Post 5947 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:56 ·
Hämta Doc ·
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1998
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 56
Regeringens skrivelse
1998/99:56
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
1998
Skr.
1998/99:56
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1999
Göran Persson
Anna Lindh
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1998.
Innehållsförteckning
1 OSSE - en fredsfrämjare i tiden 4
2 Inför OSSE:s toppmöte i Istanbul 5
3 Säkerhetsstadgan 6
4 OSSE:s säkerhetsbegrepp 7
4.1 Mänskliga dimensionen 8
4.2 Ekonomiska dimensionen 8
4.3 Militära dimensionen 9
4.3.1 CFE-avtalet 9
4.3.2 Modernisering av Wiendokumentet 10
4.3.3 Open Skies-avtalet 11
4.3.4 Uppförandekoden 11
5 OSSE:s instrument 12
5.1 Ordförandeskapet 12
5.2 Sekretariatet 13
5.3 Högkommissarien för nationella minoriteter 13
5.4 Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga
rättigheter (ODIHR) 15
5.5 Övriga instrument 16
5.5.1 Medierepresentanten 16
5.5.2 Ekonomiske koordinatorn 16
6 Fältverksamhet 16
6.1 Baltikum 16
6.1.1 Estland 17
6.1.2 Lettland 17
6.2 Balkan 18
6.2.1 Förbundsrepubliken Jugoslavien/Kosovo 18
6.2.2 Kroatien 19
6.2.3 Bosnien-Hercegovina 19
6.2.4 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien) 20
6.2.5 Albanien 20
6.3 Andra länder 21
6.3.1 Tjetjenien (Ryssland) 21
6.3.2 Ukraina 21
6.3.3 Moldavien 22
6.3.4 Georgien 22
6.3.5 Tadzjikistan 23
6.3.6 Vitryssland 23
6.3.7 Nagorno-Karabach-konflikten och
Minskgruppens arbete 24
6.3.8 Förbindelskontoret för Centralasien samt
OSSE-centrum i Kazakstan, Kirgizistan och
Turkmenistan 24
7 OSSE:s parlamentariska församling 25
8 EU, Norden och OSSE 25
9 OSSE:s samverkan med andra organisationer 26
10 Budget 27
11 Förkortningar 29
12 OSSE:s medlemsländer 31
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999 32
1 OSSE - en fredsfrämjare i tiden
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, stärker sin
ställning som fredsfrämjare i Europa. OSSE har utvecklats som aktör.
Dess förmåga till snabba och flexibla fältinsatser har blivit ett centralt
inslag i europeisk säkerhet.
Kosovo är nu organisationens stora utmaning. Men även innan
organisationen blev känd för den stora allmänheten genom sitt
engagemang i Kosovo har den utfört ett mycket väsentligt arbete. Det
gäller de fältmissioner som OSSE upprättat i ett femtontal länder. Det
gäller ett aktivt samarbete om mänskliga rättigheter, demokrati och
valövervakning genom OSSE:s kontor för mänskliga rättigheter och
demokratiska institutioner (ODIHR). Och det gäller Högkommissarien
för nationella minoriteter, som genom sitt tidiga, aktiva och långsiktiga
agerande i ett tiotal länder framgångsrikt bidragit till att minska
spänningar och förebygga konflikter.
OSSE:s (dåvarande ESK:s) roll på 1970- och 80-talen var att främja
gemensamma normer. Genom en rad konferenser utvecklades ett
normsystem där individens mänskliga rättigheter sattes i centrum.
Slutakten från Helsingfors från år 1975 med dess tio principer fick ett
starkt genomslag i de forna kommunistländerna. Dissidenter och
Helsingforskommittéer såg effektiva möjligheter att använda sig av det
framväxande normsystemet. Makthavarna ställdes till ansvar. Men
fortfarande var OSSE operativt svagt. Stater kunde kritiseras vid
konferenser, men mekanismer för ingripande saknades. Öststaterna slog
vakt om den nationella suveräniteten.
1990-talet har inneburit genomgripande förändringar. Genom OSSE:s
Parisstadga år 1990 bekräftades den värdegemenskap som finns om att
fred och säkerhet byggs genom demokrati, mänskliga rättigheter, respekt
för rättsstatens principer och marknadsekonomi. Alla OSSE-länder har
enats om att respekt för dessa åtaganden är en gemensam angelägenhet
för hela OSSE. Man får och skall lägga sig i. Ett aktivt och tidigt OSSE-
engagemang i olika länder kan ske på de gemensamma normernas grund.
1990-talets konflikter har visat på vikten av förebyggande insatser.
OSSE har mer än någon annan organisation anammat det breda
säkerhetsbegreppet och vikten av tidigt agerande.
Under 1990-talet har etniska frågor som potentiella konfliktorsaker
satts i fokus. Vid Köpenhamnsmötet om den mänskliga dimensionen år
1990 slogs fast att minoritetsfrågor endast kan lösas tillfredsställande i ett
demokratiskt politiskt ramverk grundat på rättsstatens principer med ett
oberoende rättsväsende, full respekt för allas mänskliga rättigheter,
politisk pluralism, tolerans och kontroll över myndighetsmissbruk.
OSSE:s konfliktförebyggande verksamhet täcker därför hela detta fält.
OSSE:s instrument och fältverksamhet syftar till att tidigt ingripa för att
förhindra konflikter.
OSSE har på grundval av sitt breda säkerhetsbegrepp och genom sitt
samarbetsinriktade och inträngande arbetssätt utvecklats till en central
aktör i det europeiska säkerhetsarbetet. OSSE har förmått utnyttja sina
komparativa fördelar: ett brett och inklusivt medlemskap, flexibilitet, en
stark och snabbt växande fältorganisation och ett gemensamt agerande
grundat på gemensamma normer.
Samtidigt har OSSE inte de militära, organisatoriska eller finansiella
resurserna att hantera alla delar av en multifunktionell insats.
Utvecklingen under senare tid, bl.a. i Kosovo, har visat på den
grundläggande betydelsen av samarbete mellan olika internationella
organisationer för att nå definierade mål. Någon statisk arbetsfördelning
finns inte och bör inte eftersträvas. I stället bör varje organisations starka
sidor utnyttjas i en gemensam strategi i varje enskilt fall. Kosovo och
Bosnien-Hercegovina är exempel på situationer där FN, OSSE, Nato, EU
och Europarådet agerar gemensamt. Konflikterna och utmaningarna sätts
i centrum, inte organisationerna.
2 Inför OSSE:s toppmöte i Istanbul
Den 18-19 november 1999 kommer OSSE att hålla ett toppmöte i
Istanbul med deltagande av OSSE-ländernas stats- eller regeringschefer.
Toppmöten skall i princip äga rum vartannat år. Det senaste hölls i
Lissabon år 1996. Inför mötet i Istanbul kommer en översynskonferens
att äga rum under hösten. Syftet med översynskonferensen är dels att se
över samtliga OSSE:s aktiviteter, inklusive genomförandet av de
gemensamma normerna, och föreslå åtgärder för att stärka OSSE, dels att
förbereda beslut inför toppmötet.
Huvudpunkten för toppmötet beräknas bli antagandet av en
säkerhetsstadga (se nästa kapitel), som definierar OSSE:s roll inför 2000-
talet. Vidare är förhoppningen att toppmötet skall leda till den
förstärkning av OSSE som är nödvändig för att kunna möta de nya
utmaningar som organisationen nu ställs inför. Antagandet av ett
moderniserat CFE-avtal och ett reviderat Wiendokument är andra viktiga
frågor för toppmötet. Vid ministermötet i Oslo i december konstaterade
ministrarna att den utökning som skett i OSSE:s fältverksamhet gör det
nödvändigt att ytterligare stärka OSSE:s operativa förmåga, inklusive
sekretariatet. Ministrarna uttalade också stöd för en utbildningsstrategi
för organisationen. Dessa är några av de frågor som Sverige prioriterar
inför toppmötet.
Utrikesministermötet i Oslo bekräftade OSSE:s växande
säkerhetspolitiska relevans. Några av huvudpunkterna från ministermötet
var ett starkt stöd för Kosovomissionen, vissa framsteg för OSSE:s
engagemang i Georgien och Moldavien samt en ökad uppmärksamhet på
romernas situation.
Utrikesminister Anna Lindh lyfte i sitt anförande i Oslo fram två
exempel på hur OSSE i praktiskt arbete verkar för gemensam säkerhet.
Dels Kosovomissionen som genom sitt breda mandat verkar för att
flyktingar skall kunna återvända och för att demokrati, mänskliga
rättigheter och fria medier skall bli verklighet för alla i regionen. Dels
Högkommissarien för nationella minoriteter som genom sitt tysta och
effektiva arbete främjar försoning mellan etniska grupper.
Utrikesministern betonade också vikten av att stärka OSSE:s sekretariat.
Hon välkomnade den ökade vikt OSSE kommer att fästa vid romernas
situation och integration.
Deklarationen och besluten från ministermötet, liksom annan relevant
och aktuell information om OSSE finns att tillgå på organisationens
hemsida: www.osce.org.
3 Säkerhetsstadgan
Vid toppmötet i Budapest år 1994 fattade OSSE beslut om att påbörja
arbetet med en allomfattande säkerhetsmodell för det tjugoförsta
århundradet. Tanken var att inleda en process inom vars ram man ville
tydliggöra OSSE:s roll och diskutera hur organisationen skulle kunna
möta nya hot och utmaningar. Förslaget kom från Ryssland, som bl.a.
eftersträvade att ge OSSE en överordnad roll i den europeiska
säkerhetsstrukturen. Vidare ville man på rysk sida förhandla fram
juridiskt bindande normer som skulle ersätta de politiska åtaganden som
nu finns.
