Post 5926 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1999/00:69 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1999.
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Skr. 69
                
                
                
                 Regeringens skrivelse 
1999/2000:69
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen 
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 
1999.
Skr. 
1999/2000:69
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 2 mars 2000
Göran Persson
	Anna Lindh
	(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i 
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 
1999.
Innehållsförteckning
1	OSSE efter toppmötet och inför det svenska ordförandeskapet
i EU	1
2	OSSE:s toppmöte i Istanbul	….1
2.1	OSSE:s säkerhetsstadga	1
2.2	CFE-avtalet	1
2.3	Wiendokumentet	1
3	Högkommissarien för nationella minoriteter	1
4	Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga
rättigheter (ODIHR)	1
5	Fältverksamheten	1
5.1	Baltiska stater	1
5.1.1	Estland	1
5.1.2	Lettland	1
5.2	Balkan	1
5.2.1	Albanien	1
5.2.2	Bosnien-Hercegovina	1
5.2.3	Förbundsrepubliken Jugoslavien 
	(FRJ)/Kosovo	1
5.2.4	Kroatien	1
5.2.5	Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken 
Makedonien)	1
5.3	Centralasien	1
5.3.1	Kazakstan	1
5.3.2	Kirgizistan	1
5.3.3	Tadzjikistan	1
5.3.4	Turkmenistan	1
5.3.5	Uzbekistan	1
5.4	Andra länder	1
5.4.1	Armenien	1
5.4.2	Azerbajdzjan	1
5.4.3	Georgien	1
5.4.4	Nagorno-Karabach-konflikten och 
Minskgruppens arbete	1
5.4.5	Moldavien	1
5.4.6	Ryssland/Tjetjenien	1
5.4.7	Ukraina	1
5.4.8	Vitryssland	1
6	OSSE:s parlamentariska församling	1
7	Budget	1
8	Förkortningar	1
9	OSSE:s medlemsländer	26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 2000………27
 
1 OSSE efter toppmötet och inför det svenska 
ordförandeskapet i EU
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har genom 
toppmötet i Istanbul förstärkt och utvecklat sin roll som säkerhetspolitisk 
aktör. OSSE:s medlemsstater har på högsta politiska nivå beslutat stärka 
samarbetet mellan OSSE och andra internationella organisationer. 
OSSE:s roll för fredsbevarande utvecklas. En civil snabbinsatsberedskap 
tillskapas. Förmågan till polisinsatser ökas. Ett operationscentrum för 
planering av fältinsatser upprättas. Konsultationsprocessen mellan 
staterna stärks genom att de veckovisa mötena med ständiga rådet i Wien 
förbereds genom en s.k. förberedande kommitté.
Säkerhetsstadgan har bekräftat att det är legitimt för OSSE-staterna 
och OSSE:s institutioner att lägga sig i hur de gemensamma normerna 
respekteras. Den slår fast att konflikter ofta uppstår genom grova brott 
mot OSSE:s principer och normer. Hot mot vår säkerhet kommer ofta 
från konflikter inom stater. Därför betonas OSSE:s roll att verka 
förebyggande genom tidiga insatser i medlemsländerna.
OSSE är en i hög grad operativ organisation. Den har nu fältkontor i 
cirka 20 länder. 85 % av OSSE:s budget går till konkreta fältinsatser. 
Missionerna, allt från stora missioner på Balkan till små nyupprättade 
kontor i Kaukasus och Centralasien verkar med att stärka respekt för 
mänskliga rättigheter, bygga upp demokratiska institutioner och främja 
interetniska relationer. Därigenom verkar OSSE för att förebygga 
konflikter, hantera kriser och bygga upp samhällen efter konflikter.
OSSE:s ordförande har en stark politisk roll och kan bl.a. utnämna 
särskilda personliga representanter för länder eller regioner. OSSE:s 
medlemsstater möts varje vecka i ständiga rådet i Wien och kan då ta upp 
situationen i olika medlemsstater. Ständiga rådet beslutar också om bl.a. 
OSSE:s fältinsatser och budget. OSSE:s Högkommissarie för nationella 
minoriteter fortsätter sitt arbete att minska spänningar mellan olika 
etniska grupper. Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga 
rättigheter övervakar val och främjar demokratisk utveckling. 
Medierepresentanten övervakar yttrandefriheten och journalisters villkor. 
Den ekonomiske koordinatorn verkar för att lyfta fram de ekonomiska 
och miljömässiga aspekterna på säkerhet. De militära förtroendeskapande 
åtgärderna har fått förnyad aktualitet i sydöstra Europa inom ramen för 
stabilitetspakten. Den militära uppförandekoden har stor relevans i 
OSSE:s reaktion på Tjetjenienkonflikten.
EU-samordningen inom OSSE är mycket väl utvecklad. Sverige 
kommer att få en central roll i OSSE-arbetet under det svenska EU-
ordförandeskapet. 
Sverige kommer att verka för att stärka EU som aktör i OSSE. 
Samarbetet mellan EU och OSSE för konflikthantering och civil 
krishantering skall främjas.
I arbetet på att utveckla OSSE:s civila insatsberedskap (REACT) är 
samordning med arbetet inom EU och andra internationella 
organisationer viktigt för att uppnå samarbete och synergieffekter. 
OSSE:s samarbete med andra internationella organisationer inom 
ramen för den s.k. Plattformen bör utvecklas, inte minst i fält.
Den mänskliga dimensionens centrala roll i arbetet på 
konfliktförebyggande och krishantering bör ytterligare stärkas.
Den fortsatta utvecklingen i sydöstra Europa, i Kaukasus och i 
Centralasien kommer att ställa OSSE inför nya utmaningar.
OSSE:s snabba operativa utveckling ställer ökade krav på förstärkning 
av OSSE:s sekretariat.
Dessa är några av de uppgifter som Sverige kommer att verka för inför 
och under vårt EU-ordförandeskap. 
Regeringen avser återkomma till riksdagen under riksmötet 2001/2002 
med en skrivelse om verksamheten i OSSE. Sveriges arbete i OSSE 
under den kommande rapporteringsperioden torde i hög grad komma att 
präglas av vårt ordförandeskap i Europeiska unionen första halvåret 
2001.
2 OSSE:s toppmöte i Istanbul 
OSSE:s toppmöte i Istanbul den 18-19 november blev dramatiskt och 
framgångsrikt. Sedan enighet i sista minuten kunde nås om skrivningar 
om Tjetjenien i den politiska deklarationen kunde säkerhetsstadgan antas 
och skrivas under av stats- och regeringscheferna och ett anpassat CFE-
avtal undertecknas av avtalsparterna.
I den politiska toppmötesdeklarationen görs klart att situationen i 
Tjetjenien inte är en intern rysk angelägenhet. Vikten av en politisk 
dialog, till vilken OSSE kan bidra, betonas. Ryssland accepterar ett besök 
av OSSE:s ordförande till regionen.
Deklarationen behandlar också andra konflikter. Starkt stöd ges åt den 
intensifierade dialogen mellan Armeniens och Azerbajdzjans presidenter 
för att söka lösa konflikten om Nagorno-Karabach. Rysslands åtagande 
om totalt trupptillbakadragande från Moldavien före utgången av år 2002 
välkomnas, liksom framsteg i förhandlingarna om begränsning av rysk 
militär utrustning i Georgien. OSSE:s roll för att bygga ett demokratiskt 
och multietniskt Kosovo betonas. 
Statsministern lyfte i sitt anförande fram säkerhetsstadgans betydelse 
för att stärka OSSE:s kapacitet att handla tidigt och snabbt för att 
förebygga konflikter, för att stärka den mänskliga dimensionen i 
krishantering, för att stärka samarbetet mellan internationella 
organisationer samt för att fullt ut utnyttja OSSE:s komparativa fördelar i 
arbetet på konfliktförebyggande, krishantering och uppbyggnad efter 
konflikter. 
Österrike övertog ordförandeskapet år 2000 från Norge, som gjort ett 
utomordentligt arbete. Rumänien godkändes som OSSE:s ordförande för 
år 2001.
