Regeringskansliets rättsdatabaser

Rikets styrelse 1 Förslag till statsbudget för 1999 Rikets styrelse Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Inledning 7 2.1 Omfattning 7 3 Lagförslag 8 3.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio 8 4 Statschefen 9 4.1 Omfattning 9 A1 Kungliga hov- och slottsstaten 9 5 Riksdagen och dess myndigheter 11 5.1 Omfattning 11 5.2 Utgiftsutvecklingen 11 5.3 Anslag 11 B1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 11 B2 Riksdagens förvaltningskostnader 12 B3 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen 13 6 Regeringen m.m. 15 6.1 Omfattning 15 6.2 Utgiftsutvecklingen 15 6.3 Anslag 16 C1 Regeringskansliet m.m. 16 C2 Svensk författningssamling 18 C3 Allmänna val 18 C4 Stöd till politiska partier 19 7 Centrala myndigheter 21 7.1 Omfattning 21 7.2 Utgiftsutvecklingen 21 7.3 Anslag 21 D1 Justitiekanslern 21 D2 Datainspektionen 23 D3 Sametinget 24 8 Mediefrågor 27 8.1 Omfattning 27 8.2 Utgiftsutvecklingen 27 8.3 Resultatbedömning 28 8.4 Revisionens iakttagelser 30 8.5 Skatteavvikelser 30 8.6 Anslag 30 E1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden 30 E2 Presstöd 31 E3 Stöd till radio- och kassettidningar 32 E4 Radio- och TV-verket 33 E5 Granskningsnämnden för radio och TV 34 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. medger att anslaget Regeringskansliet m.m. får användas för att utgifter som ursprungligen tillgodosågs från anslagen Extra utgifter (avsnitt 6.3), 2. antar regeringens förslag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, 3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följande uppställning Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Kungliga hov- och slottsstaten ramanslag 77 125 B1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. ramanslag 489 000 B2 Riksdagens förvaltningskostnader ramanslag 420 300 B3 Riksdagens ombudsmän, justititeombudsmännen ramanslag 39 173 C1 Regeringskansliet m.m. ramanslag 2 179 419 C2 Svensk författningssamling ramanslag 1 011 C3 Allmänna val ramanslag 100 000 C4 Stöd till politiska partier ramanslag 139 900 D1 Justitiekanslern ramanslag 11 626 D2 Datainspektionen ramanslag 30 309 D3 Sametinget ramanslag 13 661 E1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ramanslag 4 601 E2 Presstöd ramanslag 531 579 E3 Stöd till radio- och kassettidningar ramanslag 127 300 E4 Radio- och TV-verket ramanslag 7 631 E5 Granskningsnämnden för radio och TV ramanslag 7 069 Summa 4 179 704 Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen 1. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1999 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter till ett sammanlagt belopp av 28 600 000 kronor. 2 Inledning 2.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till cirka 4 miljarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor till regeringen m.m., 1 miljard kronor till riksdagen och dess myndigheter samt 0,7 miljarder kronor till mediefrågor. Utgiftsområdets heterogena karaktär medför att några övergripande mål för utgiftsområdet inte har beslutats. Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Verksamhetsområde Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A Statschefen 74 72 74 77 79 80 B Riksdagen och dess myndigheter 823 956 971 949 975 990 C Regeringen m.m. 2 301 2 222 2 493 2 420 2 473 2 753 D Centrala myndigheter 46 47 48 56 56 51 E Mediefrågor 666 679 689 678 680 680 Äldre anslag 105 Totalt för utgiftsområde 1 3 910 3 976 4 380 4 180 4 263 4 554 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 3 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 3.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, som gäller till utgången av år 1998, skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000. 4 Statschefen 4.1 Omfattning Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget Kungliga hov- och slottsstaten. Genom anslaget finansieras statschefens officiella funktioner och driftskostnaderna för de kungliga slotten utom fastighetsunderhåll. A1 Kungliga hov- och slottsstaten Tabell 4.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 73 726 Anslags- sparande - 1998 Anslag 72 404 Utgifts- prognos 74 448 1999 Förslag 77 125 2000 Beräknat 78 559 1 2001 Beräknat 79 588 2 1Motsvarar 77 125 tkr i 1999 års prisnivå. 2Motsvarar 77 125 tkr i 1999 års prisnivå. Anslaget avser att täcka kostnaderna för statschefens officiella funktioner inklusive kostnaderna för den kungliga familjens resor. Från anslaget betalas också driftskostnader för de kungliga slotten utom fastighetsunderhåll, som finansieras av Statens fastighetsverk. Stockholms slott är Konungens officiella residens och används för representation. Delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av Konungen och Hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits till Världsnaturfonden. Slottet är även öppet för allmänheten och används bl.a. för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott är upplåtet till regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två översta våningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Från anslaget betalas vidare Husgerådskammarens underhåll och vård av de konstsamlingar och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men som disponeras av Konungen. Husgerådskammaren förvaltar även de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadotte- biblioteket. Kungliga hov- och slottsstaten har inget anslagssparande. Utgiftsprognosen visar ett underskott för 1998. En anledning till detta är att Kungliga hov- och slottsstaten har avvecklings- kostnader för personal som har sagts upp under året. Regeringens överväganden Resultatinformation Kungliga hov- och slottsstaten skall enligt den överenskommelse som träffades med regeringen 1996 årligen lämna en berättelse över den samlade verksamheten. Tyngdpunkten skall läggas på en redovisning av hur tilldelade medel har använts vad gäller Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren. Verksamhetsberättelsen ligger till grund för regeringens bedömning av medelsbehovet. Av verksamhetsberättelsen för 1997 framgår att en omfattande verksamhet har bedrivits. Verksamheten har bl.a. präglats av Prins Bertils bortgång. Till de stora händelserna hör också statsbesöket i Sydafrika samt Irlands, Österrikes och Ryska federationens presidenters statsbesök i Sverige. Vidare har Konungen tillsammans med Drottningen bl.a. avlagt ett officiellt besök i Japan med anledning av en Sverigekampanj. Under 1997 hölls representationsvåningarna på Kungl. slottet öppna för allmänheten under 242 dagar mot 270 dagar under 1996. Minskningen beror på att antalet statsbesök varit fler under 1997. Utställningen ”Slottet Tre Kronor brinner” öppnade under våren 1997. Antalet besökare på slotten, exklusive Stockholms slott, uppskattas till knappt 290 000 vilket är en minskning med ca fem procent jämfört med 1996. Största besöksantalet visar Drottningholms och Gripsholms slott. Arbetet med att bygga upp ett slottsmuseum på Stockholms slott pågår och invigning beräknas ske under våren 1999. En sänkning av ambitionsnivån för delar av verksamheten redovisas. Detta är en följd av de omfattande rationaliseringar som har genomförts under de senaste tre åren och som bl.a. har inneburit personalnedskärningar. Under 1997 har personalstyrkan minskats med motsvarande 14 heltidstjänster (cirka sex procent). Med denna nedskärning har de besparingskrav som ålagts Kungliga hov- och slottsstaten kunnat uppfyllas. Slutsatser Tabell 4.2 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 72 404 Pris- och löneomräkning 1 477 Justering av premier 744 Ökat resursbehov 2 500 Förslag 1999 77 125 Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades fr.o.m. 1998 (se bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en preliminär beräkning av försäkringspremien. En ytterligare justering av teknisk karaktär har gjorts för år 1999. Säkerheten på Stockholms slott behöver enligt Säkerhetspolisens bedömning förbättras i vissa avseenden. Statens fastighetsverk bygger därför en ny bevakningscentral. För Kungliga hov- och slottsstaten innebär installationen av bevakningscentralen ökade driftskostnader. För att delvis täcka de ökade kostnaderna har anslaget räknats upp med 2,5 miljoner kronor. Ökningen har finansierats genom om- prioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet. Regeringen föreslår att anslaget för 1999 uppgår till 77 125 000 kronor. För 2000 har anslaget beräknats till 78 559 000 kronor och för 2001 till 79 588 000 kronor. 5 Riksdagen och dess myndigheter 5.1 Omfattning Riksdagens budget inom verksamhetsområdet omfattar dels riksdagsledamöternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt den inre riksdagsförvaltningen, dels Riksdagens ombudsmän. 5.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 822,8 956,0 970,8 948,5 974,8 989,9 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Under budgetåret 1997 trädde nya ersättningsregler för ledamöterna i kraft. Syftet med de nya reglerna var bl.a. att de skulle vara mer flexibla och bättre anpassade till de regler som gäller i samhället i övrigt. Den ökade internationaliseringen har, bl.a. till följd av EU-medlemskapet, engagerat alltfler, såväl ledamöter som anställda. Nya projekt har startats. Här bör särskilt nämnas en utredning av det framtida systemet för ärendehantering och en utredning om byte av teknik i plenisalen. Till stöd för partiernas budgetberäkningar har uppbyggnaden av ett budgetkontor inom utredningstjänsten påbörjats. Den löpande verksamheten lämnade ett betydande överskott jämfört med budget. Bland de större posterna kan nämnas ledamöternas inrikes resor, pensioner och inkomstgarantier. När det gäller anslaget till förvaltningskostnader avser en stor del av överblivna medel projekt som fortsätter under 1998. Vissa poster har dock lämnat betydande överskott jämfört med budget. Bland dessa kan nämnas telekostnader, fastighetsdriften samt produktion och försäljning av riksdagstryck. Prioriteringar Budgetförslaget för 1999 innebär för riksdagens del i huvudsak en konsolidering av nuvarande verksamhet. Vissa kostnadsökningar följer dock av riksdagsvalet 1998. Det gäller främst pensioner och inkomstgarantier till ledamöter som har avgått. Vidare finns medel avsatta för vissa förbättringar av infrastrukturen i datanätet. 5.3 Anslag B1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. Tabell 5.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 420 033 Anslags- sparande 8 403 1998 Anslag 460 000 Utgifts- prognos 460 000 1999 Förslag 489 000 2000 Beräknat 494 593 1 2001 Beräknat 502 484 2 1 Motsvarar 486 000 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 486 000 tkr i 1999 års prisnivå Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamöter, arvoden till Sveriges EU- parlamentariker, arbetsgivaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter. Även kostnader för ledamöternas deltagande i internationellt parlamentariskt samarbete, såsom Europarådet och Interparlamentariska unionen (IPU), liksom bidragen till ledamöternas enskilda studieresor finansieras från anslaget. I anslaget ingår även bidraget till partigrupperna i riksdagen. Förvaltningsstyrelsens överväganden En av förvaltningsstyrelsen utsedd beredningsgrupp ser för närvarande över erfarenheterna av den nya ersättningslagen. I uppdraget ingår även att pröva alternativa former för ett förbättrat politiskt sekreterarstöd till ledamöterna. I avvaktan på resultaten av dessa överväganden föreslås en smärre uppräkning av nuvarande stöd. En översyn av bidragen till samtliga föreningar etc. som är verksamma inom riksdagen kommer att genomföras under året. Samarbetet mellan parlamenten i olika länder, särskilt inom Europa, har en lång historisk tradition. I takt med den ökade internationaliseringen utvecklas och intensifieras kontakterna mellan olika länders parlament alltmer. I förslaget ingår en viss ökning av utgifterna för denna verksamhet. B2 Riksdagens förvaltningskostnader Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 359 148 Anslags- sparande 70 526 1998 Anslag 460 000 Utgifts- prognos 475 000 1999 Förslag 420 300 2000 Beräknat 440 988 1 2001 Beräknat 447 682 2 1 Motsvarar 433 200 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 433 200 tkr i 1999 års prisnivå Utgifterna inom anslaget avser bl.a. löner, administration, fastighetsförvaltning, intern- service, säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och informationsverksamhet. Investeringarna beräknas uppgå till 67 miljoner kronor, vilket är en minskning jämfört med föregående budgetår då de uppgick till 120 miljoner kronor. Dessa finansieras genom anslag. Till detta kommer 10 miljoner kronor i investeringar i redan beslutade förvärv och ombyggnader av fastigheter för övernattningsbostäder till ledamöter. Dessa investeringar avses bli finansierade genom utnyttjande av redan beslutade låneramar i Riksgäldskontoret. Förvaltningsstyrelsens överväganden Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållande för riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att informera om riksdagens arbete och dess arbetsformer. Inom det administrativa området finns medel avsatta för ett nytt modernt lönesystem för att hantera riksdagsledamöternas arvoden, traktamenten och övriga ersättningar enligt ersättningslagen. Insatser planeras för att rationalisera administrationen, såsom införande av elektronisk handel. På informationsområdet, där efterfrågan på snabb och aktuell information är stor, prioriteras utvecklingen av riksdagens webbtjänster på Internet med bl.a. digitala direktsändningar från kammardebatten. I övrigt prioriteras informationsåtgärder som riktar sig till skolor och allmänhet utanför Stockholmsområdet. Ett 020-nummer föreslås till den automatiska telefoninformationen som ges via ?Riksdagen Direkt?. En satsning på utveckling av ett intranät för intern information planeras under året. Under 1999 kommer Riksdagsbiblioteket att ta i drift samtliga moduler i det bibliotekssystem som inköptes under budgetåret 1998. Den stora satsningen på byte av bibliotekssystem innebär att inga andra större arbeten eller investeringar sker under året. Budgetkontoret, som startade sin verksamhet med två utredare under hösten 1997, fick under 1998 ett tillskott på ytterligare två utredare. För att kunna erbjuda ett bredare utbud av tjänster och mer kvalificerade analyser anställs under 1999 ytterligare en utredare. Nya datorbaserade beräkningsmodeller kommer att anskaffas för analyser inom ett antal områden som företags- och kapitalbeskattning, arbetslöshet och det nya pensionssystemet. Då EU-upplysningen under 1998 fick ytterligare en informatörstjänst, kunde EU- informationen på riksdagens webbplats utvecklas som ett komplement till telefonservicen mot allmänheten. Under 1999 kommer informationen om aktuella EU-frågor via Internet att vidareutvecklas. Budgetförslaget på data- och teknikområdet karaktäriseras av fortsatta utbyggnader av infrastrukturen för datanätverk och kommunikation. Detta för att möta kommande behov av video-, ljud- och bildapplikationer. För att garantera fortsatt hög driftsäkerhet och tillgänglighet föreslås vidare en del ersättningsinvesteringar vad gäller äldre hårdvara i systemet. Det föreslås även nysatsningar vad gäller handdatorer och ökad kommunikation över Internet. Viktigt är också föreslagna satsningar kring år 2000-problemet samt DA (dataadministration). Beträffande övernattningsbostäder till ledamöterna fortsätter ombyggnaderna i kvarteren Aurora och Kvasten. Vidare sker en upprustning av lokaler på Salvii-gränd. Förvaltningskontoret kommer att verka för att Stockholms stad i samarbete med riksdagen vidtar åtgärder avseende den yttre miljön vid riksdagens byggnader. En modernisering av säkerhetssystemet påbörjas, främst av programvarornas standard. Vidare påbörjas byte av låssystemen i riksdagens byggnader. Budgetförslaget innebär att föregående års restriktiva hållning till anspråk på ökade personalresurser fullföljs. Övertidsuttaget sänktes påtagligt under 1997, även om det fortfarande är oacceptabelt högt inom vissa arbetsenheter. Fortfarande förutsätts att en utökning inom en verksamhet normalt skall lösas genom omfördelning eller neddragning inom en annan. Dock fullföljs etablerandet av ett budgetkontor inom utredningstjänsten, så att kontoret hösten 1999 kommer att bestå av fem kvalificerade utredare. Under våren 1998 har en utredning genomförts om den framtida inriktningen av tidningen Från Riksdag & Departement. Eventuella behov av personalförstärkningar förutsätts bli bekostade genom höjt prenumerationspris, vilket i nuläget bedöms vara förhållandevis lågt för en tidning av detta slag. En personalpolitiskt viktig satsning är planerad i syfte att öka IT-kunskaperna hos alla riksdagsanställda genom att erbjuda en hem-pc med utbildningspaket mot ett månatligt löneavdrag. B3 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 35 167 Anslags- sparande 2 078 1998 Anslag 35 960 Utgifts- prognos 35 800 1999 Förslag 39 173 2000 Beräknat 39 175 1 2001 Beräknat 39 743 2 1 Motsvarar 38 471 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 38 471 tkr i 1999 års prisnivå Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Justitieombudsmännen JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare kunna handlägga inkommande klagomål från enskilda. Verksamhetsmålet för 1999 är att, med bibehållen kvalitet i ärendehanteringen, fullgöra uppgifterna enligt instruktionen, hålla ärendebalanserna och den genomsnittliga handläggningstiden på samma nivå som budgetåret 1997 och bedriva inspektions- verksamhet, som har en klar rättssäkerhets- befrämjande effekt, i ungefär samma omfattning som hittills. Riksdagens ombudsmäns resursbehov styrs i huvudsak av ärendetillströmningen och JO:s initiativ- och inspektionsverksamhet, men också av ärendenas genomsnittliga svårighetsgrad och av den servicenivå som bör upprätthållas gentemot allmänheten och myndigheterna. Betydelse har även omfattningen av ombudsmännens internationella kontakter och engagemang, bl.a. för spridningen av Sveriges unika erfarenheter av ett utvecklat system för tillsyn genom parlamentariska ombudsmän. Vid anslagsberäkningen har Riksdagens ombudsmän utgått från att inga stora avvikelser från nuvarande förhållanden - bl.a. avseende ärendemängden - kommer att inträffa. Förvaltningsstyrelsens överväganden Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att invända mot Justitieombudsmännens beräkning 6 Regeringen m.m. 6.1 Omfattning Utgifterna för regeringen m.m. avser främst anslaget till Regeringskansliet m.m. i vilket även ingår kommittéväsendet. Utrikesdepartementets verksamhet redovisas under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. I verksamhetsområdet ingår även stöd till de politiska partierna, utgifter för allmänna val och Svensk författningssamling. 6.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 2 301,2 2 222,0 2 493,4 2 420,3 2 473,5 2 753,2 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Resultatinformation Under senare delen av nittiotalet har kraven på Regeringskansliet skärpts. Medborgarnas behov, samhällsutvecklingen, och politikens villkor har förändrats. Allt fler frågor sträcker sig över olika politikområden. Sunda statsfinanser och sysselsättningsfrågorna har exempelvis engagerat stora delar av Regeringskansliet. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har medfört en kraftigt ökad arbetsbörda. Regeringen har till riksmötet 1997/98 lämnat 153 propositioner och 37 skrivelser. Många av dessa dokument har föregåtts av omfattande utredningar, remissbehandlingar etc. Regeringskansliet har till riksmötet 1997/98 även besvarat 313 interpellationer och 1 103 enkla frågor som tagits fram under en stark tidspress. Antalet publicerade offentliga utredningar (SOU) har ökat de senaste åren och 1997 publicerades 194 SOU, vilket var ett rekordstort antal. Under året publicerades även 88 departementsskrivelser (Ds). Vidare beslöt regeringen om 154 kommittédirektiv under 1997. Arbetet i Regeringskansliet har resulterat i 1 338 SFS under 1997, vilket är ett lägre antal än tidigare år. Regeringskansliet internationella engagemang har ökat kraftigt under 90-talet. Särskilt EU- arbetet föranleder ökade arbetsinsatser. Enbart antalet möten i ministerrådets olika arbets- grupper, där Regeringskansliets tjänstemän ofta deltar, uppskattats till mellan 3 000 - 4 000 per år. Dessutom deltar tjänstemännen i en rad andra möten inom EU. Det totala antalet resor till Bryssel och Luxemburg ligger på cirka 5 000 per år. En stor del av anslagssparandet beräknas att tas i anspråk för att finansiera Regeringskansliets verksamhet under 1998. Förändringar Regeringen beslutade den 4 september 1997 (dnr SB96/3633) om inriktningen på det fortsatta förändrings- och förnyelsearbetet inom Regeringskansliet. Följande viktiga förändringar håller på att genomföras. Inom ramen för arbetet att utveckla ledning och styrning av Regeringskansliet har ett ledarskapsprogram för statssekreterarna genom- förts. Verksamhetsplaneringsprocessen har tydliggjort att Regeringskansliet arbetar mot övergripande och gemensamma politiska mål som regeringen i bl.a. vårpropositionen, regeringsförklaringen och budgetpropositionen ger uttryck för. En del av arbetet med att stärka mål- och resultatstyrningen syftar till att höja analys- och beställarkompetensen inom Regeringskansliet. En översyn av kommittéväsendet pågår som syftar till att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Arbetet sker i enlighet med det riksdagsbeslut (rskr 1997/98:118) som togs den 4 juni 1998. En närmare redogörelse för detta arbete kommer att lämnas i kommittéberättelsen som avlämnas i början av 1999. En fokusering har gjorts på informations- tekniken. I syfte att utveckla stöd för verksamheten i Regeringskansliet har under 1998 arbetet med en ny, gemensam teknisk plattform slutförts. Beslut har också fattats att Utrikes- departementet vid utgången av 1999 skall ha gått över till samma plattform. Ett pågående projekt säkerställer att det inte uppstår några problem med informationstekniken vid millennieskiftet. Mål Målet för Regeringskansliet är att det skall vara ett effektivt och kompetent instrument för regeringen, i dess uppgift att styra riket och förverkliga sin politik. Prioriteringar Förändrings- och förnyelsearbetet i Regerings- kansliet skall bedrivas med ännu större kraft under det kommande året. Lednings- och styrningsfrågorna kommer att stå i fokus. Den interna styrningsprocessen skall vidareutvecklas med tonvikt på en gemensam verksamhets- planering och uppföljning inom Regerings- kansliet. Nya arbetsformer, t.ex. projektstyrning, skall prövas i större utsträckning än tidigare. Kvalitetssäkringsarbetet skall lyftas fram. Informationstekniken skall användas effektivare. Förberedelserna för det svenska ordförande- skapet i EU under första halvåret 2001 fortsätter och förstärks under år 1999. En expertgrupp för EU-frågor bildas inom Regeringskansliet. 6.3 Anslag C1 Regeringskansliet m.m. Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 2 093 989 Anslags- sparande 404 894 1998 Anslag 1 871 944 Utgifts- prognos 2 130 000 1999 Förslag 2 179 419 2000 Beräknat 2 322 282 1 2001 Beräknat 2 591 966 2 1 Motsvarar 2 281 519 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 2 505 519 tkr i 1999 års prisnivå. Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement. Chef för myndigheten Regeringskansliet är statsministern. Regeringen fördelar det anslag som riksdagen anvisar för Regeringskansliets verksamhet. Underlaget för fördelningen av medlen är departementens och förvaltningsavdelningens verksamhetsplaner. Utrikesdepartementet finansieras av ett särskilt anslag, inom utgiftsområdet 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. Kostnaderna för sådana specialattachéer vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement än Utrikesdepartementet som huvudman ingår dock i Regeringskansliets anslag. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat cirka 1 871 miljoner kronor för detta anslag. De direkta utgifterna för kommitté- väsendet beräknas utgöra cirka 25 % av verk- samheten. Från och med räkenskapsåret 1997 är Regeringskansliet föremål för extern revision. Detta framgår av lagen (1997:560) om revision för Regeringskansliet som trädde i kraft den 1 juli 1997. Den externa revisionen skall utföras av Riksdagens revisorer. En revisionsberättelse utan anmärkning lämnades till riksdagen den 1 april 1998. Regeringens överväganden Det är av central betydelse att Regeringskansliet kontinuerligt utvecklar sin verksamhet och anpassar organisationen till de mål som anges av regeringen samt de krav som i övrigt följer av regeringens ansvar för en väl fungerande samhällelig verksamhet. Det är av stor vikt att det förändrings- och förnyelsearbete som påbörjats drivs vidare. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla arbetet med utveckling av Regeringskansliets interna styrningsprocess, att utveckla nya arbetsformer, samt mål- och resultatstyrningsarbetet. Styrnings- och ledningsarbetet skall intensifieras. Under år 1999 kommer bl.a. ett chefsutvecklingsprogram att genomföras. Regeringskansliets kompetensförsörjning måste säkerställas. Utrymme måste därvid skapas så att verksamheten kan tillföras och utveckla angelägen kompetens. Under första halvåret 2001 kommer Sverige för första gången att utöva ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och företräda EU utåt. Det innebär också att Sverige kommer att stå värd för viktiga möten som äger rum i ordförandelandet, såsom möten i Europeiska rådet, informella ministermöten, seminarier och konferenser. Arbetet med att förbereda de svenska insatserna har redan inletts i Regeringskansliet. Åtgärder avseende kompetensutveckling och personalplanering utvecklas och genomförs. Analysen av sakfrågor som kan bli aktuella i samband med ordförandeskapet fördjupas. Dessutom inleds arbetet med förberedande informationssatsningar och mötesplanering. För att ha en bättre analysberedskap i det generella EU-arbetet bildas en expertgrupp för EU-frågor inom Regeringskansliet. Ett utvecklat och effektivt Regeringskansli måste kunna ta till vara de möjligheter som den moderna informationstekniken erbjuder. Under 1999 bör tonvikten ligga på utbildning och kommunikation av vilka möjligheter IT- systemen erbjuder för en effektiv verksamhetsutveckling. Som ett led i utvecklingen av informationstekniken- och i strävan att höja personalens kompetens kommer Regeringskansliet att pröva möjligheten att erbjuda personalen hem-pc. Regeringens, riksdagens och myndigheternas rättsinformation skall med hjälp av informationsteknik göras mer tillgänglig på ett enhetligt sätt. Regeringskansliets anslag år 1999 I syfte att förstärka regeringens ledning och styrning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av regerings- ärenden samt förbereda och genomföra det svenska ordförandeskapet i EU år 2001, föreslår regeringen en anslagshöjning för år 1999 med 250 miljoner kronor. De avsatta medlen avseende EU-ordförandeskapet används för utgifter som kan uppstå inom hela Regeringskansliet. Till och med innevarande budgetår har utgifterna för försvarsattachéerna i Bryssel beräknats under utgiftsområde 6 Totalförsvar, anslaget Försvarsmakten. Dessa attachéer kommer från och med den 1 januari 1999 att förordnas som specialattachéer med Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) som huvudman. Utgifterna beräknas därför från och med budgetåret 1999 i stället under anslaget Regeringskansliet m.m. Regeringskansliets anslag kommer även att täcka utgifterna för Millenniekommitténs verksamhet. Övriga frågor Anslagen till de olika departementen sammanfördes budgetåret 1994/95 till det gemensamma anslaget Regeringkansliet m.m. Regeringen bör ha möjligheten att från anslaget Regeringskansliet m.m. ta i anspråk medel för begränsade ändamål som ursprungligen tillgodosågs från Extra utgiftsanslagen. Före budgetåret 1989/90 fanns på de flesta huvudtitlar i statsbudgeten uppförda särskilda reservationsanslag till Extra utgifter. Från dessa anslag kunde betalas kostnader för olika ändamål som inte täcktes av andra anslag på statsbudgeten och som inte var kända när förslaget till statsbudget beräknades men som regeringen ändå ansåg vara angelägna att täcka. Anslagen till de olika departementen är numera sammanförda till det gemensamma anslaget Regeringskansliet m.m. Regeringen föreslår att riksdagen medger att anslaget Regeringskansliet m.m. får användas för att bekosta utgifter som tidigare tillgodosågs med medel från anslagen Extra utgifter. Det kan således gälla ändamål som inte i sig avser kostnader för Regeringskansliet, men som hänger samman med den verksamhet som bedrivs inom den sektor av samhällslivet som ett departements verksamhetsområde omfattar. Någon uppräkning av anslaget krävs inte för detta. Konstitutionsutskottet påtalade i sitt granskningsbetänkande våren 1997 (bet. 1996/97:KU25 avsnitt 3.1) att regeringen hade bemyndigat departement (efter den 1 januari 1997 Regeringskansliet) att disponera anslag på statsbudgeten även om dessa inte har samband med departementsadministrationen och arbetet med beredning av regeringsärenden. Mot bakgrund av vad konstitutionsutskottet påtalat kommer regeringen, i likhet med vad som anfördes i förra årets budgetproposition (prop. 1997/98:1 utg.omr 1 avsnitt 5.2), vid bered- ningen av regleringsbreven för nästa budgetår att i varje särskilt fall noggrant pröva skälen för att anslagsmedel ställs till Regeringskansliets disposition. Tabell 6.2 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 1 870 944 Pris- och löneomräkning 33 196 Ramhöjning 250 000 Rampåverkande överföringar, nettoförändring 6 386 Justering av premier 18 893 Förslag 1999 2 179 419 C2 Svensk författningssamling Tabell 6.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 956 Anslags- sparande 55 1998 Anslag 1 011 Utgifts- prognos 789 1999 Förslag 1 011 2000 Beräknat 1 011 2001 Beräknat 1 011 Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av Svensk författningssamling (SFS) till kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § författningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan. Regeringens överväganden Slutsatser Mot bakgrund av den år 1998 gjorda upphandlingen av tryck- och distributionstjänsten för SFS föreslår regeringen att 1 011 000 kronor anvisas för ändamålet 1999. Det nuvarande avtalet gäller till utgången av år 2001. Efter detta kommer en ny upphandling att göras. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget uppgå till 1 011 000 kronor respektive 1 011 000 kronor. C3 Allmänna val Tabell 6.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 24 126 Anslags- sparande 23 874 1998 Anslag 217 400 1 Utgifts- prognos 217 400 1999 Förslag 100 000 2000 Beräknat 5 000 2001 Beräknat 15 000 1 Varav 12 400 tkr i samband med den ekonomiska vårpropositionen Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättningar till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val. Anslagsbelastningen är beroende på vilka val som hålls under året. Regeringens överväganden Valet till Europaparlamentet år 1995 har utvärderats i betänkandet Utvärderat personval (SOU 1996:66). Utvärderingen visar att det låga valdeltagandet, 41,6 %, delvis kan förklaras av att väljarna ansåg sig dåligt informerade om EU. Utredningen betonade därför vikten av att partierna bedriver aktiva valkampanjer. Enligt regeringens mening är det ytterst angeläget att valdeltagandet blir högre i valet till Europaparlamentet 1999. Regeringen föreslår därför i tilläggsbudgeten i denna proposition en anslagsförstärkning om 20 miljoner kronor för att klara partiernas informationsinsatser vid valet till Europaparlamentet. Slutsatser Med anledning av omprioriteringar 1999 inom utgiftsområdet dras anslaget engångsvis ned med 20 miljoner kronor. Anslagssparandet täcker den engångsvisa neddragningen. Regeringen föreslår att anslaget 1999 skall uppgå till 100 000 000 kronor. Beloppet avser kostnader för valet till Europaparlamentet. För år 2000 och 2001 beräknas anslaget uppgå till 5 000 000 kronor respektive 15 000 000 kronor. C4 Stöd till politiska partier Tabell 6.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 105 524 Anslags- sparande 39 676 1998 Anslag 132 800 1 Utgifts- prognos 145 200 1999 Förslag 139 900 2000 Beräknat 145 200 2001 Beräknat 145 200 1 Varav -12 400 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Enligt lagen (1972:625, omtryckt 1987:876, ändrad senast 1996:1553) om statligt stöd till politiska partier lämnas stöd dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandatbidrag. Kanslistödet som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggsstöd. Nu gällande belopp fastställdes till sin nuvarande nivå år 1996 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:KU1, rskr. 1996/97:85). Regeringens överväganden Slutsatser Beroende på engångsvisa omprioriteringar 1999 inom utgiftsområdet föreslår regeringen att anslaget sänks med 5,3 miljoner kronor. Anslagssparandet täcker den engångsvisa neddragningen. För 1999 föreslår regeringen att anslaget uppgår till 139 900 000 kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget uppgå till 145 200 000 kronor respektive 145 200 000 kronor. 7 Centrala myndigheter 7.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar Justitiekanslern, Datainspektionen och Sametinget. 7.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag1 2000 Beräknat anslag 2001 45,8 47,1 48,5 55,6 56,3 51,0 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Sametinget överskred år 1997 förvaltnings- anslaget med 463 000 kronor mer än vad anslagskrediten medger. Verksamhetsutfallet är svårt att bedöma utifrån resultatredovisningen. Av Justitiekanslerns resultatredovisning för 1997 framgår att ärendebalansen har ökat med hela 92 %. Förklaringen är bl.a. en stadigvarande ökning av arbetsbelastningen och en stor mängd ärenden av engångskaraktär i samband med Sveriges anslutning till EU. Anslagssparandet 1997 om 886 000 kronor beror främst på senareläggning av investeringar Datainspektionens enklare tillstånds- ansökningar har de senaste två åren minskat kraftigt till följd av att generella föreskrifter numera får utfärdas för personregister. Mål inom verksamhetsområdet Justitiekanslern skall värna om rättssäkerheten och förbättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område, se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmänna intresset sätts åt sidan på skaderegleringens område samt bidra till en riktig rättstillämpning och lagföring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens område. Automatisk databehandling av personuppgifter skall inte medföra otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Sametinget skall verka för en levande samisk kultur. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket invänder mot Sametingets anslagsöverskridande (se anslaget D3 Same- tinget). 7.3 Anslag D1 Justitiekanslern Tabell 7.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 8 290 Anslags- sparande 886 1998 Anslag 9 199 Utgifts- prognos 10 010 1999 Förslag 11 626 2000 Beräknat 11 882 1 2001 Beräknat 12 096 2 1 Motsvarar 11 669 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 11 709 tkr i 1999 års prisnivå Justitiekanslern (JK) skall utöva tillsyn över den offentliga verksamheten. JK skall vidare bevaka statens rätt och vara regeringens juridiske rådgivare och högste ombudsman. Till JK:s arbetsuppgifter hör även att besluta i skaderegleringsfrågor och att utföra vissa processförande uppgifter. JK skall dessutom fullgöra åklagaruppgifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden. JK har slutligen tillsyn över advokatväsendet och vissa uppgifter i fråga om personregister och övervaknings- kameror. Det anslagssparande som JK har byggt upp under 1997 har sin orsak bl.a. i senareläggning av investeringar. JK förväntas förbruka större delen av anslagssparandet under innevarande budgetår. Regeringens överväganden Resultatbedömning JK:s mål är att värna rättssäkerheten och förbättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område, att se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmänna intresset sätts åt sidan på skaderegleringens område samt att bidra till en riktig rättstillämpning och lagföring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden. Av resultatredovisningen för budgetåret 1997 framgår att antalet inkomna ärenden har ökat med 4 % och antalet avgjorda ärenden minskat med 3 %. Vidare framgår att ärendebalansen har ökat med 92 %. Det finns ett flertal orsaker till den kraftiga ökningen av ärendebalansen. Dels rör det sig om en stadigvarande ökning av JK:s arbetsbelastning, dels rör det sig om problem av övergående natur som bl.a. hänger samman med personalsituationen samt att en stor mängd ärenden av engångskaraktär som har samband med Sveriges anslutning till EU har kommit in till myndigheten under budgetåret 1997. JK har, liksom under föregående budgetår, prioriterat balansens åldersstruktur och hade vid årets slut endast 18 ärenden i balans som var äldre än två år. Det faktum att den övervägande delen av tillgängliga resurser för JK:s tillsynsverksamhet måste användas för prövning av de tillsynsärenden som initieras genom anmälningar från enskilda ledde till att JK under budgetåret endast kunde genomföra två inspektioner. JK:s resultat får med hänsyn till bl.a. den ökade arbetsbelastningen och personal- situationen under året anses gott, trots den kraftigt ökade ärendebalansen. Ny inriktning av JK:s tillsynsverksamhet En central uppgift för JK är att utöva tillsyn över den offentliga verksamheten. Det är enligt regeringens bedömning angeläget att ett arbete inleds som syftar till att JK:s tillsynsuppgift får en bredare inriktning än för närvarande och att tillsynen mer tar sikte på rättsliga systemfrågor. JK skall inte längre ha en skyldighet att pröva klagomål som har väckts av enskilda, om inte JK själv finner anledning att ta initiativ till vidare åtgärder. Tillsynen bör i första hand inriktas på verksamhetsområden där det saknas ordinära tillsynsorgan. Även frågor som rör flera myndighetssfärer skall omfattas av JK:s tillsyn. Arbetet bör syfta till att genom granskning av den offentliga verksamheten söka finna konstruktiva lösningar på olika problem i förvaltningen på ett sätt som gagnar rättssäkerhet och effektivitet. Slutsatser De förändringar i yttrandefrihetsgrundlagen samt beträffande det allmännas skadestånds- ansvar som planeras träda i kraft den 1 januari 1999 kommer att medföra en ökad arbetsbörda för JK. Verksamheten påverkas också av den nya personuppgiftslagen som träder i kraft under hösten 1998 och bl.a. medför att JK på sikt befrias från det stora flertalet ärenden som rör personregister. Den stadigvarande ökningen av ärende- mängden i kombination med de förändringar i arbetsuppgifterna som kan förväntas under 1999 med bl.a. den nya inriktningen av tillsyns- verksamheten gör att JK behöver tillföras medel för att kunna anställa ytterligare personal. JK bör också ges ökade resurser för att kunna möta utvecklingen på IT-området. Regeringen föreslår därför att JK:s ram ökar med 2 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Som kompensation för beräknade ökade utgifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget upp med 417 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har dessutom en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades. Från och med 1999 justeras anslaget ned med 22 000 kronor. Regeringen anser att JK för 1999 bör anvisas ett anslagsbelopp som uppgår till 11 626 000 kronor. För år 2000 och 2001 beräknas förbrukningen uppgå till 11 882 000 kronor respektive 12 096 000 kronor. Tabell 7.2 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 9 199 Pris- och löneomräkning 417 Justering av premier -22 Ramhöjning 2 000 Rampåverkande överföringar, nettoförändring 10 Övrigt 22 Förslag 1999 11 626 D2 Datainspektionen Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 23 217 Anslags- sparande 2 734 1998 Anslag 24 493 Utgifts- prognos 25 824 1999 Förslag 30 309 2000 Beräknat 30 527 1 2001 Beräknat 24 773 2 1 Motsvarar 29 979 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 23 979 tkr i 1999 års prisnivå Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso- lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Regeringens överväganden Resultatbedömning Datainspektionens mål är följande. - Automatisk databehandling av person- uppgifter skall inte medföra otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Målet skall nås utan att användningen av teknik onödigt hindras eller försvåras. - God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. De mål som anges för Datainspektionens verksamhet är svåra att mäta. Regeringen anser, i likhet med föregående år, att det får godtas att Datainspektionen i årsredovisningen redovisar endast vilka åtgärder som vidtagits för att uppnå de övergripande målen. Datainspektionen har inte lyckats finna mätbara indikatorer på mål- uppfyllelse. Det är dock mycket angeläget att Datainspektionen försöker finna mätbara indikatorer på måluppfyllelsen. Andelen enklare tillståndsärenden har under de båda senaste åren minskat kraftigt. Datainspektionen har sedan 1995 möjlighet att utfärda generella föreskrifter. Dessa föreskrifter har i hög grad bidragit till minskningen av antalet tillståndsärenden. Förändringar inom området Den svenska datalagen (1973:289) har med visst fog kritiserats för att vara omodern. En av de åtgärder som regeringen aviserade i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125) var att ersätta datalagen med en modern dataskyddslagstiftning. Riksdagen antog den 16 april i år regeringens förslag till personuppgiftslag (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Vissa grundläggande krav ställs i lagen på den som behandlar personuppgifter. Lagen innehåller också bestämmelser om när behandling av personuppgifter är tillåten. För behandling av känsliga personuppgifter gäller särskilt stränga regler. Den som behandlar personuppgifter kallas i lagen för personuppgiftsansvarig. Det finns en skyldighet att anmäla behandling av person-uppgifter till Datainspektionen. Om den person-uppgiftsansvarige utser ett personuppgiftsombud och anmäler detta till inspektionen behöver någon anmälan inte ske. Lagen träder i kraft den 24 oktober 1998. Enligt övergångs-bestämmelserna gäller datalagen i fråga om behandling som påbörjats före ikraftträdandet till den 1 oktober 2001. En viktig följd av den nya lagstiftningen är att Datainspektionens roll förändras från att ha varit inriktad på en tillståndshantering mot att främst genom information och kontakter med dem som behandlar personuppgifter se till att lagens förutsättningar för att behandla personuppgifter är uppfyllda. Särskilt viktig blir de kontakter som Datainspektionen kommer att ha med personer som utses till personuppgiftsombud hos de företag, myndigheter och andra som är person- uppgiftsansvariga. Datainspektionen kommer också att utfärda föreskrifter och medverka i utarbetandet av branschöverenskommelser på olika områden. Branschöverenskommelser kan förväntas få stor betydelse i framtiden för att reglera olika former av behandling av personuppgifter. I dag bevakas integritetsfrågor i olika sammanhang av flera olika myndigheter, t.ex. Datainspektionen, Justitiekanslern och Registernämnden. Särskilt Datainspektionens roll när det gäller användningen av personuppgifter är väsentlig. Det finns anledning att i framtiden särskilt se till att myndigheternas integritetsbevakande arbete sker på ett så effektivt sätt som möjligt och att det finns en vaksamhet för de förändringar av tekniken som kan medföra integritetsrisker. Den nya personuppgiftslagen innebär att Datainspektionens tillståndsverksamhet upphör. Det ekonomiska målet för Datainspektionen under innevarande budgetår är att verksamhetens kostnader skall täckas genom avgifter. Den förändrade verksamheten innebär att Data- inspektionens verksamhet inte kommer att finansieras med avgifter. Slutsatser Regeringens bedömning är att de dubbla system som Datainspektionen skall arbeta med under de kommande åren kräver ett resurstillskott om 6 miljoner kronor för år 1999 och år 2000 som förs över från anslaget A2 Säkerhetspolisen. Som kompensation för beräknade utgifts- ökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget fr.o.m. 1999 upp med 483 000 kronor. Vidare överförs 630 000 kronor till anslaget A1 Polisorganisationen med anledning av tidigare överenskommelse. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades. Från och med 1999 sänks Datainspektionens anslag med 37 000 kronor. Regeringen föreslår att Datainspektionen anvisas 30 309 000 kronor för 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslagsbeloppet till 30 527 000 kronor respektive 24 773 000 kronor. Tabell 7.4 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 24 493 Pris- och löneomräkning 483 Justering av premier -37 Rampåverkande överföringar, nettoförändring -630 Engångsvisa överföringar, nettoförändring 6 000 Förslag 1999 30 309 D3 Sametinget Tabell 7.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 14 306 Anslags- kredit -838 1998 Anslag 13 365 Utgifts- prognos 12 650 1999 Förslag 13 661 2000 Beräknat 13 905 1 2001 Beräknat 14 130 1 1 Motsvarar 13 661 tusen kronor 1999 års prisnivå. Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De övergripande målen är enligt sametingslagen (1992:1433) att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till aktiviteter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. För år 1997 har Sametinget överskridit sitt anslag med 463 000 kronor, detta trots att riksdagen beslutade om en ökning av anslaget med 2 000 000 kronor att utbetalas under 1997. Anledningen till överskridandet är att kostnaderna för plenum blev högre än beräknat. Dessutom gjordes en missbedömning avseende den norska medfinansieringen för tekniskt stöd för det samiska insatsområdet inom Interreg II A Nordens Gröna Bälte, vilket kommer att utbetalas under 1998. RRV fick i uppdrag den 27 maj 1997 att göra en bedömning av anslagstilldelningen till Sametinget i förhållande till de uppgifter tinget ålagts, samt att analysera dess budgetunderlag för den kommande treårsperioden. Detta resulterade i en anslagsökning för 1998 med 2 500 000 kronor. Mot bakgrund av anslagsöverskridande samt upprepade övertrasseringar av räntekontot avser regeringen att vidta åtgärder. Regeringens överväganden Resultatinformation I årsredovisningen är alla återrapporteringskrav besvarade. Jämfört med tidigare år är årsredovisningen dock knapphändig. Sametingets verksamhetsutfall i förhållande till fastställda mål är svåra att bedöma eftersom målen anges i termer av stärka och öka. Detta förutsätter en jämförelse bakåt i tiden. Då detta inte görs i årsredovisningen och då dessutom effekterna inte anges blir det svårt att bedöma utfallet. Åtgärder för att komma till rätta med ovan- stående problem har redan vidtagits genom årets regleringsbrev. Alla verksamhetsgrenar skall återrapporteras. Volym och kvalitet skall framgå. Utvecklingen av väsentliga prestationer inom respektive verksamhetsgren under de senaste två åren skall också framgå. Sametinget skall även utarbeta programplaner för varje verksamhets- gren, i vilka det skall ingå en klar målbeskrivning samt kriterier och metoder för resultatmätning. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) invänder mot att Sametinget överskridit anslaget med 463 000 kronor. För att närmare analysera bakgrunden till anslagsöverskridandet har regeringen gett RRV i uppdrag att göra en värdering av ledning, styrning och uppföljning av verksamheten inklusive frågor om ansvars- och befogenhetsfördelning. RRV skall även göra en värdering av tingets ekonomiadministration inklusive redovisning och internkontroll. Granskningen skall också ta upp till vilka ändamål Sametingets resurser, samt andra anslag som tinget disponerar, har använts. RRV skall föreslå åtgärder som kan öka och kvalitetssäkra tingets ekonomiadminstrativa standard och rutiner. RRV skall även lämna förslag till hur Sametinget kan kvalitetssäkra sin verksamhet. Uppdraget skall redovisas senast den 30 oktober 1998. I avvaktan på RRV:s rapport anstår eventuella ytterligare åtgärder. Av Sametingets delårsrapport framgår att tinget nu stramat åt verksamheten och börjar få sin ekonomi i bättre balans. Sametinget skall dock inte enbart ha en ekonomi i balans utan dessutom, enligt regleringsbrevet, årligen spara cirka 500 000 kronor av tilldelade anslagsmedel för att finansiera nästa val till Sametinget. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts. Skälet är att den justering av anslaget som gjordes för år 1998 med anledning av det förändrade sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 13 661 000 kronor för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget vara oförändrat i fasta priser. Tabell 7.6 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 13 365 Pris- och löneomräkning 246 Justering av premier 50 Förslag 1999 13 661 8 Mediefrågor 8.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar myndigheterna inom press-, radio- och TV-området samt presstöd och stöd till radio- och kassettidningar. Övriga verksamheter inom medieområdet redovisas under utgiftsområde 17. 8.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 666,6 679,1 689,3 678,2 679,9 680,2 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Dagspressens totalupplaga fortsatte att sjunka under år 1997 även om minskningen var mindre än för föregående år. För tidningar med allmänt driftsstöd som utkommer med 3–6 nummer per vecka täcker presstödet ca 15 % av de totala kostnaderna. För tidningar som utkommer med 1–2 nummer per vecka är motsvarande andel ca 30 %. Totalt utgör presstödet cirka 3 % av branschens omsättning. Myndigheterna inom området arbetar med att anpassa verksamheten bl.a. till följd av den tekniska utvecklingen och reformer inom närradion samt med att bygga upp kunskap och tillgängliggöra information. Under år 1997 uppgick koncessionsavgiften för TV 4 till 271 miljoner kronor avseende intjänandeåret 1996. År 1998 uppgick avgiften till 343 miljoner kronor avseende intjänandeåret 1997. År 1997 uppgick avgifterna för att sända lokalradio till 116 miljoner kronor och för närradio till 1,8 miljoner kronor. Förändringar För att genomföra EG:s direktiv ”TV utan gränser” och introducera digitala TV-sändningar via marknätet har regeringen (prop.1997/98:184) lämnat förslag på ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844). Under åren 1997 och 1998 fördelas ett tillfälligt driftsstöd till dagstidningar med allmänt driftsstöd. Fr.o.m. den 1 juli 1998 gäller nya regler för närradion som bl.a. innebär att sändningstiden fördelas på nytt sätt och att avgifterna för att sända närradio avskaffats. Prioriteringar Flera viktiga framtidsfrågor är nu aktuella inom medieområdet. Det pågår utredningar om samordning av lagstiftning för radio, TV och televerksamhet, om digital TV, om lagstiftning om mediekoncentration samt om framtiden för den kommersiella lokalradion. En utredning behandlar stöd till svensk filmproduktion (dir. 1998:36). Digitala TV-sändningar i marknätet inleds senast den 1 januari 1999. Regeringen har fattat beslut om tillstånd för sändningar av digital marksänd TV i fem områden i landet. Sändningarna skall följas upp och utvärderas av den parlamentariskt sammansatta Digital-TV- kommittén (dir. 1997:134). 