Regeringskansliets rättsdatabaser

Hälsovård, sjukvård och social omsorg 9 Förslag till statsbudget för 1999 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagförslag 9 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 9 3 Inledning 11 3.1 Omfattning 11 3.2 Utgiftsutveckling 12 3.3 Resultatbedömning 13 3.3.1 Tillstånd och utveckling 14 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 15 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 16 3.3.4 Regeringens slutsatser 16 4 Hälsovård och sjukvård 19 4.1 Omfattning 19 4.2 Utgiftsutveckling 21 4.3 Resultatbedömning 22 4.3.1 Hälso- och sjukvård 22 4.3.2 Folkhälsa 29 4.3.3 Smittskydd 31 4.3.4 Psykiatri 32 4.3.5 Tandvård 33 4.3.6 Läkemedel 34 4.3.7 Regeringens slutsatser 35 4.4 Revisionens iakttagelser 36 4.5 Förslag till regeländringar 37 4.6 Anslag 37 A1 Sjukvårdsförmåner m.m. 37 A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 40 A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 41 A4 Insatser mot aids 43 A5 Bidrag till WHO 45 A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 45 A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 46 A8 Folkhälsoinstitutet 47 A9 Smittskyddsinstitutet 49 A10 Institutet för psykosocial medicin 51 A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 52 A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 54 4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet 56 4.7.1 Läkemedelsverket 56 4.8 Övrig statlig verksamhet 57 4.8.1 Apoteket AB 57 5 Social omsorg 59 5.1 Omfattning 59 5.2 Utgiftsutveckling 59 5.3 Resultatbedömning 61 5.3.1 Äldre 61 5.3.2 Personer med funktionshinder 66 5.3.3 Barn och ungdom 72 5.3.4 Socialt utsatta 76 5.3.5 Alkohol och narkotika 80 5.4 Revisionens iakttagelser 89 5.5 Anslag 90 B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 90 B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 91 B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 92 B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 94 B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 95 B6 Ersättning för textelefoner 95 B7 Bilstöd till handikappade 96 B8 Kostnader för statlig assistansersättning 97 B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 98 B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 99 B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 102 B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd 103 B13 Handikappombudsmannen 104 B14 Barnombudsmannen 106 B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 107 B16 Statens institutionsstyrelse 108 B17 Alkoholinspektionen 110 B18 Alkoholsortimentsnämnden 111 B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. 112 B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 112 5.6 Övrig statlig verksamhet 113 5.6.1 Systembolaget AB 113 6 Socialstyrelsen 115 6.1 Omfattning 115 6.2 Utgiftsutveckling 115 6.3 Resultatbedömning 116 6.3.1 Regeringens slutsatser 121 6.4 Revisionens iakttagelser 122 6.5 Anslag 122 C1 Socialstyrelsen 122 7 Forskning 127 7.1 Omfattning 128 7.2 Utgiftsutveckling 128 7.3 Resultatbedömning 129 7.4 Revisionens iakttagelser 129 7.5 Anslag 130 D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 130 D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 131 8 Övrig statlig verksamhet 133 8.1 Allmänna arvsfonden 133 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner målet för utgiftsområdet i enlig- het med vad regeringen förordar under av- snitt 3.1, 2. antar regeringens förslag till lagen om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. godkänner de i avsnitt 5.5 föreslagna rikt- linjerna för fördelning av statsbidrag till fri- villigorganisationer på det sociala området, 4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Apoteket AB (publ) om bolagets fortsatta verksamhet i enlighet med de riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom, 5. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram- anslaget A8 Folkhälsoinstitutet, under år 1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på högst 108 miljoner kronor under år 2000 och senare, 6. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram- anslaget B16 Statens institutionsstyrelse, under år 1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor under år 2000 och senare, 7. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram- anslaget C1 Socialstyrelsen, under år 1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor under år 2000 och senare, 8. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram- anslaget D1 Socialvetenskapliga forsknings- rådet: Forskningsmedel, under år 1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 330 miljoner kronor under år 2000 och senare, 9. medger att den statliga garantin för System- bolagets pensionsförpliktelser höjs till 650 miljoner kronor, 10. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Sjukvårdsförmåner m.m. ramanslag 1 992 000 A2 Bidrag för läkemedelsförmånen ramanslag 13 491 000 A3 Bidrag till hälso- och sjukvård ramanslag 985 626 A4 Insatser mot aids ramanslag 51 622 A5 Bidrag till WHO ramanslag 34 371 A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk- ningar anslag 1 591 A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan ramanslag 16 300 A8 Folkhälsoinstitutet ramanslag 109 047 A9 Smittskyddsinstitutet ramanslag 108 750 A10 Institutet för psykosocial medicin ramanslag 11 110 A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ramanslag 33 896 A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ramanslag 22 421 B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken ramanslag 270 000 B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet reservationsanslag 275 000 B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ramanslag 144 617 B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder anslag 78 394 B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer anslag 132 194 B6 Ersättning för texttelefoner ramanslag 16 382 B7 Bilstöd till handikappade ramanslag 178 078 B8 Kostnader för statlig assistansersättning ramanslag 4 653 000 B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. anslag 63 000 B10 Bidrag till organisationer på det sociala området ramanslag 64 841 B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder ramanslag 30 000 B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd ramanslag 8 447 B13 Handikappombudsmannen ramanslag 7 857 B14 Barnombudsmannen ramanslag 7 717 B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor ramanslag 6 745 B16 Statens institutionsstyrelse ramanslag 524 848 B17 Alkoholinspektionen ramanslag 11 013 B18 Alkoholsortimentsnämnden ramanslag 687 B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. reservationsanslag 150 000 B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa reservationsanslag 10 000 C1 Socialstyrelsen ramanslag 407 357 D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning ramanslag 105 580 D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning ramanslag 8 968 Summa 24 012 459 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap 3 § Ersättning för tandvård lämnas om vården ges vid en folktandvårds- klinik, en odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg. Ersättning lämnas också om vården ges hos en enskild näringsidkare, ett bolag eller en annan juridisk person, under förutsättning att vårdgivaren är uppförd på en förteckning som upprättats av den allmänna försäk- ringskassan. Ersättning för tandvård lämnas om vården ges vid en folktandvårds- klinik, en högskola där odontologisk utbildning och forskning bedrivs eller annars genom det allmännas försorg. Ersättning lämnas också om vården ges hos en enskild näringsidkare, ett bolag eller en annan juridisk person, under förutsättning att vårdgivaren är uppförd på en förteckning som upprättats av den allmänna försäk- ringskassan. För att bli uppförd på en förteckning enligt första stycket skall vårdgivaren antingen själv vara legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist eller ha tillgång till en eller flera legitimerade tandläkare eller tandhygienister. Vida- re krävs att vårdgivaren har F-skattsedel. Ersättning lämnas enligt grunder som regeringen fastställer. Ersättning lämnas endast om tandvården har utförts av en legitimerad tandläkare eller tandhygienist som inte har fyllt 65 år. Ersättning lämnas inte för tandvård åt en försäkrad som fyller högst 19 år under det år då vården ges. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad före- skrivs i tandvårdslagen (1985:125). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 3 Inledning Det övergripande målet för välfärdspolitiken är att alla människor skall ges förutsättningar för att kunna leva ett gott liv. I ett solidariskt samhälle skall alla, oberoende av inkomst, ha tillgång till sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg av hög kvalitet. Tillsammans med inkomstrelaterade so- cialförsäkringar ger denna generella välfärd både förutsättningar till försörjning genom eget arbete och trygghet i livets olika skeden. Vård och omsorg skall kännetecknas av trygg- het, kvalitet och delaktighet. Vården skall finnas tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemen- samt finansierad och demokratiskt styrd. Be- hovet av vård skall vara avgörande. Personlig ekonomi eller social status får aldrig påverka vår- dens kvalitet och fördelning. Den svenska sjukvården är i många avseenden i världsklass då den kännetecknas av hög kvalitet, tillgång efter behov och låga kostnader. De ökade resurserna som tillförs kommunsektorn ger förutsättningar för att kunna möta de viktiga utmaningarna att förkorta väntetiderna, trygga tillgången på personal samt att låta patienten få en starkare ställning i vården. Äldreomsorgen skall utvecklas enligt den av riksdagen antagna nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. FN:s äldreår genomförs och ar- betet med en offensiv äldrepolitik fortsätter. Socialtjänsten är en viktig del av vårt trygg- hetssystem där socialbidragen är det yttersta skyddsnätet. Den sociala omsorgen skall med- verka till att barn och ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att människor med olika slag av funktionshinder kan delta i sam- hällslivet, att de som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer från sitt missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning. Att leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter kräver en långsiktig och ständigt på- gående process. Den proposition som lades till riksdagen före sommaren innehåller en strategi för detta arbete. Sammanlagt satsar regeringen 30 miljoner kronor under tre år för att förverkliga barnkonventionen. Dessutom fortsätter rege- ringen sitt arbete mot sexuell exploatering av barn. 3.1 Omfattning Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg omfattar fyra verksamhetsområden: A Hälsovård och sjukvård B Social omsorg C Socialstyrelsen D Forskning I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har till uppgift att svara för genomförande, uppfölj- ning och tillsyn inom de olika verksamhetsom- rådena. Socialstyrelsen utgör ett eget verksam- hetsområde till följd av att myndighetens ansvar för uppföljning och tillsyn sträcker sig över verk- samhetsområdena A och B. Verksamheter inom dessa områden är huvudsakligen riktade mot kommuner och landsting vilka står för huvud- mannaskapet avseende hälso- och sjukvård, so- cialtjänst m.m. 3.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 24 2182 22 754 23 0873 24 012 24 471 24 765 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 inkl. 540 mkr på äldre anslag 3 inkl. 152 mkr på äldre anslag Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men alltjämt finns stora socioekonomiska skillna- der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan- de tecken är att den andel av befolkningen som uppger sig ha psykiska besvär ökar. Andra hälsoproblem som ökar är övervikt och allergier. – Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar och omstruktureringar. Den demografiska utvecklingen har samtidigt inneburit att an- delen äldre ökar. I den situationen har vården, trots en bibehållen produktionsnivå, fått problem med ökade väntetider. Under år 1998 har ett kraftfullt arbete inletts för att korta köer till och minska väntetider i vården. – Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy- kiatrireformen får personer med psykisk störning inte del av insatser för stöd och ser- vice enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i den utsträckning som gruppens behov föranleder. Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt störda saknar adekvat sysselsättning anpassad till deras funktionshinder. – Till följd av förändringen inom läkemedels- förmånen minskade kostnaden för läkemedel något mellan åren 1996 och 1997. Under år 1998 beräknas en viss kostnadsökning ske. Det är för närvarande svårt att bedöma den mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet. – Den statliga assistansersättningen, som reg- leras i lagen (1993:389) om assistansersättning har tillförts kraftigt ökade resurser. Prog- nosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån nu har stabiliserats. – De under år 1997 beslutade extra resurserna till kommuner och landsting har förbättrat förutsättningarna att bibehålla och i viss utsträckning höja kvaliteten i verksamheten. Uppföljningar i vården och omsorgen visar dock att det fortfarande finns brister. – De individuella stöden till funktionshindrade har stor betydelse för att underlätta ett så självständigt liv som möjligt, men det finns brister när det gäller tillgängligheten i sam- hällsmiljön som helhet. – Kostnaderna för socialbidrag minskar. – Arbetet har påbörjats med att redovisa, ana- lysera och utveckla alla verksamheter utifrån ett genderperspektiv. Förändringar – Ytterligare steg har tagits för att stärka pa- tientens inflytande och delaktighet i hälso- och sjukvården genom de förslag till föränd- ringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som regeringen förelagt riksdagen. Lands- tingen har tillförts medel för insatser inom området genom den särskilda överenskom- melsen mellan staten och landstingen. – Landstingen och kommunerna har genom utökade statsbidrag fått förutsättningar att korta väntetiderna inom vården samt komma tillrätta med de problem som idag finns inom äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege- ringens uppdrag utreda förutsättningarna för en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk- vården. – Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka patientsäkerheten i vården genom riksdagens beslut om en ny reglering för yrkesverksam- heten inom hälso- och sjukvårdsområdet som träder i kraft den 1 januari 1999. – Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö- rande hälsodataregister och vårdregister inne- bär en ökad enhetlighet i regleringen inom området samtidigt som skyddet för den en- skildes integritet förstärks. – Riksdagens beslut om ett reformerat tand- vårdsstöd innebär i princip att alla vuxna ges ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras stödet till vissa äldre samt personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd införs vid särskilt omfattande behandlingar. – Genom riksdagens beslut i juni 1998 har grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts fast. Nationella mål har formulerats och arbetet med att utveckla en långsiktig strategi har inletts för hur målen skall förverkligas. Riks- dagsbeslutet innebär också ändringar och till- lägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk- ring inom äldre- och handikappomsorgen, skyldighet för personal att rapportera om missförhållanden samt förtydligande av avgiftsreglerna inom äldre- och handikapp- omsorgen. Särskilda medel föreslås avsättas för att stödja och påskynda utvecklingen när det gäller bl.a. stöd till anhöriga, forskning och tillsyn. – Riksdagen har förelagts förslag till en strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra FN:s barnkonvention i Sverige. Mål för utgiftsområdet för 1999 – Att trygga en god hälsa och goda levnads- villkor och se till att hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen bedrivs med god kvalitet och effektiv resursanvändning samt tillgodoser den enskilde individens behov av vård, omsorg, stöd och service. Prioriteringar för 1999 – Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut- sättningarna att korta väntetiderna och för- bättra tillgängligheten i hälso- och sjukvården. – Insatser skall göras för att öka patientinfly- tandet och stärka patientsäkerheten. – Verksamhetsstatistik och resultatinformation för hälso- och sjukvården skall tas fram. – Åtgärder skall vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt hos barn och ungdomar. – Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet skall reformeras. – Förutsättningarna skall förbättras för att fort- löpande prognostisera kostnadsutvecklingen för läkemedel. – Arbetet med att utveckla och effektivisera läkemedelsförsörjningen skall fullföljas. – Inom handikappområdet kommer frågor om tillgänglighet och utformandet av en nationell handlingsplan att ha hög prioritet. Regeringen har i mars 1998 tillsatt en handikapp- delegation och en nationell samordnings- kommitté för handikappfrågor som har en nyckelroll i arbetet. – Opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland ungdomar skall ha en fortsatt hög prio- ritet i syfte att påverka attityder och förhåll- ningssätt till alkohol och narkotika. – Arbetet med att förverkliga barnkonventio- nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom samarbetet kring vissa barnfrågor inom Östersjöstaternas råd (CBSS). – Inom äldreområdet skall genomförandet av den nationella handlingsplanen prioriteras. En parlamentarisk äldreberedning skall tillsättas. Aktiviteter inom ramen för FN:s äldreår skall genomföras. – Situationen för hemlösa har försvårats och regeringen vill i samarbete med kommuner och ideella organisationer satsa resurser och vidta åtgärder för att förbättra situationen för de hemlösa. – Ett genderperspektiv skall ingå i all verksam- het. Förslag och verksamheter skall analyseras utifrån båda könens behov och förutsätt- ningar i syfte att höja kvaliteten och effekti- viteten. 3.3 Resultatbedömning Mål för 1997 – Att trygga en god hälsa och att åstadkomma en hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde individens behov. – Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger goda levnadsvillkor för äldre och per- soner med funktionshinder med olika behov av service, omvårdnad och vård och som bygger på den enskilda människans delaktig- het och självbestämmande. – Att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde individens behov av stöd och bistånd i samband med sociala eller andra handikapp, missbruksproblem och för- sörjningssvårigheter samt som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. – Att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd. Nedan sammanfattas de resultatbedömningar som gjorts utifrån de mål som gällde år 1997 för hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen. Dessa mål redovisades i budgetpropositionen för år 1998. För en mer detaljerad resultatbedöm- ning hänvisas till respektive verksamhetsområde (se avsnitt 4.3, 5.3 och 7). 3.3.1 Tillstånd och utveckling Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har under 1990-talet varit mycket omdanande. Den har bl.a. präglats av besparingar inom sjukhus- sektorn samt kraftiga omfördelningar från slutna till öppna vårdformer. Den demografiska ut- vecklingen har också inneburit att andelen äldre inom hälso- och sjukvården har ökat. Samman- taget har denna utveckling, trots en bibehållen produktionsnivå, inneburit att väntetiderna inom vården har ökat under de senaste åren. Brister i patienternas möjligheter till inflytande och del- aktighet är andra problem som har uppmärk- sammats. Hälsoläget hos befolkningen har generellt sett fortsatt att förbättras. Ett allvarligt problem är dock att skillnaderna i hälsa mellan olika socio- ekonomiska grupper kvarstår. Hälsorisker som ökar i omfattning är övervikt och allergier. Det finns dessutom tecken på att andelen i befolk- ningen med psykisk ohälsa ökat. Tandhälsan har påtagligt förbättrats under en följd av år. Hos barn och ungdomar har före- komsten av kariesskador minskat väsentligt. Undersökningar från Socialstyrelsen och läns- styrelserna visar att äldre och funktionshindrade inte alltid får den vård de behöver från kommu- nen. Det saknas platser i särskilt boende. Av- gifterna för bl.a. boende och service är i vissa fall för höga för en del vårdtagare. Psykiskt funk- tionshindrade kan ha svårt att få adekvat rehabi- litering, bostad med särskild service och dagliga aktiviteter. Många äldre och funktionshindrade vårdas av sina anhöriga, men omfattningen av detta är svår att uppskatta. Kommunerna lägger generellt sett ned lika mycket resurser på kom- munal vård och omsorg som tidigare, men av dem som får kommunal vård och omsorg får en minskande andel hjälp i hemmet, medan en ökande andel får mer omfattande insatser. Kom- munernas omsorg om äldre och funktionshandi- kappade fungerar i huvudsak bra. Personalen gör stora insatser för att ge god omsorg. Det finns dock problem som behöver åtgärdas. Kvaliteten i vården och omsorgen varierar såväl mellan som inom kommunerna och brister som uppmärk- sammats vid tillsyn åtgärdas inte alltid så snabbt som vore önskvärt. Det är huvudsakligen stan- darden i boendet, personaltätheten och persona- lens kompetens som utgör problem. Barns behov av stödinsatser har ökat. Allt fler barn, mätt såväl i antal som andel av alla barn upp till 18 år, får också stöd genom socialtjänsten. Kommunerna lägger ned generellt sett lika mycket resurser på detta område som tidigare, men fler barn och unga får stöd genom kontakt- person och en minskad andel får vård utom hemmet. Kostnaderna för socialbidraget har ökat under 1990-talet, men sedan andra halvåret 1997 har kostnaderna sjunkit och de förväntas fortsätta minska under 1998. Utvecklingen speglar bl.a. det förbättrade arbetsmarknadsläget och det minskade flyktingmottagandet. För många ung- domar, invandrare och ålderspensionärer med invandrarbakgrund har socialbidraget dock kom- mit att fungera som ett mer långsiktigt försörj- ningsstöd. Ytterligare ett problem är att olika kommuner och olika handläggare gör olika be- dömningar i socialbidragsbeslut. Sedan år 1986 har en omstrukturering av missbrukarvården skett. Vården sker i allt högre grad inom öppenvården. Antalet tvångsvårdade har halverats på knappt tio år. Behovet av ung- domsvårdsplatser inom tvångsvården har däre- mot ökat. Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska och folkhälsopolitiska området och kan till stor del endast tillgodoses genom forskning. I rege- ringens proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle redovisades kunskapsbehovet på flera olika områden inom Socialdepartementets an- svarsområde. 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna Inom ramen för den särskilda överenskommel- sen mellan staten och landstingen infördes under år 1997 en vårdgaranti i syfte att öka tillgänglig- heten inom hälso- och sjukvården. Landstingen tillfördes i överenskommelsen medel för detta ändamål samt för utvecklingsarbete avseende kvalitet m.m. Vidare höjdes statsbidragen till kommuner och landsting vilket förbättrade möj- ligheterna för landstingen att vidta åtgärder för att bl.a. korta väntetiderna i vården. Dessutom har landstingen fått ersättning från staten i form av medel för läkemedelsförmånen på grund av övertagandet av kostnadsansvaret för denna. Re- geringen har under år 1998 överlämnat två pro- positioner till riksdagen med förslag till änd- ringar i hälso- och sjukvårdslagen i syfte att stärka patientens ställning i hälso- och sjuk- vården. För närvarande pågår ett omfattande utred- ningsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet. Regeringen har bl.a. tillsatt en nationell folk- hälsokommitté med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. Vidare har en kommitté tillsatts för att utvärdera smitt- skyddslagen. Kommittén om hälso- och sjukvår- dens finansiering och organisation (HSU 2000) skall avlämna sitt slutbetänkande i början av år 1999. Inom det medicinsk-etiska området arbetar flera utredningar, bl.a. kan nämnas Kommittén om vård i livets slutskede, Sterilise- ringsutredningen samt Delegationen för upp- följning av riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. De ökade behoven av personal inom hälso- och sjukvården har föranlett regeringen att in- rätta en kommission med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven och föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen av personal (se utgifts- område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv). Därutöver har en arbetsgrupp bildats inom Socialdepartementet med uppgift att kartlägga personalförsörjningen och utbildningsbehoven inom äldreomsorgen (S 1998:D). Vidare har regeringen i en proposition om läkarnas vidare- utbildning föreslagit att ett nationellt planerings- stöd skall införas i syfte att underlätta den lång- siktiga bedömningen av den framtida läkar- försörjningen m.m. För att minska antalet nya hiv-infektioner bland befolkningen har staten avsatt medel för att förebygga spridningen av hiv/aids. Staten har vidtagit flera åtgärder för att på- verka kommunernas förutsättningar att erbjuda en god omsorg. De höjda statsbidragen till kommuner och landsting som nämnts ovan syftade även till att värna den sociala omsorgen. Vidare fick kommunerna möjlighet att ansöka om statliga medel för att utveckla stödet till an- höriga. Regeringen föreslog också ändringar i so- cialtjänstlagen för att bl.a. underlätta för äldre och funktionshindrade att flytta eller söka vård och omsorg i annan kommun. Regeringen har vidare påbörjat en översyn av socialtjänstlagen (1980:620), socialtjänstens finansiering och av- gifter, tillsynen över socialtjänsten samt hur den ekonomiska tryggheten för vissa äldre invandrare skall utformas. Regeringen har utarbetat en nationell hand- lingsplan för äldrepolitiken. I den redovisas de mål för äldrepolitiken som skall gälla i hela lan- det. Regeringen anger där också åtgärder för att rätta till problem inom äldreomsorgen. Efter riksdagens beslut har planen nu börjat genom- föras. Det innebär bl.a. att tillsynen över kom- munernas omsorgsverksamhet föreslås få mer resurser för att kunna utökas och att statliga me- del kan ansökas av kommuner för att förbättra standarden i äldrebostäder och öka antalet platser i särskilt boende. Ökade resurser föreslås också till forskning och utveckling inom äldreom- sorgsområdet. En handikappdelegation har bil- dats med uppgift att ta fram ett förslag till en motsvarande nationell handlingsplan för handi- kappområdet. Staten ger stöd direkt till funktionshindrade personer genom att anslå resurser för statlig assi- stansersättning, bilstöd, texttelefon och vårdar- tjänst. Kommunerna har fått möjlighet att ansöka om statliga medel för att utveckla kvaliteten i so- cialtjänstens arbete med barn och unga och So- cialstyrelsen har fått i uppdrag att bistå kommu- nerna i utvecklingsarbetet. Genom ändringar i socialtjänstlagen har staten bl.a. lyft fram att kommunerna alltid ska ta hänsyn till barnets bästa när de vidtar omsorgsåtgärder för barn. I lagen anges nu också en riksnorm som preciserar socialbidragets storlek och staten har markerat såväl kommunens ansvar för att bistå den en- skilde med aktiva åtgärder som den enskildes an- svar att göra vad han kan för att bli självför- sörjande. En strategi har tagits fram för det fortsatta arbetet med att i Sverige förverkliga och genomföra FN:s konvention om barnets rättig- heter. Situationen för hemlösa har försvårats och regeringen vill i samarbete med ideella krafter, särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta åtgärder för att förbättra denna situation. På forskningsområdet har regeringen i propo- sition 1996/97:5 Forskning och samhälle lyft fram de kunskapsbehov som man ansåg vara av stor vikt. Medel för forskning anslogs och kun- skapsbehoven omsattes till mål och uppdrag i 1997 års regleringsbrev för de myndigheter som arbetar med forskning. 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna Den vårdgaranti som infördes år 1997 syftade till att öka tillgängligheten för alla patienter genom att införa regler om tillgänglighet till primär- vården och specialistvården. Det kan konstateras att vårdgarantin, som företrädare för staten och landstingen beslutat bibehålla för åren 1998 och 1999, ledde till en ökad fokusering på problemen kring vårdens tillgänglighet. Däremot visar olika uppföljningar att landstingen inte fullt ut har lyckats nå upp till garantins tidsfrister. Nu gällande vårdgaranti är inte någon behandlings- garanti. I överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. tas ytter- ligare steg för att förbättra vårdens tillgänglighet. Landstingen har åtagit sig att påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för en behandlingsgaranti inom svensk hälso- och sjukvård. De hiv-preventiva insatser som gjorts, bl.a. med stöd av de medel som staten avsatt för att förhindra spridningen av hiv-infektion, har visat sig vara framgångsrika och Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hiv-infektion. En undersökning gjord av Statistiska central- byrån visar att ökningen av det generella stats- bidraget till kommuner och landsting i huvudsak har använts i enlighet med riksdagens intentio- ner. Det innebär att vården och omsorgen har fått resurser, bl.a för att öka personaltätheten, som de annars inte skulle ha fått. Detta ger dess- utom landstingen möjligheter att korta vänte- tiderna. Många landsting har också beslutat om åtgärder för att minska väntetiderna. Stimulans- medlen har bl.a. bidragit till en ökad medveten- het i kommuner och landsting om anhörigas si- tuation och flera av de projekt som fått stöd har permanentats och fortsätter nu inom den regul- jära verksamheten. Fler äldre och funktionshind- rade än tidigare söker nu bistånd i annan kom- mun. Det är en effekt av lagändringarna som redan är märkbar. I övrigt är det svårt att redan nu bedöma effekter i omsorgen av lagändringar- na och handlingsplanen för äldrepolitik. De direkta stöden till funktionshindrade inne- bar att ungefär 7 700 personer fick stöd i sitt dagliga liv genom statlig assistansersättning under år 1997, ca 2 500 personer kunde med hjälp av vårdartjänst studera vid gymnasium, folkhögskola eller universitet, nästan 900 döva och talskadade fick texttelefon för att underlätta kontakterna med anhöriga och andra och ca 2 200 personer fick bilstöd. Regeringen konstate- rar att den förbättring av levnadsvillkoren detta inneburit för dessa personer och deras anhöriga inte kommit till stånd utan dessa insatser. Det utvecklingsarbete som kommit till stånd till följd av de statliga utvecklingsmedlen riktade mot barn- och ungdomsomsorgen har, enligt Socialstyrelsen, bidragit till att kvaliteten för- bättrats i kommunernas utredningar i enskilda ärenden om omsorgsbehovet. Förbättringen har skett trots att det görs fler utredningar därför att antalet anmälningar och ansökningar ökat. Effekter av de olika lagändringar som genom- förts kan ännu inte redovisas. Till följd av insatserna inom forskningsom- rådet har bl.a. ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa utarbetats och ett centrum för alkohol- och drogforskning har inrättats vid Stockholms universitet. Vidare har en utvärde- ring gjorts av arbetsplatsanknutet alkohol- och drogförebyggande arbete. Effekter av nedskär- ningar på vårdpersonalens psykosociala arbet- miljö har studerats och resultaten har givit upp- slag till vårdorganisatoriska åtgärder som nu prövas. 3.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att de genomförda insat- serna inom vården och omsorgen inneburit att viktiga steg har tagits för att uppnå målen, men att måluppfyllelsen ännu inte är tillfredsställande. Väntetiderna inom vården måste kortas ytter- ligare och patienterna få ett ökat inflytande över och en ökad delaktighet i beslut som fattas inom hälso- och sjukvården. När det gäller hälsoläget i befolkningen finns det alltjämt stora skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Insatserna bör därför främst inriktas mot de grupper som är mest eftersatta. Barns och ungdomars hälsa måste särskilt uppmärksammas. Andelen skol- ungdomar som använder alkohol och som har prövat narkotika ökar. Man kan dessutom notera en ökning av antalet rökande tonårsflickor. När det gäller tandhälsan så kvarstår problem med kariesskador i vissa utsatta bostadsområden. När det gäller den del av målet som avser kva- litet och effektiv resursanvändning inom hälso- och sjukvården åligger det främst sjukvårds- huvudmännen att förbättra måluppfyllelsen. Re- geringen anser, bl.a. mot bakgrund av de skillna- der i effektivitet och kvalitet som finns mellan olika landsting, att det krävs fortsatta insatser av de enskilda landstingen för att förbättra kvalite- ten och effektiviteten. Regeringen avser att framöver utveckla uppföljningen och utvärde- ringen på dessa områden. Den sociala omsorgen har svårigheter att möta vissa gruppers behov, t.ex. de psykiskt funktions- hindrades. Det förekommer att behövande inte får tillgång till omsorg på grund av nivån på av- gifterna och för att det på vissa håll saknas platser i särskilt boende. Regeringen avser att genomföra de insatser, bl.a. ekonomiskt stöd till bostäder för äldre och funktionshindrade och utökade resurser till tillsyn, som redovisats i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. Vidare skall regeringen utarbeta en motsvarande handlingsplan för handikappområdet. Rege- ringen bedömer att detta är en bra grund för fortsatt utveckling av omsorgen, så att målupp- fyllelsen kan förbättras. Regeringen konstaterar att behovet av social- tjänstens olika insatser har ökat på flera områden. Därför anser regeringen att det är värdefullt att socialtjänstens utredningar av enskilda barns och ungdomars vård- och omsorgsbehov har förbättrats, så att bedömningarna av insatsbehoven kan bli mer korrekta och insatsernas effektivitet därmed kan öka. I vissa fall, t.ex. när det gäller äldre invandrare, är det eventuellt lämpligare att möta behoven med andra insatser än dem som socialtjänsten idag kan erbjuda. Mot bakgrund av detta är den på- började översynen av socialtjänstlagen och so- cialtjänsten mycket angelägen. Genom socialdepartementets genderprojekt har det bl.a. framkommit information om att män och kvinnor har olika tillgång till vård och omsorg; fler män än kvinnor får t.ex. bilstöd och assistansersättning. Departementet arbetar vidare med att få fram könsuppdelad statistik och verkar för att förslag och verksamheter skall genomföras utifrån båda könens behov och för- utsättningar. Den information som finns till- gänglig om vård- och omsorgsbehov, kom- muners och landstings vård- och omsorgs- insatser och om effekter av insatserna, är inte tillräcklig för att regeringen ska kunna bedöma måluppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt. Ytterligare insatser krävs för att utveckla informationsförsörjningen. Regeringen konstaterar att de planerade insat- ser och prioriteringar som redovisades i proposi- tionen Forskning och samhälle i huvudsak har fullföljts och att de redan lett till ökad kunskap eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra kunskapstillväxten på sikt. Regeringen bedömer därför att målet, att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd, har nåtts på ett tillfredsställande sätt. Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A Hälsovård och sjukvård 16 872 227 16 387 184 16 728 390 16 857 734 16 847 992 16 853 243 B Social omsorg 6 331 047 5 894 817 5 726 436 6 632 820 7 081 705 7 350 895 C Socialstyrelsen 377 403 369 636 381 658 407 357 414 438 421 432 D Forskning 97 659 102 179 99 300 114 548 126 785 139 234 Totalt för utgiftsområde 9 23 678 336 22 753 816 22 935 784 24 012 459 24 470 920 24 764 804 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 4 Hälsovård och sjukvård 4.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar hälso- och sjuk- vård som i huvudsak är ett ansvar för landstingen och kommunerna. Verksamheten regleras bl.a. i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg redovisas vissa ersätt- ningar som utges till sjukvårdshuvudmännen till följd av den särskilda årliga överenskommelsen mellan staten och landstingen. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen har fr.o.m. den 1 januari 1998 överförts till lands- tingen och ett särskilt statsbidrag utges därför fr.o.m. budgetåret 1998 till landstingen för detta ändamål. De dominerande posterna anslagsmäs- sigt inom verksamhetsområdet utgörs av läke- medelsförmånen och tandvårdsförsäkringen. Vidare ingår i verksamhetsområdet de statliga myndigheterna med anknytning till hälso- och sjukvårdsområdet, dock inte Socialstyrelsen som redovisas under ett separat verksamhetsområde, samt bidrag till Världshälsoorganisationen (WHO) och Nordiska hälsovårdshögskolan. Under verksamhetsområdet redovisas även Läkemedelsverket och Apoteket AB samt WHO-enheten för rapportering av läkemedels- biverkningar. Sverige har i ett internationellt perspektiv rela- tivt låga kostnader för hälso- och sjukvård. En jämförelse mellan de svenska kostnaderna för hälso- och sjukvård som en andel av BNP och ett genomsnitt för motsvarande kostnadsandel i EU-länderna visar enligt OECD:s statistik för år 1996 att Sveriges andel var 7,6 procent av BNP jämfört med genomsnittet 7,9 procent i EU- länderna. Kostnaderna för landstingens hälso- och sjukvården (primärvård, somatisk korttidssjukvård, långtidssjukvård, psykiatrisk vård och tandvård) uppgick under år 1997 enligt Landstingsförbundets statistik (Statistisk årsbok för landsting 1998) till 91 miljarder kronor. Detta var en ökning med knappt tre procent jämfört med år 1996 då kostnaderna uppgick till 88,4 miljarder kronor. Jämfört med 1990-talet i sin helhet innebär kostnadsutfallet för år 1997 en oförändrad kostnadsnivå jämfört med år 1993. Den landstingskommunala hälso- och sjuk- vården omfattar en rad olika verksamheter. För- delningen av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården på de olika verksamheterna för respektive år under perioden 1990-1996 framgår av nedanstående diagram. Diagram 4.1 Fördelning av kostnader på olika verksamheter inom hälso- och sjukvården, 1990 - 1996 Som framgår av diagram 4.1 har den somatiska korttidssjukvårdens andel av de totala kostna- derna under den aktuella perioden ökat från 47,4 procent år 1990 till 60,2 procent år 1996. Lång- tidssjukvårdens och primärvårdens andelar av de totala kostnaderna har minskat under perioden. Långtidssjukvårdens andel har minskat från 5,3 procent år 1990 till 4,1 procent år 1996, medan primärsjukvårdens andel minskat från 30,2 pro- cent år 1990 till 19,9 procent år 1996. När det gäller den psykiatriska vårdens andel har denna legat relativt stabilt under perioden och uppgick till 12,3 procent av kostnaderna för såväl år 1990 som år 1996. När det slutligen gäller tandvården så har dess andel minskat från 4,7 procent av kostnaderna för år 1990 till 3,7 procent av kost- naderna för år 1996. Förändringarna i kostnadsandelar för de olika verksamheterna inom landstingens hälso- och sjukvård kan förklaras av de omstruktureringar som under 1990-talet genomförts inom sektorn och som bl.a. innebär en omfördelning från slu- ten vård till öppna vårdformer och hemsjukvård. Stor betydelse för omfördelningen har också de förändringar som skett till följd av Ädelreformen och psykiatrireformen. Landstingens verksamhet finansieras i huvud- sak via landstingsskatten. Som framgår av diagram 4.2 utgjorde landstingsskatten under år 1997 nära fyra femtedelar av landstingssektorns inkomster. Statens bidrag till landstingen består dels av det generella statsbidraget, dels av vissa specialdestinerade statsbidrag (inom hälso- och sjukvårdsområdet t.ex. ersättning med anledning av den årliga överenskommelsen mellan staten och landstingen samt vissa tidsbegränsade stimulansbidrag med anledning av t.ex. Ädel-, handikapp- och psykiatrireformerna). Lands- tingen har vidare vissa övriga inkomster (ersätt- ningar från försäkringskassor, ersättningar från kommuner, försäljning av tjänster osv.) samt inkomster från patientavgifter. Det är värt att notera att uppgifterna i diagram 4.2 avser finansieringen av landstingens totala verksamhet och inte endast hälso- och sjukvården. Diagrammet ger emellertid en relativt rättvisande bild av finansieringen av landstingens hälso- och sjukvård eftersom den verksamheten utgör en stor andel, ca 85 procent år 1996, av landstingens totala verksamhet. Diagram 4.2 Landstingens inkomster år 1997 fördelade (%) efter inkomstslag När det gäller personalen inom såväl landsting- ens som kommunernas hälso- och sjukvård så kan situationen för år 1997 illustreras av tabell 4.1 nedan. Av tabellen framgår också föränd- ringen jämfört med år 1995 när det gäller perso- nalens storlek och fördelningen på vissa olika yrkeskategorier. Uppgifterna är hämtade från Landstingsförbundets statistik. Av tabellen kan utläsas att den samlade personalen inom hälso- och sjukvården totalt ökade från drygt 240 000 till knappt 249 000 mellan år 1995 och år 1997. Hälso- och sjukvårdspersonalen i kommunerna ökade under perioden med 12 000 medan hälso- och sjukvårdspersonalen i landstingen minskade med 3 300. Tabell 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1997 samt förändring åren 1995-1997 1997 Förändring 1995–1997 Landsting Kommuner Totalt Landsting Kommuner Totalt Läkare 22 000 1 450 23 450 1 500 –1 150 350 Sjuksköterska 71 000 19 200 90 200 2 900 600 3 500 Undersköterska 37 900 55 200 93 100 –2 600 13 700 11 100 Sjukvårdsbiträde 3 500 8 500 12 000 –3 300 –2 200 –5 500 Skötare 12 700 5 300 18 000 –1 900 900 –1 000 Sjukgymnast 5 200 1 200 6 400 100 100 200 Arbetsterapeut 3 700 2 100 5 800 0 50 50 Summa 156 000 92 950 248 950 –3 300 12 000 8 700 Källa: Landstingsförbundet 4.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 16 872 16 387 16 728 16 858 16 848 16 853 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men alltjämt finns stora socioekonomiska skillna- der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan- de tecken är att den andel av befolkningen som uppger sig ha psykiska besvär ökat. Andra hälsoproblem som ökar är övervikt och allergier. - Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar och omstruktureringar inom sjukhussektorn. Den demografiska utvecklingen har samtidigt inneburit att andelen äldre ökat. I den situa- tionen har vården, trots en bibehållen pro- duktionsnivå, fått problem med ökade vänte- tider. Under året har ett kraftfullt arbete inletts för att korta köer till och minska vän- tetider i vården. - Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy- kiatrireformen får personer med psykisk störning inte del av insatser för stöd och ser- vice enligt lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade i den ut- sträckning som gruppens behov föranleder. Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt störda saknar adekvat sysselsättning anpassad till deras funktionshinder. - Till följd av förändringen inom läkemedels- förmånen minskade kostnaden för läkemedel något mellan åren 1996 och 1997. Under år 1998 beräknas en viss kostnadsökning ske. Det är för närvarande svårt att bedöma den mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet. Förändringar - Ytterligare steg har tagits för att stärka pati- entens inflytande och delaktighet i hälso- och sjukvården genom de förslag till förändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege- ringen förelagt riksdagen. Landstingen har tillförts medel för insatser inom området ge- nom den särskilda överenskommelsen mellan staten och landstingen. - Landstingen och kommunerna har genom utökade statsbidrag fått förutsättningar att korta väntetiderna inom vården samt komma tillrätta med de problem som i dag finns inom äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege- ringens uppdrag utreda förutsättningarna för en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk- vården. - Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka patientsäkerheten i vården genom riksdagens beslut om en ny reglering för yrkesverksam- heten inom hälso- och sjukvårdsområdet som träder i kraft den 1 januari 1999. - Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö- rande hälsodataregister och vårdregister inne- bär en ökad enhetlighet i regleringen inom området samtidigt som skyddet för den en- skildes integritet förstärks. - Riksdagens beslut om ett reformerat tand- vårdsstöd innebär att i princip alla vuxna ges ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras stödet till vissa äldre samt personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd införs vid särskilt omfattande behandlingar. Mål för 1999 - Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall för- bättras. - Patientens ställning skall stärkas. - Folkhälsan skall förbättras för de grupper i samhället som är mest eftersatta ur hälso- synpunkt. 1. Tobaksbruket skall minska. - Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara kostnadseffektiv. - En god tandhälsa skall upprätthållas. - Vården av och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras. Prioriteringar för 1999 - Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut- sättningarna att korta väntetider och förbättra tillgängligheten i hälso- och sjukvården. - Insatser skall göras för att öka patientinfly- tandet och stärka patientsäkerheten. - Verksamhetsstatistik och resultatinformation för hälso- och sjukvården skall tas fram. - Åtgärder skall vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt hos barn och ungdomar. - Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet skall reformeras. - Förutsättningarna skall förbättras för att fortlöpande prognostisera kostnadsutveck- lingen för läkemedel. - Arbetet med att utveckla och effektivisera läkemedelsförsöljningen skall fullföljas. 4.3 Resultatbedömning Det övergripande målet för hälso- och sjukvård- en är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Att erbjuda hälso- och sjuk- vård av god kvalitet, som tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, är i första hand en uppgift för landstingen. Som en följd av Ädelreformen har även kommunerna numera ett ansvar att bedriva hälso- och sjuk- vård. Eftersom ansvaret för hälso- och sjukvår- den främst åvilar landsting och kommuner av- gränsar regeringen sin resultatbedömning för verksamhetsområdet hälso- och sjukvård avse- ende budgetåret 1997 till att avse främst en redo- visning av de statliga insatserna inom området samt deras effekter. Den hälso- och sjukvård som erbjuds skall vara tillgänglig och bygga på respekt för den en- skildes självbestämmande och integritet. Den en- skilde individens möjligheter att påverka vårdens utformning och innehåll måste så långt möjligt säkerställas. Det underläge som patienten kan befinna sig i måste motverkas. Enligt regeringens uppfattning är en gemen- sam finansiering, i huvudsak genom skatter, en grundförutsättning för att en god hälso- och sjukvård på lika villkor för alla skall kunna erbju- das. Patientavgifter skall inte i första hand vara en finansieringskälla utan användas för att styra vårdsökande till rätt vårdnivå. Den som är sjuk skall få den vård och omsorg som behövs obero- ende av egen ekonomi. Tillgängliga sjukvårdsre- surser måste fördelas rättvist och efter behov, där behoven för kroniskt sjuka, funktionshindrade och andra utsatta grupper särskilt skall värnas. Här spelar den demokratiska styrningen av hälso- och sjukvården en viktig roll. För att hälso- och sjukvården skall bibehålla den trovärdighet och det starka förtroende som den av tradition har hos befolkningen måste den vara tillgänglig för alla som har behov av kontakt med vården. Bemötandet inom hälso- och sjuk- vården skall kännetecknas av värme och respekt för den vårdsökande. 4.3.1 Hälso- och sjukvård Tillstånd och utveckling Som tidigare framgått har Sverige i ett interna- tionellt perspektiv låga kostnader för hälso- och sjukvård. Samtidigt pekar de s.k. välfärdsmåtten – såsom spädbarnsdödlighet och medellivslängd – på att den svenska hälso- och sjukvården är av hög kvalitet. Under senare år har hälso- och sjukvården, trots en bibehållen produktionsnivå, emellertid fått problem med ökade väntetider. Detta är i och för sig inte anmärkningsvärt mot bakgrund av att utvecklingen inom hälso- och sjukvården under 1990-talet har varit mycket omdanande. Utvecklingen har präglats av besparingar och omstruktureringar inom sjukhussektorn, en kraftig omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer och hemsjukvård liksom stora om- fördelningar av ansvaret för vården och om- sorgen om äldre och inom psykiatrin. Brister i vårdens organisation och felaktiga prioriteringar är andra förklaringar till att köer uppstår. Den demografiska utvecklingen med en ökad andel äldre har också spelat en viktig roll liksom den teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv be- handling. Statistik från Landstingsförbundet visar att andelen som har fått sluten vård i grup- pen 75–84 år stigit från 250 000 till 317 000 un- der den senaste tioårsperioden, vilket motsvarar en ökning på 27 procent. I gruppen 85 år och äldre är ökningen hela 60 procent. Mot bakgrund av ovanstående var vårdens till- gänglighet en viktig fråga i överläggningarna mellan staten och landstingen om vissa ersätt- ningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997. I överenskommelsen kom företrädare för regeringen och Landstingsförbundet överens om att införa en vårdgaranti vilken tar sikte på att öka tillgängligheten för alla genom att införa regler om tillgänglighet till primärvården och specialistvården. Primärvården är ansvarig för de första kontakterna och skall erbjuda hjälp, an- tingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas. Läkarbesök skall erbjudas inom åtta dagar. När så erfordras skall primär- vården biträda med hänvisning till specialistvård för patientbesök inom tre månader. För patienter med oklar diagnos skall besöket hos specialist ske inom en månad. Utifrån de bedömningar som gjorts i primärvården eller av specialistläkare skall behandling påbörjas utan dröjsmål enligt vägledande principer för urval och prioriteringar. Som ett led i att följa upp överenskommelsen har Landstingsförbundet vid två tillfällen under år 1997 (den 21–25 april respektive den 6–10 oktober) undersökt faktiska väntetider till spe- cialistbesök på sjukhus. I aprilundersökningen deltog 25 sjukhus jämfört med 36 sjukhus i ok- tober. Undersökningarna visade att landstingen hade svårigheter att uppnå de tidsfrister som an- gavs i vårdgarantin. Tendensen var också ökade väntetider i oktoberundersökningen jämfört med den i april. I överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1998 kom regeringen och Landstingsförbundet överens om att bibehålla vårdgarantin i form av en generell tillgänglighet till primärvården och specialistvår- den. Parterna enades också om att avsätta medel för olika nationella utvecklingsinsatser, däribland projektet "Genombrott". I Genombrottsprojek- tet har Landstingsförbundet fokuserat på köer och väntetider i hälso- och sjukvården. Projektet har bedrivits med stor framgång. Exempelvis har kirurgkliniken vid regionsjukhuset i Örebro, som är en av enheterna som har ingått i projek- tet, kunnat öka antalet operationer från i genom- snitt nio till tolv om dagen. Nu gällande vårdgaranti anger inte – i motsats till den vårdgaranti som gällde i början av 1990- talet – några tidsfrister för hur länge en patient skall behöva vänta på den behandling som läka- ren bedömt att patienten har behov av. Den vårdgaranti som infördes i början av 1990-talet omfattade tolv olika insatser, varav tio operativa ingrepp. Garantin gav patienter som bedömts av läkare och placerats på väntelista rätt till behand- ling inom tre månader. Den utvärdering av vård- garantin som Socialstyrelsen gjorde visade att vårdgarantin kortade köer och väntetider, men att effekten var kortvarig. Garantin kritiserades också för att den ansågs leda till felaktiga priori- teringar inom vården. Mot denna bakgrund av- skaffades vårdgarantin i denna form. Landstingsförbundet redovisade i februari 1998 beräknade väntetider vid årsskiftet 1997/98 för insatser som ingått i den tidigare vårdgaran- tin. Redovisningen omfattar väntetider för sjuk- husen i södra och västra sjukvårdsregionerna samt Stockholms läns landsting och Örebro läns landsting. Av redovisningen framgår att det för flera insatser inte var ovanligt med väntetider som översteg tre månader, även om det bakom de genomsnittliga värdena fanns stora variationer mellan sjukhusen. Situationen var genomgående bäst för utredning och behandling av kranskärls- sjukdom, där samtliga redovisade landsting klara- de tremånadersgänsen. Förutom att vården skall vara lätt tillgänglig har ett annat centralt politiskt mål i reforme- ringen av den svenska hälso- och sjukvården un- der de senaste åren varit att stärka patientens ställning. Detta har också varit en av utgångs- punkterna i de ovan nämnda överenskommel- serna mellan staten och landstingen. Historiskt sett har Sverige i ett internationellt perspektiv haft en sjukhusdominerad vård- struktur. Under de senaste åren har landstingen påbörjat ett arbete med att förändra sjukhus- strukturen i mer genomgripande former än tidi- gare. Det är en naturlig konsekvens av den medi- cinska utvecklingen som möjliggör att vården numera i större utsträckning kan ges utanför sjukhusen. Under 1990-talet har mer än var femte vårdplats försvunnit i akutsjukvården. Det leder till att också organisationen av den kvar- varande slutna vården måste kunna omprövas. Utvecklingen går mot att den nuvarande or- ganisationen med uppdelning i primärvård, läns- delssjukvård, länssjukvård och regionsjukvård börjar bli inaktuell; en ny mer ändamålsenlig sjukvårdstruktur håller på att växa fram. Tenden- sen i den pågående strukturomvandlingen är inte att lägga ned sjukhus – utan att ändra deras inne- håll. Det handlar om förändrad fördelning av uppgifter mellan sjukhusen, den öppna specia- listvården utanför sjukhus, primärvården och de särskilda boendeformerna i kommunerna. I för- ändringsarbetet ingår också ett mer flödesorien- terat synsätt utifrån patientens perspektiv med betoning på vårdkedjor och vårdprogram. Socialstyrelsen överlämnade den 4 februari 1998 en rapport om primärvården till regeringen (Från slitna honnörsord till praktisk verklighet. Primärvårdens roll i närsjukvården på 2000-ta- let). Socialstyrelsens Primärvårdsprojekt har bl.a. visat på betydande skillnader mellan landstings- områden när det gäller i vilken utsträckning pati- enter överförs från sjukhusvård till primärvård. De rent medicinska behoven bestämmer inte en- samma vilken vårdnivå patienten väljer, utan sjukvårdshuvudmännens organisation av vården är en starkt styrande faktor. För få läkare i primärvården har varit det största hindret för primärvårdens utveckling. Socialstyrelsens rapport visar att det år 1997 sak- nades drygt 500 läkare i primärvården, innan det av riksdagen angivna målet när det gäller läkar- täthet – en allmänläkare i genomsnitt per 2 000 invånare på nationell nivå – är nått. Socialstyrel- sen anser bl.a. att huvudmännen har ett ansvar för att primärvårdens uppdrag tydligare än i dag specificeras med utgångspunkt i riksdagens be- slut om primärvården som bas i sjukvårdsorgani- sationen. Resurser och kompetens skall därefter anpassas lokalt i enlighet med primärvårdens uppdrag och i takt med att uppdraget växer. Sär- skilt skall enligt Socialstyrelsen behovet av pri- märvårdens insatser inom hemsjukvård, äldre- sjukvård och omhändertagande av psykiskt sjuka beaktas, och samarbetsformer med specialist- sjukvården utvecklas. Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning av Ädelreformen konstaterat att kommunerna har stora svårigheter att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister vad avser landstingens insatser och då inte minst när det gäller läkarnas medverkan i vården av personer i särskilt boende. Situationen på arbetsmarknaden för vård- och omsorgspersonal har förändrats markant under de senaste åren. Antalet arbetstillfällen har blivit färre till följd av rationaliseringar inom offentlig sektor och en omfattande strukturomvandling i vård- och omsorgssektorn. Enligt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet är behovet av både sjuksköterskor och underskö- terskor emellertid redan år 1998 större än det antal som årligen nyutexamineras. Som ett viktigt skäl för de ökade behoven anges ökade pensionsavgångar och demografiska föränd- ringar. Den medicinska utvecklingen ger nya möjlig- heter att förebygga och behandla sjukdomar. I många fall, framför allt när det gäller åtgärder i livets början och slut, har svåra etiska frågor ak- tualiserats. Dessa frågor kräver särskild prövning och eftertanke. Under senare år har flera områ- den blivit föremål för lagstiftning eller reglering av annat slag. De viktigaste statliga insatserna samt deras effekter Vårdens tillgänglighet Genom ökningen av statsbidragen till kommu- ner och landsting som innebär att nivån på stats- bidragen totalt kommer att bli 20 miljarder kro- nor högre år 2000, i förhållande till år 1996, förbättras landstingens möjligheter att vidta åtgärder så att väntetiderna i sjukvården förkor- tas. Samtliga landsting har också beslutat eller av- ser att besluta om åtgärder för att korta vänte- tiderna. Det handlar både om tillfälliga kapaci- tetsökningar, t.ex. köp av operationer av privata vårdgivare, och om permanent förstärkning. Samtliga landsting har också enats om att införa ett fritt vårdval som gör att patienten kan vända sig till andra landsting om väntetiden överstiger tre månader i det egna landstinget. I överenskommelsen mellan staten och lands- tingen om ersättningar under år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. enades staten och landstingen om att dels bibehålla vårdgarantin, dels att under åren 1998 och 1999 koncentrera insatserna för att förbättra tillgäng- ligheten i vården. Landstingen har i överens- kommelsen åtagit sig att påtagligt minska vänte- tiderna både för besök och behandling. Enligt överenskommelsen skall patienterna överlag finna väntetiderna inom vården rimliga. Det är enligt regeringen angeläget med en bred uppföljning av tillgängligheten inom hälso- och sjukvården. Det gäller att kunna redovisa hur tillgängligheten utvecklas både i den planerade och i den akuta vården. Det är en allvarlig brist att det i dag inte finns några tillförlitliga system för att följa tillgängligheten inom hälso- och sjukvården. Mot den bakgrunden enades par- terna i överenskommelsen om vikten av att ut- veckla system för uppföljning som gör det möj- ligt att på ett över hela landet jämförbart sätt kunna redovisa hur antalet besök och behand- lingar utvecklas, liksom köer och faktiska vänte- tider för besök och behandling. Landstingsför- bundet ansvarar för att under år 1999 utveckla system för att redovisa hur tillgängligheten inom hälso- och sjukvården utvecklas. Särskilda medel för detta ändamål avsattes också inom ramen för överenskommelsen. Parterna kom vidare överens om att närmare klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och praktiska förutsättningarna för en behandlings- garanti. I det sammanhanget påtalades också att det måste utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens resurssituation är av avgörande be- tydelse. Regeringen har mot denna bakgrund uppdra- git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av införandet av en behandlingsgaranti inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten för arbetet skall vara en allsidig belysning av frågan, som bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och medicinskt perspektiv. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av februari 1999. Patientens ställning Regeringen överlämnade i juli respektive sep- tember 1998 propositionerna Patientens ställning (prop. 1997/98:189) och Stärkt patientinflytande (prop. 1998/99:4) till riksdagen. I propositio- nerna föreslås ändringar i hälso- och sjukvårds- lagstiftningen i syfte att stärka patientens ställ- ning i hälso- och sjukvården. Förslagen innebär bl.a. att patientens rätt till information preciseras och lyfts fram i lagstiftningen. Patienten skall få individuellt anpassad information om sitt hälso- tillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns så att patienten i största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina intressen. Regeringens förslag innebär vidare att patien- ten skall få ökat inflytande över sin egen be- handling samt att patienter som står inför svåra medicinska ställningstaganden i vissa situationer skall få en lagstadgad rätt till en förnyad medi- cinsk bedömning (s.k. second opinion). I propo- sitionen föreslås dessutom att de förtroende- nämnder som i dag finns i kommuner och landsting som stöd till patienten skall förstärkas. Regeringen aviserar vidare att en utredning skall tillsättas för att göra en översyn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen i syfte att åstadkomma en patientfokuserad och tydlig reglering av pa- tientens ställning. Regeringens inriktning är att senare besluta om direktiv till en sådan utred- ning. Riksdagen beslutade i juni 1998 att anta två nya lagar, dels lagen (1998:543) om hälsodatare- gister och lagen (1998:544) om vårdregister. Lagarna syftar till att öka enhetligen i regleringen vad gäller automatiserad behandling av personuppgifter samtidigt som skyddet för den enskildes integritet förstärks. Hälso- och sjukvård för äldre I propositionen Nationell handlingsplan för äld- repolitiken (prop. 1997/98:113) understryker re- geringen kommunernas och landstingens ansvar för att se till att samverkan kommer till stånd så att önskvärda förbättringar av vården och om- sorgen kan ske. Regeringen konstaterar vidare att man förutsätter att de beslutade resurstillskotten till landsting och kommuner under åren 1997– 2000 bör kunna öka den medicinska kompeten- sen och tillgången på läkare. Insatserna bör sär- skilt omfatta en systematisk uppsökande verk- samhet gentemot dem som finns i den institutionella äldreomsorgen. Personalen måste därtill kunna få råd och stöd för sitt handlande – även under jourtid – från läkare. Läkare måste också finnas tillgängliga för direkta insatser un- der jourtid för att undvika att svårt sjuka patien- ter flyttas från äldreboendet till akutmottagning på sjukhus. Lokala överenskommelser mellan landsting och kommuner kan vara ett bra medel för att få i gång ett bättre samarbete. Socialstyrelsen kom- mer i regleringsbrevet för år 1999 att ges i upp- drag att redovisa vilka åtgärder kommuner och landsting vidtagit för att förbättra sin samverkan för att öka läkarmedverkan inom äldreomsorgen. I överenskommelsen mellan staten och lands- tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. konstateras att en prioritering av insatser till äldre i hela vårdkedjan kan skapa utrymme för bättre till- gänglighet för alla och att landstingen därför kommer att ta särskilda initiativ för att ytterli- gare förstärka samverkan med kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem som finns i dag med bris- tande läkartillgång inom äldreomsorgen. Vårdens struktur I syfte att underlätta samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård och söka undan- röja eventuella hinder för en sådan samverkan beslutade regeringen i juli 1995 att inrätta en sär- skild delgation, den s.k. Samverkansdelegationen (S 1995:10). Samverkansdelegationen över- lämnade i december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler – en förutsättning för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård (SOU 1997:179). I sitt slutbetänkande föreslår Samverkansdele- gationen bl.a. att nuvarande lagstiftning rörande villkoren för läkare och sjukgymnaster, dvs. la- gen (1993:1651) om läkarvårdsersättning respek- tive lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, ersätts med en lag om etablering för enskilda vårdgivare med vårdavtal inom hälso- och sjukvården. En sådan lag skulle enligt delegationen underlätta även för andra legitime- rade vårdgivargrupper än läkare och sjukgym- naster att bedriva verksamhet som enskilda vård- givare med finansiering av landstinget. Sam- verkansdelegationen förutsätter att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling inte är tillämplig för vårdgivare som skall vara verk- samma enligt den föreslagna lagen. Frågan bör dock enligt delegationen utredas ytterligare. Be- tänkandet har under våren remissbehandlats och det bereds för närvarande inom regerings- kansliet. I januari 1998 tillkallades en särskild utredare med uppgift att analysera tillämpningen av lagen om offentlig upphandling på hälso- och sjuk- vårdstjänster där den enskilde vårdgivaren för att kunna bedriva verksamheten med offentlig fi- nansiering är hänvisad till att träffa avtal med en sjukvårdshuvudman. Utredningen har antagit namnet Sjukvårdsupphandlingsutredningen (S 1998:01). Utredaren skall redovisa sitt upp- drag till regeringen senast den 15 mars 1999. Inom kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) pågår för närvarande arbetet med kom- mitténs slutbetänkande. De frågor som kommer att behandlas i betänkandet rör former för sta- tens styrning inom hälso- och sjukvården, erfa- renheter av nya former av styrning och organisa- tion som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen samt ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om finansiering och former av stöd till vårdforskningen. Kom- mitténs arbete skall vara avslutat den 1 mars 1999. Tillgången på personal Mot bakgrund av den hotande bristen på vård- och omsorgspersonal som redovisats i det före- gående har regeringen inrättat en kommission med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven i vård- och omsorgssektorn, samt föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen av personal till nämnda sektor. Se under utgiftsområde 14 Ar- betsmarknad och arbetsliv, anslaget Arbets- marknadspolitiska åtgärder. Inom Socialdeparte- mentet har dessutom bildats en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga personalförsörjningen och utbildningsbehoven inom äldreomsorgen (S 1998:D). Från och med den 1 januari 1999 gäller enligt hälso- och sjukvårdslagen att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation. Vidare gäller att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställ- ning för läkares specialistutbildning (ST) i en omfattning som tillgodoser det beräknade fram- tida behovet av specialistkompetenta läkare i kli- nisk verksamhet (prop. 1997/98:5, bet. 1997/98:SoU8, rskr. 1997/98:53). Samtidigt med de ovan nämnda ändringarna vad avser möjligheterna till tjänstgöring för all- mänläkare och för specialkompetenta läkare gjorde regeringen den bedömningen att ett na- tionellt planeringsstöd skulle införas för att underlätta den långsiktiga bedömningen av den framtida läkarförsörjningen m.m. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att närmare överväga hur ett centralt planeringsstöd bör utformas. Uppdraget har redovisats till regeringen. Frågan om in- rättande av ett centralt planeringsstöd behandlas vidare under anslaget C1. Socialstyrelsen. Behörighets- och tillsynsfrågor Behörighetsregleringen bör främst användas för att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Avregle- ringen av vissa vårdutbildningar inom högskolan, nya organisationsformer inom den offentliga vården, en ökad etablering av yrkesgrupper inom den privata vården samt Sveriges medlemsskap i EU, har sammantaget ökat behovet av en tydlig och utvecklad behörighetsreglering. Samtidigt har behovet av att i behörighetsregleringen skilja på offentlig och privat anställd vårdpersonal minskat i betydelse. Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för- slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). De nya be- stämmelserna innebär att fyra nya yrkesgrupper skall omfattas av bestämmelserna om legitima- tion, nämligen apotekare, receptarier, arbetstera- peuter och sjukhusfysiker. Denna förändring beräknas medföra ett bortfall av momsintäkter om ca 18 miljoner kronor. Som ett komplement till legitimationen införs även att de yrkesgrup- per som i dag kan erhålla legitimation också i samband härmed som huvudregel får ett skydd för yrkestiteln. Bland de yrken som inte kommer att omfattas av legitimationsbestämmelserna finns yrkesverksamheter som i och för sig inne- bär risker från patientsynpunkt och där yrkes- utövaren har en relativt självständig yrkesroll. De nya bestämmelserna innebär även att audiono- mer, biomedicinska analytiker, dietister och or- topedingenjörer skall omfattas av en reglering i form av särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legiti- mationen utan till ett visst examensbesvis eller kompetensbevis. Yrkesutövare som använder en skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso- och sjukvården ställs därigenom under samhäl- lets tillsyn. Sedan den 1 april 1994 har distriktssköterskor, med viss utbildning i farmakologi och sjukdoms- lära, rätt att skriva ut vissa läkemedel. Social- styrelsens utvärdering av reformen (Social- styrelsens rapport Distriktssköterskornas för- skrivningsrätt) visar att den på olika sätt bidragit till en enklare och effektivare behandling. Efter- som erfarenheterna varit så positiva anser rege- ringen att man bör överväga att ytterligare ut- vidga förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har därför getts i uppdrag att, i samråd med Läkeme- delsverket, göra en översyn av vilka läkemedel som i framtiden skall kunna förskrivas av dist- riktssköterskor. I uppdraget, som skall redovisas senast den 31 augusti 1999, ingår även att över- väga möjligheten att utvidga förskrivningsrätten för andra sjuksköterskekategorier, exempelvis de som arbetar i äldreomsorgen. Den nya lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område innebär bl.a. att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skall ges möjlighet att föreskriva en treårig prövotid för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. En möjlighet till interimistisk återkallelse av legiti- mationen införs vid fall av grov oskicklighet eller uppenbar olämplighet. Den absoluta preskrip- tionstiden för åläggande av disciplinpåföljd för- längs till tio år och ordförandens möjlighet att ensam fatta beslut i ärenden hos HSAN utvidgas. Slutligen skall HSAN:s beslut kunna överprövas av länsrätt. Habilitering och rehabilitering Inom ramen för den s.k. handikappreformen be- slutade riksdagen om ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag för habilitering och rehabilite- ring under fyra år (1994–1997). Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att fördela bidraget samt fortlöpande följa upp bidragets användning samt effekter i fråga om utvecklingen av ha- biliterings- och rehabiliteringsverksamheterna. I juni 1998 överlämnade Socialstyrelsen slutrap- porten Stimulansbidrag för habilitering och reha- bilitering till regeringen. I rapporten redovisas hittills uppnådda resultat av stimulansbidraget. Sammanlagt har 1 881 projekt igångsatts. Social- styrelsen bedömer att stimulansbidraget bl.a. har inneburit att en ökad medverkan av patienter och närstående i habiliterings- och rehabilite- ringsarbetet har vuxit fram. Områdena för habili- tering och rehabilitering har vidgats och nya metoder och arbetsformer har utvecklats. Ett ökat antal yrkesgrupper har blivit engagerade i habilitering och rehabilitering, bl.a. i form av multidisciplinära team. Socialstyrelsen bedömer vidare att bidraget lett till ökad livskvalitet för många enskilda brukare bl.a. genom att det sti- mulerat till tidigt insatta åtgärder. Vidare har sti- mulansbidraget till viss del minskat ojämlikheter över landet och mellan olika grupper genom att intresset för habilitering och rehabilitering ökat och stimulerat till utveckling. Stimulansbidraget har också genom ett 120-tal projekt ökat stödet till små och mindre kända handikappgrupper. I viss utsträckning har målet om långsiktighet uppnåtts genom att två tredjedelar av de avslu- tade projekten helt eller delvis har övergått i or- dinarie verksamhet. Socialstyrelsen anser att det fortfarande finns många som inte tillräckligt väl får sina habilite- rings- och rehabiliteringsbehov tillgodosedda. Många habiliterings-/rehabiliteringsområden be- höver därför utvecklas ytterligare. Socialstyrelsen anser vidare att det fortfarande finns stora brister när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen beträffande individu- ella habiliterings- och rehabiliteringsplaner. In- formationen om lokala, regionala och nationella behandlingsmöjligheter behöver systematiseras och breddas samt kopplas till ökade valmöjlig- heter för den enskilde och anhöriga. Den enskil- des möjlighet att få tillgång till den högspecialise- rade vården/habiliteringen/rehabiliteringen be- höver stärkas. Ett ökat utnyttjande av nationella och regionala kompetenscentrer/verksamheter innebär fortsatt kvalitetsutveckling. I slutrap- porten nämner Socialstyrelsen en rad åtgärder som sjukvårdshuvudmännen bör vidta samt så- dana som styrelsen själv avser att genomföra. Vissa medicinsk-etiska frågor Som nämndes inledningsvis har under senare år flera medicinsk-etiska frågor blivit föremål för lagstiftning eller reglering av annat slag. Den se- nast aktuella frågan gäller frysförvaring av be- fruktade ägg. Riksdagen fattade således i juni 1998 beslut i enlighet med förslag i proposition om frysförvaring av befruktade ägg (prop. 1997/98:110, bet. 1997/98:SoU21, rskr. 1997/98:224). Tiden för förvaring i fryst tillstånd av befruktade ägg från människa är numera 5 år. En annan fråga som nu bereds inom regerings- kansliet är den om genetisk integritet, dvs. vem eller vilka som skall ha rätt att ta del av resultat från genetiska tester av enskilda individer. Ett omfattade utredningsarbete pågår också inom området. Här kan följande utredningar nämnas. Utredningen om vård i livets slutskede (dir. 1997:147) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Ut- redningen skall bl.a. överväga och lämna förslag till hur man kan förbättra livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende, deras familjer och närstående. Kommittén skall bl.a. kartlägga och analysera hur människors liv gestaltar sig i slut- skedet; var de tillbringar sin sista tid i livet och vilken vård de får. Utredningen om överföring av organ från djur till människa (dir. 1997:44) påbörjade sitt arbete i januari 1998. Utredningen skall bedöma etiska, juridiska och djurskyddsmässiga aspekter av överföring av organ och vävnad från djur till människa. Risken för spridning av smitta från djur till människa är en av de viktiga frågor ut- redningen har att ta ställning till. Steriliseringsutredningen (dir. 1997:100) har bl.a. i uppdrag att göra en kartläggning av hur många personer som steriliserades med stöd av tidigare gällande lagar. Utredningen skall också lämna förslag om ersättning till dem som då mot sin vilja eller på någon annans initiativ sterilisera- des. Avsikten är att ett delbetänkande skall läm- nas i början av år 1999. Delegationen för uppföljning av riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (dir. 1997:135) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Dele- gationen har bl.a. till uppgift att sprida informa- tion och kunskap om de av riksdagen beslutade riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjuk- vården och de etiska värderingar som ligger till grund för dessa. I samråd med bl.a. de lokala etikkommittéerna skall metoder utvecklas för uppföljning av riktlinjernas tillämpning. En genetisk undersökning av en individ ger samtidigt genetisk information om andra indivi- der i släkten. Statens medicinsk etiska råd har haft i uppdrag att överväga om och i så fall i vilka former en läkare skall få informera andra berörda släktingar om resultat som framkommit i sam- band med genetisk undersökning. Rådet kon- staterar i en skrivelse att utöver de etiska aspek- terna aktualiseras ett stort antal spörsmål med koppling till medicinsk utveckling, allmänhetens kunskaper och attityder m.m. Rådet föreslår därför att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag om på vilka premisser information som framkommit i samband med genetisk undersökning skall få ges till andra berörda i släkten. 4.3.2 Folkhälsa Tillstånd och utveckling Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 (SoS 1997:18) framgår att svenska folkets hälsa, vare sig man mäter dödlighet, sjuklighet eller själv- rapporterad hälsa, har förbättrats i stort. Exem- pelvis har medellivslängden i Sverige ökat kraf- tigt sedan år 1960, med 5,3 år för män och 6,6 år för kvinnor. Det främsta skälet, som förklarar nästan hela ökningen av medellivslängden, är nedgången av dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar. Såväl insjuknandet som antalet dödsfall i hjärt- kärlsjukdomar har minskat, vilket tyder på en förändring i levnadsvillkor och levnadsvanor. Minskad rökning är sannolikt den enskilt vikti- gaste förklaringen till nedgången i hjärt-kärl- sjukdomar. De hiv-preventiva insatserna har varit fram- gångsrika och Sverige är därför fortfarande ett land med låg förekomst av hiv-infektion. Under en lång följd av år har även dödligheten sjunkit när det gäller skador, alkoholrelaterade sjukdomar och självmord. Däremot ökar häl- soproblem som relateras till övervikt samt aller- gier i omfattning. Flera studier visar att andelen överviktiga ökar både bland barn och vuxna. När det gäller allergi eller annan överkänslighet upp- ger drygt en tredjedel av befolkningen i åldern 16–84 år att den har någon form av besvär. Oberoende av hur vi mäter hälsan kvarstår att det finns stora skillnader mellan olika samhälls- grupper. Skillnaderna avspeglas både mellan män och kvinnor, mellan olika åldersgrupper och mellan olika sjukdomsgrupper samt mellan re- gioner. Arbetare har oftare än tjänstemän sämre hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga. Kvinnor lever längre än män men kvinnor uppvisar högre sjuklighet och besöker sjukvården oftare än män. En del sjukdomar, t.ex. rörelseorganens sjukdomar, är vanligare hos kvinnor än hos män. I Folkhälsorapporten 1997 konstateras också att det finns tecken på ökande hälsoproblem. Det finns bl.a. en oroande tendens att den positiva utvecklingen när det gäller barns och ungdomars hälsa kan komma att brytas. Andelen skolungdomar som använder alkohol och har prövat narkotika ökar. Enligt Folkhälsoinstitutet minkar rökningen i samtliga grupper utom för tonårsflickor. Det finns också rapporter som visar att unga kvinnor mår psykiskt sämre i allt större utsträckning. De viktigaste statliga insatserna samt deras effekter Det finns fortfarande stora skillnader i ohälsa mellan olika samhällsgrupper. Enligt regeringens bedömning har insatser för att främja folkhälsan och förebygga ohälsa fortsatt hög prioritet. Det gäller inte minst åtgärder för att förbättra hälsan hos barn och ungdomar samt hos de grupper som är mest exponerade för de största hälso- riskerna. Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen överlämnade i mars 1998 delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre? (SOU 1998:43). Betänkandet utgör det första steget i en process som skall resultera i för- slag till nationella folkhälsomål och strategier. I betänkandet redovisas några utgångspunkter och principer som avses vara vägledande för kommit- téns fortsatta arbete. Kommittén har prioriterat ett antal områden som bedöms spela en central roll i en framtida nationell folkhälsostrategi. Som exempel kan nämnas psykisk ohälsa, fysisk ak- tivitet, allergier och skador. Delbetänkandet har remissbehandlats och avsikten är att de syn- punkter som inkommit skall ligga till grund för det fortsatta arbetet med nationella folkhälsomål. Under våren 1998 överlämnade Idrottsutred- ningen sitt slutbetänkande Idrott och motion för livet – Statens stöd till idrottsrörelsen och fri- luftslivets organisationer (SOU 1998:76). I be- tänkandet redogörs för ett antal förslag till nya och tydligare mål för stödet till idrotten. Försla- gen syftar till att bl.a. öka intresset bland med- borgarna för fysisk aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa. Betänkandet remissbehandlas un- der hösten 1998. Barnpsykiatrikommittén överlämnade sitt slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31) under våren 1998. I rapporten anläggs ett tydligt folkhälsoperspektiv och förslagen handlar i många fall om att förstärka de förebyggande in- satserna för att förbättra det psykiska välbefin- nandet hos barn och unga. Betänkandet har re- missbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Under sommaren har regeringen tillsatt en särskild utredare (dir. 1998:59) för att kartlägga och föreslå åtgärder vad avser elevvårdens och skolhälsovårdens roll när det gäller att främja fy- sisk och psykisk hälsa bland barn och unga. Miljöhälsoutredningen överlämnade under hösten 1996 betänkandet Miljö för en hållbar hälsoutveckling – Förslag till ett nationellt hand- lingsprogram (SOU 1996:124) och betänkandet har därefter remissbehandlats. Regeringen har i propositionen Svenska miljömål – miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) före- slagit att en ny struktur för arbetet med miljömål skall tillämpas. Som en följd av propositionen har regeringen tillsatt en parlamentarisk beredning om mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45) med uppgift att göra en samlad översyn av vilka delmål och sektorsmål som behövs för att Sveri- ges nationella miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en generation. För att Miljöhälsoutred- ningens förslag skall kunna behandlas inom ra- men för den nu föreslagna målstrukturen inom miljöpolitiken, har betänkandet överlämnats till den parlamentariska beredningen för mål i miljö- politiken. Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan- siering och organisation har överlämnat sitt del- betänkande En tydligare roll för hälso- och sjuk- vården i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119). Kommittén har haft i uppdrag att analysera upp- gifts- och ansvarsfördelning mellan stat, kom- mun och landsting när det gäller folkhälsoarbete. Betänkandet samt remissvaren över betänkandet har överlämnats till Nationella folk- hälsokommittén (S 1995:14) för att ingå i kom- mitténs fortsatta arbete. I mars 1996 överlämnade Socialstyrelsen en rapport om mödrahälsovården till regeringen. I rapporten föreslås bl.a. att mödrahälsovårdens olika verksamheter bör få en gemensam organi- sation, att antalet rutinbesök minskas under graviditeten, att preventivmedel erbjuds till låg kostnad och att kostnadsolikheter mellan olika preventivmedel utjämnas, att en fortsatt satsning på ungdomsmottagningarna bör ske, samt att samtliga gravida kvinnor i storstadsområdena skall erbjudas provtagning för HIV såväl inom mödrahälsovården som abortmottagningarna. Socialstyrelsen överlämnade dessutom i de- cember 1997 en rapport om gynekologisk hälso- kontroll till regeringen. Rapporten innehåller bl.a. föreslag om att en rådgivande grupp på na- tionell nivå skall inrättas med uppgift att ansvara för uppföljning och samordning av screening- program samt utformning av kvalitetsutveckling, samt rekommendationer för med vilken periodi- citet cellprovsundersökningar bör genomföras. De båda rapporterna föranleder ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida. Tobak är den enskilt största hälsorisken i väst- världen och ett av de allvarligaste hälsoproble- men som ökar globalt. Åtgärder mot rökning har visat sig vara kostnadseffektiva på flera olika sätt. Det handlar om insatser mot flera folksjukdomar samtidigt, främst mot cancer och hjärt-kärlsjuk- domar men även mot t.ex. allergier och sjukdo- mar i rörelseorganen. Även små förändringar i rökvanor ger stora effekter. En ökad illegal hantering av tobak är oönskad av flera skäl, bl.a. de svårigheter den medför i strävandena att se till att ungdomar under 18 år inte köper tobak. Som ett led i att komma till- rätta med dessa problem har tobaksskatten sänkts. Tobaksskatten är därmed inte ett domi- nerande instrument för att minska tobaksbruket, utan måste kompletteras med andra åtgärder. Det handlar om förändringar i system, lagstiftning och andra regelverk för att minska tobakens tillgänglighet, men också om riktade utbildnings- och informationsinsatser mot bl.a. barn och ungdomar. För närvarande pågår också verksamheter i olika former som syftar till att minska tobaksbruket. Nationella folkhälso- kommittén framhåller i betänkandet Hur skall Sverige må bättre? (SOU 1998:43) att man avser att utarbeta mål och strategier för att minska to- baksbruket. Även Folkhälsoinstitutet arbetar med att utveckla en nationell handlingsplan mot tobak med fokus på barn och ungdomar. Kom- mittén och institutet samarbetar i dessa frågor. Regeringen arbetar även aktivt med frågor som berör tobaksprevention inom EU. Direk- tivet 98/43/EG om ett förbud mot indirekt och direkt tobaksreklam har nyligen antagits. Genomförandet av direktivet bereds för när- varande i regeringskansliet. Under våren 1998 överlämnade regeringen propositionen Utveckling och rättvisa – en poli- tik för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165) till riksdagen. I propositionen läm- nas ett antal förslag till hur folkhälsoarbetet skall kunna förbättras i utsatta stadsdelar, bl.a. föreslås att lokala folkhälsoråd inrättas för att därigenom förankra och anpassa folkhälsoarbetet till de lo- kala förutsättningarna. Missbruket av anabola steroider och andra dopningsmedel tycks ligga kvar på ungefär samma nivå som tidigare. Undersökningar visar dock att andelen ungdomar som prövat dop- ningsmedel är liten i förhållande till den andel som prövat narkotika. I september 1998 överlämnade regeringen propositionen Åtgärder mot dopning (prop. 1998/99:3) till riksdagen. I propositionen före- slås bl.a. ändringar i lagen (1991:1969) om för- bud mot vissa dopningsmedel som syftar till att öka möjligheterna att motverka missbruket av dopningsmedel. Enligt regeringen bör eget bruk av dopningsmedel kriminaliseras och en ny brottsrubricering, grovt dopningsbrott, införas. I propositionen betonas även behovet av förebyg- gande insatser på detta område. År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets- område inom EU genom Maastricht-fördragets antagande. Inom folkhälsoområdet har därefter ett ramprogram antagits. Utifrån detta rampro- gram genomförs för närvarande folkhälsopro- gram inom följande områden; cancer, aids och vissa smittsamma sjukdomar, narkotika, hälso- främjande insatser samt hälsoövervakning. Pro- gram för sällsynta sjukdomar och miljörelaterade sjukdomar är fortfarande under beredning och beslut beräknas kunna fattas i hälsoministerrådet under hösten 1998. Vad avser programförslag om förebyggande av personskador har kommissio- nen framlagt ett reviderat förslag som kommer att behandlas under hösten 1998. En diskussion om ett nytt ramprogram på folkhälsoområdet för perioden år 2000 till 2005 kommer att inledas under hösten 1998. Det internationella samarbetet i folkhälsofrå- gor har successivt utvecklats inom såväl EU som Europarådet och WHO. WHO:s regionalkom- mitté för Europa antog i september 1998 enhäl- ligt en reviderat folkhälsopolitiskt ramverk – Hälsa-för-alla 21 (HFA 21) – med riktlinjer och mål till ledning för medlemsländernas folkhälso- arbete. Den europeiska HFA-21 bygger på prin- ciperna i den globala hälsa-för-alla-strategi som antogs i maj 1998 men utvecklar närmare de om- råden som är viktiga för hälsosituationen inom Europa. Inom regeringskansliet bereds förslag om ett svenskt stöd för WHO:s anti-tobaksprogram. Detta innefattar arbete med att driva fram en in- ternationell ramkonvention och studier om kvinnor och tobak. Sverige har anslutit sig till WHO:s hälsomål att mellan åren 1980 och 2000 minska skador, handikapp och dödsfall på grund av olycksfall med 25 procent. Sverige har i flera avseenden varit internationellt ledande i det förebyggande arbetet. Socialstyrelsen presenterade år 1992 för- slag till förbättrade åtgärder mot olycksfall. Skadeprogrammet inom Folkhälsoinstitutet ar- betar för att skapa ett landsomfattande nätverk med förgreningar på alla nivåer och i alla miljöer. Skadeprogrammet är delvis en följd av Social- styrelsens tidigare förslag. 4.3.3 Smittskydd Tillstånd och utveckling Smittskydd omfattar en mängd olika åtgärder som alla syftar till att minska spridningen av smittsamma sjukdomar. Det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården med smittade pa- tienter bidrar till att minska smittspridningen. Normalt regleras vården av patienter med smitt- samma sjukdomar genom hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763). Smittskyddslagen (1988:1472) reglerar olika epidemiologiska insater för att förhindra vissa sjukdomars vidare spridning. I lagen fastställs också vilka skyldigheter och rättigheter som gäller för bl.a. enskilda och vilka möjligheter samhället har att tillgripa tvångsåt- gärder. Under 1990-talet har det skett en rad föränd- ringar som påverkat smittskyddssituationen. Människors allt mer omfattande resande till främst sydliga och tropiska länder, den ökade invandringen och handeln med livsmedel är några faktorer som har betydelse i samman- hanget. Sverige har också haft skäl att se över sin beredskap för tidigare okända smittämnen, t.ex Ebolavirus. En alltför vidlyftig användning av antibiotika medför att bakterier blir resistenta (mot- ståndskraftiga) mot läkemedlen. Detta kan leda till att svårbehandlade infektioner sprids bland befolkningen, vilket ger upphov till svårt mänsk- ligt lidande och höga sjukvårdskostnader. Ett exempel är tuberkulosen, som är på återtåg i Europa och nu ofta är orsakad av antibiotika- resistenta bakterier. Förekomsten av resistens hos vanliga bakterier som pneumokocker och staphylokocker är andra problem som uppstått. Läget i Sverige beträffande antibiotikaresistens är sannolikt ett av de bästa i Europa. Ett om- fattande övervaknings-, registrerings- och in- formationsarbete förekommer, t.ex. genom Re- ferensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) och det nationella nätverket STRAMA (Strategi- grupper för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens). Samarbetet inom smittskyddsområdet på EU- nivå är inriktat på informations- och erfarenhets- utbyte, forsknings- och utbildningsinsatser samt kompetensuppbyggnad i medlemsstaterna men också i Östeuropa. Smittskyddsfrågor är ett prio- riterat område för Sverige i det fortsatta samar- betet. De viktigaste statliga insatserna samt deras effekter Smittskyddskommittén (S 1996:07) har i upp- drag att utvärdera det svenska smittskyddet med tonvikt på smittskyddslagen och övriga författ- ningar som hör till smittskyddet. Härvid skall kommittén särskilt fästa vikt vid bestämmelserna om tvångsåtgärder och ekonomiska kon- sekvenser av smittskyddsarbetet. I kommitténs uppdrag ingår vidare att kartlägga och utvärdera olika åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar, varvid internationella erfarenheter av olika typer av åtgärder bör tas tillvara. Kommittén skall vidare beakta interna- tionellt smittskyddssamarbete samt genomgå- ende uppmärksamma och analysera frågor kring rättssäkerheten för den enskilde. Kommittén skall förutsättningslöst överväga och föreslå de förändringar och den författningsreglering som ett effektivt smittskydd påkallar i framtiden. En ny lag om anmälan av vissa allvarliga sjuk- domar trädde i kraft den 1 mars 1998. Förslaget har sin grund i att EU:s ministerråd har rekom- menderat att den epidemiologiska övervakningen av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom skall utvidgas till alla medlemsstater. Genom ett regeringsbeslut i februari 1998 be- viljades Smittskyddsinstitutet (SMI) särskilda projektmedel för att intensifiera det nationella arbetet med övervakning av antibiotikaresistens och förändringar av antibiotikaförbrukningen inom sjukvården m.m. På svenskt initiativ har frågan om antibiotika- resistens behandlats av ekonomiska och sociala kommittén inom EU. Kommittén lämnade un- der september månad 1998 sitt yttrande till EU- kommissionen om en rad åtgärder, som skall minska antibiotikaförbrukningen i medlemssta- terna. Yttrandet innehåller bl.a. förslag om att receptfri antibiotikaförsäljning skall begränsas, att medicinska riktlinjer skall utarbetas för för- skrivning av antibiotika, att användning av anti- biotika på sjukhus skall begränsas och framför allt att resistensutvecklingen skall bevakas och rapporteras. Socialdepartementet tillsatte under hösten 1996 en nationell arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en långsiktig strategi för den svenska blodplasmaförsörjningen. Gruppen har aktivt bi- dragit till att utarbeta den svenska positionen i EU och tagit fram underlag inför behandlingen på EU-nivå. Vid Hälsoministerrådet i april 1998 antogs rekommendationer om självförsörjning och säkerhet för blod och blodplasmaprodukter. Blod och blodplasmaförsörjning är en angelä- gen fråga och ett stöd finns bland medlemssta- terna för ett fortsatt arbete. Det är dock osäkert om det redan under hösten 1998 kommer att vara möjligt att få en majoritet för en rekom- mendation i denna fråga. 4.3.4 Psykiatri Tillstånd och utveckling Förekomsten av psykiska sjukdomar och funk- tionshinder bland befolkningen är i stort sett lika stor som tidigare år. Andelen av befolkningen som uppger någon form av psykiska besvär ökar dock och redovisas i olika undersökningar ligga mellan 20 och 40 procent. Detta medför att psy- kisk ohälsa är ett av våra största folkhälso- problem som orsakar mycket lidande. Vidare är de ekonomiska konsekvenserna betydande. So- cialstyrelsen uppskattar i Folkhälsorapport 1997 samhällets totala kostnader för psykisk ohälsa till 45 miljarder kronor per år. Regeringen anser att utvecklingen är oroande och noterar med tillfredsställelse att Nationella folkhälsokommittén i betänkandet Hur skall Sverige må bättre? (SOU 1998:43) lyft fram psy- kisk ohälsa som ett prioriterat område inför kommitténs fortsatta arbete med nationella folk- hälsomål och strategier. Socialstyrelsen utvärderar på regeringens upp- drag genomförandet av psykiatrireformen som trädde i kraft den 1 januari 1995. Styrelsen på- talar i den årsrapport som överlämnades i mars 1998 att det finns problem både med utform- ningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och kommu- nernas tillämpning av densamma. Antalet män- niskor med psykisk störning som ges stöd enligt LSS är ytterst begränsat och uppgick i mars 1998 till ca 2000 personer. Detta svarar enligt Social- styrelsen inte mot de verkliga behov som finns av särskilda insatser av stöd och service. Vidare kan vad gäller sysselsättningsfrågorna konstate- ras att mellan 20 000 – 25 000 personer med svår psykisk sjukdom eller störning – omkring hälf- ten av målgruppen – saknar adekvat sysselsätt- ning anpassad till deras funktionshinder. So- cialstyrelsen anför att de formuleringar av stödets målgrupper och art som finns i LSS stäm- mer illa överens med målgruppen psykiskt störda. Socialstyrelsen har även uppmärksammat brister när det gäller tillgång till vård och be- handling för äldre personer med psykisk stör- ning. De stimulansmedel som staten anslagit i sam- band med psykiatrireformen har varit värdefulla. Vissa problem kan emellertid uppstå vad gäller kontinuiteten i verksamheten då projekttiden i många fall löper ut vid utgången av år 1998 efter- som den kommunala huvudmannen inte i samt- liga fall avser att fortsätta projektet. Socialstyrelsen fortsätter att följa psykiatrire- formen och avser att avlämna en slutrapport till regeringen i maj 1999. Psykiatrireformen be- handlas även under avsnitt 5.2.2. Personer med funktionshinder. De viktigaste statliga insatserna samt deras effekter Kommittén för vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård m.m. överlämnade i mars 1998 sitt betänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och sam- hällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU 1998:32). Av betänkandet framgår att antalet vårdtillfällen enligt lagen (1991:1128) om psy- kiatrisk tvångsvård minskade mellan åren 1991 och 1994 men att de nu ligger på en konstant nivå. Antalet patienter inom slutenvården fort- sätter dock att minska vilket tyder på att den genomsnittliga vårdtiden har förkortats. Antalet personer som dömts till rättspsykiatrisk vård har under samma tidsperiod varit i stort sett kon- stant. Under året har också Utredningen om stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem avlämnat sitt slutbetänkande Det gäller livet: Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem (SOU 1998:31). Utredningen konstaterar bl.a. att många barn och ungdomar har psykiska besvär. Även med en försiktig be- räkning lider mellan fem och tio procent av barnen och ungdomarna av psykiska problem eller störningar. Antalet besök till barn- och ung- domspsykiatrin har i genomsnitt ökat med 45 procent under den senaste treårsperioden. Vidare har kostnaderna för elevvård minskat, samtidigt som behoven har ökat. Av de resurser som läggs på målgruppen står kommunerna för cirka 75 procent genom socialtjänsten medan landstingens insats för hälso- och sjukvård svarar för cirka 15 procent och staten för resterande 10 procent Båda de utredningar som nämnts ovan bereds för närvarande inom regeringskansliet. I samband med psykiatrireformen lämnades ett uppdrag till Socialstyrelsen att utreda den medicinska specialiteten psykiatri. Socialstyrel- sen har redovisat uppdraget i sin slutrapport En god vård på lika villkor (1997:8), som överläm- nades i november 1997. Socialstyrelsen fram- håller i sin redovisning att psykiatrin utvecklas från tidigare splittring till en allt större samsyn. Styrelsen påpekar dock att det föreligger en brist på specialistkompetent personal och att detta kan vara ett hinder för den fortsatta utvecklingen inom psykiatrin. 