivet är bred. Insatser görs för att öka deltagandet av svenska företag, inklusive små- och medelstora, i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram. Företagen får därigenom tillgång till forskningsresultat som utnyttjas för att utveckla den egna verksamheten. Deltagandet ger företagen ökad FoU-kompetens, förbättrad teknisk position gentemot konkurrenter samt leder till interna följdprojekt och utveckling av nya produkter, tjänster, nyrekrytering, nya kunder och leverantörer. NUTEK kan inför det femte ramprogrammet ytterligare stärka sina industriella kontaktnät. Viktiga generiska områden där insatser görs är bl.a. informationsteknik, bioteknik och mate- rialteknik. Andra områden för insatser är pro- cessteknik, miljöteknik, verkstadsteknik, transportteknik och medicinsk teknik. Ytterligare insatsområden är Komplexa tekniska system, Mindre företags kompetens och teknikförsörjning, Tjänsteproduktion och IT- användning samt Människa-teknik-organisation (MTO). Inom anslaget ryms medel för kompetenscentrum, industriforskningsinstitutens kollektiva forskningsprogram samt särskilda program för fordonsteknik, flygteknik, verkstadsteknik, träråvarubaserad industri och livsmedelsteknik. Programmet träråvarubaserad industri går nu in på sitt tredje och sista år. Anslagets storlek är 10 miljoner kronor årligen. Det fordonstekniska programmet går in på sitt tredje år i en femårig förlängning. Anslagets storlek är 30 miljoner kronor årligen. Medel anvisas också för deltagande i ett skogstekniskt forskningsprogram, det europeiska forskningssamarbetet EUREKA och för åtgärder som syftar till att stimulera svenskt deltagande i EU:s ramprogram för forskning och utveckling. Dessutom anvisas medel för att främja s.k. industriretur från sådan forskning som bedrivs vid stora utländska forskningsanläggningar där Sverige är medfinansiär t.ex. CERN m.fl. De stora FoU-programmen inom mikroelektronik och materialteknikkonsortierna har övertagits av Stiftelsen för strategisk forskning och den långsiktiga kompetensutvecklingen vid ett flertal av industriforskningsinstituten har t.o.m. utgången av år 1999 övertagits av Stiftelsen för Kunskaps- och kompetensutveckling. NUTEK har gjort stora FoU-satsningar på det informationstekniska området (IT-området). Den snabba utvecklingen på IT-området har lett till att målet för insatserna omformulerats. I propositionen om forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU43, rskr. 1996/97:99) angav regeringen nya riktlinjer för NUTEK:s FoU-satsningar på IT-området, bl.a. att NUTEK i högre grad än tidigare skall främja användningen av IT såväl inom privat som inom offentlig verksamhet. Vidare fick NUTEK i uppdrag att inkomma med en ny programstruktur för FoU på IT-området vilken avlämnades i september 1998. Denna programstruktur tar hänsyn till att ett flertal FoU-finansiärer i dag är aktiva inom IT- området. NUTEK har med hänsyn tagen till dessas insatser föreslagit en inriktning där NUTEK:s insatser i allt väsentligt syftar till att koppla användningsaspekter och kun- skapsuppbyggnad mot utvecklings-, metod-, konstruktions- och produktionsaspekter. Riksdagen antog år 1996 en övergripande nationell IT-strategi (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Huvudinriktningen i strategin är att stimulera användningen av informationsteknik på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Givet den mycket snabba utvecklingen på området finns det anledning för Sverige att fortsätta utvecklingsarbetet med en kraftfull och långsiktig strategi för IT-området. En sådan strategi syftar bl.a. till att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft, att skapa nya företag och nya arbeten och trygga välfärdsstaten. Baserat på NUTEK:s redovisning av uppdraget ”Förslag till strategi för att stärka basen för elektronikbaserad industri i Sverige” (N97/202) gav regeringen i december 1997 NUTEK ett fördjupat ”Uppdrag att utarbeta beslutsunderlag för att stärka basen för elektronikbaserad industri i Sverige” (N97/3438). Uppdraget, som avses redovisas före utgången av 1998, kommer att utgöra ett väsentligt underlag för regeringens ställningstagande angående behov av en långsiktig nationell strategi på nämnda och näraliggande områden. NUTEK har under tiden 1995 – 1998 i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) vidareutvecklat NUTEK:s insatser för att främja IT-industrins deltagande i EU:s forsknings och utvecklingsprogram. NUTEK och RRV är överens om att de av RRV tidigare påtalade bristerna (RRV 1994:36) i allt väsentligt nu har åtgärdats. De senaste årens förändringar av finansieringssystemet för nationell FoU har lett till att NUTEK:s roll gradvis har förändrats. Större tyngd läggs på näringslivets kompetensbehov inklusive tekniköverföringsinsatser. Anslaget D1 låg av statsfinansiella skäl under år 1997 på en lägre (30%) nivå än året innan och 1998 har anslaget av samma skäl reducerats ytterligare (15%). Verksamheten vid NUTEK teknik har under året anpassats mot denna lägre nivå. Ett fortsatt högt anslagssparande är en följd av att projekt avslutats i förtid och av att planerade projekt försenats bl.a. beroende på att för få doktorander vid en given tidpunkt startat sina projekt vid högskolorna. Anslagssparandet beräknas minska successivt. Det kommer också att reduceras genom att regeringen överväger ytterligare FoU-insatser inom prioriterade områden. Bemyndiganden För budgetåret 1998 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut som rör teknisk forskning och utveckling m.m. vilka innebär åtaganden för flera budgetår. Även under budgetåret 1999 bör det finnas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga FoU-program. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för medlens användning. Följande tabell visar en bedömning vid ingången av 1999. Tabell 6.2 Bemyndigande att teckna avtal om långsiktig forskning och utveckling Högstbelopp i miljoner kronor. År 1999 2000 2001 2002 2003 Utestående förpliktelser vid årets början 748 548 423 373 Nya förpliktelser 650 650 650 Infriade förpliktelser 850 775 700 Utestående förpliktelser vid årets slut 548 423 373 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 575 500 425 200 130 Slutsatser Anslaget avser långsiktiga verksamheter. De föreliggande riktlinjerna och målen bör ligga fast. För att uppfylla de ställda målen bör NUTEK även fortsatt initiera och stödja forskning och utveckling och framför allt forskningssamverkan mellan näringsliv och högskola. Insatserna för att generellt stärka näringslivsrelevansen inom FoU-systemet bör utvecklas. Uppdraget att stärka utvecklingskraften i små och medelstora företag ligger fast liksom uppdraget att stimulera det svenska näringslivets medverkan i EU:s forskningsprogram. Insatser behöver också göras för att löpande analysera på vilka områden det finns särskilt goda förutsättningar för svenskt näringsliv att vidareutvecklas. Ett utvecklingsprogram ”Teknisk framsyn” har etablerats för detta syfte. Det finansieras gemensamt från anslag inom utgiftsområdena 1, 6, 14, 16, 18, 20 och 22. Sammanlagt 8x 0,56 miljoner kronor (varav 2x0,56 från UO1) har engångsvis överförts till utgiftsområde 24 som också bidrar med 2 miljoner kronor. Till programmet Teknisk Framsyn bidrar även NUTEK, Stiftelsen för strategisk forskning, IVA och Industriförbundet ekonomiskt och med arbetsinsatser. Med anledning av den snabba utvecklingen på IT-området finns det anledning för Sverige att fortsätta utvecklingsarbetet med en kraftfull och långsiktig strategi på IT-området. En sådan strategi syftar bl.a. till att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft, att skapa nya företag och nya arbeten och att trygga välfärden. De snabba förändringarna i den internationella ekonomin förutsätter förstärkta insatser för teknikpolitiska analyser. NUTEK bör ges fortsatta uppdrag på detta område liksom såväl STATT som IVA. Beloppen för åren 2000 och 2001 har beräknats med hänsyn till en i stort oförändrad ekonomisk nivå. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. 2,5 miljoner kronor har omfördelats till anslaget C2 Konkurrensforskning inom utgiftsområdet. D2 Rymdstyrelsen: Förvaltnings- kostnader Tabell 6.3 Tusental kronor 1997 Utfall 14 092 Anslags- sparande 91 1998 Anslag 14 351 Utgifts- prognos 14 442 1999 Förslag 14 465 2000 Beräknat 14 729 1 2001 Beräknat 14 945 2 1 Motsvarar 14 465 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 14 465 tkr i 1999 års prisnivå. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. D3 Rymdverksamhet Tabell 6.4 Tusental kronor 1997 Utfall 551 831 Anslags- sparande 22 028 1998 Anslag 524 013 Utgifts- prognos 529 537 1999 Förslag 529 568 2000 Beräknat 536 864 2001 Beräknat 543 398 Regeringens överväganden Resultatbedömning Verksamhetsmål för Rymdstyrelsen är att bidra till att stärka - konkurrenskraften i svensk rymdindustri, - den rymdanknutna näringsverksamheten i Kirunaregionen, - användningen av rymdteknik inom för samhället viktiga områden. Dessa mål uppfylls genom insatser för rymdforskning, fjärranalys, industriutveckling samt genom deltagande i det europeiska rymdsamarbetet inom European Space Agency, ESA och Sveriges bilaterala samarbete främst med Frankrike. Den svenska rymdforskningen sker sedan länge i internationell samverkan i olika program med utnyttjande av satelliter, sonder, ballonger m.m. Inom ramen för den nationella rymdforskningen har en rad framgångsrika satellitprojekt bedrivits. Aktuella sådana är mikrosatelliten Astrid 2 som är klar för uppsändning och den mycket avancerade satelliten Odin som kommer att skjutas upp under år 1999. Industriutveckling sker inom alla Rymdstyrelsens program som innehåller industriarbete. I syfte att långsiktigt höja industrins kompetens inom dess specialområden har därutöver ett nationellt, med industrin samfinansierat, industriutvecklingsprogram inrättats. Program pågår bl.a. för att utveckla ett nytt sätt att bygga elektronik och för utveckling av motordelar för raketer. Samarbetet inom ESA avser långsiktiga utvecklings- och tillämpningsprogram inom bl.a. jordobservation (fjärranalys) och telekommunikation samt rymdtransporter genom Ariane-projektet och dess efterföljare. Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA- program bestäms i stor utsträckning av den speciella kompetens som utvecklats hos företag och forskare under en lång rad av år. Sverige deltar i ESA:s telekomprogram som innefattar flera snabbt växande telekommunikationstillämpningar med rymdteknik, t.ex. navigation och positionering, multimediadistribution och videokonferens via satellit. Vid ett möte med ESA:s råd i juni 1998 beslöts bl.a. att fortsätta utreda hur ESA skall verka på mest effektiva sätt och att förbereda ett rådsmöte på ministernivå under 1999. Rymdstyrelsen redovisar årligen utvecklingen inom svensk rymdindustri i form av indikatorer för lönsamhet, tillväxt, teknik- och investeringsnivå samt andelen öppen internationell försäljning. Redovisningen baseras på en årlig enkät till svenska företag som är direktleverantörer till rymdprojekt. Redovisningen för år 1997 visar att företagens sammanlagda omsättning har ökat med 10% jämfört med 1996. Basen för rymdföretagens verksamhet är i stor utsträckning deltagande i internationella utvecklingsprojekt framför allt inom ESA. Andelen öppen internationell försäljning är dock ökande och beräknas för de största företagen uppgå till ca 40% av omsättningen. Detta visar att den svenska rymdindustrins kompetens och konkurrensförmåga är ökande och att företagen kan konkurrera på den öppna internationella marknaden. Exempel på detta är att Saab Ericsson Space och Volvo Aero gjort inbrytningar på den amerikanska marknaden inom rymdområdet. Ett annat exempel är den svenska industrins deltagande i produktionen av Ariane-raketen med viktiga komponenter. Ariane-raketen har erövrat mer än hälften av den kommersiella marknaden för satellituppsändningar och är den mest tillförlitliga raketen på marknaden. Detta hade inte kunnat ske utan utvecklingsarbetet i ESA. Rymdverksamheten har lett till att ESA- kontrakt har placerats vid svenska högteknologiföretag under år 1997 till ett värde av ca 341 miljoner kronor. Utfallet vad gäller ESA-kontrakt för ett enskilt år är beroende av när ESA placerar stora kontrakt hos europeiska huvudleverantörer och vilka underkontrakt de svenska företagen då får. Den svenska industrireturen i ESA har år 1997 blivit lägre än vad den borde vara enligt ESA:s regler. En anledning till detta är att den svenska kronans försvagning under åren 1994 – 1995 påverkar beräkningarna. Åtgärder för att öka returen kommer att vidtas genom att ESA avser att placera uppdrag att utveckla en liten satellit för forskning och teknisk utveckling, SMART 1, hos svensk industri. Rymdverksamheten har idag en rad av samhällsnyttiga tillämpningar, t.ex. för förmedling av teletrafik, dataöverföring, observation av väderförändringar, övervakning av miljö- och klimatförändringar, hjälpmedel för navigering och positionering. Därutöver växer nya samhällsnyttiga rymdtillämpningar fram. Inom t.ex. jordobservationsområdet har Rymdstyrelsen program för bl.a. miljöövervakning, topografisk kartläggning, skogsbruk och meteorologi. Målet är att projekten i programmen skall leda till praktisk operativ tillämpning inom 3 – 4 år. Under perioden följs programmen upp kontinuerligt. Användarna har engagerats i programmen och deras medverkan har ökat. Rymdverksamheten har en positiv inverkan på utvecklingen av en diversifierad näringslivs- och tjänstestruktur i