Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1998/99:1 Budgetpropositionen för 1999 Förslag till statsbudget för budgetåret 1999, reviderad finansplan, budgetpolitiska mål, ändrade anslag för budgetåret 1998, skatte- frågor, m.m. Regeringens proposition 1998/99:1 Budgetpropositionen för 1999 Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 6 § regeringsformen sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1999 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget. Stockholm den 5 oktober 1998 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1999. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 680 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1999 beräknas till -16 miljarder kronor vilket innebär att statsskulden amorteras. I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, budgetpolitiska mål, en prognos för budgeten för 1998 samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998. Regeringen redovisar förslag till utgiftstak för staten för åren 1999-2001 fördelat på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena och Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för budgetåret 1999. Förslag till statsbudget för budgetåret 1999 Utgifter m.m. Tusental kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 4 179 704 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 705 333 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 810 859 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 21 919 269 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 871 318 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 44 107 565 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 11 899 604 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 4 324 184 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 24 012 459 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 80 503 205 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 34 315 009 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 39 896 045 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 33 789 000 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 48 274 400 Utgiftsområde 15 Studiestöd 22 447 075 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 29 030 747 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 452 147 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 20 463 080 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 2 742 897 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 1 548 899 Utgiftsområde 21 Energi 1 681 490 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 25 501 314 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 11 973 865 Utgiftsområde 24 Näringsliv 2 897 947 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 103 564 700 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 84 560 000 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 21 908 000 Summa utgiftsområden 693 380 115 Minskning av anslagsbehållningar 5 000 000 Summa utgifter 698 380 115 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto 26 987 621 Överföring från AP-fonden -45 000 000 Summa 680 367 736 Inkomster m.m. Tusental kronor Inkomsttyp 1000 Skatter m.m. 630 559 617 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet 32 131 058 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom 15 001 000 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån 3 134 945 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster 5 300 000 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU 10 241 116 Inkomsttyp 7000 Extraordinära medel avseende EU 0 Summa inkomster 696 367 736 Beräknat lånebehov -16 000 000 Summa 680 367 736 Innehållsförteckning 1 Reviderad finansplan 13 1.1 En budget för framtiden 13 1.2 Den ekonomiska utvecklingen 15 1.2.1 Den internationella utvecklingen 15 1.2.2 Den svenska utvecklingen 16 1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser 18 1.3.1 Finanspolitiken 18 1.3.2 Penning- och valutapolitik 21 1.4 Samarbete om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö 23 1.5 Regeringens politik för 2000-talet 26 1.6 Rättvisa skatter 29 1.7 Fördelningspolitiken 30 2 Förslag till riksdagsbeslut Fel! Bokmärket är inte definierat. 3 Lagförslag 43 3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid 2000 års taxering 43 3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m. 45 3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 46 4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten 49 4.1 Budgetpolitiska mål 49 4.1.1 Utgiftstak 49 4.1.2 Överskott i de offentliga finanserna 50 4.2 Samhällsekonomiska förutsättningar 51 4.3 Prioriteringar 52 4.4 Ålderspensionsreformen 53 4.5 Den offentliga sektorns finanser 55 4.6 Statsbudgetens utveckling 1997-2001 56 4.6.1 Statsbudgetens inkomster 56 4.6.2 Statsbudgetens utgifter 57 4.6.3 Statens lånebehov 61 4.7 Statsskulden 62 5 Inkomster 67 5.1 Offentliga sektorns skatter – periodiserad redovisning 68 5.2 Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning 75 5.2.1 Nytt uppbördssystem och ändrad redovisning 75 5.2.2 Skatteinkomster 75 5.2.3 Övriga inkomster 78 5.2.4 Jämförelse med vårpropositionen 79 5.2.5 Socialavgifter - ändrad titelredovisning 80 6 Utgifter åren 1999–2001 83 6.1 Takbegränsade utgifter 83 6.1.1 Ramar för utgiftsområden 83 6.1.2 Budgeteringsmarginalen 85 6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m. 86 6.3 Avgiftsbelagd verksamhet 102 6.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital 103 6.5 Garantier 105 6.6 Beställningsbemyndiganden 106 6.7 Bemyndigande för ramanslag 107 7 Prognos och tilläggsbudget för 1998 113 7.1 Inledning 113 7.2 Prognos för 1998 113 7.2.1 Inkomster 114 7.2.2 Takbegränsade utgifter 116 7.3 Förslag till tilläggsbudget för 1998 120 7.3.1 Inledning 120 7.3.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 121 7.3.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 122 7.3.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 123 7.3.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 124 7.3.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 124 7.3.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 125 7.3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 126 7.3.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 127 7.3.10 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 128 7.3.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 129 7.3.12 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 130 7.3.13 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 130 7.3.14 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 131 7.3.15 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 132 7.3.16 Utgiftsområde 24 Näringsliv 133 7.3.17 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 134 7.3.18 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 134 8 Skattefrågor 137 8.1 Inledning 137 8.2 Allmänna överväganden 137 8.2.1 De internationella förutsättningarna 137 8.2.2 Skatten på arbetsinkomster 139 8.2.3 Beskattningen av företag och entreprenörer 139 8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster 140 8.3 Skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare 140 8.4 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster 142 8.5 Fastighetsskatten på bostadshyreshus 142 8.6 Begreppet näringsverksamhet och tilldelningen av F-skattsedel 143 8.7 Fordonsskatt på bussar 143 8.8 Finansiella effekter m.m. 144 8.8.1 Förslag i budgetpropositionen 144 8.8.2 Förslag i andra propositioner 145 9 Styrning av statlig verksamhet 149 9.1 Inledning 149 9.2 Ekonomisk styrning 149 9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen 149 9.3 Utvecklingen inom statsförvaltningen 151 9.4 Statsförvaltningens produktivitetsutveckling 154 9.5 Regeringens uppföljning av myndigheternas arbetsgivar-politik 155 9.6 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar m.m. 155 Bilagor Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret 1998 Bilaga 2 Svensk ekonomi Bilaga 3 Ålderspensionsreformens finansiella effekter Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 Bilaga 5 Fördelningspolitisk redogörelse Bilaga 6 Statlig styrning Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998 1 Reviderad finansplan 1 Reviderad finansplan 1.1 En budget för framtiden Under de senaste åren har en unikt omfattande budgetsanering genomförts i Sverige. På fem år har ett underskott på 12,3 procent vänts till ett överskott på 2,1 procent av BNP. Saneringen var påfrestande men nödvändig. Under samma period har en varaktigt låg inflation etablerats. Genom denna politik har framtidstron återvänt och en stabil grund lagts för en uthålligt hög tillväxt och stigande sysselsättning. Den skapar också en större motståndskraft i tider av internationell finansiell oro. Om budgetsaneringen och inflationsbekämpningen inte hade genomförts framgångsrikt skulle Sverige nu ha varit i en mycket prekär situation. Den internationella finansiella turbulensen har på senare tid varit betydande. Allvarliga kriser förekommer i Ryssland, i Japan och flera andra asiatiska länder och även i Latinamerika. Det finns farhågor om att dessa kriser sprider sig till flera länder. Även om störningarna hittills främst varit på det finansiella området, finns det en risk att dessa fortplantas till den reala ekonomin. Det finns redan exempel på nedreviderade tillväxtprognoser i vissa andra länder. Utgången av riksdagsvalet har vidare skapat en viss osäkerhet kring möjligheterna att skapa politiska majoriteter och om den ekonomiska politikens fortsatta inriktning. Det är därför viktigt att budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samarbetet berör fem områden – ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö – och innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Andra områden – såsom Europapolitiken och säkerhetspolitiken – omfattas däremot inte av överenskommelsen. Uppgörelsen mellan de tre partierna utgår också från att respekt visas för tidigare överenskommelser inom andra partikonstellationer. Hit hör uppgörelserna om den nya budgetprocessen, pensionsreformen, Riksbankens ökade självständighet, energipolitiken