Under året har regelbundna möten ägt rum i Wien i den s.k.
säkerhetsmodellkommittén och dess två arbetsgrupper för att diskutera
element för en stadga. Diskussionerna har ägt rum på grundval av de
riktlinjer som antogs vid ministermötet i Köpenhamn i december 1997
(beslut nr 5). Enligt dessa skall stadgan (begreppet "dokument-stadga"
används då enhällighet ännu inte nåtts om formen) vara politiskt
bindande, bevara enhällighet som grundvalen för OSSE:s beslutsfattande
och bekräfta den fortsatta giltigheten av tidigare OSSE-åtaganden. Av
särskild vikt är härvid de deltagande staternas rätt att fritt välja sina
säkerhetsarrangemang, erkännandet av principen om säkerhetens
odelbarhet samt erkännandet att staters uppfyllande av sina åtaganden är
frågor av omedelbart och legitimt intresse för alla deltagande stater.
Genom stadgan skall vidare OSSE:s möjlighet att agera i händelse av
klara och grova brott mot OSSE:s principer och beslut stärkas.
Köpenhamnsbeslutet slår också fast att stadgan skall stärka ett icke-
hierarkiskt samarbete med andra regionala organisationer inom ramen för
en s.k. plattform för gemensam säkerhet. Denna plattform skall grundas i
ett gemensamt koncept. Detta innefattar bl.a. att samarbetet skall ske med
organisationer som ansluter sig till OSSE:s principer och åtaganden och
som stödjer OSSE:s koncept om gemensam och odelbar säkerhet.
I syfte bl.a. att stimulera de fortsatta förhandlingarna om plattformen
och framförallt om OSSE:s samarbete med subregionala organisationer
anordnades i Stockholm i oktober en internationell konferens om
subregionalt samarbete - ett instrument för modernt säkerhetsbyggande.
Med subregionala organisationer avses på OSSE-språk framför allt
grannlandsorganisationer. Konferensen anordnades av det svenska
utrikesdepartementet tillsammans med det polska OSSE-
ordförandeskapet och EastWest Institute. Ett fyrtiotal OSSE-länder och
ett tiotal subregionala organisationer deltog, däribland Östersjöstaternas
råd, Centraleuropeiska initiativet och Svartahavssamarbetet. Konferensen
innebar också ett konkret genomförande av plattformstanken genom att
främja dialogen och samarbetet mellan dessa organisationer.
I sitt öppningsanförande betonade utrikesminister Anna Lindh att det
subregionala samarbetet har stor potential för säkerhetsarbetet.
Kriterierna för framgång är bl.a. att detta samarbete utgör en del av en
allmän europeisk och transatlantisk integrationsprocess, att FN:s och
OSSE:s normer respekteras och att frivilligorganisationers involvering
uppmuntras och respekteras, framhöll utrikesministern.
Vid ministermötet i Oslo kunde ordförandeskapet lägga fram en
rapport med redovisning av hur långt stadgediskussionerna kommit i
olika frågor. Rapporten redovisade att inga egentliga förhandlingar om
texter ännu hade ägt rum, men ordförandeskapet hade under året på
grundval av förslag från olika länder presenterat ordförandepapper inför
det fortsatta stadgearbetet.
Från EU:s håll var ambitionen inför Oslo-mötet att konkreta framsteg
borde kunna nås i frågor där långtgående diskussioner förts - där
verkligheten på marken i många fall sprungit om diskussionerna i
säkerhetsmodellkommittén - såsom plattformen och OSSE:s roll
avseende civilpolisinsatser. Från framförallt ryskt håll framhölls dock att
tiden inte var mogen att lyfta fram några frågor för separata beslut innan
hela stadgan var färdigförhandlad. Ryssland ville inte heller binda sig för
ett beslut om antagande av stadgan vid toppmötet i Istanbul utan att först
kunna konstatera att resultatet blev värt namnet.
Ministermötet kunde dock besluta om målsättningen om ett antagande
år 1999. Förhandlingsarbetet skall baseras på riktlinjerna från
Köpenhamn. Det norska ordförandeskapet ges i uppdrag att i slutet av
mars 1999 lägga fram ett förslag till detaljerad struktur för en
"dokument-stadga". Det egentliga förhandlingsarbetet torde inte ta fart
förrän efter Nato-toppmötet i april 1999.
4 OSSE:s säkerhetsbegrepp
OSSE:s breda säkerhetsbegrepp är en grundpelare för organisationen.
Säkerhetsfrågor behandlas såväl som militär-politiska frågor,
ekonomiska och miljömässiga som frågor om den s.k. mänskliga
dimensionen, dvs. demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa olika
aspekter behandlas som nära sammanlänkade med varandra. Även om
dessa frågor således mer och mer går in i varandra i OSSE:s verksamhet
ges nedan en presentation av dessa olika dimensioner av OSSE:s
säkerhetsbegrepp.
4.1 Mänskliga dimensionen
Den mänskliga dimensionen inom OSSE har alltsedan slutakten från
Helsingfors år 1975 utvecklats och förtydligats, inte minst i
Köpenhamnsdokumentet från år 1990.
I OSSE:s fältverksamhet utgör den mänskliga dimensionen en mycket
viktig del. Arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter är centralt i
missionernas arbete, såsom t.ex. i Kosovomissionen.
I månadsskiftet oktober/november ägde det fjärde
implementeringsmötet om OSSE:s mänskliga dimension rum i
Warszawa. Mötet ägnades åt genomförandet av hela vidden av frågor
om demokrati och mänsklig rättigheter som är föremål för åtaganden
inom OSSE:s ram. Ämnen som minoritetsfrågor, religionsfrihet och
jämställdhet ägnades stort utrymme under konferensen. Stark kritik
riktades mot länder som brast i efterlevnaden av dessa normer och även
västeuropeiska länder och Förenta staterna fick finna sig i att få
bristfälligheter belysta.
Inom Europeiska unionen skedde en uppdelning av ämnen mellan de
olika medlemmarna och Sverige åtog sig att svara för anförandena på
unionens vägnar om fria val och valövervakning. I anförandet om fria val
betonades bl.a. vikten av korrekt mediebevakning och hänsynstagande
till minoriteter. I anförandet om valövervakning framfördes förslag om
hur systemet skulle kunna förbättras mot bakgrund av erfarenheterna på
området.
I nordiska anföranden underströks vikten av att åldersgränsen för
rekrytering och deltagande i väpnade konflikter höjs till 18 år liksom
behovet av ett starkt skydd för dem som arbetar med mänskliga
rättigheter.
Årets implementeringsmöte kännetecknades av ett aktivt deltagande av
enskilda organisationer, såväl nationella som internationella. Från svensk
sida deltog företrädare för fyra enskilda organisationer. Nytt för året var
att de enskilda organisationerna kunde yttra sig på samma villkor som de
deltagande staterna.
Vid sidan av konferensen anordnades även parallella möten för en mer
ingående diskussion om bl.a. religionsfrihet, romernas situation och
jämställdhet.
Från svenskt håll betonas vikten av att den mänskliga dimensionen ges
en mer central plats i det ständiga rådets arbete i Wien. I syfte att få en
fördjupad diskussion om den mänskliga dimensionen planeras tre
endagsseminarier att hållas i Wien under innevarande år. Ämnena för
dessa kommer att bli religionsfrihet, jämställdhetsfrågor och romernas
situation.
4.2 Ekonomiska dimensionen
Då ett stärkt samarbete på områdena ekonomi, vetenskap, teknologi och
miljö främjar säkerheten inom OSSE-sfären utgör den ekonomiska
dimensionen en del av OSSE:s verksamhetsområde. Den ekonomiska
utvecklingen och kriser i vissa delar av OSSE-regionen har understrukit
sambandet mellan ekonomi och säkerhet. Årliga möten med OSSE:s
ekonomiska forum äger rum i Prag och vid mötet i juni var temat
"Säkerhetsaspekter av energiutveckling inom OSSE-sfären". Inverkan på
miljön och principer för transport av energi var några av de frågor som
diskuterades. Vid mötet fastslogs bl.a. att en utveckling mot en likartad
energipolitik inom OSSE-sfären vore gynnsamt för investeringar och
handel på detta område och därmed ha en förtroendeskapande effekt. I
Europeiska unionens anförande framhölls bl.a. kärnsäkerhetens
betydelse.
Den ekonomiska dimensionen utgör en naturlig och ökande del av
uppgifterna för OSSE:s missioner i fält. Vid mötet i Prag fastslogs vikten
av att de ekonomiska och miljömässiga aspekterna av säkerheten
uppmärksammas i OSSE:s fältarbete i syfte att ge bättre möjligheter att
förebygga konflikter. För att förstärka OSSE-missionen i Makedonien
bl.a. på detta område har Sverige ställt en person till missionens
förfogande.
När OSSE nu ökar sitt engagemang i Centralasien och Kaukasus
kommer den ekonomiska dimensionen att öka i betydelse. Inte minst
energiområdet och den ekologiska situationen är ytterst angelägna frågor
för dessa länder.
4.3 Militära dimensionen
Rustningskontroll, inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder,
utgör en central del av OSSE:s verksamhet och har en grundläggande
betydelse för det konfliktförebyggande arbetet och för säkerheten i
Europa. Under årens lopp har flera överenskommelser förhandlats fram
på detta område inom ramen för eller i anslutning till OSSE. De
viktigaste av dessa är avtalet om begränsning av konventionella
stridskrafter i Europa (det så kallade CFE-avtalet), Wiendokumentet om
säkerhets- och förtroendeskapande åtgärder, Open Skies-avtalet samt den
så kallade uppförandekoden (Code of Conduct on Politico-Military
Aspects of Security). CFE- och Open Skies-avtalen omfattar i dag endast
de stater som är medlemmar av Nato och de som ingick i
Warszawapakten.