Kirunaregionen. ESA- samarbetet är en bas för denna verksamhet. Inom ramen för Rymdstyrelsens forskningsprogram finansieras också forskningsprojekt vid bl.a. Institutet för rymdfysik och Miljö- och rymdforskningsinstitutet, MRI, i Kiruna. Antalet direkt sysselsatta i rymdverksamhet i Kirunaområdet uppgår till ca 400 personer, vilket är i stort oförändrat jämfört med 1996. Bemyndiganden För budgetåret 1998 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut, som rör stöd till rymdverksamhet, vilka innebär åtaganden för flera budgetår. Ingående bemyndigandeskuld år 1999 beräknas till 1 564,2 miljoner kronor. Även under budgetåret 1999 bör det skapas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga program under en flerårig planeringsperiod. Regeringen bör därför av riksdagen bemyndigas att under budgetåret 1999 få fatta beslut om stöd till rymdverksamhet som inklusuve tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 miljoner kronor efter år 1999. Tabell 6.5 Bemyndigande att teckna avtal om långsiktig forskning och utveckling Högstbe- lopp i miljoner kronor. År 1999 2000 2001 2002 2003 Uteståen- de förpliktels er vid årets början 1 564,2 1 593,0 1 338,3 1 015,6 547,0 Nya förpliktels er 603,7 330,0 205,0 50,0 20,0 Infriade förpliktels er 574,9 584,7 527,7 518,6 494,0 Uteståen- de förpliktels er vid årets slut 1 593,0 1 338,3 1 015,6 547,0 73,0 Erhållen/ föreslagen bemyndiga nderam 1 600,0 Slutsatser Regeringen bedömer att rymdverksamheten i allt väsentligt bedrivits på ett ändamålsenligt sätt och att de resultat som uppnåtts väl svarar mot de fastställda målen. Resultatbedömningen har inte föranlett förändringar i de övergripande målen. Rymdverksamhet är av långsiktig karaktär och dess resultat syns främst på längre sikt. För att kunna värdera resultaten krävs att man har likartade verksamhetsmål under en följd av år. Målen för verksamheten för perioden 1997 – 1999 lades fast i den forskningspolitiska propositionen hösten 1996. Dessa bör ligga fast under de närmaste åren. Anslagsnivån har kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning. D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet Tabell 6.6 Tusental kronor 1997 Utfall 32 533 1998 Anslag 29 892 Utgifts- prognos 29 892 1999 Förslag 29 892 2000 Beräknat 29 892 2001 Beräknat 29 892 Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) är en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskaps-akademien som stiftare. Syftet med verksamheten är att – genom bevakning och rapportering om den tekniska och industriella utvecklingen inom olika industrinationer – bidra till ökad produktivitet och konkurrenskraft i svenskt näringsliv och ökad allmän kunskap om utvecklingen utomlands. STATT har under 1997 inriktat den anslagsfinansierade delen av verksamheten på att - genom kvalificerade teknikpolitiska systemanalyser, dvs. att genom informationsinsamling, kunskapsuppbyggnad och analysverksamhet, bidra till att ta fram de beslutsunderlag som behövs för att Sverige ska kunna utveckla en effektiv teknikpolitik och en god generell bas för näringslivets bedömningar av den internationella miljön, - bidra till en effektiv teknikutveckling och kompetenshöjning hos mindre företag, - bidra till ökad kunskap i Sverige om viktiga teknikvetenskapliga områden i andra länder. Regeringens överväganden Resultatbedömning Resultaten av STATT:s verksamhet består av ett stort antal skriftliga rapporter huvudsakligen från de länder där man är verksam. Attachéerna besöker dessutom regelbundet Sverige och förmedlar information vid olika möten och konferenser. Verksamhetens inriktning är under förändring. Anslaget har minskat under de senaste budgetåren. STATT har mött den minskade resurstilldelningen genom en minskning av antalet teknisk-vetenskapliga attachéer och en ökning av antalet s.k. industriattachéer vilka i huvudsak är uppdragsfinansierade. En satsning på ett projekt för teknikstyrd affärsutveckling, TSA, som vänder sig till små och medelstora företag väntas på sikt öka uppdragsintäkterna. D5 Bidrag till Ingenjörsveten- skapsakademien Tabell 6.7 Tusental kronor 1997 Utfall 5 467 1998 Anslag 5 359 Utgifts- prognos 5 359 1999 Förslag 5 359 2000 Beräknat 5 359 2001 Beräknat 5 359 Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är ett samfund av invalda ledamöter som är verksamma inom teknik, vetenskap, industriell produktion och ekonomi. IVA:s huvuduppgift är att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa, analysera och informera om den tekniska och industriellt-ekonomiska utvecklingen, samt att skapa och initiera samverkan mellan olika teknikområden. Från anslaget lämnas statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet, som till exempel dess ledningsfunktion, utredningsverksamhet, IVA:s utlands- och informationsverksamhet samt ekonomiverksamhet. Regeringens överväganden Resultatbedömning IVA:s verksamhet bidrar till att stärka och utveckla Sveriges industriella kompetens och konkurrenskraft. IVA genomför värdefulla utredningar och lämnar synpunkter som underlag till utformningen av FoU-politiken. Dess omfattande nationella och internationella kontaktnät är av stor betydelse för information till regeringen om utvecklingstendenser och strömningar inom näringslivet. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas bidraget till IVA:s grundläggande verksamhet till oförändrat belopp 35 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 35.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande redovisas ett antal olika verksamheter. Kommerskollegium är central myndighet på det handelspolitiska området. Sveriges exportråd drivs gemensamt av staten och Sveriges Allmänna Exportförening och är centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder. Inom ramen för detta anslag ingår medel för satsningar på små och medelstora företag genom Marknadsplats Europa och genom insatser för informationsteknik. AB Svensk Exportkredit (AB SEK) tillhandahåller medel- och långfristiga exportkrediter, bl.a. inom ramen för särskild statsstödd exportkreditgivning. Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden Agency, ISA) är central myndighet för investeringsfrämjande åtgärder. Vidare omfattar verksamhetsområdet anslag för näringslivsinriktade satsningar i Östersjöregionen. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja exporten genom att utfärda olika typer av garantier, i synnerhet exportkreditgarantier. 35.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 327,6 299,41 256,2 413,5 427,3 528,0 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom den totala budgetramen. Anslaget E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning har ökats med 2,6 miljoner kronor på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. EKN uppvisar 1997 ett mycket positivt resultat med ett kassamässigt överskott om ca 1,2 miljarder kronor. Förändringar Som resultat av riksdagens behandling av 1998 års ekonomiska vårproposition tillförs medel för ökade insatser inom olika områden. Bl.a. har 27 miljoner kronor anvisats för budgetåret 1998 för Sveriges deltagande i världsutställningen i Hannover år 2000. Totalt tillförs 83 miljoner kronor under åren 1999 – 2001 för att utnyttja marknads- och handelsmöjligheterna i det nya framväxande Europa, främst genom insatser för små och medelstora företag, inom programmet Marknadsplats Europa. Totalt 30 miljoner kronor avsätts under samma period för att bl.a. stimulera den elektroniska handelns utveckling inom Norden samt insatser för att underlätta för små och medelstora företag att nyttja informationstekniken i sina exportverksamheter. Vidare tillförs totalt 1 miljard kronor under fem år, varav 150 miljoner kronor 1999, till näringslivsinriktade satsningar i Östersjöregionen. Mål Målet för verksamhetsområdet är att medverka till genomförandet av en effektiv inre marknad, ett öppet och starkt multilateralt handelssystem, åtgärder för att främja svensk export och att främja utländska direktinvesteringar i Sverige. De exportfrämjande åtgärderna omfattar även systemet för statsstödd exportfinansiering, Marknadsplats Europa samt främjande av handeln i Östersjöregionen. Prioriteringar Regeringen prioriterar särskilt insatser för att främja de små och medelstora företagens handel med övriga Europa (Marknadsplats Europa) samt handeln i Östersjöregionen. 35.3 Resultatbedömning 35.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Sverige är av tradition ett utrikeshandelsberoende land. Exporten står för ca 44 procent av BNP och tillväxten i den svenska ekonomin har under flera år i hög grad varit exportledd. Importen spelar en avgörande roll för att tillfredsställa behovet av insatsvaror till industrin samt för att tillhandahålla konsumtionsvaror. De utländska direktinvesteringarnas roll för den ekonomiska utvecklingen är betydande och den globala konkurrensen om dessa investeringar ökar. Den inre marknaden har stor betydelse för främjande av handel både vad gäller export, import och direktinvesteringar. Under 1997 ökade både den svenska varuexporten och varuimporten med 11 procent i värde. Exporten gick främst till EU-länderna (56 procent) medan exportandelarna ökade snabbast till Central- och Östeuropa, Central- och Sydamerika samt Fjärran Östern. EU-länderna stod under året även för den värdemässigt största andelen av svensk import (69 procent). Tjänsteexporten ökade under samma tid med 20 procent och importen med 24 procent. Under 1997 uppgick de utländska direktinvesteringarna i Sverige till ca 75 miljarder kronor, vilket innebär en kraftig ökning i förhållande till 1996 då motsvarande inflöde uppgick till 34 miljarder kronor. Utflödena av direktinvesteringar från Sverige uppgick under samma perioder till 84 respektive 31 miljarder kronor. 35.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Bland de viktigaste statliga insatserna inom verksamhetsområdet kan framhållas att Kommerskollegium under 1997 fick två nya roller, dels som samordningscentral, dels som nationell kontaktpunkt för såväl företag som enskilda personer i frågor som gäller den inre marknaden. Vidare har Kommerskollegium under året ökat sina utredningsinsatser på inre marknadsområdet och inom området för EU:s yttre handelspolitik. Exportrådet har som centralt serviceorgan aktivt genomfört åtgärder för att främja svensk export, bl.a. genom att förse svenskt näringsliv, främst små och medelstora företag, med information om exportmöjligheter. Beslut har fattats om att genomföra betydande förändringar i EKN:s garantisystem avseende premier och garantitäckning. Delegationen för utländska investeringar i Sverige har under 1997 intensifierat sina internationella marknadsföringsaktiviteter gentemot utländska investerare. Delegationen har också i samarbete med regionala och lokala aktörer verkat för att bygga upp och vidareutveckla dessas organisation och kunskaper för att åstadkomma ett effektivt investeringsfrämjande. 35.3.3 Effekter av de statliga insatserna De statliga insatserna inom verksamhetsområdet har gjort det möjligt för små och medelstora företag att utnyttja Exportrådet. Bl.a. genom sin utlandsorganisation har rådet skaffat sig särskild kompetens att tillhandahålla kundanpassad marknadsinformation. De förändringar som införts i EKN:s garantisystem, t.ex. gällande sänkta premier, har bidragit till att förbättra de svenska företagens möjligheter att konkurrera på exportmarknaden. Genom utökade utredningsinsatser har Kommerskollegium under 1997 i god tid kunnat förse regeringen med kvalificerat underlag inför beslut och förhandlingar. Delegationen för utländska investeringar i Sverige har under 1997 behandlat ett betydande antal kvalificerade förfrågningar från potentiella utländska investerare och har därmed medverkat till ett 50-tal etableringar av utländska företag i Sverige. 35.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att verksamheterna inom området för utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande har uppfyllt målen för verksamhetsområdet samt bidragit till att stärka näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft. 35.