och försvarspolitiken. Dessa uppgörelser ligger fast. Med den nya uppgörelsen som nu träffats markeras att det finns en bred uppslutning kring en stabil och förutsägbar ekonomisk politik som syftar till att vidmakthålla och förstärka förtroendet för den svenska ekonomin. Det är en politik för ökad sysselsättning, ökad rättvisa, förbättrad jämställdhet och förbättrad miljö. Ekonomi Samarbetet om ekonomin utgår från att de tidigare fastställda utgiftstaken för 1998, 1999, 2000 och 2001 ligger fast. För att inte riskera att utgiftstaken för 1998 och 1999 bryts vidtas ett antal åtgärder som innebär utgiftsreduceringar och senareläggningar av statliga utgifter. Överskottsmålen för de offentliga finanserna ligger också fast, vilket innebär att successiva amorteringar kan göras på statsskulden. I förhållande till tidigare fastställda mål sker dock en skärpning, såtillvida att målet för år 2000 höjs från 1,5 procent till 2,0 procent av BNP. Politiken för att vidmakthålla inflationen på en mycket låg nivå ligger också fast. Detta kommer bl.a. till uttryck i att erforderliga riksdagsbeslut kommer att tas under hösten vad avser att ge Riksbanken en ökad självständighet. Sysselsättning Erfarenheten visar att mål för den ekonomiska politiken får stor genomslagskraft. Det har i Sverige bl.a. gällt målen för budgetsaneringen och inflationen. Regeringen har tidigare formulerat ett mål som innebär att den öppna arbetslösheten skall nedbringas till 4 procent år 2000. Det finns skäl att höja ambitionen och förlänga tidsperspektivet genom att fastställa ett kompletterande mål för sysselsättningen. Det innebär att andelen sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till 80 procent år 2004. Regeringen avser att i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition återkomma med förslag som förbättrar möjligheten att uppnå målet. I budgetpropositionen föreslås ökade resurser till skolan, vården och omsorgen genom successiva höjningar av statsbidragen 1999, 2000 och 2001 samt genom att de 200 kronor som betalas i statlig skatt istället överförs till den kommunala sektorn. Förutom att dessa resurser medger förbättrad kvalitet och ökad standard inom skolan, vården och omsorgen möjliggör de också en förbättrad sysselsättning. Rättvisa En rad åtgärder föreslås för att öka rättvisan i vårt samhälle. Pensionärernas ekonomi förbättras 1999 genom att det fulla prisbasbeloppet återställs och genom att bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna höjs. De förvärvsarbetandes ekonomi förbättras genom en tillfällig skattereduktion som främst gynnar låginkomsttagarna. Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks tillfälligt 1999. Barn- och studiebidragen höjs i två etapper år 2000 och 2001. Insatser görs för att förbättra situationen för de hemlösa. Biståndet höjs successivt 1999, 2000 och 2001. Jämställdhet Kvinnor och män skall ha samma möjlighet att försörja sig. Könsbetingade löneskillnader mellan män och kvinnor bör tas bort. Jämställdhetsombudsmannen tillförs ökade resurser. Statistiska centralbyrån får medel bl.a. för att förbättra lönestatistiken och metoderna för jämställdhetsbokslut. Utredningen om jämställdhetslagen får i uppdrag att analysera frågor som rör arbetsvärdering. Myndigheterna får i uppdrag att arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor, inklusive lönefrågor. Miljö Ytterligare resurser tillförs för att kunna förvärva värdefulla skogsområden. Mera resurser tillförs även för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog. Särskilda medel anvisas för marksanering. De lokala investeringsprogrammen vidgas till att även omfatta stöd för allergisanering. Naturvårdsverket får i uppdrag att, i samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad bedömning av miljöforskningen. En arbetsgrupp tillsätts för att följa arbetet med att upprätta miljöjusterade nationalräkenskaper. Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska vårproposition presentera gröna nyckeltal. Skattepolitiken Med den starkare grund som lagts för svensk ekonomi genom budgetsaneringen och låginflationspolitiken skapas större utrymme för framtidssatsningar på en rad områden. Det handlar bl.a. om att verka för en uthålligt hög ekonomisk tillväxt, en stigande sysselsättning, en förstärkt generell välfärd, en bättre utbildning och en fortsatt utveckling mot ekologisk hållbarhet. Ett viktig led i en framtidsinriktad politik är att se över skattesystemet. Regeringen kommer därför inom kort att inbjuda riksdagens partier till överläggningar om skattepolitikens framtida inriktning. Europapolitiken Ett annat centralt område i en framtidsinriktad politik gäller Europapolitiken. Medlemskapet i Europeiska unionen ger Sverige möjligheter att verka för ett Europa präglat av demokrati, jämställdhet, solidaritet och öppenhet. Samarbetet gagnar vårt land och ger oss goda möjligheter till inflytande. Regeringen avser att bedriva en aktiv och framåtsyftande EU-politik som kan bidra till att lösa gemensamma problem och forma Europas framtid. Samarbetet på det ekonomiska området har varit ett viktig stöd i saneringen av den svenska ekonomin. Det har bidragit till starka offentliga finanser, låga räntor och låg inflation och därmed lagt en god grund för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning de kommande åren. Samarbetet utgör en stabiliserande faktor i en alltmer globaliserad ekonomi och stärker Europas ställning i den internationella konkurrensen. Den finansiella turbulensen i världsekonomin kräver omfattande insatser från de europeiska ländernas sida. Det är då viktigt att de europeiska länderna genom att förstärka sin inbördes samverkan gemensamt kan utöva det inflytande som motsvarar den europeiska ekonomins styrka. Regeringens ambition är att även i fortsättningen verka för en inriktning av den ekonomiska politiken i EU, som gynnar sysselsättning och välfärd, stärker konkurrenskraften och utvecklar frihandeln. Regeringen eftersträvar att EU-samarbetet i ökande utsträckning avsätter konkreta resultat av direkt betydelse för människors trygghet och välstånd. Endast så kan EU få den nödvändiga förankringen hos medborgarna i unionens medlemsländer. Då måste än mer göras för att öka sysselsättningen och förbättra miljön, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och stärka konsumenternas och löntagarnas ställning på den gemensamma marknaden. Under de närmaste åren står EU inför stora, ja omvälvande förändringar. Regeringen önskar aktivt verka för att unionen utvidgas samtidigt som samarbetet fördjupas och vidareutvecklas. Medlemskap för de länder i Central- och Östeuropa som nu förbereder sitt inträde i unionen innebär en historisk möjlighet att trygga fred, demokrati och välfärd i det nya Europa som nu växer fram. Europeiska unionen måste rusta sig inför denna utmaning genom politiska och finansiella reformer. Även EU:s arbetssätt och institutioner måste reformeras. Starka och effektiva gemensamma institutioner är i hög grad ett intresse för mindre medlemsländer som Sverige. Inte minst inför och under det svenska ordförandeskapet 2001 kommer Sverige att verka för en sådan modernisering av Europeiska unionen att den kan möta 2000-talets krav. Sverige kommer vidare att arbeta för att samma budgetpolitiska disciplin upprätthålls inom EU-budgeten som i den svenska budgeten och att medlemsländernas avgifter fördelas på ett rättvist sätt. Jordbrukspolitiken och strukturpolitiken måste reformeras. Som EU-medlem kommer Sverige att arbeta för att den ekonomiska och monetära unionen blir framgångsrik. Att så blir fallet ligger också i vårt eget intresse. För att bevara vår handlingsfrihet skall vi även i fortsättningen uppfylla de ekonomiska villkoren för fullt medlemskap. För att öka kunskapen och stimulera en bred debatt om den ekonomiska och monetära unionen påbörjas ett vittomfattande och opartiskt informations- och folkbildningsarbete. Ett beslut om svenskt deltagande skall underställas det svenska folket för prövning i val eller i folkomröstning. Kampen mot arbetslösheten står även i fortsättningen i centrum för en aktiv svensk Europapolitik. De politiska förutsättningarna för gemensamma insatser är bättre än någonsin. Regeringen avser att arbeta för att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och dess övervakning ges samma vikt som motsvarande instrument på det ekonomiska och monetära området. 1.2 Den ekonomiska utvecklingen Svensk ekonomi är i grunden stark. Investeringarna stiger snabbt, de offentliga finanserna är sanerade, inflationen är obefintlig, bytesbalansen uppvisar överskott, sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller. Mycket tyder på att Sverige står inför en period med uthålligt hög tillväxt. Det finns dock allvarliga hot mot en sådan utveckling. Det största hotet är osäkerheten kring den internationella ekonomiska utvecklingen. Tecken finns på att världskonjunkturen är på väg nedåt. Den senaste tidens dramatiska utveckling på de finansiella marknaderna har ökat risken för en sådan utveckling. Ett annat hot är risken för att pris- och löneökningarna i Sverige tar fart i takt med att sysselsättningen stiger. 