4.3.1 CFE-avtalet
I januari 1997 inleddes förhandlingar om en modernisering av CFE-
avtalet. Målet är att anpassa avtalet, som slöts 1990, det vill säga
föreWarszawapaktens och Sovjetunionens upplösning, till dagens
säkerhetspolitiska situation. Behovet av anpassning blev särskilt akut
sedan Nato beslutat uppta nya medlemmar som tidigare varit medlemmar
i Warszawapakten. En grundprincip i CFE-avtalet är nämligen numerär
balans för fem kategorier av tung materiel mellan två ländergrupper -
Natos och Warszawapaktens medlemmar. När tre länder byter sida - och
Warszawapakten upplöses - rubbas balansen i avtalet.
Även om gruppstrukturen upphävs kommer grundprinciperna i avtalet
att bestå. Det innebär numerära begränsningar för stridsvagnar,
pansarskyttefordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan.
Till dessa begränsningar är en mycket omfattande uppgiftslämning
knuten, kombinerad med möjlighet för de deltagande staterna att på plats
genom inträngande inspektioner verifiera de erhållna uppgifterna. Den
nuvarande gruppstrukturen kommer att ersättas av ett system med
nationella tak (hur mycket materiel en viss stat får ha inom avtalets
tillämpningsområde, Europa från Atlanten till Ural) och territoriella tak
(hur mycket materiel som får finnas på en viss stats territorium).
De största stötestenarna är hur stor grad av flexibilitet för tillfällig
stationering av trupp utöver det territoriella taken som skall tillåtas,
respektive huruvida de särskilda begränsningar som gäller i norra
respektive södra delen av tillämpningsområdet (”flankregimen”) skall
bestå. Den senare är av särskild betydelse för Sverige, då den reglerar
viktiga delar av den ryska militära närvaron i vårt närområde.
Förhandlingarna om en anpassning av CFE-avtalet gick trögt under
1997 och 1998. Vid OSSE:s ministermöte i Oslo i december nåddes dock
enighet om att avtalet skulle bli färdigt för undertecknande vid OSSE:s
toppmöte i Istanbul i november, och att detta mål förutsatte att
nyckelfrågorna fick en lösning under de första månaderna av 1999.
Sverige deltar inte i förhandlingarna, men följer förhandlingsarbetet
noggrant. Det är angeläget att flankbegränsningarna i sak består i det
omförhandlade avtalet.
Avsikten är att det moderniserade CFE-avtalet skall öppnas för
deltagande av nya stater. Sverige kommer att ta ställning till frågan om
dess försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige och en
eventuell anslutning när det omförhandlade avtalet föreligger.
4.3.2 Modernisering av Wiendokumentet
År 1997 beslutade säkerhetsforum, den del av OSSE där de militära
frågorna behandlas, att modernisera Wiendokumentet. Detta stammar
från Helsingfors och reviderades senast år 1994. Detta dokument innebär
bland annat skyldighet att lämna uppgifter om respektive lands
försvarsorganisation och om förband och deras utrustning och aktiviteter.
De lämnade uppgifterna verifieras med hjälp av inspektioner och så
kallade utvärderingsbesök. Avtalet innehåller även begränsningar för
mycket stora militära övningar, bestämmelser om uppgiftslämning om
försvarsplanering, besöksutbyte med mera, och är ett viktigt dokument
för att bidra till ökat förtroende och säkerhet inom hela OSSE-området.
Den modernisering som beslutats syftar till att ytterligare stärka
öppenheten, förutsägbarheten och samarbetet med hänsyn till den
förändrade säkerhetspolitiska situationen i Europa. Under året inleddes
realförhandlingar om dokumentet, och Sverige deltar aktivt i detta arbete.
Det reviderade dokumentet skall bli klart att antas vid toppmötet i
Istanbul.
Sverige och Finland tog i april ett gemensamt initiativ i OSSE:s
säkerhetsforum i Wien för att demonstrera att vi, samtidigt som vi
avvisar förslag om en regionalisering av den militära säkerheten, vill
spela en konstruktiv roll i OSSE-diskussionen om militära
förtroendeskapande åtgärder. Ett element i initiativet är ett erbjudande till
våra grannländer (Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Norge, Polen,
Ryssland och Tyskland) att få ökade möjligheter att besöka Sverige och
Finland för att kontrollera att vi följer bestämmelserna i
Wiendokumentet, under förutsättning att dessa stater gör motsvarande
åtaganden gentemot oss.
Sverige var under 1998, liksom tidigare år, en av de mest aktiva
staterna när det gäller tillämpningskontrollen av Wiendokumentet. Under
året genomfördes fyra utvärderingsbesök och fyra inspektioner i syfte att
verifiera lämnad information.
4.3.3 Open Skies-avtalet
Open Skies-avtalet ger de deltagande staterna rätt att genomföra
omfattande observationsflygningar över varandras territorier. Avtalet,
som skrevs under 1992, har ännu inte trätt i kraft då det inte ratificerats
av ett tillräckligt antal stater. De ratifikationer som återstår för att avtalet
skall kunna träda i kraft är i första hand av Ryssland och Ukraina. Trots
att avtalet ännu inte formellt trätt i kraft sker redan ett omfattande
samarbete mellan avtalets parter i enlighet med avtalets principer.
Dessutom har Open Skies-flygningar genomförts över det f.d.
Jugoslavien i syfte att stödja genomförandet av Daytonavtalets
bestämmelser om rustningskontroll. Avtalet har alltså redan visat sig vara
ett viktigt förtroendeskapande instrument. Sverige är observatör och kan
söka anslutning till avtalet under sex månader från det att avtalet trätt i
kraft.
4.3.4 Uppförandekoden
OSSE:s så kallade uppförandekod antogs vid toppmötet i Budapest år
1994. Den är ett normverk som, förutom att behandla mellanstatliga
förhållanden, också ställer långtgående krav på relationerna mellan
försvarsmakt och civilt samhälle. Koden bygger på såväl FN-principer
som på åtaganden inom OSSE och ställer bland annat krav på
demokratisk kontroll av försvarsmakter och på utbildning i krigets lagar.
Uppförandekoden har kanske sin största betydelse för de länder i Central-
och Östeuropa som genomför demokratiska reformer och är på väg att
ställa sina försvarsmakter under demokratisk ledning. En
uppföljningskonferens avses äga rum under 1999.
5 OSSE:s instrument
5.1 Ordförandeskapet
Specifikt för OSSE är ordförandeskapets starka politiska roll. OSSE:s
ordförandeskap är ansvarigt för samordning och konsultation vad gäller
aktuella OSSE-relaterade frågor. Ordförandeskapet biträds av de övriga
trojkamedlemmarna, dvs. föregående och kommande års ordförande. Ett
instrument som ordföranden förfogar över är möjligheten av att för en
viss fråga utse en personlig representant.
Ordförandeskapet leder också det ständiga rådet som möts minst en
gång i veckan på ambassadörsnivå i Wien.
Ordförandeskapet för OSSE ("Chairman-in-Office") handhas av
utrikesministern i det land som av organisationens medlemsstater utsetts
till årets ordförande. Ordförandeskapet roterar varje kalenderår. OSSE:s
första ordförande var Tyskland år 1991. Sverige hade ordförandeposten
år 1993. År 1998 var Polen ordförande och den 1 januari 1999 togs
ordförandeskapet över av Norge. Nästa års ordförande i OSSE kommer
att vara Österrike.
Systemet med ordförandeskapets personliga representanter är ett
viktigt instrument som dock har utnyttjats relativt sparsamt.
Representanterna undersöker situationen i ett problemområde och ger
OSSE-ordföranden rekommendationer om åtgärder. Personliga
representanter som under senare år fått särskild uppmärksamhet är den
förre spanske premiärministern Felipe Gonzales som hade denna roll för
Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) under 1996 och 1998 samt
Österrikes förre förbundskansler Franz Vranitzky som utsågs till
personlig representant i Albanien under den akuta krisen våren 1997.
I ordförandeskapets roll ingår att verka för ett aktivt OSSE-
engagemang och acceptans för OSSE:s aktiviteter i enskilda länder, bl.a.
genom resor till berörda länder. Då beslut inom OSSE fattas enhälligt
ingår även främjandet av konsensuslösningar som en viktig del av
ordförandens arbete.
I samband med övertagandet av ordförandeskapet identifierade Norges
utrikesminister Knut Vollebaek fyra prioriteringar för det norska
ordförandeskapet:
- OSSE måste agera i tid, sammanhållet och beslutsamt mot de politiska
utmaningar som organisationen ställs inför. Öppenhet och inkluderande
av alla medlemsländer är avgörande för framgång.
- OSSE:s verksamhet skall utvecklas i säkerhetsstadgan, som bör
identifiera OSSE:s uppgifter inför nästa århundrade och definiera
OSSE:s förhållande till andra organisationer.
- OSSE:s mänskliga dimension, som det centrala elementet för att främja
mänskliga rättigheter och bygga demokratiska samhällen och rättsstater,
skall stärkas. Ökad vikt bör läggas såväl vid rådgivning, bistånd och stöd
som vid att lyfta fram och kritisera kränkningar.
- OSSE måste stärkas, särskilt dess operativa förmåga.