Max van der Stoels mandat som Högkommissarie för nationella 
minoriteter förlängdes med ett år.
Inför toppmötet ägde en översynskonferens rum under hösten i Wien 
med några avslutande dagar i Istanbul. Denna konferens sker med ett 
brett deltagande av NGO:s. Under diskussionerna i Istanbul behandlades 
särskilt frågor om tortyr samt barn i väpnade konflikter. Båda dessa 
ämnen kommer att följas upp inom OSSE under år 2000. 
Texten till säkerhetsstadgan, toppmötesdeklarationen samt aktuellt 
OSSE-material finns att tillgå på organisationens hemsida: 
www.osce.org.
2.1 OSSE:s säkerhetsstadga 
Efter flera års förhandlingar kunde säkerhetsstadgan antas och 
undertecknas vid toppmötet i Istanbul den 19 november. Stadgans fokus 
läggs vid förbättrat genomförande av gjorda åtaganden. OSSE:s stats- 
och regeringschefer bekräftar att de skall stå till svars inför sina egna 
medborgare och inför andra OSSE-stater om hur de uppfyller sina 
åtaganden. Stadgan betonar säkerhetsriskerna med interna konflikter och 
OSSE:s roll i förebyggandet av dessa. 
Stadgan återspeglar de senaste årens utveckling av OSSE till en i hög 
grad operativ organisation. På tre år har antalet fältmissioner fördubblats 
och antalet personer i fält tredubblats. Stadgan lyfter fram OSSE:s 
operativa verksamhet, sekretariatets roll, snabbare civila insatser och ökat 
samarbete mellan regionala och subregionala organisationer. 
Stadgan består av sex kapitel. Den behandlar OSSE:s gemensamma 
utmaningar, den gemensamma grunden i form av åtaganden och 
värderingar, den gemensamma reaktion som OSSE utifrån denna grund 
önskar samarbeta kring och redogör för de gemensamma instrument som 
OSSE redan har eller önskar förfina och utveckla framöver. I ett operativt 
dokument utvecklas formerna för OSSE:s samarbete med andra 
organisationer. 
OSSE-staterna bekräftar i stadgan den fortsatta giltigheten av OSSE-
staternas långtgående åtaganden (acquis) och sin beslutsamhet att 
genomföra dessa. Genom stadgan bekräftas OSSE:s och de deltagande 
staternas rätt att lägga sig i hur andra stater fullgör eller brister i 
fullgörandet av sina åtaganden. Likaså betonas staters ansvar både 
gentemot varandra och sin befolkning att genomföra gjorda åtaganden. 
Konsensusprincipen för beslutsfattandet inom OSSE bibehålls liksom 
ordförandelandets självständiga ställning. Den säkerhetspolitiska 
vägvalsrätten bekräftas.
Genom sin omfattande fältverksamhet och sina institutioner befäster 
OSSE demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. 
Huvuduppgifterna är att förebygga konflikter, söka begränsa 
skadeverkningarna av konflikter och främja en demokratisk uppbyggnad 
i vid mening efter konflikter. Stadgan vidareutvecklar OSSE:s roll på 
dessa områden och betonar även vikten av OSSE:s insatser på det 
militärpolitiska området.
Genom stadgan antas det s.k. Plattformsbegreppet, ett EU-initiativ, 
som lägger fast ramarna för OSSE:s samarbete med andra internationella 
och subregionala aktörer. Detta samarbete skall ske på grundval av 
värdegemenskap, komplementaritet, icke-hierarkiska strukturer, ökat 
informationsutbyte och gemensamma utbildningsprogram. 
Nya åtaganden görs för att stärka OSSE:s sekretariat och operativa 
förmåga. Dessa syftar till att ytterligare förbättra OSSE:s förmåga till 
snabba insatser vid kriser och att få till stånd bättre rutiner för att få civila 
experter på plats i krisområden (REACT), ett operationscenter inom 
sekretariatet för krishantering och större utrymme för olika typer av 
polisrelaterade aktiviteter. Möjligheten till OSSE-ledda fredsbevarande 
militära operationer bekräftas. 
2.2 CFE-avtalet 
Vid toppmötet i Istanbul undertecknades efter nästan tre års 
förhandlingar det s.k. anpassade CFE-avtalet (avtal om konventionella 
väpnade styrkor i Europa). Avtalet utgör en hörnsten i den europeiska 
konventionella rustningskontrollen. Dess rustningsbegränsningar och 
transparensmekanismer, som uppnås genom informationsutbyte och 
inspektioner, har stor betydelse för förtroende och säkerhet mellan stater 
i Europa. Avtalet har därmed också betydelse för Sveriges säkerhet.
Det ursprungliga avtalet från 1990, vars struktur speglade ett Europa 
delat i två militära block och som undertecknades före Warszawapaktens 
och Sovjetunionens upplösning, har anpassats till dagens 
säkerhetspolitiska situation. Behovet av anpassning blev särskilt akut 
sedan Nato beslutade uppta nya stater i medlemskretsen – stater som 
tidigare varit medlemmar i Warszawapakten. En grundprincip i CFE-
avtalet var nämligen en numerär balans för fem kategorier av tung 
materiel mellan två ländergrupper – Natos och Warszawapaktens. Den 
förändrade militärpolitiska situationen nödvändiggjorde en förändring av 
avtalstrukturen, som, från att tidigare ha varit baserad på en 
blockuppdelning, i det anpassade avtalet kom att baseras på enskilda 
länders innehav.
Förutom gruppstrukturen kvarstår grundprinciperna i avtalet. Avtalet 
innebär numerära begränsningar för stridsvagnar, pansrade stridsfordon, 
artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan. Till dessa 
begränsningar är knutna en mycket omfattande uppgiftslämning 
kombinerad med möjlighet för de deltagande staterna att på plats genom 
inträngande inspektioner verifiera de erhållna uppgifterna. Varje nation 
har ett nationellt tak som begränsar dess innehav inom avtalets 
tillämpningsområde (Europa från Atlanten till Ural) och ett territoriellt 
tak (hur mycket materiel som får finnas på en viss stats territorium).
De största stötestenarna i förhandlingarna var hur stor grad av 
flexibilitet för tillfällig stationering av trupp utöver de territoriella taken 
som skulle tillåtas, respektive huruvida de särskilda begränsningar som 
gällde i norra respektive södra delen av tillämpningsområdet 
(”flankregimen”) skulle bestå. Den senare frågan var av särskild 
betydelse för Sverige, då den reglerar den ryska militära närvaron i vårt 
närområde. Under hösten tillstötte ytterligare problem då Ryssland på 
grund av Tjetjenien-konflikten överskred gällande territoriella 
begränsningar i flankområdet. Det var från svensk utgångspunkt 
angeläget att substansen i flankzonsbegränsningarna, som även avser 
norra Europa inklusive nordvästra Ryssland, bibehölls.
Sverige har följt förhandlingsarbetet noggrant och välkomnar det 
anpassade CFE-avtalet. Det nya avtalet innehåller en klausul för att 
möjliggöra anslutning av nya stater. Även om Sverige inte är 
avtalsslutande part i CFE-avtalet, och för närvarande inte har för avsikt 
att ansluta sig, har detta avtal betydelse för Sveriges säkerhet genom de 
militära begränsningar och den transparens som avtalet föreskriver också 
i Sveriges närområde.
2.3 Wiendokumentet
I samband med OSSE:s toppmöte i Istanbul antog säkerhetsforum, det 
forum i OSSE där de militära frågorna behandlas, efter två års 
förhandlingar Wiendokumentet 1999, en moderniserad version av 
Wiendokumentet 1994. Detta dokument innebär bland annat skyldighet 
att lämna uppgifter om respektive lands försvarsorganisation samt om 
förband och deras utrustning och aktiviteter. De lämnade uppgifterna 
verifieras med hjälp av inspektioner och så kallade utvärderingar. Avtalet 
innehåller även begränsningar för mycket stora militära övningar, 
bestämmelser om uppgiftslämning om försvarsplanering, besöksutbyte 
med mera. Det är ett viktigt dokument för att bidra till ökat förtroende 
och säkerhet inom hela OSSE-området. Den nya versionen av avtalet 
innehåller en vidareutveckling av säkerhets- och förtroendeskapande 
åtgärder. Det innehåller också ett nytt avsnitt om utveckling av sådana 
åtgärder på regional nivå. Sverige har aktivt deltagit i 
förhandlingsprocessen. 