1.2.1 Den internationella utvecklingen Den ekonomiska tillväxten i världsekonomin dämpas i år till följd av den ekonomiska krisen i Asien, Ryssland och Latinamerika. Återhämtningen i EU-länderna väntas fortsätta, medan högkonjunkturen i Förenta staterna mattas något. Den turbulenta utvecklingen i Asien och Ryssland har bidragit till ökad oro på de finansiella marknaderna. Vad beträffar krisen i Latinamerika finns motsvarande risker för spridningseffekter. Denna utveckling har ökat osäkerheten om utsikterna för världsekonomin. Återhämtningen i Europa fortsätter. Den inhemska efterfrågan har blivit starkare, medan exportutvecklingen mattats till följd av minskad efterfrågan från Asien. En framtidsoptimism bland hushållen och stigande reala inkomster ger förutsättningar för en stigande privat konsumtion. Arbetslösheten i Europa förutses minska något. Högkonjunkturen i Förenta staterna nådde troligen sin topp förra året, då BNP-tillväxten blev den högsta på nio år. I år väntas den inhemska efterfrågan bli fortsatt stark, medan exporttillväxten avtar till följd av utvecklingen i Asien och Sydamerika. Samtidigt som arbetslösheten understiger 5 procent har inflationen sjunkit till den lägsta nivån på tolv år. Den framgångsrika penningpolitiken har spelat en central roll för den goda utvecklingen. Den ekonomiska kris som bröt ut förra sommaren i vissa asiatiska länder har fördjupats och i vissa fall spridits. En försiktig exportledd återhämtning förutses dock under nästa år. Ett uppenbart hinder för återhämtningen är problemen i den finansiella sektorn. En omstrukturering av denna sektor är därmed av stor betydelse för utvecklingen. Japan har en nyckelroll i den asiatiska utvecklingen. En kraftfull och tydlig ekonomisk politik är av stor vikt för att förbättra den japanska ekonomiska situationen. Viktiga inslag i en sådan politik är att beslutade finanspolitiska åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan genomförs, att problemen i den finansiella sektorn redovisas öppet och att dessa åtgärdas snabbt och beslutsamt. Den finansiella och politiska krisen i Ryssland är ett kraftigt bakslag för reformprocessen och undergräver den grad av ekonomisk stabilitet som har uppnåtts. BNP väntas sjunka och inflationen bedöms stiga markant. Ryssland behöver återuppta och stärka reformprocessen. Särskilt brådskande är åtgärder för att hantera den finansiella sektorns djupgående problem. Däremot har de flesta övriga länderna i Central- och Östeuropa hittills drabbats måttligt av den globala finansiella oron. Risk för svagare konjunkturutveckling Riskerna för en svagare internationell konjunktur har ökat markant till följd av den senaste tidens utveckling i Asien, Ryssland och Latinamerika. Riskerna för en sämre utveckling skulle kunna inkludera en fördröjd återhämtning i Japan och övriga Asien, en devalvering av den kinesiska valutan, fortsatta och ökade svårigheter för den ryska ekonomin, fortsatt kraftiga fall på de globala aktiemarknaderna samt ökad protektionism i krisens spår. Var och en av dessa risker är inte tillräcklig för att orsaka en global lågkonjunktur, men sammantagna kan de bidra till att fördjupa och sprida pågående kriser. Effekterna på hushållens och företagens förtroende är svåra att bedöma, men de bör inte underskattas. Lägre förtroende medför minskad vilja att konsumera och investera. Ett sidoalternativ har utarbetats för att visa hur en sämre internationell utveckling skulle påverka svensk ekonomi. Resultatet av en sådan skulle bli högre arbetslöshet och försämrade offentliga finanser. Sidoalternativet redovisas i bilaga 2. 1.2.2 Den svenska utvecklingen Den ekonomiska tillväxten i Sverige beräknas till ca 3 procent både 1998 och 1999. Den höga tillväxten drivs av en stark inhemsk efterfrågan. Såväl investeringar som privat och offentlig konsumtion blir starkare än vad som tidigare an- tagits. Å andra sidan verkar den utländska efterfrågan öka långsammare och man kan inte bortse från risken att spridningseffekterna av den finansiella krisen dämpar tillväxten även i Sverige. Bokslut över 1990-talet Den ekonomiska utvecklingen under inledningen av 1990-talet var utomordentligt svag. Lågkonjunkturen medförde att produktionen under perioden 1991–1993 föll med sammanlagt ca 5 procent. Den öppna arbetslösheten fyrdubblades från 2 procent till över 8 procent. Närmare en halv miljon arbetstillfällen försvann. Som en följd härav och av en svag finanspolitik steg underskottet i de offentliga finanserna kraftigt och uppgick som mest till 12,3 procent av BNP år 1993. Under perioden 1994–1997 har BNP-till- växten i genomsnitt uppgått till 2,6 procent per år. Både räntan och inflationen har stabiliserats på låga nivåer. Den lägre räntenivån är en viktig orsak till de relativt goda utsikterna för svensk ekonomi. Räntefallet som även inneburit en minskad ränteskillnad mot andra länder beror främst på att den ekonomiska politiken har varit inriktad på att sanera de offentliga finanserna och på prisstabilitet. Sedan 1997 faller den öppna arbetslösheten samtidigt som sysselsättningen stiger. Prognos för 1998 och 1999 Den privata konsumtionen har tagit ordentlig fart. I år beräknas den privata konsumtionen öka med 2,7 procent för att sedan öka med 2,9 procent 1999. Hushållens finansiella förmögenhet är trots den senaste tidens börsoro stor. Tabell 1.1 Försörjningsbalans Mdkr Procentuell volymförändring 1997 1998 1999 2000 2001 Privat konsumtion 922,9 2,7 2,9 2,5 2,0 Offentlig konsumtion 449,3 1,9 0,8 0,6 0,8 Stat 134,2 2,5 0,5 0,5 0,5 Kommuner 315,1 1,7 0,9 0,6 1,0 Bruttoinvesteringar 237,9 9,8 8,0 6,8 5,9 Näringsliv ex. bostäder 182,8 10,7 7,1 4,8 3,2 Bostäder 23,8 6,2 23,5 25,0 25,0 Myndigheter 30,5 7,6 1,4 2,2 1,4 Lagerinvesteringar 6,8 0,1 0,0 0,0 0,0 Export 761,4 5,9 5,8 6,6 5,5 Import 639,5 8,8 7,1 6,3 5,8 BNP 1739 3,0 3,0 3,2 2,6 Det låga ränteläget bidrar till en betydande ökning av investeringarna. Expansionen i tjänstesektorn samt ett relativt högt resursutnyttjande i exportindustrin medför ett stort behov av att bygga ut kapaciteten i näringslivet. Ett osäkerhetsmoment kvarstår dock för industrins investeringar. Om effekterna av den finansiella krisen blir stora kan en del investeringar skjutas på framtiden. Bostadsinvesteringarna beräknas öka framöver. Efter flera år av nedgång väntas den offentliga konsumtionen öka igen från och med i år. Huvudorsaken till detta är att förbättringen av de offentliga finanserna har möjliggjort ökade resurser till skola, vård och omsorg. Den kommunala konsumtionen beräknas stiga både i år och nästa år. Det är främst inom skolan och vården som ökningen sker. Även den statliga konsumtionen beräknas stiga både 1998 och 1999. Utrikeshandeln kommer att ha fortsatt stor betydelse för tillväxten. Exportens ökningstakt beräknas dämpas något, men likafullt ligga kvar på en ganska hög nivå. Den höga inhemska efterfrågan medför att importen beräknas stiga snabbt. Överskottet i bytesbalansen stabiliseras på drygt 2 procent av BNP. Inflationen och inflationsförväntningarna är mycket låga. Låga internationella prisökningar tillsammans med måttliga löneökningar och sanerade offentliga finanser medför att inflationen förblir låg både i år och nästa år. Sänkta skatter väntas dra ned inflationen ytterligare. Räntedifferensen mot Tyskland väntas åter minska och på sikt nästan försvinna. Tabell 1.2 Nyckeltal Årlig procentuell förändring 1998 1999 2000 2001 KPI, årsgenomsnitt 0,5 0,7 1,7 2,0 Kostnadstimlön 3,3 2,9 3,2 3,0 Öppen arbetslöshet1 6,6 5,7 4,4 4,0 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 3,9 3,9 3,8 3,5 Antal sysselsatta 1,3 1,5 1,8 1,1 Real disponibel inkomst 2,7 3,3 1,5 1,8 Hushållens nettosparkvot (nivå) 0,8 1,2 0,3 0,1 Bytesbalans2 2,3 2,1 2,2 2,4 Tysk ränta 10-års statsobligation3 4,7 4,6 4,9 5,1 Svensk ränta 10-års stats- obligation3 5,1 5,0 5,2 5,3 TCW-index 122 120 118 118 1. Andel av arbetskraften 2. Procent av BNP 3. Årsgenomsnitt Sysselsättningen har i år stigit snabbare än väntat. Därmed blir prognosen över sysselsättningsutvecklingen mer optimistisk än den som tidigare förutsågs. Arbetslösheten faller dock inte lika mycket som sysselsättningen stiger. Orsaken till detta är att arbetskraften ökar mer än väntat på grund av att många nu söker sig ut på arbetsmarknaden, när sannolikheten att få ett jobb har ökat. Detta är i grunden en positiv utveckling. Den öppna arbetslösheten antas hamna på i genomsnitt 6,6 procent år 1998. För år 1999 beräknas arbetslösheten till 5,7 procent. Kalkyl för 2000 och 2001 I kalkylen för åren 2000 och 2001 antas arbetsmarknaden och då särskilt lönebildningen fungera väl samtidigt som den internationella utvecklingen är förhållandevis stark. Därigenom faller den öppna arbetslösheten till 4 procent mot slutet av år 2000. Som årsgenomsnitt blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent. Tabell 1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Antal sysselsatta1 4378 4185 3964 3927 3986 3963 3922 3973 4032 4104 4148 Privat sektor1 2986 2821 2630 2633 2698 2698 2695 2732 2781 2842 2874 Offentlig sektor1 1404 1381 1328 1290 1287 1263 1223 1238 1247 1258 1270 Öppen arbetslöshet2 3,0 5,3 8,2 8,0 7,7 8,1 8,0 6,6 5,7 4,4 4,0 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder2 2,0 3,6 4,3 5,3 4,4 4,5 4,3 3,9 3,9 3,8 3,5 Relativt arbetskraftstal3 83,5 81,6 79,1 77,6 78,2 77,8 76,8 76,5 76,7 76,8 77,0 Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år4 83,4 79,4 75,7 73,9 74,7 74,6 74,0 74,7 75,7 76,9 77,8 Kostnadstimlön5 5,7 3,7 2,8 2,4 3,3 6,1 4,5 3,3 2,9 3,2 3,0 1 Tusental personer. 2 I procent av arbetskraften. 3 Arbetskraften i procent av befolkningen mellan 16 och 64 år. 4 Enligt sysselsättningsmålet skall andelen vara 80 procent år 2004. 5 Årlig procentuell förändring Anm.: För åren 1991–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Asienkrisen antas endast ge upphov till temporära effekter på världsekonomin. Marknadstillväxten i vår omvärld i kombination med låga inhemska kostnadsökningar lägger därmed grunden för en relativt snabb svensk exporttillväxt såväl år 2000 som 2001. Hushållens gynnsamma inkomstutveckling bidrar till att den privata konsumtionen växer snabbt. 1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser Sunda offentliga finanser och stabila priser är en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är styrande för den ekonomiska politiken. 