4.3.5 Tandvård Tandhälsan hos barn och ungdomar har förbätt- rats starkt. Antalet barn och ungdomar som har många kariesskador har minskat kraftigt. En hög frekvens av karies finns dock i vissa utsatta om- råden. Även för vuxna har tandhälsan förbättrats kraftigt. Det har skett en regional utjämning och särskilt kraftig var förbättringen i regionen Norra glesbygden. Det finns dock fortfarande socioekonomiska skillnader i fråga om tandhälsa. Riksdagen har under våren 1998 fattat beslut om ett reformerat tandvårdsstöd. Stödet, som införs den 1 januari 1999, är i första hand inriktat på att underlätta för människor att behålla en god tandhälsa. Ungdomar får billigare undersök- ningar för att grundlägga en god vana med regel- bundna kontroller av tänderna. Bastandvården subventioneras så att inte behandlingar skjuts upp i onödan och resulterar i stora behandlings- behov. Samtidigt kan i vissa situationer krävas omfattande protetiska åtgärder eller implantat, vilket medför mycket höga kostnader och därför behålls ett ekonomiskt skydd vid dyrbara be- handlingar. Vidare har en prioritering gjorts för att stödja personer med stora tandvårdsbehov på grund av sjukdom eller funktionshinder. Äldre och funk- tionshindrade som bor i särskilda boendeformer och i vissa fall även eget boende får kostnadsfri munvårdsbedömning och deras tandvårdsav- gifter inordnas i sjukvårdens högkostnadsskydd på för närvarande högst 900 kronor under ett år. Det nya tandvårdsstödet innebär även att tandvårdsersättningen för amalgamfyllningar slopas. Regeringen avser vidare, när erforderliga ändringar i EU:s direktiv om medicintekniska produkter (93/42/EEG) har trätt i kraft, att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna införa ett för- bud mot användningen av amalgam. Detta be- räknas kunna ske senast fr.o.m. år 2001. Inom ramen för tandvårdsreformen görs dess- utom en satsning på bättre uppföljning och ut- värdering av tandvården. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) avses få förstärkta resurser för att kunna utvärdera me- toder på tandvårdens område. Två kompetens- centrer för sällsynta medicinska och odonto- logiska tillstånd hos patienterna, i Bohuslands- tinget respektive i Jönköpings läns landsting, får ekonomiskt stöd. Vidare bör regeringen enligt socialutskottet överväga om ett kompetens- centrum med inriktning på dentala material skall inrättas. Till regeringen har även inkommit en ansökan om bidrag till ett kompetenscentrum för smittskydd, infektions- och immunologiska sjukdomar inklusive hiv och aids. Regeringen avser att närmare studera frågan om ytterligare kompetenscentrer och deras lokalisering. Sam- manlagt har 7 miljoner kronor beräknats för uppföljning och utvärdering samt 13 miljoner kronor för kompetenscentrer. Av medlen till kompetenscentrer bör 100 000 kronor användas för ett startbidrag för att skapa en DentalFass. 4.3.6 Läkemedel Läkemedel är en viktig behandlingsform i hälso- och sjukvården. Nya och effektivare läkemedel utvecklas kontinuerligt och medför stora väl- färdsvinster för många människor. Samtidigt har kostnaderna för det allmänna stigit kraftigt un- der 1990-talet trots att olika åtgärder vidtagits för att dämpa och begränsa utgifterna. Enligt läkemedelslagen (1992:859) får ett lä- kemedel säljas i Sverige först sedan det prövats och godkänts av Läkemedelsverket eller verket har erkänt ett godkännande som har meddelats i annan medlemsstat i Europeiska unionen eller genom den europeiska samordnande läkeme- delsmyndigheten enligt rådets förordning (EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskaps- förfaranden för godkännande för försäljning av och tillsyn över humanläkemedel och veterinär- medicinska läkemedel samt om inrättandet av en europeisk läkemedelsmyndighet. Läkemedelsverket arbetar också aktivt med tillsyn av de läkemedel som finns på marknaden samt med information om läkemedlens effekter och en adekvat läkemedelsanvändning. Särskilt viktig är den information om läkemedel som verket ger till förskrivare och till landstingens lä- kemedelskommittéer. Informationsverksamhe- ten, särskilt vad avser utgivandet av läkemedels- monografier har uppmärksammats inom EU- arbetet och blivit stilbildande. Under år 1997 inkom 803 ansökningar om godkännande av läkemedel samt ytterligare 75 ansökningar om nya indikationer, ändrad dose- ring och receptfrihet till Läkemedelsverket. Jämfört med år 1996 är detta en ökning av an- sökningarna med cirka 40 procent. Ökningen kan delvis förklaras med att parallellimport av lä- kemedel har ökat liksom antalet generiska läke- medel. Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. För- månssystemet regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Enligt riksdagens beslut skall i princip alla receptbe- lagda läkemedel kunna ingå i läkemedelsför- månen om det marknadsförande bolaget har fått ett pris fastställt av Riksförsäkringsverket (RFV). RFV fastställer också s.k. referenspriser för sådana produkter för vilka det finns generiska motsvarigheter på den svenska marknaden och där det marknadsförande bolaget önskar att produkten skall bli subventionerad av staten. RFV är den prisförhandlande myndigheten medan Socialstyrelsen har tillsyn över förmåns- systemet och får meddela föreskrifter om bl.a. verkställigheten av bestämmelser om rätten till läkemedelsförmånen. Läkemedelsförmånen finansieras med ett sär- skilt statsbidrag som betalas till sjukvårdshu- vudmännen och som redovisas under anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Kostnads- ansvaret för läkemedelsförmånen övergick till sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1998. En- ligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet den 12 september 1996 skall parterna senare överenskomma om en ny modell för statens ersättning till landstingen för läkemedelsförmånen från och med år 2001. Kommittén för prisreglering av läkemedel lämnade sitt betänkande Läkemedel i priskon- kurrens (SOU 1997:165) till Socialdepartemen- tet i november 1997 med förslag till ett nytt sys- tem för direkt priskontroll på produkterna inom läkemedelsförmånen. Läkemedelsdistributions- utredningen lämnade sitt betänkande Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28) i januari 1998. Betänkandet innehåller förslag bl.a. rörande lä- kemedelsdistributionen och Apoteket AB:s verksamhet. Båda dessa betänkanden har re- missbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. 4.3.7 Regeringens slutsatser Regeringen kan konstatera att utvecklingen inom hälso- och sjukvården under 1990-talet har varit mycket omdanande. Den har präglats av be- sparingar och omstruktureringar inom sjukhus- sektorn, en kraftig omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer och hemsjukvård liksom stora omfördelningar av ansvaret för vården och omsorgen av äldre och inom psykiatrin. Den demografiska utvecklingen med en ökad andel äldre har också spelat en viktig roll liksom den teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv behandling. I den situationen har vården fått problem med ökade väntetider. Den vårdgaranti som regeringen och Landstingsförbundet kom överens om för år 1997 har inte varit tillfyllest för att komma tillrätta med dessa problem. Enligt regeringen är det av största vikt att ar- betet för att förbättra vårdens tillgänglighet fort- sätter. Landstingen och kommunerna har genom utökade statsbidrag fått förbättrade förutsätt- ningar att korta väntetiderna inom vården samt att komma tillrätta med de problem som i dag finns inom äldresjukvården. I den överenskom- melse som slöts mellan regeringen och Lands- tingsförbundet för år 1999 om ersättningar för insatser för att stärka patientens ställning m.m. kom parterna överens om att dels bibehålla vård- garantin, dels att under åren 1998 – 1999 göra en kraftsamling för att förbättra tillgängligheten i vården. Landstingen har härvidlag åtagit sig att påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Dessutom har regeringen och Landstingsförbundet enats om att närmare klar- lägga de ekonomiska, organisatoriska och prak- tiska förutsättningarna för en behandlings- garanti. Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera förutsättningarna för och konsekven- serna av införandet av en behandlingsgaranti inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten för arbetet skall vara en allsidig belysning av frå- gan, som bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organi- satoriskt, praktiskt och medicinskt perspektiv. Ytterligare steg har tagits för att stärka pati- entens inflytande och delaktighet i hälso- och sjukvården genom de förslag till förändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege- ringen förelagt riksdagen. Landstingen har också tillförts medel för insatser inom området genom den ovan nämnda särskilda överenskommelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet. Mot denna bakgrund anser regeringen att målen för år 1999 för hälso- och sjukvården bl.a. skall vara att kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras och att patientens ställning skall stärkas. Även om hälsoläget hos befolkningen totalt sett har förbättrats avsevärt under en följd av år, finns alltjämt stora skillnader mellan olika sam- hällsgrupper. Regeringen gör mot den bakgrun- den bedömningen att insatser för att främja folk- hälsan och förebygga ohälsa skall ha fortsatt hög prioritet. Regeringens mål för år 1999 är att ett fortsatt aktivt arbete skall bedrivas för att för- bättra folkhälsan, med särskild inriktning på de grupper som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt. Åtgärder för att minska tobaksbruket skall ges särskild prioritet. Undersökningar visar att den andel av befolk- ningen som uppger sig ha psykiska problem ökar. Dessa signaler är enligt regeringens upp- fattning oroande. Det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen. Som nämnts i det föregående be- reds inom regeringskansliet för närvarande Barn- psykiatrikommitténs slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31) respektive Tvångspsyk- iatrikommitténs slutbetänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU 1998:32). Till följd av förändringen inom läkemedels- förmånen minskade kostnaden för läkemedel något mellan åren 1996 och 1997. Under år 1998 beräknas en viss kostnadsökning ske. Det är för närvarande svårt att bedöma den mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra och effektivisera läkemedelsförsörjningen. Rege- ringen avser att under år 1999 prioritera insatser för att förbättra förutsättningarna att fortlö- pande prognostisera kostnadsutvecklingen för läkemedel. Flera utredningar inom läkemedels- området har haft i uppdrag att ge förslag till för- ändringar i läkemedelsdistribution och pris- bildning för läkemedel. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet. 4.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk- samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna för samtliga myndigheter inom verksamhetsom- rådet avseende budgetåret 1997. RRV har i sin granskning av myndigheterna inte gjort några iakttagelser av större vikt varför samtliga myn- digheter inom verksamhetsområdet erhållit re- visionsberättelse utan anmärkning. Ingen myn- dighet inom verksamhetsområdet har av RRV tillställts en revisionsrapport med principiellt viktiga frågor. RRV har emellertid i en särskilt revisionspromemoria till Statens institut för psy- kosocial miljömedicin gjort vissa uttalanden om myndighetens ekonomiadministrativa rutiner samt bokföringsrutiner. Denna promemoria be- handlas närmare under anslaget A11 Institutet för psykosocial medicin. Den ekonomiadministrativa värdering som RRV har utfört av samtliga statliga myndigheter för år 1997 har beträffande myndigheterna under verksamhetsområdet givit EA-värdet fullt till- fredsställande för Folkhälsoinstitutet, Smitt- skyddsinstitutet, Statens beredning för utvärde- ring av medicinsk metodik och Läkemedels- verket samt EA-värdet tillfredsställande för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Statens institut för psykosocial miljömedicin. Tabell 4.2 Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A1 Sjukvårdsförmåner m.m. 15 390 1 550 1 705 1 992 1 992 1 992 A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 01 13 491 13 630 13 491 13 491 13 491 A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 981,6 939,4 936,9 985,6 955,9 955,9 A4 Insatser mot aids 141,2 65,6 74 51,6 65,6 65,6 A5 Bidrag till WHO 38,4 33,7 34,4 34,4 34,4 34,4 A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 2,6 2,6 2,6 1,6 2,6 2,6 A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 16,9 16,8 16,7 16,3 17,1 17,4 A8 Folkhälsoinstitutet 119,0 110,2 121 109 111,1 113,2 A9 Smittskyddsinstitutet 97,9 98,9 125,4 108,8 109,7 111,4 A10 Institutet för psykosocial medicin 10,3 10,9 11,1 11,1 11,3 11,5 A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 23,2 15,5 20 33,9 34,5 35,1 A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 20,9 22,9 21,7 22,4 22,8 23,2 Totalt för utgiftsområde Hälso- och sjukvård 16 8722 16 3872 16 7282 16 858 16 848 16 853 1 Ingick i A1 Sjukvårdsförmåner m.m. 2 Inkl. Ersättning till Spri 29,7 4.5 Förslag till regeländringar Tandvårdsförsäkringen Regeringens förslag: Ordet odontologisk fa- kultet byts i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om all- män försäkring (AFL) ut mot högskola där odontologisk utbildning och forskning bedrivs. Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 3 § AFL anges bl.a. att ersättning från försäkringen skall lämnas för tandvård som ges vid odontologisk fakultet. Begreppet fakultet skall efter en ändring i högskolelagen (1992:1434) inte längre användas (se SFS 1997:797) efter den 1 januari 1999 utan bytas ut mot vetenskapsområde. Begreppet odontologisk fakultet behöver därför bytas ut i 2 kap. 3 § AFL för att anpassa lagstiftningen till den nya organisationen vid högskolorna. Avsikten med nuvarande lagstiftning är att tandvård som ges vid en högskola eller ett uni- versitet där odontologisk utbildning och forsk- ning bedrivs skall omfattas av tandvårdsförsäk- ringen. Regeringen föreslår därför att begreppet odontologisk fakultet byts ut mot det i rutan an- givna begreppet. Förslaget innebär inte någon ändring i sak. Apoteket AB Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att träffa avtal med Apoteket AB (publ) om bo- lagets fortsatta verksamhet i enlighet med de riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom. Regeringen har bemyndigats (prop. 1996/97:27 bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58) att för åren 1997 och 1998 träffa överenskommelse med Apoteket AB om bolagets verksamhet. Frågan om den framtida läkemedelsdistributionen har utretts av Läkemedelsdistributionsutredningen, som lämnat betänkandet Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28) till regeringen i januari i år. Utredarens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet och eventuella föränd- ringar med anledning av utredarens förslag kan därför inte genomföras i år. I avvaktan på att be- handlingen av utredningens förslag kan slutföras måste sålunda avtal om verksamheten träffas för tiden efter den 31 december 1998, då nu gällande avtal löper ut. Regeringen föreslås därför få riks- dagens bemyndigande att, i enlighet med de rikt- linjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom (prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58), träffa avtal med Apoteket AB om bolagets fortsatta verksamhet. 4.6 Anslag A1 Sjukvårdsförmåner m.m. Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 15 390 415 1 Anslags- sparande –8422 1998 Anslag 1 550 000 Utgifts- prognos 1 705 000 1999 Förslag 1 992 000 2000 Beräknat 1 992 000 2001 Beräknat 1 992 000 1 Inkluderar även läkemedelsförmånen 2 Avser 10 % av överskridande av 1997 års anslag A1 Sjukvårdsförmåner m.m. Anslaget omfattar under år 1998 vuxentandvård (tandvårdsförsäkringen), finansieringen av Han- dikappinstitutet, utgifter för sjukvårdsförmåner i vissa internationella förhållanden samt kostna- derna för viss sjukhusvård. T.o.m. år 1997 om- fattade anslaget även utgifterna för läkemedels- förmånen vilka fr.o.m. år 1998 finansieras genom ett särskilt statsbidrag och redovisas under ett särskilt anslag, anslaget A2 Bidrag för läke- medelsförmånen, under detta utgiftsområde. Från och med år 1999 kommer två för- ändringar att påverka nivån på utgifterna under anslaget. Dels tillförs medel för att möjliggöra införandet av ett reformerat tandvårdsstöd, dels upphör finansieringen av Handikappinstitutet genom sjukförsäkringen. En konsekvens av tandvårdsreformen är att en del av utgiftsramen för tandvård förs över till landstingen. Samman- taget innebär förändringarna en höjning av utgifterna för anslaget i förhållande till vad som tidigare beräknats. Ovanstående innebär att regeringen fr.o.m. år 1999 beräknar utgifter för två ändamål under anslaget; ersättningar till sjukvårdshuvudmännen samt tandvårdsersättning. De beräknade ut- gifterna i miljoner kronor för dessa ändamål åren 1998–2001 framgår av följande tabell. Tabell 4.4 Fördelning på ändamål Miljoner kronor Ändamål/år 1998 1999 2000 2001 Ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen 150 505 505 505 Tandvårdsersättning 1 400 1 487 1 487 1 487 Totalt 1 550 1 992 1 992 1 992 Den 1 januari 1997 infördes ett nytt förmåns- system för läkemedel vilket synes ha haft avsedd effekt i fråga om att begränsa kostnadsutveck- lingen för läkemedelsförmånen. Sedan den 1 au- gusti 1997 omfattas inte längre receptfria läke- medel – med vissa undantag – av läkemedelsför- månen. Den 1 oktober 1997 höjdes självrisken för en behandlingsperiod i tandvårdsförsäkringen från 700 till 1 300 kronor. Som en följd härav inträf- fade under hösten 1997 en påtaglig uppgång i ut- gifterna för tandvård. Denna ökning har – bl.a. till följd av övergångsbestämmelserna kopplade till denna höjning – påverkat utgifterna även under första halvåret 1998. Om denna utveckling fortsätter andra halvåret kommer anslagsposten för tandvårdsersättning att överskridas. Anslagsposten ersättning till sjukvårdshuvud- männen överskreds under år 1997. Orsaken här- till var lägre avgiftsintäkter än vad som tidigare beräknats i fråga om sjukhusvård för pensionärer samt obalans i betalningsströmmarna vad gäller kostnaderna för vissa sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden. Från och med år 1998 har sjukvårds- huvudmännen övertagit administrationen av dessa sjukhus-vårdsavgifter från socialförsäk- ringsadministrationen. Omläggningen innebär att huvudmännen själva debiterar och uppbär avgifterna och att några pensionsavdrag för sjukhusvård inte längre tillförs anslaget med undantag för avdragen avseende de sista två månaderna år 1997, vilka tillfördes anslaget i början av år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen Enligt gällande ordning regleras både sjukförsäk- ringens utgifter och intäkter för sjukvårdsförmå- ner i internationella förhållanden gentemot annat land (föranledda av i huvudsak EES-avtalet och EU-medlemsskapet) slutgiltigt först flera år efter det att de uppkommit. Det är därför svårt att be- räkna den årliga storleken av dessa utgifter och fluktuationerna mellan åren kan bli betydande. Frågan om Handikappinstitutets verksam- hetsinriktning, organisation och finansiering har varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999 sker en ombildning av verksamheten till en ideell förening i vilken staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet är medlemmar (prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19, rskr. 1997/98:223). Samtidigt ändras namnet till Hjälpmedelsinstitutet och finansieringen av in- stitutet sker fr.o.m. år 1999 efter beslut av riks- dagen inte längre genom sjukförsäkringen utan via ett särskilt statsbidrag som anvisas under an- slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård. Läkemedelsförmånen Resultatinformationen för läkemedelsförmånen redovisas under anslaget A2 Bidrag för läkeme- delsförmånen. Tandvård I regeringens ekonomiska vårproposition för år 1997 aviserade regeringen sina planer på att se- nare förelägga riksdagen förslag om ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård med ikraftträdande den 1 januari 1999. Tandvårds- stödet skulle därigenom få en ändrad inriktning. Härmed avsågs att dels införa ett bättre ekono- miskt stöd till personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårds- behov, dels ge övriga vuxna patienter ett ekono- miskt stöd med en mer tandhälsoinriktad ut- formning än det nuvarande. En särskild utredare tillkallades efter sommaren 1997 med uppgift att före utgången av året lämna förslag om en ny in- riktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Avsikten var att efter remissbehandling av förslaget förelägga riksdagen en proposition som kunde behandlas under våren 1998. I januari 1998 avlämnades betänkandet Tänder hela livet – nytt ersättningssystem för vuxen- tandvård (SOU 1998:2) vilket efter remissbe- handling lades till grund för regeringens propo- sition Reformerat tandvårdsstöd (1997/98:112). Propositionen byggde i stort på utredningsbe- tänkandet med den viktiga skillnaden att rege- ringen förklarade sig beredd att tillskjuta ytter- ligare 500 miljoner kronor, varigenom utgifts- ramen för vuxentandvård år 1999 skulle uppgå till 1 900 miljoner kronor. Avsikten med detta tillskott var att möjliggöra införandet av ett särskilt skydd mot höga behandlingskostnader för främst protetik. Riksdagen har godkänt propositionen (bet. 1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289) och det nya stödet – som träder i kraft den 1 januari 1999 – innebär en markant omläggning av samhällets stöd för vuxentandvård. Det reformerade tand- vårdsstödet inriktas på att ge alla vuxna ett eko- nomiskt stöd för den vardagliga hälsofrämjande tandvården genom s.k. bastandvård. En annan del av stödet riktas till vissa äldre personer samt till andra personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. Ett tredje område som skall rymmas inom ut- giftsramen är ett särskilt högkostnadsskydd för mer kostnadskrävande behandlingar med prote- tik och tandreglering. Omläggningen innebär också att vissa delar av stödet till äldre, sjuka och funktionshindrade kommer att administreras av landstingen. Av utgiftsramen för vuxentandvård om 1 900 miljoner kronor beräknas därför en mindre del komma att överföras till landstingen för deras nya åtaganden. En överenskommelse mellan staten och landstingen om denna över- föring beräknas kunna träffas inom kort. Inom ramen för denna reformering av tand- vårdsstödet görs också en satsning på bättre uppföljning och utvärdering av vuxentandvården. Som ett led i denna satsning får Statens bered- ning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) fr.o.m. år 1999 utökade resurser med sju miljoner kronor för att utvärdera metoder på tandvårdsområdet. Dessa sju miljoner kronor tas från utgiftsramen för tandvårdsstödet och före- slås tillföras anslaget A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Vidare skall sammanlagt 13 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1999 avsättas för ekonomiskt stöd till kompetenscentrer för sällsynta medicinska och odontologiska tillstånd. Dessa medel föreslås anvisas under detta anslag och disponeras av So- cialstyrelsen. Av dessa medel skall fr.o.m. år 1999 sammanlagt åtta miljoner kronor per år utbetalas till vissa befintliga kompetenscentrer. Riksdagen uttalade vid behandlingen av propositionen om reformerat tandvårdsstöd att behovet av ett ytterligare kompetenscentrum rörande dentala material bör övervägas. Regeringen avser att uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan. Vidare behöver vissa medel troligen avsättas för information om det reformerade tandvårdsstödet. Regeringen gör bedömningen att Socialstyrelsen inte kommer att behöva disponera samtliga de resterande fem miljoner kronor som avsatts till kompetenscentrer under år 1999 för detta uppdrag. Regeringen anser att eventuellt överskjutande medel skall få användas av Socialstyrelsen för andra insatser inom myndighetens ansvarsområde under år 1999. Slutsatser Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. avser fr.o.m. år 1999 två ändamål; ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen och tandvårdsersättning. Genom att riksdagen godkänt propositionen om reformerat tandvårdsstöd, har den även ställt sig bakom att utgiftsramen höjs från 1 400 till 1 900 miljoner kronor för år 1999 för att möjliggöra införandet av detta, inklusive en satsning på för- bättrad uppföljning och utvärdering av tandvår- den. När det gäller utgiftsutvecklingen under år 1998 finns en risk för ett överskridande av anslagsbeloppet, och därmed ett utnyttjande av anslagskrediten. Detta beror dels på den ökade efterfrågan på tandvård som skedde i slutet av år 1997 i och med att självrisken höjdes, dels på att en efterfrågeökning inte kan uteslutas under slutet av detta år vad gäller mer kostnads- krävande behandlingar till följd av införandet av det reformerade tandvårdsstödet. Prognosen är dock mycket osäker och regeringen kommer att noga följa utvecklingen. Den ersättning som lämnas till landstingen för de nya åtagandena i fråga om vuxentandvård för vissa patientgrupper kommer att redovisas under anslagsposten ersättningar till sjukvårdshuvud- männen. Vidare påverkas denna anslagspost av ombildningen av Handikappinstitutet till den ideella föreningen Hjälpmedelsinstitutet och den ändrade finansieringen av detta samt av att in- täkter för pensionärers sjukhusvård i form av avdrag på utbetalda pensioner inte längre tillförs anslagsposten. En osäkerhetsfaktor som bör nämnas vid beräkningen av utgifterna är svårig- heten att närmare förutse kostnader och intäkter för sjukvårdsförmåner i internationella förhål- landen med hänsyn till regelsystemets utform- ning och de eftersläpningar i betalningsström- marna som följer av detta. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 992 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 1 992 000 000 kronor vardera året. A2 Bidrag för läkemedelsförmånen Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 0 Anslags- sparande –7 5741 1998 Anslag 13 491 000 Utgifts- prognos 13 630 000 1999 Förslag 13 491 000 2000 Beräknat 13 491 000 2001 Beräknat 13 491 000 1 Avser 90 % av överskridande av 1997 års anslag A1 Sjukvårdsförmåner m.m. Från detta anslag utbetalas fr.o.m. år 1998 stats- bidrag till sjukvårdshuvudmännen till följd av det förändrade kostnadsansvaret för läkemedelsför- månen. På grund av en viss eftersläpning i syste- met med läkemedelsförmånen utbetalas från an- slaget under år 1999 ersättning till sjukvårds- huvudmännen dels för kostnaderna för läke- medelsförmånen under månaderna november och december år 1998, dels för kostnaderna för läkemedelsförmånen under månaderna januari t.o.m. oktober år 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation Kostnaderna för läkemedelsförmånen har under de första åtta månaderna år 1998 ökat med 13 procent jämfört med samma period år 1997. Om hänsyn tas till överförandet av kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar vid inkontinens (kost- naderna för förbrukningsartiklar vid inkon- tinens ingick fram t.o.m. år 1997 i detta anslag, men har fr.o.m. år 1998 överförts till de generella statsbidragen till landsting respektive kommu- ner) var denna ökning 26 procent. Den viktigaste orsaken till kostnadsökningen är att kostnaderna för läkemedelsförmånen år 1997 var relativt låga, beroende på att den hamstring av läkemedel som skedde i slutet av år 1996 ledde till en lägre efter- frågan på läkemedel under år 1997. Således minskade kostnaderna för läkemedelsförmånen år 1997 med 16 procent jämfört med år 1996. För år 1998 beräknas utgifterna under anslaget, bl.a. till följd av till sjukvårdshuvudmännen ut- betalad vinstdelning om 584 miljoner kronor avseende år 1997, att uppgå till 13 630 miljoner kronor. De ekonomiska villkoren för läkemedelsför- månen regleras årligen i en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Över- enskommelsen innebär att staten via detta anslag lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för läkemedelsförmånen med ett fast månatligt be- lopp (en tolftedel per månad av den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen) som utbetalas två månader i efterhand. För år 1998 uppgår den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen till 12,7 miljarder kronor. Den årliga överenskommelsen bygger på den principöverenskommelse som staten och Lands- tingsförbundet träffade hösten 1996 om finansie- ringsprincipens tillämpning m.m. i samband med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt denna skall ett system för vinst- och förlustdelning tillämpas vad gäller avvikelsen mellan den beräknade kostnaden enligt den år- liga överenskommelsen och den faktiska kostna- den för läkemedelsförmånen, exklusive special- livsmedel. Systemet med vinst- och förlust- delning innebär för år 1998 att det belopp varmed den faktiska kostnaden för läkemedels- förmånen underskrider den beräknade kostna- den enligt överenskommelsen delas mellan staten och landstingen i proportionerna 50 procent till staten och 50 procent till landstingen. På mot- svarande sätt delas ett eventuellt kostnadsöver- skridande så att staten svarar för 90 procent och landstingen för 10 procent av överskridandet. Landstingens ekonomiska åtagande begränsas dock till att omfatta högst 50 miljoner kronor. Ett under- respektive ett överskridande av den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen för år 1998 kommer att få betydelse för utgif- terna under detta anslag för år 1999. Anled- ningen till detta är att vinst- eller förlustdel- ningen för läkemedelsförmånen för år 1998 skall regleras mot detta anslag och genomföras senast den 30 juni 1999. I avvaktan på utfall av förhandling mellan staten och landstingen om kostnaderna för läkemedelsförmånen år 1999 budgeteras anslaget för åren 1999–2001 till vardera 13 491 000 000 kronor, vilket motsvarar nominellt oförändrat belopp jämfört med år 1998. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 13 491 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas ansla- get till 13 491 000 000 kronor vardera året. A3 Bidrag till hälso- och sjukvård Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 981 640 1998 Anslag 939 424 Utgifts- prognos 936 924 1999 Förslag 985 626 1 2000 Beräknat 955 926 2001 Beräknat 955 926 1 Ändrad redovisningsprincip fr.o.m. år 1999. Anslaget inkluderar även ersättning till Spri och Hjälpmedelsinstitutet Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands- tingen (och motsvarande) i enlighet med de år- liga överenskommelser som träffas mellan rege- ringen och Landstingsförbundet om vissa ersätt- ningar. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjuk- vård m.m. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighetsingripanden för att för- hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) betalas också från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar ett överskott för anslaget om drygt 1,5 miljoner kronor. Överskottet bestod huvudsakligen av minskade kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Från och med budgetåret 1999 ingår också den statliga ersättningen till Hjälpmedelsinstitutet och Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) i anslaget. Dessa ersättningar har i budgetpropositionen för år 1998 redovisats under anslaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m. respektive anslaget A5 Ersättning till Spri. Frågan om Handikappinstitutets verksam- hetsinriktning, organisation och finansiering har varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999 sker en ombildning av verksamheten till en ideell förening i vilken staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet är medlemmar. Samtidigt ändras namnet till Hjälpmedelsinsti- tutet. Spri är en allmännyttig ideell förening som har bildats av staten och Landstingsförbundet. Nu- varande finansieringsavtal avser perioden 1996– 1999. Spri skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att bedriva ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete inriktat mot aktuella problemområden. Tyngdpunkten skall ligga inom områdena hälsoekonomi, kvalitetsut- veckling, informationsteknik och informations- försörjning. Enligt finansieringsavtalet tillskjuter staten och Landstingsförbundet vardera 29,7 miljoner kronor för vart och ett av åren 1996–1999. Slut- ligt beslut om bidragsbelopp skall dock fattas för ett år i taget av respektive part. Regeringens överväganden Resultatinformation avseende överenskommelsen mellan staten och landstingen för år 1997 Av redovisningar från Socialstyrelsen, Lands- tingsförbundet, Läkemedelsverket och Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) framgår att medlen inom ramen för över- enskommelsen mellan staten och landstingen för år 1997 har använts för att uppnå de målsätt- ningar som angavs i överenskommelsen, nämli- gen att stimulera verksamhet inom följande om- råden: god tillgänglighet i vården, patientens möjlighet till delaktighet, kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, verksamhetsutveckling samt informationsförsörjning. Av redovisningarna framgår bl.a. att utveck- ling av informationssystem för att följa vårdpro- cessens tidsförlopp och vårdens tillgänglighet pågår på flera håll i landet. Landstingen har an- slutit sig till InfoMedicaprojektet. Under året påbörjades vidare arbete med att ta fram metoder för ständigt förbättringsarbete som fokuserar på processer och resultat som leder till ökad pa- tienttillfredsställelse. Under år 1997 har ett tret- tiotal State of the Art dokument inklusive pa- tientinformation tagits fram och huvudsakligen spridits via Socialstyrelsens hemsida på internet. Arbetet med att stödja läkemedelskommittéerna har inletts. En intensiv satsning på förbättrad informationsspridning och genomförande av SBU:s utvärderingar har också genomförts. Överenskommelsen mellan staten och landstingen för år 1998 Den 18 december 1997 överlämnade regeringen en skrivelse med redogörelse för överenskom- melsen om vissa ersättningar till sjukvårds- huvudmännen m.m. för år 1998 till riksdagen (skr. 1997/98:51). Ramen för det totala belopp som omfattas av överenskommelsen uppgår år 1998 till 1 217 miljoner kronor varav 931 miljoner kronor utgår från detta anslag och 286 miljoner kronor från sjukförsäkringen. Detta är 48 miljoner kronor mer än ramen för överenskommelsen för år 1997. Anledningen till detta är främst att ersätt- ningen till landstingen för administration av er- sättningar till privata vårdgivare tidigare legat utanför överenskommelsen men fr.o.m. år 1998 inordnats i densamma. Liksom år 1997 skall huvuddelen av medlen år 1998 användas för att stimulera utvecklingen av metoder för att följa upp, utvärdera och bedöma sjukvårdens effekter inom tre huvudområden; en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, verksam- hetsutveckling och informationsförsörjning. Överenskommelsen mellan staten och landstingen för år 1999 Den 30 april 1998 godkände regeringen överens- kommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka pa- tientens ställning m.m. som tidigare hade träffats mellan företrädare för regeringen och Lands- tingsförbundet. Regeringen har överlämnat pro- positionen om patientens ställning (prop. 1997/98:189) till riksdagen. Propositionen inne- håller en redogörelse för överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställ- ning m.m. Ramen för det totala belopp som omfattas av överenskommelsen för år 1999 uppgår till 1 182 miljoner kronor varav 947 miljoner kronor utgår från detta anslag och 235 miljoner kronor från sjukförsäkringen. Detta är 35 miljoner kronor mindre än ramen för överenskommelsen för år 1998. Anledningen till minskningen är att en del verksamheter som har finansierats via anslaget inom ramen för överenskommelsen mellan sta- ten och landstingen fr.o.m. år 1999 föreslås or- ganiseras och finansieras på annat sätt. Det gäller vissa insatser som utförs av Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt vissa verksamheter som utförs av Socialstyrelsen. Från och med år 1999 föreslås därför 24 miljoner kronor överföras till anslaget C1 Socialstyrelsen och 11 miljoner kronor till anslaget A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Huvuddelen av medlen skall enligt överens- kommelsen användas för att ytterligare stärka patientens ställning inom svensk hälso- och sjuk- vård. Det skall bl.a. ske genom att öka vårdens tillgänglighet och patienternas inflytande och delaktighet. Denna inriktning skall gälla under två år. Däremot regleras den ekonomiska om- fattningen av överenskommelsen för ett år i ta- get. Parterna kom vidare överens om att närmare klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och praktiska förutsättningarna för en behandlings- garanti. Regeringen har den 25 juni 1998 uppdra- git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av införandet av en behandlingsgaranti inom hälso- och sjukvården. Mot bakgrund av att det i dag saknas tillförlit- liga system för att följa tillgängligheten inom hälso- och sjukvården läggs i överenskommelsen särskild vikt vid denna fråga. Det är angeläget att fortsätta att utveckla och introducera system för att på ett jämförbart sätt i hela landet kunna re- dovisa väntetider och köer i den elektiva vården. Även tillgängligheten i den akuta sjukvården måste kunna följas liksom hur prioriteringar inom vården utvecklas. Det är vidare angeläget att utveckla redovisningen av vårdens resultat. I överenskommelserna för år 1998 och 1999 har dessutom avsatts medel för oberoende uppfölj- ning av överenskommelsens olika delar. Inom Kommittén (S 1994:02) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) pågår för närvarande arbetet med kom- mitténs slutbetänkande vilket bl.a. kommer att behandla frågan om statlig styrning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Enligt vad regeringen har erfarit har en särskild studie gjorts av bl.a. stats- bidragen till landstingen i enlighet med de årliga överenskommelser som träffas mellan regeringen och Landstingsförbundet om vissa ersättningar. Studien kommer bl.a. att bilda en bakgrund för kommitténs ställningstaganden. Kommittén skall avsluta sitt arbete senast den 1 mars 1999. Resultatinformation avseende Spri Av Spris årsredovisning för år 1997 framgår att institutet under året bedrivit projekt i enlighet med den inriktning som anges i finansieringsav- talet. I enlighet med finansieringsavtalet har också en utvärdering av Spris verksamhet 1996– 1997 Utvärdering för utveckling (Spri rapport 471) överlämnats till Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Utvärderingen skall utgöra underlag inför ett ställningstagande till Spris verksamhet efter år 1999. Av utvärderingsrap- porten framgår bl.a. att bedömarna anser att Spri målmedvetet har arbetat i den riktning som an- ges i avtal, stadgar och styrelsedirektiv. Spri har tagit fasta på flera synpunkter som framkommit vid tidigare utvärderingar. Planeringen av arbetet har vidare stramats upp på ett positivt sätt. Ex- terna kontakter och nätverksdeltagande förefal- ler ha berikat verksamheten. Vidare konstaterar bedömarna att det föreligger en bristfällig sam- verkan och samordning på nationell nivå i många frågor som berör svensk hälso- och sjukvård. Spri överlämnade i februari 1998 en framställ- ning om ersättning för åren 1999–2001. Utöver de medel som framgår av finansieringsöverens- kommelsen hemställer Spri om ytterligare 5 miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser inom informationsteknologiområdet. Institutet hemställer vidare om att få förlänga sin plane- ringsperiod t.o.m. år 2001 samt att regeringen tydliggör regelverket för utbetalning av kompen- sation för expeditionskostnader i samband med fjärrlån. Landstingsförbundet har givit en särskild ut- redare i uppdrag att utreda Landstingsförbundets framtida engagemang i Spri. Uppdraget, som skall genomföras i samråd med regeringen, skall redovisas före utgången av oktober 1998. Slutsatser Överenskommelsen mellan staten och lands- tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. blir giltig under förutsättning av riksdagens godkännande av me- del under detta anslag. Det arbete som bedrivits inom Spri överens- stämmer enligt regeringen väl med det gällande finansieringsavtalet och den inriktning vad avser Spris verksamhet som har godkänts av riksdagen med anledning av propositionen om Spris fort- satta verksamhet (prop. 1995/96:99 bet. 1995/96:SoU9, rskr. 1995/96:196). Vad avser förlängningen av finansieringsavtalet är rege- ringen, med nuvarande underlag, inte beredd att ta ställning till detta. Mot bakgrund av Lands- tingsförbundets utredning kan förändringar av ersättningen till Spri komma att aktualiseras. Regeringens förslag till anslag för år 1999 in- nebär en ökning med drygt 46 miljoner kronor jämfört med år 1998. Anledningen till ökningen är dels att 51 miljoner kronor i enlighet med propositionen Ombildning av Handikapp- institutet (prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19, rskr 1997/98:223) och som avser bidrag inom hjälpmedelsområdet tillförts anslaget från an- slaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m. (av det nämnda beloppet avser 45,5 miljoner kronor bidrag till institutet), dels att den statliga er- sättningen till Spri fr.o.m. år 1999 ingår i anslaget. Som en följd av pensionsreformen uppräknas även ersättningen till smittbärare med ca 500 000 kronor. Samtidigt föreslås, som ovan nämnts, att 35 miljoner kronor som tidigare anvisats under anslaget fr.o.m. år 1999 överförs till anslaget C1 Socialstyrelsen (24 miljoner kronor) respektive anslaget A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (11 miljoner kronor). Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 985 626 000 kronor anvisas under an- slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 955 926 000 kronor vardera året. A4 Insatser mot aids Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 141 225 Anslags- sparande 9 662 1998 Anslag 65 622 Utgifts- prognos 74 000 1999 Förslag 51 622 2000 Beräknat 65 622 2001 Beräknat 65 622 Anslaget avser särskilda insatser för att före- bygga spridning av hiv/aids. Medlen skall an- vändas till information och kunskapssprid- ning, stöd till psykosocialt arbete och till utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalades ett extra bidrag till kommuner och landsting i storstadsregionerna fram t.o.m. år 1997. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar på ett överskott om knappt 9,7 miljoner kronor vilket också motsvarar det ackumulerade anslagssparandet vid utgången av år 1997. Ut- giftsprognosen för år 1998 beräknas till 74 miljoner kronor och det ackumulerade anslags- sparandet beräknas uppgå till knappt 1,3 miljoner kronor vid utgången av år 1998. Under år 1999 avses medel för hiv/aids-förebyggande verksamhet även utgå från anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i kommuner och landsting under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Regeringens överväganden Resultatinformation De hiv-preventiva arbetet har varit framgångs- rikt. Sverige har förblivit ett land med låg före- komst av hiv-infektion trots ett omfattande resande och invandring från länder med hög förekomst av hiv/aids. Årligen upptäcks ca 250 personer med hiv-diagnos. Sedan år 1995 har antalet nya anmälda aidsfall minskat i Sverige. Största förändringen skedde bland homosexuellt smittade män, med en minskning på 61 procent. Bland heterosexuellt smittade har ingen motsvarade minskning skett under perioden. I den heterosexuellt smittade gruppen har det stora flertalet smittats utomlands. Minskningen av antalet anmälda aidsfall kan delvis förklaras av att de så kallade bromsmedicinerna började an- vändas under år 1996. Av avgörande betydelse för hur det preventiva arbetet lyckas är en väl fungerande verksamhet inom kommuner, landsting och frivilligorganisa- tioner samt en god samverkan mellan dessa. Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids- frågor och lämnar ekonomiskt stöd till dessa. Det största ekonomiska stödet lämnas till Noaks Ark–Röda korset, RFSL och RFSU. En utvärde- ring av dessa organisationer visar att de har en specifik och ändamålsenlig målgruppsinriktning. Organisationerna har framgångsrikt engagerat medlemmar och aktivister och skapat en social rörelse kring sexualupplysning och preventions- arbete. Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv- smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De rikstäckande invandrarorganisationerna sam- arbetar direkt med Folkhälsoinstitutet och spelar en aktiv roll i vissa projekt. En utvärdering av det så kallade extra bidraget främst till storstäderna redovisades för riksdagen i budgetpropositionen för år 1997. Utvärde- ringen visade att det bedrivs ett mångfacetterat och avancerat arbete som bygger på genomarbe- tade handlingsprogram i de stora städerna. Slutsatser Det hiv-preventiva arbetet har varit mycket framgångsrikt och bör enligt regeringen få fort- satt hög prioritet. Den inriktning som angavs i budgetpropositionen för år 1998 ligger fast; - insatserna bör genomföras inom ramen för sammanhållna handlingsprogram, - insatserna bör i ökad utsträckning riktas mot de grupper som löper störst risk att smittas med hiv/aids, - samarbetet mellan olika aktörer behöver fördjupas, - stödet till frivilligorganisationer bör priori- teras och deras kompetens tillvaratas och utvecklas samt - insatserna skall fortlöpande följas upp och utvärderas. Till förebyggande hiv/aids-verksamhet i stor- stadsområdena fördelades för år 1998 90 miljoner kronor från det under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner uppförda anslaget A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Syftet var att under- lätta avvecklingen av en del av det tidigare specialdestinerade bidraget och att värna den verksamhet som byggts upp i samarbete mellan kommuner, landsting och frivilliga orga- nisationer. Regeringens avsikt är att även för år 1999 värna om de verksamheter som byggts upp och medel avses utbetalas från anslaget A2 under utgiftsområde 25. En överföring från A4-an- slaget bör engångsvis göras med 14 miljoner kronor till anslaget A2 under utgiftsområde 25. Bidraget skall användas för hiv/aids- förebyggande arbete i storstäderna. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 51 622 000 kronor anvisas under an- slaget A4 Insatser mot aids för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 65 622 000 kronor vardera året. A5 Bidrag till WHO Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 38 365 Anslags- sparande 735 1998 Anslag 33 697 Utgifts- prognos 34 432 1999 Förslag 34 371 2000 Beräknat 34 371 2001 Beräknat 34 371 Utgiften som belastar anslaget är Sveriges med- lemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek bestäms av den tvåårsbudget som WHO:s beslutande församling antar. Avgiften för re- spektive verksamhetsår skall enligt WHO:s reg- ler ha betalats in vid årets början. Budgeten för perioden 1998–1999 antogs i maj 1997. Avgiften för verksamhetsåret 1999 uppgår till 4 172 550 USD. Avgiften har reducerats i förhållande till WHO:s ursprungliga avgiftsavisering för år 1999, vilken uppgick till 4 944 560 USD. Detta beror på beslut av Världshälsoförsamlingen år 1998 om ändringar i bidragsskalan och att viss finansiering av budgeten skulle ske med tillgängliga fonderade medel samt att avdrag har gjorts för den rabatt som utgår till länder som har betalat medlemsavgiften på föreskrivet sätt. För år 1998 kan utgiften beräknas till ca 34,4 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Sverige har aktivt verkat för re- former inom WHO som kan möjliggöra stärkta och effektivare satsningar inom prioriterade verksamhetsområden. I detta ingår bl.a. att ut- veckla strategisk budgetering och följa upp an- vändning av tillgängliga medel. I kraven på en god ekonomisk hantering har även ingått att medlemsländerna iakttar betalningsdisciplin. Med målet att effektivisera verksamheten har or- ganisationen genomfört vissa förändringar samt påbörjat genomförandet av andra. Detta arbete kommer Sverige att aktivt verka för även i fort- sättningen. WHO fastställer i maj 1999 budgeten för pe- rioden 2000–2001. WHO:s nyvalda generaldi- rektör, Gro Harlem Brundtland, kommer under hösten 1998 att presentera sitt budgetförslag inklusive förslag till nya insatsområden för att förbättra hälsoläget i världen. Hittills har medlemsländerna i WHO sett mycket positivt på hennes programförslag, varför en ökning i förhållande till nominellt oförändrad budget sannolikt kommer att accepteras. Samtidigt kan ökningar i de frivilliga bidragen väntas. Regeringen avser att under hösten 1998 ge ett särskilt bidrag till WHO:s förnyelsearbete inom angelägna programområden. Bidrag till reformarbetet har också givits av bl.a. Norge, Danmark och Rockefeller-stiftelsen. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 34 371 000 kronor anvisas under an- slaget A5 Bidrag till WHO för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 34 371 000 kronor vardera året. A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 2 590 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 2 591 Utgifts- prognos 2 591 1999 Förslag 1 591 2000 Beräknat 2 591 2001 Beräknat 2 591 Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar. Bidrag lämnas till driften av de operativa de- larna av verksamheten vid Världshälsoorganisa- tionens (WHO) enhet för läkemedelsbiverk- ningar (WHO Drug Monitoring Centre i Uppsala), som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Colla- borating Centre for International Drug Monito- ring. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och WHO-centret har väl svarat upp mot den ökande efterfrågan av centrets tjänster. Av revi- sionsberättelsen för stiftelsens verksamhetsår 1997 framgår att det funnits tillgångar på ett bankkonto som först för år 1997 tagits upp i stiftelsens bokslut. Den 31 januari 1997 uppgick dessa tillgångar till ca 2 miljoner kronor. Med hänvisning till dessa tillgångar gör regeringen be- dömningen att en neddragning engångsvis av an- slaget med 1 miljon kronor kan göras för år 1999, med bibehållen ambitionsnivå. Regeringen avser att ta initiativ till en översyn när det gäller frågan om former för och finansiering av verksamheten framdeles. Mot bakgrund av ovanstående föreslås re- geringen att 1 591 000 kronor anvisas under an- slaget A6 Bidrag till WHO-enheten för rappor- tering av läkemedelsbiverkningar för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 2 591 000 kronor vardera året. A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 16 936 Anslags- sparande –136 1998 Anslag 16 800 Utgifts- prognos 16 664 1999 Förslag 16 300 2000 Beräknat 17 085 2001 Beräknat 17 427 Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av Nordiska ministerrådets organisation. På högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av personal från de nordiska ländernas hälso- och sjukvårdssektorer samt näraliggande områden. De utgifter som belastar anslaget är Sveriges an- del av kostnaderna för NHV. Nordiska minister- rådet fastställer varje år dels en total ekonomisk ram för högskolans verksamhet, dels en garanti- nivå för finansieringen. Utgifter för verksamhe- ten inom garantinivån fördelas mellan de nor- diska länderna efter samma proportioner som gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade studentplatser under året. Faktorer som styr utgifterna är utvecklingen av Nordiska ministerrådets budget, Sveriges an- del av budgeten, valutakursförändringar samt av Sverige utnyttjade studentplatser. Nordiska mi- nisterrådets budget för år 1999 kommer att fast- ställas först i november 1998. För år 1999 beräk- nas ett totalt anslag till NHV om drygt 37 miljoner kronor varav Sveriges andel beräknas uppgå till ca 16 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Sverige disponerar ca 40 procent av utbildnings- platserna vid NHV. Det finns ett stort behov av kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens i de nordiska länderna. NHV spelar här en viktig roll. I Sverige är intresset för utbildningen vid NHV stort och av de svenskar som söker kan årligen endast ca en tredjedel beredas plats. Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen bedömningen att en neddragning engångsvis av anslaget med 500 000 kronor kan göras för år 1999. Regeringen föreslår att 16 300 000 kronor anvisas under anslaget A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 17 085 000 kronor respektive 17 427 000 kronor. Skillnaderna i an- slagsnivå mellan åren 1999 och 2000 består dels av att anslaget under år 1999 föreslås dras ned engångsvis med 500 000 kronor, dels av beräknad uppräkning av anslaget med anledning av pris- och löneförändringar. A8 Folkhälsoinstitutet Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 119 020 Anslags- sparande 16 089 1998 Anslag 110 178 Utgifts- prognos 121 000 1999 Förslag 109 047 2000 Beräknat 111 077 1 2001 Beräknat 113 151 2 1 Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen. Institutet skall särskilt in- rikta verksamheten mot de faktorer som påver- kar hälsoutvecklingen hos de grupper som är mest utsatta för hälsorisker. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar att FHI minskade sitt anslagsparande med 15 560 000 kronor. Det ackumuerade anslagssparandet vid utgången av år 1997 uppgick till 16 089 000 kronor. En stor del av det utgående anslagssparandet är intecknat i fleråriga samarbetsavtal med forskningsinstitutioner. Enligt prognoserna för år 1998 kommer utgif- terna att överskrida anslaget och det ackumule- rade anslagssparandet beräknas uppgå till knappt 5,3 miljoner kronor vid utgången av år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation FHI har enligt regeringens mening arbetat med målen för verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Institutets arbete med att minska skill- naderna i hälsa mellan olika grupper har inten- sifierats. Bl.a. har olika samarbetsavtal tecknats mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner för att öka kunskapen om ohälsans sociala samband samt översätta resultaten till förslag på konkreta strategier för att förbättra hälsans villkor bland utsatta grupper. FHI har under året satsat på en förstärkning av analys- och utredningsfunktionen, liksom på de internationella frågorna. Arbetet med att ut- veckla nationella hälsopolitiska handlingspro- gram med betoning på att minska social ojämlik- het i hälsa har inletts på flera av institutets verksamhetsområden och arbetet har kommit längst när det gäller tobak och skador. Utvecklingen att bedriva folkhälsoarbete base- rat på ett s.k. arenaperspektiv inleds i större skala med satsningen på hälsofrämjande skolor. Den fortsatta satsningen på kvinnors hälsa utgår bl.a. från hälso- och sjukvården som arbetsplats för många lågutbildade kvinnor. Satsningar har även inletts för att utveckla folkhälsoarbetet bland äldre och invandrare samt inom området hälsa- miljö med inriktning på inomhusluft. FHI:s tobakspreventiva insatser har utvärde- rats av en internationell grupp som har funnit att arbetet är handlingsinriktat och kännetecknas av hög produktivitet, kvalitet och kostnadseffekti- vitet. Regeringen välkomnar denna typ av ex- terna utvärderingar och förutsätter att fler av in- stitutets aktiviteter blir föremål för liknande utvärderingar. Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoar- bete på lokal och regional nivå har detta bl.a. be- stått i att bidra till att öka folkhälsokompetensen hos strategiska aktörer och i att stötta utveck- lingen av lokala folkhälsoprogram. Det internationella engagemanget har ökat inte minst till följd av institutets deltagande i EU:s olika folkhälsoprogram. FHI:s genderarbete utgår ifrån kunskap om skillnader mellan kvinnor och män både när det gäller hälsa och attitydpåverkan. Utgångspunk- ten är att man i det preventiva arbetet måste känna till och ta hänsyn till orsakerna bakom människors beteende. Enligt FHI har uppdraget att vidareutveckla genderperspektivet inneburit en ökad medveten- het om och intresse för hur det förebyggande och hälsofrämjande arbetet skall kunna profileras för olika målgrupper. Det som saknas är forsk- ning och utvärderingar av olika förebyggande metoders effektivitet. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Folkhälsoinstitutet finansierar varje år olika forsknings- och utvecklingprojket inom folk- hälsoområdet. För flertalet av projekten upp- rättas fleråriga samarbetsavtal med olika forsk- ningsinstitutioner. Detta innebär att FHI tar på sig ekonomiska förpliktelser för kommande budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen med- ger att regeringen för anslaget A8 Folkhälsoin- stitutet får ikläda sig sådana förpliktelser. Beställarbemyndiganden för beviljande av forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan under perioden 1999–2001 framgår av tabell 4.12 nedan. Slutsatser Regeringens bedömning är att FHI:s verksamhet utvecklas i enlighet med de riktlinjer som redo- visades i den fördjupade anslagsframställningen för åren 1997–1999, om än i långsammare takt till följd av minskade resurser. Regeringen anser att institutet ytterligare bör sträva efter att för- stärka sin roll som kunskapscentrum och me- todutvecklare. I linje med detta ligger att insti- tutet skall stimulera och stötta andra aktörer att bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta arbete bör inte minst de frivilliga organisationernas kompetens och engagemang tas tillvara. Vidare bör FHI i högre grad utnyttja möjligheten att låta fler av institutets aktiviteter utvärderas av extern kompetens. Det är regeringens uppfatt- ning att FHI ytterligare bör sträva efter att foku- sera insatserna på att minska skillnaderna i ohälsa mellan olika grupper i samhället. Anslagsberäkningen för FHI utgår från att re- geringen föreslår en besparing om 3 miljoner kronor. Dessa medel föreslås fr.o.m. år 1999 överföras till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, för finansiering av åtgärder med anledning av riks- dagens beslut om propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250). Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 110 178 Pris- och löneomräkning 1 778 Justering av premier 91 Omfördelning till Uo4 –3 000 Förslag 1999 109 047 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 109 047 000 kronor anvisas under anslaget A8 Folkhälsoinstitutet för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 111 077 000 kronor respektive 113 151 000 kronor. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tabell 4.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början (–) (–) 0 108 108 Nya förpliktelser (–) (–) 108 18 18 Infriade förpliktelser* (–) (–) 0 18 18 Utestående förpliktelser vid årets slut 108 108 108 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 108 108 108 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser A9 Smittskyddsinstitutet Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 97 949 Anslags- sparande 29 013 1998 Anslag 98 923 Utgifts- prognos 125 350 1999 Förslag 108 750 2000 Beräknat 109 686 1 2001 Beräknat 111 422 2 1 Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att medverka till att skyddet mot smittsamma sjuk- domar upprätthålls och förstärks. En jämförelse mellan budget och utfall för år 1997 visar ett anslagsöverskridande på 489 000 kronor. Ackrediteringen av SMI:s diagnostiska verksamhet och planeringen av flyttningen av SMI:s verksamhet till Karolinska institutets område har medfört kostnader som inte kunnat rymmas inom budgetramen. Tidigare års anslagssparande har utnyttjats för att täcka underskottet. Vid utgången av år 1997 uppgick det ackumulerade anslagssparandet till ca 29 miljoner kronor. Anslagssparandet är en följd av att SMI befunnit sig i en uppbyggnadsfas och därmed bl.a. haft många obesatta tjänster. Enligt prognosen för år 1998 beräknas an- slagssparandet minska med 23,2 miljoner kronor. Anslagssparandet beräknas behöva täcka dels verksamhetsöverskridanden under år 1998 på ca 7,4 miljoner kronor, dels flyttkostnader på ca 15,8 miljoner kronor varav 6,3 miljoner kronor hänförs till ökade hyreskostnader. SMI flyttar under oktober 1998 den huvud- sakliga verksamheten till Karolinska institutets område. Förhandlingar om byggkostnader och hyror för det nya säkerhetslaboratoriet samt det nya huset för försöksdjur pågår med Akademiska Hus AB. Säkerhetslaboratoriet beräknas stå klart i slutet av år 1999 och det nya djurhuset i slutet av år 2000. I och med dessa förändringar kom- mer SMI också behöva göra betydande investe- ringar i utrustning. Regeringens överväganden Resultatinformation Enligt regeringens mening har SMI på ett tillfredsställande sätt arbetat med målen för verksamheten. SMI har under året aktivt med- verkat till att skyddet mot smittsamma sjuk- domar upprätthållits och förstärkts. Situationen i Sverige är tillfredsställande inom viktiga del- områden. Resistensutvecklingen mot antibiotika är en av de mest gynnsamma i Europa. Vidare har antalet nyanmälda aids-fall minskat med över 50 procent under de senaste två åren och bland homosexuellt smittade män anmäldes endast en fjärdedel så många nya aids-fall år 1997 som år 1995. Minskningen har främst sin orsak i de nya antivirala medel som används i behandlingen och som skjuter upp utvecklandet av sjukdomen. Antalet kikhostefall i lägre åldrar har också minskat kraftigt till följd av att allmän kikhostevaccination införts, vilket har utprövats av forskningsprogram på SMI. Sommaren 1997 ackrediterades SMI:s diag- nostiska verksamhet av SWEDAC. Ackredite- ringen innebär totalt sett en kvalitetshöjning av institutets verksamhet som referenslaborato- rium. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.14 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter1 Kostnader Resultat (Intäkt– kostnad) Utfall 1997 15 809 (25%) 18 249 -2 440 Prognos 1998 18 850 (25%) 20 000 -1 150 Budget 1999 15 000 (25%) 17 000 -2 000 1 SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset (försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har både externa och interna kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som kommer från SMI. SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för- söksdjursverksamheten (djurhuset) och den spe- ciella diagnostiken. Den speciella diagnostiken skall finansieras med avgifter med full kostnads- täckning. För försöksdjursverksamheten har SMI medgivits undantag från 5 § avgiftsförord- ningen (1992:191). Inkomsterna disponeras av SMI. Försöksdjursverksamheten redovisade ett un- derskott på ca 2,2 miljoner kronor för år 1997 och prognosen för år 1998 visar på ett under- skott om ca 0,7 miljoner kronor. Underskotten beror på ökade kostnader för drift och underhåll av fastigheten och inköp av djur samtidigt som omfattningen av verksamheten minskat och prisnivån är för låg. Fr.o.m. den 1 juni 1998 gäller dock en ny prislista som förväntas generera något ökade intäkter. Problematiken kring möj- ligheten att uppnå full kostnadstäckning kvarstår dock. Tills denna fråga är utredd skall eventuella underskott täckas av de medel ramanslaget räk- nades upp med i samband med övertagandet av driften av djurhuset från Avvecklingsmyndig- heten för Statens bakteriologiska laboratorium (SBL-AV) våren 1995. Medlen var bl.a. tänkta att täcka vissa kostnader till följd av renoveringar av nuvarande djurhus. Dessa planer har dock fått ändras eftersom de skärpta krav som ställs på djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste byggas. SMI har emellertid gjort vissa renove- ringar i nuvarande djurhus som bl.a. bidragit till underskotten i verksamheten. Målet full kostnadstäckning har inte kunnat uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den speciella diagnostiken de senaste åren. Den spe- ciella diagnostiken redovisade ett underskott på 243 000 kronor år 1997 och för år 1998 beräknas underskottet uppgå till ca 450 000 kronor. Un- derskotten beror bl.a. på ökade kostnader för ackreditering av verksamheten. Avgifterna höj- des fr.o.m. den 1 september 1997. De nya priserna har dock inte medfört att full kost- nadstäckning kunnat uppnås under år 1998. Som en följd av detta har en arbetsgrupp tillsatts inom SMI för att se över och analysera den speciella diagnostiken samt komma med förslag på för- ändringar. SMI mottar även externa medel för forsk- ningsuppdrag och annan uppdragsverksamhet. För år 1999 beräknas de externa forskningsmed- len uppgå till ca 40 miljoner kronor. Slutsatser SMI flyttar under oktober 1998 den huvudsak- liga verksamheten till nybyggda lokaler på Karo- linska institutets område. De nya lokalerna medför ökade hyreskostnader på ca 7 miljoner kronor år 1999. SMI:s hyreskostnader kommer att öka med ytterligare ca 10 miljoner kronor per år de kommande två budgetåren, under år 2000 till följd av det nya säkerhetslaboratoriet och under år 2001 till följd av det nya djurhuset. Hyreskostnaderna i det nya säkerhets- laboratoriet och framför allt i det nya djurhuset är dock fortfarande osäkra. Förutom att SMI:s ramanslag successivt kom- mer att behöva höjas de kommande tre åren till följd av ökade hyreskostnader, kommer myndig- heten också under en tioårsperiod att årligen behöva tillföras extra resurser för att klara av kapitalkostnaderna för sina egna investeringar på ca 50 miljoner kronor i de nya lokalerna samt i djurhuset. Kapitalkostnaderna för år 1999 kommer dock att kunna täckas av det prognos- tiserade anslagssparandet. Smittskyddet ingår även som en viktig del i Funktionen hälso- och sjukvård m.m. under ut- giftsområde 6 Totalförsvar. I syfte att stärka be- redskapen inom funktionen har därför rege- ringen den 1 oktober 1998 fattat beslut om att 13 miljoner kronor får utbetalas för direktin- vesteringar i SMI:s byggnad för säkerhets- laboratorier. Regeringen anser att SMI:s anslag för år 1999 bör höjas med 6,8 miljoner kronor för att täcka ökade hyreskostnader och för att tillförsäkra fortsatt verksamhet när det gäller övervakning av antibiotikaresistens. Myndigheten har vidare hemställt om anslagsmedel för nya uppgifter när det gäller smittskyddet i samband med miljö- frågor samt för att kunna täcka underskotten inom den speciella diagnostiken. Regeringen har inte kunnat tillmötesgå myndighetens önskemål om ytterligare medel på dessa områden. När det gäller den senare frågan vill regeringen avvakta resultatet av den arbetsgrupp som SMI nyligen tillsatt för att analysera underskotten inom den speciella diagnostiken och komma med förslag på förändringar. Regeringen är medveten om att SMI:s eko- nomiska situation är ansträngd och kommer därför att noga följa den ekonomiska utveck- lingen inom myndigheten samt effekterna av de omprioriteringar som kan komma att behöva vidtas under år 1999 för att klara verksamheten inom given resursram. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 98 923 Pris- och löneomräkning 2 736 Justering av premier 291 Omfördelning från andra myndigheter inom ut- giftsområde 9 6 800 Förslag 1999 108 750 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 108 750 000 kronor anvisas under anslaget A9 Smittskyddsinstitutet för 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 109 686 000 kronor respektive 111 422 000 kronor. I beräkningen för åren 2000 och 2001 har emellertid inte hänsyn tagits till de kostnads- ökningar som uppkommer till följd av det nya säkerhetslaboratoriet respektive det nya djur- huset. Regeringen återkommer till detta under år 1999 då SMI:s resursbehov skall kunna bedömas bättre. Skillnaden i anslagsbelopp mellan åren 1999 och 2000 består dels av att 1 miljon kronor av de medel som tillförs SMI från andra myndigheter inom utgiftsområde 9 endast tillförs engångsvis för år 1999, dels av beräknad uppräkning av anslaget med anledning av pris- och löneförändringar. A10 Institutet för psykosocial medicin Tabell 4.15 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 10 279 Anslags- sparande 503 1998 Anslag 10 853 Utgifts- prognos 11 054 1999 Förslag 11 110 2000 Beräknat 11 311 1 2001 Beräknat 11 482 2 1 Motsvarar 11 110 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 11 110 tkr i 1999 års prisnivå Statens institut för psykosocial miljömedicin, IPM, skall bidra till att uppfylla målen för ut- giftsområdet genom att särskilt uppmärksamma och bidra med kunskap som minskar de psyko- sociala risksituationerna i samhället. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet ökade med 327 000 kronor och uppgick vid 1997 års slut till ca 503 000 kronor. IPM har i delårsrapporten avseende första halvåret 1998 redovisat en utgiftsprognos för år 1998 om knappt 11 054 000 kronor. Detta innebär att anslagssparandet vid utgången av år 1998 be- räknas uppgå till 302 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Myndigheten har under senare år inriktat sin verksamhet på såväl grundforskning som tilläm- pad forskning samt kunskaps- och informations- spridning. Samtliga enheter inom IPM deltar på olika sätt i kunskapsspridning genom publika- tioner, föreläsningar, kurser för allmänheter, in- stitutioner och organisationer. IPM är organisa- toriskt tätt knutet till Karolinska Institutet, därigenom kan ett utbyte och en korsbefrukt- ning av forskningen ske. Institutets verksamhet är inriktad på att förstå sambandet mellan livsförhållanden, psykisk hälsa och kroppslig hälsa. Myndighetens forskning har särskilt koncentrerats på psykologiska och psy- kofysiologiska långtidsmekanismer som orsaks- bakgrund till sambandet mellan hälsa och psyko- social livsmiljö. Mot bakgrund av den samhällsförändring som omvandlingen av arbetsmarknaden har inneburit har forskningen inriktats på psykosociala kon- sekvenser till följd av arbetslösheten, internatio- naliseringen av arbetslivet och nya fysiska risk- faktorer som kan interagera med psykosociala faktorer när det gäller hälsoeffekter. IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskap- lig kvalitet. Forskarna vid institutet anlitas flitigt som granskare av artiklar i internationella veten- skapliga tidskrifter, som föreläsare vid interna- tionella och nationella konferenser och som pro- ducenter och rådgivare i annan typ av kunskaps- spridning. Genderperspektivet är en central utgångs- punkt för myndighetens forskning. IPM arbetar sedan länge med ett flertal projekt där forsk- ningen redovisas separat vad gäller resultat för män respektive kvinnor. Genderperspektivet an- vänds bl.a. vad gäller forskning om psykosociala upplevelser. IPM har i en skrivelse till regeringen den 31 augusti 1998 aktualiserat frågan om ett namn- byte för myndigheten. IPM anser att det nuva- rande namnet är otydligt och att det inte på ett adekvat sätt speglar myndighetens nuvarande verksamhet. IPM föreslår att myndighetens namn därför bör ändras till Institutet för psyko- social medicin (IPM). Regeringen anser att förutsättningarna att be- döma resultaten av IPM:s verksamhet har för- bättrats jämfört med tidigare år. Orsaken till detta är främst att IPM i sin årsredovisning för år 1997 redovisar sina prestationer på ett sätt som möjliggör jämförelser över tiden. Regeringen an- ser att IPM:s årsredovisning visar att myn- digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med målen för verksamheten. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.16 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt- kostnad) Utfall 1997 6 066 6 066 0 Prognos 1998 8 475 8 475 0 Budget 1999 6 375 6 375 0 Tabellen ovan bygger på en uppskattning utifrån budgetunderlaget för perioden 1999–2001. För år 1999 beräknas de externa medlen för forskningsuppdrag uppgå till 6 375 000 kronor. Detta innebär en minskning med drygt 2 miljoner kronor jämfört med år 1998. Rege- ringen anser att IPM bör sträva efter en successiv ökning av den externa finansieringen. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att IPM:s årsredovisning för år 1997 i allt väsentligt är rättvisade. Den ekonomiadministrativa värdering som RRV har utfört av samtliga myndigheter har beträffande Statens institut för psykosocial miljömedicin givit EA-värdet tillfredsställande. RRV har i en särskild revisionspromemoria till IPM gjort vissa uttalanden om IPM:s ekonomi- administrativa rutiner samt bokföringsrutinerna. Regeringen instämmer i huvudsak med RRV:s påpekanden. Under föregående år har IPM ar- betat med att förstärka ekonomiadministration. Regeringen anser att detta arbete bör fortsätta även under kommande år. Slutsatser Regeringen anser att IPM bör byta namn till In- stitutet för psykosocial medicin (IPM). De mål och den inriktning som tidigare beslutats avse- ende IPM:s verksamhet bör ligga fast för år 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 10 853 Pris- och löneomräkning 206 Justering av premier 51 Förslag 1999 11 110 Regeringen föreslår att 11 110 000 kronor anvi- sas under anslaget A10 Institutet för psykosocial medicin för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 11 311 000 kronor respek- tive 11 482 000 kronor. A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik Tabell 4.17 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 23 176 Anslags- sparande 4 458 1998 Anslag 15 517 Utgifts- prognos 19 975 1999 Förslag 33 896 2000 Beräknat 34 494 1 2001 Beräknat 35 081 2 1 Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att verka för ett ratio- nellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Utvärderingarna skall vila på vetenskaplig grund och ske utifrån medi- cinska, ekonomiska, sociala och etiska utgångs- punkter. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet ökade med ca 450 000 kronor och uppgick den 31 december 1997 till 4 458 000 kronor. Enligt utgiftsprognosen för år 1998 kommer SBU under året att förbruka hela anslaget samt hela det ackumulerade anslagssparandet. Regeringens överväganden Resultatinformation SBU har under året avslutat fyra större veten- skapliga utvärderingar om Neuroleptika, Livs- stilsprogram, Kirurgi vid reumatism samt Anti- oxidanter. För neuroleptika har förberedelser gjorts för att kunna utvärdera effekterna av rap- porten om två till tre år, eftersom tillämpad praxis ofta avviker från vad som är vetenskapligt baserat. Under året har SBU bedrivit samman- lagt 24 projekt, exklusive de psykiatriska pro- jekten, varav 19 är större projekt. De fyra psy- kiatriprojekten som startat föregående år har fortsatt samt förberedelser för ytterligare tre på- börjats. SBU lägger ned ett omfattande arbete på att försäkra sig om vetenskapligt hög kvalitet. För att SBU:s utvärderingar skall få genomslag i vården måste de spridas och resultaten översät- tas i praktisk tillämpning. SBU har under år 1997 väsentligt utökat sina insatser inom området in- formation och marknadsföring. I den årliga un- dersökning som SBU gör om målgruppernas kännedom och syn på SBU redovisas att nästan 100 procent av ledande administratörer, 80 pro- cent av läkarna och 70 procent av landstingspoli- tikerna numera känner till SBU och dess verk- samhet. Av dem som känner till SBU har 90 procent av administratörerna, 70 procent av lä- karna och drygt 60 procent av politikerna angett att de haft praktisk nytta av SBU:s resultat i sitt arbete. Undersökningen visar att SBU:s intensi- fierade information haft effekt och att SBU:s rapporter har relevans för beslutsfattare inom sjukvården. SBU:s rapporter finns vidare till- gängliga för sökning i ett flertal medicinska data- baser. Korta sammanfattningar av SBU:s rappor- ter och pågående projekt finns också på SBU:s hemsida på internet. SBU har fortsatt sitt arbete som sekretariat för det internationella nätverket INAHTA. SBU har även arbetat vidare med att fördjupa samarbetet om utvärdering inom Europa. I samtliga projekt belyses i vilken utsträckning genderaspekter behandlats i den granskade forskningen. Projektgrupperna har också i upp- drag att inom sina områden framhålla kunskaps- luckor som beror på att något kön studerats otillräckligt. SBU har under året inlett ett samarbete vid planeringen av nya projekt med framförallt So- cialstyrelsen och Läkemedelsverket för att und- vika dubbelarbete. SBU har även samarbetat med Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Landstings- förbundet och Spri om ett gemensamt informa- tionssystem – Svenskt Medicinskt Fönster – som startade i december 1997. Vidare har SBU slutit avtal med regioner och landsting om spridning av sina resultat. Ett 20-tal SBU-informatörer var år 1997 verksamma i 13 landsting med uppgiften att sprida kunskap om SBU:s utvärderingsre- sultat. SBU har under de senaste åren genom riks- dagsbeslut tilldelats särskilda medel för utvärde- ringar inom psykiatrin. Dessa medel har ännu inte helt tagits i anspråk och behöver kunna dis- poneras för att slutföra de nu pågående projek- ten. En intensiv satsning på förbättrad informa- tionsspridning och implementering har gjorts under de två senaste åren med hjälp av finansie- ring från anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjuk- vård i enlighet med de årliga överenskommelser som träffas mellan regeringen och Landstings- förbundet om vissa ersättningar. Under åren 1998 och 1999 kan SBU finansiera denna ut- ökade verksamhet endast under förutsättning att SBU disponerar de medel från år 1997 som ännu inte kunnat utnyttjas. Med dessa förutsättningar räknar SBU i budgetunderlaget med oförändrad anslagsnivå för år 1999. Slutsatser Regeringen anser att SBU arbetar på ett tillfreds- ställande sätt för att uppnå målen för verksam- heten. Inriktningen vad gäller SBU:s verksamhet bör ligga fast för år 1999. Regeringen fäster sär- skild vikt vid de intensifierade ansträngningar som myndigheten har gjort för att sprida resul- taten av utvärderingarna och anser att detta bör vara en prioriterad uppgift också för år 1999. En del verksamheter som tidigare har finan- sierats via anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård föreslås i överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m., organiseras och finansieras på annat sätt. Det gäller bl.a. vissa insatser som utförs av SBU. Detta innebär att 11 miljoner kronor som tidi- gare anvisats under anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård fr.o.m. år 1999 föreslås överföras till anslaget A11 Statens beredning för utvärde- ring av medicinsk metodik. Regeringen har i propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112, bet. SoU 1997/98:25) påtalat det nationella behovet av ut- värdering av odontologisk metodik och aviserat att denna verksamhet bör intensifieras. Det står klart att det även inom tandvården finns behov av en systematisk granskning av det vetenskap- liga underlaget för verksamheten. Regeringen föreslår att denna funktion skall inrättas inom SBU samt att 7 miljoner kronor tillförs SBU:s anslag för ändamålet fr.o.m. år 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 15 517 Pris- och löneomräkning 348 Justering av premier 31 Överföring från A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 11 000 Tillfört m.a.a. proposition om reformerat tand- vårdsstöd 7 000 Förslag 1999 33 896 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 33 896 000 kronor anvisas under an- slaget A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 34 494 000 kronor respektive 35 081 000 kronor. A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 20 932 Anslags- sparande 8 218 1998 Anslag 22 879 Utgifts- prognos 21 700 1999 Förslag 22 421 2000 Beräknat 22 829 1 2001 Beräknat 23 170 2 1 Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsom- rådet genom att aktivt medverka till att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller åter- kallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Av HSAN:s årsredovisning för år 1997 framgår att det under året uppkommit ett anslagssparande om 1,7 miljoner kronor och det ackumulerade anslagssparandet uppgick vid ut- gången av år 1997 till ca 8,2 miljoner kronor. Förklaringen till sparandet är enligt ansvars- nämnden att antalet inkommande ärenden inte har ökat i den utsträckning som tidigare beräk- nats. Enligt den prognos för år 1998 som redovisas i delårsrapporten för första halvåret 1998 beräknas anslagssparandet öka med ca 1,2 miljoner kronor under året. Detta innebär att det ackumulerade anslagssparandet vid utgången av år 1998 beräk- nas uppgå till ca 9,4 miljoner kronor. Det över- skott som uppstått kan användas för att minska ärendebalansen ytterligare. HSAN uppger vidare i sitt budgetunderlag för perioden 1999–2001 att avsevärda extra utgifter kan förutses under budgetåret 1999, framför allt på grund av en pla- nerad flyttning. Kostnaderna i samband med millenieskiftet beräknas till 50 000– 100 000 kronor för budgetåret 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation HSAN:s årsredovisning för budgetåret 1997 visar att antalet inkomna ärenden till myndig- heten har ökat. Antalet avgjorda ärenden är emellertid färre än år 1996, men överstiger något antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden har minskat något, från 1 559 år 1996 till 1 529 år 1997. Regeringen anser att det uppnådda resul- tatet är godtagbart, sett mot bakgrund av att två av ärendena var mycket omfattande och tog åt- skillig arbetskraft i anspråk. Det uppställda målet om nedbringande av den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex månader har inte uppnåtts. Den genomsnittliga handlägg- ningstiden har emellertid förkortats från 8,6 må- nader för år 1996 till 6,8 månader för 1997. Ett nytt ärendehanteringssystem har upphandlats och installerats under år 1997. Nettokostnaden per avgjort ärende uppgick under år 1997 till 7 227 kronor och överstiger sålunda något den i budgetunderlaget för år 1997 beräknade om 7 200 kronor. Om man undantar de två ärenden som har varit av ovanligt stor omfattning blir nettokostnaden emellertid betydligt lägre, 7 060 kronor per ärende. HSAN har under år 1997 samverkat med andra myndigheter och aktörer inom området, främst Socialstyrelsen och landstingens förtroendenämnder. Nämndens beslut sänds regelmässigt via e-post till ett antal intressenter. Information har också lämnats genom besvaran- de av förfrågningar från myndigheter, mass- medier, forskare och allmänhet per telefon och post samt vid personliga besök. HSAN har i årsredovisningen för år 1997 pe- kat på vissa av de möjligheter som finns till ana- lys av verksamheten utifrån båda könens ut- gångspunkter, dvs. till att anlägga ett gender- perspektiv. Regeringen anser det viktigt att myndigheten under kommande år bedriver ett aktivt arbete med att integrera och vidareut- veckla genderperspektivet i verksamheten. Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för- slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). Lagen inne- bär att nya möjligheter till åtgärder tillskapas i enskilda ärenden inför HSAN, bl.a. skall nämn- den kunna föreskriva legitimerad personal en tre- årig prövotid. Bestämmelserna om en ny sank- tionsform kan medföra att nämndens arbets- börda ökar något. Vidare utvidgas nämndens möjligheter att fatta beslut på ordförandenivå vilket bör leda till att den genomsnittliga handläggningstiden minskar. Regeringen kan konstatera att det har visat sig vara svårt att göra tillförlitliga prognoser för den framtida ärendeutvecklingen. HSAN påpekar i sitt budgetunderlag för perioden 1999–2001 att nedskärningarna inom hälso- och sjukvården och den debatt dessa ger upphov till talar för att klagomålen kan komma att öka. Den förstärk- ning av möjligheten att utöva tillsyn som Social- styrelsen fick i samband med att lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården trädde i kraft den 1 januari 1997 kan på sikt leda till att antalet ärenden ökar. Det finns även en viss tendens till ökning av antalet komplicerade ärenden. Slutsatser HSAN har enligt regeringens mening arbetat på ett tillfredsställande sätt med målen för verksam- heten. Regeringen anser inte att det finns anledning att ändra den nuvarande inriktningen på myndighetens verksamhet. Den genom- snittliga handläggningstiden för ärenden bör dock nedbringas till en tid av högst sex månader under åren 1999–2001. HSAN har ett relativt stort anslagssparande. Vidare överstiger anslaget för år 1998 de pro- gnostiserade kostnaderna för det året. Enligt re- geringens uppfattning bör det ackumulerade an- slagssparandet användas för att minska ärende- balansen ytterligare samt till att tillgodose det extra medelsbehov som kan komma att uppstå under år 1999. Anslagsberäkningen för år 1999 utgår från att regeringen föreslår en besparing om 1 miljon kronor. Dessa medel föreslås överföras till an- slaget A9 Smittskyddsinstitutet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 22 879 Pris- och löneomräkning 448 Justering av premier 94 Omfördelning till SMI -1 000 Förslag 1999 22 421 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 22 421 000 kronor anvisas under anslaget A12 Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd för år 1999. För åren 2000 och 2001 be- räknas anslaget till 22 829 000 kronor respektive 23 170 000 kronor. 4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet 4.7.1 Läkemedelsverket Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att tillse att lä- kemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet samt verka för att läkemedel används på ett än- damålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Läke- medelsverket skall främja säkerheten och kvali- teten för läkemedelsnära produkter. I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut- göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta för rationell utveckling och användning av nya och äldre läkemedel. Riksdagen har mot bakgrund av regeringens budgetproposition för år 1997 fastställt en plane- ringsram för Läkemedelsverkets ordinarie verk- samhet om 155 miljoner kronor för år 1999. Läkemedelsverket har i sitt budgetunderlag för år 1999 hemställt om en kostnadsbudget för ordi- narie avgiftsfinansierad verksamhet på 166,7 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Läkemedelsverkets verksamhet domineras av ar- bete inom ramen för EU:s nya system för god- kännande och uppföljning av läkemedel. Verket har varit framgångsrikt i detta arbete såväl som i det nationella arbetet med läkemedelskontrollen. I den centraliserade proceduren i EU är Läkemedelsverket en av de mest efterfrågade myndigheterna för rapportörskap och verket ligger också bland de främsta för att erhålla upp- drag inom proceduren för ömsesidigt erkännan- de. Läkemedelsverket har representerats på ordförandeposter i arbetsgrupper och i övrigt deltagit i sådana, ansvarat för utarbetande av rikt- linjer och råd till industrin inom flera ämnesom- råden samt deltagit som experter i EU-kom- missionens arbete och i internationella avtals- förhandlingar. Samtidigt har antalet nationellt avgjorda ärenden ökat för flera ärendetyper, delvis till följd av det relativt stora antalet god- kända läkemedel för parallellimport, men också beroende på en ökning av antalet godkända generika och tillkommande styrkor. Målen har uppfyllts utom för nya kemiska substanser där antalet avgjorda ärenden har minskat med ca 20 procent vilket beror på att en allt större andel av denna typ av ärende handläggs inom den centrala proceduren. Handläggningstiderna har minskat för flertalet ärendetyper och generellt gäller att ärenden som avgörs utan komplettering av sökanden i huvudsak är klara inom de uppsatta tidsramarna. Den fortgående ökningen av andelen god- kända ärenden leder till en fortsatt ökning av antalet läkemedel på den svenska marknaden. Intresset för parallellimport av läkemedel har ökat under året vilket har resulterat i 180 ansök- ningar om marknadsföringstillstånd. Av dessa godkändes 45 produkter under år 1997. Regeringen gör bedömningen att Läkeme- delsverket i allt väsentligt har uppfyllt målen för godkännandeverksamheten och efterkontroll och information om läkemedel samt verksam- heten avseende läkemedelsnära produkter. Den vetenskapliga kvalitetssäkringen av god- kännande- och efterkontrollärenden är väl ut- vecklad. Systemet tar stora resurser i anspråk vil- ket beror på de komplexa frågeställningarna, stora ärendeflöden och korta handläggningstider. Bland de godkända läkemedlen kan nämnas ett nytt läkemedel för behandling av Alzheimers sjukdom med mindre biverkningar än tidigare godkänt läkemedel, ett nytt läkemedel mot mul- tipel skleros, vilket minskar utvecklingen av in- validitet, ett nytt läkemedel mot Parkinsons sjukdom, vilket medför minskat handikapp, det första läkemedlet mot en ovanlig form av venös blodpropp samt ett nytt högeffektivt läkemedel mot venös blodpropp i samband med ortopedisk kirurgi. Läkemedelsverket har i årsredovisningens re- sultaträkning för budgetåret 1997 redovisat en total omsättning på 174 883 000 kronor och ett rörelseunderskott efter finansiella intäkter och kostnader på 2 048 000 kronor. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.19 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt- kostnad) Utfall 1997 166 690 168 782 –2 092 Prognos 1998 157 000 183 200 –26 200 Budget 1999 156 000 166 700 –10 700 Läkemedelsverket har angivit en kostnadsbudget (166,7 miljoner kronor) som är större än den planeringsram som riksdagen har beräknat (155 miljoner kronor år 1999) vilket beror på det ökade arbetet inom ramen för EU:s nya system, införande av ett nytt IT-system för bättre pro- cessteknik, uppföljning och kommunikation med andra myndigheter och industrin samt sats- ningar på decentralisering av biverknings- rapporteringen. Läkemedelsverket har ett ingående myndig- hetskapital år 1998 på 33 437 627 kronor. Dessa medel kommer att finansiera den underbalanse- rade verksamheten tillsammans med beräknade intäkter. Läkemedelsverket har föreslagit rege- ringen en höjning av avgifterna för läkemedel med ca 2,9 procent år 1999 för att klara finansie- ringen av läkemedelsverksamheten. Läke- medelsverket har dessutom föreslagit större höj- ningar för naturläkemedel och vissa utvärtes medel för att kunna finansiera verksamheten för de särbehandlade läkemedlen. Tabell 4.20 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt- kostnad) Utfall 1997 12 841 12 797 44 Prognos 1998 15 800 15 500 300 Budget 1999 15 800 15 590 210 Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som avser producentobunden läkemedelsinformation. Medel finns beviljade för år 1999 med 6 miljoner kronor. Läkemedelsverket har i enlighet med uppdrag av regeringen redovisat förslag till nytt avgifts- system för verksamheten från den 1 januari år 2000. Slutsatser Regeringen anser att Läkemedelsverket på ett tillfredsställande sätt arbetat med målen för verk- samheten. Regeringen anser att den nuvarande inriktningen för Läkemedelsverkets verk-samhet bör kvarstå. 4.8 Övrig statlig verksamhet 4.8.1 Apoteket AB Förvärv av aktier i Apoteket AB Riksdagen bemyndigade i juni 1996 regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att nå ett hundraprocentigt statligt ägande av Apoteks- bolaget AB (publ), sedan den 1 januari 1998 be- nämnt Apoteket AB (publ) (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Staten har nu förvärvat Apoteksbolaget AB:s pen- sionsstiftelses tredjedel av aktierna i Apoteket AB. Bolaget är därmed helägt av staten. Köpe- skillingen uppgår till 1,1 miljarder kronor. Staten har finansierat köpet genom att ta upp ett lån i Riksgäldskontoret. Staten avser att under år 1998 betala tillbaka lånet med del av den utdelning, som under året erhållits från Apoteket AB. Avtalet med stiftelsen innehåller också en be- stämmelse om en villkorad tilläggsköpeskilling. Apoteket AB:s verksamhet Vid utgången av år 1997 bestod koncernen av moderbolaget Apoteket AB, de rörelsedrivande dotterbolagen Apoteksbolagets Kemi och Miljö AB, Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi AB (IHE) samt intressebolagen Oy Tamro Abp, Fastighets AB Högberga och Kårhuset Pharmen AB. Läkemedelsdistributionen sker genom ca 600 apotek. Den slutna vårdens behov av läkemedel tillgodoses av Apoteket AB via ettåriga entrepre- nadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca 100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning också till allmänheten. I Apoteket AB:s distribu- tionsservice ingår förutom apoteken även ca 1 000 apoteksombud. Dessa är enskilda närings- idkare som mot provision förmedlar receptbe- lagda läkemedel eller säljer vissa receptfria läke- medel från ett lager som ägs av Apoteket AB. Ombudens huvuduppgift är att tillgodose beho- vet av distribution av läkemedel företrädesvis i glesbygd. Försäljningen under år 1997 uppgick till 21 508 miljoner kronor, en minskning med 8 procent jämfört med föregående år. Från 1980-talet fram till och med år 1996 har försäljningen ökat konstant. Den minskade för- säljningen år 1997 var en effekt av det nya syste- met med läkemedelsförmånen som trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsför- månen ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel under senare delen av år 1996 vilket medförde en minskad försäljning under första halvåret 1997. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20) och genom statens särskilda ägardirektiv vid ordinarie bo- lagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ) den 9 juni 1997 och vid ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ) den 15 juni 1998 har staten som ägare uttryckt att bolaget skall vidta åtgärder för att minska kostnaderna för verksamhetsåren 1998 och 1999 med sammanlagt 400 miljoner kronor. Apoteket AB har i skrivelser till Social- departementet i mars och april 1998 preliminärt visat att besparingarna genomförts. Åtgärderna skall slutligt redovisas av Apoteket AB senast den 1 februari år 2000. Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apo- teket AB (publ) den 15 juni 1998 uttalat att Apoteket AB skall sträva mot målet att uppnå ett resultat som medger en vinstutdelning till bola- gets ägare avseende verksamheten år 1998 på omkring 100 miljoner kronor. 5 Social omsorg 5.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar samhällets insat- ser för äldre och funktionshindrade, barn och ungdomar samt socialt utsatta grupper. Området innefattar även alkohol- och narkotikafrågor. Den sociala omsorgen är i huvudsak ett kom- munalt ansvar. Verksamheterna regleras i flera olika lagar bl.a. socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade (LSS). Viktiga verksamheter är förutom äldre- och handikappomsorgen, bistånd i form av socialbidrag, vård av barn och unga samt vård av missbrukare och åtgärder för andra utsatta grupper i samhället. Den statliga tillsynen över socialtjänsten utövas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Statens stöd lämnas i huvudsak från utgifts- område 25 Allmänna bidrag till kommuner. Till verksamhetsområdet hör sju statliga myn- digheter; Statens institut för särskilt utbildnings- stöd (Sisus), Handikappombudsmannen, Barn- ombudsmannen (BO), Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA), Statens institutionsstyrelse (SiS), Alkoholinspektionen samt Alkoholsortimentsnämnden. Under verk- samhetsområdet redovisas bl.a. bidrag till vårdar- tjänst, bilstöd, personlig assistans, stöd till kom- munerna för att utveckla missbruks- och ungdomsvården samt bidrag till organisationer på det sociala området och till handikapp- och pensionärsorganisationer. Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 6 331 047 5 894 817 5 726 436 6 632 820 7 081 705 7 350 895 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 5.2 Utgiftsutveckling Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Den statliga assistansersättningen, som regleras i lagen (1993:389) om assistans- ersättning har tillförts kraftigt ökade resurser. Prognosen för år 1998 är dock att utgiftsnivån nu har stabiliserats. - De under år 1997 beslutade extra resurserna till kommuner och landsting har förbättrat förutsättningarna att bibehålla och i viss utsträckning höja kvaliteten i verksam- heten. Uppföljningar av vården och om- sorgen visar dock att det fortfarande finns brister. - De individuella stöden till funktionshindra- de har stor betydelse för att underlätta ett så självständigt liv som möjligt, men det finns brister när det gäller tillgängligheten i sam- hällsmiljön som helhet. - Kostnaderna för socialbidrag minskar. - Arbetet har påbörjats med att redovisa, analysera och utveckla alla verksamheter utifrån ett genderperspektiv. Förändringar - Genom riksdagens beslut i juni 1998 har grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts fast. Nationella mål har formulerats och ar- betet med att utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall förverkligas, har inletts. Riksdagsbeslutet innebär också ändringar och tillägg i socialtjänstlagen avseende kva- litetssäkring inom äldre- och handikappom- sorgen, skyldighet för personal att rappor- tera om missförhållanden samt förtydl- igande av avgiftsreglerna inom äldre- och handikappomsorgen. Särskilda medel före- slås avsättas för att stödja och påskynda ut- vecklingen när det gäller bl.a. stöd till an- höriga, forskning och tillsyn. - Riksdagen har förelagts förslag till en stra- tegi för det fortsatta arbetet med att för- verkliga och genomföra FN:s barnkonven- tion i Sverige. Mål för 1999 - Att personer med funktionshinder kan delta i samhällslivet och få tillgång till god omsorg och vård som bygger på den en- skilda människans delaktighet och självbe- stämmande. - Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt, samt ha tillgång till god vård och omsorg. - Att personer med sociala eller andra handi- kapp och försörjningssvårigheter får stöd, bistånd och god omsorg. - Att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. - Att minska den totala alkoholkonsumtio- nen för att begränsa alkoholens skadeverk- ningar. - Att verka för ett narkotikafritt samhälle ge- nom insatser för att minska tillgången och efterfrågan på narkotika samt genom att få fler missbrukare att upphöra med sitt miss- bruk. Prioriteringar för 1999 - Ett genderperspektiv skall ingå i all verk- samhet. Förslag och verksamheter skall analyseras utifrån båda könens behov och förutsättningar i syfte att höja kvaliteten och effektiviteten. - Inom handikappområdet kommer frågor om tillgänglighet och utformandet av en nationell handlingsplan att ha hög prioritet. Regeringen har i mars 1998 tillsatt en han- dikappdelegation med företrädare för han- dikapporganisationerna och en nationell samordningskommitté för handikappfrågor som har en nyckelroll i arbetet. - Opinionsbildning och förebyggande åtgär- der bland ungdomar skall ha en fortsatt hög prioritet i syfte att påverka attityder och förhållningssätt till alkohol och narkotika. - Arbetet med att förverkliga barnkonventio- nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom samarbetet kring vissa barnfrågor inom Östersjöstaternas råd (CBSS). - Inom äldreområdet skall genomförandet av den nationella handlingsplanen prioriteras. En parlamentarisk äldreberedning skall till- sättas. Aktiviteter inom ramen för FN:s äldreår skall genomföras. - Situationen för hemlösa har försvårats och regeringen vill i samarbete med kommuner och ideella organisationer satsa resurser och vidta åtgärder för att förbättra situationen för de hemlösa. 5.3 Resultatbedömning 5.3.1 Äldre Målet för 1997 är att erbjuda en äldreomsorg som ger goda levnadsvillkor för äldre med olika behov av service, omvårdnad och vård och som bygger på den enskilda människans delaktighet och självbestämmande. Kommunernas ansvar för äldreomsorgen reg- leras i socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). De grundläggan- de principerna för äldreomsorgen är att äldre skall känna trygghet samt bemötas med värdig- het och respekt. Stor hänsyn skall tas till äldres egna önskemål och personliga integritet. Äldre personer skall kunna välja att bo kvar i sin egen bostad även när de har behov av omfattande vård och omsorg. När någon vill och/eller behöver flytta till en särskild boendeform skall detta vara möjligt. Kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård innebär att de skall erbjuda en god hälso- och sjukvård i de särskilda boendeformerna och i dagverksamheter. I cirka hälften av landets kommuner ansvarar kommunerna även för hem- sjukvård i ordinärt boende. Tillstånd och utveckling År 1997 uppgick antalet personer 65 år och äldre till cirka 1,5 miljoner vilket motsvarar 17,4 pro- cent av befolkningen. Antalet personer 80 år och äldre uppgick samma år till cirka 430 000 vilket motsvarar cirka 5 procent av befolkningen. En- ligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste be- folkningsprognos kommer antalet personer 65 år och äldre att vara relativt konstant de närmaste fem åren för att därefter sakta börja öka. Under 2010-talet och decennierna därefter väntas ök- ningen bli stor framförallt vad avser personer som är 80 år och äldre. Majoriteten av de äldre har en god hälsa, som de behåller högt upp i åldrarna. En stor del har också omfattande kontakter med familj, vänner och grannar och är aktiva i föreningar, studie- cirklar etc. De äldres boendestandard är genom- gående hög. Även om den generella bilden av äldres situation är ljus, finns det inom gruppen äldre de vars fysiska och psykiska hälsa samt livs- situation i övrigt medför att de har behov av omfattande och kvalificerade omsorgs- och vårdinsatser. År 1997 fick i genomsnitt 16,9 procent av ålderspensionärerna, dvs. ungefär 260 000 perso- ner, kommunal vård och omsorg antingen i or- dinärt boende eller i särskilt boende. Det innebär att drygt 80 procent av de äldre klarar sig utan särskilda insatser från samhällets sida. Det har skett en relativt kraftig förändring av hemtjänstinsatserna inom det ordinära boendet under åren 1992 till 1997. Färre personer har be- viljats hemtjänstinsatser i ordinärt boende. An- delen personer med mindre omfattande hjälpin- satser har minskat, medan andelen personer med mer omfattande insatser successivt har ökat under perioden. Den totalt utdelade hjälpvoly- men för år 1997 ligger på en nivå som är cirka 10 procent lägre än år 1988, om hänsyn tas till den över perioden förändrade ålderssammansätt- ningen. År 1997 bodde 3 procent i åldersgruppen 65– 79 år i särskilt boende, medan andelen över 80 år i sådant boende uppgick till 23 procent. Bostads- standarden i de särskilda boendeformerna är mycket varierande, även om en väsentlig höjning av standarden har skett under 1990-talet. I Sverige utgör vård och omsorg om äldre ett kommunalt och landstingskommunalt ansvar. Nivån på tillgängliga resurser inom vård och om- sorg beror därmed i stor utsträckning på utveck- lingen inom den kommunala ekonomin. Tabell 5.1 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för äldre Miljoner kronor, 1995 års priser 1993 1994 1995 1996 Förändring i % 1993–1996 Vård och hjälp i särskilt boende 27 981 28 937 27 591 30 135 7,7 % kommunal 95 % 94 % 93 % 92 % landsting 0 % 0 % 0 % 0 % privat produktion 1 5 % 6 % 7 % 8 % Vård och hjälp i ordinärt boende 9 657 9 416 9 210 9 973 3,3 % kommunal 95 % 94 % 95 % 92 % landsting 0 % 0 % 0 % 0 % privat produktion 1 5 % 6 % 7 % 8 % Färdtjänst 1 435 1 537 1 429 1 317 –8,2 % kommunal 59 % 61 % 65 % 65 % landsting 41 % 39 % 35 % 35 % Totala utgifter för äldre (exkl. pensioner) 39 073 39 890 38 230 41 425 6,0 % varav kommunal 94 % 93 % 92 % 99 % 2,8 % landsting 2 % 2 % 1 % 1 % –21,6 % privat produktion 1 4 % 6 % 7 % 8 % 85,4 % Andel av BNP 2,5 % 2 5 % 2,3 % 2,5 % Kronor per inv. 65+ år 25 436 25 901 24 771 26 842 5,5 % Kronor per inv. 80+ år 98 226 97 739 92 178 98 448 0,2 % 1 Offentligt finansierad Källa: SCB:s rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet). De totala offentliga utgifterna för vård och om- sorg till de äldre uppgick år 1996 till knappt 41,9 miljarder kronor. Jämfört med år 1993 innebär detta en ökning med 6 procent. En ökande andel av verksamheten inom äldre- omsorgen bedrivs av externa entreprenörer. År 1997 svarade privata entreprenörer för 10 procent av platserna i särskilt boende och 3 procent av hemhjälpen i det ordinära boendet. Enheter som drivs i enskild regi förekommer framför allt i storstäder, förortskommuner och i större kommuner, medan de praktiskt taget sak- nas helt i glesbygdskommuner och mindre kommuner. Nästan all verksamhet inom äldre- omsorgen i enskild regi är finansierad och styrd av kommunerna. Antalet årsarbetare inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen uppgick år 1997 till drygt 200 000 vilket är ca 8 000 färre än året innan. Därtill kommer anställda i verksamheter i enskild regi bedrivna på kommunal entreprenad. En stor del av de anställda utgörs av deltidsarbe- tande och timanställda kvinnor. Kommunerna har i dag problem med att re- krytera arbetskraft till äldreomsorgen, särskilt till vissa yrkesgrupper. Personalbristen riskerar att accentueras då en stor andel av personalen kom- mer att uppnå pensionsålder under de nämnda tio åren. I vissa grupper inom äldreomsorgen saknar en stor andel grundutbildning. Flera undersökningar har också visat på behovet av fortbildning och handledning för personalen. Regeringen gav år 1996 Socialstyrelsen i upp- drag att under åren 1997 till 2000 följa utveck- lingen inom äldreområdet. En första årsrapport från detta uppdrag redovisades i slutet av 1997. Socialstyrelsens uppföljningar visar att många av de problem och brister inom äldrevården som uppmärksammats efter ädelreformens genom- förande fortfarande inte är åtgärdade. Bristerna omfattar såväl resursfrågor som förhållanden av- seende vårdens och omsorgens inriktning och kvalitet. Kommunerna har i många fall haft svårt att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Brister konstateras också vad gäller landstingens insatser och då särskilt läkarnas medverkan i vår- den av personer i särskilt boende. Vid en genomgång av länsstyrelsernas års- rapporter för år 1997 framgår att minskade resur- ser inom äldreomsorgen har medfört lägre per- sonaltäthet som i kombination med ökad vårdtyngd påverkat kvaliteten negativt. Kommu- nerna har blivit allt mer restriktiva med att ge hjälp med vardagsaktiviteter såsom städning, tvätt, inköp av dagligvaror samt matlagning. Från flera län rapporteras en brist på platser i särskilt boende. Vidare uppmärksammar länsstyrelserna brister i personalens kompetens, frågor kring bemötande, handläggning, dokumentation och rättssäkerhet. Flera länsstyrelser påpekar att an- talet anmälningar inom äldreomsorgen ökat, men att det är oklart om det beror på en försäm- ring av verksamheten eller om det beror på det faktum att kvalitetsfrågor inom äldreomsorgen kommit att uppmärksammas i allt högre ut- sträckning under senare år. I december 1995 beslutade regeringen tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga och analysera frågan om bemötande av äldre (dir. 1995:159). Utredningen har i december 1997 överlämnat slutbetänkandet Bemötandet av äldre (SOU 1997:170). Betänkandet har remissbe- handlats under våren 1998. Inom ramen för ut- redningen har också ett antal delbetänkanden färdigställts och överlämnats till regeringen. Ut- redningen konstaterar att bemötandet och kva- liteten i vård och omsorg är mycket skiftande i kommuner och landsting. Även om det på många håll bedrivs en väl fungerande verksamhet för äldre personer finns områden där det krävs i vissa fall stora förbättringar för att åtgärda brister i kvalitet och bemötande. Det handlar bl.a. om enskildas och anhörigas ställning i vård och om- sorg, förebyggande insatser, utbildning, fortbild- ning och handledning, arbetsledning och ar- betsorganisation samt tillsyn. De viktigaste statliga insatserna Riksdagen beslutade i den ekonomiska vårpropositionen år 1997 om ett tillskott till kommuner och landsting om 4 000 miljoner kronor i syfte att undvika uppsägningar samt behålla kvaliteten i verksamheterna inom vård, skola och omsorg. Efter förslag i budgetpro- positionen för år 1998 beslutade riksdagen att förstärka statsbidraget till kommuner och landsting för samma ändamål med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 1998. För att öka kunskaperna om behovet av att stödja anhöriga och utveckla metoder och for- mer för detta beslutade riksdagen i enlighet med förslag i budgetpropositionen för år 1997 att lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för ut- veckling av stödet till anhöriga på 7,5 miljoner kronor. Socialstyrelsen gavs i regleringsbrev år 1997 i uppgift att administrera och fördela bi- draget. Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa änd- ringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). Ändringar- na innebär bl.a. att äldres rätt till självbestäm- mande och integritet lyfts fram (19 §). Vidare beslutade riksdagen att äldre personer, allvarligt sjuka och personer med funktionshinder som har varaktiga och omfattande vård- och omsorgsbe- hov skall ges möjlighet att söka bistånd i annan kommun i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende (6h §). Syftet med förändringen är att underlätta för personer med särskilda behov att kunna flytta till annan kommun om de så önskar. Riksdagen beslutade även att en ny bestämmelse skall införas som innebär att kommunernas so- cialtjänst bör underlätta för dem som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med funk- tionshinder (5 §). Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 januari 1998. Regeringen föreslog i ovan nämnda proposi- tion att det i socialtjänstlagen skulle införas en bestämmelse som markerade betydelsen av att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. Beträffande äldreomsorgen slog regeringen fast att socialtjänstens insatser för äldre skall präglas av respekt för den enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet samt att omsorgs- och vårdinsatser skall utformas utifrån den enskildes individuella behov, förutsättningar och önskemål. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1998. Länsstyrelserna skall till regeringen redovisa genomförda insatser och bedöma hur kvalitet och säkerhet tillgodoses i enskild socialtjänstverksamhet samt ange hur många kommuner som har genomfört system för kvali- tetsutveckling. Det finns uppgifter som tyder på att äldre i ordinärt boende i vissa fall avstår från att begära den hjälp de är i behov av p.g.a. allt för höga hemtjänstavgifter. Det förekommer också att äldre betalar mycket höga avgifter för boende, service och omvårdnad i det särskilda boendet. Variationerna är i vissa fall mycket stora mellan kommunerna. Utöver förtydligandet av social- tjänstlagens avgiftsregler har regeringen under hösten 1997 beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift att bl.a. belysa vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgsområdet (dir. 1997:111). Utredningen skall vara avslutad i december 1998. Kommuners och landstings samverkan med organisationer som företräder äldres intressen sker i dag i hög utsträckning via pensionärsråden på lokal och regional nivå. Erfarenheterna av verksamheten är skiftande. På vissa håll fungerar verksamheten bra medan det på andra håll finns betydande brister bl.a. i rådens organisation och arbetsformer. Bland annat mot denna bakgrund tog år 1997 den statliga pensionärskommittén initiativ till en kartläggning av pensionärsrådens verksamhet. Resultatet av kartläggningen kom- mer att redovisas till Pensionärskommittén under hösten 1998. Behovet av att se över formerna för och orga- nisationen av tillsynen över socialtjänsten har aktualiserats i olika sammanhang. I regeringens proposition om ändring i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124) uttalade regeringen att den regio- nala tillsynen över socialtjänsten behöver effekti- viseras och bli mer slagkraftig. Vidare har social- utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkan- de (bet. 1996/97:SoU13, rskr. 1996/97:185) uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör förbättras. Regeringen avser nu att gå vidare. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande social- tjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). I direktiven anges bl.a. att förslag skall lämnas till hur tillsynen över socialtjänsten kan förbättras och effektiviseras. Uppdraget skall vara slutfört den 31 maj 1999. Med anledning av de brister som uppmärk- sammats beslutade regeringen i december 1997 att inom ramen för nuvarande lagstiftning för- stärka tillsynen av äldrevården genom ett upp- drag till Socialstyrelsen om kvalitetsutveckling och förstärkt tillsyn inom vården av äldre och funktionshindrade. Socialstyrelsen tillfördes 5 miljoner kronor för att kunna utöka verksam- heten vid sina regionala tillsynsenheter under 1998. Arbetet med att utveckla kvaliteten och förstärka den medicinska tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade skall ske i samarbete med länsstyrelserna. Regeringen har i december 1997 beslutat om direktiv för ett treårigt äldreprojekt. Projektet, som organisatoriskt är knutet till Socialdeparte- mentet, skall arbeta för att skapa nationell sam- ling och enighet kring de åtgärder som krävs för att utveckla den framtida äldrepolitiken. Projek- tet skall också svara för den löpande samord- ningen och uppföljningen av aktiviteter och åt- gärder som riksdagen beslutat om med anledning av regeringens proposition Nationell handlings- plan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307). I juni 1998 tillsattes en arbetsgrupp (S 1998:D) på Socialdepartementet med uppgift att kartlägga personalförsörjning och utbild- ningsbehov inom äldreomsorgen. FN har utlyst år 1999 till det internationella äldreåret. Äldreprojektet skall initiera, samordna och följa aktiviteter i samband med äldreåret. Regeringen aviserade i propositionen Bostads- politik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) ett tillfälligt statligt stimulansbi- drag för äldrebostäder om 400 miljoner kronor under åren 1998 och 1999. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Syftet med an- slaget är bl.a. att säkerställa att projekt vars mål- sättning är att förbättra standarden och/eller öka antalet platser i det särskilda boendet för äldre inte skjuts på framtiden. Nationell handlingsplan för äldrepolitiken I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposi- tion Nationell handlingsplan för äldrepolitiken. Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att nationella mål för äldrepolitiken fastställdes. Målen för den na- tionella äldrepolitiken är att äldre skall: - kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, - kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, - bemötas med respekt samt - ha tillgång till god vård och omsorg. Riksdagsbeslutet innebär också ändringar och tillägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk- ring inom äldreomsorgen, skyldighet för perso- nal att rapportera missförhållanden samt förtyd- liganden gällande avgifter inom äldreomsorgen. I propositionen aviseras förslag om 300 miljoner kronor årligen under perioden 1999–2001 för att stödja och påskynda utvecklingen inom några prioriterade områden. I propositionen är följande redovisat när det gäller fördelning av dessa me- del: Forskning 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor år 2001. Medlen tillförs Socialveten- skapliga forskningsrådet (utgiftsområde 9, anslag D1 Socialvetenskapliga forsknings- rådet: forskning och D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: förvaltning). Fortbildning av arbetsledare och förtroende- valda 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år 2001 (anslag B1 Stimulansbidrag och åtgär- der inom äldrepolitiken). Effektivare tillsyn 20 miljoner årligen under perioden 1999–2001 till Socialstyrelsen och länsstyrelserna (anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken samt ut- giftsområde 18 anslag C1 Länsstyrelserna m.m.). Stöd till anhöriga 100 miljoner kronor år- ligen under perioden 1999–2001 som för- delas av Socialstyrelsen (anslag B1 Stimu- lansbidrag och åtgärder inom äldre- politiken). Initiativmedel 90 miljoner kronor årligen under perioden 1999–2001 som disponeras av regeringen (anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken). Enligt propositionen skall dessa medel finansiera bl.a: - försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer - försöksverksamheter med uppsökande verksamhet i hemtjänsten - regionala äldrecentra och försöksom- råden - telefonjourer - IT för äldre. I riksdagsbeslutet anges särskilt att initiativmed- len bör användas för att utveckla och stimulera de äldres delaktighet inom och inflytande över vård och omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter och social gemenskap. Denna verk- samhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärs- organisationer, som av frivillig- och anhörigföre- ningar. Effekter av de statliga insatserna På regeringens uppdrag har Statistiska central- byrån under sommaren 1998 genomfört en en- kätundersökning riktad till kommuner och landsting i syfte att få en bild av hur de hittills utbetalade extra statsbidragen för förstärkning av verksamheter inom skola, vård och omsorg har använts. Resultaten visar att en mycket stor del av statsbidragen har använts så som riksdagen har beslutat. I 7 av 10 kommuner har medlen främst använts för att upphäva eller reducera planerade besparingar. Nästan hälften av de svarande kommunerna uppger att medlen använts för utökade insatser inom skola, äldreomsorg och barnomsorg. Därutöver har nya satsningar genomförts inom primär- och länssjukvård i mer än hälften av landstingen. Ökningen av statsbidragen har även lett till ökad sysselsättning i kommuner och landsting. De beslut om ändringar i socialtjänstlagen som riksdagen fattade beslut om år 1997 trädde i kraft den 1 januari 1998 varför det fortfarande är för tidigt att fullt ut bedöma effekterna av lagändringarna. Vissa uppgifter tyder dock på att medvetenheten bland de äldre om de ökade möjligheterna att påverka sin vård- och omsorgs- situation i enlighet med nya bestämmelser i socialtjänstlagen har ökat redan under det första halvåret som bestämmelserna varit i kraft. Detta förklaras bl.a. av informationsinsatser som genomförts centralt och lokalt av bl.a. pensio- närsorganisationer och anhörig-/patientföre- ningar. Allt fler äldre utnyttjar den nya möjligheten att söka bistånd i annan kommun i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende. Det är framförallt i tätbebyggda geografisk begränsade regioner med många angränsande kommuner som den nya möjligheten har utnyttjats. Som ett resultat av regeringens beslut om extra medel för tillsyn inom äldrevården har den regionala tillsynsverksamheten vid Socialstyrel- sen förstärkts. Ett antal nya tjänster har inrättats regionalt och antalet inspektioner har därmed kunnat ökas. De samlade effekterna av förstärk- ningen under år 1998 kommer att redovisas bl.a. i årsredovisningen för detta verksamhetsår. I april 1998 redovisade Socialstyrelsen en sammanställning av erfarenheterna från upp- draget att fördela det av riksdagen beslutade stimulansbidraget för utveckling av stöd till an- höriga. Sammanställningen visar att drygt hälften av det 50-tal idéer som aktualiserats för projekt- stöd fick del av anhörigstödsmedlen. Ett flertal av dessa projekt har permanentats och fortsätter nu som delar av en reguljär verksamhet. Stimu- lansmedlen har också bidragit till en ökad med- vetenhet i kommuner och landsting om anhö- rigas situation vilket bl.a. medfört att nya samverkansformer har utvecklats mellan kom- muner, landsting och anhörigorganisationer. So- cialstyrelsen konstaterar emellertid att det fort- farande finns mycket att göra när det gäller utveckling av kvalitet och innehåll inom an- hörigstödet. De erfarenheter som vunnits kom- mer att ligga till grund för fortsatta åtgärder inom ramen för de ytterligare medel som föreslås till stöd för anhöriga. Regeringens slutsatser Regeringen konstaterar att de under år 1997 be- slutade extra resurserna till kommuner och landsting har bidragit till förbättrade förutsätt- ningar för kommunsektorn att klara en bra verk- samhet inom ramen för en ekonomi i balans. Samtidigt har bl.a. Socialstyrelsen i sina uppfölj- ningar av kvaliteten i vården och omsorgen av äldre personer visat att den ansträngda ekono- miska situation som alltjämt råder medför pro- blem för äldreomsorgen. Bland annat mot denna bakgrund har regeringen i tilläggsbudgeten för år 1998 föreslagit en höjning av statsbidragen redan fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000 miljoner kronor. Därtill bedömer regeringen att stats- bidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner kronor åren 1999 och 2000. Äldrepolitiken står inför en rad utmaningar. Kortsiktigt bör samhällets insatser koncentreras mot de problem och brister inom äldreomsorgen som uppkommit som en följd av kommuners och landstings ansträngda ekonomiska läge. Högt på dagordningen står även att lösa de strukturproblem som uppstått i samband med ädelreformens genomförande. Det gäller bl.a. frågan om ansvaret för och kvaliteten i de sjuk- vårdande insatserna för äldre. Långsiktigt är det nödvändigt att samhället anpassas till en befolk- ningstruktur med en betydligt större del av med- borgarna i ålder över 65 år. Regeringen har med den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken lagt fast grundvalarna för en ny äldrepolitik. Na- tionella mål har formulerats och arbetet med att utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall förverkligas har inletts. Regeringen kommer under hösten 1998 att tillsätta en parlamentarisk beredning för den framtida äldrepolitikens ut- formning. I den nationella handlingsplanen finns åtgär- der för att rätta till de omedelbara problemen och genom det ökade statsbidraget till kommuner och landsting ges förutsättningar att åstadkomma betydande förbättringar inom äldreomsorgen i enlighet med de prioriteringar som anges i handlingsplanen. FN:s äldreår 1999 kommer att bli en möjlighet att ytterligare upp- märksamma äldrefrågor i ett brett perspektiv, så- väl nationellt som internationellt. Vissa frågor kräver ytterligare överväganden och utredningar för senare ställningstagande. Re- geringen avser att under de kommande åren åter- komma med förslag och åtgärder inom ramen för det av regeringen beslutade äldreprojektet. 5.3.2 Personer med funktionshinder Målet för 1997 är att erbjuda en handikappom- sorg som ger goda levnadsvillkor för personer med funktionshinder med olika behov av service, omvårdnad och vård och som bygger på den en- skilda människans delaktighet och självbestäm- mande. Utgångspunkten för handikappolitiken är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Denna princip torde idag vara accepterad av de flesta i landet. Men innebörden av den, dvs. att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att vara med i samhällsgemenskapen, delta i olika aktiviteter och uppnå full delaktighet och jämlikhet, förmår vi ännu inte helt leva upp till. Strävan är att personer med funktionshinder, precis som andra medborgare, skall ges möjlighet till god utbildning, förvärvsarbete, ett bra boende och möjlighet att delta i olika fritids- och kul- turaktiviteter. Kommunerna och landstingen är tillsammans med staten ytterst ansvariga för att dessa handikappolitiska mål förverkligas. Tillstånd och utveckling Genom handikappreformen som genomfördes den 1 januari 1994, har ett viktigt steg närmare måluppfyllelse tagits, bl.a. genom insatsen per- sonlig assistans. Det är inte möjligt att få entydiga uppgifter om antalet personer i befolkningen som har funktionshinder, eftersom gruppen inte klart kan avgränsas. Definitionen av vad som är att be- trakta som funktionshinder är flytande och många personer har flera funktionshinder. Från Statistiska centralbyråns undersökning av lev- nadsförhållanden (ULF) år 1989 om befolkning- ens hälsotillstånd framgår dock att ca 146 000 personer i åldern 16 – 64 år uppgivit att de hade rörelsehinder, varav drygt 40 procent svåra rörel- sehinder. Ca 24 000 personer i samma ålders- grupp hade nedsatt syn och 380 000 personer nedsatt hörsel. I Socialstyrelsens årsrapport 1998 om psykiatrireformen konstateras att drygt 36 000 personer under 65 år var psykiskt funktionshindrade. Levnadsnivåundersökningar visar att personer med funktionshinder i vuxen ålder har sämre levnadsförhållanden än be- folkningen i övrigt, bl.a. sämre boendeför- hållanden, sociala nätverk, utbildning, arbete och ekonomi. Det gäller speciellt personer med psykiska funktionshinder men också många med medicinska funktionshinder. Kommunerna har enligt socialtjänstlagen (1980:620) ett övergripande ansvar för att män- niskor med funktionshinder får möjlighet att delta i samhällsgemenskap och leva som andra. Detta kan t.ex. innebära att kommunen bistår med särskilt boende eller medverkar till att den enskilde får meningsfull sysselsättning. Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ger särskilda rättigheter till personer med utvecklingsstörning, autism, förvärvad hjärnskada i vuxen ålder samt andra omfattande och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder. I LSS finns angivet tio insatser. Dessa är bl.a. rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent, ledsagarser- vice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför hemmet, särskilt boende samt daglig verksamhet. Lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) innehåller bestämmelser om ersättning för kostnader för personlig assistans. Statlig assi- stansersättning lämnas till funktionshindrade personer som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Vid årsskiftet 1997/98 fick totalt 21 300 personer i åldern 0–64 år stöd enligt so- cialtjänstlagen inom ramen för kommunernas äldre- och handikappomsorg. Drygt 44 000 per- soner hade beslut om insatser enligt LSS av kommunerna. Cirka 22 000 personer hade beslut enligt LSS från landstingen (insatsen råd och stöd) och ungefär 7 700 personer hade statlig assistansersättning enligt lagen om assistanser- sättning (LASS). Antalet personer med stöd inom kommuner- nas äldre- och handikappomsorg enligt social- tjänstlagen minskade mellan åren 1993 och 1997 med 4 200 personer (16 procent). De flesta av dem har sannolikt sedan år 1994, då LSS inför- des, i stället fått insatser enligt denna lag. Länsstyrelserna har rapporterat om minskande serviceinsatser i ett antal kommuner till de per- soner som erhåller hemtjänst enligt socialtjänst- lagen. Det gäller framförallt städning, tvätt, följe- slagare vid inköp av dagligvaror och promenader samt matlagning i det egna hemmet, som har minskat och ibland slopats helt. Det kan inne- bära att personer med funktionshinder blir mer beroende av stöd från anhöriga och andra i sin omgivning. Denna utveckling kan på längre sikt öka efterfrågan av särskilda boendeformer. Antalet personer i åldern 0–64 år inom kom- munernas äldre- och handikappomsorg som bor i särskilda boendeformer har ökat med ca 16 procent sedan år 1993 och uppgick i december 1997 till ca 5 500 personer. Motsvarande antal personer med hemtjänst i ordinärt boende har minskat med knappt 24 procent under samma period till ca 15 800 personer den 31 december 1997. Andelen personer med insatser enligt LSS va- rierar mellan kommunerna. Skillnaderna har flera orsaker, bl.a. historiska. När landstingen hade ansvar för verksamheten för personer med ut- vecklingsstörning koncentrerades den ofta till enstaka institutioner. När sedan institutionerna lades ner valde många av de boende att inte flytta till sin hemkommun utan bodde kvar på institu- tionsorten där personen kanske levt under lång tid. En annan orsak är att verksamhet som tillgo- doser behov hos numerärt små handikapp- grupper kräver speciell kompetens hos perso- nalen, vilket medför att verksamheten koncent- reras till ett fåtal orter. Tio procent av samtliga LSS-insatser rörde personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder. Nästan 29 procent av alla be- viljade insatser enligt LSS gällde barn och ung- domar som var 22 år eller yngre. Enligt Socialstyrelsens årsrapport 1998 finns uppskattningsvis drygt 40 000 psykiskt funk- tionshindrade totalt i Sverige. Cirka 70 procent har behov av insatser från socialtjänstens sida och cirka 10 000 av dessa har inte sitt behov tillgodo- sett i dag. Det är i år inte möjligt att redovisa siffror för hur många personer som erhåller insatser utanför de reguljära verksamheterna för äldre och funk- tionshindrade. Socialstyrelsen förbereder dock en mer fullständig statistikredovisning. Efter en satsning på stöd till funktionshind- rade de första åren efter LSS tillkomst tycks ut- giftsnivån nu stabiliseras. Detta framgår av att de sammanlagda utgifterna för kommunernas och landstingens verksamhet i egen regi nådde sin topp år 1995 med 15,8 miljarder kronor och ligger strax därunder år 1996 på 15,6 miljarder kronor, allt räknat i fasta priser. Statens utgifter ökar fortfarande, dock numera i långsam takt från 5,5 miljarder kronor år 1995 till knappt 5,8 miljarder kronor år 1996. Utgifterna för de i privat regi producerade offentligt finansierade insatserna ligger på samma nivå åren 1995 och 1996. Handikappombudsmannen har konstaterat att Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsned- sättning delaktighet och jämlikhet. Å ena sidan konstaterar ombudsmannen att Sverige är bra på individinriktade åtgärder för att kompensera funktionsnedsättningar såsom stöd, service och ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och LSS. Å andra sidan är samhället inte tillräckligt anpassat efter funktionshindrades behov. Hos framförallt de statliga myndigheterna saknas tillräckligt strategiskt tänkande när det gäller handikappfrågor. Endast undantagsvis relateras arbetet till målsättningarna om full delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade. Handi- kappombudsmannen har också konstaterat brister i tillgängligheten i den yttre miljön, allmänna kommunikationer och information när det gäller kommunernas ansvarsområden. Vidare har endast cirka hälften av landets kommuner ett handikappolitiskt program och endast mycket få statliga myndigheter har utformat ett sådant program. De viktigaste statliga insatserna Under senare år har en rad handikappolitiska reformer genomförts för att förbättra det indivi- duella stödet till personer med funktionshinder. Arbetet inriktas nu mot att ge statliga myndig- heter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. Handikappaspekterna skall beak- tas inom varje samhällsområde och handikapp- organisationerna skall ingå som viktiga sam- verkanspartners. Som ett led i detta arbete har regeringen i mars 1998 bildat en handikappdelegation med före- trädare för handikapporganisationerna och en nationell samordningskommitté för handikapp frågor som bl.a. skall ha till uppgift att utarbeta förslag till en nationell handlingsplan för handi- kappområdet. Diskriminering av funktionshindrade har uppmärksammats i olika sammanhang. Detta har föranlett regeringen att till riksdagen den 5 juni 1998 överlämna propositionen Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (prop. 1997/98:179). I Rege- ringskansliet bereds vidare frågan om förbud mot diskriminering i näringsverksamhet av personer med funktionshinder. En utredning om bemötande av personer med funktionshinder (dir. 1997:24) har i tre rapporter redovisat att funktionshindrade ofta blir illa be- mötta och upplever att de diskrimineras. Utred- ningsuppdraget kommer att redovisas i slutet av år 1998. Psykiatrireformen som inleddes år 1995 syftar till att förbättra psykiskt funktionshindrades livs- situation. Reformen innebär krav på ökade kommunala insatser inom sådana områden som boende, sysselsättning, fritid, arbete, rehabilite- ring, social gemenskap samt vård och omsorg. För att underlätta samverkan mellan kommuner och landsting har ansvarsgränsen mellan respek- tive myndighet förtydligats. Kommunen ansva- rar för sociala insatser som t.ex. boende och sys- selsättning och landstingen för medicinska behandlingsinsatser som t.ex. läkemedelsbe- handling. Reformen innebar vidare att kommunerna fick betalningsansvar för de patienter som efter tre månaders sammanhängande vårdtid bedöms vara medicinskt färdigbehandlade inom kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård/slutenvård. Det kommunala betalningsansvaret syftar bl.a. till att dessa personer snabbare skall få adekvat stöd och boende i hemkommunen. Socialstyrelsen har i uppdrag att kontinuerligt följa psykiatrirefor- men. Statlig assistansersättning lämnas till funk- tionshindrade personer som har behov av per- sonlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Sedan assistansersättningen infördes har flera ändringar skett i LSS och LASS. Den 1 september 1997 infördes en schablon för assistansersättningen. Tabell 5.2 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för funktionshindrade fördelade efter funktion och ansvarig huvudman Miljoner kronor, 1995 års priser 1993 1994 1995 1996 Förändring i % 1993–1996 Vård och stöd i särskilt boende 9 056 8 774 8 434 7 514 4 % kommunal 13 % 15 % 51 % 84 % landsting 78 % 76 % 39 % 8 % privat produktion 1 9 % 9 % 10 % 7 % staten 0 % 0 % 0 % 0 % Stöd i den dagliga livsföringen 1 724 3 132 7 665 7 586 345 % kommunal 90 % 34 % 45 % 55 % landsting 0 % 0 % 0 % 0 % privat produktion 1 10 % 8 % 6 % 8 % staten 0 % 59 % 48 % 55 % Rehabilitering 1 886 2 049 2 170 2 041 15 % kommunal 0 % 0 % 0 % 0 % landsting 51 % 42 % 29 % 37 % privat produktion 1 0 % 0 % 0 % 0 % staten 49 % 58 % 71 % 63 % Övriga naturaförmåner 3 248 3 485 4 781 4 450 47 % kommunal 34 % 45 % 70 % 77 % landsting 52 % 44 % 15 % 5 % privat produktion 1 5 % 3 % 9 % 10 % staten 10 % 8 % 6 % 8 % Totala utgifter för funktions- hindrade (exkl. pensioner) 15 914 17 440 23 050 21 591 51 % kommunal 24 % 22 % 48 % 65 % 187 % landsting 61 % 52 % 20 % 7 % –52 % privat produktion 1 7 % 7 % 8 % 7 % 139 % staten 8 % 19 % 24 % 27 % 350 % Andel av BNP 1,0 % 1,1 % 1,4 % 1,3 % Kronor per inv. 0–64 år 2 208 2 397 3 160 2 957 1 Offentligt finansierad Anm.: Ansvarig huvudman för varje förmån bör inte förväxlas med finansieringsansvarig. Fördelningen av utgifterna för naturaförmåner mellan funktionshindrade (0-64 år) och äldre (65-w år) har beräknats med hjälp av antalet vårdtagare, antalet årsarbetare, timstatistik för hemhjälpen (novemberenkäten) samt vissa skattningar ang. personaltätheten i olika vårdformer inom ramen för LSS, som har presenterats i CMT:s (Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Linköpings universitet) rapport ang. uppföljningsstudier av handi- kappreformen 1994 och 1995. Källa: SCB:s rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet). Vård och stöd i särskilt boende: Särskilda boendeformer för 0-64 år (kommunal), boende för utvecklingsstörda (landsting), privata särskilda boendeformer (offentligt finansierad) Stöd i den dagliga livsföringen: Assistansersättning (staten), kommunernas stöd i ordinärt boende inkl. personlig assistans (kommunal), statligt bidrag vårdartjänster (staten), privat producerat stöd i ordinärt boende (offentligt finansierad) Rehabilitering: Forskning vid SIB-sjukhuset, köp rehabtjänster, rehabiliterande arbetshjälpmedel, annan rehabilitering (staten), hjälpmedels- och rehabiliteringsverksamhet (landsting) Övriga naturaförmåner: Förmedlingstjänst med texttelefon, befordran av blindskriftförsändelser (staten), färdtjänst till 0-64 år, daglig verksamhet (landsting respektive kommunal), bostadsanpassningsbidrag (kommunal), ideella organisationers verksamhet för handikappade (offentligt finansierat), bilstöd (staten). För år 1997 uppgick timersättningen enligt schablonen till 164 kronor. Ersättningen höjdes den 1 januari 1998 till 168 kronor per timme. Om det finns särskilda skäl kan försäkrings- kassan medge att schablonersättningen får över- skridas – dock med högst 12 procent. Den genomsnittliga faktiska ersättningsnivån uppgick i augusti 1998 till 168,5 kronor per timme. De flesta ersättningsberättigade erhåller scha- blonersättningen; endast en mindre andel har beviljats högre ersättning. Det har i många fall varit svårt för äldre och funktionshindrade som har stora vård- och om- sorgsbehov att kunna flytta till en annan kom- mun. Inflyttningskommunen har ibland nekat stöd och hjälp med motiveringen att vård- och omsorgsbehovet kunnat tillgodoses i hemkom- munen. För att underlätta situationen för äldre och funktionshindrade genomfördes den 1 januari 1998 en ändring i socialtjänstlagen (1980:620) som innebär att den enskilde har rätt att ansöka om stöd och hjälp i inflyttningskom- munen och bli behandlad som om hon eller han redan bodde i inflyttningskommunen. Social- styrelsen har i uppgift att följa effekterna av denna förändring. Anhörigas del i vård och omsorg sker i det tysta med ett vårdansvar som många gånger är ensamt och psykiskt påfrestande. I syfte att syn- liggöra de anhörigas situation infördes vid års- skiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänst- lagen som avser att markera socialtjänstens ansvar för att genom stöd och avlösning under- lätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med funktionshinder. Riksdagen beslutade i juni 1998 om en natio- nell handlingsplan för äldrepolitiken. Riksdags- beslutet innebär bl.a. ändringar och tillägg i so- cialtjänstlagen som kvalitetssäkring, skyldighet för personal att rapportera missförhållanden samt förtydliganden om avgifter. Ändringarna gäller både handikapp- och äldreomsorgen. I lagen (1997:724) om avveckling av special- sjukhus och vårdhem fastställde riksdagen slut- datum för avvecklingen till den 31 december 1999. Statens stöd till funktionshindrade sker även i form av olika statliga bidrag. Bilstödet är ett av de individuellt riktade stöden som påtagligt minskar behoven av insatser inom andra samhällsområden. År 1997 beviljades bilstöd till 2 227 personer. Möjligheten att disponera ett fordon ger stor frihet och ökar tillgängligheten i samhället för den som inte kan nyttja allmänna kommunikationer eller i övrigt har svårt att förflytta sig. Stödet är också ett reellt alternativ till bl.a. färdtjänst. En översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet pågår. Genom statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det möjligt för ungdomar som kommit in på riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna. FUNKIS-utredningen har lämnat sitt slutbe- tänkande (SOU 1998:66) i maj 1998. Utred- ningen har haft till uppgift att utreda hur ansva- ret för utbildning och omvårdnad för funk- tionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten. Beträffande verksam- heten med riksgymnasium för svårt rörelsehind- rade elever föreslår utredningen bl.a. vissa för- ändringar då det gäller vem som skall finansiera boende och habilitering. Utredningens förslag innebär således en förändring av statens finansie- ringsansvar för riksgymnasieverksamheten. Ut- redningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ersättningen för texttelefoner ger personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade möjlighet att kommunicera över telefonnätet. Införande av ny teknik, enligt den försöksverksamhet som pågår för närvarande, i form av bildtelefoni kan tillgodose behoven för vissa inom målgruppen på ett betydligt bättre sätt. Handikapporganisationerna har en viktig opi- nionsbildande roll och fyller en central funktion bland folkrörelserna i Sverige. Statsbidraget till dem utgör en betydelsefull del av organisationer- nas finansiering av verksamheten. Alltfler handi- kappförbund har bildats och ansökt om stats- bidrag de senaste åren. Regeringen har givit en särskild utredare i uppdrag (dir. 1998:57) att bl.a. se över statsbidragen till handikapporganisatio- nernas allmänna verksamhet, föreslå kriterier för statsbidragsberättigade handikapporganisationer samt föreslå riktlinjer för hur bidraget skall för- delas mellan organisationerna. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1999. Handikappombudsmannens verksamhet är för närvarande föremål för översyn av en särskild utredare (dir. 1997:131). Utredningen skall bl.a. pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i stort samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsman- nens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. Hösten 1996 gav regeringen ett uppdrag till Handikappinstitutet att utarbeta ett IT-program med inriktning på funktionshindrade och äldre. Handikappinstitutet har överlämnat ett förslag till åtgärdsprogram som syftar till att skapa för- utsättningar för ett mer samlat grepp inom om- rådet. Genomförandet av åtgärdsprogrammet har påbörjats. I den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken har regeringen uttalat att den ställer sig bakom programmet och att regeringen aktivt skall verka för att det genomförs. Frågan om Handikappinstitutets verksam- hetsinriktning, organisation och finansiering har varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999 sker en ombildning av verksamheten till en ideell förening i vilken staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet är medlemmar. Samtidigt ändras namnet till Hjälpmedelsinsti- tutet. Effekter av de statliga insatserna Psykiatrireformen Socialstyrelsens konstaterar i sin rapport Refor- mens första tusen dagar (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1998:4) att genomförandet av reformen försenats bl.a. beroende på att det i vissa fall varit svårt att få till stånd överenskom- melser mellan kommuner och landsting. Regeringen har avsatt särskilda stimulansme- del för genomförande av reformen. Utvärde- ringen visar att det på vissa håll fortfarande finns en förhållandevis stor andel beviljade stimulans- medel som ännu inte omsatts i konkreta verk- samheter riktade till målgruppen. Hittills har färre psykiskt funktionshindrade personer än förväntat fått insatser enligt LSS. Reglerna skapar vissa problem vid tillämpningen av lagen och insatserna enligt LSS är delvis inte heller utformade eller reglerade på ett sådant sätt att psykiskt funktionshindrade personer kan till- godogöra sig dessa – t.ex. bostad med särskild service och daglig verksamhet. Fortsatt utveck- ling av anhörigstödet behövs också för denna grupp. Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att cirka 85 procent av kommunerna har genomfört eller håller på att genomföra inventeringar av målgruppen vilket man anser vara ett mycket gott resultat. Begreppet medicinskt färdigbehandlad har kunnat missuppfattas så sätt att t.ex. den psykiat- riska öppenvårdens ansvar förtydligas för perso- ner som får insatser genom kommunen. Personer som i dag skrivs ut som medicinskt färdigbehandlade är färre, betydligt yngre och har mer omfattande och sammansatta behov jämfört med reformens första år. Dessa personer är dock inte representativa för målgruppen. Kring 30 000 personer hade flyttat ut från mentalsjukhusen före reformen. I dag finner vi mellan 40 000 och 46 000 personer som har kontakt med socialtjänsten och/eller psykiatrin. Stöd till arbete, yrkesinriktad rehabilitering samt andra meningsfulla dagliga aktiviteter är givetvis också viktiga för psykiskt funktions- hindrade. Att inte alla har denna möjlighet beror enligt Socialstyrelsen huvudsakligen på att - socialtjänstlagen inte tillräckligt klart uttalar kommunernas ansvar - att LSS nuvarande utformning inte ger psy- kiskt funktionshindrade personer rätt till in- satsen daglig verksamhet - rehabiliteringsinsatser ofta har en uttalat yrkesinriktad karaktär och är alltför kort- variga, för att passa stora delar av psykiatrire- formens målgrupp. Socialstyrelsens sammanfattande bedömning är att resultatet av psykiatrireformen är starkt bero- ende av om socialtjänsten och psykiatrin stödjer varandra utifrån sina respektive kunskapsom- råden. Psykiatrireformen behandlas också under av- snitt 4.3.4 Psykiatri. Vårdhemsavveckling och decentralisering Avvecklingen av vårdhem för utvecklingsstörda har pågått parallellt med en decentralisering av ansvaret till kommunerna. Under 1997 avveckla- des 13 vårdhem. Den 1 januari 1998 bodde 717 personer med utvecklingsstörning på 39 vårdhem i landet. Socialstyrelsens uppföljning visar att avvecklingen har haft positiva effekter för utvecklingsstördas livskvalitet, bl.a. när det gäller boendet. Det går däremot inte att påvisa att kommunaliseringen lett till att skillnaderna har minskat mellan gruppens levnadsförhållanden och övriga befolkningens. Regeringens slutsatser De handikappolitiska reformer som genomförts under senare år har i hög utsträckning varit in- riktade på att förbättra det individuella stödet till personer med funktionshinder. Självfallet har så- dana insatser stor betydelse men ibland har de fått kompensera brister i den generella utform- ningen och planeringen. För att målen med han- dikappolitiken skall kunna uppnås måste de indi- viduella service- och stödinsatserna kombineras med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhällsmiljön som helhet. Insatser för att stödja personer med funktionshinder kommer därför i större utsträckning att fokuseras på tillgänglig- heten i verksamheter och miljöer. Det gäller både den fysiska miljön i bostäder, utemiljöer, kollek- tivtrafik m.m., och tillgänglighet till service som teckenspråkstolk, samhällsinformation, olika kulturutbud och tjänster. Denna inriktning av handikappolitiken har regeringen i maj 1997 re- dovisat i en skrivelse till riksdagen om handi- kappolitiken (skr. 1996/97:120). Arbetet för att förverkliga de handikappolitiska målen måste fortsätta och utvecklas såväl genom stimulans- åtgärder och kunskapsspridning som genom olika former av reglering och tillsyn. Regeringen tar nu ytterligare ett steg genom att samordna insatserna för att öka tillgänglig- heten m.m. för funktionshindrade. Regeringen har i mars 1998 bildat en handikappdelegation med företrädare för handikapporganisationerna och en nationell samordningskommitté för han- dikappfrågor som skall ha till uppgift att utarbeta ett förslag till nationell handlingsplan för handi- kappområdet. Planen skall grundas på FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Psykiatrireformens huvuduppgift var att före- slå åtgärder som förbättrar psykiskt funktions- hindrade personers livsvillkor och livskvalitet. Det finns ett fortsatt behov av att utveckla sam- verkan mellan socialtjänst, psykiatrisk öppenvård och primärvård. Andra parter, som t.ex. försäk- ringskassan och arbetsförmedlingen, har även de stor betydelse i sammanhanget. Det behövs också åtgärder för att LSS-insatser i ökad ut- sträckning skall komma psykiskt funktionshind- rade till godo. Personlig assistans är en värdefull och upp- skattad insats för personer med omfattande funktionshinder. Personlig assistans enligt LSS och den statliga assistansersättningen enligt LASS har inneburit ökad valfrihet, större infly- tande och bättre livskvalitet för många svårt funktionshindrade. Generellt sett kan det således konstateras att syftet med insatsen personlig assi- stans till stor del har uppnåtts. Det är viktigt att även i fortsättningen noga följa hur denna stöd- form utvecklas. Utredningen om bemötande av äldre (SOU 1997:170) har föreslagit att den som har personlig assistans enligt LSS med statlig assistansersättning enligt LASS när han eller hon fyller 65 år får behålla sin rätt till personlig assi- stent och statliga assistansersättning även för tiden därefter. Vid behandlingen av regeringens proposition Nationell handlingsplan för äldre- politiken (prop. 1997/98:113) har riksdagen givit regeringen tillkänna att i samband med budget- arbetet överväga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65-års- dagen. Regeringen avser att återkomma i frågan under våren 1999. Kostnaderna för den statliga assistansersätt- ningen har fortsatt att öka om än i något lång- sammare takt än tidigare år. Även om vidtagna åtgärder har haft en viss effekt har dessa åtgärder inte kunnat dämpa utgiftsutvecklingen, vilket har påverkat andra insatser negativt. Det är viktigt att komma fram till en långsiktig och stabil lösning för stödformen utan att försämra livsvillkoren för gruppen funktionshindrade. Utformningen av lagen och genomförda regeländringar måste analyseras noga innan ytterligare förändringar övervägs. Som ett led i uppföljningen har regeringen den 25 juni 1998 givit Riksförsäkringsverket uppdrag att göra en översyn av ersättningen för personlig assistans. I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga om det finns nödvändiga kostnader som inte täcks av den nuvarande schablonen och i sådana fall pröva om det är möjligt att ersätta sådana kostnader vid sidan av en schablonersättning. Ett slutdatum för vårdhemsavvecklingen för personer med utvecklingsstörning kan sägas ha givit önskad effekt. Beslutet har bidragit till att öka förutsättningarna för goda levnadsvillkor för personer med funktionshinder. 5.3.3 Barn och ungdom Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa i centrum. Målet för barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygg- het och en god fostran. Genom bestämmelserna i föräldrabalken åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Samhällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn. Målet för den social omsorgen är att åstad- komma en av god kvalitet med effektiv resurs- användning som tillgodoser att barn och ung- domar växer upp under trygga och goda för- hållanden. Socialtjänstens barn och ungdomsvård har barn och ungdomar i åldrarna 0–20 år och deras familjer som målgrupp. Socialtjänsten skall, i nära samarbete med hemmen, se till att barn och ung- domar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver, och om det är motiverat med hänsyn till den unges bästa, vård och stöd utanför hemmet. I enlighet med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan i vissa situationer beslut fattas om tvångsingripande. Socialtjänsten har också ett ansvar för vissa familjerättsliga upp- gifter. Tillstånd och utveckling De flesta barn i Sverige lever under gynn- samma förhållanden. Den fysiska hälsan hos barn och unga är god. Sjuttiofem procent av barnen lever tillsammans med båda sina föräldrar. Emellertid separerar fler föräldrar än tidigare och allt fler barn lever med en av sina föräldrar. Barnombudsmannen redovisar i sin rapport till regeringen för år 1998 – Liten blir stor – en undersökning som Statistiska centralbyrån ge- nomförde under vårterminen 1997 och som rik tats till drygt 1 600 elever i närmare 100 klasser i årskurs 4. Den ger en bild av hur 10-åringar själva ser på sin tillvaro, vad de tycker om skolan och vad de gör på fritiden. Undersökningen visar att de allra flesta 10-åringar mår bra. Flertalet barn trivs i sin vardag, med skolan, kamraterna och olika fritidssysselsättningar. De ekonomiska problem vårt land har haft under 1990-talet och de konsekvenser detta medfört i form av arbetslöshet och nedskär- ningar i den offentliga sektorn har också drabbat barnen. Föräldrars arbetslöshet eller risk för ar- betslöshet har påverkat barnens situation. Större barngrupper i förskola och skola har varit ett sätt att begränsa kostnaderna i många kommuner. I de förebyggande insatserna, liksom i de riktade åtgärderna till de barn som har särskilda problem, har nedskärningar bl.a. inneburit att väntetiderna för utredning och behandling har blivit längre. Sverige har de senaste åren haft en kraftig ned- gång i födelsetalen till långt under reproduk- tionsnivå. En betydande del av nedgången hänger samman med att unga kvinnor väntar med att föda sitt första barn. Detta gäller särskilt de med låg utbildning. Det är sannolikt att denna utveckling hänger samman med utvecklingen på arbetsmarknaden. Statistiska centralbyrån följer utvecklingen och analyserar orsaker till föränd- ringarna. Samhällets stöd i föräldraskapet ges framför allt i samband med graviditet och under barnets spädbarnstid. På mödra- och barnavårdscentraler erbjuds föräldrar att delta i gruppverksamhet som syftar till att öka kunskaperna om graviditet och barnets nedkomst samt om spädbarnets be- hov. Även via barnomsorgen och skolan har Tabell 5.3 Barn och unga, totalt antal samt per 10 000 invånare 0–17 år, som har varit föremål för någon insats enl. SoL eller LVU någon gång under året 1985 1990 1995 1996 Barn med någon insats*) – i totalt antal 23 693 25 904 28 702 30 503 – i antal per 10 000 inv. 0–17 år 128 138 146 155 därav (per 10 000 inv. 0–17 år): Med kontaktperson enl. SoL 42 64 88 90 Vård utom hemmet enl. SoL 62 60 57 57 Med kontaktperson enl. LVU 0,1 0,3 0,2 0,4 Omedelbart omhändertagande enl. LVU 4 5 7 7 Barn med vård enligt LVU totalt 35 21 22 23 SoL = Socialtjänstlagen, LVU = Lagen om vård av unga *) Varje barn kan ha haft flera insatser, varför antalet barn med respektive insats inte summerar till totala antalet barn som haft någon insats. Källa: SCB, S31 SM 8701 och 9101, SoS, Socialtjänst, 1996:11 och 1997:11 familjen möjlighet att delta i olika sorters föräld- raverksamhet. Föräldrautbildning anordnas också av frivilliga organisationer, föräldraföre- ningar och studieförbund. Barn, ungdomar och deras familjer med behov av socialtjänstens hjälp och stöd erbjuds olika in- satser såsom kontaktperson/kontaktfamilj, pla- cering i familjehem eller i hem för vård eller bo- ende (HVB) samt olika stödinsatser i öppna former. Cirka 28 000 barn berördes någon gång under år 1996 av i tabellen uppräknade insatser från socialtjänstens sida, vilket är en ökning med 1 000 barn jämfört med år 1995 och en ökning med 6 000 barn sedan år 1990. I tabellen ovan redovisas också antalet insatser per 10 000 barn 0–17 år. Av tabellen framgår att den största ökningen återfinns i insatsen kontaktperson/ kontaktfamilj som mer än fördubblats sedan år 1985. Samtidigt har vård utom hemmet enligt såväl socialtjänstlagen som LVU minskat under samma period. Däremot har antalet akuta omhändertaganden enligt LVU ökat. Andelen pojkar som är föremål för insatser är fler än antalet flickor och ökningen bland pojkarna är större än bland flickorna. I länsstyrelsernas rapporter från år 1997 fram- kommer att kommunerna utvecklar öppen- vårdsinsatser av olika slag. Flera länsstyrelser på- pekar att de hyser farhågor att socialtjänsten, i sin ambition att hålla kostnaderna nere, i vissa situa- tioner alltför länge arbetar i öppenvård i stället för att placera ett barn eller en ungdom utanför hemmet. Barnpsykatrikommittén redovisar i sitt be- tänkande, (SOU 1998:31) Det gäller livet, en en- kät som kommittén genomfört bland ett urval kommuner angående omfattningen av deras in- satser gällande vård och stöd till barn och ung- domar med psykiska problem. Kommittén upp- skattar att dessa insatser är omfattande och berör mångdubbelt fler barn och ungdomar än vad som framkommer i den nationella statistiken. De viktigaste statliga insatserna En stor del av de verksamheter som påverkar barnens situation handhas av kommuner och landsting. Kommunsektorn har tilldelats extra resurser för att de grundläggande verksamheter- na vård, skola och omsorg skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Detta förbättrar för- utsättningarna för kommunerna att ge dessa verksamheter både en rimlig dimensionering och en tillfredsställande kvalitet. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är en av grundpelarna för regeringens arbete med barnfrågor. Barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn och barnperspektivet skall genom- syra beslutsfattandet. Regeringen har tidigare i år överlämnat en proposition till riksdagen (prop. 1997/98:182) Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Propositionen grundar sig huvudsakligen på Barnkommitténs betänkande (SOU 1997:116) Barnets bästa i främsta rummet. Regeringen har den 19 december 1996 beslutat att avsätta 10 miljoner kronor per år under en tvåårsperiod, dvs. totalt 20 miljoner kronor, ur Allmänna arvsfonden för projekt som avser att öka kunskaperna om barnkonventionen i kom- muner och landsting. Efter Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm år 1996 har ett uppföljningsarbete påbörjats. Det natio- nella uppföljningsarbetet inbegriper utarbetandet av en nationell handlingsplan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Planen har i juli 1998 fastställts av regeringen. Barnombudsmannen (BO) har regeringens uppdrag att informera om barnkonventionen och att granska om lagar och andra författningar och deras tillämpning stämmer överens med åta- gandena i konventionen. BO har också en opi- nionsskapande funktion och skall verka för att öka samhällets kunskap om barns och ungas villkor. En utredare har nyligen tillkallats för att se över Barnombudsmannens organisation, verk- samhet och arbetsformer. Syftet är att precisera ombudsmannens uppdrag i förhållande till andra myndigheter och att stärka dess möjligheter att verka för barnens intressen. Från den 1 januari 1998 har socialtjänstlagen tillförts ett uttalat barnperspektiv. Dels har det införts en portalbestämmelse som säger att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hän- synen till barnets bästa kräver. Denna bestäm- melse svarar mot artikel 3 i barnkonventionen. Dels har en bestämmelse införts som stadgar att barnets skall ha rätt att komma till tals vid åtgärder som rör dem, i enlighet med barn- konventionens artikel 12. Vidare har nya regler för skydd, vård och behandling av barn och ungdom tillkommit. Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att höja kvaliteten på socialtjänstens arbete med barn och ungdomar. Många projekt har fått stöd i syfte att utveckla nya metoder och höja kom- petensen inom socialtjänsten. Årligen utgår 50 miljoner kronor i särskilda utvecklingsmedel till kommunerna för att utveckla förebyggande och öppenvårdsinsatser bl.a. inom ungdoms- vården. I länsstyrelsernas tillsynsuppdrag ingår att sär- skilt inrikta tillsynen mot socialtjänstens arbete med de mest utsatta grupperna som t.ex. barn med behov av särskilt stöd och skydd och ung- domar i riskzon. Den 1 oktober 1998 träder ändringar i föräld- rabalken i kraft som syftar till att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta för för- äldrar att komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Socialtjänstens roll i såda- na ärenden stärks genom att föräldrar med so- cialtjänstens medverkan kan ingå avtal om vård- nad, boende och umgänge. Det generella statsbidraget till kommuner och landsting utökas med 12 miljoner kr under det första året och 7,5 miljoner kr per år under följande år för att ge förutsättningarna att klara åtagandet. För att garantera vården av ungdomar i behov av särskild tillsyn, inrättades år 1993 Statens in- stitutionsstyrelse (SiS). I SiS uppdrag ingår att svara för att de som behöver tvångsvård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, bereds sådan vård. Vården skall vara av hög kvalitet och tillgodose sådana stöd- och vårdinsatser som kommunala huvudmän efterfrågar inom ramen för en planerad vårdkedja. Sådan vård har byggts ut med 80 platser sedan år 1994. Riksdagen har nyligen beslutat att en ny fri- hetsberövande påföljd för ungdomar, sluten ungdomsvård, skall införas från och med 1 januari 1999 ( prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275). Ungdomar som har begått brott innan de fyllt 18 år kan dömas till sluten ungdomsvård mellan 14 dagar och 4 år istället för fängelse. Huvudprincipen skall dock vara att ungdomar skall hållas utanför kriminalvården. Domstolarna och åklagarmyn- digheten får ett större inflytande över hur social- tjänsten planerar och verkställer vårdplanen i de fall ungdomar överlämnas till vård inom social- tjänsten. Statens institutionsstyrelse har fått i uppdrag att förbereda införandet av den nya påföljden. SiS skall senast den 1 november 1998 rapportera vilka åtgärder som har vidtagits och vilka ytterligare åtgärder som planeras. Strategi för barnets rätt I regeringens proposition Strategi för att för- verkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige(prop. 1997/98:182) beskrivs en strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra barnkonventionen i Sverige. I denna strategi ingår bl.a. att barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt statligt beslutsfattande som berör barn. Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga beslut som berör barn. Barnperspektivet skall i lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv. Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för barn skall för att kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om barnkonventionen erbjudas utbildning och fortbildning. Barnstatistiken skall utvecklas. I samhälls- och trafikplaneringen skall barns och ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas. Målet är att konventionens innebörd skall finnas med i allt offentligt beslutsfattande som rör barn. Kommuner och landsting bör bl.a. er- bjuda sin personal fortbildning om barnkonven- tionen och även inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det kommunala arbetet. I propositionen beskrivs områden där fortsatt utredningsarbete och myndighetsuppdrag er- fordras för att genomföra strategin. I propositio- nen föreslås även att medel skall anslås för bl.a. fortbildningsinsatser, metodutveckling samt ut- veckling av barnstatistik. Regeringen föreslår att medel avsätts under anslaget B9 Bidrag till ung- domsvård och missbrukarvård m.m. Medel för att täcka resekostnader vid återförandet av olov- ligen bortförda barn överförs till utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan, anslaget A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Effekter av de statliga insatserna Medvetenheten om barnkonventionen och vik- ten av att det tillförs ett barnperspektiv i allt be- slutsfattande som rör barn har ökat som en följd av regeringens insatser på området. Barnpers- pektivet har förstärkts och barnets bästa har alltmer kommit i fokus inom såväl socialtjäns- tens individ- och familjeomsorg, det familjerätts- liga området som när det gäller barn som har be- gått brott. Inom ramen för regeringens informations- satsning har stat, kommuner, landsting och fri- villigorganisationer gått samman för att föra ut barnkonventionen till i första hand förtroende- valda och tjänstemän som beslutar och planerar inom områden som rör barn. De 20 miljoner kronor som har avsatts har resulterat i olika pro- jekt där bl.a. barn- och ungdomsplaner och barn- konsekvensanalyser har blivit viktiga hjälpmedel för den kommunala beslutsprocessen. Ett utvecklingsarbete har påbörjats för att barnperspektivet även skall beaktas i frågor som rör samhälls- och trafikplanering och den fysiska miljön i övrigt. Informations- och utbildnings- satsningarna bidrar till att successivt ändra attity- der, arbets- och förhållningssätt inom olika sam- hällsområden och i olika verksamheter när det gäller barn och barns behov. I Socialstyrelsens redovisning av uppdraget att följa upp barns villkor i förändringstider fram- kommer både positiva och negativa drag inom socialtjänsten. Kommunerna har generellt sett inte minskat resurserna till barnavårdsinsatser och resurserna till ungdomsvården har ökat på många håll. Antalet anmälningar och ansök- ningar har ökat. Kvaliteten på utredningarna har höjts. Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, be- hov av fortsatt utveckling av socialtjänstens do- kumentationssystem för att bättre kunna följa upp arbetet med barn och ungdomar. Socialstyrelsen och länsstyrelserna redovisar i sina rapporter en fortsatt utveckling av öppen- vårdsinsatser. I några rapporter varnas dock för att utvecklingen har medfört en risk för att barn och ungdomar som verkligen behöver vård utanför hemmet inte får det i rätt tid. Regeringen vill framhålla betydelsen av arbetet med att utveckla kvaliteten inom socialtjänstens arbete riktat mot barn och ungdomar. Regeringens slutsatser Barnkonventionens budskap kan sammanfattas med orden: Barn skall respekteras. Förverkligan- det av barnkonventionen i Sverige är en ständigt pågående process som måste hållas levande. Ar- betet med att förankra det synsätt som genom- syrar barnkonventionen är långsiktigt. Barnkon- ventionen skall vara ett verktyg i arbetet med att gradvis förbättra barns villkor. Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i sam- hället. Det krävs därför satsningar för att höja medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som arbetar med barn samt hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan barnperspektivet utvecklas så att barnets bästa verkligen sätts i centrum. Det gäller såväl de generella insatserna t.ex. i form av barnhälsovård, förskoleverksamhet och skola som de riktade insatserna till barn och ungdomar i utsatta situationer inom bl.a. socialtjänsten och barnpsykiatrin. Samhällets stöd i föräldraskapet är en viktig del av familjepolitiken. Föräldrautbildningsut- redningen har avlämnat sitt betänkande Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161). Förslagen i be- tänkandet har inriktningen att stärka den befint- liga föräldrautbildningen och att vidareutveckla modeller för föräldrautbildning och annat stöd i föräldraskapet, bl.a. för föräldrar till tonårsbarn. Regeringens avsikt är att senare återkomma i frågan. De ändringar som nyligen genomförts i so- cialtjänstlagen och föräldrabalken kommer att ställa nya krav på socialtjänstens arbete. Social- styrelsen kommer att få i uppdrag att utveckla metoder och stödja kompetensutveckling inom socialtjänstens barn- och ungdomsarbete. 5.3.4 Socialt utsatta Målet för år 1997 är att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resurs- användning som tillgodoser den enskilde indivi- dens behov av stöd och bistånd i samband med försörjningssvårigheter eller andra sociala problem. Kommunen har det yttersta ansvaret för att människor i utsatta situationer får det stöd och den hjälp de behöver. Kommunernas socialtjänst svarar för olika former av individuellt bistånd. Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som grupp- och samhällsnivå och skall arbeta med både förebyggande insatser och med vård och behandling. Det individuella bistånd som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Valet av bistånd får inte sty- ras av mekaniskt utformade åtgärdsmodeller utan måste alltid utgå från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet. Tillstånd och utveckling Det ansträngda ekonomiska läget i landet har under en stor del av decenniet präglat arbetet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Arbetslösheten och förändringar i socialförsäk- ringssystemen har medfört att fler människor än tidigare har kommit att behöva socialtjänstens hjälp. Samtidigt har kommunernas resurser för att ge stöd och hjälp varit mer begränsade än tidigare. Socialbidraget är avsett att vara ett tillfälligt yttersta skyddsnät för hushåll som inte kan få sin försörjning tryggad genom förvärvsarbete eller andra inkomstkällor. Socialbidrag kan även be- höva utgå när socialförsäkringssystemet och öv- riga ekonomiska förmåner i samhället är otill- räckliga. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Hänsyn skall därvid tas till egna inkomster eller tillgångar. Bi- ståndet skall utformas så att det stärker den en- skildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Den kraftiga ökning av socialbidraget som skett under större delen av 1990-talet har avtagit de senaste åren och sedan det andra kvartalet 1997 sjunker kostnaderna för socialbidrag och introduktionsersättning för flyktingar. Svenska Kommunförbundet bedömer i sin prognos för år 1998 att minskningen av de totala socialbidrags- kostnaderna kan komma att uppgå till 6 procent, vilket motsvarar ca 600 miljoner kronor. Kostnadsutvecklingen avspeglar dels det för- bättrade arbetsmarknadsläget och dels det mins- kade flyktingmottagandet. Svenska Kommun- förbundet antar dock att många flyktingar kommer att behöva socialbidrag även efter det att introduktionsperioden upphört vilket kan re- ducera effekten av den totalt sett gynnsamma ut- vecklingen av socialbidraget och introduktions- ersättningen. Sammanfattningsvis kan konstateras: - År 1997 utbetalades sammanlagt ca 12,4 miljarder kronor i socialbidrag och in- troduktionsersättning vilket är en ökning med 4 procent jämfört med år 1996. - Socialbidragskostnaderna minskar i ålders- gruppen 18–19 år. - Antalet bidragstagare har minskat något år 1997 i jämförelse med året innan, medan däremot antalet hushåll är konstant. År 1997 erhöll 749 000 personer (403 000 hus- håll) socialbidrag eller introduktionsersätt- ning för flyktingar. - Den genomsnittliga bidragstidens längd har ökat marginellt under år 1997 men är oför- ändrad i de yngre åldersgrupperna. Hus- hållen fick socialbidrag i genomsnitt 5,6 månader. I spåren av den förändrade arbetsmarknaden med en hög arbetslöshet och ett högt flyktingsmottagande under periodens inledning ökade socialbidraget kraftigt under en stor del av 1990-talet. Mellan åren 1990 och 1996 fördubblades kostnaderna och antalet bidragshushåll ökade med nära 45 procent under samma period. De förändringar i välfärdssystemen som gjorts under 1990-talet i syfte att sanera de offentliga finanserna antas också ha bidragit till ökningen. Diagram 5.1 Utgivet socialbidrag åren 1990 - 1997 Miljoner kronor Det är framförallt grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden som blir bidrags- beroende, bl.a. ungdomar och invandrare. Av samtliga bidragshushåll är 62 procent ensamstå- ende utan barn. Av samtliga ensamstående kvinnor med barn fick 36 procent socialbidrag. Socialbidragstagare är i stor utsträckning yngre personer. Cirka hälften av bidragstagarna är under 25 år. Tre fjärdedelar av hushållen består av svenska medborgare och en fjärdedel utländska. Ålderspensionärer har länge varit få bland socialbidragstagarna men under 1990-talet har alltfler äldre fått socialbidrag. De flesta är invandrare bosatta i storstadskommunerna som inte är berättigade till ålderspension i Sverige. Många kommuner arbetar aktivt för att social- bidragstagare ska komma ur sitt bidragsberoende genom att erbjuda arbete, sysselsättning eller andra aktiviteter i syfte att förkorta social- bidragstiden. Arbetet bedrivs i många fall i sam- verkan med andra myndigheter såsom arbets- förmedlingen och försäkringskassan. Samverkan syftar till att använda myndigheternas gemen- samma resurserna på ett för individen mer effek- tivt sätt och undvika att människor hamnar i en rundgång mellan de olika myndigheterna. Allmänt har det de senaste åren skett en mer restriktiv tolkning av 6 § socialtjänstlagen. Mycket tyder på att utvecklingen förstärkts genom uppdelningen av socialtjänstens individ- och familjeomsorg i specialiserade enheter. Läns- styrelsen har i sina tidigare årsrapporter påpekat att handläggningen av ekonomiskt bistånd riske- rar att ske utifrån ett alltför snävt perspektiv där individens ekonomi blir den enda bedömnings- grunden, vilket kan leda till att människor med mer komplexa problem inte får den hjälp de be- höver. Vidare har länsstyrelserna uppmärksam- mat brister i socialtjänstens bemötande av den enskilde och en återkommande kritik rör social- tjänstens handläggning och dokumentation. I olika sammanhang har också konstaterats att det finns stora variationer i socialbidragsbeslut, både mellan kommunerna och mellan olika hand- läggare i en och samma kommun. En tydlig konsekvens av de samhällsföränd- ringar som skett under 1990-talet är att social- bidragets roll har förändrats. Från att tidigare i allt väsentligt fungerat som ett sista skyddsnät för människor med försörjningssvårigheter som uppkommit trots förekomsten av de generella socialpolitiska stödformerna har socialbidraget nu för vissa grupper kommit att fungera som ett långvarigt försörjningsstöd. Under senare år har från olika håll signalerats att hemlösheten har ökat och att de hemlösas situation har försvårats. En orsak kan vara ökade svårigheter på bostadsmarknaden för socialt ut- satta. Det kan även till viss del förklaras genom de förseningar som uppstått i samband med psy- kiatrireformen som trädde i kraft i januari 1995. Förändringen innebar att kommunerna fick an- svaret för öppenvård av de psykiskt funktions- hindrade som tidigare vårdats inom ramen för landstingens slutenvård. De viktigaste statliga insatserna Ansvaret för socialtjänsten, såväl vad gäller de olika verksamheterna som kostnaderna för so- cialbidrag, ligger hos kommunerna. Staten ger finansiellt stöd genom det generella statsbidraget och genom vissa specialdestinerade statsbidrag, t.ex. statlig ersättning för mottagandet av flyk- tingar. Socialtjänstlagen (1980:620) styr kommuner- nas socialtjänstverksamhet. Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa ändringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). En av de viktigaste förändringarna gäller socialbidraget där den enskildes rätt till bi- stånd har preciserats genom nya bestämmelser om försörjningsstöd och annat bistånd. Riks- dagens beslut innebär att socialtjänstlagen preci- serar vad som ingår i den s.k. riksnormen. Av- sikten är att skapa förutsättningar för att bedömningen av socialbidrag skall bli likvärdig oberoende av var i landet man bor. Socialtjäns- tens skyldighet att bistå den enskilde med aktiva åtgärder förtydligas. Vidare innebär föränd- ringarna en markering av den enskildes ansvar att göra vad han eller hon kan för att bli självför- sörjande. I lagen infördes också en bestämmelse om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. För att utföra socialtjänstens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Socialstyrelsen och länsstyrelser- na har regeringens uppdrag att i sin verksamhet följa effekterna av de genomförda förändringar- na. Den höga ungdomsarbetslösheten under sena- re år har accentuerat behovet av att finna mer ändamålsenliga metoder i arbetet med arbetslösa ungdomar, som ett alternativ till socialbidrag. Därför infördes den 1 januari 1998 en s.k. ut- vecklingsgaranti för ungdomar. Syftet är att öka ungdomars möjlighet att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden och därmed minska risken att hamna i långvarig arbetslöshet och i långvarigt beroende av socialbidrag. Utvecklingsgarantin innebär att kommunerna har möjlighet att åta sig en skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarknadens för- fogande, en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Ungdomar som är berättigade till so- cialbidrag får en kommunalt finansierad utveck- lingsersättning motsvarande minst socialbidrags- nivån. Den statliga tillsynen över socialtjänsten ut- övas av Länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Till- synen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika institutioner inom socialtjänsten som enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell och regional nivå. Länsstyrelsernas tillsyn och uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda ärenden som uppföljning av verksamheter. Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår att handläggningen av individuella ärenden är ett betydande inslag i arbetet även om det finns en strävan att förskjuta tyngdpunkten mot en mer övergripande tillsyn. Totalt sett är antalet till- synsärenden relativt få. Behovet av att se över formerna och organisa- tionen av tillsynen över socialtjänsten har aktua- liserats i olika sammanhang. Ytterligare medel för tillsyn har avsatts inom äldreområdet. Den särskilde utredare (dir. 1997:109) som har rege- ringens uppdrag att se över vissa frågor som rör socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter har i uppdrag att lämna förslag till hur tillsynen kan förbättras och effektiviseras. I detta sammanhang skall även förutsättningen för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten samt hälso- och sjukvården analyseras. Uppdraget skall vara slutfört under våren 1999. På grundval av Kvinnovåldskommissionens (SOU 1995:60) och Prostitutionsutredningens (SOU 1996:15) betänkanden har riksdagen på regeringens förslag fattat beslut (prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250) om åtgärder för att motverka våld mot kvinnor. Åtgärderna sker inom ett brett fält och innebär skärpt lagstiftning, en ökad satsning på förebyggande insatser samt åtgärder som syf- tar till att utsatta kvinnor skall få ett bättre be- mötande och omhändertagande. Köp av sexuella tjänster förbjuds. Socialtjänstlagen kompletteras med en ny bestämmelse som innebär att social- nämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situa- tion. Kvinnojourerna får ett ökat årligt stöd med 6 miljoner kronor. En satsning på fortbildning genomförs som riktas till personal inom social- tjänsten, rättsväsendet och hälso- och sjukvår- den. Socialstyrelsen ges i uppdrag att leda ett ut- vecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor och prostitution. I uppdraget ingår att i samråd med bl.a. kvinnojourerna, utreda frågan om en central kristelefon för våldsutsatta kvinnor. I syfte att förbättra situationen för hemlösa- avsatte regeringen i mars 1997 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs- period. Medlen skall användas för ideella organisationers kostnader för att tillsammans med berörda kommuner utveckla och pröva nya modeller för stöd och boende för personer med psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i storstadsområden särskilt uppmärksammas. Effekter av de statliga insatserna Den statliga tillsynen har bidragit till att ge rege- ringen viktigt underlag vad gäller situationen inom socialtjänsten. Ändringarna i socialtjänstlagen trädde i kraft 1 januari 1998 varför det ännu är för tidigt att fullt ut bedöma effekterna av förändringarna. Den första redovisningen tyder på att bestäm- melserna som rör socialbidraget inledningsvis fört med sig en del tillämpningsproblem men att det pågår arbete i kommunerna med att anpassa verksamheten efter de nya förutsättningarna, t.ex. genom att utarbeta egna riktlinjer för det bistånd som ligger utanför det lagstadgade för- sörjningsstödet. En första uppföljning av ungdomsgarantin för arbetslösa ungdomar visar att satsningen hittills varit lyckad i den bemärkelsen att de flesta av landets kommuner valt att ansluta sig. Enligt de uppskattningar som gjorts efter första halvåret 1998 beräknas 250 av landets 288 kommuner komma att ansluta sig till utvecklingsgarantin. I augusti 1998 var 2 500 ungdomar sysselsatta i någon aktivitet kopplad till garantin. Att arbets- lösheten bland ungdomar nu är betydligt lägre än när garantin utformades under hösten 1997 har givetvis betydelse för hur garantin fortsättnings- vis kommer att användas. Regeringens slutsatser Analysen av de förändringar som inträffat och de förändringar som kan förutses framledes motive- rar enligt regeringens bedömning ett fortsatt ut- redningsarbete på en rad, för socialtjänsten, vik- tiga områden. En särskild utredare har därför tillkallats med uppgift att göra en översyn av vissa frågor som rör socialtjänstlagen och social- tjänstens uppgifter. Utredaren har i uppdrag att analysera och lämna förslag som bl.a. rör lagens konstruktion och struktur, socialtjänstens finan- siering, socialtjänstens uppgifter och kompe- tensområden samt organisationen och former för tillsynen över socialtjänsten. Utredaren skall även lämna förslag på hur den ekonomiska tryggheten för vissa äldre invandrare skall utfor- mas. Socialbidraget har kommit att fungera som ett långvarigt försörjningsstöd för vissa grupper som inte kvalificerat sig för det generella social- försäkringssystemet. Ålderspensionärer med in- vandrarbakgrund är en grupp som ofta är hän- visade till socialbidrag på grund av att de inte är berättigade till svensk pension. Det finns därför skäl att se över socialbidragets funktion för bl.a. dessa grupper i syfte att hitta andra lösningar än socialbidrag. Socialbidraget är välfärdssystemens yttersta skyddsnät. En ökning av antalet socialbidrags- tagare måste därför uppfattas som en allvarlig varningssignal. Det gör det särskilt angeläget att följa och analysera utvecklingen av socialbidraget och därvid bl.a. uppmärksamma förändringar som genomförs inom de generella systemen eller förändringar som sker på arbetsmarknaden som påverkar möjligheterna till försörjning. Situationen för hemlösa har försvårats och regeringen vill i samarbete med ideella krafter, särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta åtgärder för att förbättra situationen för hemlösa. Regeringen anser att ytterligare medel bör anslås under en treårig försöksperiod till nyskapande projekt för de bostadslösa. 5.3.5 Alkohol och narkotika Alkoholpolitik Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar genom att påverka skadligt dryckesbeteende och därigenom minska total- konsumtionen. I en nationell handlingsplan för alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns olika delmål preciserade. Insatser skall genom- föras som vidmakthåller eller förstärker en opi- nion till förmån för återhållsamma alkoholvanor i befolkningen och för punktnykterhet när det gäller vissa grupper och i vissa situationer. Detta innebär att en alkoholfri uppväxt skall främjas i syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att trafiken, kvinnans graviditetsperioder och arbetsplatserna skall vara alkoholfria, berusningsdrickande mot- verkas och att återhållsamma alkoholvanor i be- folkningen uppmuntras genom bland annat omfattande opinionsbildning. Tillstånd och utveckling Det finns idag oroande tecken på att det sker en ökning av alkoholkonsumtionen bland allt yngre ungdomar. Flera undersökningar under det senaste året visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar sig minskar. Flickornas andel av den totala alko- holkonsumtionen har också ökat kraftigt sett i ett längre tidsperspektiv. Det är framför allt de lättillgängliga dryckerna folköl, starköl och illegala alkoholdrycker (hembränt och smuggelsprit) som har ökat. År 1996 utgjorde de illegala dryckerna omkring 13 procent av den totala alkoholkonsumtionen. Diagram 5.2 Fördelning av den totala alkoholkonsumtionen 1996 I och med skattesänkningen på starköl från 1 januari 1997 med nästan 20 procent har stark- ölskonsumtionen ökat. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 1970-talets nivå. Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med det svenska EU-inträdet och den ökade internationaliseringen. Det har medfört att statens insatser för att upprätthålla de alkohol- politiska målen har förnyats. I målet C–185/95, åklagaren mot Harry Franzén, prövade EG-domstolen de svenska be- stämmelserna om Systembolagets detaljhandels- monopol och dess funktionssätt mot artikel 37 i EG-fördraget, som reglerar anpassningen av statliga handelsmonopol. Domstolen slog fast att ett statligt detaljhandelsmonopol för alko- holdrycker utformat och anpassat såsom det svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i EG-fördraget. Diagram 5.3 Den beräknade genomsnittliga årliga alkoholkonsumtionen, mätt i liter ren alkohol, bland pojkar och flickor 16 - 19 år Liter i ren alkohol per år För svenskt vidkommande var EG-domstolens beslut mycket viktigt ur folkhälsopolitisk synvinkel. EG-domstolen kritiserade dock det svenska partihandelssytemet och menade att detta utgör ett hinder för import av alkohol- drycker från övriga medlemsstater och att villko- ren för att erhålla sådana tillstånd – bl.a. alltför höga avgifter och krav på lagringskapacitet – inte står i proportion till syftet att skydda folkhälsan. Med anledning av kritiken sänkte regeringen an- söknings- och tillsynsavgifterna samt förenklade föreskrifterna kring lager och distribution av al- koholdrycker. EG-kommissionen har dock den 5 maj 1998 i en formell underrättelse och med stöd av EG- domstolens dom i Franzénmålet riktat fortsatt kritik bl.a. mot att de svenska tillsynsavgifterna för partihandlare fortfarande anses vara för höga och diskriminerar utländska alkoholexportörer och försvårar framför allt för små företag att komma in på den svenska marknaden. Den for- mella underrättelsen innehåller även kritik mot att restauranger som har serveringstillstånd också måste ha partihandelstillstånd för att kunna im- portera alkoholdrycker för den egna verksam- heten samt att det svenska regelsystemet inte möjliggör att alkoholdrycker kan sändas som gåva från ett annat EU-land till en mottagare i Sverige. Alkoholinspektionen har den 1 september till regeringen överlämnat en utvärdering av kom- munaliseringen av hanteringen av serverings- ärenden från länsstyrelserna till kommunerna. Kommunaliseringen rapporteras i huvudsak ha fungerat bra men att bl.a. brister i kontrollen av folkhälsoförsäljningen förekommer De viktigaste statliga insatserna Folkhälsoinstitutet i samarbete med Central- förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) följer konsumtions- och skadeutveck- lingen på alkoholområdet. Institutet fördelar också vissa medel till projekt och till viss alko- holforskning samt genomför utvärderingar av det förebyggande arbetet. En omfattande kampanj mot ungdomars alkoholkonsumtion har genomförts under 1997. Den ökade gränshandeln och internet- och postorderförsäljningen, ifrågasättandet av parti- handelsreglerna samt den ökade smugglingen av alkohol har rest krav på nya arbetssätt och meto- der som kan komplettera den nuvarande alko- holpolitiken för att förhindra en ökad konsum- tion. Regeringen inrättade under 1997 en nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaföre- byggande insatser under socialministerns led- ning. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett långsiktigt förebyggande arbete som kan kompensera de förändringar som EU-medlem- skapet medfört för den svenska alkoholpolitiken. Det handlar om insatser som direkt kan påverka människors förhållningssätt och vanor och som också ökar det individuella ansvarstagandet. Det handlar vidare om att i ökad utsträckning ut- veckla hållbara lokala strategier som också inne- bär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en omställningsprocess som kräver insatser under lång tid framöver. Ledningsgruppen har tagit initiativ till ett antal nationella projekt i syfte att stimulera en sådan utveckling. För bl.a. detta än- damål har 30 miljoner kronor årligen avsatts. Regeringen tog också ett samarbetsinitiativ genom att tillsätta en kommitté som skall ut- veckla samarbetet mellan berörda myndigheter, försäkringsbolag och olika branschorganisationer på alkoholområdet. Kommittén kallar sig Obe- roende Alkoholsamarbetet (OAS). Utgångs- punkten för samarbetet är de prioriteringar som gjorts i den nationella handlingsplanen för alko- hol- och narkotikaförebyggande insatser. Upp- giften är att uppmuntra olika aktörer, såsom företag, branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda myndigheter och andra att engagera sig i arbetet mot missbruk och alkoholskador. Ett prioriterat område där samtliga inblandade har gemensamma intressen är insatser som mot- verkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. ille- galt tillverkad eller insmugglad alkohol och lang- ning till ungdomar. Här pågår en omfattande opinionsinsats som planeras fortsätta under de närmaste åren och som löpande kommer att ut- värderas. Kostnaden för insatsen, som för år 1998 uppgår till drygt 20 miljoner kronor, finan- sieras till hälften av staten och till hälften av branschorganisationerna. Flera andra initiativ har tagits och planeras när det gäller att åstadkomma t.ex. en alkoholfri trafik, alkoholfria arbetsplatser, alkoholfri uppväxt och alkoholfria graviditetsperioder. Kommittén kommer inom kort att lämna förslag till hur verksamheten kan permanentas och finansieras. I syfte att samordna och effektivisera verk- samheten på alkohol- och narkotikaområdet har Statskontoret givits i uppdrag att se över myn- dighetsstrukturen på alkohol- och narkotikaom- rådet utifrån en förändrad verklighet såväl cent- ralt som regionalt. Statskontoret har den 1 oktober 1998 överlämnat ett principiellt förslag till en ny myndighetsstruktur och ansvarsfördel- ning på alkohol- och narkotikaområdet. För- slaget bereds inom Regeringskansliet. Situationen på alkoholpolitikens område kräver en hög grad av samordning, effektivitet och en ledningsorganisation med hög beredskap för olika varierande insatser. Ett omfattande ut- vecklingsarbete har fortsatt i ledningsgruppens regi och under år 1999 skall den nationella alko- hol- och narkotikaförebyggande handlingsplanen förnyas. Ett framtidsscenarieprojekt om hur alkohol- och narkotikasituationen i Sverige kan komma att se ut år 2005 har bl.a. genomförts som ett av flera underlagsmaterial för revide- ringen av handlingsplanen. Med anledning bl.a. av den kritik som EG- domstolen och EG-kommissionen riktat mot vissa bestämmelser i alkohollagen har regeringen under 1998 tillsatt en utredning – Alkoholutred- ningen – med uppdrag att se över vissa bestäm- melser i alkohollagen samt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. I uppdraget ingår att kart- lägga hur lagstiftningen tillämpas och huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att änd- ringar, förtydliganden eller tillägg behövs på sär- skilda punkter. Även frågan om hur folkölstillsynen kan förbättras ingår i utrednings- uppdraget. Utredningen skall slutredovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 1999. De delar av uppdraget som handlar om EG-kommissionens kritik mot Sverige, dvs. hanteringen av gåvoförsändelser och kommer- siella försändelser till enskilda samt frågan om yrkesmässig import av alkoholdrycker, skall dock redovisas till regeringen snarast möjligt men senast den 31 december 1998. Alkoholreklamutredningen som haft till upp- gift att se över nuvarande marknadsföringsregler har överlämnat sitt slutbetänkande. Förslaget har remissbehandlats och bereds f.n. inom Rege- ringskansliet. En proposition beräknas överläm- nas till riksdagen under våren 1999. Sverige har tillsammans med Finland ansökt och erhållit medel från EU-kommissionen för att genomföra en länderjämförande undersökning om alkoholproblemens omfattning och hur al- koholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder. Av- sikten med denna undersökning, som skall vara klar under år 2000, är att den skall tjäna som un- derlag för diskussioner inom EU. Sverige kommer att under år 2000 stå som värd för en europeisk WHO-konferens om al- koholpolitik. Regeringen har genom Allmänna arvsfonden under år 1997 beslutat om 15 miljoner kronor till Folkhälsoinstitutet för stöd till olika ideella or- ganisationers barn- och ungdomsprojekt som ligger i linje med den nationella handlingsplanen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. För åren 1998 och 1999 har regeringen genom Allmänna arvsfonden tillskjutit ytterligare 10 miljoner kronor. Effekter av de statliga insatserna Inrättandet av den Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser och branschsamarbetet i OAS har tillsammans med Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspek- tionens insatser lett till en ökad aktivitet på alkoholområdet. Flera nationella projekt har initierats och ett trettiotal regionala konferenser har hållits över hela landet för att få i gång lokala aktiviteter på området. Branschsamarbetet har inneburet att nya kommunikationskanaler och kontaktytor ställts till förfogande för informa- tion i alkoholfrågan. Informationsmaterial har t.ex. kunnat spridas till samtliga livs- medelshandlare, restauranganställda, bryggerian- ställda, försäkringsanställda samt anställda vid berörda myndigheter m.fl. Utvärdering av de olika insatserna är inplanerade men det är ännu alltför tidigt för att uttala sig om effekterna av de vidtagna åtgärderna. Regeringen bedömer dock att de insatser som hittills genomförts har fungerat och varit nödvändiga för att få igång en aktiv process. Regeringen har också en hög beredskap för att vidta ytterligare åtgärder om situationen så kräver. Även internationellt och på europeisk nivå har olika framgångsrika initiativ tagits och ytterligare insatser planeras för att även påverka framför allt EU att lyfta fram alkoholfrågan på dagordningen. Regeringens slutsatser Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt- ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att motverka skadliga dryckesmönster och minska den totala konsumtionen av alkohol ligger fast. EU-medlemskapet gör det dock nöd- vändigt att söka nya metoder för det före- byggande arbetet för att kunna upprätthålla målet. I den nya situationen behöver samhällets olika insatser på området samordnas bättre än hittills. Den nationella ledningsgruppens insatser är därför av stor betydelse för det fortsatta alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. I syfte att understödja ett långsiktigt alkohol- och narko- tikaförebyggande arbete för att kunna ha en hög handlingsberedskap gentemot de framtida ut- maningarna behövs även fortsättningsvis medel till regeringens disposition. På alkoholforskningens område behöver kon- sumtionsforskningen utvecklas och stimuleras. Förberedelsearbetet för att skapa ett särskilt Centrum för alkohol- och narkotikaforskning pågår under ledning av Socialvetenskapliga forskningsrådet. En föreståndarprofessur har utlysts som kommer att tillsättas inom kort. Re- geringen anser att Folkhälsoinstitutets erfaren- heter är av stort värde i det fortsatta arbetet. Även Folkhälsoinstitutets medel för alkohol- och narkotikaforskning bör därför samordnas med den tänkta verksamheten. Narkotikapolitik Det yttersta målet för den svenska narkotikapo- litiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotika- missbruket skall även fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk. Det är på lokal nivå som politikens trovärdig- het prövas. Narkotikapolitiska insatser bör där- för samordnas kommunalt och regionalt, med särskild betoning på förebyggande insatser rikta- de till unga människor. Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen. Insatser och åtgärder inom narkotikapoliti- kens område ram skall baseras på kunskap om faktiska förhållanden och utvärderingar av effekterna av olika insatser. Tillstånd och utveckling Tillgången på narkotika i världen är mycket stor, vilket också Sverige känner av. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganise- rad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Central- europa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Skillnaden mellan renodlade producent- eller konsumentländer har jämnats ut; där det finns narkotika, där växer också missbruket. I Sverige har omkring 8 procent av den vuxna befolkningen någon gång under sin livstid prövat narkotika. Cannabis är det ojämförligt vanligast förekommande preparatet, både bland ungdomar och vuxna. När det gäller det tunga missbruket dominerar amfetamin. Heroinmissbruket synes vara relativt konstant även om vissa data tyder på en viss ökning av rökheroinet. Från flera länder i Europa kommer rapporter om en positivare inställning till droger bland ungdomar och en ökning av missbruket. De regelbundna undersökningar om drogvanorna hos elever i årskurs 9 i grundskolan visar att erfa- renheten av narkotika ökar också i Sverige. An- delen ungdomar som någon gång prövat narko- tika var under större delen av 1980-talet cirka 4 procent för att under 1990-talets första hälft successivt öka till omkring 7–8 procent. Därefter har andelen legat på samma nivå. Under- sökningarna visar att skolelever och värnpliktiga har en något mer liberal inställning till narkotika idag än tidigare. Också från personal och organisationer som verkar bland ungdomar kom- mer rapporter om en ny öppenhet att expe- rimentera med droger. En stor majoritet av ung- domarna tar dock avstånd från narkotika. År 1992 genomfördes en undersökning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning. I denna uppskattades antalet tunga missbrukare till mellan 14 000 och 19 000. År 1979, när en mot- svarande kartläggning genomfördes fann man 10 000–14 000 tunga missbrukare. Enligt Centralförbundet för alkohol- och nar- kotikaupplysning, CAN, som genomfört under- sökningarna inträffade nyrekryteringen till gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Andelen unga med ett tungt missbruk minskade påtagligt mellan de båda undersökningarna. År 1992 var 43 procent av de tunga missbrukarna över 35 år och närmare hälften hade missbrukat i tio år eller mer jämfört med 14 procent år 1979. Senare undersökningar har endast genomförts i Stockholms stad och i Malmö med delvis andra, visserligen relevanta, men inte helt jämförbara kriterier. För Stockholm rapporteras från en un- dersökning år 1995 att antalet narkomaner och läkemedelsmissbrukare förefaller ha minskat jämfört med en tidigare undersökning som genomfördes vintern 1993/1994. Amfetamin var liksom tidigare det dominerande narkotiska pre- paratet. Från den senaste undersökningen i Malmö år 1996 rapporteras att gruppen "tunga " narkotikamissbrukare hade ökat med 28 procent. Resultaten indikerar – i synnerhet tillsammans med ett under perioden ökande antal anmälda brott mot narkotikastrafflagen – en ökning i re- gionen sedan år 1992. De viktigaste statliga insatserna En ny studie av det tunga missbrukets omfatt- ning genomförs för närvarande av CAN. En första delrapport kommer att presenteras under hösten 1998. Folkhälsoinstitutet följer konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotika- området samt fördelar vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden och genomför utvärderingar av det förebyggande arbetet. Socialstyrelsen svarar för tillsyn samt uppföljning och utvärdering av före- byggande insatser och vård och behandling inom socialtjänsten. Socialstyrelsen stöder också me- todutvecklingen inom området. Statens institu- tionsstyrelse (SiS) svarar för att de som behöver tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) bereds sådan vård. Sedan mitten av 1980-talet har Socialstyrelsen på regeringens uppdrag fördelat medel för att bygga upp en offensiv narkomanvård, bl.a. i syfte att motverka smittspridningen av hiv bland nar- kotikamissbrukare. Socialstyrelsen redovisade i november 1997 regeringsuppdraget "Offensiv narkomanvård". Socialstyrelsen ansåg att det primära målet för Offensiv narkomanvård var uppfyllt och att statens fortsatta stöd till narko- manvårdens utveckling bör kanaliseras via Social- styrelsens ramanslag för utvecklingsinsatser inom socialtjänsten som helhet. Den nationella ledningsgruppens viktigaste uppgift är som tidigare nämnts att bygga upp och samordna ett långsiktigt alkohol- och narko- tikaförebyggande arbete. Ledningsgruppen skall fortlöpande följa, stämma av och samordna de olika insatser av nationell karaktär som olika statliga eller andra aktörer har att fullgöra samt stimulera och stödja en lokal och regional mobi- lisering för ökade insatser inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet, inte bara på myndig- hetsnivå utan också inom den ideella sektorn. I syfte att pröva nya metoder för att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från narkotika och skjuta upp alkoholdebuten har ledningsgruppen möjlighet att ta initiativ till projekt av nationellt intresse. De projekt som har initierats utgår ifrån att inställningen till droger är en fråga om livsvillkor, livsstil och värderingar. En annan gemensam utgångspunkt är att aktivt söka engagera ungdomarna själva och utgå ifrån deras egna erfarenheter och uppfattningar. Rege- ringen disponerar årligen 30 miljoner kronor för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder att an- vändas bl.a. i detta arbete. Ett sådant initiativ är projektet Motstånds- Kraft, som drivs med Svenska Kommunförbun- det som huvudman. Inom projektet, som starta- de hösten 1997, engageras ungdomar, antingen som ALU-projekt eller på helt ideell bas, för att stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil. I syfte att öka kunskapen hos ungdomar i ar- betslivet om hur alkohol och narkotika påverkar individen och arbetsplatsen, bl.a. vad gäller sä- kerhet och den egna hälsan genomförs ett pro- jekt i samarbete med Riks-alna (samarbetsorgan mellan arbetsmarknadens parter). Också detta projekt syftar till att stödja och stärka ung- domarnas vilja och förmåga att hjälpa och stötta varandra samt att ha beredskap för ”tidig upp- täckt” på arbetsplatserna. Ledningsgruppen har också tagit initiativ till Drugsmart, ett alkohol- och narkotikapolitiskt forum på Internet. Drugsmart, som togs i drift vid höstterminens början 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras föräldrar och lä- rare med information och kommunikation om alkohol och narkotika, värderingsövningar, spel, diskussioner m.m. Målet är att påverka ung- domarnas attityder och värderingar genom ökad kunskap samt att stödja dem i valet av en drogfri livsstil. Ett annat syfte är att utgöra motvikt till drogliberala budskap på Internet. Till nationella ledningsgruppen finns en ung- domsgrupp knuten. Gruppen, som består av 10– 12 ungdomar mellan 18 och 23 år, fungerar som referensgrupp och idégivare till ledningsgruppen. Ungdomsgruppen anordnade på lednings- gruppens uppdrag i maj 1998 en mycket upp- skattad konferens om lokalt drogförebyggande arbete, med ungdomar som främsta målgrupp. Omkring 700 personer, främst ungdomar, deltog i konferensen. Sverige deltar mycket aktivt i det internatio- nella samarbetet mot narkotika inom den sär- skilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom Europarådet, den s.k. Pompidougruppen. Sverige har bl.a. deltagit i det utbildnings- och träningsprogram för personal verksamma inom förebyggande arbete och vård och behandling i Central- och Östeuropa som avslutades under år 1997. Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat internationellt agerande. Sverige har aktivt medverkat till att en global handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har antagits liksom ett särskilt narkotikapreven- tivt program. I januari 1998 inrättades ett särskilt varningssystem för nya syntetiska droger inom EU. Varningssystemet syftar till både en tidig upptäckt av nya droger på den illegala marknaden och en gemensam analys av dessa drogers farlighet. I Lissabon finns sedan år 1994 ett övervak- ningscentrum med uppgift att samla och bear- beta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Centret publicerar varje år en rapport över nar- kotikautvecklingen. Sverige deltar i observatori- ets verksamhet. Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forsk- ningssamarbete inom vars ram nationella forsk- ningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot drogmissbruk samordnas. Universitetet i Stockholm har i uppdrag att svara för den svenska samordningen. I juni 1998 höll FN:s Generalförsamling ett extra möte om narkotika. Den politiska deklara- tionen som antogs enhälligt innebär ett klart ställningstagande om en fortsatt restriktiv in- ställning till all narkotikahantering i enlighet med vad som stipuleras i FN:s tre narkotikakonven- tioner. Vid mötet antogs också för första gången ett internationellt dokument om efterfråge- dämpande åtgärder. En arbetsgrupp, där Sverige ingår, har redan startat arbetet med att utarbeta en särskild handlingsplan för hur denna deklara- tion om efterfrågedämpande åtgärder skall ge- nomföras. Som en del av förberedelserna inför FN:s extra möte har det arrangerats en rad nationella och internationella konferenser samt seminarier. Bland annat har ett internationellt expertsympo- sium arrangerats tillsammans med Mexico och Portugal. Inom ramen för det nordiska sam- arbetet hölls ett nordisk-baltiskt ministermöte i Stockholm i maj 1998. Utvecklingen inom miss- brukarvård och prevention i Sverige har belysts vid två seminarier som anordnats av Nationella ledningsgruppen i samarbete med Socialstyrelsen respektive Folkhälsoinstitutet. Regeringens samordningsorgan för narko- tikafrågor (SAMNARK) samordnar regeringens insatser mot narkotikan. Som ett led i strävanden att stärka narkotikapolitiken presenterade rege- ringen en narkotikapolitisk strategi till riksdagen i maj 1998 (skr. 1997/98:172 En narkotikapoli- tisk redogörelse). Narkotikapolitiska insatser skall bygga på en balans mellan insatser för att begränsa tillgången och insatser för att dämpa efterfrågan på narkotika. Nyrekryteringen till missbruk skall minska, fler missbrukare skall upphöra med sitt missbruk och tillgången på narkotika skall begränsas. I juni 1998 tillsattes vidare en särskild narko- tikakommission (dir. 1998:18) med uppgift att göra en utvärdering av Sveriges narkotikapoli- tiska insatser sedan mitten av 1980-talet och med utgångspunkt från denna lägga förslag till sådana effektiviseringar av narkotikapolitiken. Upp- draget skall redovisas före utgången av år 2000. Uppdraget bör redovisas fortlöpande i delbe- tänkanden. Regeringen har till riksdagen överlämnat ett förslag (prop. 1997/98:183) till förbättringar när det gäller kontrollen av syntetiska droger. Effekter av de statliga insatserna De statliga insatserna har varit inriktade på att upprätthålla en negativ attityd till användningen av narkotika. Även om vi i vissa ungdoms- grupper kan se tendenser till en mer tillåtande inställning visar tillgängliga undersökningar att en överväldigande majoritet av svenska folket inte befattar sig med någon form av narkotika. Den stora satsningen på ”Offensiv narkoman- vård” hade som mål att hejda HIV- och aidsepi- demien genom en uppbyggnad av narkoman- vården. HIV-spridningen har begränsats till en, i internationell jämförelse, mycket låg nivå i miss- brukargrupperna. Kompetensen på missbruks- frågor har ökat och samarbetet mellan olika myndigheter har förstärkts. När det gäller Sveriges internationella enga- gemang kan konstateras att FN:s narkotikakon- ventioner utgör en stabil grund för den interna- tionella kontrollen av narkotika. Genom ett konkret samarbete inom både FN och EU har polis och tull förbättrat sina möjligheter att be- gränsa utbudet av narkotika. Regeringens slutsatser Trots rapporter om ett ökat experimenterande med droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder till narkotika är narkotikamiss- brukets omfattning i Sverige relativt begränsat, både i jämförelse med 1970-talet och i ett inter- nationellt perspektiv. Det finns dock anledning att ta situationen på stort allvar. Genomgripande politiska, tekniska, ekonomiska och sociala för- ändringar har starkt påverkat eller förändrat till- varon för stora grupper människor samtidigt som toleransen mot narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att ett relativt oskyldigt och nyfiket experimenterande med droger skall leda till ett mer permanent bruk som leder till ett be- roende kan inte negligeras. Särskild uppmärk- samhet bör i det sammanhanget riktas mot de ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. par- tydroger, t.ex. ecstasy och LSD, i vissa ung- domsgrupper som tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och saluföring på Internet betraktas inte som narko- tika av många ungdomar, varför de kan ha svårt att inse att konsumtionen är att definiera som missbruk. Det yttersta målet att skapa ett narkotikafritt samhälle har i riksdagsskrivelsen (skr. 1997/98:172) brutits ned i tre delmål, nämligen 1. nyrekryteringen till missbruk skall minska, 2. fler missbrukare skall upphöra med sitt missbruk samt 3. tillgången till narkotika skall minska. Dessa tre mål skall vara styrande för priorite- ringar och insatser av myndigheter under rege- ringen i deras arbete med att förhindra spridning av narkotika. Målen skall göras mätbara och möjliga att tillämpa samt ges en konkret inne- börd av ansvarig myndighet inom ramen för respektive myndighets ansvarsområde och förut- sättningar. Myndigheterna bör i en plan konkretisera vad man vill åstadkomma, formule- rat i såväl kvalitativa som kvantitativa termer, vilka åtgärder som avses, ansvarsfördelning samt tidsplan för att bidra till målen. Resultat och effekter skall kontinuerligt följas upp för revide- ring av mål och val av insatser. Till myndigheter under regeringen kommer uppdrag att formule- ras i regleringsbrevet, med särskilda krav på åter- rapportering i myndighetens årsredovisning. Som grund för det förstärkta drogförebyggan- de arbete som regeringen beslutade om år 1994 låg den nationella handlingsplan som Folk- hälsoinstitutet och den dåvarande nationella led- ningsgruppen arbetade fram. Handlingsplanen, som innehöll en långsiktig strategi samt ett kon- kret åtgärdsprogram, avsåg det förlängda statliga budgetåret 1995/96 (1 juli 1995–31 december 1996). Inom ramen för den nuvarande nationella ledningsgruppen, som leds av socialministern, kommer hösten 1998 ett arbete med att revidera handlingsplanen att inledas. De nationella nar- kotikapolitiska målen skall i denna process ytter- ligare utvecklas och konkretiseras. Arbetet med att revidera handlingsplanen kommer att ske i nära samarbete med kommunerna och den nar- kotikapolitiska kommission som nyligen till- kallades. Sverige bör även fortsättningsvis ha en fram- trädande roll i det internationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelse- fullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Vård av missbrukare Målet för 1997 är att åstadkomma en social om- sorg av god kvalitet med effektiv resursanvänd- ning som tillgodoser den enskilde individens be- hov av stöd och bistånd i samband med missbruksproblem. Socialtjänsten skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel och där- vid ägna särskild uppmärksamhet åt insatser för barn och ungdom. Den enskilde missbrukaren skall av socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp och den vård som han behöver för att komma ifrån sitt missbruk Tillstånd och utveckling Kommunerna har ett grundläggande ansvar för att förebygga och ingripa mot missbruk. Vården skall enligt bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) ske i samförstånd med missbrukarna. Under vissa förutsättningar som finns angivna i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) skall vård beredas missbrukaren obe- roende av hans samtycke. Ansvaret för rehabili- teringen av missbrukare vilar främst på social- tjänsten och landstinget. Socialtjänsten ansvarar för den långsiktiga rehabiliteringen och andra stöd och hjälpinsatser medan sjukvården främst svarar för avgiftning och vård till personer med psykiska komplikationer till följd av missbruk. För att garantera vården av vuxna missbrukare och ungdomar med behov av särskild tillsyn in- rättades år 1993 Statens institutionsstyrelse (SiS). SiS har driftsansvar för 15 institutioner som huvudsakligen tar emot vuxna som vårdas med stöd av LVM. Vidare bedrivs missbrukarvård vid de 32 institutioner enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) som också ingår i SiS verksamhet. Tvångsvården är den enda form av missbrukar- vård som bedrivs med statligt huvudmannaskap. För övrig missbrukarvård är kommuner, lands- ting eller privata vårdgivare huvudman. Under hotet av en aidsepidemi bland injek- tionsmissbrukare i mitten av 1980-talet skedde en kraftig utbyggnad och förstärkning av den fri- villiga missbrukarvården. Till detta kom också utökade resurser till en specialiserad öppen nar- komanvård, avgiftning, platser inom tvångs- vården m.m. Kulmen nåddes år 1991, då antalet vårdplatser vid 438 behandlingshem uppgick till drygt 8 200, varav knappt 7 000 för frivillig vård och resterande för tvångsvård. Därefter har en marginell nedgång skett i antalet vårdplatser i fri- villigvården medan det däremot har gjorts kraf- tiga nedskärningar av antalet vårdplatser för vuxna tvångsvårdade. Bland de tvångsvårdade var ca 37 procent kvinnor. Av de som skrevs ut från LVM-vård under år 1996 fortsatte 61 procent med någon form av frivillig vård efter LVM-vårdens slut. Av dessa fortsatte ca 45 procent i någon form av öppenvård. Med undantag av tvångsvården har det således endast skett marginella förändringar av antalet vårdplatser. Däremot har antal personer som vårdas inom tvångsvården och frivilligvården minskat. Den 31 december 1989, då antalet tvångsvårdade var som högst fanns knappt 750 personer intagna för vård enligt LVM. Vid samma tidpunkt år 1997 hade antalet mer än hal- verats. Inom den frivilliga vården minskade be- läggningen under samma tidsperiod från knappt 4 300 till nästan 3 000. Andelen akuta om- händertaganden enligt LVM har ökat dramatiskt under de senaste åren och uppgår nu till cirka 70 procent. Vårdtidens längd har minskat avsevärt. Under år 1997 var den genomsnittliga vistelse- tiden 90 dagar jämfört med 106 dagar året innan. Utvecklingen har ett nära samband med att kommunerna under senare år medvetet har styrt över missbrukarvården från dygnet-runt-vård i behandlingshem till öppna vårdformer på hem- maplan. Omläggningen av statsbidraget till miss- brukarvården år 1986 stödde en sådan utveckling. Socialstyrelsen fann i en kartläggning år 1997 att det totala antalet platser i strukturerade verksamheter för vård och behandling eller skyddat boende för missbrukare i kommunernas öppenvård år 1996 uppgick till omkring 8 000 platser. Motsvarande antal platser i behandlingshem och familjevård var cirka 7 000. Av de uppskattningsvis 54 000 vårdinsatser som totalt gjordes i landet bestod mer än hälften i öppenvårdsinsatser. Enligt Socialstyrelsen skedde mellan åren 1994 och 1997 ingen allmän neddragning av resurser och insatser för vuxna missbrukare (Balans i missbrukarvården 1998:3). Mycket tyder enligt Socialstyrelsen på att många kommuner gjorde minskningar inom detta område i början av 1990-talet. Nedgången i tvångsvården förefaller totalt sett kvantitativt ha kompenserats av andra frivilliga insatser. De problem som funnits sedan länge med att nå vissa grupper, t.ex. nya miss- brukare, finns fortfarande kvar. Socialstyrelsen anser att det behövs ytterligare studier för att be- svara frågan om avvägningen av resurser för missbrukare är rimlig och adekvat. Socialstyrel- sen påpekar att allra viktigast är dock att få veta mer om effekterna av de insatser som görs. De viktigaste statliga insatserna Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över 50 miljoner kronor årligen för utveckling av öppenvårdsinsatser samt olika alkohol- och nar- kotikaförebyggande insatser. Socialstyrelsen har i uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Folk- hälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse och Svenska kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet samt följa upp och utvärdera de verksamheter som kommer till stånd. Under senare år har uppmärksamheten riktats mot missbrukare som har psykiska störningar. Inom ramen för utvärderingen av psykiatrire- formen har riksdagen anvisat medel som Social- styrelsen fördelar till olika projekt som arbetar med att utveckla samarbetet mellan psykiatri och socialtjänst. Som ansvarig myndighet för den del av miss- brukarvården som sker utan samtycke har SiS fortsatt att höja kvaliteten på vården bl.a. genom att särskilt uppmärksamma kvinnliga missbruka- res behov. Detta har skett främst genom olika former av kompetenshöjande åtgärder bland per- sonalen. SiS har även satsat på utveckling av dia- gnostik och utredning av psykiska störningar hos tunga missbrukare på SiS institutioner. En ökad differentiering av vården har skett. SiS har också flera pågående forkningsprojekt som rör effekter av tvångsvården. Vidare arbetar SiS med att öka kontakterna mellan myndigheten och kommu- nerna i syfte att åstadkomma en bättre eftervård. Effekter av de statliga insatserna Vården av missbrukare har undergått stora för- ändringar de senaste tio åren. Uppgifter om vad utvecklingen har inneburit är dock motstridiga och bilden svårfångad. Medan somliga hävdar att det har skett en regelrätt nedrustning av vården påstår andra att det främst är fråga om en om- strukturering av insatserna, från institutionsvård till öppenvård och från tvångsvård till frivillig vård, samt en övergång till nya former för reha- bilitering. Utvecklingen speglas dock inte till- räckligt väl i den offentliga statistiken, som också – av naturliga skäl – dras med eftersläpningar i rapporteringen. Socialstyrelsen utvecklar därför på regeringens uppdrag ett system som gör det möjligt att kontinuerligt följa och uppmärk- samma förändringar som sker i vården, såväl kvantitativt som kvalitativt. Uppdraget skall av- rapporteras den 1 januari 1999. Socialstyrelsen har sedan år 1986 haft rege- ringens uppdrag att utveckla narkomanvården inom ramen för vad som kallades Offensiv nar- komanvård. I en redovisning hösten 1997 kon- staterade styrelsen att det primära målet med satsningen – att nå alla intravenösa missbrukare med insatser för att förhindra spridning av hiv – i princip är uppfyllt. Ytterst få missbrukare smittas idag med hiv genom sitt missbruk. Socialstyrel- sen föreslog därför att statens stöd till narko- manvårdens utveckling i fortsättningen skall in- lemmas i det stöd som Socialstyrelsen förmedlar för utvecklingsinsatser inom socialtjänsten. Sty- relsen konstaterar vidare att utvecklingsmedlen har haft en positiv betydelse för metodutveckling och förnyelsearbetet inom området samtidigt som man noterar att verksamhet som byggs upp med projektmedel har en tendens att upphöra så snart projektmedel inte längre utgår. Vad gäller det fortsatta utvecklingsarbetet inom narkoman- vården betonade Socialstyrelsen särskilt behovet att uppmärksamma sambandet mellan narko- tikamissbruk och arbetslöshet, fattigdom och social marginalisering samt att sambandet mellan alkohol- och narkotikamissbruk har blivit allt tydligare under senare år. Olika samverkansmodeller har utvecklats kring svårt psykiskt störda missbrukare och So- cialstyrelsen bedömer att det finns ett fortsatt behov att utveckla samarbetet även med försäk- ringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och primärvården. De medel som avsatts för att utveckla öppen- vård samt olika alkohol- och narkotikaföre- byggande insatser har enligt länsstyrelsernas be- dömning fått avsedd effekt. Länsstyrelserna konstaterar också att utvecklingsmedlen har bi- dragit till att stimulera samverkan med såväl etablerade som nya samverkanspartners. Regeringens slutsatser Regeringen kan konstatera att det har skett en fortsatt förskjutning mot öppenvård, korta vård- tider och skyddat boende med stöd samtidigt som tvångsvården har fortsatt att minska i om- fång. Vad utvecklingen innebär för den enskilde är dock svårbedömt. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar av utvecklingen inom missbrukar- vården inte kunnat konstatera en generell ned- dragning av resurser och insatser för vuxna miss- brukare. Det finns dock vissa tecken som kan tyda på att missbrukare inte erbjuds relevanta in- satser i en tidig fas av missbruket, vilket i sin tur kan innebära att missbruket utvecklas och för- värras. Det är därför angeläget att fortlöpande noga följa och uppmärksamma förändringar i vården. Regeringen instämmer i socialutskottets be- dömning att det finns ett behov av ytterligare kunskaper om effekterna av olika insatser inom missbrukarvården (bet. 1997/98:SoU17 Vård av missbrukare m.m.). Det är därför angeläget att utveckla den kunskapen. Ett långsiktigt utvärde- ringsarbete pågår såväl inom Centrum för ut- värdering av metoder i socialt arbetet (CUS) vid Socialstyrelsen som vid SiS. En ökad samverkan mellan de båda myndigheterna är av stor vikt. Utskottet förutsatte även att tillsynsmyndig- heterna uppmärksamt följer utvecklingen särskilt när det gäller insatserna för unga narkotikamiss brukare, missbrukare med psykisk störning, kvinnliga missbrukare och invandrare med miss- bruksproblem. I regeringens skrivelse till riksdagen En nar- kotikapolitisk redogörelse (skr. 1997/98:172) bryts det övergripande målet ner i tre delmål. För missbrukarvården gäller att målet skall vara att fler missbrukare skall förmås att upphöra med sitt missbruk. Vård och behandling samt andra rehabiliteringsinsatser är grunden för att hjälpa missbrukare att komma ifrån ett beroende. Re- habilitering av missbrukare skall baseras på me- toder som har visat sig framgångsrika och effek- tiva. Den enskildes integritet skall respekteras. Rehabilitering skall bidra till att minska miss- brukets konsekvenser för individen, dennes när- stående och samhället. Den som behöver stöd och hjälp för att upphöra med sitt missbruk skall ha tillgång till sådant stöd. Den nytillträdda narkotika kommissionen har fått i uppdrag att analysera utvecklingen av miss- brukarvårdens och kriminalvårdens behandlings- program, värdera dess resultat och effekter i för- hållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av missbrukare, bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika huvudmän och aktörer. Vidare skall kommissio- nen utvärdera och lägga fram förslag vad gäller omfattning och inriktning av statens stöd till missbrukarvården och brottsförebyggande insat- ser som gäller narkotikarelaterad brottslighet. 5.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk- samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna för samtliga myndigheter inom verksamhetsom- rådet avseende budgetåret 1997. RRV har i sin granskning av myndigheterna inte gjort några iakttagelser av större vikt varför samtliga myn- digheter inom verksamhetsområdet erhållit re- visionsberättelse utan anmärkning. Tabell 5.4 Utgiftsutveckling Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 270 000 260 000 250 000 B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 538 794 275 000 390 392 275 000 275 000 275 000 B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 155 843 186 000 172 600 144 617 186 840 191 566 B4 Bidrag till verks. för pers. med funktionshinder 80 394 78 394 78 394 78 394 78 394 78 394 B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorg. 131 694 132 194 132 194 132 194 132 194 132 194 B6 Ersättning för texttelefoner 14 339 16 077 16 862 16 382 16 779 17 155 B7Bilstöd till handikappade 214 014 203 978 213 908 178 078 43 494 95 364 B8 Kostnader för statlig assistansersättning 4 420 578 4 053 000 3 900 000 4 653 000 5 341 000 5 555 000 B9 Bidrag till ungdomsvård o. missbrukarvård m.m. 52 000 52 000 52 000 63 000 63 000 63 000 B10 Bidrag till org. på det sociala området 57 316 64 341 64 341 64 841 64 341 64 341 B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 2 883 30 000 57 117 30 000 30 000 30 000 B12 Statens institut för särskild utbildningsstöd 8 412 8 561 10 067 8 447 8 599 8 734 B13 Handikappombudsmannen 8 246 7 746 8 370 7 857 7 860 7 992 B14 Barnombudsmannen 8 743 7 550 7 527 7 717 7 856 7 978 B15 Statens nämnd för int. adoptionsfrågor 6 071 6 468 6 414 6 745 6 865 6 978 B16 Statens institutionsstyrelse 619 108 508 286 503 000 524 848 534 519 542 003 B17 Alkoholinspektionen 12 463 14 548 13 000 11 013 14 265 14 488 B18 Alkoholsortimentsnämnden 149 674 250 687 699 708 B19 Bidrag till äldreboende 250 000 100 000 150 000 B 20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 10 000 10 000 10 000 Totalt för verksamhetsområde social omsorg 6 331 047 5 894 817 5 726 436 6 632 820 7 081 705 7 350 895 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 5.5 5.5 Anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken Tabell 5.x Tusental kronor 1999 Förslag 270 000 1) 2000 Beräknat 260 000 2001 Beräknat 250 000 1) Nytt anslag Regeringen aviserade i propositionen, Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/97:113) att särskilda medel skulle avsättas för genomförande av prioriterade insatser för att förverkliga målen i handlingsplanen. Från anslaget föreslås bidrag lämnas till följan- de aktiviteter år 1999: - Fortbildning av arbetsledare och förtroen- devalda - Stöd till anhöriga - Initiativmedel Regeringens överväganden Regeringen har identifierat fyra områden som bör prioriteras. - Fortbildning av arbetsledare inom äldreom- sorgen och förtroendevalda. Äldreomsorgen har förändrats under 1990-talet. Andelen äldre över 80 år med omfattande och komplexa vård- och omsorgsbehov i den primärkommunala vården och omsorgen har ökat. För att stödja kommunernas ar- bete med fortbildning av arbetsledare och biståndshandläggare inom äldreomsorgen föreslås ett bidrag på 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år 2001. En viss del av dessa medel får användas till fortbildning av förtroendevalda, utifrån deras roll som lo- kalt ansvariga för genomförandet av den nationella handlingsplanen. Anslaget bör disponeras av Socialstyrelsen. - Stöd till anhöriga. En väsentlig del av om- sorgerna om och vården av äldre och funk- tionshindrade utförs av familj och andra närstående. Anhörigas behov av stöd och hjälp har på olika sätt uppmärksammats. Många kommuner erbjuder olika former av stöd till de anhöriga, men stödet behöver utvecklas. Mot denna bakgrund anser rege- ringen att det finns behov av ytterligare ut- vecklingsinsatser och föreslår därför att ett särskilt stimulansbidrag om 100 miljoner kronor anslås under tre år. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunerna vill genomföra i samverkan med anhöriga och med frivilliga organisationer. Målsättningen är att stödja och underlätta samt på olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för familjer och andra närstående till funktionshindrade eller långvarigt sjuka. Enligt riksdagens beslut (bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) bör medlen fördelas av Socialstyrelsen efter samråd med länsstyrelserna. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att utvärdera och följa upp insatserna. Av anslaget skall en viss del kunna användas till uppföljnings-, informa- tions- och utbildningsinsatser. - Effektivare tillsyn. För att förstärka tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade föreslås ett årligt bidrag om totalt 20 miljoner kronor. Medlen fördelas med 5,8 miljoner kronor under anslag D1 So- cialstyrelsen och med 14,2 miljoner kronor under utgiftsområde 18 anslag C1 Läns- styrelserna m.m. - Initiativmedel. Regeringen föreslår att 90 miljoner kronor årligen anslås som ett särskilt stimulansbidrag för försöksverk- samheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre. Medlen föreslås disponeras av re- geringen. Initiativmedlen skall kunna utgå till bl.a.: - försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer - försöksverksamheter med uppsökande verksamhet i hemtjänsten - regionala äldrecentra och försöksom- råden - telefonjourer - IT för äldre. I riksdagens beslut anges att medlen särskilt bör användas för att utveckla och stimulera de äldres delaktighet inom och inflytande över vård och omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter och social gemenskap. Denna verksamhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisatio- ner, som av frivillig- och anhörigföreningar. Från anslaget kan bidrag även lämnas till vissa aktivi- teter inom ramen för FN:s äldreår. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 270 000 000 kronor anvisas under an- slag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äld- repolitiken för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 260 000 000 kronor respektive 250 000 000 kronor. B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 538 794 Utgående reservation 115 392 1998 Anslag 275 000 Utgifts- prognos 390 392 1999 Förslag 275 000 2000 Beräknat 275 000 2001 Beräknat 275 000 Från anslaget för år 1999 lämnas statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som av- ser: - statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner kronor) samt - statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor). Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med finansieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fått genom införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) med anledning av att personkretsen utvidgats. Bidraget fördelas till landstingen efter invånarantal. Statsbidraget till tolktjänst är fullt utbyggt sedan år 1998. Medlen fördelas av Socialstyrelsen till landstingen. Regeringens överväganden Resultatinformation Cirka 22 000 personer hade vid årsskiftet 1997/98 beslut om insatsen råd och stöd enligt LSS. I regeringens proposition Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) anges att stödet skall kunna ges av företrädare för yrkeskategorier som t.ex. kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut, förskolekonsulent, talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist m.fl. Insatserna skall vara ett komplement till t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst. Avgränsningen gentemot hälso- och sjukvårdens ansvar för habilitering och rehabilitering kan vara problematisk. Större delen av statsbidraget hade i början av år 1997 gått till tjänster inom habilite- ringsorganisationen, men det är oklart i vilken utsträckning insatserna kommit den som om- fattas av LSS till godo. Socialstyrelsen anser, i sin slutrapport 1997 om handikappreformen, att in- satsen råd och stöd måste bli mer tillgänglig och att detta skulle kunna ske genom att benäm- ningen ändras till ”särskilt expertstöd” vilket bättre motsvarar insatsens egentliga innehåll. Re- geringsrätten avkunnade under sommaren 1997 fyra domar som rör rådgivning och annat per- sonligt stöd enligt LSS. Domarna innebär att in- nehållet i insatsen råd och stöd har snävats in i förhållande till tidigare praxis. I juni 1997 överlämnade Socialstyrelsen sin slutrapport till regeringen angående uppfölj- ningen av tolktjänsten för barndomsdöva, döv- blinda, vuxendöva och hörselskadade. I rappor- ten redovisas hur tolktjänstverksamheten ut- vecklats sedan handikappreformen trädde i kraft år 1994. Utbyggnaden har inte skett i den takt som avsågs i handikappreformen, vilket till största delen beror på bristen på utbildade tolkar. Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, mycket goda förutsättningar för en relativt snabb upp- byggnad av tolktjänstverksamheten framdeles. Antalet nyutbildade tolkar kommer att öka på- tagligt från och med läsåret 1998/99 då ca 100 tolkar beräknas bli färdiga med sin tolkutbild- ning. Ytterligare 159 tolkar beräknas ha genom- gått en tolkutbildning under åren 1999–2001. Under år 1997 har Socialstyrelsen fördelat de s.k. anhörigmedlen till projekt som syftar till att utveckla stödet till anhöriga som vårdar. Under året fick 27 projekt ekonomiskt stöd. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 275 000 000 kronor anvisas under an- slaget B2. Vissa statsbidrag inom äldre- och han- dikappomsorgen för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till vardera 275 000 000 kronor. B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 155 843 Anslags- sparande 41 597 1998 Anslag 186 000 Utgifts- prognos 172 600 1999 Förslag 144 617 2000 Beräknat 186 840 2001 Beräknat 191 566 Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och ge- nomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det möjligt för ung- domar som antagits till riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna. De utgifter som belastar anslaget är kostnader för vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder samt för omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering och boende med tillgång till personlig omvård- nad, i anslutning till rh-anpassad gymnasieut- bildning. De huvudsakliga faktorer som styr ut- gifterna på riksgymnasieområdet är dels antalet elever med rörelsehinder vid utbildningsställena, dels dessa elevers individuella behov av stödinsat- ser i anslutning till utbildningen. Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel- serna i förordningen (1996:1536) med instruk- tion för Statens institut för särskilt utbildnings- stöd. Den förväntade ökningen av folkhögskole- studerande har ännu inte fått den omfattning som beräknats. Anslagssparandet uppgår därför till 41,6 miljoner kronor. Riksgymnasieutbildningen för svårt rörelse- hindrade ungdomar finns idag på fyra orter i lan- det, Stockholm, Göteborg, Umeå och Kristianstad. Undervisningen ges inom den ordinarie kommunala gymnasieskolan. Omvård- nadsverksamheten i anslutning till undervis- ningen regleras genom avtal och årliga överens- kommelser mellan staten och de olika huvudmännen i de fyra kommunerna. Sisus be- dömer att elevantalet inom riksgymnasieverk- samheten kommer att öka från 170 till ca 200 elever år 1999. De fyra befintliga riksgymnasie- orterna kan till viss del expandera sin verksamhet men Sisus bedömer att en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten med ytterligare en ny riksgymnasieort kan komma att behövas. I syfte att åstadkomma en assistansinsats uti- från deltagarnas behov av assistans oavsett art av funktionshinder påbörjas hösten 1998 en tvåårig försöksverksamhet vid två folkhögskolor. I för- söket ingår att tydliggöra var och på vilken nivå ansvar och utförande bör ligga i bedömning av behov, beräkning och kostnad, ansöknings- och beslutsfattande samt utbetalning och redovis- ning. Regeringens överväganden Resultatinformation Antal kursdeltagare inom folkhögskolan med vårdartjänst var 2 207 elever under år 1997. Antal studenter inom universitet och högskola med vårdartjänst var 34 personer under år 1997. Antal avtalade elevplatser inom verksamhetsgrenen stöd inom riksgymnasieverksamheten var för läs- året 1996/97 156 platser och för läsåret 1997/98 165 platser. Sisus har analyserat hur insatser enligt Lagen (1993:389) om assistansersättning m.m. (LASS) påverkar behovet av särskilda stödinsatser som Sisus ansvarar för. Analysen har visat att folk- högskolepersonalens kunskap om vilka insatser som erbjuds via LSS/LASS, SoL och Sisus är ge- nerellt låg. De flesta folkhögskolor föredrar att själva ha ansvaret för assistenterna. De är ange- lägna om att assistenterna skall vara förtrogna med skolkulturen och delaktiga i verksamheten ifrån skolans perspektiv. En intervjuundersök- ning visar att eleverna inom universitet och hög- skola föredrar stöd genom Sisus framför insatser enligt LASS/LSS medan elevernas situation inom riksgymnasieverksamheten har påverkats positivt av LASS/LSS-reformerna. För att kunna bedöma om resurserna används effektivt när det gäller vårdartjänsten inom verk- samhetsgrenarna behövs kompletterande studier inom vissa verksamhetsgrenar, bl.a. analys av or- sakerna till ökningen av timkostnaden för vårdartjänst vid folkhögskola. Vad gäller verk- samhetsmålet att prioritera lösningar som möj- liggör jämförelser mellan olika huvudmän vad gäller verksamheternas omfattning, inriktning och kvalitet i förhållande till använda resurser, har har Sisus dels framställt och vidareutvecklat ett uppföljningsinstrument och terminsvis gjort jämförelser mellan olika huvudmän, dels gjort ett antal brukarstudier. Genderarbetet har inneburit att kön används som indelningsgrund i samtliga projekt under hösten 1997. Brukarstudier har genomförts inom ett antal folkhögskolor och inom riksgymnasieverksamheten. Sisus tillhör de myndigheter som engagerats i Socialdeparte- mentets metodgrupp, tillsatt för att utveckla metoder för genderanalyser. Slutsatser Regeringen bedömer mot bakgrund av befintligt anslagssparande att det finns möjlighet att minska anslaget med 45 miljoner kronor för år 1999 och med 8 miljoner kronor för åren 2000 och 2001 för att klara finansieringen av andra åt- gärder inom utgiftsområdet. Mot bakgrund av ovanstående förslår rege- ringen att 144 617 000 kronor anvisas under an- slaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 186 840 000 kronor respektive 191 566 000 kronor. B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 80 394 1998 Anslag 78 394 Utgifts- prognos 78 394 1999 Förslag 78 394 2000 Beräknat 78 394 2001 Beräknat 78 394 Bidraget är avsett att öka organisationernas möj- ligheter att själva driva vissa verksamheter av be- tydelse för personer med funktionshinder. Statsbidrag lämnas till följande organisationer och verksamheter: - Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverks depåverksamhet, - SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldel- ning av ledarhundar m.m., - SRF för viss övrig verksamhet, bl.a. utgiv- ning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionsnedsättning, stöd till synskadades sysselsättning, punkt- skriftsprojektet och skrivtjänsten, - Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för tidningsutgivning för dövblinda, - Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess teckenspråksavdelning, - Stiftelsen rikstolktjänst för förtroendevalda i handikapporganisationerna, - Palynologiska laboratoriet för rapportering av pollenhalten i luften, - Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för dess tränings- och rehabiliteringsverksam- het med inriktning på nyskadade, - Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för NHR-centers permanenta ut- ställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder, - Handikapporganisationernas rekreations- anläggningar för personer med funk- tionshinder. Regler om bidraget finns i för- ordningen (1994:950) om statsbidrag till rekreationsanläggningar, - Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper. Vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn bedrivs riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper med svåra och komplice- rade funktionshinder. Tabell 5.9 ÄNDAMÅL Utgifter 1998 Beräknat 1999 1. SRF hantverk för depåverksamheten (moms) 9 290 000 9 290 000 2. SRF för ledarhundar 24 500 000 24 500 000 3. SRF för viss övrig verksamhet 10 634 000 10 634 000 4. FSDB för tidningsutgivning 6 120 000 6 120 000 5. SDR för teckenspråksavdelning 2 470 000 2 470 000 6. Rikstolktjänsten 5 515 000 5 515 000 7. Palynologiska laboratoriet 675 000 675 000 8. Föreningen rekryteringsgruppen 2 260 000 2 260 000 9. NHR för hjälpmedelsutställning 1 130 000 1 130 000 10. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper 2 800 000 2 800 000 11. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar 13 000 000 13 000 000 Summa 78 394 000 78 394 000 Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Statsbidraget gör det möjligt för organisationer att själva driva en rad olika verksamheter till nytta för personer med funktionshinder. Organi- sationerna har redovisat hur förra årets bidrag använts. Flertalet ansöker om ökade medel för att kunna utveckla verksamheten och för att kompensera ökade kostnader. Regeringen föreslår att 78 394 000 kronor an- visas under anslaget B4 Bidrag till viss verksam- het för personer med funktionshinder för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till vardera 78 394 000 kronor. B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 131 694 1998 Anslag 132 194 Utgifts- prognos 132 194 1999 Förslag 132 194 2000 Beräknat 132 194 2001 Beräknat 132 194 Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensio- närsorganisationer. Villkoren för bidraget till pensionärsorganisationer regleras i förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärsorgani- sationer. Bidraget till handikapporganisationerna regleras i förordningen (1994:951) om stats- bidrag till handikapporganisationer. Anslaget administreras av Socialstyrelsen. Regeringen be- slutar om fördelning av bidraget till handi- kapporganisationer. Alltfler handikappförbund har bildats och an- sökt om statsbidrag de senaste åren. Regeringen har givit en särskild utredare i uppdrag (dir. 1998:57) att bl.a. se över statsbidragen till handi- kapporganisationernas allmänna verksamhet, fö- reslå kriterier för statsbidragsberättigade handi- kapporganisationer samt föreslå riktlinjer för hur bidraget skall fördelas mellan organisationerna. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en viktig opinionsbildande roll och fyller en central funktion bland folkrörelserna i Sverige. Statsbidraget utgör en betydelsefull del av orga- nisationernas finansiering av verksamheten. Regeringen föreslår att 132 194 000 kronor anvisas under anslaget B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 132 194 000 kronor för respektive år. B6 Ersättning för textelefoner Tabell 5.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 14 339 Anslags- sparande 785 1998 Anslag 16 077 Utgifts- prognos 16 862 1999 Förslag 16 382 2000 Beräknat 16 779 2001 Beräknat 17 155 Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade möjlighet att kommu- nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar anslaget är ersättning till landstingen för inköp av texttelefoner m. m. till dessa personer samt för texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksam- heten regleras i förordningen (1992:621) om statsbidrag till texttelefoner. De huvudsakliga faktorerna som styr utgifterna under anslaget är antalet personer som har behov av texttelefon och prisutvecklingen på framför allt ny teknik. Antalet ordinerade texttelefoner varierar år från år, varför det är svårt att göra säkra progno- ser. Regeringens överväganden Resultatinformation Bildtelefoner med tillräckligt god kvalitet för att kunna fungera för teckenspråkskommunikation har utvecklats. Det finns alternativa leverantörer på marknaden och utrustningen bedöms kost- nadsmässigt uppnå rimliga nivåer den närmaste tiden. En försöksverksamhet bedrivs av Social- styrelsen under år 1998 och finansieras inom ramen för anslaget. Försöksverksamheten skall avrapporteras den 1 mars 1999. Ett eventuellt införande av bildtelefonen kan komma att inne- bära tillfälligt ökad belastning på anslaget p.g.a. att brukaren behöver dubbla utrustningar under en övergångsperiod. Utveckling av multimedia med möjlighet att överföra såväl ljud som bild och text samtidigt ger ytterligare nya möjligheter att tillgodose målgruppens behov på sikt. I en skrivelse den 26 mars 1998 redogör Socialstyrel- sen för behov av uppgradering av utrustning för dövblinda personer. Kostnaderna för sådan upp- gradering ligger inom ramen för anslaget. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 16 382 000 kronor anvisas under an- slaget B6 Ersättning för texttelefoner för år 1999. Anslaget beräknas för åren 2000 och 2001 till 16 779 000 kronor respektive 17 155 000 kronor. B7 Bilstöd till handikappade Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 214 014 Anslags- sparande -70 1998 Anslag 203 978 Utgifts- prognos 213 908 1999 Förslag 178 078 2000 Beräknat 43 494 2001 Beräknat 95 364 Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk- tionshindrade personer och föräldrar med funk- tionshindrade barn för anskaffning och anpass- ning av motorfordon m. m. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil- stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, under vissa förutsättningar, bidrag också lämnas till körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna inom området är personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen och prisutvecklingen på fordonsmarknaden. Nytt bilstöd kan beviljas den som tidigare fått sådant om minst sju år förflutit sedan beslut senast fattades. Någon tidsbegränsning finns inte beträffande anpassningsbidrag. Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att bilstödet måste användas inom sex månader från det att den som beviljats bilstöd fått besked om att bidraget kan betalas ut. Genom en förordningsändring under hösten 1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så att de för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås. Regeringens överväganden Resultatinformation En ökning av antalet prövade ärenden skedde under år 1996 vilket beror på att en ny sjuårs- period börjat. 1997 ansökte 3 264 personer om bilstöd och 2 227 personer beviljades sådant stöd. Antal avslag som årligen har legat runt 40 pro- cent sedan bilstödet infördes i denna form 1988 minskar fr. o. m. 1996. Orsaken till detta är främst en följd av att andra sjuårsperioden börjat varvid tidigare bilstödsberättigade återkommit med ny ansökan. Det är totalt fler män än kvinnor som söker bilstöd och kvinnorna har några procentenheter fler avslagsbeslut än männen. Anpassningsbidrag har i större utsträckning utbetalats till män än till kvinnor. Det är endast när det gäller anskaff- ningsbidrag som kvinnornas andel är större än männens. Eftersom anskaffningsbidraget är inkomstrelaterat är en möjlig slutsats att kvinnorna har lägre inkomster än männen. Könsfördelningen har börjat bli jämnare med åren. Av andragångssökande är majoriteten män, men bland de som sökte bilstöd första gången 1997 var det nästan lika många kvinnor som män. År 1990 var avslagsnivån högre än 1997 för både kvinnor och män. Utgifterna för bilstödet har legat relativt kon- stant de senaste åren. Belastningen har under vissa år fluktuerat. För åren 1994/95 och 1995/96 uppstod förhållandevis stora underskridande på anslaget. Regeringen föreslog i tilläggsbudgeten år 1997 en sänkning av anslagsnivån i syfte att bi- dra till finansieringen av de ökade kostnaderna för statlig assistansersättning Regeringen aviserade i budgetpropositionen för år 1998 behovet av en översyn av det framtida stödbehovet bl.a. mot bakgrund av de föränd- ringar som skett rörande anslagsnivån. För att klara utgiftsbehoven för år 1999 föreslår rege- ringen att medel om totalt 100 miljoner kronor tillfälligt omfördelas till anslaget för bilstöd. En översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet för ökad tillgänglighet på- går. Regeringen avser att återkomma med förslag i vårpropositionen år 1999. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 178 078 000 kronor anvisas under an- slaget B7 Bilstöd till handikappade för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 43 494 000 respektive 95 364 000 kronor. B8 Kostnader för statlig assistansersättning Tabell 5.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 420 578 Anslags- sparande 55 422 1998 Anslag 4 053 000 Utgifts- prognos 3 900 000 1999 Förslag 4 653 000 2000 Beräknat 5 341 000 2001 Beräknat 5 555 000 Statlig assistansersättning lämnas till funktions- hindrade personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genom- snitt mer än 20 timmar per vecka. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assi- stansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Rätten till assistansersättning gäller för svårt funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Fr.o.m. den 1 september 1997 har en schablon för assistansersättningen införts som för år 1998 uppgår till 168 kronor per timme. Om det finns särskilda skäl kan för- säkringskassan efter ansökan medge att schablo- nen får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna – dock högst 12 procent. Enligt re- geringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop. 1996/97:146, bet. 1997/98:SoU4, rskr. 1997/98:5) skall kommunerna finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 tim- marna per vecka. Till följd av vidtagna föränd- ringar under år 1997 minskades anslaget med 1,2 miljarder kronor för år 1998 vilket kommunerna delvis kompenserats för inom ramen för det ge- nerella statsbidraget. Beloppet motsvarade en uppskattning av kommunernas kostnader för de första 20 timmarna. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens omfattning, antalet beviljade assistanstimmar per vecka och beviljad assistansersättning per timme. Prognoserna för år 1998 och framåt bygger på antaganden om att utgifterna ökar eftersom antalet personer som beviljas ersättning ökar varje månad liksom an- talet beviljade timmar per vecka. Anslaget beräk- nas efter avdrag för kommunernas uppskattade kostnader de första 20 timmarna. Regeringens överväganden Resultatinformation Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och den statliga assistansersättningen en- ligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) har inneburit ökad valfrihet, större in- flytande och bättre livskvalitet för många perso- ner med omfattande funktionshinder. Detta har bl.a. framgått av Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen. Syftet med insatsen person- lig assistans har till stor del uppnåtts. Utgifterna för den statliga assistansersätt- ningen är betydligt högre än förväntat, vilket till största delen kan förklaras med att antalet assi- stanstimmar per person och vecka i augusti 1998 i genomsnitt är 78,5 istället för de 40 som beräk- nades i propositionen om LSS. Antalet personer med statlig assistansersättning är också ca 700 fler än de 7000 som beräknats. Den införda schablonen för assistansersätt- ningen har inneburit en dämpning av öknings- takten i den genomsnittliga timersättningen under det senaste året. Det har framförts kritik från olika assistansanordnare, i första hand brukarkooperativ, mot införandet av schablonen i assistansersättningen. Enligt kritikerna täcker inte schablonen alla kostnader för assistansen. Det gäller särskilt sådana kostnader som är svåra att förutse och planera. Som ett led i en uppfölj- ning av reformen och mot bakgrund av den kri- tik som framförts har regeringen beslutat att ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en över- syn av ersättningen för personlig assistans. Socialutskottet (bet. 1997/98:SoU24) har framfört att regeringen i budgetarbetet skall överväga om rätten till personlig assistans skall utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65- årsdagen. Regeringen utreder för närvarande en eventuell sådan förändring och har för avsikt att återkomma i frågan under våren 1999. Det är en något större andel män som erhåller assistansersättning jämfört med kvinnor. I augusti månad 1998 uppgick männens andel av den totalt erhållna assistansersättningen till 53 procent och kvinnornas andel till 47 procent. Männen hade dessutom i genomsnitt fler antal timmar per vecka (79,3) jämfört med kvinnorna (77,4). Ersättningsnivån är däremot i det när- maste densamma för båda könen. Slutsatser Syftet med stödformen personlig assistans och statlig assistansersättning har nåtts. Anslaget har dock allt sedan det infördes överskridits. Pro- gnosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån har stabiliserats jämfört med tidigare. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 4 653 000 000 kronor anvisas under anslaget B 8 Kostnader för statlig assistansersätt- ning för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk- nas anslaget till 5 341 000 000 kronor respektive 5 555 000 000 kronor. B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 52 000 1998 Anslag 52 000 Utgifts- prognos 52 000 1999 Förslag 63 000 2000 Beräknat 63 000 2001 Beräknat 63 000 Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år 1996 inlagt i det generella statsbidraget till kom- munerna. Genom den verksamhet som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS) har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och missbrukar- vård. Staten har ett starkt intresse av att det råder balans mellan å ena sidan institutionsvården och å andra sidan den vård som bedrivs av kommu- nerna och består av förebyggande och olika slags öppenvårdsinsatser. Under de senaste budget- åren har därför ur anslaget avsatts särskilda ut- vecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla förebyggande och öppenvårdsinsat- ser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen för- dela 50 miljoner kronor till särskilt angelägna ut- vecklingsinsatser. Under anslaget disponerar Socialdepartemen- tet 2 miljoner kronor avseende spelberoende och dess sociala konsekvenser. Regeringens överväganden Resultatinformation Under senare år har kommunerna i stor ut- sträckning utvecklat förebyggande insatser och vård i öppna former för ungdomar och miss- brukare, dock ännu inte i sådan omfattning att den minskade användningen av institutionsvård kan anses vara helt kompenserad. Socialstyrelsens utvärdering av hur medlen an- vänts visar att projektbidragen har använts på det sätt som regeringen avsett och så långt det går att bedöma har pengarna haft positiv effekt på ung- doms- och missbrukarvården. Socialstyrelsen på- pekar i rapporten för 1997 att det finns vissa svå- righeter när det gäller att mäta de nationella effekterna av detta stimulansbidrag. Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverk- samhet god kännedom om lokala förhållanden i länets kommuner och kunskap om eventuella brister och behov av särskilda utvecklingsmedel. Dessa medel har också en naturlig funktion vid uppföljningen av vad som framkommer vid läns- styrelsens tillsynsarbete. Enligt Socialstyrelsen anser länsstyrelserna att utvecklingsmedlen har bidragit till att stimulera samverkan med såväl redan etablerade som med nya samverkanspart- ners. Medlen för åtgärder mot spelberoende har an- vänts till forskning för att få ökade kunskaper om spelberoende. Slutsatser Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsätt- ningsvis avsättas och fördelas av länsstyrelserna till att stimulera kommunerna att utveckla insat- ser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. I propositionen Ändring i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124) betonas betydelsen av tidig upptäckt och tidiga insatser för att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård. Ut- vecklingsmedlen skall mot denna bakgrund också kunna användas för att utveckla metoder för tidig upptäckt och tidiga insatser för ung- domar och missbrukare. För åtgärder mot spelberoende föreslås ytter- ligare 2 miljoner kronor. Totalt bör 4 miljoner kronor avsättas för ändamålet. Användningsom- rådet för medlen bör vidgas till att utveckla for- mer för förebyggande arbete i syfte att hindra att människor fastnar i spelberoende. Medlen bör fortsättningsvis disponeras av Folkhälsoinstitu- tet. Under anslaget föreslås att 9 miljoner kronor avsätts för åtgärder med anledning av regeringens proposition (prop. 1997/98:182) Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. - Fortbildning om barnkonventionen för stat- ligt anställda (1,5 miljoner kronor). - Stöd till fortbildningsinsatser rörande barn- konventionen inom landsting och kommuner (1,5 miljoner kronor). - Stöd för utveckling av metoder i kommuner och landsting för att barnperspektivet skall finnas i olika beslutsprocesser (1 miljon kronor). - Utveckling av basstatistik inom barnområdet (1 miljon kronor). - Medel till förfogande för utredning och ut- veckling rörande barnmisshandel (3 miljoner kronor). - Medel för arbete mot kvinnlig könsstymp- ning (1 miljon kronor). Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 63 000 000 kronor anvisas under an- slaget B9 Bidrag till ungdomsvård och miss- brukarvård m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 63 000 000 kronor respektive 63 000 000 kronor. B10 Bidrag till organisationer på det sociala området Tabell 5.15 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 57 316 Anslags- sparande 0 1998 Anslag 64 341 Utgifts- prognos 64 341 1999 Förslag 64 841 2000 Beräknat 64 341 2001 Beräknat 64 341 Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisa- tioner inom det sociala området. Bidrag lämnas till såväl länkorganisationer och andra organisa- tioner som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare och andra socialt utsatta grupper som organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras familjer samt organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorgani- sationer och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller också statsbidrag från detta anslag. Anslaget är f.n. be- räknat enligt följande: - Bidrag till organisationer (38 130 000 kronor) - Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (7 964 000 kronor), - Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (18 247 000 kronor). Regeringens överväganden Resultatinformation Bidrag till organisationer och bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Nykterhetsrörelsen får sedan lång tid tillbaka or- ganisationsstöd för sin centrala verksamhet. Detta anslag har administrerats av Samarbets- nämnden för fördelning av statsbidrag till nyk- terhetsorganisationer m.fl. som i sin tur fördelat anslaget till berörda organisationer (jämför prop. 1976/77:108, bet. 1976/77:KrU40, rskr. 1976/77:232 samt förordningen (1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver nyk- terhetsarbete). Resurser har dessutom avsatts för att stödja länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbruka- re. Bidrag har kunnat utgå till såväl klientorgani- sationer inom alkohol- och narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig anknytning som bedriver verksamheter inriktade på socialt utsatta grupper. En del av bidragsgivningen har varit inriktad på organisationer som bedriver ar- bete för utsatta barn och deras familjer, respek- tive organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Socialstyrelsen disponerar medel för denna del av anslaget och beslutar om fördelning av medlen. Styrelsen gör regelbunden uppfölj- ning och utvärdering av organisationernas arbete. Frågan om formerna för statens stöd till före- ningar har behandlats inom Regeringskansliet och avrapporterats i rapporten Resultatstyrning av Föreningsbidrag (Ds 1997:36). I rapporten redovisas modeller för styrning och uppföljning av statsbidragen inom området. Modellerna har karaktär av rambeskrivningar som måste utveck- las inom varje sakområde. Mot denna bakgrund och behovet av att ut- veckla samarbetet med frivilligorganisationerna inom det sociala området tillsattes en utredning – Statsbidragsutredningen – för att se över formerna för bidragsgivningen till frivilligorgani- sationerna inom det här anslaget. Utredningen konstaterar i betänkandet Vad får vi för pengar- na ? – Resultatstyrning av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området (SOU 1998:38) att resultatstyrningen av det aktuella bidragsanslaget är otillräcklig. Ett skäl till detta är att nuvarande principer för bidragsgivning försvårar en sådan styrning. Metoder för att åstadkomma en effektiv resultatstyrning behöver utvecklas. Utredningen konstaterar också att det är vik- tigt att staten som bidragsgivare har ett enhetligt förhållningssätt till frivilligorganisationerna inom det sociala området och inte som hittills har skett inom detta område låter organisationerna få bi- drag på olika villkor och utifrån olika krav på uppföljning och utvärdering av bidragen. Utred- ningen menar att ett nytt bidragssystem, med ökad grad av resultatstyrning, behövs både av effektivitetsskäl, rättviseskäl och för att i fram- tiden trygga överlevnaden av väl använda bidrag som genererar ett stort samhällsvärde. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och nar- kotikaupplysning Centralförbundet för alkohol- och narkotika- upplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att be- driva och främja saklig upplysning om verk- ningar av alkohol- och narkotikamissbruk, lik- som om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke-me- dicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, mass- media m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginforma- tion. Förslag till nya riktlinjer för statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området Regeringen beslutade den 6 mars 1997 att tillkalla en kommitté för att se över formerna för statsbidragsgivningen till vissa nykterhetsorganisationer och till vissa andra organisationer verksamma inom det sociala området. I februari 1998 avlämnade kommittén sitt be- tänkande Vad får vi för pengarna? – Resultat- styrning av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området (SOU 1998:38). Be- tänkandet har varit föremål för remissbehand- ling. En remissammanställning finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S98/1829/ST). Kommittén har gjort en genomgång av hur nuvarande bidragssystem fungerar och hur be- rörda organisationer arbetar. Kommittén menar att vissa justeringar och moderniseringar bör göras i nuvarande bidragssystem. Kommittén delar i sina resonemang upp det nuvarande stats- bidraget i organisations- och verksamhetsbidrag. Därutöver finns särskilda projektbidrag. Kom- mittén föreslår att kriterier för bidragsgivningen fastställs och att resultaten av hur statsbidragen används utvärderas i förhållande till angivna mål. Kommittén föreslår också att bidragsgiv- ningen administrativt samordnas till en myndig- het (Socialstyrelsen) och att ett rådgivande organ med representanter för frivilligorganisationerna knyts till myndigheten. Den nya bidragshante- ringen skall enligt kommitténs förslag baseras på en ny förordning, till vilken kommittén lämnar förslag. Regeringens förslag: Det behövs nya rikt- linjer för statsbidragen till frivilligorganisationer- na på det sociala området. Samma grund bör gälla för berörda organisationer vad gäller dels kriteri- erna för att få bidrag, dels kravet på återrapporte- ringar av användningen av erhållna bidrag. Stats- bidraget bör administreras av Socialstyrelsen. Ett råd, bestående av representanter för berörda fri- villigorganisationer, bör knytas till myndigheten. Kommitténs förslag: Överensstämmer med re- geringens förslag. Remissinstanserna: Kommitténs förslag till indelning av bidragen i organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag accepteras i allmänhet av remissinstanserna. Detsamma gäller kommitténs förslag till kriterier för bidragsgivningen. Det av kommittén anförda behovet av att bättre följa upp resultaten av gjorda satsningar ifrågasätts inte i egentlig mening av remissinstanserna, även om företrädare för nykterhetsorganisationerna pekar på att det redan i dag sker en uppföljning och att vissa resultat är svårmätta. Kommitténs förslag att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att besluta om bidragsgivningen och att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM) skall upphöra kritiseras av nämnden och av nyk- terhetsorganisationerna. Förslaget tillstyrks av flertalet myndigheter och av de organisationer som inte tillhör nykterhetsrörelsen. BRIS framhåller vikten av att den förordning som styr bidragsgivningen är så tydlig som möj- ligt beträffande kriterierna för vilka organsiationer som kan söka bidrag och vad sedan bidraget skall användas till. BRIS stöder kommitténs förslag om att bidrag också skall kunna utgå för den egna administrationen och dess kanslifunktion. Man understryker också kommitténs förslag om att stödet skall vara lång- siktigt men att även nya fungerande verksam- heter skall kunna komma i åtnjutande av bidrag. Förbundet Hassela Solidaritet pekar på skillna- den mellan frivilligorganisationer och myndig- heter och framhåller att det är viktigt för bi- dragsgivaren, dvs. staten, att hålla i minnet att man inte kan eller bör styra en frivilligorganisa- tion på samma sätt som en myndighet. Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbruka- re påpekar att det i direktiven till kommittén betonas att förnyelsearbete skall uppmuntras och stödjas. För att detta skall kunna ske måste ett stort mått av frihet ges till organisationerna. Verdandi anser att kommitténs förslag utgör en bra utgångspunkt för att påbörja arbetet med att resultatstyra bidragen. Förbundet anser att det är naturligt att man skall följa upp och utvärdera användningen av statliga medel, även när det gäller bidrag till organisationer. En bättre resul- tatstyrning av bidragen kommer även att kunna bidra till ökade kunskaper hos samhällets före- trädare om de villkor och förutsättningar som organisationerna arbetar under. Centralförbundet för alkohol- och narkotika- upplysning (CAN) understryker vikten av konti- nuerliga utvärderingar, såväl med en administra- tiv som en vetenskaplig inriktning. Kvinnorörelsernas samarbetsorganisation i nykterhetsfrågor (KSAN) framhåller att folkrörel- serna väl känner verksamheten inom sitt område, att de har lång erfarenhet av oväld och att de också ser vilka organisationer som utför ett för frågorna gott arbete. För att i möjligaste mån säkerställa att bi- dragen fördelas mellan organisationerna enligt likartade principer och urvalskriterier instämmer Röda Korset i kommitténs förslag att en myndig- het skall ansvara för bidragshanteringen. Skälen för regeringens förslag: Det är ange- läget att det frivilliga sociala arbetet stärks och effektiviseras samtidigt som de organisationer som är verksamma inom området måste ges respekt och frihet att arbeta efter sina förutsätt- ningar. Användningen av statsbidraget till frivilligor- ganisationerna inom det sociala området bör kunna utvärderas och omprövas med jämna mellanrum för att ge utrymme för skaparkraft och förändring inom området. Det råder enighet om att det bör skapas tyd- liga kriterier för vilken typ av organisationer som kan söka bidrag och för vilken verksamhet bidrag kan sökas. De verksamhetsområden statsbidrag inom an- slaget är avsett att täcka är alkohol och narkotika, utsatta barn och deras familjer samt våld mot kvinnor. Syftet med statsbidraget är att stödja organisa- tionerna i deras arbete med att förstärka och komplettera de samhälleliga insatser som genom- förs inom de angivna områdena av stat, landsting eller kommun. Detta kan ske genom utbild- ningsinsatser, information, opinionsbildande verksamhet eller olika former av stödjande socialt arbete. Som flera remissinstanser har framhållit bör det finnas en balans mellan ett grundläggande organisationsstöd, som skall täcka kanslifunktio- ner, och ett verksamhetsstöd som skall möjlig- göra ett utåtriktat arbete i linje med de socialpo- litiska målsättningar som statsbidraget är avsett att stödja. Organisationerna skall lämna ekonomiska redovisningar av användningen av statsbidraget. De skall också rapportera om effekterna av sina insatser i förhållande till de mål som de angivit. Regeringen delar kommitténs uppfattning att en myndighet bör besluta om bidragen. Rege- ringen vill framhålla att de kriterier som kan ställas upp inom området aldrig kan leda till någon form av automatik, utan bidragsgivningen kommer alltid att ha inslag av lämplighets- eller skälighetsbedömningar. Inte minst mot denna bakgrund är det att föredra att bidragsmottagarna inte deltar i det direkta beslutsfattandet. Enligt regeringen är det också viktigt att det för bidragsgivningen skapas förutsättningar för en större öppenhet när det gäller att lämna bidrag till nya organisationer än vad som är möjligt i dag. Enligt regeringens mening skall ansvaret för bidragsgivningen åvila Socialstyrelsen. För att inte den förebyggande aspekten skall komma i skymundan skall samråd ske med Folkhälso- institutet. Som flera organisationer har framhållit finns det värdefulla kunskaper hos organisatio- nerna som bör tas till vara. Därför bör ett råd- givande organ upprättas av Socialstyrelsen med representanter för frivilligorganisationerna för att bl.a. följa och utveckla bidragssystemet. Ett sådant råd kan också vara en värdefull bas för samverkan mellan olika organisationer. Riktlinjerna för fördelning av statsbidrag till frivilligorganisationer verksamma inom det so- ciala området föreslås att gälla från den 1 januari 1999. Slutsatser Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga insatser på det sociala området som komplement till samhällets insatser. För att komma till rätta med de olika problem som Statsbidragutred- ningen presenterar lämnar regeringen förslag till nya riktlinjer för statsbidrag till vissa organisa- tioner inom det sociala området. De nya rikt- linjerna innebär också att förordningen (1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete skall upphöra att gälla och att den i förordningen angivna samarbetsnämndens uppgift att pröva frågor om statsbidrag tas över av Socialstyrelsen. De tidigare anslagsposterna Bidrag till vissa organisationer samt Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. slås ihop till en gemensam anslagspost. För åtgärder mot sexuell exploatering av barn tillförs anslaget 500 000 kronor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 64 841 000 kronor anvisas under anslag B10 Bidrag till organisationer på det sociala området för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 64 341 000 kronor respektive 64 341 000 kronor. B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 2 883 Anslags- sparande 27 117 1998 Anslag 30 000 Utgifts- prognos 57 117 1999 Förslag 30 000 2000 Beräknat 30 000 2001 Beräknat 30 000 Internationaliseringen och det svenska EU-in- trädet har ändrat förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på sådana förändringar är ändrade regler för införsel av alkohol och avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alko- holdrycker. Den illegala alkoholhanteringen ökar. Ytterligare förändringar av nuvarande införsel- och partihandelsregler, med anledning av en formell underrättelse från EU-kommissionen av- seende partihandelsreglerna och kommande för- handlingar när det gäller Sveriges rätt att be- gränsa resandeinförseln av alkoholdrycker, kan bli aktuella. Alkohol förekommer som berusningsmedel långt ner i åldrarna samtidigt som allt fler ung- domar uppger att de har prövat eller skulle vilja pröva narkotika. Narkotikan är alltmer lättill- gänglig. Handel via internet är ett exempel på detta. Mot den bakgrunden har bl.a. Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaföre- byggande insatser tagit flera initiativ för att vända utvecklingen. Regeringens överväganden Resultatinformation Nationella ledningsgruppen har under året initie- rat och finansierat ett antal ungdomsprojekt av nationellt intresse. De projekt som kommit till stånd utgår ifrån att inställningen till alkohol och narkotika är en fråga om värderingar och livsstil. En annan gemensam utgångspunkt har varit att aktivt engagera ungdomarna själva. Av anslaget disponeras 15 miljoner kronor av Folkhälsoin- stitutet för förstärkning av det lokalt före- byggande arbetet. Slutsatser De förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse när det gäller att motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning. Informa- tion, opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad be- tydelse i ansträngningarna att påverka attityder och beteenden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 30 000 000 kronor anvisas under an- slaget B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åt- gärder för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 30 000 000 kronor respek- tive 30 000 000 kronor. B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd Tabell 5.17 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 8 412 Anslags- sparande 3 048 1998 Anslag 8 561 Utgifts- prognos 10 067 1999 Förslag 8 447 2000 Beräknat 8 599 1) 2001 Beräknat 8 734 2) 1) Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) skall bidra till att uppnå målet för utgifts- området genom att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt genom att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen. Sisus ger också kansliservice till Nämnden för Rh-anpassad ut- bildning. Sisus åtagande är här bredare än då det gäller omvårdnadsinsatserna, eftersom Sisus också direkt skall ta hänsyn till utbildningssidan av riksgymnasieverksamheten. Av årsredovisningen för budgetåret 1997 framgår att Sisus anslagssparande när det gäller förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret 1997 uppgick till drygt 3 miljoner kronor, bl.a. beroende på lägre personalkostnader än vad som budgeterats. Regeringens överväganden Resultatinformation I sin årsredovisning för budgetåret 1997 redo- visar Sisus sin verksamhet under verksamhets- grenarna stöd inom folkhögskoleområdet, stöd inom universitet och högskolor samt stöd inom riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehind- rade ungdomar. Sisus arbetar i enlighet med mål som rege- ringen satt upp i regleringsbrevet. Sisus har bl.a. som mål att ansvara för att kva- liteten i den verksamhet som finansieras med hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras och att resurserna används effektivt. Med anledning av detta har Sisus under budgetåret 1997 inom de olika verksamhetsområdena genomfört både återkommande och särskilt riktade projekt samt enkät- och intervjuundersökningar. Angående verksamhetsmålet att prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan olika huvudmän vad gäller verksamheternas omfatt- ning, inriktning och kvalitet i förhållande till använda resurser, har Sisus dels framställt och vidareutvecklat ett uppföljningsinstrument och terminsvis gjort jämföresler mellan olika huvud- män, dels gjort ett antal brukarstudier. Sisus har också, i enlighet med reglerings- brevet, beskrivit och analyserat hur insatser en- ligt Lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) m. m. påverkar behovet av de särskilda stödinsatser som Sisus ansvarar för. Analysen har visat att folkhögskolepersonalens kunskap om vilka insatser som erbjuds via LSS/LASS, Sol och Sisus är generellt låg. De flesta folkhögskolor föredrar att själva ha ansvaret för assistenterna. De är angelägna om att assistenterna skall vara förtrogna med skolkulturen och delaktiga i verksamheten utifrån skolans perspektiv. Sisus får efter regeringsbeslut i maj 1998 ta ut avgift av Folkbildningsrådet för att registrera an- sökningar och redovisningar samt bereda rådets beslut avseende förstärkningsbidraget till folk- högskolor. Insatsen innebär att Sisus får en hel- hetsbid av handikappinsatserna på folkhög- skolorna. Sisus åtagande har möjliggjorts genom att Sisus utvecklat ett nytt databassystem som omfattar olika stödinsatser. Den avgiftsfinansie- rade verksamheten skall ha full kostnadstäckning som mål. Sisus har undersökt verksamheten vid riks- gymnasierna för rörelsehindrade elever och bl.a. fått kunskap om att könsfördelningen bland eleverna vid de olika riksgymnasierna är mycket olika. Resultaten pekar på att fler pojkar än flickor går på riksgymnasierna men att flickorna använder fler insatser än pojkarna Praktiskt har genderarbetet inneburit att kön används som indelningsgrund i samtliga projekt under hösten 1997. Sisus tillhör en av de myn- digheter som engagerats i den metodgrupp som tillsatts för att ta fram metoder för genderana- lyser. Slutsatser Regeringen föreslår att förvaltningsanslaget för Sisus minskas med 500 000 kronor på grund av omprioriteringar inom utgiftsområdet. Mot bak- grund av ovanstående föreslår regeringen att 8 447 000 kronor anvisas under anslaget B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) för år 1999. För åren 2000 och 2001 be- räknas anslaget till 8 599 000 kronor respektive 8 734 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 8 561 Pris- och löneomräkning 367 Justering av premier 19 Omfördelning inom utgiftsom- rådet -500 Förslag 1999 8 447 B13 Handikappombudsmannen Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 8 246 Anslags- sparande 624 1998 Anslag 7 746 Utgifts- prognos 8 370 1999 Förslag 7 857 2000 Beräknat 7 860 1) 2001 Beräknat 7 992 2) 1) Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå Handikappombudsmannen skall bidra till att uppnå målet för utgiftsområdet genom att be- vaka frågor som angår funktionshindrade perso- ners rättigheter och intressen samt verka för att personer med funktionshinder uppnår full del- aktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnads- villkoren. Av årsredovisningen för budgetåret 1997 framgår bl.a. att Handikappombudsmannens an- slagssparande vid ingången av år 1998 uppgick till 624 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation I årsredovisningen för budgetåret 1997 redovisar Handikappombudsmannen sin verksamhet under verksamhetsgrenarna ärendehandläggning, uppföljning och analys samt information och kunskapsöverföring. Handikappombudsmannens måluppfyllelse har varit god under år 1997. Verksamheten har bedrivits i enlighet med målet. Handikappombudsmannen har utvecklat ef- fektiva och ändamålsenliga handläggningsrutiner. Enkla ärenden skall besvaras inom 14 arbets- dagar. Anmälningsärenden och skriftliga råd- givningsärenden skall besvaras inom tre månader. Myndigheten har systematiskt kunnat handlägga de anmälningsärenden som inkommit trots den ökning av anmälningsärenden (41 pro- cent) som skett jämfört med år 1996. De van- ligast förekommande anmälningarna under år 1997 gällde tillgänglighet i vid bemärkelse, dvs. yttre miljö, färdtjänst/kommunikationer och tillgång till information. En uppföljning av ären- dena som var aktuella åren 1995 och 1996 visar att Handikappombudsmannens insatser har lett till förändringar i drygt hälften av ärendena (73 av 134 anmälningar). Det rör sig om både direkta effekter där den anmälde går anmälaren till mötes, men också om generella effekter där även andra funktionshindrade har gagnats. Från och med den 1 november 1997 finns också juri- disk rådgivning på internet. Handikappombudsmannen har i särskild ord- ning lämnat en rapport till regeringen om sin verksamhet och om utvecklingen inom handi- kappområdet samt givit förslag till åtgärder. Handikappombudsmannens verksamhet är för närvarande föremål för översyn (dir. 1997:131). Enligt direktiven skall utredningen bl.a. pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i stort samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. Under förutsättning att riksdagen fattar be- slut, i enlighet med regeringens förslag ( prop. 1997/98:179), om en ny lag om förbud mot dis- kriminering inom arbetslivet av personer med funktionshinder, kommer Handikappombuds- mannen ges ytterligare nya arbetsuppgifter. Handikappombudsmannen har sedan myn- digheten inrättades år 1994 utvecklat sitt analys- arbete genom att ha tillgång till könsuppdelad statistik. Myndigheten har också spridit infor- mation om behovet av könsuppdelad statistik och nödvändigheten av att ha med ett gender- perspektiv inom handikappforskningen. Förutom barn med funktionshinder och psy- kiskt funktionshindrade är genderfrågor priorite- rade arbetsområden under 1998. I regleringsbrev för 1994/95 angavs att Handikappombudsman- nen skulle prioritera kvinnor med funktionshin- der. Könsperspektivet i verksamheten har därför haft fokus på kvinnor. Även om det självklart medför att även männens situation belyses har det i regel skett i relation till kvinnors situation. Framledes kommer genderprogrammet att ha fokus på såväl kvinnors som mäns situation uti- från deras olika behov, möjligheter, erfarenheter, rättigheter, livssammanhang och sätt att förhålla sig. Frågorna ligger nära Handikappombudsman- nens uppgift att verka för att personer med funktionshinder tillförsäkras bl. a inflytande och delaktighet i samhället. En svårighet som myn- digheten själv uppger har varit att hitta bra ana- lysinstrument och metoder för att vidareutveckla genderarbetet. En representant för myndigheten ingår nu i den metodgrupp som tillsatts för att ta fram metoder för genderanalyser. Inom Socialdepartementets ansvarsområde finns en rad myndigheter som omfattas av gen- derarbetet. Iakttagelser från Handikappom- budsmannen om tillämpningen av lagar och reg- ler kan tillföra dessa myndigheter värdefull information i ett genderperspektiv. Inom andra områden är Handikappombuds- mannen mer ensam i sin bevakningsroll. Det gäller t. ex. inom forskning och utvecklings- arbete som berör funktionshindrade och som inte är forskning på uppdrag av myndigheter. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 7 857 000 kronor anvisas under anslaget B13 Handikappombudsmannen för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 7 860 000 kronor respektive 7 992 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 7 746 Pris- och löneomräkning 102 Justering av premier 9 Förslag 1999 7 857 B14 Barnombudsmannen Tabell 5.19 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 8 743 Anslags- sparande -23 1998 Anslag 7 550 Utgifts- prognos 7 527 1999 Förslag 7 717 2000 Beräknat 7 856 1) 2001 Beräknat 7 978 2) 1) Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå Barnombudsmannen (BO) skall bidra till att uppfylla målet för utgiftsområdet genom att verka för att barns och ungdomars rättigheter och intressen tillgodoses. BO har en opinions- bildande och attitydpåverkande roll och skall i sin verksamhet informera om FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och medverka till att den genomförs på alla nivåer i samhället. Myndigheten skall bevaka frågor som angår barns och ungas rättigheter och intressen och särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt konven- tionen. I syfte att öka samhällets kunskap om barns och ungas uppväxtvillkor skall myndigheten samla kunskap om och i dialog med berörda myndigheter följa och hålla samman sektors- övergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga upp till 18 år. BO skall även företräda barn och unga i den allmänna debatten och i dialog med Ungdomsstyrelsen verka för att barn och unga ges ökat inflytande och att deras åsikter tas tillvara. Myndigheten skall vidare lyfta fram och tydliggöra samhällets ansvar för barn samt sprida kunskap om barn och unga i utsatta situationer. BO skall sprida kunskap om och verka för att kommunerna använder barnkonventionen som ett praktiskt redskap i såväl det individuella som det generella arbetet med barn. BO skall även verka för att utveckla nivån på olycksfallsföre- byggande arbete och därvid göra en genomgång av rättstillämpningen när det gäller ansvarsfrågor vid barnolycksfall. Regeringens överväganden Resultatinformation Barnombudsmannens måluppfyllelse har varit god under verksamhetsåret. Verksamhetsmålen har i huvudsak kunnat uppfyllas. Bedömningen av myndighetens prestationer måste ses i belys- ning av att BO bl.a. är en opinionsbildande myn- dighet. Enligt den opinionsmätning som BO låtit genomföra är kännedomen om myndighetens aktiviteter god. Arbetet kring olika sakfrågor har varit framgångsrikt på flera områden och i flera statliga utredningar återfinns förslag som BO har drivit på olika sätt. BO har bl.a. deltagit i Barn- kommitténs arbete (SOU 1997:116) som pre- senterades i augusti 1997. Inom ramen för en Internetsatsning har myndigheten byggt upp en hemsida som registrerat 3 100 besök sedan star- ten i oktober 1997. BO har genomfört en enkät till elever i årskurs 4 samt en studie om samhälls- stödet till barn och hur det påverkats av den ekonomiska krisen. BO har vidare avslutat ett särskilt regeringsuppdrag om mobbning, inklu- derande informationsspridning, ökad samord- ning mellan myndigheter och organisationer samt framtagandet av konkreta förslag om hur mobbning skall kunna förebyggas och förhind- ras. Under våren 1998 har BO överlämnat statis- tikboken "Upp till 18" och den årliga rapporten om barns och ungdomars situation och uppväxt- villkor till regeringen. BO har vidare utarbetat en handbok om barnkonventionen för kommuner och landsting. Barnombudsmannen skall i sitt arbete beakta flickors och pojkars olika utgångspunkter och förutsättningar. Myndigheten har fortlöpande ett könsperspektiv på den statistik som samlas in och sammanställs. Flickors och pojkars livs- villkor och situation redovisas i den årliga rapporten till regeringen. BO skall verka för att kommunerna använder barnkonventionen som ett praktiskt redskap i såväl det individuella som generella arbetet med barn. I detta arbete sprider myndigheten bl.a. exempel på modeller i form av barn- och ungdomsplaner, barnbilagor, check- listor och barnkonsekvensanalyser. Barnom- budsmannen betonar i detta arbete vikten av att kommunerna utgår från både flickors och poj- kars olika utgångspunkter och förutsättningar i den kommunala beslutsprocessen. Slutsatser Barnombudsmannen har funnits i drygt fem år, vilket innebär att det nu finns erfarenheter av hur myndigheten har fungerat i praktiken och un- derlag för hur den skulle kunna förändras. Barn- kommittén anser i sitt slutbetänkande (SOU 1997:116) att BO har en nyckelroll i arbetet med genomförandet av barnkonventionen i Sverige. Regeringen har nyligen tillkallat en utred- ningsman för att se över Barnombudsmannens verksamhet, organisation, roll och arbetsformer (dir. 1998:21). Syftet med översynen är att belysa vilken roll BO har spelat för utvecklingen inom barnområdet inklusive arbete med att göra barn- konventionen känd. Översynen skall också innehålla en genomgång av vad som kan göras för att effektivisera och stärka BO:s verksamhet. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 7 717 000 kronor anvisas under an- slaget B14 Barnombudsmannen för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 7 856 000 kronor respektive 7 978 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 7 550 000 Pris- och löneomräkning 145 000 Justering av premier 22 000r Förslag 1999 7 717 000 B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor Tabell 5.20 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 6 071 Anslags- sparande -54 1998 Anslag 6 468 Utgifts- prognos 6 414 1999 Förslag 6 745 2000 Beräknat 6 865 1) 2001 Beräknat 6 978 2) 1) Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå Statens nämnd för internationella adoptions- frågor (NIA) är central myndighet med ansvar för tillsyn, kontroll och information i frågor rö- rande internationella adoptioner. NIA har som uppgift att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. Nämnden ansvarar för frågor enligt förord- ningen (1976:834) om prövning av utländskt be- slut om adoption, samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:192) om in- ternationell adoptionsförmedling. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana or- ganisationer. När det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad samman- slutning skall NIA enligt lagen om internationell adoptionsförmedling pröva om förfarandet är godtagbart. Regeringens överväganden Resultatinformation Ca 900–1000 barn adopteras till Sverige årligen med en svagt nedåtgående tendens. För år 1999 görs bedömningen att ca 950 adoptivbarn skall komma till Sverige. Adoptionsverksamheten håller en hög etisk nivå i Sverige. NIA har väsentligt bidragit till detta genom sin aktiva tillsyns- och informa- tionsverksamhet. Enskilda händelser visar dock att man inte kan ta den höga etiska nivån för given. Fortsatta ansträngningar från NIA:s sida är därför nödvändiga. Riksdagen har med anledning av regeringens proposition Internationella adoptioner (prop. 1996/97:91) beslutat om vissa förändringar som berör NIA:s verksamhet. Beslutet gav underlag för att Sverige skulle kunna ratificera 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samar- bete vid internationella adoptioner. Ratifice- ringen har ägt rum i maj år 1997. NIA är också centralmyndighet enligt konventionen. I övrigt innebär riksdagens beslut ett antal lagändringar, bl.a. stärks den enskildes rättssäkerhet i samband med adoption och utrymmet för enskilda adop- tioner begränsas. Slutsatser Regeringens bedömning är att myndigheten i allt väsentligt uppfyllt sina mål. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 6 745 000 kronor anvisas under an- slaget B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 6 865 000 kronor respektive 6 978 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 468 Pris- och löneomräkning 266 Justering av premier 11 Förslag 1999 6 745 B16 Statens institutionsstyrelse Tabell 5.21 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 619 108 Anslags- sparande -37 507 1998 Anslag 508 286 1) Utgifts- prognos 503 000 1999 Förslag 524 848 2000 Beräknat 534 519 2) 2001 Beräknat 542 003 3) 1) Varav 4 300 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2) Motsvarar 524 848 tkr i 1999 års prisnivå 3) Motsvarar 524 848 tkr i 1999 prisnivå Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS från landsting och kommuner det formella huvudmannaskapet för de institutioner som be- dömdes motsvara behovet av efterfrågan av vårdplatser. Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och därför svårpla- nerad. Den är ständigt utsatt för krav på föränd- ring och anpassning. Detta har under de inledan- de åren bl.a. avspeglat sig i en ökad efterfrågan av ungdomsvård och en minskad efterfrågan av missbrukarvård. Därtill skall den vård som till- handahålls tillgodose vitt skilda behov och sam- tidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad bero- ende av intäkter från vårdavgifter för sin verksamhet. Avgiftsintäkterna beräknas enligt SiS till 703 miljoner kronor för år 1998 och 724 miljoner kronor år 1999. Den sjunkande efterfrågan på LVM-place- ringar har gett minskade intäkter och ekono- miska problem för SiS. Innan det statliga över- tagandet fanns drygt 1 300 platser vid LVM-hem. Vid övertagandet den 1 april 1994 övertogs cirka 1 000 LVM-platser som successivt minskats till idag cirka 343 efter de kraftiga rationaliseringar SiS genomfört för att få verksamheten i ekono- misk balans. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan har dock varit förenad med stora kostnader och har tagit viss tid att genomföra. Prognosen för budgetåret 1998 pekar dock på att verksamheten är i balans. Antalet vårdplatser överensstämmer i stort med nuvarande efterfrågan. Fortfarande kan efterfrågebilden snabbt svänga. SiS har med anledning av regeringens proposi- tion Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275) erhållit ett tilläggsanslag på 4,3 miljoner kronor i tilläggsbudgeten för år 1998 för att finansiera förberedelser för införandet av påföljden sluten ungdomsvård. De årliga kostnaderna för de beräknade 10 årsplatserna i sluten ungdomsvård föreslås finansieras genom att 15,6 miljoner kronor överförs från utgiftsområde 4 Rättsväsendet an- slag D1 Kriminalvården. Den utredning som regeringen beslutade om att tillsätta den 2 oktober 1997 (Dir 1997:113) för att se över SiS organisationsstruktur, finansi- ella styrning och framtida platsbehov har i sep- tember 1998 överlämnat sitt betänkande till rege- ringen. Utredarens förslag berör vårdavgifterna, fastighetsfrågan, huvudkontorets stöd till insti- tutionerna samt behov av bättre prognoser vad gäller efterfrågan av vårdplatser. När det gäller vårdavgifterna anser utredaren att SiS kan förbättra likviditeten genom att debi- tera kommunerna avgiften redan vid placerings- tillfället. Vidare kan högre avgifter för akut- och utredningsvård tas ut liksom för den frivilliga vården som ges enligt socialtjänstlagen. För fas- tigheterna föreslår utredaren ett förändrat system för eventuella avvecklingskostnader. SiS bör enligt utredaren ge utbildning och stöd till institutionscheferna i verksamhetsplanering och chefsskap samt i personal- och förhandlingsfrågor. SiS bör även ta fram ett metodutvecklingsprogram. För att förbättra prognosarbetet föreslår utredaren att nya metoder och kontakter med kommunerna utarbetas för att kunna göra bättre be- hovsprognoser. Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Institutionsstyrelsen har skapat särskilda nät- verk och arbetsgrupper inom myndigheten. En arbetsgrupp har bildats inom SiS som har till uppgift att under år 1998 utarbeta ett förslag till handlingsprogram för genderfrågor. Konkreta frågor för SiS att ta upp är t.ex. vilka könsroller som förmedlas på institutionerna, vilka behov flickor och pojkar har behandlings- mässigt, att kvinnor och män får tillgång till vård på lika villkor samt vilken betydelse kvinnlig respektive manlig personal har för vården och behandlingen inom SiS verksamhet. Beställningsbemyndigande Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan under perioden 1999–2001. Tabell 5.22 Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 11 467 11 934 10 567 11 567 12 567 Nya förpliktelser 11 415 10 000 10 000 10 000 10 000 Infriade förpliktelser* 10 948 11 367 9 000 9 000 9 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 11 937 10 567 11 567 12 567 13 567 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 0 20 000 20 000 20 000 20 000 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringens slutsatser SiS har på ett förtjänstfullt sätt genomfört en nödvändig omstrukturering av verksamheten för att nå balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet har eftersatts. Tack vare de kraftiga ned- skärningar SiS genomfört de senaste åren synes verksamheten nu vara i ekonomisk balans. Regeringen föreslår en neddragning av SiS ramanslag med 8 miljoner kronor med anledning av den volymminskning som skett. Dessa medel föreslås tillföras kommunerna för deras mer- kostnader för unga lagöverträdare med anledning av propositionen Vissa reformer av påföljds- systemet (prop. 1997/98:96). Genom de medel som föreslås tillföras från utgiftsområde 4: Rättsväsendet förstärks anslaget med 7,6 miljoner kronor netto. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 524 848 000 kronor anvisas under an- slag B16 Statens institutionsstyrelse för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas 534 519 000 respektive 542 003 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 508 286 Pris- och löneomräkning 7 601 Justering av premier 1 361 Minskat resursbehov nettoförändring/omfördelning 7 600 Förslag 1999 524 848 B17 Alkoholinspektionen Tabell 5.23 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 12 463 Anslags- sparande 4 015 1998 Anslag 14 548 Utgifts- prognos 13 000 1999 Förslag 11 013 2000 Beräknat 14 265 1) 2001 Beräknat 14 488 2) 1) Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå Alkoholinspektionen skall bidra till att uppfylla målet för utgiftsområdet genom att övervaka efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse att be- stämmelser avseende hanteringen av alko- holdrycker efterlevs och bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls. Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den 1 januari 1995. Inspektionen bildades med anledning av bl.a. EU-medlemskapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare import, export, tillverknings- och partihandels- monopolen när det gäller alkoholdrycker. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av Alkoholinspektionen. Detta system har dock i vissa delar kritiserats av EG-domstolen och EU- kommissionen och en dialog pågår med EU- kommissionen om hur tillstånds- och tillsynssystemet kan korrigeras för att överensstämma med EG-rätten. Regeringens överväganden Resultatinformation Alkoholinspektionen har arbetat i enlighet med mål som regeringen satt upp i regleringsbrevet. Handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden har prioriterats. Försening har uppstått vad gäller att bygga upp ett databaserat tillstånds- och till- synsregister som förutom de egna tillverknings- och partihandelstillstånden även skall omfatta samtliga kommuners ca 12 000 serveringstill- stånd med personregister över alla styrelseleda- möter, föreståndare och tillståndshavare. Under det gångna budgetåret har 89 ansök- ningsärenden avgjorts till en kostnad av 26 000 kr per tillverknings- eller partihandelsärende. Handläggningstiden har i genomsnitt varit 24 dagar per ärende, vilket är klart bättre än år 1996. Utbildningsinsatser och informationsspridning har genomförts enligt vad som planerats. Ett flertal konferenser och andra initiativ har genomförts för att bl.a. utveckla länsstyrelsernas regionala tillsyn. Samarbetet med andra myndigheter har utvecklats i tillsynsarbetet och Alkoholinspektionen redovisar i årsredovis- ningen en omfattande samverkan med andra myndigheter och organisationer. Tillsynsbesök med ingående kontroller har gjorts vid 60 företag. Tillsynsbesöken har med- fört 5 återkallelser av tillstånd, en varning och 37 påpekanden. Alkoholinspektionen har ett anslagssparande från år 1997 på drygt 4 miljoner kronor vilket är avsett att användas till kostnaderna för det data- baserade tillstånds- och tillsynsregisteret som är under uppbyggnad. Alkoholinspektionens verksamhet finansieras genom ramanslag på statsbudgeten som bestäms av riksdagen samtidigt som deras och länsstyrel- sernas verksamhet på alkoholområdet skall mot- svaras av de avgifter som tas in från tillverkare och partihandlare inom alkoholbranschen. I EG- domstolens dom i det s.k. Franzénmålet kritise- rades bl.a. de höga avgifterna. Av den anled- ningen sänkte regeringen avgifterna så att intäkterna beräknas minska med ca 10 miljoner kronor årligen. På alkoholområdet är framtiden för närva- rande svårbedömd. EU-kommissionen har i en formell underrättelse ansett att tillsynsavgifterna fortfarande är för höga och att partihandelstill- stånden diskriminerar utländska alkoholprodu- center och försvårar för framför allt små företag att komma in på den svenska marknaden. Sverige har besvarat underrättelsen och en dialog pågår om olika möjliga förändringar av det svenska till- stånds- och tillsynssystemet. Slutsatser Regeringen föreslår att Alkoholinspektionens anslag tillfälligtvis minskas med 3 800 000 kronor för år 1999 på grund av omprioriteringar inom utgiftsområdet och med 800 000 kronor för åren 2000 och 2001. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 11 013 000 kronor anvisas under anslag B17 Alkoholinspektionen för 1999. För åren 2000 och 2001 föreslår regeringen 14 265 000 kronor repektive 14 488 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av an- slagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om- rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 14 548 Pris- och löneomräkning 265 Omfördelning inom utgiftsområdet –3 800 Förslag 1999 11 013 B18 Alkoholsortimentsnämnden Tabell 5.24 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 149 Anslags- sparande 351 1998 Anslag 674 Utgifts- prognos 250 1999 Förslag 687 2000 Beräknat 699 1) 2001 Beräknat 708 2) 1) Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå 2) Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i enlighet med de krav som Euro- peiska kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i Europeiska unionen för att Sverige skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet på alkohol. Samtidigt avskaffades övriga monopol inom alkoholområdet. Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke- diskriminerande i enlighet med de principer som fastlagts i avtalet mellan staten och Systembo- laget. För att säkerställa icke-diskrimineringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från sortimentet. Nämnden består av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. För beredning av ären- den hos nämnden utses en sekreterare som skall vara lagfaren. År 1997 avgjorde nämnden 21 av 24 inkomna ärenden. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 687 000 kronor anvisas under anslag B18 Alkoholsortimentsnämnden för år 1999. Häri ingår pris- och löneomräkning med 22 000 kronor. För åren 2000 och 2001 föreslår rege- ringen 699 000 kronor respektive 708 000 kronor. B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. Tabell 5.25 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Anslag 250 000 Utgifts- prognos 100 000 1999 Förslag 150 000 2000 Beräknat 0 2001 Beräknat 0 Budgetåret 1998 har beslutats om ett nytt sti- mulansbidrag för äldrebostäder. Villkoren för bi- draget regleras i förordningen (1998:1025) om stimulansbidrag till äldrebostäder m.m. som trädde i kraft den 1 september 1998. Anslaget disponeras av Boverket och administreras av länsstyrelserna och Boverket. Regeringens överväganden Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder och lokaler av- sedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses genom de omfattande ny- och om- byggnationer av äldreboendet som ägt rum i kommunerna under senare år – till en del finan- sierat med statliga stimulansmedel. På många håll är dock behovet fortsatt stort av nya och om- byggda bostäder för äldre och i många kommu- ner pågår också en utbyggnad. För att bl.a. säkerställa att nödvändiga projekt inte skjuts på framtiden har regeringen i tilläggsbudget (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU97, rskr. 1997/98:317) beslutat att en ram på motsvarande 400 miljoner skall avsättas för ett tillfälligt statligt byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna under åren 1998 och 1999. Regeringen behand- lade denna fråga i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Åtgärden medför ökade förutsätt- ningar för kommunerna att uppfylla de natio- nella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att äldre skall ha möjlighet att vid behov kunna flytta till en särskild boendeform. Medlen skall användas för ny- och ombyggnad samt förbättringar av dels bostäder i särskilda boendeformer, dels sådana lokaler i anslutning till det särskilda boendet som skall användas som möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre. Slutsatser Med hänvisning till ovanstående föreslår rege- ringen att 150 000 000 kronor anvisas under an- slag B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. för år 1999. B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa Tabell 5.26 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Förslag 10 000 1 2000 Beräknat 10 000 2001 Beräknat 10 000 1 Nytt anslag Regeringens överväganden Situationen för hemlösa har försvårats och rege- ringen vill i samarbete med kommuner och ideella organisationer satsa resurser och vidta åt- gärder för att förbättra situationen för hemlösa. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att människor i utsatta situationer får det stöd och den hjälp de behöver. Verksamheterna inom den sociala omsorgen regleras i flera olika lagar, bl.a. socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:762), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt lagen (1988:870) om vård av missbrukare. I Socialstyrelsens rapport De bostadslösas situation i Sverige ( 1994:15) konstaterades att det i mars 1993 fanns cirka 10 000 hemlösa. Be- greppet hemlösa definieras i rapporten som per- soner som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor stadigvarande inneboende samt är hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare. Hälften av dem befann sig i de tre storstäderna. De dominerande orsakerna till hemlöshet angavs vara svårigheter att betala hyran eller svårighet att klara av att bo utan att störa andra boende. Kartläggningen pekade även på att de resurser som fanns inte var tillräckligt anpassade till de hemlösas behov. Rapporten bekräftade att många hemlösa med svårare problem söker sig till de frivilliga organisationerna som fyller en viktig funktion när det gäller att ge stöd och hjälp. De mest omfattande frivilliginsatserna görs av Stadsmissionen och Frälsningsarmén som er- bjuder möjligheter till tillfällig övernattning eller olika former av tillfälligt boende. Under senare år har från olika håll signalerats att hemlösheten har ökat och att de hemlösas situation försvårats. En orsak kan vara ökade svå- righeter på bostadsmarknaden för socialt utsatt. Det kan även till viss del förklaras genom de för- seningar som uppstått i samband med psykiatri- reformen som trädde i kraft 1 januari 1995. För- ändringen innebar att kommunerna fick ansvaret för öppenvård av de psykiskt funktionshindrade som tidigare hade vårdats inom ramen för lands- tingens slutenvård. Enligt socialstyrelsens års- rapport 1998 om utvärderingen av psykiatrire- formen är genomförandet av reformen försenad bl.a. beroende på att det i vissa fall varit svårt att få till stånd överenskommelser mellan kommu- ner och landsting. Oron för att fler personer med psykiska funktionshinder återfinns bland dem som kan betraktas som hemlösa har återkommit i flera senare undersökningar och också understrukits av de ideella organisationerna som t.ex. Riksför- bundet för Social och Mental Hälsa. Andelen psykiskt funktionshindrade kvinnor bland hemlösa tycks öka liksom personer som förutom sitt psykiska funktionshinder har ett pågående missbruk. Organisationerna har också pekat på bristen på metoder för inventeringar, kartläggningar eller uppsökande verksamhet för att nå personer som saknar bostad eller på annat sätt riskerar att bli hemlösa. Det finns även be- hov av att utveckla och pröva olika stödformer som stärker psykiskt funktionshindrade att klara eget boende. Regeringen har i mars 1997 avsatt 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs- period. Medlen skall användas för ideella organi- sationers kostnader för att tillsammans med be- rörda kommuner utveckla och pröva nya modeller för stöd och boende för personer med psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i storstadsområdena särskilt uppmärksammas. Vidare har regeringen för avsikt att ge Social- styrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av rapporten De bostadslösas situation i Sverige i syfte att få aktuell kunskap om situationen för gruppen hemlösa, omfattningen av hemlösheten samt vilka insatser som görs för hemlösa och hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden. Regeringen anser att ytterligare medel bör an- slås under en treårig försöksperiod till nyskapan- de projekt för de bostadslösa. Det handlar om att utveckla och pröva olika stödformer, finna me- toder för lokala inventeringar och uppsökande verksamhet. Storstädernas särskilda problematik bör härvid beaktas. Stödet skall ges till kommu- ner och ideella organisationer efter ansökan. Det statliga bidraget skall utgå med högst 50% av kostnaderna för projekten. Medlen bör dispone- ras av Socialstyrelsen. Vid beslut om medel skall samordning ske med Allmänna arvsfondens. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 10 000 000 kronor anvisas under reser- vationsanslag B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas 10 000 000 kronor för respektive år. 5.6 Övrig statlig verksamhet 5.6.1 Systembolaget AB Regeringens förslag: Riksdagen medger att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid Systembolaget höjs till 650 miljoner kronor. Systembolaget är ett av staten helägt företag. I koncernen ingår förutom moderbolaget System- bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj- handel och partihandel med alkoholdrycker. Omsättningen år 1997 uppgick till 19 147, mkr och antalet årsarbetare till 2 674 (hela koncer- nen). Avkastningen/vinsten för hela koncernen uppgick till 174,3 mkr. I EG-domstolens dom i målet C 185/s95, åklagaren mot Harry Franzén, prövade de svenska bestämmelserna om Systembolagets de- taljhandelsmonopol och dess funktionssätt mot artikel 37 i EG-fördraget, som reglerar anpass- ningen av statliga handelsmonopol. Sammanfatt- ningsvis fann domstolen att Systembolagets kri- terier och urvalsmetoder varken var diskri- minerande eller av sådant slag att de missgynnade importerade produkter. Domstolen slog därför fast att ett statligt detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker utformat och anpassat såsom det svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i EG-fördraget vilket för svenskt vidkommande var viktigt ur folkhälsoperspektiv. Systembolaget hade under 1997 ca 200 leverantörer av vin och sprit jämfört med endast en leverantör två år tidigare. I januari 1997 fanns det totalt 2 573 märken i Systembolagets sortiment eller 3 226 artiklar. Under året lanserades 880 nya märken. Försäljningsvolymen ökade under år 1997 med 5,8 procent. Lagena Distribution AB, som bildades i de- cember 1994, åtar sig hemtagning, lagring, order- sammanställning och distribution av alko- holdrycker för ett stort antal av Systembolagets leverantörer. En påtaglig förbättring av Lagenas ekonomiska resultat har skett under 1997 och Lagena går för första gången med vinst med 0,7 mkr. Såväl löne- som pensionsadministrationen för Lagena Distribution AB handhas av Systembo- laget. För Lagena tillämpas samma pensionsreg- lemente som för Systembolaget. För att bolagets avsättningar till pensioner skall vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen krävs att pensionsutfästel- serna är tryggade genom statlig garanti. Riks- dagen utfärdade därför år 1977 en garanti för pensionsförpliktelserna vid Systembolaget intill ett belopp på 400 miljoner kronor. Genom riks- dagens beslut den 8 december 1982 har staten utökat garantin till 600 miljoner kronor. Riks- dagen medgav genom beslut 1996 att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid System- bolaget AB även skall omfatta Lagena Distribu- tion AB. Bolaget betalar årligen en avgift till SPV för garantiförbindelsen. Den sammanlagda pensionsskulden vid Sys- tembolaget har dock under årens lopp successivt ökat bl.a. genom att Systembolaget öppnat nya butiker och därmed har fler anställda. Inflation och löneutveckling har också under årens lopp påverkat skuldens storlek uppåt. En mer markant ökning av pensionsskulden inträffade 1997 med 116 miljoner kronor. Ökad medellivslängd och lägre allmänt ränteläge hade då föranlett Finans- inspektionen att ändra anvisningarna för beräk- ning av pensionsskulder. I bokslutet för 1997 uppgår Systembolagets och dotterbolaget Lagena Distributions sammanlagda pensionsskuld till 597, 4 miljoner kronor och statens garanti för koncernens pensionsskuld är 600 miljoner kronor. Systembolagets styrelse har i skrivelse till Socialdepartementet hemställt om en höjning av garantibeloppet till 700 miljoner kronor. Det ursprungliga motivet för en statlig garanti har numera bortfallit. Systembolagets pensions- utfästelser var tidigare s.k. bruttoförmåner, som inte kunde kreditförsäkras. För att avsättningar till pensionsreserven till fullo skulle bli avdrags- gilla vid beskattningen krävdes en garanti från staten (se prop. 1976/77:125, s. 23). Numera till- lämpar Systembolaget dock inte bruttoförmåner i sina pensionsutfästelser. Förhållandet med en statligt utfärdad garanti utgör i dag en särlösning i jämförelse med hur övriga bolag med statligt ägande tryggar sina pensionsförpliktelser. För att bedöma frågan om förändring av tryggandeform behövs bl.a. en belysning av alternativa tryggan- deformer, de kostnadsmässiga aspekterna av dessa samt de praktiska konsekvenserna av en övergången från en tryggandeform till en annan. Regeringskansliet har inhämtat att Systembo- laget mot denna bakgrund börjat undersöka för- ändrade former för fortsatt tryggande av pen- sionsåtagandena. En ev. förändrad form för tryggande bör kunna införas under år 1999. I avvaktan på underlag för ett slutligt ställningstagande rörande den fortsatta formen för tryggande av pensions- förpliktelser och mot bakgrund av en viss ökning av den beräknade pensionsskulden bedömer regeringen att den statliga garantin från och med år 1999 bör höjas till totalt 650 mkr. 6 Socialstyrelsen 6.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar Socialstyrelsen och dess ramanslag. Ramanslaget uppgår under år 1998 till knappt 370 miljoner kronor och upp- gick under år 1997 till knappt 373 miljoner kronor. Socialstyrelsen disponerar härutöver en stort antal anslag inom det socialpolitiska området. Dessa anslag, från vilka utbetalningarna under år 1997 sammanlagt uppgick till drygt 2,4 miljarder kronor, redovisas främst under verksamhetsområde Hälso- och sjukvård samt verksamhetsområde Social omsorg. Socialstyrelsen är central expertmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör al- kohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. I Socialstyrelsens uppgifter ingår tillsyn, upp- följning, utvärdering och kunskapsförmedling. Styrelsen svarar också för marknadskontroll och tillsyn av medicintekniska produkter. Vidare är Socialstyrelsen ansvarig för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. inom totalförsvaret (utgifts- område 6 Totalförsvar) och skall bidra till att uppfylla de mål som satts upp för det civila för- svaret enligt 1996 års totalförsvarsbeslut. Social- styrelsens verksamhet inom totalförsvarsom- rådet redovisas i sin helhet under utgiftsområde 6 Totalförsvar. 6.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 377,4 369,6 381,7 407,4 414,4 421,4 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Det ekonomiska utfallet för år 1997 var 377,4 miljoner kronor, vilket innebär att 4,4 miljo- ner kronor förbrukades av det ackumulerade anslagssparandet. - Det ackumulerade anslagssparandet uppgick till 30,2 miljoner kronor vid utgången av år 1997, varav 18 miljoner kronor beräknas åter- stå vid utgången av år 1998. - Socialstyrelsens tillsynsarbete under år 1997 har varit framgångsrikt och haft stor genom- slagskraft. - Aktiv uppföljning har i och med utgången av år 1998 genomförts i samtliga län och arbets- metodiken utvärderas nu. - Resultaten från Socialstyrelsens nationella uppföljning och utvärdering medför att sty- relsen ser stora behov av fortsatta studier när det gäller variationer mellan huvudmän i bl.a. vårdresurser och behandlingsresultat. Förändringar - Socialstyrelsen får fr.o.m. den 1 juli 1999 an- svaret för ett nationellt planeringsstöd för läkarförsörjningen inom hälso- och sjuk- vården. - Socialstyrelsen ansvarar för handläggning av ansökningar om legitimationer för personal inom hälso- och sjukvården. Genom lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område har antalet yrkes- grupper som kan legitimeras utökats med fyra nya grupper. - Socialstyrelsen har i den nationella handlings- planen för äldreomsorgen givits ett ansvar för att bl.a. förstärka tillsynen inom äldreområ- det. - Socialstyrelsen har med anledning av be- stämmelserna i den nya miljöbalken ålagts ett ansvar bl.a. för tillsyn för frågor som gäller hälsoskydd och för framtagandet av delmål och sektorsmål i miljöpolitiken samt givits ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Prioriteringar för 1999 - Hög prioritet skall ges åt den statliga tillsynen inom främst primärvården, äldresjukvården och äldreomsorgen. - Åtgärder skall vidtas för att följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården vad gäller vårdens tillgänglighet och patientens ställning, samt för att stimulera sådan utveckling hos sjuk- vårdshuvudmännen. - Stöd skall ges till kommuner och landsting i deras utveckling av kvalitetssäkringssystem inom hälso- och sjukvården samt social- tjänsten. 6.3 Resultatbedömning Socialstyrelsens övergripande mål under år 1997 var att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsen har under de senaste åren in- riktat sin verksamhet, såväl resursmässigt som organisatoriskt, mot en skärpt statlig tillsyn, mot uppföljning och utvärdering och mot stöd till olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla verksamheten. Åtgärder har också vidtagits för att få en bättre spridning av resultaten av styrel- sens verksamhet. Socialstyrelsen verksamhet är indelad i verksamhetsgrenarna tillsyn, aktiv uppföljning, nationell uppföljning och utvärde- ring, utbildning och utveckling, övriga huvud- uppgifter samt beredskap. Regeringens bedöm- ning nedan av Socialstyrelsens resultat under år 1997 följer i huvudsak indelningen i verksam- hetsgrenar. Tillsyn Målet för tillsynen inom hälso- och sjukvården är att bedriva tillsynsverksamheten så att den bidrar till hög patientsäkerhet och kvalitet i den svenska hälso- och sjukvården. Detta skall ske bl.a. på ett sådant sätt att företrädare för vårdgivarna vidtar konkreta åtgärder för att åstadkomma tillfreds- ställande patientsäkerhet och kvalitet i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsens årsredovisning för år 1997 visar att styrelsen under åren 1996 och 1997 prio- riterat tillsynsinsatser inom den primära medi- cinska tillsynen och därigenom erhållit goda resultat inom området. Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört 922 tillsynsbesök och 438 verksamhetstillsyns- insatser (jämfört med 700 respektive 307 år 1996). Styrelsens genomsnittliga handlägg- ningstider har legat väl inom ramen för de mål som satts upp av regeringen i regleringsbrevet för år 1997. För anmälningsärenden har den genom- snittliga handläggningstiden varit 6,3 månader (jämfört med målet om högst 8 månader) och för egeninitierade tillsynsärenden har den genomsnittliga handläggningstiden varit 5,3 må- nader (jämfört med målet om högst 9 månader). I de fall styrelsens tillsynsåtgärder lett till be- slut med krav på åtgärder från huvudmännens sida, har dessa resulterat i rapporter eller uppgif- ter om vidtagna åtgärder från huvudmännens sida i 89 procent av fallen. I de fall åtgärder vid- tagits av huvudmännen har dessa i 67 procent av fallen av tillsynsenheterna bedömts vara helt till- fredsställande, i 27 procent av fallen delvis till- fredsställande och endast i 6 procent av fallen inte alls tillfredsställande. När det gäller den sociala tillsynen skall Socialstyrelsen i samverkan med länsstyrelserna verka för att öka rättssäkerhet, laglighet och kvalitet inom socialtjänsten. På det sociala till- synsområdet ligger huvudansvaret för det direkta tillsynsarbetet hos länsstyrelserna. Socialstyrel- sen har i samverkan med länsstyrelserna bl.a. på- börjat ett arbete med att utveckla mål, mått och metoder för uppföljning och redovisning av den regionala tillsynen. Med anledning av riksdagens beslut om den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) skall Social- styrelsen effektivisera sin tillsyn inom området. Vidare skall Socialstyrelsen följa arbetet med en fördjupad samverkan mellan kommuner och landsting i syfte att åstadkomma högre kvalitet i vård och omsorg. Regeringens samlade bedömning är att Social- styrelsens tillsynsarbete inom såväl hälso- och sjukvårdsområdet som socialtjänstområdet varit framgångsrikt och att Socialstyrelsen har arbetat med målen för verksamheten på ett tillfredsstäl- lande sätt. Regeringen anser att tillsynsarbetet även framgent bör vara ett prioriterat område för Socialstyrelsen och att det är viktigt att omfatt- ningen och kvaliteten på tillsynsinsatserna kan upprätthållas. IT-omställningen inför år 2000 Mot bakgrund av bestämmelserna i förordningen (1997:30) om översyn av statliga myndigheters informationssystem inför år 2000 uppdrog regeringen i regleringsbrevet för år 1998 åt So- cialstyrelsen att senast den 1 april 1998 redovisa om myndigheten bedömer att det finns risker för allvarliga störningar i vitala samhällsfunktioner inom dess tillsynsområde. Socialstyrelsen har den 31 mars 1998 inkommit med en rapport till regeringen. I rapporten redovisar Socialstyrelsen att myndigheten sett över sina egna system och att dessa i princip i sin helhet är anpassade till övergången till år 2000. När det gäller Social- styrelsens tillsynsområde gör myndigheten be- dömningen att anpassningsarbetet inom hälso- och sjukvårdsområdet pågår och att inga alarme- rande rapporter hittills har erhållits. Socialsty- relsen framhåller att den landstingskommunala vården generellt sett hunnit längre i sitt anpass- ningsarbete än den kommunala sjukvården. So- cialstyrelsen gör också bedömningen att vari- ationen i både medvetandegrad och anpassnings- arbete är större bland de privata vårdgivarna än inom den offentliga vården. Socialstyrelsen framhåller slutligen att myndigheten genom sin tillsynsorganisation kommer att följa sjukvårds- huvudmännens fortsatta anpassningsarbete. För att ytterligare förstärka de statliga insat- serna för att underlätta IT-omställningen inför år 2000 uppdrog regeringen i juni 1998 åt ett antal sektorsmyndigheter, däribland Socialstyrelsen, att inom sina ansvarsområden noggrant följa an- passningsarbetet, analysera och bedöma eventu- ella risker för allvarliga störningar samt överväga och vid behov uppmärksamma ansvariga på nöd- vändiga åtgärder för att säkerställa viktiga sam- hällsfunktioner i samband med IT-omställningen inför år 2000. Myndigheterna skall också vid be- hov vidta erforderliga förberedelser för att av- hjälpa eventuella brister i ledningsorganisationen. Uppdraget skall ske i samverkan med Statskon- toret och en första redovisning skall lämnas till regeringen senast den 1 oktober 1998. Komp- letterande redovisningar skall därefter lämnas den 1 mars 1999 och den 1 oktober 1999. Aktiv uppföljning Målet för den aktiva uppföljningen är att Socialstyrelsen skall genomföra länsvisa gransk- ningar av ändamålsenligheten i de åtgärder som kommuner och landsting vidtagit för att till- godose befolkningens behov av hälso- och sjuk- vård och socialtjänst. Detta skall ske bl.a. på ett sådant sätt att konkreta åtgärder för verksamhe- tens utveckling genomförs av huvudmännen. Aktiv uppföljning genomförs i ett litet antal län åt gången under totalt ca 10 månader och med ett bestämt tema. Under år 1997 genomför- des länsvisa uppföljningar i tre län på temat kommuners och landstings långsiktiga anpass- ning till ändrade ekonomiska förutsättningar. Syftet var att belysa huvudmännens strategier och prioriteringar för att på lång sikt upprätthålla god kvalitet, rättssäkerhet och vård på lika villkor. I och med utgången av år 1998 skall samtliga län ha granskats inom ramen för den aktiva uppföljningen. Socialstyrelsen utvärderar därefter arbetsmetodiken. Socialstyrelsen framhåller i sin årsredovisning för år 1997 att myndigheten i sin aktiva uppfölj- ning funnit att det – både inom hälso- och sjuk- vården och socialtjänsten – fortfarande finns brister i kommuner och landsting vad gäller målformulering, uppföljning och utvärdering, dvs. i det arbete som till stora delar rör kvalitets- utveckling. Socialstyrelsen framhåller också i års- redovisningen att den aktiva uppföljningen har en stor genomslagskraft som leder till utveckling och till åtgärder där så behövs. Regeringen delar denna uppfattning och gör bedömningen att Socialstyrelsens arbete med den aktiva upp- följningen under år 1997 har varit framgångsrikt och att Socialstyrelsen har arbetat med målen för verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Nationell uppföljning och utvärdering Målet för den nationella uppföljningen och ut- värderingen är att Socialstyrelsen till regerings- kansliet samt till kommuner och landsting skall ta fram underlag inom hälso- och sjukvård, smittskydd och hälsoskydd, folkhälsa, väl- färdsförhållanden och socialtjänst. Underlagen skall vara tillförlitliga, relevanta och aktuella och ge mottagaren goda möjligheter att värdera, ut- veckla, förbättra och ompröva verksamhet inom dessa områden. Nationell uppföljning och utvärdering är ett område som har prioriterats högt av Socialstyrel- sen under år 1997. Ett av de många projekt som Socialstyrelsen bedrivit inom ramen för sin na- tionella uppföljning och utvärdering under år 1997 är en studie av effekterna av ekonomiska neddragningar och höjda patientavgifter inom hälso- och sjukvården. Projektet bedrivs under flera år och Socialstyrelsen skriver i sin årsredo- visning för år 1997 att det hittills har visat sig svårt att isolera den inverkan som just ekono- miska neddragningar har haft och att vården i vissa fall kan bibehållas på oförändrad nivå genom att de ekonomiska neddragningarna kompenseras genom ytterligare förbättringar av rutiner och organisation. Det är också så att förändringar i ekonomiska förutsättningar inte heller slår igenom i medicinska effekter förrän efter flera år. Regeringen följer med uppmärk- samhet resultatet av projektet som beräknas slutföras under år 1999. Målet för Socialstyrelsens arbete med kvali- tetssäkring är att bidra till att ett effektivt och systematiskt kvalitetssäkringsarbete bedrivs inom hälso- och sjukvården samt inom social- tjänsten. Den 1 januari 1997 trädde Socialstyrel- sens föreskrifter och allmänna råd för kvalitets- system i hälso- och sjukvården (SOSFS 1996:24) i kraft. Under år 1997 har en kartläggning ge- nomförts av andelen verksamhetschefer som känner till dessa föreskrifter och allmänna råd. Kartläggningen visade att 93 procent av samtliga tillfrågade kände till Socialstyrelsens föreskrifter om kvalitetssystem och 62 procent uppgav att de läst hela eller det mesta av föreskrifterna. När det gäller tillämpningen av Socialstyrelsens krav på kvalitetssystem för olika områden i verksam- heten ansåg 82 procent av de tillfrågade att de i mycket eller ganska stor utsträckning arbetar med kvalitetssäkring. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att Socialstyrelsen även under kommande år noga följer hur arbetet med kvali- tetssäkring fortskrider inom hälso- och sjukvår- den. Regeringen noterar också med tillfreds- ställelse att Socialstyrelsen sedan några år tillbaka bedriver ett arbete för att klargöra definitioner av kvalitetsbegreppet inom hälso- och sjukvården, vilket är en förutsättning för att kunna avgränsa och beskriva kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har för avsikt att komma med förslag till sådana definitioner under år 1998. Inom ramen för sitt arbete med kvalitets- uppföljning i vården har Socialstyrelsen under år 1997 bl.a. fokuserat på områdena tillgänglighet i vården, patienttillfredsställelse, hälso- och sjukvårdspersonalens kompetens, användningen av läkemedel, åtgärdbar dödlighet samt nationella kvalitetsregister. I årsredovisningen för år 1997 redovisar Socialstyrelsen ett antal resultat från sitt arbete inom ovanstående områden. Sammanfattningsvis menar Socialstyrelsen att de viktigaste resultaten av kvalitetsuppföljningen inom hälso- och sjukvården är att: - kvaliteten i den akuta somatiska sjukvården har förbättrats kraftigt under senare tid, - kvaliteten inom primärvård och psykiatri när det gäller behandlingsresultat inte f.n. kan be- dömas då det finns alltför få data, - variationerna mellan huvudmännen i behand- lingsinriktning, vårdresurser och behand- lingsresultat i vissa fall är mycket stora, - Sverige sannolikt behåller den internationella tätposition som vi tidigare haft när det gäller åtgärdbar dödlighet, - det finns anledning att anta att medan be- handlingsresultaten genomsnittligen är goda, finns en tydlig tendens till ökande köer och därmed en risk för att behandlingsbehov inte tillgodoses. Socialstyrelsen framhåller att dessa resultat medför att styrelsen ser stora behov av fortsatta noggranna studier när det gäller främst variatio- nerna mellan huvudmännen i behandlingsinrikt- ning, vårdresurser och behandlingsresultat samt när det gäller tendenserna till ökande köer och till att behandlingsbehov därmed inte tillgodoses. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning på dessa områden. Resurserna för nationell uppföljning och ut- värdering inom socialtjänstområdet har minskat under år 1997 jämfört med föregående år. Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört intervjuundersökningar för att försöka bedöma vilka effekter den nationella uppföljningen och utvärderingen får för de verksamheter som följs upp och utvärderas. Socialstyrelsen har bl.a. utvärderat effekterna av den nationella upp- följningen och utvärderingen av Ädelreformen och av handikappreformen med avseende på i vilken mån Socialstyrelsen bidragit till utveck- lingen i kommuner och landsting. Utvärde- ringarna har fokuserat på hur Socialstyrelsen nått ut med sina resultat och hur dessa använts. Däremot har kvaliten i Socialstyrelsens utvärde- ringsarbete, t.ex. om genomförda analyser är till- förlitliga, inte utvärderats systematiskt. Resulta- ten från undersökningarna visar att rapporterna från de båda reformuppföljningarna är mest kända, lästa och tillgängliga på den centrala nivån och då särskilt inom Socialdepartementet och berörda riksdagsutskott samt inom Kom- munförbundet respektive Landstingsförbundet. Praktiskt taget samtliga intervjuade på den cent- rala nivån kände till rapporterna och drygt 80 procent hade läst dem. Att rapporterna haft effekt på den centrala nivån visas enligt Social- styrelsen också av att regering och riksdag vid- tagit vissa åtgärder som relaterat till det som sty- relsens visat i sina rapporter. Även på den regionala nivån är kännedomen om rapporterna goda. Inom landstingen och länsstyrelserna kände samtliga intervjuade till rapporterna och hälften respektive 75 procent hade läst dem. På den lokala nivån visar uppföljningarna att det finns stora skillnader i hur rapporterna tas emot av politiker och av tjänstemän. Endast hälften av de tillfrågade lokalpolitikerna kände till rappor- terna och 20 procent hade läst dem. Motsvarande tal för de kommunala tjänstemännen var 70 re- spektive 65 procent. Inom ramen för den nationella uppföljningen och utvärderingen följde Socialstyrelsen under år 1997 även upp bl.a. utvecklingen av kommuner- nas barnomsorgsregler för barn till arbetslösa. Dessutom har missbrukarvårdens utveckling avrapporterats. Vidare har socialbidragsut- nyttjandet bl.a. belysts i Social rapport 1997 och i statistikrapporten Socialbidrag 1996. Under år 1998 har en uppföljning av förändringen i social- tjänstlagen initierats. Socialstyrelsen har under år 1998 beviljats projektmedel från regeringskansliet för ett s.k. kontrollinsatsprojekt. Syftet med det aktuella kontrollinsatsprojektet är att analysera om olika former av stimulansbidrag har varit och är bra styrinstrument. Socialstyrelsen har engagerat en extern konsult som projektledare och de stimu- lansbidrag som analyseras i projektet är de sti- mulansbidrag som utgivits i samband med tre av de stora reformerna under 1990-talet: Ädelre- formen, handikappreformen och psykiatrire- formen. Projektet har startats upp under somma- ren och hösten 1998 och skall resultera i en slutrapport under våren 1999. Regeringens bedömning är att Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt har arbetat med målen för nationell uppföljning och utvärdering under år 1997. Regeringen anser att det är viktigt att Socialstyrelsen även fortsättningsvis priori- terar denna verksamhet. Utbildning och utveckling Socialstyrelsens konkreta ansvar för utbild- ningsfrågorna inom hälso- och sjukvården är i första hand koncentrerat till läkarnas vidareut- bildning i form av specialistutbildning och till den kompetensgaranti som legimationen inne- bär. Socialstyrelsen har också ett ansvar för att påverka vårdgivarna så att vårdpersonalen har rätt kompetens för sina uppgifter och att de ges möjlighet till fortbildning i samband med att ar- betsinnehållet förändras. Socialstyrelsen ansvarar vidare för att pröva ansökningar om legitimation och andra behörig- hetsbevis som garanterar innehavarens yrkes- kompetens. Styrelsen för också ett tillförlitligt och aktuellt register över samtliga personer med svensk legitimation. I registret är även av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, beslu- tade behörighetsinskränkningar införda. Under år 1997 utfärdades knappt 6 200 legitimationer för tolv yrkesgrupper. Därutöver utfärdades drygt 5 000 andra bevis och intyg avseende behörighet för hälso- och sjukvårds-personal. Genom aktuella målbeskrivningar för de fast- ställda specialiteterna inom hälso- och sjukvår- den anger Socialstyrelsen kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som krävs för respektive specialitet. Under år 1997 svarade Socialstyrelsen för 184 s.k. SK-kurser för läkare under spe- cialisttjänstgöring. Målet för Socialstyrelsens verksamhet inom utvecklingsområdet är att förbättra metodiken och kvaliteten i det sociala och pedagogiska ar- betet. Socialstyrelsens insatser inom området skall bidra till att utvecklings- och förnyelsear- bete kommer till stånd inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Inom ramen för utveck- lingsarbetet skall Socialstyrelsen också beskriva kunskapsläget och identifiera områden som har behov av utvecklingsarbete. När det gäller utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet har sådant främst bedrivits inom ramen för den medicinska faktadatabasen MARS. Utvecklingsarbetet har här främst bestått i att initiera och stödja systematisk dokumenta- tion och analys som i sin tur skall vara ett under- lag för kvalitetsutveckling och resultatuppfölj- ning inom hälso- och sjukvården. Under år 1997 producerade eller uppdaterade Socialstyrelsen 39 s.k. state-of-the-art dokument och lade stora re- surser på arbetet med nationella riktlinjer och kvalitetsregister. En utvärdering av delar av ar- betet med kunskapsspridning inom MARS som skett under året visar att 80 procent av de till- frågade uppgav att informationen var ett stöd i arbetet och en hjälp vid undervisning samt till 90 procent uppfyllde de angivna syftena med MARS som en faktadatabas. Socialstyrelsen har också en viktig roll i såväl det nationella som det europeiska standardise- ringsarbetet för medicintekniska produkter. Sty- relsens insatser inom detta område har ökat i omfattning efter ikraftträdandet av EG:s direktiv om medicintekniska produkter (direktiv 93/42/EEG). Vad beträffar utbildning och utveckling inom socialtjänstområdet har Socialstyrelsen under år 1997 ökat betoningen på utvecklingsarbete med anknytning till de förändrade bestämmelserna i socialtjänstlagen. Projektet Kunskapsbaserad ut- veckling av socialtjänsten (KUB) som syftar till att skapa en nationell kunskapsbas grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet har initierats. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att analysera effekterna av de insatser som genomförts inom ramen för myndigheternas utvecklingsmedel inom socialtjänstområdet samt grunderna för fördelningen av medlen. En redovisning av upp- draget har överlämnats till regeringen i februari 1998. I rapporten redovisas inriktning och om- fattning av genomfört utvecklingsarbete, vilka generella erfarenheter som vunnits samt en allmän bedömning av projektens betydelse lokalt. Regeringen anser att Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt har arbetat med målet för sin verksamhet inom utbildnings- och utveck- lingsområdet. Övriga huvuduppgifter Socialstyrelsens verksamhetsgren Övriga huvud- uppgifter omfattar många olika verksamheter. Bland dessa verksamheter kan nämnas bl.a. drif- ten av flera register (såväl epidemiologiska som andra register), insatser inom Socialstyrelsens an- svar för den officiella statstiken, rådet för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga rådet), besvarande av remisser m.m. samt en stor del av beredskapsinsatserna. Bland de viktigaste uppgifterna under år 1997 har varit arbetet med det biverkningsregister för dentala material som infördes år 1996, arbetet med ett förskrivarregister med anledning av läkemedelsreformen och utarbetandet av koder till grund för registrering av sjukdom eller sym- tom på sjukdom med anledning av att nya klassi- fikationer för sjukdomar och kirurgiska åtgärder togs i bruk i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år 1997 åt Socialstyrelsen att senast den 1 november 1997 redovisa sina erfarenheter av statistikre- formen. Statistikreformen innebär främst en ändrad ansvarsfördelning för den officiella statistiken och Socialstyrelsen fick genom den nya statstikorganisationen ansvaret för den offi- ciella statistiken inom ämnesområdena hälsa och sjukdomar (dödsorsaker), hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Syftet med den ändrade an- svarsfördelningen var att genom ett ökat an- vändarinflytande över statistiken få till stånd en ökad flexibilitet i statistikproduktionen och ett ökat kostnadsmedvetande. Socialstyrelsen har i april 1998 redovisat uppdraget till regeringen. I redovisningen gör Socialstyrelsen bedömningen att den nya statistikorganisationen fungerat i en- lighet med intentionerna för reformen och att en tydlig beställar- och utförarroll har utvecklats. Detta har redan lett till en viss konkurrens och en viss ökning av kostnadseffektiviteten i pro- duktionen av statistik. Detta har enligt Social- styrelsen skett både genom att kostnaderna för vissa produkter sjunkit och genom att kvaliteten i produkterna höjts. I ett internationellt perspek- tiv är den svenska statistiken inom den sociala sektorn av hög kvalitet. Socialstyrelsen fram- håller emellertid att det finns ett behov av för- bättrad statistik inom framförallt äldreomsorgen och för öppna insatser inom socialtjänstens verk- samhet samt inom den öppna hälso- och sjuk- vården. Dessutom behövs en mer heltäckande registrering av den öppna vården och äldre- omsorgen. Socialstyrelsen gavs i regleringsbrevet för år 1998 i uppdrag att efter samråd med Naturvårds- verket redovisa omfattningen av och innehållet i sådan information som tas fram i Socialstyrelsens ordinarie verksamhet och som kan användas i den nationella miljöövervakningen som är Na- turvårdsverkets ansvar. Socialstyrelsen har i en skrivelse till Socialdepartementet i maj 1998 an- fört att de data som myndigheten producerar inom ramen för sin övervakningsfunktion, bl.a. den nationella epidemiologiska bevakningen och den nationella folkhälsorapporteringen, inklusive analyser av miljöns betydelse för befolkningens hälsa, inte är av den arten att de kan användas inom den nationella miljöövervakningen. Social- styrelsen framhåller dock att det finns ett stort behov av samverkan mellan Naturvårdsverket och Socialstyrelsen så att analyser kan göras med utgångspunkt i deras skilda övervakningsfunk- tioner. Regeringen delar Socialstyrelsens be- dömning. Regeringen beslutade den 24 maj 1995 att So- cialstyrelsen skulle förvalta det statliga stödet om 50 miljoner kronor till tortyrskadade flyktingar m.fl. Medlen disponeras t.o.m. den 31 december 1999. I uppdraget ingick även att senast den 31 december 1997 till regeringen inkomma med en redovisning av hur medlen använts och fördelats. Socialstyrelsen har den 18 december 1997 lämnat en delrapport till regeringen. Av rapporten framgår att de 30 miljoner kronor som Socialstyrelsen disponerar till projekt inom forskning och metodutveckling inom området nu efter fem ansökningstillfällen under åren 1996 – 1998 i stort sett är fördelade. En ideell förening, Kansliet för tortyr- och traumaskadade (KANTT) har bildats som disponerar 15 miljoner kronor till och med december 1999. Gender Enligt regleringsbrevet för år 1997 skulle Social- styrelsen, som en del i myndighetens utveck- lingsarbete, analysera förslag och verksamhet utifrån såväl kvinnors som mäns utgångspunkter, dvs. anlägga ett genderperspektiv. Av Social- styrelsens årsredovisning för år 1997 framgår att Socialstyrelsen under året har formulerat mål för sitt arbete med genderperspektivet. Målet är att könsaspekterna skall beaktas i alla nya verksamheter som ingår i 1998 års verk- samhetsplan, då det är relevant för verksam- hetens frågeställningar. År 2001 skall könspers- pektivet vara beaktat i Socialstyrelsens alla verk- samheter. I årsredovisningen redovisar Socialstyrelsen vidare att myndigheten beaktat könsaspekterna i sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete där så varit möjligt. Resultat av detta är att köns- aspekterna belysts i bl.a. Social rapport 1997, i Folkhälsorapport 1997, i projektet Operation kvinnofrid, i de delar av Sveriges officiella statistik som Socialstyrelsen ansvarar för (för- utom barnomsorgen), i kartläggningen av vården av tunga missbrukare, i studien över invandrar- ungdomars kontakt med socialtjänsten samt i uppdraget om jämställdhet i barnomsorgen. Socialstyrelsen konstaterar i årsredovisningen att myndigheten har underlag för att inom upp- följnings- och utvärderingsarbetet göra en mer utvidgad analys av kvinnors och mäns skilda be- hov och förutsättningar än vad som hittills gjorts. Regeringen anser att det är viktigt att Social- styrelsen under kommande år inom sitt uppfölj- nings- och utvärderingsarbete utvecklar sin ana- lys av genderfrågorna. Regeringen anser vidare att det är önskvärt att Socialstyrelsen i fortsätt- ningen årligen på ett övergripande sätt i en sär- skild rapport till regeringen sammanfattar de viktigaste slutsatserna från sitt genderarbete. 6.3.1 Regeringens slutsatser Huvudinriktningen för Socialstyrelsens verksamhet har under de senaste åren varit en skärpt statlig tillsyn, uppföljning och utvärdering samt stöd till olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla hälso- och sjukvården respektive social- tjänsten. Regeringen anser att denna huvudin- riktning för styrelsens verksamhet bör gälla även för år 1999. Regeringen delar också Socialstyrel- sens uppfattning att det är av stor vikt att styrelsens insatser i första hand riktas mot de områden som har särskilt stor betydelse för medborgarna. Det är dessutom viktigt att Social- styrelsen fortsätter sina insatser för att effektivi- sera spridningen av resultaten av sin verksamhet för att på så sätt öka genomslagskraften för insat- serna. Regeringen anser att Socialstyrelsen under år 1999 bör prioritera insatser för att dels följa ut- vecklingen inom hälso- och sjukvården vad gäller vårdens tillgänglighet och patientens ställning i vården, dels stimulera en sådan utveckling hos sjukvårdshuvudmännen. När det gäller arbetet med tillsynsfrågor gör regeringen bedömningen att fortsatt hög prioritet skall ges framöver åt den nationella tillsynen inom främst områdena primärvård, äldresjukvård och äldreomsorg samt att en fortsatt fokusering på arbetet med utveckling av kvalitetssäkringssystem inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är önskvärd. Regeringen anser vidare att Socialsty- relsen även i fortsättningen skall bedriva en aktiv tillsyn av smittskyddet. I den nationella uppföljningen och utvärde- ringen har Socialstyrelsen bl.a. uppmärksammat att det inom sjukvården finns stora variationer i kvalitet mellan huvudmännen. Dessutom är de data som finns om utfallet av behandlingsarbetet inom psykiatrin och primärvården helt otillräck- liga. Regeringen anser att ytterligare insatser måste göras för att förbättra informationen inom dessa områden och för att analysera variationerna i behandlingsresultat över landet. Inom områden i gränslandet mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård är det viktigt att uppmärksamma utvär- deringsfrågorna. Möjligheterna att i både kvantitativa och kva- litativa termer följa utvecklingen i Socialstyrelsen har påtagligt ökat under senare år. Regeringen anser sammanfattningsvis att Socialstyrelsens re- dovisning i årsredovisningen för år 1997 samt i övriga rapporter till regeringen visar att Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt arbe- tat med såväl de kvantitativa som de kvalitativa mål som satts upp för myndighetens verksamhet för år 1997. Regeringen gör bedömningen att de mål och den inriktning som tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens verksamhet bör ligga fast även för år 1999. 6.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att Social- styrelsens årsredovisning för år 1997 i allt väsentligt är rättvisande. Den ekonomiadmi- nistrativa värdering som RRV har utfört av samtliga statliga myndigheter har beträffande So- cialstyrelsen givit EA-värdet fullt tillfredsstäl- lande. RRV har i en särskild revisionsrapport till Socialstyrelsen framhållit att resultatredovis- ningen har utvecklats på ett positivt sätt jämfört med föregående år men också påpekat att den till viss del innehåller information som inte berör regleringsbrevets återrapporteringskrav. Rege- ringen delar RRV:s bedömning att resultatredo- visningen har förbättrats jämfört med tidigare år. När det gäller RRV:s påpekande om information som ej berör återrapporteringskraven har rege- ringen uppmärksammat detta, men anser att det för en myndighet med ett så omfattande uppdrag som Socialstyrelsen i vissa fall kan vara befogat, och till och med önskvärt, att lämna en del kompletterande information till den av rege- ringen i regleringsbrevet beställda återrapporte- ringen. Regeringen har därför inte för avsikt att vidta någon åtgärd i frågan 6.5 Anslag C1 Socialstyrelsen Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 377 403 Anslags- sparande 30 236 1998 Anslag 369 636 Utgifts- prognos 381 658 1999 Förslag 407 357 2000 Beräknat 414 438 1 2001 Beräknat 421 432 2 1 Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997 visar att utfallet översteg anslaget med drygt 4,4 miljoner kronor. Det ackumulerade anslags- sparandet vid 1997 års slut uppgick till ca 30,2 miljoner kronor. Socialstyrelsen har i delårs- rapporten avseende första halvåret 1998 redovisat en utgiftsprognos för år 1998 om 381,7 miljoner kronor, vilket skulle medföra ett utnyttjande av anslagssparandet med drygt 12 miljoner kronor. Detta innebär att anslagssparandet vid utgången av år 1998 kan beräknas uppgå till drygt 18 miljoner. Dessa medel beräknas dock till största delen vara bundna i fleråriga uppföljningsprojekt samt i form av utvecklingsmedel inom social- tjänstområdet. Regeringens överväganden Resultatinformation Socialstyrelsens bevakningsområde är mycket omfattande och spänner över både landstingens och kommunernas verksamheter inom hälso- och sjukvården samt det sociala området. Detta innebär att Socialstyrelsens samlade verksamhet under ett år är både omfattande och disparat. Socialstyrelsens förvaltningskostnader under ramanslaget uppgick under år 1997 till drygt 377,4 miljoner kronor. Detta är en minskning med 15,2 miljoner (3,9 %) jämfört med år 1996. Av de totala förvaltningskostnaderna under år 1997 svarade tillsynsverksamheten för cirka 20 procent, aktiv uppföljning för cirka 2 procent, nationell uppföljning och utvärdering för cirka 20 procent, utbildning och utveckling för cirka 25 procent och övriga huvuduppgifter för ca 33 procent. Förvaltningskostnaderna för verk- samhetsgrenen beredskap har fördelats på de övriga verksamhetsgrenarna. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 6.2 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1997 5 905 7 550 – 1 645 Prognos 1998 6 050 8 000 – 1 950 Budget 1999 6 050 8 000 – 1 950 Intäkterna avser avgifter från utfärdande av legi- timationer, intyg m.m. som sker inom Socialsty- relsens arbete med behörighetsfrågor. Under åren 1997 och 1998 utfärdas legitimationer för tolv yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen får inte disponera någon del av intäkterna från legitimationshanteringen utan dessa inlevereras i sin helhet till statsbudgetens inkomstsida. I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om yrkesverk- samhet på hälso- och sjukvårdens område kom- mer fyra nya yrkesgrupper inom hälso- och sjuk- vården att kunna legitimeras från och med år 1999 (prop.1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). Dessa fyra yrkesgrupper är apotekare, arbetsterapeuter, receptarier samt sjukhusfysiker och omfattar sammanlagt ca 16 000 personer under 65 år. Socialstyrelsen har beräknat att merkostnaderna för att hantera an- sökningar om legimation för dessa nya grupper kommer att uppgå till ca 3,7 miljoner kronor för år 1999 och därefter ca 1,3 miljoner kronor per år. Dessa kostnader ingår ej i de beräknade kost- naderna i tabell 6.2 ovan. Socialstyrelsen har också hos regeringen aktualiserat frågan om möjligheten att i framtiden få disponera hela eller delar av intäkterna från legitimationshanteringen. Frågan om dispositionen av avgiftsintäkterna för legitimationshanteringen bereds för närvarande inom regeringskansliet. Tabell 6.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt- kostnad) Utfall 1997 9 707 26 724 – 17 017 Prognos 1998 13 215 25 000 – 11 785 Budget 1999 13 200 25 100 – 11 900 Intäkterna består av avgifter för kontroll av me- dicintekniska produkter, för material från EPC, för data och statistikproduktion samt avgiftsin- täkter från försäljning av rapporter, skrifter m.m. Socialstyrelsen får disponera avgiftsintäkterna i sin helhet, men dessa är otillräckliga för att ge full kostnadstäckning för verksamheterna. Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år 1997 åt Socialstyrelsen att göra en översyn av sin avgiftsfinansierade verksamhet och lämna förslag på hur den samlade styrningen av denna bör ut- formas. Socialstyrelsen inkom den 27 oktober 1997 med en redovisning av uppdraget. Över- synen har begränsats till att omfatta verksam- heten inom det medicintekniska området och inom Epidemiologiskt centrum (EPC). Social- styrelsen föreslår att målet för avgiftssättningen inom det medicintekniska området skall vara att nå full kostnadstäckning. Detta gäller både de kliniska prövningarna och registreringen av CE- märkta medicintekniska produkter. För registre- ringen av CE-märkta medicintekniska produkter bör avgifterna enligt Socialstyrelsen även finansiera marknadskontrollen av produkterna. Socialstyrelsen har i dag ingen rätt att ta ut av- gifter för sin handläggning i samband med ut- färdande av s.k. free sale certificates för pro- dukter inom det medicintekniska området. Ett free sale certificate är ett intyg om att produkten finns på den svenska marknaden och att den får exporteras. Socialstyrelsen föreslår att avgifter för handläggning av free sale certificates skall kunna tas ut fr.o.m. år 1999 och att målet för dessa avgifter skall vara att ge full kostnadstäck- ning. Socialstyrelsen beräknar en handläggning av ca 135 intyg per år och föreslår en avgift i avgiftsklass 2 (f.n. 475 kronor) enligt 10 § av- giftsförordningen (1992:191). Några avgifts- intäkter avseende free sales certificates ingår ej i de beräknade intäkterna i tabell 6.3. När det gäller avgifter för registerverksamheten vid EPC föreslår Socialstyrelsen att målet skall vara att i första hand ge täckning för de direkta kostnader- na för registeruttag. Vid efterfrågan av register- uttag som är klart kopplad till kommersiell an- vändning bör Socialstyrelsen erhålla full kost- nadstäckning genom avgifterna. Frågan om den framtida avgiftsfinansierade verksamheten be- reds för närvarande inom regeringskansliet. Socialstyrelsen erhöll i regleringsbrevet för år 1997 ett uppdrag att utreda förutsättningar för att inom något eller några särskilt lämpade om- råden bedriva tjänsteexport, samt lämna förslag till hur styrning och organisation av tjänste- exporten bör utformas inom myndigheten. So- cialstyrelsen har i en rapport till regeringen i februari 1998 redovisat uppdraget. I sin redovis- ning pekar styrelsen på att det finns faktorer som talar för ett begränsat engagemang i tjänste- export inom bl.a. områdena äldre- och handi- kappomsorg, social barnavård, socialbidrags- system, primärvård, vårdkedjor och vårdstruktur, smittskydd, hälsoskydd, katastrofberedskap, registeruppbyggnad och epidemiologisk bevakning. Frågan om tjänsteexport är föremål för vidare beredning inom regeringskansliet. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Socialstyrelsen disponerar 42 miljoner kronor per år för att stimulera önskvärd utveckling inom kommunernas socialtjänst (s.k. utvecklings- medel). En stor del av dessa medel används till fleråriga utvecklingsprojekt i någon eller några kommuner. Detta innebär i praktiken att Social- styrelsen tar på sig ekonomiska förpliktelser för kommande budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen för anslaget C 1 Socialstyrelsen får ikläda sig sådana förpliktelser. Det föreslagna bemyndigandet och dess beräknade anslagspåverkan under perioden 1999 – 2001 framgår av tabell 6.4 nedan. Tabell 6.4 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1997 utfall 1998 prognos 1999 beräknat 2000 beräknat 2001 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början – – 0 20 000 30 000 Nya förpliktelser – – 20 000 20 000 20 000 Infriade förpliktelser* – – 0 – 10 000 – 10 000 Utestående förpliktelser vid årets slut – – 20 000 30 000 40 000 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam – – 20 000 30 000 40 000 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser För år 1999 ligger de mål och den inriktning som tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens verksamhet fast. Detta innebär att Socialstyrelsen även under år 1999 skall inrikta sin verksamhet främst mot en skärpt statlig tillsyn, mot uppföljning och utvärdering samt mot stöd till olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla verksamheten. Dessutom skall myndigheten yt- terligare stärka sina insatser för att få en bättre spridning av resultaten av sin verksamhet. Socialstyrelsen har inför år 1999 ålagts ett an- tal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas vissa uppföljningsuppdrag i anledning av att tand- vårdsförsäkringen reformerats (prop. 1997/98:112, bet. 1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289). Styrelsen skall också fördela det statliga bidraget till de nationella kompetenscent- rerna för sällsynta medicinska och odontologiska tillstånd som föreslagits i samma proposition och för vilket medel anvisats under anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. Socialstyrelsen har vidare genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om na- tionell handlingsplan för äldreomsorgen givits ett ansvar för att till primärkommunerna fördela det treåriga stimulansbidraget för anhöriginsatser (prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307). Genom lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område har antalet yr- kesgrupper inom hälso- och sjukvården som kan legitimeras utökats med fyra nya grupper. Detta innebär att Socialstyrelsen kan förväntas behöva handlägga ett stort antal tillkommande ansök- ningar om legitimation, vilket beräknas medföra ökade kostnader för myndigheten. I propositionen om läkares vidareutbildning (prop. 1997/98:5, bet. 1997/87:SoU8, rskr. 1997/98:53) anförs att ett nationellt planerings- stöd behöver inrättas för att göra det möjligt att skapa bättre överblick och verka för en mer lång- siktig planering av läkarförsörjningen inom hälso- och sjukvården. I propositionen anförs att de vore ändamålsenligt att tilldela Socialstyrelsen ansvaret för det nationella planeringsstödet. Re- geringen avser att i förordningen (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen införa en sådan bestämmelse. Regeringen anser att ett sådant na- tionellt planeringsstöd bör kunna börja införas fr.o.m. den 1 juli 1999. Regeringen avser även att i instruktionen för Socialstyrelsen ålägga styrelsen att dels svara för tillsyn för frågor som gäller hälsoskydd i enlighet med bestämmelserna i den nya miljöbalken, dels tillhandahålla underlag för tillämpningen av mil- jöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). So- cialstyrelsen får också, i enlighet med förslagen i miljöpropositionen, dels ett ansvar för fram- tagandet av delmål och sektorsmål i miljöpoli- tiken, dels ett särskilt sektorsansvar för eko- logiskt hållbar utveckling. Regeringens förslag till anslag för Socialstyrel- sen för år 1999 innebär att inga nya ekonomiska medel tillförs styrelsens ramanslag för de ovan nämnda tillkommande uppgifterna. Regeringen vill emellertid upplysa om att Socialstyrelsen, enligt vad som redovisas under anslaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m., under år 1999 får dis- ponera delar av de 5 miljoner kronor som an- visats till att utreda behovet och lokaliseringen av ett nationellt kompetenscenter för dentala material och som ej behövs för detta ändamål till andra insatser inom sitt ansvarsområde. Re- geringen gör bedömningen att detta innebär att en större del av de 5 miljoner kronorna kan an- vändas till annan verksamhet inom Socialstyrel- sens ansvarsområde under år 1999. Vid beräkning av anslaget för år 1999 har hän- syn tagits till att medel om sammanlagt 24 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1999 föreslås överföras från anslaget A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård till Socialstyrelsens anslag. Dessa medel avser verksamhet som t.o.m. år 1998 ingått i överenskommelsen mellan staten och Lands- tingsförbundet om vissa ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen m.m. I överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. har parterna enats om att medel för kvalitetsregister (15 miljoner kronor per år), nationella riktlinjer (2 miljoner kronor per år), delfinansiering av verksamheten i MARS (4 miljoner kronor per år) samt för EPC:s register för öppen vård och skador (3 miljoner per år) fr.o.m. år 1999 skall lyftas ut ur överens- kommelsen och tillföras Socialstyrelsens anslag. Vid beräkning av anslaget har hänsyn även ta- gits till att Socialstyrelsen i enlighet med riks- dagens godkännande av den nationella hand- lingsplanen för äldreomsorgen fr.o.m. år 1999 tillförs 5,8 miljoner kronor för att förstärka till- synen över vården av äldre och funktionshind- rade personer. Anslagsberäkningen för år 1999 för Social- styrelsen utgår vidare från att regeringen föreslår en besparing om 4 miljoner kronor. Dessa medel föreslås överföras till anslaget A 9 Smitt- skyddsinstitutet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finan- siera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4). Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 369 636 Pris- och löneomräkning 12 128 Justering av premier 65 Bottenbudgetering lokalkostnader –272 Förstärkt tillsyn inom äldrevården 5 800 Omfördelning inom Uo9 20 000 Förslag 1999 407 357 Regeringen föreslår att 407 357 000 kronor anvi- sas under anslaget C1 Socialstyrelsen för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 414 438 000 kronor respektive 421 432 000 kronor. Skillnaderna i anslagsnivåer mellan år 1999 och år 2000 består dels av en minskning av anslaget år 2000 beroende på en tidigare beslutad teknisk justering om 527 000 kronor med an- ledning av ändrad bottenbudgetering av lokaler, dels av beräknad uppräkning av anslaget med anledning av pris- och löneförändringar. 7 Forskning Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar av det forsknings- och utvecklingsarbete som ges stöd eller genomförs inom Socialdepartementets ansvarsområde. Till verksamhetsområdet hör en myndighet; Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Forskning ges även stöd från eller genomförs vid flera andra myndigheter som redovisas på annat håll i utgiftsområde 9. Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska och folkhälsopolitiska området och kan till stor del endast tillgodoses genom satsning på forsk- ning och utvecklingsarbete. Inom Socialdeparte- mentets ansvarsområde har därvid SFR en mycket viktig roll, såväl som finansiär gentemot forskningsvärlden som idégivare, inspiratör och samarbetspartner för övriga myndigheter under Socialdepartementet. Omkring hälften av de drygt ca 200 miljoner kronor som inom Socialdepartementets område årligen avsätts till forskning slussas genom SFR. Andra myndigheter som ger stöd till eller utför forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för sina ramanslag är bl.a. Socialstyrelsen, Folk- hälsoinstitutet (FHI), Statens institutions- styrelse, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, Statens institut för psyko- social miljömedicin och Smittsskyddsinstitutet. Socialstyrelsens databas utgör en viktig grund för delar av forskningen inom bl.a. folkhälsoom- rådet. Från och med 1999 ges Riksförsäkrings- verket möjlighet att stödja forskning inom so- cialförsäkringsområdet. Riksförsäkringsverkets databaser kommer i takt med att de moderniseras att bli en allt viktigare grund för stora delar av socialförsäkringsforskningen. De planerade insatser och prioriteringar inom Socialdepartementets verksamhetsområde, som redovisades i regeringens proposition Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5), har i huvudsak fullföljts. Flera myndigheter har bidragit till forskning kring folkhälsa, som resursmässigt är det största forskningsområdet. SFR har i samarbete med andra myndigheter och intressenter utarbetat ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Utifrån konstaterandet att det föreligger stora, men otillräckligt kända, skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället föreslås ökade satsningar inom området. Flera universitet och högskolor inrättar nu forskningstjänster inom området och kommer att medverka till att genomföra programmet. Även resultat från andra myndigheter, bl.a. Statens institut för psykosocial miljömedicin, har inneburit väsentligt ökade kunskaper på området. Även inom EU med flera länder har folkhälsofrågor hög prioritet. Den kraftsamling som eftersträvats inom alkoholforskningsområdet har genom insatser från SFR och FHI lett till att Centrum för alko- hol- och drogforskning inrättats vid Stockholms universitet och en professur inom området har utlysts och är under tillsättning och ytterligare en professur kommer att inrättas. En utvärdering har skett av arbetsplatsanknutet alkohol- och drogförebyggande arbete och redovisats i en rapport från FHI. En samrådsgrupp som leds av SFR arbetar vidare för att ytterligare förstärka forskningen inom området. SFR och RFV har analyserat behovet av forskning rörande de sociala trygghetssystemen och i rapporten Forskning och forskningsbehov inom socialförsäkringsområdet konstaterat att det finns ett betydande behov av förstärkning av forskningssatsningarna t.ex rörande förvalt- ningen av socialförsäkringssystemen, incitament och beteendeförändringar, allmänhetens inställ- ning, etc. Regeringen föreslår mot bakgrund av denna utredning att RFV (se RFV under utgifts- område 10) skall ges möjlighet att inom sin an- slagsram göra vissa satsningar på forskning som komplement till det forskningsstöd som utges av SFR. Bland andra Socialstyrelsen har gjort insatser för att bidra till utveckling av arbetsmetodiken inom socialtjänstområdet. Äldreforskningen var redan tidigare priorite- rad. Genom riksdagens beslut om det nationella handlingsprogrammet om äldrepolitiken tillförs nu forskningsområdet totalt 60 miljoner kronor under åren 1999–2001 genom en successiv höj- ning av SFR:s anslagsnivå. Forskningsområdet barn och familj har vuxit kraftigt de senaste åren medan stöd till handi- kappområdet varit av stabil omfattning. Dessa områden måste dock även fortsättningsvis ha hög prioritet. Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att de insatser som genomförts redan har lett till ökad kunskap eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra kunskapstillväxten på sikt. Rege- ringen bedömer därför att målet, att öka kunska- pen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd, nåtts. Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR ska främja och stödja betydelsefull grund- forskning och tillämpad forskning inom social- vetenskap, socialpolitik och folkhälsopolitik samt sprida information om kunskapsläget och aktuell forskning. Genom sin verksamhet ska SFR bidra till målet att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd. SFR har ett väl utvecklat samarbete med forskningsråd under Utbildningsdepartementet, vissa andra forskningsfinansiärer och med myn- digheter under Socialdepartementet. 7.1 Omfattning SFR disponerar två ramanslag, ett för forskning respektive ett för administration. Totalt uppgår anslagen 1998 till 102 miljoner kronor. 7.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 98 102 99 115 127 139 Höjningen av nivån 1999–2001 avser en succes- siv utökning av äldreforskningen till en nivåhöj- ning med 30 miljoner kronor jämfört med 1998 utifrån vad regeringen aviserade i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop 1997/98:113). Detta inkluderar en höjning av ramanslaget för förvaltning med 1 miljon kronor jämfört med 1998. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Verksamheten har bedrivits med tillfredsställan- de måluppfyllelse. Verksamhetens inriktning är långsiktig och omprövas främst i samband med forskningspropositionerna då även SFR:s roll i hela det svenska forskningssystemet skärskådas. Administrationsanslaget har utnyttjats fullt ut, kredit har tagits i anspråk och utrymme saknas i princip för utökade åtaganden. På forsknings- anslaget finns ett anslagssparande som dock skall ses mot bakgrund av verksamhetens långsiktiga karaktär och framåtsyftande planering. Förse- ningar uppstår ibland i samband med tjänstetill- sättningar, start av nya program etc. Förändringar Några större förändringar har inte skett i rådets verksamhet. Under 1998 har rådet bl.a. utrett och lämnat förslag rörande satsningar på forsk ning kring det högt prioriterade området ojäm- likhet i hälsa. Man har även i enlighet med inten- tionerna i Nationell handlingsplan för äldre- politiken börjat förbereda hur regeringens ökade satsning på äldreforskning i den del SFR är be- rört ska kunna genomföras med början under 1999. Prioriteringar Den fortsatta prioriteringen inom SFR:s an- svarsområde kommer att påverkas av nästa forskningsproposition. Behovet av kunskap genom forskning kommer dock även fortsätt- ningsvis att vara mycket stort och några drastiska omkastningar av den långsiktiga inriktningen är sannolikt inte att vänta. Några viktiga frågor under 1999 kommer att vara: - ojämlikhet i hälsa. Mot bakgrund av det för- slag till forskningsprogram som SFR presen- terade våren 1998 anser regeringen att SFR bör eftersträva att inom sin ram förstärka sin satsning på området som komplement till övriga berörda och i programarbetet involve- rade aktörers insatser. - den ökade satsningen på äldreforskning vil- ken även förutsätter att SFR svarar för en kanslifunktion för ett samverkansorgan mel- lan inblandade aktörer - ytterligare insatser för att skapa fler möten mellan forskare, praktiker och myndigheter för information och diskussion kring forsk- ningsresultat och forskningsbehov. - fortsatta insatser för att forskningen inom området skall ge ökad kunskap om både mäns och kvinnors behov och förutsättningar. 7.3 Resultatbedömning SFR:s verksamhet har i stort sett bedrivits i en- lighet med målen. SFR:s organisation och verk- samhet har en sådan utformning att rådets nu- varande inriktning, arbetssätt och prestationer kan förväntas innebära att de generella målen för forskning uppnås även framdeles. Regeringen överväger att komplettera de generella forsk- ningsmålen som hittills gällt för SFR med mål som är tydligare anpassade såväl efter ambitioner och behov inom Socialdepartementets område, som efter SFR:s verksamhet och resultat. Det är bland annat viktigt att SFR genomför ytterligare insatser för att genderperspektivet ska betonas bättre i forskningen och för att mötesplatser skapas där forskare och praktiker kan diskutera forskningsresultat och forskningsbehov. Regeringen instämmer i SFR:s bedömning att fluktuationerna på anslaget måste ses i ljuset av verksamhetens planering av resursanvändningen som sträcker sig minst 3-6 år framåt och be- dömer därför att det prognoserade anslags- sparandet kommer att behövas för planerade satsningar. Fler ansökningar har kommit in till rådet de senaste åren och fler har beviljats stöd. Projekt- stödets andel av ramanslaget för forskning har dock minskat, medan finansieringen av tjänster ökat. Detta speglar rådets satsning på yngre forskare, vilket svarar mot målen för verksam- heten. Insatser har gjorts för att genderperspektivet bättre ska betonas i den socialvetenskapliga forskningen. I förhållande till hur många ansök- ningar som män respektive kvinnor lämnar in, så beviljar SFR män och kvinnor stöd i lika ut- sträckning. Gendermålet bedöms därför upp- fyllt. I enlighet med målen har SFR:s informa- tionsverksamhet och kontakterna med övriga myndigheter under Socialdepartementet utökats. Vidare har rådet förberett hur en ökad sats- ning på äldreforskning ska kunna genomföras med början 1999. Rådet har också bidragit till att Centrum för alkohol- och drogforskning in- rättats. 7.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredo- visningen i allt väsentligt är rättvisande. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tabell 7.1 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1997 utfall 1998 beräknat 1999 prognos 2000 prognos 2001 prognos Utestående förpliktelser vid årets början 148 100 182 200 150 000 267 300 277 300 Nya förpliktelser 118 000 90 000 190 000 120 000 110 000 Infriade förpliktelser* 83 900 122 200 72 700 110 000 100 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 182 200 150 000 267 300 277 300 287 300 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 220 000 230 000 330 000 340 000 350 000 7.5 Anslag D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 89 798 Anslags- sparande 3 030 1998 Anslag 94 610 Utgifts- prognos 92 000 1999 Förslag 105 580 2000 Beräknat 117 656 1 2001 Beräknat 129 962 2 1 Motsvarar 115 580 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 125 580 tkr i 1999 års prisnivå Anslagssparandet på 3 miljoner kronor från 1997 uppstod på grund av förseningar i start av vissa projekt m.m. Utgiftsprognosen för 1998 pekar på att an- slagssparandet kommer att uppgå till cirka 5 miljoner kronor vilket beror på flera sam- verkande faktorer. Bland annat har starten av det nyinrättade Centrum för alkohol- och drog- forskning blivit försenad genom att professuren ännu inte är tillsatt. Vidare har under året ett an- tal större programstöd upphört och inte fullt ut hunnit ersättas av nya satsningar. SFR har för övrigt utvärderat programstöden och funnit att de varit en väl fungerande stödform för sats- ningar inom nya eller underförsörjda forsk- ningsområden. Regeringens överväganden Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området föränd- rades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4) I enlighet med den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) bör Socialvetenskapliga forskningsrådets ramanslag förstärkas med 10 000 000 kronor 1999, 20 000 000 kronor år 2000 och 30 000 000 kronor år 2001. Av dessa medel bör förvaltnings- anslaget tillföras 1 000 000 kronor och resterande medel tillföras forskningsmedlen. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 94 610 Pris- och löneomräkning 2 006 Justering av premier –36 Förstärkning äldreforskning 9 000 Förslag 1999 105 580 Regeringen föreslår att 105 580 000 kronor an- visas under anslaget D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 117 656 000 kronor respektive 129 962 000 kronor. D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 7 861 Anslags- sparande –97 1998 Anslag 7 569 Utgifts- prognos 7 300 1999 Förslag 8 968 2000 Beräknat 9 129 1 2001 Beräknat 9 272 2 1,2 Motsvarar 8 968 tkr i 1999 års prisnivå Anslaget överskreds med 211 000 kronor under 1997, varav 114 000 kronor finansierades av an- slagssparandet från 1996 och resten med anslags- krediten. Överskridandet berodde framför allt på tillfälligt ökade lönekostnader i samband med personbyte på en av tjänsterna. Därtill har lokal- kostnaderna ökat och rådet har också fått ökade kostnader till följd av prisökningar på resor och porto. Prognosen för 1998 pekar dock på att SFR kommer att klara administrationen med an- slagna medel. Regeringens överväganden Utökningen av äldreforskningen och olika typer av informativa satsningar kräver ökade admini- strativa insatser av SFR. Regeringen bedömer att detta inte ryms inom rådets nuvarande ramanslag för förvaltning och bedömer att anslaget bör höjas med 1 000 000 kronor fr.o.m. 1999 vilket ryms inom ramen för tillskottet för äldreforsk- ning. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 7 569 Pris- och löneomräkning 399 Förstärkning m.a.a äldreforskning 1 000 Förslag 1999 8 968 Regeringen föreslår att 8 968 000 kronor anvisas under anslaget Socialvetenskapliga forsknings- rådet: Förvaltning. För åren 2000 och 2001 be- räknas anslaget till 9 129 000 kronor respektive 9 272 000 kronor. 8 Övrig statlig verksamhet 8.1 Allmänna arvsfonden Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktions- hinder. Stöd ur fonden skall i första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsverksamhet till or- ganisationer som bedriver ideell verksamhet. Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare bestämmelser om fonden finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond. Den övergripande beslutanderätten i ärenden som rör Allmänna arvsfonden ligger hos rege- ringen. Den 1 juli 1994 inrättades Arvsfonds- delegationen som organisatoriskt sorterar under Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som beviljats stöd och informerar allmänheten om fondens ändamål och medlens användningsom- råde. Om stödet bedöms överstiga 300 000 kronor eller om ärendet är av principiell be- tydelse eller annars av större vikt, överlämnas ärendet till regeringen för beslut. Socialdepartementet ansvarar för handlägg- ningen av arvsfondsärenden som rör barn under 12 år och för ärenden som rör personer med funktionshinder. Inrikesdepartementet ansvarar för handläggningen av ärenden som rör ung- domar i åldrarna 12 – 25 år. Regeringen har i skrivelse Redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1997 (1997/98:125) lämnat en fyllig redovisning av de medel som fördelats under berört budgetår och också lämnat förslag till kommande inriktning av stödet. För budgetåret 1998 är det sammanlagda ut- delningsbara beloppet ca 250 miljoner kronor Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 10 Förslag till statsbudget för 1999 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 9 2.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag 10 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 11 2.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom socialförsäkringsområdet 12 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 14 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän 15 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 16 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 17 Rättsdatablad 18 3 Inledning 19 3.1 Omfattning 19 3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen 19 3.2 Utgiftsutveckling 20 3.3 Resultatbedömning 21 3.3.1 Tillstånd och utveckling 21 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 24 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 25 3.3.4 Regeringens slutsatser 27 3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 27 4 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 29 4.1 Omfattning 29 4.2 Utgiftsutveckling 29 4.3 Resultatbedömning 30 4.4 Förslag till regeländringar 30 4.5 Anslag 34 A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 34 A2 Förtidspensioner 36 A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift 38 A4 Handikappersättningar 39 A5 Arbetsskadeersättningar 40 A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift 42 A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 43 A8 Ersättning för kroppsskador 44 5 Socialförsäkringens administration 45 5.1 Omfattning 45 5.2 Utgiftsutveckling 45 5.3 Resultatbedömning och slutsatser 46 5.4 Förslag till regeländringar 48 5.5 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser 51 5.6 Anslag 52 B1 Riksförsäkringsverket 52 B2 Allmänna försäkringskassor 52 9 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt 3.2, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, 4. antar regeringens förslag till lag om sär- skilda insatser för personer med tre fjärde- dels förtidspension eller sjukbidrag, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om förvalt- ning av vissa fonder inom socialförsäk- ringsområdet, 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion, 11. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B1 Riksförsäkrings- verket, åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor under åren 2000–2002, 12. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt redovisning nedan. Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Sjukpenning, rehabilitering, m.m. ramanslag 20 035 000 A2 Förtidspensioner ramanslag 37 896 000 A3 Förtidspension: statlig ålderspensionsavgift ramanslag 8 864 830 A4 Handikappersättningar ramanslag 1 013 000 A5 Arbetsskadeersättningar ramanslag 5 958 900 A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift ramanslag 1 181 300 Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer ramanslag 55 000 A8 Ersättning för kroppsskador ramanslag 62 600 B1 Riksförsäkringsverket ramanslag 710 181 B2 Allmänna försäkringskassor ramanslag 4 726 394 Summa 80 503 205 10 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 10.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § Arbetsgivaren skall till den allmänna försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. Arbetsgivaren skall vidare lämna uppgift om sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. En sådan uppgift skall läm- nas skriftligen till riksförsäkrings- verket. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, riksförsäk- ringsverket får föreskriva att upp- gifter i stället skall lämnas till för- säkringskassan samt att uppgifterna får lämnas med hjälp av automatisk databehandling. Uppgift som avses i detta stycke skall lämnas senast vid utgången av den kalendermånad som följer efter den under vilken sjuk- löneperioden löpte ut. Arbetsgivare med minst femtio an- ställda skall vidare lämna uppgift om sjukdomsfall som har gett arbets- tagare hos honom rätt till sjuklön. En sådan uppgift skall lämnas skrift- ligen till Riksförsäkringsverket. Re- geringen eller, efter regeringens be- myndigande, Riksförsäkringsverket får föreskriva att uppgifter i stället skall lämnas till försäkringskassan samt att uppgifterna får lämnas med hjälp av automatisk databehandling. Uppgift som avses i detta stycke skall lämnas senast vid utgången av den kalendermånad som följer efter den under vilken sjuklöneperioden löpte ut. Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada finns föreskrifter i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 10.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksam- het med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 § Förbundets räkenskaper och års- redovisning samt styrelsens förvalt- ning skall granskas av en revisor för varje medlem i förbundet. För re- visorerna skall finnas personliga er- sättare. Valet skall förrättas av med- lemmarnas fullmäktige och i fråga om den allmänna försäkringskassan utses av Riksrevisionsverket. För val som förrättas av kommun- och lands- tingsfullmäktige skall därvid 11 § första stycket, 12 och 13 §§ denna lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunal- lagen (1991:900) gälla i tillämpliga delar. Förbundets räkenskaper och års- redovisning samt styrelsens förvalt- ning skall granskas av en revisor för varje medlem i förbundet. För re- visorerna skall finnas personliga er- sättare. Valet skall förrättas av med- lemmarnas fullmäktige. För val som förrättas av kommun- och lands- tingsfullmäktige skall därvid 11 § första stycket, 12 och 13 §§ denna lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunal- lagen (1991:900) gälla i tillämpliga delar. Revisorn för den allmänna för- säkringskassan skall utses av Riksrevi- sionsverket och har rätt att av försäk- ringskassan få skäligt arvode för sitt uppdrag. För granskning av ett nybildat förbund skall revisor och revisorsersättare väljas respektive utses senast när förbundet bildas och avse tiden från valets förrättande eller tidpunkten för utseendet till dess nästa tjänstgöringstid för revisorer och revisorsersättare börjar. Bestämmelserna om revision i 9 kap. 4–18 §§ kommunallagen gäller i övrigt i tillämpliga delar. I fråga om justering av protokoll skall dock i stället 2 kap. 13 § kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas. Revisionsberättelse skall lämnas till förbundsstyrelsen, till medlemmarnas fullmäktige respektive sty- relse och till Riksförsäkringsverket. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsstyrelsen och om skadeståndstalan skall väckas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 10.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag Härigenom föreskrivs följande. 1 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbets- förmågan. 2 § Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. 3 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som be- reds en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande den återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 10.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring att 18 kap. 23 § och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:87) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 23 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om den all- männa försäkringskassans redovis- ning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om den all- männa försäkringskassans redovis- ning samt föreskrifter om ekonomi- administrationen vid den allmänna försäkringskassan. 3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om socialförsäkrings- nämnderna tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre bestämmel- ser skall avgöras av socialförsäk- ringsnämnden beslutar den allmänna försäkringskassas styrelse fr.o.m. den 1 april 1999 om fördelningen av ärendena bland de socialförsäkrings- nämnder som då finns inom försäk- ringskassans verksamhetsområde. 3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om socialförsäkrings- nämnderna tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. Styrelsen i en allmän försäkringskassa får dock utse ledamöter i en socialförsäkringsnämnd för perioden den 1 januari 1999 till och med den 31 mars 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre bestäm- melser skall avgöras av socialförsäk- ringsnämnden beslutar den allmänna försäkringskassans styrelse fr.o.m. den 1 april 1999 om fördelningen av ärendena bland de socialförsäkrings- nämnder som då finns inom försäkringskassans verksamhetsom- råde. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 10.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom socialförsäkringsområdet Härigenom föreskrivs följande. 1 § Denna lag skall tillämpas på följande fonder – Folkpensioneringsfonden – Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder – Sjömanspensioneringsfonden – Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond – Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring – Fiskarförsäkringsfonden – Affärsverksfonden – Trafiklivräntefonden – Theofil Anderssons 50-årsfond 2 § Fonderna skall förvaltas av Kammarkollegiet enligt de föreskrifter som regeringen utfärdar om inte annat följer av denna lag. Om det för någon fond finns särskilda föreskrifter som avviker från vad som anges i denna lag eller vad som av regeringen föreskrivits om Kammar- kollegiets fondförvaltning gäller dock dessa föreskrifter. Kammarkollegiets förvaltning skall i övrigt ske på det sätt och i de former som Kammarkollegiet och Riksförsäkringsverket kommer överens om. 3 § Fondernas medel skall förvaltas på sådant sätt att medlen blir till största möjliga nytta för de försäkringar eller de ändamål för vilka fonderna har tillkommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkast- ning, tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt betryggan- de säkerhet tillgodoses. 4 § Kammarkollegiet får placera fondmedlen 1. i skuldförbindelser med låg kreditrisk, och 2. i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska aktiebolag eller ekono- miska föreningar, till belopp som för varje fond motsvarar högst fem procent av det totala marknadsvärdet av fondens tillgångar. Fondmedlen får inte placeras i skuldförbindelser utställda i utländsk valuta, i konvertibla skuldebrev eller i skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning. Kammarkollegiet får handla med optioner och terminer eller andra likartade finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen av fondernas till- gångar eller för att skydda fondernas tillgångar mot kursförluster eller andra risker. Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap får fondmed- len placeras hos Riksbanken eller annan bank. 5 § Om det är uppenbart att en fond annars skulle lida en avsevärd förlust får Kammarkollegiet skydda en fordran genom att på offentlig auktion eller på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad köpa in egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen eller överta egendom som betalning för fordringen. Egendom som förvärvats på detta sätt skall av- yttras så snart det är lämpligt och senast då det kan ske utan förlust. Kammarkollegiet får anta ackord vid betalningsinställelse eller konkurs. 6 § Riksförsäkringsverket skall svara för att fondernas medel och dessas av- kastning används i enlighet med de ändamål som fonderna är avsedda för och även svara för utbetalning av medel ur fonderna. 7 § Regeringen kan bestämma att kostnaderna för förvaltningen av viss i 1 § uppräknad fond skall ersättas av allmänna medel samt därvid fastställa de grunder, enligt vilka ersättningen skall utgå. 8 § För varje räkenskapsår skall Kammarkollegiet i samråd med Riksförsäk- ringsverket upprätta en årsredovisning över kapitalförvaltningen för de fonder som omfattas av denna lag. Den skall innefatta förvaltningsberättelse, resul- taträkning och balansräkning. Riksrevisionsverket skall granska årsredovis- ningen för förvaltningen av de fonder som omfattas av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då reglementet (1961:265) angå- ende förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder upphör att gälla. 10.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 2 § Anmälan enligt 1 § andra stycket skall göras till den allmänna försäk- ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit in- skriven, om han hade uppfyllt ålders- villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är den skada- de icke och skulle han ej heller under nämnda förutsättning ha varit inskri- ven hos allmän försäkringskassa, skall anmälan göras till försäkrings- kassa i den ort där skadan har in- träffat eller visat sig. Kan ej med stöd av vad här sagts avgöras till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall anmälan göras till Stockholms läns eller, när det gäller sjöman, till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Även om det inte följer av första stycket får anmälan, när det gäller sjöman, alltid göras till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Anmälan enligt 1 § andra stycket skall göras till den allmänna försäk- ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit in- skriven, om han hade uppfyllt ålders- villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är den skada- de icke och skulle han ej heller under nämnda förutsättning ha varit inskri- ven hos allmän försäkringskassa, skall anmälan göras till försäkrings- kassa i den ort där skadan har in- träffat eller visat sig. Kan ej med stöd av vad här sagts avgöras till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall anmälan göras till Stockholms läns eller, när det gäller sjöman, till Västra Götalands läns allmänna försäkrings- kassa. Även om det inte följer av första stycket får anmälan, när det gäller sjöman, alltid göras till Västra Götalands läns allmänna försäkrings- kassa. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 10.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Göteborgs allmänna försäkrings- kassa beslutar om ersättning enligt denna lag. Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa beslutar om ersätt- ning enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 10.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 och 8 §§ lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap 7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för för- valtningen av försäkringen för in- komstpension och tilläggspension. Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för för- valtningen av försäkringen för in- komstpension och tilläggspension enligt denna lag. Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, se- dan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräk- ning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnads- faktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser. 8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det be- lopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräk- ning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året. När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt- ningen av försäkringen för inkomst- pension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten- heter per år. När förvaltningskostnadsfaktorn för åren 1999–2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för för- valtningen av försäkringen för in- komstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två pro- centenheter per år. 10.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmel- serna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensions- rätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av 1. inkomstbasbelopp skall till- lämpas första gången för år 2002, 2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och 3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001. 1. inkomstbasbelopp skall till- lämpas första gången för år 2002, och 2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, änd- rar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigan- de Celexnummer för bakom liggande EG-regler Lag om förvaltning av vissa fon- der inom socialförsäkringsom- rådet 2,7 §§ 11 Inledning Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna skill- nader mellan olika samhällsgrupper. Detta upp- nås bl.a. genom en solidariskt finansierad välfärd med generella system. Genom att öka den eko- nomiska tryggheten för alla minskar de ekono- miska följderna av t.ex. sjukdom, funktions- hinder, arbetsskada och föräldraledighet. Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa och effektiva. Dessa mål uppnås genom en gene- rell offentlig försäkring som ger standardtrygg- het genom att ersätta inkomstbortfall. Brett för- ankrade system som är statsfinansiellt hållbara, dvs. där sambanden mellan avgift och förmåner är tydligt, skapar tilltro till försäkringarna. Systemen skall stimulera arbete, utbildning och rehabilitering. Det förutsätter att sjuka, funktionshindrade och arbetsskadade möts av respekt och möjligheter. Samhället och arbets- givarna har en skyldighet att tillhandahålla åtgär- der som stärker den enskildes förutsättningar för att kunna återvända till arbetsmarknaden. Socialförsäkringarna skall så långt möjligt an- passas till människors föränderliga livsvillkor. För att detta skall vara möjligt krävs en administ- ration som garanterar rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffektivitet. Administrationen skall vara tillgänglig och ge god service samt bygga på ett brett förtroendemannainflytande. 11.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsom- råden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administra- tion, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. De socialförsäk- ringsförmåner som ingår är förmåner som utges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, re- habiliteringspenning och närståendepenning. Därutöver ingår vissa bidrag till rehabilitering, yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt folkpension i form av förtidspension. Utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension, som t.o.m. budgetåret 1998 finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A2 För- tidspensioner. Arbetsskadeförsäkringen som på samma sätt finansieras vid sidan av statsbudgeten skall fr.o.m. den 1 januari 1999 redovisas under ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A5 Ar- betsskadeersättningar. Fr.o.m. år 1999 ingår ytterligare två nya anslag i utgiftsområdet; A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen- sionärer samt A8 Ersättning för kroppsskador. 11.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen Som en del av beslutet om det reformerade ålderspensionssystemet, har riksdagen beslutat om vissa principer för ålderspensionssystemets finansiering. Detta innebär att staten från och med inkomståret 1999 skall betala avgifter till ålderspensionssystemet för samtliga social- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och för de pensionsgrundande belopp som det tillgo- doräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften benämns statlig ålderspensionsavgift. Medel för detta föreslås föras över från AP- fonden till statsbudgeten. Inom utgiftsområde 10 skall tilläggspension i form av förtidspension inte längre belasta AP-fonden utan flyttas över till statsbudgeten. Administrationskostnaden för motsvarande förändring liksom för förändringar avseende utgiftsområde 11 och 12, flyttas över till statsbudgeten och försäkringskassornas förvaltningsanslag. För ytterligare information kring ålderspen- sionsreformen och dess inverkan på statsbudge- ten hänvisas till bilaga 3, volym 1. Under utgiftsområdet berörs följande anslag av ålderspensionsavgifter; A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m., A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift, A5 Arbetsskadeersätt- ningar, A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift, A8 Ersättning för kroppsskador. Justeringen av tilläggspension i form av förtidspension påverkar anslagen A2 Förtidspension, B1 Riksförsäkringsverket och B2 Allmänna försäkringskassor. Det föreslås i avsnitt 5.4 att löpande förvalt- ningskostnader inom det reformerade systemet redan för åren 1999 och 2000 till 60 procent skall täckas genom en minskning av pensionsbehåll- ningen. För att rusta administrationen för att genom- föra den beslutade reformen, tillförs RFV och försäkringskassorna engångsvis medel från främst AP-fonden motsvarande 283,9 miljoner kronor sammanlagt för åren 1998 och 1999. 11.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 35 591 37 193 38 686 80 503 81 096 83 300 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna för flertalet förmåner inom utgifts- området minskade under år 1997, främst beroen- de på regelförändringar för de olika socialförsäk- ringsförmånerna. Under år 1998 kommer utgifterna däremot att öka, främst beroende på höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklönepe- riod och en ökning av sjukfallen som överstiger trettio dagar. Förändringar Sedan den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och för- tidspension. Utrymmet för att vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning beakta andra fakto- rer än rent medicinska har minskats. Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den 1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till ar- betstagare i form av sjuklön de första 28 dagarna i ett sjukfall. Fr.o.m. den 1 april 1998 återgick sjuklöneperioden till 14 dagar. De särskilda reglerna inom förtidspensione- ringen för försäkrade som är 60 år eller äldre av- skaffades från och med den 1 januari 1997. Sedan den 1 januari 1997 skall vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) inte ingå andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga kostnadser- sättningar. Vidare skall semesterlön och semes- terersättningar beräknas till högst det belopp som skulle utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara. Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning, sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående- penning har höjts till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar- betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete. Regeringen föreslog i proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. principer för ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag. Den närmare regleringen av systemet är föremål för fortsatt beredning inom re- geringskansliet sedan riksdagen i våras godkände propositionen (bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Det reformerade systemet avses träda i kraft den 1 januari 2001. Regeringen överlämnade den 15 april i år till riksdagen proposition om inkomstgrundad ålderspension och proposition om garantipen- sion. Propositionerna har godkänts av riksdagen (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och 14, rskr. 1997/98:315 och 320, prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Fr.o.m. den 1 juli 1998 har administrationen inom socialförsäkringen reformerats. Rollerna mellan RFV och de allmänna försäkringskassor- na har tydliggjorts. Det har bl.a. tydliggjorts vad en försäkrings- kassa har ansvar för, vad kassans styrelse skall be- sluta och vilka uppgifter direktören skall ha. Riksförsäkringsverkets roll inom administratio- nen är att utöva tillsyn över de allmänna försäk- ringskassorna, vara ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för regeltillämpning samt svara för ekonomistyr- ningen. Vidare har socialförsäkringsnämndernas roll preciserats. Mål för år 1999 Målen för utgiftsområdet är: - att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade samt - att socialförsäkringens administration skall garantera effektivitet, rättssäkerhet och kom- petens vid ärendehandläggning. Prioriteringar Ett detaljerat förslag till reformerat regelsystem för förtidspensioner skall utarbetas med ikraft- trädande den 1 januari 2001. Mot bakgrund av att olika utredningar under de senaste åren har konstaterat en bristfällig till- lämpning av lagstiftningen inom rehabiliterings- området, återkommer regeringen till riksdagen i denna fråga. Den särskilde utredare som sett över arbets- skadeförsäkringen har i mars 1998 avgivit sitt betänkande. Detta bereds för närvarande i Socialdepartementet. Regeringen återkommer senare till riksdagen i denna fråga. Det nya pensionssystemet ger upphov till ett ökat informationsbehov till allmänheten. Därför förstärks socialförsäkringens administration, bl.a. tillförs medel från AP-fonden för kompetensut- veckling och informationsinsatser. RFV:s tillsyn av de allmänna försäkrings- kassorna skall förbättras. Forskningen inom socialförsäkringens område skall utvecklas. De allmänna försäkringskassorna har mot bakgrund av den ansträngda arbetssituationen, genom omfördelning inom utgiftsområde 10, förstärkts med sammanlagt 200 miljoner kronor år 1998. För 1999 föreslås en motsvarande en- gångsvis förstärkning med 225 miljoner kronor. Denna förstärkning skall även komma RFV till del. 11.3 Resultatbedömning Mål för socialförsäkringsadministrationen år 1997 var att: - administrera och verka för en allmän social- försäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn, - verka för att förebygga och minska ohälsa samt genom att offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen, bidra till att ge sjuka och funktionshindrade möjlighet att åter kunna arbeta, - säkerställa likformighet, kvalitet och kost- nadseffektivitet i handläggningen av försäk- rings- och bidragsärenden, samtidigt som kravet på snabbhet i handläggningen och god service tillgodoses. 11.3.1 Tillstånd och utveckling Antalet korta sjukfall minskade kraftigt under år 1997 jämfört med år 1996. Antalet längre sjukfall ökade emellertid under år 1997 jämfört med år 1996. Under hösten 1997 inträffade ett trend- brott då antalet ärenden i de längre intervallen började öka. Utfallet för perioden januari till juni 1998 indikerar att tendensen från hösten 1997 består; under första halvåret 1998 syns en ökning av antalet sjukfall jämfört med motsvarande pe- riod 1997. Ökningen är tydligast för ärenden av längden 30-730 dagar. För sjukfall som varar mellan 15-29 dagar syns också en mycket kraftig ökning som till största del beror på den förkor- tade sjuklöneperioden vilket dock togs hänsyn till redan i budgetunderlaget för år 1999. För kvinnor är ökningen av antalet sjukfall större än för män i samtliga intervaller. Tabell 3.1 Antal pågående sjukpenningärenden Tusental DAGAR 30–89 90–179 180–364 365–730 731– Totalt Period Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 9212 18,3 23,0 13,7 18,1 15,5 17,0 16,8 18,6 13,2 17,4 89,6 107,6 9312 17,0 22,4 11,8 16,7 13,3 14,6 12, 0 13,8 8,7 11,1 74,0 91,4 9412 16,6 23,8 11,0 16,6 12,7 15,4 10,7 13,9 6,7 8,3 68,0 90,8 9512 11,6 16,7 9,6 14,7 10,6 13,6 10,4 14,6 6,4 8,4 55,0 75,8 9612 12,1 17,5 9,7 15,4 9,6 12,7 9,2 13,5 6,7 9,3 52,7 75,3 9706 8,8 13,5 8,3 12,5 10,3 15,8 9,0 13,2 6,8 9,8 46,9 69,4 9712 11,7 17,9 10,0 16,4 10,0 14,3 9,5 14,4 6,8 9,8 50,9 76,4 9806 10,6 16,2 11,0 17,6 12,0 19,0 10,6 16,1 7,0 10,3 58,3 90,8 Källa: RFV:s databas, ohälsa Inom förtidspensioneringen finns också en lång- siktig trend med fler kvinnor än män bland de pensionerade. Ända sedan mitten av 1970-talet har ökningen varit kraftigast bland kvinnor och år 1997 utgjorde kvinnorna 55 procent av det totala antalet förtidspensionärer. Särskilt bör framhållas att ett ökat antal yngre kvinnor har pensionerats under de senaste åren. Att de långa sjukskrivningarna bland kvinnor nu ökar riskerar att på sikt leda till ett ökat antal förtidspensione- ringar. Diagram 3.1 Utveckling av antalet förtidspensioner 1970-1997 Orsaken till att fler kvinnor än män är långtids- sjukskrivna eller förtidspensionerade är inte klarlagd. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att frågan analyseras vidare av RFV, inte minst ur ett genderperspektiv. I en tillsynsrapport Försäkringskassornas handläggning av ohälsoförsäkringarna (RFV An- ser 1998:4) konstateras att kvaliteten i arbetet med ersättningsärenden inom sjukpenning, re- habilitering och förtidspension är för låg. Be- slutsunderlagen är ofullständiga och flera av de moment som förutsätts i lagstiftningen genom- förs inte. Att beslutsunderlagen är bristfälliga är dock enligt RFV inte detsamma som att besluten är felaktiga. Det innebär däremot att det inte sä- kert går att uttala sig om huruvida de beslut som fattas är riktiga eller felaktiga. Till viss del kan bristerna enligt RFV återföras till enskilda hand- läggares individuella kompetens, men de beror också på bristande systematik i arbetet. När det gäller arbetet med att samordna den arbetslivsinriktade rehabiliteringen anser RFV i samma tillsynsrapport att det finns oklarheter i själva uppdraget och lagstiftningen kring detta. Verket kan ändå konstatera att det även här finns grundläggande brister i handläggningen och bristande följsamhet till lagstiftningens krav. Det gäller t.ex. bristande beslutsunderlag, vilket gör att människor med behov av arbetslivsinriktad rehabilitering riskerar att inte alls eller inte till- räckligt tidigt få del av sådana insatser. RFV kon- staterar vidare att arbetsgivarna inte gör de reha- biliteringsutredningar som de enligt lag ska göra. Försäkringskassan påminner inte heller arbets- givarna om denna skyldighet. Det har framkommit en del kritik även vad gäller handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV har i två rapporter under år 1997 – Nya ar- betsskadebegreppet – beslutsunderlagens kvalitet (RFV redovisar 1997:1) och Beräkning av arbets- skadelivränta – uppföljningsrapport (RFV redo- visar 1997:9) – redovisat beslutsunderlagens kva- litet resp. beräkning av arbetsskadelivränta. När det t.ex. gäller beslutsunderlagen fann verket att beslutsunderlagen inte höll en godtagbar kvalitet i hälften av de granskade ärendena. Tabell 3.2 Styckkostnad för handläggning per förmån 1996 och 1997 Förmån 1996 1997 förändring i % Tandvård, per utbetalning 34 44 +29 Sjukpenning, per utbetalning 396 437 +10 Förtidspension, per beslut 4908 5126 +4 Arbetsskadelivränta, per utbetalning 114 124 +9 Arbetsskadelivränta, per beslut 4314 5509 +28 Yrkesskadeersättningar, per beslut 681 704 +3 Ålderspension, per beslut 5807 4766 -18 Bostadstillägg till pensio- närer, per beslut 546 530 -3 Barnbidrag, per manuellt beslut 1994 2705 +36 Bostadsbidrag, per beslut 450 601 +34 Föräldrapenning, per utbetalning 154 159 +3 Tillfällig föräldrapenning, per utbetalning 117 119 +2 Styckkostnaderna stiger för ett flertal för- månsslag mellan åren 1996 och 1997. För några förmåner rör det sig om ökningar upp mot 30 procent. Även i övrigt visar socialförsäkringens administration på en negativ trend under år 1997; administrationskostnaderna är relativt oföränd- rade, volymerna minskar och handläggnings- tiderna tenderar att öka. Antalet fel i handlägg- ningen är inom många ärendeslag oacceptabelt hög. Den främsta orsaken till att styckkostna- derna ökar är, enligt RFV, att försäkringskassor- na under år 1997 belastats med stora avveck- lingskostnader i samband med neddragning av personal. Andra orsaker till den negativa utveck- lingen är ett flertal regelförändringar samt krav på striktare regeltillämpning och utförligare be- slutsunderlag, vilket gjort handläggningen och utbetalningen av ersättningar mer omfattande och därmed även mer tids- och kostnadskrävan- de. Försäkringskassornas IT-stöd är i behov av fortsatt utveckling och modernisering. I en undersökning i november 1997 om hur kassorna uppfattar RFV angav endast en av tio försäk- ringskassedirektörer att IT-systemen ger ett bra stöd i arbetet. RFV och försäkringskassorna står inför två stora utmaningar inom IT-området, dels millen- nieskiftet som kräver omfattande anpassningar av det befintliga stödet, dels utvecklingen av ett nytt IT-stöd för det nya pensionssystemet. Det nya pensionssystemet medför även behov av omfattande utbildningsinsatser för försäkrings- kassans personal och att information ges till allmänheten. RFV har av sitt förvaltningsanslag budgeterat ca 250 miljoner kronor för om- läggningsarbetet under inför millennieskiftet en treårsperiod. RFV har med anledning av ett regeringsupp- drag redovisat hur verket i egenskap av ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen avser att förbättra verksamhetens styrning av IT- verksamheten, säkerställa genomförandet av det nya ålderspensionssystemet och funktionaliteten inför övergången till år 2000 (S98/4174/SF). I redovisningen konstateras bl.a. att resurskon- centrationen som millennieskiftet fordrar kom- mer att få konsekvenser för övrig verksamhet. RFV kommer att redovisa ytterligare en läges- rapport vid kommande årsskifte. RFV har vidare med anledning av ett rege- ringsuppdrag redovisat ett samlat program för utveckling av verkets tillsyn av de allmänna för- säkringskassorna (S98/4197/SF). Verket konsta- terar i rapporten att de största problemen i till- lämpning och kvalitet i handläggning av försäk- ringen är bristande beslutsunderlag och brister i tillämpningen av förvaltningslagen. Därför kom- mer verkets tillsyn att inriktas på dessa områden och resultatet rapporteras till respektive försäk- ringskassa samt följas av eventuella åtgärdsförslag och krav på återrapportering. Resultatet kommer också att sammanställas i rapporter till regeringen och redovisa iakttagelser av tillsyns- arbetet bl.a. utifrån ett nationellt perspektiv. RFV har under året analyserat förslag och verksamhet utifrån båda könens utgångspunkter, dvs. i ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1). Det framkommer att det är främst inom området ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp som det kan förekomma skillnader i hur kvinnor och män bedöms. Det framkommer skillnader mellan könen avseende t.ex. sjukpen- ningtal, rehabiliteringspenning, köp av rehabilite- ringstjänster, handikappförmåner och förtids- pensioner. Eftersom dessa förmåner förutsätter ett stort inslag av skälighetsbedömningar, är det angeläget att göra fördjupningsstudier av dessa förmåner. 11.3.2 De viktigaste statliga insatserna Från och med den 1 januari 1997 gäller nya krite- rier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension. Utrymmet för att vid be- dömning av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska har minskats. Bedömningen av arbetsförmågan skall vidare göras enligt en steg-för-steg-modell. Om det finns särskilda skäl får vid bedömning av arbets- förmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omstän- digheter. Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den 1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till arbetstagare i form av sjuklön de första 28 dagarna i ett sjukfall. Mot bakgrund av att det uppstod en tvist om den högre avtalsreglerade ersättningen som utbetalas under dag 15 t.o.m. dag 28 skulle betalas ut även fortsättningsvis, återgick sjuklöneperioden till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning, sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående- penning har höjts från 75 procent till 80 procent från och med den 1 januari 1998. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar- betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och Socialstyrelsen skall ha som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare an- vändning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete. Under år 1997 har ett flertal insatser för lik- formighet och rättsäkerhet samt kvalitet genomförts av försäkringskassorna och RFV. En viktig gemensam satsning för att komma till rätta med bristande kvalitet i ärendehandläggningen är utvecklingen av bedömningsinstrumenten Qben för sjukpenningärenden och Qfen för förtids- pensionsärenden. RFV har använt instrumenten för granskning av ärenden vid bl.a. ohälsoupp- följningarna. Även kassorna har granskat ett an- tal ärenden med hjälp av instrumenten inför RFV:s besök samt vid egna uppföljningar. Ett motsvarande kvalitetssäkringsinstrument skall utvecklas inom arbetsskadeområdet. Pro- jektet bedrivs av RFV i samarbete med kassorna och startade under hösten 1997. RFV och försäkringskassorna erhöll 25 miljo- ner kronor ur anslaget A20 Kontrollfunktionen i staten för insatser under år 1997. Syftet med projektmedlen var att genomföra aktiviteter på övergripande nationell nivå, liksom på varje för- säkringskassa, för att minimera risken för fel, missbruk eller fusk i socialförsäkringen. En särskild utredare tillsattes under hösten 1996 bl.a. för att se över kvalifikationsvillkoren för och beräkning av sjukpenninggrundande in- komst SGI. I betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) föreslås att SGI skall bestämmas endera enligt en huvudregel eller enligt en alter- nativregel. Huvudregeln omfattar försäkrade med fasta anställningsförhållanden och SGI före- slås beräknas på grundval av anställningen. För den som inte omfattas av huvudregeln föreslås att SGI beräknas på historiskt inkomstunderlag med beaktande av överhoppningsbara tider. En särskild utredare tillsattes i januari 1997 för att utforma förslag till ett nytt system för eko- nomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbets- förmåga. I betänkandet Ohälsoförsäkringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) föreslås bl.a. att nuvarande system med förtidspension i form av folkpension och allmän tilläggspension (ATP) skall ersättas av ett nytt system med in- komstrelaterad förtidspension och garantibelopp till förtidspensionärer samt att sjukbidraget av- skaffas och ersätts med en ny ersättningsform, långtidssjukpenning. I betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen – tid för aktivitet och trygg- het (SOU 1998:106) presenteras förslag till hur ohälsoförsäkringens regler kan utformas för unga, svårt funktionshindrade personer. Bl.a. föreslås en ny ersättningsform, habiliteringspen- ning. Den 15 maj 1998 beslutade riksdagen om rikt- linjer för en reformering av reglerna om ersätt- ning vid varaktigt medicinskt grundad arbets- oförmåga (prop. 1997/98:111, bet. SfU11, rskr. 1997/98:237). I propositionen beskrivs den pla- nerade fortsatta beredningen av frågan om en reformering av hela systemet för ersättning vid medicinskt grundad arbetsoförmåga. Regeringen har tillsatt flera utredningar för att se över rehabiliteringsområdet. Bl.a. har Stats- kontoret på regeringens uppdrag gjort en översyn av de senaste årens rehabiliteringssats- ningar med tonvikt på den arbetslivsinriktade re- habiliteringen. I rapporten Perspektiv på rehabi- litering (1997:27) påvisar Statskontoret en rad brister i försäkringskassornas rehabiliterings- arbete och föreslår flera grundläggande föränd- ringar, bl.a. bättre ekonomiska incitament och fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning. Statskontoret anser vidare att den arbetslivsin- riktade rehabiliteringen behöver ett konkret mål och att det offentliga åtagandet för rehabilitering bör renodlas. Statskontoret anser också att för- säkringskassans samordningsansvar kan ifråga- sättas. En särskild utredare har haft i uppdrag att ut- reda arbetsgivarens kostnads- och åtgärdsansvar vid rehabilitering. I betänkandet Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104) ges förslag till nya och ändrade bestämmelser om rehabilitering i 22 kapitlet lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). I förslagen preciseras framför allt arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringsinsatser för anställda. Utredningen föreslår också att arbetsgivarna ska få upp till halva kostnaden för rehabilitering betald genom ersättning från den allmänna sjukförsäkringen. En särskild utredare har på regeringens upp- drag bl.a. analyserat de senaste årens förändringar i arbetsskadeförsäkringen i syfte att se över frågan om försäkringen ger en tillfredsställande trygghet för den som drabbas av arbetsskada. I utredningsbetänkandet som överlämnades till re- geringen i mars 1998, hävdar utredaren att ar- betsskadeförsäkringen inte ger en tillfreds- ställande trygghet för den som skadar sig i arbetet. Utredaren föreslog en rad åtgärder och konstaterade bl.a. att det behövs centrala åtgärder för att förbättra handläggningen och få den säkrare och snabbare. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande i Socialdepartementet. I syfte att göra statens inkomster och utgifter mer överskådliga samt bidra till att stärka bud- getprocessen har under senare år användningen av bruttoredovisning på statsbudgeten ökat. Bruttoredovisning införs nu även för arbetsska- deförsäkringen. Därför kommer arbetsskadeför- säkringen att finansieras från ett anslag på stats- budgeten och arbetsskadefonden att avvecklas från och med år 1999. Från och med den 1 juli 1998 gäller reforme- rade regler för administrationen inom socialför- säkringen. RFV:s roll har tydliggjorts gentemot de allmänna försäkringskassorna. Försäkrings- kassornas uppgifter och ansvar har på ett lik- nande sätt klart definierats. Mot bakgrund av den ansträngda situationen inom försäkringskassorna tillfördes 200 miljoner kronor år 1998. Regeringen aviserade i 1998 års vårproposition att socialförsäkringens administ- ration bör tillföras ytterligare 225 miljoner kronor under budgetåret 1999. De extra medlen för år 1999 disponeras under anslaget A1 Sjuk- penning och rehabilitering, m.m., anslagsposten rehabilitering och ställs till försäkringskassornas och RFV:s förfogande. 11.3.3 Effekter av de statliga insatserna Genom regeringsbeslut i maj 1997 fick RFV i uppdrag att följa upp effekterna av de nya krite- rierna för rätt till sjukpenning och förtidspen- sion, som trädde i kraft den 1 januari 1997. Av de granskningar som gjorts framkommer att 24 procent av de inrapporterade avslagen i sjukpen- ningärenden, och sex procent av avslagen i för- tidspensions- eller sjukbidragsärenden, sannolikt har föranletts av de nya reglerna. Erfarenheter från bl.a. ohälsouppföljningarna visar emellertid att det finns en tendens till att inte skilja på för- ändringen av reglerna från den 1 oktober 1995 resp. den 1 januari 1997. Eftersom regelföränd- ringarna vid dessa båda tidpunkter utgör två steg på vägen mot en medicinsk renodling av sjukför- säkringen kan det vara svårt att särskilja vilken regel eller regelförändring som ligger till grund för beslutet i det enskilda ärendet. Vad man kan konstatera är att de nya reglerna sammantaget har haft en åtstramande effekt på tillämpningen, framförallt i sjukpenningärenden. RFV fick i regleringsbrevet för år 1997 i upp- drag att löpande redovisa uppgifter om utveck- lingen av antalet ersättningsärenden inom för- tidspensionsområdet där det funnits särskilda skäl att vid bedömning av arbetsförmågans ned- sättning beakta andra kriterier än de rent medi- cinska. Mot bakgrund av uppdraget har RFV gjort en uppföljning av 96 ärenden där försäk- ringskassan under år 1997 fattat beslut om att bevilja den försäkrade förtidspension/sjukbidrag med stöd av särskilda skäl. Resultatet av uppfölj- ningen visar enligt RFV att kassan i en tredjedel av ärendena borde ha beviljat den sökta för- månen efter huvudregeln, dvs. särskilda skäl hade inte behövts tillämpas i dessa ärenden. Vidare borde kassan i en femtedel av ärendena ha av- slagit den försäkrades ansökan i stället för att be- vilja pension med stöd av särskilda skäl. Slutsat- sen är enligt RFV att regeln om särskilda skäl är svårtolkad och att den därför inte fungerar på det sätt som lagstiftaren avsett. I samband med att sjuklöneperioden förläng- des från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997 uppstod en tvist i frågan om den högre avtals- reglerade ersättningen, som betalas under dag 15 till dag 28 i sjukperioder, skulle kunna betalas ut även i fortsättningen. Både skiljenämnden för Arbetsmarknadsförsäkringar och Arbetsdom- stolen fann att rätt till ersättning från avtals- sjukförsäkringen respektive kollektivavtalet inte förelåg under den utsträckta sjuklöneperioden. Detta innebar att den totala ersättningen till en anställd sänktes under den förlängda sjuklönepe- rioden. Återgången av sjuklöneperioden till 14 dagar fr.o.m. den 1 april i år har neutraliserat dessa effekter på ersättningen. De höjda ersättningsnivåerna för bl.a. sjuk- penning, sjuklön, rehabiliteringspenning och närståendepenning har lett till förbättrad standardtrygghet och ersättning relaterad till inkomstbortfall. Regeringen har i regleringsbrevet för budget- året 1998 angett nya villkor för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och So- cialstyrelsen har som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom rehabilite- ringsområdet uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete. Socialstyrelsen har huvudansvaret för utvärdering av effekterna av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Resultatredovisning skall göras löpande varje halvår med början den 1 juli 1998. Vidare skall RFV i samverkan med AMS, Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen utveckla program för gemensamma utbildningsinsatser såvitt avser samverkan inom rehabiliteringsområdet. Social- försäkringsutskottet har i betänkande (1997/98:SfU1), påpekat att regeringen bör åter- komma till riksdagen med en redovisning av det inledande årets samverkansarbete. Socialstyrel- sens lägesrapport från den 1 juli 1998 Samverkan inom rehabiliteringsområdet (uppföljning av proposition 1996/97:63 "FRISAM") visar bl.a. att det är i mindre kommuner och glesbygdskom- muner och inte i storstäder man samverkar, att samverkan främst sker på operativ nivå mellan handläggare samt att den politiska styrningen inte ökar vid samverkan eftersom politikerna inte anses ha intresse av att samverka. Socialstyrelsen påpekar i rapporten att det är för tidigt att utvärdera av effekterna av genomförda insatser. Enligt RFV:s uppfattning har försäkrings- kassornas satsningar på kvalitetsarbete under år 1997 gett vissa effekter vilket synliggjorts vid ohälsouppföljningarna. Av de granskningar som gjorts inom t.ex. sjukpenningen framgår det att i januari 1996 kunde rätten till sjukpenning inte bedömas p.g.a. bristande beslutsunderlag i 70 procent av ärendena. I september 1996 var mot- svarande siffra 59 procent och i februari 1997 48 procent. Uppföljning av beslutsärenden med hjälp av Qben-metoden har också inneburit att styckkostnaderna per utbetalning har ökat med 10 procent under år 1997. Enligt RFV kan dock en viss ökning av styckkostnaderna accepteras, eftersom det krävs tid för att lära sig arbeta på annat sätt med rätt metodik. Efter etablerings- perioden bör emellertid styckkostnaden åter närma sig tidigare nivåer. Projektet Rätt Ersättning startades för att samordna arbetet med att minimera risken för fel, missbruk eller fusk i socialförsäkringen. Pro- jektmedel har fördelats till försäkringskassorna för insatser på följande områden: kvalitetssäk- ring/kvalitetskontroll, etik och moral, heder och samvete, förvaltningslag/sekretesslag samt miss- bruk och fusk. Med anledning av att stora delar av arbetet har kommit igång först under hösten 1997, är det svårt att redovisa resultat och effek- ter av projektet. Inom området missbruk och fusk visar de försäkringskassor som utvecklat samarbetet mellan myndigheter de bästa resultaten. Ett särskilt insatsområde för det fortsatta projektarbetet under år 1998 är att finna bättre redovisningsmetoder för resultat och effekter. Mot bakgrund av riksdagens beslut om rikt- linjer för en reformering av reglerna om ersätt- ning vid medicinskt grundad arbetsoförmåga, bereds för närvarande inom Socialdepartementet en mer detaljerad utformning av hela förtidspen- sionssystemet (prop. 1997/98:111 bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Tre delom- råden berörs: nuvarande förtidspension, nu- varande sjukbidrag och beräkning av sjukpenning, dvs. sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Regeringskansliet har tillsammans med RFV bedrivit ett arbete med att utveckla målen för verksamheten samt mått och indikatorer på mål- uppfyllelse, liksom produktivitet och effektivitet i verksamheten. När arbetsskadefonden avvecklas och arbets- skadeförsäkringen förs upp som ett anslag under utgiftsområde 10 kan den ackumulerade skulden i fonden elimineras utan statsfinansiella konsek- venser. Regeringen avser, trots att arbetsskade- fonden avvecklas, årligen i samband med budget- propositionen redovisa inkomster, utgifter och ackumulerad skuld för arbetsskadeförsäkringen. 11.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen ser allvarligt på vad RFV redovisat i fråga om handläggningen av försäkringarna och bedömer att det behövs åtgärder för att komma till rätta med detta. Regeringen förutsätter att RFV:s arbete med att utveckla kvalitets- säkringsinstrument påskyndas. Motsvarande problem har också redovisats när det gäller handläggningen av och beslut i arbets- skadeärenden. Regeringen bedömer att det krävs åtgärder för att förbättra och säkerställa kvalite- ten i dessa avseenden. Även här förutsätter rege- ringen att RFV påskyndar arbetet med kvalitets- säkringsinstrument. Vidare finns frågan om kvalitet med i regeringens pågående beredning av Arbetsskadeutredningens betänkande. Den bristande kvaliteten innebär bl.a. en risk för felaktigt utbetalda ersättningar. Regeringen delar därför bedömningen att de samlade försäkringskostnaderna kunde varit lägre om försäkringskassan i högre utsträckning tillämpat regelverket i enlighet med lagstiftarens inten- tioner. Regeringen följer därför utvecklingen noga. Det som förts fram från RFV vad gäller för- säkringskassans handläggning av den arbetslivs- inriktade rehabiliteringen kan till viss del för- klaras av de neddragningar som gjorts av de administrativa resurserna med personalminsk- ning och omorganisation som följd. Socialför- säkringsadministrationen har tillförts engångsvis 200 miljoner kronor år 1998 genom omfördel- ning inom utgiftsområdet. Ytterligare 225 miljo- ner kronor tillförs engångsvis år 1999, vilket innebär ökade resurser för rehabiliteringsarbetet och för kompetenshöjning av försäkringskassans personal. Med denna åtgärd bedömer regeringen att det till viss del finns möjligheter att komma till rätta med bristerna. Vad i övrigt gäller den bristfälliga tillämp- ningen av lagstiftningen inom rehabiliterings- området som konstaterats i de aktuella rappor- terna kommer den att föranleda ytterligare åt- gärder från regeringens sida. Redovisade rappor- ter och utredningar bör enligt regeringens be- dömning ge tillräckligt underlag för att ett samlat grepp skall kunna tas på hela rehabiliterings- området. Regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Försäkringskassorna redovisar under år 1997 försämrade resultat på en rad områden. För att regeringen skall kunna följa och utvärdera verk- samheten på ett riktigt sätt krävs tillförlitliga mät- och analysmetoder. Det föreligger inom de flesta ärendeslag stor variation mellan försäk- ringskassorna när det gäller kostnader, kvalitet och handläggningstider. För att kunna dra slut- satser om vilka åtgärder som behövs för att för- bättra resultaten krävs tydliga orsakssamband. RFV bör utveckla och förbättra resultatinfor- mationen inför årsredovisningen för år 1998. Regeringen har i samband med reglerings- brevet för år 1998 tydliggjort rollfördelningen inom socialförsäkringens administration genom att formulera riktade verksamhetsmål till RFV och de allmänna försäkringskassorna. Viktiga uppgifter för verket som lyfts fram är att rollen som tillsynsmyndighet för de allmänna försäk- ringskassorna utvecklas och att ansvaret för att IT-stöden förbättras. För att underlätta genomförandet av det re- formerade ålderspensionssystemet tillförs so- cialförsäkringsadministrationen ca 280 miljoner kronor, främst från AP-fonden, för åren 1998 och 1999. Dessa medel skall bl.a. användas för informationsinsatser, kompetensutveckling, och ökade personalkostnader. 11.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet Arbetsskadefonden skall – efter beslut av riks- dagen – avvecklas och arbetsskadeförsäkringen kommer från och med den 1 januari 1999 att redovisas genom ett nytt anslag under utgiftsom- råde 10, A5 Arbetsskadeersättningar (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). En omfördelning av de statliga ut- gifterna sker så att utgifterna inom utgiftsområde 10 ökar, medan utgifterna inom socialförsäk- ringssektorn vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande mån. Tabell 3.3 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 30 374 32 258 33 762 75 067 75 553 77 666 Socialförsäkringsadministration 5 217 4 935 4 924 5 436 5 543 5 634 Totalt för utgiftsområde 10 35 591 37 193 38 686 80 503 81 096 83 300 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp- gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är en minskning med närmare fem procent jämfört med år 1996. Enligt RFV beror minskningen bl.a. på regeländringar som trädde i kraft under år 1997, t.ex. förlängning av sjuklöneperioden till 28 dagar. Verkets uppfattning är dock att försäk- ringskostnaderna kunde ha varit ännu lägre om försäkringskassorna tillämpat reglerna enligt lag- stiftarens intentioner. Försäkringskostnaderna för rehabiliterings- penning minskade med 23 procent, från 1 173 miljoner kronor år 1996 till 902 miljoner kronor år 1997. För år 1997 avsattes 500 miljoner kronor för köp av tjänst och av dessa har 354 miljoner kronor, dvs. ca 71 procent utnyttjats för tjänsteköp vilket är en minskning jämfört med föregående budgetår. Budgetåret 1995/96 ut- nyttjades 81 procent av medlen. Enligt RFV beror de minskade kostnaderna för rehabilite- ringspenning och köp av tjänster bl.a. på bristan- de tid/resurser hos försäkringskassan vad gäller arbetet med rehabiliteringsärendena. Anslaget för förtidspensioner var år 1997 13 389 miljoner kronor och utgifterna uppgick till 13 511 miljoner kronor, dvs. ett överskridan- de med 122 miljoner kronor eller ca en procent. Orsaken är att antalet förtidspensionärer ökat kraftigt under år 1997 bl.a. med anledning av regelförändringar inom änkepensioneringen och borttagandet av de särskilda regler för försäkrade som är 60 år eller äldre. 12 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 12.1 Omfattning De socialförsäkringsförmåner som ingår i verk- samhetsområdet är förmåner som utges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite- ringspenning och närståendepenning. Därutöver ingår vissa bidrag till rehabilitering, yrkesskade- ersättningar, handikappersättningar samt folk- pension i form av förtidspension. Arbetsskade- försäkringen, som tidigare finansierats vid sidan av statsbudgeten, skall fr.o.m. den 1 januari 1999 belasta ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A5 Arbetsskadeersättningar. Kostnader i sam- band med sysselsättning för förtidspensionärer med tre fjärdedels arbetsförmåga skall fr.o.m. den 1 januari 1999 belasta ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A7 Kostnader för sysselsätt- ning av vissa förtidspensionärer. Ersättning för skada som inträffar under militär verksamhet som under år 1998 redovisas under utgiftsom- råde 6, Totalförsvaret skall fr.o.m. den 1 januari 1999 belasta ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A8 Ersättning för kroppsskador. Utgifter för vissa yrkesskadeersättningar, som t.o.m. budgetåret 1998 redovisas under anslaget A1, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999 under an- slaget A5 Arbetsskadeersättningar. Utgifter för Allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids- pension, som t.o.m. budgetåret 1998 finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas fr.o.m. bud- getåret 1999 under anslaget A2 Förtidspensioner. Med anledning av det reformerade ålderspen- sionssystemet (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315) redovisas ålderspensionsavgifter för förtidspension och ar- betsskadeersättning under anslagen A3 och A6. 12.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 30 374 32 258 33 762 75 067 75 553 77 666 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna för verksamhetsområdet har totalt sett minskat under år 1997, främst beroende på regelförändringar. Under år 1998 kommer ut- gifterna däremot att öka, främst beroende på höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklöne- period och en ökning av sjukfallen som över- stiger trettio dagar. Prioriteringar för år 1999 Ett reformerat regelsystem för förtidspensioner föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Föränd- ringarna berör i huvudsak tre delområden: nu- varande förtidspension, nuvarande sjukbidrag och beräkning av sjukpenning, dvs. sjukpenning- grundande inkomst (SGI). Olika utredningar har under de senaste åren konstaterat en bristfällig tillämpning av lagstift- ningen inom rehabiliteringsområdet, vilket kom- mer att föranleda åtgärder från regeringens sida. Regeringen återkommer senare till riksdagen i denna fråga. Den särskilde utredare som gjort en översyn av arbetsskadeförsäkringen har i mars 1998 av- givit sitt betänkande. Detta förslag bereds för närvarande. Regeringen återkommer senare till riksdagen i denna fråga. En särskild analys av orsakerna till den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen skall genomföras. 12.3 Resultatbedömning Under verksamhetsområdet fanns fyra verksam- hetsmål för år 1997, tre för området sjukpenning och rehabilitering m.m. och ett för området för- tidspension. Måluppfyllelse har inte nåtts för något av de tre verksamhetsmålen som berör sjukpenning och rehabilitering. Avvikelserna är inte stora men går alla i negativ riktning. En förklaring till detta kan enligt Riksförsäkringsverket (RFV) vara de omprioriteringar som gjorts mellan de olika verksamhetsgrenarna med påföljd att rehabilite- ringsarbetet prioriterats ner. Enligt RFV finns det också anledning att tro att försäkrings- kassornas utrymme att påverka resultaten under senare år har minskat, dels genom regeländringar, dels genom vad den fortsatt höga arbetslösheten inneburit för sammansättningen av populationen långtidssjukskrivna. Det första verksamhetsmålet anger att antalet långtidssjukskrivna som återfått arbetsförmågan skall öka jämfört med kalenderåret 1996. An- delen personer som återfått arbetsförmågan har minskat med 0,5 procentenheter från år 1996 till 12,7 procent år 1997. Nivån har sjunkit även vid en jämförelse med budgetåret 1994/95. Det andra verksamhetsmålet anger att sjuk- fallen skall bli kortare jämfört med kalenderåret 1996. Antalet sjukfall i de längre intervallen, sjukskrivningstid 180 dagar eller längre, har ökat i jämförelse med år 1996, medan antalet sjukfall med kortare sjukskrivningsperioder har minskat. Det tredje verksamhetsmålet anger att antalet dagar med partiell ersättning, i förhållande till totala antalet ersättningsdagar, inom sjukförsäk- ringen skall öka jämfört med kalenderåret 1996. Antalet partiella ersättningar i förhållande till totala antalet ersättningsdagar har under år 1997 minskat marginellt för hela riket. Det fjärde uppsatta målet att återstående pen- sionsåtagande för dem som uppbär förtidspen- sion/sjukbidrag skall minska jämfört med år 1996 har heller inte uppfyllts. De faktorer som påverkar pensionsåtagandet är dels befolknings- strukturen och förändringar i regelsystemet, dels tillämpningen av regler och praxis. Det återstå- ende pensionsåtagandet har ökat främst för kvinnor. Det beror i första hand på att reglerna för änkepensioneringen har förändrats, men också på att ett ökat antal yngre kvinnor pensio- nerats under de senaste åren. Det kan också vara av intresse att det totala antalet förtidspensioner/ sjukbidrag har ökat mer än det återstående pensionsåtagandet beroende på att framför allt äldre personer fått förtidspension. 12.4 Förslag till regeländringar Uppgiftsskyldigheten för arbetsgivare om sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön Regeringens förslag: Arbetsgivare med färre än femtio anställda skall fr.o.m. den 1 januari 1999 inte lämna uppgift till Riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 § i lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) skall ar- betsgivaren lämna uppgift till Riksförsäkrings- verket (RFV) om sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Enligt SjLL skall uppgifterna lämnas senast vid ut- gången av den kalendermånad som följer efter den under vilken sjuklöneperioden avslutats. Uppgiftsskyldigheten infördes i samband med att en sjuklöneperiod infördes den 1 januari 1992. Avsikten med bestämmelsen var att försäkringskassornas sjukhistorik även skulle omfatta de korta sjukfallen, vilket ansågs ha betydelse bl.a. för att få en heltäckande statistik. Regeringen har tidigare konstaterat att den nuvarande totalrapporteringen inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Samhällets informa- tion om kort sjukfrånvaro har därför avsevärt försämrats sedan sjuklöneperioden infördes år 1992. Anledningen till detta är att rapporterings- benägenheten varit otillräcklig, speciellt bland små företag. Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterade två alternativ vad gäller information om den korta sjukfrånvaron, dvs. sjukfrånvaro under sjuklöneperioden (SOU 1996:113). Det första alternativet innebar en förbättring av dagens system och det andra var en kombination av dagens system och ett urvalssystem, som utar- betats av Statistiska Centralbyrån (SCB). Regeringen har i sin proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. konstaterat att rappor- teringen från de flesta stora företag och organisa- tioner fungerar. Det nuvarande rapporterings- systemet upplevs inte som särskilt betungande av dessa. Det finns därmed ingen anledning att övergå till urvalsundersökningar för denna grupp. I propositionen konstaterade regeringen vida- re att bristen i rapporteringen är störst bland små företag och organisationer. De upplever upp- giftsskyldigheten som betungande och kostsam. Ett krav på en förbättring av rapporteringsbe- nägenheten skulle innebära stora kostnadsök- ningar framför allt för de små företagen. Att i stället övergå till ett urvalssystem för små företag och organisationer skulle innebära att bördan att lämna uppgifter kraftigt skulle minska. Vidare konstaterade regeringen att det nu- varande kravet på en totalrapportering av sjuk- frånvaron är kostnadskrävande även för staten. Detta gäller speciellt då rapporteringsbenägen- heten är bristfällig och det krävs insatser för att förbättra denna. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att förändrade regler borde övervägas vad gäller sjuklöneaviseringarna, eftersom det finns ett stort behov av att förbättra informationen om den korta sjukfrånvaron i syfte att kunna följa utvecklingen av sjukskrivningar och hälsoläge. Det finns också ett behov av att följa kostnader- na för den korta sjukfrånvaron vilket innebär att samhällets information om sjukfrånvaron måste förbättras. Med anledning av ovanstående gav regeringen den 19 juni 1997 RFV i uppdrag att, i samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen och SCB, föreslå ett system som täcker samhällets behov av information om den korta sjukfrånvaron under sjuklöneperioden. En utgångspunkt borde vara det system som utarbetats av SCB och som bygger på en kombination av dagens system och ett urvalssystem. Uppdraget redovisades till regeringen den 28 januari 1998. I enlighet med vad RFV föreslagit i sin rapport anser regeringen att nuvarande system skall bi- behållas för de större företagen och organisa- tionerna. Regeringen föreslår samtidigt att arbetsgivare med färre än femtio anställda inte längre skall behöva lämna uppgift till RFV om sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Vidare anser regeringen i likhet med RFV att SCB bör ges uppdraget att hämta in information om sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från de små företagen genom den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken som utökas med uppgift om individuella sjukfrånvarouppgifter för ett urval av 15 000 små företag. Dessa företag rapporterar fyra gånger per år, dvs. var tredje månad, vilket innebär att uppgiftslämnarbördan därmed drastiskt kommer att minska för de små företagen. Förslaget innebär att vissa små företag åläggs en skyldighet att lämna uppgift om sjukfrån- varon även om företaget under mätperioden inte haft någon sådan frånvaro. Detta är av betydelse för att i urvalsundersökningen avseende de små företagen kunna skilja ut de arbetsgivare som faktiskt inte haft någon sjukfrånvaro från de ar- betsgivare som glömt att besvara enkäten och således behöver påminnas. Förslaget innebär också att bedömningen av om ett företag skall omfattas av rapporterings- skyldigheten eller eventuellt av den nya urvals- undersökningen sker vid den tidpunkt som SCB gör sina urval samt av de uppgifter som vid detta tillfälle finns i SCB:s register över företag. Rege- ringens förslag innebär att ett företag antingen kommer att omfattas av rapporteringsskyldig- heten enligt 12 § SjLL eller kan komma att ingå i SCB:s statistikurval. I undantagsfall får detta till följd att ett företag som under den mätperiod som följer efter det att den årliga urvalsunder- sökningen skett, t.ex. ökar antalet anställda till femtio eller fler, inte skall omfattas av rapporte- ringsskyldigheten under denna mätperiod. Även det omvända förhållandet kan bli aktuellt. Regeringens förslag innebär en årlig besparing på ca 3,5 miljoner kronor. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Eftersom några övergångsbestäm- melser inte föreslås innebär förslaget att företag som inte längre skall omfattas av rapporterings- skyldigheten inte heller behöver rapportera upp- gifter om sjukfrånvaro som avser tid före den 1 januari 1999. Förslaget föranleder ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön. I samband med beredningen av detta ärende har regeringen uppmärksammat att bl.a. ansvaret för den officiella statistiken om sjukfrånvaro under sjuklöneperioder behöver förtydligas. Re- geringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga under våren 1999. I samband därmed kommer även vissa övriga frågor som berör den förändrade sjuklönestatistiken att behandlas. Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) Regeringens förslag: Den av Riksrevisionsverket utsedda revisorn har rätt att av den allmänna för- säkringskassan få skäligt arvode för det uppdrag som utförs i samband med lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan social- försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat att tillåta lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöks- verksamheten regleras genom lag (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samord- ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Antalet försöksområden be- gränsas till tio. Beslut om att medverka i försöksverksam- heten har beviljats för - Stenungsunds kommun, Bohuslandstinget och Bohusläns allmänna försäkringskassa, - Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna försäkringskassa, - Grästorps kommun, Landstinget Skaraborg och Skaraborgs läns allmänna försäkrings- kassa, - Gotlands kommun och Gotlands läns all- männa försäkringskassa, - Finspångs kommun, Östergötlands läns landsting och Östergötlands läns allmänna försäkringskassa samt - Malmö kommun och Malmöhus läns all- männa försäkringskassa. - Haninge kommun, Stockholms läns landsting och Stockholms läns allmänna försäkrings- kassa - Laholms kommun, Hallands läns landsting och Hallands läns allmänna försäkringskassa Av 1 § lagen (1994:566) om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan social- försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst framgår det att en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det får bedriva lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning enligt den lagen, under förutsättning att regeringen medger det. En försöksverksamhet enligt lagen kan be- drivas genom ett beställarförbund som bildas genom sammanslagning av de som deltar i för- söket. Av 24 § i lagen framgår att förbundets räken- skaper och årsredovisning samt styrelsens för- valtning skall granskas av en revisor för varje medlem i förbundet. Vidare framgår att valet av revisor skall förrättas av medlemmarnas fullmäk- tige och i fråga om den allmänna försäkrings- kassan utses av Riksrevisionsverket. Antalet försöksområden har under senare år ökat betydligt. För närvarande uppgår antalet försöksområden till åtta. Regeringen bedömer att finansieringsfrågan vad avser den av Riksrevisionsverket utsedda re- visorn bör regleras närmare. Regeringen föreslår därför att det av lagen skall framgå att den av Riksrevisionsverket utsedda revisorn har rätt att av den allmänna försäkringskassan få skäligt arvode för det uppdrag som utförs. Regeringens förslag föranleder en ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk- ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer Regeringens förslag: Förtidspensionärer med tre fjärdedels förtidspension skall med avseende på sin kvarvarande arbetsförmåga i första hand be- redas anställning på den reguljära arbets- marknaden eventuellt med hjälp av lönebidrag eller, om detta inte kan ske, erbjudas anställning inom Samhall AB. Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller hos Samhall AB skall berörda arbetsgivare efter framställning erhålla ersättning genom försäkringskassan. Skälet för regeringens förslag: Regeringen re- dovisade i prop. 1996/97:63 Samverkan, social- försäkringens ersättningsnivåer och administra- tion m.m. det särskilda behov av arbets- marknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre fjärdedels förtidspensionärer som står till ar- betsmarknadens förfogande. Enligt gällande regler är en sådan pensionär inte berättigad till arbetslöshetsersättning, eftersom han inte upp- fyller arbetstidsvillkoret i arbetslöshetsförsäk- ringen. I propositionen föreslogs att en försäkrad som uppbär tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag vid arbetslöshet skall vara berättigad till arbetslöshetsersättning. Kravet var dock att den sökande skulle vara arbetsför och oför- hindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning som i arbetstid motsvarar en fjärdedel av det som betecknas som heltidsarbete enligt tillämpligt kollektivavtal inom den bransch där han eller hon har varit anställd. Den som frivilligt lämnade sin anställning skulle inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed inte få någon arbetslöshetsersättning. Förslaget beräk- nades innebära ökade kostnader för anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning under utgifts- område 13 motsvarande 31 miljoner kronor brutto. Regeringen återkom till frågan i 1998 års eko- nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150 bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) och uttalade därvid att försäkringskassan bör få ansvaret för att i samverkan med arbetsförmedling och ar- betsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan aktör hjälpa personer med tre fjärdedels förtids- pension till en anställning. I första hand bör dessa personer prövas mot den ordinarie arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om någon annan lösning inte kan hittas skall en plats i Samhall AB erbjudas. Re- geringen framhöll att den avsåg att återkomma med förslag i budgetpropositionen för år 1999 så att det kan träda i kraft den 1 januari 1999. Åt- gärderna bedömdes inte föranleda någon ram- höjning. Mot denna bakgrund avslog riksdagen för- slaget i prop. 1996/97:63 (bet. 1997/98:SfU2, rskr. 1997/98:273). Det innebär också att den i 1998 års ekonomiska vårproposition redovisade modellen vars syfte är att garantera sysselsättning för personer med tre fjärdedels förtidspension skall bli införd fr.o.m. år 1999. Administrativt bör förfarandet vara sådant att försäkringskassan lämnar besked till arbetsför- medlingen eller ett arbetsmarknadsinstitut om vilka personer som beviljats tre fjärdedels för- tidspension och som står till arbetsmarknadens förfogande med resterande en fjärdedels arbets- förmåga. Arbetsförmedlingens eller arbetsmark- nadsinstitutets uppgift blir att inom sex månader placera dessa personer på den ordinarie arbets- marknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om inte detta är möjligt skall berörda personer erbjudas en anställning vid Samhall AB. Försäk- ringskassan utbetalar ersättning i efterhand för dem som beretts anställning med stöd av löne- bidrag på den ordinarie arbetsmarknaden eller fått anställning vid Samhall AB. Förslaget föranleder lagreglering i särskild ordning. Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 15 884 17 881 19 177 20 035 19 596 19 753 A2 Förtidspensioner 13 511 13 375 13 590 37 896 38 579 40 019 A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift 2 8 865 9 129 9 566 A4 Handikappersättningar 979 1 002 995 1 013 1 030 1 042 A5 Arbetsskadeersättningar 1 5 959 5 932 5 984 A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift 2 1 181 1 169 1 183 A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 2 55 55 55 A8 Ersättning för kroppsskador 63 63 64 Totalt för verksamhetsområdet 30 374 32 258 33 762 75 067 75 553 77 666 1 Anvisat under socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 2 Nytt anslag år 1999 12.5 Anslag A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 15 883 598 Anslags- sparande 475 772 1998 Anslag 17 881 000 Utgifts- prognos 19 177 000 1999 Förslag 20 035 000 1 2000 Beräknat 19 596 000 1 2001 Beräknat 19 753 000 1 1 I beloppen ingår statlig ålderspensionsavgift. Redovisningen av anslaget för år 1997 är upp- delad på fyra ändamål: - sjukpenning - rehabilitering - närståendepenning - vissa yrkesskadeersättningar Anslaget för Sjukpenning och rehabilitering, m.m. belastas från och med år 1999 med statlig ålderspensionsavgift. Se bilaga 3, volym 1. Tabell 4.3 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift Miljoner kronor Totala utgifter Utgifter sjukpen- ning och rehabili- tering. m.m. Ålderspensions- avgift 1999 20 035 18 937 1 098 2000 19 596 18 514 1 082 2001 19 753 18 663 1 090 Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer vissa yrkes- skadeersättningar att redovisas under anslag A5 Arbetsskadeersättningar. Från anslaget bekostas således fr.o.m. år 1999 utgifter för sjukpenning, rehabiliteringsersätt- ning samt närståendepenning Mål för anslaget är att ersättningssystemen skall: - bygga på standardtrygghet och ge ersättning relaterad till inkomstbortfall, - uppmuntra arbetslinjen i den mening att den försäkrade i stället för långa passiva sjukskriv- ningar skall bli föremål för rehabilitering. Sjukpenning Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd). Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder. Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar ersatta med sjukpenning. Antalet dagar påverkas av förändringar inom regelverk och regelverkets administration. Även demografiska rörelser samt frånvaroförändringar på individnivå har betydelse för utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen påverkas av framförallt regelverk och löneutveckling. Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp- gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är en minskning med närmare 5 procent jämfört med år 1996. För år 1998 beräknas kostnaderna för sjukförsäkringen uppgå till 17 119 miljoner kronor, vilket innebär en ökning jämfört med år 1997. För år 1999 beräknas kostnaderna för sjukpenningen uppgå till 17 716 miljoner kronor, för år 2000 till 17 302 miljoner kronor och för år 2001 till 17 420 miljoner kronor. Tabell 4.4 Anslagsposter Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Sjukpenning 1 13 942 15 557 17 119 17 716 17 302 17 420 Rehabilitering 2 1 900 2 279 2 010 2 274 2 247 2 284 Närståendepenning1 35 39 42 45 47 49 Vissa yrkesskadeersättningar m.m.3 6 6 6 – – – Totalt 15 884 17 881 19 177 20 035 19 596 19 753 1 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999. 2 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999 på den del av anslagsposten som avser rehabiliteringspenningen. 3 Redovisas under anslag A 4. fr.o.m. år 1999. Rehabilitering Redovisningen omfattar utgifter för: Rehabiliteringspenning Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (s.k. Dagmarmedel ) Rehabiliteringsundersökningar vid Riksför- säkringsverkets sjukhus Särskilda medel - merkostnader i form av särskilt bidrag - bidrag till arbetshjälpmedel - ersättning vid köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster - administration - resor tur och retur arbetsplatsen i stället för sjukpenning - läkarutlåtanden/läkarundersökningar Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning styrs av antalet ersatta dagar. Liksom för sjuk- penningen påverkas antalet ersatta dagar av för- ändringar inom regelverket och dess administra- tion. Även demografiska rörelser samt frånvaro- förändringar på individnivå har betydelse. Den genomsnittliga ersättningen påverkas framförallt av regelverket samt löneutvecklingen. För ändamålet avsattes 2 287 miljoner kronor för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev 1 900 miljoner kronor. Differensen beror främst på en minskad aktivitet inom rehabiliterings- området samt att försäkringskassorna ej fattar något formellt beslut om rehabiliteringspenning då nivån numera är densamma som för sjuk- penning. Prognosen för år 1998 beräknas under- skridas med 269 miljoner kronor. Orsaken till detta är en fortsatt låg aktivitet inom området. Av den del av anslagsposten som avser Särskilda medel föreslås att Socialförsäkringsadministra- tionen tillförs 225 miljoner kronor för år 1999. Vidare föreslås att högst 55 miljoner kronor avsätts från Särskilda medel för år 1999 för att finansiera kostnaderna för sysselsättning av vissa förtidspensionärer. Av de särskilda medlen skall vidare 8 miljoner kronor avsättas för forskning inom socialförsäkringens område och 5 miljoner kronor till särskilda insatser inom rehabilite- ringsområdet. För år 1999 beräknas kostnaderna för rehabi- literingsersättningen uppgå till 2 274 miljoner kronor, för år 2000 till 2 247 miljoner kronor och för år 2001 till 2 284 miljoner kronor. Närståendepenning Närståendepenning utges till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående- penningen styrs av samma faktorer som för ut- vecklingen av sjukpenningen – antal ersatta dagar, löneutvecklingen och regelverket. För år 1999 beräknas kostnaderna för närstå- endepenningen uppgå till 45 miljoner kronor, för år 2000 till 47 miljoner kronor och för år 2001 till 49 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Sjukpenning Av RFV:s årsredovisning för år 1997 framgår att måluppfyllelse inte har nåtts på något av de tre delmålen inom verksamhetsgrenen som berör sjukpenning. Förändringarna är inte stora men går alla i negativ riktning. RFV har visat att an- talet sjukfall i de längre intervallen, sjukskriv- ningstid 180 dagar eller längre, har ökat i jäm- förelse med år 1996, medan antalet sjukfall med kortare sjukskrivningsperioder har minskat. Så- ledes har antalet långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmågan minskat, vilket innebär att målet att antalet långtidssjukskrivna som återfår ar- betsförmågan skall öka jämfört med kalenderåret 1996 inte har uppfyllts. Studier som RFV genomfört tyder vidare på att de regelförändringar som gjorts under senare år, i kombination med den sedan början av 1990- talet höga arbetslösheten, påverkar egenskaperna hos gruppen långtidssjukskrivna så att sannolik- heten för återgång i arbete minskar. De långtids- sjukskrivna är t.ex. äldre, i högre grad arbetslösa och har fler psykiska diagnoser än under den senare delen av 1980-talet. Vidare anger RFV att de ohälsouppföljningar som gjorts visar att arbetet i de enskilda ärendena inte är så aktivt som lagstiftningen ger möjlighet till vad gäller partiell sjukpenning, reseersättning, annat lämpligt arbete och samordnad rehabilite- ring. Den fördjupade bedömningen, som är en viktig grund för det fortsatta arbetet i ärendet, försummas och försäkringsläkaren konsulteras inte i den utsträckning som vore önskvärt för att ge ett bra beslutsunderlag. Uppföljningen har också visat att underlagen inför bedömningar och beslut om rätten till ersättning och rehabili- teringsbehov och -åtgärder i många fall är dåliga. Ofta är också gränserna mellan sjukfallsärenden och rehabiliteringsärenden otydliga eftersom tydliga ställningstaganden saknas. Regeringen har i prop. 1997/98:111 Reforme- rad förtidspension, m.m. föreslagit principer för ett nytt system för förtidspension och sjuk- bidrag. Det reformerade systemet avses träda i kraft den 1 januari 2001. Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionen (bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Den närmare regleringen av systemet är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet. Beredningen omfattar också bl.a. den vanliga sjukpenningen. Rehabilitering RFV konstaterar i en tillsynsrapport bl.a. att för- säkringskassans samordning av den arbetslivsin- riktade rehabiliteringen inte fungerar så bra som den borde. Anledningen är att det finns oklar- heter i försäkringskassans uppdrag som gör det svårt att ha en tydlig hållning i förhållande till andra aktörer. Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en översyn av de senaste årens rehabiliteringssatsningar med tonvikt på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Rapporten överlämnades till regeringen i mars 1998. I rapporten Perspektiv på rehabilitering (1997:27) konstaterar Statskontoret en rad brister i försäkringskassornas rehabiliteringsarbete och föreslår flera grundläggande förändringar, bl.a. bättre ekonomiska incitament och fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning. En särskild utredare har också fått i uppdrag att utreda arbetsgivarens kostnads- och åtgärds- ansvar vid rehabilitering. I betänkandet Arbets- givarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104) ges förslag som framförallt preciserar arbets- givarnas ansvar för rehabiliteringsinsatser för an- ställda. Närståendepenning För närvarande visar prognosen att antalet ersatta dagar med närståendepenning kommer att öka något. Från år 1998 till år 1999 beräknas antalet dagar öka från 69 000 till 70 000 dagar. Att antalet dagar förväntas öka beror delvis på att ersättningsslaget blivit mer känt hos allmänheten. Slutsatser Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen under senare tid riskerar att på sikt leda till en ökning av antalet förtidspensionä- rer. Med anledning av den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen, vilket kan leda till ökade utgifter, kommer regeringen att ingående ana- lysera vilka orsaker som ligger bakom kostnads- ökningen för sjukpenningförsäkringen. En sådan analys är bl.a. nödvändig för att kunna bedöma om det är en tillfällig uppgång eller inte. En annan oroande faktor är att försäkringskas- sans samordning av den arbetslivsinriktade reha- biliteringen inte fungerar tillfredsställande. Trots många goda samverkansprojekt kommer ofta re- habiliteringsinsatserna för sent, samtidigt som arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter vad gäller rehabiliteringsutredningar. Dessa brister kan till viss del förklaras av de neddragningar som gjorts av de administrativa resurserna. Re- habiliteringsområdet har till följd av den brist- fälliga tillämpningen av lagstiftningen under de senaste åren varit föremål för flera utredningar vilka resulterat i olika förslag. När remissbe- handlingen av förslagen avslutats finns ett till- räckligt underlag för att ett samlat grepp skall kunna tas på hela rehabiliteringsområdet. Rege- ringen avser därför att återkomma till riksdagen i denna fråga. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 20 035 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk- nas anslaget till 19 596 000 000 kronor respektive 19 753 000 000 kronor. A2 Förtidspensioner Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 13 510 789 Anslags- sparande - 121 789 1998 Anslag 13 375 000 Utgifts- prognos 13 590 000 1999 Förslag 37 896 000 2000 Beräknat 38 579 000 2001 Beräknat 40 019 000 Här redovisas utgifter för förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtids- pension och barntillägg till förtidspension samt allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids- pension. Målet för anslaget är att ge ekonomisk trygg- het vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Utgiftsutvecklingen för förtidspensioneringen är beroende av flera olika faktorer. Till de vik- tigaste räknas de demografiska förhållandena, regeltillämpning och praxisutveckling, utveckling av ATP-nivån och basbeloppsutvecklingen. Ut- gifterna för förtidspensioner uppgick budgetåret 1997 till 13 511 miljoner kronor, medan anslaget var beräknat till 13 389 miljoner kronor. Över- skridandet beror på att antalet förtidspensionärer ökat kraftigt, från 408 000 i december 1996 till 417 400 i december 1997. Ökningen har till största delen skett i åldersgruppen 60-64 år och det är antalet förtidspensioner som ökat medan antalet sjukbidrag i stället minskat. Att antalet förtidspensionärer ökat beror bl.a. på övergångsregler i samband med att de särskilda regler för försäkrade som är 60 år eller äldre avskaffades fr.o.m. år 1997. Övergångs- regler i samband med införandet av nya kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension innebar också att antalet förtidspensions- ansökningar ökade kraftigt under slutet av år 1996. Dessa ansökningar handlades under år 1997 och många beviljades förtidspension. En annan faktor som väsentligt bidrog till överskridandet var införandet av inkomstprövad änkepension, vilket medförde att ett betydande antal kvinnor med formell rätt till både förtidspension och änkepension bytte folkpensionsförmånen från änkepension till för- tidspension. Antalet sjukbidrag har minskat beroende på att antalet nybeviljade och antalet "fortsatta" sjukbidrag minskat. Beslut om förtidspension har i ett antal ärendet fattats i stället för beslut om fortsatt sjukbidrag. De nya kriterierna för rätt till förtidspension har också medfört att an- sökningar om fortsatt sjukbidrag inte beviljats. Även ökningen av antalet långa sjukfall över ett år har sannolikt bidragit till att antalet nybevilja- de sjukbidrag är lågt. Utvecklingen hittills under år 1998 visar på en liten minskning av antalet förtidspensionärer, samtidigt som den genomsnittligt utbetalda för- tidspensionen sjunkit i en långsammare takt än vad som tidigare beräknats. Anslaget för inne- varande år bedöms komma att överskridas, dock inom ramen för anslagskrediten. Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer en ålders- pensionsavgift på 18,5 procent att belasta om- rådet förtidspensioner. Detta redovisas under ett särskilt anslag A3 Förtidspensioner: Statlig ålderspensionsavgift. Regeringens överväganden Resultatinformation Efter den stora ökningen av antalet förtidspen- sionärer under föregående år, har ökningen under innevarande år avstannat. I december 1997 var antalet förtidspensionärer 417 400. I sep- tember i år visar preliminära siffror från RFV:s månadsstatistik att antalet förtidspensionärer sjunkit till ca 415 000. För den framtida utvecklingen av antalet för- tidspensionärer är den demografiska faktorn av stor vikt. De stora åldersgrupperna som är födda på 1940-talet har nu börjat uppnå de åldrar då risken att bli förtidspensionär påtagligt ökar, vilket innebär att den grupp som kan ha rätt till sådan pension växer. Regeltillämpning och praxis är andra viktiga faktorer för antalsutvecklingen. Dessa faktorer är mycket svårbedömda, inte minst beroende på att effekterna av de nya kriterierna ännu är osäkra. Kostnadsutvecklingen påverkas också mycket av utvecklingen av medelbeloppet för förtidspen- sion. Medelbeloppet för ATP har långsiktigt ökat som en följd av bl.a. reallöneökningar och ATP-systemets allmänna tillväxt. Detta har sam- tidigt medfört att andelen med pensionstillskott har minskat. Medelbeloppet påverkas också av fördelningen mellan hel och partiell pension, där den långsiktiga trenden varit att andelen förtids- pensionärer med partiell pension ökar. Mellan december 1996 och december 1997 har dock an- delen med partiell pension varit i stort sett oför- ändrad, vilket beror på att den stora grupp över 60 år som beviljats förtidspension under år 1997 oftast fått hel pension. För innevarande år har uppbromsningen av nivån på medelbeloppet för folkpension fortsatt, samtidigt som medelbe- loppet för ATP har minskat mätt i fast basbe- lopp. En orsak till att medelbeloppet för ATP har minskat är att andelen nybeviljade förtids- pensioner i åldersgruppen 60-64 år har minskat kraftigt under innevarande år jämfört med år 1997. Ett annat skäl är att antalet nybeviljade förtidspensioner i de yngsta åldersgrupperna har ökat något. Unga förtidspensionärer har ofta låg eller ingen ATP. Även lågkonjunkturen i början av 1990-talet har säkert påverkat nivån för ATP. Allt detta påverkar i sin tur antalet och medel- beloppet för pensionstillskott. Det förefaller också som om en större andel beviljas hel pen- sion än tidigare. Utredningen (S1997:03) om ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, med uppgift att lämna förslag om ett nytt system för förtidspen- sion och sjukbidrag, avlämnade i november och december 1997 betänkandena Ohälsoförsäk- ringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) respektive Ohälsoförsäkringen Övergångsbe- stämmelser (SOU 1997:189). Efter remissbe- handing av dessa överlämnade regeringen i bör- jan av mars 1998 till riksdagen proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. I propositionen föreslog regeringen vissa riktlinjer för utformningen av den del av ett reformerat system som gäller ersättning vid varaktig ar- betsoförmåga. Vidare redovisades den planerade fortsatta beredningen av frågan om reformering av hela systemet för ersättning vid långvarig me- dicinskt grundad arbetsoförmåga. Det reforme- rade systemet avses träda i kraft den 1 januari 2001. Riksdagen har godkänt propositionen (bet. 1997/98:SfU11, rskr 1997/98:237). Slutsatser Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen under senare tid riskerar på sikt att leda till en ökning av antalet ansökningar om förtidspension. Med hänsyn till gällande regler och demografiska förhållanden med stora åldersgrupper födda på 1940-talet finns en risk för en ökad volym av ansökningar om förtids- pension. För år 1999 bedömer därför regeringen att det inte är osannolikt att det sker en viss ök- ning av antalet förtidspensionärer. Vissa åtgärder har vidtagits för att motverka utvecklingen, bl.a. förändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension. Dessa har enligt vad som tidigare redovisats haft en viss återhållande effekt på antalsutvecklingen. Det är enligt regeringen mycket angeläget att RFV och försäkringskassorna snabbt vidtar åtgärder för att komma till rätta med den bristande kvaliteten i handläggningen av ärenden rörande sjukpenning och förtidspension. Arbetet med att reformera reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga enligt prop. 1997/98:111 pågår inom Socialdepartementet med inriktning på att ett förslag kan föreläggas riksdagen under hösten 1999. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 37 896 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Förtidspensioner för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 38 579 000 000 kronor respektive 40 019 000 000 kronor. A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift Tabell 4.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 8 865 000 1 2000 Beräknat 9 129 000 1 2001 Beräknat 9 566 000 1 1 Nytt anslag. Anslaget är nytt och har tillkommit med anled- ning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop.1997/98:151, bet.1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Genom införandet av det nya ålderspensions- systemet skall staten fr.o.m. år 1999 betala av- gifter till detta system för bl.a. samtliga socialför- säkringsersättningar, som det tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för, i form av s.k. statlig ålderspensionsavgift. Sådan avgift skall även belasta området förtidspensioner. Statlig ålderspensionsavgift med 18,5 procent skall tas ut på ett särskilt pensiongrundande be- lopp baserat på en fiktiv antagen inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års ålder. Regeringens överväganden Kostnaden för den statliga ålderpensionsavgiften för förtidspensioner varierar med antalet förtids- pensionärer med antagandeinkomst, medelbe- lopp och basbeloppets storlek. Mot denna bakgrund beräknar regeringen kostnaden för ålderspensionavgift för förtids- pensioner budgetåret 1999 till 8 865 000 000 kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas kostnaden till 9 129 000 000 kronor respektive 9 566 000 000 kronor. A4 Handikappersättningar Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 978 800 Anslags- sparande 1998 Anslag 1 001 900 Utgifts- prognos 995 000 1999 Förslag 1 013 000 2000 Beräknat 1 030 000 2001 Beräknat 1 042 000 Från anslaget bekostas handikappersättning från folkpensioneringen. Handikappersättning utges till personer som fyllt 16 år och som fått sin funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Handikappersättning utbetalas med belopp som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro- cent eller 36 procent av basbeloppet. I december 1997 utbetalades 55 200 handikappersättningar, varav 13 300 med nivån 69 procent, 9 500 med nivån 53 procent och 32 400 med nivån 36 pro- cent. Av dem som uppbär handikappersättning är 56 % kvinnor, vilket kan förklaras med kvin- nors längre livslängd. Utbetalning kan i bland ske retroaktivt vid nybeviljande. Handikappersättning kan ges ut tillsammans med t.ex. förtidspension eller ålderspension eller som självständig förmån. Närmare hälften av ut- betalda handikappersättningar utges i kombina- tion med förtidspension. Handikappersättning till blinda och döva eller gravt hörselskadade utges alltid med en viss garanterad nivå om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Regeringens överväganden Resultatinformation Det sker en successiv, mindre ökning av antalet handikappersättningar. Denna ökning är bl.a. en följd av att det sker en övergång från förmånen vårdbidrag till handikappersättning när den för- säkrade fyller 16 år. Eftersom antalet vårdbidrag ökar leder detta senare till en mer eller mindre automatisk ökning av antalet handikappersätt- ningar. Ökningen kan till viss del också förklaras med att kunskapen om förmånen ökat och att vården av personer med funktionshinder i bety- dande grad har avinstitutionaliserats. Den 1 januari 1994 infördes förmånen assi- stansersättning för svårt funktionshindrade per- soner. Detta har medfört att antalet handikapp- ersättningar med nivån 69 procent har minskat, medan antalet ersättningar med nivån 36 procent har ökat. I regleringsbrevet för budgetåret 1998 fick RFV i uppdrag att analysera och bedöma or- sakerna till att antalet ersättningar/bidrag succes- sivt har ökat inom förmånerna handikappersätt- ning och vårdbidrag trots att en statlig assistansersättning har införts. Av verkets redo- visning framgår att beslut om att bevilja assi- stansersättning inte har medfört några större för- ändringar vare sig det gäller antalet handikapp- ersättningar eller vårdbidrag. Det har dock medfört en klar minskning av andelen handi- kappersättningar med den högsta nivån och en förskjutning från den högsta till den lägsta nivån. RFV framhåller också att det är enbart mindre ökningar som förekommit inom förmånen han- dikappersättning under 1990-talet och att ök- ningen till stor del berodde på det ökade antalet förtidspensionärer. Slutsatser En fortsatt mindre ökning av antalet handikapp- ersättningar sker under år 1999 och de beräknas i genomsnitt uppgå till ca 56 600 under året. Bas- beloppet beräknas till 36 400 kronor. Uppräk- ning görs med fem procent på grund av retroak- tiva utbetalningar. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 013 000 000 kronor anvisas under anslaget A4 Handikappersättningar för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 1 030 000 000 respektive 1 042 000 000 kronor. A5 Arbetsskadeersättningar Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 6 105 000 Anslags- sparande 1998 Beräknat utgift 6 052 000 Utgifts- prognos 6 069 000 1999 Förslag 5 958 900 1, 2 2000 Beräknat 5 931 600 1, 2 2001 Beräknat 5 984 400 1, 2 1 inkl. vissa yrkesskadeersättningar 2 I beloppet ingår ålderspensionsavgift med 279 700 tkr år 1999, 278 700 tkr år 2000 och 282 300 tkr år 2001. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen skall, som tidigare beskrivits, från och med år 1999 re- dovisas under utgiftsområde 10. Till det nya an- slaget flyttas också redovisningen av vissa yrkes- skadeersättningar m.m. som tidigare redovisats under anslaget A1 Sjukpenning och rehabilite- ring m.m. Under anslaget redovisas även statliga ålders- pensionsavgifter om 6,40 procent för livräntor och sjukpenning enligt lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) till viss del samt för sjukpenningen enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Om rätt till egenlivränta eller efterlevandelivränta föreligger samtidigt med rätt till förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall livräntan betalas endast i den mån den överstiger pensionen om förmånen täcker samma inkomstförlust. Den statliga ålderspensionsavgiften skall betalas på den sk bruttolivräntan, dvs. livränta före samordning med förtidspension eller efterlevandepension. Detta som en följd av att det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Avgiften skall vara 18,5 procent på den del som samordnas med förtidspension och 6,40 procent på utbetald livränta och på sjukpenning enligt LAF, LSP och YFL. Avgiften om 18,5 procent redovisas under anslag A6. Målet med arbetsskadeförsäkringen är att den som drabbas av bestående men på grund av ar- betsskada i största möjliga utsträckning skall hållas skadeslös. Arbetsskadelivräntor m.m. Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger er- sättning för inkomstbortfall till dem som drabbas av skada i sitt arbete. Från försäkringen utbetalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersättning i samband med sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för särskilda hjälpmedel. Utgiftsutvecklingen är beroende av flera olika faktorer. De viktigaste är medellivräntan, basbe- loppsutvecklingen samt regeltillämpning och praxisutveckling. För ändamålet beräknades 6 127 mkr för bud- getåret 1997. De faktiska utgifterna blev 6 105 mkr. Differensen beror främst på att färre arbets- skador godkänts och att något färre livräntor betalas ut. Utgiftsprognosen för år 1998 beräk- nas överskrida tidigare beräkningar med ca 17 mkr. En orsak till detta är vissa domar från regeringsrätten som innebär att livränta kan utges under tid för rehabilitering. För år 1999 beräknas utgifterna till 5 947,9 mkr, varav statlig ålderspensionsavgift 274 mkr. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Här redovisas skadeersättningar enligt lagen (1977:265) om personskadeskydd (LSP) vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläck- ning liksom skadeersättning åt fångar m.fl. Vida- re redovisas ersättningar enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. För liknan- de skadefall inträffade före juni 1977 belastas an- slaget enligt flera olika förordningar. Här redo- visas också tillägg för vissa äldre livräntor och slutligen skadeståndslivräntor. Kostnadsutvecklingen styrs främst av basbe- loppsutvecklingen. För ändamålet föreslogs 5,66 miljoner kronor för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev 6,3 miljoner kronor. Differensen beror på en stor retroaktiv livränteutbetalning. Anslagsposten är känslig för slumpmässiga variationer. Ut- giftsprognosen för år 1998 beräknas till före- slagna 6 miljoner kronor. För år 1999 beräknas utgifterna till 6,1 mkr, varav statlig ålderspen- sionsavgift 0,1 mkr. Statliga ålderspensionsavgifter på övriga sociala förmåner Anslaget belastas också med statlig ålderspen- sionsavgift på livräntor och sjukpenning som betalas från affärsverksfonden, affärsverken och före detta affärsverk samt utbetalningar från Swedint till FN-soldater som skadats i tjänsten. Tabell 4.9 Anslagsposter Miljoner kronor Utgift 19973 Utgifts- prognos 19983 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Arbetsskadelivränta m.m. 1 6 105 6 069 5 947,9 5 920,6 5 973,4 Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 1 62 62 6 6 6 Vissa övriga ålderspensionsavgifter – – 5 5 5 Totalt 6 105 6 069 5 958,9 5 931,6 5 984,4 1 inkl. statlig ålderspensionavgift om 6,40 % fr.o.m. år 1999 2 redovisades under anslag A1 t.o.m. år 1998 3 Arbetsskadeförsäkringen regleras genom Arbetsskadefonden t.om. år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Arbetsskadelivräntor m.m. Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet. Antalet anmälningar och ärenden som skulle prövas hos försäkrings- kassorna ökade kraftigt. Antalet personer med arbetsskadelivränta ökade närmast explosions- artat under slutet av 1980-talet. Den ökande ärendemängden och praxisutvecklingen ledde till att arbetsskadeförsäkringens utgifter steg. Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut- gifter regleras för närvarande fiktivt via arbetsskadefonden. Fonden uppvisar ett fiktivt underskott sedan år 1987. Under år 1993 gjordes stora regelförändringar i arbetsskade- försäkringen. Dessa förändringar har kraftigt reducerat försäkringens utgifter och kostnadsutvecklingen är därför nu under kontroll. Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna för arbetsskadeförsäkringen lägre än in- komsterna från arbetsskadeavgiften. Det årliga överskott som därmed har uppstått har avräknats på det ackumulerade fiktiva underskottet i arbetsskadefonden. I december 1997 uppgick det ackumulerade underskottet till ca 11 700 miljoner kronor. Inkomsterna från ar- betsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas uppgå till 10 713 mkr medan utgifterna för för- säkringen kan beräknas uppgå till ca 6 069 mkr. Det fiktiva underskottet i arbetsskadefonden kan alltså beräknas uppgå till ca 7 083 mkr vid utgången av år 1998. För år 1999 beräknas inkomsterna av arbetsskadeavgiften uppgå till 11 152 mkr medan utgifterna beräknas till 7 246 mkr, varav 1 431 mkr utgörs av statlig ålderspensionsavgift. Detta innebär ett överskott på 3 906 mkr år 1999 och att den fiktiva skuld som härrör från arbetsskadefonden kan reduceras med detta belopp. Antalet anmälningar har sjunkit under hela 1990-talet och var under år 1997 det lägsta sedan lagen om arbetsskadeförsäkring infördes. Det kan finnas flera förklaringar, bl.a. regelföränd- ringarna från år 1993, en begynnande låg- konjunktur med ett minskat antal förvärvsar- betande och införandet av sjuklöneperioden. Även antalet till försäkringskassan för prövning inkomna ärenden har sjunkit. Antalet godkända ärenden har sjunkit kraftigt sedan år 1993. År 1997 godkändes 7 800 ärenden jämfört med ca 67 600 år 1992. Andelen godkända arbetsskador sjönk under samma period från 72,3 procent till 62,7 procent. Det är framför allt bifallsfrekven- sen för arbetssjukdomar som har sjunkit. Ökningen av antalet livräntetagare har avtagit och antalet i beståndet minskar nu. I december 1997 uppgick antalet till 99 600. Hälften av ut- betalda egenlivräntor avser kvinnor. Årsmedel- beloppet per egenlivränta efter samordning med förtidspension uppgick till 48 896 kronor för män och 35 706 kronor för kvinnor. Den högre ersättningen för män speglar bl.a. löneskillnader- na mellan män och kvinnor, men har också ett samband med skadans svårighetsgrad. Av dia- grammet nedan framgår antalet anmälda, till för- säkringskassan inkomna för prövning och godkända ärenden under perioden 1980-1997 (avser LAF, LSP och YFL). Diagram 4.1 Utvecklingen av antalet arbetsskadeärenden 1980-1997 För att analysera de senaste årens förändringar i arbetsskadeförsäkringen tillkallade regeringen hösten 1997 en särskild utredare som fick i upp- drag att se över försäkringen. Syftet med detta varatt se över om försäkringen fortfarande kan sägas ge en tillfredsställande trygghet för den som drabbas av en arbetsskada. Betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) överlämnades till regeringen i mars 1998. Betänkandet har remissbehandlats. Det har framförts kritik från flera håll att regelförändringarna från år 1993 har slagit hårda- re mot kvinnor än män. Könsperspektivet har behandlats i flera rapporter, bl.a. i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kart- läggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1). Även i betänkandet Den framtida ar- betsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) behandlas könsperspektivet. Vissa yrkesskadeersättningar Volymen antas vara relativt konstant. I progno- sen förväntas utgifterna för äldre skadefall minska i samma takt som utgifterna för skadefall inträffade efter år 1977 ökar. Skadeståndsliv- räntor räknas upp normalt endast om basbe- loppet stigit med minst 5 procent sedan föregå- ende uppräkning, vilket inte kommer att inträffa under den prognostiserade perioden enligt de antaganden som gjorts. Slutsatser De regelförändringar som gjordes i början på 1990-talet har medfört att kostnaderna för ar- betsskadeförsäkringen har sjunkit kraftigt. Det var nödvändigt mot bakgrund av kostnadsut- vecklingen under 1980-talet att strama åt arbets- skadeförsäkringen. Den särskilde utredare som nyligen sett över arbetsskadeförsäkringen anser att arbetsskadeförsäkringen inte längre ger en tillfredsställande trygghet för den som drabbas av en arbetsskada. Han föreslår därför en rad åtgärder för att öka de arbetsskadades trygghet. Betänkandet och remissyttrandena bereds för närvarande i Socialdepartementet. Genderaspekten måste bli en viktigt del i det ovan nämnda beredningsarbetet. Utgiftsutvecklingen är relativt stabil och i stort sett väntad. Vid framskrivningen antas att antalet nybeviljade livräntor börjar öka något igen. Orsaken till detta är dels vissa domar från Regeringsrätten som innebär att livränta kan ut- ges under tid för rehabilitering, dels att det på sikt, av demografiska skäl, finns viss risk för en ökning av antalet nybeviljade livräntor. Antalet livräntor i beståndet antas dock inte öka efter- som den allmänna trenden för närvarande är att antalet livräntor fortsätter att minska. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 5 958 900 000 kronor anvisas under anslaget A5 Arbetsskadeersättningar för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 5 931 600 000 kronor respektive 5 984 400 000 kronor. A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Förslag 1 181 300 1 2000 Beräknat 1 169 300 2001 Beräknat 1 182 700 1 Nytt anslag. Anslaget är nytt och har tillkommit med anled- ning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr.1997/98:315). Såväl inom ATP-systemet som i det reforme- rade ålderspensionssystemet är livränta och sjuk- penning enligt lag om arbetsskadeförsäkring pensionsgrundande inkomst som ger pensions- rätt. I och med införandet av det nya ålderspen- sionssystemet ska statlig ålderspensionsavgift erläggas för livränta och sjukpenning enligt lag om arbetsskadeförsäkring och motsvarande er- sättningar. Statlig ålderspensionsavgift ska betalas för bruttolivränta, d.v.s. livränta före samordning med förtidspension eller efterlevandepension, eftersom bruttolivräntan ligger till grund för be- räkning av den pensionsgrundande inkomsten. För den del av livräntan som faktiskt utbetalats ska ålderspensionsavgift om 6,40 procent er- läggas. Denna avgift redovisas under anslag A5. Därutöver ska en statlig ålderspensionsavgift om 18,5 procent beräknas på den del av livrän- tan som samordnas med förtidspension. Det är denna avgift som ska belasta anslaget. De ersättningar som ligger till grund för den ålderspensionsavgift som belastar anslaget är liv- räntor enligt lag om arbetskadeförsäkring, vissa yrkesskadeersättningar, ersättning för kropps- skador under militär verksamhet samt vissa ut- betalningar från affärsverken, affärsverksfonden och Swedint. Regeringens överväganden För pensionsgrundande belopp ska, i likhet med pensionsgrundande inkomster, en ålderspen- sionsavgift betalas. Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ålderspensionsavgiften betalas inte av den enskilde utan av staten och benämns stat- lig ålderspensionsavgift. Kostnaderna för den statliga ålderspen- sionsavgiften för arbetsskadelivräntor varierar med förändringar i bland annat antal livräntetagare, medellivräntans storlek och basbeloppet. Regeringen uppskattar kostnaden för ålders- pensionsavgift för den samordnade delen av ar- betsskadelivräntorna budgetåret 1999 till 1 181 300 000 kronor. För budgetåren 2000 och 2001 uppskattas kostnaden till 1 169 300 000 kronor respektive 1 182 700 000 kronor. A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Förslag 55 000 1 2000 Beräknat 55 000 2001 Beräknat 55 000 1 Nytt anslag Från detta anslag utbetalas – under förutsättning av riksdagens beslut – i vissa fall ersättning till arbetsgivare som bereder förtidspensionärer med tre fjärdedels förtidspension, vilka står till ar- betsmarknadens förfogande med avseende på resterande arbetsförmåga, en anställning. Det skall i första hand vara fråga om anställning på den reguljära arbetsmarknaden eventuellt med hjälp av lönebidrag och om detta inte kan ske inom sex månader skall berörda förtidspensionä- rer vara garanterade en anställning inom Samhall AB. Försäkringskassan lämnar uppgift till arbets- förmedlingen eller arbetsmarknadsinstitut om personer som tillhör denna kategori i de fall de bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingens eller arbetsmarknadsinsti- tutets uppgift består i att inom sex månader pla- cera en sådan förtidspensionär, eventuellt med lönebidrag, på den ordinarie arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall förtidspensionären beredas en anställning inom Samhall AB. Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller genom Samhalls AB:s försorg, skall berörda arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till försäkringskassan erhålla ersättning från denna. Regeringens överväganden Regeringen bedömer att ca 1 500 förtidspensio- närer kommer att omfattas av denna stödform och har nu beräknat kostnaderna till högst 55 miljoner kronor per år. Kostnaderna skall belasta ett nytt anslag, A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer. För år 1999 beräknas kostnaderna för anslaget till 55 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora osäkerheten i fråga om utnyttjandet av dessa medel beräknas kostnaderna för anslaget vara de samma åren 2000 och 2001. Den föreslagna ordningen kräver lagreglering och regeringen avser att senare utfärda närmare föreskrifter om ersättningsbelopp m.m.. A8 Ersättning för kroppsskador Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 59 622 1 Anslags- sparande 3781 1998 Anslag 61 700 1 Utgifts- prognos 60 1001 1999 Förslag 62 600 2 2000 Beräknat 63 200 2 2001 Beräknat 64 300 2 1 Anslag uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret 2 I beloppet ingår ålderspensionsavgift med 900 tkr år 1999, 1 000 tkr år 2000 och 1 100 tkr år 2001 Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. För skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget av bl.a. ersättningar enligt lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kropps- skada ådragen under militärtjänstgöring (militär- ersättningslagen). Ålderspensionsavgift redovisas under anslag A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift. Utgiftsutvecklingen påverkas bl.a. av föränd- ringar inom regelverket, däribland basbeloppets utveckling. Regeringens överväganden Riksdagen har beslutat om förbättringar i de to- talförsvarspliktigas personskadeskydd (prop. 1997/98:1 utgiftsområde 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82). De förändringar som trätt i kraft år 1998 – bl.a. höjda minimibelopp för be- räkning av sjukpenningunderlag och livränte- underlag – innebär ökade utgifter. Regeringen beräknar att kostnaderna för förbättringarna under budgetåret 1998 uppgår till 1,7 miljoner kronor. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 62 600 000 kronor anvisas under an- slaget A8 Ersättning för kroppsskador för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 63 200 000 kronor respektive 64 300 000 kronor. 13 Socialförsäkringens administration 13.1 13.1 Omfattning Socialförsäkringens administration utgörs av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassorna. Riksförsäkringsverket skall bl.a. utöva tillsyn över de allmänna försäkrings- kassorna, vara ansvarig systemägare för de ge- mensamma IT-systemen, utarbeta normer för regeltillämpning samt svara för ekonomistyr- ningen inom verksamheten. Den regionala och lokala delen, som i dagsläget består av 25 all- männa försäkringskassor, är organiserad i ett centralkontor och ett varierande antal lokal- kontor. Försäkringskassorna har ansvar för handläggning och utbetalning av socialförsäk- ringar och bidrag samt för att förebygga och minska ohälsa. Inom försäkringskassorna finns det ett betydande inslag av förtroendemannain- flytande. Från och med den 1 januari 1999 reduceras antalet försäkringskassor till 21 stycken i sam- band med bildandet av försäkringskassorna i Skåne län och Västra Götalands län. Vid slutet av år 1997 fanns det totalt ca 14 000 årsarbetare inom socialförsäkringens administra- tion, vilket är en minskning sedan budgetåret 1995/96 med 12 procent. 13.