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för år 1997 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 35.5 Anslag E1 Kommerskollegium Tabell 7.1 Tusental kronor 1997 Utfall 48 795 Anslags- sparande 473 1998 Anslag 46 533 Utgifts- prognos 48 383 1999 Förslag 53 640 2000 Beräknat 54 611 1 2001 Beräknat 55 437 2 1 Motsvarar 53 640 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 53 640 tkr i 1999 års prisnivå Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för utrikeshandel och handelspolitik. Kommerskollegium skall verka för en väl fungerande inre marknad och ett öppet och starkt multilateralt handelssystem och fortsatt liberalisering av handeln. Regeringens överväganden Resultatbedömning Kommerskollegiums analyser och övriga insatser under 1997 bidrog till att Sverige under perioden kunde påverka EU:s handelspolitik i liberal riktning. Utredningarna på inremarknadsområdet har påverkat Sveriges positioner i enskilda frågor. Arbetet med att granska och påverka utformningen av utländska och svenska tekniska regler och regelförslag så att dessa inte hindrar handeln intensifierades under 1997. Särskilt ökade antalet anmälningar på den inre marknaden kraftigt. Kommerskollegium har uppfyllt sitt effektivitetsmål att inom fem arbetsdagar handlägga licensärenden på industrivaruområdet och ett effektivt handläggande av ärenden om tullättnader har bidragit till ett minskat tulluttag för näringslivet. Handelsprocedurrådet har deltagit aktivt i arbetet med att förenkla och effektivisera de internationella handelsprocedurerna både i Sverige och i FN:s ekonomiska kommission för Europa. I enlighet med återrapporteringskraven för funktionen utrikeshandel inom det civila försvaret har Kommerskollegium i skrivelse informerat om att läget inom funktionen inte är godtagbart med hänvisning till att flera myndigheter i funktionen inte har uppfyllt beredskapförordningens krav. Detta i sin tur leder till att krigsorganisationen inte kan intas vid höjd beredskap. För att åtgärda bristerna arbetar Kommerskollegium med att ta fram en strategisk åtgärdsplan som skall redovisas i slutet av detta år. Kommerskollegium har tidigare fungerat som handelshindermyndighet med bevakning av den fria varurörligheten. Den 1 oktober 1997 utsågs Kommerskollegium till samordningscentral med ansvar för kontakterna mellan EU-kommis- sionen och medlemsländerna och dessutom till nationell kontaktpunkt med ansvar för att ta hand om förfrågningar från företag och enskilda personer. Mandatet har därigenom vidgats till att omfatta de tre övriga friheterna, dvs. den fria rörligheten för tjänster, kapital och personer. För att hantera de nya frågorna krävs bl.a. att ökad kompetens tillförs kollegiet. Regeringen har begärt kvartalsvis rapportering av de problem på den inre marknaden som inkommer till Kommerskollegium. Återrapporteringskravet är viktigt eftersom det ger en tydlig indikation på vilka sektorer som inte fungerar och därför i förlängningen bör vara föremål för politiska åtgärder. Genom information blir handelshinder synliga och möjligheter ges att åtgärda de hinder för import och export som företagen möter, vilket stärker näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft. De vidgade ansvarsområdena och utökade arbetsuppgifterna för kollegiet återspeglas i den anslagsökning som föreslås för år 1999. Slutsatser Kommerskollegiums insatser på handelspolitikens område som utredningsinstans och handelshindermyndighet på den inre marknaden och i den internationella handelspolitiken har bidragit till ökade kunskaper och möjligheter att agera på ett effektivt sätt i det internationella arbetet. Regeringen fäster också stor vikt vid de utredningar som Kommerskollegium gör avseende handelspolitiken mot länder utanför EU. Dessa är betydelsefulla för Sveriges bidrag till utformningen av EU:s handelspolitik mot omvärlden. Under 1999 kommer utredningar till stöd för nya förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO) och UNCTAD X att tilldra sig särskilt intresse. Arbetet med att bygga upp en fungerande samordningscentral och en nationell kontaktpunkt är viktigt för den inre marknadens funktion. Om inte reglerna genomförs och tillämpas korrekt i medlemsländerna uppnås inte det övergripande syftet, nämligen att öka handeln och därigenom förbättra konkurrensen, stärka tillväxten och öka sysselsättningen. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 46 533 Pris- och löneomräkning 922 Justering av premier 198 Överföring från det tidigare anslaget E3 Exportkredit- nämnden 6 000 Överföring till anslaget F1 Riksarkiven och landsarkiven, UO 17 - 13 Förslag 1999 53 640 Regeringen föreslår att Kommerskollegiums anslag ökas med 6 miljoner kronor. Ökningen skall finansieras genom besparing på det tidigare anslaget E3 Exportkreditnämnden. De ökade resurserna är avsedda för kompetensförstärkning samt utåtriktade informationsinsatser om de nya uppgifterna. Anslaget minskas med 13 000 kr för löpande arkivkostnader genom överföring till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, anslaget F1 Riksarkivet och landsarkiven. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). E2 Exportfrämjande verksamhet Tabell 7.2 Tusental kronor 1997 Utfall 136 051 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 127 656 Utgifts- prognos 127 656 1999 Förslag 157 656 2000 Beräknat 173 656 2001 Beräknat 173 656 Sveriges exportråd ägs av staten och näringslivet tillsammans. Exportrådets verksamhet grundar sig på ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Nu gällande avtal är från 1998. Exportrådet skall som centralt serviceorgan inom exportfrämjandet initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Exportrådet skall ge efterfrågestyrd exportservice. Exportrådet skall också genom affärsbevakning förse svenskt näringsliv med information om exportmöjligheter i syfte att förmedla affärer. Små och medelstora företag skall prioriteras. Gemensamma program, inriktade på mindre företags exportmöjligheter, genomförs i Sverige i samverkan med ALMI Företagspartner AB, handelskammare och länsstyrelser. Regeringens överväganden Resultatbedömning Exportrådets totala verksamhet ökade under 1997 trots att det statliga uppdraget, inklusive vissa regionalpolitiska medel, var oförändrat. Tillväxten på den avgiftsbelagda konsultverksamheten var 10 procent. RRV har i sin rapport ”Statliga insatser för att främja export från små och medelstora företag” föreslagit att Exportrådets roll som centralt organ inom exportfrämjandet förstärks och att de övriga aktörernas roller och uppgifter förtydligas. Regeringen delar RRV:s syn på att Exportrådets roll som centralt exportfrämjande organ bör stärkas och lämpliga samarbetsformer utvecklas med andra organ på detta område. Enligt regeringens mening är det angeläget att länsstyrelser och kommuner i större utsträckning anlitar Exportrådets kompetens i Sverige och utomlands när det gäller insatser av exportfrämjande natur. Det ligger ett stort värde i att Exportrådet också har en regional närvaro, genom så kallade exportcentra, för att fånga upp exportmogna och utvecklingsbara företag och idéer och förslag till aktiva insatser. Ett utökat samarbete förutses med Delegationen för utländska investeringar i Sverige, Sveriges tekniska attachéer och utrikesrepresentationen. Exportfrämjandet kommer också under 1999 att ges ökad vikt inom hela utrikesrepresentationen. Ökade aktiviteter inom utrikesrepresentationen i Europa förutses. Marknadsplats Europa och informationsteknik Som ett resultat av förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition anvisas medel för programmet Marknadsplats Europa och för satsningar på informationsteknik. Programmet Marknadsplats Europa skall inriktas på att främja små och medelstora företags handel med Europa, och i huvudsak inriktas på följande: - Den regionala exportfrämjarorganisationen i Sverige bör byggas ut, samordnas och förbättras, i första hand för att öka tillgängligheten av rådgivning och service till mindre och medelstora företag. Ett av huvudmålen skall vara att Exportrådet i samråd med ALMI Företagspartner AB samordnar redan befintliga resurser, bl.a. inom ramen för exportcentra. - Åtgärder bör vidtas för att förbättra förutsättningarna för svenska företag att komma ifråga för leveranser till projekt som finansieras av europeiska finansieringsorgan och inom EU:s biståndsprogram och regionalpolitik. En målinriktad information om den svenska resursbasen bör utvecklas och förmedlas till såväl upphandlande instanser i berörda länder som till multilaterala organ (EU/Phare-Tacis, EIB, EBRD m.fl.). - Ett särskilt, tidsbegränsat, konsultstöd bör inrättas med syfte att öka möjligheter för svenska företag att komma ifråga för leverans till projekt som finansieras av ovannämnda organ. - Särskilda åtgärder vidtas för att öka medvetandegraden hos svenskt näringsliv, främst bland de små och medelstora företagen, om den ekonomiska potential och ökade affärsmöjligheter som ges genom ett aktivt deltagande i internationell upphandling. I första hand avses olika former av utbildningsinsatser. - Invandrares speciella land- och språkkunskaper bör tillvaratas. Vad gäller IT-satsningen avses medlen att användas till följande ändamål. - Öka de näringspolitiska frågornas genomslag i regeringskansliets arbete med elektronisk handel och stärka den nordiska dimensionen i arbetet. - Skapa en samlad svensk databaserad informationsplats för Östersjöområdet med information som är relevant för små och medelstora företag, som vill etablera sig eller handla i länder inom Östersjöområdet. Avsikten är att samtliga länder i området skall bygga upp databaser med samma struktur. - Utveckla Exportrådets användning av informationsteknik för att bättre tillfredsställa i första hand de små och medelstora företagens informationsbehov. - Vidareutveckla den så kallade myndighetslänken inom SME-link, som tillhandahåller kvalitetssäkrad information via Internet anpassad till små och medelstora företags behov. Inom SME- Link finns ett antal länkar som är tillgängliga dygnet runt. Den mest utnyttjade länken är länken till svenska myndigheter. Projektexport utgör ca 10 procent av den totala svenska exporten och omkring hälften av exporten till u-länder och Östeuropa. Projektexportens betydelse har under de senaste åren kommit att uppmärksammas alltmer, så väl av stat som näringsliv. Exportrådet har en viktig roll att spela för projektexportfrämjandet. Slutsatser Regeringen bedömer att Exportrådet fortsätter att utvecklas positivt i enlighet med de förutsättningar som lades fast i statsmakternas beslut 1992 och att exportfrämjandet är av stor betydelse som instrument i närings- och handelspolitiken. Regeringen förutser att Exportrådets insatser för att stärka exportfrämjandet regionalt och lokalt intensifieras. Den av regeringen föreslagna anslagsnivån för 1999 uppnås genom att 8 miljoner kronor överförs från utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder. Härutöver tillförs anslaget 12 miljoner kronor för Marknadsplats Europa samt 10 miljoner kronor för IT-satsningar (enligt ovan). Beräkning av anslaget 1999 Tusental kronor Anslag 1998 127 656 Pris- och löneomräkning - Resursförstärkning avseende Marknadsplats Europa 12 000 Resursförstärkning avseende IT-användning 10 000 Överföring från UO 19 Regional utjämning och utveckling 8 000 Förslag 157 656 E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning Tabell 7.3 Tusental kronor 1997 Utfall 19 522 Anslags- sparande 78 1998 Anslag 11 663 1 Utgifts- prognos 11 741 1999 Förslag 5 255 2000 Beräknat 1 199 2001 Beräknat 165 1 Varav 2 600 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. AB Svensk Exportkredit (AB SEK) ägs till hälften av staten och till hälften av affärsbanker. Verksamheten syftar främst till att tillhandahålla medellånga och långa exportkrediter till företag i Sverige. Anslaget disponeras för ersättning till AB SEK för eventuellt underskott utgörande skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. Villkoren för krediterna följer den överenskommelse om statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige biträtt inom ramen för OECD, den så kallade consensus- överenskommelsen. AB SEK bedriver upp- och utlåning för statsstödda krediter i en särskild, avgränsad del av verksamheten och redovisar dem i särskild balans- och resultaträkning. Anslaget omfattar även kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg, en stödform som upphörde år 1989, och kostnader för vissa förmånliga krediter till u-länder, dock enbart åtaganden som gjorts t.o.m. år 1984. I den redovisning av anslagsbelastningen, som AB SEK gör tre gånger per år, särredovisas de ovan nämnda delposterna. Statens ersättning till AB SEK, liksom AB SEK:s skyldighet att redovisa medel till staten, regleras i ett avtal från 14 maj 1990. Utredningen om det statsstödda exportfinansieringssystemet ”Staten och exportfinansieringen” (SOU 1998:23) överlämnande sitt betänkande till regeringen i februari 1998. Betänkandets förslag avser bl.a. två viktiga frågor som berör AB SEK, dels ägarfrågan, som avser en eventuell förändring av det privata ägandet, dels hanteringen av de statsstödda exportkrediterna. Regeringen har under våren 1998 inlett diskussioner med de övriga ägarna om ägandet i bolaget. Övriga förslag i betänkandet som berör AB SEK, inklusive hanteringen av de statsstödda exportkrediterna, bereds för närvarande. Regeringens överväganden Resultatbedömning AB SEK:s verksamhet vad gäller statsstödda krediter var under 1997 relativt begränsad till följd av ränteläget, som gjorde krediter i marknadssektorn mer attraktiva. Volymen av nya krediter var lägre och utfallet på den totala statsstödda portföljen sämre än året före. Årets resultat, ett överskott på 198 miljoner kronor, var dock det näst bästa någonsin för de statsstödda krediterna. Anslagsbelastningen hänförs för närvarande uteslutande till kostnader för vissa förmånliga krediter till u-länder. Kostnaderna minskar i takt med att dessa åtaganden upphör. I det övriga statsstödda systemet redovisar AB SEK för närvarande ett överskott, staten tillgodo. Såväl för budgetåret 1998 som för de närmast följande budgetåren förutses överskott i verksamheten. Slutsatser Regeringen anser att det fortsatt är viktigt att svenska företag har tillgång till statsstödda exportkrediter. Om ränteläget ändras, kan utnyttjandet av dessa krediter öka i omfattning. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 11 663 Anslagsminskning -6 504 Pris- och löneomräkning 96 Förslag 1999 5 255 Anslagsbelastningen för år 1998 uppskattas bli ca 11,7 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar de 2,6 miljoner kronor som fördes över från anslaget E 3 Exportkreditnämnden på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Anslagsnivån baseras på regeringens långsiktiga beräkning av medelsbehovet. Ytterligare medel föreslås tillföras verksamheten för 1998 och de närmast följande åren i tilläggsbudget. E4 Investeringsfrämjande Tabell 7.4 Tusental kronor 1997 Utfall 14 516 Anslags- sparande 26 484 1998 Anslag 39 168 Utgifts- prognos 59 019 1999 Förslag 46 941 2000 Beräknat 47 789 1 2001 Beräknat 48 696 2 1 Motsvarar 46 941 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 46 941 tkr i 1999 års prisnivå Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden Agency, ISA), är den centrala myndigheten för investeringsfrämjande åtgärder. Delegationen bedriver verksamhet i Sverige samt i Japan och USA genom egen utlandsrepresentation samt genom elva representationskontor i prioriterade länder i Europa, Nordamerika och Asien. Verksamheten finansieras dels via anslag, dels med bidrag från så kallade partners i projektverksamheten samt avgifter från deltagare i projektet Investerarsamverkan. Under 1997 uppgick bidrag och avgifter till totalt 9,3 miljoner kronor. Anslagssparandet var för budgetåret 1997 totalt 26,5 miljoner kronor. Bakgrunden till behållningen är att verksamheten under hösten 1995 huvudsakligen var inriktad på att bilda myndigheten, varvid endast cirka 5 miljoner kronor förbrukades av det tidigare reservationsanslaget A5 Investeringsfrämjande (1995/96). Verksamheten kom successivt i gång under första kvartalet 1996 men avsaknaden av kostnader för internationella sökprocesser samt länderverksamhet, som successivt startats under 1997, förklarar det anslagssparande som uppstått under 1995/96. För budgetåret 1998 prognostiseras utgifterna inom anslaget till ca 59 miljoner kronor, främst som följd av intensifierade internationella marknadsföringsaktiviteter. Anslagssparandet beräknas härmed minska till ca 6 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatbedömning Utländska direktinvesteringar främjar konkurrens och tillför ny kompetens, ny teknologi samt nytt kapital, vilket är grundläggande för att säkra sysselsättning och uthållig ekonomisk tillväxt. Mot denna bakgrund anser regeringen att främjandet av utländska direktinvesteringar i Sverige är av mycket stor vikt. Regeringen anser att Delegationen för utländska investeringar i Sverige på ett aktivt och systematiskt sätt genom sina olika verksamheter uppfyllt sitt uppdrag att främja utländska direktinvesteringar i Sverige i form av nyetableringar, expansionsinvesteringar, samarbetsavtal eller förvärv. Delegationen har för verksamhetsåret 1997 redovisat sin verksamhet i enlighet med de i regleringsbrevet angivna kraven och målen. På regeringens uppdrag har en särskild utredare utvärderat verksamheten vid delegationen avseende tiden 1 juli 1995 – 30 september 1997. Utredaren konstaterar att myndigheten på en anmärkningsvärt kort tid etablerat en informations- och utredningsverksamhet av hög klass. Det betonas dock att fokus bör flyttas från information till sälj- och projektarbete. Vidare bör lokala/regionala myndigheter och organisationer på ett tidigare stadium ta huvudansvar i arbetet för att förfrågningar och projekt skall resultera i konkreta investeringar. Detta är i överensstämmelse med delegationens verksamhetsinriktning. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 39 168 Pris- och löneomräkning 740 Justering av premier 33 Överföring från UO 19 Regional utjämning och utveckling 7 000 Förslag 1999 46 941 Delegationen bör fortsätta och intensifiera det arbete som inletts för att i samarbete med regionala och lokala organ vidareutveckla dessas kunskaper och organisation samt stärka samspelet mellan nationell, regional och lokal nivå för ett effektivt investeringsfrämjande. Den av regeringen föreslagna anslagsnivån för 1999 innebär att 7 miljoner kronor överförs från utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder. Regeringen förutser vidare att utökade insatser för investeringsfrämjande genomförs inom utrikesrepresentationens olika delar. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen är en korrigering av den tidigare justeringen som genomfördes av anslagen år 1998 när sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen Tabell 7.5 Tusental kronor 1999 Förslag 150 000 2000 Beräknat 150 000 2001 Beräknat 250 000 Östersjöregionen har förutsättningar att bli en av Europas mest dynamiska och starkaste tillväxtregioner. Sverige skall bidra till detta genom att vara en av de ledande nationerna i Östersjösamarbetet. Regeringen kommer att öka sina insatser för att underlätta handel och investeringar i regionen. Det finns en mycket stor potential i utbytet med våra Östersjögrannar. Vår totala export till Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen ökade under 1997 med inte mindre än 45 procent till 23,4 miljarder kronor. Vår import från dessa länder ökade under samma period med 23 procent till 16,7 miljarder kronor. Ekonomisk tillväxt i dessa länder har stor betydelse för en stabil och fredlig utveckling och kan dessutom möjliggöra viktiga satsningar på t.ex. miljöförbättring. I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning har riksdagen, på grundval av sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) anslagit 1 miljard kronor för åtgärder och projekt avseende bl.a. svensk livsmedelsexport, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. Dessutom var syftet med denna så kallade Östersjömiljard att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i regionen. Ett antal departement och statliga myndigheter har varit delaktiga i beredningen av ärenden inom miljarden. Ansvaret för miljarden överfördes i december 1997 från Statsrådsberedningen till Närings- och handelsdepartementet. Intresset för Östersjömiljarden har varit stort och antalet inkomna ansökningar och projektförslag har varit mycket brett. Regeringen har i urvalet av projekt strävat efter att göra en lämplig fördelning av medlen med hänsyn till bl.a. företagstillväxt, sysselsättning samt internationella regler för bilateralt stöd. Regeringen har fattat beslut om ett flertal projekt. Bland annat kan nämnas renovering av kulturhus i Sverige och Polen, demonstrationsfarm och mejeri i S:t Petersburg, marinbiologiskt centrum i Kalmar, Visbystipendier samt IT-satsning i Baltikum och S:t Petersburg. Sammantaget har regeringen fattat beslut om projekt till ett värde av ca 570 miljoner kronor, varav hittills utbetalats ca 125 miljoner kronor. Ytterligare projekt bereds för närvarande. Därmed är Östersjömiljarden i princip intecknad. Det är ännu för tidigt att göra en utvärdering av de beslutade insatserna eftersom många projekt inte kommit särskilt långt. Genomförda projekt kommer senare att utvärderas och redovisas för riksdagen. Det kan finnas skäl att i detta sammanhang kort nämna den särskilda exportkreditgarantiramen som i första hand inrättats för affärer med de baltiska länderna och Ryssland. Även affärer med Kazakstan, Ukraina och Vitryssland kan täckas under ramen om särskilda villkor är uppfyllda. Ramen administreras av Exportkreditnämnden. Regeringen har sedan 1993 avsatt 400 miljoner kronor för eventuella skadeförluster vilket belastat utgiftsområde 7, verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa. Syftet med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv och infrastruktur i berörda länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete mellan de berörda länderna och svenska företag. Den utvärdering som nyligen gjorts av ramen drog slutsatsen att utsikterna att uppfylla de mål som uppställts för ramen var goda. Ramen kan ses som ett komplement till övriga samarbetsinsatser i Central- och Östeuropa. Mot bakgrund av den positiva utvärderingen och en väntad fortsatt efterfrågan på garantier under ramen föreslår regeringen i budgetpropositionen att ramen utvidgas med ytterligare 500 miljoner kronor till totalt 2 500 miljoner kronor. Ramen behandlas utförligare under utgiftsområde 7, anslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. Regeringens överväganden Resultatbedömning Regeringen förordade i 1998 år ekonomiska vårproposition en fortsättning av den verksamhet som bedrivits inom ramen för den första Östersjömiljarden genom att ytterligare 1 miljard kronor tillförs under den kommande femårsperioden. Det övergripande syftet med den andra miljarden är att, utifrån svenskt intresse, stimulera näringslivsutveckling i och handel med länderna i Östersjöregionen. Härigenom främjas sysselsättningen i Sverige. Miljarden skall inriktas på näringslivssatsningar och omfattar stöd till såväl företagsetableringar som projektexport och marknadssatsningar. Även vissa främjande- och informationsinsatser i regionen, kan komma i fråga. Projekt inom ramen för den andra miljarden bör utgå från näringslivets behov och verksamheten bör följdenligt i huvudsak inriktas på affärsmässiga projekt i den privata sektorn. Särskild vikt fästs vid små och medelstora företags deltagande i Östersjöhandeln. Kommunala och statliga infrastrukturinvesteringar bör som hittills i första hand hanteras av Sida. Verksamheten inom ramen för den andra miljarden skall samordnas med och komplettera utvecklingssamarbetet med Östersjöländerna. Regeringen avser att tillsammans med svenskt näringsliv i en särskild Östersjöberedning utarbeta en strategi för Sveriges agerande på det ekonomiska området i Östersjöregionen med avsikt att gemensamt bidra till ökad handel och ökade investeringar. Andra intressenter kommer att ges tillfälle att lämna bidrag till denna strategi. Inom ramen för strategiarbetet bör frågan om behovet av eventuella nya stödformer behandlas och förslag till närmare riktlinjer och organisatoriska frågor diskuteras. Regeringen har för avsikt att inrätta en samordningsfunktion med syfte att ge i huvudsak små och medelstora företag stöd och vägledning inför och i samband med exportsatsningar i Östersjöregionen. Denna bör finansieras ur den andra Östersjömiljarden. Östersjöhandelskommittén har i sitt betänkande ”Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen” (SOU 1998:53) föreslagit att en översyn görs av statens främjande av handel och investeringar som för närvarande är splittrat på en stor mängd aktörer med olika inriktning. Översynen bör enligt förslaget bl.a. syfta till att göra verksamheten mer överskådlig för företagen. En sådan översyn bör övervägas görs i samband med strategiarbetet. Östersjöhandelskommittén lade vidare i sitt betänkande fram förslag till åtgärder som regeringen kan vidta för att främja utvecklingen av handel och investeringar i regionen. Betänkandet utgör dessutom ett underlag till svenskt agerande bilateralt och multilateralt. Kommitténs förslag inriktades på snabbare och effektivare gränspassering och kontroll, förbättrad tillgänglighet av information och ökad kunskapsöverföring. Kommittén framförde flera förslag med direkt relevans för projektutformningen inom ramen för den andra miljarden, utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa eller inom ramen för Marknadsplats Europa. Regeringen kommer i sitt fortsatta arbete att ta hänsyn till dessa förslag. En utredning, ”Stöd till mindre företags marknadssatsningar i Östersjöområdet” (Ds 1998:12) lämnade i februari 1998 förslag om stöd ur Östersjömiljarden till små- och medelstora företag för marknadssatsningar i Östersjöregionen. Förslaget omfattar bl.a. stöd för finansiering av externa konsultkostnader och system för riskkapitalförsörjning. Regeringen avser återkomma till frågan om riskvillig finansiering i samband med strategiarbetet avseende Sveriges ekonomiska roll i Östersjöområdet. Slutsatser Sverige bör intensifiera satsningen på att underlätta handel och investeringar i Östersjöregionen, som har förutsättningar att bli en av Europas mest dynamiska och starkaste tillväxtregioner. Regeringen avser att tillsammans med svenskt näringsliv utarbeta en gemensam strategi för Sveriges ekonomiska agerande i Östersjöregionen. En miljard kronor tillförs under 5 år, varav 150 miljoner kronor för 1999, till näringslivsinriktade satsningar i Östersjöregionen. 