1998 lanserade Sverige och Finland ett initiativ i säkerhetsforum enligt 
vilket våra grannländer (Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Norge, 
Polen, Ryssland och Tyskland) erbjöds utökade möjligheter att besöka 
Sverige och Finland för att kontrollera efterlevnaden av 
Wiendokumentets bestämmelser under förutsättning att dessa stater gör 
motsvarande åtaganden. Inom ramen för detta initiativ har Sverige under 
året genomfört ett program för att stödja de baltiska staternas förmåga att 
efterleva sina åtaganden. 
Sverige var under året, liksom tidigare år, en av de mest aktiva staterna 
när det gäller tillämpningskontrollen av Wiendokumentet. Under året 
genomfördes fyra utvärderingar och fyra inspektioner i syfte att verifiera 
lämnad information. Sverige har mottagit två inspektioner, båda inom 
ramen för det ovan nämnda svensk-finska initiativet, samt mottagit två 
utvärderingar, en inom ramen för Wiendokumentet 1994 och en inom 
ramen för det svensk-finska initiativet.
Det s.k. Open Skies-avtalet från 1992 är ett viktigt 
rustningskontrollinstrument som ger de deltagande staterna rätt att 
genomföra observationsflygningar över varandras territorier. Avtalet har 
ännu inte trätt i kraft, då det inte ratificerats av tillräckligt antal stater. I 
juni fattade regeringen ett principbeslut att Sverige, som f.n. är 
observatör, skall ansluta sig till Open Skies-avtalet så snart det blir 
möjligt, dvs. när det trätt i kraft. Inom Försvarsmakten har praktiska 
förberedelser påbörjats för att kunna tillträda avtalet, bl.a. genom 
samarbete med Storbritannien, Finland och Ryssland i syfte att ta del av 
dessa länders erfarenheter.
3 Högkommissarien för nationella minoriteter
Då det i början av 1990-talet stod klart att minoritetsfrågor hotade att 
kunna utvecklas till konflikter inom och mellan stater inrättade OSSE år 
1992 en ny institution, OSSE:s Högkommissarie för nationella 
minoriteter (HCNM). Posten innehas alltsedan den inrättades av den 
förre nederländske utrikesministern Max van der Stoel. Då enighet om 
hans efterträdare inte kunde uppnås vid toppmötet i Istanbul förlängdes 
van der Stoels mandat längst t.o.m. slutet av år 2000. Stats- och 
regeringscheferna åtog sig också i Istanbul att öka ansträngningarna att 
genomföra HCNM:s rekommendationer. 
Högkommissarien är ett konfliktförebyggande instrument. Uppgiften 
är att i ett så tidigt skede som möjligt söka agera för att förhindra 
spänningar som kan utvecklas till konflikter. Däremot är rollen inte att 
vara en ombudsman för minoriteter eller att skydda enskilda individer. 
HCNM:s arbete går ut på att identifiera sådana minoritetssituationer 
där hans aktiviteter kan främja integrering och minska spänningar. 
Genom besök i länderna och samtal med centrala beslutsfattare och 
minoritetsföreträdare bildar sig HCNM en klar bild över 
problemställningarna och de låsningar som förekommer. Aktiviteterna är 
i första hand ägnade åt att lösa problem nationellt genom att främja en 
dialog mellan regering, parlament och minoriteter. Högkommissarien har 
därför verkat för bildandet av minoritetsråd eller andra former av 
institutionaliserat samarbete på nationell nivå. HCNM avger också 
rekommendationer till regeringar om åtgärder på minoritetsområdet. 
Teman som ofta återkommer är rätt till medborgarskap, icke-
diskriminering, möjligheten att använda sitt eget språk, få utbildning på 
eller i sitt eget språk samt möjligheten att delta i det politiska livet. 
HCNM fäster allt större vikt vid specifika säkerhetsfrämjande 
biståndsinsatser och föreslår sådana för internationellt stöd.
HCNM:s rekommendationer grundar sig på de internationella normer 
som antagits. Inom OSSE är särskilt det s.k. Köpenhamnsdokumentet om 
den mänskliga dimensionen från år 1990 centralt. För att underlätta 
genomförandet av dessa normer har HCNM låtit genomföra expertstudier 
som resulterat i de s.k. Haagrekommendationerna om 
utbildningsrättigheter och Oslorekommendationerna om språkrättigheter. 
Den svenska regeringen har finansierat ett tredje sådant projekt. Under 
året har en internationell expertgrupp på förslag av HCNM arbetat fram 
rekommendationer om effektivt deltagande av minoriteter i nationella 
beslutsprocesser. Syftet med dessa är att belysa alternativa möjligheter 
till minoritetsinflytande inom stater och därigenom bidra till att minska 
interetniska spänningar. Rekommendationerna, som tagits fram i 
samarbete med Raoul Wallenberginstitutet i Lund, har publicerats som de 
s.k. Lundrekommendationerna. 
Under året har HCNM följt frågan om språklagarna i Estland, Lettland 
och Slovakien. Han kritiserade den estniska språklagen som antogs i 
mars, särskilt dess bestämmelser om användning av språk i den privata 
sfären, och har rekommenderat att den ändras. HCNM har även arbetat 
med det lettiska parlamentet om språklagen. När parlamentet i juli antog 
en språklag förklarade HCNM att den inte levde upp till de 
internationella normerna. I enlighet med HCNM:s rekommendation 
beslöt den lettiska presidenten att inte utfärda lagen utan sända den åter 
till parlamentet för förnyad behandling. Efter fortsatt samarbete mellan 
HCNM och det lettiska parlamentet antogs en reviderad lag i december, 
vilken av HCNM förklarades i allt väsentligt vara i linje med de 
internationella normerna. HCNM ägnade också mycket arbete åt den 
slovakiska språklag som antogs under sommaren. Han välkomnade lagen 
men framhöll att andra olösta minoritetsfrågor kvarstod. 
HCNM har fortsatt verkat för lösningar avseende möjligheten till 
universitetsutbildning på ungerska i Rumänien och på albanska i 
Makedonien. Under den pågående Kosovokrisen utfärdade HCNM den 
12 maj en s.k. tidig varning avseende situationen i Makedonien. Han 
uppmanade världssamfundet att väsentligt öka sitt bistånd för att undvika 
den destabilisering som hotade Makedonien genom det stora inflödet av 
albanska flyktingar från Kosovo. I Kroatien har HCNM särskilt 
uppmärksammat den serbiska minoritetens situation och i juni utfärdat ett 
antal rekommendationer till den kroatiska regeringen för att främja deras 
säkerhet.
HCNM har även följt situationen för tatarerna på Krim i Ukraina och 
turkarna i Georgien. I Centralasien har HCNM verkat för interetnisk 
dialog och ombudsmannainstitutioner i Kazakstan och Kirgizistan. Han 
har också klargjort minoritetsnormernas tillämpning i Grekland.
Romernas situation har också uppmärksammats av Högkommissarien. 
En rapport med ett antal rekommendationer lades fram år 1993 och 
Högkommissarien avser i början av år 2000 lägga fram en ny rapport om 
romernas situation.
Fyra faktorer är grundläggande för det framgångsrika sätt på vilket 
HCNM kunnat bygga upp sin konfliktförebyggande verksamhet. Han 
baserar sina rekommendationer på gemensamma normer och åtaganden. 
OSSE-staterna har sedan 1991 erkänt att efterlevnaden av de åtaganden 
de gjort är legitima angelägenheter för hela OSSE och således inte enbart 
inre angelägenheter. Alla OSSE-stater har genom accept av HCNM:s 
mandat åtagit sig att samarbeta med Högkommissarien. Max van der 
Stoel åtnjuter ett starkt politiskt stöd för sitt arbete och för sina 
rekommendationer.