5.2 Sekretariatet
OSSE:s sekretariat i Wien leds av en generalsekreterare, för närvarande
italienaren Gianluigi Aragona. Generalsekreterarens roll är främst
administrativ, medan ordförandeskapet, som nämnts, har en i första hand
politisk uppgift. Med OSSE:s snabbt expanderande verksamhet har
kraftigt ökade krav ställts på sekretariatet, vilka dock inte motsvarats av
resursförstärkningar. De nordiska länderna har med särskild energi drivit
frågan om ett effektivare och starkare sekretariat, som kan möta dagens
utmaningar. Den stora uppgift OSSE utan varsel fick hösten 1998 med
Kosovomissionen har lett till en ökande insikt om vikten av att stärka
sekretariatet och särskilt dess avdelning för konfliktförebyggande (CPC),
som ansvarar för den omfattande verksamheten på fältet.
Vid ministermötet i Oslo konstaterade ministrarna att OSSE:s utökade
verksamhet ställer krav på stärkt operationell kapacitet för sekretariatet.
Vidare uttalades stöd för en utbildningsstrategi för OSSE, inklusive
fältmissionerna. Sverige är pådrivande i dessa frågor, såväl i
förhandlingar om nödvändiga förstärkningar som i konkreta insatser.
Regeringen har bl.a. ställt ambassadör Sune Danielsson till sekretariatets
i Wien förfogande för att arbeta fram förslag till en utbildningsstrategi.
Sverige bidrar också konkret till att stärka sekretariatsfunktionerna, bl.a.
genom att ställa svenska tjänstemän till sekretariatets förfogande.
5.3 Högkommissarien för nationella minoriteter
När det i början av 1990-talet stod klart att minoritetsfrågor hotade att
kunna utvecklas till konflikter inom och mellan stater inrättade OSSE år
1992 en ny institution, OSSE:s Högkommissarie för nationella
minoriteter (HCNM). Posten innehas sedan den inrättades av den förre
nederländske utrikesministern Max van der Stoel. Hans mandat löper ut i
december 1999.
Högkommissarien är ett konfliktförebyggande instrument. Uppgiften
är att i ett så tidigt skede som möjligt söka agera för att förhindra
spänningar som kan utvecklas till konflikter. Högkommissariens uppgift
är inte att vara en ombudsman för minoriteter eller att skydda enskilda
individer. Rollen är just förebyggande. Därav följer också att inte alla
minoritetssituationer faller inom hans mandat. Romernas situation faller
t.ex. egentligen inte inom mandatet. Mot bakgrund av frågans vikt lade
Högkommissarien dock, på OSSE:s uppdrag, fram en rapport med
rekommendationer om romerna redan år 1993. Han avser följa upp denna
med en ny rapport under år 1999.
Högkommissariens arbete går ut på att identifiera sådana
minoritetssituationer där hans aktiviteter kan främja integrering och
minska spänningar. Genom besök i länderna och samtal med centrala
beslutsfattare och minoritetsföreträdare bildar sig Högkommissarien en
klar bild över problemställningarna och de låsningar som förekommer.
Högkommissariens aktiviteter är i första hand ägnade åt att lösa problem
nationellt genom att främja en dialog mellan regering, parlament och
minoriteter. Han har därför verkat för bildandet av minoritetsråd eller
andra former av institutionaliserat samarbete på nationell nivå.
Högkommissarien avger också rekommendationer till regeringar om
åtgärder på minoritetsområdet. Teman som ofta återkommer i dessa
rekommendationer är rätt till medborgarskap, icke-diskriminering,
möjligheten att använda sitt eget språk, få utbildning på eller i sitt eget
språk samt möjligheten att delta i det politiska livet.
De situationer som Högkommissarien engagerats i är ofta sådana då en
minoritet lever i ett land som gränsar till det land där samma etniska
grupp är i majoritet. Han har t.ex. involverats i frågan om situationen för
ryssar i Estland, Lettland, Ukraina och Kazakstan, ungrare i Rumänien
och Slovakien, albaner i Makedonien och serber i Kroatien.
Högkommissarien betonar i sin verksamhet vikten av att de
internationella normerna följs. Det gäller såväl allmänna principer om
demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten, som de specifika
normerna om rättigheter för personer som tillhör minoriteter. De mest
allomfattande normerna i dessa hänseenden fastlades i OSSE:s
Köpenhamnsdokument om den mänskliga dimensionen år 1990. För att
underlätta genomförandet av dessa normer har Högkommissarien låtit
genomföra expertstudier som resulterat i de s.k.
Haagrekommendationerna om utbildningsrättigheter och
Oslorekommendationerna om språkrättigheter. År 1999 kommer
expertrekommendationer att utarbetas om minoriteters deltagande i
beslutsfattande. Detta projekt, som finansieras av den svenska
regeringen, och som sker i samarbete med Raoul Wallenberginstitutet i
Lund, sker som uppföljning av en konferens som anordnades i Locarno,
Schweiz, under hösten. Vid konferensen diskuterades olika metoder för
att stärka minoritetsdeltagande i regeringar och parlament samt modeller
för ökad decentralisering av beslutsfattande.
Under året har Högkommissarien aktivt deltagit i behandlingen av
frågan om de statslösa barnen i Estland och Lettland och välkomnat de
lagändringar som nu ger dem rätt till medborgarskap. Han har verkar för
lösningar avseende möjligheten till universitetsutbildning på ungerska i
Rumänien och på albanska i Makedonien. I Kroatien har
Högkommissarien särskilt uppmärksammat den serbiska minoritetens
situation. I Slovakien har han särskilt ägnat sig åt frågor om
minoritetsspråk, utbildning och vallagstiftning. Högkommissarien har
även uppmärksammat tatarerna på Krim, Ukraina, och turkarna i
Georgien. I Centralasien har han verkat för interetnisk dialog i Kazakstan
och Kirgizistan och även besökt Uzbekistan, där hans samtalspartner
uttryckte oro över islamisk fundamentalism.
Högkommissariens försök att agera i ett tidigt skede i Kosovo
försvårades av att ingendera parten såg ett mandat för honom:
Förbundsrepubliken Jugoslavien är suspenderat från deltagande i OSSE
sedan 1992 och kosovoalbanerna ville inte betraktas som en minoritet. I
slutet av år 1997 och början av år 1998 ägnade van der Stoel dock
åtskillig uppmärksamhet åt Kosovo och lade fram flera konfidentiella
rapporter till OSSE:s ordförande. Detta skedde inte i egenskap av
Högkommissarie utan som personlig representant för OSSE:s
ordförande. I och med att ordföranden därefter utsåg Felipe Gonzales till
sin representant i frågan avslutades emellertid van der Stoels uppdrag
avseende Kosovo.
Max van der Stoel åtnjuter stort förtroende och starkt politiskt stöd för
det sätt på vilket han utför sitt uppdrag. Genom opartiskhet,
konfidentialitet och ett inträngande samarbete spelar han en betydelsefull
roll. Hans arbete är grannlaga och han kritiseras inte sällan av
nationalistiska krafter för att "lägga sig i". Men detta är just receptet för
att förhindra konflikter genom förebyggande insatser i ett så tidigt skede
som möjligt.
5.4 Kontoret för demokratiska institutioner och
mänskliga rättigheter (ODIHR)
ODIHR:s uppgift är att bistå med övervakning och hjälp vad gäller
staters OSSE-åtaganden inom den mänskliga dimensionen.
Valövervakning är kanske den mest bekanta delen av ODIHR:s
verksamhet men kontoret svarar också för projekt, kurser etc. med syfte
att bygga upp demokratiska institutioner i medlemsländerna. Kontoret är
beläget i Warszawa.
Sverige bistod med övervakare och expertis vid de flesta av ODIHR:s
valövervakningsinsatser år 1988. Detta skedde vid allmänna val eller
folkomröstningar i Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-
Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Lettland, Makedonien,
Moldavien, Slovakien och Ukraina. Den största insaten för såväl
ODIHR:s som Sveriges del var valen i Bosnien-Hercegovina, där drygt
femtio svenska valövervakare och valobservatörer deltog.
Vid valövervakning ägnas nu ett allt större utrymme åt hela
valprocessen, från registrering av kandidater till beräkning av tilldelade
mandat. Medierss partiskhet till följd av statskontroll, ofullständiga
röstlängder och otillräckliga vallagar var några av de brister som
konstaterats i slutrapporterna från valövervakning.
Ett nära samarbete vid valövervakningen har under året skett med
OSSE:s parlamentariska församling men också med andra internationella
organisationer och institutioner, framförallt Europarådet och
Europaparlamentet.
ODIHR:s tekniska bistånd har en stark inriktning mot utbildning och
träning av personal inom rättsväsendet i syfte att underlätta efterlevnaden
av de krav som ställs genom medlemskapet i OSSE. Rådgivning i
samband med upprättande av ombudsmannainstitutet, kurser för
fångvårdspersonal i ämnen med anknytning till mänskliga rättigheter
samt hjälp vid utformning av vallagar är exempel på sådana insatser av
ODIHR. Många projekt genomförs i samarbete med andra organisationer
som Förenta Nationernas fackorgan, Europarådet och den Europeiska
kommissionen. ODIHR har också utarbetat ett samarbete med den i
Stockholm baserade institutionen International IDEA. I de länder där
OSSE är representerat genom missioner är självfallet även dessa
involverade i ODIHR:s projektverksamhet.
ODIHR har under året träffat avtal om samarbete om projekt rörande
mänskliga rättigheter och demokrati med länder i Kaukasus och
Centralasien.
5.5 Övriga instrument
5.5.1 Medierepresentanten
Under 1997 utarbetades mandatet för OSSE:s medierepresentant. Som
den förste innehavaren av detta ämbete utsågs den tyske
förbundsdagsledamoten Freimut Duve. Medierepresentantens uppgift är
att övervaka medlemsstaternas efterlevnad av OSSE-åtaganden vad
gäller yttrandefrihet och medier samt att verka för att samtliga länder i
OSSE-kretsen iakttar sina åtaganden på dessa områden. Arbetet sker i
nära samråd med övriga OSSE-institutioner.