1.3.1 Finanspolitiken Svensk ekonomi står på en stabil grund. De offentliga finanserna är sanerade och redan i år uppvisar de ett överskott. Det är en anmärkningsvärd förändring mot bakgrund av det läge som rådde för ett par år sedan. Under några få år i början av 1990-talet fördubblades statsskulden. Saneringspolitiken går därmed in i en ny fas. Nu handlar det om att hålla i de offentliga finanserna och att vårda framgången. Det finns en rad orsaker till att finanspolitiken måste vara fortsatt stram: - Mycket tyder på att Sverige står i inledningen av en period med god tillväxt. Den senaste tiden har riskerna dock ökat till följd av turbulensen på de internationella finansmarknaderna. En högkonjunktur varar under alla förhållanden inte för evigt. Budgetpolitiken måste därför inriktas på att skapa en säkerhetsmarginal, så att nästa konjunkturavmattning kan mötas med en motverkande finanspolitik. Detta måste ske utan att underskotten hotar att bli för stora och därmed riskera att utlösa en kraftig ränteuppgång. - Utan stora överskott under en högkonjunktur minskar möjligheten att upprätthålla det sociala skyddsnätet på dagens nivå i nästa lågkonjunktur. Detta måste undvikas. De arbetslösa skall inte än en gång behöva stå för de största uppoffringarna. - Den offentliga skulden bör amorteras av. Statsskulden var i slutet av september 1409 miljarder kronor. - En stark välfärd kräver starka offentliga finanser. Andelen äldre kommer att öka kraftigt en bit in på 2000-talet. Detta ökar kraven på vården och omsorgen. Sverige måste därför rusta inför framtiden. - En stor offentlig skuld innebär att framtida generationer tvingas använda en stor del av de resurser de skapar till att betala räntor och amorteringar. Det är moraliskt fel att överlämna en stor skuld till framtida generationer. Tabell 1.4 Offentliga finanser Procent av BNP 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Inkomstkvot 61,9 61,6 60,5 59,7 59,6 63,7 62,8 63,3 61,7 60,7 60,0 Skattekvot 52,8 51,1 50,2 49,8 50,0 54,2 54,3 54,8 53,8 53,2 53,0 Utgiftskvot 63,1 69,4 72,8 70,0 67,3 65,8 63,9 61,3 60,6 58,4 56,7 Statens ränteutgifterr 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,1 5,3 4,6 4,2 3,6 Finansiellt sparande -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,8 -2,1 -1,1 2,1 1,1 2,3 3,3 Statens lånebehov, mdkr 75 150 242 185 138 21 6 -12 -16 -63 -203 Nettoskuld -5,2 4,8 11,1 21,9 23,6 20,3 21,7 18,7 16,5 13,4 9,6 Statsskuld 47,9 61,1 78,3 84,0 84,0 83,6 82,4 77,5 73,3 66,8 54,1 Konsoliderad bruttoskuld 53,0 67,1 75,9 78,8 77,9 77,1 76,6 72,8 70,1 64,7 55,8 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet Anm.: Statens lånebehov och statskulden reduceras åren 1999–2001 till följd av pensionsreformen. År 2001 reduceras lånebehovet med 143,5 miljarder kronor och statsskulden blir 167,5 miljarder kronor eller 8 procent av BNP lägre jämfört med ett läge utan pensionsreform. - Sparandet i Sverige måste vara högt för att Sveriges internationella skuldsättning skall kunna minska samtidigt som vi har en hög investeringsnivå. Även den offentliga sektorn måste bidra till ett ökat sparande. - Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten inom EU åtagit sig att ha ett medelfristigt mål för de offentliga finanserna nära balans eller i överskott. Budgetpolitiska mål För 1996 var målet att stabilisera statsskulden som andel av BNP, och för 1997 var målet att underskottet i de offentliga finanserna skulle understiga 3 procent av BNP. Båda dessa mål har uppfyllts väl. För 1998 är målet att de offentliga finanserna skall vara i balans. Även detta mål uppfylls med god marginal. Överskottet i de offentliga finanserna beräknas i år bli 2,1 procent av BNP. Det finns två orsaker till att budgetmålet överträffas. Det ena är att bolagiseringen av AP- fondens fastighetsinnehav medför en bokföringsmässig förstärkning av de offentliga finanserna med 0,8 procentenheter. Det andra är den goda konjunkturutvecklingen och den strama budgetbehandlingen i regering och riksdag. Det långsiktiga budgetmålet är ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en gradvis anpassning till detta är budgetmålen för den offentliga sektorns finansiella sparande ett överskott på 0,5 procent av BNP för 1999, 1,5 procent av BNP för år 2000 och 2,0 procent av BNP för 2001. Regeringen föreslår nu att budgetmålet för år 2000 höjs från 1,5 procent av BNP till 2,0 procent av BNP. Detta tillkommande överskott skall användas för att amortera på statsskulden. Den främsta orsaken till justeringen av målet är behovet att ytterligare stärka förtroendet för den svenska ekonomin. Den tilltagande oron på den finansiella marknaden har medfört stigande räntor för länder som inte har de finansiella marknadernas fulla förtroende. Trots att Sverige de senaste åren har genomfört en mycket omfattande sanering av de offentliga finanserna finns det en viss misstro mot Sverige mot bakgrund av den svaga ekonomiska utvecklingen under början av 1990-talet. Denna extra avbetalning på skulden skall också ses i ljuset av att vi därmed lyfter av en bit av den räntebörda som framtida generationer annars hade fått bära. Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse från de angivna målen tolereras. Ett annat budgetpolitiskt mål är att hålla utgifterna under utgiftstaket. Enligt regeringens bedömning finns det en viss risk för att utgiftstaket skulle kunna överskridas 1998 om inga åtgärder vidtas. Detta är oacceptabelt. Regeringen avser därför att senarelägga och reducera vissa utgifter så att utgiftstaket inte överskrids. För budgetåret 1999 beräknas en budgeteringsmarginal om 3,3 miljarder kronor. Om denna marginal skulle visa sig för liten avser regeringen att återkomma med åtgärder. Utgiftstaken skall hållas. Diagram 1.1 Utgiftstak för offentlig sektor, exklusive effekterna av pensionsreformen Procent av BNP Den av riksdagen beslutade ålderspensionsreformen medför vissa tekniska justeringar av utgiftsramarna för flera utgiftsområden och en uppjustering av det statliga utgiftstaket. Uppjusteringen av utgiftstaket beror på att statliga ålderspensionsavgifter skall erläggas för ålders- pensionsrätt som tjänas in för sådana inkomst- ersättningar som finansieras över budgeten, t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Likaså skall avgift erläggas för vissa fördelningsmässiga inslag i det nya ålderspensionssystemet. Syftet är att tydliggöra kostnaden för ålderspension när den tjänas in. Avgifterna, liksom vissa andra inslag i reformen, utgör emellertid betalningar inom den offentliga sektorn och påverkar varken de sammantagna offentliga utgifterna eller den offentliga sektorns finanser. En budget för framtiden I budgetpropositionen konkretiseras den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen föreslog i 1998 års ekonomiska vårpropositionen. Sex framtidsområden lyftes fram: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande, Europeiskt samarbete och ett Sverige för alla. I budgeten ingår dessutom en rad andra åtgärder. Såsom föreslogs i den ekonomiska vårpropositionen tillförs skolan, vården och omsorgen år 1999 och framöver 4 miljarder kronor mer än vad som tidigare har varit beslutat. Även tandvårdsförsäkringen, äldrepropositionen, den bostadspolitiska propositionen, förstärkt rättsväsende, ökat bistånd m.m. som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen är beaktade i budgeten. Även sedan dessa förbättringar inberäknats fortsätter de offentliga finanserna att utvecklas mer positivt än vad som tidigare antagits. Därmed finns det ett begränsat ytterligare utrymme för åtgärder som ökar sysselsättningen, rättvisan, jämställdheten och omställningen till ekologisk hållbarhet. Detta sker samtidigt som överskottet i de offentliga finanserna för 1999 upprevideras från 0,8 till 1,1 procent av BNP. Då har samtliga förslag i den ekonomiska vårpropositionen och i budgeten beaktats. En sammanfattning av regeringens förslag till reformer redovisas i tabell 1.5 och 1.6. Tabell 1.5 Fördelning på propositioner Miljarder kronor 1999 2000 2001 Nya åtgärder i budgetpropositionen 5,3 4,8 10,7 varav utgiftsökningar skattesänkningar 2,3 3,0 3,2 1,6 8,1 2,6 Vårpropositionen 13,8 15,8 18,0 varav utgiftsökningar skattesänkningar 10,6 3,2 12,3 3 ,5 16,1 1,9 TOTALT 19,1 20,6 28,7 I budgetpropositionen presenteras ett samarbete om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Förslagen redovisas i avsnitt 1.4. Tabell 1.6 Utgiftsökningar och skattesänkningar Miljarder kronor 1999 2000 2001 Framtidsområden Kunskap och kompetens 1,0 1,1 1,5 Delaktighet i informationssamhället 0,4 0,6 0,8 Hållbara Sverige - ett föregångsland 0,2 0,4 2,5 Företagande 1 1,8 2,1 1,8 Europeiskt samarbete 1,0 1,0 1,2 Ett Sverige för alla 0,1 0,3 0,8 Summa framtidsområden 4,5 5,5 8,6 Övrigt2 Nytt skalsteg i inkomstskatten - 2,0 - 2,2 - 2,2 Skattereduktion 3,0 0,3 0,1 Fastighetsskatt, 1,7 % till 1,5 % 2,3 2,6 2,0 Fastighetsskatt, hyreshus, 1,5 % till 1,3 % - 0,6 1,1 Frysning av taxeringsvärden för 1999 och 2000 0,8 1,1 1,8 Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser3 0,7 0,9 0,1 Tandvårdsförsäkring 0,5 0,5 0,5 Äldreproposition 0,5 0,3 0,3 Pensioner 3,0 3,1 3,2 Kommunsektorn 4,0 4,0 6,0 Barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebidrag - 2,5 4,9 BTP 0,7 0,7 0,7 Rättsväsendet 0,4 0,3 0,3 Bistånd 0,1 - 0,2 Övriga åtgärder 0,6 0,4 1,1 Summa övrigt 14,6 15,1 20,1 TOTALT 19,1 20,6 28,7 1. Varav skattelättnad är 1,7 mdkr 1999, 2,0 mdkr 2000 och 1,7 mdkr 2001. 2. Ökade inkomster i beräkningen är angivna med negativt tecken. Inkomsterna är kassamässigt beräknade. Se vidare kap. 8. 3. Varav skattelättnad (ROT) är 0,3 mdkr 1999 och 0,6 mdkr 2000. Budgetpolitiken de kommande åren För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de offentliga finanserna till 2,3 respektive 3,3 procent av BNP. Även dessa år överskrids därmed de budgetpolitiska målen innebärande ett överskott om 2,0 procent av BNP. Beräkningen är dock förhållandevis osäker och är betingad av bl.a. en väl fungerande lönebildning och en inte alltför stor nedgång i den internationella konjunkturen. Mycket tyder på att Sverige står inför en period med god ekonomisk tillväxt även om riskerna till följd av den internationella utvecklingen har ökat. Detta tillfälle måste utnyttjas för att uppnå betydande överskott, minskat skuldberoende samt ökad rättvisa och jämlikhet i Sverige. Lönebildningen spelar även här en avgörande roll. Om löneökningstakten överstiger vad arbetsmarknadens parter har kommit överens om, inklusive den av parterna angivna löneglidningen, kommer tillväxten med all sannolikhet att bli lägre. Detta skulle leda till att arbetslösheten skulle bli högre och sysselsättningen lägre men också till att ytterligare skattehöjningar och utgiftsnedskärningar inte kan uteslutas. 