Inom ramen för det svenska handlingsprogrammet för att förebygga 
väpnade konflikter (Ds 1999:24) genomförde Utrikesdepartementet i 
samarbete med Raoul Wallenberginstitutet i december ett internationellt 
Max van der Stoel-symposium. Syftet med symposiet var att sprida 
erfarenheterna av den verksamhet som utförs av OSSE:s HCNM till 
andra regionala organisationer och till FN samt till andra verksamheter 
inom OSSE. Ett uppföljningsarbete till symposiet pågår för närvarande.
4 Kontoret för demokratiska institutioner och 
mänskliga rättigheter (ODIHR)
ODIHR arbetar för att genom övervakning och rådgivning främja 
demokratiska val samt att ge stöd för att bygga upp och konsolidera 
demokratiska institutioner i OSSE:s medlemsländer. Genom sin 
verksamhet bidrar ODIHR till att förebygga väpnade konflikter. 
ODIHR:s valövervakning sker i samarbete med den valövervakning som 
bedrivs av OSSE:s parlamentariska församling.
Under året genomförde ODIHR ett tiotal valövervakningsinsatser. 
Sverige bistod dessa genom att bidra med valövervakare till valen i 
Armenien, Georgien, Kazakstan, Makedonien, Ryssland och Ukraina. 
Ambitionen från svensk sida vid deltagande i ODIHR:s valövervakning 
är att lägga tonvikten vid längre valövervakningsuppdrag omfattande 
hela valprocessen och inte endast själva röstningen.
ODIHR:s projektverksamhet är ett viktigt bidrag för att stärka 
demokratin i OSSE:s medlemsländer. Nyligen beslutade 
Regeringskansliet att tillsammans med andra nordiska länder stödja en 
översyn av ODIHR:s projektverksamhet i Centralasien. 
ODIHR upprättade hösten 1997 ett kontor i Montenegro för att 
övervaka val. Därefter inriktades verksamheten på valuppföljningsarbete. 
Kontorets verksamhet suspenderades under Kosovokrisen, men 
återupptogs under sommaren. Kontorets verksamhet har under året 
breddats till att omfatta konfliktförebyggande verksamhet, medie- och 
NGO-utveckling samt lagreformer. Kontoret har fyra internationella 
medarbetare, varav en svensk jurist som bistår i lagstiftningsarbete.
ODIHR har en central roll vid OSSE:s möten inom den mänskliga 
dimensionen. Under året hölls kortare seminarier om religionsfrihet, 
romernas situation och jämställdhetsfrågor, ett särskilt möte om barn i 
väpnade konflikter samt ett längre seminarium om arbetet med mänskliga 
rättigheter i OSSE:s fältverksamhet. 
OSSE lämnade i december två omfattande rapporter om brott mot de 
mänskliga rättigheterna i Kosovo. Dessa utgjorde bl.a. underlag för en 
särskild konferens om de mänskliga rättigheterna som OSSE anordnade i 
Pristina den 10-11 december. Den första rapporten, utarbetad av ODIHR, 
behandlar perioden oktober 1998 till juni 1999. Den andra rapporten 
redovisar brott mot de mänskliga rättigheterna juni-oktober 1999 och har 
författats av OSSE:s mission i Kosovo. Finansieringen av dessa rapporter 
skedde med hjälp av frivilliga bidrag från några länder, häribland 
Sverige. 
5 Fältverksamheten
5.1 Baltiska stater
OSSE-missionernas arbete i Estland och Lettland är i första hand att 
verka förtroendeskapande. Missionerna arbetar tillsammans med lokala 
myndigheter och organisationer för att främja en smidig integration av 
den rysktalande befolkningen i Estland respektive Lettland..
5.1.1 Estland
Missionen i Estland har funnits i sju år. Huvudkontoret ligger i Tallinn 
och fältkontor finns i nordöstra Estland. Där bor en stor del av Estlands 
rysktalande invånare. Missionens arbete är främst inriktat på att följa och 
stödja de estniska myndigheterna i deras omfattande arbete för att 
underlätta integrationen av den ryskspråkiga befolkningen i det estniska 
samhället. Den estniska regeringens integrationsarbete har gjort stora 
framsteg under de sju år som missionen funnits på plats och kunnat 
rapportera om utvecklingen i landet. Missionen följer det estniska 
lagstiftningsarbetet på nära håll och ger råd till både myndigheter och 
enskilda om bl.a. mänskliga rättigheter. Missionen har följt hur 
lagstiftningen och dess tillämpning utvecklats vad gäller medborgarskap 
och uppehållstillstånd. 
Under året har särskild uppmärksamhet ägnats språklagen och 
lokalvalslagens bestämmelser om språkkrav för folkvalda. En särskild 
OSSE-representant arbetar med frågor kring de kvarvarande ryska 
militärpensionärerna. En stor del av arbetet med uppehållstillstånd för 
denna grupp har fullföljts. Ny missionschef är den tyska ambassadören 
Doris Hertrampf. Sverige har ställt en medarbetare till missionens 
förfogande. 
5.1.2 Lettland
Missionen i Lettland har också funnits i sju år. Den ligger i Riga och är, 
på samma sätt som missionen i Estland, inriktad på att underlätta 
integrationen av den ryskpråkiga befolkningen i samhället. Missionen 
skall underlätta de lokala myndigheternas omfattande 
integrationsfrämjande arbete samt ge råd till enskilda och myndigheter 
om bl.a. mänskliga rättigheter. Lettland har gjort stora framsteg i 
integrationsarbetet under den tid som missionen funnits på plats. 
Missionen har särskilt följt hur medborgarskapslagstiftningen och dess 
tillämpning samt takten i naturaliseringsprocessen utvecklats. Under året 
har särskild uppmärksamhet ägnats åt den språklag som antogs i 
december. Missionschefen David Johnson från Storbritannien har 
nyligen efterträtts av ambassadör Torsten Örn från Sverige.
Avvecklingen av den tidigare sovjetiska radaranläggningen Skrunda 
avslutades inför OSSE:s toppmöte i Istanbul i nära samarbete mellan 
Lettland, Ryssland och OSSE. Den fullföljda avvecklingen är en 
framgång för samtliga berörda parter.
5.2 Balkan
Fältnärvaron i västra Balkan är OSSE:s mest omfattande insats både 
personellt och finansiellt. Under året har OSSE fått sin största uppgift 
hittills genom att inom ramen för FN:s mission i Kosovo, UNMIK, 
ansvara för de viktiga demokratibyggande insatserna i Kosovo. OSSE har 
missioner i Albanien, Bosnien-Hercegovina, FRJ/Kosovo, Kroatien och 
Makedonien. Det finns även ett mindre OSSE/ODIHR-kontor i 
FRJ/Montenegro. Sammanlagt ingick vid årets utgång ca 930 
internationella och 2500 lokalanställda personer i OSSE:s 
Balkanmissioner.
Mandaten för OSSE-missionerna är utarbetade beroende på behovet i 
varje enskilt land. Fokus ligger på demokratibyggande i vid mening, 
inklusive ansvar för val, media, mänskliga rättigheter och stöd till 
förtroendeskapande åtgärder mellan olika befolkningsgrupper.
Missionerna arbetar ofta med frågor som är gränsöverskridande. För 
att finna lösningar vad gäller t.ex. flyktingåtervändande krävs 
samordnade insatser. Ett samlat grepp på Balkanfrågorna är därför av 
största betydelse.
OSSE:s toppmöte i Istanbul beslöt att ständiga rådet skall anta en 
regional strategi för sydöstra Europa. Denna skall bl.a. bygga på den 
rapport som utarbetades under hösten av Bosnienmissionens chef, 
ambassadör Robert Barry. En viktig målsättning med en sådan regional 
ansats är att främja fördjupat samarbete och koordinering mellan 
missionerna i regionen.