8.3 Resultatbedömning De främsta målen för statens insatser på massmedieområdet är att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera mass- mediernas oberoende samt säkerställa till- gänglighet till massmedierna. Tillståndet och utvecklingen inom området Den stora variation av medier som förekommer i dag gör det möjligt för olika individer och grupper att yttra sig och publicera ett omfattande utbud av material. Utvecklingen aktualiserar emellertid behovet av att uppmärksamma frågan om ägar- och maktkoncentration inom medieområdet. Enligt Mediebarometern (Nordicom 1997) har den totala medieanvändningen under hela 1990-talet varit relativt konstant. En genom- snittlig dag år 1997 var den sammanlagda tiden för den totala medieanvändningen i Sverige nästan sex timmar per person. Radio och TV dominerar medieanvändningen. Varje dag ägnas drygt två timmar åt radiolyssnande och omkring en och en halv timme åt TV-tittande. Morgonpressens räckvidd har legat på en relativt hög och jämn nivå under de senaste åren. Av den totala befolkningen läste 72 % en morgontidning en genomsnittlig dag år 1997. Dagspressens totalupplaga har sjunkit de senaste åren. Enligt Tidningsstatistik AB var totalupplagan år 1997 drygt 4,2 miljoner exemplar per dag. Jämfört med år 1996 har upplagan minskat med 1,4 % för de titlar (156 st) som redovisat jämförbara upplagor båda åren. Upplagenedgången var därmed mindre än för år 1996, då upplagorna minskade med 2,6 %. Under åren 1990-1997 har den totala upplagan för dagspressen minskat med ca 14 % . Enligt Presstödsnämndens rapport Dagspressens ekonomi förbättrades lönsamheten för många dagstidningar under år 1997. Annonskonjunkturen förbättrades under året. Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik (IRM) ökade dagspressens (storstadspress, landsortspress och kvällspress) reklamintäkter med cirka 3 % under år 1997 jämfört med året innan. Högre annonsintäkter kommer i huvudsak dagstidningar utan driftsstöd till del. I jämförelse med andra s.k. traditionella reklammedier, t.ex. TV, radio och fackpress, är dock ökningen relativt liten då den totala ökningen av reklamintäkterna var drygt 8 %. De viktigaste statliga insatserna Med anledning av de pågående förändringarna på medieområdet inriktas de statliga insatserna i huvudsak på lagstiftningsfrågor, den tekniska utvecklingen, att bevara mångfalden inom dagspressen och på att utveckla myndigheternas arbete. Pågående utredningar Under det närmaste halvåret kommer tre utredningar med konsekvenser för lagstiftningen på medieområdet att redovisas. Den s.k. konvergensutredningen (dir. 1997:95) har till uppgift att analysera behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningen för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet. Utgångspunkten skall vara att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och tillgodose medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov avseende sådana tjänster. Regeringen har också lämnat synpunkter på Europeiska kommissionens grönbok om konvergens av telekommunikation, media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen (dnr K98/103/1). En parlamentariskt sammansatt kommitté (dir. 1997:136) har tillkallats med uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att lägga fram förslag om de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Villkoren skall vara utformade i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet. I avvaktan på utredningens förslag föreslår regeringen fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio. Digitala TV- och radiosändningar Regeringen beslutade den 25 juni 1998 om sändningstillstånd för digital marksänd TV i fem områden i landet – Stockholm med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd. Sändningstillstånden gäller t.o.m. den 31 dec- ember 2002. Tillstånd för sändningar i samtliga områden har meddelats Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB för i första hand SVT 1, TV 4 AB, Sveriges Television AB för SVT24, TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal+ Television AB, Kunskaps-TV i Sverige AB, Televisionsaktiebolaget TV 8 och Cell Internet Commerce Development AB. Följande sökande har meddelats tillstånd för sändningar i ett eller flera områden: Sveriges Television AB för regionala sändningar i samtliga områden, TV 4 AB för regionala sändningar i Stockholm med Mälardalen och Uppsala, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd, TV- Linköping Länkomedia AB för sändningar i norra Östergötland och Landskrona Vision AB för sändningar i södra och nordöstra Skåne. Samtliga företag som meddelats tillstånd samt Senda i Sverige AB och Teracom AB har ingått ett avtal om samverkan om vissa tekniska frågor. Regeringen har tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté (dir. 1997:134) med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna under den första etappen. Kommittén har också, genom att yttra sig över ansökningarna till Radio- och TV- verket, medverkat vid urvalet av de programföretag som nu givits tillstånd. Våren 1995 beslutade riksdagen att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett begränsat antal områden. För närvarande sänder Sveriges Radio AB (SR) i fyra områden: Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Sändningsverksamheten skall utvärderas när mottagare för digital ljudradio funnits tillgängliga en tid. Närradio m.m. Den 1 juli 1998 infördes nya regler för närradion (prop. 1997/98:77, bet. 1997/98:KU28, rskr. 1997/98:207). De nya reglerna innebär bl.a. att förbudet mot sändningar av centralproducerat programmaterial i närradio (det s.k. riksförbudet) behålls. Det nuvarande undantaget från förbudet utvidgas dock till att gälla under högst tio timmar per månad för sändningar som främjar kunskap och bildning eller som utgör upptagning av lokala kulturella tillställningar. Utvidgningen av undantagsregeln innebär att Granskningsnämnden för radio och TV i efterhand kan behöva granska om tillståndshavaren uppfyllt kraven enligt den nya undantagsregeln. I propositionen föreslogs att Granskningsnämnden skall utvärdera reformen efter två år. Syftet med utvärderingen är att undersöka om utvidgningen av undantaget från riksförbudet har medfört en ökad kommersialisering av närradion. Radio- och TV- verkets uppgifter har, i enlighet med vad som angavs i propositionen om närradion, kompletterats med ett allmänt uppdrag att följa utvecklingen inom medieområdet. Radio- och TV-verket skall i detta arbete inhämta, sammanställa och publicera statistik samt annan relevant information om ägande- och branschstruktur, teknik samt ekonomi inom medieområdet. Dagspress Statens direkta insatser för dagspressen syftar till att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden. Den 1 januari 1997 sänktes gränsen för hur stor andel det egna redaktionella innehållet skall utgöra av det totala redaktionella innehållet för att en dagstidning skall vara berättigad till driftsstöd. Motiven för sänkningen (prop. 1996/97:3) var att ge tidningarna större möjligheter till samordning. Som ett bidrag till att lösa vissa ekonomiska problem hos dagstidningar med allmänt driftsstöd har ett tillfälligt driftsstöd införts och fördelats under åren 1997 och 1998 (prop.1997/98:1, bet. 1997/98:FiU11, rskr. 1997/98:45). De frågor som riksdagen tagit upp angående fådagarstidningarnas situation m.m. (1997/98:KU1, rskr. 1997/98:94) bereds för närvarande i Regeringskansliet. Effekter av de statliga insatserna För att bevara mångfalden inom dagspressen är presstödet av stor betydelse. Stödet är avgörande för utgivningen av de flesta dagstidningar med driftsstöd och står för i genomsnitt 15–30 % av tidningarnas totala intäkter beroende på utgivningsfrekvens. Statens insatser för att utvidga sändningarna av digital marksänd radio och TV innebär att frekvensutrymmet utnyttjas effektivare och att flera personer i landet kan få tillgång till ett varierat radio- och TV-utbud. Radio- och TV-verkets uppdrag att följa utvecklingen inom medieområdet medför att information om medieutvecklingen görs tillgänglig. Slutsatser Regeringens åtgärder på området syftar bl.a. till att ta till vara de nya förutsättningar som skapas genom teknikutvecklingen och till att skapa en ändamålsenlig lagstiftning. På detta sätt kan insatserna bidra till att värna mångfalden och den reella yttrandefriheten på medieområdet. Vidare ges förutsättningar för olika massmedier att finnas tillgängliga i hela landet. Arbetet med att utveckla myndigheternas verksamhet, i syfte att bl.a. skapa en informationsresurs för riksdag och regering, branschföreträdare och allmänhet, bedöms som viktigt i sammanhanget. Under året har bl.a. en grund lagts för att Radio- och TV- verket på ett effektivt sätt skall kunna följa utvecklingen inom medieområdet. Regeringen följer utvecklingen inom dagspressen bl.a. för att kunna vidta åtgärder för att upprätthålla mångfalden på området. Mot bakgrund av bl.a. dagspressens nuvarande situation med sjunkande upplagor bedömer regeringen att presstödet är nödvändigt för att en mångfald på dagstidningsmarknaden skall kunna upprätthållas. Regeringen avser att se över om de nu gällande reglerna om redaktionellt innehåll är ändamålsenliga och bidrar till att bevara mångfalden på dagspressmarknaden. Regeringen avser även att analysera vilka effekter det tillfälliga driftsstödet haft på dagspressen. Resultatet inom verksamhetsområdet bedöms som tillfredsställande. Inriktningen kommer i huvudsak att ligga fast för år 1999. 8.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte lämnat några invändningar i revisionsberättelserna. 8.5 Skatteavvikelser Det finns ett antal olika särregler i skattelagstiftningen, s.k. skatteavvikelser. Inom utgiftsområdet berörs allmänna nyhetstidningar. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6 %. Tidigare var nyhetstidningar kvalificerat undantagna från skatteplikt. Skatteavvikelsen uppgår netto till 1,45 miljarder kronor år 1998 och 1,52 miljarder kronor år 1999. 8.6 Anslag E1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden Tabell 8.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 798 Anslags- sparande 1 635 1998 Anslag 5 659 Utgifts- prognos 5 200 1999 Förslag 4 601 2000 Beräknat 5 447 1 2001 Beräknat 5 534 2 1 Motsvarar 5 351 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 5 351 tkr i 1999 års prisnivå Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att fördela det statliga stödet till dagspressen. Taltidningsnämndens huvudsakliga uppgift är att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. De två nämndernas förvaltnings-uppgifter fullgörs av Presstödsnämndens kansli. Det anslagssparande som redovisas beror bl.a. på att antalet tillsvidareanställda begränsats under året. Tillfällig specialistkompetens har i stället anlitats. Presstödsnämnden har i sitt budgetunderlag angett att anslagssparandet avses användas för att dels utveckla metoder för mätning av presstödets och taltidningsstödets effekter, dels utveckla en modell för att göra långsiktiga prognoser för utvecklingen inom dagstidningsbranschen. Enligt utgiftsprognosen för år 1998 kommer anslagssparandet att uppgå till cirka 2 miljoner kronor. Detta kan främst förklaras med att kostnaderna för de uppdrag som lagts ut på specialister varit lägre än vad som förutsågs. Regeringens överväganden Resultatinformation De båda nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstödsnämndens kansli. Av kans- liets samlade resurser har 28 % använts för Presstödsnämnden, 38 % för Taltidningsnämnd- en och 34 % för de båda nämnderna gemensamt. Offentlig information, t.ex. beslut från Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, är sedan den 1 januari 1998 tillgänglig för allmän- heten via Internet (www.presstodsnamnden.se). Taltidningsnämnden har upphandlat utbild- ning för taltidningsjournalister vilket lett till sänkta kostnader för utbildningen fr.o.m. år 1997. Slutsatser Anslaget minskar med 1 150 000 kronor under år 1999, varav 750 000 kronor är en tillfällig minskning under året till följd av anslagssparandet. Minskningen av anslaget påverkar inte verksamheten i dess nuvarande omfattning. Medlen som frigörs vid minskningen av anslaget används för ompriorit- eringar inom kulturområdet. För år 2000 återställs anslagsnivån med 750 000 kronor. Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades fr.o.m. år 1998 (se bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en preliminär beräkning av försäkrings- premien. En ytterligare justering av beräkningen har gjorts för år 1999. Tabell 8.2 Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 5 659 Pris- och löneomräkning 101 Justering av premier - 9 Omprioriteringar -1 150 Förslag 1999 4 601 E2 Presstöd Tabell 8.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 535 851 Anslags- kredit -14 272 1998 Anslag 543 579 1 Utgifts- prognos 536 300 1999 Förslag 531 579 2000 Beräknat 531 579 2001 Beräknat 531 579 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen ökades anslaget med 12 000 tkr. Från anslaget ges bidrag i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524). Under åren 1997 och 1998 fördelas ett tillfälligt driftsstöd inom ramen för anslaget (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU11, rskr. 1997/98:45). Utgifterna för presstödet styrs av bl.a. antalet stödberättigade tidningar och storleken på dessa tidningars upplagor. Anslaget används för fördelning av driftsstöd och distributionsstöd till dagspressen. Under år 1997 utnyttjades anslagskrediten för att täcka kostnaderna för presstödet inkl. det tillfälliga driftsstödet. För år 1998 har anslaget ökats med 12 miljoner kronor (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98: FiU27, rskr. 1997/98:317). Enligt utgiftsprognosen för år 1998 kommer anslagskrediten att användas med cirka 7 miljoner kronor till följd av utgifterna för det tillfälliga driftsstödet. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1997 fanns det totalt 160 dagstidningar i Sverige. Av dessa hade 72 tidningar driftsstöd. Den sammanlagda upplagan för stödtidningarna var cirka 750 000 exemplar under år 1997, vilket är en liten minskning jämfört med år 1996. Totalt hade tidningar med driftsstöd (1–7 nr/vecka) 18 % av dagspressens totala upplaga under år 1997. Stödtidningarna är i hög grad beroende av driftsstödet för sin överlevnad. För många tidningar med driftsstöd förbättrades resultatet något under år 1997 jämfört med år 1996. Spridningen av resultatet var dock stor inom de olika tidningskategorierna. Totalt utgör presstödet ca 3 % av branschens omsättning. Slutsatser Många tidningar med driftsstöd har en svår ekonomisk situation. I vissa fall leder en lägre upplaga till att driftsstödet sänks vilket ytterligare försvårar den ekonomiska situationen. Presstödsnämnden har till uppgift att bedöma vilka effekter presstödet har framför allt på den regionala marknaden. Resultatet av denna analys kan utgöra en grund för eventuella framtida förändringar av presstödets utformning. Beräkningarna av anslaget utgår från ett oförändrat antal tidningar med presstöd. E3 Stöd till radio- och kassettidningar Tabell 8.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 107 261 Anslags- sparande 16 439 1998 Anslag 115 300 1 Utgifts- prognos 131 000 1999 Förslag 127 300 2000 Beräknat 127 300 2001 Beräknat 127 300 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen minskades anslaget med 12 000 tkr. Från anslaget ges bidrag i enlighet med bestämmelserna i förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. Anslagssparandet för år 1997 beror delvis på att vissa kostnader för år 1997 inte belastat anslaget förrän i början av år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Vid utgången av år 1997 gavs sammanlagt 86 dagstidningar ut som taltidningar. Av dessa var 62 radiotidningar, 16 kassettidningar och 8 RATS-tidningar (radiosänd talsyntestidning för synskadade), varav tre kom ut både som radiotidning och RATS-tidning. Under året tillkom tre taltidningar. Mångfalden i landet är god. Omkring hälften av alla dagstidningar saknar emellertid taltidning. Bland tidningar som utkommer 6–7 dagar per vecka är dock andelen taltidningar högre. Genom olika åtgärder har Taltidnings- nämnden inom ramen för anslaget ökat resurserna för att starta utgivning av taltidningar vilket skapar förutsättningar för en större mångfald. Taltidningsnämnden har t.ex. konkurrensupphandlat servicen för utplacering och återtagning av radiotidningsmottagare. Upphandlingen ledde till en kostnadsminskning på cirka 6 miljoner kronor. Taltidningsnämnden bedömer att servicen till abonnenterna fortfarande är god. Taltidningsnämnden påpekade i sin årsredovisning för budgetåret 1995/96 att de ersättningsprinciper som gäller för taltidnings- företagen borde ses över. I regleringsbrevet för år 1998 fick nämnden i uppdrag att göra en sådan översyn. Uppdraget redovisades i maj 1998 (dnr Ku98/1212 /Me). Förslaget innebär att ett schablonbelopp införs för företag som är likvärdiga avseende t.ex. utgivningsfrekvens och utgivningsort. Schablonbeloppen föreslås om- fatta alla kostnadsposter och tillämpas för radio- och kassettidningar men ej för RATS-tidningar. Beredning av förslaget pågår för närvarande i Regeringskansliet. Slutsatser Stödet till taltidningar fungerar väl. Inom ramen för anslaget har Taltidningsnämnden skapat ytterligare resurser för att starta utgivning av taltidningar och därmed öka den geografiska spridningen i landet. Det är angeläget att ersättningsprinciperna är sådana att tidnings- företagen uppmuntras till effektiviseringar av verksamheten. En effektivare användning av resurserna kan på sikt bidra till att antalet taltidningar och den geografiska spridningen av taltidningar ökar. Beräkningen av anslaget utgår från det befintliga antalet stödberättigade tidningar och att några ytterligare taltidningar kan starta inom ramen för anslaget. E4 Radio- och TV-verket Tabell 8.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 6 885 Anslags- sparande 4 110 1998 Anslag 8 022 Utgifts- prognos 9 740 1999 Förslag 7 631 2000 Beräknat 8 329 1 2001 Beräknat 8 455 2 1 Motsvarar 8 181 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 8 181 tkr i 1999 års prisnivå Radio- och TV-verket har huvudsakligen till uppgift att besluta i frågor om tillstånd, avgifter och registrering som rör ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Verket har tillsyn över efterlevnaden av de regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Verket har också till uppgift att bevaka utvecklingen inom medieområdet. Anslagssparandet för år 1997 skall ses mot bakgrund av att Radio- och TV-verket har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede och inte kunnat genomföra vissa av sina arbetsuppgifter fullt ut. Radio- och TV-verket redovisar att de sparade medlen främst används till att finansiera nödvändig kompetensförsörjning med anledning av nya arbetsuppgifter. Regeringens överväganden Resultatbedömning Av årsredovisningen för år 1997 framgår att Radio- och TV-verket genomför ett förändringsarbete i syfte att utveckla sin verksamhet, arbetsformer m.m. Arbetet är ett resultat av både egeninitierade projekt och av beslut fattade av regering och riksdag. Exempel på egeninitierade projekt är förbättrad ekonomistyrning, kvalitetssäkringsprogram, administrativ utveckling samt ett kompetens- utvecklingsprogram. Ansökningsförfarandet inför beslut om tillstånd för marksänd digital TV har handlagts av Radio- och TV-verket. Verket har bl.a. utlyst tillstånden, tagit emot ansökningar och prövat de sökandes finansiella förutsättningar. Verket lämnade den 18 juni 1998 sitt förslag till regeringen. Regeringen meddelade den 25 juni 1998 tillstånd i enlighet med verkets förslag. Reformeringen av närradion kommer att innebära stora förändringar för arbetet vid Radio- och TV-verket. Hanteringen av närradio- ärenden, såsom tillståndsgivning, tidsregistrering och avgiftsfrågor har tidigare tagit i anspråk drygt hälften av Radio- och TV-verkets resurser. Vissa mindre kvalificerade arbetsuppgifter kommer att försvinna i samband med att reformen genomförs under andra halvåret av 1998. Sedan år 1997 är information från Radio- och TV-verket tillgänglig via Internet (www.rtvv.se). Verket publicerar också rapporter med statistik. Av årsredovisningen och budgetunderlaget för år 1997 framgår att verket avser att prioritera de uppgifter som tidigare inte kunnat genomföras: att bevaka utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet. Dessa uppgifter har därefter kompletterats och omfattar nu hela medie- området (se även avsnitt 7.3). Under år 1998 har även ytterligare arbetsuppgifter tillkommit, nämligen att meddela föreskrifter och utöva tillsyn i frågor om användning av standarder för sändning av TV-signaler samt handläggning av tillstånd för marksänd digital TV. Slutsatser Regeringens bedömning är att förändringsarbetet vid Radio- och TV-verket bör fortgå. Verket bör även i fortsättningen medverka i arbetet med att introducera den digitala tekniken inom medie-området. Under de kommande åren kommer regeringen och andra intressenter att ha fortsatt behov av kvalificerat underlag som beskriver och analyserar medieområdet. Det är till stor del Radio- och TV-verkets uppgift att ta fram sådant underlag. Resursåtgången vid verket bör inför år 2001 anpassas till beräknad anslagsnivå. Regeringen föreslår att Radio- och TV-verkets anslag minskas tillfälligt med 550 000 kronor. Anslagsnivån återställs år 2000. Medlen används för omprioriteringar inom kulturområdet. Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades fr.o.m. år 1998 (se bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en preliminär beräkning av försäkringspremien. En justering av beräkningen har gjorts för år 1999. Tabell 8.6 Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 8 022 Pris- och löneomräkning 144 Justering av premier 15 Omprioriteringar -550 Förslag 1999 7 631 E5 Granskningsnämnden för radio och TV Tabell 8.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 6 935 Anslags- sparande 1 635 1998 Anslag 6 564 Utgifts- prognos 7 050 1999 Förslag 7 069 2000 Beräknat 7 196 1 2001 Beräknat 7 305 2 1 Motsvarar 7 069 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 7 069 tkr i 1999 års prisnivå Granskningsnämnden för radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. Nämnden skall även följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska allmänheten och kan rapportera sina iakttagelser till regeringen eller berörd myndighet. Anslagssparandet har bl.a. sin förklaring i att vissa projekt och inköp har senarelagts och att verksamheten har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede. Regeringens överväganden Resultatinformation Under verksamhetsåret har nämnden fattat beslut i 611 ärenden jämfört med 618 ärenden år 1996. Antalet granskningar på eget initiativ uppgick till 31 stycken (83 stycken år 1996). Antalet granskningar på eget initiativ avseende de nationella marksändningarna (avser Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV4 AB) har legat på ungefär samma nivå som året innan. Initiativ rörande lokal- och närradion har varit betydligt färre jämfört med tidigare år. Skälet anges vara att nämnden avvaktat med initiativ en tid in på år 1997 i syfte att låta programföretagen inhämta kunskap om den nya radio- och TV-lagen. Ärenden avseende nationella marksändningar dominerar i alla typer av granskningar. Den genomsnittliga handläggningstiden per ärende var 105 dagar under år 1997. Under föregående år var motsvarande tid något kortare. Granskningsnämnden för radio och TV har under år 1997 publicerat tre särskilda utbudsstudier, Svenskt TV-utbud 1996, Svensk frukost-TV 1997 och Våld i TV-trailrar. Nämnden har inrättat ett vetenskapligt råd för att bistå med synpunkter på uppläggning, utförande m.m. av utbudsstudierna. Under våren 1998 har Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB lämnat rapporter med en uppföljning av public service-uppdraget till Granskningsnämnden för radio och TV. Även TV4 har lämnat en rapport till nämnden med en redovisning av hur bolaget har fullgjort de skyldigheter som anges i TV4:s tillståndsvillkor. Nämnden har i sitt beslut den 2 juni 1998 funnit att rapporterna är väl genomförda och att de väsentligen (SVT och SR) eller till stor del (UR) tillgodoser angivna syften. (se även utgiftsområde 17, 12 Film och medier). Däremot konstaterade nämnden att det fanns betydande brister i TV 4:s redovisning. Enligt nämndens mening krävs omfattande kompletteringar och förtydliganden i kommande rapporter från bolaget. Den 1 juli 1998 infördes nya regler för när- radion (prop. 1997/98:77, bet. 1997/98:KU28, rskr. 1997/98:207). Reformeringen av närradion innebär att nämnden kommer att ge när- radiofrågor mer uppmärksamhet (se även avsnitt 7.3). I samband med att regeringen lämnade förslag om närradion beslutade även regeringen att Granskningsnämnden för radio- och TV skulle få i uppdrag att undersöka i vilken omfattning närradiosändningar innehåller material som uttrycker hot eller missaktning för folkgrupp. Uppdraget är ett led i en handlings- plan för att bekämpa främlingsfientlighet och antidemokratiska krafter genom ökad kunskap. Slutsatser Regeringen bedömer att Granskningsnämnden för radio och TV i allt väsentligt har uppfyllt målen för verksamheten. Handläggningstiden ligger på en tillfredsställande nivå. De särskilda rapporter som nämnden har redovisat är ett exempel på hur nämnden kan använda sin unika kunskap om programutbudet på ett värdefullt sätt. Arbetet med denna typ av rapporter bör fortgå. Reformeringen av närradion innebär att Granskningsnämnden för radio och TV skall öka resursinsatsen bl.a. vad gäller granskning av dessa sändningar. Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 350 000 kronor. Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades fr.o.m. år 1998 (se bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en preliminär beräkning av försäkrings- premien. En ytterligare justering har gjorts för år 1999. Granskningsnämnden för radio och TV finansieras delvis genom att medel från rund- radiokontot tillförs statsbudgetens inkomstsida. För år 1999 bör nämnden anvisas 4 807 000 kronor från rundradiokontot. Tabell 8.8 Beräkning av anslaget för år 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 564 Pris- och löneomräkning 129 Justering av premier 26 Omprioriteringar 350 Förslag 1999 7 069 Fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio Regeringens förslag: Lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, som gäller till utgången av år 1998, skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000. Skälen för regeringens förslag: Konstitutions- utskottet utnyttjade i november 1994 sin initiativrätt och lade fram förslag (bet. 1994/95:KU25) till en lag som innebar att det till utgången av år 1995 inte skulle meddelas några nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120). Enligt utskottet var det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde hejdas och att de ursprungliga intentionerna i fråga om mångfald och lokal förankring bättre kunde tas till vara. Innan förslaget lades fram för riksdagen hade det granskats av Lagrådet. Lagrådet framhöll att lediga radiofrekvenser under åtminstone en övergångstid skulle komma att stå outnyttjade om förslaget genomfördes. Men 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär enligt Lag- rådet inte bara att radiofrekvenserna skall tas i anspråk utan att de skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Lagförslaget skulle enligt Lagrådet möjligen kunna godtas om det blev utrett att de som under lagens giltighetstid kan förväntas få tillstånd till sändningar ingår i nätverksbildningar eller på annat sätt är så lierade med varandra att den eftersträvade mångfalden och lokala förankringen inte uppnås. Något underlag för en sådan bedömning hade emellertid enligt Lagrådet inte förebragts. Konstitutionsutskottet hänvisade, mot bakgrund av Lagrådets synpunkter, till för- arbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64). Utskottet anförde i huvudsak följande. Den angivna bestämmelsen sades enligt motiven närmast vara av målsättningskaraktär. En reglering på konstitutionell nivå kan inte gärna gå längre än att uttryckligen framhäva den grundläggande betydelse som måste tillmätas yttrandefrihetens intresse vid alla överväganden om fördelningen av radiofrekvenser. Det sägs vidare i motiven till yttrandefrihetsgrundlagen att en föreskrift av sådan innebörd skulle syfta till att utgöra en spärr mot obehöriga inskränkningar eller ett undergrävande av den frihet att begagna radiomediet för sändningar till allmänheten som även är möjlig och rimlig med hänsyn till andra anspråk på utrymme för radiotrafik. Den skulle inte heller hindra sådana överväganden och hänsynstaganden som även i ett demokratiskt samhälle är ofrånkomliga vid fördelningen av radiofrekvenser. Om riksdagen finner att lagstiftningen på lokalradioområdet inte är ändamålsenlig, måste enligt utskottets mening riksdagen – inom de ramar grundlagen anger – ha rätt att vidta lagstiftningsåtgärder för att få en ändring till stånd. Åtgärder av det slaget faller väl inom ramen för de överväganden och hänsynstaganden som är ofrånkomliga i ett demokratiskt samhälle. Avsikten med den föreslagna lagen var att hindra att den koncentration av ägande och nätverksbildning av lokalradiostationer som visats vara möjlig skulle fortsätta. En reform som bättre tillgodoser målsättningen i 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen skulle därigenom få förutsättningar att bli meningsfull. Det var således enligt utskottets mening här inte fråga om någon sådan obehörig inskränkning eller undergrävande av frihet att begagna radiomediet som det talas om i grundlagsmotiven. Sedan utskottets lagförslag, med stöd av 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen, vilat i tolv månader, beslutade riksdagen i november 1995 en lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k. stopplagen (1995/96:KU16, rskr. 50). I september 1995 tillsatte regeringen en kommitté, Lokal- och närradiokommittén, med uppgift att föreslå ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. I december 1995 antog riksdagen en lag om fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio (bet. 1995/96:KU19, rskr. 90). Därigenom gällde lagen till utgången av juni 1997 och Radio- och TV-verket kunde fram till dess inte meddela nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen. Genom ett beslut av riksdagen i maj 1997 gavs lagen fortsatt giltighet till utgången av år 1998 (1996/97:KU27, rskr. 1996/97:209). Utskottet angav därvid att den bedömning av rättsläget som gjordes 1995 fortfarande var giltig. Man menade att det var nödvändigt att vidta lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med en utveckling som visat att lagstiftningen inte är ändamålsenlig från yttrandefrihetssynpunkt. Vidare hänvisade utskottet bl.a. till att Lokal- och närradiokommittén hade lagt fram lagförslag som syftade till ett ändrat urvalsförfarande vid fördelning av tillstånd att sända lokalradio. Förslaget var ämnat att åstadkomma en större ägarspridning och ett varierat programinnehåll. Vid detta tillfälle planerade regeringen att under slutet av år 1997 lämna en proposition till riksdagen med förändringar av reglerna för den lokala radion. I september 1997 meddelade regeringen att den inte avsåg att genomföra Lokal- och närradiokommitténs förslag såvitt avser ändrade regler för lokalradion. Avgörande för regeringens ställningstagande var den omfattande remiss-kritiken från flera juridiska instanser. En särskild utredare fick i stället uppdraget att lägga fram förslag om de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Utredaren skall bl.a. utgå från att sändnings-tillstånd inte skall fördelas genom ett auktions-förfarande. Förslagen skall lämnas till regeringen senast den 1 december 1998. Regeringen, som ansluter sig till riksdagens tidigare bedömning av rättsläget, anser det angeläget att avvakta den särskilde utredarens förslag. Regeringen föreslår därför en fortsatt förlängning av den s.k. stopplagen till utgången av år 2000. Regeringen har inte ansett det nödvändigt att, utöver kontakter med Granskningsnämnden för radio och TV samt Radio- och TV-verket, inhämta ytterligare upplysningar och yttranden i ärendet. Lagförslaget berör i och för sig ett sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Den s.k. stopplagen granskades av Lagrådet då den lades fram för riksdagen. Eftersom det nu endast är fråga om en ytterligare förlängning av lagen anser regeringen att frågan är av sådan beskaffenhet att Lagrådets ytrande inte behöver inhämtas. Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 Förslag till statsbudget för 1999 Samhällsekonomi och finansförvaltning Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 41 2 Lagförslag 43 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag 43 3 Inledning 45 3.1 Omfattning 45 3.2 Utgiftsutvecklingen 46 3.3 Resultatbedömning 50 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 50 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 52 3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 54 3.3.4 Regeringens slutsatser 55 4 Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning 57 4.1 Omfattning 57 4.2 Utgiftsutvecklingen 57 4.3 Resultatbedömning 57 4.4 Revisionens iakttagelser 58 4.5 Anslagsavsnitt 58 A1 Konjunkturinstitutet 58 A2 Riksrevisionsverket 60 A3 Ekonomistyrningsverket 63 A4 Statskontoret 64 A5 Täckning av merkostnader för lokaler 67 A6 Statistiska centralbyrån 68 A7 Folk- och bostadsräkning 70 A8 Kammarkollegiet 71 A9 Nämnden för offentlig upphandling 73 A10 Ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning 74 A11 Vissa nämnder m.m. 75 A12 Ekonomiska rådet 76 A13 Utvecklingsarbete 76 A14 Kontrollfunktionen i staten 78 A15 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 80 4.6 Riksgäldskontorets kassahållningsverksamhet och in- och utlåningsverksamhet 82 4.7 Statens fastighetsverk 83 5 Det finansiella systemet 87 5.1 Omfattning 87 5.2 Utgiftsutvecklingen 87 5.3 Resultatbedömning 87 5.4 Revisionens iakttagelser 87 5.5 Anslagsavsnitt 88 B1 Finansinspektionen 88 B2 Insättningsgarantinämnden 90 Riksgäldskontoret: anslagen B3 och B4 92 B3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 99 B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 100 B5 Bokföringsnämnden 101 5.6 Beräkning av kapitaltäckningskrav 102 6 Premiepensionssystemet 107 6.1 Omfattning 107 6.2 Premiepensionsmyndigheten 107 7 Särskilda finansierings- och garantiåtaganden 109 7.1 Omfattning 109 7.2 Utgiftsutvecklingen 109 7.3 Resultatinformation 109 7.4 Revisionens iakttagelser 110 7.5 Anslagsavsnitt 110 D1 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond 110 D2 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken 111 8 Riksdagens revisorer 115 8.1 Anslagsavsnitt 115 E1 Riksdagens revisorer 115 9 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 2. godkänner det nya målet avseende Premiepensionsmyndigheten som regeringen förordar (avsnitt 6), 3. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget A13 Utvecklingsarbete, för VESTA-projektets genomförande göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 50 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt 4.5), 4. godkänner investeringsplanen för Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 4.7), 5. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån inom en ram av högst 7 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 4.7), 6. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A 1 Konjunkturinstitutet ramanslag 37 640 A 2 Riksrevisionsverket ramanslag 132 978 A 3 Ekonomistyrningsverket ramanslag 55 550 A 4 Statskontoret ramanslag 64 597 A 5 Täckning av merkostnader för lokaler ramanslag 20 500 A 6 Statistiska centralbyrån ramanslag 353 127 A 7 Folk- och bostadsräkning reservationsanslag 70 000 A 8 Kammarkollegiet ramanslag 24 256 A 9 Nämnden för offentlig upphandling ramanslag 6 427 A10 Ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning ramanslag 10 000 A11 Vissa nämnder m.m. ramanslag 961 A12 Ekonomiska rådet ramanslag 1 714 A13 Utvecklingsarbete ramanslag 24 170 A14 Kontrollfunktionen i staten reservationsanslag 85 000 A15 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet ramanslag 1 B 1 Finansinspektionen ramanslag 118 697 B 2 Insättningsgarantinämnden ramanslag 6 313 B 3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader ramanslag 84 701 B 4 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning ramanslag 535 000 B 5 Bokföringsnämnden ramanslag 6 297 D 1 Avgift för Statshypotekskassans grundfond ramanslag 30 000 D 2 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken ramanslag 18 700 E 1 Riksdagens revisorer ramanslag 18 704 Summa 1 705 333 10 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 10.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 3 § För att uppfylla kapitalkravet för marknadsrisker skall institutet ha en kapitalbas, beräknad enligt 6–8 §§, som täcker marknadsrisker beräknade enligt 4 kap. 2–8 §§. För att uppfylla kapitalkravet för marknadsrisker skall institutet ha en kapitalbas, beräknad enligt 6–8 §§, som täcker marknadsrisker beräknade enligt 4 kap. 2–8 eller 9 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 11 Inledning 11.1 Omfattning Verksamheten inom utgiftsområdet Samhällsekonomi och finansförvaltning kan sammanfattningsvis sägas vara inriktad på att planera, underlätta och kontrollera så att statliga åtaganden sköts på ett så korrekt och effektivt sätt som möjligt. För verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning är syftet att tillse till att det finns förutsättningar och system av olika slag för en så effektiv statsförvaltning som möjligt. Verksamhetsområdet omfattar frågor som rör granskning, utvärdering och omprövning av statlig verksamhet, stöd i olika former till myndigheter och Regeringskansliet och andra statliga myndigheter, bl.a. avseende ekonomistyrnings- och systemfrågor och administrativ service, hur statens resurser hanteras vid transaktioner, förvaltning, upplåning och placeringar av medel. Detta inbegriper såväl ekonomiska resurser som statliga fastigheter och lokaler. Flera verksamheter inom verksamhetsområdet syftar till att tillhandahålla prognoser, analyser, bedömningar och statistik m.m. till beslutsfattare (såväl offentliga som privata). Trots verksamheternas gemensamma syfte – en effektiv statsförvaltning – kan det samtidigt konstateras att det rör sig om relativt olikartade verksamheter. Verksamhetsområde B Det finansiella systemet innefattar bl.a. verksamhet som rör de finansiella instituten. Syftet med verksamheten är att bidra till stabilitet och effektivitet i det finansiella systemet genom analys, tillsyn och regleringar av de finansiella institutens agerande på marknaden. Verksamheten skall också syfta till ett gott konsumentskydd. Verksamhetsområdet omfattar även förvaltning av statens skuld (med undantag av den skuld som förvaltas av affärsverken). Verksamhetsområde C Premiepensionssystemet omfattar administration och förvaltning av de fonderade premiepensionerna i det nya inkomst- baserade ålderspensionssystemet. Ytterligare två verksamhetsområden återfinns inom utgiftsområdet. Verksamhetsområde D Särskilda finansierings- och garantiåtaganden omfattar avgifter för Stadshypotekskassans grundfond samt åtaganden genom Nordiska investeringsbanken, Europeiska investeringsbanken och Europeiska utvecklingsbanken. Verksamhetsområde E omfattar Riksdagens revisorer 11.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen VERKSAMHETSOMRÅDE Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning 585,8 885,6 812,6 886,9 744,7 734,1 B Det finansiella systemet 773,4 969,4 635,0 751,0 631,5 708,4 C Premiepensionssystemet D Särskilda finansierings- och garantiåtaganden 982,7 153,8 605,0 48,7 88,7 118,7 E Riksdagens revisorer 16,8 16,7 16,5 18,7 19,0 19,3 Totalt för utgiftsområde 2 2358,7 2 025,5 2 069,1 1 705,3 1 483,9 1 580,5 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Förändring av utgiftsomårdesram jämfört med den ekonomiska vårpropositionen är främst en följd av....I den ekonomiska vårpropositionen beräknades ramarna för utgiftsområde 2 för år 1999 till 2 060 miljoner kronor, för år 2000 till 2 008 miljoner kronor samt för år 2001 till 2 010 miljoner kronor. Förändringen av utgiftsområdesramarna jämfört med den ekonomiska vårpropositionen är främst hänförlig till anslagen Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, Avgift för Stadshypotekskassans grundfond samt Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken (EBRD). Anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning har sänkts på grund av att inga provisionskostnader kommer att utgå för allemansspar under 1999 då denna sparform nu upphört (avsnitt 5.5). Anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet anvisades för 1998 för betalning av ränta på det lån i Riksgäldskontoret som staten tog för att finansiera köpet av Securum från Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352). Lånebeloppet uppgick till 1 miljard kronor. I samband med att staten erhöll aktieutdelning från Securum löstes lånet under våren 1998. Något anslag för detta ändamål behövs således inte för 1999. Neddragning av anslaget Avgift till Stadshypotekskassans grundfond (avsnitt 7.5) sker bl.a. för finansiering av en ökning av anslaget G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv. Anslaget Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) kommer inte att föras upp på statsbudgeten för år 1999 utan först år 2000. Se vidare avsnitt 7.3. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997 och 1998 De statliga myndigheternas ekonomiadministrativa (EA) värdering visar att andelen myndigheter med omdömet fullt tillfredsställande var 81 % för 1997. Detta är en klar förbättring jämfört med såväl 1995/96 (67 %) som 1994/95 (44 %) (avsnitt 3.3.3). Flera av de myndigheter som gör prognoser inom området har arbetat för att dels förlänga prognosernas tidshorisont, dels öka prognosernas användbarhet. Ambitionsnivån vad gäller kontroll av riskhantering i de finansiella instituten har höjts jämfört med tidigare år bl.a. genom en utvecklad tillsynsverksamhet (avsnitt 3.3.2). Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden medförde att statskuldens kostnader var 11,2 miljarder kronor lägre än de beräknade (hypotetiska) kostnaderna för de s.k. riktmärkesportföljerna under budgetåren 1992/93 – 1997, varav 4,7 miljarder kronor lägre under 1997 (avsnitt 5.5). Förändringar under 1997 och 1998 Riksrevisionsverket (RRV) är fr.o.m. den 1 juli 1998 en renodlad revisionsmyndighet. Andra uppgifter RRV svarat för har förts över till den nya myndigheten, Ekonomistyrningsverket (ESV) som skall arbeta för en effektiv ekonomistyrning inom staten (avsnitt 4.5). En ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inrättas fr.o.m 1 januari 1999 (avsnitt 4.5). Riksdagen beslutade våren 1997 att införa en ny riskrelaterad garantimodell för staten (avsnitt 4.5). Regeringen lade i april 1998 fram en proposition om statsskuldsförvaltningen, vilken antogs av riksdagen i maj 1998 (avsnitt 5.5). Riksdagen har beslutat om bildandet av Premiepensionsmyndigheten fr.o.m. den 1 juli 1998 (avsnitt 6). Mål De mål som föreslås gälla för utgiftsområdet är, med undantag för ett nytt mål för den nya Premiepensionsmyndigheten, innehållsmässigt desamma som antogs av riksdagen i samband med budgetpropositionen för 1998. Regeringen har dock ytterligare preciserat och utvecklat målen. Ett par av de tidigare målen har blivit sammanförda i mer övergripande mål och därmed har också antalet mål inom utgiftsområdet minskat något. För utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning gäller följande mål för 1999: Verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning: - Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt och i det allmännas intresse. Detta skall bl.a. ske genom granskning, metodutveckling, utvärdering och kontinuerlig omprövning av statlig verksamhet. - Statsfinanserna och statens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Genom bl.a. tillförlitliga prognoser och analyser skall beslutsfattare erbjudas information om den samhällsekonomiska och den statsfinansiella utvecklingen. - Officiell statistik och annan statlig statistik skall vara av god kvalitet. - Myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet. Detta skall bl.a. ske genom tillhandahållande av system, tjänster, normgivning och metodutveckling. De fyra målen för verksamhetsområde A kan sammanfattas i: Hushållningen av statens resurser skall ske på bästa sätt. Verksamhetsområde B Det finansiella systemet: - Det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd. - Statens skuld, med undantag för den skuld som förvaltas av affärsverken, skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Verksamhetsområde C Premiepensionssystemet: - Administration och förvaltning av premie- pensionerna skall bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för premiepensionsspararna (förslag till nytt mål, se avsnitt 6). Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997 och 1998 Myndigheternas EA-värdering visar att andelen myndigheter med omdömet fullt tillfredsställande har ökat från 44 (1994/95) till 81 procent 1997 (avsnitt 3.3.3). Flera av de myndigheter som gör prognoser inom området har arbetat för att dels förlänga prognosernas tidshorisont, dels att öka prognosernas användbarhet. Av de 227 påpekanden som Riksrevisionsverkets årliga revision gav under 1996 hade 87 procent åtgärdats under 1997 (avsnitt 4.5). Ambitionsnivån vad gäller kontroll av riskhantering i de finansiella instituten har höjts jämfört med tidigare år bl.a. genom en utvecklad tillsynsverksamhet (avsnitt 3.3.2). Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden medförde att statskuldens kostnader var 11,2 miljarder kronor lägre än de beräknade (hypotetiska) kostnaderna för riktmärkes-portföljen under budgetåren 1992/93 - 1997 (avsnitt 5.5). Förändringar under 1997 och 1998 Riksrevisionsverket (RRV) är fr.o.m. 1 juli 1998 en renodlad revisionsmyndighet efter att riksdagen beslutat (hänvisn.!) att fördela RRV:s tidigare uppgifter på två myndigheter. Den nya myndigheten, Ekonomistyrningsverket (ESV), arbetar för en effektiv ekonomistyrning inom staten genom att tillhandahålla stöd i form av bl.a. metodutveckling, utbildnings- och konsultinsatser, prognoser och ekonomisk statistik samt system för såväl Regeringskansliet som myndigheterna. Riksdagen har beslutat om bildandet av Premiepensionsmyndigheten fr.o.m. den 1 juli 1998. Myndigheten skall fungera som försäkringsgivare och administrera pensionssparande i fonder enligt de enskildas önskemål. Riksdagen beslutade våren 1997 att införa en ny garantimodell för staten. Genom avgifter som avspeglar statens risker i garantierna, byggs en reserv upp. Om avgiften inte täcker riskerna kan riksdagen bevilja särskilda subventionsmedel via anslag. En ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inrättas fr.o.m 1 januari 1999. Myndigheten skall främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och förvaltningsetik och stödja kompetens- försörjning och ett systematiskt kvalitetsarbete inom den statliga förvaltningen. Regeringen lade i april 1998 fram en proposition om statsskuldsförvaltningen, vilken antogs av riksdagen i maj 1998 (prop. 1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253). Beslutet innebar bl.a. att en tydligare ansvarsfördelning skapas mellan riksdag, regering och Riksgäldskontoret. Dessutom får utvärderingen av statsskuldsförvaltningen en mer framskjuten plats än tidigare. Mål De mål som föreslås gälla för utgiftsområdet är med undantag för ett nytt mål för den nya Premiepensionsmyndigheten, innehållsmässigt desamma som antogs av riksdagen i samband med budgetpropositionen för 1998. Regeringen har dock ytterligare preciserat och utvecklat målen (se vidare nedan). För utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning gäller följande mål aktuella för 1999: Verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning: Hushållningen av statens resurser skall ske på bästa sätt - Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt och i det allmännas intresse. Detta skall bl.a. ske genom granskning, metodutveckling, utvärdering och kontinuerlig omprövning av statlig verksamhet. - Statsfinanserna och statens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Bl.a. genom tillförlitliga prognoser och analyser skall beslutsfattare erbjudas information om den samhällsekonomiska och den statsfinansiella utvecklingen. - Officiell statistik och annan statlig statistik skall vara av god kvalitet - Myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet. Detta skall bl.a. ske genom tillhandahållande av system, tjänster, normgivning och metodutveckling. Verksamhetsområde B Det finansiella systemet: - Det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd. - Statens skuld, med undantag för den skuld som förvaltas av affärsverken, skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Verksamhetsområde C Premiepensionssystemet: - Administration och förvaltning av premie- pensionerna skall bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för premiepensionsspararna (förslag till nytt mål, se avsnitt 6). Nedanstående tabell beskriver de mål och de målformuleringar som gällt under budgetåret 1998 och hur dessa mål har omformulerats inför 1999 (skuggade). Ett par av de tidigare målen har blivit sammanförda i mer övergripande mål och därmed har också antalet mål inom utgiftsområdet minskat något. 