Under året har en stor del av medierepresentantens arbete ägnats åt
inledande kontakter och resor. En ytterst allvarlig form av kränkningar
som medierepresentanten uppmärksammat är mord på journalister. Andra
allvarliga frågor som medierepresentanten påtalat är inskränkningar i den
fria pressens möjligheter att verka samt vägran att bevilja viseringar för
utländska journalister.
5.5.2 Ekonomiske koordinatorn
I januari 1998 utsågs den amerikanske diplomaten Tom Price till
ekonomisk samordnare inom OSSE:s ekonomiska dimension. Denne har
till uppgift att bl.a. genom missionerna bevaka ekonomiska och
miljömässiga säkerhetsaspekter och därmed förstärka OSSE:s
förutsättningar att verka aktivt inom den ekonomiska dimensionen. Att
hålla nära kontakt med FN-organ och andra internationella institutioner
på detta område utgör en annan viktig del i samordnarens uppgifter.
6 Fältverksamhet
6.1 Baltikum
OSSE:s missioner i Estland och Lettland är främst inriktade på
förtroendeskapande insatser. Missionerna utför ett viktigt arbete med att,
i nära samarbete med lokala myndigheter och organisationer, underlätta
integrationen av de ryskspråkiga befolkningsgrupperna i det estniska
respektive lettiska samhället.
6.1.1 Estland
Missionen i Estland inrättades år 1993. Huvudkontoret är beläget i
Tallinn och två fältkontor finns i Narva och Kohtla-Järve i nordöstra
Estland, där en stor del av befolkningen är ryskspråkig. Missionens
arbete har under året huvudsakligen varit inriktat på att bevaka frågor om
medborgarskap och uppehållstillstånd samt även språklagar och därtill
relaterade bestämmelser. Missionen har nära följt genomförandet av de
regler om att underlätta för statslösa barn att få estniskt medborgarskap,
som antogs av det estniska parlamentet i december. Missionen följer
också kontinuerligt språkfrågorna däribland de tillägg till språk- och
vallagarna som antogs i december. Dessa specificerar kraven på
kunskaper i estniska för valbarhet till de folkvalda församlingarna. OSSE
följer även beslutet om att inrätta en estnisk ombudsmannainstitution på
nära håll.
En särskild OSSE-representant arbetar med frågor kring de
kvarvarande ryska militärpensionärerna. Tysken Detlof von Berg var
missionschef fram till december, då han efterträddes av Bernd Braun,
även han från Tyskland. Sverige har under året ställt en medarbetare till
missionens förfogande.
6.1.2 Lettland
Missionen i Lettland inrättades år 1993. Den är belägen i Riga och är,
liksom missionen i Estland, huvudsakligen inriktad på att underlätta
integrationen av den ryskspråkiga befolkningen i samhället. Missionen
bevakar frågor om medborgarskap och uppehållstillstånd,
naturaliseringsprocessen, språk- samt utbildningslagar.
En viktig uppgift för OSSE är att på nära håll följa frågan om förenklat
förfarande för statslösa barn att erhålla lettiskt medborgarskap. Denna
fråga liksom frågan om avskaffandet av det s.k. fönstersystemet med
ålderskvotering för medborgarskap, avgjordes i en folkomröstning den 3
oktober. Missionen följer den pågående debatten om språk- och
utbildningslagarna samt bistår de lettiska myndigheterna med råd om
utformning och tillämpning av lagstiftningen. Den har även bistått
allmänheten med råd och stöd. Till missionens arbetsuppgifter hör också
att rapportera om lettisk politik och genomförandet av
integrationspolitiken. Missionschefen Richard Samuel har under året
efterträtts av David Johnson, båda från Storbritannien.
Den tidigare sovjetiska radarbasen Skrunda, vars avveckling följs av
en gemensam rysk-lettisk kommitté där även en särskild OSSE-
representant ingår, stängdes under året. Avstängningen är en framgång
såväl för OSSE som för Lettland och Ryssland som till fullo fullgjort
sina avtalsenliga förpliktelser i denna fråga. Den pågående avvecklingen
av Skrunda skall enligt avtal vara avslutad år 2000.
6.2 Balkan
OSSE:s fältnärvaro i västra Balkan och Albanien har de senaste åren
utvecklats till att bli OSSE:s mest omfattande insats både personellt och
finansiellt. Mandaten för OSSE-missionerna är främst fokuserade på
krishantering och konfliktlösning och en central fråga för missionerna är
förtroendeskapande uppgifter mellan befolkningsgrupperna. Med
inrättandet av den nya verifikationsmissionen i Kosovo (KVM) har
ytterligare fokus och uppgifter koncentrerats till denna del av OSSE-
området.
6.2.1 Förbundsrepubliken Jugoslavien/Kosovo
1992 suspenderades Jugoslavien från deltagande i OSSE:s möten, men
kvarstår dock i medlemskretsen. Anledningen till suspenderingen var
Jugoslaviens agerande i kriget i det f.d. Jugoslavien. Året därefter
vägrade regeringen i Belgrad OSSE:s missioner i Kosovo, Sandjak och
Vojvodina att vara kvar i landet. Sedan dess har omvärlden krävt att
dessa missioner skall tillåtas återvända. Detta återvändande har av
omvärlden satts upp som en förutsättning för Förbundsrepubliken
Jugoslaviens (FRJ:s) möjligheter att deltaga i OSSE.
Den akuta kris som utbröt i Kosovo under våren ledde efter omfattande
förhandlingar under amerikansk ledning till ett avtal som slöts mellan
FRJ och OSSE den 16 oktober om upprättandet av OSSE:s s.k.
verifikationsmission i Kosovo (KVM).
Uppgiften för KVM är att verifiera de krav som ställts upp av FN:s
säkerhetsråd, om bl.a. trupptillbakadragande, genomförs. KVM skall
vidare stödja flyktingåtervändande samt, efter att en politisk uppgörelse
träffats mellan parterna, övervaka val och bistå i uppbyggandet av
demokratiska institutioner och polisväsende i Kosovo. Missionens
personaltak sattes till 2000 obeväpnade s.k. verifikatörer - vilket är nära
10 gånger mer än någon annan OSSE-närvaro i fält. Trots detta, och trots
OSSE-sekretariatets begränsade kapacitet, har utplaceringen framskridit i
god takt, mycket tack vare OSSE:s förmåga att hantera uppgifter på ett
flexibelt sätt.
Till chef för missionen utsågs amerikanen William Walker.
Huvudkvarteret placerades i Pristina och fem regioncentrum är utspridda
över Kosovo.
Missionens upprättande och verifikatörernas närvaro i byarna har
bidragit till att spänningarna mellan folkgrupperna lokalt minskat, vilket
har möjliggjort för flyktingar att återvända. Missionen har även spelat en
viktig roll genom att, efter grundliga undersökningar, rapportera till
omvärlden om inträffade incidenter. Upprepade brott mot avtalet om eld-
upphör och trupptillbakadragande har dock inneburit att våldet igen
trappats upp i Kosovo.
I skrivande stund pågår försök att genom förhandlingar mellan
parterna, under den s.k. kontaktgruppens aktiva ledning, nå en
överenskommelse om ett fredsavtal som även inkluderar en lösning på
frågan om Kosovos status. Hur OSSE:s roll i Kosovo kommer att se ut
efter en fredsuppgörelse är ännu oklart, men det naturliga är att
organisationen kommer att spela en betydande roll vid uppbyggande av
demokratiska institutioner samt vid organiserandet av fria och allmänna
val.
Sverige har på ett aktivt sätt bidragit både personellt och finansiellt till
upprättandet av KVM. Vi ställer 80 personer till missionens förfogande
och har tilldelats flera centrala tjänster i KVM.
6.2.2 Kroatien
Mandatet för OSSE:s mission i Kroatien från år 1996 utökades i oktober
1998 då OSSE övertog ansvaret för civilpolisfrågorna i östra Slavonien
från FN. Detta är första gången i OSSE:s historia som organisationen
agerar utifrån såväl ett traditionellt civilt mandat som ett mandat för
civilpolisinsatser. Det sistnämnda mandatet är dock, liksom förut såväl
FN:s civilpolismandat som FN:s tidigare övergångsadministration i
Kroatien (UNTAES), geografiskt begränsat till att gälla endast för östra
Slavonien.
En central aspekt såväl i det traditionella civila mandatet - vilket alltså
gäller för hela Kroatien - som i civilpolismandatet är att stödja den
kroatiska regeringens genomförande av dess internationella åtaganden
om mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och förtroendeskapande
åtgärder mellan folkgrupper. Syftet är att möjliggöra återvändande för
serber och kroater - såväl för internflyktingar inom Kroatien som för
flyktingar i andra länder - till de platser där de levde före krigsutbrottet. I
realiteten har denna uppgift även till stor del fokuserats på att möjliggöra
för serber som lever i minoritet i Kroatien att stanna kvar i landet.
Från att i juni 1997 ha beslutat om en utökning av antalet
internationellt anställda vid missionen från 14 till 250 personer fattades i
samband med övergången av ansvaret för civilpolisuppgifterna beslut om
ett tak på 280 internationellt anställda. Av dessa är för närvarande 15
svenskar, varav 8 civilpoliser. Chef för missionen är schweizaren Tim
Guldimann.
6.2.3 Bosnien-Hercegovina
OSSE beslutade 1995 att upprätta en mission i Bosnien-Hercegovina som
resultat av den centrala roll i återuppbyggnadsprocessen som
organisationen tilldelats genom Daytonavtalet. Mandatet för missionen
anger tre verksamhetsinriktningar: övervakning av allmänna val,
rustningskontrollåtgärder och stöd för arbetet med efterlevnaden av de
mänskliga rättigheterna. OSSE bär vad gäller de två förstnämnda
frågorna huvudansvaret för verksamheten, medan ansvaret för arbetet
med mänskliga rättigheter delas med andra mellanstatliga och enskilda
organisationer, här främst med Höge representantens kontor (OHR).