35.6 Övrig statlig verksamhet Exportkreditnämnden Exportkreditnämnden (EKN) skall genom att utfärda garantier främja svensk export. Garantin skyddar mot vissa förlustrisker i samband med export till och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker med resultatkravet att verksamheten skall vara självbärande över tiden. Den särskilda garantiramen för de baltiska staterna, Ryssland m.fl. länder, som EKN administrerar på regeringens uppdrag, behandlas under utgiftsområde 7, anslaget B2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. Utredningen om det statsstödda exportfinansieringssystemet ”Staten och exportfinansieringen” (SOU 1998:23) överlämnade sitt betänkande till regeringen i februari 1998. Betänkandets förslag som bl.a. berör EKN:s verksamhet bereds för närvarande. Regeringens överväganden Resultatbedömning I sin skrivelse till regeringen den 24 februari 1998 redovisar EKN, förutom resultatet för budgetåret 1997, också bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet per den 31 december 1997 enligt tre alternativ; normalt, optimistiskt och pessimistiskt. EKN har under förhösten 1998 lämnat uppgifter som avser den 30 juni 1998. De riskmässiga resultaten visar, förutom de kassamässiga flödena, även uppskattade värden av EKN:s utestående fordringar och engagemangsrisker. Prognoserna präglas av betydande osäkerhet bl.a. till följd av att en stor del av garantiengagemanget och fordringarna är koncentrerade till ett fåtal länder. Från och med 1998 kommer EKN att, till skillnad från hittills, redovisa sitt resultat helt enligt förordningen (1996:862) om myndigheters årsredovisning. Detta innebär att resultatet tar hänsyn både till det uppskattade värdet på fordringarna och riskerna i engagemanget. Totalt redovisade EKN för budgetåret 1997 ett kassamässigt överskott om ca 1,2 miljarder kronor. Återvinningarna uppgick till ca 950 miljoner kronor och skadeutbetalningarna till ca 200 miljoner kronor. Vid årets slut uppgick EKN:s utestående fordringar till 14,9 miljarder kronor. Det ackumulerade riskmässiga resultatet per 30 juni 1998 pekar i normalalternativet mot ett överskott på 3,2 miljarder kronor. I resultatet ingår skulden till staten på 2,9 miljarder kronor avseende räntekompensation för upplåning i den gamla verksamheten som EKN förväntas återbetala i nominella belopp. Under 1998 väntas EKN kunna återbetala ca 1 miljard kronor, varav 500 miljoner kronor redan erlagts. Om inget oförutsett inträffar, väntas EKN de närmaste åren kunna fortsätta att återbetala tidigare erhållen räntekompensation. Tabell 1: BEDÖMNING AV EKN:S ACKUMULERADE RISKMÄSSIGA RESULTAT (i miljarder kr, resultaten har belastats med de belopp som erhållits från statsbudgeten, sammanlagt 2,9 miljarder kronor t.o.m. 30 juni 1998) NORMALALTERNATIV OPTIMISTISKT PESSIMISTISKT ACKUMULERAT RISKMÄSSIGT RESULTAT PER DEN 30 JUNI 1998 3,2 5,7 -3,3 Ramar för EKN-garantier Den av riksdagen fastställda totala ramen för ordinarie exportkreditgarantier uppgår för närvarande till 100 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 80 miljarder kronor, varav 5 miljarder kronor får avse så kallade SLV-garantier (stipulated loss value-garantier avseende export av civila flygplan). Utöver ramen för ordinarie exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 3 miljarder kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 31 december 1997 till 62,3 miljarder kronor för ordinarie exportkreditgarantier och till 0,6 miljarder kronor för investeringsgarantier. Siffrorna avser nettoengagemanget efter schablonmässiga justeringar av utfästelsebeloppen. Regeringen gör bedömningen att totalramen för ordinarie exportkreditgarantier inte behöver höjas under budgetåret 1999 och därför bör fastställas till 100 miljarder kronor. Med hänsyn till ett ökat antal förfrågningar för vissa större affärer kan tillgängligt utrymme inom ramen för investeringsgarantier visa sig otillräckligt. För att ha möjlighet att utfärda garantier för dessa och eventuellt tillkommande affärer anser regeringen att ramen bör höjas till 6 miljarder kronor. Om utnyttjandet av ramen ökar kraftigt kan det bli aktuellt för regeringen att under 1999 återkomma till riksdagen. Finansiering av verksamheten EKN kan, när likvida reserver inte är tillräckliga, låna i bl.a. Riksgäldskontoret. EKN har sedan budgetåret 1997 en obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. Det är regeringens bedömning att den obegränsade upplåningsrätten bör gälla även för budgetåret 1999. EKN förutser för närvarande inget upplåningsbehov under 1999. Det internationella arbetet – EU-anpassning och internationell harmonisering Ministerrådet antog i början av maj 1998 ett direktiv om harmonisering av medellånga och långa exportkreditgarantier som kommer att träda i kraft den 1 april 1999. Direktivet syftar till att minska den snedvridning av konkurrensen som uppstår till följd av att olika villkor gäller i olika EU-länder på detta område. För närvarande övervägs om direktivet medför behov av förändringar i det svenska garantisystemet. Inom ramen för OECD:s så kallade consensus-överenskommelse, i vilken EU är part, fortsätter diskussionerna om hur de riktlinjer om premiesättning för politiska risker, som fastställdes i juni 1997, skall tillämpas. Riktlinjerna träder i kraft den 1 april 1999, men EKN har redan under 1998 börjat anpassa sig till dessa. Inom ramen för samma överenskommelse har parterna i april 1998 enats om att på försök - under en treårsperiod - införa särregler för så kallad projektfinansiering. Sådan finansiering avser projekt där det inte föreligger sedvanliga säkerheter och där risken uteslutande avser ett framtida kassaflöde. Särreglerna trädde i kraft den 1 september 1998. Slutsatser Regeringen föreslår att EKN även för 1999 skall beviljas obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret för att kunna infria gjorda åtaganden om likvida reserver ej är tillräckliga. Regeringen föreslår vidare att ramarna för garantigivningen under år 1999 bör fastställas till 100 miljarder kronor för ordinarie exportkreditgarantier samt 6 miljarder kronor för investeringsgarantier 36 Konsumentfrågor 36.1 Omfattning Till konsumentområdet hör följande myndigheter: Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden samt Fastighetsmäklarnämnden. Inom området faller även tillsyn över Resegarantinämnden och dess tillämpning av resegarantilagen (1972:204). Vidare omfattar konsumentpolitiken frågor som rör stöd till konsumentorganisationer och konsumentforskning samt bidrag till miljömärkning av produkter. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Konsumentfrågor framgår av följande sammanställning: 36.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 108,3 103,0 106,9 113,2 116,0 115,6 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall EU-medlemskapet kombinerat med beslutade besparingar har medfört att flera av myndigheterna på konsumentområdet fått utökade arbetsuppgifter men med realt reducerade anslagsbelopp. Detta har ställt höga krav på effektiviseringar och prioriteringar i verksamheterna. Det är regeringens bedömning att detta i huvudsak hanterats på ett bra sätt av myndigheterna. Förändringar Miljö- och livsmedelsfrågorna samt konsumenternas ställning i IT-samhället har kommit att bli allt viktigare ur ett konsumentperspektiv. Inom EU har förändringar genomförts på bl.a. livsmedelsområdet, vilka även har påverkat det konsumentpolitiska arbetet i Sverige. Det har även skett en ökad fokusering på området konsumentpolitik från såväl från Kommissionens som medlemsstaternas sida, vilket kommit i uttryck i bl.a. Amsterdamfördraget. I vårpropositionen 1998 angavs att en databas med hushållsrelaterad miljöinformation skall skapas för att öka kunskapen om miljöfrågor. Totalt föreslås att sammantaget 17 miljoner kr anvisas under åren 1999 – 2001 för en sådan databas. Regeringen föreslår vidare att det under åren 1999 – 2000 anvisas 4 miljoner kr för utveckling av nya provningsmetoder avseende varors miljöaspekter samt för kunskapsutveckling och uppföljning, bl.a. avseende hushållsaspekter inom systemen för källsortering. Av riksdagen fastställda konsumentpolitiska mål - Att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden1 - Att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt1 - Att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas1 - Att sådana konsumtions- och produktions- mönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling1 Prioriteringar för 1999 - Att fortsätta arbetet med att genomföra handlingsplanen för att uppnå miljömålet - Att stärka konsumenternas ställning i informationssamhället - Att ge konsumenterna tillgång till bättre information om priser och annan information beträffande dagligvaror - Att arbeta för att konsumenterna skall få en starkare ställning i EU 1 Prop. 1994/95:140, bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438 36.3 Resultatbedömning Resultatbedömningen görs utifrån de konsumentpolitiska målen, nämligen att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden, att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt, att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas samt att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Av betydelse för målet att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden är bl.a. Allmänna reklamationsnämndens (ARN) arbete med att pröva konsumenttvister och rekommendera lösningar av tvisterna. Efterlevnaden av ARN:s beslut har visat sig vara god. Följsamheten i procent för budgetåret 1995/96 var 65 procent, och för första halvåret 1997 uppgick följsamheten till 72 procent, vilket är en klar förbättring. Följsamheten är dock i verkligheten troligen ännu högre. Anledningen är att en del företag, efter publicering av nämndens årliga undersökning, vidtar rättelse. Viss betydelse torde också tillskrivas publiceringen av den s.k. Svarta listan. Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens (KO) arbete för en hög efterlevnad av den konsumentskyddande lagstiftningen har visat sig ge goda resultat genom att närings-idkarna oftast rättat sig efter de påpekanden som gjorts. Branschöverenskommelser, bl.a. om förbättringar vad gäller avtalsvillkor, har haft stor betydelse för att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentverket genomför vissa marknadskontroller vilka leder till förbättringar inom de kontrollerade produktgrupperna, t.ex. vad gäller leksaker och personlig skyddsutrustning. Miljöargument i marknadsföringen har granskats av Konsumentverket med stöd av marknadsföringslagen. Kontakter med näringsidkare har i stor utsträckning lett till frivillig rättelse. Antalet kommuner med konsumentvägledare har under året minskat med 4 stycken till 236 stycken. Vid slutet av 1997 hade cirka 88 procent av Sveriges innevånare tillgång till konsumentrådgivning. Vidare har Konsumentverkets matkostnadsundersökning gett konsumenterna ökade möjligheter att ta del av väsentlig prisinformation. Matkorgsundersökningen bedöms av regeringen ha en prispressande effekt på de orter som deltar i undersökningen. Svenska matpriser ligger i en europeisk jämförelse högt. Konsumenterna bör ges ett bättre verktyg att jämföra priser mellan olika butiker, så att de kan påverka priserna på marknaden. Av denna anledning har regeringen givit Konsumentverket i uppdrag att utveckla en modell för att samla in och sprida information om priser i dagligvaruhandeln. I uppdraget ingår att inkludera prismätningar av ekologiskt producerade matvaror i modellen. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars 1999. Svenska konsumentkrav har fått ökat gehör i den europeiska standardiseringen, vilket bidragit till uppfyllelsen av målet att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas inom bl. a. leksaksområdet och cykel samt småbarnshjälmar. Produktstandardiseringen påverkar dessutom konsumen-ternas val av varor. Som ett led i arbetet med att stärka konsumenternas ställning i informationssamhället har regeringen tillsatt en utredning om Konsumenträttigheter i IT- samhället (In 1998:06). Under budgetåret 1999 avser regeringen att fortsätta arbetet med att genomföra handlingsplanen för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken, att stärka konsumenternas ställning i informationssamhället, att ge konsumenterna tillgång till bättre information om priser och annan information beträffande dagligvaror, samt arbeta för att stärka konsumenternas ställning inom EU. 36.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar för myndigheterna inom verksamhetsområdet. 36.5 Anslag F1 Marknadsdomstolen Tabell 8.1 Tusental kronor 1997 Utfall 4 436 Anslags- sparande 3 895 1998 Anslag 3 686 1 Utgifts- prognos 5 000 1999 Förslag 5 171 2000 Beräknat 5 391 2 2001 Beräknat 5 474 3 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 1 000 tkr. 2 Motsvarar 5 296 tkr i 1999 års prisnivå 3 Motsvarar 5 296 tkr i 1999 års prisnivå En jämförelse mellan budget och utfall 1997 visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut. Det ackumulerade anslagssparandet uppgick vid årsskiftet 1997/98 till 3 895 000 kr. Efter förslag i regeringens vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) beslutade riksdagen att en indragning om 1 000 000 kr skulle göras på Marknadsdomstolens anslag för år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Marknadsdomstolen är en specialdomstol som i enlighet med lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604), samt lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Vidare handlägger marknadsdomstolen mål och ärenden enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobakslagen (1993:581), konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830), valutaväxlingslagen (1996:1006), lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas samt lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Det övergripande målet för Marknadsdomstolen är att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området. Domstolen skall vidare verka för att mål och ärenden avgörs utan dröjsmål sedan skriftväxlingen avslutats. Domstolen har under budgetåret 1997 avgjort 23 mål. Handläggningstiden har i genomsnitt varit 6 månader, vilket är en förbättring jämfört med föregående budgetår. Styckkostnaden per avslutat ärende uppgår i genomsnitt till 130 500 kr. I mål enligt konkurrenslagen sker prövningen i tre instanser. Konkurrensverket är beslutsmyndighet. Verkets beslut överklagas till Stockholms tingsrätt, vars domar och beslut i sin tur kan överklagas till Marknadsdomstolen. Stockholms tingsrätt är första instans i mål enligt marknadsföringslagen (1995:450). Marknadsdomstolen är andra och sista instans i mål enligt samma lag. Regeringen har föreslagit (prop. 1997/98:188) att Stockholms tingsrätt som huvudregel skall utgå som instans i förbuds- och åläggandemål enligt marknadsföringslagen, vilka enligt förslaget istället kommer att handläggas av Marknadsdomstolen fr.o.m. den 1 april 1999 som första och enda instans. Detta beräknas innebära minskade kostnader för Stockholms tingsrätt om 500 000 kr och år ökade kostnader hos Marknadsdomstolen med motsvarande belopp. En omfördelning av resurser görs från Domstolsverket till Marknadsdomstolen. För budgetåret 1999 uppgår beloppet till 375 000 kr. Fr.o.m. budgetåret 