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 5 217 4 935 4 924 5 436 5 543 5 634 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Riksförsäkringsverket hade i slutet av år 1997 ett anslagssparande motsvarande 91,4 miljoner kronor, av detta belopp finns 13,9 miljoner kronor till regeringens disposition. Under inne- varande budgetår pekar prognosen på ett eventuellt underskott även sedan anslagssparan- det förbrukats. Underskottet kan till stor del förklaras av att anpassningsarbetet av IT-stöden inför millennieskiftet tar mycket stora resurser i anspråk. Försäkringskassan har 1997 utnyttjat en anslagskredit på 117 miljoner kronor. För 1998 ser prognosen ut att minska utnyttjandet av an- slagskrediten med ca 100 miljoner kronor. Förändringar Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäk- ringskassornas roller har i samband med propo- sitionen om socialförsäkringens administration m.m. (1997/98:41) tydliggjorts för att förbättra effektiviteten inom organisationen. Samtidigt har förtroendemannarollen utvecklats. Prioriteringar Riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna försäkringskassorna skall utvecklas. För att beslutet om ett reformerat ålderspen- sionssystem effektivare skall kunna genomföras satsas bl.a. på kompetensutveckling och infor- mationsinsatser. Inom IT-området skall Riksförsäkringsverket i egenskap av ansvarig systemägare ges möjlighet att allmänt utveckla stödet till de allmänna för- säkringskassorna, genomföra det nya pensions- systemets IT-satsningar och säkerställa över- gången inför millennieskiftet. Forskningen inom socialförsäkringsområdet skall stärkas. 13.3 Resultatbedömning och slutsatser Mål för verksamhetsområdet enligt reglerings- brev avseende år 1997: Samlade insatser görs för analys och kvalitetssäk- ring, varvid - insatser för likformighet och rättssäkerhet samt kvalitet i ärendehandläggningen skall prioriteras, - och analys av resultat, kostnader och kvalitet skall förbättras. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassorna har gjort flera insatser inom om- rådet för analys och kvalitetssäkring genom ökade prioriteringar och förbättringar. Arbetet kan därför anses ha bedrivits i enlighet med mål- sättningen. Regeringen har i regleringsbrev för år 1998 omarbetat målen för verksamhetsgren 3 och i stället tagit fram riktade verksamhetsmål för Riksförsäkringsverket för att göra det möjligt att följa upp myndighetens speciella ansvarsom- råden. Riksförsäkringsverkets genomförande av det reformerade ålderspensionssystemet Det nyligen fattade beslutet om ett reformerat ålderspensionssystem innebär att ett omfattande genomförandearbete inom Riksförsäkrings- verket och de allmänna försäkringskassorna skall påbörjas. För att kunna informera om och han- tera det nya pensionssystemet och för att med- borgarna skall mötas med kompetens måste ad- ministrationen besitta nödvändiga kunskaper och ha adekvat IT-stöd. Detta har stor betydelse för tilltron till systemet som helhet. Medel krävs därför för bl.a. information, kompetensutveck- ling och ökade personalkostnader. Riksförsäkringsverket har inkommit med en skrivelse till regeringen med en redogörelse för vilka insatser och resurser som krävs vid Riksför- säkringsverket och de allmänna försäkrings- kassorna i samband med genomförandet av det reformerade ålderspensionssystemet under perio- den 1998-2001 (S98/4199/SF). Riksdagen har tidigare i samband med behandlingen av pro- position 1997/98:151, Inkomstgrundad ålders- pension m.m. ställt sig bakom regeringens bedömning om att socialförsäkringens administ- ration bör tillföras 40 miljoner kronor från AP- fonden under åren 1999 och 2000 för olika genomförande insatser. Regeringen bedömer att medel till Riksförsäk- ringsverket och de allmänna försäkringskassorna bör tillföras engångsvis under innevarande budgetår samt under budgetåret 1999. Medlen som skall tillföras avseende den aktuella tiden utgör 283,9 miljoner kronor. Beloppet inkluderar de 40 mkr som regeringen tidigare bedömt som nödvändigt tillskott till administrationen. Riksförsäkringsverket har hemställt om extra an- slagsmedel för kostnadsföring av vissa delar av utvecklingskostnader för det nya pensionssyste- met (S98/5586/SF). I beloppet ingår därför också medel som skall kostnadsföras för förvalt- ningsändamål hos Riksförsäkringsverket, sam- tidigt som verkets aktiverade kostnader för ut- veckling av det reformerade ålderspensions- systemet, minskas med motsvarande belopp. Regeringen bedömer att detta belopp för närvarande uppgår till ca 50 miljoner kronor. Det är viktigt att aktivering av dessa utveck- lingskostnader framgent sker enligt god re- dovisningsed. Merparten av medlen tillförs från AP-fonden och en mindre del från medel som för närvarande står till regeringens disposition. Under anslaget B2 Allmänna försäkringskassan inom detta utgiftsområde redogörs för AP- fondens underskott avseende ersättning till försäkringskassorna. Beloppet omfattar 230 miljoner kronor, vilka nu föreslås tillföras administrationen som delfinansiering för genomförande av ålderspensionsreformen. Regeringen avser att via ett särskilt beslut under hösten 1998 för detta ändamål tillföra Riksförsäkringsverket 108,9 miljoner kronor och de allmänna försäkringskassorna 175 miljoner kronor. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen av arbetet med genomförandet och avser att i samband med beredningen av budgetpropositionen avseende åren 2000 och 2001 pröva behovet av ytterligare medel. Därutöver föreslår regeringen vissa justeringar angående förvaltningskostnader inom det reformerade ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000. Se avsnitt 5.4 Förslag till regeländringar. Vissa ändringar av administrationskostnaderna ATP-delens kostnader för förtidspension, sjuk- bidrag, änkepension, barnpension och efter- levandepension, som i dag finansieras via AP- fonden, kommer från och med år 1999 att finansieras via anslag, vilket även påverkar an- slaget för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Administrationskostnader för ålderspensionärer med både folkpension och ATP kommer helt att finansieras via AP-fonden medan administrationskostnader för ålderspen- sionärer med enbart folkpension kommer att finansieras via anslag. Nödvändiga justeringar av anslagen har gjorts och ingår i förslagen till an- slag för år 1999. Riksförsäkringsverkets sjukhus Utredningen som har haft i uppdrag att bl.a. ut- reda rollen för Riksförsäkringsverkets sjukhus överlämnade sitt förslag i december 1997, För- säkringsmedicinskt Centrum – En resurs för ut- redning och metodutveckling (SOU 1997:169). Betänkandet har remissbehandlats och rege- ringen bereder frågan med inriktning på att lägga fram förslag under våren 1999. Forskningen inom socialförsäkringens område I regeringens proposition Forskning och sam- hälle (1996/97:5) presenterades regeringens forskningspolitik för åren 1997 – 1999 vilken antogs av riksdagen (bet 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). I propositionen anförde regeringen att de medel som Socialvetenskapliga forsknings- rådet (SFR) och Riksförsäkringsverket i dag av- sätter för forskning inom allmän socialpolitik och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 pro- cent) i relation till socialförsäkringens totala om- slutning. Regeringen redogjorde vidare för sin bedömning att ge SFR och Riksförsäkrings- verket i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angelägna att prioritera ur samhällets och socialförsäkrings- administrationens perspektiv, samt att även ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att undersöka möjligheten att inom sitt verksamhetsområde finna utrymme för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans för socialförsäk- ringsområdet. I regleringsbrev för år 1997 för Riksförsäk- ringsverket gavs två uppdrag, det ena i samråd med SFR, mot bakgrund av regeringens bedöm- ningar i forskningspropositionen. Båda upp- dragen redovisades under år 1997. Återrappor- teringen har bekräftat att behovet av ökad forskning inom socialförsäkringsområdet är omfattande. Inom utgiftsområde 10, anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering, anslagspost 2 som utgör särskilda medel avseende köp av ar- betslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m. bör ett belopp avsättas för att utveckla forskningen inom socialförsäkringens område. Beloppet bör utgöra 8 miljoner kronor per år och en särskild forskningsfunktion bör inrättas vid Riksförsäk- ringsverket. Medel för att förstärka administrationen Mot bakgrund av den ansträngda situationen inom socialförsäkringens administrationen avise- rade regeringen i 1998 års vårproposition att sektorn under år 1999 skulle tillföras extra medel. Administrationens ansträngda situation kan förklaras av det generella besparingskravet, stora ändringar som gjorts i verksamheten, samt Riksförsäkringsverket stora satsningar på att an- passa IT-stöden inför millennieskiftet. Administ- rationen förstärks därför engångsvis med 225 miljoner kronor under budgetåret 1999. Av dessa disponeras 200 miljoner kronor av försäkrings- kassorna och 25 miljoner kronor av Riksförsäk- ringsverket. De extra medlen för år 1999 dispo- neras under anslaget A1 Sjukpenning, rehabili- tering m.m. anslagsposten rehabilitering inom ramen för de särskilda medel som ställts till försäkringskassornas förfogande under utgifts- område 10. Medel för att bidra till särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet. Utvecklingen inom rehabiliteringsområdet kännetecknas bl.a. av att uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att finna nya former av åt- gärder för att förbättra rehabiliteringsarbetet. Det är angeläget att samhället kan stödja ett så- dant utvecklingsarbete. Särskilda medel bör där- för också disponeras av regeringen med det ut- talade syftet att stödja ett sådant arbete. Från anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. anslagspost 2. under detta utgiftsområde be- kostas bl.a. utgifter för rehabilitering. Förutom kostnader för rehabiliteringspenning omfattar anslagsposten också kostnader för olika insatser i syfte att åstadkomma en snabbare återgång i för- värvsarbete för den som drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning av något slag. Inom detta anslag bör 5 miljoner kronor avsättas under år 1999 engångsvis för regeringens disposition för det givna ändamålet. Delegationer vid Riksförsäkringsverket Enligt förordning (1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket skall det vid verket finnas en socialförsäkringsdelegation, en sjuk- vårdsdelegation, en tandvårdsdelegation och en sjömanspensionsdelegation. Delegationerna be- står vanligen av företrädare för Riksförsäkrings- verket på ledande nivå samt företrädare för orga- nisationer och andra myndigheter. De olika delegationerna vid Riksförsäkrings- verket fyller olika syften och har tillkommit för olika ändamål vilka kan ändras över tiden. En del av dessa är reglerade via regeringsbeslut andra bygger på överenskommelser mellan olika intres- senter. Även i verksförordningen (1995:1322) finns bestämmelser om behovet av konsekvens- utredningar och berördas möjlighet att yttra sig innan en myndighet beslutar om en föreskrift eller ett allmänt råd. Mot denna bakgrund finner regeringen att det bör vara en fråga för Riksförsäkringsverket att besluta om vilka delegationer och arbetsgrupper som skall finnas vid verket. Regeringen avser därför att ta bort reglerna om delegationerna i verkets instruktion. 13.4 Förslag till regeländringar Ändring i 18 kap AFL Regeringens förslag: Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om ekonomiadministratio- nen vid de allmänna försäkringskassorna. Skälen för regeringens förslag: I lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) 18 kap. finns bestämmelser om de allmänna försäkrings- kassornas redovisning. Flera av dessa bestämmel- ser har sin förebild i det regelverk som gäller för statliga myndigheters redovisning. Bakgrunden till detta utgörs av praktiska skäl samt av det faktum att de allmänna försäkringskassorna helt finansieras av statliga medel och därför styrs också redovisningen enligt liknande principer. T.ex. utgör förordningen (1996:882) om myn- digheters årsredovisningar m.m. och bokförings- förordningen (1979:1212) en utgångspunkt för kassornas bestämmelser inom området. Även avseende ekonomiadministrationen inom de allmänna försäkringskassornas verksamhets- område bör det i AFL tydliggöras att en liknande ordning skall gälla. Strävan bör därvid vara att de allmänna försäk- ringskassorna skall kunna bedriva avgifts- finansierad verksamhet och inkomsterna bör också disponeras av dem. Regler liknande dem som finns i avgiftsförordningen (1992:191) och reglerar statliga myndigheters avgiftsfinansierade verksamhet bör också i vissa delar kunna tillämpas på de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om fordringar inom det statliga området finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar. I praktiken har försäkringskassorna redan tidigare tillämpat lik- nande bestämmelser men med hänvisning till de- ras finansiering via statsbudgeten bör detta ges en tydlig reglering. Fordringar inom kassaområdet bör hanteras på ett likartat sätt som inom övrig statlig verksamhet. Även i anslagsförordningen (1996:1189) och i kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) finns bestämmelser som kan vara lämpliga att tillämpa på de allmänna försäkringskassorna. I AFL 18 kap. bör det därför anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om ekonomiadministrationen vid de allmänna försäkringskassorna. Regeringen avser att efter en lagändring i enlighet med detta förslag göra ändringar i de ekonomiadministrativa förordningar som bör vara tillämpliga inom för- säkringskassornas verksamhetsområde. Ändring av övergångsbestämmelse avseende socialförsäkringsnämnder Regeringens förslag: Styrelsen i en allmän försäk- ringskassa utser ledamöter i socialförsäkrings- nämnd för perioden den 1 januari 1999 till och med den 31 mars 1999. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har med anledning av regeringens förslag i proposi- tion 1997/98:41 Socialförsäkringens administra- tion, m.m. beslutat att längden på mandatperio- den för ledamöterna i socialförsäkringsnämn- derna skall vara fyra år (bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Varje mandatperiod för en socialförsäkringsnämnd skall börja den 1 april året efter att val har hållits till landstings- respek- tive kommunfullmäktige i hela landet. Försäk- ringskassornas styrelser skall utse samtliga leda- möter i socialförsäkringsnämnderna från och med kommande mandatperiod. De nuvarande socialförsäkringsnämndernas mandatperiod löper ut den 31 december 1998. För att en lucka på tre månader inte skall uppstå där det inte finns valda ledamöter föreslås en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:87) om ändring i lagen om allmän försäkring. Ändringen innebär att styrelserna i de allmänna försäkringskassorna skall kunna besluta om att utse ledamöter i socialförsäkringsnämnderna för perioden den 1 januari fram till den 31 mars 1999. Förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder Regeringens förslag: Förvaltningen av de fonder som Riksförsäkringsverket förvaltar överförs den 1 januari 1999 till Kammarkollegiet. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har tidigare med anledning av proposition 1997/98:41 om socialförsäkringens administra- tion m.m. tagit ställning till vissa riktlinjer om de fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket (bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Riktlinjerna innebär att arbetsskadefonden och delpensionsfonden avvecklas med syftet att prin- cipen om bruttoredovisning skall tillämpas på statsbudgeten för dessa förmåner från och med år 1999, att fonder som inte fyller något syfte av- vecklas samt att regeringen skall överväga vilken organisation som skall förvalta de kvarvarande fonderna hos Riksförsäkringsverket. I samband med behandlingen av regeringens proposition 1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension, m.m. beslutades om regeländringar som innebar att delpensionsfonden och arbetsskadefonden avvecklas från och med den 1 januari 1999 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315 och 316). Regeringen har i särskilt beslut givit RFV i uppdrag att förbereda en avveckling av den sär- skilda yrkesskadefonden, barnlivräntefonden och en särskild till förvaltning den 13 september 1918 överlämnad fond från tidningen Fäderneslandet. Den särskilda yrkesskadefonden bildades vid budgetårsskiftet 1961/62 genom avsättning av 5 miljoner kronor från dåvarande yrkes- skadeförsäkringsfonden. Från fonden utbetalas ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar i varje särskilt fall och behållningen uppgick vid slutet av år 1997 till 78,8 miljoner kronor. Barnlivräntefonden har numera inga förpliktelser och behållningen uppgick vid slutet av år 1997 till 1,5 miljoner kronor. I samband med avvecklingen bör de kvarvarande medlen i den särskilda yrkesskadefonden och barnlivräntefonden föras över till statsbudgeten. Behållningen i den särskilda till förvaltningen den 13 september 1918 överlämnade fonden från tidningen Fäderneslandet uppgick till 112 934 kronor vid utgången av år 1997. Enligt donators mening kunde beloppet "en gång i framtiden vid lämpligt tidpunkt då beloppet nått en tillfred- ställande storlek sammanslås med Kungliga pensionsstyrelsens övriga fonder". Regeringen bedömer att fonden nu uppnått denna storlek. Riksförsäkringsverket har därför fått i uppdrag att vidta förberedelser för att avveckla fonden och att medlen i fonden skall kunna föras över till folkpensioneringsfonden. Riksförsäkringsverkets fondförvaltning om- fattade vid slutet av år 1997 ca 7,9 miljarder kronor. Efter delpensionsfondens avveckling be- räknas den kvarvarande behållningen, som för närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket, uppgå till ca 1,6 miljarder kronor. Det förvaltade kapitalet kommer således fr.o.m. år 1999 att minska betydligt. Kammarkollegiet bedriver fond- och förmögenhetsförvaltning inom den statliga sektorn. Regler för förvaltningen av Kammarkollegiets fonder finns i förordningen (1987:778) om placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning. Kollegiet förvaltar för närvarande ett kapital som motsvarar 14 miljarder kronor. Kammarkollegiet bör mot bakgrund av den omfattande förvaltningen ha goda förutsättningar att även förvalta de fonder som i framtiden finns kvar och som för närvarande förvaltas av Riks- försäkringsverket. Regeringen bedömer det där- för som lämpligt att Kammarkollegiet övertar förvaltningen av de kvarvarande fonderna hos Riksförsäkringsverket. I juni 1998 fick Riksför- säkringsverket i uppdrag av regeringen att för- bereda ett överförande av fondförvaltningen till Kammarkollegiet. Regeringen anförde i samband med beslutet att förvaltningen hos Kammar- kollegiet skulle ske i enlighet med de principer som Riksförsäkringsverket och Kammarkollegiet kommer överens om. Regeringen lägger i denna proposition fram förslag till en lag om förvaltning av fonder inom socialförsäkringsområdet. Lagförslaget innehåller nödvändiga regeländringar för att fondförvalt- ningen hos Riksförsäkringsverket skall kunna överföras till Kammarkollegiet från och med den 1 januari 1999. Följande fonder som för närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket bör i enlighet med lag- förslaget från och med den 1 januari 1999 över- föras till Kammarkollegiet för förvaltning. - Folkpensioneringsfonden - Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder - Sjömanspensioneringsfonden - Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond - Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring - Fiskarförsäkringsfonden - Affärsverksfonden - Trafiklivräntefonden - Theofil Anderssons 50-årsfond Kammarkollegiet skall förvalta de aktuella fonderna enligt de regler som regeringen utfärdar om inte annat följer av den föreslagna lagen. Om det för någon fond finns särskilda föreskrifter som avviker från vad som anges i denna lag eller vad som av regeringen föreskrivits om Kammarkollegiets fondförvaltning gäller dock dessa föreskrifter. Det ankommer på Riksförsäkringsverket och Kammarkollegiet att gemensamt utarbeta former för hur samarbetet angående fondförvaltningen myndigheterna emellan skall gå till och på vilket sätt förvaltningen skall ske. De regler som finns i reglementet angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder om reglerna för förvaltningen och om årsredo- visning förs i huvudsak in i den nya lagen (f.n. 8-11 §§). Det som för närvarande avser Riksförsäkringsverket i denna del kommer i den föreslagna lagen att avse Kammarkollegiet. De nu gällande bestämmelserna om fondfullmäktige hos Riksförsäkringsverket kommer som en kon- sekvens av lagförslaget upphöra att gälla. Fonderna skall förvaltas på så sätt att medlen blir till största möjliga nytta för de försäkringar eller de ändamål för vilkas räkning fonderna till- kommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt be- tryggande säkerhet tillgodoses. Riksförsäkrings- verket skall även framdeles svara för att fonder- nas medel och dess avkastning används i enlighet med de avsedda ändamålen och svara för utbetal- ning av medel från fonderna. Riksförsäkrings- verket skall också svara för redovisningen av fonderna i det statliga redovisningssystemet. I samband med regeländringen bör reglemente (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder upphöra att gälla. Konsekvensändring med anledning av bildandet av Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa Regeringens förslag: Ärenden som enligt 8 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersätt- ning till sjömän handläggs av Göteborgs all- männa försäkringskassa skall handläggas vid Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa. Skälen för regeringens förslag: Vid Göteborgs allmänna försäkringskassa finns en för alla för- säkringskassor gemensam enhet för sjukförsäk- rings-, arbetsskadeförsäkrings- och vissa pen- sionsfrågor som gäller sjömän. Sålunda skall bl.a. vissa arbetsskadeförsäkringsfrågor när det gäller sjömän handläggas vid Göteborgs allmänna för- säkringskassa. Samma sak gäller för ersättningar enligt lagen om krigsskadeersättning till sjömän. Enligt den nya länsindelningen har Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, och Älvsborgs län lagts samman till Västra Götalands län. Som följd därav kommer även försäkringskassorna i Göteborg och uppräknade län att den 1 januari 1999 slås samman till Västra Götalands läns all- männa försäkringskassa. De ärenden som enligt nuvarande indelning handläggs av Göteborgs försäkringskassa i dess egenskap av gemensam enhet för alla försäkringskassor bör vid bildandet av den nya försäkringskassan föras över till denna. Detta föranleder ändringar i lagen om ar- betsskadeförsäkring och i lagen om krigsskadeer- sättning till sjömän. Förvaltningskostnader inom det reformerade ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000 Regeringens förslag: Kostnaderna för förvaltning av inkomstpension och tilläggspension enligt reformerade regler skall för åren 1999 och 2000 till 60 procent täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för förvaltning av det reformerade ålderspensions- systemets fördelningsdel skall finansieras med de avgifter som betalas in till systemet. Förvalt- ningskostnaderna skall belasta AP-fonden och täckas genom en minskning av pensionsbehåll- ningarna. För att undvika en kraftig kostnads- övervältring på yngre generationer skall endast en viss andel, 60 %, av förvaltningskostnaderna minska pensionsbehållningarna det första året. Från och med år 2002 skall denna andel ökas med 2 procentenheter per år från 60 för att efter 20 år uppgå till 100 %. Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13, rskr. 1997/98:315) skall förvaltningskostnaderna minska pensionsbehåll- ningarna från och med år 2001, dvs. från och med det år då inkomstpension och tilläggspen- sion enligt reformerade regler kommer att be- talas ut. Eftersom de reformerade intjänandereg- lerna träder i kraft år 1999 uppkommer redan från denna tidpunkt löpande utgifter som är att hänföra till förvaltningskostnader i det reforme- rade pensionssystemet. RFV har också i en skrivelse till regeringen påtalat detta faktum (S98/5586/SF). Därför föreslår regeringen att sådana kostnader även för år 1999 och år 2000 skall minska pensionsbehållningarna och att minskningen skall göras med 60 % av kostnaden. Även Genomförandegruppen (S 1994:9) ställer sig bakom en ändring med denna innebörd. Detta innebär således att samma finansierings- princip skall gälla för åren 1999 och 2000 som för år 2001. Förslaget föranleder ändringar i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 13.5 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat årsredo- visningen för socialförsäkringen och konstaterar att årsredovisningen har upprättats i enlighet med förordningen om myndigheters årsredovis- ning m.m., regleringsbrev och övriga beslut för myndigheten. I sin granskning pekar RRV bl.a. på att de inte kunnat granska underlag för balan- serade utgifter för utveckling av dataprogram för det nya pensionssystemet. RRV pekar också på att riskerna med 2000-omläggningen är betydan- de och att Riksförsäkringsverket löpande bör uppdatera riskanalysen, göra prioriteringar och tillse att kassorna hanterar omställningen på ett fullgott sätt. RRV pekar vidare på att kassorna använder sig av olika bedömningsgrunder för att fastställa måluppfyllelsen för mål 1.1 om att för- säkrings- och bidragsärenden skall handläggas och utbetalning göras med kvalitet och till så låg kostnad som möjligt. Regeringen har tidigare kommenterat dessa frågeställningar (under av- snitt 3.3 och 5.3) och angett sin syn på hur frågorna bör kunna hanteras framdeles. RRV har även fört fram synpunkter på hur Riksförsäkringsverket redovisningsmässigt han- terat premiepension (tidigare premiereserven). Den 1 juli 1998 bildades Premiepensionsmyn- digheten (PPM). Organisationskommittén för bildandet av PPM har i betänkande SOU 1998:87 lagt fast den grundläggande regleringen för den nya myndigheten och dess verksamhet. Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 B1 Riksförsäkringsverket 742 665 763 710 735 754 B2 Allmänna försäkringskassor 4 475 4 270 4 161 4 726 4 808 4 880 Totalt för verksamhetsområdet 5 217 4 935 4 924 5 436 5 543 5 634 13.6 Anslag B1 Riksförsäkringsverket Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 742 000 Anslags- sparande 91 458 1 1998 Anslag 665 012 Utgifts- prognos 762 569 1999 Förslag 710 181 2000 Beräknat 734 926 2 2001 Beräknat 753 720 3 1 Av detta belopp står 13,9 mkr till regeringens disposition. 2 Motsvarar 722 181 tkr i 1999 års prisnivå. 3 Motsvarar 728 181 tkr i 1999 års prisnivå. För budgetåret 1997 hade Riksförsäkringsverket ett anslagsparande motsvarande 91,4 miljoner kronor. Av detta belopp står dock 13,9 miljoner kronor till regeringens disposition. Anslags- sparandet kommer enligt prognos att användas under innevarande år och anslagskrediten kom- mer eventuellt också att belastas. Regeringens överväganden Resultatinformation Av Riksförsäkringsverkets förvaltningsanslag användes under budgetåret 1997 64 % för drift och förvaltning av IT-stöden, 16 % för ledning och styrning, 5,8 % till normering, 3,8 % för in- formation och 3,7 % för utvärdering. Se även av- snitt 5.3 Resultatbedömning och slutsatser. Slutsatser Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 665 012 Pris- och löneomräkning 12 779 Div förändringar 23 841 Ålderspensionsreformen -7 451 Förslag 1999 710 181 Regeringen beräknar Riksförsäkringsverkets ramanslag för år 1999 med utgångspunkt från sedvanlig pris- och löneomräkning och ökade räntekostnader för lån i anläggningstillgångar. Vidare har regeringen beaktat att arbetsskade- fonden läggs ner och att de uteblivna avgiftsin- komsterna därifrån förs upp på anslag efter att justering gjorts med hänsyn till att yrkesskade- verksamheten vid Riksförsäkringsverket förts över till Gävleborgs läns allmänna försäkrings- kassa. Konsekvenserna av att det reformerade ålderspensionssystemet också påverkar admi- nistrationskostnader mellan anslag och AP-fond har beaktats. För att Riksförsäkringsverket skall kunna utveckla forskningen inom socialför- säkringens område har medel förts upp på an- slaget. Det föreslås också att Riksförsäkringsverket skall kunna åta sig ekonomiska förpliktelser avseende forskningen inom socialförsäkringens område som innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor under åren 2000 – 2002. Genomförandet av det reformerade ålderspen- sionssystemet innebär som tidigare nämnts be- tydande merkostnader för Riksförsäkrings- verket. Nödvändiga medel omfattade 108,9 miljoner kronor tillförs engångsvis avseende åren 1998 och 1999 för detta ändamål via ett särskilt regeringsbeslut under hösten 1998. Vissa av Riksförsäkringsverkets administra- tionskostnader finansieras via ersättningar från AP-fonden och de affärsdrivande verken. Regeringen har föreslagit vissa regeländringar av förvaltningskostnadernas finansiering inom det reformerade ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000. Med beaktande av att detta lag- förslag antas beräknas avgiftsinkomsterna från AP-fonden till ca 113 miljoner kronor under år 1999. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 710 181 000 kronor anvisas till Riks- försäkringsverket för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 734 926 000 kronor respektive 753 720 000 kronor. B2 Allmänna försäkringskassor Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 475 229 Anslags- sparande –117 464 1998 Anslag 4 269 564 Utgifts- prognos 4 161 300 1999 Förslag 4 726 394 2000 Beräknat 4 808 458 1 2001 Beräknat 4 879 859 2 1 Motsvarar 4 722 894 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 4 721 894 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget för budgetåret 1997 överskreds med 117 miljoner kronor, vilket var avsevärt lägre än vad som prognostiserades under året. Orsakerna till överskridandet hänför sig till avvecklings- kostnader i samband med uppsägningar, vilka enligt RFV uppgår till 206 mkr eller 4 procent av verksamhetens kostnader 1997. Prognosen för år 1998 visar på ca 100 miljoner kronor lägre an- slagsförbrukning än vad som budgeterats. Den lägre kostnaden är en följd av att personalned- dragningarna inom försäkringskassorna nu fått genomslag. Regeringens överväganden Resultatinformation Åtgärder mot ohälsa tar i anspråk närmare 20 procent av anslaget, insatser för analys och kvalitetssäkring ca 4 procent och resterande, ca 75 procent utgör administrationskostnader för handläggning och utbetalning av ersättningar. Administrationskostnaderna i förhållande till volymen ärenden varierar mycket mellan försäk- ringskassorna. I en beräkning som RFV gjort där samtliga kassorna jämförs med ett medelvärde för hela riket (100 %) hade de kassor med lägst administrationskostnader ett värde som mot- svarade 80 % och de med högsta administra- tionskostnaderna 116 %. I en jämförelse med försäkringskassornas administrationskostnader per invånare framgår att kostnaderna varierar med mellan 515 kronor som lägst och upp till 649 kronor som högst. Skillnaden mellan den dyraste och billigaste uppgår till 26 procent. Som förklaring till dessa skillnader anger RFV avveck- lingskostnader samt regionala skillnader när det gäller antalet långa sjukfall, antalet förtidspen- sionsärenden osv. Försäkringskassans personalstruktur känne- tecknas av att 85 procent av de anställda är 40-59 år och endast 1 procent under 30 år. Bara 17 pro- cent av de anställda har eftergymnasial utbildning (30 procent av männen och 11 procent av kvin- norna) och den genomsnittliga anställningstiden är 21 år. Personalminskningen, omfattande drygt 3500 anställda sedan budgetåret 1993/94, har medfört kompetensförluster och bidragit till att den redan tidigare ojämna åldersstrukturen ytterligare förstärkts. Framför allt är det i åldersintervallet 18-49 år som försäkringskassan förlorat personal. Se även avsnitt 5.3 Resultatbe- dömning och slutsatser. Slutsatser Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 4 269 564 Pris- och löneomräkning 87 512 Div förändringar 203 965 Ålderspensionsreformen 165 353 Förslag 1999 4 726 394 Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris- och löneomräkning. Vidare har bl.a. följande be- aktats: flytt av yrkesskadeenheten till försäk- ringskassan i Gävleborgs län, arbetsskadefondens administration finansieras via anslag i stället för avgiftsintäkter, KAS-administrationen överförs till arbetslöshetskassan samt överföring av medel till Riksrevisionsverket för revision av delårs- rapporter. Tabell 5.6 Beräknade avgiftsintäkter för 1999 Tusental kronor Ålderspensionsreformen: – 60/40 regeln 38 000 – information, kompetensutveckling1 140 000 Inkomster ÅP-systemet 161 000 Avbetalningsplan enl. BP-98 -100 000 Övrigt 10 000 Totalt 249 000 1 Engångsvis belopp, för år 1998 och år 1999 totalt 175 mkr Regeringen anser att jämförelser av bl.a. admi- nistrationskostnader mellan försäkringskassor är viktig. Men instrumenten måste utvecklas och förbättras för att ge en mer nyanserad och hel- täckande förklaring till skillnader mellan försäk- ringskassor när det gäller kostnader, handlägg- ningstid, kvalitet, måluppfyllelse osv. Det är också viktigt att Riksförsäkringsverket stimu- lerar till erfarenhetsutbyte mellan försäkrings- kassorna, så att de "goda exemplen" sprids. Fram till och med budgetåret 1995/96 gjordes inte någon tydlig åtskillnad mellan anslags- och avgiftsfinansiering av försäkringskassornas ad- ministration. I samband med vissa regeländringar i socialförsäkringen under budgetåren 1993/94 och 1994/95, som innebar minskade resursbehov för den avgiftsfinansierade verksamheten med sammanlagt 80 miljoner kronor, gjordes regle- ringar via anslagsmedel istället för på avgifts- sidan. Vid utgången av år 1997 hade resultatom- rådet för administration av arbetsskadeersättning (från Arbetsskadefonden) ett ackumulerat över- skott på 422 miljoner kronor och resultatområde för administration av ATP (från AP-fonden) ett ackumulerat underskott på 230 miljoner kronor. Enligt regeringen bör AP-fonden betala det upp- komna underskottet till försäkringskassan. Den i budgetpropositionen för 1998 redovisade avbe- talningsplanen på 13 miljoner kronor för år 1998, 100 miljoner kronor för år 1999 och 30 miljoner kronor för år 2000, skall fullföljas. Arbetsskade- fondens resterande fordran på försäkringskassan avskrivs i och med att fonden avvecklas och ut- gifterna förs upp som anslag på statsbudgeten från och med år 1999. Den del av överskottet inom resultatområdet administration av arbets- skadeersättning som återstår när avbetalnings- planen beaktats tillförs socialförsäkringens ad- ministration mot bakgrund av tidigare ned- dragningar. Regeringen har i det inledande avsnittet i detta verksamhetsområde redogjort för hur de tillförda medlen från AP-fonden skall användas. Regeringen avser att under hösten fatta särskilt beslut om ovanstående tekniska regleringar samt angående användningen av medlen. Kostnaderna för ATP-andelen för förtidspen- sion, sjukbidrag, änkepension, barnpension och efterlevandepension finansieras fr o m år 1999 via anslag. Den motsvarande andelen för administ- rationskostnader förs till kassornas förvaltnings- anslag, ersättningen har tidigare redovisats som en avgiftsintäkt från AP-fonden. Kostnaderna för Försäkringskassan avtalspen- sioner belastar förvaltningsanslaget. I takt med ett allt högre antal pensionärer har dessa kostna- der ökat allt mer. För att på sikt ha kontroll över dessa kostnader är det viktigt att utarbeta ett kostnadsmässigt mer stabilt system. Regeringen avser att återkomma med förslag. För att underlätta genomförandet av det re- formerade ålderspensionssystemet tillförs kas- sorna 175 miljoner kronor engångsvis under åren 1998 och 1999. Regeringen har föreslagit vissa regeländringar av förvaltningskostnadernas finansiering inom det reformerade ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000. Avgiftsintäkterna kommer till största delen i från AP-fonden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 4 726 394 000 kronor anvisas på an- slaget B2 Allmänna försäkringskassor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 4 808 458 000 kronor respektive 4 879 859 000 kronor. Ekonomisk trygghet vid ålderdom 11 Förslag till statsbudget för 1999 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 8 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 9 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 10 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 11 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 12 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 13 3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 15 3.1 Omfattning 15 3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen 15 3.2 Utgiftsutveckling 16 3.3 Resultatbedömning 17 3.3.1 Tillstånd och utveckling 17 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna och deras effekter 20 3.3.3 Regeringens slutsatser 20 3.4 Förslag till vissa regeländringar 21 3.5 Skatteavvikelser 23 3.5.1 Saldopåverkande avvikelser 23 3.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser 23 3.6 Anslag 24 A1 Ålderspensioner 24 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 25 A3 Bostadstillägg till pensionärer 26 A4 Delpension 27 14 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt 3.2, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä- rer, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370), 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, 9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Ålderspensioner ramanslag 11 536 000 A2 Efterlevandepensioner till vuxna ramanslag 12 734 000 A3 Bostadstillägg till pensionärer ramanslag 9 841 000 A4 Delpension ramanslag 204 009 Summa 34 315 009 15 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 15.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till- lämpas första gången vid beräkning och fastställande av prisbasbelopp för år 1999. För år 1999 skall bestämmel- serna i tredje och fjärde styckena till- lämpas i deras lydelse före den 1 januari 1999 med den ändringen att det enligt andra stycket fastställda be- loppet skall minskas med en procent. 3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till- lämpas första gången vid beräkning och fastställande av prisbasbelopp för år 1999. 15.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Vid beräkning av pensionstill- skott för år 1999 skall basbeloppet en- ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Vid beräkning av delpension för år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring minskas med en procent. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 15.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio- närer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraft- trädandet. Vid beräkning av särskilt bostadstillägg som avser år 1999 skall de äldre bestämmelserna tillämpas med den ändringen att basbeloppet skall minskas med en procent. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraft- trädandet. 15.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:683) om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370) dels att punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse, dels att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall utgå. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom. och i punkt 6 av anvisningar- na till 46 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 3. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 4. Vid 2000 års taxering skall vid beräkning av det särskilda grundav- draget basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäk- ring minskas med en procent. 2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., i punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i punkt 1 av anvisningar- na till 48 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 15.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 2. Vid bedömandet av deklara- tionsskyldigheten vid 2000 års taxering skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 15.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pen- sionärer och punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Bostadstillägg lämnas med 85 pro- cent av bostadskostnaden per månad av den del som överstiger 100 kronor men inte 4 000 kronor. Bostadstillägg lämnas med 90 pro- cent av bostadskostnaden per månad av den del som överstiger 100 kronor men inte 4 000 kronor. För pensionär boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform lämnas inte bo- stadstillägg för bostadskostnad som överstiger 2 000 kronor per månad. I fråga om makar tillämpas dock första stycket. 4. Under åren 1995–1998 får en kommun med egna medel lämna kompletterande bostadstillägg utöver vad som anges i 4 §. För sådant bo- stadstillägg gäller i övrigt vad som anges i denna lag. 4. Under åren 1995–2000 får en kommun med egna medel lämna kompletterande bostadstillägg utöver vad som anges i 4 §. För sådant bo- stadstillägg gäller i övrigt vad som anges i denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fort- farande för tid före ikraftträdandet. 16 Ekonomisk trygghet vid ålderdom De äldre har tagit sin del av bördorna i samband med budgetsaneringen. Äldre människor med folkpension, pensionstillskott, ATP och bo- stadstillägg som enda fast inkomstkälla påverkars direkt av sänkta nivåer och höjda avgifter och har små möjligheter att förstärka sina inkomster. Till det kommer att utgifterna för vård, omsorg och medicin tenderar att öka med stigande ålder. Sedan år 1993 har prisbasbeloppet minskats med två procent vid beräkningen av pensionerna. Från och med år 1999 föreslår regeringen att minskningen av prisbasbeloppet skall upphöra. Denna höjning påverkar ålders-, efterlevande-, barn- och förtidspensionerna i form av såväl folkpension som ATP. Dessutom är prisbasbe- loppet helt värdesäkrat från år 1999. För de pensionärer som har de minsta margi- nalerna betyder bostadstillägget mycket. Rege- ringen föreslår nu att bostadstillägget höjs från 85 till 90 procent av den bidragsberättigade bo- stadskostnaden mellan 100 till 4 000 kronor. En sådan höjning innebär att de mest utsatta pen- sionärsgrupperna sätts i främsta rummet. Den föreslagna höjningen av pensionerna ger mest i kronor räknat till de med hög pension. Genom att föreslå en höjning av bostadstilllägget till 90 procent får de pensionärer med de lägsta pensionerna en kraftig förstärkning av sina pen- sionsinkomster. Sammantaget kommer det totala utfallet i kronor inom pensionärskollektivet således att fördelas relativt jämnt. I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt pensionssystem. Därmed får Sverige ett tryggt och ekonomiskt stabilt pen- sionssystem. Den nya pensionen införs succes- sivt från år 1999 och de första utbetalningarna sker år 2001. Från och med år 1999 kommer alla att få årlig information om hur mycket pension man tjänat in. Detta ger den enskilde en bättre överblick över den förväntade ekonomiska si- tuationen vid pensioneringen. 16.1 Omfattning Budgetåret 1998 omfattar utgiftsområdet folk- pension i form av ålderspension och efterlevan- depension till vuxna och pensionstillskott till sådana pensioner samt bostadstillägg till folkpen- sionärer. 16.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen Som en del av beslutet om det reformerade pen- sionssystemet, har riksdagen beslutat om vissa principer för ålderspensionssystemets finansie- ring (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Detta innebär bl.a. föränd- ringar vad gäller kostnadernas fördelning mellan statsbudgeten och den Allmänna pensionsfon- den (AP-fonden). Vidare skall pensions- grundande förmåner beläggas med statlig ålders- pensionsavgift. Som en effekt av riksdagens beslutade föränd- ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. budgetåret 1999 folkpension till ålderspensionär som inte har rätt till tilläggspension, folkpension och tilläggspension i form av efterlevande- pension till vuxna, pensionstillskott till såväl ålderspension som till efterlevandepension, bostadstillägg till pensionärer samt delpension. Utgifterna för folkpension i form av ålders- pension, som uppbärs av personer som också har rätt till ålderspension från ATP-systemet, kom- mer att belasta AP-fonden och därmed föras över från statsbudgeten till ålderspensionssys- temet vid sidan av statsbudgeten, tidigare socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbud- geten. Utgifterna för tilläggspension i form av efter- levandepension skall inte längre belasta AP-fon- den utan flyttas över till statsbudgeten. Utgifter- na för folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepension skall finansieras med efter- levandepensionsavgiften. Övriga förmåner inom utgiftsområdet skall finansieras med allmänna skattemedel. I beräk- ningen för anslaget delpension ingår även ut- gifter för statliga ålderspensionsavgifter. Från och med år 1999 byter basbeloppet namn till prisbasbeloppet. Fortsättningsvis kommer emellertid benämningen prisbasbeloppet att användas även för tid före år 1999. För ytterligare information kring ålderspen- sionsreformens påverkan på statsbudgeten hän- visas till bilaga 3, volym 1. Tabell 3.1 Överföringar och statliga ålderspensionsavgifter inom utgiftsområdet år 1999 Miljoner kronor Överföringar från anslag Överföringar till anslag Pensions- avgift Ålderspensioner 41 682 0 0 Efterlevandepensioner till vuxna 0 12 262 0 Bostadstillägg till pensionärer 0 0 0 Delpension1 0 0 12 1 Anslaget delpension är nytt under utgiftsområdet 16.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 63 134 62 701 62 658 34 315 33 753 33 477 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna för ålderspensioner från folkpensio- neringen år 1998 minskar till följd av att allt färre får pensionstillskott vilket i sin tur beror på att andelen pensionärer med ATP växer. Pensions- tillskott utbetalas i dag till ungefär 22 procent av alla folkpensionärer. Antalet ålderspensionärer har ökat något till följd av bl.a. fler förtida uttag av ålderspension. Utgifterna för efterlevandepensioner minskar år 1998 med ungefär 40 procent, vilket beror på att inkomstprövningen av änkepensionens folk- pensionsdel inte fick fullt genomslag i budgeten år 1997. Som en effekt av inkomstprövningen sjunker antalet personer med änkepension från folkpensioneringen. Anslaget bostadstillägg till pensionärer (BTP) omfattar bostadstillägg till både förtids- och ålderspensionärer. Utgifterna för BTP har sjunkit sedan år 1993, men förväntas öka något under år 1998 på grund av att ersättningsnivån återställts till 85 procent. Förtidspensionärerna utgör i antal ungefär 25 procent av alla folkpen- sionärer som uppbär BTP och tar i anspråk mot- svarande del av utgifterna. Sammantaget har antalet pensionärer med bostadstillägg minskat successivt. Det totala antalet har mellan åren 1997 och 1998 minskat med 20 000 personer eller ca 5 procent. Under samma period har däremot antalet förtidspensionärer med bostads- tillägg ökat. Efter de regeländringar som gjordes inom del- pensionssystemet den 1 juli 1994 har antalet ny- tillkomna delpensionärer minskat väsentligt och kostnaderna sjunkit. Förändringar Genomförda - Ersättningsnivån för bostadstillägg har höjts från 83 procent till 85 procent. - Den nedre åldersgränsen för uttag av ålders- pension har höjts från 60 till 61 år. - Tidpunkterna för utbetalning av pension har tidigarelagts till den 18 respektive den 19 i varje månad. - Sammanboende har likställts med makar vid beräkning av bostadstillägg. - Vid beräkning av bostadstillägg till pensio- närer som har sin bostad i särskild boende- form beaktas privatbostaden – om den utgör permanentbostad för den andra maken – inte längre vid inkomstprövningen. - Privat pensionssparande räknas inte längre till förmögenheten vid inkomstprövning av folk- pension i form av änkepension. - Utbildningsbidrag som utges vid arbets- marknadsutbildning skall fortsättningsvis an- ses som inkomst vid beräkning av bostads- tillägg. Beslutade - Ett nytt ålderspensionssystem skall införas från och med år 1999. - Prisbasbeloppet för år 1999 skall beräknas utifrån 100 procent av prisförändringen. - Prisbasbeloppet skall från och med år 1999 minskas med endast 1 procent och från och med år 2000 inte minskas alls vid beräkning av pensionsförmåner m.m. - Delpension skall ej kunna nybeviljas efter ut- gången av år 2000. - Små pensionsbelopp utbetalas i efterskott. Föreslagna - Prisbasbeloppet skall från och med år 1999 inte längre minskas vid beräkning av bl.a. pensionsförmåner. - Ersättningsnivån för bostadstillägg höjs från och med år 1999 från 85 procent till 90 pro- cent. - Kommunerna ges fortsatt möjlighet att betala ut kommunalt kompletteringsbelopp till det statliga bostadstillägget under åren 1999 och 2000. Mål för år 1999 Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk trygghet till äldre och efterlevande. Prioriteringar - Regeringen anser att omsorgen om äldre är ett av de viktigaste välfärdspolitiska områ- dena. Att ge de äldre en ekonomisk trygghet som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till bostad med tillfredsställande standard är således av mycket stor vikt. - Regeringen har initierat flera utredningar och studier för att bättre informera sig om de äld- res situation i Sverige – speciellt efter nittio- talets lågkonjunktur. - Regeringen anser också att det är viktigt med regelbundna möten med Pensionärskom- mittén – vilken fungerar som länk mellan pensionärerna och regeringen – samt att ut- veckla arbetet i det nationella äldrerådet. 16.3 Resultatbedömning Målet för utgiftsområdet år 1998 var att ge eko- nomisk trygghet till äldre som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till en bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt, oavsett förändringar i om- världen. 16.3.1 Tillstånd och utveckling Regeringen konstaterar nu att den ekonomiska utvecklingen har vänt. De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen har nedbringats till en varaktigt låg nivå och bytesbalansen visar växan- de överskott. Det finns därmed utrymme för vissa förbättringar. Det finansiella läget i om- världen kräver dock en fortsatt stram budget- disciplin. Prisbasbeloppet Utvecklingen av ålders-, efterlevande- och del- pensioner följer prisbasbeloppet och därmed normalt utvecklingen av konsumentprisindex (KPI). I så måtto är pensionerna värdebe- ständiga. Till följd av de omfattande åtgärder som varit nödvändiga för att sanera statens finan- ser har emellertid även pensionsområdet varit föremål för besparingar. De största besparing- arna inom utgiftsområdet har skett genom förändringar av prisbasbeloppet. År 1992 be- slutade riksdagen att prisbasbeloppet från och med år 1993 skulle reduceras med 2 procent vid beräkning av pensionerna. År 1995 beslutade riksdagen att prisbasbeloppet inte skulle räknas upp fullt ut. Hur dessa besparingar har påverkat prisbas- beloppet redovisas i tabellen nedan. Tabell 3.2 Prisbasbeloppets utveckling Kronor Förhöjt prisbas- belopp Andel av prisför- ändring som på- verkat PBB Prisbas- belopp Prisbas- beloppet reducerat med 2 % 1993 – – 34 000 33 712 1994 – – 35 200 34 496 1995 36 000 0,6 35 700 34 986 1996 36 800 0,6 36 200 35 476 1997 37 000 0,6 36 300 35 574 1998 37 100 0,8 36 400 35 672 1999 37 200 1,0 36 400 Under budgetåret 1998 har prisbasbeloppet räk- nats upp med 80 procent av KPI-förändringen, vilket innebär att pensionerna realt har minskat något. Åren 1993 och 1994 var skillnaden 2 pro- cent för att mellan åren 1995 och 1998 öka till 4 procent. Inför år 1999 har riksdagen beslutat att prisbasbeloppet åter skall räknas upp med hela KPI-förändringen vilket ger ett prisbasbelopp på 36 400 kronor. Vidare föreslår regeringen att prisbasbeloppet inte längre skall minskas vid be- räkning av pensionsförmåner m.m. Dessa för- bättringar kommer att innebära stora ekono- miska fördelar för pensionärerna. Gender Som en del av Socialdepartementets gender- program för social välfärd skall RFV på uppdrag av regeringen analysera förslag och verksamhet inom socialförsäkringen utifrån båda könens ut- gångspunkter. I rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1) konstaterar RFV att det finns stora ekonomiska skillnader mellan kvinnliga och manliga ålders- pensionärer vad gäller ersättningarna från social- försäkringen. RFV skriver vidare att denna situa- tion bland annat speglar hur arbetsmarknad och familjemönster sett ut för de generationer som i dag uppbär pension. Allmän tilläggspension Av ålderspensionärerna har i dag ca 83 procent både folkpension och ATP. Bland 65-åringarna är andelen med ATP så hög som 94 procent. Den totala andelen pensionärer med ATP växer med ungefär en procentenhet per år. Det finns dock stora skillnader mellan kvinnliga och manliga ålderspensionärers ATP. Av dagens alla ålders- pensionärer har 73 procent av kvinnorna ATP jämfört med 96 procent av männen. I ålders- gruppen 65–70 år har ca 90 procent av kvinnorna och 97 procent av männen ATP. I gruppen över 90 år har endast ca 35 procent av kvinnorna men drygt 90 procent av männen ATP. Nivån på den pension som betalas ut från tilläggspensioneringen beror på den pensionera- des tidigare förvärvsinkomster samt på antalet år personen intjänat ATP. Också här finns stora skillnader vad gäller kvinnor och män. Den genomsnittliga ATP-poängen för dagens alla pensionärer är 2,4 för kvinnor och 4,4 för män. Antalet intjänandeår, det krävs trettio år för full ATP, skiljer sig också åt mellan kvinnor och män. För åldersgruppen 65–70 år är skillnaden ca 5 år. Pensionstillskott Antalet ålderspensionärer med pensionstillskott (PTS) minskar stadigt med drygt 20 000 per år, eller ca 7 procent. Den huvudsakliga anledningen är ATP-systemets mognad. I december 1997 er- höll ungefär 350 000 eller ca 22 procent av ålderspensionärerna PTS. Detta är en minskning med 160 000 personer sedan år 1990. En majori- tet av dessa är kvinnor. Av de kvinnliga ålders- pensionärerna erhåller 33 procent PTS jämfört med 7 procent av de manliga. Detta är en minsk- ning med ca 30 procent för båda grupperna sedan år 1990. I dag uppbär ca 130 000 kvinnor och 16 000 män maximalt PTS. Hur antalet ålders- pensionärer med PTS har förändrats över tiden redovisas i diagrammet nedan. Diagram 3.1 Utvecklingen av antal ålderspensionärer med PTS åren 1990 - 1997 Efterlevandepension Reglerna för efterlevandepensionen har föränd- rats kraftigt under senare år. Den 1 april 1997 infördes inkomstprövning av folkpension i form av änkepension. Detta ledde till att antalet utbe- talda änkepensioner sjönk från ca 49 000 till ca 18 500, dvs. med ca 60 procent. Denna minsk- ning innebar dock inte att motsvarande antal änkor förlorade sin folkpension. Anledningen är att många av de berörda änkorna samtidigt var berättigade till folkpension i form av förtidspen- sion. Detta resulterade i att ungefär 5 000 änkor under år 1997 i stället erhöll folkpension i form av förtidspension. Antalet änkepensioner har fortsatt att sjunka. I september 1998 utbetalades ca 16 000 änkepen- sioner från folkpensioneringen. Det sjunkande antalet beror på att de äldre änkorna förlorar rätten till folkpension i form av änkepension när de erhåller egen folkpension i form av ålderspen- sion. Det är dessa änkor som har de lägsta in- komsterna och som fått behålla hela eller delar av sin folkpension i form av änkepension. Många av de änkor som i dag nybeviljas änkepension enligt övergångsreglerna har så höga inkomster att folkpension i form av änkepension reduceras till noll. Antalet änkor med folkpension i form av änkepension antas fortsätta sjunka. Omställningspensionen förkortades från och med den 1 januari 1997 från tolv månader till sex månader. Detta har lett till att antalet personer med omställningspension minskat under år 1997, från 2 340 till 1 110. Antalet har under år 1998 stabiliserat sig på en nivå kring 1 000 förmåns- tagare. Antalet antas dock öka under de närmaste åren. Förlängd omställningspension infördes den 1 januari år 1990 och kan utbetalas upp till tolv år. Antalet personer som omfattas av förmånen ökar därför fortfarande. Antalet utbetalningar har under år 1997 ökat från 2 620 till 3 120. I september 1998 utbetalades förlängd omställ- ningspension till 3 240 personer. Bostadstillägg till pensionärer Andelen pensionärer berättigade till bostads- tillägg sjunker sedan flera år. Detta beror dels på ATP-systemets mognad, dels på regeländringar. År 1990 erhöll 29 procent av ålderspensionärerna bostadstillägg till pensionärer (BTP). Av dessa var 38 procent kvinnor och 16 procent män. I december 1997 erhöll 25 procent av ålderspen- sionärerna BTP, 35 procent av kvinnorna och 11 procent av männen. Ungefär 80 procent av dagens BTP-tagare är kvinnor. Detta är en ök- ning av den kvinnliga andelen sedan år 1990 med fyra procentenheter. Majoriteten av dessa är en- samstående eller änkor. Av de förtidspensionärer som erhöll BTP, ca 25 procent av förmåns- tagarna, var ca 56 procent kvinnor och 44 procent män. Hur antalet ålderspensionärer med BTP har förändrats över tiden redovisas i dia- grammet nedan. Diagram 3.2 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990 - 1997 Särskilt bostadstillägg till pensionärer Utvecklingen av särskilt bostadstillägg till pen- sionärer (SBTP) är starkt beroende av utveck- lingen av BTP och speglar BTP-reglernas fördel- ningsmässiga effektivitet. När bostadskostnads- gränserna höjs i BTP minskar antalet SBTP- tagare. Samtidigt gäller också att antalet SBTP- tagare ökar vid oförändrade bostadskostnads- gränser. Detta beror på att boendekostnads- höjningar leder till att fler pensionärer når en bo- stadskostnad som inte täcks enligt BTP-reglerna. I januari 1998 hade 22 procent av BTP-tagarna en boendekostnad över BTP:s övre gräns på 4 000 kronor per månad. Av de drygt 39 000 personer, 8 procent av BTP-tagarna, som erhöll SBTP hade ca 30 procent en boendekostnad över 5 000 kronor per månad. Antalet SBTP-tagare har ökat från ca 8 000 personer vid förstatligandet av BTP år 1995 till ca 42 000 personer i augusti 1998. Samtidigt har antalet BTP-tagare sjunkit från 591 000 till 494 000 personer. Delpension Den 1 juli 1994 ändrades reglerna inom delpen- sionsförsäkringen. Detta innebar att omfattning- en av den arbetstidsminskning som kom- penserades genom delpension minskade till tio timmar och att försäkringens kompensations- grad sänktes från 65 procent till 55 procent. An- talet nybeviljade delpensioner har därefter minskat väsentligt, till ca 850 per år. Detta medför att det totala antalet delpensionärer sjunker. I slutet av år 1994 uppbar drygt 50 000 personer delpension. År 1997 hade antalet sjunkit till 13 600 och i slutet av år 1998 beräknas antalet vara nere i ungefär 6 600. Regeländ- ringarna innebär också att den genomsnittliga delpensionsnivån sjunker. 16.3.2 De viktigaste statliga insatserna och deras effekter Beslut om reformerat ålderspensionssystem I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt system för ålderspensionering (prop. 1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315 och 320). De grundläggande principerna för det reformerade pensionssystemet kan sammanfattas i följande sju hörnstenar: - livsinkomsten skall ligga till grund för pen- sionen – 18,5 procent av pensionsunderlaget kommer på sikt att avsättas - grundtrygghet i form av garantipension - koppling till landets ekonomiska tillväxt - stabilt system - rörlig pensionsålder från 61 år och uppåt - tid med små barn, värnplikt och högre studier är pensionsgrundande - den nya pensionen införs successivt från år 1999 och de första utbetalningarna sker år 2001. Beslutet innefattar också en avveckling av del- pensionssystemet. Efter utgången av år 2000 skall delpension inte kunna nybeviljas eller ökas. Det innebär att år 2004 blir det sista året som delpension kommer att utbetalas. Ersättningsnivån i BTP höjs från 83 procent till 85 procent BTP ersätter i dag boendekostnader upp till 4 000 kronor per månad. Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån från 83 procent till 85 procent av boendekostnaden. Denna höjning innebär att den maximala månadsersättningen, som mest ökar med närmare 80 kronor per månad. Vid den genomsnittliga boende- kostnaden på 3 200 kronor per månad ökar BTP med 62 kronor per månad. Den höjda ersättningsnivån kommer att öka utgifterna för BTP i år med ungefär 300 miljoner kronor, vilket överensstämmer med vad som beräknades i budgetpropositionen för år 1998. I denna beräkning har hänsyn tagits till att förändringen ger minskade kostnaderna för SBTP. Den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension höjs från 60 till 61 år Den 1 januari 1998 höjdes den nedre åldersgrän- sen för uttag av ålderspension från 60 till 61 år. Syftet med regeländringen var att undvika komplikationer år 2001, då pensionerna för dem födda år 1938 eller senare skall räknas om enligt reformerade regler. Skulle de tidigare reglerna fortsatt att gälla, så hade en person född år 1938 – som således fyller 60 år 1998 – kunnat ta ut sin ålderspension innan det reformerade pensions- systemet trätt i kraft år 1999. Förslaget innebär för år 1998 en minskning av utgifterna för an- slaget ålderspensioner med ungefär 55 miljoner. 16.3.3 Regeringens slutsatser Saneringsprogrammet har varit mycket om- fattande och övergripande syftat till att komma till rätta med underskottet i statens finanser. Alla åtgärder – såsom reduceringen av prisbasbe- loppet, inkomstprövningen av änkepensionerna m.m. – har alltså syftat till att bidra till sane- ringen. Åtgärderna har dock varit av olika ka- raktär och i många fall också av strukturell art. Eftersom utvecklingen av statens finanser nu har vänt, föreslår regeringen riksdagen – med start från och med den 1 januari 1999 – att pris- basbeloppet inte längre skall minskas med 2 pro- cent vid beräkning av pensionsförmåner m.m. samt att ersättningsnivån i bostadstillägget höjs från 85 procent till 90 procent. Regeringen anser dock att inkomstprövningen av änkepensionen är av strukturell art varför gällande regler behålls. Vissa lättnader beträffande inkomstpröv- ningen av änkepensionen har dock gjorts. Som exempel på detta undantogs den 1 januari 1998 pensionsförsäkringar och pensionssparkonton från inkomstprövningen. Dessutom kommer en höjd ersättningsnivå i bostadstillägget och en uppräkning av pensionerna med prisbasbeloppet att komma änkorna tillgodo. På grund av den kärva situation som uppstått som en effekt av nittiotalets kris kommer en fortsatt undersökning och analys av ålderspen- sionärers och efterlevandes levnadsförhållanden att prioriteras. En särskild utredare har fått i uppdrag att senast i januari 1999 lämna förslag till konstruk- tion av en fullt ut beskattad övergångsvis garan- tipension. Denna skall gälla för de ålderspensio- närer som inte kommer att omfattas av regel- systemet för garantipension inom det reforme- rade ålderspensionssystemet. I och med att detta system införs försvinner för ålderspensionärer det särskilda grundavdraget. Den under år 1998 påbörjade utredningen av regelsystemet för in- komstprövning av BTP, med beaktande bl.a. av kraven på anpassning till de reformerade ålders- och förtidspensionssystemen, ska avslutas under våren 1999. Utredningen av efterlevande- pensioner, vilken också skall beakta kraven på anpassning till ålders- och förtidspensions- systemen överlämnade sitt betänkande Efter- levandepension En anpassning till det reforme- rade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) till regeringen den 1 oktober 1998. För alla utredningarna gäller att propositioner avses att lämnas till riksdagen under år 1999. 16.4 Förslag till vissa regeländringar Prisbasbeloppet skall inte längre minskas vid be- räkning av pensionsförmåner m.m. Regeringens förslag: Beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtids- pension, efterlevandepension och barntillägg en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pen- sionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen- sionstillskott, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall från och med år 1999 beräknas utifrån ett prisbasbelopp som inte har minskats. Vidare föreslås att ett icke minskat prisbasbelopp skall ligga till grund för beräkningen av det särskilda grundavdraget enligt kommunalskattelagen (1928:370) och för skyldigheten att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Skälen för regeringens förslag: I den uppgörelse som år 1992 träffades mellan den dåvarande rege- ringen och det socialdemokratiska arbetarepar- tiet, med målet att stabilisera den svenska eko- nomin i ett akut statsfinansiellt läge, beslutades om sänkta ersättningsnivåer inom pensionsom- rådet (prop. 1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157). Sänkningen innebar att er- sättningsnivåerna för vissa pensionsförmåner m.m., från och med år 1993, beräknades utifrån prisbasbeloppet minskat med 2 procent. Rege- ringen konstaterade i början av år 1998 att eko- nomin hade stabiliserats. Budgetunderskottet hade sjunkit och ekonomin var på väg åt rätt håll. Regeringen föreslog därför att ersättningsni- våerna inom pensionsområdet år 1999 skulle be- räknas utifrån prisbasbeloppet minskat med en procent och fr.o.m år 2000 utifrån prisbasbe- loppet (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98: FiU20, rskr. 1997/98:318). Regeringen konstaterar nu att ekonomin går bättre än förväntat. De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen har nedbringats till en var- aktigt låg nivå och bytesbalansen visar växande överskott. Regeringen föreslår därför att ersätt- ningsnivåerna redan fr.o.m. år 1999 skall beräk- nas utifrån hela prisbasbeloppet. Detta innebär därmed att återgången till att beräkna pensio- nerna utifrån ett prisbasbelopp utan minskning tidigareläggs. Regeringens förslag innebär att pensionerna kommer att höjas med drygt en procent år 1999 utöver vad som tidigare beslutats. Förslaget på- verkar anslag på flera utgiftsområden samt ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud- geten. De största utgiftsförändringarna redovisas nedan: Tabell 3.3 Utgiftsförändringar år 1999 på grund av åter- gången till det icke minskade prisbasbeloppet Miljoner kronor UO10 A2 Förtidspensioner + A3 468 UO11 A1 Ålderspensioner 115 UO11 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 127 UO11 A4 Delpension 2 UO12 A4 Barnpensioner 10 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 1 352 Totalt 2 074 Totalt ökar utgifterna på statsbudgeten samt ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud- geten budgetåret 1999, utöver vad som tidigare beslutats, med ca 2 074 miljoner brutto, vilket motsvarar ca 1 483 miljoner netto. Höjd kompensationsgrad för bostadstillägg till pensionärer (BTP) Regeringens förslag: Den del av bostadskostnaden inom intervallet 100 – 4 000 kronor per månad som kan ersättas med bostadstillägg höjs till 90 procent från och med den 1 januari 1999. Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1995 infördes statliga regler för bostadstillägg till pensionärer (BTP), som ersatte det tidigare kommunala bostadstillägget (KBT). De nya reg- lerna innebar att bostadstillägg lämnades med 85 procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Det kärva ekonomiska läget under åren 1995 och 1996 ledde till att regeringen år 1997 – som en del av saneringsprogrammet – föreslog en sänkning av ersättningsnivån från 85 procent till 83 procent (prop. 1996/97:1). Under år 1997 stabiliserades den svenska ekonomin varför rege- ringen föreslog riksdagen att ersättningsnivån skulle återställas till den ursprungliga. Den 1 januari 1998 höjdes därför ersättningsnivån från 83 procent till 85 procent. Denna höjning var ett första steg för att förbättra levnads- förhållandena för pensionärer med små margi- naler. Pensionärskollektivet har tagit ett stort ansvar för att föra Sverige ut ur krisen. Utvecklingen av statens finanser har nu vänt. Pensionärerna skall därför få del av denna framgång. Regeringen föreslår därför att ersättningsnivån i bostads- tillägget höjs från 85 procent till 90 procent. Denna förändring påverkar ekonomin positivt för de ca 500 000 pensionärer med de minsta ekonomiska marginalerna. Förändringen innebär att nivån för den högsta ersättningen höjs med ca 195 kronor per månad, från 3 315 kronor per månad till 3 510 kronor per månad. Den genom- snittliga höjningen av bostadstillägget blir 120 kronor per månad. Den föreslagna förändringen kommer varaktigt öka kostnaderna för anslaget med ca 720 miljoner kronor per år, eller ungefär 7,5 procent. Denna förändring minskar kraftigt trycket på det särskilda bostadstillägget till pen- sionärer (SBTP). Förlängning av möjligheterna för kommunerna att betala ut kompletterande bostadstillägg Regeringens förslag: Kommunerna ges fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande bostads- tillägg till det statliga bostadstillägget under åren 1999 och 2000. Skälen för regeringens förslag: År 1995 förstat- ligades bostadsstödet till pensionärer. Det re- formerade systemet medförde omfördelningar mellan pensionärerna, varför vissa övergångs- bestämmelser infördes. Övergångsbestämmel- serna innebär att en kommun med egna medel får ge kompletterande stöd till pensionärer ut- över det bostadstillägg som anges i lagen. Detta kompletterande bostadstillägg får betalas ut under åren 1995 till 1998. Kommunalt bostadstillägg (KBT) tillkom för över 30 år sedan. Reglerna har ofta varit föremål för kritik och ändringar i regelsystemet har också varit vanliga. I sina huvuddrag har systemet dock förblivit detsamma. Alltsedan KBT-reglernas tillkomst har den vanligaste kritiken gällt de va- rierande KBT-nivåerna mellan kommunerna. Skillnaderna har varit så stora att det kunnat skilja ett par tusen kronor i månaden i utgående KBT för pensionärer som bor i två olika kom- muner. År 1991 tillsatte den dåvarande rege- ringen en kommitté med uppgift att se över hela systemet med kommunala bostadstillägg (dir. 1991:25). Kommittén antog namnet KBT-utred- ningen. KBT-utredningen avlämnade i april 1992 sitt slutbetänkande Bostadsstöd till pensionärer (SOU 1992:21), där ett nytt system för bostads- stöd föreslogs. Hösten 1992 gjorde regeringen bedömningen att ett förstatligande av bostads- stödet inte kunde genomföras förrän 1 januari 1995, med övergångsbestämmelser under perio- den 1995 till 1998, vilket föreslogs riksdagen i prop. 1993/94:173. En särskild utredare har fått i uppdrag att se över och modernisera det nuvarande systemet för inkomstprövning med hänsyn till pensions- reformen (S 1997:25). De nya ålderspensionerna kommer att börja betalas ut från och med den 1 januari 2001 istället för från och med den 1 januari 1999 som tidigare planerats. Regeringen föreslår därför en förlängning av kommunernas möjlighet att betala ut kompletterande bostads- tillägg under åren 1999 och 2000. 16.5 Skatteavvikelser Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 Ekono- misk trygghet vid ålderdom redovisas i huvudsak som anslag på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av de stöd som redovisas via anslag finns dock även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar betecknas som saldopå- verkande skatteavvikelser. De kan t.ex. syfta till att påverka hushållens och företagens inkomster eller priser. Skatteförmånerna kan vara motive- rade av fördelningspolitiska eller andra skäl. Om en sådan förmån på budgetens inkomstsida slopas leder detta till en budgetförstärkning för den offentliga sektorn. En brist i den traditionella redovisningen av anslag gäller den samtidiga förekomsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere- ringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere- ringar medför att kostnaden för dessa stöd inte är direkt jämförbara. I tabellen anges bl.a. hur mycket bostads- tilläggen till pensionärer skulle behöva höjas för att hushållens disponibla inkomster inte ska på- verkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen för olika offentliga transfereringar brukar be- tecknas som icke saldopåverkande skatteavvikel- ser. Tabell 3.4 Skatteavvikelser Miljarder kronor Namn på skatteavvikelsen Skatteav- vikelse brutto Skatteav- vikelse brutto Skatteav- vikelse netto Skatteav- vikelse netto 1998 1999 1998 1999 Saldopåverkande avvikelser Pensionskostnader för arbetstagare 2,69 1,59 1,47 0,90 Avdrag för pen- sionspremier 2,14 1,89 1,17 1,07 Avsättning till per- sonalstiftelser Avkastningsskatt 16,25 15,92 11,37 11,14 S:a saldopåver- kande avvikelser 21,08 19,4 14,01 13,11 Icke saldopå- verkande avvikelser Bostadstillägg till pensionärer (BTP) 3,96 3,82 0,00 0,00 Särsk. grundavdrag för pensionärer 15,62 15,28 0,00 0,00 Delpension 0,04 u 0,00 u S:a icke saldopå- verkande avvikelser 19,56 19,1 0,00 0,00 16.5.1 Saldopåverkande avvikelser Pensionskostnader för arbetstagare Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens kostnader inte tas upp till beskattning hos ar- betstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäk- ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersätt- ningen till grund för särskild löneskatt. Skatteav- vikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skill- naden i marginalskatter vid avsättning och utbetalning av pension. Avdrag för pensionspremier Avdrag får göras för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp eller 10 procent av inkomsten. Om marginal- skatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en av- vikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. Avsättning till personalstiftelser Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Visst undantag finns för få- mansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä- ringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt. Avkastningsskatt Avkastningen på medel reserverade för pensions- ändamål beskattas lägre än annan avkastning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels i närings- verksamhet, genom bolagens egna reserveringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital genom det individuella pensionssparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha- blonberäknad avkastning. 16.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser Bostadstillägg till pensionärer BTP Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. Tabell 3.5 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A1 Ålderspensioner 52 886 52 492 52 670 11 536 10 821 10 241 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 793 555 479 12 734 13 128 13 597 A3 Bostadstillägg till pensionärer 9 455 9 654 9 509 9 841 9 702 9 514 A4 Delpension 2041 1021 1251 Totalt för utgiftsområde 11 63 134 62 701 62 658 34 315 33 753 33 477 1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift Särskilt grundavdrag för pensionärer Grundavdraget för skattskyldiga med folkpen- sion (förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som ak- tiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt. Delpension Delpensionen är en skattepliktig och pensions- grundande ersättning. Skatteavvikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tilläggspension. I och med att statlig ålderspen- sionsavgift införs på delpensionen fr.o.m. 1 januari 1999 kommer skatteavvikelsen att upp- höra fr.o.m. detta datum. 16.6 Anslag A1 Ålderspensioner Tabell 3.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 52 886 000 Anslags- sparande 262 000 1998 Anslag 52 492 000 Utgifts- prognos 52 670 000 1999 Förslag 11 536 000 2000 Beräknat 10 821 000 2001 Beräknat 10 241 000 Anslaget omfattar folkpension i form av ålders- pension och pensionstillskott, barntillägg till ålderspension, hustrutillägg samt särskilt pen- sionstillägg till ålderspensionär som vårdat sjukt eller funktionshindrat barn. Från och med bud- getåret 1999 ingår inte längre folkpension i form av ålderspension för dem som också uppbär tilläggspension, utan utgifterna belastar ålders- pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Anslaget är indelat i två anslagsposter – ålders- pensioner och särskilda pensionstillägg. Ut- gifterna för anslaget uppgick år 1997 till 52 886 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 53 148 miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed med 262 miljoner kronor, dvs. ungefär 0,5 procent av anslaget. Anslaget be- räknas för år 1998 överskridas med 178 miljoner kronor eller ca 0,3 procent. Det kvarvarande anslagssparandet för år 1998 beräknas därmed uppgå till 84 miljoner kronor. Anslaget ålderspensioner finansieras via all- männa skattemedel. För år 1998 är ålderspension från folkpensio- neringen för en ogift pensionär 96 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro- cent och för en gift pensionär 78,5 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro- cent. Ålderspensionär med låg eller ingen ATP får pensionstillskott med maximalt 55,5 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 procent. Pensionstillskottet reduceras med ATP- beloppet krona för krona. Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund- trygghet till ålderspensionärer. Regeringens överväganden Resultatinformation Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget ålderspensioner i form av folkpension under budgetåret 1999 till 52 959 000 000 kronor. Regeringen delar verkets bedömning. Omräknat med aktuell befolknings- prognos, prisbasbelopp och förändringar med anledning av ålderspensionsreformen samt för- slagen i denna proposition beräknas utgifterna för budgetåret 1999 till 11 536 000 000 kronor. Som en effekt av riksdagens beslutade föränd- ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. budget- året 1999 folkpension till ålderspensionär som inte har rätt till tilläggspension samt pensionstill- skott i form av ålderspension. Utgifterna som förs från anslaget till ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten redovisas i tabellen nedan. Tabell 3.7 Överföring av utgifter från anslaget Tusental kronor Utgifter som kvarstår inom anslaget Utgifter som förs från anslaget Totala utgifter för folkpension 1999 11 536 000 41 682 000 53 218 000 2000 10 821 000 42 499 000 53 320 000 2001 10 241 000 43 734 000 53 975 000 Anslagsposten ålderspensioner står för i stort sett hela anslaget. Det särskilda pensionstillägget beräknas under år 1999 kosta ungefär 14 miljoner kronor. Utgiftsstyrande faktorer är i första hand pris- basbeloppsutvecklingen, befolkningsutveckling- en samt utvecklingen av den genomsnittliga pen- sionsnivån i ATP-systemet. Eftersom prisbas- beloppet kommer att ligga kvar på samma nivå som för år 1998 kommer det i sig inte att påverka utgifterna. Utgifterna påverkas däremot av att pensionerna föreslås beräknas på prisbasbeloppet utan reducering. Slutsatser Antalet ålderspensionärer är relativt stabilt. En svag ökning finns dock, vilket till stor del beror på att antalet förtida uttag av ålderspension har ökat under senare år. Man kan även förvänta sig en svag ökning av den genomsnittliga pensions- åldern eftersom den nedre åldersgränsen har höjts från 60 till 61 år för uttag av ålderspension. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 11 536 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Ålderspensioner för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 10 821 000 000 respektive 10 241 000 000 kronor. A2 Efterlevandepensioner till vuxna Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 793 000 Anslags- sparande 64 000 1998 Anslag 555 000 Utgifts- prognos 479 000 1999 Förslag 12 734 000 2000 Beräknat 13 128 000 2001 Beräknat 13 597 000 Anslaget omfattar folkpension och pensionstill- skott i form av omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepen- sion och änkepension. Från och med budgetåret 1999 ingår även tilläggspension i form av efter- levandepension som en del av anslaget. Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till 793 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 857 miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed med 64 miljoner kronor, dvs. ungefär 7 procent av anslaget. Anslaget be- räknas för år 1998 underskridas med 76 miljoner kronor eller ca 14 procent. Det totala anslags- sparandet för år 1998 beräknas uppgå till 27 750 000 kronor och därmed överstiga den till- låtna gränsen på 5 procent av anslaget. Anslaget finansieras från och med budgetåret 1999 via efterlevandepensionsavgiften. För år 1998 utges omställningspension, för- längd omställningspension samt hel särskild efterlevandepension och oreducerad änkepen- sion med 90 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med två procent. Omställ- ningspension, förlängd omställningspension samt hel särskild efterlevandepension från ATP utgör 40 procent av den avlidnes pension eller 20 procent om barn med barnpension finns. ATP i form av änkepension utges med 40 pro- cent av den avlidnes pension eller med 35 pro- cent om barn med barnpension finns. Den som har låg eller ingen ATP kan dess- utom få pensionstillskott med högst 61,5 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med två procent. Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund- trygghet åt efterlevande under en övergångs- period. Regeringens överväganden Resultatinformation Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget efterlevandepension för vuxna avseende folkpension under budgetåret 1999 till 474 000 000 kronor. Regeringen delar verkets bedömning. Omräknat med aktuell antagandebild och förändringar med anledning av ålderspensionsreformen samt förslagen i denna proposition beräknas utgifterna för budgetåret 1999 till 12 734 000 000 kronor. Som en effekt av riksdagens beslutade för- ändringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. bud- getåret 1999 folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepension till vuxna. Utgif- terna som förs till anslaget från AP-fonden redo- visas i tabellen nedan. Tabell 3.9 Överföring av utgifter till anslaget Tusental kronor Totala utgifter Utgifter som förs till an- slaget (ATP) Utgifter i form av folkpension 1999 12 734 000 12 262 000 472 000 2000 13 128 000 12 666 000 462 000 2001 13 597 000 13 141 000 456 000 ATP och folkpension i form av änkepension står för ungefär 98 procent av hela anslaget. Den övriga delen av anslaget består av omställnings- pension, förlängd omställningspension samt sär- skild efterlevandepension, där den särskilda efterlevandepensionen utgör en mycket liten del av anslaget. Anslagsunderskridandet beror dels på att medelbeloppet för änkepensionen har minskat kraftigare än väntat, dels på en fortsatt minsk- ning av antalet änkepensioner från folkpensio- neringen. De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet kvinnor som är berättigade till änkepension. Slutsatser Utgifterna för efterlevandepension har minskat kraftigt under år 1998 till följd av att inkomst- prövningen av folkpensionsdelen i form av änke- pension inte började gälla förrän 1 april 1997. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 12 734 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Efterlevandepensioner till vuxna för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 13 128 000 000 respektive 13 597 000 000 kronor. A3 Bostadstillägg till pensionärer Tabell 3.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 9 455 000 Anslags- sparande 515 491 1998 Anslag 9 654 000 Utgifts- prognos 9 509 000 1999 Förslag 9 841 000 2000 Beräknat 9 702 000 2001 Beräknat 9 514 000 Anslaget omfattar bostadstillägg och särskilt bo- stadstillägg till ålderspensionärer, förtidspensio- närer samt till personer med efterlevandepen- sion. Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till 9 455 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 9 970 miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed med 516 miljoner kronor, dvs. ungefär 5 procent av anslaget. Anslaget be- räknas för år 1998 underskridas med drygt 145 miljoner kronor eller ca 1,5 procent. Det totala anslagssparandet för år 1998 beräknas uppgå till 482 700 000 kronor och därmed överstiga den tillåtna gränsen på 5 procent av anslaget. Anslaget bostadstillägg till pensionärer finan- sieras via allmänna skattemedel. För år 1998 kan BTP utges med maximalt 85 procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är helt inkomstprövat och reduceras med 40 pro- cent av årsinkomsten upp till ett och ett halvt prisbasbelopp och med 45 procent av inkomsten däröver. Det särskilda bostadstillägget betalas ut som en utfyllnad om inkomsten efter det att bo- stadskostnaden är betald understiger 122 procent av prisbasbeloppet. Särskilt bostadstillägg betalas i dessa fall ut upp till denna nivå. Målet för anslaget är att garantera personer med folkpension en skälig levnadsnivå efter det att en skälig bostadskostnad är betald. Regeringens överväganden Reglerna för BTP har ändrats åtskilliga gånger under senare decennier. I väsentliga delar har dock principerna för beräkning av årsinkomst varit oförändrade. KBT-utredningen (SOU 1992:21) föreslog visserligen ett nytt inkomst- begrepp men detta har inte genomförts i av- vaktan på det nya ålderspensionssystemet och de krav detta för med sig. Därutöver är förslag till nya regler för förtidspension jämte grundskydd under beredning inom Socialdepartementet (prop. 1997/98:111). Vidare föreslog utred- ningen för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) (SOU 1997:85) och RFV (S97/4906/F) grund- läggande förändringar i beräkningen av års- inkomst för BTP. År 1998 tillsatte regeringen därför en utredning (dir. 1997:150) med uppdrag att se över regelsystemet vid inkomstprövning för BTP med beaktande av de förslag och krav som framförts under senare år. Utredningen skall vara klar under våren 1999. Resultatinformation Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget bostadstillägg till pensionärer under budgetåret 1999 till 9 363 300 000 kronor. Omräknat med aktuell be- folkningsprognos, bostadskostnadsindex och förslagen i denna proposition beräknas utgifterna för budgetåret 1999 till 9 841 000 000 kronor. I Budgetpropositionen 1998 (prop. 1997/98:1) aviserade regeringen att den år 1998 skulle komma med förslag som varaktigt skulle redu- cera utgifterna inom anslaget med 120 miljoner kronor. Ekonomin går nu bättre än förväntat. Regeringen har därför beslutat att inte lämna några förslag på besparingar inom anslaget. Bostadstillägget var tidigare kommunalt men är sedan den 1 januari 1995 statligt. Utöver bo- stadstillägg från detta anslag kan en kommun en- ligt övergångsbestämmelserna t.o.m. år 1998 lämna kompletterande kommunalt bostadstillägg som helt finansieras av resp. kommun. I augusti 1998 utbetalades sådant kommunalt bostads- tillägg till 26 500 pensionärer. I anslaget bostadstillägg till pensionärer ingår bostadstillägg både förtidspensionärer och ålderspensionärer. Anslagsunderskridandet beror bland annat på att antalet ålderspensionärer berättigade till bo- stadstillägg minskar. De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är främst utvecklingen av medelpensionen i ATP- systemet samt utvecklingen av boendekostna- derna. Slutsatser Förtidspensionärerna uppgår i antal till ungefär 25 procent av alla BTP-tagare och tar i anspråk ungefär lika stor del av utgifterna. Medan antalet förtidspensionärer med bostadstillägg ökar, så minskar antalet ålderspensionärer med bostads- tillägg. Sammantaget minskar antalet pensionärer med bostadstillägg successivt. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 9 841 000 000 kronor anvisas under anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas medelsbehovet till 9 702 000 000 kronor respektive 9 514 000 000 kronor. A4 Delpension Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 065 423 1 1998 Beräknat utgift 599 000 1 Utgifts- prognos 579 000 1999 Förslag 204 009 2000 Beräknat 102 000 2001 Beräknat 125 000 1 Anvisade medel vid sidan av statsbudgeten Anslaget omfattar delpension och är nytt under detta utgiftsområde fr.o.m. budgeten för år 1999. Anslaget finansieras via allmänna skattemedel. Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m. år 1999. Eftersom delpension ger pensionsrätter i det reformerade ålderspensionssystemet skall an- slaget belastas med statliga ålderspensionsav- gifter, se bilaga 3, volym 1. Utgifterna för delpension uppgick år 1997 till 1 065 miljoner kronor. Utgifterna för år 1998 beräknas underskrida anvisade medel med 20 miljoner kronor eller ca 3 procent. De beräknade kostnaderna för åren 1999 till 2001, fördelade på förmånsutbetalning och statlig ålderspensionsavgift, framgår av nedanstående tabell. Tabell 3.12 Beräknade utgifter fördelade på förmåns-utbe- talningar och ålderspensionsavgifter Miljoner kronor Total kostnad Förmån Ålderspensions- avgift 1999 204 192 12 2000 102 96 6 2001 125 118 7 Delpensionsförsäkringen har haft som syfte att möjliggöra en successiv övergång från förvärvs- arbetande till livet som pensionär. Efter införan- det av det reformerade ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre behov av en särskild delpension. Ålderspensionssystemet i sig ger i framtiden stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombination med fortsatt för- värvsarbete såväl före som efter 65 års ålder. Del- pensionssystemet kommer därför att avvecklas. Regeringens överväganden Resultatinformation Riksförsäkringsverket beräknar i budget- underlaget utgifterna för delpension under bud- getåret 1999 till 191 000 000 kronor. Regeringen delar verkets bedömning. Omräknat med aktuellt prisbasbelopp och inklusive ålderspensionsavgift beräknas medelsbehovet för budgetåret 1999 till 204 009 000 kronor. Utgiftsstyrande faktorer för anslaget är, förutom prisbasbeloppsutvecklingen, utveck- lingen av antalet pensionstagare och del- pensionens medelbelopp. År 1994 genomfördes vissa regeländringar inom delpensionsförsäk- ringen. Därefter har antalet personer som uppbär delpension minskat successivt. Slutsatser Nytillkomna pensionärer har, på grund av de ändrade reglerna, ett lägre genomsnittligt pen- sionsbelopp än tidigare års nytillkomna. Detta har medfört att delpensionsutbetalningarna har minskat kraftigt. I samband med att möjligheter- na att ansöka om delpension upphör fr.o.m. år 2001 kan dock förväntas en viss ökad tillström- ning av nytillkomna pensionärer år 2000. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 204 009 000 kronor anvisas under anslaget A4 Delpension för år 1999. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas medels- behovet till 102 000 000 kronor respektive 125 000 000 kronor. Ekonomisk trygghet för familjer och barn 12 Förslag till statsbudget för 1999 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd 7 3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 9 3.1 Omfattning 9 3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen 9 3.2 Utgiftsutveckling 10 3.3 Resultatbedömning 10 3.3.1 Tillstånd och utveckling 11 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 13 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 13 3.3.4 Regeringens slutsatser 13 3.4 Förslag till regeländringar 14 3.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet 16 3.6 Anslag 17 A1 Allmänna barnbidrag 17 A2 Föräldraförsäkring 18 A3 Underhållsstöd 21 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 27 A5 Barnpensioner 27 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 28 A7 Pensionsrätt för barnår 29 17 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställ- ning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Allmänna barnbidrag ramanslag 16 705 000 A2 Föräldraförsäkring ramanslag 14 829 979 A3 Underhållsstöd ramanslag 2 473 000 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ramanslag 24 000 A5 Barnpensioner ramanslag 967 000 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn ramanslag 1 789 066 A7 Pensionsrätt för barnår ramanslag 3 108 000 Summa 39 896 045 18 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 18.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 § När underhållsstöd sökts skall försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bi- dragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på. Medde- landet skall innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om återbetal- ningsskyldighet enligt 21 §. I med- delandet skall även underrättelse lämnas om innehållet i 3, 4, 8–10 och 21–28 §§. Meddelandet skall delges, om återbetalningsskyldighet enligt 21 § kan komma i fråga. När underhållsstöd sökts skall försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bi- dragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på. Medde- landet skall innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om återbetal- ningsskyldighet enligt 21 §. I med- delandet skall även underrättelse lämnas om innehållet i 3, 4, 8–10 och 21–28 §§. 3. De upphävda lagarna med un- dantag av 22 § andra stycket lagen (1964:164) om bidragsförskott till- lämpas även i fortsättningen i fråga om bidragsförskott och bidrag som lämnats enligt dessa lagar. 3. De upphävda lagarna med un- dantag av 22 § första stycket, såvitt avser bestämmelserna om avgörande av socialförsäkringsnämnd, och 22 § andra stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott tillämpas även i fort- sättningen i fråga om bidragsförskott och bidrag som lämnats enligt dessa lagar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 19 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Den viktigaste förutsättningen för en god välfärd är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad välfärd förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån behov och inte betalningsför- måga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bäst fungerande fördelningspolitiska instru- mentet. Framför allt gynnas de som behöver stö- det mest. Detta är särskilt tydligt på familjepoli- tikens område. Barnen skall sättas i centrum. Samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika uppväxt- villkor för barn och att stödja föräldrarnas möj- ligheter att kombinera föräldraskap med för- värvsarbete eller studier. Detta sker främst genom barnbidrag, föräldraförsäkring och en god barnomsorg som är tillgänglig för alla barn. En förväntad fortsatt förbättring av arbets- marknadssituationen innebär, tillsammans med den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att statens ekonomiska utrymme ökar. Nivåerna i barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu kunnat höjas. För att ytterligare förbättra barnfamiljernas situation avser regeringen att höja barnbidraget med 100 kronor per barn och månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor per barn och månad år 2001. Detta under förutsättning att den positiva ekonomiska utvecklingen fortsätter och överskottet växer. Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i motsvarande mån. Även studiebidraget för gymnasie- studerande skall höjas med samma belopp som barnbidraget. 19.1 Omfattning För att förbättra situtationen för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk trygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade barn. Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt barn- bidrag, föräldraförsäkring inklusive havande- skapspenning, underhållsstöd, bidrag till kost- nader för internationella adoptioner, barn- pension i form av folkpension och allmän tilläggspension, vårdbidrag till funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår. Statens utgifter inom området beräknas uppgå till 39,9 miljarder kronor år 1999. Statens övriga ekono- miska stöd till barnfamiljer är bostadsbidragen som återfinns under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg- gande samt studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. Utgifterna för bostadsbidrag och studiebidrag under budgetåret 1999 har beräknats till 5,9 miljarder kronor re- spektive 2,1 miljarder kronor. 19.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av ålderspensionsreformen Som en del av beslutet om det reformerade pensionssystemet har riksdagen beslutat om vissa principer för ålderspensionssystemets finansie- ring. Detta innebär att staten från och med in- komståret 1999 skall betala avgifter till ålders- pensionssystemet för samtliga social- och arbets- löshetsförsäkringsersättningar m.m. och pen- sionsgrundande belopp som det tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften benämns statlig ålderspensionsavgift. Från och med år 1999 skall AP-fonden inte längre omfatta andra utgifter än ålderspensionsbetalningar. Ut- gifterna för barnpension i form av allmän tilläggspension flyttas därför över till statsbud- geten från denna tidpunkt. Dessutom till- kommer ett nytt anslag A7 Pensionsrätt för barnår med anledning av det reformerade ålders- pensionssystemet. För ytterligare information kring ålderspen- sionsreformen och dess inverkan på statsbudge- ten hänvisas till bilaga 3, vol. 1. Under utgiftsområdet berörs anslagen A2 Föräldraförsäkring, A5 Barnpensioner, A6 Vård- bidrag för funktionshindrade barn och A7 Pensionsrätt för barnår. 19.