Verksamheten har under de senaste åren fokuserats på valfrågor.
Missionen har spelat en central roll i genomförandet av kommunalvalen i
september 1997 och övervakningen av de allmänna valen i september
1998. Sverige bidrog under året aktivt inom OSSE genom att i samband
med de allmänna valen ställa ett femtiotal valövervakare till förfogande.
En viktig uppgift för missionen är dock nu att i största möjligaste mån
överföra ansvaret för valfrågor på nationella och lokala myndigheter.
Missionen, som har drygt 200 internationellt anställda, leds av den
amerikanske ambassadören Robert Barry. Huvudkontoret ligger i
Sarajevo och missionens regionala centra finns i Banja Luka, Bihac,
Mostar och Tuzla. Sverige har ställt fem personer till missionens
förfogande, däribland för posten som en av missionens biträdande chefer
med ansvar för militära frågor och frågor om rustningskontroll.
6.2.4 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)
OSSE upprättade sin mission i Makedoniens huvudstad Skopje år 1992.
Dess främsta syfte var att förhindra spridning av den jugoslaviska
konflikten, en uppgift som fått förnyad aktualitet genom krisen i Kosovo.
Missionen har i denna fråga nära samverkan med FN:s förebyggande
militära insats i Makedonien (UNPREDEP).
Bl.a. till följd av krisen i Kosovo ökade de etniska spänningarna i
Makedonien och missionens arbete har därför inriktat sig främst på
förtroendeskapande åtgärder i syfte att minska polariseringen mellan
befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten. I dessa frågor
samverkar missionen nära med OSSE:s Högkommissarie för nationella
minoriteter. Inför parlamentsvalen i oktober bidrog missionen, i nära
samarbete med ODIHR, aktivt såväl i arbetet med att upprätta en vallag
som med övervakning av valen. I syfte att stimulera den ekonomiska
tillväxten i landet har OSSE-missionen det senaste året givit ekonomiska
frågor större utrymme. Sverige har för detta ändamål ställt en person till
missionens förfogande.
Missionen har under året ökat i storlek från fyra till åtta personer,
varav en är svensk. Arbetet leds av den italienske ambassadören Faustino
Troni.
6.2.5 Albanien
Med anledning av den akuta krisen i Albanien år 1997 upprättade OSSE
en närvaro i Tirana. En nyhet i mandatet var att OSSE för första gången
uttalat fick till uppgift att verka för en samordning av de internationella
insatserna i landet. Verksamheten koncentrerades till en början främst på
förberedelsearbetet inför de parlamentsval som hölls sommaren 1997,
medan arbetet den senaste tiden alltmer fokuserats på
demokratiseringsåtgärder och rättsstatens principer. Det positiva utslaget
av den folkomröstning om ny konstitution som hölls i november 1998 är
ett viktigt steg framåt i demokratiseringsprocessen.
Efter den misslyckade statskuppen i september 1998 bildades en
stödgrupp för Albanien; "Friends of Albania". Tanken är att gruppen
skall fungera som ett nätverk av engagerade länder och organisationer i
syfte att samordna olika biståndsprojekt till Albanien. OSSE och EU
delar på ordförandeskapet i denna grupp. På plats i Albanien är det
chefen för OSSE-närvaron nederländaren, Daan Everts, som leder
arbetet.
När OSSE upprättade sin närvaro i Albanien knöts 11 internationella
tjänstemän till insatsen. Detta antal utökades i mars till 43 personer, då
mandatet utvidgades till att även gälla övervakning av gränsen mot FRJ.
Denna utvidgning var en direkt följd av händelseutvecklingen i Kosovo
och resulterade i att åtta nya fältkontor i gränsområdet i nordvästra
Albanien upprättades. Sverige har ställt en person till missionens
förfogande för just gränsövervakningsuppgifter.
6.3 Andra länder
6.3.1 Tjetjenien (Ryssland)
OSSE-närvaron i Tjetjenien upprättades 1995 till följd av kriget i denna
ryska delrepublik. OSSE har alltsedan dess - trots det mycket allvarliga
säkerhetsläget - som enda internationella organ på plats kunnat följa den
politiska utvecklingen. Stödgruppens uppgifter innefattar att främja
mänskliga rättigheter och demokratiska institutioner, underlätta
humanitärt bistånd och att främja en fredlig lösning av krisen. Den
övervakar även det fortsatt instabila säkerhetspolitiska läget i norra
Kaukasien. En ökad polarisering mellan inflytelserika grupper, ett allt
kärvare ekonomiskt läge, islamisk radikalisering, kriminalitet och
kidnappningar sätter alltjämt sin prägel på regionen.
OSSE-stödgruppen har kanaliserat och övervakat internationellt
bistånd till tjetjenska frivilligorganisationer. Sverige stödjer med OSSE-
närvarons hjälp lokala organisationer med att bygga upp den mycket
bristfälliga barnpsykiatrin.
6.3.2 Ukraina
OSSE:s mission i Ukraina etablerades 1994. Huvudkontoret finns i Kiev
och ett fältkontor på Krim. I mandatet ingår att förebygga spänningar och
förbättra den ömsesidiga förståelsen på Krimhalvön.
Majoriteten av de ryska invånarna har önskat se halvön återgå till
Ryska federationen. Dessutom har de tidigare deporterade krimtatarerna
börjat återvända till Krim och för dessa råder det ofta en svår ekonomisk
och social situation. Missionens främsta uppgift har varit att följa
utarbetandet av det autonoma Krims konstitution och bistå med expertis.
Andra uppgifter är att bevaka mänskliga rättigheter och mediefrihet.
Krims konstitution antogs i december och de ukrainska myndigheterna
menar att detta innebär att mandatet är uppfyllt och att OSSE-missionen
därför skall stängas när det nuvarande mandatet går ut 30 april 1999.
Konsultationer mellan det norska ordförandeskapet i OSSE och de
ukrainska myndigheterna fortgår om OSSE:s fortsatta närvaro i Ukraina.
Missionen utgörs i dagsläget av fyra personer och leds av amerikanen
Charles Magee.
6.3.3 Moldavien
Missionen i Moldavien tillkom år 1993. OSSE-missionens uppgift är att
medverka till en varaktig politisk lösning av konflikten i Transnistrien,
baserad på territoriell integritet för Moldavien och autonomi för
Transnistrien. Vidare skall missionen nära följa tillbakadragandet av de
resterande ryska trupper som finns i Transnistrien. Inga egentliga
framsteg har skett under det senaste året varken vad gäller den politiska
lösningen eller trupptillbakadragandet.
OSSE:s prioritet i nuläget är att försöka hjälpa till med förstöringen av
en mängd vapen och ammunition som finns i Transnistrien och som inte
kan transporteras till Ryssland. Flera deltagande stater, däribland
Sverige, har utlovat att bistå med expertis på detta område. Ryssland
visade för första gången intresse för dessa biståndsförslag i slutet av året,
men frågan försenas av den transnistriska ledningens vägran att låta
vapen och ammunitionslagren transporteras bort eller förstöras.
Missionen arbetar även med frågor som rör mänskliga rättigheter och
bidrar till återuppbyggnaden efter konflikten i Gagauzien, ett område
som till största delen bebos av den gagauziska minoriteten. Amerikanen
John Evans är chef för missionen som har åtta medlemmar.
Huvudkontoret ligger i Chisinau och ett fältkontor finns i Tiraspol.
6.3.4 Georgien
OSSE-missionen upprättades i december 1992. Huvudkontoret ligger i
huvudstaden Tbilisi. Missionens verksamhet är främst inriktad på att
söka få till stånd en fredlig lösning på konflikten om Sydossetien.
Trots bristen på framsteg i förhandlingarna om regionens status har
säkerhetsläget under det senaste året förbättrats markant. OSSE-
missionen har även genom kontakter med internationella biståndsorgan
bidragit till ökat internationellt ekonomiskt stöd till Sydossetien och givit
FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) politiskt stöd i dess arbete för en
ökad återflyttning av internflyktingar. Inom området mänskliga
rättigheter och demokratisering har OSSE-missionen speciellt
uppmärksammat etableringen av det nya ombudsmannaämbetet, lokala
val och frågan om de mesketiska turkarna. Ett flertal aktiviteter har också
genomförts med journalister från olika folkgrupper för att bidra till ökat
samförstånd och samarbete.
OSSE har även blivit alltmer involverad i försöken att lösa Abchasien-
konflikten, dels genom FN:s och OSSE:s gemensamma kontor för
mänskliga rättigheter i Suchumi och dels genom deltagande i den FN-
ledda fredsprocessen. OSSE:s ministerrådsmöte i Oslo anmodade
OSSE:s ordförande att konsultera FN om en eventuell etablering av
OSSE-närvaro i Galidistriktet för att värna de mänskliga rättigheterna.
Missionen leds av den franske ambassadören Jean-Michel Lacombre.
Sverige har ställt en person till missionens förfogande.
6.3.5 Tadzjikistan
OSSE upprättade 1994 en mission i Tadzjikistan, med huvudkontor i
huvudstaden Dusjanbe. Missionens uppgift är främst att övervaka det
politiska läget samt bidra till försoning och dialog mellan folkgrupperna.
I den fredsöverenskommelse som slöts efter landets inbördeskrig 1997
står OSSE som en av garanterna. Områden där OSSE-missionen genom
deltagande och rekommendationer spelat en särskilt aktiv roll är
utarbetandet av landets konstitution och vallag.