1.3.2 Penning- och valutapolitik Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt. Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt. Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och står bakom inflationsmålet. Diagram 1.2 Hushållens inflationsförväntningar samt KPI-utfall Procent Prisstabilitet är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög inflation försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. Konkret betyder hög inflation bl.a. högre matpriser och högre hyror. De flesta avtal på den svenska arbetsmarknaden är tecknade för ett antal år framöver. Om inflationen skulle ta fart skulle reallöneökningarna utebli. Erfarenheten visar att starka grupper på arbetsmarknaden kompenserar hög inflation med löneglidning. Svaga grupper halkar däremot efter. Hög inflation minskar därför möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis inkomstfördelning. Riksbankens ställning stärks I november 1997 överlämnades en proposition till riksdagen som grundar sig på en fempartiöverenskommelse om penning- och valutapolitiken för att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten. Fempartiöverenskommelsen ligger fast. Riksdagen har i mars i år tagit ett första beslut om de grundlagsändringar som föreslås i propositionen. Ett andra beslut om grundlagsändringarna och beslut om övriga lagändringar skall tas under hösten. De nya bestämmelserna för Riksbanken innebär bl.a.: - Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verksamhet som läggs fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Eftersom Riksbanken är en myndighet under riksdagen bör banken därutöver stödja den allmänna ekonomiska politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet. - I regeringsformen tas in ett förbud för varje myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor som rör penningpolitik. En motsvarande bestämmelse om att en ledamot av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när hon eller han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen. - Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att det i regeringsformen anges att denna eller denne under den sexåriga mandatperioden får avsättas endast om hon eller han inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. - Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor förs över från Riksbanken till regeringen. Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det växelkurssystem som regeringen beslutat om. Räntorna De relativt låga räntorna beror bl.a. på den framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna och penningpolitikens inriktning på prisstabilitet som bidragit till de låga inflationsförväntningarna. De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på nästan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag runt 4,7 procent. Det är drygt en tredjedel av vad räntan var sommaren 1994. Årsgenomsnittet för 1998 beräknas vara 0,6 procentenheter lägre än vad som prognostiserades i den ekonomiska vårpropositionen i april 1998. Diagram 1.3 Räntedifferens mellan Sverige och Tyskland Procentenheter Räntemarginalen mot Tyskland på den tioåriga räntan ligger för närvarande strax under 1 procentenhet. Som lägst har marginalen varit under 0,2 procentenheter. Trots den senaste tidens uppgång har räntemarginalen fallit kraftigt jämfört med situationen för fyra år sedan. Orsaken till uppgången har varit den internationella valutaturbulensen. Dessutom har det funnits en viss osäkerhet inför det svenska riksdagsvalet och med anledning av det parlamentariska läget efter valet. När det nu står klart att den ekonomiska politiken kommer att vara fortsatt inriktad mot sunda statsfinanser och stabila priser bör räntemarginalen mot Tyskland åter reduceras. Även de korta räntorna har fallit. De låga inflationsförväntningarna, de sanerade offentliga finanserna och måttliga löneökningar har medfört att Riksbanken har kunnat sänka den s.k. reporäntan till drygt 4 procent. De låga räntorna har medfört att månadskostnaden efter skatt för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit med 1 800 kronor sedan hösten 1994. En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran. Kronan Den svenska kronans växelkurs är flytande. Därför är en viss variation i valutakursen naturlig. I diagram 1.4 visas den handelsvägda växelkursen, inklusive bl.a. de flesta asiatiska valutorna. Växelkursen har varierat förhållandevis mycket under 1997 och 1998 utan att det finns någon entydig trend. Under senare tid har dock kronan försvagats påtagligt. Också detta kan i allt väsentligt förklaras med oron på de internationella finansmarknaderna. Diagram 1.4 Handelsvägt växelkursindex 1 januari 1997=100 Ett lägre index betyder en starkare krona EMU Den 1 januari 1999 skall EU:s gemensamma valuta, euron, införas. Riksdagen har beslutat att Sverige inte bör införa euron då den tredje etappen inleds. Sverige håller dörren öppen för ett senare svenskt inträde i valutaunionen. Om regeringen senare finner att Sverige bör delta skall frågan underställas svenska folket för prövning i val eller i folkomröstning. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM 2. Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med rörlig växelkurs är goda. Regeringen har för avsikt att föreslå de lagändringar som erfordras i Riksbankslagen för en fullständig legal integrering av Riksbanken i Europeiska centralbankssystemet ECBS i samband med ett eventuellt framtida svenskt deltagande i valutaunionen. För att öka kunskapen och stimulera en bred debatt om ett eventuellt svenskt deltagande påbörjas ett vittomfattande och opartiskt informations- och folkbildningsarbete. 1.4 Samarbete om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö Regeringen avser under mandatperioden att försöka skapa största möjliga uppslutning för en politik för full sysselsättning. Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, fördelningen av utgifter på utgiftsområdena för 1999, tilläggsbudgeten för 1998 och de nu föreslagna skatteförändringarna för 1999. Samarbetet inbegriper fem områden: ekonomin, sysselsättningen, rättvisan, jämställdheten och miljön. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik som är inriktad på ett offentligt överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel, prisstabilitet och full sysselsättning. Ekonomi Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila. Sverige skall inte riskera att än en gång hamna i det statsfinansiella moraset: - Utgiftstaken ligger fast. - Överskottsmålet på 2 procent av BNP över en konjunkturcykel ligger fast. - Den ökade budgetdisciplin som budgetprocessen skapat är värdefull och ligger fast. - Politiken inriktad mot prisstabilitet ligger fast. - De ytterligare åtaganden som föreslås för perioden efter budgetåret 1999 får slutligen avvägas mot den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Sysselsättning Arbetslösheten skall huvudsakligen minskas genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller. Arbetslinjen innebär att arbete och aktiva åtgärder skall komma i första hand och att det skall löna sig att arbeta. Kompetenslinjen innebär att alla måste ges möjlighet att öka sin kunskap och kompetens. Tillgången till och kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen skall förbättras. - Fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation bäddar för låga räntor och ökad framtidstro och därmed ökade investeringar och sysselsättning. - Regeringen föreslår nu ett konkret sysselsättningsmål. Andelen sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka till 80 procent år 2004. I samband med 1999 års ekonomiska vårproposition kommer regeringen att presentera förslag som stärker möjligheterna att uppnå målet. - Regeringen anser att det är av stor vikt för tillväxt och sysselsättning att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. Regeringen avser därför i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999 att återkomma med förslag på hur kompetens- utvecklingen i arbetslivet kan stärkas. Förslaget bör därmed kunna träda i kraft den 1 januari år 2000. En förutsättning för att en statlig stimulans skall införas är att arbetsmarknadens parter bidrar med en ansvarsfull delfinansiering. - Skolan, vården och omsorgen stärks i enlighet med regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen med 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Regeringen föreslår nu att ytterligare 2 miljarder kronor tillförs kommuner och landsting 2001. - Regeringen föreslår nu i enlighet med finansieringsprincipen att kommuner och landsting tillförs ytterligare 1,3 miljarder kronor 1999 genom att de 200 kronor som alla skattskyldiga betalar i statlig inkomstskatt överförs till kommuner och landsting. Detta innebär att utrymmet för skola, vård och omsorg inte minskas till följd av den s.k. Törlingdomen. - Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågor. I gruppen skall ingå bl.a. representanter för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Arbetsgruppen skall presentera bedömningar av konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar samt presentera förslag till hur arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare. Rättvisa Rättvisan skall öka utan att drivkrafterna minskas i samhällsekonomin. Pensionärerna skall tillföras mer resurser och då framför allt de sämst ställda pensionärerna. Även barnfamiljerna och låginkomsttagarna prioriteras. - Pensionärernas ekonomi föreslås stärkas med ca 4 miljarder kronor. Det reducerade prisbasbeloppet för pensionärer skall ersättas av det fulla prisbasbeloppet redan 1999. Regeringen föreslår att bostadstillägget till pensionärerna höjs den 1 januari 1999 för att gynna de sämst ställda pensionärerna. - De förvärvsarbetandes ekonomi föreslås stärkas med ca 3 miljarder kronor. En tillfällig skattereduktion införs 1999 för att öka köpkraften hos låg- och medelinkomsttagare. Reduktionen utgör som mest 1 320 kronor och trappas ned med 1,2 procent av den del av inkomsten som ligger över 135 000 kronor per år. Det innebär att reduktionen är borta vid en arbetsinkomst på 245 000 kronor per år. - Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks tillfälligt under 1999 med 0,2 procentenheter från 1,5 till 1,3 procent. Regeringen förväntar sig att den lägre skattenivån omsätts i lägre hyror och avgifter. - Regeringen avser att föreslå en höjning av barnbidraget och studiebidraget för gymnasiestuderande med 100 kronor i månaden från den 1 januari år 2000 och ytterligare 100 kronor den 1 januari 2001. Även flerbarnstillägget föreslås bli höjt. - Situationen för de hemlösa har försvårats och regeringen vill i samarbete med kommuner och ideella organisationer satsa resurser och vidta åtgärder för att förbättra situationen för de hemlösa. Regeringen föreslår att det under treårsperioden 1999– 2001 anslås 30 miljoner kronor för att förbättra de hemlösas situation. - I enlighet med tidigare beslut höjs biståndet till 0,72 procent av BNI år 2000 och 0,73 procent av BNI år 2001. Regeringen föreslår nu att biståndet höjs med ytterligare 100 miljoner kronor 1999. Jämställdhet Sverige har återigen blivit utsedd av FN till världens mest jämställda land. För att Sverige skall fortsätta vara det krävs en aktiv jämställdhetspolitik. Kvinnor och män skall ges samma möjlighet att arbeta och försörja sig. Sverige har inte råd att misshushålla med de mänskliga resurserna. Därför skall både kvinnors och mäns erfarenhet och kunskap tillvaratas. Könsbetingade löneskillnader mellan män och kvinnor bör tas bort. - Jämställdhetsombudsmannen tillförs 2 miljoner kronor för att stärka arbetet med att utöva tillsyn över de delar av jämställdhetslagen som rör löneskillnader mellan kvinnor och män. - Statistiska centralbyrån kommer att tillföras mer resurser för att vidareutveckla lönestatistiken och för att ta fram nödvändigt statistiskt underlag för jämställdhetsbokslut. SCB kommer dessutom att ges i uppdrag att göra en ny nationell tidsanvändningsstudie. - Utredningen om jämställdhetslagen kommer att ges tilläggsdirektiv, så att utredningen kan analysera frågor som hänger samman med arbetsvärdering. - Regeringen avser att uppdra åt sina myndigheter att än mer aktivt arbeta med jämställdhetsfrågor, inklusive frågor om lika lön för lika och likvärdigt arbete. - Regeringen avser dessutom att genomföra en rad andra åtgärder för att öka jämställdheten: olika åtgärder kommer att vidtas för att underlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet, arbetet med att motverka våld mot kvinnor kommer fortsatt att prioriteras, en utredning tillsätts för att se hur kvinnors historia m.m. behandlas på museerna, kvinnokonferensens handlingsprogram ses över m.m.. Regeringen avser att under hösten 1999 redovisa hur jämställdhetspolitiken utvecklats. Miljö Sverige och svenskt näringsliv skall gå i spetsen för en utveckling mot ekologisk hållbarhet. - Regeringen föreslår en kraftig förstärkning av resurserna för skydd av naturområden, främst skogsområden, för att bevara den biologiska mångfalden. Resurserna föreslås öka med sammanlagt 660 miljoner kronor under perioden 1999–2001. - Regeringen föreslog i samband med den ekonomiska vårpropositionen att mer resurser även skulle tillföras för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog samt för rådgivning och information till skogsbrukare. För dessa ändamål föreslås en resursförstärkning med totalt 99 miljoner kronor under perioden 1999–2001. - Regeringen föreslår att resurser tillförs för marksanering och inventering av behoven av marksanering genom att ett nytt anslag anvisas. Totalt 170 miljoner kronor föreslås för treårsperioden 1999–2001. - Sanering av mark och vatten skall även fortsättningsvis kunna ges stöd inom ramen för de lokala investeringsprogrammen. De lokala investeringsprogrammen bör vidgas till att omfatta stöd för allergisanerande åtgärder i bebyggelsen som genomförs i samband med de ombyggnadsåtgärder som regelverket för närvarande ger möjlighet att stödja. - Regeringen avser att inom kort ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med Forskningsrådsnämnden göra en samlad bedömning av miljöforskningen av idag. Utgångspunkten skall därvid vara att den samlade miljöforskningen skall stärkas. - En arbetsgrupp tillsätts inom Finansdepartementet för att följa Konjunkturinstitutets, Statistiska centralbyråns och Naturvårdsverkets arbete med att upprätta miljöjusterade nationalräkenskaper. - Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska vårproposition presentera gröna nyckeltal. 1.5 Regeringens politik för 2000- talet Sverige skall ta steget in i det nya seklet med tillförsikt och optimism. Sverige skall vara ett land som kännetecknas av framtidstro och stolthet. Politiken för att stärka Sverige skall prägla regeringens arbete under mandatperioden. I den ekonomiska vårpropositionen presenterade regeringen en offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning. Sex områden lyftes fram: Kunskap och kompetens. Delaktighet i informationssamhället. Hållbara Sverige – ett föregångsland. Företagande. Europeiskt samarbete. Ett Sverige för alla. Dessa områden är strategiska delar i en framtidsinriktad politik. Sveriges intåg i nästa årtusende skall tas med en politik för full sysselsättning, hög tillväxt, bättre utbildning, god välfärd och god miljö. För sysselsättningen föreslås ett konkret mål för år 2004. Regeringen överväger att sätta upp mål även för de andra områdena. Full sysselsättning Regeringen har satt upp som mål att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000. Därefter är målet full sysselsättning. Sverige har goda erfarenheter av att precisera och kvantifiera mål för den ekonomiska politiken. Två mål som starkt bidragit till den snabba saneringen av statsfinanserna och den positiva ränteutvecklingen är målen för inflationen och för de offentliga finanserna. I och med att den öppna arbetslösheten sjunker finns det skäl att förlänga tidsperspektivet och höja ambitionen. För att befästa och ytterligare förstärka den goda utvecklingen föreslår regeringen därför att det befintliga målet för arbetslösheten kompletteras med ett nytt mål för sysselsättningen. Regeringens förslag: Andelen sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74 procent år 1997 till 80 procent år 2004. Därigenom minskar behovet av sociala ersättningar. Strategin för att uppnå full sysselsättning bygger på att kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil makroekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att möjliggöra ett högt arbetskraftsdeltagande för både kvinnor och män. Den positiva utveckling som har skett på arbetsmarknaden det senaste året med 60 000 nya jobb måste fortsätta under lång tid framöver. De flesta av dessa jobb måste komma i den privata sektorn. Med mindre utgifter för arbetslösheten och högre inkomster från sysselsättningen kan de offentliga utgifterna i högre grad användas till välfärdens kärna – skola, vård och omsorg och till andra framtidsinriktade områden, t.ex. för utbildning och forskning År 1997 var 74 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år reguljärt sysselsatta. Denna andel skall öka till 80 procent under perioden fram till och med 2004 och komma både kvinnor och män till del. Detta motsvarar ungefär 375 000 nya arbetstillfällen under sju år, eller i genomsnitt närmare 55 000 nya arbetstillfällen per år. Som en konsekvens av ökad sysselsättning, utbildning, rehabilitering och de andra aktiva åtgärder, kommer personer som i dag försörjs genom sociala bidrag och ersättningar att kunna återgå till arbete. Därigenom reduceras behovet av försörjning genom dessa system med ungefär 240 000 personer under sju år, eller i genomsnitt ca 35 000 personer per år. Regeringen avser även i fortsättningen att regelbundet följa upp målen för arbetslöshet och sysselsättning. Regeringen avser att i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition återkomma med förslag som förstärker möjligheterna att uppnå målet. I bilaga 4, Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000, redovisas bakgrunden och de tekniska beräkningar som har legat till grund för sysselsättningsmålet. Hög tillväxt Mycket tyder på att Sverige står inför en period med god tillväxt. Därmed förskjuts fokus i den ekonomiska politiken. Huvuduppgiften blir nu att förena en kraftig sysselsättningsökning med fortsatt låg inflation. Målet för sysselsättningen kan uppnås med en genomsnittlig årlig tillväxt på 2,75 procent. Därmed skulle den sammanlagda produktionen år 2004 vara ca 20 procent större än förra årets. Det är viktigt att tillväxten är förenlig med en ekologiskt hållbar utveckling. För att detta skall var möjligt måste den ekonomiska politiken lägga en stabil grund: Priserna skall vara stabila. Därmed kan räntorna förbli låga vilket befrämjar investeringar och framtidstro. Om inflationen tillåts att ta fart kommer räntorna att stiga, vilket sänker investeringstakten och resulterar i ett lägre kapacitetstak och därmed lägre tillväxt och sysselsättning. Arbets- och kompetenslinjen skall stärkas. Det innebär att arbete, aktiva åtgärder och utbildning skall prioriteras. Det måste löna sig att ta ett jobb. Marginaleffekterna bör minskas för den som går från arbetslöshet till jobb. Arbetsmarknadspolitikens omställning från höga volymer i åtgärder till en tillväxtfrämjande inriktning måste ytterligare påskyndas. Lönebildningen måste fungera väl. Den öppna arbetslösheten beräknas nå 4 procent under slutet av år 2000. Detta kräver dock att löneökningarna även vid en väsentligt lägre arbetslöshet än dagens håller sig på den låga nivå som arbetsmarknadens parter har antagit. Företagsklimatet skall vara gott. Sverige skall vara ett land som kännetecknas av ett gott och stabilt företagsklimat både för små och stora företag. Skatterna skall vara utformade så att företagande och expansion gynnas. Reserveringsmöjligheterna har förstärkts för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade aktier har utvidgats. Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier har utvidgats. Det skall bli lättare att få tag i riskkapital. Småföretagsperspektivet måste än mer sättas i fokus. Reglerna skall förenklas. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats. Sverige skall vara ett land för alla. Alla som bor i Sverige skall garanteras samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett bakgrund eller etnisk tillhörighet. I en internationaliserad värld har ett land med internationell befolkning en fördel. Att ta till vara denna fördel blir en av det kommande seklets stora utmaningar. Av central betydelse är att ge goda kunskaper i det svenska språket från tidig ålder. Därför har regeringen föreslagit betydande resurser för att underlätta för kommunerna att erbjuda förskola från tre års ålder till barn i storstädernas utsatta bostadsområden. Syftet är att förbättra barns integrationsmöjligheter i samhället. Alla skall med in i informationssamhället. Sverige skall bibehålla och förstärka sin position som en ledande IT-nation. Alla elever skall ges kunskaper och möjligheter att använda datorer som ett modernt informationsverktyg. Regeringen föreslog i den ekonomiska vårpropositionen att 1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999–2001 för särskilda insatser inom IT, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder kronor, läggs på skolan. Sverige skall spela en aktiv roll EU. I samarbete med andra länder skall Sverige föra en politik för ökad sysselsättning, ekonomisk tillväxt, ekologisk hållbarhet, rättvis fördelning, ökad jämställdhet och levande demokrati. Det är en modern politik för det kommande seklet. Med fler medlemmar kan Europeiska unionens grundläggande syfte – fred, demokrati och ekonomisk utveckling – främjas ytterligare. En särskild satsning för att vidareutveckla samarbetet mellan Sverige och Polen genomförs under 1999. Sverige skall spela en aktiv roll i Östersjöområdet. Vårt närområde har förutsättningar att bli en av Europas viktigaste tillväxtregioner under en lång tid framöver, vilket skulle få stor betydelse för tillväxt och sysselsättning i Sverige. En strategi för hur Sverige bör verka för att främja denna utveckling tas fram i samarbete med näringslivet. För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse har 1 miljard kronor avsatts i den s.k. Östersjömiljarden. Verksamheten har varit framgångsrik och bör fortsätta. Därför har regeringen föreslagit att ytterligare 1 miljard kronor tillförs under den kommande femårsperioden. Välfärd Den generella välfärdspolitikens huvuduppgift är att på en gång öka rättvisan och bana väg för en dynamisk utveckling, genom att skapa trygghet i förändringen. En väl fungerande välfärdspolitik innebär trygga människor som vågar satsa på utveckling och framtiden. Kraven på välfärdssystemen kommer att öka framöver, bl.a. som en följd av ett växande antal äldre och barn i skolåldrarna. Genom en god ekonomisk tillväxt och en effektivare resursanvändning skall välfärden förbättras och en jämn inkomstfördelning garanteras. Förbättringarna i förskolan, skolan och de sociala verksamheterna skall redovisas regelbundet avseende kvalitet och tillgänglighet, inklusive jämförelser med andra länder. Skolan, vården och omsorgen skall prioriteras. Skola, vård och omsorg tillförs i jämförelse med 1996 ökade statsbidrag om 16 miljarder kronor 1999, 20 miljarder kronor år 2000 och 22 miljarder kronor 2001. Sysselsättningen i den offentliga sektorn kommer som en följd av detta under de närmaste åren att öka med ca 10 000 personer per år. Pensionerna skall höjas. Regeringen föreslår i budgeten ökade resurser till pensionärerna genom att pensionen från och med 1999 skall beräknas utifrån ett oreducerat prisbasbelopp. Dessutom föreslås en höjning av bostadstillägget till de sämst ställda pensionärerna. Även morgondagens pensionärer skall tillförsäkras en robust och bra pension. Pensionsreformen ligger fast. Barnfamiljerna skall gynnas. Barnfamiljer har till stor del fått känna av den försämrade samhällsekonomin under senare år. Regeringen föreslår därför en höjning av barnbidraget i två etapper. Under mandatperioden eftersträvar dessutom regeringen att när det parlamentariska läget så medger införa en maxtaxa för barnomsorg så att barnomsorgsavgifterna sänks. Människor skall känna trygghet mot brott. Det uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet och genom att respekten för lag och rätt upprätthålls. Tryggheten fordrar ett väl fungerande rättsväsende. Moderniseringen av rättsväsendet skall prioriteras. Bättre utbildning Utbildning är nyckeln till långsiktig tillväxt och ökad sysselsättning. Den är avgörande för individers möjligheter till ett rikt liv, både i och utanför arbetslivet som medborgare och konsument. Utbildning bidrar till att öka kvinnors och mäns möjligheter att förbättra sina inkomster och anpassa sig till de förändringar som äger rum i såväl arbetslivet som i samhället i stort. Förskolan lägger grunden. Den långsiktiga strävan är att förskolan bör vara en del av det generella välfärdssystemet. Grundskolan skall bli än bättre. Varje ung människa som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper är ett misslyckande. En bättre skola kräver resurser men också väl fungerande uppföljnings-, utvärderings och kvalitetsutvecklingssystem. Därför tillförs den kommunala sektorn betydande resurser i år och de kommande åren. Samtidigt genomför regeringen ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Antalet gymnasieutbildade måste öka. En utbildning på gymnasienivå är idag oftast ett minimikrav på arbetsmarknaden. Allt fler jobb kräver högre kompetens. En gymnasieutbildning är dessutom ett första steg till högre studier. Därför måste kvaliteten och flexibiliteten i gymnasieskolan öka så att alla ungdomar får en reell chans att fullfölja sina studier. För att motverka att kvinnor och män slås ut till följd av för låg utbildning, har vi i Sverige de senaste åren genomfört en bred satsning på utbildning i vuxen ålder. Detta sker både i form av reguljär utbildning, Kunskapslyftet och i form av den mer yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Utbyggnaden av högskolor och universitet skall fortsätta. Hela Sverige skall ta steget in i 2000- talet med kunskap och kompetens. Antalet studenter inom civilingenjörs-, högskoleingenjörs- samt naturvetarutbildningen kommer särskilt att öka. Genom att de mindre och medelstora högskolorna byggts ut och förstärkts med fasta forskningsresurser blir de allt starkare krafter även för den regionala utvecklingen. Vissa högskolor omvandlas till universitet. Sverige skall vara en ledande forskningsnation. Universitet och högskolor skall ges goda förutsättningar att också fortsättningsvis göra Sverige till en ledande forskningsnation. Forskningen har inte bara ett egenvärde. Forskning och högre utbildning hör samman. En utbyggnad av forskningsresurserna skapar också möjligheter att långsiktigt säkerställa kvalitet i utbildningen. Sverige – ett ekologiskt föregångsland Sverige skall som en pådrivande kraft och ett föregångsland visa att en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan förenas med en hög och uthållig ekonomisk tillväxt. Under en lång period dominerad av industrialiseringen medförde tillväxten i produktionen ofta att utsläpp av miljöfarliga ämnen och användning av energi och andra resurser ökade. Under de senaste decennierna har detta samband mellan produktionstillväxt och effekterna på miljön luckrats upp. För ett antal miljöstörningar har utvecklingen till och med vänts så att belastningen minskat. Denna utveckling skall fortsätta och förstärkas. För att etablera ett positivt samband mellan hög tillväxt och ekologisk hållbarhet skall stor vikt läggas vid att välja de åtgärder som ger störst nytta i förhållande till kostnaderna och som förstärker de marknadskrafter som redan styr mot en ökad miljöhänsyn. Sverige skall vara ett ekologiskt föregångsland. Sverige skall vara en pådrivande kraft för ekologiskt hållbar utveckling. Genom att ligga steget före kan Sverige få ökad konkurrenskraft och bli ett bättre land att leva i. Det gynnar både dagens och framtidens generationer. 1.6 Rättvisa skatter Skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden. Att bygga en stabil välfärd på lånade pengar är i längden omöjligt. Ofinansierade utgifter utgör inget annat än en beskattning av framtida generationer. Skattehöjningar har därför spelat en viktig roll i saneringen av de offentliga finanserna. Den formella skattekvoten, skatter som andel av BNP, beräknas nå sin högsta nivå i år för att sedan falla. Den egentliga skattekvoten är ett sätt att visa att ett underskott egentligen inte är något annat än uppskjutna skattehöjningar. Den egentliga skattekvoten definieras som skatterna plus det offentliga underskottet som andel av BNP. Den egentliga skattekvoten var som högst 1993 då den uppgick till drygt 62 procent av BNP. Sedan dess har den fallit och i år beräknas den hamna på knappt 53 procent av BNP. Diagram 1.5 Den egentliga skattekvoten Procent av BNP Skatter för rättvisa Skattepolitiken medverkar till att minska klyftorna i samhället. Sverige har ett i en internationell jämförelse högt skatteuttag. Sveriges möjligheter att i framtiden upprätthålla ett relativt högt skatteuttag handlar i första hand om hur medborgarna värderar den välfärd som skatterna finansierar. All internationell erfarenhet visar att en dåligt fungerande välfärd urholkar skattemoralen. Ett stort problem är att en stor del av skatteintäkterna används till att betala räntor på statsskulden. Det är en av orsakerna till att avbetalningar på statsskulden utgör en viktig del av regeringens ekonomiska politik. Till följd av den goda ekonomiska utvecklingen och genom den påbörjade amorteringen på den offentliga skulden beräknas statens ränteutgifter sjunka snabbt de kommande åren. Det kan skapa ett utrymme för vissa förändringar i skattesystemet under de kommande åren. Regeringen kommer därför att bjuda in riksdagens partier till överläggningar om skattepolitikens framtida inriktning. Det är angeläget att redan nu sätta igång en diskussion om hur framför allt kapital- och inkomstbeskattningen skall vara utformade på lång sikt. En utgångspunkt bör vara att skattesystemet fortfarande skall vara enkelt, likformigt, med låga