En regional strategi för sydöstra Europa ger vidare en möjlighet att 
konkretisera hur OSSE:s institutioner och missioner på Balkan kan bidra 
i arbetet med den av EU initierade Stabilitetspakten för sydöstra Europa. 
OSSE har möjlighet att spela en central roll i Stabilitetspakten, särskilt 
i arbetsbord 1 om demokratisering och mänskliga rättigheter och i 
arbetsbord 3 om säkerhetsfrågor och rättsfrågor. OSSE:s 
Högkommissarie för nationella minoriteter, Max van der Stoel, har varit 
ordförande för arbetsbord 1 under 1999. I detta arbetsbord leder OSSE en 
arbetsgrupp om jämställdhet mellan könen. Under arbetsbord 3 ansvarar 
OSSE för en arbetsgrupp med uppgift att främja fördjupade militära 
kontakter mellan länderna i sydöstra Europa. Kabinettssekreterare Jan 
Eliasson är ordförande i arbetsbord 3.
5.2.1 Albanien
OSSE:s närvaro i Tirana upprättades 1997 till följd av den akuta krisen i 
Albanien. Arbetet fokuseras främst på demokratiseringsåtgärder och stöd 
till uppbyggande av rättsstatens principer. Missionen har även tilldelats 
ett mandat att verka för samordning av de internationella insatserna i 
landet. En av missionens uppgifter har efter konflikten i Kosovo 
utvecklats till att bli gränsövervakningsverksamheten. 
Efter den politiska krisen i september 1998 bildades en stödgrupp för 
Albanien ("Friends of Albania") med syfte att fungera som nätverk av 
engagerade länder och organisationer. Målsättningen för stödgruppen är 
att stå för den politiska samordningen av de internationella insatserna. 
OSSE och EU delar på ordförandeskapet i denna grupp. På plats i 
Albanien är det dock chefen för OSSE-närvaron, tysken Geert-Heinrich 
Ahrens, som leder arbetet. OSSE-missionen har ett fyrtiotal 
internationella medarbetare, varav en svensk. Under året har Sverige 
även ställt en åklagare till förfogande för att förstärka det albanska 
riksåklagarämbetet. Detta projekt har varit under ledning av det norska 
OSSE-ordförandeskapet och haft en nära koppling till missionens 
verksamhet. 
5.2.2 Bosnien-Hercegovina
I Dayton-avtalet från 1995 tilldelades OSSE en central roll i 
fredsprocessen. Denna roll utgjorde grunden för ständiga rådets beslut att 
samma år upprätta OSSE-missionen i Bosnien. Denna mission var då den 
i särklass största OSSE-närvaron. Mandatet för missionen har tre 
verksamhetsinriktningar: stöd för arbetet med efterlevnaden av de 
mänskliga rättigheterna, övervakning av allmänna val samt 
rustningskontrollåtgärder. Vad gäller de två senare har OSSE 
huvudansvaret för verksamheten, medan ansvaret för frågor rörande 
mänskliga rättigheter delas med andra internationella organisationer och 
enskilda organisationer – främst med den Höge representantens kontor 
(OHR). OSSE-missionen har i dessa frågor ett mycket nära och intensivt 
samarbete med OHR.
Verksamheten för OSSE-närvaron har under åren fokuserats på 
valfrågor. Missionen har tillsammans med OHR spelat en avgörande roll 
för utarbetandet av den nya vallagen som förhoppningsvis kan träda i 
kraft under år 2000. 
Huvudkontoret för missionen ligger i Sarajevo och regionala centra 
finns i Banja Luka, Bihac, Mostar och Tuzla. Missionen har drygt 200 
internationellt anställda och arbetet leds av amerikanen Robert Barry. 
Sverige har ställt fem personer till missionens förfogande däribland en av 
missionens biträdande chefer med ansvar för militära frågor och 
rustningskontroll.
5.2.3 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ)/Kosovo
FN:s säkerhetsråd fastställde den 9 juni genom resolution 1244 (1999) 
mandatet för den internationella civila närvaron i Kosovo, UNMIK. I 
denna mission ingår OSSE:s mission i Kosovo (OMIK) som en 
integrerad men distinkt del. OSSE har i missionens mandat givits 
huvudansvaret för frågor som institutionsbyggande, mänskliga 
rättigheter, demokratisering, media och val. OSSE har dessutom ansvar 
för utbildning av den nationella poliskåren. På OSSE:s polishögkola i 
Kosovo skall totalt 3 500 lokala poliser från olika befolkningsgrupper 
utbildas. Den första kullen poliser om 175 personer utexaminerades i 
november. 
Datum för lokala val i Kosovo har ännu inte fastställts. Klart är dock 
att OSSE kommer att spela en mycket viktig roll både som organisatör 
och övervakare av dessa val. OSSE kommer dessutom att, tillsammans 
med FN, genomföra en folkräkning i Kosovo. Denna folkräkning 
kommer att ligga till grund för ett befolkningsregister som i sin tur 
kommer att användas vid upprättandet av de röstlängder som OSSE 
kommer att utarbeta inför valen. 
OSSE kommer vidare att spela en roll i det nyupprättade interimistiska 
råd som skall leda Kosovo (IAC), som består av såväl internationella 
som lokala företrädare.
OSSE-missionens storlek skall enligt mandatet totalt uppgå till 700 
personer. I december fanns det omkring 460 internationella tjänstemän på 
plats, varav närmare 30 från Sverige. Fem av de personer som Sverige 
har ställt till förfogande är poliser som är verksamma vid OSSE:s 
polishögskola. FN-missionen leds av fransmannen Bernard Kouchner 
medan OSSE:s arbete i Kosovo leds av nederländaren Daan Everts. 
Kosovomissionen utgör OSSE:s hittills största fältinsats.
5.2.4 Kroatien
OSSE:s mission i Kroatien har såväl ett traditionellt civilt mandat som 
ansvar för en civilpolisinsats. Detta civilpolismandat – som övertogs från 
FN/UNTAES i oktober 1998 - är dock territoriellt begränsat till östra 
Slavonien, medan missionens grundläggande mandat från 1996 gäller för 
hela landet. 
OSSE-missionens främsta uppgift är att stödja den kroatiska 
regeringens genomförande av dess internationella åtaganden om 
mänskliga rättigheter, rättsstatens principer samt förtroendeskapande 
åtgärder mellan folkgrupper. Syftet är att möjliggöra ett större 
återvändande för serber och kroater – såväl för internflyktingar inom 
Kroatien som för flyktingar i andra länder – till de platser där de levde 
före krigsutbrottet. I realiteten har denna uppgift även till stor del 
fokuserats på att möjliggöra för serber som lever i minoritet i Kroatien att 
stanna kvar i landet. Missionen har även under året tillsammans med 
ODIHR spelat en viktig roll inför parlamentsval och presidentval. 
Mandatförlängningen för missionen genomfördes i december och 
gäller endast för tre månader. Gällande mandat löper därför ut 31 mars år 
2000. Allt tyder dock i dag på att detta mandat kommer att förlängas 
ytterligare. Missionen har ett bemanningstak på 280 internationellt 
anställda. Sverige har ställt 14 personer till missionens förfogande, varav 
8 är poliser. Arbetet leds av fransmannen Bernard Poncet och missionens 
storlek uppgår till 220 personer. 
5.2.5 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)
OSSE-missionen i Skopje upprättades år 1992 med främsta syfte att 
förhindra spridningen av den jugoslaviska konflikten. Under senare år 
har dock missionens verksamhet främst inriktat sig på 
förtroendeskapande åtgärder med syfte att dämpa den alltmer tydliga 
etniska spänningen mellan befolkningsmajoriteten och den albanska 
minoriteten. Missionen har ett mycket nära samarbete med OSSE:s 
Högkommissarie för nationella minoriteter som under året starkt 
engagerat sig i bl.a. språkfrågan. En person på missionen är direkt knuten 
till Högkommissariens kontor. Missionen har åtta internationella 
tjänstemän, varav en svensk. Arbetet leds av den italienske ambassadören 
Carlo Ungaro. 