Det säkerhetspolitiska läget i Tadzjikistan är allvarligt och präglas av
lokala väpnade uppror, vilket tvingat missionen att under vissa perioder
stänga sina fältkontor. I nära samarbete med FN:s observatörer i landet
(UNMOT) har dock OSSE på ett aktivt sätt genom medling och
fredsförebyggande åtgärder bidragit till avspänning och frigivning av
gisslan.
Inom området för mänskliga rättigheter och demokratisering deltar
OSSE-missionen i en rad projekt. Integrering av återvändande flyktingar
och värnande om rättsstatens principer tillhör prioriterade områden. Inför
det kommande parlamentsvalet står även kvinnofrågor och utbildning av
valövervakare högt på missionens dagordning.
Missionen leds av den rumänske ambassadören Marin Buhoara.
6.3.6 Vitryssland
OSSE:s närvaro i Minsk, Vitryssland, är en s.k. rådgivnings- och
övervakningsgrupp. Gruppen kunde inleda sitt arbete i februari efter
svåra och utdragna förhandlingar mellan OSSE:s ordförandeskap och
vitryska myndigheter. I mandatet ingår stöd till de vitryska
myndigheterna, att utveckla demokratiska institutioner och följa OSSE-
åtaganden samt att övervaka och rapportera om denna process. Missionen
har tillsammans med myndigheterna satt upp olika arbetsgrupper inom
områden som lagstiftning, genomförande av lagar, demokratisering,
politiska frågor samt utbildning inom mänskliga rättigheter. Kontakterna
med den vitryska administrationen är således goda på lägre och
mellannivå, men i avgörande frågor har möjligheterna till påverkan på
den vitryska lagstiftningen varit begränsade. Vidare har missionen
genomfört seminarier under året i ämnen som pluralistisk demokrati och
fria val. Mediefrihet är också ett område missionen lagt ned mycket
arbete på tillsammans med OSSE:s medierepresentant.
OSSE:s parlamentariska församling erkänner inte den vitryska
nationalförsamlingen som utsågs efter president Lukasjenkos
folkomröstning om tillägg till konstitutionen 1996. Folkomröstningen
godkändes inte av det internationella samfundet som fri och rättvis. I
stället betraktar OSSE:s parlamentariska församling det tidigare
folkvalda parlamentet som det legitima. För att uppnå en
samförståndslösning i denna fråga har talmannen i OSSE:s
parlamentariska församling, Helle Degn, tillsatt en arbetsgrupp, vilket
välkomnats av Vitryssland.
OSSE:s närvaro i Minsk har fem internationellt anställda och leds av
tysken Hans Georg Wieck.
6.3.7 Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete
Nagorno-Karabach är en enklav i det muslimskt dominerade
Azerbajdzjan med övervägande armenisk kristen befolkning som strävar
efter självständighet. Konflikten har pågått sedan slutet av 80-talet med
stort mänskligt lidande som följd, bl.a. med över en miljon flyktingar.
Sverige ingår i den så kallade Minskgruppen, som inrättades 1992 och
är ett särskilt forum knutet till OSSE för hantering av konflikten. År 1994
förhandlade Minskgruppen under svenskt ordförandeskap fram dels en
vapenvila som i stort sett iakttagits sedan dess, dels en överenskommelse
om förtroendeskapande åtgärder. Sedan våren 1996 är Frankrike, Förenta
staterna och Ryssland tillsammans ordförande för Minskgruppen.
Samordförandeskapet har lagt fram flera olika förslag för att söka närma
parterna och slutligen nå en varaktig fred, men ännu så länge har alla
försök förkastats av någon eller några av parterna i konflikten.
I Nagorno-Karabach-konflikten har möjligheten till en fredsbevarande
OSSE-insats diskuterats sedan 1992. Vid OSSE-sekretariatet i Wien har
en militär ledningsfunktion (High Level Planning Group, HLPG)
upprättats, där bland annat flera svenska officerare tjänstgjort under årens
lopp.
År 1992 utsågs en svensk diplomat till personlig representant för
OSSE-ordförandeskapet i konflikten i Nagorno-Karabach. För
närvarande innehas denna post av den polske ambassadören Andrzej
Kasprzyk. Den personliga representanten har bland annat till uppgift att
stödja OSSE-ordförandeskapet, Minskgruppen och HLPG i deras
respektive verksamhet genom att finnas på plats i regionen. Ett kontor
har upprättats i Georgiens huvudstad Tbilisi, och replipunkter finns i
Armenien, Azerbajdzjan och Nagorno-Karabach. Den personlige
representanten har fem medarbetare, varav en under året varit svensk.
Genom detta kontor har OSSE en närvaro på plats, och kan bland annat
genom att övervaka en ibland inte helt stabil vapenvila bidra till ökad
stabilitet i regionen.
6.3.8 Förbindelskontoret för Centralasien samt OSSE-centrum
i Kazakstan, Kirgizistan och Turkmenistan
OSSE:s förbindelsekontor för Centralasien är beläget i Uzbekistans
huvudstad Tasjkent. Kontoret spelar vid sidan av OSSE:s övriga närvaro
i regionen en viktig roll för att stödja integrationen av de centralasiatiska
länderna i organisationen. Kontoret har den senaste tiden bl.a. organiserat
ett stort antal högnivåbesök i regionen inklusive den rundresa som
OSSE-ordföranden, utrikesminister Geremek, genomförde i november.
Förbindelsekontoret har vidare medverkat vid, och arrangerat, en mängd
regionala konferenser för att stärka demokratin och lösa regionens
problem.
Under året har OSSE även beslutat om att öppna OSSE-centrum i
Almaty, Asjchabad och Bisjkek. Verksamheten kommer att omfatta alla
delar av OSSE:s verksamhet, men fokus kommer att ligga på frågor som
skyddet för mänskliga rättigheter, demokratisering och samarbete om
nyttjande av naturresurser.
7 OSSE:s parlamentariska församling
Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s
övriga institutioner. Dialogen om hur samarbetet mellan församlingen
och övriga institutioner kan stärkas har dock intensifierats.
Församlingens talman deltar regelbundet i OSSE-trojkans möten och i
ministermöten. Församlingens internationella sekretariat, som är förlagt
till Köpenhamn, arbetar nära med OSSE:s sekretariat i Wien och andra
OSSE-institutioner.
Den parlamentariska församlingens årliga möte ägde rum i
Köpenhamn den 7-10 juli. En deklaration antogs som bl.a. rörde Kosovo
och ett antal förslag om OSSE:s ekonomiska dimension. Församlingen
upprepade sin rekommendation om att beslut inom OSSE inte borde
kräva enhällighet utan en kvalificerad majoritet av nio tiondelar. Vidare
antogs en deklaration om stärkandet av kvinnors deltagande i OSSE:s
aktiviteter. Helle Degn, ordförande i danska Folketingets utrikesutskott,
valdes till församlingens talman.
Vid ministermötet i Oslo lyfte Helle Degn fram församlingens arbete
med valövervakning och ansträngningarna till internationell samordning
med ODIHR, Europarådets parlamentarikerförsamling och EU-
parlamentet i insatser i Slovakien, Makedonien och Albanien. Hon
framhöll också församlingens beredskap att sända demokratiteam på
begäran av OSSE:s fältmissioner. Ett sådant team hade redan tillskapats
för att stödja det arbete som utförs av OSSE:s rådgivnings- och
övervakningsgrupp i Vitryssland.
Den svenska delegationen till den parlamentariska församlingen leds
av riksdagsledamoten Tone Tingsgård.
8 EU, Norden och OSSE
Samarbetet om OSSE-frågor inom EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik (GUSP) är väl etablerat sedan många år och utvecklas
kontinuerligt. EU-länderna möts varje månad i Bryssel för att med
representanter från huvudstäderna diskutera aktuella frågor. Därutöver
träffas representanter för EU:s delegationer till OSSE i Wien
regelbundet, flera gånger i veckan, på olika nivåer. Syftet med dessa
samråd är att komma fram till gemensamma uppfattningar inom EU-
kretsen. Konkreta rustningskontrollfrågor i OSSE är inte föremål för EU-
samordning. I vissa övergripande militärpolitiska frågor sker dock
samordning i EU-kretsen. Ett exempel är den militära uppförandekoden
som ursprungligen var ett EU-initiativ.
EU-länderna har också regelbundna samråd med de länder som har
associeringsavtal med unionen. Vidare har EU:s trojka regelbundna
möten med EES-länderna och även med Förenta staterna och Ryssland.
Vid diskussionerna i OSSE:s beslutande organ i Wien, ständiga rådet,
är huvudregeln att planerade anföranden skall vara gemensamma för EU.
Om tidsramen medger hålls även samråd med associeringsländerna, så att
de har möjlighet att ansluta sig till EU:s anföranden.
Under året har diskussionerna inom EU främst rört utarbetandet av
konkreta förslag och förhandlingspositioner i arbetet med
säkerhetsstadgan, stärkandet av OSSE:s sekretariat samt utvecklingen
och inriktningen av OSSE:s engagemang i bl.a. Kosovo, Albanien,
Bosnien-Hercegovina, Kroatien och de centralasiatiska republikerna.
EU är en av de mest framträdande aktörerna i OSSE. EU är även en
viktig samarbetspartner för organisationen. EU och OSSE har ett väl
utvecklat samarbete i fält på flera håll, såsom i Bosnien-Hercegovina,
Kroatien och Kosovo, där OSSE har långtidsmissioner och EU har
övervakningsmissioner. I Albanien samarbetar EU nära med OSSE, vars
mission har huvudansvaret för samordnandet av internationell insatser
för utveckling, säkerhet och demokratisering.
Det nordiska samarbetet i OSSE fungerar mycket väl med regelbundna
samråd, även om det inte i första hand går ut på en nordisk profilering.