2000 tillförs Marknadsdomstolen 500 000 kr per år genom en anslagsökning och en motsvarande anslagsminskning sker av Domstolsverkets anslag. Detta under förutsättning att riksdagen beslutar bifalla propositionen (prop. 1997/98:188). Slutsatser Regeringen bedömer att Marknadsdomstolens verksamhet har bedrivits i enlighet med de av regeringen fastslagna riktlinjerna och att domstolen har utfört de uppdrag och bedrivit de aktiviteter som följer av verksamhetsmålen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Marknadsdomstolen anvisas ett anslag på 5 171 000 kr. Anslag för år 1999 har beräknats enligt följande: Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 3 686 Engångsvis anslagsminskning på tilläggsbudget 1998 1 0001 Pris- och löneomräkning 104 Justering av premier 6 Överföring från anslaget C1 Domstolsväsendet UO 4 375 Förslag 1999 5 171 1 Överföring av 1 000 tkr till Konsumentverket engångsvis bå 1998 på tilläggs- budget skall inte påverka beräkningen av förslag 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). F2 Konsumentverket Tabell 8.2 Tusental kronor 1997 Utfall 72 573 Anslags- kredit -542 1998 Anslag 68 876 1 Utgifts- prognos 69 221 1999 Förslag 76 802 2000 Beräknat 79 218 2 2001 Beräknat 78 334 3 1 Varav 1 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Motsvarar 77 802 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 75 802 tkr i 1999 års prisnivå Konsumentverket är en central förvaltnings- myndighet för konsumentfrågor. De övergripande målen för verksamheten är att ge hushållen möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt, ge konsumenterna en stark ställning på marknaden, skydda konsumenternas hälsa och säkerhet och medverka till att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I anslutning till de övergripande målen för politikområdet fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1995:450), produktsäkerhetslagen (1988:1604) och lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister (från december år 1997) samt radio- och TV-lagen (1996:844). Verket fullgör vidare uppgifter enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1231) om märkning av textilier , lagen (1992:1672) om paketresor, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk och lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet, tobakslagen (1993:581), lagen (1995:669) om märkning av skor samt lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas. Konsumentverket har också bemyndigande att ge ut föreskrifter enligt lagen (1994:1772) om tillämpningen av det europeiska miljömärkningssystemet och förordningen (1994:1169) om europeisk miljömärkning. Verket fullgör också uppgifter enligt förordningen (1994:577) om landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service. Regeringens överväganden Resultatinformation När det gäller Konsumentverkets verksamhet har insatser som främjar från miljösynpunkt långsiktigt hållbara konsumtions- och produktionsmönster hög prioritet liksom insatser i det svenska arbetet med konsumentpolitiken i EU, rörande bl. a. produktsäkerhet och konsumenternas ställning när det gäller finansiella tjänster. Särskilt viktigt är det att också stödja hushåll med svag ekonomi. Arbetet med att förbättra och effektivisera stödet till de kommunala konsumentvägledningarna har fortsatt, bl.a. genom databaserad information. Verkets kunskapsförmedling förändras med utvecklingen på IT-området. I samband med att lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning infördes fick Konsumentverket i uppdrag att utvärdera lagen. Uppdraget redovisades i mars 1994. I januari 1998 lade en interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet fram ett förslag (Ds 1998:06) till vissa förändringar av lagen. Bl.a. med hänsyn till den kritik som framfördes vid remissbehandlingen har regeringen gjort bedömningen att förslaget inte bör genomföras. Mot den bakgrunden samt med beaktande av att ny skattelagstiftning har trätt i kraft på området, lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel, gör regeringen bedömningen att någon ytterligare åtgärd för närvarande inte bör vidtas. Regeringen kommer dock att följa utvecklingen på området. Regeringen anser att konsumentinflytande på den europeiska standardiseringen är nödvändigt för att varor som säljs i Sverige skall vara säkra och för att stärka konsumenternas ställning i Europa. Konsumentverkets medverkan i det nordiska och europeiska standardiseringsarbetet har i flera fall lett till att standarder förändrats i enlighet med svenskt barnsäkerhetstänkande. Konsumentverket har vidare erhållt uppdrag från regeringen att påbörja uppbyggnaden av en hushållsrelaterad miljödatabas. Under 1997 har Konsumentverket träffat överenskommelser med elleverantörerna om villkor för elleveranser och om marknadsföring av erbjudanden om bindning av elpriset samt med nätoperatörer om villkor för nätöverföring. Konsumentverket genomförde under 1997 en undersökning gällande gymnasieelevers kunskaper i hushållsekonomi i 27 kommuner med totalt 5 300 elever. För frågorna som handlade om hushållsekonomi var i genomsnitt 56 procent av svaren korrekta. Verkets bedömning är att detta är godkänt men i vissa frågor är kunskaperna bristfälliga. Det gäller t.ex. kunskaper om effektiv ränta, inkasso samt bilkostnader. Cirka 46 procent av de totalt inkomna antalet ärendena har under 1997 snabbhandlagts. Detta är en minskning med 3 procentenheter jämfört med föregående år (1995/96). Genomsnittlig handläggningstid för dessa ärenden var 2,4 dagar. En sänkning med 0,2 dagar från föregående år (1995/96). Styckkostnaden för ett inkommet ärende har i genomsnitt varit 2 600 kr vilket är en sänkning med 200 kr jämfört med budgetåret 1995/96. Sveriges EU-medlemskap kombinerat med beslutade besparingar samt en kraftig minskning av intäkter från bl.a. försäljningen av informationsmaterial har medfört att Konsumentverket fått utökade arbetsuppgifter men med realt reducerad anslagsnivå. Detta har ställt höga krav på effektiviseringar och prioriteringar i verksamheten. Utöver egna anslag får Konsumentverket disponera medel inom utgiftsområde 21 under anslaget B3 Åtgärder för effektivare energianvändning, om totalt 40 000 000 kr under åren 1997 t.o.m. år 2002 samt inom utgiftsområde 19 under anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder, om totalt 1 900 000 kr under åren 1998 och 1999. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Råd och Rön Tabell 8.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 20 200 20 000 200 (varav tjänstexport) Prognos 1998 20400 20400 0 (varav tjänstexport) Budget 1999 20400 20400 0 (varav tjänstexport) Tidskriften Råd & Rön skall finansieras med avgifter. Ambitionen är full kostnadstäckning. Varuprovning Tabell 8.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 4 588 4 933 - 345 (varav tjänstexport) Prognos 1998 2600 2100 500 (varav tjänstexport) Budget 1999 2400 2200 200 (varav tjänstexport) Varuprovning på uppdrag omfattar bland annat hushållsapparater. Konsumentverkets provningsverksamhet har visat sig vara ett bra medel för att påverka produktutvecklingen i en för brukarna positiv riktning. Slutsatser Regeringens bedömning är att Konsumentverket i stort uppfyllt de uppsatta målen. En fördjupad prövning av Konsumentverket pågår under 1998. Resultatet redovisas under 1999. Regeringen kommer även i fortsättningen att inom ramen för myndighetsdialogen med verket utveckla och förbättra verksamhetsmål samt resultat- och kvalitetsmått. Mot denna bakgrund föreslås Konsumentverket anvisas ett anslag på 76 802 000 kr. Anslag för år 1999 har beräknats enligt följande: Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 68 876 Engångsvis anslagsökning på tilläggsbudget 1998 1 0001 Pris- och löneomräkning 1 285 Justering av premier 141 Underlagsframtagande till Socialbidragsnorm 500 Miljö databas 5 000 Utveckling av prövningsmetoder med miljöanknytning 2 000 Förslag 1999 76 802 1 Överföring av 1 000 tkr från Marknadsdomstolen engångsvis bå 1998 på tilläggs- budget skall inte påverka beräkningen av förslag 1999. . Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). F3 Allmänna reklamationsnämnden Tabell 8.5 Tusental kronor 1997 Utfall 15 544 Anslags- sparande 609 1998 Anslag 13 560 Utgifts- prognos 14 169 1999 Förslag 14 123 2000 Beräknat 14 180 1 2001 Beräknat 14 393 2 1 Motsvarar 13 927 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 13 927 tkr i 1999 års prisnivå En jämförelse mellan budget och utfall 1997 visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut utan anslags- sparandet har ökat något. I samband med införandet av ett nytt datasystem har nämnden ådragit sig vissa ökade kostnader för utbildning och inköp vilket belastat nämndens anslagssparande under 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Allmänna reklamationsnämnden, ARN, har till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, så kallade konsumenttvister, samt ge rekommendationer om hur tvister bör lösas. Nämnden skall också yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstolar, stödja den kommunala konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister genom bland annat utbildning, rådgivning och information samt informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis. Genom en nyligen beslutad ändring i ARN:s instruktion (SFS 1998:1251) har nämndens kompetens utvidgats till att omfatta även tvister mellan dödsbon och näringsidkare samt tvister som rör sådan upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel som omfattas av lagen (1997:218) om konsumentskydd vid tidsdelat boende. Vidare har regeringen beslutat om en tidsbegränsad försöksverksamhet vid nämnden som innebär att denna får pröva skadeståndsanspråk mot fastighetsmäklare enligt 20 § fastighetsmäklarlagen (1995:400) (SFS 1998:1250). Ändringarna träder i kraft den 1 november 1998. Under 1997 kom det in 6 678 ärenden till ARN, vilket i princip är oförändrat i förhållande till budgetåret 1995/96. Ärendetillströmmningen har främst ökat till avdelningarna resor, allmänna ärenden och bostadsärenden under det senaste året. Andelen beslut för budgetåret 1997 i vilka konsumentens yrkande helt eller delvis bifallits uppgår till 44 procent vilket i stort är detsamma som föregående år. Följsamheten till nämndens beslut var första halvåret 1997 72 procent vilket är en förbättring jämfört med tidigare år (65 procent för 1995/96). Genom en ändring i instruktionen gavs det från den 1 september 1997 en möjlighet till avgörande i plenum i syfte att ytterligare förbättra förutsättningarna för enhetliga avgöranden. Väntetiden för ärenden som avgjorts med intresseledamöter var 5,7 månader och för ärenden som avgjorts utan intresseledamöter 2,0 månader. Väntetiderna har allmänt sett ökat något under det senaste budgetåret. Den genomsnittliga handläggningstiden för prövning av kon- sumenttvister 1997 var cirka 3,8 månader vilket är något längre än tidigare år (3,3 månader för 1995/96). Även om handläggningstiderna på vissa avdelningar, bl.a. på grund av alltmer komplicerade ärenden ur såväl teknisk som juridisk synpunkt, har blivit något längre i förhållande till tidigare år fortgår arbetet med att förkorta handläggningstiderna. Nämndens stöd till kommunerna har ökat kraftigt och då primärt som stöd till konsument- vägledarna, vilket föranlett nämnden att satsa ökade resurser på utbildning för denna målgrupp. Slutsatser Mot denna bakgrund föreslås Allmänna reklamationsnämnden anvisas ett anslag på 14 123 000 kr. Anslag för år 1999 har beräknats enligt följande: Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 13 560 Pris- och löneomräkning 487 Justering av premier 76 Förslag 1999 14 123 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). F4 Fastighetsmäklarnämnden Tabell 8.6 Tusental kronor 1997 Utfall 6 122 Anslags- sparande 642 1998 Anslag 6 068 Utgifts- prognos 7 088 1999 Förslag 6 198 2000 Beräknat 6 303 1 2001 Beräknat 6 429 2 1 Motsvarar 6 198 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 6 198 tkr i 1999 års prisnivå Fastighetsmäklarnämnden, som är en nämndmyndighet knuten till värdmyndigheten Kammarkollegiet, inrättades den 1 oktober 1995 i enlighet med fastighetsmäklarlagen (1995:400) som trädde i kraft samma dag. Regeringens överväganden Resultatinformation Av förordningen (1995:1029) med instruktion för Fastighetsmäklarnämnden framgår att nämnden som central myndighet särskilt skall inrikta sin verksamhet på att fastighetsmäklarna följer god fastighetsmäklarsed, att information sprids om vad god fastighetsmäklarsed innebär samt att fastighetsmäklarna har en god utbildning för sin uppgift. Fastighetsmäklarnämnden får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och omfattningen av den utbildning som krävs för att en fastighetsmäklare skall bli registrerad. Utgångspunkten är att staten skall få full kostnadstäckning för arbetet med registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare genom avgifter från mäklare. Avgifter för examination tillförs nämnden direkt. Under hösten 1998 kommer det sista planerade provtillfället att genomföras. Av årsredovisningen för 1997 framgår att 627 ärenden initierades under året varav cirka 10 procent initierats av nämnden själv. Nämnden avgjorde under samma period 695 ärenden. Antalet återkallade registreringar av fastighetsmäklare uppgick till 221. Antalet balanserade ärenden har under året minskat från 231 till 143. Av årsredovisningen framgår vidare att handläggningstiden för anmälningar och ärenden som initierats av