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 32 602 35 814 35 888 39 896 42 580 45 622 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna för samtliga förmåner inom ut- giftsområdet förutom underhållstöd, har minskat i förhållande till de budgeterade beloppen under år 1997, främst beroende på de låga födelsetalen. Även för år 1998 förväntas de prognostiserade utgifterna för de flesta förmånerna bli lägre än de budgeterade beloppen. Förändringar Genomförda under år 1997 - Ytterligare en förmånsnivå har införts inom föräldraförsäkringen. - Ett nytt stöd, underhållsstöd, som ersätter ti- digare system för bidragsförskott, förlängt bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn har införts. Genomförda under år 1998 - Barnbidraget har höjts med 1 320 kronor per barn och år. - Flerbarnstillägg lämnas till fler familjer. - Ersättningsnivån har höjts för föräldrapen- ning, tillfällig föräldrapenning och havande- skapspenning. - Vissa regeländringar avseende rätten till vård- bidrag och tillfällig föräldrapenning har ge- nomförts. Föreslagna - Smidigare regler för krav etc. inom under- hållsstödet. Mål för år 1999 Att utjämna de ekonomiska villkoren mellan fa- miljer med och utan barn samt över livscykeln. Prioriteringar Att fortsätta följa och om möjligt förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation. 19.3 Resultatbedömning Mål för åren 1997 vara att: - utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, - stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap,* - särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn- familjer i utsatta situationer.* 19.3.1 Tillstånd och utveckling Utgiftsområdet är i flera avseenden nära kopplat till den samhällsekonomiska utvecklingen och därmed till den ekonomiska kris som Sverige genomgått under 1990-talet. Många barnfamiljer har upplevt ekonomiska försämringar till följd av arbetslöshet, minskade inkomster och tidvis höga räntor. Alltfler har deltagit i utbildning eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I det följande illustreras den ekonomiska situationen under perioden för olika typhushåll med hjälp av information från SCB:s undersökning om hushållens inkomster och förmögenheter, HINK. Först redovisas den disponibla in- komsten – dvs. summan av löner, kapitalin- komster, skattepliktiga och skattefria transfere- ringar minus skatter – och de familjeekonomiska förmånernas andel av sådan inkomst för familjer med barn under år 1997. Diagram 3.1 Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1997. 1000-tal kronor Det ekonomiska familjestödets andel av barn- familjernas disponibla inkomst är betydande. Ju fler barn som finns i familjen, desto större andel av inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är stödet till ensamstående med barn. Drygt en femtedel av den disponibla inkomsten för ensamstående med ett barn består av ekonomiskt familjestöd. För ensamstående med två eller flera barn utgör familjestödet nästan två femtedelar av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt ca 70 000 kronor per år. Även för samboende hushåll med barn har stödet betydelse. För t.ex. sammanboende med tre eller flera barn lämnas ekonomiskt familjestöd med knappt en femtedel av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt ca 50 000 kronor per år. Trots att det ekonomiska familjestödet till både ensamstående och sammanboende med barn är relativt sett omfattande, lämnas social- bidrag till dessa hushåll. Diagram 3.2 De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1997 Större delen av det ekonomiska familjestödet till ensamstående med barn består av underhållsstöd och bostadsbidrag. Dessa förmåner utgör tillsammans 15 procent av den disponibla in- komsten för ensamstående med ett barn. För ensamstående med två eller flera barn utgör underhållsstöd och bostadsbidrag drygt 25 pro- cent av den disponibla inkomsten. För samman- boende hushåll med barn däremot består större delen av det ekonomiska familjestödet av barn- bidrag och föräldraförsäkring. Nästan 15 procent av den disponibla inkomsten för dessa hushåll med tre eller fler barn utgörs av dessa för- månsslag. Ett av målen för det ekonomiska familjestödet är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn. För att belysa hur detta mål uppfyllts under perioden 1991-1997 jämförs i det följande den ekonomiska standarden, mätt såsom disponibel inkomst justerad för försörj- ningsbörda, för familjer med olika samman- sättning och barnantal med motsvarande hushåll utan barn. Diagram 3.3 Ensamstående med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991- 1998 justerad för försörjningsbörda, som andel av motsvarande för ensamstående utan barn Diagram 3.4 Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991- 1998, justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande hushåll utan barn Under perioden 1991–1997 har den ekonomiska standarden försämrats för så gott som samtliga hushåll med barn jämfört med motsvarande hushåll utan barn. År 1997 hade ensamstående med ett barn en ekonomisk standard som var knappt 80 procent av motsvarande standard för ensamstående utan barn. Samma år var för sam- boende med två barn den ekonomiska standar- den drygt 60 procent av standarden för samboende hushåll utan barn. För såväl ensam- stående som samboende hushåll gäller att antalet barn avgör familjens ekonomiska standard. Ju fler barn som finns i familjen, desto sämre standard i förhållande till motsvarande hushåll utan barn. Mellan åren 1997 och 1998 förbättras deln ekonomiska standarden något i förhållande till de barnlösa hushållen för såväl ensamstående som samboende föräldrar Diagram 3.5 Antal födda barn och fruktsamhet åren 1970 - 1998 Antalet födda barn har minskat kraftigt i förhållande till åren under 1990-talets början. Fruktsamheten i Sverige har aldrig varit lägre än den är för närvarande. År 1990 var den sum- merade fruktsamheten 2,14 barn per kvinna. Under år 1997 var den summerade fruktsam- heten mellan 1,5 och 1,55 per kvinna. Den sjunkande fruktsamheten innebär på sikt ett allvarligt problem för samhället. Det krävs att fruktsamheten ligger i genomsnitt på 2,1 barn per kvinna i fruktbar ålder för att befolkningen inte skall börja minska. Således innebär en fruksamhet lägre än två att befolkningen kom- mer att krympa, om man bortser från effekterna av in- och utvandring. Dessutom leder detta till en fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk- ning av befolkningen totalt tillsammans med en obalans, mellan den del i befolkningen som är i förvärvsaktiv ålder och den del av befolkningen som inte är det, kan leda till att förutsättningarna för tillväxten påverkas på ett negativt sätt. Mot bakgrund av de starkt sjunkande födelsetalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i uppdrag att närmare analysera fruktsamhets- utvecklingen. SCB:s analyser visar att nedgången framför allt gäller det första och det tredje barnet. Det är i första hand de lågutbildade, de studerande och de yngre kvinnorna som skjuter upp sitt barnafödande. Analysen visar att de sjunkande födelsetalen sannolikt har ett samband med problemen på arbetsmarknaden. Under år 1998 har nedgången i barnafödandet dämpats och antas plana ut på en låg nivå. Skulle barnafödandet åter stiga, kommer utgifterna för familjestödet att öka, på kort sikt särskilt utgifterna för föräldraförsäkringen. Riksförsäkringsverket har i regleringsbrev för år 1997 fått regeringens uppdrag att analysera förslag och verksamhet utifrån båda könens utgångspunkter, dvs anlägga ett genderperspek- tiv. Verket har i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män - en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1) konstaterat att reglerna är lika för kvinnor och män inom de allra flesta socialförsäkrings- förmånerna. Inom utgiftsområde 12 finns dock i några fall särskilda regler för kvinnor, bl.a. all- männa barnbidrag, underhållsstöd och havande- skapspenning. De enda särregler som finns för män är de s.k. pappadagarna inom föräldra- försäkringen, som kan tas ut i samband med ett barns födelse. I rapporten redovisas också Riksförsäkringsverkets handlingsplan avseende genderfrågor för år 1998. 19.3.2 De viktigaste statliga insatserna Den 1 januari 1997 infördes ytterligare en för- månsnivå inom föräldraförsäkringen i form av tre fjärdedels förmån. Ett nytt stöd, underhålls- stöd, som ersätter det tidigare systemet för bi- dragsförskott, förlängt bidragsförskott och sär- skilt bidrag för vissa adoptivbarn, infördes den 1 februari 1997. Från och med den 1 januari 1998 höjdes barn- bidraget med 1 320 kronor per barn och år. Även flerbarnstilläggen förbättrades. Numera lämnas 2 400 kronor per år för det tredje barnet, 7 200 kronor per år för det fjärde barnet och 9 000 kronor per år för det femte och därefter följande barn. Från och med år 1998 fastställdes också förmånsnivån i föräldraförsäkringen till 80 pro- cent av den sjukpenningsgrundande inkomsten. Ändringen innebär att ersättningsnivån höjts för föräldrapennning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Vidare har vissa regeländringar genomförts avseende rätten till vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnads- ersättning samt tillfällig föräldrapenning vid övergångsboende. 19.3.3 Effekter av de statliga insatserna Diagram 3.6 Beräknad förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år 1998 för familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp. höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen Kronor per år Den höjning som genomfördes i januari 1998 av barnbidrag och ersättningsnivån i föräldra- försäkringen har förbättrat den ekonomiska situationen för barnfamiljerna med i genomsnitt ca 1 200 kronor per år för en ensamstående förälder med ett barn upp till närmare 4 900 kronor för sammanboende föräldrar med tre eller flera barn. De samboende föräldrarna har fått del av de höjda ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen i större utsräckning än ensamstående. Detta förklaras sannolikt av att en majoritet av de ensamstående föräldrarna har äldre barn och därmed nyttjar försäkringen i mindre utsträckning än sammanboende föräldrar. 19.3.4 Regeringens slutsatser Barnfamiljerna har fått relativt stora försämringar av den ekonomiska standarden mellan åren 1991 och 1997. Den nedåtgående trenden bryts år 1997. De under år 1998 genomförda förändringarna vad gäller ökat barnbidrag och höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen beräknas leda till att barnfamiljernas ekonomiska standard förbättras något jämfört med hushåll utan barn. Trots detta beräknas den ekonomiska standarden för hushåll med barn år 1998 fortfarande ligga under 1991 års nivå. För att ytterligare förbättra barn- familjernas situation avser regeringen därför att höja barnbidraget med 100 kronor per barn och månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor år 2001. Samtidigt avser regeringen att höja flerbarnstilläggen i motsvarande mån. Sådana höjningar innebär erfarenhetsmässigt att ett stort antal hushåll lyfts över socialbidragsnorm. En förutsättning för höjningarna är dock att statens finanser utvecklas enligt nuvarande prognoser. 19.4 Förslag till regeländringar Delgivning av beslut till bidragsskyldiga Regeringens förslag: Kravet i lagen (1996:1030) om underhållsstöd på att en ansökan om underhållsstöd skall delges den bidragsskyldige om återbetalningskyldighet kan komma i fråga tas bort (13 §). Riksförsäkringsverkets förslag: Överens- stämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Konsumentverket, LO och Rättsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Föreningen Söndagsbarn tillstyrker förslaget men anför att det kan uppstå problem när föräldrar inte är överens om det föreligger växelvis boende eller inte. Försäkringskassorna i Stockholms, Uppsala, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kristianstads, Bohusläns, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna, Gävleborgs och Jämt- lands län samt i Göteborg anser att det är ange- läget att omgående ta bort det aktuella delgiv- ningskravet. Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 § lagen om underhållsstöd skall meddelande om att ansökan gjorts omedelbart sändas till den bi- dragsskyldige. Meddelandet skall delges den bidragsskyldige om återbetalningsskyldighet kan komma i fråga. Mot bakgrund av de motivuttalanden som finns i prop. 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. s. 88, kan för- säkringskassan bevilja underhållsstöd till barnet utan att delgivning av meddelandet skett med den bidragsskyldige. Däremot sägs ingenting i propositionen om kassan även kan besluta om återbetalnings- skyldigheten innan delgivning av meddelandet har skett. I 21 § lagen om underhållsstöd finns en be- stämmelse om att kassan skall fastställa åter- betalningsskyldigheten samtidigt eller snarast efter det att beslutet om underhållsstödet med- delats. Även beslutet om återbetalningsskyldighet skall delges. Beloppet förfaller till betalning tidigast tio dagar efter den dag då den bi- dragsskyldige delgetts beslutet om betalnings- skyldigheten enligt 6 § förordningen (1996:1036) om underhållsstöd. Försäkringskassan är enligt reglerna skyldig att avvakta delgivning av meddelande om ansö- kan om underhållsstöd innan beslut om åter- betalningsskyldighet fattas. Detta innebär att det i vissa fall kan gå lång tid innan en bidragsskyldig åläggs att betala. Den skuld som uppkommer i sådana fall kan omfatta en lång retroaktiv tid och som följd därav uppgå till betydande belopp. För en bidragsskyldig som inte delgivits an- sökan om underhållsstöd men har invändningar mot beslutet om återbetalningsskyldigheten, gäller reglerna om omprövning, ändring och överklagande av beslut enligt 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Problemet med delgivningskraven har också uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän (JO) som i sitt beslut den 19 juni 1997 (dnr 1241-1997) bl.a. har uttalat att kravet på del- givning i underhållsstödssystemet i många situa- tioner kan vara för långtgående. JO anser att det naturligtvis kan finnas goda skäl till den nuva- rande ordningen, t.ex. att kassan med säkerhet skall kunna veta att den bidragsskyldige verkli- gen fått del av underlaget innan den fattar beslut om återbetalningsskyldighet. Det finns enligt JO dock skäl som talar i den andra riktningen, inte minst att själva beslutet om återbetalningsskyl- dighet skall delges och att det kan omprövas av kassan. Enligt JO:s mening är den allmänna reg- leringen i 17 § förvaltningslagen – med den möj- lighet till ett efter omständigheterna anpassat överbringande som där ges – tillräcklig. JO har hänvänt sig till regeringen i frågan och framfört att de iakttagna bristerna i lagstift- ningen snarast bör avhjälpas genom författnings- ändring. RFV framför i sin redovisning av tillämp- ningen av lagen om underhållsstöd (RFV anser 1998:2), att kravet på delgivning av meddelandet kan tas bort. Detta mot bakgrund av vad som anförts ovan rörande de olägenheter som den bi- dragsskyldige kan drabbas av om delgivningarna drar ut på tiden och med beaktande av möj- ligheterna till omprövning, ändring och över- klagande av beslut enligt AFL:s bestämmelser. Att inte delgivning av beslutet om under- hållsstöd har bekräftats bör inte förhindra att be- slut om återbetalningsskyldighet kan fattas. Re- geringen delar denna uppfattning och föreslår därför en lagändring i enlighet med ovanstående. Ändringen är av enkel beskaffenhet. Lagrådets yttrande behöver därför inte inhämtats. Förslaget innebär minskade kostnader för per- sonal, porto och delgivning inom socialförsäk- ringsadministrationen. Även inbetalningarna be- döms öka genom att betalningarna från de bidragsskyldiga kan förväntas komma igång snabbare. Tiden för överlämnande av fordran till kronofogdemyndigheten Regeringens bedömning: Tiden för överlämnade av fordran till kronofogdemyndigheten bör i vissa fall förlängas från två till fem månader. Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstäm- mer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Barnombudsmannen, Konsumentverket, Föreningen Söndagsbarn, Försäkringskassorna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna och Gävleborgs län tillstyrker förslaget. LO vill starkt betona det angelägna i att ett sådant förslag genomförs snarast möjligt. Kronofogde- myndigheten i Göteborg tillstyrker förslaget och framhåller att ett överlämnande till verkställighet av en fordran är en så ingripande åtgärd för gäldenären att den inte bör bli aktuell för det fall försäkringskassan bedömer att betalning kom- mer att ske inom kort tid. CSN pekar på att reg- lerna för återbetalning av underhållsstöd uppvisar stora likheter med återbetalning av studielån och förordar därför att möjligheterna till samsyn i regelverken utreds närmare. Bohusläns allmänna försäkringskassa gör be- dömningen att betalningsviljan hos de betal- ningsskyldiga skulle öka om kassan återfick den tidigare befogenheten att förhandla fram rimliga betalningsplaner enligt riktlinjer från RFV. Lik- nande synpunkter framförs av Försäkringskas- sorna i Älvsborgs län och i Göteborg. Skälen för regeringens bedömning: Summan av retroaktiva återbetalningsbelopp förfaller till betalning tidigast tio dagar efter den dag då den bidragsskyldige delgetts beslutet om betalnings- skyldigheten (se 6 § förordningen [1996:1036] om underhållsstöd). Det sammanlagda beloppet skall betalas på en gemensam förfallodag efter det att delgivning har skett. Enligt 4 § indriv- ningsförordningen (1993:1229) skall indrivning, om inte särskilda skäl talar emot det, begäras senast två månader efter det att fordringen skulle ha betalats. Avser fordran kvarstående skatt eller felparkeringsavgift är motsvarande tid fem månader. Regeln innebär enligt lagen om under- hållsstöd att skulder som inte regleras inom två månader och där anstånd med betalningen inte meddelats överförs efter en utsänd betalnings- uppmaning till kronofogdemyndigheten för in- drivning. Handläggningen av ansökan om underhålls- stöd kan vid stor arbetsbelastning hos försäk- ringskassan ta relativt lång tid. Detta kan med- föra att de bidragsskyldiga inledningsvis får en så stor skuld att de många gånger har svårt att återbetala beloppet inom två månader och därmed automatiskt överförs till kronofogde- myndigheten för indrivning. Antalet bidrags- skyldiga med aktuella ärenden som är föremål för indrivning har ökat från ca 23 000 i december 1996 till ca 49 000 i augusti 1998. Regeringen bedömer det som rimligt att de bidragsskyldiga får en längre tid än de nuvarande två månaderna på sig att reglera sina skulder i samband med ett beslut om återbetalnings- belopp. Regeringen anser att det i sådans fall kan vara en bra avvägning av såväl statens som de bidragsskyldigas intressen om försäkringskassan behåller ärendena en längre tid än vad nuvarande regler medger. I ett löpande ärende bör däremot de bidragsskyldiga som regel inte tillåtas acku- mulera en större skuld än det som gäller för närvarande, dvs. en månads skuld. Den föreslagna förändringen bedöms vara kostnadsneutral. Regeringens ställningstagande leder till en för- ändring i indrivningsförordningen (1993:1229). Ändring av beslutsinstans om eftergift av återkrav gentemot underhållsskyldig Regeringens förslag: Socialförsäkringsnämnd skall inte längre pröva ärenden om eftergift av åter- krav gentemot underhållsskyldig enligt 18 § la- gen (1964:143) om bidragsförskott utan dessa skall prövas av tjänsteman vid den allmänna för- säkringskassan. Skälen för regeringens förslag: I samband med riksdagens beslut om vissa ändringar av social- försäkringsnämndernas administration redo- gjorde regeringen för i vilken typ av ärenden som en socialförsäkringsnämnd bör besluta (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98SfU:8, rskr. 1997/98:153). Regeringen anförde att socialför- säkringsnämndernas beslutsbefogenhet bör kon- centreras till ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde från för- sörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet. Riksdagen be- slutade i samband härmed om ett antal föränd- ringar angående socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter. Beslutet innebar i princip att de ärendeslag som inte omfattas av den redo- visade definitionen inte längre skulle beslutas av socialförsäkringsnämnd utan av tjänsteman vid försäkringskassa. I punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1030) om underhållsstöd föreskrivs bl.a. att lagen (1964:143) om bidragsförskott skall fortsätta att gälla för bidragsförskott som lämnats enligt den lagen. Undantag görs dock för bestämmelsen i 22 § andra stycket lagen om bidragsförskott om att omprövning av beslut om återbetalningsskyldighet i vissa fall skall göras av socialförsäkringsnämnd. Något undantag för re- geln i 22 § första stycket samma lag om att efter- gift av återkrav gentemot underhållsskyldig en- ligt 18 § skall prövas av socialförsäkringsnämnd görs dock inte, varför denna bestämmelse fortfa- rande är tillämplig. I prop. 1997/98:41 framfördes att även denna typ av beslut borde fattas av tjänsteman hos för- säkringskassan. Något sådant lagförslag framla- des dock inte. Regeringen menar dock fortfa- rande, mot bakgrund av vad som anförts ovan, att det är lämpligt att sådana beslut fattas av en- skild tjänsteman och inte av socialförsäkrings- nämnd. Regeringen återkommer därför nu med ett förslag till ändring av övergångsbestämmel- serna till lagen om underhållssstöd med denna innebörd. Vidare har lagen om bidragsförskott i SFS 1998:104 med lag om ändring i lagen om under- hållsstöd kommit att betecknas med ett icke kor- rekt SFS-nummer. SFS numret 1964:164 skall vara 1964:143. Regeringen lägger därför även ett förslag med syfte att rätta till detta förhållande 19.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljer är dels bostadsbidragen, som återfinns under ut- giftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande, dels studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. För bostadsbidrag tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1997 nya bestämmelser, som i första hand omfattar ett nytt inkomstprövningssystem. Vissa följdändringar till tidigare nämnda förbättring av flerbarnstilläggen har införts den 1 januari 1998. Fr.o.m. samma datum har studiebidragen för studerande i gymnasieskolan höjts med 110 kronor från 640 till 750 kronor per månad. Motsvarande höjning av barnbidraget genom- fördes samtidigt. Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A1 Allmänna barnbidrag 14 424 17 018 16 798 16 705 18 832 20 928 A2 Föräldraförsäkring 13 282 14 759 14 145 14 830 15 914 16 829 A3 Underhållsstöd 3 023 2 126 2 985 2 473 1 968 1 958 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 20 24 25 24 24 24 A5 Barnpensioner 286 291 287 967 997 1 040 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 1 567 1 596 1 647 1 789 1 830 1 846 A7 Pensionsrätt för barnår – – – 3 108 3 015 2 997 Totalt för utgiftsområde 12 32 602 35 814 35 888 39 896 42 580 45 622 19.6 Anslag A1 Allmänna barnbidrag Tabell 3.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 14 423 905 Anslags- sparande 230 095 1998 Anslag 17 018 000 Utgifts- prognos 16 798 000 1999 Förslag 16 705 000 2000 Beräknat 18 832 000 2001 Beräknat 20 928 000 Anslaget disponeras för barnbidrag, flerbarns- tillägg och förlängt barnbidrag. Målet för det allmänna barnbidraget är att ut- jämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykeln, dvs. detsamma som för utgiftsområdet som helhet. Utgifterna för de allmänna barnbidragen styrs av bidragets nivå, antalet födda barn och netto- migrationen. Antalet familjer med tre eller flera barn påverkar kostnaderna för flerbarnstillägg. Under budgetåret 1997 uppgick utgifterna för de allmänna barnbidragen till 14 424 miljoner kronor. Det innebar att anslaget underskreds med ca 230 miljoner kronor eller 1,6 procent. De minskade utgifterna var till största delen en följd av att antalet födda barn blev lägre än vad tidigare prognoser visat. Barnbidraget höjdes den 1 januari 1998 med 1 320 kronor till 9 000 kronor per barn och år. Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400 kronor om året för det tredje barnet, 7 200 kronor om året för det fjärde barnet och 9 000 kronor om året för det femte barnet och varje ytterligare barn. Prognoser för anslagsbelastningen under in- nevarande budgetår pekar på att anslaget kan komma att underskridas med ca 220 miljoner kronor. Vidare har 230 miljoner kronor i anslagssparande överförts från föregående bud- getår. Regeringens överväganden Resultatinformation Allmänna barnbidrag lämnas år 1998 till ca 1 miljon hushåll med 1 760 000 barn. Antalet fa- miljer som fick flerbarnstillägg var under sep- tember 1998 ca 191 800, vilket är en ökning från föregående år med ca 5 300 familjer (2,8 %). Ök- ningen är en följd av att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 åter lämnas enligt de regler som gällde före den 1 januari 1996. Antalet barn med förlängt barnbidrag varierar kraftigt över året och är som högst, drygt 30 000 barn, under årets andra kvartal. Efter höjningen den 1 januari 1998 uppgår barnbidraget åter till 9 000 kronor per barn och år. Av diagrammet nedan framgår att barn- bidraget var högst år 1991 då det motsvarade drygt 10 000 kronor per barn och år beräknat i 1998 års penningvärde. Dagens barnbidragsnivå kan i köpkraft jämföras med den som gällde år 1987. Diagram 3.7 Barnbidrag åren 1980 - 1998 Trenden med sjunkande födelsetal visar nu tecken på att plana ut. Enligt den undersökning som Statistiska Centralbyrån genomfört på regeringens uppdrag kan de låga födelsetalen ha ett samband med situationen på arbets- marknaden. Om arbetsmarknadssituationen för- bättras kan det få till följd att barnafödandet åter ökar vilket i sin tur skulle innebära att utgifterna för barnbidrag ökar. En ökning av antalet barn under 16 år med 10 000 skulle med 1998 års bidragsnivå innebära att utgifterna för barn- bidrag ökar med ca 90 miljoner kronor per år. Riksrevisionsverket (RRV) konstaterade i sin revisionsrapport Allmänna barnbidrag – effekti- vitetsrevision av ett familjepolitiskt instrument (RRV 1997:24) att effektiviteten i barnbidrags- systemet är hög. Verket pekade dock på att ett antal tänkbara läckagemöjligheter finns i syste- met men drog slutsatsen att de var av sådan ka- raktär och/eller hade sådan omfattning att de inte märkbart negativt torde påverka den goda måluppfyllelsen. Med anledning av att RRV i rapporten även pekade på vissa möjligheter till fusk har Riksför- säkringsverket (RFV) genomfört en tillsyns- kontroll när det gäller barnbidrag. Syftet med kontrollen var att ta reda på i vilken omfattning barnbidrag betalas ut trots att rätten till barn- bidrag upphört. RFV konstaterar i rapporten Tillsyn av det allmänna barnbidragssystemet (RFV anser 1997:9), att de kontroller som finns inbyggda i barnbidragssystemet tillsammans med de kontrollrutiner som försäkringskassan har är tillräckliga för att upptäcka och förhindra att barnbidrag utges felaktigt. Av 20 000 slump- mässigt utvalda ärenden har det endast i fyra fall kunnat konstateras att barnbidrag tagits emot felaktigt utan att det upptäckts genom försäk- ringskassornas ordinarie kontroller. Slutsatser Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för 1998 att för breda grupper har åren 1990 – 1997 inneburit en påtagligt minskad ekonomisk standard som en följd av saneringsprogrammet. Den akuta ekonomiska krisen är nu avvärjd och de offentliga finanserna är i balans. Samtidigt sti- ger sysselsättningen och inflationen är låg. En förväntad fortsatt förbättring av arbetsmark- nadssituationen innebär, tillsammans med den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att statens ekonomiska utrymme ökar vilket ger ut- rymme för en höjning av barnbidraget. Nivåerna i barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu återställts till den nivå som gällde innan sane- ringen av statens finanser påbörjades. För att ytterligare förbättra barnfamiljernas situation avser regeringen att föreslå riksdagen en höjning av barnbidraget med 100 kronor per barn och månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor år 2001. Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i mot- svarande mån. En förutsättning för höjningarna är dock att statens finanser utvecklas enligt nuva- rande prognoser. En höjning av barnbidraget med 100 kronor per barn och månad beräknas kosta ca 2 100 miljoner kronor per helt år. Regeringen utgår vid sin bedömning av anslagsbehovet från Statistiska Centralbyråns senaste befolkningsprognos från mars 1998. Regeringen föreslår därmed att 16 705 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Allmänna barnbidrag för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 18 832 000 000 respektive 20 928 000 000 kronor. Därvid har den avsedda höjningen av barnbidrag och flerbarnstillägg beaktats. A2 Föräldraförsäkring Tabell 3.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 13 282 239 Anslags- sparande 809 600 1998 Anslag 14 759 000 Utgifts- prognos 14 145 000 1999 Förslag 14 830 000 1 2000 Beräknat 15 914 000 1 2001 Beräknat 16 829 000 1 1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift Målet för föräldraförsäkringen och havande- skapspenningen är att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med för- värvsarbete. Föräldraförsäkringen syftar till att göra det möjligt för föräldrar att i samband med barns födelse eller adoption vara hemma med föräldra- penning samt med tillfällig föräldrapenning när barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila. Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån från 75 procent till 80 procent av den förmåns- grundande inkomsten (prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273) för samtliga förmåner inom föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen. Utgifterna för föräldraförsäkringen uppgick år 1997 till 13 282 miljoner kronor, jämfört med anslaget på 16 192 miljoner kronor. Avvikelsen kan bl.a. härledas till födelsetalens utveckling. Även männens minskade uttag av föräldrapen- ning har påverkat försäkringskostnaden eftersom män oftast har högre ersättning än kvinnor. Medelersättningen har ökat något jämfört med år 1996, men ökningen begränsas av att skatte- pliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte längre ingår i den förmånsgrundande inkomsten. Om barnafödandet åter ökar skulle det innebära att utgifterna för föräldraförsäkring ökar. Om det föds 10 000 fler barn än beräknat år 1999, skulle det innebära att utgifterna för föräldra- försäkring detta år ökar med ca 440 miljoner kronor. En sådan ökning av födelsetalen skulle för perioden åren 1999 t.o.m. 2001 innebära en summerad ökad kostnad för föräldraförsäk- ringen med ca 1 450 miljoner kronor. Anslaget för föräldraförsäkring inklusive ha- vandeskapspenning belastas från och med år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se bilaga 3, vol. 1. Tabell 3.5 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift Miljoner kronor Totala utgifter Utgifter föräldra- försäkring Statlig ålders- pensionsavgift 1999 14 830 13 955 875 2000 15 914 14 975 939 2001 16 829 15 836 993 Regeringens överväganden Resultatinformation Tabell 3.6 Anslagets komponenter Utgifter per kalenderår (mkr) 1996 1997 19981 Föräldrapenning 11 338 10 389 10 935 Tillfällig föräldrapenning 2 611 2 640 2 927 Havandeskapspenning 260 253 283 Totalt 14 209 13 282 14 145 1 Prognos Föräldrapenning utbetalades under år 1996 för totalt 42 miljoner dagar. För år 1997 utbetalades föräldrapenning för totalt 38 miljoner dagar. För år 1998 beräknas antalet till ca 36 miljoner dagar. Medelersättningen per ersatt dag för år 1996 var 269 kronor. År 1997 steg medelersättningen per ersatt dag till 274 kronor. Den faktor som främst påverkat utgiftsutvecklingen och uttaget av för- äldrapenning utgörs av antalet födda barn under ett år. Födelsetalet har sjunkit från 124 000 barn per år vid 1990-talets början till beräknade antal födda barn för år 1998 om 88 500. Detta har kraftigt minskat antalet ersatta dagar. Kvinnors medelålder vid födsel har stigit under perioden år 1994 till år 1997. År 1994 var det 7,6 procent av kvinnorna som fick barn mellan 20–24 år, år 1997 var 6,6 procent av kvinnorna i denna ålder. En ökning av antalet kvinnor som föder barn i åldern 30–34 år har däremot skett under denna period. År 1994 var deras andel 32,3 procent jämfört med 35,2 procent år 1997. Andelen tonårsmödrar har varit oförändrad under perioden. År 1994 och 1997 var 0,4 procent av kvinnorna som fick barn under 19 års ålder. Föräldrapenningdagarna kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret. Den s.k. pappa- och mammamånaden infördes år 1995. Effekterna av denna kan inte redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom föräldrapen- ningdagar kan tas ut fram till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret. Uppgifter från Riksförsäkringsverket (RFV) pekar dock på att andelen pappor som tar ut pappaledighet under barnets första år har fortsatt att öka. Pap- pornas totala andel av de utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6 procent under år 1995 och 10,6 procent under år 1996 och 9,9 procent under år 1997. Diagram 3.8 Kvinnors respektive mäns tidsmässiga fördelning av uttagna nettodagar med föräldrapenning år 1997 efter barnets ålder i månader vid utbetalningstillfället Av diagrammet ovan framgår uttagsmönstret av föräldrapenningdagarna fördelade efter barnets ålder i månader, fördelat mellan kvinnor och män år 1997. Av de 9,9 procent av föräldrapen- ningdagarna som männen tog ut under år 1997, togs 66 procent av dagarna ut t.o.m. barnet var 18 månader. Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt 5,1 miljoner dagar både år 1996 och år 1997. Antalet ersatta dagar år 1998 beräknas till ca 5,1 miljoner. Uttaget av tillfällig föräldrapenning har sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta kan för- klaras av den sänkta kompensationsnivån, be- gränsningarna i möjligheten att byta ut föräldra- penning mot tillfällig föräldrapenning, de låga födelsetalen och slopade kontaktdagar. Även den ökade arbetslösheten kan ha påverkat utveck- lingen. Av det totala antalet ersatta dagar med tillfällig föräldrapenning för vård av barn som togs ut under år 1997 utgjorde männens andel 31 procent. Under år 1997 tog 73 procent av de ny- blivna papporna i genomsnitt ut 9,4 dagar av de tio dagar med tillfällig föräldrapenning som en- bart utges till pappan i samband med barnets fö- delse. Havandeskapspenning utbetalades år 1996 för ca 797 000 dagar. Under år 1997 ersattes 750 000 dagar med havandeskapspenning. Under år 1998 beräknas antalet dagar med havandeskapspen- ning till ca 740 000. Nyttjandet av havande- skapspenning har minskat sedan år 1990 och kan förklaras av de låga födelsetalen. I regleringsbrevet för år 1997 finns som verk- samhetsmål 1.3 angivet att männens andel av to- tala antalet uttagna föräldrapenningdagar skall öka jämfört med kalenderåret 1996. Av Riksför- säkringsverkets (RFV) årsredovisning för år 1997 framgår att måluppfyllelse inte har nåtts av- seende detta mål. Männens andel av uttagna för- äldrapenningdagar har sjunkit jämfört med år 1996 men är något högre jämfört med år 1995. RFV anger att förklaringen till utfallet bland annat kan vara familjernas ekonomiskt an- strängda läge. Detta kan innebära att männen, som i regel har högst inkomst, avvaktar med att ta ut föräldrapenning. År 1995 infördes restrikti- vare regler för uttag av föräldrapenning under arbetsfri tid, samtidigt som möjligheten att ta ut föräldrapenning under semestertid slopades. Dessutom sänktes ersättningsnivån för den s.k. pappa- och mammamånaden från 85 procent till 75 procent av den förmånsgrundande inkomsten från och med den 1 januari 1997. Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån till 80 procent, vilket kan innebära att män väntat med att ta ut föräldrapenning till nivåändringen år 1998. Dessa regeländringar kan sammantaget ha påverkat männens uttag av föräldrapenning under år 1997 negativt. RFV menar att det finns svårigheter att mäta betydelsen av genomförda insatser, men sanno- likt skulle männens andel av uttagna dagar varit lägre utan dessa insatser. Insatserna för att nå målet varierar. Insatser som särskilt nämns är personlig rådgivning, informationsträffar i sam- arbete med mödravårdscentraler, information med det s.k. pappapaket som RFV tog fram år 1996, direktinformation till nyblivna fäder samt reklaminslag i TV. En försäkringskassa har upp- nått målet att öka männens andel. Denna kassa deltar i ett projekt där berörda från länsstyrelse och vårdcentraler gemensamt arbetar för att nå målet i respektive kommun. RFV har under år 1997 tagit fram en särskild folder med frågor och svar med betoning på fäders uttag. RFV har i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett gen- derperspektiv (RFV redovisar 1998:1) redovisat en handlingsplan för år 1998 avseende gender- frågor. RFV avser att redovisa könsuppdelad sta- tistik och analyser ur ett genderperspektiv i sina publikationer, vilket har skett inom föräldra- försäkringen sedan år 1974. Avseende verksam- hetsmål 1.2 i regleringsbrevet för 1998 att social- försäkringens administration skall bidra till att fler män tar ut fler föräldrapenningdagar finns inte någon särskild handlingsplan i genderhän- seende. Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport (RRV 1997:7) Föräldraförsäkring – effektivitets- revision av ett familjepolitiskt instrument, identi- fierat fyra politiska målsättningar; nämligen kort- och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet mellan män och kvinnor samt barnens möjlig- heter till kontakt med båda föräldrarna. RRV konstaterar att måluppfyllelsen är förhållandevis hög i föräldraförsäkringen. RRV menar att det finns skäl för förändringar som kan leda till ännu högre måluppfyllelse i första hand genom för- enkling av föräldraförsäkringen. Därutöver anser RRV att ett antal frågor ytterligare bör analyseras rörande samband mellan långvariga föräldra- ledigheter och risk för arbetslöshet samt uttag av ersättningsdagar på dagar som normalt är arbets- fria. Slutsatser Föräldrapenningdagarna som utges i samband med barns födelse utgör omkring 80 procent av kostnaderna inom föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av regler och kompensations- nivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av födelsetalet en avgörande effekt på den samman- lagda utgiften för hela försäkringen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om ändring av reglerna för beräk- ning av den sjukpenninggrundande inkomsten, som även ligger till grund för beräkning av för- äldrapenningförmåner. Fr.o.m. år 1999 belastas anslaget för föräldraförsäkring inklusive havan- deskapspenning med statliga ålderspensionsav- gifter. Effekterna av dessa förändringar har be- aktats avseende resursbehovet under budgetåret 1999 enligt förslaget nedan. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 14 830 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Föräldraförsäkring för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 15 914 000 000 kronor respektive 16 829 000 000 kronor. A3 Underhållsstöd Tabell 3.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 3 023 394 Anslags- sparande -23 000 1998 Anslag 2 126 000 Utgifts- prognos 2 985 000 1999 Förslag 2 473 000 2000 Beräknat 1 968 000 2001 Beräknat 1 958 000 Anslaget disponeras för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Mål för underhållsstödet är att föräldrar skall ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard. Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är beroende dels av omvärldsfaktorer som sam- hället inte kan styra, dels av regelsystemet. Till den första kategorin hör antalet separationer, de återbetalningsskyldigas inkomstutveckling, de återbetalningsskyldigas totala antal barn och födelsetalen. Styrande faktorer som staten kan påverka är bl.a. underhållsstödets nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetal- ningsskyldigheten samt storleken på det grund- avdrag på inkomsten som får göras innan åter- betalningsskyldigheten beräknas. De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. Under året visade det sig att de beräkningar som gjordes i samband med att det nya systemet infördes inte skulle komma att stämma med utfallet. Kostnaden för anslaget uppgick år 1997 till 3 023 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick samma år till 2 411 miljoner kronor vilket innebar att anslaget därmed överskreds med 621 miljoner kronor eller 26 %. För att täcka det beräknade över- skridandet tillfördes anslaget på tilläggsbudget för år 1997 ytterligare 588 550 000 kronor. Utfallet år 1997 blev emellertid 23,4 miljoner kronor högre vilket belopp har överförts som ett underskott till år 1998. Regeringen föreslog riksdagen att anslaget, i avvaktan på den utvärdering av reformen som Riksförsäkrings- verket fått i uppdrag att göra, under åren 1998 – 2001 skulle justeras ned med 170 miljoner kronor respektive år, motsvarande 1997 års över- skridande. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 2 985 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Boföräldrar och barn I augusti 1998 fanns det 209 426 föräldrar med barn som fick underhållsstöd. Av dessa var 182 754 (87 %)kvinnor och 26 672 män (13 %). Antalet barn med underhållsstöd var samma månad 334 641, vilket var ca 4 500 fler än de barn som fick bidragsförskott i januari 1997. Ca 14 000 av barnen fick förlängt underhållsstöd. Dessa barn hade fyllt 18 år och studerade i gymnasieskolan. Det fanns något fler pojkar än flickor i systemet, 51 respektive 49 procent. An- delen barn med underhållsstöd motsvarar ca 15 procent av alla barn i åldersgruppen 0–19 år. I vissa fall begränsas underhållsstöd till att en- dast gälla s.k. utfyllnadsbidrag. Detta gäller dels när en bidragsskyldig betalar det han eller hon annars skulle ha varit skyldig att återbetala till staten direkt till barnet (utfyllnadsärenden), dels vid växelvis boende då någon återbetalnings- skyldighet inte föreligger. Ca en femtedel av det totala antalet barn fick utfyllnadsbidrag i augusti 1998. Av dessa var 27 237 utfyllnadsärenden och 8 813 hade växelvis boende. Antalet barn med växelvis boende ökar kraftigt. Enbart under första halvåret 1998 har antalet barn med växelvis boende ökat med ca 40 procent. Riksförsäkringsverket konstaterar i sin utvär- dering av det nya underhållsstödet (RFV anser 1998:3) att andelen barn med utfyllnadsbidrag (ej växelvis boende) är betydligt större bland under år 1998 nytillkomna i systemet jämfört med de som fanns med tidigare, 21 procent jämfört med 6 procent. Detta ligger helt i linje med vad som uttalades i propositionen (1995/96:208) om det nya underhållsstödet. Regeringen angav där att det från flera utgångspunkter är en fördel om den bidragsskyldige föräldern betalar underhåll direkt till sitt barn. Kontakten mellan förälder och barn blir då på ett naturligt sätt mer direkt. Tabell 3.8 Antal barn med bidragsförskott (jan 1997) och underhållsstöd Januari 1997 Maj 1997 Augusti 1998 Fullt underhålls- stöd 305 174 305 115 298 565 Växelvis boende - 2 660 8 839 Utfyllnadsbidrag 24 944 23 270 27 237 Totalt 330 118 331 045 334 641 Tabellen visar att det sker en förskjutning relativt sett från fullt underhållsstöd till växelvis boende och utfyllnadsbidrag. Andelen utfyllnadsbidrag ökade med 17 procent mellan maj 1997 och augusti 1998. Bidraget per barn och månad var i genomsnitt 455 kronor i utfyllnadsärenden och 504 kronor vid växelvis boende. Bidragsskyldiga föräldrar I augusti 1998 fanns det totalt 230 387 bidrags- skyldiga föräldrar varav 30 899 ( 13 %) var kvin- nor. Av de bidragsskyldiga föräldrarna bor 16 707 (7 %) utomlands och omfattas av sär- skilda regler. En bidragsskyldig skall i sådana fall till försäkringskassan betala det underhållsbidrag som har fastställts i domstol eller i avtal. Någon återbetalningsskyldighet enligt reglerna för underhållsstöd fastställs inte. Någon återbetal- ningsskyldighet är inte heller aktuell om enbart utfyllnadsbidrag lämnas. Antalet bidragsskyldiga med en fastställd återbetalningsskyldighet (in- klusive s.k. nollavtal) var 165 605 i augusti 1998. Knappt 60 procent av de bidragsskyldiga är underhållsskyldiga för endast ett barn. De som har två barn och är underhållsskyldiga för båda motsvarar 21 procent. I det följande redovisas uppgifter om de bi- dragsskyldigas inkomster. Beloppen avser den senast tillgängliga taxerade inkomsten, dvs. den faktiska inkomsten två år tidigare. Återbe- talningsbeloppen räknas om mot ny taxering fr.o.m. februari månad varje år. Drygt 28 procent av de bidragsskyldiga hade en återbetalningsgrundande inkomst som understeg 100 000 kr. Cirka 26 procent hade en inkomst över 200 000 kronor. Man kan urskilja ett mönster att de som har fler barn och är underhållsskyldiga ofta har en lägre årsinkomst. Andelen bidragsskyldiga som har en inkomst under 100 000 kronor stiger med antalet barn. Exempelvis hade mellan 27 och 29 procent, av dem som har ett, två eller tre barn som de är underhållsskyldiga för, mindre än 100 000 kronor i inkomst. Av dem som är underhållsskyldiga för fyra, fem, sex respektive sju barn hade 37 procent, 44 procent, 51 procent respektive 71 procent en taxerad inkomst under 100 000 kronor. Bland de bidragsskyldiga kvinnorna hade 38 procent en inkomst som var lägre än 100 000 kronor. Endast sju procent hade en inkomst över 200 000 kronor. De bidragsskyldiga männen har i genomsnitt 1,6 barn som de är underhållsskyldiga för jämfört med kvinnornas genomsnitt på 1,38 barn. Återbetalningsbelopp Det belopp som betalas ut i fullt underhållsstöd till en boförälder eller ett myndigt barn är 1 173 kronor per barn och månad. Ca 25 procent av de bidragsskyldiga hade ett återbetalningsbelopp som var fastställt till 0 kronor som en följd av en låg inkomst. Detta innebär en ökning i för- hållande till juni 1997, då det fanns ca 20 procent bidragsskyldiga som hade s.k. nollavtal. Av tabellen nedan framgår de genomsnittliga åter- betalningsbeloppen vid skilda barnantal som de bidragsskyldiga betalar in till försäkringskassan. Av tabellen framgår också den genomsnittliga taxerade inkomsten för de olika grupperna bi- dragsskyldiga. Vidare redovisas det totala antalet bidragsskyldiga efter det antal barn de är bidrags- skyldiga för. Tabell 3.9 Genomsnittligt återbetalningsbelopp (kr/mån), och genomsnittlig taxerad inkomst år 1996 för återbetalningsskyldiga samt antal bidragsskyldiga i augusti 1998 Antal barn Bidrag till boföräldern Återbetalnings- belopp Taxerad inkomst Antal bidrags- skyldiga 1 1 173 682 155 649 97 660 2 2 346 1 105 153 451 48 900 3 3 519 1 312 146 743 14 337 4 4 692 1 292 128 432 3 545 5 5 865 1 189 116 066 889 Även av denna tabell går det att urskilja ett mönster att de som har fler barn som de är underhållsskyldiga för ofta har lägre årsinkomst. Detta påverkar givetvis återbetalningsbeloppen. En ytterligare faktor som har betydelse för återbetalningsbeloppets storlek, men som inte framgår av tabellen, är den bidragsskyldiges totala antal barn. De genomsnittliga återbetal- ningsbeloppen ökar mellan ett och två barn med ca 40 procent men är för följande barnantal närmast oförändrat. Anstånd I augusti 1998 fanns det 14 094 bidragsskyldiga som beviljats anstånd med betalningarna. Den genomsnittliga taxerade inkomsten för dessa var 143 639. Anståndsbelopp var 13,4 miljoner i augusti 1998. Både antalet personer med anstånd och det sammanlagda anståndsbeloppet är lägre än under juni 1997. I juni 1997 hade 14 975 av de bidragsskyldiga beviljats anstånd med betal- ningarna och anståndsbeloppen uppgick totalt till 13,7 miljoner kronor. Skulder I systemet redovisas 20 965 personer som i au- gusti 1998 endast har en kvarvarande skuld efter- som underhållsskyldighet för barnet har upp- hört. Det genomsnittliga skuldbeloppet är i dessa fall 12 933 kronor. Ca 12 200 personer hade en kvarvarande skuld som understeg 10 000 kronor och närmare 700 hade en skuld som översteg 50 000 kronor. Mer än 70 procent av de personer som hade en resterande skuld hade en taxerad inkomst som understeg 24 000 kronor. Ca 15 procent av gruppen var kvinnor. Det totala skuldbeloppet uppgick till 271 miljoner kronor. Bland bidragsskyldiga med pågående ärenden hade 107 583 i augusti 1998 ett genomsnittligt skuldbelopp på 9 534 kronor. Ca 45 procent av dessa hade en skuld som understeg 10 000 kro- nor. Närmare 8 700 (8%) hade en skuld som översteg 50 000 kronor. Ca 12 procent av grup- pen hade en taxerad inkomst som understeg 24 000 kronor och drygt 30 procent hade en in- komst under 100 000 kronor. Ca sju procent hade en inkomst som översteg 250 000 kronor. Det totala skuldbeloppet uppgick till totalt ca 2 miljarder kronor. Det är en ökning med ca 100 miljoner kronor i förhållande till skulden i bidragsförskottssystemet när detta upphörde. Indrivning av skulder I det tidigare gällande bidragsförskottssystemet utgjordes statens bidrag till barn till särlevande föräldrar av mellanskillnaden mellan bidragsför- skottet och det underhåll till barnet som fast- ställts av domstol eller genom avtal. Ett barns krav på underhåll är en civilrättslig fråga och handläggs därför som ett enskilt mål. Detsamma gäller försäkringskassans krav på underhålls- bidrag i de fall försäkringskassan enligt bestäm- melserna i 31 § lagen om underhållsstöd har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag. Detta gäller om en bidragsskyldig förälder är bosatt utom- lands. I underhållsstödssystemet har reglerna för samhällsstödet gjorts oberoende av reglerna om underhållsbidrag enligt föräldrabalken och åter- betalningsskyldigheten bestäms särskilt inom ramen för de regler som gäller för stödet. Åter- krav och återbetalning är därmed en angelägen- het mellan försäkringskassan och den återbetal- ningsskyldige föräldern. Enligt utsökningsbalken indelas utsöknings- mål i allmänna mål och enskilda mål. Allmänna mål är sådana som rör indrivning av skatter, böter, viten och andra avgifter som tillkommer staten. Försäkringskassans fordran avseende en icke fullgjord återbetalningsskyldighet handläggs som ett allmänt mål. Om en bidragsskyldig inte har anstånd med betalningen överlämnas försäk- ringskassans fordran i enlighet med indriv- ningsförordningens bestämmelser, om inte sär- skilda skäl talar emot det, för indrivning efter två månader. I december 1997 hade ca 44 000 personer skuldärenden som överlämnats till kronofogde- myndigheten. I gruppen bidragsskyldiga utan aktuellt ärende var andelen 22 procent medan motsvarande andel för bidragsskyldiga med löpande ärende var 19 procent. I augusti 1998 hade 48 800 personer löpande skuldärenden och 6 600 personer hade endast skuld. Det kan finnas flera tänkbara förklaringar till att antalet indrivningsärenden har ökat. Övergången från enskilda till allmänna mål innebär att in- drivningsförordningens regler gäller. Det finns nu inte utrymme för individuella bedömningar av försäkringskassan om anstånd med betalning av skulder. En annan förklaring kan vara att bidragsskyldiga som sökt anstånd inte betalar under den tid ansökan behandlas. Om ett ärende har behandlats under lång tid och ansökan om anstånd avslås kan betydande belopp förfalla till betalning inom två månader. Riksförsäkringsverkets rapporter I regleringsbrevet för budgetåret 1997 gav rege- ringen Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att utvärdera genomförandet av den reform om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar som trädde i kraft den 1 februari 1997. Uppdra- get innebar bl.a. att RFV skulle göra en utvärde- ring av resultaten av genomförda insatser och eventuella åtgärder som dessa resultat leder fram till. Verket har i augusti 1997 lämnat rapporten Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar re- spektive underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar (RFV anser 1997:8), i januari 1998 rap- porten Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar – redovisning vad avser systemets tillämpning (RFV anser 1998:2) och i rapporten Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar – en utvärdering av det nya underhållsstödet (RFV anser 1998:3). Rapporterna har remiss- behandlats. En sammanställning av remiss- yttranden över förslagen finns tillgänglig i Social- departementet (dnr. S98/2196/SF). Resultatet av RFV:s första rapport (RFV anser 1997:8) redovisades relativt utförligt i budget- propositionen för år 1998. För att få en tydligare bild av det senaste årets utveckling för bidrags- tagare och bidragsskyldiga hänvisas till de två se- nare rapporterna (RFV anser 1998:2 och 3). I RFV:s rapport Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar – redovisning vad avser systemets tillämpning lämnas, utöver viss statis- tisk information, förslag till vissa förändringar i regelsystemet. Inledningsvis konstaterar RFV att enligt verkets uppfattning har de nya reglerna påtagliga fördelar jämfört med reglerna för bi- dragsförskott. Reglerna är enklare och tydligare, vilket bl.a. innebär att föräldrarna vid t.ex. en förestående separation kan överblicka de eko- nomiska förpliktelserna. Även för administratio- nen finns fördelar genom att kopplingen till de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag har bortfallit. RFV betonar dock de stora svårigheter som finns med att få ett väl fungerande handläggar- stöd med den nuvarande ADB-tekniken. RFV pekar också på att RFV:s resurser till stora delar är intecknade för att klara sekelskiftesproble- matiken samt för att bygga ett nytt pensions- system. RFV tar också upp några områden till belysning utan att lämna förslag till förändringar. Arbetsgrupp inom regeringskansliet En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års vårproposition, analyserat regler och ekonomiskt utfall av underhållsstödet. Arbetsgruppen har samtidigt analyserat de förslag som lämnats av RFV och de förslag som rör underhållsstöd som Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) lämnat i betänkandet Förmån efter in- komst (SOU 1997:85). En sammanställning av remissyttrandena över förslagen finns tillgänglig i Socialdepartementet. Arbetsgruppen har vidare haft i uppgift att pröva och analysera riksdagens uttalande, i sam- band med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998, där den gav regeringen till känna att regeringen i den kommande vårpropositionen borde återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler för inkomstprövning i underhålls- stödssystemet (1997/98:SfU1). Regeringen avser att fortsätta analysarbetet och därvid noga följa underhållsstödets kostnadsutveckling. Faktorer som kan förklara kostnadsavvikelser för underhållsstödet i förhållande till ursprunglig prognos Den ovan nämnda arbetsgruppen konstaterar i sin analys av utgifterna för underhållsstöd att det finns flera förklaringar till att de faktiska kostna- derna avviker från de beräkningar som föregick förslaget. Vid utarbetandet av det nya systemet gjordes kostnadsberäkningar som byggde på ett urval av de bidragsskyldiga som då fanns i bidragsför- skottssystemet. Registerdata om de bidrags- skyldigas löneinkomster och antalet barn som uppbar bidragsförskott fanns tillgängliga. En av nyheterna i det nya underhållsstödet var att man vid beräkning av återbetalningsskyldig- heten tar hänsyn till den bidragsskyldiges totala antal barn. Utgifterna för underhållsstöd påver- kas således både av antalet barn med underhålls- stöd och det totala antalet barn den bidragsskyl- dige har. Ju fler barn en bidragsskyldig har ju lägre procentsats per barn gäller för återbetal- ningsskyldigheten. Vid de ursprungliga kostnadsberäkningarna saknades information om de bidragsskyldiga föräldrarnas totala antal barn. Med ledning av den senast tillgängliga Folk- och bostads- räkningen (FOB) från år 1990, fördelades därför slumpmässigt det totala antalet barn per bidrags- skyldig. En jämförelse visar dock att det före- ligger en dramatiskt skillnad mellan grupperna. Som framgår av nedanstående tabell hade 16 procent av alla familjer tre eller flera barn enligt FOB. Bland de bidragsskyldiga var andelen dubbelt så stor, drygt 32 procent. Tabell 3.10 Barnfamiljer efter antal barn (FOB 1990) och bidragsskyldiga efter antal barn med underhållsstöd respektive efter totalt antal barn (juni 1998) Antal barn Familjer med barn (FOB 1990) Andel % Bidragsskyldiga, barn med US Andel % Bidragsskyldiga, total antal barn Andel % 1 463 187 44,5 101 971 58,7 56 846 32,7 2 408 950 39,3 51 312 29,6 61 121 35,2 3 134 377 12,9 15 265 8,8 35 909 20,7 4+ 33 383 3,2 5 090 2,9 19 762 11,4 Totalt 1039 897 100,0 173 638 100,0 173 838 100,0 Arbetsgruppen konstaterar också att det fak- tiska antalet barn per bidragsskyldig var 22 procent högre än det antal som kunde upp- skattas med hjälp av FOB. Analysen visar också att de ursprungliga anta- gandena om den framtida löneutvecklingen har påverkat utfallet marginellt för år 1997. År 1998 slår effekterna av saneringsprogrammet igenom i de bidragsskyldigas taxerade inkomster vilket gör att dessa sannolikt är lägre än de beräknade. Andra förklaringar till att utgifterna för under- hållsstöd har blivit högre än tidigare förväntats är att fördelningen av de bidragsskyldigas socialför- säkringsinkomster vid beräkningarna slump- mässigt tilldelades de bidragsskyldiga samt att dessa inkomster som en följd av saneringspro- grammet också var överskattade. Statens utgifter för underhållsstödet påverkas också av inbetalningsgraden, dvs. hur stor andel av debiterat belopp som de bidragsskyldiga be- talar in. I de ursprungliga kalkylerna antogs att inbetalningsgraden skulle vara 80 procent av de- biterat belopp. Utfallet för år 1997 var 77 pro- cent. Den kraftiga ökningen av antalet bidragsskyl- diga med utfyllnadsbidrag vid växelvis boende kunde inte förutses när systemet infördes. Det kan antas att personer som tidigare fördelat kostnaderna för barnen mellan sig utan att få bi- drag från staten nu söker utfyllnadsbidrag. An- talet barn med växelvis boende har ökat från färre än 1 000 när systemet trädde i kraft i feb- ruari 1997 till närmare 9 000 i augusti 1998. Enligt arbetsgruppens prognoser talar den demografiska utvecklingen med färre födda barn och en inkomstutveckling med bl.a. återställda ersättningsnivåer i socialförsäkringen och fler sysselsatta för att kostnaderna för underhållsstö- det börjar sjunka från år 2000. Slutsatser Riksdagens uttalande om ändrade regler för inkomstprövning i underhållsstödssystemet I riksdagens uttalande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler för inkomstprövning i underhållsstöds- systemet anförde socialförsäkringsutskottet bl.a. följande. Ett införande av bestämmelser i under- hållsstödet som bygger på principer som åter- finns i studiemedelssystemet skulle i många fall få till följd att de som hårt drabbats av inkomst- minskningar skulle kunna få återbetalningsskyl- digheten fastställd till ett belopp som i större ut- sträckning motsvarar deras betalningsförmåga. Återbetalning av studielån är relaterad till in- komsten. Låntagaren betalar fyra procent av den sammanräknade inkomsten enligt den senaste taxeringen. Vissa möjligheter till anstånd eller nedsättning av återbetalning finns, bl.a. vid in- komstminskning. CSN föreskriver (CSNFS 1995:32) om ned- sättning på grund av ändrad inkomst bl.a. att en återbetalningsskyldig får nedsättning av års- beloppet om den sammanräknade inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital under be- talningsåret beräknas bli mer än femton procent lägre än motsvarande inkomst enligt den taxe- ring som ligger till grund för beräkning av års- beloppet. Det årsbelopp som den återbetal- ningsskyldige då skall betala relateras till den beräknade inkomsten under betalningsåret. Regeringen vill framföra följande synpunkter med anledning av riksdagens uttalande. Enligt regeringens uppfattning innebär studiestöds- systemets regler om nedsättning av återbetal- ningsbelopp vid inkomstminskning snarare en anståndsregel än en jämkningsregel. Regeln inne- bär att studiemedelsskulden amorteras med ett lägre belopp. Skuldbeloppet minskas alltså inte utan återbetalningen tillåts ske under en längre tidsperiod. Inom systemet för underhållsstödet finns redan regler om anstånd i 32–34 §§ lagen om underhållsstöd. Regeringen har tolkat ut- skottets intentioner så att det i lagen om under- hållsstöd införs en reell jämkningsregel som innebär att ett lägre återbetalningsbelopp skall kunna fastställas. Enligt regeringens uppfattning har det av riksdagen föreslagna systemet ett antal svagheter. - Det uppstår tröskeleffekter, t.ex. om in- komsten inte beräknas minska med mer än 15 procent utan med 14 procent. En bidrags- skyldig skulle då inte få den alternativa beräk- ningen utan taxeringen skulle gälla fullt ut. Det finns en risk att en bidragsskyldig då väl- jer att anmäla en inkomstminskning som överstiger 15 procent för att få den för- delaktiga beräkningen. Om det vid en senare avstämning visar sig att den bidragsskyldige har överskattat inkomstminskningen skulle en logisk åtgärd vara att den bidragsskyldige åläggs att i efterskott återbetala mellanskillna- den upp till det belopp som borde ha betalats vid beräkning enligt huvudregeln. Det kan bli svårt för den bidragsskyldige att fullgöra detta betalningsansvar i efterhand. - En bidragsskyldig som med de tänkta reg- lerna får en jämkning under ett år på grund av en tillfälligt låg inkomst kommer att gynnas en gång till genom att samma inkomst ligger till grund för återbetalningsskyldigheten två år senare. - I tillämpning i ärenden om utfyllnad eller växelvis boende sker inga debiteringar och inga inbetalningar, varför det inte skulle finnas något att i nuläget stämma av emot. Om boföräldern skulle få ett för högt utfyllnadsbidrag på grund av en för lågt beräknad inkomst för bidragsskyldig, kan boföräldern rimligen inte åläggas någon skyl- dighet att återbetala det för höga beloppet. - Ett system med taxerade inkomster medför att alla förutsättningar för bidragsskyldighe- ten är kända från början. De bidragsskyldiga kan fullgöra sina betalningar direkt till bo- föräldern. Preliminära inkomster innebär att det blir mer eller mindre automatiskt att åter- betalningsskyldigheten kommer att fullgöras till staten. - Även administrativa skäl talar emot förslaget. Tiden december–januari bedöms av RFV vara för kort för att försäkringskassorna skall kunna hinna fatta beslut i sådana jämknings- ärenden. Antalet ärenden med manuell be- räkning torde öka vilket skulle belasta admi- nistrationen. - Antalet anståndsärenden enligt nuvarande regler kommer sannolikt inte att minska eftersom den tänkta regeländringen för be- räkning av återbetalningsbelopp, inte tar hän- syn till individuella familjeförhållanden, bostadskostnader m.m. - En förändring i den angivna riktningen skulle innebära att omfattande anpassningar måste genomföras i ADB-systemet, bl.a. måste nya rutiner för avstämningar införas. Enligt regeringens uppfattning väger nackdelarna med att införa en regel i underhållsstödssystemet liknande den för återbetalning av studiemedel tyngre än fördelarna. Socialförsäkringsutskottet skriver i betänkandet 1997/98:SfU1 att de är av den uppfattningen att ett system med inkomst- prövning efter aktuell inkomst knappast kan införas i underhållsstödet. Att införa studie- medelssystemets regler skulle emellertid i praktiken innebära en övergång till beräkning mot aktuell inkomst för en grupp bidragsskyl- diga i underhållsstödssystemet. Riksförsäkringsverket menar att några ge- nomgripande förändringar av det nya underhålls- stödssystemet inte bör göras nu eftersom syste- met endast varit igång en kort period. RFV pekar även på att statens utgifter för underhållsstödet har sjunkit jämfört med kostnaderna för bidrags- förskotten. Regeringen konstaterar att enligt till- gängliga prognoser ser utgifterna ut att sjunka ytterligare. Regeringen delar RFV:s uppfattning att några genomgripande förändringar inte bör göras för närvarande. Regeringen avser att fortsätta analysarbetet och noga följa under- hållsstödets kostnadsutveckling. Regeringen an- ser det dock angeläget att två förslag till regel- ändringer redan nu bör föreläggas riksdagen. Det gäller det av JO och RFV framförda förslaget om att kravet att den bidragsskyldige skall delges meddelande om ansökan om underhållsstöd skall slopas. Vidare föreslås en ändring av över- gångsbestämmelserna till lagen ( 1996:1030) om underhållsstöd. Detta som en komplettering av tidigare lagändringar om i vilka ärenden en socialförsäkringsnämnd skall besluta (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Slutligen gör regeringen bedömningen att tiden för överlämnande av fordran till kronofogdemyndigheten i vissa fall bör förlängas från två till fem månader. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 2 473 000 000 kronor anvisas under anslaget A3 Underhållsstöd för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 1 968 000 000 respektive 1 958 000 000 kronor. A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 19 786 Anslags- sparande 1 200 1998 Anslag 24 000 Utgifts- prognos 25 200 1999 Förslag 24 000 2000 Beräknat 24 000 2001 Beräknat 24 000 Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för internationella adoptioner enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bidrag lämnas med 24 000 kr per barn. Syftet med bidraget är att underlätta för män- niskor med begränsade ekonomiska resurser att adoptera barn från utlandet. Bidraget administreras av Riksförsäkrings- verket (RFV) och de allmänna försäkrings- kassorna. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) beräknar att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1999. RFV gör samma antagande och beräknar därför kostnaderna till 24 miljoner kronor för kom- mande budgetår. Regeringens överväganden Antalet barn som adopteras till Sverige har årli- gen legat på ungefär 900–1000 barn de senaste åren, med en svagt nedåtgående tendens. För år 1999 görs bedömningen att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 24 000 000 kronor anvisas under anslaget A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 24 000 000 respektive 24 000 000 kronor. A5 Barnpensioner Tabell 3.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 286 149 Anslags- sparande 15 250 1998 Anslag 291 000 Utgifts- prognos 287 000 1999 Förslag 967 000 2000 Beräknat 997 000 2001 Beräknat 1 040 000 Från anslaget bekostas barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension. Från och med budgetåret 1999 redovisas barnpension i form av allmän tilläggspension under anslag A5 Målet för barnpensioner är att garantera barn vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig ekonomisk standard. Barnpension ges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utgiftsutvecklingen är stabil och styrs främst av utvecklingen av medelpoängen inom ATP, basbeloppsutvecklingen och utvecklingen av an- talet barn med barnpension. Regeringens överväganden Resultatinformation Tabell 3.13 Anslagets komponenter Tusental kronor Barnpension i form av : folkpension allmän tilläggspension 1999 Förslag 295 000 672 000 2000 Beräknat 301 000 696 000 2001 Beräknat 311 000 729 000 Under år 1999 beräknas ungefär 30 200 barn- pensioner i form av folkpension och 29 500 barnpensioner i form av allmän tilläggspension betalas ut. Antalet barnpensioner har tidigare sjunkit under ett flertal år. I mitten av 1990-talet avstannade denna minskning. Fram till sekel- skiftet antas antalet utbetalda barnpensioner öka med ca 2 procent till ungefär 30 800 respektive 30 200 utbetalningar år 2001. Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me- delsbehovet för anslaget barnpensioner under budgetåret 1999 till 292 000 000 kronor. Slutsatser Regeringen delar RFV:s bedömning av medels- behovet, omräknat med hänsyn till regeringens förslag i denna proposition vad avser basbelop- pet, och med tillägg av barnpension i form av allmän tilläggspension. Regeringen föreslår att 967 000 000 kronor anvisas under anslaget A5 Barnpensioner för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 997 000 000 respektive 1 040 000 000 kronor. A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn Tabell 3.14 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 566 794 Anslags- sparande 7 206 1998 Anslag 1 596 000 Utgifts- prognos 1 647 000 1999 Förslag 1 789 000 1 2000 Beräknat 1 830 000 1 2001 Beräknat 1 846 000 1 1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov av särskild tillsyn och vård. Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16 år som är i behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm- ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer- kostnader på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder. För barn som vistas på institu- tion eller enskilt hem genom samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård- bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till basbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent av basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år 1998 till 91 000 kronor. Vårdbidraget är skatte- pliktigt och pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 procent av basbeloppet kan betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande. Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost- nader. Denna regeländring medför att bidrags- nivån bättre anpassas till stödbehovet och där- med de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan även från denna tidpunkt ges i vissa fall vid längre sjukhusvistelse. Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av- ser merkostnadsersättning, belastas från och med år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se bilaga 3, vol. 1. Tabell 3.15 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift Miljoner kronor Totala utgifter Utgifter vård- bidrag Statliga ålders- pensionsavgift 1999 1 789 1 690 99 2000 1 830 1 729 101 2001 1 846 1 744 102 Regeringens överväganden Resultatinformation Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret 1995/96 till 2 213,7 miljoner kronor, varav 144,5 miljoner kronor bestod av merkostnads- ersättningar. Antalet vårdbidrag i december 1997 var 24 900. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistans- ersättning i kraft. Vårdbidraget bör omprövas i samband med beslut om assistansersättning. Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1) redovisat en handlingsplan för år 1998. RFV skall redovisa könsuppdelad statistik och analyser ur ett genderperspektiv i sina publikationer. Därutöver prioriterar RFV att göra fördjupade studier med genderperspektiv inom handikappområdet. Sådana fördjupade stu- dier skall göras i samband med att uppdrag i reg- leringsbrevet för år 1998, att analysera och be- döma orsakerna till att antalet ersättningar och bidrag har ökat i förmånerna handikappersätt- ning och vårdbidrag, genomförs. Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten Utvecklingen av handikappersättning och vård- bidrag under nittiotalet redovisat analys och be- dömning av orsakerna till att antalet handikapp- ersättningar och vårdbidrag för funktions- hindrade barn successivt ökat trots införandet av statlig assistansersättning. Båda föräldrarnas förankring i arbetslivet medför behov av hjälp med omvårdnaden om sina barn. Detta gäller även föräldrar med funktionshindrade barn, vilket medför ett större nyttjande och kombina- tion av olika rättigheter som assistansersättning och vårdbidrag. Under nittiotalets första år skedde en kraftig ökning av antalet barn för vilka vårdbidrag beviljades. En del av ökningen för- klaras av befolkningsökningen under denna tid, men den största ökningen av vårdbidrag härrör från det ökade antalet pojkar med psykiska stör- ningar, särskilt diagnoserna autism och DAMP. Med anledning av det ökade antalet barn med diagnosen DAMP och ökningen av vårdbidrag för dessa barn avser RFV att skaffa sig ökad kun- skap i dessa frågor. RFV har inte funnit något som tyder på att vårdbidrag nyttjas på ett icke avsett sätt. RFV an- ser att uppmärksamhet kring genomförda refor- mer givit fler möjlighet att kunna ta tillvara sin rätt till ersättning. Slutsatser För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att öka. Ökningen kan troligen förklaras med att regelverket utvecklats, att kännedomen om förmånen hos föräldrarna har ökat samt att det finns fler barn som är berättigade till förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutio- naliseringen. Anslagsbehovet för budgetåret 1999 utgår från det fastställda basbeloppet 36 400 kronor. Beräk- ningen har grundats på utbetalning av i genom- snitt ca 16 300 hela vårdbidrag år 1999. Till detta skall läggas en uppräkning på grund av retroak- tiva utbetalningar och ferievårdbidrag samt statlig ålderspensionsavgift. Regeringen föreslår därmed att 1 789 000 000 kronor anvisas anslaget A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till 1 830 000 000 respektive 1 846 000 000 kronor. A7 Pensionsrätt för barnår Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall – Anslags- sparande 1998 Anslag – Utgifts- prognos 1999 Förslag 3 108 0001 2000 Beräknat 3 015 500 2001 Beräknat 2 997 000 1 Nytt anslag Anslaget är nytt och har tillkommit med anled- ning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14, rskr. 1997/98:315 och 320). Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst- baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system finns behov av särskild kompensation för från- varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant exempel är föräldrar med små barn som ofta av- står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Även om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun- dande inkomst i det reformerade pensionssyste- met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen- sionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli– december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år. Föräldrar med små barn skall därför ges pen- sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas pensionsrätt i form av pensionsgrundande be- lopp för barnår. Pensionsgrundande belopp för barnår till- godoräknas med automatik och kräver inte någon ansökan från föräldern. Föräldrarna kan dock själva välja vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. För de fall där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer den förälder med det lägsta pensionsunderlaget för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions- grundande beloppet. En person med flera barn skall inte för samma tid kunna tillgodoräkna sig pensionsrätt för barnår dubbelt eller flerfaldigt. För föräldrar med mer än ett gemensamt barn i ”rätt” ålder kan endast en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår. För den förälder som tillgodoräknas pensions- grundande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv inkomst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år används. - Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande inkomst året före barnet födelse, - utfyllnad till 75 procent av den genom- snittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 år, - ett för alla försäkrade enhetligt belopp. Utfyllnad kan ske upp till en viss pensions- grundande inkomst. Endast inkomster upp till intjänandetaket beaktas vid jämförelserna. En statlig ålderspensionsavgift om 18,5 procent skall beräknas på det pensionsgrundande beloppet. Det är denna avgift som skall belasta anslaget. Regeringens överväganden Slutsatser För pensionsgrundande belopp skall, i likhet med pensionsgrundande inkomster, en statlig ålderspensionsavgift om 18,5 procent betalas. Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ålders- pensionsavgiften betalas inte av den enskilde utan av staten och kallas för statlig ålders- pensionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek och pensionsrätten för barnår varierar med förändringar i bland annat arbetsmarknad, ut- veckling av födelsetalen och basbeloppet. Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig ålderspensionsavgift ska betalas, beräknas för år 1999 till 16 800 miljoner kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas avgiftsunderlaget till 16 300 respektive 16 200 miljoner kronor. Regeringen föreslår att 3 108 000 000 kronor anvisas under anslaget A7 Pensionsrätt för barnår år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas medelsbehovet till 3 015 000 000 respektive 2 997 000 000 kronor. Ålderspensions- systemet vid sidan av statsbudgeten Förslag till statsbudget för 1999 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagförslag 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden 7 3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 9 3.1 Omfattning 9 3.2 Utgiftsutveckling 9 3.3 Allmän tilläggspension, ATP 9 3.4 Förslag till regeländring 10 Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom socialdepartementets område – översikt av utgifter och finansiering 20 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden. 21 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 21.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden i stället för dess lydelse enligt lagen (1998:711) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensions- avgift skall föras till Allmänna pen- sionsfonden, skall förvaltas av första– sjätte fondstyrelserna. De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter, 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pen- sionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna. De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall förvaltas av sjunde fondstyrelsen. Bestämmelser finns om första–tredje fondstyrelserna i 2–16, 21–25, 44 och 45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43, 44 och 45 §§ samt om sjunde fondstyrelsen i 43 a–45 §§. 22 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 22.1 Omfattning Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m. bud- getåret 1999 endast ålderspension i form av all- män tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Delpensionen och arbetsskade- försäkringen som t.o.m. år 1998 redovisats vid sidan av statsbudgeten ingår fr.o.m. 1999 som anslag under utgiftsområdena 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom respektive 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. 22.2 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Tilldelat 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Beräknat utgift 1999 Beräknat utgift 2000 Beräknat utgift 2001 129 704 132 744 132 425 135 849 140 414 146 433 22.3 Allmän tilläggspension, ATP Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen för ATP samtliga ATP för- måner Tusental kronor (löpande priser) 1997 Utfall 122 425 000 1998 Utgift 125 846 000 1999 Förslag 131 295 000 2000 Beräknat 135 972 000 2001 Beräknat 142 296 000 Beloppen inkluderar förvaltning Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som be- lastar AP-fonden Miljoner kronor (löpande priser) ATP Folkpension Summa 1999 93 515 41 682 135 197 2000 97 238 42 499 139 737 2001 101 981 43 734 145 715 Exklusive administration Allmän tilläggspension utges i form av ålders- pension, förtidspension, efterlevandepension till vuxna och barnpension. Utgifterna för ATP styrs av antalet pensionärer och deras medelbe- lopp för ATP samt i någon mån av mängden av retroaktivutbetalningar vid nybeviljanden. An- talet pensionärer beror i sin tur på hur många som tillkommer varje månad och hur många som träder ut ur systemet. Den för närvarande största utgiftshöjande faktorn består av ATP-systemets mognad dvs. äldre pensionärer med låg ATP ersätts av nytillkommande pensionärer med av- sevärt högre ATP. De senare har erhållit fler ATP-år men även erhållit högre medelpoäng ge- nom reallönehöjningar under ett flertal år. Fr.o.m. år 1999 kommer den ATP som för närvarande belastar AP-fonden i form av förtids- pension, efterlevandepension till vuxna och barnpension att i stället belasta statsbudgeten. Som ett led i den finansiella infasningen av ålderspensionsreformen kommer den utgift som nu belastar statsbudgeten i form av folkpension till ålderspensionärer som också uppbär tilläggs- pension att fr.o.m. år 1999 i stället belasta AP- fonden. Avgiften till det nya ålderspensionssystemet skall, när den slutliga finansieringen bestämts, komma att uppgå till 18,5 procent av pensions- grundande inkomster och pensionsgrundande ersättningar. Avgiften delas för närvarande upp på försäkrade och arbetsgivare på så sätt att den förvärvsarbetande betalar en allmän pensions- avgift på 6,95 procent och arbetsgivaren betalar 6,40 procent. Fr.o.m. år 1999 dras den allmänna pensions- avgiften av från inkomsterna vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Parallellt med att taket för pensionsgrundande inkomst skall vara 7,5 förhöjda prisbasbelopp betyder det att taket för uttag av den allmänna pensionsavgiften, mot- svaras av 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Statlig ålderspensionsavgift betalas för inkomstandelar upp till avgiftstaket på 8,06 prisbasbelopp (se vidare Bilaga 5, volym 1). Avgiften till ålderspensionssystemet delas upp på ett sådant sätt att en viss andel kommer att tillföras premiereservsystemet. Dessa andelar är kvoterade för försäkrade födda mellan åren 1938–1953. AP-fondens förvaltning är för närvarande uppdelad på sex fondstyrelser. Medel ur de största fonderna placeras främst i obligationer. Medel ur fjärde, femte och sjätte fonden placeras huvudsakligen i aktier. Under åren 1990 – 1997 har AP-fondens samlade avkastning legat runt 45 – 50 miljarder kronor per år. En allt större del av denna av- kastning har fr.o.m. år 1991 tagits i anspråk för att täcka avgiftsunderskottet. Som exempel kan nämnas att för år 1997 var avgiftsinkomsterna till AP-fonden ca 88 miljarder kr och ATP-utgifter- na drygt 122 miljarder kronor. Av AP-fondens avkastning i form av ränteinkomster (42,1 miljarder kronor), kursskillnader m.m. netto (10,9 miljarder kronor), aktieutdelningar (1,7 miljarder kronor) och övriga inkomster (2,5 miljarder kronor) dvs totalt 57,2 miljarder kronor så fick 34 miljarder kr användas för att täcka avgiftsunderskottet. För år 1999 beräknas ATP-utgifterna uppgå till 131 295 miljoner kr. Delposterna utgörs av ATP till förmånerna enligt nedan. Tabell 3.3 Miljoner kronor1 ålderspension 93 515 förtidspension 24 036 änkepension 12 154 barnpension 672 omställningspensioner 108 samt administration 809 1 Summa avrundningar en miljon Av dessa ATP-utgifter kommer kostnaderna för ålderspensionärernas ATP, 93 515 milj kr och folkpension, 41 682 milj kr samt administration 652 milj kr, dvs totalt 135 849 milj kr, att belasta AP-fonden. Övriga ATP-utgifter 37 128 miljon- er kr kommer som tidigare nämnts att belasta statsbudgeten. Regeringen beräknar således att den allmänna tilläggspensionens utgifter för ålderspension och viss del av dess folkpension för år 1999 kommer att uppgå till 135 849 000 000 kronor. 22.4 Förslag till regeländring I samband med ålderspensionsreformen infördes en ny avgift, en statlig ålderspensionsavgift. En- ligt 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderpen- sionsavgift skall en viss del av denna avgift, på samma sätt som gäller för ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om social- avgifter, föras till Allmänna pensionsfonden. De till fonden förda medlen förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna. Ett stadgande om att det även avser den statliga ålderspensionsavgiften föreslås därför i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden. Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom Socialdepartementets område – översikt av utgifter och finansiering Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom Socialdepartementets område – översikt av utgifter och finansiering I detta avsnitt redovisas utgifter och finansiering för de försäkringsersättningar och vissa bidrag som hör till Socialdepartementets ansvarsom- råde. I vissa fall redovisas också ersättningar som hör till andra departement men administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassorna (tab. 1). De allmänna försäkringarnas och vissa bi- dragssystems andel av BNP beräknas för år 1999 uppgå till 17,5 % vilket är i nivå med år 1980. Andelningen till detta är dels stora besparingar inom socialförsäkringsområdet, dels en ökning av BNP. Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterat till BNP (%) 1980 1985 1990 1994 19991 (Prog) Totalt 17,6 18,0 19,3 20,4 17,5 därav: Trygghet för familjer och barn 1,9 2,0 2,6 3,4 2,4 Trygghet vid sjukdom och handikapp 6,6 6,7 7,4 5,6 5,1 Trygghet vid ålderdom 8,0 8,4 8,5 9,9 9,0 Annan utbetalning 0,6 0,5 0,4 1,1 0,7 Administration 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 1 Vissa omföringar mellan områdena, se utgiftsområdstexterna Följande områden innefattas Ekonomisk trygghet för familjer med barn – barnbidrag – föräldraförsäkring, inkl. havandeskapspen- ning – bostadsbidrag – bidragsförskott/underhållsstöd – vårdbidrag för funktionshindrade barn – barnpensioner – bidrag till kostnader för internationella adop- tioner Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi- kapp – sjukpenning – rehabiliteringsersättning – arbetsskadeersättning – förtidspension/sjukbidrag i form av folkpen- sion, pensionstillskott och ATP – handikappersättning – närståendepenning – bilstöd till handikappade – assistansersättning – sjukvårdsförmåner inkl. viss ersättning till sjukvårdshuvudmännen, samt ersättning för tandvårds- och läkemedelskostnader – ersättning till värnpliktiga Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m. – ålderspension i form av folkpension, pen- sionstillskott och ATP – särskilt pensionstillägg – bostadstillägg till pensionär – hustrutillägg – delpension – efterlevandepensioner inkl. änkepension, om- ställningspension och särskild efterlevande- pension i form av folkpension, pensionstill- skott och ATP – sjömanspensioner Annan utbetalning – småföretagarförsäkringar – smittbärarersättning – utbildningsbidrag – starta eget-bidrag Administration – Riksförsäkringsverket – Allmänna försäkringskassor Finansiering av ersättningar som utges enligt AFL Den allmänna försäkringens utgifter som regle- ras i lagen (1962:381) om allmän försäkring finansieras med intäkter från sociala avgifter, all- männa skattemedel samt via avkastning på fon- derade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från egenföretagare m.fl. samt allmän pensionsavgift. I vissa fall utgår särskild löneskatt i stället för so- ciala avgifter. I samband med riksdagens beslut om in- komstgrundad ålderspension m.m. beslutades om förändrad struktur på socialavgifterna och förändrade avgiftsnivåer m.m. (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98SfU13 och SfU 14, rskr. 1997/98:315). I det följande redogörs för de förändringar som träder i kraft från och med år 1999 avseende socialavgifter och avgiftsnivåer, nämligen: Sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, för- utom delar av sjukförsäkringen, tilläggspen- sion i form av förtidspension och till viss del av kostnaderna för folkpension i form av för- tidspension men inte kostnaderna för tand- vård, läkemedelssubventioner och förmåner från föräldraförsäkringen. Tandvård och läkemedelssubventioner skall finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsav- giften sänks till 7,50 % för arbetsgivare och till 8,23 % för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. Efterlevandepensionsavgiften blir 1,70 % och skall finansiera tilläggspension och folkpen- sion i form av efterlevandepension samt administrationskostnader för dessa förmåner. Ålderspensionsavgiften blir 6,40 % vilket är samma nivå som den nuvarande ATP-av- giften. En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs för finansiering av föräldraförsäkringen. Den arbetsmarknadsavgift som betalas av ar- betsgivare höjs till 5,84 %. Socialavgifterna skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som beräknas belöpa på de förmåner som socialavgifterna skall finansiera. Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift hålls oförändrad genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %. Allmän pensionsavgift tas ut dels på inkomst av anställning, dels på inkomst av annat för- värvsarbete till den del summan av inkoms- terna före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Tabell 2 Avgifter år 1999 Socialavgifter Arbets- givar- avgifter Egen- avgifter Inkomster år 1999 (Prog)* Sjukförsäkringsavgift 7,50 8,23 60 252 Efterlevandepensionsavgift 1,70 1,70 12 236 Ålderpensionsavgift 6,40 6,40 52 282 Föräldraförsäkringsavgift 2,20 2,20 15 834 Arbetsskadeavgift 1,38 1,38 11 152 Arbetsmarknadsavgift 5,84 3,30 41 550 Allmän löneavgift 8,04 8,04 61 614 Summa 33,06 31,25 254 920 Särskild löneskatt2 24,26 24,26 13 008 Allmän pensionsavgift 6,95 – 58 600 * Beloppen anges i miljoner kronor 1 Gäller personer födda 1938 eller senare 2 För personer födda 1938 och senare kommer särskild löneskatt att utgöra 8,09 % från 65 års ålder Tabell 3 Kostnader och finansiering av socialförsäkringsförmåner m.m. åren 1998 och 1999 Miljoner kronor Prognos 1998 varav Förslag 1999 varav Totalt Statsbidrag Avgifter Övrigt Totalt Statsbidrag Avgifter Övrigt Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Ersättning till sjukvårdshuvud- männen m.m. 150 0 150 0 505 505 0 0 Läkemedel1 13 630 13 630 0 0 13 491 13 491 0 0 Tandvård 1 650 0 1 650 0 1 487 1 487 0 Bilstöd till handikappade 214 214 0 0 178 178 0 0 Statlig assistansersättning 3 100 3 100 0 0 4 653 4 653 0 0 Sjukpenning 17 119 0 17 119 0 17 716 0 17 716 0 Rehabilitering 2 010 0 2 010 0 2 274 0 2 274 0 Förtidspensioner 37 328 816 30 2232 6 2893 46 761 7 224 39 5374 0 Sysselsättning av vissa förtids- pensionärer 0 0 0 0 55 0 55 0 Bostadstillägg till förtidspensio- närer 2 224 2 224 0 0 2 382 2 382 0 0 Närståendepenning 42 0 42 0 45 0 45 0 Vissa yrkesskadeersättningar5 6 6 0 0 0 0 0 0 Handikappersättning 995 995 0 0 1 013 1 013 0 0 Riksförsäkringsverket 77515 665 106 46 883 710 169 46 Allmänna försäkringskassor 4 714 4 161 553 4 976 4 726 250 Arbetsskadeförsäkringen7 6 259 608 6 069 130 7 328 739 7 105 15010 Ekonomisk trygghet vid ålder- dom Ålderspensioner 141 567 900 117 11511 23 5523 146 733 11 478 109 80512 25 4503 Efterlevandepensioner till vuxna 12 203 8 9 08911 3 1063 12 734 1 362 11 37213 0 Bostadstillägg till pensionärer 7 430 7 430 0 0 7 459 7 459 0 0 Delpension 579 0 1 578 47014 204 204 0 0 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Allmänna barnbidrag 16 798 16 798 0 0 16 705 16 705 0 0 Föräldraförsäkring 14 145 0 14 145 0 14 830 0 14 830 0 Bidragsförskott/Underhållsstöd 2 985 2 985 0 0 2 473 2 473 0 0 Bidrag till kostnader för int. adoptioner 20 20 0 0 24 24 0 0 Barnpensioner12 929 5 75411 1703 967 103 86413 0 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 1 647 1 647 0 0 1 789 1 789 0 0 Bostadsbidrag 5 860 5 860 0 0 5 865 5 865 0 0 Pensionsrätt för barnår 0 0 0 0 3 108 3 108 0 0 1 exkl. förbrukningsartiklar vid inkontinens fr.o.m. år 1998 9 Utbetalningar av staten för LSP inkl. skadeståndslivränta 2 Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionavgift och sjukförsäkringsavgift 10 Utbetalningar affärsverk m.m. för LAF och YFL 3 Avkastning från AP-fonden 11 Folkpensionsavgift, allmän ålderspensionsavgift och allmän tilläggspensionsavgift 4 Från sjukförsäkringsavgiften 12 Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionsavgift och statlig ålderspensions- 5 Fr.o.m. år 1999 ingår posten vissa yrkesskadeersättningar i arbetsskadeförsäkringen avgift 6 Ersättning från affärsverk 13 Efterlevandepensionsavgift 7 Inkl. administration t.o.m. år 1998 14 Avkastning från delpensionsfonden 8 Utbetalningar av staten för del av LSP 15 Exkl. anslagskredit Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen finansieras via arbetsskadeavgiften och avkastning från arbetsskadefonden. Fonden kommer att avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999. Sedan 1987 uppvisar fonden ett underskott. När fonden avvecklas beräknas underskottet uppgå till 7 083 mkr. En oförändrad nivå på arbetsskadeavgiften gör det möjligt att reducera underskottet. Socialavgiften till ar- betsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993 till 1,38 %. Dessutom tillfördes arbetsskadefonden 8 300 mkr från delpensionsfonden under första halvåret 1993. Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna lägre än inkomsterna. I vissa fall betalas arbetsskadeersättning av affärsverk och bolagiserade f.d. affärsverk. Ersättningar som utges enligt lagen om statligt personskadeskydd m.m. betalas via två anslag inom statsbudgeten. Tabell 4 Arbetsskadeförsäkringen Budgetår 1997 Utfall 1998 Prognos 1999 Prognos Utgifter Arbetsskadefonden, fr.o.m. år 1999 anslag A3 Arbetsskador, varav Sjukpenning/vård LAF 1 och YFL 2 112 73 68 Ålderspensionsavgifter sjuk- penning LAF och YFL – – 2 Livräntor LAF 4 704 4 749 4 643 Ålderspensionsavgifter egenliv- räntor LAF – – 1 429 Livräntor YFL 1 064 1 014 963 Administration 225 233 141 Summa 6 105 6 069 7 246 Inkomster Arbetsskadeavgift 10 288 10 713 11 152 Över/underskott 4 183 4 644 3 906 Avveckling av fond 7 083 Fondens storlek i december –11 727 0 0 Förmåner som finansieras i annan ordning Utbetalningar affärsverk m.m. LAF och YFL 137 130 125 Ålderspensionsavgift för detta 3 – – 25 Utbetalningar staten för LSP m.m. 4 63 63 65 Ålderspensionsavgift för LSP – – 5 1. Lagen ( 1976:380) om arbetsskadeförsäkring 2 Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 3 Dessa ålderspensionsavgifter belastar statsbudgeten 4 Inkl. vissa yrkesskadeersättningar utom skadestånd Allmän tilläggspension, ATP Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras t.o.m. år 1998 dels genom en tilläggspensionsavgift och dels via avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Den 1 januari 1995 infördes en allmän egenavgift (numera kallad allmän pensionsavgift) för finansiering av pensionssystemet. Fr.o.m. år 1999 sker viss omfördelning av finanseringsansvaret mellan AP-fonden och statsbud- geten, se bilaga 3, volym 1. Tabell 5 AP-fonden Budgetår 1997 Utfall 1998 Prognos 1999 Prognos Utgifter Ålderspension viss folkpen- sion 41 682 Ålderspension, ATP 86 045 88 897 93 515 Förtidspension 23 478 23 738 – Efterlevandepension för vuxna1 11 425 11 724 – Barnpension 630 642 – Administration 847 845 652 Summa 122 425 125 846 135 849 Inkomster ATP-avgifter2 79 980 39 859 32 305 Allmän pensionsavgift3 7 753 52 025 58 600 Statliga ålderspensionsav- gifter 18 900 Nettoavkastning4 57 110 47 500 43 000 Summa 144 843 139 384 152 805 Under/överskott 22 418 13 538 16 956 AP-fonden i dec.5 619 810 633 348 605 3046 1. Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension 2. Av influtna ATP-avgifter förs 7 % till staten och 11 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden, vilket redovisas i tabellen, förs till AP-fonden. 3. Avgiften infördes per den 1 januari 1995 4. Exkl. kursförändringar 5. Inkl. inträffade och prognostiserade kursförändringar. De senare kan snabbt ändras med annan kursutveckling. 6 45 md kr överförs till statsbudgeten. Delpension Delpensionen finansieras t.om. år 1998 helt med inkomsterna från delpensionsavgiften och av- kastningen från delpensionsfonden. Fr.o.m. år 1999 skall kostnaderna för delpension finansieras över statsbudgeten med allmänna skattemedel. Delpensionsavgiften avskaffas fr.o.m. år 1999. Delpensionsfonden kommer därmed att avvecklas under år 1998. Tabell 6 Delpensionsfonden Budgetår 1997 Utfall 1998 Prognos 1999 Prognos Utgifter 1 065 8 357 204 Inkomster Avgifter 1 491 1 578 Avkastning från delpensionsfond 563 470 Summa 2 054 2 048 Under/överskott 989 –6 309 Delpensionsfonden storlek vid kalenderårets utgång 6 309 0 0 Utgifter Delpensioner 1 065 579 204 Avveckling av fond 7 778 Tidigare anslaget Statens institut för psykosocial miljömedicin Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse 1998:87. Lagen omtryckt 1993:357 Senaste lydelse 1997:1313. Senaste lydelse 1998:104. * Fr.o.m. år 1999 återfinns målen under respektive anslag PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 8 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 10 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 16 17 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 58 57 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 114 113 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 120 119 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 130 131 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 132 133 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 6 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 18 17 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 2 19 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 28 27 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 44 45 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 54 53 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 2 3 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 12 13 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 28 27 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 2 3 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 8 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 30 29 PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN 2 3 PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN 10 9 PROP. 1998/99:1 BILAGA PROP. 1998/99:1 BILAGA 6 7