De nordiska länderna har t.ex. varit pådrivande i arbetet på att reformera
och stärka OSSE-sekretariatet, under ledning av den danske OSSE-
ambassadören Vissing. De nordiska länderna har också en starkt profil i
frågan om de mänskliga rättigheternas centrala roll för OSSE:s
konfliktförebyggande arbete. Det danska ordförandeskapet år 1997 och
det norska år 1999 ger de nordiska länderna en hög profil i OSSE.
9 OSSE:s samverkan med andra organisationer
OSSE är en regional organisation enligt FN-stadgans kapitel VIII. Under
året har OSSE visat på möjligheten att i ökad grad komplettera FN:s
insatser. I oktober övertog OSSE ansvaret för civilpolisinsatsen i östra
Slavonien, Kroatien, från FN. I oktober slöt OSSE också ett avtal med
Förbundsrepubliken Jugoslavien om upprättandet av Kosovomissionen.
Kosovo, liksom Bosnien-Hercegovina, är exempel där internationella
insatser utförs i ett nära samarbete mellan FN, OSSE och Nato och där
varje organisation fyller sin respektive roll.
Samarbetet mellan OSSE och FN har på senare år stärkts genom ökade
politiska kontakter på hög nivå och genom ökat samarbetet på fältet.
Samarbetet i Abchasien, Nagorno-Karabach, Tadzjikistan och Bosnien-
Hercegovina är exempel på detta. Samarbetet mellan OSSE och UNHCR
för flyktingåtervändande har intensifierats. I oktober slöt OSSE och
UNHCR ett samarbetsavtal, särskilt mot bakgrund av de planerade
insatserna i Kosovo. Redan dessförinnan samordnades insatser i bl.a.
Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Albanien, Kaukasusregionen och
Centralasien.
OSSE och Europarådet har i stort samma målsättning för sin
verksamhet: främjandet av säkerhet i vid mening genom samarbete för
demokrati, främjandet av rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.
Samarbetet mellan de två organisationerna utvecklas kontinuerligt,
särskilt inom ramen för den mänskliga dimensionen, inklusive
minoritetsfrågor. OSSE:s och Europarådets ordförande och
generalsekreterare möts regelbundet två gånger om året. I ökande
utsträckning samorganiserar också de båda organisationerna
gemensamma insatser, bl.a. på valövervakningsområdet, rådgivning om
lagstiftning och seminarier. Särskilt viktigt är samarbete och
informationsutbyte mellan de båda sekretariaten i den löpande
verksamheten. Syftet med det ökande samarbetet är att undvika onödigt
dubbelarbete, effektivisera insatserna och utnyttja de båda
organisationernas komparativa fördelar på bästa sätt. Det norska
ordförandeskapet har uttalat ambitionen att bättre dra nytta av
Europarådets expertis och erfarenheter i OSSE:s fältarbete, såsom t.ex. i
Kosovo.
Enskilda organisationer har spelat en viktig roll inom OSSE alltsedan
Helsingforsprocessen under 1970-talet. Genom sitt arbete för att sprida
kunskap om OSSE:s normer och påtala kränkningar av dessa har de
aktivt bidragit till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i
medlemsländerna. I Sverige har ett särskilt nätverk bildats av enskilda
organisationer med intresse för OSSE:s verksamhet.
Frivilligorganisationerna spelar en särskilt aktiv roll vid de möten som
äger rum om den mänskliga dimensionen. Vid implementeringmötet om
den mänskliga dimensionen i Warszawa i november deltog ett stort antal
frivilligorganisationer. De gavs möjlighet att delta på samma sätt som
staterna. Deras inlägg gav viktiga bidrag till diskussionen om hur OSSE:s
normer respekteras i enskilda länder. Organisationerna har med sina
nätverk särskilda möjligheter att i tidiga skeden identifiera och rapportera
om kränkningar av mänskliga rättigheter och därmed varna för möjliga
konfliktsituationer. ODIHR har också ett utvecklat samarbete med
frivilligorganisationer, bl.a. för projekt i olika medlemsländer.
10 Budget
Under året uppgick den samlade budgeten inom OSSE till cirka 1,4
miljarder kronor (drygt 2,2 miljarder österrikiska schilling), varav den
svenska bidragsdelen uppgick till cirka 48 miljoner kronor. 1998 var det
första året som en särskild bidragsskala för större missioner tillämpades,
enligt beslut vid ministermötet i Köpenhamn 1997. Som större missioner
räknas OSSE-missionerna i Bosnien-Hercegovina och Kroatien samt den
under året upprättade verifikationsmissionen i Kosovo (KVM).
Köpenhamnsbeslutet innebär att de belopp som tidigare samlades in som
frivilliga bidrag nu till största del täcks av uttaxeringar enligt en fastställd
skala. Förutom den svenska andelen av den samlade OSSE-budgeten
tillkom kostnader för personal som Sverige ställt till OSSE:s förfogande
om cirka 12 miljoner, kostnader för valövervakning om cirka 4 miljoner
samt cirka 3 miljoner för andra insatser. Bortsett från
utrikesförvaltningens egna kostnader var därmed Sveriges bidrag till
OSSE:s verksamhet i storleksordningen 67 miljoner kronor för 1998.
Med anledning av upprättandet av Kosovomissionen kan den samlade
OSSE-budgeten komma att fördubblas under 1999. Detta innebär att
Sveriges sammanlagda kostnader för OSSE:s verksamhet - inklusive
kostnader för svensk personal som ställs till OSSE:s förfogande - under
1999 därför kan komma att mer än fördubblas jämfört med 1998.
- - - - - - - - -
Sverige fäster stor vikt vid OSSE ökande roll i den europeiska
säkerhetsarkitekturen. Vi verkar aktivt för att stärka organisationens
politiska roll, dess instrument och fältmissioner. Svenskar gör viktiga
insatser för att främja freden och säkerheten i OSSE:s tjänst. OSSE:s
flexibilitet gör den till en snabb aktör på fältet. Sveriges långvariga och
starka engagemang för OSSE är ett centralt element i vår utrikespolitik.
11 Förkortningar
CFE Conventional Armed Forces in Europe
(Avtal om konventionella väpnade styrkor i
Europa)
CPC Conflict Prevention Centre
(Centrum för konfliktförebyggande insatser -
inom OSSE-sekretariatet)
CSBM Confidence- and Security-Building Measures
(förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder)
CSCE Conference on Security and Co-operation in
Europe (jfr ESK)
ECMM European Community Monitoring Mission
(EU:s övervakningsorganisation på Balkan)
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EF Economic Forum
(OSSE:s ekonomiska forum)
ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i
Europa
(Europeiska säkerhetskonferensen, jfr
CSCE)
EU Europeiska Unionen
(European Union)
FN Förenta Nationerna
(United Nations)
FRJ Förbundsrepubliken Jugoslavien
FSC Forum for Security Co-operation
(OSSE:s säkerhetsforum)
GUSP Gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken (inom EU)
HCNM High Commissioner on National Minorities
(OSSE:s Högkommissarie för nationella
minoriteter)
HLPG High Level Planning Group
(militär stabsgrupp i Wien för planering
av fredsbevarande insats i Nagorno-
Karabach)
IDEA International Institute for Democracy and
Electoral Assistance
KVM Kosovo Verification Mission
(OSSE:s verifikationsmission i Kosovo)
NACC North Atlantic Co-operation Council
Nato North Atlantic Treaty Organization
NGO Non-governmental organization
(frivilligorganisation)
ODIHR Office for Democratic Institutions and
Human Rights
(OSSE:s kontor för demokratiska
institutioner och mänskliga rättigheter)
OHR Office of the High Representative
(Höge representantens kontor i Bosnien)
OSCE Organization for Security and Co-operation
in Europe (jfr OSSE)
OSS Oberoende staters samvälde
OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (jfr OSCE)
PC Permanent Council
(Ständiga rådet)
UNDP United Nations Development Programme
(FN:s utvecklingsprogram)
UNHCR United Nations High Commissioner for
Refugees
(FN:s flyktingkommissarie)
UNOMIG United Nations Mission in Georgia
(FN:s observatörsgrupp i Georgien)
UNOMOT United Nations Observer Mission in
Tajikistan
(FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan)
UNPREDEP United Nations Preventive Deployment
(FN:s förebyggande militära insats i
Makedonien)
UNTAES United Nations Transitional Administration
for Eastern Slavonia, Baranja and Western
Sirmium
(FN:s övergångsadministration för östra
Slavonien)
VEU Västeuropeiska unionen (jfr WEU)
WEU Western European Union (jfr VEU)
12 OSSE:s medlemsländer
Albanien Makedonien (f.d. jugoslaviska
Andorra republiken Makedonien)
Armenien Malta
Azerbajdzjan Moldavien
Belgien Monaco
Bosnien-Hercegovina Nederländerna
Bulgarien Norge
Canada Polen
Cypern Portugal
Danmark Rumänien
Estland Ryssland
Finland San Marino
Frankrike Schweiz
Förenta staterna Slovenien
Georgien Slovakien
Grekland Spanien
Heliga Stolen Storbritannien
Irland Sverige
Italien Tjeckien
Förbundsrepubliken Jugoslavien Turkiet
(FRJ) Turkmenistan
Kazakstan Tyskland
Kirgizistan Ukraina
Kroatien Ungern
Lettland Uzbekistan
Liechtenstein Vitryssland
Litauen Österrike
Luxemburg (= 55 varav en t.v. suspenderad)
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:56 Redogörelse för verksamheten
inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
1998.
Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien avstängdes 1992 från att delta i
OSSE:s möten; detsamma gäller alltjämt FRJ
Skr. 1998/99:56
32
1