5.3 Centralasien
OSSE utökade verksamheten i Centralasien under året i samband med 
utarbetandet av en regional strategi för regionen. Nya kontor etablerades 
i Kazakstan, Kirgizistan och Turkmenistan. Organisationen är därmed 
representerad i samtliga regionens länder. 
Då ett flertal gränsöverskridande frågor präglar Centralasien kommer 
OSSE framgent att fokusera på att få till stånd ökat regionalt samarbete 
mellan länderna. OSSE:s förste generalsekreterare den tyske 
ambassadören Wilhelm Höynck presenterade under året ett förslag om en 
ökad regional satsning av OSSE i Centralasien. OSSE:s nuvarande 
generalsekreterare Jan Kubis har utsetts till det österrikiska 
ordförandeskapets personlige representant för Centralasien. Ett planerat 
OSSE-möte med centralasiatiska ledare under år 2000 kan 
förhoppningsvis bidra till en lösning av ländernas vattenresursproblem.
Vid toppmötet i Istanbul åtog sig de centralasiatiska statscheferna på 
nytt att verka för demokrati och främja respekten för de mänskliga 
rättigheterna. Samtidigt uppvisar flertalet av länderna bristande 
demokratiska system. OSSE kommer att fortsätta verka för att stärka 
demokratin och respekten för OSSE:s normer. 
5.3.1 Kazakstan
Under året upprättades OSSE-kontoret i Almaty. Dess viktigaste uppgift 
har hittills varit att, i dialog med regeringen, verka för att höstens 
parlamentsval skulle hålla demokratisk standard. ODIHR övervakade 
valet i oktober och ansåg att Kazakstan, trots många brister, tog ett steg i 
riktning mot efterlevnad av OSSE:s normer. OSSE-kontoret kommer 
framgent att verka för att landet tar fasta på ODIHR:s rekommendationer 
och genomför förändringar av vallagstiftningen. OSSE-kontoret i Almaty 
leds av den tyske ambassadören Ulrich Schöning.
5.3.2 Kirgizistan
Liksom de övriga OSSE-missionerna i Centralasien har det nyetablerade 
OSSE-kontoret i Bisjkek som huvuduppgift att främja demokratin och 
respekten för de mänskliga rättigheterna. Kirgizistan har i dessa 
avseenden gjort reella framsteg under 1990-talet. Förhoppningsvis 
kommer demokratin att konsolideras ytterligare i och med 
parlamentsvalet i februari 2000.
Under året följde OSSE-kontoret den säkerhetspolitiska utvecklingen 
noga. I augusti drabbades Osj-provinsen i landets södra delar av ett 
väpnat intrång av en oberoende uzbekisk grupp från Tadzjikistan. Efter 
några månader av väpnad kamp och gisslantaganden återvände milisen 
till Tadzjikistan. Under år 2000 kommer OSSE sannolikt att etablera 
fältkontor i Osj och söka förebygga framtida konflikter i och kring den 
tätbefolkade och multietniska Ferganadalen. OSSE-kontoret i Bisjkek 
leds av ambassadör Jerzy Wieclaw från Polen.
5.3.3 Tadzjikistan
OSSE upprättade 1994 en mission i Tadzjikistan med huvudkontor i 
Dusjanbe. Missionens huvuduppgift är främst att övervaka det politiska 
läget samt bidra till försoning och dialog mellan folkgrupperna. I den 
fredsöverenskommelse som slöts efter landets inbördeskrig 1997 står 
OSSE som en av garanterna. Områden där OSSE-missionen spelar en 
särskilt aktiv roll är utarbetandet av landets konstitution och vallag. 
Denna verksamhet har varit mycket viktig under det senaste året, då 
oenighet bland de politiska grupperingarna tidvis hotat stabiliteten i 
landet. 
I november hölls presidentval. Mot bakgrund av allvarliga problem 
med bl.a. registrering av kandidater avstod ODIHR från att observera 
valet. 
OSSE-missionen driver tillsammans med de fem fältkontoren en rad 
projekt rörande bl.a. politiska rättigheter, media, miljö och kvinnofrågor. 
Missionens leds av den rumänske ambassadören Marin Buhoara. 
5.3.4 Turkmenistan
Under sitt första verksamhetsår har OSSE-kontoret i Asjgabad sökt bidra 
till att förbättra Turkmenistans bristande respekt för demokrati och 
mänskliga rättigheter. 
Året har präglats av trakasserier av religiösa minoriteter och 
arresteringar av politiskt oliktänkande. I december genomfördes 
parlamentsval som föregåtts av uppenbara brott mot OSSE:s principer. 
ODIHR valde mot denna bakgrund att inte observera valet. I slutet av 
året fjärmade sig Turkmenistan ytterligare från OSSE:s gemensamma 
normer, då folkförsamlingen förlängde president Nijazovs mandat på 
livstid. Chefen för OSSE-kontoret i Asjgabad österrikiske ambassadören 
Paul Ullmann lämnade vid årsskiftet 1999/2000. 
5.3.5 Uzbekistan
Som en följd av nyetableringen av OSSE-kontor i Kirgizistan, 
Turkmenistan och Kazakstan har OSSE:s förbindelsekontor för 
Centralasien, beläget i Tasjkent, kommit att fokusera verksamheten på 
utvecklingen i Uzbekistan. En huvuduppgift under det gångna året har 
varit att främja respekten för de mänskliga rättigheterna. I februari 
drabbades Tasjkent av ett antal sprängattentat med dödlig utgång. 
Rättegångarna mot misstänkta för attentaten uppvisade brister i 
förhållande till internationella normer. OSSE-kontoret nekades vid flera 
tillfällen att observera rättegångarna. Parlamentsvalet i december 
uppfyllde inte de kriterier för demokratiska val som antagits av OSSE. 
ODIHR genomförde, under ledning av en svensk diplomat, en 
förvalsstudie och kunde bl.a. konstatera att det rådde bristande mötes- 
och föreningsfrihet. Då grunderna för demokratiska val inte bedömdes 
som tillräckliga avstod ODIHR från att observera valet. Inte heller 
presidentvalet i januari 2000 övervakades av ODIHR. 
OSSE:s förbindelsekontor i Tasjkent leds av den bulgariske 
ambassadören Gantcho Gantchev.
5.4 Andra länder
5.4.1 Armenien
Under hösten tog OSSE beslut att etablera kontor i Armeniens 
huvudstad Jerevan. Kontoret, som är under uppbyggnad, kommer att 
fokusera på frågor rörande mänskliga rättigheter och demokratisering.
5.4.2 Azerbajdzjan
Under hösten beslutade OSSE även att upprätta kontor i Azerbajdzjans 
huvudstad Baku. Kontoret, som är under uppbyggnad, kommer att 
fokusera på mänskliga rättigheter och demokratisering.
5.4.3 Georgien
OSSE:s mission i Georgien tillkom 1992. Huvudkontoret ligger i 
huvudstaden Tbilisi. Missionens verksamhet spänner över en rad 
områden. En av huvuduppgifterna är att söka få till stånd en fredlig 
lösning på konflikten om Sydossetien. Säkerhetsläget i detta område är 
fortsatt lugnt. Fredsförhandlingarna har ännu inte nått ett genombrott 
avseende frågan om regionens status även om vissa smärre framsteg 
uppnåtts. Under år 2000 kommer sannolikt ett expertmöte att hållas i 
Wien med parterna.
Inom området mänskliga rättigheter och demokratisering har OSSE-
missionen speciellt uppmärksammat parlamentsvalet i november, 
ombudsmannaämbetet samt, i samarbete med Europarådet, frågan om de 
mesketiska turkarna. OSSE-missionen fortsätter dessutom att stödja 
NGO:s och media. OSSE kommer att övervaka landets presidentval som 
äger rum i april 2000. 