skattesatser och breda skattebaser. För att redan 1999 tillföra låg- och medelinkomsttagarna mer köpkraft föreslår regeringen en tillfällig skattereduktion. Reduktionen utgör som mest 1320 kronor och trappas ned med 1,2 procent för inkomster över 135 000 kronor. Det innebär att reduktionen är borta vid en årsinkomst på 245 000 kronor. Diagram 1.6 Den offentliga sektorns utgifter Procent av BNP Svenska skatter i ett internationellt perspektiv Internationaliseringen ställer ökade krav på skattepolitiken. Med en ökad internationalisering följer att det blir allt svårare att beskatta skattebaser som är lättrörliga. Sverige verkar därför inom EU för gemensamma direktiv för framför allt kapitalbeskattningen och energibeskattningen. Inget land tjänar på att alla länder försöker bjuda under varandra för att locka till sig skattebaser. En viktig utgångspunkt för Sverige är att direktiven fortfarande skall ge medlemsländerna handlingsfrihet att utforma sina egna skatteregler. Företagsbeskattningen En rad åtgärder inom skatteområdet har vidtagits de senaste åren för att förbättra förutsättningarna för företagsamhet. De två viktigaste exemplen är beskattningen av onoterade bolag som har sänkts med 4 miljarder kronor och socialavgifterna som har sänkts med 3 miljarder kronor för främst små och medelstora företag. Ett annat prioriterat område har varit förenklingar. Regeringen avser att under det närmaste året föreslå att de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag med några få undantag slopas och ersätts med allmänna regler. Den av regeringen tillsatta Förenklingsutredningen kommer under hösten att redovisa ett förslag till kontantredovisning för mindre tjänsteföretag. Miljöbeskattningen Flera utredningar som rör energi- och miljöbeskattningen har presenterats de senaste åren. Dessutom pågår beredningen av EG- kommissionens förslag om ett nytt energiskattedirektiv. För att få en konsekvent och likformig beskattning har regeringen strävat efter att behandla de olika förslagen i ett sammanhang. Regeringen avser att under 1999 återkomma till riksdagen med ett förslag till ett nytt energiskattesystem. Fastighetsskatten Fastighetsskatten är en viktig del i finansieringen av välfärden. År 1995 höjdes fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 procent av taxeringsvärdet. Höjningen var en viktig del i saneringen av de offentliga finanserna. Sedan fastighetsskatten höjdes den 1 januari 1995 har räntorna fallit med cirka 6 procentenheter – räntefallet har således givit villaägaren med ett normalt villalån 15 gånger mer än vad höjningen av fastighetsskatten innebar. Från och med den 1 januari 1998 har fastighetsskatten återgått till den tidigare nivån, dvs sänkts från 1,7 till 1,5 procent av taxeringsvärdet. Hyresgästerna har inte på samma sätt som villaägarna fått del av räntefallet de senaste åren. Regeringen föreslår därför att fastighetsskatten för hyreshus temporärt sänks med 0,2 procentenheter från 1,5 till 1,3 procent under 1999. Regeringen förväntar sig att den lägre skattenivån omsätts i lägre hyror och avgifter. En parlamentarisk utredning har fått i uppdrag att se över fastighetsbeskattningen och föreslå en rättvisare utformning av fastighetsskatten. En särskilt viktig fråga är hur man skall åstadkomma en lättnad för permanent boende i attraktiva kust- och skärgårdsområden. I avvaktan på att utredningens analys blir klar avser regeringen att frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå även för år 2000. 1.7 Fördelningspolitiken Grunden för en rättvis fördelningspolitik är ökad sysselsättning, sunda statsfinanser och en stabil ekonomi. Genom budgetsaneringen och den ekonomiska politiken har grunden därmed lagts för en offensiv och långsiktig politik som skapar rättvisa genom tillväxt, sysselsättning och utbildning. Målet om överskott i statsfinanserna är därför avgörande för en rättvis fördelning mellan generationerna. Barnen och ungdomarna hör till de grupper som träffats hårdast av den ekonomiska krisen och arbetslösheten. Om vi inte betalar av på den stora statsskulden vältras kostnaderna över på framtida generationer. När antalet äldre ökar kraftigt under 2000- talet kommer resurskraven att växa ytterligare. Den viktigaste rättvisefrågan är därför att varje generation måste betala för sin del av välfärden. Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden ger både en jämnare fördelning av inkomster och bättre resurser för att stödja dem som har sämst möjligheter till arbete. Spridningen i arbetsinkomster är den viktigaste orsaken till inkomstklyftor och låg ekonomisk standard. Att sysselsättningsmålet uppnås är därför avgörande för att Sverige långsiktigt skall kunna behålla en inkomstfördelning som är en av världens jämnaste. Den största fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som saknar jobb och dem som har ett arbete. Den goda ekonomiska utvecklingen måste utnyttjas så att personer som har svårt att få ett arbete nu får en fast förankring på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. många funktionshindrade och invandrare. Eftersom efterfrågan på högutbildad arbetskraft är betydligt större än den på lågutbildad, är regeringens utbildningssatsning av stor betydelse för fördelningspolitiken. Kunskapslyftet, de extra pengarna till skolan, utbyggnaden av universitet och högskolor är bara några exempel på vad som har gjorts och görs för att stärka utbildningen. Åtgärder för att öka och förbättra utbildningen är således inte bara viktiga för att öka den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är också motiverade ur en fördelningspolitisk synvinkel. En jämnt fördelad kunskap och kompetens bidrar till utjämning av löner och sysselsättning och därmed också till en jämnare fördelning av inkomsterna. Alla har fått göra stora uppoffringar under den ekonomiska krisen och budgetsaneringen. När underskotten nu har vänts till överskott finns det ekonomiskt utrymme, med bibehållna överskott, att förbättra stödet till barnfamiljer och pensionärer. Fördelningseffekterna av förslagen i budgetpropositionen har en mycket gynnsam fördelningsprofil (diagram 1.7). Beräkningen visar de direkta effekterna av förslagen om skattereduktion för arbetsinkomster, slopad reducering av prisbasbelopp vid beräkning av pensioner, höjda bostadstillägg till pensionärer och sänkt fastighetsskatt för hyresbostäder och bostadsrätter. Om även de höjda barnbidragen år 2000 räknades in skulle profilen bli ännu gynnsammare. Den femtedel av hushållen som har lägst ekonomisk standard (decilgrupp 1 och 2 tillsammans) får en ökning av den disponibla inkomsten med över en procent medan den femtedel av befolkningen som har högst standard (decilgrupp 9 och 10 tillsammans) får en ökning med ungefär 0,2 procent. Diagram 1.7 Förändring disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till följd av förslagen i budgetpropositionen Procent Nettoeffekterna av åtgärderna är mer fördelaktiga för kvinnor än för män (diagram 1.8). Diagram 1.8 Kvinnor och män. Förändring av disponibel inkomst genom förslag i budgetpropositionen Utvecklingen under 1990-talet Trots den svaga ekonomiska utvecklingen under 1990-talets början har klyftorna i Sverige inte ökat dramatiskt. Diagram 1.9 visar att enligt Statistiska centralbyråns undersökningar har inkomstklyftorna endast ökat svagt 1991–1996 och det gäller vid en framskrivning till 1998. Den ekonomiska standarden mäts i fördelningen av disponibla inkomster justerade för försörjningsbördan. Spridningen mäts med den s.k. Gini-koefficienten där ett högt värde innebär en större spridning (se vidare bilaga 5, Fördelningspolitisk redogörelse). Diagram 1.9 Inkomstspridning under 90-talet Gini Resultatet av den fördelningspolitiska analysen är en viss tendens till ökad spridning under senare år. Med hänsyn till den ekonomiska krisen, arbetslösheten och budgetsaneringen måste dock förändringarna bedömas som anmärkningsvärt små. Andelen hushåll som har en låg ekonomisk standard (under halva medianinkomsten) har ökat påtagligt sedan mitten av 1980-talet. Ökningen beror främst på att fler personer har lägre inkomster på grund av studier. I det korta perspektivet ökar detta klyftorna då studenter har en lägre inkomst än övriga. Men i ett längre perspektiv är den stora utbildningssatsning en viktig insats för minskade inkomstklyftor. Om de studerande ej inkluderas i statistiken har andelen med svag ekonomi inte ökat nämnvärt, trots kris och arbetslöshet. Det är ett gott betyg till den svenska välfärden och det sociala trygghetssystemet. Diagram 1.10 Hushåll med låg ekonomisk standard Procent Fördelningen av årliga inkomster ger dock en ofullständig bild av hur den sociala rättvisan utvecklas, eftersom hushållens inkomster kan variera kraftigt över tiden. I den fördelningspolitiska redogörelsen har därför analyserats hur bilden av inkomstspridningen och dess förändring påverkas om man i stället för årsinkomster mäter inkomsterna under flera år (bilaga 5). Det visas att mer än var tredje låginkomsttagare efter fem år har flyttat till gruppen medelinkomsttagare. De relativt goda möjligheterna för låginkomsttagare att förbättra sin standard över tiden har bibehållits även under den ekonomiska krisen under 1990-talet. Andelen personer som mer varaktigt har haft en låg ekonomisk standard (minst tre av fem år) har endast ökat från 2,8 till 3,2 procent mellan 1980- och 1990-talet. Den totala rörligheten i disponibla inkomster har dock minskat något under 1990-talet. Det torde främst förklaras av att inkomster mäts bättre efter skattereformen. Fördelningsanalyser är ett viktigt fördelningspolitiskt verktyg. Regeringen anser därför att analyserna av fördelningen av den ekonomiska välfärden behöver breddas och fördjupas. Regeringen kommer att uppdra åt Statistiska centralbyrån att genomföra undersökningar av förmögenhetsfördelningen och den offentliga konsumtionens fördelningseffekter. PROP. 1998/99:1 1 PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 8 9 PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 32 31 PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 156 155