11.3 Resultatbedömning Till skillnad från många andra utgiftsområden återfinns prestationer och gjorda insatser av utgiftsområdets många verksamheter i huvudsak inom statsförvaltningen. Detta gäller framförallt för verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning, eftersom verksamheten där primärt riktar sig till statsförvaltningen. Effektivisering och utveckling av den statliga förvaltningen syftar dock även i vidare bemärkelse till utveckling och effektivisering av all statlig verksamhet. Genom att utveckla förvaltningen bidrar verksamheten inom utgiftsområdet också till en statsförvaltning i medborgarnas tjänst. Nedan beskrivs resultatet av utgiftsområdets många verksamheter, bl.a. i förhållande till tillståndet och utvecklingen inom området. Den koppling av resultatbedömningen som görs till utgiftsområdets mål, sker genom att de målformuleringar (som angivits ovan) markeras kursivt (ofta inledningsvis för respektive stycke) i texten. 11.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området För att beskriva tillståndet och utvecklingen inom området som rör målet att statsförvaltningen skall bedrivas effektivt och i det allmännas intresse kan ett par olika mått vara behjälpliga. Utifrån Statskontorets rapport ”Produktivitetsutveckling i statsförvaltningen 1990–97” (Statskontoret 1998:23) samt RRV:s iakttagelser i verkets årliga rapport till regeringen (RRV 1998:33), kan en viss bedömning göras. Enligt Statskontoret visar statistiken över de myndigheter som omfattats av produktivitetsstudien, att produktiviteten ökade fram till 1994, medan det därefter har skett en viss minskning, även om produktivitetsutvecklingen inom studiens områden sett olika ut (ett längre resonemang återfinns i volym I, avsnitt 9.4. Statsförvaltningens produktivitetsutveckling samt i volym I, bilaga 6). RRV menar i sin årliga rapport att nedskärningar av anslag samtidigt som ansvar och uppgifter inte har minskat, har ökat kraven på myndigheternas ledning att göra tydliga prioriteringar och effektivisera verksamheten. Detta har bl.a. lett till att beställar- och utförar/leverantörsförhållanden skapats inom många områden. Uppdragsfinansiering och avgifter direkt riktade till aktörer utanför statsförvaltningen har blivit allt vanligare under 1990-talet. Ett verktyg som används för att mäta myndigheternas ekonomiadministrativa standard –med tyngdpunkten på redovisning och intern kontroll vid myndigheten) – är EA-värderingen. RRV, som utfört samtliga hittills gjorda EA- värderingar, har kunnat konstatera en positiv utveckling under de år som värderingen har gjorts. En effektiv statsförvaltning kan också åstadkommas genom att kontinuerligt granska, utvärdera och ompröva den statliga verksamheten. Den statliga revisionsverksamheten som ligger under regeringens kontrollorgan har förändrats utökats genom att antalet revisionsobjekt har ökat de senaste åren (från 449 st budgetåret 1994/95 till 516 st budgetåret 1997). Antalet affärsverk och myndigheter har i stort sett varit oförändrat, medan däremot har antalet statliga stiftelser fördubblats mellan budgetåren 1995/96 och 1997, från 50 till 100 stycken, vilket förklaras av införandet av stiftelselagen den 1 januari 1996. Därtill kommer granskning av de myndigheter som hanterar bidragsmedel från EU. Arbetet med utveckling av god redovisnings- sed, inte bara inom offentlig sektor utan även inom näringslivet, har fortsatt. Regeringen gör bBedömningen att behovet av föreskrifter och råd inom redovisningsområdet är stort. För målet Statsfinanserna och statens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt kan bl.a. anges när det gäller offentlig upphandling att u Uppskattningar som gjorts under senare år värderar marknaden för offentlig upphandling i Sverige till cirka 300 miljarder kronor per år. Staten beräknas stå för cirka 30 %, kommunerna tillsammans med de kommunala bolagen för omkring 50 % och landstingen för cirka 20 % av upphandlingen. För att underlätta för anbudsgivare ställs enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) sedan drygt fyra år krav på alla offentliga organisationer att genomföra en upphandling om värdet av den tänkta varan/tjänsten överstiger vissa, på EU- direktiv grundade, tröskelvärden. (lagen (1997:1068) om offentlig upphandling - LOU). LOU har utvärderats under 1997 (se vidare under 3.3.3). Nära knutet till upphandlingsområdet är den statliga inköpssamordningen. I betänkandet Den särskilda utredningen Effektivare statlig inköpssamordning (SOU 1997:130) konstaterasr att samordning av inköp med s.k. ramavtal som resultat inte har inte skett i någon större utsträckning. Det nuvarande utnyttjandet av ramavtalen uppgår till 4 miljarder kronor per år, lågt räknat. Kännedomen om avtalen bedöms som låg inom myndigheterna och många avtal överlappar varandra inom samma produktområde. En rReformen av statens fastighetsförvaltning och myndigheternas lokalförsörjningsansvar genomfördes i början av 1990-talet. Omläggningen kom dock tidsmässigt att sammanfalla med efterkrigstidens djupaste kris på fastighetsmarknaden samtidigt som den genomfördes under förhållandevis kort tid. Reformen har haft positiva effekter på myndigheternas hantering av lokalförsörjningsfrågorna samtidigt som vissa problem dock också uppstod. För en kostnadseffektiv hantering och förvaltning av statsfinanserna är ett mål krävs tillförlitliga prognoser och analyser. Här kan nämnas att Fförutsättningarna för den statliga prognosverksamheten har förändrats. I och med införandet av ett utgiftstak för den offentliga ekonominsektorn, har kraven på utfalls- och prognosinformationen höjts väsentligt. Det är viktigt att prognosverksamheten har hög precision och förmåga att kunna analysera de avvikelser som förekommer. År 1997 var det första året som den nya utgiftskontrollen tillämpades för samtliga inkomsttitlar och utgiftsanslag. Förhållandena inom området avseende statistikmålet för den statliga statistiken har de senaste åren i hög grad präglats av medlemskapet i EU och den statistikreform som genomfördes 1994en och medlemskapet i EU. Reformen har medfört stora förändringar i ansvarsfördelning och finansiering av den officiella statistiken. Medlemskapet i EU har påverkat statistikområdet genom krav på anpassning av medlemsländernas statistik. Det fördjupade samarbetet inom unionen och den pågående utvidgningen innebär att Europeiska kommissionen fortlöpande ställer krav på uppbyggnad av ny statistik. Kraven har hittills främst rört den ekonomiska statistiken. EU:s statistikprogram för åren 1998-2002 indikerar att kommissionen och andra EU-organ kommer att ställa krav på ytterligare statistik för att belysa utvecklingen inom bl.a. sysselsättningsområdet. Inom området som rör målet att de statliga myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet kan sägas att bilden av vilket slags stöd som erbjuds genom de verksamheter som bedrivs inom utgiftsområdet, ser någorlunda lika ut jämfört med tidigare år. Däremot har mycket hänt sett ur ett ansvars- och organisationsperspektiv; myndigheter har lagts ned, omorganiserats, delats eller tillkommit. Stöd för befintliga statliga personaladministrativa system ges fr.o.m. den 1 juli 1998 enbart från ESV, sedan regeringen renodlat verksamheten vid Statens pensionsverkPV till attrenodlat sin verksamhet till att gälla endast pensionsfrågor. Lokalförsörjnings-verket avvecklades vid årsskiftet 1997/98. och nNumera är det Statskontoret som har ansvaret för att bl.a. utföra analyser av lokalanvändning och lokalkostnader i staten som underlag för effektivisering av den statliga lokalförsörjningen. Flera av myndigheterna inom utgiftsområdet har en stabsfunktion, vilket innebär att de även är en viktig resurs för Regeringskansliet och inte endast fungerar som stöd för andra myndigheter. De senaste två åren har stödet till Regeringskansliet ökat, bl.a. som en följd av de krav som lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen att redovisa resultat till riksdagen. Inom området som rör målet för det finansiella systemet kan konstateras att den allmänna ekonomiska och finansiella utvecklingen i Sverige under 1997 var stabil. Finanssektorn präglades av strukturomvandling i riktning mot ökad konsolidering. Flera större sammanslagningar genomfördes av banker, försäkringsbolag och andra finansiella institut, både inom och över branschgränser. Den ökade konsolideringen beror bland annat på en ökad internationell konkurrens som väntas förstärkas än mer genom bildandet av EMU. De finansiella instituten söker större marknadsandelar och internationella samarbetspartners för att möta den ökande konkurrensen. SedanUnder hösten 1997 uppstod har viss oro rått på den globala finansmarknaden som en följd av bl.a.finansiell oro i världen genom de ekonomiska problemen i Sydostasien. Denna oro medförde att de senaste årens kraftiga börsuppgång i Sverige avbröts och att kurserna gick ned. Krisen i Sydostasien har fortsatt att påverka den globala finansmarknaden under 1998. För skadeförsäkringssektorn har lönsamheten varit vikande. stagnerande premier och växande skade- och driftskostnader resulterat i en vikande lönsamhetstrend. Inom värdepappersområdet har lönsamheten under 1997 varit god, bl.a. som en effekt av den höga omsättningen på Stockholms fondbörs. Den nära kopplingen mellan börsomsättningen och resultat inom värdepapperssektorn gör att förhållandena snabbt kan skifta, även om marknaden betraktas som relativt robust. Utvecklingen i Asien och andra omvärldsförändringar kan komma att få en betydande påverkan på situationen. Regeringens mål för upplåning och statsskuldsförvaltning är att kostnaden för den faktiska skulden under en femårsperiod skall vara lägre än kostnaderna för de s.k. riktmärkesportföljer som avspeglar en hypotetisk, standardiserad upplåningsstrategi. De senaste fem budgetåren har kostnaderna för statsskulden understigit riktmärkesportföljernas kostnader med 11,2 miljarder kronor. Skapandet av en gemensam valuta inom EU påverkar Riksgäldskontorets upplåning. Både låntagare och placerare kommer att ha lättare att låna och investera utanför det egna landet. Konkurrensen på kapitalmarknaden kommer som en följd av detta troligen att öka. Det är därför viktigt att fortsätta utvecklingen av den svenska kapitalmarknaden och tydligt etablera svenska staten som en låntagare på den allt mer konkurrensutsatta europeiska kapitalmarknaden. 11.3.2 De viktigaste statliga insatserna Inom ramen för målet att ”Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt och i det allmännas intresse....” kan nämnas att regeringen i mars 1998 lade fram en förvaltningspolitisk proposition (prop. 1997/98:136), där riktlinjer angavs för det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga förvaltningen. Utifrån dessa riktlinjer kommer ett flerårigt handlingsprogram att tas fram (se vidare under avsnitt 9.3 i volym I). Regeringen har i samband med den förvaltningspolitiska propositionenovanstående även beslutat att en ny myndighet för kvalitets- och kompetensutvecklingsfrågor skall bildas fr.o.m. 1 januari 1999. Myndighetens uppgift är att främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och förvaltningsetik och stödja kompetensförsörjning och systematiskt kvalitetsarbete inom den statliga förvaltningen. En renodling av Riksrevisionsverket som revisionsorgan har genomförts. Det nybildade Ekonomistyrningsverket (ESV) har fr.o.m. 1 juli 1998 övertagit ansvaret för ekonomistyrningen i statsförvaltningen. ESV har fått en tydlig roll som Regeringskansliets och övriga myndigheternas stöd i frågor som rör resultatstyrning och finansiell styrning. Till ESV har också SPV:s personaladministrativa verksamhet förts, vilket gör att stödverksamhet som handlar om de statliga ekonomi- och personaladministrativa systemen nu är samlade vid en och samma myndighet. Under 1997 har rådgivning och stöd i olika former till Regeringskansliet från bl.a. RRV och Statskontoret genomförts. Tillsammans med Finansdepartementet har dessa myndigheter arbetat vidare med att utveckla resultatstyrningen, bl.a. som en följd av de ökade kraven i lagen om statsbudgeten. En utredning har genomförts med uppgift att se över hur Statskontoret skall kunna tillgodose regeringens och Regeringskansliets behov av såväl omfattande utvärderingar som mer avgränsade utredningsinsatser. Arbetet med VESTA-projektet (Verktyg för ekonomistyrning i staten) vilket syftar till att skapa ett integrerat statligt koncernsystem för prognoser, budgetering, koncernredovisning, resultatstyrning och betalningsinformation, har fortsatt planenligt under 1997. Statens betalningsflöden är omfattande och därmed får också betalningstidpunkterna en stor betydelse. Betalningstidpunkterna har därför setts över under 1997. Riksgäldskontoret har lämnat förslag på både färre utbetalningstidpunkter och senarelagda utbetalningsdagar, vilka kan ge besparingar på 100-130 miljoner kronor om förslagen genomförs. En daglig uppföljning av betalningar har bidragit till att effektivisera myndigheternas betalningsrutiner. Inom ramen för målet Statsfinanserna och statens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt, har regeringen gett Kammarkollegiet i uppdrag att utveckla, samordna och följa upp den statliga upphandlingen. Regeringen anser att en miljöanpassad upphandling är viktig. Regeringen har som ett led i detta arbete bl.a. tillsatt en delegation för ekologiskt hållbar upphandling vars uppgift består i att driva på arbetet att utveckla miljöanpassad upphandling. Delegationen skall slutredovisa sitt arbete i december 1999. Regeringen bedömer att ytterligare effektiviseringar inom lokalförsörjningsområdet kan göras. Regeringen har därför bl.a. tagit initiativ till utarbetandet av en modell för redovisning av effektiviteten i myndigheternas lokalförsörjning. Regeringen har uppdragit åttill Statskontoret lämnat i uppdrag att utreda hur regeringens styrning och kontroll av den statliga lokalförsörjningen kan förbättras. Uppdraget kommer att redovisas under hösten 1998. För att nå målet förInom den statliga prognos- och analysverksamheten har arbete pågått med att utveckla såväl träffsäkerhet som tillförlitlighet och relevans. Riksgäldskontorets prognoshorisont har utvecklats och sträcker sig nu längre än ett år framåt i tiden. Även Konjunkturinstitutet har arbetat med att som en komplettering till de fyra konjunkturprognoserna, göra beräkningar med ett längre tidsperspektiv (medelfristiga beräkningar). Dessa beräkningar kan sägas syfta till att beskriva ”realistiska utvecklingsbanor för svensk ekonomi”. Att öka användbarheten i prognoserna för olika målgrupper har också varit ett viktigt inslag i myndigheternas utvecklingsarbete. Som exempel kan nämnas att RRV har arbetat med att utveckla prognosen för statsbudgeten så att den anpassas för olika användare. Flera myndigheter har valt att arbeta med mer utåtriktad information. Det Uutvecklingsarbetet som har bedrivits inom ramen för statistikmålet och som särskilt gäller den ekonomiska statistikenden ekonomiska statistikens område har främst inriktats på att förbättra kvaliteten i national- räkenskaperna. Arbetet kommer att fortsätta 1999 och avser bl.a. beräkningar av privat konsumtion, detaljhandelns omsättning, utrikeshandeln och offentlig sektor. På initiativ av Finansinspektionen har det inrättats ett stati- stikråd som har till uppgift att samordna utformningen av finansmarknadsstatistiken. EU-anpassningarna på statistikens område har varit omfattande. Arbetet bedrivs i ett 90-tal grupper, inom ramen för EuropeiskaU- kommissionen, där SCB och andra statistikansvariga myndigheter är representerade. Medlemsländerna producerar och finansierar statistiken medan Europeiska Ukommissionen ansvarar för sammanställning och publicering. Kommissionen ger i vissa fall ekonomiskt stöd till medlemsländerna för att utveckla ny statistik. Regeringen bedömer att det är motiverat att närmare studera effekterna av statistikreformen. Efter bemyndigande av Rregeringen har därför tillkallat en särskild utredare tillkallats förmed uppgift att utvärdera statistikreformen samt analysera EU-medlemskapets effekter och lämna förslag till eventuella förändringar i den officiella statistiken. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1999. Inom ramen för målet förNär det gäller det finansiella systemet har ambitionsnivån vad gäller kontroll av riskhanteringen i de finansiella instituten höjts under året. Finansinspektionen har vidareutvecklat tillsynsverksamheten för bedömning av risker i handel med finansiella instrument. Dessutom har tillsynen av kapitaltäckningsreglerna i stora banker undersökts och redovisningsreglerna för instituten utvecklats för att förbättra genomlysningen av institutens finansiella ställning. Riksdagen beslutade under våren 1998 (prop. 1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253) om en ny modell för statsskuldsförvaltningen. Målet är att statens skuld skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Till skillnad frånmot tidigare, då regeringen enbart angav riktlinjer för skulden i utländsk valuta, skall regeringen nu ange riktlinjer för hela statsskuldsportföljen. Därmed ges möjlighet att anlägga ett helhetsperspektiv på statsskuldsförvaltningen. Utvärderingen av statsskuldsförvaltningen kommer att lyftas fram genom att utvärdering skall ske i en årlig skrivelse till riksdagen. Med anledning av omställningen av datasystemen inför år 2000 i samhällets olika sektorer avser regeringen att lämna en särskild skrivelse till riksdagen om aktuellt läge, planerade och vidtagna åtgärder. Skrivelsen planeras att lämnas senare under hösten 1998. 11.3.3 Effekter av de statliga insatserna När det gäller målet ”Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt...” och i det allmännas intresse kan det t.ex. konstateras att arbetet med att införa mål- och resultatstyrning inom statsförvaltningen bl.a. har genererat ökad möjlighet till kontroll över statsbudgeten och den statliga verksamheten. Redovisning av månadsvisa utfall på statsbudgeten, ett utvecklingsarbete med prognoser samt en utvecklad resultatdialog mellan regering och myndigheter, men även mellan regering och riksdag, har bidragit till detta. Förekomsten av resultatredovisning i budgetpropositionen har ökat efter införandet av budgetlagen (se RRV 1998:46). Även kvaliteten på resultatinformationen har höjtsutvecklats positivt. Ännu återstår dock mycket arbete med att förbättra redovisningen. På myndighetsnivå visar en studie (RRV dnr. 23-96-2125) som sträcker sig över åren 1996 till 1998, att en majoritet ser Enligt en undersökning som RRV har gjort (Dnr. 23-96-2125) och som sträcker sig över åren 1996 till 1998, ser majoriteten av myndigheterna utvecklingen av resultatstyrningsfrågorna som något positivt och resultatkulturen har på de flesta håll fått ett ordentligt fäste. Sedan den nya förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m. trädde i kraft har regeringens roll som aktiv beställare av resultatinformation ökat i betydelse. Vid flera departement har det utvecklats en större medvetenhet kring betydelsen av att vara en aktiv beställare, medan det på andra håll fortfarande finns brister. VissaEffekterna av den revisionsverksamhet som bedrivs inom statsförvaltningen kan utläsas bl.a. i hur de aktörer som erhållit påpekanden av något slag har åtgärdat fel och brister inom ett år. Av de 227 påpekanden som RRV:s årliga revision gav under 1996 hade 87 % åtgärdats under 1997, (vilket ligger något under föregående budgetårs resultat, då 90 % av påpekandena hade åtgärdats inom ett år). effekter av revisionsverksamheten kan härröras till RRV:s effektivitetsgranskningar. En genomgång som RRV gjort av dessa visar att cirka 60 % av de förslag och iakttagelser som verket lämnat till regeringen under en treårsperiod, fått påvisbara resultat. I syfte att stärka kontrollen av medelsförvaltningen i staten (avsnitt 4.5) harkan det konstateras att flera projekt avslutats som lagt fram förslag lagts framtill åtgärder bl.a. beträffande svart arbete och , datorrelaterade missbruk och brottslighet samt talsvarsteknik för att kunna kontrollera att arbetssökanden står till arbetsmarknadens förfogande. Avslutade och pågående projekt tjänar som viktigt underlag i regeringens fortsatta beredning. Vad gäller det statliga betalningssystemet kan det konstateras att kostnader för staten uppstår både vid ut- och inbetalningar, till största delen beroende av den s.k. float som uppstår vid inbetalningar. För år 1996 uppskattades floatkostnaden till cirka 190 miljoner kronor. Under de senaste åren har floatkostnaden reducerats betydligt, med cirka 65 % eller 370 miljoner kronor sedan budgetåret 1990/91. Kostnaderna kan dock reduceras ytterligare, bl.a. genom att myndigheterna mer omsorgsfullt väljer betalningstjänst och betalningsförmedlare med hänsyn till respektive myndighets behov och betalningsmönster. Den ökade andelen myndigheter som fick betyget fullt tillfredsställande i EA-värderingen för 1997 kan ses som en indikator på att den interna kontrollen och redovisningen har blivit bättre vid myndigheterna. Det är regeringens bedömning att verksamheten som bedrivits inom ramen för målet stöd av hög kvalitet till myndigheterna bl.a. genom regler och utbildningsinsatser av olika slag, i kombination med reglerna för området har bidragit till denna positiva utveckling, samt det faktum att själva värderingen faktiskt görs. EA-värderingen visar att sedan 1994/95 har andelen myndigheter med omdömet fullt tillfredsställande ökat från 44 till 81 %, medan gruppen tillfredsställande har sjunkit från 47 till 12 %. Gruppen ej tillfredsställande har legat relativt stilla. Inom området som röret målet Statsfinanserna och statens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt kan anges att reformen av statens fastighetsförvaltning och myndigheternas lokalförsörjningsansvar har utvärderats. Lokalkostnader och lokalanvändning analyseras numera på ett helt annat sätt än tidigare i myndigheternas verksamhetsplanering. Lokalanvändarna anser att det nuvarande systemet fungerar bättre än det tidigare. Regeringens bedömning är att reformen har inneburit en positiv förändring och att principerna bakom den skall ligga fast. Effekterna av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling utvärderades av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) under 1997. I utvärderingen konstaterades bl.a. att regelefterlevnaden är bristfällig på många håll. Efter bemyndigande av Rregeringen har tillsatt en särskild utredare tillsatts med uppgift att utreda organisationen av NOU och vilka uppgifter nämnden bör ha i framtiden med hänsyn till behovet av tillsyn av offentlig upphandling. En översyn skall även göras av vissa bestämmelser i LOU. Möjligheterna att effektivisera den offentliga upphandlingen skall vara utgångspunkten för utredningen. Effekter och resultat av de statliga insatserna inom på statistikmålets område ens område är svårbedömda. Statistik över allmänna samhällsförhållanden är en självklar del i ett modernt samhälle och används för planering, beslut och utvärdering inom alla samhällssektorer. Statistik fyller också en viktig funktion som underlag för massmedias granskning av samhället. Likaså har forskningen behov av omfattande statistiskt underlag. Den statistikreform som genomfördes 1994 var avsedd att bidra till en förbättrad anpassning av statistikens volym och inriktning till användarnas behov. Den särskilde utredaren med uppgift att utvärdera reformen har bl.a. till uppgift att analysera reformens effekter i detta avseende. Inom ramen för målet avseende det finansiella systemet bidrar de nya redovisningsreglerna och tillsynsinsatserna till en bättre genomlysning av institutens finansiella situation. En undersökning av ett antal instituts årsredovisningar visar att reglerna resulterat i ökad användning av marknadsvärdering och i en tydligare redovisning av derivatpositionerna. En bättre genomlysning av institutens finansiella ställning ökar dessutom andra marknadsaktörers möjlighet att övervaka risktagandet i de enskilda instituten, vilket torde öka disciplinen hos dessa institut. Målet för upplåning och statsskuldsförvaltning är att kostnaden för den faktiska skulden under en femårsperiod skall vara lägre än kostnaden för de s.k. riktmärkesportföljerna. Under de senaste fem budgetåren har den faktiska skuldens kostnader understigit portföljernas kostnader med 11,2 miljarder kronor. Under 1997 var den verkliga skuldens kostnader 4,7 miljarder kronor lägre än riktmärkesportföljernas. Genom marknadsvårdande insatser har Riksgäldskontoret främjat effektiviteten på den inhemska kapitalmarknaden. En ökad effektivitet bidrar till en allmänt lägre inhemsk räntenivå. Genom dessa åtgärder har Riksgäldskontoret också bidragit till lägre upplåningskostnader för staten. 11.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen gör utifrån ovanstående redovisning bedömningen att måluppfyllelsen inom utgiftsområdet samhällsekonomi och finansförvaltning under 1997 har varit tillfredsställande. Utgiftsområdets verksamheter har en viktig roll i arbetet med att vidareutveckla den statliga förvaltningen samt att ge riksdag, regering och andra, statliga såväl som icke- statliga aktörer relevant och tillförlitligt underlag inför beslut. Förvaltningen av statsskulden samt bevakning av och prognoser över statsbudgeten har utvecklats och skötts tillfredsställande. Arbetet har bedrivits väl i linje med regeringens saneringspolitik och stramhet i budgetprocessen. Vad gäller målet arbetetatt tillförsäkra säkerställa att hushållningen av statens resurser sker på ett effektivt sätt visar resultatbedömningen – ovan redovisad på utgiftsområdesnivå och i de följande avsnitten på verksamhetsområdes- och anslagsnivå – sammantaget på en positiv utveckling under året. I arbetet med att ytterligare stärka effektivisering och utveckling av statlig förvaltning är en kontinuerlig anpassning och utveckling av organisation och struktur för de centrala stabsmyndigheterna väsentlig. I den pågående strukturella utvecklingen inom området ingår etablering av den nya myndigheten ESV, omvandlingen av RRV till ett renodlat revisionsorgan, inrättandet av en ny myndighet för kvalitets- och kompetensförsörjning samt en precisering av Statskontorets roll och uppgifter. Även vad gäller arbetet med att eftersträva att det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd ger den samlade resultatbedömningen vid handen att utvecklingen under 1997 har varit positiv. Regeringen anser att det är av största vikt att verksamheten inom utgiftsområdetutgiftsområdets arbete fortsätter att utvecklas. Särskilt viktigt är att myndigheter inom utgiftsområdet än mer beaktar användare och potentiella användare i de insatser som görs, oavsett om det rör sig om prognoser, administrativa tjänster eller officiell statistik. För tjänster och produkter i form av utredningar, system och stöd av olika slag måste det ske en kontinuerlig utveckling och anpassning till användarnas behov och efterfrågan. Det är för regeringen även viktigt att de myndigheter som har ett nära samarbete i vissa frågor (statistik och prognoser, utredningar och analyser) utvecklar detta samarbete ytterligare. För att främja statsförvaltningens utveckling i sin helhet bör således en helhetssyn eftersträvas för verksamheterna inom området. 12 Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning 12.1 Omfattning Verksamhetsområdet Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning omfattar myndigheter med stabsfunktion eller som har annan central betydelse för hur statsförvaltningen bedrivs, utvecklas och effektiviseras, följs upp och kontrolleras. Området består av Ekonomiska rådet, Ekonomistyrningsverket (ESV), Kammarkollegiet, Konjunkturinstitutet (KI), Nämnden för offentlig upphandling (NOU), Riksrevisionsverket (RRV), Statens fastighetsverk (SFV), Statistiska centralbyrån (SCB), Statskontoret, anslag för Kontrollfunktionen i staten och övrigt utvecklingsarbete samt Riksgäldskontorets (RGK) garantiverksamhet, kassahållnings-, in- och utlåningsverksamhet. 12.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 585,8 885,6 812,6 886,9 744,7 734,1 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997 och 1998 Redovisas under respektive anslagsavsnitt. Förändringar Den nya myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV) bildades den 1 juli 1998 samtidigt som RRV blev ett renodlat revisionsorgan. Kammarkollegiet har fr.o.m. den 1 juli 1998 fått ett särskilt ansvar för att utveckla, samordna och följa upp den statliga inköpssamordningen. Den 1 januari 1999 bildas en ny myndighet för kvalitetsutvecklings- och kompetensförsörjningsfrågor. Myndigheten skall bl.a. verka för att statsförvaltningen har en gemensam förvaltningskultur. Samtidigt med inrättandet av denna myndighet avvecklas Statens förnyelsefonder. Prioriteringar Den ekonomiska statistiken och särskilt förbättringar av nationalräkenskaperna bör även i fortsättningen vara en prioriterad uppgift. 12.3 Resultatbedömning Målet för verksamhetsområdet är att hushållningen med statens resurser skall ske på bästa sätt. Den huvudsakliga resultatbedömningen inom utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning, sker på utgiftsområdesnivå och på anslagsnivå. På anslagsnivån är kopplingen mellan resultat och anslag tydligare och resultatredovisningen mer detaljerad än på utgiftsområdesnivå. Regeringen gör bedömningen, utifrån de resultat som redovisats och med hänsyn till vad som kan påverka verksamhetsområdet de närmaste åren, att riktlinjerna för de flesta verksamheterna bör ligga fast. Kommande ställningstaganden utifrån flera utredningar av betydelse, vilka antingen har presenterats under sommaren 1998 eller kommer att presenteras under det närmaste halvåret, gör dock att vidareutveckling och anpassning av inriktning och verksamheter kan komma att bli aktuell. Bland utredningar kan nämnas den om Statskontorets verksamhet och framtida inriktning, utredningen om NOU och de statliga insatserna inom upphandlingsområdet samt utvärderingen av den statistikreform som genomfördes 1994. Regeringen gör bedömningen att arbetet med att åstadkomma bättre prognoser är viktigt för regeringens möjligheter att ha kontroll över de statliga utgifterna. Den ekonomiska statistiken ligger bl.a. till grund för prognoserna och regeringen bedömer därför att statistiken bör utvecklas till att bli mer tillförlitlig, men även mer tillgänglig för de aktörer som har behov av att använda den. 12.4 Revisionens iakttagelser RRV har för räkenskapsåret 1997 lämnat invändning i revisionsberättelsen för två myndigheter inom verksamhetsområdet. SFV har fått invändning för att under andra halvåret 1997 i myndighetens huvudbokföring inte löpande redovisat ställning och rörelser för ett utlandskonto i Deutsche Bank (SFV är projektansvarig för det samnordiska ambassadprojektet i Berlin). SFV har heller inte löpande redovisat uppkomna fordringar och skulder avseende övriga nordiska länder och den svenska ambassaden i Berlin (avsnitt 4.7). RRV har i revisionsberättelsen beträffande Statens lokalförsörjningsverks årsredovisning riktat en invändning med anledning av att årsredovisningen inkom en månad senare än vad som är föreskrivet samt att den inte uppfyllde kravet enligt regleringsbrevet på separata resultaträkningar för förvaltningsanslaget respektive anslaget Täckning av merkostnader för lokaler. Regeringen ser allvarligt på det inträffade. Regeringen finner dock ingen anledning att vidta åtgärder eftersom ansvaret för kommande årsredovisning åligger Utredningen om avveckling av Statens lokalförsörjningsverk respektive Statskontoret. 12.5 Anslagsavsnitt A1 Konjunkturinstitutet Tabell 4.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 29 755 Anslags- sparande 1 369 1998 Anslag 35 494 Utgifts- prognos 35 361 1999 Förslag 37 6401 2000 Beräknat 38 3182 2001 Beräknat 38 9182 1 Motsvarar 37 640 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 37 640 tkr i 1999 års prisnivå. Regeringens överväganden De övergripande målen för Konjunkturinstitutets (KI:s) verksamhet för budgetåret 1997 har varit att analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att utarbeta prognoser för såväl den internationella som svenska ekonomin samt att bedriva forskning i anslutning härtill. Verksamhetsmålen har bland annat inneburit att större tonvikt lagts på analysen av samspelet mellan den finansiella och den reala ekonomin samt på medelfristiga beräkningar. Resultatbedömning När det gäller de övergripande målen kan konstateras att KI numera systematiskt utvärderar prognosernas träffsäkerhet med en löpande uppföljning av tidigare prognoser. Särskilda studier av träffsäkerheten i prognoserna har också genomförts. De viktigaste slutsatserna som kan dras från dessa är att Konjunkturinstitutets prog-noser såväl i svensk som internationell jämförelse står sig relativt väl men att träffsäkerheten inte har förbättrats nämnvärt sedan 1970. I början av 1990-talet var institutets prognosmetodik inte särskilt väl lämpad att analysera samspelet mellan den finansiella och den reala ekonomin men kompetensen inom detta område har sedan dess gradvis stärkts. Som ett led i arbetet med att öka prognosprecisionen kan nämnas framtagandet av månatliga konjunkturbarometrar och kort- siktsindikatorer. Den ökande inriktningen på kvantifierade mål i den ekonomiska politiken har höjt kraven på tillförlitlighet i prognosarbetet. Som en följd av detta tillfördes KI efter förslag i budgetpropositionen för 1998, ett resurstillskott som bland annat skall användas för att förbättra metoderna för de medelfristiga beräkningarna, ge ökat utrymme för analyser av den internationella och finansiella utvecklingen samt förstärka den makroekonomiska kompetensen. Dessutom utökades basresurserna för utveckling av miljöräkenskaper. För att kunna anpassa verksamheten till de målsättningar som det senaste regleringsbrevet ger uttryck för har Konjunkturinstitutet beslutat om en genomgripande organisationsförändring samt genomfört en rad nyrekryteringar under våren 1998. Den akademiska kompetensen är redan i utgångsläget hög men har höjts ytterligare. Avsikten med resursförstärkningen är att den på sikt skall förbättra prognoserna men några påtagliga förbättringar kan av naturliga skäl inte påvisas under innevarande år. I december 1997 tilldelades myndigheten utredningsresurser för att utreda förutsättningarna för en utvidgning av investeringsenkäten och tjänstebarometern. Slutresultatet från utredningarna skall redovisas senast i december 1998. Institutet är statistikansvarig myndighet för investeringsenkäten som används dels vid framtagandet av nationalräkenskaper, dels vid prognosarbetet. I dagsläget saknas statistik som motsvarar 20 % av de totala investeringarna. Med anledning av detta anser regeringen att en utbyggnad av investeringsenkäten är nödvändig både för att förbättra den ekonomiska statistiken och för att höja prognosprecisionen. Tjänstesektorn, som 1997 stod för cirka 40 % av BNP, växer i betydelse för svensk ekonomi. En ökad kunskap om tjänstesektorn, och då särskilt konjunkturläget, innebär därför också att prognoserna för den svenska ekonomin bör kunna förbättras. Den nuvarande tjänstebarometern har varit i funktion sedan 1990 och täcker cirka 40 % av tjänstesektorn. Genom att barometern har funnits en relativt kort tid är det svårt att avgöra i vilken utsträckning en barometer som omfattar fler delar av tjänstesektorn, kan komma att förbättra prognoserna för svensk ekonomi. Regeringen avvaktar därför redovisningen av utredningen innan ställning tas till beslut om en eventuell utvidgning. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Verksamheten omfattar bland annat försäljning av statistiktjänster och utredningsuppdrag till främst organisationer och departement. Institutet bedömer att verksamheten kan expandera något under de närmaste åren. Tabell 4.2 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 3 294 3 141 153 Prognos 1998 3 200 3 200 0 Budget 1999 3 400 3 400 0 Slutsatser Den bedömning som regeringen gjort av Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte anledning att ompröva verksamheten. Träffsäkerheten i prognoserna har inte förbättrats nämnvärt sedan 1970 men det finns också ett antal faktorer som medför att prognosarbete idag är betydligt mer komplicerat än tidigare. Av dessa kan nämnas internationaliseringen av den reala ekonomin samt framväxten av den finansiella marknaden. Institutet har för 1998 tillförts ett resurstillskott som skall användas för att förbättra analyserna och prognoserna med en särskild tonvikt på bl.a. medelfristiga beräkningar. KI genomgår för närvarande stora förändringar som syftar till att nå de mål som ställdes upp i regleringsbrevet för år 1998. På sikt bör de vidtagna förändringarna leda till att träffsäkerheten i prognoserna ökar. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 35 494 Pris- och löneomräkning 1 384 Utökat resurskrav 700 Justering av premier 62 Förslag 1999 37 640 Den ökande inriktningen på kvantifierade mål i den ekonomiska politiken samt införandet av treåriga utgiftstak, ställer högre krav på tillförlitligheten hos såväl den ekonomiska statistiken som för prognosarbetet. Regeringen anser därför att myndigheten bör tillföras 0,7 miljoner kronor i utökade anslag för att kunna förbättra och bygga ut investeringsenkäten. Ökningen finansieras genom omprioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet. En utbyggnad av investeringsenkäten sammanhänger med den förbättring av den ekonomiska statistiken som SCB ansvarar för. Genom att investeringsenkäten blir mer heltäckande kan också prognosprecisionen öka. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). A2 Riksrevisionsverket Tabell 4.3 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 159 371 Anslags- sparande 21 311 1998 Anslag 149 225 1 Utgifts- prognos 155 000 1999 Förslag 132 978 2000 Beräknat 135 073 2 2001 Beräknat 137 126 3 1 Anvisade medel för 1998 var 176 625 tkr. På tilläggsbudget i samband med vårpropositionen 1998 fördes dels 26 275 tkr till anslaget A21 Ekonomistyrningsverket, dels 1 125 tkr till anslaget A8 Riksgäldskontoret. 2 Motsvarar 132 678 tkr i 1999 års prisnivå. 3 Motsvarar 132 678 tkr i 1999 års prisnivå. Under anslaget för Riksrevisionsverket (RRV) finansieras huvuddelen av effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen. Verksamheten med prognoser, utfall och ekonomisk statistik, utvecklingsarbetet kring ekonomistyrning, normering, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning och stöd till regeringen har i stor utsträckning fram till 30 juni 1998 finansierats från detta anslag. De ingår från den 1 juli 1998 i den nya myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV). Den avgiftsfinansierade verksamheten avser viss årlig revision, regeringsuppdrag, utbildning och rådgivning samt redovisnings- och personaladministrativa system och internationella uppdrag m.m. En stor del av den avgiftsfinansierade verksamheten flyttades den 1 juli 1998 över till ESV. Det ekonomiska målet för den avgiftsfinansierade verksamheten är full kostnadstäckning. Finansieringsbilden för RRV har förändrats till följd av delningen av verket. RRV var tidigare avgiftsfinansierad med cirka 60 %. Efter delningen uppskattas den avgiftsfinansierade verksamheten uppgå till cirka 30 % av den totala omslutningen. Den ändrade finansieringsbilden leder till att den avgiftsfinansierade verksamhetens bidrag till de totala gemensamma kostnaderna minskar. År 1997 uppkom ett anslagssparande på 21,3 miljoner kronor bl.a. till följd av osäkerheter i samband med flera utredningar avseende revision m.m. För att klara uppsatta mål har verket prioriterat löpande produktion, samtidigt som utvecklingsinsatser och kompetenshöjande åtgärder till viss del fått stå tillbaka. Det har i sin tur gjort att vissa strategiska satsningar på bl.a. IT- utveckling skjutits på framtiden, med minskade konsultkostnader som följd. Under 1998 används en stor del av anslagssparandet till att finansiera engångskostnader som uppkommer i samband med delningen av RRV och bildandet av ESV. Regeringens överväganden Resultatbedömning Årlig revision RRV har, enligt god revisionssed, granskat och avlämnat revisionsberättelse för samtliga statliga myndigheter, 270 stycken. Det är en minskning jämfört med 1995/96, då RRV reviderade 289 myndigheter. Minskningen förklaras framför allt av att försvarets olika myndigheter slogs samman till en enda myndighet 1996. Antalet reviderade objekt har ökat från 478 år 1996 till 516 år 1997. Ökningen förklaras av att antalet reviderade stiftelser dubblerats i samband med införandet av stiftelselagen (1994:1220) den 1 januari 1996. Tabell 4.4 Antalet reviderade objekt 1993/94 1994/95 1995/96 1997 Affärsverk 7 4 4 4 Myndigheter 287 285 289 270 Statliga bolag 64 80 98 105 Stiftelser 35 41 50 105 Övriga 38 39 37 37 Summa 434 449 478 516 De iakttagelser och förslag som RRV lämnat vid den årliga revisionen har till 87 % åtgärdats inom ett år. Det är en marginell nedgång jämfört med budgetåret 1994/95 då motsvarande siffra uppgick till 90 %. Detta tyder på att revisorernas iakttagelser i hög grad är relevanta för myndigheterna. Effektivitetsrevision Den egeninitierade revisionen har koncentrerats till statsfinansiellt betydelsefulla områden, däribland försvaret, skatteförvaltningen, stödet till barnfamiljerna och utbildningen. Tabell 4.5 Antal effektivitetsrevisioner 1993/94 1994/95 1995/96 (12 mån) 1997 Genomförda effektivitetsrevisioner 20 22 21 18 Totalt har 18 effektivitetsrevisioner genomförts under 1997. Antalet har i stort sett varit oförändrat över en längre tidsperiod. Revisionerna används som beredningsunderlag inom Regeringskansliet. Att entydigt belysa effekterna av RRV:s effektivitetsgranskningar är svårt då det ofta är problematiskt att isolera RRV:s bidrag till att en förändring kommer till stånd. En genomgång som RRV gjort visar att cirka 60 % av de förslag och iakttagelser som verket lämnat till regeringen under en treårsperiod har fått påvisbara resultat. Ekonomi och resultatstyrning Arbetet med att utveckla kvaliteten i prognoser, utfall och ekonomisk statistik pågår kontinuerligt. Under året har utformningen av de publicerade prognoserna ändrats. Prognoserna har blivit mer lättillgängliga och informationen mer omfattande. Sifferunderlaget finns numera i ett särskilt tabellavsnitt. Utvecklingen av en modell för månadsvis uppföljning av statsbudgeten påbörjades 1995 och tillämpades delvis 1996. Under 1997 har modellen tillämpats på samtliga inkomsttitlar och utgiftsanslag. Utvecklingen på statsbudgeten redovisas och presenteras varje månad, såväl på detaljnivå som på aggregerad nivå. Stora skillnader mellan utfall och budget analyseras och kommenteras. Detta ger regeringen möjlighet att i tid agera för att bl.a. möta eventuella anslagsöverskridanden. RRV har under 1997 förvaltat ett flertal ekonomiadministrativa regelverk. Under budgetåret har flera nya föreskrifter och allmänna råd tillkommit, bl.a. har ett utvecklingsprojekt om bemyndiganden resulterat i att föreskrifter och allmänna råd till anslagsförordningen har beslutats. Arbetet har också lett till tillägg i förordningen om myndigheternas årsredovisning m.m. Den årliga ekonomiadministrativa värderingen av statliga myndigheter som RRV utför visar att myndigheternas ekonomiadministrativa standard förbättrats. För räkenskapsåret 1997 hade 81 % av myndigheterna en fullt tillfredsställande ekonomiadministrativ standard mot 44 % för räkenskapsåret 1994/95. RRV tillhandahåller flera ekonomi- och personaladministrativa system (AGRESSO, Cosmos, FS samt Palasso). Verksamheten är avgiftsfinansierad. Från den 1 juli 1998 ingår denna verksamhet i ESV. Direkt regeringsstöd Verket har slutfört ett stort antal regeringsuppdrag. Av effektivitetsrevisionens resurser har 26 % gått till regeringsuppdrag, varav 7 procentenheter avser regeringens satsning på att stärka kontrollfunktionen i staten. Om man bortser från RRV:s del av satsningen på kontrollfunktionen i staten, som är en tillfällig satsning under tre år, har regeringsuppdragens andel av effektivitetsrevisionen minskat från 22 % år 1995/96 till 19 % år 1997. Minskningen förklaras av att flera stora projekt slutförts under 1996. Under 1997 beviljades RRV 14,4 miljoner kronor för projekt inom ramen för regeringens satsning på kontrollfunktionen i staten. Hittills har fem rapporter publicerats, varav två publicerades under 1997 och avser granskning av EU:s fiske- och jordbruksfonder. Rapporterna har givit regeringen underlag så att åtgärder har kunnat aviseras bl.a. i regeringens skrivelse Uppföljning av budgetåret 1997 (sk. 1997/98:187). RRV har fastställt en uppdragspolicy för verkets uppdragsverksamhet i syfte att bevaka att dess omfattning inte riskerar tränga undan kärnverksamheten och tilltron till den revisionella verksamhetens oberoende. Antal lämnade remissyttranden och de totala kostnaderna för remissarbetet har ökat sedan 1994/95. Styckkostnaden har dock minskat över tiden. RRV:s kostnader för remissarbetet uppgick till cirka 7 miljoner kronor under 1997. Internationell verksamhet RRV är engagerad i flera internationella organisationer däribland i EUROSAI (den europeiska regionala samarbetsorganisationen för nationella revisionsorgan) där verket är ledamot av styrelsen. Under 1997 har RRV inom ramen för INTOSAI (den internationella organisationen för nationella revisionsorgan) bl.a. arbetat med att ta fram ett förslag avseende en etisk kod för statsrevision. Detta arbete är också utgångspunkt för utveckling av verkets interna riktlinjer och handledningar. Tjänsteexporten utgörs i huvudsak av biståndsprojekt på uppdrag av SIDA, i enlighet med riksdagens biståndspolitiska mål. Uppdragen består främst av att bistå i arbetet med att bygga upp statliga revisionsorgan samt utveckla statlig redovisning och budgetering bl.a. i södra Afrika. Verksamheten är avgiftsfinansierad. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.6 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 241 100 231 700 9 400 (varav tjänsteexport) 30 900 32 300 -1 400 Prognos 1998 134 715 134 624 91 (varav tjänsteexport) 16 311 17 415 -1 104 Budget 1999 61 300 61 000 300 (varav tjänsteexport) 22 000 21 700 300 Den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas halveras från 1997 till 1998. Det förklaras framför allt av att huvuddelen av den avgiftsfinansierade verksamheten ligger inom området ekonomi- och personaladministrativa system, som överfördes till ESV per den 1 juli 1998. Resultatet för avgiftsfinansierad verksamhet som utgör ett eget resultatområde kan balanseras över flera år . Tjänsteexporten visar ett underskott 1997. Detta förklaras av att bl.a. aktivitetsnivån i det största projektet, Mocambiqueprojektet, blev lägre än planerat samtidigt som kostnaderna för metod- och kvalitetsutveckling har ökat. Under 1998 har omslutningen för tjänsteexporten minskat. Det förklaras av att Mocambiqueprojektet samt övriga långtidsuppdrag håller på att avslutas. Diskussion om nya projekt pågår med SIDA. RRV räknar med att uppdragsvolymen kommer att öka under 1999. Slutsatser Sammanfattningsvis bedömer regeringen att RRV har klarat sina åtaganden under 1997 och därmed bidragit till de uppsatta effektmålen bl.a. genom att granska statlig verksamhet och statliga åtaganden genom årlig revision och effektivitetsrevision. Genom egeninitierad effektivitetsrevision och uppdrag har verket bidragit till utvärdering och omprövning av statlig verksamhet. Genom bl.a. ekonomisk information och prognoser har verket försett regeringen med tillförlitlig information och analyser som underlag för regeringens ställningstagande om den statliga ekonomin. RRV har verkat för en tillförlitlig och ändamålsenlig redovisning av hög kvalitet i statsförvaltningen samt försett myndigheter och Regeringskansliet med stöd och metodutveckling för en effektiv ekonomisk styrning. För att, inom anvisade ramar, klara de krav som ställs på ett renodlat revisionsorgan är det nödvändigt med fortsatta effektiviseringar och prioriteringar i verksamheten samt att vidareutveckla verkets höga kompetensnivå. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 1 121 825 Pris och löneomräkning + 3 455 Lokalkostnadsbesparing - 98 Premiejustering + 332 Revision försäkringskassorna + 964 Merutgifter pga. ändrad finansieringsbild + 6 500 Förslag 1999 132 978 1 Efter justering för helårseffekt till följd av delningen (-27 400 tkr). Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir 132 978 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till tidigare beslutade lokalkostnadsbesparingar. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Förslaget inkluderar en förstärkning med totalt drygt 7 000 000 kronor varav 964 000 kronor överförs permanent från utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, för revision av försäkringskassornas delårsrapporter, och 6 500 000 kronor som kompensation för den extra anslagsbelastning som den ändrade finansieringsbilden beräknas medföra för år 1999. Förstärkningen finansieras genom omfördelning av medel inom utgiftsområdet. Anslaget för år 2000 har preliminärt beräknats till 135 073 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till tidigare beslutad lokalkostnads- besparing på 300 000 kronor. Anslaget för år 2001 har beräknats till 137 126 000 kronor. Konsekvenserna av den ändrade finansieringsbilden behöver analyseras ytterligare som underlag för omprövning av anslagsnivån i samband med budgetarbetet inför år 2000. A3 Ekonomistyrningsverket Tabell 4.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Anslag 26 275 1 Utgifts- prognos 26 275 1999 Förslag 55 550 2000 Beräknat 56 552 2 2001 Beräknat 57 412 3 1 Anslaget föreslogs på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Motsvarar 55 550 tkr i 1999 års prisnivå. 3 Motsvarar 55 550 tkr i 1999 års prisnivå. Myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV), bildades den 1 juli 1998. Under anslaget finansieras huvuddelen av verksamheten med prognoser, utfall och ekonomisk statistik, utvecklingsarbete kring ekonomistyrning, normering, budgetprocessen m.m. samt viss rådgivning och stöd till regeringen. Den avgiftsfinansierade verksamhet som ESV bedriver avser bl.a. regeringsuppdrag, utbildning och rådgivning, ekonomi- och personaladministrativa system samt internationella uppdrag. Det ekonomiska målet för den avgiftsfinansierade verksamheten är full kostnadstäckning. Resultatinformation för verksamheterna avseende budgetåret 1997 återfinns under anslaget A2 Riksrevisionsverket och utgiftsområde 14, avsnittet Statens pensionsverk. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.8 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Prognos från 1 juli 1998 112 190 117 460 -5 270 (varav tjänsteexport) 6 000 5 500 500 Budget 1999 194 345 195 470 -1 125 (varav tjänsteexport) 11 000 11 000 - Det beräknade negativa resultatet för 1998 hänförs till verksamhetsområdet ekonomiadministrativa system. Det förklaras i huvudsak av att avgiftsinkomsterna från de ekonomiadministrativa systemen inte täcker kostnaderna för systemen. ESV kommer under hösten att vidta åtgärder för att förbättra resultatet inom detta verksamhetsområde. Tjänsteexporten bedrivs i huvudsak på uppdrag av SIDA, i enlighet med riksdagens biståndspolitiska mål, och är avgiftsfinansierad. Slutsatser Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir 55 550 000 kronor. Medel som även tidigare användes för utvecklingsinsatser inom området ekonomisk styrning lyfts nu in i anslaget. Beräkningen inkluderar därför 3 000 000 kronor i överförda medel från anslaget A13 Utvecklingsarbete. Anslaget för år 2000 har beräknats till 56 552 000 kronor. Anslaget för år 2001 har beräknats till 57 412 000 kronor. A4 Statskontoret Tabell 4.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 61 222 Anslags- sparande 11 537 1998 Anslag 65 370 Utgifts- prognos 67 370 1999 Förslag 64 597 2000 Beräknat 64 659 1 2001 Beräknat 65 680 2 1 Motsvarar 63 516 kr i 1999 års prisnivå 2Motsvarar 63 516 kr i 1999 års prisnivå Statskontoret har under 1997 utnyttjat cirka 2 miljoner kronor av sitt anslagssparande mot planerade 7 miljoner kronor. Den avgiftsfinansierade inköpssamordningen redovisar för 1997 ett överskott på drygt 4 miljoner kronor till följd av att upphandlingen av persondatorer ökat kraftigt. Regeringens överväganden Resultatbedömning Det övergripande målet för Statskontoret har under 1997 varit att stödja regeringen i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet. Statskontorets uppgift är att vara ett utrednings- och stabsorgan åt regeringen och Regeringskansliet. Verksamhetens inriktning preciseras i särskilda uppdrag från regeringen och överenskommelser om insatser åt departementen, departementala arbetsgrupper och kommittéer. Statskontoret förser uppdragsgivarna med beslutsunderlag inom verksamhetsområdet genom att utföra uppdrag, lämna remissyttranden, medverka som experter i kommittéer och arbetsgrupper samt genom att uppmärksamma regeringen på behov av åtgärder. Verksamhetsmålen för 1997 har varit att utveckla uppdragsdialogen med Regeringskansliet så att denna i högre grad inriktas på att fortlöpande uppmärksamma regeringen på möjligheter till sektorsövergripande och kostnadssänkande åtgärder och att prioritera stöd inom vissa i regleringsbrevet angivna områden. När det gäller det första målet – att utveckla uppdragsdialogen – redovisar Statskontoret att förslag om sektorsövergripande eller kostnadssänkande åtgärder lämnats i 32 av 37 avrapporterade uppdrag. Åtgärderna har bland annat avsett att pröva möjligheterna att avveckla statligt huvudmannaskap, vidareutveckla resultatstyrningen, förbättra myndighetsorganisationen, införa nya verksamhetsformer eller att förnya förvaltningsprocesser med hjälp av IT. Statskontoret har också genom förstudier på eget initiativ belyst utrymmet för sektorsövergripande och kostnadssänkande omprövning av offentliga åtaganden. Sådana analyser har bl.a. belyst frågor som rör avgiftsfinansiering, konkurrensutsättning och allokering av kontrollresurser. När det gäller det andra målet – att prioritera vissa typer av stöd – har Statskontoret utfört uppdrag inom alla de områden som regeringen prioriterat i regleringsbrevet. Omfattningen av insatserna varierar starkt mellan olika områden. Uppdrag inom IT-området tillsammans med den avgiftsfinansierade verksamheten med inköpssamordning och ramavtal svarade för nära hälften av uppdragskostnaderna 1997. På IT- området har Statskontoret bl.a. genomfört uppdrag som rör rådgivning och samordning i samband med anpassningen av de statliga IT- systemen inför övergången till år 2000 och utvecklingen av en öppen och säker elektronisk infrastruktur för den offentliga förvaltningen. Andra stora områden mätt i uppdragskostnader har varit sådana uppdrag som givit underlag för regeringens bedömning av effekterna av statliga åtaganden och som rört förvaltningens roll i EU- arbetet. Statskontorets prestationer avser i första hand genomförda uppdrag. Totala antalet uppdrag har ökat under treårsperioden, vilket kan ses som ett uttryck för att det finns en hög efterfrågan på Statskontorets tjänster. Den genomsnittliga utredningstiden har ökat med en månad jämfört med räkenskapsåret 1995/96. Genomsnittskostnaden för avslutade uppdrag har ökat under 1997. Det beror enligt Statskontoret bland annat på att andelen komplexa uppdrag har ökat. Finansdepartementet är Statskontorets största uppdragsgivare till följd av uppdragen på IT- området. Uppdrag från Finansdepartementet som rör generella frågor är i regel mer omfattande än uppdragen från andra departement. De övriga departementens andel av uppdragen har ökat från 20 till 30 procent under 1997. Statskontoret har för andra året i rad undersökt hur Regeringskansliet och andra uppdragsgivare bedömer kvaliteten i utförda uppdrag. Undersökningen visar att 93 procent av uppdragsgivarna avser att anlita Statskontoret igen. 91 procent av myndigheterna har använt Statskontorets ramavtal i sin upphandling. Det är en förbättring jämfört med föregående år då motsvarande siffror var 88 respektive 80 procent. Regeringens samlade bedömning är att Statskontoret uppnått ett gott resultat under budgetåret genom att kunna tillhandahålla stöd i den omfattning och med den inriktning som efterfrågats. Regeringen konstaterar dock att uppdragsdialogen med Regeringskansliet behöver utvecklas ytterligare, vilket också har framkommit i den översyn av Statskontorets styrning och inriktning som behandlas i det följande. Tabell 4.10 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras SPAR-avgifter Utfall 1997 7 395 Prognos 1998 7 800 Budget 1999 8 300 Landstingsavtal (överförda till Statskontoret 1998) Prognos 1998 8 600 Budget 1999 8 700 Tabell 4.11 Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Inköpssamordning Utfall 1997 19 598 15 490 4 108 Prognos 1998 36 000 22 100 13 900 Budget 1999 32 000 31 800 200 Översyn av styrning och inriktning av Statskontorets verksamhet I riksdagens ställningstaganden till regeringens förslag i förra årets budgetproposition om en reformerad stabsorganisation ingick att Statskontorets verksamhet i högre grad skulle inriktas på att genomföra utvärderingar av principiell och sektorsövergripande karaktär. För att bl.a. skapa förutsättningar för detta skulle en översyn göras av styrningen och inriktningen av Statskontorets verksamhet. I februari 1998 inleddes denna översyn i Finansdepartementet. Till arbetet knöts en referensgrupp med representanter från andra delar av Regeringskansliet och från Statskontoret. Resultatet av översynen har i juni 1998 presenterats i departementspromemorian Styrning och inriktning av Statskontorets verksamhet (Ds 1998:37). Statskontorets uppgifter på utvärderingsområdet bör enligt promemorian inriktas på att genomföra sektorsövergripande utvärderingar inom det förvaltningspolitiska området och sektorsanknutna utvärderingar i anslutning till budgetprocessen. När det gäller Statskontorets verksamhet inom IT-området föreslås i promemorian ingen förändring i nuvarande uppgifter. På längre sikt kan dock förändringar i regeringens IT-politik komma att ställa nya krav på Statskontorets IT- verksamhet. I promemorian föreslås olika åtgärder för att bredda och fördjupa uppdragsdialogen med Regeringskansliet och förbättra informationen om de olika former av uppdrag som Statskontoret kan utföra. Möjligheten att genomföra snabba insatser i form av s.k. stabsbiträde bör utnyttjas i större utsträckning. Som ett led i beredningen av utredningens förslag anordnades i augusti 1998 ett remissmöte med företrädare för Riksrevisionsverket (RRV), Ekonomistyrningsverket (ESV), Statens förnyelsefond och Statskontoret. I samband härmed har skriftliga synpunkter på utredningens betänkande lämnats av RRV och ESV. RRV anser att Statskontorets huvuduppgift bör vara att ge utredningsstöd till regeringen och Regeringskansliet och att behovet av s.k. stabsbiträde bäst tillgodoses om Statskontoret inordnas i Regeringskansliet som ett särskilt utredningskontor. Regeringen bör enligt RRV vara restriktiv med eller undvika att ge utvärderingsuppdrag som förutsätter en oberoende granskning till Statskontoret. För sådana utvärderingar bör andra organ anlitas, såsom parlamentariskt sammansatta kommittéer, forskningsorgan eller RRV. Var uppdrag läggs bör avgöras av den kompetens som behövs i varje enskilt fall. ESV anser att regeringen – för att undvika splittring av resurser och oklarhet om myndigheternas roller – behöver göra klart att Statskontoret inte skall arbeta med de frågor som ligger inom ESV:s område. ESV tar också upp frågan om finansieringen av uppdragen till Statskontoret. Om uppdragen finansieras från ramanslaget till Statskontoret kommer enligt ESV efterfrågan i hög grad att snedvridas i förhållande till ESV där principen är att fackdepartement får betala särskilt för uppdragen. Statskontoret anförde vid remissmötet att man i allt väsentligt tillstyrkte utredarens förslag. Slutsatser Den offentliga sektorn har under de senaste åren genomgått ett omfattande förändrings- och utvecklingsarbete. Den snabba reformtakten och de omfattande strukturförändringarna ställer höga krav på analys- och utredningskapaciteten. Regeringens bedömning är att det under de kommande åren behövs ökade insatser för att följa upp och utvärdera den offentliga sektorns förändrings- och utvecklingsarbete. Det finns vidare ett ökat behov av kvalificerade utvärderingar som kan användas i arbetet med att förändra och utveckla den offentliga sektorn. För att tillgodose dessa behov är det angeläget att på bästa sätt utnyttja såväl det statliga utredningsväsendet, fristående forskningsorgan och ansvariga sektorsmyndigheter som regeringens stabsmyndigheter. Enligt regeringens bedömning bör Statskontorets roll i detta sammanhang vara att genomföra uppdragsstyrd utvärdering åt regeringen inom följande områden: - Utvärderingar som är inriktade på sek- torsövergripande frågor, - sektorsanknutna utvärderingar. Statskontoret bör därutöver löpande uppmärksamma regeringen och Regeringskansliet på behovet av i första hand sektorsövergripande utvärderingar. Regeringen delar utredningens bedömning att Statskontoret bör behålla sina uppgifter på IT- området, som innebär att stödja regeringen i genomförandet av dess politik för en effektiv IT- användning i förvaltningen och att svara för inköpssamordningen på IT-området. Statskontoret bör genom aktiva insatser påskynda och stödja utvecklingen och användningen av en säker elektronisk infrastruktur för förvaltningen enligt de riktlinjer som regeringen anger inom ramen för sin förvaltningspolitik. För att stärka uppdragsdialogen bör Statskontoret ha ett råd med representanter för uppdragsgivarna. Regeringen avser också att pröva möjligheterna att skapa bättre planeringsförutsättningar för verksamheten genom att behov av stöd från Statskontoret övervägs i samband med den årliga verksamhetsplaneringen inom Regeringskansliet. En beredskap måste dock alltid finnas hos Statskontoret för att också kunna genomföra snabba utredningsinsatser med kort varsel. Regeringen kommer i regleringsbrevet för 1999 att ange vilka förutsättningar som bör gälla för uppdrag i form av s.k. stabsbiträde. I samband med beredningen av utredningens förslag har RRV och ESV framfört vissa synpunkter på gränsdragning och samverkan mellan dessa myndigheter och Statskontoret. I budgetpropositionen för 1998 fastställde regeringen RRV:s uppgifter som oberoende revisionsorgan. Regeringen har därefter också beslutat om ESV:s uppgifter. Regeringen avser att utifrån kompetens och lämplighet i det enskilda fallet avgöra om man vill lämna ett uppdrag åt den ena eller andra stabsmyndigheten. Regeringen anser självfallet inte att det skall föreligga någon konkurrens- situation mellan de olika stabsorganen i förhållande till uppdragsgivaren utan förutsätter att myndigheterna inom sina respektive ansvarsområden utvecklar den samverkan som bäst gagnar regeringens mål. Några ytterligare preciseringar av stabsmyndigheternas ansvarsfördelning är mot denna bakgrund för närvarande inte nödvändiga. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 65 370 Pris- och löneomräkning 1 241 Justering av premier - 14 Minskat resursbehov - 2 000 Förslag 1999 64 597 Vid anslagsberäkningen har regeringen bedömt att anslaget kan minskas med 2 miljoner kronor. En teknisk justering har vidare gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). A5 Täckning av merkostnader för lokaler Tabell 4.12 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 16 027 Anslags- sparande 3 473 1998 Anslag 20 000 Utgifts- prognos 17 140 1999 Förslag 20 500 2000 Beräknat 16 400 2001 Beräknat 8 800 De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomställda lokaler som staten har betalningsansvaret för till dess avtalen går att avveckla. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är avtalskonstruktionerna samt möjligheterna att hyra ut lokalerna i andra hand. Statskontoret disponerar anslaget. Regeringens överväganden Det besparingsmål som regeringen fastställde för anslaget för år 1997 har uppfyllts. Anslagssparandet får stå kvar eftersom anslaget bör innehålla en reserv för återställningskostnader som kan bli aktuella då hyresavtalen löper ut. Med hänsyn till innevarande års besparingskrav bör belastningen på anslaget bli högst 19 000 000 kr. Utgiftsprognosen indikerar att myndigheten kommer att uppnå även detta mål. Slutsatser Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 20 500 000 kr. För 2000 och 2001 har anslaget beräknats till 16 400 000 kr respektive 8 800 000 kr. Anslaget har justerats upp med 400 000 kr för kostnader som hittills belastat statsbudgetens inkomstsida. A6 Statistiska centralbyrån Tabell 4.13 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 325 331 Anslags- sparande 12 2111 1998 Anslag 327 886 2 Utgifts- prognos 329 000 1999 Förslag 353 127 2000 Beräknat 350 423 3 2001 Beräknat 355 243 3 1 Varav 7 809 tkr till regeringens disposition. 2 Varav 2 700 tkr till regeringens disposition. 3 Motsvarar 344 089 tkr i 1999 års prisnivå. Statistiska centralbyråns (SCB) mål är att verka för god kvalitet i den officiella statistiken och i annan statlig statistik. Statistiken skall göras allmänt tillgänglig, uppgiftslämnandet underlättas och lämnade uppgifter skyddas. SCB skall vidare verka för effektiv samordning av statistiken. SCB:s verksamhet omsluter drygt 700 miljoner kronor och finansieras till ungefär lika stor del med anslag och avgifter. Vid utgången av 1997 hade SCB ett anslagssparande på 4,4 miljoner kronor. Utfallet för de sex första månaderna under innevarande år indikerar att anslagssparandet kommer att vara ungefär oförändrat vid slutet av året. Regeringens överväganden Resultatbedömning SCB har genomfört den löpande statistikproduktionen under 1997 enligt planerna. Endast mycket begränsade ambitionssänkningar har behövt göras till följd av riksdagens besparingskrav. Förvaltningsuppgifterna som avser stöd och övervakning av det statistiska systemet har fullföljts enligt intentionerna. Kvalitetsutvecklingen har varit i stort positiv. Vid ett par tillfällen har felaktiga statistikresultat publicerats som en följd av brister i granskningsrutinerna. Det har gällt statistik av mycket stor betydelse för samhället. SCB har vidtagit åtgärder för att undvika denna typ av fel i fortsättningen. Det inträffade visar på behovet av en fortlöpande utveckling och kvalitetssäkring av arbetsprocesserna inom myndigheten. SCB:s ekonomi har under senare år försämrats till följd av riksdagens beslut om besparingskrav på statlig konsumtion på totalt 11 % under perioden 1995/96 till och med 1998. Samtidigt har myndigheten haft stora initiala kostnader för EU-anpassning av statistiken. Under 1997 har därför SCB gjort stora ansträngningar för att få balans i ekonomin. Ett program för att reducera kostnaderna i verksamheten har genomförts vilket bl.a. inneburit att 65 personer antagit erbjudande om avgångsvederlag eller pension. Ett nytt avtal om datordriften och omförhandlade hyreskontrakt förväntas också ge besparingar. SCB har också erhållit vissa engångsvisa medel för att finansiera kostnaderna för EU-statistiken. Delårsrapporten för 1998 indikerar att åtgärderna har gett resultat och att den ekonomiska situationen har stabiliserats. Tabell 4.14 Utveckling för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor 1994/95 1995/96 18 mån 1996 1997 Intäkter 334 900 485 000 338 800 377 800 Kostnader 324 400 490 800 349 400 384 2001 Resultat 10 500 - 5 800 - 10 400 - 6 400 Ack. överskott 34 000 28 200 - 13 800 1 Inkl. extraordinära omstruktureringskostnader på cirka 15 mkr. Den avgiftsfinansierade verksamhetens intäkter har under 1997 ökat med 11,5 % och uppgick till 378 miljoner kronor. Avgiftsintäkterna kommer till övervägande del från den statliga sektorn. Stora satsningar på produktutveckling och marknadsföring under de senaste åren är en förklaring till intäktsökningen 1997. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.15 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverk- samhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt-kostnad) Utfall 1997 378 000 384 000 - 6 000 Prognos 1998 365 000 355 000 + 10 000 Budget 1999 380 000 372 000 + 8 000 SCB bedömer att den avgiftsfinansierade verksamheten kommer att öka något under perioden 1999–2001. Prognosen förutsätter att myndigheten kan behålla nivån på uppdragsvolymen från de stora statistikkunderna och tjänsteexporten. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående redovisning bedömer regeringen att resultatet under 1997 är tillfredsställande. Kvalitetsförbättringarna i statistikproduktionen skall fortsätta och inriktas särskilt mot sådan statistik som har avgörande betydelse för viktiga samhällsfunktioner. Likaså skall arbetet fortsätta med att förbättra tillgängligheten till statistiken. Målen för verksamheten ligger fast och inom ramen för dessa skall den ekonomiska statistiken och särskilt förbättringar av nationalräkenskaperna fortsatt vara en prioriterad uppgift. Resultatinformationen måste förbättras inom vissa områden. Den information som SCB har lämnat redovisar framför allt processer och prestationer som utförs av myndigheten. För att kunna bedöma inriktningen och omfattningen av den framtida verksamheten finns det emellertid också behov av effektinformation eller mer fördjupad information i den mån det är svårt att mäta effekter. Sådan information är dock inte meningsfull att ta fram årligen eftersom effekter uppstår ibland först på längre sikt. Dessutom kan det vara resurskrävande att ta fram sådan information. Detta motiverar att den presenteras mer sällan, exempelvis med 3–5 års intervall. SCB och andra statistikansvariga myndigheter bör därför tillsammans med de viktigaste statistikanvändarna söka utveckla metoder och indikatorer för att få bättre underlag för en bedömning om resultat och effekter av verksamheten. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 327 886 Pris- och löneomräkning 10 303 Justering av premier 615 Lokalkostnadsbesparing enligt tidigare beslut - 6 912 Arkivkostnader - 65 Intrastat 16 000 Nationalräkenskaper 3 300 Lönestatistik, engångsbelopp 1 000 Jämställdhetsbokslut, engångsbelopp 1 000 Förslag 1999 353 127 Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir 353 127 000 kronor. Beräkningarna inkluderar en ökning med 21,3 miljoner kronor, varav 16 miljoner kronor för Intrastathanteringen som överförs från Tullverket, 3,3 miljoner kronor till förbättring av nationalräkenskaperna samt ett engångsbelopp på 2 miljoner kronor för utveckling av lönestatistik inriktad på kvinnor och män och utveckling av jämställdhetsbokslut. Ökningen har finansierats genom omprioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet och genom överföring av medel från anslag inom utgiftsområde 3. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts i förhållande till den förändring som genomfördes av anslagen för 1998 med anledning av att finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området ändrades. Justeringen innebär att anslaget räknas upp med 615 000 kronor från 1999. Anslaget för år 2000 har beräknats till 350 423 000 kronor. Beräkningarna inkluderar tidigare beslutad lokalkostnadsbesparing på 7 miljoner kronor. Anslaget för år 2001 har beräknats till 355 243 000 kronor. A7 Folk- och bostadsräkning Tabell 4.16 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 22 247 Anslags- sparande 55 114 1998 Anslag 70 000 Utgifts- prognos 26 400 1999 Förslag 70 000 2000 Beräknat 13 000 2001 Beräknat - Det betydande anslagssparandet vid utgången av 1997 förklaras av att försöksverksamheten med registerbaserad folk- och bostadsräkning har avslutats och inte följts av den rikstäckande verksamhet som var planerad. Den låga utgiftsprognosen för 1998 i förhållande till det anslagna beloppet förklaras av att 43 miljoner kronor står till regeringens disposition i avvaktan på regeringens förslag om hur nästa folk- och bostadsräkning skall genomföras. Regeringens överväganden Resultatinformation Riksdagen beslutade år 1995 att det skall genomföras registerbaserad folk- och bostadsräkning, vilket innebär att uppgifter som tidigare samlats in genom blanketter istället tas in genom befintliga register (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Registerlösningen förutsätter att Lantmäteriverket bygger upp ett lägenhetsregister, att RSV inför folkbokföring på lägenheter och att SCB bygger upp ett yrkesregister. Riksdagsbeslutet innefattade en försöksverksamhet i Gävle kommun och Högalids församling i Stockholm för att närmare pröva möjligheterna att bygga upp ett lägenhetsregister, införa folkbokföring på lägenheter och precisera kostnaderna för en riksuppläggning. Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt Lantmäteriverket, RSV och SCB att genomföra provverksamheten. Lantmäteriverket, RSV och SCB har i en slutrapport den 15 april 1998 redovisat erfarenheterna av försöksverksamheten. Uppläggningen av lägenhetsregistret i försöksområdena har, enligt Lantmäteriverket, fungerat tillfredsställande. Folkbokföringen på lägenheter har, enligt RSV, fungerat sämre. Under försöksverksamheten kunde initialt cirka 10 % av befolkningen inte folkbokföras på detta sätt. Efter uppläggningen av lägenhetsregistret i försöksområdena har cirka 20 % av de som flyttat till flerbostadshus inte kunnat folkbokföras på lägenheter. Förklaringen är att de boende uppgivit felaktigt lägenhetsnummer till skattemyndigheten eller utelämnat uppgiften. Enligt RSV tyder erfarenheterna från försöksverksamheten på att andelen personer som är folkbokförda på lägenheter successivt kan komma att minska och inom några år göra folkbokföringen oanvändbar som grund för registerbaserad folk- och bostadsräkning om det inte avsätts tillräckliga utredningsresurser i den löpande flyttningshanteringen. Resultatbedömning Mot bakgrund av ovanstående redovisning har regeringen uppdragit åt SCB att utreda en alternativ metod för att snarast kunna genomföra nästa folk- och bostadsräkning. Metoden innebär att SCB utnyttjar registret över 1990 års folk- och bostadsräkning och gör en kompletterande uppgiftsinsamling. Enligt SCB är det möjligt att med denna metod, jämte uppbyggnad av ett yrkesregister, ta fram statistik som är jämförbar med den i en traditionell folk- och bostadsräkning. Metoden är emellertid möjlig enbart för den närmast förestående folk- och bostadsräkningen och ger inte den långsiktiga lösning som registerbaserad folk- och bostadsräkning skulle kunna ge. De medel som har beräknats för registerbaserad folk- och bostadsräkning bedöms behöva tas i anspråk för en kompletterande uppgiftsinsamling. Regeringen har också uppdragit åt RSV att redovisa åtgärder som skulle kunna förbättra kvaliteten hos folkbokföringen så att den skulle kunna ligga till grund för registerbaserad folk- och bostadsräkning. Båda uppdragen skall redovisas senast den 31 december 1998. Slutsatser Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag avseende på vilket sätt nästa folk- och bostadsräkning skall genomföras. Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir 70 000 000 kronor. Beloppet jämte anslagssparade medel gör det möjligt att under 1999 påbörja förberedelserna för nästa folk- och bostadsräkning, oavsett vilket alternativ som riksdagen beslutar om. Anslaget för år 2000 har beräknats till 13 000 000 kronor. A8 Kammarkollegiet Tabell 4.17 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 22 986 Anslags- sparande 10 344 1998 Anslag 23 137 Utgifts- prognos 25 410 1999 Förslag 24 256 2000 Beräknat 24 693 1 2001 Beräknat 25 079 1 1 Motsvarar 24 256 tkr i 1999 års prisnivå. Av målen för verksamheten inom utgiftsområde 2 gäller för Kammarkollegiet att bidra till målet att myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet. För kollegiets del i uppfyllandet av detta mål gäller att kollegiet: - genom ett kvalificerat och välanpassat stöd till de myndigheter som köper administrativt stöd eller har kollegiet som värdmyndighet skall hjälpa dessa myndigheter att uppnå goda resultat i sin kärnverksamhet, - skall ge sina kunder likvärdig eller bättre service, både kostnads- och kvalitetsmässigt, jämfört med den privata sektorn på de områden där kollegiet har till uppgift att erbjuda ett statligt producerat alternativ till den privata marknaden. Utöver den verksamhet som omfattas av detta mål har kollegiet ansvaret för ett flertal andra uppgifter. Kollegiets verksamhet är numera till största delen (drygt 80 procent) finansierad via avgifter och andra ersättningar. När det gäller den anslagsfinansierade delen kan konstateras att myndigheten har ackumulerat ett stort anslagssparande. Anslagssparandet minskade något mellan 1996 och 1997 men är fortfarande högt. De närmaste åren kommer kollegiet att få hantera ett antal uppgifter som inte kan finansieras inom den ordinarie ramen varför anslagssparandet förväntas sjunka kraftigt. Regeringens överväganden Resultatbedömning Kammarkollegiet har i allt väsentligt uppnått de i regleringsbrevet uppsatta målen för sin verksamhet. Inom verksamhetsområdet Myndighetsuppgifter är resultatet tillfredsställande för samtliga nio verksamhetsgrenar. Den enda avvikelsen är att uppsatta mål för handläggningstider i något fall inte uppnåtts fullt ut. Även när det gäller verksamhetsområdet Uppdragsverksamhet är bilden i stort positiv för de fyra verksamhetsgrenarna. Det statliga försäkringssystemet växer enligt plan. Fondförvaltningens aktiekonsortie överstiger jämförelseindex för fjärde året i rad och räntekonsortiets genomsnittliga avkastning ligger över jämförelseindex. När det gäller verksamhetsgrenen fordringsbevakning fick kollegiet för 1997 en gräns för anslagsfinansieringen av denna verksamhet. Denna gräns, cirka 30 procent av avgiftsintäkterna, har överskridits något. Verksamhetsgrenen Administrativ service slutligen uppvisar en kraftig resultatförbättring för 1997. Kollegiet har även låtit SIFO undersöka inställningen till kollegiets service bland samtliga kunder som har serviceavtal med kollegiet. Enligt undersökningen anser en majoritet av kunderna att kollegiet utför ett bra arbete. Av kunderna anser 87 procent att kollegiet gör ett bra arbete och 60 procent att det är mycket bra. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.18 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1997 90 500 89 300 1 200 Prognos 1998 93 200 92 250 950 Budget 1999 97 000 96 500 500 Slutsatser Kollegiet skall fortsätta att utveckla och stärka sin roll som stöd- och servicegivare till framförallt mindre myndigheter samt sin roll som statligt egenregialternativ för t.ex. försäkringar, fondförvaltning och inkassoverksamhet. Kollegiet skall bibehålla och utveckla sin kapacitet att snabbt och flexibelt kunna ta emot och avveckla verksamheter på uppdrag av regeringen. En ny sådan verksamhet är uppgiften att utveckla, samordna och följa upp den statliga inköpsverksamheten, vilken har tilldelats kollegiet under året i förordningen om statlig inköpssamordning (1998:796). Inköpssamordningen kom-mer under 1998 och 1999 att finansieras via kollegiets anslagssparande. Från år 2000 bör tillräcklig erfarenhet av verksamhetens omfattning ha vunnits för att bestämma en lämplig anslagsnivå. Då sådan erfarenhet vunnits får ställning tas till vilken framtida anslagsökning som kommer att behövas med anledning av denna nya verksamhet för Kammarkollegiet. Regeringen avser att återkomma till behovet av ytterligare medel när underlag finns för att bedöma verksamhetens framtida omfattning. Kammarkollegiets anslag för 1999 inkluderar en överföring på 650 000 kronor från anslaget A11 Vissa nämnder m.m. Överföringen motiveras av att kollegiet från och med den 1 januari 1999 tar över ansvaret för kanslifunktionen för Skiljenämnden för vissa trygghetsfrågor. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 23 137 Pris- och löneomräkning 429 Justering av premier 40 Överföring från anslaget A11 650 Förslag 1999 24 256 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering på 40 000 kronor gjorts av anslaget. Anledningen är att en korrigering har fått göras av den justering som genomfördes för anslagen avseende år 1998 beroende på det förändrade finansieringssättet av avtalsförsäkringarna på det statliga området (se bilaga 1, avsnitt 4). Anslaget för år 2000 har beräknats till 24 693 000 kronor och för år 2001 till 25 079 000 kronor. Hänsyn har då inte tagits till finansieringen av den nya uppgiften att samordna den statliga upphandlingen. A9 Nämnden för offentlig upphandling Tabell 4.19 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 8 253 Anslags- sparande 2 933 1998 Anslag 6 292 Utgifts- prognos 9 225 1999 Förslag 6 427 2000 Beräknat 6 466 1 2001 Beräknat 6 564 2 1 Motsvarar 6 351 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 6 351 tkr i 1999 års prisnivå Nämnden hade vid ingången av 1998 ett stort anslagssparande. Detta beror främst på att nämnden, som bildades den 15 mars 1993, inte var fullt utbyggd förrän 1995. Enligt nämndens prognos kommer anslagssparandet att förbrukas under 1998. Anslagssparandet har använts på det sätt som regeringen angav i budgetpropositionen för 1995, nämligen för bl.a. finansiering av extra anställd personal och viss statistikinsamling. Regeringens överväganden Resultatbedömning Det övergripande målet för Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har varit att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU), EG:s rättssystem på området och WTO-överens- kommelsen vad avser offentlig upphandling. De viktigaste verksamhetsmålen för NOU har varit att lämna muntlig och skriftlig information för att underlätta tillämpningen av upphandlingsreglerna och att tillse att regelverket efterlevs. Inom utvecklingsområdet har verksamhetsmålet varit att nämnden skall följa direktivförändringar och rättstillämpningen inom EU samt följa den allmänna utvecklingen inom offentlig upphandling i syfte att föreslå nödvändiga ändringar i lagen om offentlig upphandling samt bidra till att skapa en effektivare och mer miljömedveten upphandling. Enligt regeringens bedömning har nämnden i huvudsak uppnått resultat i enlighet med de uppsatta målen. Vilka effekter verksamheten har lett till bedömer regeringen med ledning av årsredovisningen som svåra att överblicka, t.ex. om regelefterlevnaden har blivit bättre. NOU:s uppgift är enligt lagen om offentlig upphandling att utöva tillsyn över hela den offentliga upphandlingen, dvs. att tillse att regelsystemet efterlevs. Det verksamhetsresultat som NOU redovisar är att den rena tillsynsverksamheten har ägnats något mindre andel av den effektiva tiden än planerat. Enligt NOU:s rapport Effekter av lagen om offentlig upphandling har lagen lett till goda ekonomiska effekter i den offentliga upphandlingen. De stora nettobesparingarna har gjorts i kommuner och kommunala bolag. Inom övriga sektorer har det knappast uppkommit någon nettoeffekt alls. Rapporten visar också att regelefterlevnaden är bristfällig. Många upphandlande enheter följer inte regelverket fullt ut. I NOU:s regleringsbrev för 1998 har regeringen preciserat målen för NOU:s verksamhet. Bland annat skall en en ökad efterlevnad av regelsystemet nås. NOU har haft regeringens uppdrag att överväga om informationsverksamheten kan minska och en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten. Inriktningen skulle vara att tillsynsverksamheten skulle prioriteras efter år 1997. NOU föreslår i sin redovisning av uppdraget flera åtgärder för att effektivisera upphandlingsverksamheten, b.la. en ökad satsning på kvalitet, översyn av regelsystemet och ett effektivare sanktionssystem. NOU understryker att det torde finnas stora besparingsmöjligheter vid en förbättrad regelefterlevnad. Med hänsyn till omfattningen av den offentliga upphandlingen och till de möjligheter till effektiviseringar som uppenbarligen finns, anser regeringen att tillsynsuppgifterna skall prioriteras. Översyn av verksamheten Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, som trädde i kraft den 1 januari 1994, styr i princip all inköpsverksamhet inom stat och kommun. NOU inrättades 1993 i samband med omläggningen av upphandlingssystemet bl.a. till följd av att EU:s regelverk om offentlig upphandling infördes. Myndigheten fick bl.a. till uppgift att informera om lagen och att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen. I praktiken har NOU:s resurser till övervägande del använts för informationsverksamhet. Mot bakgrund av den problembild som successivt har vuxit fram på upphandlingsområdet har regeringen tillsatt en särskild utredare som skall se över NOU:s framtida organisation, roll och uppgifter. NOU uppvisar samma problembild som andra nämnd- och småmyndigheter. Framför allt är nämnd- och småmyndigheter ett problem ur styrningsperspektiv. Detta framgår bl.a. av Statskontorets rapporter Statens nämndmyndigheter (1997:7A och 1997:7B). Nämnd- och småmyndigheter har svårt att möta de krav som regeringen har anledning att ställa på en myndighets förmåga att tillämpa de för statsförvaltningen gemensamma regelverken. Få anställda ger också en sårbar organisation. Regeringens bedömning i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst är att när så är möjligt bör särskilda beslutsformer användas i stället för nämndmyndighetsformen (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Riksdagen hade inga invändningar mot vad regeringen anförde i detta sammanhang. Utredaren skall också bl.a. lämna förslag om hur tillsynsrollen bör utvecklas och ges större tyngd. Vidare skall utredaren se över skadeståndsreglerna och göra en översyn av bestämmelserna om upphandling under tröskelvärdena. Möjligheterna att effektivisera den offentliga upphandlingen skall vara utredningens utgångspunkt. Slutsatser Regeringen anser att inriktningen av NOU:s verksamhet skall vara oförändrad i avvaktan på resultatet av översynen av NOU:s framtida organisation, roll och uppgifter. Detta betyder bl.a. att tillsynsverksamheten skall prioriteras. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 292 Pris- och löneomräkning 124 Justering av premier 11 Förslag 1999 6 427 Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades fr.o.m. 1998 (se bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en preliminär beräkning av försäkringspremien. En ytterligare justering av teknisk karaktär har gjorts för år 1999. Regeringen föreslår att anslaget för 1999 uppgår till 6 427 000 kronor. För 2000 har anslaget beräknats till 6 466 000 kronor och för 2001 till 6 564 000 kronor. A10 Ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning Tabell 4.20 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 10 000 2000 Beräknat 10 184 1 2001 Beräknat 10 326 2 1 Motsvarar 10 000 tkr i 1999 års prisnivå 2 Motsvarar 10 000 tkr i 1999 års prisnivå Regeringens överväganden Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294) uttalat att en ökad uppmärksamhet bör ägnas åt kompetens- och utbildningsfrågorna i syfte att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen. En särskild myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning bör därför enligt regeringens uppfattning inrättas. Riksdagen hade inga invändningar mot att regeringen fullföljer sin avsikt att inrätta en myndighet av här avsett slag. Myndigheten, som i huvudsak skall arbeta på uppdrag av regeringen, skall verka för att statsförvalningen har en gemensam förvaltningskultur och förvaltningsetik. Myndigheten skall t.ex. ta fram underlag för gemensam basutbildning i grundläggande förvaltningskunskap som kan användas av myndigheterna. En annan uppgift är att utveckla program för kvalificerad aspirantutbildning inom staten. En viktig del i den nya myndighetens verksamhet skall vara att initiera och stödja systematiskt kvalitetsarbete inom statsförvaltningen och skapa nätverk för erfarenhetsutbyte inom detta område. Myndigheten skall också fungera som ett samråds- och kontaktorgan mellan statsförvaltningen och utbildnings- och forskningsväsendet i frågor av betydelse för förvaltningens utveckling. Myndigheten inrättas fr.o.m. den 1 januari 1999. Samtidigt avvecklas verksamheten vid Statens förnyelsefonder, som är en partssammansatt nämnd. Statens förnyelsefonder har finansierats med bidrag som har avsatts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet. Outnyttjade medel per den 31 december 1998 på anslaget D3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, Utgiftsområde 14, kommer att tillföras den nya myndigheten enligt överenskommelse mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som skall förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten. Utredaren skall bl.a. lämna förslag till verksamhetsmål, dra upp riktlinjer för den nya myndighetens organisation och ange vilken kompetens som behövs. Slutsatser Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 10 000 000 kronor. För 2000 har anslaget beräknats till 10 184 000 kronor och för 2001 till 10 326 000 kronor. A11 Vissa nämnder m.m. Tabell 4.21 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 1 255 Anslags- sparande 297 1998 Anslag 1 588 Utgifts- prognos 1 885 1999 Förslag 961 2000 Beräknat 977 1 2001 Beräknat 989 2 1 Motsvarar 961 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 961 tkr i 1999 års prisnivå. Flertalet nämnder handhar frågor inom det arbetsgivarpolitiska området. Nämnderna kan därvid ha att pröva frågor om ersättningar som regleras i kollektivavtal, pröva tvistefrågor som rör tillämpningen av avtal, pröva frågor om disciplinansvar och avskedande beträffande innehavare av högre statliga anställningar etc. Från anslaget betalas utgifter – i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. – för Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Statens utlandslönenämnd, Statens krigförsäkringsnämnd och Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. Regeringen kommer under hösten att fatta beslut om att föra kansligöromålen åt Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor till Kammarkollegiet fr.o.m. den 1 januari 1999. Förslaget överensstämmer med de riktlinjer för stödet till nämndmyndigheter som regeringen redovisade i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst, s. 39 f. (prop. 1997/98:136). Regeringens överväganden Statens krigsskadenämnd har i budgetunderlaget för 1999-2001 begärt ytterligare medel. Mot bakgrund av pågående beredning av betänkandet Försäkring under krigsförhållanden (SOU 1994:130) föreslår regeringen inte nu någon höjning av anslaget. Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på området är hur arbetsbelastningen påverkar antalet sammanträden vid nämnderna eftersom de flesta arvoden utgår per sammanträde. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att viss del av anslaget förs över till Kammarkollegiet (se anslaget A8). Prognosen för innevarande budgetår pekar mot att anslagna medel, inklusive anslagssparande kommer att förbrukas. A12 Ekonomiska rådet Tabell 4.22 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 1 414 Anslags- sparande 788 1998 Anslag 1 680 Utfalls- prognos 2 333 1999 Förslag 1 714 2000 Beräknat 1 745 1 2001 Beräknat 1 769 2 1 Motsvarar 1 714 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 1 714 tkr i 1999 års prisnivå. Kostnaderna för Ekonomiska rådet avser främst arvoden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för beställda forskningsuppsatser samt kostnader i samband med publicering och övrig presentation av forskningsresultaten. Vid utgången av budgetåret 1997 hade Ekonomiska rådet ett anslagssparande på 788 000 kronor. Detta förklaras främst av dels att arvoden i samband med en konferens i november 1997 inte kom att betalas ut förrän efter årsskiftet 1997–1998, dels av anslagssparande från tidigare år. Enligt Ekonomiska rådets budgetprognos kommer anslagssparandet till stor del att tas i anspråk under innevarande budgetår. Regeringens överväganden Resultatbedömning Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av nationalekonomiska forskare förordnade av regeringen på i normalfallet tre år. Vidare är Konjunkturinstitutets generaldirektör adjungerad medlem. Det effektmål som rör Ekonomiska rådets verksamhet är: ”Tillförlitliga analyser och bedömningar av den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen”. Ekonomiska rådets del av effektmålet är att ta initiativ till forskning och utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens utformning. Vidare skall Ekonomiska rådet bistå Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Genom sin verksamhet fungerar rådet som en länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunkturinstitutet och den national- ekonomiska forskningen. Ekonomiska rådet har under 1997 enligt regeringens bedömning uppfyllt sin del av effektmålet, bland annat har en konferens arrangerats på temat ”What can the welfare state accomplish?”. Tretton av underlagsrapporterna till EMU-utredningen (SOU 1996:158) har publicerats i två nummer av rådets engelskspråkliga tidskrift. Rådet har också under 1997 arrangerat tio seminarier och åtta lunchmöten på Finansdepartementet, där aktuella ämnen för den ekonomiska politiken behandlats. Regeringen anser att Ekonomiska rådets roll som initiativtagare till forskning är mycket betydelsefull för tillhandahållandet av ett gediget underlag för den ekonomiska politikens utformning. Rådet har också en viktig uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i vetenskapliga frågor, särskilt inom områdena makroekonomi, modellbyggande och miljöekonomi. Slutsatser Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 1 680 Pris- och löneomräkning 34 Förslag 1999 1 714 Regeringen anser att Ekonomiska rådet skall bidra till målet om att statsfinanserna och statens egendom förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt, bl.a. genom prognoser och analyser av den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 1 714 000 kronor. Anslaget för år 2000 har beräknats till 1 745 000 kronor och för år 2001 till 1 769 000 kronor. A13 Utvecklingsarbete Tabell 4.23 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 25 985 Anslags- sparande 40 162 1998 Anslag 30 170 Utgifts- prognos 27 000 1999 Förslag 24 170 2000 Beräknat 26 170 2001 Beräknat 26 170 Anslaget har ett stort anslagssparande från 1997 och beräknas också få ett stort anslagssparande från 1998. Anslagssparandena är planerade med anledning av genomförandet av det omfattande utvecklingsarbete som gäller statens budget, betalningar, redovisning m.m. Arbetet presenterades i budgetpropositionen för 1998 (1997/98:1, volym 2, sid 41). Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen beskrev i budgetpropositionen för 1998 det s.k. VESTA-projektet (Verktyg för ekonomistyrning i staten) vars syfte är att skapa ett integrerat statligt koncernsystem för prognos, budgetering, resultatstyrning och betalningsinformation. VESTA drivs som fem delprojekt: - Betalningstjänster - Arbetsflödes- och dokumenthanteringssystem - Informations- och analysverktyg - Koncernredovisning och resultatuppföljning - Budgetering och prognos Under det gångna året har bl.a. en analys av behovet av koncerninformation genomförts. System för sammanställning och analys av sådan information har utvärderats. Anslaget används även för chefsutveckling enligt regeringens chefsprogram för myndighetschefer m.fl. (jfr prop. 1997/98:136 s. 49 ff.) och till utbildningsinsatser för styrelser med fullt ansvar. Så gott som samtliga myndighetschefer och nya styrelser med fullt ansvar har utnyttjat regeringens utbildnings- och utvecklingsinsatser. Vidare används anslaget till kompetensutveckling inom Regeringskansliet avseende den reformerade budgetprocessen. Regeringen bedömer att kunskaperna har ökat men att fortlöpande insatser behövs. Inom ramen för anslaget har ett projekt bedrivits inom Regeringskansliet för att förbättra resultatstyrningen av myndigheterna. Vidare har anslaget använts till regeringens uppdrag avseende myndigheternas omställning av informationssystem inför år 2000. Uppdraget har utförts av Statskontoret och inneburit en kartläggning av myndigheternas situation inför milleniumskiftet. Statskontoret har också utfört uppdrag avseende myndigheternas IT- anpassningar inför eurons införande. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Regeringen har för budgetåret 1998 ett bemyndigande från riksdagen att göra ekonomiska åtaganden som innebär utgifter på högst 50 000 000 kronor efter år 1998 för VESTA-projektets genomförande. Regeringen kommer dock inte att behöva utnyttja bemyndigandet under innevarande år. Bedömningen är dock att ett sådant bemyndigande behövs för år 1999. Slutsatser Under de senaste åren har cirka 3 miljoner kronor av anslaget årligen tillställts Riksrevisionsverket för utveckling av den ekonomiska styrningen inom staten. Från och med 1999 tillförs Ekonomistyrningsverkets anslag 3 miljoner kronor för detta ändamål. Anslaget Utvecklingsarbete minskar med samma belopp. Vidare har anslaget minskats med 1 miljon kronor och anslaget C 1. Regeringskansliet m.m. ökats med samma belopp. Anledningen är att visst utvecklingsarbete avseende statens budget och betalningar flyttats till Finansdepartementets reguljära organisation. Anslaget minskas engångsvis under 1999 med 2 miljoner kronor. Statistiska centralbyråns anslag ökas med samma belopp för att finansiera viss utveckling av jämställdhetsstatistik. Under 1999 avses anslaget användas för uppdrag till SCB att utveckla de ekonomiska analyserna av förmögenhetstilldelningen och den offentliga konsumtionens fördelningseffekter. Användningen av anslaget kommer även under 1999 att domineras av VESTA-projektet. A14 Kontrollfunktionen i staten Tabell 4.24 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 32 652 Anslags- sparande 67 348 1998 Anslag 120 000 Utgifts- prognos 88 312 1999 Förslag 85 000 2000 Beräknat 0 2001 Beräknat 0 Från anslaget betalas bidrag till projekt som syftar till att stärka kontrollen av medelsförvaltningen i staten. Regeringens bedömning För den offentliga sektorns legitimitet är det av fundamental betydelse att de skatter som riksdagen beslutat om inbetalas och att bidrag av olika slag endast utbetalas till dem som är berättigade samt att utbetalning då sker till rätt belopp. Kontrollen av statliga medel utgör ett prioriterat område för regeringens arbete. I 1996 års ekonomiska vårproposition anförde regeringen att förstärkningar av kontrollfunktionen i staten bedömdes som nödvändiga. I samma proposition aviserades även en avsikt att föreslå riksdagen att särskilda resurser på totalt 345 miljoner kronor skulle avsättas under en treårsperiod för att möjliggöra en sådan förstärkning. Mot denna bakgrund har riksdagen i syfte att stärka kontrollfunktionen i staten anvisat 220 miljoner kronor för kontrollinsatser under åren 1997 och 1998. Från anslaget skall även finansieras vissa insatser för bekämpning av ekobrott. Berörda departement och myndigheter är ansvariga för att de statliga medlen inom deras områden hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. De ansvarar även för genomförandet av de projekt och verkställande av de åtgärder som regeringen beslutar. Härav följer att de åtgärder som hittills vidtagits eller planeras inom respektive departements ansvarsområde i första hand redovisas under berört utgiftsområde i denna proposition. Som bl.a. Statskontoret påpekat i en förstudie, Statliga resursinsatser för kontroll av transfereringar (REKOTRANS), har olika myndigheter nått varierande resultat i utvecklingen av sin internkontroll. Avgörande för resultatet av medelskontrollen är inte i första hand hur mycket resurser som avsätts utan hur kontrollen genomförs. De av riksdagen särskilt anvisade kontrollresurserna ger regeringen en möjlighet att stimulera myndigheternas utvecklingsarbete genom att stödja utvecklingsprojekt. Resurserna ger också möjlighet att genomföra kartläggnings- och metodutvecklingsprojekt som ger förutsättningar för en förbättrad styrning och underlag för regeländringar. De ska däremot inte användas till att finansiera aktiviteter som myndigheterna redan erhåller medel för och kan självklart endast stödja en mindre del av det arbete som krävs inom statsförvaltningen för att förbättra hanteringen av statliga medel. Myndigheter och andra institutioner har erbjudits möjlighet att ansöka om projektbidrag för projekt som syftar till att stärka kontrollfunktionen i staten. Projekt som blivit aktuella för bidrag ur anslaget har det gemensamt att de rör sig inom områden där betydande risker finns för icke avsedd medelshantering vilket kan leda till betydande kostnader för staten. Hit hör bl.a. projekt som rör de individrelaterade bidragssystemen, projekt av sektorsövergripande karaktär samt projekt med inriktning mot kontroll av EU-medel. Hittills har under 1997 och 1998 sammanlagt ett 40-tal projekt beviljats bidrag, uppgående till totalt drygt 174 miljoner kronor. Det totala antalet ansökningar för de två åren är cirka 140 stycken. Bland de större projektbidragen finns bidrag till Riksförsäkringsverket för ett projekt med syftet att säkerställa god kvalitet i för- säkringskassornas ärendehandläggning. Eko- brottsmyndigheten har beviljats medel till sin verksamhet och Riksskatteverket för kontroll av skatteupplag och ledsagardokument. Sektorsövergripande insatser har prioriterats. Ett exempel på detta är ett projekt som ska utveckla kontrollrutiner vid utbetalning av bidrag från Centrala Studiestödsnämnden, arbetslöshetskassorna och försäkringskassorna. Syftet är dels att förhindra att oförenliga beslut avseende förmåner fattas, dels upptäcka och stoppa felaktiga utbetalningar från två eller flera bidragssystem samtidigt. Andra myndigheter som erhållit projektbidrag är bl.a. Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (RRV), Statens Jordbruksverk och Socialstyrelsen. Tabell 4.25 Beviljade kontrollprojekt per område Tusentals kronor 1997 1998 Rätt ersättning från socialförsäkringen 25 000 30 215 Hantering av EU- medel 15 366 22 937 Informationsutbyte FK, CSN och A-kassa 5 000 1 250 Arbetslöshet 100 5 990 Tull 3 100 3 000 Folkbokföring 3 000 2 760 Skatter och statliga fordringar 2 850 2 325 Myndigheters interna arbete 4 100 0 Svart arbete 3 900 0 Utbildning 0 1 970 Företagsstöd 2 000 0 Användning av stimulansbidrag 0 1 200 Övrigt 705 300 Ekobrottsmyndigheten 7 000 30 000 Total 72 121 101 947 Hittills har sju projekt slutredovisats. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har genomfört en studie för hur talsvarsteknik kan användas för att intensifiera arbetet med att kontrollera att arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande. Resultatet av studien är att ett utvecklingsarbete har startats inom AMS och i Blekinge genomförs under hösten försök med att använda talsvarsteknik för att förstärka kontakten mellan arbetsförmedling och arbetssökande. Flertalet av de slutförda projekten är studier av kartläggningskaraktär som genomförts av RRV. RRV har bl.a. kartlagt det svarta arbetet och lämnat ett antal förslag till åtgärder. RRV beräknar att det svarta arbetet innebär ett årligt skattebortfall på motsvarande 20 – 40 miljarder kronor. För att bekämpa det svarta arbetet menar RRV att det krävs ett brett och djupt åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammet behöver inriktas på att påverka attityder och samhällsmoral, skapa incitament att handla rätt och att öka risken för upptäckt. Då förslaget till åtgärdsprogram berör många olika verksamheter föreslår RRV att initierandet och genomförandet leds av en delegation knuten till regeringen. I en studie av datorrelaterade missbruk och brott beräknar RRV bl.a. att detta kostar statliga myndigheter minst 17 miljoner kronor per år. RRV lämnar också förslag på olika åtgärder för att förebygga och upptäcka datormissbruk och brott. De pekar bl.a. på att frågan inte i första hand är teknisk utan en ledningsfråga. RRV har också granskat förutsättningarna för ett centralt register med uppgifter om ersättningar och bidrag ur transfereringssystemen till enskilda personer. RRV rekommenderar myndighetssamverkan i en decentraliserad IT- miljö för att skapa utrymme för ökad effektivitet och förbättrad service. EU-bedrägeridelegationen har låtit RRV kartlägga det regelverk som styr kontrollen av Sveriges hantering av EU-medel. I rapporten konstateras bl.a. att ansvaret för EU:s medelshantering i Sverige, med utgångspunkt i myndigheternas instruktioner, är otydligt. Rapporten konstaterar också att skyddsnivån för de olika stöden skiljer sig åt. Rapporten lämnar också ett antal förslag, bl.a. att roller och ansvar behöver förtydligas bland de myndigheter som handlägger och beslutar om EU-medel. RRV har granskat den interna kontrollen vid hanteringen av stöd från utvecklingssektionen inom EU:s Jordbruksfond och inom Fonden för fiskets utveckling. RRV konstaterar när det gäller Fonden för fiskets utveckling att den interna kontrollen är tillräcklig, förutsatt att vissa kontrollförstärkningar genomförs. För jordbruksfonden menar RRV att internkontrollen är bristfällig för strukturfondsprojekten inom mål 5b och 6. RRV konstaterar att om kommissionen börjar tillämpa samma regler som för jordbruksstödet riskerar Sverige att drabbas av sanktioner på grund av bristande intern kontroll. RRV beräknar att Sverige kan drabbas av sanktioner uppgående till 28 miljoner kronor för femårsperioden om samma procentsatser för sanktioner tillämpas som för garantisektionen inom Jordbruksfonden. Ytterligare ett antal projekt har kommit så långt att det går att dra preliminära slutsatser om deras resultat. De projekt som Jordbruksverket beviljats medel för har till syfte att stärka kontrollen av bidrag från EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Projekten är inriktade både på att bygga kontrollfunktioner och administrativa rutiner på ett sådant sätt att utbetalningar blir riktiga och att oegentligheter förhindras. Om inte medlemslandet skött kontrollen eller genomfört handläggningen av bidragsärenden på ett tillfredsställande sätt har EU betydande sanktionsmöjligheter. Beroende på bristernas omfattning kan EU besluta att låta bli att ersätta upp till 100 procent av utbetalt bidrag. Bland andra EU-länder i Nordeuropa varierar sanktionerna ett enskilt år mellan 0 och 1,5 procent av utbetalt belopp. Noll procent i sanktion är mycket ovanligt. Jordbruksverket betalar varje år ut knappt 9 miljarder kronor. Om projekten under en femårsperiod leder till att de årliga sanktionerna minskar med 0,06 procentenheter motsvarar det de 26 miljoner kronor som Jordbruksverket erhållit till sina projekt. I ett projekt arbetar tullen med att införa nya arbetsmetoder i klarerings- och kontrollverksamheten. Syftet är att effektivisera myndighetsutövningen och få en större träffsäkerhet i kon-trollarbetet. Rutiner och systemstöd har utvecklats som innebär att en kontinuerlig riskanalys styr vilka företag som kontrolleras. Skötsamma företag kontrolleras mindre och får tillgång till effektivare rutiner samtidigt som kontrollen av övriga företag kan öka. Riksförsäkringsverkets projekt för att säkerställa god kvalitet i försäkringskassornas ärendehandläggning har avslutat den första delen av sitt arbete. Under 1997 tillfördes kassorna medel för att göra det möjligt för samtliga handläggare att få tid till kompetensutveckling och för att stödja utvecklingsinsatser. Seminarier har genomförts och handlednings- och diskussionsmaterial har tagits fram. Arbetet fortsätter även under 1998 men enligt RFV har projektet redan inneburit en tydlig attitydförändring hos medarbetarna. Motivationen för kvalitetsarbetet har ökat och det utgör alltmer en naturlig del av det ordinarie arbetet. De kassor som kommit längst i sitt arbete visar också goda resultat. Bland annat visar Bohusläns allmänna försäkringskassa en beräknad minskning av försäkringsutgifterna med 10 miljoner kronor under 1997 genom en förstärkt kvalitets- och efterkontroll. Hos Västerbottens läns allmänna försäkringskassa beräknas en bättre efterkontroll av förtidspensioner leda till en besparing på drygt 4 miljoner kronor 1997. Slutsatser I de flesta projekten ingår metodutveckling och utbildningsinsatser. För att få ett långsiktigt resultat av dessa insatser fordrar de flesta projekten mellan ett och två år för sitt genomförande. Detta innebär att de flesta projekten kommer att avslutas först under hösten 1998 eller under 1999, varför det idag är för tidigt att redovisa deras slutgiltiga resultat. Regeringen avser mot denna bakgrund att i samband med kommande års budgetpropositioner närmare redovisa resultaten av de olika projektens arbete. När det gäller åtgärder mot de missförhållanden som RRV redovisat i sina granskningar av datormissbruk och brott samt EU-relaterade frågor har regeringen aviserat åtgärder i sin skrivelse, Uppföljning av budgetåret 1997 (skr. 1997/98:187). Under utgiftsområde 23, Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar, i denna proposition redovisas också åtgärder med anledning av RRV:s rekommendationer. En fortsatt beredning av frågor som rör svart arbete och IT- system för att följa och kontrollera olika typer av bidrag kommer att ske inom Regeringskansliet. Kontrollarbetet ska vara en integrerad del av myndigheternas verksamhet. För att bättre kunna följa och styra detta arbete avser regeringen att i regleringsbreven för fler myndigheter ställa upp verksamhetsmål och återrapporteringskrav rörande omfattningen av fusk och missbruk och insatser för att motverka felaktig användning av statliga medel. I syfte att fullfölja satsningen på kontrollfunktionen i staten föreslås 85 miljoner kronor anvisas för år 1999. En sänkning till 85 miljoner kronor motiveras i första hand av att tidigare års anslag inte utnyttjats fullt ut. Möjligheterna att bedriva projekt som ger ett gott resultat begränsas av myndigheternas förmåga att tillhandahålla kvalificerad personal och viss mån också delfinansiera projekten. Regeringen gör därför bedömningen att 85 miljoner kronor är tillräckligt för att kunna finansiera de projekt som uppfyller regeringens krav på inriktning och innehåll. A15 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet Tabell 4.26 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall -141 026 1 1998 Anslag 1 Utgifts- prognos -9 583 1 1999 Förslag 1 2000 Beräknat 1 2001 Beräknat 1 1 Överskott som förs till inkomsttitel. Riksgäldskontorets verksamhet är delvis hänförlig till verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning, delvis till verksamhetsområde B Det finansiella systemet. Inom verksamhetsområde A redovisas resultatet för Riksgäldskontorets garantiverksamhet, kassahållningsverksamhet och in- och utlåningsverksamhet. Resultatet för upplåning och stats-skuldsförvaltning redovisas inom verksamhetsområde B (avsnitt 5.5). Anslaget A15 Riksgäldskontoret Garantiverksamhet omfattar av Riksgäldskontoret före år 1997 utfärdade garantier. Även garantier som utfärdats av Riksgäldskontoret vid senare tidpunkt men som utfärdats inom de garantisystem som gällde före 1997 skall belasta detta anslag. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster till följd av dessa garantier. Anslaget får även användas för eventuella förluster som uppkommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag. Slutligen skall förvaltningskostnader förknippade med dessa garantier och lån belasta anslaget. Till anslaget förs verksamhetens intäkter, huvudsakligen influtna avgifter och återvunna medel. Överskottet i verksamheten förs mot inkomsttitel på stats-budgeten. Riksgäldskontorets garantiverksamhet omfattar även garantier som inte täcks av anslaget A15. I det följande behandlas Riksgäldskontorets hela garantiverksamhet. Riksgäldskontorets garantiverksamhet Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53) att införa en ny garantimodell för staten. Den nya modellen innebär i korthet att risken för ett infriande skall beräknas i varje garanti. Utifrån den beräknade risken sätts ett pris i form av en avgift. Dessutom skall avgiften täcka administrativa kostnader. Om avgiften sätts på ett sådant sätt att den inte täcker kostnaden för garantin utgör mellanskillnaden en statlig subvention. Denna subvention skall enligt den nya garantimodellen belasta ett anslag. Avgifter, återvinningar och eventuella subventionsmedel från anslag sätts in på räntekonto i Riksgäldskontoret. På så sätt byggs en reserv upp, vilken belastas vid infrianden. Garantier utfärdade efter den 1 januari 1997 har utfärdats efter principerna i denna modell. Riksgäldskontoret innehar även garantier som utfärdats innan den nya garantimodellen togs i bruk. Avgiften för dessa garantier motsvarar i de flesta fall inte den risk garantierna representerar och avgiften beräknas därför inte täcka de framtida kostnaderna. Kostnader för av Riksgäldskontoret utfärdade äldre garantier belastar anslaget A15 Riksgäldskontoret Garantiverksamhet. I samband med införandet av den nya garantimodellen koncentrerades statens garantiverksamhet till fem myndigheter, bl.a. Riksgäldskontoret. Ett stort antal äldre garantier utfärdade av andra myndigheter överfördes därför den 1 januari 1998 till Riksgäldskontoret. Även för dessa garantier beräknas avgiften i de flesta fall inte täcka de framtida kostnaderna. Kostnaderna för de av andra myndigheter utfärdade garantierna belastar anslag inom respektive utgiftsområde. Riksgäldskontoret har under 1997 anpassat verksamheten efter de krav som den nya garantimodellen ställer. Värdering av risker och avgiftssättning som avspeglar dessa risker är av central betydelse. I samarbete med Handelshögskolan i Stockholm har Riksgäldskontoret utarbetat nya värderingsmodeller, vilka nu används i värderingsarbetet. Riksgäldskontorets organisation har även anpassats till den nya verksamheten. Den tidigare gruppen för garantier har förstärkts och ombildades vid årsskiftet 1997/98 till en egen avdelning. Riksgäldskontorets garantiverksamhet regleras numera av garantiförordningen (1997:1006), vilken trädde i kraft den 1 januari 1998. Regeringens överväganden Resultatbedömning Riksgäldskontorets övergripande mål inom garantiverksamheten under budgetåret 1997 var att bidra till att andra myndigheters garanti- och låneverksamhet bedrivs på ett effektivt sätt samt att kostnaderna för garantiverksamheten täcks av dess intäkter sett över en längre tidsperiod. Riksgäldskontoret utfärdar även lån till vissa projekt. För närvarande pågår ett arbete med att utveckla låneverksamheten och något mål fanns inte formulerat för 1997. Riksgäldskontorets totala garantiåtaganden uppgick vid årsskiftet 1997/98 till 147 miljarder kronor. Garantier till finansiella verksamheter motsvarade cirka 75 % av de totala åtagandena. Andra stora engagemang rör garantier till infrastrukturprojekt, exempelvis garantier till Öresundsförbindelsen och de s.k. Stockholmslederna och Göteborgslederna. Garantier till infrastrukturprojekt utgjorde vid årsskiftet cirka 21 % av de totala åtagandena. Garantiåtagandena minskade under budgetåret med 22 miljarder kronor. Den största delen hänförs till minskning av garanterade belopp till finansiella verksamheter. Några infrianden av garantier gjordes inte under 1997. Återvinningar av tidigare infrianden gjordes på totalt 0,75 miljoner kronor. Riksgäldskontorets lån med kreditrisk uppgick vid årsskiftet till cirka 2,3 miljarder kronor. Under 1997 förtidsinlöste eller slutamorterade statliga bolag sina lån. Lånestocken minskade därför under budgetåret med drygt 14 miljarder kronor. Avvecklingen av de statliga bolagens låneportföljer har därmed skett i snabbare takt än planerat. Garantiverksamheten gav under 1997 ett överskott på drygt 285 miljoner kronor. Verksamhetens resultat framgår även av nedanstående tabell. Riksgäldskontorets garantiportfölj består av ett mindre antal beloppsmässigt stora engagemang. Riksgäldskontoret påpekar i sin årsredovisning att resultatet därför inte kan förväntas ligga nära noll för varje enskilt år. Resultatet är direkt beroende av att avgifterna rätt avspeglar den risk som garantierna representerar. Om avgifterna motsvarar de förväntade kostnaderna kommer kostnader och intäkter i enlighet med målet att balanseras på sikt. Det årliga resultatet ger därför begränsad information om måluppfyllelse. Fokus bör istället ligga på en bedömning av formerna och metoderna för riskvärdering och prissättning. Regeringen bedömer att det utvecklingsarbete som för närvarande genomförs av riskvärdering och avgiftssättning bidrar till ökad måluppfyllelse. Tabell 4.27 Resultat av Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1992/93 – 1997. Miljoner kronor 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1997 Intäkter 178 466 1 344 366 294 Kostnader 16 81 1 020 51 9 Resultat 162 385 325 315 285 Slutsatser Enligt beräkningar av Riksgäldskontoret är avgifterna i de befintliga, äldre garantiåtagandena ofta underprissatta. Subventionselementet – vilket motsvarar skillnaden mellan den beräknade riskvägda kostnaden och den uttagna avgiften – i dessa garantier beräknas motsvara förväntade framtida budgetutgifter över tiden på totalt cirka 15 miljarder kronor. Riksgäldskontoret påpekar emellertid att detta är överslagsmässiga bedömningar. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är av största vikt att utvecklingen av metoder för riskvärdering och prissättning fortskrider och, att om det är möjligt med hänsyn till befintliga avtal, en korrekt avgift debiteras garantitagaren och/eller att kostnaden belastar anslag inom respektive utgiftsområde. Tabell 4.28 Budget för den avgiftsbelagda garantiverksamhet, nya garantier Tusentals kronor Intäkter Kostnader Resultat 1 Utfall 1997 113 041 5 600 107 441 Prognos 1998 133 000 6 284 126 716 Budget 1999 118 500 7 469 111 031 1 Reserveras på räntekonto för täckning av infrianden. 12.6 Riksgäldskontorets kassahållningsverksamhet och in- och utlåningsverksamhet Kassahållningsverksamheten Riksgäldskontorets övergripande mål inom denna verksamhet under budgetåret 1997 var att bidra till en god kassahållning i staten och därigenom minska räntekostnaderna för staten. Genom att löpande följa upp betalningar till och från staten kan räntekostnader undvikas till följd av felaktiga eller försenade betalningar. Genom förslag till övergripande strukturella åtgärder medverkar Riksgäldskontoret till att statens betalningar sker på ett finansiellt effektivt sätt. Resultatbedömning Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets löpande uppföljning och agerande bidragit till att myndigheternas betalningsrutiner effektiviserats. Under 1997 fick Riksgäldskontoret endast vid ett fåtal tillfällen anledning att påtala felaktiga betalningar. Under året lämnade Riksgäldskontoret förslag till färre och senarelagda utbetalningstidpunkter för statliga betalningar. Förslagen beräknas kunna leda till sammanlagda besparingar för staten på 100 – 130 miljoner kronor. Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets kassahållningsverksamhet varit tillfredsställande under 1997 och att verksamheten bidragit till minskade kostnader för staten. In- och utlåningsverksamheten Riksgäldskontorets övergripande mål för denna verksamhet under budgetåret 1997 var att ge statliga myndigheter lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att myndigheternas verksamheter subventioneras. Verksamheten är avgiftsfinansierad. Under 1997 ökade inlåningen med 10,6 miljarder kronor till totalt 79 miljarder kronor. Ökningen var främst en följd av att insättningarna i det nya pensionssystemet ökat samt att Insättningsgarantinämnden och Kärnavfallsfonden ökat behållningen på sina konton. De statliga myndigheterna i övrigt har minskat sin inlåning på räntekonton. Utlåningen var i stort sett oförändrad över året och uppgick till 118 miljarder kronor vid årets slut. Verksamheten medförde ett överskott på 8,7 miljoner kronor under 1997. Överskottet förklaras i huvudsak av avgiftsinkomster på 5,5 miljoner kronor i samband med utlåning till CSN. Denna avgift har fastlagts av regeringen. En översyn av storleken på avgiften genomförs för närvarande. För att kartlägga uppfattningen om service och kvalitet genomför Riksgäldskontoret årligen en enkät till kontorets kunder. Andelen kunder med positiv uppfattning om verksamheten ökade under året. Totalt var 95 % av kunderna positiva till hur verksamheten bedrivits. Resultatbedömning Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet i huvudsak bedrivits i enlighet med de uppsatta målet. Då målet är att ge andra statliga myndigheter lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att myndigheternas verksamheter subventioneras skall de avgifter som tas ut enbart täcka verksamhetens kostnader. I likhet med tidigare år uppvisar verksamheten emellertid ett överskott, även efter att avgiftsinkomsterna från CSN räknats bort. Överskottet har minskat jämfört med föregående budgetår. Regeringen förutsätter att Riksgäldskontoret fortsätter att vidta åtgärder för att så långt som möjligt eliminera detta överskott. Tabell 4.29 Budget för in- och utlåningsverksamheten Tusentals kronor Intäkter Kostnader Resultat Utfall 1997 21 945 13 197 8 748 Prognos 1998 16 282 15 397 885 Budget 1999 15 648 14 948 700 12.7 Statens fastighetsverk Regeringens överväganden Statens fastighetsverk är en central förvaltnings- myndighet av det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer. Det övergripande målet för verket är att förvaltningen skall ske på det sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas värden i vid mening bevaras. Verksamhetsmålet för Statens fastighetsverk för budgetåret 1998 är att hyregästerna skall ges ändamålsenliga och konkurrenskraftiga lokaler samt att verket skall uppfattas som en god och serviceinriktad hyresvärd. Resultatbedömning Statens fastighetsverk har genomfört sina instruktionsenliga uppgifter och uppfyllt det övergripande målet och verksamhetsmålet. Verket har uppnått det uppställda avkastningskravet om 2,8 % (efter finansiella poster, före extraordinära poster inklusive eventuella reavinster vid fastighetsförsäljningar). Detta gäller också kvalitetsmålet att 80 % av verkets hyresgäster skall vara nöjda med sina lokaler. Andelen nöjda kunder har sedan år 1995, då den närmast föregående mätningen av hyresgästernas uppfattning ägde rum, ökat med fem procentenheter. Den av verket genomförda mätningen ger också ett bra underlag för att ytterligare förbättra kvaliteten på och servicen i verkets lokaler. Fastighetsverkets arbete inom skogsbruket har delvis präglats av det arbete med certifieringskriterier som genomförts och där verket tagit aktiv del. Verket följer redan nu de regler som fastställts i avvaktan på att certifiering kan genomföras. Redovisning av uppgifter om det ekonomiska läget Tabell 4.30 Uppgifter om det ekonomiska läget Miljoner kronor År 1996 % År 1997 % Utnyttjad låneram 3 580 51,1 4 800 68,6 Totala kostnader för verksamheten varav: 1 565 1 524 - avskrivningar 162 163 - finansiella kostnader 200 297 Totala intäkter för verksamheten varav: 1 718 1 758 - intäkter av anslag 204 90 - intäkter av hyror 1 346 1 452 - intäkter av bidrag 6 3 Resultat för verksamheten 153 234 Investeringa Tabell 4.31 Investeringsplan Miljoner kronor Investeringar Anskaffat t.o.m. 1997 Prognos 1998 Budget 1999 Beräknat 2000 Beräknat 2001 Inrikes 433,1 372,6 288,2 422,9 321,2 Utrikes 62,0 69,6 41,7 11,3 10,0 Summa investeringar 495,1 442,1 329,9 434,2 331,2 Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse haft invändningar mot Statens fastighetsverks redovisning och interna kontroll under andra halvåret 1997 för det samnordiska ambassadprojektet i Berlin som Fastighetsverket är projektansvarigt för. Statens fastighetsverk har bemött invändningen och vidtagit åtgärder för att undanröja de påtalade svagheterna. Regeringen bedömer att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas i ärendet. RRV har också uppmärksammat en oklarhet i samband med viss inleverans till statsverket. Regeringen avser att i Fastighetsverkets regleringsbrev för budgetåret 1999 förtydliga vad som gäller. Förändringar Ett fastighetsbestånd som nyttjas av Statens institutionsstyrelse och som idag förvaltas av Fastighetsverket avses att under år 1998 säljas till Specialfastigheter Sverige AB som ägs till 100 % av staten. Fastighetsverket är medveten om att det finns problem inför milleniumskiftet med de s.k. inbäddade systemen, dvs. de elektroniska system som styrs av en datorkrets och som finns i t.ex. hissar, brandlarm och ventilationssystem i verkets fastigheter. Dessa problem kommer i möjligaste mån enligt Fastighetsverket att lösas i god tid innan milleniumskiftet så att hyresgästerna inte drabbas. Låneram Nya lån kommer årligen att tas upp i Riksgäldskontoret för att finansiera investeringar. Den ökade belåningen innebär för budgetåret 1999 en ökning av verkets räntekostnader med 18 % jämfört med utfallet år 1997. Framöver kommer den av riksdagen beviljade låneramen om 7 miljarder kronor att utnyttjas i mycket högre grad bl.a. beroende på att den samnordiska ambassadbyggnationen i Berlin startar, Världskulturmuseets etablering i Göteborg, ombyggnaden av regeringskansliets lokaler m.fl. Fastighetsverkets förslag till bibehållen låneram om 7 miljarder kronor tillstyrks. I samband med att verket tar upp lån för inleverans av sitt överskott kommer belåningsgraden att öka. Fastighetsverket får även ta upp lån i Riksgäldskontoret för reinvesteringar och anpassning av kapitalstrukturen med hänsyn till gällande soliditetsmål. Slutsatser Statens fastighetsverks årsredovisning visar att myndigheten i allt väsentligt uppfyllt de krav regeringen ställt. Fastighetsverket redovisar ett bra resultat för år 1997. Årsredovisningens utformning ger också möjlighet till jämförelse med andra statligt anknutna fastighetsförvaltare. Regeringen bedömer att den av Statens fastighetsverk begärda låneramen i Riksgäldskontoret om 7 miljarder kronor är rimlig och bör gälla även under budgetåret 1999. 13 Det finansiella systemet 13.1 Omfattning Verksamhetsområdet Det finansiella systemet består av Bokföringsnämnden (BFN), Finansinspektionen (FI), Insättningsgarantinämnden (IGN), Riksgäldskontoret (RGK) samt anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning (disponeras av Riksgäldskontoret). 13.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 773,4 969,4 635,0 751,0 631,5 708,4 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997 och 1998 Redovisas under respektive anslagsavsnitt. 13.3 Resultatbedömning Mål för verksamhetsområdet är att det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd, samt att statens skuld, med undantag för den skuld som förvaltas av affärsverken, skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som riskerna i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Den huvudsakliga resultatbedömningen inom utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning, sker på utgiftsområdesnivå och på anslagsnivå. På anslagsnivån är kopplingen mellan resultat och anslag tydligare och även resultatredovisningen mer detaljerad än på utgiftsområdesnivå. Regeringens bedömning är, utifrån de resultat som redovisats från myndigheter och andra, att verksamhetsområdet i sin helhet har arbetat enligt de riktlinjer riksdagen beslutade skulle gälla för budgetåret 1997. 13.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har för räkenskapsåret 1997 inte lämnat några invändningar i revisionsberättelserna för myndigheterna inom verksamhetsområdet. 13.5 Anslagsavsnitt B1 Finansinspektionen Tabell 5.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 104 477 Anslags- sparande 4 777 1998 Anslag 110 875 Utgifts- prognos 112 000 1999 Förslag 118 697 2000 Beräknat 112 736 1 2001 Beräknat 114 497 2 1 Motsvarar 110 741 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 110 741 tkr i 1999 års prisnivå. Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsyn av finansiella institut. De övergripande målen för Finansinspektionen för budgetåret 1997 var att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd. Finansinspektionen anvisas årligen ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för verksamheten. Baserat på ramanslagets storlek tar Finansinspektionen ut en årlig tillsynsavgift av de institut som står under dess tillsyn. Tillsynsavgiften är obligatorisk. Utöver denna avgift tar inspektionen också ut ansökningsavgifter för prövning av olika typer av ärenden. Avgiftsinkomsterna redovisas på statsbudgetens inkomstsida och skall motsvara storleken på Finansinspektionens ramanslag. Finansinspektionen hade ett anslagssparande på 4 777 000 kronor vid utgången av budgetåret 1997. Budgetåret 1995/96 resulterade i en utnyttjad anslagskredit på 2 351 000 kronor. Bakgrunden till anslagssparandet 1997 var dels outnyttjade lönemedel på grund av att inspektionen inte haft möjlighet att nyanställa i samma takt som avgångar skett, dels att inspektionen erhållit resursförstärkning i december 1997. Regeringens överväganden Resultatbedömning Den allmänna ekonomiska och finansiella utvecklingen i Sverige var under budgetåret 1997 stabil. Finanssektorn uppvisade ännu ett år av konsolidering. De ekonomiska problemen i Sydostasien skapade under hösten en finansiell oro i världen. Denna oro medförde att de senaste årens kraftiga börsuppgång i Sverige avbröts och att kurserna gick ner. Under budgetåret 1997 har stora omstruktureringar genomförts på den svenska finansiella marknaden, bl.a. sammanslagningen av Nordbanken och Merita och samgåendet mellan OM och Stockholms Fondbörs. Arbetet på inspektionen har under budgetåret i hög grad inriktats på problem i enskilda institut. Finansinspektionen har under budgetåret 1997 bidragit till stabiliteten i det finansiella systemet genom att bl.a. fokusera på platsbesök, förstärka och utveckla funktionen för tillsyn av marknadsrisker samt vidareutveckla den årliga rapporten om stabiliteten i den finansiella sektorn. Inom försäkringssektorn bidrog Finansinspektionens arbete till att begränsa effekterna av ett akut finansiellt problem i försäkringsbolaget Ansvar. Dessutom har inspektionen på ett föredömligt sätt verkat för att instituten i god tid startar sitt anpassningsarbete inför millenniumskiftet för att på så sätt minska riskerna för systemproblem. Finansinspektionen har även verkat för förbättrade förutsättningar för effektivitet i de finansiella systemen genom de nya redovisningsregler som införts för att förbättra genomlysningen av instituten. Inom konsumentområdet har inspektionen uppmärksammat problem med bristfällig informationsgivning på det finansiella området och i en särskild rapport till regeringen visat på svagheter i livbolagens information om livförsäkringar. Vidare har ett antal bankers villkor för kontokort undersökts och inspektionen har klargjort på vilka punkter förbättringar är nödvändiga. Regeringen har under året lagt fram ett antal propositioner som påverkar inspektionens verksamhet redan under budgetåret 1998. Till exempel kommer förslaget om förstärkt tillsyn över börser att påverka Finansinspektionens uppgifter. Dessutom har inspektionen under innevarande budgetår fått i uppdrag av regeringen att kartlägga bankernas avgiftsuttag. Finansiering av dessa tillkommande uppgifter sker i tilläggsbudgeten för budgetåret 1998 (se volym I). Slutsatser Regeringen bedömer att Finansinspektionens verksamhetsmål för budgetåret 1997 i allt väsentligt är uppfyllda. Mot denna bakgrund gör regeringen vidare bedömningen att Finansinspektionens insatser därmed givit viktiga bidrag till att uppfylla de övergripande målen. Detta beaktat konstaterar regeringen i likhet med vad som framförs av Riksdagens revisorer (Dnr 1997:59) att det alltjämt är svårt att bedöma vilken inverkan Finansinspektionens verksamhet egentligen har på de finansiella marknaderna. Mot den bakgrunden har regeringen i tidigare budgetpropositioner (prop. 1994/1995:100, bilaga 8, s. 96 samt prop. 1997/98:1, volym 2, s. 26) aviserat att en långsiktig analys av ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen skall genomföras. En sådan analys skulle ursprungligen ha legat till grund för resurstilldelning för budgetåren 1997–1999. År 1995 tillsatte emellertid regeringen en kommitté med uppdrag att göra en översyn av rörelse- och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersbolag (Banklags-kommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:106). Banklagskommittén är försenad. Inom Finansdepartementet pågår dessutom en intern översyn av Finansinspektionens framtida verksamhet. Regeringen anser att resultaten av Banklagskommitténs och Finansdepartementets egen översyn bör inväntas innan ett långsiktigt förslag om ambitionsnivå och resursbehov för Finansinspektionen presenteras. Utifrån nuvarande tidsramar för de översyner som genomförs siktar regeringen därför på att kunna presentera en sådan analys i budgetpropositionen för 2000. Under budgetåret 1999 kommer Finansinspektionens arbetsuppgifter att påverkas av ett förslag om förändrade rörelseregler för försäkringsbolag, förutsatt att riksdagen godkänner förslaget. Vidare kommer – även detta förutsatt att riksdagen godkänner förslaget – Finansinspektionens arbetsuppgifter att påverkas av propositionen om kontoföring av finansiella instrument, bland annat när det gäller att utforma nya föreskrifter och pröva ansökan om auktorisation som central värdepappersförvarare. Finansinspektionen kommer också att behöva utökade resurser för tillsynen av den nyligen inrättade Premiepensionsmyndigheten. Därutöver innebär de ökade kraven på finansmarknadsstatistiken ett behov av ökade resurser. Regeringen föreslår därför att Finansinspektionens anslag för budgetåret 1999 förstärks med 3 800 000 kronor. Förstärkningen har finansierats genom omprioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet. Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 110 875 Justeringar för lokalkostnader - 1 268 Engångsförstärkning 3 800 Pris- och löneomräkning 5 280 Justering av premier 10 Förslag 1999 118 697 Delar av förstärkningen lämnas dock med reservation för riksdagens godkännande av förslaget om förändrade rörelseregler för försäkringsbolag och förslaget om kontoföring av finansiella instrument som regeringen för närvarande bereder. Om inte riksdagen godkänner förslagen kommer den del av anslagshöjningen som motiveras av dessa förslag inte att stå till Finansinspektionens förfogande. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). B2 Insättningsgarantinämnden Tabell 5.3 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 1 590 Anslags- sparande 4 522 1998 Anslag 985 Utgifts- prognos 4 300 1999 Förslag 6 313 2000 Beräknat 7 441 1 2001 Beräknat 6 226 2 1 Motsvarar 7 313 tkr i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 6 013 tkr i 1999 års prisnivå. Insättningsgarantinämnden administrerar det statliga insättningsgarantisystemet som skyddar allmänhetens insättningar i kreditinstitut om institutet skulle gå i konkurs. De övergripande målen för Insättningsgarantinämndens verksamhet är att på ett kostnadseffektivt sätt administrera insättningsgarantisystemet och att skapa beredskap så att utbetalningar vid ersättningsfall kan göras korrekt och inom uppställda tidsramar. Insättningsgarantinämnden anvisas ett ramanslag för verksamhetens förvaltningskostnader. Motsvarande belopp avräknas från de årliga avgifter som tas ut av de institut som omfattas av insättningsgarantin och redovisas mot inkomsttitel i statsbudgeten. Den årliga avgiften för systemet som helhet skall uppgå till 0,5 % av de garanterade insättningarna till dess att behållningen i garantisystemet uppgår till 2,5 % av dessa insättningar. Nämnden beräknar att behållningen i garantisystemet når den storleken vid halvårsskiftet år 2000. Därefter sänks den årliga avgiften för systemet som helhet till 0,1 % av de garanterade insättningarna. Avgiften för varje individuellt institut är relaterad till institutets kapitaltäckningsgrad och får variera mellan 0,4 % och 0,6 % av institutets garanterade insättningar. Insättningsgarantinämnden hade under budgetåret 1997 ett anslagssparande på drygt 4 000 000 kronor. Riksdagen beslutade i budgetpropositionen för 1998 att dessa resurser skulle täcka nämndens aviserade extra utgifter under innevarande budgetår. Regeringens överväganden Resultatbedömning Den 1 januari 1996 fick Bankstödsnämnden ansvaret för att administrera den statliga garantin för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. När bankstödet avvecklades den 1 juli 1996 ombildades Bankstödsnämnden till Insättningsgarantinämnden som tog över ansvaret för insättningsgarantifrågorna. Insättningsgarantinämnden består i tider av finansiell stabilitet av sju ledamöter och ett kansli med en kanslichef. Det är emellertid nämndens uppgift att upprätthålla beredskap för att snabbt kunna förstärkas med ytterligare tjänstemän och garantera utbetalningar inom lagens tidsramar vid eventuella ersättningsfall. Därför har nämnden avtal med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret om snabb förstärkning. För närvarande består den så kallade beredskapsstyrkan av nio tjänstemän som kan kallas in med kort varsel. För att förbereda beredskapsstyrkan för ett eventuellt ersättningsfall har nämnden under 1997 genomfört ett antal seminarier och i början av 1998 genomfördes ett så kallat scenariospel. Dessutom har nämnden i mars 1997 lämnat en rapport till regeringen om hur det praktiska arbetet skall bedrivas vid ersättningsfall. Utöver att upprätthålla beredskap har Insättningsgarantinämnden till uppgift att förvalta avgifterna för de garanterade insättningarna så att bästa möjliga avkastning uppnås i kombination med god riskspridning och betalningsberedskap. Enligt lagen om insättningsgaranti skall nämndens avgifter placeras på räntebärande konto i Riksgälden. För detta ändamål har nämnden utarbetat en placeringspolicy. I enlighet med policyn träffade nämnden under 1997 avtal med fyra externa kapitalförvaltningsföretag om förvaltning av nämndens avgiftsmedel hos Riksgälden. Den extra kostnaden för den externa förvaltningen förväntas enligt nämnden uppvägas av ökad avkastning. Nämnden har därför upprättat en riktvärdesportfölj, dvs. en alternativ placeringsstrategi som de externa förvaltarnas resultat mäts emot. Målet för förvaltningen är att den genomsnittliga avkastningen av kapitalförvaltningsföretagens placeringar av nämndens medel skall överstiga riktvärdesportföljens avkastning med en procent per år. Det är inte möjligt att utvärdera förvaltningen efter så kort tid men regeringen noterar att avkastningen för de externt förvaltade medlen varit högre än nämndens riktvärdesportfölj under de månader extern förvaltning skett. Nämnden har vidare till uppgift att träffa avtal om samarbete med företrädare för utländska garantisystem. Sedan budgetåret 1995/96 har nämnden påbörjat förhandlingar med ett flertal utländska företrädare men något avtal har ännu inte träffats. Avtalsprocessen med företrädare för utländska garantisystem borde enligt regeringens bedömning ha kommit längre. Nämnden har emellertid gjort stora ansträngningar och regeringen räknar med att två till fyra av de fem mest angelägna avtalen kommer att kunna slutas under budgetåret 1999. Slutsatser Insättningsgarantinämnden är en relativt ny myndighet och på grund av verksamhetens beredskapskaraktär är det svårt att bedöma dess effektivitet utan ersättningsfall, och några sådana inträffade inte under budgetåret 1997. Sammantaget bedömer regeringen ändå att nämnden löst sina uppgifter på ett bra och effektivt sätt. Insättningsgarantinämnden har under de gångna två åren etablerats väl och byggt upp en beredskap för att snabbt kunna förstärkas vid eventuella ersättningsfall. Utbildning och träning för beredskapsstyrkan sker löpande. Vidare finns medel att tillgå vid eventuella ersättningsfall och en fortsatt uppbyggnad pågår. Den externa kapitalförvaltningen syftar till att optimera avkastningen på nämndens tillgängliga medel och på så sätt stärka garantin. Regeringen anser därmed att ett förbättrat konsumentskydd, i enlighet med riksdagens beslut, har skapats för allmänhetens insättningar i kreditinstitut, även om det, som tidigare nämnts, är svårt att bedöma beredskapens effektivitet i ett skarpt läge. För budgetåret 1999 beräknar regeringen resursbehovet till 6 313 000 kronor. Det är 1 000 000 kronor utöver nämndens budgetunderlag eftersom regeringen, i en proposition som avses lämnas till riksdagen under hösten, föreslår att nämnden även skall ansvara för investerarskyddet från och med budgetåret 1999. Investerarskyddet bygger på ett EG-direktiv och garanterar investerare en minimiersättning på sina tillgångar i banker och värdepappersbolag om dessa skulle gå i konkurs. Regeringen föreslår därför att nämndens anslag för budgetåret 1999 förstärks med 4 300 000 kronor för förvaltning av avgiftsmedlen och drift av kansliet samt 1 000 000 kronor för administrationen av investerarskyddet. Förstärkningen har finansierats genom omprioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 985 Förstärkning 1999 4 300 Pris- och löneomräkning 19 Justering av premier 9 Investerarskyddet 1 000 Förslag 1999 6 313 Anslaget på 1 000 000 kronor för att administrera investerarskyddet kommer emellertid inte att stå till nämndens förfogande om inte riksdagen godkänner regeringens proposition i detta ärende. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslagen för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Riksgäldskontoret: anslagen B3 och B4 Riksgäldskontorets verksamhet är delvis hänförlig till verksamhetsområde A Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning, delvis till verksamhetsområde B Det finansiella systemet. Resultatet för upplåningen och statsskuldsförvaltningen redovisas i detta avsnitt. Inom verk-samhetsområde A redovisas resultatet för Riksgäldskontorets garantiverksamhet, kassahållningsverksamhet och in- och utlåningsverksamhet (avsnitt 4.5 och 4.6). Upplåning och statsskuldsförvaltning Riksgäldskontorets uppgift inom detta verksamhetsområde är att ta upp lån i Sverige och i utlandet för att finansiera underskott i statsbudgeten och att förvalta statsskulden. Det övergripande målet för budgetåret 1997 var att långsiktigt minimera kostnaden för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Regeringen konstaterar att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått detta mål. Nedan följer en redovisning av Riksgäldskontorets resultat på de enskilda lånemarknaderna samt en resultatbedömning av Riksgäldskontorets interna riskkontroll. Därefter ges en kortfattad beskrivning av den nya modellen för statsskuldsförvaltningen som riksdagen beslutade om i maj innevarande år Eftersom kostnader som uppkommer i samband med upplåningen och statsskuldsförvaltningen belastar såväl anslaget B3 som B4 redovisas resultatet för de bägge anslagen gemensamt. Kostnaderna för räntorna på statsskulden redovisas under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor. Resultatbedömning Under de senaste fem åren har statens lånebehov successivt minskat. Från en nivå på 242 miljarder kronor 1993 sjönk lånebehovet till 6 miljarder kronor under 1997. Vid utgången av 1997 uppgick statsskulden till 1 432 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 82 % av bruttonational- produkten. Riksgäldskontorets upplåning sker i princip på fyra marknader - den inhemska nominella värdepappersmarknaden, - den internationella kapitalmarknaden, - den inhemska hushållsmarknaden samt - marknaden för realränteobligationer i kronor. Den inhemska marknaden för nominella värdepapper utgör den traditionellt viktigaste finansieringskällan. Upplåning på denna marknad sker genom statsobligationer (lån med löptid över ett år) och statsskuldväxlar (lån med löptid under ett år). De nominella värdepapperens andel av statsskulden ökade under 1997 från 58 % till 60 %. 1997 var det första året sedan avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 som upplåningen i utländsk valuta inte bidrog till finansieringen. De senaste årens minskning av upplåningen på hushållsmarknaden – både i absoluta tal och som andel av statsskulden – fortsatte även under 1997, främst till följd av stora uttag ur allemanssparandet. Andelen realränteobligationer ökade under 1997 från 5 % till 6 % av statsskulden. Detta innebar att ökningstakten var väsentligt lägre än under det föregående budgetåret. Tabell 5.4 Statsskuldens sammansättning vid slutet av budgetåren 1992/93 – 1997 Miljarder kronor respektive procent. 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1997 Andel av statsskulden vid slutet av 1997 Statsobligationer 415 510 594 639 684 47,7 % Statsskuldväxlar 234 150 213 180 144 10,1 % Kontokredit / dagslån -169 8 1 5 25 1,8 % Inhemska nominella marknaden 479 668 808 823 853 59,6 % Realränteobligationer i kronor - 3 12 74 91 6,3 % Premieobligationer 52 58 63 60 61 4,3 % Allemansspar 67 63 50 44 32 2,2 % Sparobligationer 5 - - - - - Riksgäldskonto 8 10 12 12 7 0,5 % Riksgäldsspar - - - - 3 0,2 % Inhemska hushållsmarknaden 133 132 125 116 103 7,2 % Inlåning 8 - - - - Summa skuld i kronor 621 803 944 1 013 1 047 73,1 % Skuld i utländsk valuta 340 376 426 398 386 26,9 % 1) Statsskulden 961 1 179 1 370 1 411 1 432 Statsskulden som andel av BNP 78 % 84 % 84 % 84 % 82 % 1) Avser endast lån i utländsk valuta. Inkluderas Riksgäldskontorets skuldbytesavtal (valutaswapar) mellan kronor och utländsk valuta uppgår exponeringen i utländsk valuta till 30,2 procent. Diagram 5.1 Statsskuldens fördelning på olika marknader vid slutet av budgetåren 1992/93 – 1997. Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning sker med hjälp av två, av Riksgäldskontorets styrelse fastställda, s.k. riktmärkesportföljer. En riktmärkesportfölj avser skulden i svenska kronor, en annan skulden i utländsk valuta. Riktmärkesportföljerna avspeglar en hypotetisk, standardiserad upplåningsstrategi. För att utvärdera Riksgäldskontorets resultat studeras skillnaden mellan den verkliga skuldens kostnader och de beräknade hypotetiska kostnaderna för riktmärkesportföljerna. Såväl hushållsupplåning som kontorets in- och utlåningsverksamhet till statliga myndigheter ingår i riktmärkesportföljen i svenska kronor. Hushållsupplåningen utvärderas även separat, genom att kostnaden för denna upplåning jämförs med Riksgäldskontorets alternativa upplåningskostnad på den nominella värdepappersmarknaden, dvs. upplåningen genom statsobligationer och statsskuldväxlar. Upplåningen genom realränteobligationer utvärderas på annat sätt och ingår inte i riktmärkesportföljen. Eftersom målet för upplåningen och statsskuldsförvaltningen är långsiktigt bör utvärderingen ske över perioder som är tillräckligt långa för att utjämna tillfälliga variationer i resultatet. Regeringens utvärdering sker därför över rullande femårsperioder. Diagram 5.2 Sammanlagt resultat av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning budgetåren 1992/93 – 1997 exklusive realränteobligationer. Miljoner kronor Regeringens mål för upplåning och statsskuldsförvaltningen är att kostnaden för den faktiska skulden under en femårsperiod skall vara lägre än kostnaden för riktmärkesportföljerna. Riksgäldskontoret har uppnått dessa mål. Kostnaderna för statsskulden har under de senaste fem budgetåren (som omfattar 5½ kalenderår) understigit riktmärkesportföljernas kostnader med 11,2 miljarder kronor. Under 1997 var den verkliga skuldens kostnader 4,7 miljarder kronor lägre än riktmärkesportföljernas. Då upplåningen genom realränteobligationer inte utvärderas gentemot riktmärkesportföljerna ingår dessa inte i det beräknade resultatet. I det följande kommenteras resultaten för de fyra marknaderna. Det bör noteras för de följande resultatbedömningarna, tabellerna och diagramen att budgetåret 1995/96 omfattade 18 månader. Den inhemska nominella marknaden Under de senaste fem budgetåren har den sammanlagda kostnaden för den nominella statsskulden i kronor, inklusive lån på hushållsmarknaden, understigit riktmärkesportföljens kostnad med 380 miljoner kronor. Under 1997 var den faktiska skuldens kostnader 4,7 miljarder kronor lägre än riktmärkesportföljens kostnader. Diagram 5.3 Resultat av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning på den nominella marknaden i kronor budgetåren 1992/93 – 1997. Miljoner kronor Resultatet för budgetåret 1997 förklaras till största delen av orealiserade kursvinster för premieobligationer. Dessa uppgick till 4,2 miljarder kronor till följd av att börskurserna på premieobligationer var lägre än under tidigare år. Resterande vinst uppkom genom att den faktiska skuldens marknadsvärde inte ökade lika mycket som riktmärkesportföljens. Skuldens marknadsvärde påverkas av räntan. Sjunker räntan mellan två beräkningstillfällen så ökar skuldens marknadsvärde. Eftersom skuldens värde ökar uppstår en orealiserad förlust, dvs. en (orealiserad) kostnad. Stiger räntan sker det motsatta, dvs. marknadsvärdet sjunker och en orealiserad vinst uppstår. Dessutom gäller att ju längre genomsnittlig löptid skulden har, desto större utslag ger ränteförändringar i marknadsvärdet. Under 1997 hade riktmärkesportföljen en längre genomsnittlig löptid än den faktiska skulden. Riktmärkesportföljens marknadsvärde ökade därför mer än den faktiska skuldens i samband med att räntorna föll. Detta medförde att riktmärkesportföljens kostnad blev högre än den faktiska skuldens. Enligt regeringen kan resultatbedömningen av den inhemska upplåningen inte enbart baseras på en jämförelse med riktmärkesportföljen. Hänsyn skall även tas till de marknadsvårdande insatser Riksgäldskontoret genomför i syfte att främja effektiviteten på den inhemska marknaden. En ökad effektivitet bidrar till en allmänt lägre inhemsk räntenivå. Både den faktiska skuldens kostnader och riktmärkesportföljens kostnader minskar då lika mycket, vilket innebär att åtgärderna inte ger utslag i resultatberäkningen mot riktmärkesportföljen. Genom att verka för en effektiv och väl fungerande statspappersmarknad bidrar emellertid Riksgäldskontoret till lägre upplåningskostnader för staten. Under budgetåret har Riksgäldskontoret genomfört ett antal insatser i detta syfte. Exempelvis har antalet statsobligationslån utökats i syfte att skapa låneförfall varje år. Detta bidrar dels till att förbättra prisbildningen, dels till att sprida antalet tillfällen då lånen skall omsättas, dvs. minska den s.k. refinansieringsrisken. Dessutom är ett större antal statsobligationslån en förutsättning för det börshandlade futureskontrakt som introducerades i september 1998. Sammantaget innebär dessa åtgärder en internationell anpassning av det sätt som handeln bedrivs på den svenska marknaden, vilket kan antas vara gynnsamt för marknadens funktionssätt och därmed bidra till lägre upplåningskostnader. Regeringen konstaterar att Riksgäldskontoret uppnått målet för förvaltningen av den nominella inhemska statsskulden. Regeringen ser även med tillfredsställelse på de marknadsvårdande åtgärder Riksgäldskontoret genomfört på den inhemska marknaden i syfte att förbättra marknadens effektivitet. Den inhemska hushållsmarknaden Den inhemska hushållsmarknaden ingår i utvärderingen av upplåning på den nominella marknaden i kronor, vilken redogjorts för ovan. Hushållsupplåningen utvärderas emellertid även separat. Detta sker genom att kostnaden för denna upplåning jämförs med Riksgäldskontorets alternativa upplåningskostnad på den nominella värdepappersmarknaden, dvs. kostnaden för upplåningen genom statsobligationer och statsskuldväxlar. Denna jämförelse visar att upplåningen på hushållsmarknaden under de fem senaste budgetåren inneburit lägre kostnader med cirka 3,8 miljarder kronor. Under 1997 uppgick de minskade kostnaderna till 325 miljoner kronor. Diagram 5.4 Besparingar genom upplåning från hushållen jämfört med Riksgäldskontorets alternativa upplåningsformer budgetåren 1992/93 – 1997 Miljoner kronor Tabell 5.5 Resultat av hushållsupplåningen budgetåren 1992/93 – 1997 fördelat på respektive sparform. Miljoner kronor 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1997 Totalt Allemansspar 2 300 352 242 253 102 3 249 Premieobligationer 22 56 43 126 245 492 Riksgäldskonto 17 10 85 -11 -2 99 Riksgäldsspar -20 -20 Totalt 2 339 418 370 368 325 3 820 Upplåningen från hushållen utgör ett komplement till Riksgäldskontorets övriga upplåning. Under de senaste budgetåren har Riksgäldskontorets hushållsupplåning minskat både i absoluta tal och som andel av den totala statsskulden. Minskningen beror främst på uttag ur allemanssparandet till följd av avskaffade skatteförmåner och en ökad konkurrens på sparmarknaden. Sedan skatteförmånen för allemansspar avskaffats vid årsskiftet 1996/97 ansåg regeringen att det inte förelåg behov av en särskild lagreglering av allemansspar. Regeringen överlämnade därför hösten 1997 en proposition (prop. 1997/98:50) med förslag om att avskaffa lagen om allemansspar. Riksdagen beslutade i maj 1998 (bet. 1997/98:FiU17, rskr. 1997/98:199) att lagen skulle upphöra vid utgången av juni 1998. Till följd av fallande lönsamhet i allemansspar, främst p.g.a. av allt högre provisionskostnader till de förmedlande bankerna, beslöt Riksgäldskontoret att avskaffa sparformen i samband med att lagen upphörde. För att erbjuda ett alternativ till allemansspar och samtidigt bemöta den ökade konkurrensen på sparmarknaden introducerades i november 1997 en ny sparform, Riksgäldsspar. Genom Riksgäldsspar tar Riksgäldskontoret emot inlåning i egen regi, vilket innebär att bankernas försäljningskanaler inte behöver anlitas vilket i sin tur medför lägre kostnader. Riksgäldsspar har dock inte lyckats kompensera för uttagen ur allemansspar. Låga räntenivåer och stigande aktiekurser medförde ett svagt intresse för placeringar i ränterelaterade sparformer. Totalt flyttades 2,1 miljarder kronor till Riksgäldsspar. Detta motsvarar cirka 10 % av de medel som aktivt flyttades från allemansspar till andra sparformer, exempelvis fondsparande i banker. Under 1997 uppvisade Riksgäldsspar ett negativt resultat. Det skall dock noteras att sparformen introducerades under slutet av året och fortfarande befinner sig i introduktionsstadiet. I samband med introduktionen av Riksgäldsspar upphörde även upplåningen genom Riksgäldskonto. Riksgäldskonto har under de senaste åren uppvisat ett negativt resultat. Diagram 5.5 Hushållsupplåningen fördelad på olika låneinstrument/sparformer och hushållsupplåningens andel av statsskulden vid slutet av budgetåren 1992/93 – 1997 Under de senaste fem åren har upplåningen på hushållsmarknaden uppvisat ett positivt resultat, dvs. kostnaden har varit lägre än motsvarande upplåning på den nominella värdepappersmarknaden. Riksgäldskontoret har därmed uppnått det av regeringen uppsatta målet för verksamheten. Lönsamheten har dock stagnerat under de senaste åren, främst p.g.a. fallande lånevolymer. Enligt regeringens mening skall Riksgäldskontoret bedriva upplåning från hushållen endast i den mån denna upplåning – inklusive kontorets administrationskostnader – är billigare än Riksgäldskontorets alternativa upplåningsformer. Detta gäller såväl för marknaden som helhet som för de enskilda instrumenten på denna marknad. Regeringen finner det därför angeläget att Riksgäldskontoret fullföljer den påbörjade satsningen på att återvinna marknadsandelar på hushållsmarknaden och öka lönsamheten i syfte att uppnå fortsatt låga upplåningskostnader för staten. Den internationella kapitalmarknaden Under de senaste fem budgetåren medförde förvaltningen av den utländska skulden att den faktiska skuldens kostnader var 10,8 miljarder kronor lägre än kostnaderna för riktmärksportföljen i utländsk valuta. Under 1997 var den faktiska skuldens kostnader 84 miljoner kronor högre än riktmärkesportföljens kostnader. Diagram 5.6 Resultat av Riksgäldskontorets upplåning- och skuldförvaltning på den internationella kapitalmarknaden budgetåren 1992/93 – 1997. Miljoner kronor Under 1997 gav Riksgäldskontorets positioner i utländska valutor ett positivt resultat. Den faktiska skulden hade under 1997 en högre andel skuld i japanska yen än riktmärkesportföljen. Under 1997 försvagades yenen. Därmed uppstod större valutakursvinster i den faktiska skulden än i riktmärkesportföljen. Även bedömningar av utvecklingen av USA-dollarn medförde vinster jämfört med riktmärkesportföljen. Under året stärktes USA-dollarn. Den faktiska skulden hade en lägre andel skuld i USA-dollar än riktmärkesportföljen. Den faktiska skuldens valutaförlust blev därmed mindre än riktmärkesportföljens. Däremot medförde bedömningar av den internationella ränteutvecklingen en förlust på cirka 100 miljoner kronor. I likhet med flertalet aktörer räknade Riksgäldskontoret med att den förhållandevis kraftiga nedgången i ränteläget under 1995 och 1996 skulle följas av uppgång. I enlighet med förväntan steg räntorna på korta löptider under 1997. Däremot fortsatta de längre räntorna att falla, vilket gav upphov till högre kostnader jämfört med riktmärket då Riksgäldskontoret valt en högre ränterisk än riktmärkesportföljen på dessa löptider. Resultat av Riksgäldskontorets förvaltning kan, utöver jämförelsen med riktmärket, jämföras med resultatet för de tre externa förvaltare som kontoret anlitar. Dessa förvaltar en mindre del av den utländska skulden till samma villkor som Riksgäldskontoret. Som framgår av den följande tabellen har Riksgäldskontoret under budgetåren 1992/93 – 1997 uppnått ett bättre resultat än de externa förvaltarna samtidigt som risktagandet varit lägre. Tabell 5.6 Genomsnittligt månadsresultat och informationskvot för Riksgäldskontoret och externa förvaltare budgetåren 1992/93 – 1997. Riksgälds- kontoret Genomsnitt externa förvaltare Genomsnittligt månadsresultat i baspunkter (hundradels procent) 5,4 1,3 Informationskvot 1) 0,8 0,3 1) Informationskvoten är ett mått på riskjusterad avkastning. Ju högre värde desto bättre. Nyupplåningen kan utvärderas separat från den ovan nämnda förvaltningen av den utestående skulden. Skillnaden mellan ränta på Riksgäldskontorets lån och räntan på lån emitterade av låntagare med bättre kreditbetyg minskade under 1997. Sveriges förbättrade statsfinanser innebar ett ökat intresset för svenska statsobligationer emitterade i utländsk valuta. Detta medförde tillsammans med ett litet utbud av nya lån, till följd av att ingen nettoupplåning i utländsk valuta genomfördes under 1997, att allt bättre lånevillkor kunde uppnås. Regeringen konstaterar att det uppsatta målet för skuldförvaltningen och upplåningen på den internationella kapitalmarknaden uppnåtts. Verksamheten har enligt regeringens mening bedrivits effektivt och ändamålsenligt, vilket bidragit till väsentligt minskade kostnader för staten. Marknaden för realränteobligationer Realränteobligationer utgör ett viktigt komplement till den nominella upplåningen. Produkten ger investerare möjlighet att säkra sig mot inflationsrisken. Under 1997 nettoupplånades 17 miljarder kronor genom emissioner av realränteobligationer. Detta innebar en kraftig minskning i upplåningstakten jämfört med 1996, då stocken realobligationer ökade med cirka 58 miljarder kronor. Realränteobligationer representerade dock en betydande andel (25 %) av de totala emissionerna av obligationer under 1997. Vid årsskiftet 1997/98 var den utestående volymen 90,7 miljarder kronor, vilket motsvarar 6,3 % av statsskulden. Detta gör den svenska marknaden för realränteobligationer till den näst största i världen i relation till statsskulden. Regeringen noterar med tillfredsställelse att upplåningen genom realränteobligationer indikativt inneburit minskade kostnader med 3 miljarder kronor jämfört med nominell upplåning under perioden april 1994 till december 1997. Hittills har regeringen inte formulerat något specifikt mål för upplåningen genom realränteobligationer. Den nya beslutsmodellen för statsskuldsförvaltningen, vilken beskrivs nedan, innebär att regeringen skall ange riktlinjer avseende hela statsskuldsportföljen. Regeringens beslut om riktlinjer för Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden under 1999 kommer därmed direkt eller indirekt att inbegripa mål för upplåningen i realränteobligationer. Beslutet skall fattas senast den 15 november 1998. Intern riskkontroll Målet för Riksgäldskontorets interna riskkontroll är att standarden på hanteringen av finansiella och administrativa risker skall motsvara vad som kan anses vara god marknadspraxis. Riksgäldskontoret har vidtagit ett antal åtgärder för att höja kvaliteten och säkerheten inom riskkontrollen. Hösten 1996 påbörjades implementeringen av ett nytt finansadministrativt datasystem inom riskkontroll, analysverksamhet och betalningsförmedling. Under våren 1997 uppstod dock problem i införandet av systemet och projektet avbröts. Arbetet återupptogs hösten 1997 med en delvis annan inriktning. En ny modern modell för mätning och hantering av kreditrisker togs i bruk under budgetåret. Riksrevisionsverket påvisade i revisionsrapporten för budgetåret 1994/95 brister i Riksgäldskontorets interna riskhantering. Ett nytt finansadministrativt datasystem är av central betydelse för att förbättra Riksgäldskontorets interna riskkontroll. Avbrottet i införandet av ett nytt datasystem har därför medfört att arbetet med att förstärka riskkontrollen försenats. Regeringen bedömer av denna anledning att Riksgäldskontoret ännu inte uppfyller det för verksamheten uppsatta målet. Regeringen finner det angeläget att kontoret genomför och fullföljer det nystartade dataprojektet. Regeringen avser att under 1999 initiera en djupare studie av måluppfyllelsen inom riskkontrollverksamheten. Ny modell för statsskuldsförvaltningen Riksdagen beslutade 29 maj 1998 (prop. 1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253) om en ny modell för statsskuldsförvaltningen. Den nya modellen införs successivt under andra halvåret 1998 och gäller fullt ut fr.o.m. 1999. Beslutet innebär i korthet att målet för statsskuldsförvaltningen fr.o.m. 1999 anges i lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Målet är att statens skuld skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav penningpolitiken ställer. Beslutet innebär vidare att en tydligare ansvarsfördelning och beslutsordning skapas. Regeringen skall nu årligen, med början i år, besluta om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen för det kommande året. Till skillnad mot tidigare, då regeringen enbart angav riktlinjer för skulden i utländsk valuta, skall riktlinjer anges för hela statsskuldsportföl- jen. Därmed ges möjlighet att anlägga ett hel- hetsperspektiv på statsskuldsförvaltningen, vilket i sin tur skapar förutsättningar för en samlad riskbedömning. Riktlinjebeslutet skall baseras på det mål för statsskuldsförvaltningen som riksdagen lagt fast i lagen om statens upplåning och skuldförvaltning. Inför regeringens beslut har Riksgäldskontoret i uppdrag att lämna ett förslag till riktlinjer, vilket gör att expertis och marknadskännedom inom Riksgäldskontoret kan utnyttjas. Innan beslut fattas skall Riksbanken ges möjlighet att yttra sig över Riksgäldskontorets förslag. Utvärderingen av statsskuldsförvaltningen lyfts även fram. Från och med 1999 skall regeringen senast den 25 april varje år presentera utvärdering av statsskuldsförvaltningen i en skrivelse till riksdagen. Utvärderingsarbetet kommer att bli mer omfattande än vad som tidigare varit fallet, samtidigt som tiden för denna uppgift minskar. Den nya modellen och tidpunkter sammanfattas i nedanstående figur. Figur 5.1 Beslutsordning och tidpunkter i den nya modellen för statsskuldsförvaltningen År 1 År 2 År 3 1 oktober 15 november 15 februari februari - april 25 april Riksgäldskontoret lämnar förslag till riktlinjer Regeringen beslutar om riktlinjer Genomförande Riksgäldskontoret lämnar underlag för utvärdering till regeringen Utvärdering sker Regeringen överlämnar skrivelse till riksdagen B3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader Tabell 5.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 71 973 Anslags- sparande 24 049 5 1998 Anslag 83 769 1 2 Utgifts- prognos 82 862 1999 Förslag 84 701 2000 Beräknat 79 894 3 2001 Beräknat 81 109 4 1 Varav 1 125 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Varav 4 200 tkr till regeringens disposition. 3 Motsvarar 78 480 tkr i 1999 års prisnivå. 4 Motsvarar 78 480 tkr i 1999 års prisnivå. 5 Varav 9 400 tkr till regeringens disposition. Anslaget disponeras för löne-, systemutveck- lings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret. Anslagssparandet är pla- nerat att täcka kostnader för inköp och utveck- ling av ett nytt finansadministrativt datasystem, tillfälliga kostnader för säkring av kompetens- försörjningen och studier av effekter på upplåningsmetoder, skuldförvaltningsmetoder och riktmärken till följd av den nya modellen för statsskuldsförvaltning samt starten av valuta- unionen 1999. I syfte att reservera medel för inköp och utveckling av ett nytt finansadministrativt datasystem har 13,6 miljoner kronor ställts till regeringens disposition. Regeringens överväganden I syfte att uppnå en effektivare upplåning, låneförvaltning och likviditetsförvaltning överfördes den 1 juli 1998 ansvaret för statens betalningssystem från Riksrevisionsverket till Riksgäldskontoret. Överföringen medför att Riksgäldskontorets tillgång till information förbättras, vilket torde leda till lägre finansieringskostnader. Förändringen medför även att andra myndigheter endast behöver vända sig till en myndighet för att diskutera finansiering, likviditetsförvaltning och betalningsförmedling vilket bör leda till en ökad effektivitet. För administrationskostnader som uppstår i samband med betalningssystemet tillfördes från och med den 1 juli 1998 Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader varaktigt på helårsbasis 2 250 000 kronor, varav 1 125 000 kronor tidigare tillförts genom tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksrevisionsverket minskas med motsvarande belopp. Kostnaderna för inköp och utveckling av ett nytt finansadministrativt datasystem beräknas bli lägre än vad som tidigare antagits. Jämfört med vad som tidigare antagits kan dessutom en större andel av dessa kostnader under 1999 täckas genom att belasta anslagssparandet. Regeringen föreslår därför att anslaget under 1999 engångsvis minskas med 2 008 000 kronor. Slutsatser Regeringen föreslår att anslaget Riksgäldskontoret Förvaltningskostnader uppgår till 84 701 000 kronor under 1999. Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1998 innebär detta en minskning med 392 000 kronor. Förslaget sammanfattas i nedanstående tabell. Beräkning av anslag för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 83 769 Pris- och löneomräkning + 1 614 Justering av premier + 201 Överfört från anslaget A2 Riksrevisionsverket + 1 125 Engångsvis minskning av anslaget under 1999 - 2 008 Förslag 1999 84 701 Vid beräkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Anslaget för år 2000 har beräknats till 79 894 kronor. Den tillfälliga nivåhöjningen av anslaget som gjorts för 1998 och 1999 om drygt 6 miljoner kronor faller bort fr.o.m. år 2000. Anslaget för år 2001 har beräknats till 81 109 000 kronor B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning Tabell 5.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 590 358 1998 Anslag 767 600 Utgifts- prognos 430 632 1999 Förslag 535 000 2000 Beräknat 425 000 2001 Beräknat 500 000 Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella kostnader och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen av kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och skuldförvaltning på den inhemska marknaden. Även andra kostnader för statens betalningssystem än administrativa kostnader belastar anslaget. Från och med innevarande budgetår har provisionskostnader i samband med upplåningen på de internationella kapitalmarknaderna flyttats från detta anslag. Dessa kostnader belastar nu anslaget C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning inom utgiftsområde 26. Möjlighet till anslagssparande förekommer ej på detta anslag då outnyttjade medel på anslaget inte får föras över till följande budgetår. Regeringens överväganden Riksdagen beslutade i maj 1998 att avveckla lagen om allemansspar (prop. 1997/98:50, bet. 1997/98:FiU17, rskr. 1997/98:199) vid utgången av juni 1998. Som ovan beskrivits beslöt Riksgäldskontoret att avveckla sparformen i samband med att lagen upphörde. Under arbetet med budgetpropositionen för 1998 var inte detta beslutat och kunde därför inte tas med i beräkningarna. Då sparformen nu upphört kommer inga provisionskostnader att utgå för allemansspar under 1999. Detta innebär att regeringen föreslår att anslagsbeloppet sänks med 134 miljoner kronor år 1999 jämfört med det beräknade beloppet i budgetproposition för 1998. Aktuella beräkningar pekar på betydligt högre utbetalningar av bonusränta för ungdomsbospar än vad som tidigare antagits. För att finansiera de ökade utbetalningarna föreslår regeringen att tre miljoner kronor under 1999 överförs från detta anslag till anslaget A11 bonusränta för ungdomsbospar inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. För åren 2000 och 2001 föreslås att 4,5 respektive 5 miljoner kronor överförs. Riksdagen antog den 29 maj 1998 regeringens proposition om statsskuldsförvaltningen (prop. 1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253). Beslutet innebär bl.a. att utvärderingen av statsskuldsförvaltningen skall fördjupas och även få en mer framskjuten plats än tidigare. Utvärderingen skall ske genom en särskild skrivelse som lämnas till riksdagen senast den 25 april varje år. B5 Bokföringsnämnden 5.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 4 237 Anslags- sparande 231 1998 Anslag 6 194 1 Utgifts- prognos 5 200 1999 Förslag 6 297 2000 Beräknat 6 404 2 2001 Beräknat 6 532 2 1 Varav 800 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. 2 Motsvarar 6 297 tkr i 1999 års prisnivå Bokföringsnämnden består av ordförande, vice ordförande och nio andra ledamöter. Kanslifunktionen fullgörs av Finansinspektionen. Nämnden har vidare två permanenta arbetsgrupper som stöd för kansliet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1997 visar att nämnden har förbrukat cirka 0,2 miljoner kronor mindre än budgeterat. Detta förklaras främst av att projektkostnader inte har uppstått i den omfattning som var planerad. Regeringens överväganden Resultatbedömning Budgetåret 1997 var målet för Bokföringsnämnden att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Bokföringsnämnden är statens expertorgan på redovisningsområdet. Detta inkluderar att nämnden utfärdar kompletterande normgivning, biträder Regeringskansliet i redovisningsfrågor, deltar i utredningar inom kommittéväsendet, yttrar sig över författningsförslag, avger yttranden till domstolar om vad god redovisningssed innebär i olika avseenden samt samarbetar med andra normgivande organ inom redovisningsområdet. Av nämndens årsredovisning framgår att verksamheten i stor utsträckning har påverkats av förändringen på redovisnings-, associations- och skatterättsliga området. Nämnden har utöver yttrandet över Redovisningskommitténs slutbetänkande (SOU 1996:157) avgivit ett betydande antal remissyttranden till framför allt Regeringskansliet. Utrymmet för egen normgivning har påverkats negativt av remissarbetet. Under året har nämnden publicerat två uttalanden i redovisningsfrågor samt i det närmaste färdigställt ett utkast till rekommendation om Redovisning av enskild näringsverksamhet. Regeringen har inga invändningar mot den av nämnden bedrivna verksamheten. Målet att främja god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning är enligt regeringens bedömning uppfyllt. Slutsatser Bokföringsnämndens arbete bör även fortsättningsvis inriktas på att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden bör också kommande år vid behov bistå Regeringskansliet med det fortsatta arbetet med ny redovisningslagstiftning. Behovet av råd och anvisningar på redovisningsområdet är stort och regeringen anser att nämndens arbete med egen normgivning bör intensifieras. Bland de angelägna projekten kan nämnas miljöredovisning, redovisning i samband med fusioner och normgivning med anledning av att euron införs. Med tanke på det stora behovet av normgivning bör nämnden få ökade resurser för budgetåret 1999 med 0,8 miljoner kronor. Ökningen har finansierats genom omprioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet. Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir 6 297 000 kronor. Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 6 404 000 kr och för år 2001 till 6 532 000 kr. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 6 194 Pris- och löneomräkning 103 Förslag 1999 6 297 13.6 Beräkning av kapitaltäckningskrav Ärendet och dess beredning Genom EG-direktivet 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (kapitalkravsdirektivet) infördes regler för kapitaltäckning av marknadsrisker i EG-rätten. Den 22 juni 1998 antogs direktivet 98/31/EG om ändring av kapitalkravsdirektivet. Det nya direktivet innehåller bl.a. en möjlighet för EU:s medlemsländer att tillåta värde- pappersföretag och kreditinstitut att beräkna kapitalkrav för positionsrisker och valutakursrisker med användning av s.k. egna riskberäkningsmodeller, utan att samtidigt behöva uppfylla kraven beräknade enligt de metoder som 1993 års direktiv föreskriver. Genom ändringsdirektivet införs också kapitalkrav för positioner i råvaror och råvaruderivat samt görs en del ändringar i bestämmelserna i 1993 års direktiv. Direktivet skall vara genomfört senast den 22 juli 2000. Här lämnas ett förslag om den lagändring som krävs för att genomföra direktivets bestämmelser såvitt gäller användande av egna riskberäkningsmodeller. Regeringen avser att återkomma med förslag om hur övriga bestämmelser i ändringsdirektivet skall genomföras. Förslaget har i form av en promemoria remitterats till Riksbanken, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets lagstiftningsärende (dnr Fi 98/2671). Lagrådet Det framlagda lagförslaget är av lagtekniskt enkel beskaffenhet. Ändringen är enligt regeringens bedömning sådan att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Bakgrund EG:s direktiv om kapitalkrav för värdepappers- företag och kreditinstitut Enligt rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (kapitalkravsdirektivet) skall värdepappersföretag och kreditinstitut ha en kapitalbas som vid varje tidpunkt täcker bl.a. marknadsrisker i handelslagret och valutakursrisker i hela verksamheten. Syftet med kapitaltäckningskravet är att säkerställa att instituten har tillräckligt med kapital för att klara förluster som kan uppstå till följd av kursförändringar på de finansiella marknaderna. Med marknadsrisker avses huvudsakligen positionsrisker i form av ränterisk, aktiekursrisk och emissionsrisk samt valutakursrisk. Med handelslager avses huvudsakligen de finansiella instrument som instituten innehar på kort sikt för att göra en vinst eller för att skydda positioner i handelslagret. Direktivets regler om kapitaltäckning för marknadsrisker är förhållandevis komplicerade och detaljerade. En utförlig redogörelse för direktivets bestämmelser har lämnats i prop. 1994/95:50 Nya kapitaltäckningregler m.m. (s. 159-203). Här kan i korthet nämnas att vid beräkningen av kapitalkrav för ränterisk och aktiekursrisk beaktas dels risker hänförliga till instrumentens emittent (specifik risk), dels risker för prisförändringar på marknaden (generell risk). Kapitalkravet för emissionsrisk, dvs. den risk ett institut tar på sig genom att garantera en emission av aktier eller räntebärande instrument, beräknas, efter medgivande av de behöriga myndigheterna, med hänsyn till vad som tecknats eller garanterats av tredje man och till den tid som förflutit sedan institutet mottog värdepapperen. Kapitalkravet för valutakursrisk beräknas enligt huvudregeln på institutets totala nettoposition i valuta, som överstiger 2 % av kapitalbasen. Medlemsländerna ges möjlighet att ställa lägre kapitalkrav för bl.a. valutor som samvarierar i förhållande till andra valutor. De metoder för beräkning av positionsrisker och valutakursrisk som föreskrivs i kapitalkravsdirektivet kallas allmänt för de standardiserade metoderna. Baselkommitténs rekommendationer om kapitalkrav för marknadsrisker. Baselkommittén för banktillsyn – ett samarbetsorgan på bankområdet för centralbanker och andra tillsynsmyndigheter från G 10-länderna – har parallellt med EG arbetat fram rekommendationer om kapitalkrav för marknadsrisker. Dessa rekommendationer, som gäller för internationellt verksamma banker, blev gällande den 1 januari 1998. Utkast till dessa rekommendationer låg i hög grad till grund för EG:s kapitalkravsdirektiv. Enligt Baselkommitténs rekommendationer kan bankerna som ett alternativ till de standardiserade metoderna, använda s.k. egna riskberäkningsmodeller (Value at Risk-modeller) för att beräkna kapitalkrav för positionsrisker och valutakursrisk. Dessa riskberäkningsmodeller torde ge en mer rättvisande bild av de marknadsrisker ett institut är exponerat för än de standardiserade metoderna, bl.a. därför att modellerna kan ta hänsyn till sammansättningen av olika finansiella instrument i institutets värdepappersportfölj. Egna riskberäkningsmodeller torde i många fall kunna leda till lägre kapitalkrav för marknadsrisker och minskade administrationskostnader för instituten. I avvaktan på att kapitalkravsdirektivet anpassades till Baselkommitténs rekommendationer uttalade kommissionens rättsenhet efter en tolkning av direktivet att tillsynsmyndigheterna i medlemsländerna kunde tillåta institut att använda andra metoder – dvs. egna riskberäkningsmodeller – än dem som anvisats i direktivet för att beräkna kapitalkraven för positions- och valutakursrisker. En förutsättning var emellertid att institutets kapitalbas alltid motsvarade eller översteg kapitalkraven beräknade enligt de standardiserade metoderna. Kapitaltäckningslagen Kapitalkravsdirektivets bestämmelser genomfördes huvudsakligen genom lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersföretag (kapitaltäckningslagen). Såvitt gäller marknadsrisker trädde lagen i kraft den 1 januari 1996. Kapitaltäckningslagens bestämmelser om beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker är generellt hållna. Bestämmelserna kompletteras av mer detaljerade regler i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1997:12) om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för marknadsrisker och kreditrisker samt föreskrifter (FFFS 1997:13) om nettning. Efter kommissionens tolkningsuttalande om tillåtligheten av egna modeller, infördes i kapitaltäckningslagen en möjlighet att använda sådana modeller för beräkning av marknadsrisker (prop. 1995/96:62 Ändringar i kapitaltäckningsreglerna m.m. s. 14-24). Instituten måste dock vid varje tidpunkt uppfylla kapitalkraven beräknade enligt de standardiserade metoderna. Kompletterande bestämmelser infördes i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1997:12). Ändringsdirektivet Genom 1998 års ändringsdirektiv infördes en möjlighet för medlemsländerna att tillåta instituten att som ett alternativ till de standardiserade metoderna använda sig av egna riskberäkningsmodeller för beräkning av kapitalkrav för positions- och valutakursrisker. I ändringsdirektivet har reglerna om egna modeller förts in som en ny bilaga 8 till kapitalkravsdirektivet. Reglerna har utformats efter Baselkommitténs rekommendationer. Eftersom det här är fråga om legalt tvingande bestämmelser har artiklarna i vissa fall getts en mer strikt ordalydelse. Reglerna i bilagan är mycket detaljerade och tekniskt komplicerade. I detta sammanhang kan det inte bli fråga om annat än en översiktlig redogörelse. I övrigt får hänvisas till direktivtexten. En förutsättning för att ett institut skall få använda en egen riskberäkningsmodell är att tillsynsmyndigheten uttryckligen godkänt användandet. För att institutet skall få tillstånd måste den egna modellen, och institutets användande av den, uppfylla vissa krav. De s.k. kvalitativa kraven (bilaga 8 punkt 2) går ut på att säkerställa interna rutiner för handhavandet av riskberäkningsmodellen och för dess integrering i institutets riskhanteringsprocess från ”handlargolvet” till högsta ledningen. Direktivet ställer krav på kunskap, integritet och kapacitet hos anställda och avdelningar. Vidare krävs att institutet fortlöpande skall testa och se över modellens tillförlitlighet samt åtminstone en gång om året se över hela sin riskhanteringsprocess. För den översynen föreskrivs på detaljerad nivå vad som skall beaktas. För att övervaka att riskberäkningsmodellen är tillförlitlig skall instituten utföra en kontroll i efterhand (s.k. backtesting) av modellen (punkt 3). Denna kontroll går ut på att jämförelser görs för varje dag mellan det riskvärde modellen räknat fram och det verkliga utfallet i fråga om förändringar i värdet av de finansiella instrumenten. Kontrollen skall även göras hypotetiskt, dvs. med antagandet av att innehavet av finansiella instrument inte förändrats under dagen i fråga. Särskilda regler gäller för beräkning av den s.k. specifika risken, dvs. risken för prisförändringar som kan hänföras till emittenten av det finansiella instrumentet (punkt 4 och 5). Om modellen inte klarar av att beräkna den specifika risken får den beräknas enligt en standardiserad metod. Annars skall ett särskilt kapitalkrav tillämpas för den specifika risken (punkt 8). Detta kapitalkrav kan dock underlåtas om institutet kan visa att modellen fångar upp även risken för fallissemang hos emittent eller motpart (punkt 9). Beräkningen av riskerat värde skall göras dagligen, varvid minst krävs ett konfidensintervall på 99 %, en innehavsperiod motsvarande 10 dagar och en historisk observationsperiod på ett år, om en kortare observationsperiod inte är motiverad på grund av en betydande ökning av prisvolatiliteten. Det kapitalkrav gäller som är högst av föregående dags beräknade riskvärde och medelvärdet av beräknat riskvärde för de 60 närmast föregående bankdagarna. Som en extra säkerhet gäller att det riskerade värde (value at risk) som modellen räknat fram skall multipliceras med en faktor på minst tre (multiplikationsfaktorn). Beroende på utfallet av den efterhandskontroll som skall göras för varje dag kan multiplikationsfaktorn höjas till maximalt fyra (punkt 7). Vidare krävs att dataunderlaget uppdateras minst var tredje månad (punkt 11) och att modellen på ett korrekt sätt beaktar risker förenade med optioner och liknande instrument. Risker som inte fångas upp av modellen måste täckas av ”ledigt utrymme” i kapitalbasen (punkt 12). Särskilda krav ställs på riskberäkningsmodellens kapacitet i fråga om var och en av de olika riskerna i förhållande till institutets aktivitetsnivå på olika marknader (punkt 13). Beräkning av kapitalkrav för positionsrisker och valutakursrisk med hjälp av egna modeller Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag får, efter medgivande av Finansinspektionen, använda andra metoder för att beräkna kapitalkravet för positionsrisker och valutakursrisker i stället för dem som anges i 4 kap. 2-4 och 8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser stöder förslaget. Riksbanken framhåller att genom förslaget blir incitamentet starkare för bankerna att använda riskberäkningsmodeller, vilket kan leda till en förbättrad hantering av marknadsrisker i bankerna. Skälen för regeringens förslag: Svenska kreditinstitut och värdepappersföretag har i dag möjlighet att använda riskberäkningsmodeller för beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker. Instituten måste dock samtidigt uppfylla kapitalkraven enligt de standardiserade metoderna, vilket gör att institut som använder egna riskberäkningsmodeller måste beräkna kapitalkraven även enligt standardmetoderna. Genom det nyligen antagna ändringsdirektivet till 1993 års kapitalkravsdirektiv kan medlemsländerna tillåta att institut, efter tillsynsmyndighetens godkännande, använder en egen riskberäkningsmodell som alternativ till en beräkning enligt standardmetoderna för positionsrisk och valutakursrisk. Egna riskberäkningsmodeller torde bättre återspegla de marknadsrisker som instituten exponeras för än de standardiserade metoderna. Kapitaltäckningskravet bör därför bli mer rättvisande. Egna riskberäkningsmodeller torde också leda till lägre kostnader för instituten i form av minskad administration och, i vissa fall, lägre kapitalkrav. Som Riksbanken framhåller kan användandet av egna riskberäkningsmodeller också medföra en förbättrad hantering av marknadsrisker i instituten. Regeringen anser på grund härav att instituten bör kunna använda egna riskberäkningsmodeller för beräkning av kapitalkrav utan att samtidigt tvingas att använda de standardiserade metoderna. En förutsättning är naturligtvis att modellerna är tillförlitliga och att instituten har kapacitet att integrera riskberäkningsmodeller i sin riskhanteringsprocess. Det ankommer på Finansinspektionen att granska institut och modeller i detta avseende. För användande av egen riskberäkningsmodell krävs, enligt direktivet, tillsynsmyndighetens godkännande. För svenska institut är det vidare ur konkurrenssynpunkt angeläget att möjligheten att använda egna modeller i den utsträckning ändringsdirektivet medger införs snarast. De regler som direktivet föreskriver för användandet av egna riskberäkningsmodeller är omfattande och komplicerade. Den lagändring som föreslås innebär endast en ändring i 2 kap. 3 § kapitaltäckningslagen, som behandlar institutens skyldighet att uppfylla kapitalkrav för marknadsrisker. Genom ändringen kommer metoden att beräkna kapitalkrav med hjälp av egna riskberäkningsmodeller att godtas för beräkning av positionsrisker och valutakursrisk, som ett alternativ till de standardiserade metoderna. Redan i dag har Finansinspektionen utfärdat föreskrifter och allmänna råd för användande av egna riskberäkningsmodeller för beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker (FFFS 1997:12). De nya regler på detta område som följer av ändringsdirektivet föreslås alltså huvudsakligen införas genom ändringar i dessa föreskrifter och allmänna råd. Ekonomiska konsekvenser Egna riskberäkningsmodeller för beräkning av kapitalkrav för positionsrisker och valutakursrisk torde leda till kapitalkrav som bättre återspeglar de verkliga riskerna, vilket kan innebära både lägre och högre kapitalkrav för instituten. Förslaget torde också leda till en bättre konkurrenssituation för svenska kreditinstitut och värdepappersbolag. De administrativa kostnaderna hos instituten torde kunna minskas eftersom den egna riskberäkningsmodellen ersätter de tämligen omfattande standardiserade metoderna för beräkning av positionsrisker och valutakursrisk. För Finansinspektionen kommer ett visst föreskriftsarbete att bli nödvändigt som en följd av förslaget. Finansinspektionen har redan enligt de nu gällande bestämmelserna en skyldighet att pröva ansökningar om användande av egna riskberäkningsmodeller. Det kan tänkas att det nu blir mer attraktivt att använda egna riskberäkningsmodeller och att inspektionen får lägga ned större resurser på dessa frågor än tidigare. Kostnader för prövning av ansökningar skall dock täckas av institutens ansökningsavgifter. Det löpande tillsynsarbetet torde också i ett inledningsskede bli mer krävande om instituten övergår till riskberäkningsmodeller. Enligt regeringens bedömning torde dock flertalet institut ännu inte vara beredda att övergå till att använda egna riskberäkningsmodeller. Regeringen avser att återkomma till behovet av ytterligare medel när underlag finns för att bedöma verksamhetens framtida omfattning. 14 Premiepensionssystemet 14.1 Omfattning Verksamhetsområdet Premiepensionssystemet är ett nyinrättat verksamhetsområde och omfattar administration och förvaltning av premiepensionerna. Mål för verksamhetsområdet är att administration och förvaltning av premiepensionerna skall bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för premiepensionsspararna. Bakgrunden till bildandet av verksamhetsområdet är den överenskommelse mellan fem av de politiska partierna som ledde till att riksdagen, under våren 1998, beslutade om en genomgripande förändring av det allmänna ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13, rskr. 1997/98:315 och 320). Den nya inkomstgrundade ålderspensionen har två huvuddelar: inkomstpension från ett fördelningssystem och premiepension från ett fonderat system. Premiepensionssystemet skall administreras av den nya Premiepensionsmyndigheten. 14.2 Premiepensionsmyndigheten Premiepensionsmyndigheten skall vara försäkringsgivare för premiepension i det reformerade ålderspensionssystemet som träder i kraft den 1 januari 1999. Myndigheten inledde sin verksamhet i juli 1998. När premiepensionssystemet trätt i full funktion, under andra hälften av år 1999, kommer Premiepensionsmyndighetens huvudsakliga uppgifter vara att hantera individuella konton för pensionsmedel i olika värdepappersfonder, att besluta om och betala ut pensioner, att tillhandahålla efterlevandeskydd samt att informera om premiepensionssystemet. Premiepensionsmyndigheten skall också ansvara för den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedel hos Riksgäldskontoret. Utgifterna för Premiepensionsmyndighetens administration skall täckas med avgifter som tas från de försäkrades premiepensionskonton. Regeringen reglerar avgiftsuttaget genom föreskrifter i en förordning som kommer att beredas under hösten 1998. Även utgifterna för uppbyggnaden skall belasta pensionsmedlen. Under 1998 bedöms utgifterna uppgå till 45 miljoner kronor. Utgifterna för organisationsuppbyggnaden beräknas till 15 miljoner kronor och investeringar i ett kontoadministrativt system förväntas innebära utgifter på omkring 22 miljoner kronor. Eftersom det reformerade ålderspensionssystemet ännu inte trätt i kraft har finansieringen lösts genom att Premiepensionsmyndigheten under år 1998 beviljats en räntekontokredit på 45 miljoner kronor och en låneram på 22 miljoner kronor. Överföringen från den tillfälliga förvaltningen i Riksgäldskontoret till Premiepensionsmyndigheten beräknas genomföras under hösten år 1999. Totalt kommer pensionsrätternas värde vid överföringstidpunkten att uppgå till omkring 34 miljarder kronor. Därefter kommer ytterligare omkring 15–20 miljarder kronor att tillföras systemet varje år . Det är av stor vikt att Premiepensionsmyndigheten under det nuvarande uppbyggnadsskedet vidtar de åtgärder som krävs för att premiereservsystemet skall fungera fullgott från det att överföringen görs. Det innebär bl.a. att det administrativa systemet måste fungera effektivt och säkert. Samarbetsavtal med ett brett utbud av fondförvaltare skall ha tecknats. Vidare måste information om premiepensionssystemet och om valmöjligheterna nå pensionsspararna så att de kan göra så bra individuella val inom systemet som möjligt. Det innebär stora krav på informationens innehåll och spridning. Samtidigt är det väsentligt att Premiepensionsmyndigheten bedriver sitt arbete på ett kostnadseffektivt vis så att pensionsspararnas medel inte belastas med onödigt höga avgifter. Premiepensionsmyndighetens utgifter och investeringskostnader kommer även under budgetåret 1999 till övervägande del att finansieras genom räntekontokredit och låneram hos Riksgäldskontoret. Storleken på räntekontokredit och låneram för år 1999 kommer att fastställas i myndighetens regleringsbrev för 1999. 15 Särskilda finansierings- och garantiåtaganden 15.1 15.1 Omfattning Verksamhetsområdet Särskilda finansierings- och garantiåtaganden omfattar två anslag, Nordiska investeringsbanken (NIB) och avgift för Stadshypotekskassans grundfond. I verksamhetsområdet ingår också åtaganden avseende Europeiska investeringbanken (EIB), Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) samt vissa resurser för åtgärder inom den finansiella sektorn. Vad gäller bidrag till kapitalet i EIB har 15,9 miljoner kronor anvisats för budgetåret 1998 för att täcka underskott i föregående års inbetalning (prop. 1997/98:150). För EBRD och NIB finns inga anslag uppförda på statsbudgeten för 1998, för NIB beräknas däremot ett anslag för kommande budgetår 1999. 15.2 Utgiftsutvecklingen Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 982,7 153,8 605,0 48,7 88,7 118,7 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 15.3 Resultatinformation I 1998 års ekonomiska vårproposition behandlades Sveriges medverkan i en förestående kapitalhöjning i EIB. Bankens guvernörsråd beslutade i juni 1998 om en höjning av kapitalet från cirka 62 till 100 miljarder ecu. Av höjningen skall 6 procent inbetalas. Denna del finansieras från bankens reserver, vilket betyder att medlemsstaterna inte behöver göra nya inbetalningar. Däremot innebär kapitalhöjningen ökade garantiåtaganden. För Sverige ökar garantiåtagandet från 1,9 till 3,1 miljarder ecu. I samband med beslutet om kapitalhöjningen enades guvernörsrådet om en engångsutbetalning från banken till ägarna. Totalt uppgår denna utbetalning till 1 miljard ecu, varav cirka 32,7 miljoner ecu eller cirka 295 miljoner kronor tillfaller Sverige. Utbetalningen genomförs i november 1998. För EBRD gäller att riksdagen beslutat (prop. 1996/97:1) att Sverige skall medverka i en kapitalhöjning i banken och teckna andelar motsvarande 228 miljoner ecu. Av den nya kapitalinsatsen skall 22,5 % inbetalas i åtta lika stora rater över en period av åtta år. Sverige betalar således in 6 412 500 ecu under vart och ett av åren 1998-2005. Den andra raten skall erläggas senast den 15 april 1999 och kommer att täckas med medel som tidigare avsatts för kapitalinsatser i EBRD. Regeringen har för år 2000 beräknat medel i statsbudgeten för den då aktuella utbetalningen. I 1997 års ekonomiska vårproposition informerade regeringen om att förändringar kunde komma att ske inom den svenska finansiella infrastrukturen och att regeringen borde ha ett tillfredsställande handlingsutrymme i händelse av en sådan utveckling. Regeringen föreslog därför att ett belopp skulle anvisas för förvärv av andelar i företag som spelade en central roll inom den svenska finansiella sektorn. Mot den bakgrunden har riksdagen anvisat ett ramanslag på 500 miljoner kronor för investeringar i sådana företag (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.1996/97:284). Under hösten 1996 offentliggjorde Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen) och OM-Gruppen AB (OM) att företagen sedan en tid fört förhandlingar om ett samgående. Med stöd av riksdagens bemyndigande gav regeringen den 13 mars 1997 chefen för Finansdepartementet i uppdrag att bl.a. företräda staten i nämnda förhandlingar. Förhandlingarna ledde till att OM lämnade ett offentligt erbjudande till aktieägarna i Fondbörsen att överlåta sina aktier till OM. Erbjudandet innebar att aktieägarna i Fondbörsen för varje tretal aktier skulle få elva nyemitterade aktier i OM. Erbjudandet fullföljdes under våren 1998. Under tiden november 1997 – januari 1998 förvärvade regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande aktier dels i Fondbörsen, dels i OM. De aktier som förvärvades i Fondbörsen har – liksom de aktier staten sedan tidigare ägde i börsen – bytts mot aktier i OM i enlighet med erbjudandet. Staten äger numera 7,7 % av aktierna i OM. Av det anvisade ramanslaget har hittills 450 292 345 kronor utnyttjats för förvärv av aktier i Fondbörsen eller OM. I 1997 års ekonomiska vårproposition uttalade regeringen att man avsåg att återkomma i budgetpropositionen för 1998 om eventuellt outnyttjade medel behövde tas i anspråk under år 1998 eller därefter. Regeringen kan nu konstatera att samgåendet mellan Fondbörsen och OM var ett första steg på vägen när det gäller de omstruktureringar som – i ljuset av utvecklingen på börsområdet inom Europa – är nödvändiga på den svenska finansmarknaden. För att Sverige i framtiden skall kunna bevara sin ställning som en attraktiv finansmarknad kan det emellertid komma att krävas ytterligare omstruktureringar och regeringen avser i sådana fall att aktivt delta i den processen. De medel som återstår av anslaget Investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden kan därvid komma att behöva tas i anspråk. I december 1997 såldes aktier i Nordbanken Holding AB till institutioner och till allmänheten. Försäljningsinkomsten blev cirka 7,9 miljarder kronor. Efter försäljningen är statens ägarandel 42,5 %. Under hösten 1997 såldes också Securum AB. Försäljningsinkomsten netto blev 2,5 miljarder kronor. Resultatbedömningen för Avgift till Stadshypotekskassans grundfond samt Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken sker under avsnitt 7.5. 15.4 Revisionens iakttagelser Anslag inom verksamhetsområdet handläggs av Finansdepartementet och revideras av den anledningen av Riksdagens revisorer. Riksdagens revisorer har inte haft någon invändning. 15.5 Anslagsavsnitt D1 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond Tabell 7.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1997 Utfall 19 605 Anslags- sparande 30 395 1998 Anslag 114 700 1 Utgifts- prognos 80 000 1999 Förslag 30 000 2000 Beräknat 10 000 2001 Beräknat 40 000 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 minskade anslaget med 20 000 tkr. I februari 1997 beslutade regeringen om försäljning av aktieinnehavet i Stadshypotek AB som staten tidigare övertagit från Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa. Anslaget för 1997 har använts för finansiering av statens kostnader vid försäljningen av Stadshypotek AB. Försäljningskostnaden uppgick till cirka 19 miljoner kronor, vilket var lägre än den budgeterade kostnaden. Stadshypotekskassans uppgift är numera att förvalta den återstående obligationsskulden som per 31 december 1997 uppgick till cirka 88 miljarder kronor. När låneskulden är reglerad, vilket beräknas vara fallet år 2005, skall kassan likvideras. För att trygga utestående lån finns en grundfond i form av en statlig garantiförbindelse. Stadshypotekskassan betalar en årlig avgift för garantin till Riksgäldskontoret. Tidigare har avgiften finansierats genom utdelning på aktierna i Stadshypotek AB. I samband med överflyttningen av aktieinnehavet i Stadshypotek AB åtog sig staten ansvaret för denna avgift. Regeringens överväganden Stadshypotekskassans sammanlagda låneskulder får inte uppgå till mer än tio gånger summan av grundfonden och kassans egna fonder. Avgiften för garantin uppgår till en procent av fondens storlek. Det innebär att avgiften kommer att minska vartefter låneskulden minskar. Avgiften för 1998 betalades 31 juli och uppgick till 80 miljoner kronor. Regeringen beslutade i juli 1998 om indrag av 1998 års anslag med 20 miljoner kronor. Vid utgången av 1998 beräknas därmed det samlade anslagssparandet uppgå till cirka 65 miljoner kronor. Sparandet kommer att användas som delfinansiering av avgifterna för de kommande åren. Därmed minskar behovet av nya anslagsmedel för år 1999 och 2000. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 114 700 Minskat resursbehov - 84 700 Förslag 1999 30 000 Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 uppgår till 30 000 000 kronor. För 2000 har anslaget beräknats till 10 000 000 kronor och för 2001 till 40 000 000 kronor. D2 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken Tabell 7.