OSSE har även blivit alltmer involverad i försöken att lösa Abchasien-
konflikten, dels genom FN:s och OSSE:s gemensamma kontor för 
mänskliga rättigheter i Suchumi och dels genom deltagande i den FN-
ledda fredsprocessen. Under våren 2000 kommer en delegation att 
undersöka förekomsten av etniskt våld i det omtvistade Galidistriktet och 
undersöka möjligheterna för en eventuell etablering av lokal OSSE-
närvaro i syfte att värna de mänskliga rättigheterna.
Under slutet av året utvidgades OSSE-missionens 
konfliktförebyggande verksamhet i Georgien, då OSSE på georgiskt 
initiativ beslutade att övervaka Georgiens gräns mot Tjetjenien 
(Ryssland).
OSSE-missionen leds av den franske ambassadören Jean Michel 
Lacombe. Sverige har ställt en person till missionens förfogande. 
5.4.4 Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete
Nagorno-Karabach är en enklav i det muslimskt dominerade 
Azerbajdzjan med övervägande armenisk kristen befolkning. Konflikten 
om enklavens rättsliga status har pågått sedan slutet av 1980-talet med 
bl.a. över en miljon flyktingar som följd. 
OSSE:s arbete för att få till stånd en lösning av konflikten sker till stor 
del i den s.k. Minskgruppen. Sverige ingår i gruppen och har tidigare 
varit dess ordförande. Den står nu under delat ordförandeskap mellan 
Frankrike, Förenta staterna och Ryssland. 
Ordförandeskapet i OSSE har även en personlig representant för frågan 
och posten innehas för närvarande av den polske diplomaten Andrzej 
Kasprzyk.
En vapenvila, ett avtal om förtroendeskapande åtgärder samt 
humanitära ömsesidiga åtaganden förhandlades fram under det svenska 
ordförandeskapet i Minskgruppen 1994. Vapenvilan har i stort iakttagits 
sedan dess. 
Parterna i konflikten har under senare tid fört bilaterala samtal och 
närmat sig varandra. Som en förtroendeskapande åtgärd har utväxling av 
fångar skett. Inom Minskgruppen finns beredskap för att bistå vid 
utarbetandet av en uppgörelse. Alltsedan 1992 har möjligheten av en 
fredsbevarande OSSE-insats diskuterats och en militär 
planeringsfunktion vid OSSE-sekretariatet har upprättats för detta 
ändamål.
5.4.5 Moldavien
Missionen i Moldavien tillkom 1993. OSSE-missionens uppgift är att 
medverka till en varaktig politisk lösning av konflikten i Transnistrien, 
baserad på territoriell integritet för Moldavien och autonomi för 
Transnistrien. Vidare skall missionen nära följa tillbakadragandet av de 
resterande ryska trupper, inklusive utrustning samt stora mängder 
ammunition och vapen, som finns kvar i landet. En OSSE-
bedömningsmission under fransk ledning, och med svenskt deltagande, 
är redo att med kort varsel åka till Transnistrien för att göra en 
bedömning av mängderna av vapen och ammunition och möjligheten att 
transportera eller förstöra dessa på plats. Missionen har dock försenats på 
grund av transnistriskt motstånd.
Viss förstörelse av ammunition och utrustning samt bortförande av 
militär utrustning har skett under året. Detta har dock mött stark 
opposition i Transnistrien som hotar med att vidta åtgärder för att stoppa 
transporter till Ryssland. Det transnistriska motståndet har växt sedan 
Istanbultoppmötet, vars resultat man inte erkänner. I 
toppmötesdeklarationen åtar sig Ryssland att trupptillbakadragandet skall 
vara genomfört till slutet av år 2002. OSSE har nyligen inrättat en 
särskild fond för bidrag till ammunitionsförstöringen.
Missionen arbetar även med frågor som rör mänskliga rättigheter och 
bidrar till återuppbyggnaden efter konflikten i Gagauzien, ett 
minoritetsområde i Moldavien. Missionen leds av amerikanen William 
Hill och har åtta medlemmar. Huvudkontoret ligger i Chisinau och ett 
fältkontor finns i Tiraspol.
5.4.6 Ryssland/Tjetjenien
Konflikten i Tjetjenien präglade i hög grad toppmötet i Istanbul. 
Statsministern uttryckte i sitt anförande oro över situationen och 
fördömde allt urskillningslöst bruk av våld. I den politiska deklaration 
som antogs vid mötet framhölls vikten av en politisk lösning av 
konflikten och OSSE:s beredskap att medverka till ett återupptagande av 
den politiska dialogen betonades. Vidare underströks nödvändigheten av 
att OSSE:s normer respekteras. 
I deklarationen bekräftades också Rysslands territoriella integritet och 
alla former av terrorism fördömdes. Den redan tidigare antagna OSSE-
principen, att bristande uppfyllnad av OSSE-normer i ett medlemsland är 
en fråga som rör hela OSSE-kretsen, bekräftades i den stadga som antogs 
vid toppmötet. 
Ett resultat av toppmötet i Istanbul var att OSSE:s ordförande inbjöds 
av Ryssland att besöka Moskva och Tjetjenien. Besöket ägde rum i 
mitten av december och OSSE-ordföranden, Norges utrikesminister Knut 
Vollebaek, underströk i sina slutsatser från besöket den regionala 
dimensionen i strävandena att finna en politisk lösning av konflikten. En 
regional konferens med tjetjenska representanter, företrädare från 
Ryssland samt angränsande delrepubliker kunde därför fylla en viktig 
funktion. Vollebaek efterlyste vidare ett ökat humanitärt bistånd och en 
bättre koordinering mellan de humanitära aktörerna. I november besökte 
det norska ordförandeskapets representant, ambassadör Kim Traavik, den 
till Tjetjenien angränsande delrepubliken Ingusjetien, för att bl.a. studera 
den humanitära situationen. 
OSSE:s stödgrupp i Tjetjenien är för närvarande placerad till Moskva. 
Sverige och Europeiska unionen i sin helhet hävdar att det är av största 
vikt att OSSE åter får en permanent närvaro i regionen.
5.4.7 Ukraina
OSSE:s mission i Ukraina etablerades 1994. I maj avslutades missionen 
då värdlandet ansåg att missionens mandat till fullo var uppfyllt. Till stor 
del delade andra länder denna syn, men flertalet ansåg samtidigt att 
missionen hade många viktiga uppgifter att fylla fortfarande. Det norska 
ordförandeskapet förhandlade fram en kompromiss som innebar att man 
istället fr.o.m. juni fick en projektsamordnare med kontor i Kiev för att 
hantera de många projekt - inom framförallt den mänskliga dimensionen 
- som utförs av OSSE:s institutioner, inte minst vad gäller rådgivning 
inom området för lagstiftning om mänskliga rättigheter. 
Projektsamordnare är tysken Peter Burkhard som har tre internationella 
medarbetare.
5.4.8 Vitryssland
OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp i Vitryssland inledde sin 
verksamhet i början av år 1998. Mandatet omfattar stöd till de vitryska 
myndigheterna att efterleva åtaganden inom OSSE samt att bistå vid 
utvecklandet av demokratiska institutioner. OSSE:s rådgivnings- och 
övervakningsgrupp har en understödjande funktion i strävandena att 
genom dialog mellan regering och opposition skapa förutsättningar för 
fria och rättvisa parlamentsval år 2000. Sverige har såväl individuellt 
som inom EU och OSSE gjort markeringar vad gäller mänskliga 
rättigheter i Vitryssland, bl.a. genom att verka för ett frisläppande av den 
förre premiärministern Tjigir. I december frigavs Tjigir från häktet och 
sedermera har rättegången mot honom inletts. 
Vid de vitryska lokalvalen under våren valde OSSE att inte bistå med 
experthjälp eftersom de vitryska rättsreglerna för val inte uppfyller de 
krav som OSSE ställer.
Även arbetsgruppen för Vitryssland i OSSE:s parlamentariska 
församling arbetar för att främja dialogen mellan regering och opposition 
och dess ordförande, rumänen Adrian Severin, besökte senast Minsk mot 
slutet av året i detta syfte. Mot slutet av året avstannade i stort dialogen, 
huvudsakligen på grund av att regeringens representant avsattes av 
presidenten utan att någon ersättare utnämndes. Den parlamentariska 
församlingen erkänner inte den senast utsedda vitryska 
nationalförsamlingen efter stora oegentligheter i valet av denna. OSSE:s 
representation i Minsk omfattas av fem internationella tjänstemän och 
arbetet leds av den tyske ambassadören Hans-Georg Wieck.