Fastighetsmäklarnämnden rörande mäklares lämplighet genomsnittligt sett var 262 dagar. Nämndens mål är att den genomsnittliga handläggningstiden för dessa ärenden under 1998 skall minska till fem månader. På längre sikt eftersträvar nämnden en handläggningstid på högst fyra månader. Lagutskottet har i betänkandet 1997/98:LU15 "Utvärdering av fastighetsmäklarlagen, m.m.", konstaterat att den valda organisationsmodellen, som innebär att Kammarkollegiet sköter kansligöromål och tillhandahåller den personal som bereder och föredrar ärenden inför nämnden, inte synes vara förenlig med ett effektivt tillsynsarbete. Utskottet efterlyser en genomgripande översyn av Fastighetsmäklarnämndens organisation i syfte att effektivisera verksamheten. I samband med detta bör även redovisas vilka effekter som uppnåtts beträffande ärendebalansen och handläggningstiderna. Det bör enligt utskottet ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa vilka åtgärder som vidtagits och vilka resultat som uppnåtts. Regeringens bedömning med anledning av Lagutskottets betänkande Regeringen anser att Kammarkollegiet tagit stort ansvar för uppgiften att lämna kanslistöd till Fastighetsmäklarnämnden. Den modell som valdes vid bildandet av Fastighetsmäklarnämnden den 1 oktober 1995 för att knyta ihop nämnd och värdmyndighet överensstämmer dock inte med de riktlinjer för stöd till nämndmyndigheter som regeringen redovisat i propositionen (prop. 1997/98:136) Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst. Större nämnder som disponerar sitt anslag bör enligt propositionen få ta ett självständigt ansvar för personal och för administrativt stöd. Regeringen anser därför inte att Fastighetsmäklarnämnden enligt sin instruktion bör vara bunden att köpa sitt kanslistöd från Kammarkollegiet. Nämnden bör vara fri att själv avgöra om man vill anlita kollegiet för denna uppgift eller välja en annan lösning. Slutsatser Fastighetsmäklarnämnden bör från den 1 januari 1999 göras till en från Kammarkollegiet helt fristående myndighet. Nämnden bör som en fristående myndighet ha en av regeringen förordnad ordförande som myndighetschef. Genom att göra Fastighetsmäklarnämnden till en fristående myndighet med en ansvarig myndighetschef underlättas en ändamålsenlig styrning och kontroll av nämndens verksamhet. Regeringen avser vidare att utreda möjligheterna att effektivisera myndighetens tillsynsverksamhet samt nämndens framtida organisation och finansiering. En utgångspunkt är att tillsynen skall bedrivas i sådan form och omfattning att den säkerställer att fastighetsmäklarna följer god fastighetsmäklarsed. För att verksamheten skall kunna fungera på ett flexibelt och ändamålsenligt sätt kan nämnden vid behov anlita specialiserad personal, t.ex. för vissa tillsynsuppgifter t.ex. särskilt riktade tillsynsåtgärder. Med bakgrund av detta föreslås Fastighetsmäklarnämnden anvisas ett anslag om 6 198 000 kr. Anslag för år 1999 har beräknats enligt följande: Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 068 Pris- och löneomräkning 114 Justering av premier 16 Förslag 1999 6 198 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). F5 Stöd till konsumentorganisationer Tabell 8.7 Tusental kronor 1997 Utfall 3 457 Anslags- sparande 643 1998 Anslag 4 100 Utgifts- prognos 4 243 1999 Förslag 4 100 2000 Beräknat 4 100 2001 Beräknat 4 100 Sedan år 1990 har särskilda medel anslagits till stöd för ideella konsumentorganisationer. Medlen skall bl.a. kunna användas till stöd åt befintliga konsumentorganisationer och för att stödja och stimulera uppbyggnaden av nya organisationer. Av anslaget disponerar Regeringskansliet 2 300 000 kr och Konsumentverket 1 800 000 kr. Av de medel Regeringskansliet disponerar utgår bidrag till Sveriges Konsumentråd erhåller om 2 000 000 kr och till Konsumenter i samverkan 300 000 kr för budgetåret 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Konsumentverket har under budgetåret 1997 beviljat bidrag på sammantaget 1 494 000 kr till organisationer för olika konsumentprojekt. Antalet beviljade ansökningar var 20 stycken. Totalt inkom 42 ansökningar under året. Regeringen anser att konsumentorganisationerna spelar en viktig roll i det nordiska och europeiska samarbetet. I sin egenskap av frivilliga organisationer utövar de inflytande genom andra kanaler än dem som de nordiska och EU-ländernas regeringar har. Sveriges konsumentråd har under året medverkat i ett antal samarbetsorgan med inriktning på Europaarbetet. Slutsatser Sveriges konsumentråd och Konsumenter i sam- verkan är på olika sätt representerade i det nordiska och europeiska konsumentarbetet. Det är regeringens bedömning att båda organisationerna även fortsättningsvis skall kunna medverka till en fördjupad diskussion och debatt om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i Norden samt i Europa och sprida informationen till sina respektive medlemsorganisationer. Mot denna bakgrund anser regeringen att såväl Sveriges konsumentråd som Konsumenter i samverkan bör få fortsatt ekonomiskt stöd för att företräda konsumenterna inom norden och EU. Även andra organisationer bör liksom hittills kunna få ekonomiskt stöd för konsumentprojekt och bör som tidigare fördelas av Konsumentverket. Mot denna bakgrund föreslås att ett anslag på 4 100 000 kr anvisas för Stöd till konsumentorganisationer. F6 Stöd till konsumentforskning Tabell 8.8 Tusental kronor 1997 Utfall 1 559 Anslags- sparande 511 1998 Anslag 2 114 Utgifts- prognos 2 625 1999 Förslag 2 159 2000 Beräknat 2 195 2001 Beräknat 2 239 Under 1997 har 8 ansökningar om forskning behandlats av Konsumentverket. Av dessa har 7 beviljats som stöd till konsumentforskning på sammanlagt 430 000 kr. Regeringens överväganden Resultatinformation Medlen har i huvudsak använts för forskning som rör konsumentsäkerhet, varudistribution- och miljö, seminarier om reklam samt metodutveckling- och provning av verktygs ergonomiska egenskaper. Efter en beredning av ansökningarna i flera steg har Forskningrådsnämnden, FRN, beviljat medel till några av projekten. I ett fall har FRN och Konsumentverket samfinansierat ett projekt som syftar till att ge en översikt av produktsäkerhetsforskning ur ett konsumentperspektiv. Av anslaget disponerar FRN 1 614 000 kr och Konsumentverket 500 000 kr för att bl.a. initiera och vidarebefordra erfarenheter samt delta i arbetet med att utveckla konsumentforskningen. Slutsatser Regeringen bedömer att det är för tidigt att utvärdera FRN:s arbete. FRN tog den 1 januari 1997 över ansvaret för stödet till konsumentforskningen och verksamheten är därför i ett uppbyggnadsskede. Regeringen föreslår att Konsumentverket även för år 1999 erhåller medel för att ha möjlighet att medverka aktivt i arbetet med att utveckla konsumentforskningen. Verket har den samlade erfarenheten av hittills utförd svensk konsumentforskning och kan bidra med värdefulla konsumentpolitiska bedömningar av forskningsarbetet. Mot denna bakgrund föreslås att ett anslag 2 159 000 kr anvisas för stöd till Konsumentforskning. F7 Bidrag till miljömärkning av produkter Tabell 8.9 Tusental kronor 1997 Utfall 4 600 1998 Anslag 4 600 Utgifts- prognos 4 600 1999 Förslag 4 600 2000 Beräknat 4 600 2001 Beräknat 4 600 Miljömärkningsverksamheten bidrar till att uppnå miljömålet inom konsumentpolitiken genom att stimulera utveckling och användning av produkter som ur miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt jämförbara produkter. Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes under år 1989. Symbolen är en stiliserad svan. Sedan den 1 maj 1992 gäller inom EU en förordning om miljömärkning. Enligt denna skall medlemsstaterna utse ett eller flera behöriga organ för att handha de uppgifter som anges. Regeringen har utsett SIS Miljömärkning AB att vara svenskt behörigt organ för det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, samt EU:s miljömärkningssystem, EU-Blomman. Miljömärkningen skall på sikt finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. De utgifter som hänförs till det nordiska systemet är främst kostnader för kriterieutveckling och revidering av redan fastställda kriterier samt information om och marknadsföring av systemet. Utgifter som följer av att handha EU:s miljömärkningssystem gäller i huvudsak kostnader för att delta i kommissionsmöten av olika karaktär såsom möten med behöriga organ, expertgruppsmöten för kriterieutveckling m.fl. Enligt redovisningen finansierades cirka 80 procent av den nordiska miljömärkningsverksamheten under år 1997 genom licensintäkter. Kostnaderna för de Svenska åtagandena som följer av EU:s miljömärkningsförordning har i huvudsak täcks genom statliga medel. Regeringens överväganden Resultatinformation Inom ramen för ett tvärsektoriellt samarbete mellan konsument- och miljösektorn under Nordiska ministerrådet, pågår arbete med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen. När det gäller det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, har 31 av de utvecklade kriteriedokumenten utnyttjats för ansökningar om licens och antalet svenska miljömärkningslicenser har ökat med 53procent under år 1997, från 173 licenser till 264 licenser vid årets slut. De svenska licenserna inom produktgruppen trycksaker har ökat från 5 till 70 licenser vid årets slut. Registreringarna i Sverige av finska och norska licenser har ökat från 53 till 64 licenser. Vid årets slut fanns 46 nordiskt fastställda kriteriedokument. EU:s miljömärkningssystem har hittills gett begränsade intäkter. Under år 1999 förväntas inte EU-märkningen ge intäkter som mer än delvis kan bidra till att täcka kostnaderna. Antalet produkter märkta med EU:s miljömärke, EU-Blomman, på den europeiska marknaden uppgår för närvarande till 183 produkter. Vid årets slut 1997 fanns kriterier fastställda för 11 produktgrupper. Slutsatser Med hänsyn till att det nordiska miljömärkningssystemet kräver ett omfattande nordiskt samarbete samt att EU:s miljömärkningssystem inte förutses ge intäkter av någon betydande storlek anser regeringen att miljömärkningsverksamheten bör få fortsatt statligt stöd. Stödet är avsett att bidra till att täcka kostnader för kriterieutveckling och revidering av redan fastställda kriterier inom det nordiska miljömärkningssystemet samt att täcka de kostnader som kan hänföras till EU:s miljömärkningsordning. Mot denna bakgrund föreslås det för år 1999 2 800 000 kr som bidrag till kostnaderna för det nordiska arbetet och 1 800 000 kr för att täcka kostnaderna för arbetet som kan hänföras till EU:s miljömärkningssystem. 37 Övriga åtaganden 37.1 Omfattning Verksamhetsområdet är nytt och innehåller vissa verksamheter som flyttats från verksamhetsområde A Näringspolitik för att bättre renodla verksamheten som redovisas under detta. Inom verksamhetsområdet redovisas åtaganden avseende täckande av förluster vid viss garantigivning, medel till AB Göta kanalbolag, kostnader för omstrukturering av vissa statliga företag samt avgifter till vissa internationella organisationer. 37.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 168,8 76,3 40,6 119,3 87,3 85,3 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom beslutade ekonomiska ramar. Enligt beslut av riksdagen lämnar regeringen varje år en skrivelse till riksdagen med redogörelse för företag med statligt ägande. Förändringar Anslaget avseende kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. föreslås förstärkas för att täcka kostnaderna för att bygga upp Statens Premiefond AB och göra bolaget känt för marknaden. Regeringen bedömer att 90 miljoner kronor utöver den normala anslagsnivån behövs, varav 50 miljoner kronor budgetåret 1999, 20 miljoner kronor budgetåret 2000 och 20 miljoner kronor budgetåret 2001. 37.3 Resultatbedömning Verksamheterna avser huvudsakligen statliga åtaganden som inte är föremål för mål- och resultatstyrning. 37.4 Anslag G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. Tabell 9.1 Tusental kronor 1997 Utfall 4 164 Anslags- sparande 8 336 1998 Anslag 12 000 Utgifts- prognos 4 000 1999 Förslag 6 000 2000 Beräknat 4 000 2001 Beräknat 2 000 Från anslaget Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. täcks kostnader - för att infria statliga garantier enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. (upphävd 1987:424), - för räntestöd m.m. till varvsindustrin enligt förordningen (1989:824) om statligt stöd till fartygsfinansiering (upphävd 1992:1064) eller motsvarande äldre bestämmelser, - för bidrag till ALMI Företagspartner AB för att till viss del täcka förluster på grund av tidigare garantigivning av de dåvarande regionala utvecklingsfonderna (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10). Sedan 1993 fattas inga nya beslut om stöd enligt några av dessa bestämmelser. Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar från anslaget görs således inte längre. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 12 000 Beräknat minskat åtagande - 6 000 Förslag 1999 6 000 G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen Tabell 9.2 Tusental kronor 1997 Utfall 15 000 1998 Anslag 15 000 Utgifts- prognos 15 000 1999 Förslag 15 000 2000 Beräknat 15 000 2001 Beräknat 15 000 Anslaget disponeras för kostnader i samband med upprustning och drift av Göta kanal. Regeringens överväganden I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för att föra över verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) behandlades även det framtida an- svaret för AB Göta kanalbolag. Riksdagen ansåg att det är en statlig angelägenhet att ansvara för att Göta kanal i framtiden rustas upp och drivs så att kanalens värde som ett kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt turistmål kan vidmakthållas. Staten skall därför även i fortsättningen äga AB Göta kanalbolag i vilket kanalbolaget och kanalfastigheten skall vara en sammanhållen enhet. Finansiering av kanalens upprustning skall säkerställas genom statsmakternas försorg. Efter riksdagsbeslutet om Domänverkets bolagisering har förvaltningen av aktierna i AB Göta kanalbolag överförts från Domänverket till Kammarkollegiet. Fr.o.m. den 1 juli 1992 förvaltar Närings- och handelsdepartementet aktierna i AB Göta kanalbolag. Varje budgetår sedan anslaget inrättades budgetåret 1992/93 har riksdagen anvisat 15 miljoner kronor för upprustning och drift av kanalen. De statliga insatserna har bidragit till att kanalens värde som kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt turistmål ökat. G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Tabell 9.3 Tusental kronor 1997 Utfall 132 106 Anslags- sparande 22 894 1998 Anslag 25 000 Utgifts- prognos 3 000 1999 Förslag 75 000 2000 Beräknat 45 000 2001 Beräknat 45 000 Anslaget disponeras för kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. De utgifter som belastar anslaget är kostnader i samband med förvaltningen av företag med statligt ägande. Regeringens överväganden Riksdagen har i olika sammanhang beslutat att förvaltningen av företag med statligt ägande skall ske på ett aktivt och professionellt sätt. Syftet med anslaget är att möjliggöra detta. Riksdagen har också vid olika tillfällen beslutat om inriktningen och omfattningen för hur anslaget får disponeras. En översyn av hur anslaget på bästa sätt disponeras sker kontinuerligt. Riksdagen har beslutat att anslaget får disponeras för att täcka sådana kostnader som kan uppkomma vid ägarförvaltningen av samtliga statligt ägda bolag för erforderliga utredningar, analyser m.m. i samband med omstruktureringsåtgärder (prop. 1997/98:1 utg.omr. 24, bet. 1997/98:NU1, rskr. 1997/98:130). Anslaget fick också tills vidare belastas för att täcka kostnader för förändring av ägandet, omstrukturering och åtgärder samt i viss omfattning kapitaltillskott i enlighet med bemyndigande för förvaltning av åtta statligt ägda företag (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Vad gäller kapitalinsatser får det dock ske högst i sådan omfattning att den faktiska belastningen motsvaras av extra utdelningsinkomster eller försäljningsintäkter. Riksdagen har också beslutat att anslaget får disponeras för att täcka vissa kostnader som kan uppkomma till följd av försäljning av aktier m.m. för de företag som anges i regeringens proposition 1991/92:69 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 24, bet. 1996/97:NU1, rskr. 1996/97:120). Dessa villkor för hur anslaget får disponeras bör gälla även i fortsättningen, dock med följande tillägg. Enligt regeringens uppfattning bör anslaget för ägarförvaltning kunna utnyttjas för alla de företag med direkt statligt ägande som redovisas i regeringens årliga redogörelse till riksdagen över företag med statligt ägande. Kapitaltillskott, förvärv av aktier m.m. får dock endast belasta anslaget efter beslut av riksdagen i varje enskilt fall. När beslut fattas rörande utförsäljning, bildande eller omstrukturering av företag kan i vissa fall inte alla kringkostnader som är nödvändiga för att genomföra den av riksdagen beslutade förändringen förutses. Anslaget bör få disponeras för denna typ av oförutsedda kostnader. Statens Premiefond AB Efter den s.k. fempartiuppgörelsen om de framtida pensionerna beslöt riksdagen att ett statligt fondbolag skulle bildas i syfte att erbjuda fondsparade inom ramen för premiepensionssparande i konkurrens med marknadens aktörer i övrigt (prop. 1997/98:151 , bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:316). Detta bolag, under namnändring till Statens Premiefond AB, är bildat. Att bygga upp Statens Premiefond AB och göra bolaget känt för marknaden är förenat med betydande kostnader. Regeringen föreslår att erforderliga ägarinsatser skall belasta anslaget. Finansieringen för anslagsökningen budgetåren 1999 – 2001 sker genom omfördelning från utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansfövaltning, anslagen B1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet och B2 Avgift till Stadshypotekskassans grundfond. AssiDomän AB Staten äger för närvarande direkt genom Närings- och handelsdepartementet och via Förvaltningsaktiebolaget Stattum drygt 50 % av aktierna i AssiDomän AB. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att under vissa förutsättningar besluta om en minskning av statens ägarandel i bolaget till lägst 34 % (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Bemyndigandet avsågs endast omfatta möjlighet för regeringen att ta ställning till eventuella förslag om nyemission, men inte direkt avyttring av aktier. AssiDomäns styrelse har i början av september 1998 beslutat att föreslå den ordinarie bolagsstämman i april 1999 att besluta om en utdelning till aktieägarna av ett nybildat bolag innehållande cirka 900 000 hektar produktiv skogsmark samt därtill hörande skogsbruksrörelse. Staten har som aktieägare i AssiDomän i ett uttalande ställt sig positiv till styrelsens förslag. Staten avser att medverka till att beslutet om utdelningen fattas vid AssiDomäns ordinarie bolagsstämma i april 1999. Efter utdelningen kommer staten att ha samma ägarandel i det utdelade bolaget som i AssiDomän AB. Överlåtelse av mark från AssiDomän AB till det bolag som avses att delas ut förutsätter tillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230) av berörda myndigheter. Regeringen har också i samband med AssiDomäns styrelsebeslut uttalat avsikten att staten under 1999 skall lägga ett offentligt bud på samtliga aktier i det utdelade bolaget i syfte att nå en ägarandel på 100 % i detta bolag. Betalningen avses att utgöras av en del av de aktier i AssiDomän AB som staten för närvarande äger. Avsikten är att göra ett rent byte utan kontanter. Detta sker när det faktiska byteserbjudandet lämnas. Erbjudandet till aktieägarna i det utdelade bolaget skall ske på villkor som är marknadsmässiga och skäliga. Staten kommer härvid at beakta prissättningen av aktierna i de båda bolagen, fundamentala utgångspunkter för värdering av skogsmark i Sverige samt andra faktorer som kan anses utgöra väsentligt beslutsunderlag för bestämmande av en bytesrelation. Staten kommer efter bytet, om samtliga aktieägare i det utdelade bolaget accepterar villkoren, att äga 100 % av ett skogsbolag och en minoritetsandel i AssiDomän AB. Storleken av denna andel går inte nu att beräkna men regeringen gör bedömningen att staten även efter aktiebytet kommer att vara den dominerande ägaren i AssiDomän AB. Som positiva effekter av ett separat statligt skogsbolag kan t.ex. nämnas: - Arrendering av mark vilket underlättar markbyten på kommersiella villkor med andra markägare. - Konkurrensen om vedråvara, vilket innebär att veden kommer att säljas på en kommersiell och öppen marknad samt att köpsågverk kan ha lättare att få tillgång till vedråvara. Detta innebär att bolagets kunder kommer att behandlas på ett affärsmässigt och likvärdigt sätt, inte minst gäller detta möjligheterna för köpsågverken i inlandet och deras råvaruförsörjning. AssiDomän AB kommer inte att erhålla någon särställning. Vidare kommer det att bli lättare att till staten överföra mark för statliga ändamål t.ex. för naturvårdsändamål. Sådan överföring skall ske på affärsmässiga villkor. Vissa av de markområden som tillförs bolaget är särskilt värdefulla ur naturreservatssynvinkel, t.ex. Omberg och Böda. De marker som är skyddsvärda och av icke- kommersiell natur i framtiden bör förvaltas av Statens fastighetsverk. Det kan även bli aktuellt med överföring av mark från Statens fastighetsverk till bolaget för att uppnå en renodling av verksamheterna i bolaget resp. myndigheten. Det är dock viktigt att påpeka att all eventuell framtida överföring av mark till en annan ägare skall ske på affärsmässiga villkor. Det ankommer på regeringen att vid förvaltningen av skogsbolaget följa här angivna riktlinjer. För att minska statens ägarandel i AssiDomän på angivet sätt behövs ändring av riksdagens nuvarande bemyndigande för regeringen i fråga om förvaltningen av statens aktier i bolaget. Med hänsyn till att staten efter aktiebytet kommer att vara minoritetsägare i AssiDomän AB bör regeringen i likhet med vad som är fallet med statens minoritetsinnehav i andra bolag ha befogenhet att disponera över innehavet. Detta regleras även i 26 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Utöver det som sägs i denna lag motiveras även detta av att staten som ägare bör ha samma rörelsefrihet som övriga ägare i börsföretag när det bl.a. gäller att medverka i förändringar som gagnar bolaget och som därmed är positiva för ägaren. Det kan vara nödvändigt att snabbt ta ställning till nya förutsättningar vid t.ex en strukturaffär och då kan en av ägarna inte påverka tidsplanen. Regeringen bör därför ha riksdagens medgivande att minska statens ägarandel genom det nämnda aktiebytet och även medverka i sådana beslut som innebär att statens ägarandel i AssiDomän AB utöver aktiebytet minskar. Vidare bör regeringen få riksdagens bemyndigande att genom aktiebytet förvärva samtliga de aktier i ett skogsbolag som avses delas ut under 1999. G4 Avgifter till vissa internationella organisationer Tabell 9.4 Tusental kronor 1997 Utfall 17 506 Anslags- sparande 13 293 1998 Anslag 24 329 Utgifts- prognos 18 630 1999 Förslag 23 329 2000 Beräknat 23 329 2001 Beräknat 23 329 Anslaget disponeras för avgifter och bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella närings- och handelspolitiska organ. Utgiftsstyrande faktorer är medlemsavgifternas utveckling i aktuell valuta samt fluktuationer i valutakurser. Anslaget disponeras av regeringen och belastas främst för avgifter och bidrag till bl.a. följande internationella organ. Deltagandet bedöms av regeringen som nödvändigt för att möjliggöra svensk påverkan på den internationella utvecklingen, för ett aktivt svenskt deltagande i internationellt samarbete samt för informationsinhämtning på för Sverige viktiga områden. - Internationella byrån för mått och vikt (BIPM) - Internationella organisationen för legal metrologi (OIML) - Europeiska organisationen för provning och kontroll (EOTC) - Organisationen för intellektuell äganderätt (WIPO) - Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) - Internationella nickelstudiegruppen (INSG) - EUREKA - EFTA, Ädelmetallkonventionen - COST, 4:th Fund (tekniskt-vetenskapligt samarbete) - Internationella frysinstitutet - Energistadgekonferensen - Världshandelsorganisationen (WTO) - Internationella rådet för samarbete på tullområdet - Internationella tulltariffbyrån - Internationella kaffeorganisationen (ICO) - Internationella kakaoorganisationen (ICCO) - Internationella naturgummiorganisationen (INRO) - Internationella byrån för utställningar i Paris Regeringens överväganden Från anslaget finansieras också kostnader för råvarulagring enligt 1995 års internationella naturgummiavtal. Såväl köp till som försäljning från avtalets buffertlager kan förekomma i syfte att stabilisera världsmarknadspriset. Inkomster vid försäljning återförs till medlemsländerna. De krediteringar av anslaget som därvid blir aktuella bör tillföras anslaget och krediteringar från tidigare budgetår bibehållas. Regeringen föreslår att anslaget minskas med 1 miljon kronor från år 1999. Minskningen skall finansiera en ökning av anslaget C2 Konkurrensforskning inom utgiftsområde 24 Näringsliv. Regeringen bedömer att anslaget trots minskningen är tillräckligt för att finansiera Sveriges avgifter och bidrag till organisationerna. PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 4 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 18 19 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 34 33 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 42 41 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 46 45 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 56 57 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 60 61 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 44 45 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 21 48 47 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 6 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 8 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 18 19 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 36 35 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 64 65 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 78 77 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 90 89 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 100 101 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 22 104 103 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 4 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 95 89 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 96 95 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 8 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 12 13 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 24 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 40 41 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 48 49 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 58 59 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 70 71 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 82 83 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 24 88 89