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Förslag 18 700 2000 Beräknat 18 700 2001 Beräknat 18 700 Nordiska investeringsbanken (NIB) upprättades 1975 som Nordens gemensamma finansierings- institution. NIB har som syfte att stärka nordiskt samarbete och Nordens ekonomi genom att ge lån och garantier på bankmässiga villkor till offentliga och privata investeringsprojekt i Norden och till export av nordiskt intresse. NIB:s insatser skall ha en kompletterande funktion i förhållande till andra finansiärer. Kravet om nordiskt intresse i alla projekt är grundläggande för bankens verksamhet. Bankens ordinarie verksamhet avser utlåning och garantigivning inom Norden. Vid sidan härav har NIB en omfattande internationell utlåning inom ramen för den s.k. Projektinvesteringslåneordningen (PIL), som etablerades 1982. Det primära syftet är att främja nordisk projektexport till länder som har relativt god kreditvärdighet. För att kunna tillgodose den ökande efterfrågan på finansiering från NIB behövs en förstärkning av bankens kapitalbas. Enligt NIB:s beräkningar nås utlåningstaket för den ordinarie utlåningen under 1999, och för PIL-utlåningen redan under 1998. På förslag från NIB:s styrelse behandlade Nordiska ministerrådet den 23 juni 1998 frågan om en resursförstärkning för NIB. Ministrarna tillstyrkte förslaget i sin helhet. Bankens grundkapital, som finansierar dess ordinarie verksamhet, uppgår för närvarande till 2 809 miljoner ecu. Sveriges andel uppgår till cirka 1 106 miljoner ecu eller cirka 9 954 miljoner kronor (räknat med växelkursen 1 ecu=9 kronor). Grundkapitalhöjningar i Nordiska investeringsbanken har genomförts med 6-8 års intervall. En höjning av grundkapitalet från 2 809 miljoner ecu till 4 000 miljoner ecu skulle medge en utlåningsram om 10 000 miljoner ecu. Med bankens antagande om en årlig ökningstakt i utlåningen om i genomsnitt 6 procent skulle denna höjning säkra bankens verksamhet t.o.m. år 2005, dvs. ytterligare en 6-årsperiod. Av den föreslagna höjningen av grundkapitalet med sammanlagt 1 191 miljoner ecu, skall 100 miljoner ecu bestå av inbetalt kapital. Resterande belopp utgörs av garantikapital. Av den inbetalda andelen finansieras 70 miljoner ecu genom en överföring från bankens allmänna garantifond. Följaktligen återstår 30 miljoner ecu att betala in, fördelat mellan de nordiska länderna i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln för 1998. Inbetalningarna skall göras i tre lika stora rater, under tre på varandra följande år med början 1999. Sveriges andel av den föreslagna totala ökningen uppgår till 34,9 procent, dvs. cirka 415,7 miljoner ecu, eller cirka 3 741 miljoner kronor. Den andel som skall inbetalas uppgår för Sveriges vidkommande till 2 075 641 ecu, eller cirka 18 miljoner kronor per år under treårsperioden. PIL-låneordningen uppgår för närvarande till 2 miljarder ecu. Ökningen av PIL-ramen föreslås ske genom att den totala låneramen höjs till 3,3 miljarder ecu utan att medlemsländernas garantiåtagande ändras. I händelse av kreditförlust skulle garanterna, liksom för närvarande, ansvara för 90 procent av förlusterna per lån, men endast upp till 1,8 miljarder ecu, eller 55 procent av kreditramen. Därutöver skall eventuella förluster bäras av banken. Den föreslagna ökningen av PIL-ramens utlåningsutrymme får alltså inga direkta effekter på storleken på medlemsstaternas garantiåtaganden. Däremot måste garantin täcka ett större lånebelopp, vilket kan anses innebära en större risk för att den måste tas i anspråk. Hittills har dock inte garantierna utnyttjats. Som en direkt konsekvens av ovanstående förslag ändras 2, 3 och 6 §§ i bankens stadgar. Regeringens överväganden Den ökande efterfrågan på finansiering från NIB för såväl projekt inom Norden som internationellt visar att banken har en viktig funktion att fylla. Detta motiverar, enligt regeringen syn, att NIB:s ordinarie verksamhet ges möjlighet att expandera. Den ordinarie utlåningen har bidragit till integrering över landgränserna och därmed främjat sysselsättning och tillväxt i Norden. I många fall har NIB:s medverkan inte bara bidragit till att projekt kunnat genomföras, utan t.o.m. varit en förutsättning för att det överhuvudtaget kommit till stånd. Samtidigt har banken kunnat uppvisa en god och stabil avkastning på det insatta kapitalet. Detta har möjliggjort årliga utdelningar till ägarna. Den ordinarie utlåningsverksamheten kommer framöver att strömlinjeformas till följd av den nyligen genomförda översynen av bankens strategi. Finansieringen kommer i högre grad att inriktas på väldefinierade och konkreta projekt inom prioriterade områden för nordiskt näringslivssamarbete. Finansiering av små och medelstora företags investeringar kommer att ägnas särskilt intresse, bl.a. genom samarbete med olika finansinstitutioner i medlemsländerna. Det nordiska näringslivets internationalisering har medfört stor efterfrågan på konkurrenskraftig långfristig finansiering för företagens projekt-export och utlandssatsningar, inte minst på de s.k. tillväxtmarknaderna. NIB:s projektinvesteringslån har visat sig vara värdefulla för att stödja nordisk projektexport till gagn för såväl låntagarländerna som för Norden. Riskerna i samband med projektexporten har också ökat till följd av den privatisering som ägt rum och fortsätter att äga rum i många mottagarländer. Medverkan av NIB kan medföra att sådana risker hanteras på ett bättre sätt. Därtill har konkurrensen skärpts i takt med att intresset för projektexport ökat bland industriföretag i industriländer utanför Norden. Det är regeringens uppfattning att det, mot denna bakgrund, vore önskvärt att kunna utvidga denna typ av verksamhet, inte minst som NIB redan har en väletablerad status som internationell institution och prioriterad långivare, dvs. är undantagen från skuldomförhandlingar i händelse av betalningssvårigheter. De erfarenheter banken har i detta avseende i låntagarländerna är mycket goda. Slutsatser För år 1999 föreslår regeringen ett anslag för kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken om 18 700 000 kronor. Anslaget för år 2000 och 2001 har beräknats till 18 700 000 kronor per år 16 Riksdagens revisorer 16.1 Anslagsavsnitt E1 Riksdagens revisorer Tabell 8.1 Tusental kronor 1997 Utfall 16 816 Anslags- sparande -140 1998 Anslag 16 673 Utgifts- prognos 16 534 1999 Förslag 18 704 2000 Beräknat 19 047 1 2001 Beräknat 19 316 2 1) Motsvarar 18 704 tkr i 1999 års prisnivå. 2) Motsvarar 18 704 tkr i 1999 års prisnivå. Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska statlig verksamhet. Revisorerna har ett särskilt ansvar för att visa på utfall och effekter av tidigare fattade riksdagsbeslut. Uppgiften är till övervägande delen av revisionell karaktär, och syftet med revisorernas granskning är att främja ett effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom granskar revisorerna som externrevisorer Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, Riksbanken och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Resultatbedömning Under verksamhetsåret 1997 har revisorerna beslutat om 8 förslag till riksdagen, 1 skrivelse till utskott i riksdagen, 2 skrivelser till regeringen, 11 granskningsrapporter och 13 förstudier. Av dessa 13 förstudier har 8 resulterat i beslut om fortsatt granskning. Flera av de förstudier som inte resulterat i fortsatt granskning har emellertid omfattat granskning av vissa delfrågor. Revisorerna pekar på att produktionen av revisionsrapporter och skrivelser till riksdagen och regeringen legat på en väsentligt högre nivå under senare år än under 1980-talet. För år 1997 ligger produktionsvolymen cirka 50 % högre än det årliga genomsnittet för andra hälften av 1980-talet. Under motsvarande tid har resurserna ökat med cirka 15 %. Riksdagens revisorer Revisorerna kommer i sin granskningsverksamhet att utöka dialogen med företrädare för de granskade verksamheterna i form av seminarier, utfrågningar m.m. Revisorerna skall också ytterligare utveckla samspelet med utskotten under granskningsarbetet för att på ett tidigt stadium kunna få till stånd en fruktbärande dialog. En ökad satsning på uppföljning av tidigare granskningar är också viktig, bl.a. för att få underlag för åtgärder som kan förbättra genomslaget i granskningsarbetet. Riksdagens revisorer anser för sin del att de resurser revisorerna förfogar över är för små för att revisorerna på ett tillfredsställande sätt skall kunna svara mot bredden i den granskande roll som anges i grundlagen. Riksdagens revisorer har i budgetförslaget för år 1999 tagit fasta på Revisionsutredningens förslag att öka den årliga resursramen med 5 miljoner kronor. En sådan ökning gör det möjligt att, som utredningen föreslagit, ytterligare förskjuta verksamheten mot myndighetsövergripande granskningar och utan att inkräkta på verksamheten i övrigt även inkludera årlig revision av Hovstaterna och Regeringskansliet. Förvaltningsstyrelsens överväganden Resursbehovet i anslagsframställningen grundas på Revisionsutredningens förslag till utbyggnad av revisorernas kansli. I talmanskonferensens förslag TK 1997/98:1 redovisas vissa överväganden beträffande Revisionsutredningens förslag. Konstitutionsutskottet föreslår med anledning av förslaget jämte motioner att riksdagen bör fullfölja sitt beslut från 1994 och fatta beslut på grundval av Revisionsutredningens förslag i vad avser en resursförstärkning av Riksdagens revisorer med 5 miljoner kronor. Utbyggnaden bör enligt KU delas upp på tre år (KU 1997/98:27). Med hänvisning härtill har förvaltningsstyrelsen räknat upp medelsbehovet med 1,7 miljoner kronor för budgetåret 1999, en minskning med 3,3 miljoner kronor i förhållande till Riksdagens revisorers äskande. Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 16 673 Pris- och löneomräkning 331 Ökat resursbehov 1 700 Förslag 1999 18 704 Skatteförvaltning och uppbörd 3 Förslag till statsbudget för 1999 Skatteförvaltning och uppbörd Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 121 2 Lagförslag 123 2.1 Förslag till lag med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen 123 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:232) om ändring i taxeringslagen (1990:324) 124 2.3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 125 3 Inledning 127 4 Skatteförvaltningen 129 4.1 Omfattning 129 4.2 Resultatbedömning 130 4.3 Särskilda frågor 132 4.4 Revisionens iakttagelser 134 4.5 Anslagsavsnitt 135 A1 Riksskatteverket 135 A2 Skattemyndigheterna 135 5 Tullverket 137 5.1 Omfattning 137 5.2 Resultatbedömning 138 5.3 Anslagsavsnitt 139 A3 Tullverket 139 17 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar förslaget till lag med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen, 2. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1997:232) om ändring i taxeringslagen (1990:324), 3. antar förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 4. godkänner att Tullverkets mål som avser utrikeshandelsstatistik inte längre skall gälla, i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullverket, 5. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt nedanstående uppställning. Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A1 Riksskatteverket ramanslag 349 704 A2 Skattemyndigheterna ramanslag 4 362 445 B1 Tullverket ramanslag 1 098 710 Summa 5 810 859 18 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 18.1 Förslag till lag med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen Härigenom föreskrivs följande. Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande skattemyndigheterna i länen eller skattemyndigheten i ett visst län skall efter utgången av år 1998 i stället gälla Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i Linköping, Skattemyndigheten i Växjö, Skattemyndigheten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg, Skattemyndigheten i Örebro, Skattemyndigheten i Västerås, Skattemyndigheten i Gävle, Skattemyndigheten i Östersund och Skattemyndigheten i Luleå respektive den av dessa myndigheter i vars verksamhetsområde länet ingår. 18.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:232) om ändring i taxeringslagen (1990:324) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324), i dess lydelse enligt lagen (1997:232) om ändring i nämnda lag, skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Om en skattenämnds verksamhetsområde omfattar flera landsting eller ett landsting jämte Gotlands kommun, skall ledamöter väljas av dessa i proportion till folkmängden i landstinget respektive kommunen. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. I lagen (1992:339) om proportionellt valsätt finns särskilda föreskrifter om förfarandet. Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke. 18.3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 2 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) orden"det län" skall bytas ut mot "den region". Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 19 Inledning Omfattning Utgiftsområdet omfattar skatteförvaltningen (Riksskatteverket och skattemyndigheterna) och Tullverket. Kontaktytorna mellan förvaltningarna I budgetpropositionen för år 1998 behandlade regeringen bl.a. hur kontaktytorna mellan skatteförvaltningen och Tullverket förändrats genom Sveriges inträde i Europeiska unionen. Det konstaterades att de löpande arbetsuppgifter av likartad natur som både skatteförvaltningen och Tullverket sysslar med minskat mycket kraftigt i omfattning. Samtidigt slogs det emellertid fast att behovet av samordning och samverkan accentuerats i andra avseenden och att det inte minst gällde kontrollen i fråga om punktskatter som omfattas av det gemensamma förfarandet enligt rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k. cirkulationsdirektivet. Den 1 juli 1998 har nya bestämmelser om punktskattekontroll avseende transporter av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter trätt i kraft. Bestämmelserna ersätter den provisoriska regleringen i den s.k. transportkontrollagen. Tullverket svarar för kontrollen och ges bl.a. befogenhet att i vissa fall omhänderta skattepliktiga varor för utredning och att besluta om skatt på omhändertagna varor samt, om skatten inte betalas, föra talan vid domstol om förverkande av varorna (prop. 1997/98:100, bet. 1997/98:SkU28, rskr. 1997/98:312, SFS 1998: 506). För att kontrollen skall fungera effektivt krävs en god samordning mellan skatteförvaltningen och Tullverket. Bortsett från de nu nämnda arbetsuppgifterna för Tullverket och kontrollen vid den yttre gränsen svarar skatteförvaltningen för punktskattekontrollen, liksom även för mervärdesskattekontrollen. Regeringen avser att noga följa hur samspelet fungerar och rapportera till riksdagen om detta så snart det finns tillräcklig erfarenhet av den nya ordningen. Gemensamma mått m.m. Det finns alltså viktiga beröringspunkter mellan de båda förvaltningarna och behovet av samordning har snarast ökat. Ett gemensamt mål för skatteförvaltningen och Tullverket har också fastställts på utgiftsområdesnivå. Som redan har framgått täcker emellertid målet inte hela verksamheterna – i fråga om Tullverket täcker det gemensamma målet bara den i dag mindre del av verksamheten som avser uppbörd av tull m.m. vid den yttre gränsen. Mot den bakgrunden anser regeringen fortfarande att det inte är meningsfullt att lämna en redovisning av dessa verksamheter i resultattermer på utgiftsområdesnivå. Däremot är det angeläget att den redovisning som lämnas för skatteförvaltningens respektive Tullverkets verksamhet utformas så att det underlättar jämförelser mellan de båda områdena och gör det möjligt att vid behov sammanställa uppgifterna till en helhetsbild av den verksamhet som finns representerad inom båda förvaltningarna. Det innebär bl.a. att återrapporteringen så långt det är möjligt bör ske med enhetliga mått och definitioner. Ett samarbete som syftar till detta bedrivs sedan någon tid av RSV och GTS Tabell 3.1Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1997 Anslag 1998 1 Utgifts- prognos 1998 Förslag anslag 1999 Beräknat anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Skatteförvaltningen Riksskatteverket 302 352 426 350 356 362 Skattemyndigheterna 4 389 4 270 4 450 4 362 4 367 4 432 Totalt för skatteförvaltningen 4 691 4 622 4 876 4 712 4 723 4 794 Tullverket 1 044 1 050 1 103 1 099 1 115 1 131 Totalt för utgiftsområde 3 5 735 5 672 5 979 5 811 5 838 5 925 1 ITill följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen har anslaget till Riksskatteverket minskats med 4 miljoner kronor och anslaget till Tullverket ökats med 14 miljoner kronor. 20 Skatteförvaltningen 20.1 Omfattning Riksskatteverket svarar för den centrala ledningen av dels skatteförvaltningen, dels exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet, avsnitt 8 Kronofogdemyndigheterna). På regional nivå finns inom skatteförvaltningen, fr.o.m. den 1 januari 1998, 21 skattemyndigheter med sammanlagt 125 lokala kontor. Vid de lokala kontoren sköts förutom beskattning även folkbokföring och fastighetstaxering. För punktskatter och vissa arbetsuppgifter på mervärdesskattens område finns vid Skattemyndigheten i Dalarnas län ett för hela landet gemensamt särskilt skattekontor i Ludvika. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Resursåtgången för löpande verksamhet (tidigare kallad grundhantering) har fortsatt att minska. Även de resurser som kunnat användas för kontrollverksamhet har nu minskat. Det direkta utfallet av kontrollverksamheten liksom omfattningen av den planmässiga revisionsverk- samheten har kunnat upprätthållas. Antalet revisioner i övrigt har minskat något jämfört med 1996. Det totala anslagssparandet har minskat. Mål – Skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skatteförfattningar. – Olika samhällsfunktioner skall tillhandahållas fullständig och korrekt basinformation ur folkbokföringen med god tillgänglighet. – Taxeringsvärden för fastigheter skall beslutas och information om dessa tillhandahållas i enlighet med vad som åsyftas med gällande författningar. Förändringar Den 1 januari 1999 införs en ny regionindelning för skatteförvaltningen. De länsvisa myndigheterna ersätts av tio regionala myndigheter. Den lokala kontorsorganisationen kommer i princip att vara oförändrad. Prioriteringar för 1999 En prioriterad uppgift skall vara att effektivisera verksamheten genom bl.a. förbättring av IT- stödet, ändrat arbetssätt och kompetensutveckling. Träffsäkerheten i urvalet och kvaliteten i kontrollen skall utvecklas. Helhetssynen på kontroll och service genom hela beskattningsförfarandet, inklusive indrivningsarbetet, skall stärkas. Arbetet med att inrätta skattebrottsenheter skall slutföras så att de är i drift vid utgången av år 1999. 20.2 Resultatbedömning En prioriterad uppgift har under 1997 varit att genom fortsatt rationalisering göra det möjligt att överföra resurser till kontrollverksamheten. Den löpande verksamhetens andel av den totala resursåtgången har också minskat. Detta är det huvudsakliga skälet till att produktiviteten inom beskattningsverksamheten som helhet har utvecklats positivt. Tabell 4.1 Kostnadsutvecklingen inom beskattningsverksamheten Område och volymmått 1994 1995 1996 1997 Revision, (antal revisioner) 100,0 107,6 113,7 112,4 Skrivbordsgranskning (antal beslut) 100,0 130,8 140,9 134,7 Grundhantering m.m. (antal deklarationer) 100,0 89,1 86,3 83,3 Summa kostnadsändring 100,0 103,6 106,1 102,6 Det är dock att märka att totala nedlagda resurser har minskat under 1997 även i kontrollverksamheten, vilket är ett trendbrott och kan tolkas så att det inte längre varit möjligt att helt freda denna verksamhet mot neddragningar på grund av det generella besparingskravet. Utgångspunkter för bedömningen Verksamhetens resultat bör bedömas med utgångspunkt från den uppföljningsmodell som RSV tagit fram och som även legat till grund för verksamhetsmålen och återrapporteringskraven i regleringsbreven under senare år (RSV Rapport 1995:2). Modellen bygger på att graden av uppfyllelse av målet för beskattningsverksamheten bedöms utifrån kriterierna beskattningseffektivitet, uppbördseffektivitet, kvalitet och produktivitet. Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt. Det ligger i sakens natur att det inte går att få någon säker kunskap om detta förhållande. Visserligen görs försök att bestämma storleken av det totala skattebortfallet bl.a. med hjälp av i särskild ordning utförda stickprovskontroller, s.k. årliga statistiska acceptansundersökningar. Utfallet av dessa är dock alltför osäkert för att kunna läggas till grund för bedömningen av beskattningsverksamhetens resultat. Det är dessutom i hög grad beroende av faktorer utanför skatteförvaltningens kontroll, som t.ex. ändringar i lagstiftningen. Bedömningen får i stället göras genom mätningar vad gäller sådana åtgärder (prestationer) som kan antas påverka det nämnda förhållandet. Det kan vara fråga om dels åtgärder som stärker de skattskyldigas frivilliga medverkan, dels kon-trollinsatser. Dessa insatser ger dels en direkt effekt i form av ändrade debiteringar, dels en preventiv effekt. Hur stor den preventiva effekten är antas bl.a. bero på frekvensen av olika kontrollåtgärder, dvs. risken för att felaktigheter upptäcks. Det ligger alltså i sakens natur att den preventiva effekten av skatteförvaltningens prestationer inom kontrollverksamheten inte direkt kan mätas. Men även mätning av det direkta belopps-mässiga utfallet av kontrollverksamheten är förenad med vissa svårigheter. De belopp som debiteras kan visserligen avläsas direkt, men det kräver en närmare analys för att man skall kunna bedöma det ekonomiska värdet av en viss debitering. Det hänger bl.a. samman med att ett belopp helt eller delvis kan komma att falla bort efter en process i skattedomstol, kanske många år framåt i tiden, att det inte är säkert att den skattskyldige kommer att ha förmåga att betala beloppet och att vissa höjningar av den debiterade skatten kan ha att göra med periodiseringsfrågor och därför bara innebär en tidigareläggning av en debitering som ändå skulle ha ägt rum någon senare period. Det är mot den här bakgrunden som regeringen har tilldelat RRV medel från anslaget Kontrollfunktionen i staten för ett projekt som syftar till att förbättra möjligheten att bedöma skattekontrollens ekonomiska värde. Arbetet inom projektet bedrivs i nära samarbete med RSV. Uppdraget kommer att redovisas inom kort. Uppbördseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. I målet att skatten skall betalas i rätt tid och ordning ligger emellertid också att betalningsuppmaningar skall behöva skickas ut i så liten utsträckning som möjligt och att inkomstskatten i största möjliga utsträckning skall betalas under inkomståret som preliminär skatt. Att mäta graden av måluppfyllelse i den här delen är inte förenat med några svårigheter. Det innebär emellertid inte att målet är helt okomplicerat från styrningssynpunkt. Ett antal faktorer vid sidan av myndigheternas prestationer påverkar utfallet, t.ex. konjunktur- och sysselsättningsförhållanden och attityder till skattesystemet. Dessutom påverkas detta av arbetet såväl hos skattemyndigheterna som kronofogdemyndigheterna. Att minska förekomsten av försenade och uteblivna skattebetalningar har därför i regleringsbreven för de senaste åren ställts upp som ett för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet gemensamt verksamhetsmål. Även andelen av den slutliga skatten som blir betald i form av preliminär skatt under inkomståret påverkas av en rad andra faktorer än skattemyndigheternas agerande, t.ex. av svängningar i konjunktur och ränteutveckling men i hög grad också av ändringar i det materiella regelverket, t.ex. vad gäller avdragsrätt. Resultatinformation Beskattningsverksamheten RSV konstaterar i årsredovisningen att beskattningseffekten är svårbedömd. De indikatorer som finns på skattebetalarnas frivilliga medverkan är få och motstridiga. Det beloppsmässiga utfallet av skattekontrollen är i stort sett oförändrat i förhållande till 1996. Samtidigt gäller att revisionsfrekvensen sjunker. Viktiga mål som att genomföra samordnade revisioner hos landets allra största företag samt att satsa på eko- och skattebrottsrevisioner har dock uppfyllts. Inom skrivbordsgranskningen har ändringsfrekvensen fallit något på inkomstskatteområdet, vilket tyder på en lägre kontrollintensitet. Det beloppsmässiga utfallet av offensiva åtgärder måste tolkas med viss försiktighet, bl.a. av det skälet att enstaka beslut som rör mycket stora belopp kan få starkt genomslag. Trots denna reservation konstaterar RSV att utfallet förbättrats kraftigt jämfört med tiden före år 1996, något som enligt verket till övervägande del får tillskrivas de extra kontrollmedel som disponerats. I den omfattande rapporten Skattefel och skattefusk, som RSV överlämnat i anslutning till årsredovisningen, redovisar verket vissa slutsatser om läget. RSV anser bl.a. - att kontrollverksamhetens preventiva effekt är betydande, men att tilltron till skattemyndigheternas förmåga att bekämpa skattefusket inte är tillfredsställande, - att det totala skattefelet ligger i storleksordningen 80–90 miljarder kronor, eller närmare fem procent av BNP, - att det finns problem med ledningen och styrningen av kontrollverksamheten, liksom även produktivitetsproblem i denna verksamhet, - att arbetsgivarkontrollen och kontrollen av vanliga löntagares arbets- och kapitalinkomster fungerar tillfredsställande och att kontrollen av de största företagen utvecklas enligt planerna; däremot är det svårt att avdela tillräckligt kompetent personal för kontrollen av de minsta företagen, och vissa bedrägerier mot mervärdesskattesystemet har inte kunnat förhindras. Det direkta beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten har som framgår av nedanstående tabell totalt sett legat kvar på 1996 års höga nivå. RSV påpekar dock att det bl.a. har funnits vissa tekniska brister i statistikinsamlingen som bör föranleda viss försiktighet vid jämförelser mellan åren. Tabell 4.2 Direkt beloppsmässig effekt av offensiva åtgärder 1995-1997 Miljarder kronor 1995 1996 1997 Inkomsttaxering m.m. - årlig taxering 3 525 7 787 8 524 - omprövning 4 173 5 141 4 748 Summa inkomstskatt 7 796 12 928 13 272 Mervärdesskatt 3 078 3 107 2 451 Arbetsgivaravgifter 873 730 959 Punktskatter 86 83 258 Totalt 11 739 16 848 16 940 Den totala ändringsfrekvensen i den s.k. skrivbordsgranskningen har minskat något jämfört med föregående år. Detta kan enligt RSV till stor del förklaras med omläggningar i förfarande m.m. inom vissa delområden. Inom området arbetsgivaravgift och källskatt har ändringsfrek-vensen å andra sidan fortsatt att öka, denna gång från 5,8 till 6,7 % av antalet deklarationer. Tabell 4.3 Totalt antal ändringsbeslut samt därav beslut inom offensiv granskning Totalt Varav offensiv granskning Skatteslag Antal beslut 1997 Antal beslut 1997 I procent av dekl 1996 1997 Inkomstskatt m.m. - vid årlig taxering 467 300 380 200 5,4 % 5,3 % - vid omprövning/omrä kn 164 700 58 500 1,0 % 0,8 % Summa inkomst- skatt m.m. 632 000 438 700 6,4 % 6,1 % Arbetsgivaravgift /källskatt 398 400 197 600 5,8 % 6,7 % Mervärdesskatt 396 500 88 000 2,1 % 2,1 % Totalt 1 426 900 724 300 För revisionsverksamheten gäller att antalet samordnade planmässiga revisioner har upprätthållits och antalet övriga planmässiga revisioner ökat jämfört med år 1996. Antalet urvalsrevisioner har däremot fortsatt att minska med undantag av eko- och skattebrottsrevisionerna, som ökat något i antal. Uppbördsförlusterna har på nytt minskat efter en viss uppgång under år 1996, och förlusterna är betydligt mindre än under första hälften av 1990- talet. RSV redovisar för beskattningsverksamheten en ökning av kostnadsproduktiviteten med ca 5 % jämfört med basåret 1994 och en ökning av arbetsproduktiviteten med 17,5 % under samma tid. I årsredovisningen pekas på ett par indikatorer som enligt RSV tyder på förbättrad produktkvalitet, nämligen minskat antal omräkningar och minskat antal avkortade restföringar i förhållande till antalet deklarationer, jämfört med föregående år. Vad gäller processkvalitet finns inte någon tydlig tendens. Arbetet med att förbättra den interna kvalitetskontrollen hos myndigheterna går vidare. En undersökning har under 1997 för första gången gjorts av företagens attityder till skattesystemet och skattemyndigheten, motsvarande de undersökningar vad gäller allmänheten som gjorts regelbundet sedan mitten av 1980-talet. Från resultatet av undersökningen kan nämnas att drygt hälften av företagen är nöjda med hur tjänstemännen utför sina uppgifter och tycker att skatteförvaltningens broschyrer och rutiner på det hela taget är bra. Något fler, 60 procent, tycker att broschyrerna innehåller den information de behöver. Folkbokföring Inom folkbokföringen har mängden ärenden åter ökat något efter en nedgång åren 1995 och 1996. RSV redovisar bedömningen att kvaliteten på informationen i folkbokföringens register har fortsatt att förbättras. Handläggningstiderna har ökat något och skillnaderna mellan olika kontor är fortfarande avsevärd. Antalet överklagade beslut har ökat, samtidigt som andelen beslut som ändras av domstol har minskat. Antalet utförda flyttningskontroller har ökat. Fastighetstaxering Under verksamhetsåret har någon allmän fastighetstaxering inte utförts. Under andra halvåret har de inledande momenten i 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruk varit en prioriterad uppgift. Inriktningen har varit att skicka ut så många förtryckta taxeringsförslag som möjligt för att förenkla hanteringen för fastighetsägarna och deklarationsgranskarna. Regeringens bedömning Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till de bedömningar från RSV:s sida som har redovisats i det föregående. Som helhet får resultatet av verksamheten inom skatteförvaltningen under verksamhetsåret anses tillfredsställande. Den bedömningen grundar regeringen främst på att den samordnade planmässiga revisionsverksamheten upprätthållits och att satsningen på eko- och skattebrottsrevisioner kunnat genomföras, samt att det direkta beloppsmässiga utfallet av hela kontrollverksamheten ligger kvar på en hög nivå jämfört med tiden före 1996. 20.3 Särskilda frågor Kontroll och service Samtidigt som regeringen alltså bedömer verksamhetens resultat som helhet som tillfredsställande kan konstateras att det krävs stor uppmärksamhet på orsakerna till och effekterna av de svårigheter som redovisats att hålla kontrollfrekvensen uppe. RSV har i enlighet med ett uppdrag i regleringsbrevet för år 1998 redovisat en analys av ändringsfrekvensen i beskattningsverksamheten. Där uttalar RSV att ändringsfrekvenserna för olika deklarationstyper är en funktion av prioriteringar som tvingats fram av reusrsläget för verksamheten som helhet. Åtgärder med det enda syftet att höja ändringsfrekvenserna skulle dock enligt RSV inte öka kontrollens preventiva effekt. Däremot bör det, anser verket, inom raman för den fortsatta utvecklingen av kontrollstrategier övervägas om kontrollinriktningen kan göras mera varierad och oförutsägbar. I en preliminär delrapport i detta arbete har RSV i enlighet med ett annat regeringsuppdrag tagit upp frågor om den planmässiga kontrollen av stora företag. Utöver det arbete som utförts eller nu pågår inom RSV har kontrollverksamheten behandlats av RRV dels i det tidigare nämnda projektet rörande skattekontrollens ekonomiska värde, dels i ett projekt med inriktning på svart arbete. Det bör också nämnas att Riksdagens revisorer gjort en särskild granskning av de insatser som fr.o.m. budgetåret 1993/94 har finansierats med hjälp av de extra kontrollmedlen. Det är alltså en ganska stor mängd material som tagits fram eller inom kort blir tillgängligt som belyser kontrollverksamheten med något olika infallsvinklar. Det är enligt regeringens mening angeläget att allt detta material vägs in i det fortsatta arbetet med kontrollstrategin. Som redan nämnts är det viktigt med en helhetssyn på kontroll och service. Att göra rätt avvägning mellan dessa inslag i verksamheten har brukat kallas för skatteförvaltningens verksamhetsidé såvitt gäller beskattning. RSV har i enlighet med ett uppdrag i regleringsbrevet för år 1998 till regeringen redovisat ett förslag till mål och inriktning för skatteförvaltningens service till allmänheten och företag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av sin syn på de nu berörda frågorna när RSV avslutat arbetet med sin kontrollstrategi. Riskanalyser I regleringsbrevet för år 1998 har regeringen vidare uppdragit år RSV att redovisa hur man genom förbättrad analys av skatteuppbörden, utbyggd underrättelseverksamhet eller andra åtgärder kan utveckla riskanalyserna i fråga om främst angrepp mot systemen för indirekta skatter. Uppdraget skall redovisas före utgången av år 1998. Arbetet har nära koppling till det uppdrag som har getts till RSV inom ramen för det s.k. kontrollprojektet avseende utökad kontroll av skatteupplag och ledsagardokument. Även här avser regeringen att återkomma i 1999 års ekonomiska vårproposition med en redogörelse för de erfarenheter och förslag som arbetet utmynnat i. Lagstiftning med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen Regeringens förslag: Regeringen föreslår att övergången till en ny regionindelning regleras i en särskild lag. Samtidigt föreslås smärre ändringar i taxeringslagen (1990:324) och mervärdesskattelagen (1994:200) som föranleds av att den nya indelningen inte bygger på länsindelningen respektive landstingen. Lagförslagen, som har utformats i samråd med RSV, har inte remissbehandlats. Syftet med den särskilda lagen är att klargöra att de nya myndigheter som bildas den 1 januari 1999 i verksamhetens alla delar träder in i stället för de gamla, på länsindelningen baserade myndigheterna. Detta betyder t.ex. att ett beslut som fattats av någon av de gamla myndigheterna före utgången av år 1998 kan omprövas, enligt de regler som gäller för omprövning inom beskattningsverksamheten, av den regionmyndighet i vars verksamhetsområde länet ingår efter den 1 januari 1999. Lagen har också den innebörden att den nya myndigheten har all den åtkomst till och förfoganderätt över register som någon av de tidigare myndigheterna inom samma geografiska område skulle ha haft om den funnits kvar. Ändringen i taxeringslagen är föranledd av att det i de nya regionerna kommer att finnas skattenämnder vars verksamhetsområde omfattar mer än ett landsting. Det innebär att det krävs en bestämmelse om fördelningen mellan dessa av rätten att utse ledamöter i sådana nämnder. Förslagen syftar alltså bara till att reglera övergången inom skatteförvaltningen till en ny re-gionindelning och bedöms vara av sådant slag att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslagen har därför inte lagrådsbehandlats. Punktskatteverksamheten Verksamheten på punktskatteområdet, som bedrevs inom den s.k. beskattningsavdelningen vid RSV, utlokaliserades år 1988 till Ludvika. Organisatoriskt förblev verksamheten en del av RSV. I anslutning till den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94– 1995/96 föreslog RSV att verksamheten skulle antingen utgöra en egen myndighet eller föras in under Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Efter förslag i 1992 års kompletteringsproposition fattade riksdagen principbeslut om att genomföra den senare lösningen. Det främsta skälet för förändringen var att det ansågs mindre lämpligt att centralmyndigheten svarade för operativa arbetsuppgifter av den omfattning som det här var fråga om (prop. 1991/92:150 Bilaga 1:5 s. 77). Den nya ordningen infördes den 1 juli 1993. Sedan beslutet fattades har förutsättningarna för punktskatteverksamheten ändrats på viktiga punkter. Redan Sveriges EU-medlemskap har skapat en ny situation, med ett i grunden ändrat förfarande som en följd av den s.k. suspensionsordningen för punktskattepliktiga varor och mycket täta internationella kontakter. Till detta kommer det nya regelverket vad gäller kontroll av transporter av punktskattepliktiga varor och de speciella krav som kommer att ställas på Sverige i samband med det kommande ordförandeskapet i EU. De omfattande internationella kontakterna var ett viktigt skäl till att RSV i sin rapport om ny regionindelning för skatteförvaltningen föreslog att punktskatteverksamheten åter skulle inordnas organisatoriskt i verket. Enligt regeringens mening finns det goda skäl att nu på nytt överväga hur punktskatteverksamheten organisatoriskt skall vara inplacerad i skatteförvaltningen. Regeringen avser att inom kort ge ett uppdrag att utreda frågan. En utgångspunkt för uppdraget skall vara att verksamhet inom skatteförvaltningen även i fortsättningen skall bedrivas i Ludvika i samma omfattning som i dag. Bouppteckningar och arvsskatt I det delbetänkande som Ärvdabalksutredningen lämnade hösten 1996 föreslås att skattemyndigheterna från tingsrätterna skall ta över uppgiften att registrera bouppteckningar och att vara beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt (SOU 1996:160). I betänkandet, som har remissbehandlats, diskuteras inte de organisatoriska konsekvenserna av en överflyttning, varför regeringen nu avser att ge Domstolsverket och Riks-skatteverket i uppdrag att analysera dessa. 20.4 Revisionens iakttagelser RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvaltningen och exekutionsväsendet innehåller inte någon invändning. I RRV:s ekonomiadministrativa värdering av statliga myndigheter avseende räkenskapsåret 1997 har RSV tilldelats omdömet Tillfredsställande (BA). I sin årliga rapport 1998 har RRV såvitt gäller skatteförvaltningen föreslagit - att instruktionen ses över med anledning av att vissa bestämmelser är föråldrade, - att regeringen låter utvärdera medgivandesystemet för kontroll av utländska kapitalinvesteringar, - att en inventering görs av legala och administrativa hinder för ett effektivt internationellt informationsutbyte mellan skatteförvaltningar och - att man på den internationella nivån skall verka för ökat erfarenhetsutbyte mellan EU- länderna och utvecklade rutiner för informationsutbyte inom skatteområdet. RRV har vidare uppmärksammat regeringen på risken för att bemanningen av skattebrottsenheterna återverkar negativt på resurserna för utredning av beskattning i samband med ekonomisk brottslighet och på att utrymmet för skattebortfall är betydande när det gäller utländska kapitalförsäkringar och realisationsvinster på värdepapper. Vad gäller instruktionen för skatteförvaltningen har de bestämmelser som nämns i RRV:s rapport ändrats under våren 1998 på sådant sätt att RRV:s önskemål torde vara tillgodosett. Regeringen delar uppfattningen att det finns skäl att utvärdera medgivandesystemet för kontroll av utländska kapitalinvesteringar och avser att uppdra åt RSV att göra en sådan utvärdering. Regeringen instämmer också i att det finns utrymme för förbättringar vad gäller såväl regelverk som rutiner för internationell samverkan på skatteområdet. Enligt regeringens uppfattning är Sveriges företrädare i olika internationella fora väl medvetna om detta och verkar inom de givna ramarna för förbättringar av det slag som RRV efterlyser. Det utesluter dock inte att det kan finnas skäl att bl.a. inom Regeringskansliet överväga hur Sverige skall kunna spela en mera pådrivande roll i dessa sammanhang. 20.5 Anslagsavsnitt A1 Riksskatteverket Tabell 4.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 301 785 Anslags- sparande 212 598 1998 Anslag 352 304 1 Utgifts- prognos 426 000 1999 Förslag 349 704 2000 Beräknat 355 830 2 2001 Beräknat 361 853 3 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 har anslaget minskats med 4 000 tkr. 2 Motsvarar 349 631 tusen kronor i 1999 års prisnivå. 3 Motsvarar 349 631 tusen kronor i 1999 års prisnivå. Under anslaget anvisas medel för RSV:s arbetsuppgifter som central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet, verksamhetsområde E Kronofogdemyndigheterna). Under budgetåret 1995/96 minskade anslagssparandet inom RSV, bl.a. som ett resultat av att regeringen beslutade om bortföring av vissa medel från anslaget som en besparing. Regeringen har därefter under våren 1997 beslutat om ytterligare bortföring av medel. Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 137 250 000 kronor förts bort från anslaget. Anslagssparandet har ökat något under 1997. A2 Skattemyndigheterna Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 4 389 491 Anslags- sparande 482 503 1998 Anslag 4 269 581 Utgifts- prognos 4 450 000 1999 Förslag 4 362 445 2000 Beräknat 4 367 392 1 2001 Beräknat 4 431 654 2 1 Motsvarar 4 289 083 tusen kronor i 1999 års prisnivå. 2 Motsvarar 4 289 083 tusen kronor i 1999 års prisnivå. Även inom skattemyndigheterna har det byggts upp ett avsevärt anslagssparande. Uppbyggnaden fortsatte under budgetåret 1995/96. Även i fråga om skattemyndigheterna har regeringen vid flera tillfällen beslutat om bortföring av medel från anslaget som en besparing. Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 51 500 000 kronor förts bort från anslaget. Under år 1997 har anslagssparandet minskat. Slutsatser Beräkning av anslaget A1 Riksskatteverket för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 352 304 Pris- och löneomräkning 7 030 Justering av premier 298 Minskat resursbehov -9 928 Förslag 1999 349 704 Beräkning av anslaget A2 Skattemyndigheterna för 1999 Tusental kronor Anslag 1998 4 269 581 Pris- och löneomräkning 83 094 Premiejustering 17 588 Minskat resursbehov -7 818 Förslag 1999 4 362 445 Förbrukningen av anslagsmedel inom skatteförvaltningen har visat sig vara svår att förutsäga. De både i absoluta tal och i förhållande till anslagsbeloppen avsevärda överskotten har flera förklaringar. En viktig förklaring är nu liksom tidigare svårigheten att på förhand med någon större precision ange i vilken takt medel som har avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området kommer att förbrukas. En annan förklaring är fördröjningar i rekryteringen av nya medarbetare. En betydande del av överskottet på anslaget till skattemyndigheterna utgörs också av medel som avsatts för pensionsersättningar i samband med avveckling av personal. Den av RSV senast redovisade prognosen över medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet såvitt gäller skattemyndigheterna kommer att avvecklas helt och anslagskrediten tas i anspråk i viss utsträckning redan under år 1999 och med ett betydande belopp under år 2000 och i än högre grad under år 2001, medan det inom Riksskatteverket väntas bli först under år 2000 som anslagssparandet i sin helhet förbrukats och vänts till visst utnyttjande av anslagskrediten. Mot bakgrund av det som sagts i det föregående finner regeringen i övrigt inte anledning att nu göra något försök att redovisa en ändrad bedömning vad gäller resursbehovet under perioden t.o.m. år 2001. Det bör dock påpekas att skatteförvaltningen under senare år fått ett flertal nya eller utökade arbetsuppgifter, t.ex. vad gäller medverkan i skattebrottsutredningar, utan att frågan om det långsiktiga resursbehovet för dessa har lösts. Mot bakgrund av de prognoser som har lämnats för medelsförbrukningen de kommande åren är det angeläget att närmare undersöka hur nuvarande anslagsnivåer förhåller sig till det långsiktiga resursbehovet. Enligt vad regeringen erfarit har ett sådant arbete inletts inom RSV. 21 Tullverket 21.1 Omfattning Tullverkets uppgift är att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export av varor. Vidare svarar verket för uppgiften att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs. Till verksamheten hör också att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Dessa arbetsuppgifter skall utföras på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av att en god service upprätthålls. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen som är chefsmyndighet samt tolv regionala tullmyndigheter. Dessa svarar för verksamheten inom sina respektive geografiska områden. Effekterna för kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av den neddragning av Tullverkets anslag som beslutades i samband med Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen har varit föremål för en utvärdering i enlighet med skatteutskottets betänkande 1994/95: SkU23. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Antalet narkotikabeslag har ökat under 1997 jämfört med föregående år. Antalet beslagstillfällen är de högsta under de senaste fem åren. Även mängderna beslagtagen narkotika har ökat markant. Beslagen av sprit och andra alkoholdrycker samt tobak ligger på en fortsatt mycket hög nivå. Vad gäller uppbördsverksamheten har Tullverket hanterat fler ärenden än tidigare med en sammanlagd större total uppbörd. Myndigheten har även ett bättre utfall avseende återvinning av uppbördsfordringar. Verksamheten sett som helhet är effektivare än föregående år. Anslagssparandet har minskat. Mål - Att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. - Att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs. - Att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges. - Att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att kostnaderna för tullprocedurerna minimeras både för näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt tillhandahålla en god service så att den legitima handeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras. Prioriteringar för 1999 Inom kontrollverksamheten skall fortsatt hög prioritet ges åt narkotikakontrollen. Även kontrollerna mot illegal införsel av sprit och tobak skall ges hög prioritet. Regeringen lägger stor vikt vid genomförandet av det omfattande utvecklings- och effektiviseringsarbete som påbörjats inom Tullverket vilket bl.a. innefattar en förändrad organisation i syfte att få en effektivare verksamhet och ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Tullverket är en väsentlig del i utrikeshandelskedjan och en viktig komponent i arbetet är därför en god service till näringslivet genom förbättrad information samt en ytterligare utvecklad IT-verksamhet. Likaså är arbetet med förenklingar av regler och procedurer angelägna. En viktig uppgift för Tullverket är att utarbeta konkreta förslag till förenklingar i EU:s regelverk samt att initiera en systematisk genomgång av de svenska tillämpningarna av detta liksom tillämpningarna av det nationella regelverket. En effektiv information, god service, förenklade regler och effektiv kontroll samverkar för höjd kvalitet på avlämnade uppgifter samtidigt som utrikeshandelsföretagens konkurrenskraft stärks. Samtidigt frigörs resurser att användas till exempelvis förbättrad kontroll. En god service, bra information samt enkla procedurer blir därigenom en förutsättning för god kontroll. En utökad samverkan mellan myndigheter som verkar vid gränsen är en del i kontrollverksamheten som bör utvecklas. Dessa myndigheter har en organisatorisk och administrativ styrka som i samverkan kan bli ännu bättre. Av särskild vikt beträffande IT-verksamheten är omställningsarbetet inför år 2000. 21.2 Resultatbedömning Inledning Tullverkets verksamhet är fr.o.m. 1997 indelad i fyra verksamhetsgrenar; uppbörd, in- och utförselrestriktioner, utrikeshandelsstatistik samt övrig verksamhet. Tre av dessa är direkt härledda ur Tullverkets mål. Med denna indelning av verksamheten har förutsättningar skapats för att Tullverket bättre än tidigare skall kunna följa upp resultatet i förhållande till dessa mål. Regeringen har i regleringsbrevet för 1998 liksom för föregående år angivit ett antal verksamhetsmål direkt härledda ur Tullverkets mål vilket bör göra det möjligt att följa upp verksamheten och analysera resultatet. Tyngd- punkten för verksamhetsmålen är inom områdena uppbörd, in- och utförselrestriktioner samt service. Som särskilt angelägna uppgifter i övrigt för Tullverket har regeringen angivit att verka för att en enhetlig tolkning av gällande lagar och övriga bestämmelser görs av samtliga tullmyndigheter, att verka för att systemen för transitering av varor får en hög tillförlitlighet samt att biträda Finansdepartementet och Utrikesdepartementet med analys av frågor inom respektive område som skall behandlas vid möten inom EU:s organ. Vidare är det en särskilt angelägen uppgift för Tullverket att medverka vid förhandlingar i arbetet med internationella frågor inom sitt verksamhetsområde och inom EU-arbetet prioritera att verka för förenklingar av regler och procedurer inom tullområdet, utvecklad IT- användning i tullprocesserna samt effektivisering av narkotikabekämpningen. Regeringens bedömning Regeringen gör bedömningen att Tullverkets årsredovisning för budgetåret 1997 i allt väsentligt är rättvisande. I förhållande till föregående års årsredovisning är den desssutom mer överskådlig och strukturerad. Emellertid finns fortfarande brister i hur resultatet presenteras. I vissa fall saknas en jämförande analys av resultaten med föregående år och i dessa fall är det därför inte möjligt att se om resultatet är bättre eller sämre än tidigare. I andra fall drar man långtgående slutsatser på bristande underlag. Mot bakgrund av att kostnaderna för verksamheten endast är marginellt större än föregående år kan regeringen trots bristerna i resultatredovisningen konstatera att Tullverkets verk-samhet var effektivare under 1997 än under föregående år. För uppbördsverksamheten redovisar Tullverket att man hanterat fler ärenden än föregående år (+9%), uppbörden är större (+12%) och man har ett bättre utfall på återvinning av utestående uppbördsfordringar. Samtidigt redovisar man en minskad styckkostnad avseende handläggning av fordringar. En anledning till detta är enligt Tullverket förbättrade rutiner. Om mängden hanterade ärenden, den ökade uppbörden och den sänkta styckkostnaden har gett bättre eller sämre kvalitet i myndighetens arbete än tidigare år är emellertid svårt att se eftersom någon utförlig analys av detta inte presenteras i årsredovisningen. Man redovisar dock på annan plats att kvalitetsundersökningar av företag med avseende på avlämnade tulldeklarationer gjorts och att kvaliteten visat sig vara oacceptabelt låg. Tullverket anger i årsredovisningen att man under 1998 avser införa ett nytt sätt att hantera klareringen som skall ge en högre kvalitet i myndighetens arbete. Systemet som kallas RISK innebär i korthet att man med hjälp av riskanalyser fördelar ärenden i prioritetsgrupper där lågrisk-ärenden kan automatklareras och ärenden med högre risk genomgår särskilda kontrollåtgärder. Tullverket menar att härigenom erhålls såväl en högre kvalitet som en högre effektivitet i klareringsarbetet. Med förbättrade informationsinsatser mot företagen avser man även att höja kvaliteten i de avlämnade tulldeklarationerna så att dessa initialt är riktiga och fullständiga och inte behöver rättas när de kommit in till Tullverket. Vad gäller kontrollverksamheten skall narkotikakontrollen enligt regleringsbrevet ges högsta prioritet. Regeringen konstaterar avseende Tullverkets kontrollverksamhet att såväl antal beslag som beslagtagna kvantiteter narkotika har ökat markant under 1997 jämfört med föregående år. Beslagen av sprit och tobak är på en fortsatt hög nivå. Även detta arbete skall enligt regleringsbrevet ges hög prioritet och regeringen anser med hänsyn till såväl folkhälsan som till statsfinansiella aspekter att ansträngningarna skall fortsätta även avseende denna typ av smuggling. I detta sammanhang bör även nämnas de goda resultat som hittills uppnåtts under 1998 med anledning av de nya befogenheter Tullverket fått avseende bl.a. kontroll av postförsändelser med avseende på vissa punktskatter (prop. 1997/98:100, bet. 1997/98:SkU28, rskr. 1997/98: 312). Av den tidigare obeskattade införseln av cigaretter via brev och postpaket har enligt Generaltullstyrelsen uppskattningsvis ca 90 % upphört. Regeringen konstaterar således att resultatet för år 1997 förbättrats men anser även att redovisningen av resultatet i årsredovisningen bör utvecklas. Årsredovisningen bör vara en utvecklad sammanställning av det material som det interna rapporteringssystemet kontinuerligt levererar. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse bedömt årsredovisningen som i allt väsentligt rättvisande och har inte lämnat någon invändning. Däremot har man i sin revisionsrapport respektive revisionspromemoria redovisat ett antal iakttagelser avseende dels Tullverkets förvaltning, dels årsredovisningen. En iakttagelse avser Tullverkets bristande analys av uppbörden där RRV påpekar att myndigheten bättre borde analysera variationer i denna och söka förklaringar till dessa variationer. Som exempel nämner RRV att intäkterna av uppbörd under året ökat med 12% men transfereringarna till EU – dvs. de medel som utgör en del av Sveriges avgift till gemenskapen – har minskat med 4%. Genom en analys av detta skulle myndigheten tidigt få signaler om eventuella felaktigheter vilket skulle bidra till att skapa bättre förutsättningar för fastställande av en riktig uppbörd. Tullverket menar i sitt svar till RRV att man inte har möjlighet att genomföra sådana analyser och påpekar att det finns myndigheter med bättre kunskap och förutsättningar att analysera det som RRV efterfrågar exempelvis Statistiska centralbyrån, Kommerskollegium eller Konjunkturinstitutet. Regeringen anser att löpande övergripande analyser av uppbördens förändringar över tiden bör vara en naturlig del i Tullverkets strategiska omvärldsanalys och därmed ingå som ett av underlagen i myndighetens planeringsförutsättningar. På så sätt förbättras inte bara förutsättningarna för en korrekt uppbörd utan även möjligheten till en effektivare resursallokering. Regeringen har erfarit att Tullverket kommer att beakta detta i den omstrukturering som pågår inom myndigheten. 