6 OSSE:s parlamentariska församling
Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s 
övriga institutioner. Dialogen om hur samarbetet mellan församlingen 
och övriga institutioner kan stärkas har dock intensifierats. 
Församlingens talman deltar regelbundet i OSSE-trojkans möten och i 
ministermöten. Församlingens internationella sekretariat, som är förlagt 
till Köpenhamn, arbetar nära med OSSE:s sekretariat i Wien och andra 
OSSE-institutioner. Den parlamentariska församlingen har också stärkt 
sitt stöd till OSSE:s fältverksamhet.
I den säkerhetsstadga som antogs i Istanbul i november välkomnades 
den parlamentariska församlingens växande roll, särskilt avseende 
demokratisk utveckling och valövervakning.
Den parlamentariska församlingens årliga möte ägde rum i S:t 
Petersburg den 6-10 juli. Resolutioner antogs om bl.a. Kosovo och 
Vitryssland samt om en stärkt roll för församlingen. Samarbetet mellan 
församlingen och ODIHR för valövervakning och valutvärdering 
framhölls liksom behovet av ökade åtgärder för att följa upp 
rekommendationer som görs vid valövervakning. Helle Degn från 
Danmark omvaldes som församlingens talman. Hon har verkat för att 
göra församlingen till mindre av diskussionsforum och mer av aktör i 
nära samarbete med OSSE:s övriga verksamheter, särskilt vad gäller 
fältinsatserna.
Vid toppmötet i Istanbul framhöll Helle Degn församlingens 
aktionsorienterade roll. Parlamenten och parlamentarikerna spelar en 
viktig roll för värnet om demokratin och för förebyggande av konflikter. 
Små grupper av parlamentariker från församlingen, s.k. demokratiteam, 
har tillskapats eller kommer att tillskapas för att bygga demokrati, främja 
försoning och mänskliga rättigheter och stödja demokratiska institutioner 
i bl.a. Vitryssland och Kosovo samt främja arbetet på Stabilitetspakten 
för sydöstra Europa och bistå i lösningen av Transnistrienkonflikten i 
Moldavien.
Den svenska delegationen till den parlamentariska församlingen leds 
av riksdagsledamoten Tone Tingsgård. Församlingen möts den 6-10 juli 
2000 i Bukarest.
7 Budget
Under 1999 uppgick den samlade budgeten inom OSSE till cirka 1,8 
miljarder kronor (drygt 200 miljoner euro), varav den svenska 
bidragsdelen uppgick till cirka 50 miljoner kronor. Budgeten finansieras 
genom två olika bidragsskalor, varav en för större missioner enligt beslut 
vid ministermötet i Köpenhamn 1997. Som större missioner räknas 
OSSE-missionerna i Bosnien-Hercegovina, Kosovo och Kroatien. Under 
året fortgick arbetet på att skapa en ny bidragsskala för OSSE. Detta 
arbete förväntas avslutas under senhösten år 2000. 
Förutom den svenska andelen av den samlade OSSE-budgeten 
tillkommer för svensk del kostnader för personal som Sverige ställt till 
OSSE:s förfogande om cirka 44 miljoner kr, kostnader för 
valövervakning om cirka 2 miljoner kr samt drygt 2 miljoner kr för andra 
insatser. Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet var därmed i 
storleksordningen 100 miljoner kronor för år 1999.
8 Förkortningar
CFE	Conventional Armed Forces in Europe
	(Avtal om konventionella väpnade styrkor i 
	Europa)
CPC	Conflict Prevention Centre 
	(Centrum för konfliktförebyggande insatser - 
	inom OSSE-sekretariatet)
CSBM	Confidence- and Security-Building Measures
	(förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder)
CSCE	Conference on Security and Co-operation in
	Europe (jfr ESK)
ECMM	European Community Monitoring Mission
	(EU:s övervakningsorganisation på Balkan)
EF	Economic Forum
	(OSSE:s ekonomiska forum)
ESK	Konferensen om säkerhet och samarbete i 
	Europa
	(Europeiska säkerhetskonferensen, jfr 
	CSCE)
EU	Europeiska unionen 
	(European Union)
FN	Förenta Nationerna
	(United Nations)
FRJ	Förbundsrepubliken Jugoslavien
FSC	Forum for Security Co-operation
	(OSSE:s säkerhetsforum)
GUSP	Gemensamma utrikes- och säkerhets-
	politiken (inom EU)
HCNM	High Commissioner on National Minorities
	(OSSE:s Högkommissarie för nationella 
	minoriteter)
HLPG	High Level Planning Group 
	(militär stabsgrupp i Wien för planering
	av fredsbevarande insats i Nagorno-
	Karabach)
IDEA	International Institute for Democracy and
	Electoral Assistance
KVM	Kosovo Verification Mission
(OSSE:s verifikationsmission i Kosovo; 
verkade i Kosovo mellan oktober 1998-mars 
1999)
NGO	Non-governmental organization
	(frivilligorganisation)
ODIHR	Office for Democratic Institutions and 
	Human Rights
	(OSSE:s kontor för demokratiska 
	institutioner och mänskliga rättigheter)
OHR	Office of the High Representative
	(Höge representantens kontor i Bosnien)
OMIK	OSCE Mission in Kosovo, 
	(OSSE:s del inom FN:s mission i Kosovo 
jmf UNMIK)
OSCE	Organization for Security and Co-operation 
	in Europe 
OSSE	Organisationen för säkerhet och samarbete i 
	Europa 
PC	Permanent Council 
	(Ständiga rådet)
REACT	Rapid Expert Assistance and Co-operation 
Teams 
	(Snabb civil insatsberedskap inom OSSE)
UNHCR	United Nations High Commissioner for 
	Refugees
	(FN:s flyktingkommissarie)
UNMIK	United Nations Mission in Kosovo. 
	(FN:s civila mission i Kosovo)
UNOMIG	United Nations Mission in Georgia
	(FN:s observatörsgrupp i Georgien)
UNOMOT	United Nations Observer Mission in
	Tajikistan
	(FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan)
UNPREDEP	United Nations Preventive Deployment
	(FN:s förebyggande militära insats i
	Makedonien)
UNTAES	United Nations Transitional Administration 
	for Eastern Slavonia, Baranja and Western
	Sirmium
	(FN:s övergångsadministration för östra 
	Slavonien)
VEU	Västeuropeiska unionen 
WEU	Western European Union 	
9 OSSE:s medlemsländer
Albanien		Makedonien (f.d. jugoslaviska
Andorra		republiken Makedonien)
Armenien		Malta
Azerbajdzjan		Moldavien
Belgien		Monaco
Bosnien-Hercegovina		Nederländerna
Bulgarien		Norge
Canada		Polen
Cypern		Portugal
Danmark		Rumänien
Estland		Ryssland
Finland		San Marino
Frankrike		Schweiz
Förenta staterna		Slovenien
Georgien		Slovakien
Grekland		Spanien
Heliga Stolen		Storbritannien
Irland		Sverige
Island		Tadzjikistan
Italien		Tjeckien
Förbundsrepubliken Jugoslavien 	Turkiet
(FRJ)		Turkmenistan
Kazakstan		Tyskland
Kirgizistan		Ukraina
Kroatien		Ungern
Lettland		Uzbekistan
Liechtenstein		Vitryssland
Litauen		Österrike
Luxemburg		(= 55 varav en t.v. suspenderad)
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, 
Klingvall, Östros, Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, 
Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Lindh
_______________________
Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:69 Redogörelse för 
verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa 
(OSSE) under år 1999.
   Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien avstängdes 1992 från att delta i 
OSSE:s möten; detsamma gäller alltjämt FRJ
Skr. 1999/2000:69
16
1
                