21.3 Anslagsavsnitt A3 Tullverket Tabell 5.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1997 Utfall 1 043 667 Anslags- sparande 97 252 1998 Anslag 1 050 369 1 Utgifts- prognos 1 102 621 1999 Förslag 1 098 710 2000 Beräknat 1 114 929 2 2001 Beräknat 1 131 305 3 1 Varav 14 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 2 Motsvarar 1 094 952 tkr i 1999 års prisnivå 3 Motsvarar 1 094 952 tkr i 1999 års prisnivå.. Tullverkets anslag för budgetåret 1997 var 1 031 858 000 kronor. Balanserat anslagssparande var 109 061 000 kronor. Utgifterna uppgick till 1 043 667 000 kronor vilket innebär att anslagssparandet inför budgetåret 1998 var 97 252 000 kronor. Tullverket har således utnyttjat cirka 12 miljoner kronor av anslagssparandet under budgetåret 1997. För innevarande budgetår visar prognosen grundad på utfallet för de första sex månaderna att verket kommer att förbruka 1 102 621 000 kronor vilket medför att ytterligare cirka 52 miljoner kronor av anslagssparandet kommer att tas i anspråk. Resterande 45 miljoner kronor beräknas balanseras över till 1999 för att finansiera pensionsersättningar, utveckling och investeringar inom IT-området samt utbildning. För budgetåret 1998 har 14 miljoner kronor anvisats på tilläggsbudget för de tillkommande arbetsuppgifter Tullverket fått avseende kontroll av punktskattepliktiga varor. I anslaget för 1999 ingår 34 miljoner kronor för samma ändamål. Regeringens överväganden Utvärderingen av Tullverkets dimensionering och organisation. Regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med utredningen att Tullverket klarat omställningen bra och delar utredningens slutsats att dimensioneringen är riktig samt om behovet av en effektivare resursanvändning. Regeringen anser att effektiviseringsarbetet bör kunna underlättas om myndigheten förändras till att bli en myndighet med färre och större regioner samt med en central nivå som ett strategiskt ledningsorgan. I samband med Sveriges inträde i EU bortföll en stor del av Tullverkets arbetsvolymer. Som en följd av detta minskades anslaget med sammanlagt 288 miljoner kronor över en tvåårsperiod fr.o.m. budgetåret 1995/96. I enlighet med skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23 har en utvärdering gjorts avseende bl.a. anslagsminskningens effekter på kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt. Utvärderingen skulle enligt förutsättningarna således behandla frågan om Tullverket dimensionerades rätt sett i ljuset av medlemskapet i EU. Utredningen om utvärdering av EU- medlemskapets effekter för Tullverkets dimensionering och organisation ("En gräns – en myndighet?" SOU 1998:18) drar bl.a. slutsatsen att Tullverket har klarat omställningen i samband med EU-medlemskapet på ett bra sätt och konstaterar att Tullverket idag är effektivare i sin kontrollverksamhet än man var före inträdet i EU. Myndighetens dimensionering är i dagsläget rätt och det finns därför inte nu anledning att ompröva resursbehovet. De problem som iakttogs inom tullverksamheten i samband med EU-inträdet har utredningen funnit vara mer av karaktären "inkörningsproblem" än brist på resurser. Däremot anser utredningen att möjligheter till förbättringar i verksamheten finns och att resurser kan frigöras genom en effektivare användning bl.a. genom en ändrad regionindelning med färre och större regioner och effektivare tullprocedurer. Utredningen konstaterar även att Generaltullstyrelsens roll som strategiskt ledningsorgan bör utvecklas bl.a. mot bakgrund av det nya EU-regelverket och behovet av enhetlig rätts-tillämpning och normgivning. En genomgående linje i utredningen är att en myndighetskonstruktion som innebär att Tullverket är en myndighet med en central och en regional nivå skulle underlätta det nödvändiga förändringsarbetet. Först när en effektivisering av verksamheten skett bör enligt utredningen frågan om eventuellt ökade resurser prövas. Regeringen anser i likhet med utredningen att Tullverket klarat omställningen bra och instämmer även i slutsatsen som utredningen drar om dimensioneringen och behovet av effektivisering. Ett effektivt utnyttjande av informationsteknik (IT) bidrar till att resurser och ledig kapacitet kan utnyttjas optimalt. Även regeringen anser att effektiviseringsarbetet bör kunna underlättas om myndigheten förändras från att vara en chefsmyndighet med tolv regionala myndigheter till att bli en myndighet. En sådan förändring förutsätter dock att den nuvarande ordningen för överklagande av beslut i tullärende, där regionala tullmyndigheters beslut överklagas till Generaltullstyrelsen, ersätts med en ordning där överklagande sker direkt till förvaltningsdomstol. Regeringen har därför givit Tullagsutredningen (Fi 1997:03) i uppdrag att i ett delbetänkande lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen utifrån förutsättningen att Tullverket skall utgöra en myndighet. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga. Generaltullstyrelsen har bl.a. med anledning av utredningens slutsatser om effektiviseringspotentialen initierat ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete som i allt väsentligt knyter an till den inriktning som förs fram i utredningen avseende effektivisering och organisation. Arbetet innefattar en översyn av Tullverkets hela organisation och enligt Generaltullstyrelsen kommer detta att innebära dels en förändrad regional struktur med färre och större regioner, dels en renodling av Generaltullstyrelsens uppgifter som ett strategiskt ledningsorgan. Förutom detta innebär översynen att myndighetskonstruktionen ändras så att dagens struktur med Generaltullstyrelsen som chefs- myndighet och tolv regionala tullmyndigheter föreslås bli en sammanhållen myndighet med en central och en regional nivå. Med denna struktur erhålls förutsättningar för en bättre enhetlighet i tullarbetet vilket även främjar flexibilitet och effektivitet. Regeringen lägger stor vikt vid genomförandet av detta arbete och delar utredningens och Generaltullstyrelsens syn på behovet av att utveckla Tullverket till en enhetlig organisation som kan möta de framtida krav som kommer att ställas på tullverksamheten. Det är därmed en mycket viktig arbetsuppgift för Tullverket under 1999 att forma den nya organisationen. Takten i detta arbete är dock delvis beroende av de nödvändiga förändringarna av överklagandereglerna. Utredningen som har remissbehandlats lämnar utöver ovan redovisade slutsatser ett antal förslag av allmän inriktningskaraktär som här kommenteras. Utredningens förslag Mål och vision Regeringens bedömning: Verksamhetsmål kommer regeringen att formulera i kommande regleringsbrev. Tullverket bör göra systematiska jämförelser med andra länders tulladministrationer. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att regeringen använder s.k. barriärbrytande mål för att effektivsera Tullverkets verksamhet. Dessa bör formuleras utifrån en vision om hur myndigheten kan fungera i framtiden. De barriärbrytande målen skall vara så högt ställda att organisationen tvingas tänka i nya banor. De skall ersätta respektive komplettera de nuvarande verksamhetsmålen för myndigheten och skall vara såväl kort- som långsiktiga (ett respektive fem år). Visionen bör arbetas fram inom Tullverket. Tullverket bör enligt utredningen även systematiskt jämföra sig med andra länders tulladministrationer vilket kan ge inspiration för fortsatt förändringsarbete inom den egna tullverksamheten. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som haft synpunkter är de flesta positiva till förslagen om mål och vision. Riksrevisionsverket (RRV) menar att de mål som formuleras – barriärbrytande eller ej – måste vara i överensstämmelse med Förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. (FÅR) och Finansdepartementets handledning för regleringsbrev. Flera av de mål som utredningen anger uppfyller inte kravet på uppföljbarhet. TULL-KUST och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att mål av detta slag mer är ett förhållningssätt för att skapa nya arbetsmetoder än mål i sig och knappast kan vara avsedda att göras mätbara. Endast Generaltullstyrelsen är direkt tveksam till förslaget om barriärbrytande mål. Mål bör kunna nås, annars blir effekten den motsatta dvs. att man misströstar när man inte når de uppsatta målen. Vad gäller förslaget om jämförelser med andra länders tulladministrationer är övervägande delen av de som haft synpunkter på detta positiva. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har erfarit att ett omfattande arbete med såväl vision som interna mål för verksamheten påbörjats inom Tullverket. De verksamhetsmål som skall gälla för Tullverket kommer regeringen att formulera i kommande regleringsbrev. Vad gäller jämförelser med andra länders tulladministrationer erfar regeringen att detta i viss mån redan sker genom tullsamarbetet i Europa. Tullverket bör dock fortsättningsvis i lämpliga former mer systematiskt göra jämförelser med andra länders tulladministrationer. Resursfördelning och organisation Regeringens bedömning: Det är viktigt att resurser och ledig kapacitet utnyttjas optimalt. Antalet regioner inom Tullverket bör av effektivitetsskäl begränsas. Regeringen ser positivt på arbetet som pågår inom Tullverket med en översyn av myndigheten. Det är dock en fråga för Generaltullstyrelsen att närmare utforma den regionala organisationen. Utredningens förslag: Utredningen har funnit stora regionala skillnader i effektiviteten inom Tullverket vilket bl.a. hänger samman med sättet att fördela resurser. Tullverket bör därför ändra sitt budgetsystem så att prioritering sker efter störst samlad nytta. På så sätt kan de tillgängliga resurserna användas effektivare. Utredningen menar samtidigt att antalet regioner i Tullverket är för många (idag tolv stycken). Vissa regioner är för små för att klara av att vara effektiva, de har inte ett tillräckligt stort verksamhetsunderlag. Regeringen bör därför initiera en översyn av regionindelningen mot färre regioner som lättare kan uppnå effektivitet i sin verksamhet. Antalet bör enligt utredningen begränsas till mellan fem och sju stycken. Samtidigt bör en översyn av Generaltullstyrelsens roll göras mot en mer strategisk och mindre operativ inriktning. Chefsmyndigheten bör vara en mindre enhet som är inriktad mot ledning, budget, uppföljning, prioriteringar samt strategisk utveckling och förnyelse. Det angrepssätt som utredningen använt, att betrakta tullverksamheten utifrån bl.a. allmänhetens behov, har lett till slutsatsen att nya organisationsformer för offentlig verksamhet bör prövas. Regeringen bör därför i samband med beredningen av förvaltningspolitiska kommissionens förslag även pröva om det finns nya organisationsformer för statlig verksamhet med utgångspunkt i det som kallas "medborgar- kontor" samt även initiera en översyn av de regelverk som styr gränsmyndigheterna och pröva om dessa går att sammanföra till ett "gränsregelverk" så att de myndigheter som verkar vid gränsen på ett effektivare sätt kan lösa uppdraget ”gränskontroll”. Remissinstanserna: Förslaget om budgetsystemet tillstyrks av de flesta remissinstanser som haft synpunkter. RRV menar utöver detta att orsakerna till bristande måluppfyllelse måste klarläggas innan resurser omfördelas. Andra orsaker, t.ex. hotbild, kan göra att en omfördelning inte skall göras. RRV menar även att bedömningen om dimensioneringen är rätt eller ej, kräver en djupare analys. Beträffande Tullverkets organisation är i stort sett alla som haft synpunkter positiva till förslagen inklusive Generaltullstyrelsen. Vad gäller nya organisationsformer för statlig verksamhet och ett "gränsregelverk" är de flesta remissinstanser i allt väsentligt positiva. Av de som inte är uttalat positiva anser Ekobrottsmyndigheten att ett gränsregelverk kommer att medföra att värdefull tullspecifik kunskap går förlorad om tullens gränskontrolluppgifter exempelvis överförs till polisen. Nuvarande lagstiftning utgör inget hinder för t.ex. polisen att ingripa i gränsnära områden och ett gränsregelverk ger upphov till fler problem än det löser. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har erfarit att Tullverket arbetar med att förändra sitt interna system för fördelning av resurser med den inriktning som utredningen föreslår. Regeringen anser det väsentligt att resurser och ledig kapacitet utnyttjas optimalt och i detta perspektiv kan det vara lämpligt att t.ex. omfördela arbetsuppgifter med hjälp av tulldatasystemet. Vad gäller Tullverkets organisationsstruktur anser regeringen att antalet regioner bör begränsas i enlighet med utredningens slutsatser och remissopinionen. Det bör dock inte ankomma vare sig på regeringen eller riksdagen att exakt fastställa denna. Istället är det trafikens och näringslivets behov samt statsmakternas krav på effektivitet och rationell klarerings- och kontrollverksamhet hos Tullverket som bör vara styrande. Det bör ankomma på Generaltullstyrelsen att närmare utforma organisationen utifrån dessa förutsättningar. Vad gäller gränskontrollmyndigheterna anser regeringen att dessa har en avsevärd operativ, organisatorisk och administrativ styrka som i samverkan kan bli ännu bättre. Ett konkret exempel är det samarbete som bedrivits mellan polis, tull och kustbevakning på Gotland där erfarenheterna är mycket goda avseende myndighetssamverkan. Under avsnittet effektiv gränskontroll nedan kommenterar regeringen myndighetssamverkan ytterligare. Andra organisationsfrågor Regeringens bedömning: Regeringen avvisar förslagen om att regeringen skall utnämna cheferna närmast under verkschefen, om ett rådgivande organ som komplement till styrelsen samt om att verkschefen inte bör vara styrelsens ordförande. Vad gäller dimensioneringen av representationen i Bryssel är denna föremål för en översyn inom Regeringskansliet. Utredningens förslag: Regeringen bör återta utnämningsmakten av de chefer som närmast verkschefen leder verksamheten samt förordna dessa med tidsbegränsade förordnanden. Detta skulle tydliggöra att den utnämnde har ett ansvar inför regeringen. Verkschefen bör därtill av bl.a. effektivitetsskäl inte vara styrelsens ordförande. Enligt utredningen har styrelsen med den ställning som denna har idag mer insyn i verksamheten än inflytande. Styrelsen bör därför kompletteras med ett rådgivande organ tillsatt tillsammans med näringslivet för att bl.a. tolka EU-regelverket. Den internationella representationen i tullfrågor bör ses över. Den fasta representationen i Bryssel bör öka och det omfattande resandet minska vilket skulle göra arbetet effektivare. Remissinstanserna: Av de som haft synpunkter är övervägande delen negativa till förslaget om att regeringen skall återta utnämningsmakten av cheferna under verkschefen. Likaså är de flesta instanserna negativa till förslaget om att styrelsen kompletteras med ett råd för tolkning av EU- regelverket samt att verkschefen ej bör vara ordförande. Vad gäller den internationella representationen i tullfrågor ger remissvaren ingen enhetlig syn. Industriförbundet anser att detta skulle öka kontinuiteten i Sveriges kontakter med EU. Sveriges representation i Bryssel anser att fördelarna med en förstärkt fast representation framför allt är kvalitativa. En av många fördelar är förbättrade möjligheter att driva svenska intressen. Jordbruksverket menar å andra sidan att fast personal i Bryssel har svårt att hålla ett omfattande regelverk aktuellt och att personalen lätt marginaliseras. Generaltullstyrelsen anser i sitt remissvar att det blir svårt för mötesdeltagare att delta vid följddiskussioner om tillräcklig sakkunskap saknas. Regeringen har emellertid erfarit att Generaltullstyrelsen under arbetet med omstruktureringen av myndigheten ändrat uppfattning och nu anser att en förstärkning av representationen i Bryssel skulle öka effektiviteten även i Tullverkets arbete. Skälen för regeringens bedömning: Vad gäller utnämningen av chefer har regeringen nyligen uttalat sig om detta i den förvaltningspolitiska propositionen (prop. 1997/98:136) där det sägs att det skulle rimma dåligt med det till myndigheterna delegerade ansvaret för den inre organisationen om regeringen utnämner vissa avdelningschefer. Likaså avvisar regeringen förslaget om rådgivande organ som komplement till styrelsen. Som regeringen säger i den förvaltningspolitiska propositionen har formen med en lekmannastyrelse vid sidan om verkschefen sitt värde som forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande. När det gäller vem som skall vara styrelsens ordförande ser regeringen ingen anledning att ändra den nuvarande ordningen som enligt regeringen fungerar tillfredsställande. Vad gäller dimensioneringen av representationen i Bryssel sker för närvarande en översyn av bl.a. denna fråga inom Regeringskansliet och utfallet av denna samt den efterföljande beredningen avvaktas innan slutlig ställning kan tas. Processutveckling och förenkling Regeringens bedömning: Det är en fråga för Generaltullstyrelsen att utveckla formerna för samarbete med näringslivet. Regeringen ser positivt på arbetet med en ”servicetrappa”. Tullverket bör ständigt arbeta med att förenkla regler och procedurer. Utredningens förslag: Det finns behov av att i olika former utveckla tullprocesserna och införa nytänkande i tullarbetet vilket bl.a. kan uppnås genom en utvecklad dialog med näringslivet. Tullverket bör därför få i uppdrag att inrätta ett med näringslivet gemensamt råd för utveckling av tullprocesser. En av de viktigaste faktorerna för kvaliteten i Tullverkets arbete är att de tulldeklarationer som lämnas in initialt är riktiga och fullständiga. Företagens intresse för detta kan stimuleras bl.a. genom olika typer av förmåner. Tullverket bör därför få i uppdrag att utveckla en ”förmåns- trappa” där varje steg består av tydliga förutsättningar och möjligheter. Detta skall premiera de företag som lämnar riktiga uppgifter från början och därmed öka kvaliteten i de tulldeklarationer som avlämnas. Tullverket bör därtill även redovisa förslag till förenklade tullförfaranden där Internet är en viktig komponent så att även de företag som i tullsammanhang betraktas som små kan komma i åtnjutande av dessa. Utredningen anser vidare att formerna för överklagande av en tullmyndighets beslut i tullärende bör ses över så att överklagande sker till domstol istället för som nu till Generaltullstyrelsen. Generaltullstyrelsen har då möjlighet att inte bara vara normgivande utan även att ingripa. Med den nu rådande ordningen hämmas Generaltullstyrelsen av jävsskäl att påverka beslutsprocessen. Remissinstanserna: Få har haft synpunkter på förslaget om råd för utveckling av tullprocesser men ingen är direkt negativ till detta. Vad gäller "förmånstrappan" går synpunkterna något isär, dock är de flesta positiva. Industriförbundet ser en risk där frivillig kvalitetssäkring kan förorsaka "kö" av företag som tullen p.g.a. bristande resurser inte kan hantera. En rätt använd riskanalys där tullen kan identifiera företag som kan erbjudas förenklingar är bättre. Statskontoret och Riksåklagaren anser att förslaget torde strida mot det konstitutionella kravet på likabehandling. Nionde åklagarkammaren i Stockholm anser att en kommersiellt motiverad förenkling alltid kan utnyttjas i kriminella syften. Den effekt som eftersträvas via förslaget erbjuds redan i och med hemtagningssystemet, minskad säkerhet vid import etc. Förslaget om utveckling av förenklade förfaranden samt förslaget om översyn av överklagandeprocessen har remissinstanserna genomgående sett positivt på. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser det väsentligt att Tullverket utvecklar tullprocesser och inför nytänkande i tullarbetet. Tullverket har bl.a. mot bakgrund av förslagen i utredningen påbörjat ett förändringsarbete inklusive organisationsförändringar som utgår ifrån tullarbetets processer (arbetsflöden). Att myndigheten har ett förtroendefullt samarbete med näringslivet anser regeringen också vara värdefullt som inslag i verksamheten. Det bör dock vara en fråga för Generaltullstyrelsen att utveckla formerna för detta. När det gäller utvecklingen av en "förmåns- trappa" har regeringen erfarit att ett sådant arbete pågår inom Tullverket. Myndigheten benämner dock detta för en ”servicetrappa” vilket man anser vara en mer rättvisande beskrivning. Regeringen ser positivt på detta arbete vilket i likhet med det tidigare nämnda RISK-projektet bör leda till att resurser frigörs att användas inom andra områden, exempelvis Tullverkets kontrollverksamhet. Självfallet måste en sådan utveckling stå i överensstämmelse med lagstiftningen och allmänna rättsliga principer. Regeringen förutsätter att detta beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet inom Tullverket. Vad gäller förenklade tullprocedurer som utredningen föreslår anser regeringen att detta är något som Tullverket ständigt bör arbeta med. När det gäller frågan om den nuvarande överklagandeordningen så har regeringen i enlighet med ovan givit Tullagsutredningen (Fi 1997:03) i uppdrag att lämna förslag med den inriktning som utredningen föreslår. Effektiv gränskontroll Regeringens bedömning: Regeringen har i regleringsbrevet för 1998 uppdragit åt Generaltullstyrelsen att redovisa en strategi för effektivare narkotikabekämpning. Tullverket bör tillsammans med Polisen och Kustbevakningen överväga hur en samordning av underrättelseverksamheterna kan ske. Vad gäller utökade befogenheter för Tullverket att ingripa mot narkotikasmuggling är det nu inte aktuellt att föreslå ytterligare sådana. Regeringen anser även att gränskontrollmyndigheterna bör samverka. Utredningens förslag: Det finns enligt utredningen ingen rimlig möjlighet att enbart genom ökade resurser vid gränsen stoppa narkotikasmugglingen. En mer systematisk ansats behövs i gränskontrollarbetet och Tullverket bör därför få i uppdrag att föreslå systematiska metoder för att öka beslagsnivån. I detta arbete bör riskprofiler och hotbildsanalys vara utgångspunkten. Enligt utredningen saknas en samsyn och samlad strategi mot narkotikasmugglingen mellan de tre gränskontrollmyndigheterna. Därför bör Tullverket, Kustbevakningen och Polisen gemensamt få i uppdrag att se över hur underrättelseverksamheten bättre kan samordnas så att man dels arbetar mot en gemensam hotbild, dels kan använda varandras specifika kompetens och utrustning. Tullverkets befogenheter är enligt utredningen inte ändamålenligt utformade. I syfte att få en effektivare narkotikabekämpning bör därför Tullverket få utökade befogenheter att ingripa mot narkotika under hela transportvägen dvs. att befogenheterna utsträcks till att gälla hela landet. Tullverket bör även redovisa hur användandet av kontrollresurserna kan bli mer flexibelt. Remissinstanserna: Dessa är i huvudsak positiva till utredningens förslag. Vad gäller flexibiliteten i användandet av Tullverkets kontrollresurser anknyter vissa instanser till utredningens syn att det alltför inflexibla arbetstidsavtalet skulle vara en anledning till svårigheter att omfördela resurser där de bäst behövs. TCO och TULL-KUST menar att det självklart är behovet som skall styra arbetstiden men anser att det inte går att skylla på arbetstidsavtalet för att insatser som kostar pengar nedprioriteras. Ersättningen för obekväm arbetstid är en av de lägsta i hela statsförvaltningen menar man. Arbetsgivarverket anser att det finns stora möjligheter till lokala uppgörelser om förhållanden som rör verksamheten. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har erfarit att ett arbete pågår inom Tullverket med att förbättra kontrollorganisationen och utveckla metoder för en effektivare kontroll. En intern utredning har tillsatts inom Tullverket för att se över kontroll- och underrättelsearbetet, samverkan med andra myndigheter m.m. Regeringen har i regleringsbrevet för 1998 givit Tullverket i uppdrag att redovisa en strategi för effektivare narkotikabekämpning och i den rapport som Tullverket presenterat med anledning av detta och som utgör en delrapportering av den interna utredningen redovisar myndigheten vad man vill göra i detta avseende. Man redogör för de områden inom gränsskyddsverksamheten där en effektivisering är möjlig bl.a. ökat IT-stöd, förbättrade arbetsmetoder, fördjupad kompetens, satsning på ny teknik samt samverkan dels inom myndigheten dels med andra myndigheter. Regeringen anser det viktigt att arbetet med att förbättra och förnya arbetsmetoderna fortsätter liksom att myndigheten använder modern teknik i kontrollarbetet för att öka effektiviteten. Även samarbetet med andra myndigheter bör utvecklas. Bl.a. med anledning av Schengensamarbetet har regeringen givit gränskontrollmyndigheterna i uppdrag att utreda hur ett utökat samarbete kan ske inom ramen för befintliga resurser. I sin redovisning av uppdraget anger myndigheterna att samarbete pågår och att man för närvarande utarbetar ett ramavtal på central nivå för att ytterligare förbättra förutsättningarna för samarbete. Regeringen anser att myndigheterna inom ramen för den allmänna samverkan även bör överväga hur en samordning av underrättelseverksamheterna kan ske. Så som brottsligheten är organiserad idag ingår ofta flera verksamheter i denna, exempelvis vapensmuggling, penningtvätt och narkotika varför det är viktigt att bl.a. underrättelsverksamhet även sker myndighetsövergripande. Vad gäller förslaget om utökade befogenheter för Tullverkets så har myndigheten genom en ny lagstiftning fr.o.m. 1 juli 1998 (prop. 1997/98: 100, bet. 1997/98:SkU28, rskr. 1997/98:312) fått befogenhet att över hela landet kontrollera yrkesmässiga vägtransporter avseende punktskatter på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt att ingripa mot skatteundandragande avseende dessa varor. Lagstiftningen har således helt nyligen trätt ikraft och regeringen är i nuläget inte beredd att föreslå ytterligare befogenheter för Tullverket. När det gäller flexibiliteten i användandet av Tullverkets kontrollresurser erfar regeringen att detta ingår i den omfattande översyn av verksamheten som nu sker inom Tullverket. Den tilltänkta inriktningen av det omorganiserade Tullverket med en sammanhållen myndighet, en tydligare strategisk ledningsfunktion liksom en regional organisation inom myndigheten med färre och större regioner, ger också förutsättningar för en ökad flexibilitet. Andra effektivitetshöjande åtgärder Regeringens bedömning: Mot bakgrund av att kraven på Tullverkets brottsbekämpning har ökat kan det finnas anledning att överväga frågan om användning av tulldatasystemet i brottsbekämpningen. Regeringen är i nuläget dock inte beredd att redovisa några ställningstaganden. Avseende narkotikabekämpningen har regeringen redovisat de samlade insatserna i en skrivelse till riksdagen (Skr. 1997/98:172). Utredningens förslag: Narkotikasmuggling sker allt oftare som en del i ett större handelsmönster. För att följa varuströmmarna och kartlägga handels- och smugglingsmönster kan tulldatasystemet (TDS) användas. Idag är dock inte detta möjligt eftersom systemet inte får användas i brottsbekämpande syfte. Reglerna för detta bör därför ses över. Prisutvecklingen på och totalkonsumtionen av narkotika är en bra indikator på förändringar på marknaden. Därför bör regeringen initiera en översyn av nuvarande och möjliga metoder att följa prisutvecklingen samt även ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att årligen bedöma totalkonsumtionen av narkotika, alkohol och tobak. Remissinstanserna: Flertalet av de som haft synpunkter är positiva till att använda tulldatasystemet i brottsbekämpningen samt angående uppdraget till Folkhälsoinstitutet. Däremot råder det tveksamheter vad gäller förslaget om att följa prisutvecklingen. Rikspolisstyrelsen delar uppfattningen att priset kan ge viss vägledning om tillgången men att det ej är realistiskt att man skall rapportera prisbilden i varje enskilt fall (mer än 30 000 brott/år). På lokal nivå finns dessutom redan kunskap om prisbilden. Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Göteborg anser att detta verkar omfattande och tidskrävande. Uppgifterna kommer inte att vara de snabba indikatorer som efterfrågas. Skälen för regeringens bedömning: Vad gäller användandet av TDS är det viktigt att poängtera den skillnad som föreligger när systemet nyttjas i olika syften. Tulldatasystemet tillkom för att förenkla och effektivisera dokumenthanteringen i den gränsöverskridande handeln. Överföringen av elektroniska dokument från företagen regleras rättsligt i tullagen (1994:1550) och tullregisterlagen (1990:137). Tullregisterlagen innehåller även regler om vilka uppgifter som får finnas i tullens register och för vilka ändamål tullen får använda denna information. Om TDS skall användas i brottsbekämpningen är detta således något som går utöver det som var avsikten när tullregisterlagen tillkom. Eftersom kraven på Tullverkets brottsbekämpande verksamhet har skärpts i och med den pågående internationaliseringen och till följd av våra gemensamma åtaganden inom EU-arbetet samt till följd av den ökande internationella organiserade brottsligheten, anser regeringen att det kan finnas skäl att överväga frågan. Regeringen är dock inte i nuläget beredd att redovisa några konkreta ställningstaganden. Beträffande narkotikabekämpningen har regeringen i en skrivelse till riksdagen (Skr. 1997/98: 172) redovisat de samlade insatserna inom narkotikaområdet samt planerade projekt och åtgärder. I skrivelsen påpekas att metoder skall utvecklas för att kunna mäta effektiviteten i myndigheternas arbete med narkotikabekämpningen. Regeringen har även tillsatt en kommission som med en bred ansats skall lägga fram förslag för att på lång sikt skapa bättre förut-sättningar för samordnade och intensifierade insatser mot narkotikamissbruket. En av kommissionens huvuduppgifter är att föreslå förbättringar av metoder och system för att öka kunskapen om och analysen av narkotikautvecklingen samt föreslå hur det samlade resultatet av samhällets insatser i förhållande till målet om ett narkotikafritt samhälle skall kunna mätas. Punktskatter Regeringens bedömning: Det är inte nu aktuellt att helt föra över ansvaret för punktskatterna till Tullverket. Utredningens förslag: Någon förutsättningslös prövning av vilket statligt organ som bör administrera och kontrollera punktskatter har inte gjorts. Utredningen anser att det finns övervägande skäl som talar för att Tullverket bör sköta denna hantering och föreslår att Tullverket ges ansvar att såväl administrera som kontrollera efterlevnaden av punktskatterna. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som haft synpunkter är positiva till förslaget. Ekobrottsmyndigheten påpekar att effektiviteten rörande brottsutredningar om undandragen punktskatt skulle öka påtagligt. Riksåklagaren (RÅ) anser att fler skäl talar för att tullen skall ta hand om kontrollerna men att utredningen är något översiktlig om punktskatternas organisatoriska hemvist. Ytterligare överväganden och analys bör ske enligt RÅ. RRV anser det inte möjligt ta ställning utan en systematisk genomgång av alternativa lösningar. Dock talar enligt RRV en rad rimliga skäl för att punktskatterna skall hanteras av tullen. Endast Riksskatteverket, Särskilda skattekontoret i Ludvika och Skattemyndigheten i Stockholms län är direkt negativa och anger en rad skäl som talar för motsatsen. Skälen för regeringens bedömning: Tullverket har som nämnts ovan fr.o.m. 1 juli 1998 fått nya befogenheter för kontroll över hela landet avseende vissa punktskatter och verksamheten är under uppbyggnad inom myndigheten. Regeringen anser bl.a. mot bakgrund av detta att det inte nu är aktuellt att helt föra över ansvaret för punktskatterna till Tullverket. Ett ställningstagande i denna fråga kräver erfarenheter om hur Tullverkets nya verksamhet utvecklas. Övriga frågor Kontrollverksamheten Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiska insatser syftar därför till att begränsa såväl tillgången som efterfrågan på narkotika. I syfte att stoppa tillförsel av och handel med narkotika spelar olika typer av kontrollåtgärder en central roll och tullnärvaron vid gränsen är ett medel att begränsa tillgången på narkotika i Sverige. Regeringen anser därför att Tullverket i sin kontrollverksamhet skall fortsätta att ge högsta prioritet till narkotikakontrollen inom kontrollverksamheten. De senaste åren har Generaltullstyrelsen redovisat en mycket kraftig ökning av beslagtagna mängder illegalt införd alkohol och tobak. Enligt vad regeringen erfarit är beslagsmängderna fortsatt mycket höga och regeringen vill därför understryka vikten av att Tullverket även fortsättningsvis ger hög prioritet åt kontroll av denna typ av illegal införsel. Informationspolicy I föregående års budgetproposition pekade regeringen på vikten av en förbättrad information till företagen bl.a. för att förbättra de avlämnade tulldeklarationernas kvalitet så att dessa från början innehåller riktiga och fullständiga uppgifter. Bakgrunden var bl.a. det Tullverket rapporterat om att andelen felaktiga deklarationer tidigare varit mycket hög vilket givit såväl Tullverket som importföretagen merarbete för att rätta dessa. Regeringen har mot bakgrund av detta i regleringsbrevet för 1998 uppmanat Tullverket att återrapportera andelen initialt riktiga och fullständiga deklarationer baserat på nya mätningar under 1998. I regleringsbrevet har regeringen även givit myndigheten i uppdrag att rapportera hur informationen till företagen inom utrikeshandelssektorn förbättrats. Problemen med alltför många felaktiga deklarationer uppmärksammades även av Tullverkets egen utredning Info-97 där verket även inventerat informationsbehovet hos företagen. Som ett resultat av utredningen har Generaltullstyrelsen antagit en ny policy för information gentemot företagen. I denna anger man att Tullverket skall ge bra information till näringslivet i syfte att få företagen att lämna rätt uppgifter från början samtidigt som en förbättrad information underlättar utrikeshandeln och ökar näringslivets konkurrenskraft. Regeringen anser det vara ett mycket positivt steg som Tullverket tagit genom att anta denna informationspolicy. Tullverket har även inkommit med redovisning enligt uppdraget i regleringsbrevet där man redogör för den praktiska tillämpningen utifrån den antagna informationspolicyn. Där redovisar Tullverket bl.a. att man centralt har inrättat ett informationsråd med ansvar för att målen i informationspolicyn nås. Regionalt har utsetts särskilda tullinformatörer som är informationsansvariga inom respektive myndighet. Man har identifierat de målgrupper som i första hand skall få bättre information samt även inlett arbete med att få ett för hela landet gemensamt telefonnummer till de upplysningscentraler som finns regionalt. Regeringen avser att även under 1999 följa upp hur informationspolicyn genomförs. Förenklingsarbete Regeringen angav i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) att arbetet med förenklingsfrågor är en prioriterad fråga såväl nationellt som på gemenskapsnivå. Detta innebär att regeringen avser att förenkla företagens hantering av tullfrågor. Det pågår även ett arbete med denna inriktning inom EU där det diskuteras förslag om ändringar i tullagstiftningen. Med de erfarenheter Sverige nu har av EU- arbetet bör möjligheter finnas att presentera konkreta förslag till förenklingar i EU:s regelverk inom tullområdet. Det är således en mycket viktig uppgift för Tullverket att i samråd med andra berörda myndigheter och med näringslivet utarbeta väl underbyggda och konkreta förslag till förenklingar av EU:s regelverk vilka kan presenteras som svenska förslag i det fortsatta förhandlingsarbetet inom unionen. För närvarande övervägs inom ramen för Tullagsutredningen (Fi 1997:03) möjligheterna att förenkla den nationella tullagstiftningen. När det gäller Tullverkets tillämpningar av såväl EU:s regler som det nationella regelverket bör myndigheten initiera en systematisk genomgång av dessa tillämpningar i syfte att överväga förenklingar av tullhanteringen både för företagen och för Tullverket. Regeringen avser att ta ytterligare initiativ i denna fråga och kommer i regleringsbrevet närmare precisera kraven på Tullverket. Informationsteknik i tullverksamheten Regeringen har tidigare i olika sammanhang pekat på vikten av en fortsatt rationalisering och effektivisering av tullverksamheten som bl.a. kan åstadkommas genom en fortsatt datorisering. Genom uppdrag i regleringsbrev har Tullverket ålagts att rapportera hur denna fortskrider och att vidta åtgärder för att ytterligare utveckla användandet av informationsteknik (IT). I rapporteringen som presenterats från Generaltullstyrelsen för 1998 belyser myndigheten bl.a. vad man genomfört under 1997, kostnader för IT-verksamheten, det fortsatta utvecklingsbehovet samt vad detta kräver för resurser. Generaltullstyrelsen anger i sin skrivelse att processen med omställningen av systemen inför år 2000 pågår och kommer att vara avslutad i god tid före millennieskiftet. Detta omställningsarbete – tillsammans med andra tvingande systemrevisioner som datoriseringen av det nya transiteringsförfarandet, den kommande anslutningen till det speciella informationssystem som används inom Schengen samt omställningar inför ett eventuellt införande av den gemensamma valutan euro – är omfattande och kommer enligt Generaltullstyrelsen att ta stora resurser i anspråk de kommande åren. I rapporten anger Generaltullstyrelsen även att man med anledning av detta tvingas till hårda prioriteringar inom IT- verksamheten. Regeringen utgår i detta sammanhang ifrån att Generaltullstyrelsen genomför de projekt som redovisas i rapporten så att dessa ej fördröjs. Att tillvarata informationsteknikens möjligheter är ett viktigt medel för att effektivisera tullarbetet och regeringen vill betona vikten av att tillräckliga investeringar görs för att kraven på verksamheten skall klaras. Av särskild vikt beträffande IT-verksamheten är omställningsarbetet inför år 2000. Enligt de uppgifter som anges kostar den löpande IT- verksamheten ca 90 miljoner kronor under 1998. Dessutom investeras ca 20 miljoner kronor i bl.a. tulldatasystemet samt i en ny teknisk plattform. För att kunna möta de ökade krav som kommer att ställas på Tullverket i ett alltmer integrerat Europa anser regeringen att Tullverket i sin långsiktiga strategi bör avsätta tillräckliga resurser till administrativ utveckling och IT- verksamhet. RRV:s rapport Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en granskning av Tullverkets kontroll av importdeklarationer. I rapporten konstaterar RRV bl.a. att 70% av all import sker med det s.k. hemtagningssystemet vilket är ett tvåstegsförfarande där importören får tillgång till sina varor innan de är förtullade och samtidigt lämnar en förenklad deklaration. En kompletterande deklaration lämnas vid ett senare tillfälle. RRV jämför detta med direktförtullningsförfarandet som innebär att varorna deklareras och förtullas direkt i samband med importtillfället. RRV konstaterar att hemtagningssystemet tar mer resurser i anspråk för såväl Tullverket som för företagen eftersom systemet innebär en hantering av två deklarationer för varje import istället för en. En ökad användning av direktförtullningsförfarandet skulle innebära att mindre resurser behöver användas för hantering av importdeklarationer. RRV gör bedömningen att Tullverket skulle spara uppemot 70 årsarbetskrafter genom att få de svenska företagen att använda direktförtullning i stället för hemtagning i sin import. Likaså kan Tullverket genom detta även sänka företagens kostnader för tullprocessen. Regeringen konstaterar att det finns en potential i en ökad användning av direktförtullningsförfarandet. Däremot delar regeringen inte RRV:s uppfattning om besparingspotentialens storlek eftersom denna förutsätter att samtliga företag övergår till direktförtullning. Tullverket är en vital del i utrikeshandelskedjan och att bidra till att sänka företagens kostnader genom enkla och effektiva tullprocedurer ligger väl i linje med det mål för myndigheten som betonar effektivitets- och servicedimensionen i arbetet. Med de möjligheter som dagens informationsteknik erbjuder torde det för vissa företag vara mer fördelaktigt att tillämpa direktförtullning. Detta kan dessutom rationalisera Tullverkets arbete ytterligare och frigöra resurser för bättre kontroll. Regeringen har erfarit att det pågår en diskussion om detta inom Tullverket och anser att myndigheten i samband med denna bör överväga informationsinsatser gentemot företagen i enlighet med RRV:s slutsatser. Information, service och kontroll blir därmed även här faktorer som samverkar för att ge förutsättningar för en effektiv och säker uppbörd. Det bör dock betonas att det är företagen själva som har att välja vilken tullprocedur man vill tillämpa. För att valet skall kunna grundas på rationella överväganden är det viktigt att Tullverket informerar företagen om de olika möjligheter som står till buds. Denna utveckling överensstämmer också med Tullverkets nyligen antagna informationspolicy. Schengen Sverige kommer enligt ett tidigare riksdagsbeslut att ansluta sig till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98: 181). Detta planeras för närvarande ske under år 2000. Schengenkonventionen innebär att personkontrollerna vid gränserna mellan de länder som deltar i samarbetet upphör och Sverige åtar sig i samband med detta att kontrollera gränserna mot icke Schengenländer enligt enhetliga regler. Redan dagens regelverk ställer stora krav på gränskontrollens effektivitet och enligt vad som tidigare nämnts utarbetar Tullverket, Polisen och Kustbevakningen för närvarande ett ramavtal för myndighetssamverkan. Schengensamarbetet innebär därtill en uppbyggnad av ett datasystem – Schengen Information System (SIS) – som skall tjäna som hjälpmedel i gränskontrollen främst för att spåra upp efterlysta och försvunna personer. För Tullverkets del utgör emellertid personkontrollerna inte någon huvuduppgift utan Tullverket skall bistå polisen med hjälp där så kan ske. För att kunna göra detta måste dock Tullverket vara anslutet till SIS-systemet och regeringen förutsätter att Tullverket vidtar de nödvändiga åtgärder som ankommer på myndigheten så att Tullverket är anslutet till systemet när Schengensamarbetet för Sveriges del blir operativt. Intrastat och utrikeshandelsstatistik Tullverket har sedan lång tid inhämtat och sammanställt primäruppgifter för den svenska utrikeshandelsstatistiken. Materialet till detta hämtar Tullverket från de dokument som upprättas vid klareringen som sker vid import respektive export. När det gäller handel med länder inom EU används inte detta förfarande eftersom ingen klarering sker och tullhandlingar därför inte upprättas. I stället görs en särskild statistikinsamling för detta ändamål som Tullverket utför. Det insamlade materialet registreras, granskas och överlämnas sedan till Statistiska centralbyrån (SCB) som efter kompletteringar och sammanställning vidarebefordrar det till EU:s system för internhandelsstatistik, Intrastat. För Tullverket är denna arbetsuppgift således en ren statistikinsamling och kan ses som ett merarbete eftersom uppgifterna inte längre hämtas från tullhandlingarna. I budgetpropositionen för 1998 ansåg regeringen att ansvaret för Intrastatinsamlingen som varit delat mellan Tullverket och SCB helt skulle övergå till SCB fr.o.m. 1999. Regeringen förutsätter att de båda myndigheterna tillser att detta sker så att verksamheten kan fortgå under SCB:s ansvar fr.o.m. 1999. För detta ändamål har för 1999 resurser överförts från Tullverket till SCB. När Intrastathanteringen överförts från Tullverket till SCB svarar Tullverket endast för en mindre del av utrikeshandelsstatistiken. Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att insamling och bearbetning av utrikeshandelsstatistik ej längre skall vara ett övergripande mål för Tullverket. Självfallet är det även fortsättningsvis en viktig uppgift för Tullverket att sköta insamlingen och granskningen av utrikeshandelsstatistiken avseende länder utanför EU och liksom tidigare även vidarebefordra dessa uppgifter till SCB. Huvudansvaret för utrikeshandelsstatistiken ligger dock hos SCB. Regeringens krav på Tullverket i detta avseende kommer att formuleras som verksamhetsmål i Tullverkets regleringsbrev. Slutsatser Utredningen om utvärdering av EU-medlem- skapets effekter för Tullverkets dimensionering och organisation ("En gräns – en myndighet?" SOU 1998:18) kommer till slutsatsen att Tullverket klarat anpassningen till EU- medlemskapet på ett bra sätt och att Tullverkets dimensionering är rätt samt att myndigheten är effektivare idag i sin kontrollverksamhet än man var före inträdet i EU. Därför finns det idag inte anledning att ompröva resursbehovet. Däremot finns en potential till effektivare utnyttjande av befintliga resurser. Regeringen instämmer i detta och anser att Tullverket i det pågående arbetet med omstrukturering av verksamheten – vilket inkluderar ny organisationsstruktur och annat förändringsarbete – arbetar med att nå en högre kvalitet och bättre effektivitet i arbetet genom bl.a. förbättrad information till näringslivet och förenklade procedurer. En viktig del i detta arbete bör vara att Tullverket utarbetar konkreta förslag till förenklingar i EU:s regelverk samt även initierar en systematisk genomgång av tillämpningarna av såväl detta som av det nationella regelverket. För att nå enkla men effektiva procedurer krävs bl.a. en fortsatt förbättrad IT-verksamhet varför utvecklingen av denna är av stor strategisk betydelse. Tullverket är en viktig del i utrikeshandelskedjan och har med sitt arbete inflytande bl.a. på de svenska utrikeshandelsföretagens konkurrenskraft. För att möta de utmaningar som ställs på tullverksamheten i ett alltmer integrerat Europa krävs en väl utvecklad IT-verksamhet liksom att investeringar görs i utveckling av personalens kompetens. Faktorerna information, service till näringslivet, kvalitet och kontroll samverkar således för att ge förutsättningar för en effektiv och säker uppbörd. Samtidigt stärks utrikeshandelsföretagens konkurrenskraft. När verksamheten effektiviseras frigör detta resurser att användas inom andra verksamhetsområden exempelvis för en förbättrad kontroll. En utökad samverkan mellan myndigheter som verkar vid gränsen är en del i kontrollverksamheten som därtill bör utvecklas. Dessa myndigheter har en organisatorisk och administrativ styrka som i samverkan kan bli ännu bättre. Regeringen har beräknat anslaget för 1999 till 1 098 710 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till en minskning av anslaget med 8 miljoner kronor som överförts till Statistiska centralbyrån (SCB) för verksamheten avseende Intrastat som SCB tar över fr.o.m. 1999. I anslaget har även beräknats 34 miljoner kronor för den nya arbetsuppgift som ålagts Tullverket i och med de utökade befogenheterna för kontroll av punktskattepliktiga varor. Av dessa tillförs Tullverket 20 miljoner kronor från 1999. 14 miljoner kronor är tidigare anvisade enligt tilläggsbudget för 1998 i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150) via omprioriteringar inom utgiftsområdet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Denna har genomförts med anledning av att en korrigering har gjorts av den justering som genomfördes av anslaget för år 1998 med anledning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Anslaget för år 2000 har beräknats till 1 114 929 000 kronor och för år 2001 till 1 131 305 000 kronor. Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 1999 (Tusen kronor) Anslag 19981 1 050 369 Pris- och löneomräkning 28 314 Justering av premier 6 760 Räntekompensation enligt tidigare beslut 1 267 Punktskattekontroll 20 000 Överföring till SCB för Intrastat - 8 000 Förslag 1999 1 098 710 1Inkluderar14 000 tkr för punktskattekontroll på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaterna lagar och andra författningar om utförande av sändningsverksamhet för television. Uppgifter om medieanvändningen avser åldersgruppen 9-79 år. Jämförelsen utgår t.o.m. år 1994 från upplagesiffrorna under första halvåret och därefter från helårssiffror. I rapporten beräknas lönsamheten endast för sådana företag som inte erhåller allmänt driftsstöd. 1997 ingick 78 tidningsföretag i gruppen. Ansvaret för EA-värderingen ligger sedan 1 juli 1998 hos Ekonomistyrningsverket. Reformerad stabsorganisation (SOU 1997:80), Riksdagens revisionsutredning – Riksdagens revisorer och RRV, Förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande (SOU 1997:57). Enligt 8§ tjänsteexportförordningen (SFS 1992:192) och avgiftsförordningen (SFS 1992:191) Senaste lydelse av 12 kap. 2 § 1998:346. Jfr prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:SkU22, rskr. 1992/93:287. PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 2 5 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 8 7 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 10 9 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 14 13 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 18 19 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 24 25 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 36 37 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 42 43 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 71 71 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 44 45 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 48 49 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 56 55 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 18 57 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 62 63 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 84 85 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 86 87 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 104 105 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 108 107 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 71 109 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 112 113 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 116 117 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 120 121 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 124 123 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 23 125 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 128 127 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 136 135 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 150 151 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1 34 33