Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens infrastruktur Skr. 1998/99:8 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 1998 Göran Persson Ines Uusmann (Kommunikationsdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen för riksdagens kännedom en samman- fattning av innehållet i Vägverkets nationella väghållningsplan, Banver- kets stomnätsplan och länsplanerna för regional transportinfrastruktur. Skrivelsen redovisar även regeringens ställningstaganden till planerna. Innehållsförteckning 1 Bakgrund 3 2 Stomnätsplan för åren 1998–2007 4 2.1 Omfattning av stomnätsplanen 4 2.2 Investeringar enligt Banverkets stomnätsplan 4 2.3 Effekter av åtgärderna i stomnätsplanen 5 2.4 Regeringens fastställelse av stomnätsplanen 7 3 Nationell väghållningsplan för åren 1998–2007 8 3.1 Omfattningen av nationell väghållningsplan 8 3.2 Investeringar enligt Vägverkets nationella väghållningsplan 9 3.3 Effekter av åtgärderna på det nationella stamvägnätet 11 3.4 Regeringens fastställelse av den nationella väghållningsplanen 12 4 Länsplaner för regional transportinfrastruktur 13 4.1 En ny länsplaneprocess 13 4.2 Länsplanernas innehåll 14 4.3 Effekter av åtgärderna i länsplanerna 15 5 Regeringens överväganden 16 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998 19 1 Bakgrund Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) i mars 1997 om en långsiktig inriktning för investeringar i trafikens infrastruktur. Mot bakgrund av riksdagens beslut gav regeringen i april 1997 Banverket, Vägverket och länen i upp- drag att upprätta investeringsplaner för perioden 1998–2007. Länens pla- ner upprättas i tre försökslän av regionala självstyrelseorgan och i övriga fall av länsstyrelserna. I denna skrivelse redovisar regeringen för riksdagens kännedom en sammanfattning av innehållet i Vägverkets nationella väghållningsplan, Banverkets stomnätsplan och länsstyrelsernas och i förekommande fall självstyrelseorganens länsplaner för regional transportinfrastruktur. Skri- velsen redovisar även regeringens ställningstaganden. Kraven på transportinfrastrukturen blir alltmer komplexa, vilket har ökat behovet av en väl fungerande samordning och planering av investe- ringar. Länsstyrelserna och självstyrelseorganen (fortsättningsvis kallade länen) har i denna planeringsomgång i enlighet med riksdagens beslut om en ny regional planeringsprocess beslutat om användningen av en större del av investeringsmedlen än tidigare. Investeringsplanerna är framtagna inom ramen för en samordnad investeringsplaneringsprocess. Vägverket, Banverket och länen upprättade på grundval av riksdagens beslut och regeringens planeringsdirektiv planförslag. Boverket, Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet utvecklade på regeringens uppdrag en metod för strategiska miljöbedömningar, som tillämpades vid utformningen av planerna. Utkast till planerna remitterades samlat från hösten 1997 till början av år 1998. För att främja planernas kvalitet genomförde Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag under remiss- tiden en granskning av kvaliteten i underlaget till remissplanerna. Trafik- verken och länen bearbetade sina planförslag sedan synpunkter inkom- mit. Vägverket och Banverket lämnade sina planförslag till regeringen för fastställande i mars 1998. Länsplanerna fastställdes under februari och mars av respektive länsstyrelse eller självstyrelseorgan. I juni fastställde regeringen den nationella väghållningsplanen och stomnätsplanen med vissa justeringar. Samtidigt fick länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län i uppdrag att samordna sina planer på några punkter sedan Vägverket överklagat dem. Under augusti 1998 fastställdes även dessa två länsplaner. Infrastrukturplaneringen för perioden 1998–2007 har baserats på 1988 års trafikpolitik och samtidigt beaktat överväganden inför det nya trans- portpolitiska beslut som fattades den 2 juni 1998. Regeringen har i fast- ställandet av långtidsplanerna ytterligare justerat planerna med hänsyn till det nya transportpolitiska beslutet. Långtidsplanerna anger en prioritering av investeringar. Prövningen av projekt och medelstilldelningen för enskilda år kan medföra avvikelser när det gäller de kostnader och genomförandetidpunkter som planen an- ger för enskilda objekt. 2 Stomnätsplan för åren 1998–2007 I det följande sammanfattas innehållet i Banverkets förslag till stom- nätsplan för åren 1998–2007. Därefter följer regeringens ställnings- tagande till planen. För ytterligare information hänvisas till Banverkets dokument ”Stomnätsplan 1998–2007, upprättad 1998-03-06”, ”Effektredovisning av förslag till stomnätsplan och länsplaner” samt till regeringens fastställelsebeslut den 11 juni 1998 (K98/886/3). 2.1 Omfattning av stomnätsplanen I Banverkets upprättade stomnätsplan presenteras åtgärder för 37,7 miljarder kronor. I planen ingår utbyggnader och upprustningar av järn- vägar, plankorsningsåtgärder, tågradio och standardhöjande reinveste- ringar. Cirka 8 miljarder kronor under planperioden är kostnader för på- gående projekt, såsom byggande av anslutningar till Arlandabanan samt utbyggnader till dubbelspår på delar av sträckan Hallsberg–Mjölby, Mälarbanan och Norra stambanan. Utbyggnaden av Botniabanan finan- sieras helt i särskild ordning och ingår därmed inte i planeringsramen. Citytunneln delfinansieras med medel från stomnätsplanen. 2.2 Investeringar enligt Banverkets stomnätsplan Banverkets stomnätsplan följer den inriktning som riksdagen har beslu- tat. Banverket fortsätter satsningarna för snabbtågstrafik (200 km/h) på linjerna Stockholm–Göteborg, Stockholm–Malmö, Stockholm–Sundsvall och Göteborg–Malmö. Slutförandet av förbättringar för persontrafiken från föregående plan ligger i början av planperioden. De projekt som startar under planperioden har en starkare godstrafikprofil än tidigare. Behov av kapacitetsinvesteringar har varit en viktig utgångspunkt för planen. Satsningar på ökad spårkapacitet görs över hela järnvägsnätet. Godstrafik i relationen Norrland/Bergslagen–Göteborg leds i första hand via Bergslagsbanan och Norge/Vänerbanan på ett nytt godsstråk väster om Vänern, där kapaciteten höjs genom olika typer av åtgärder. Dess- utom ingår medel för höjning av högsta tillåtna axellast till 25 ton och åtgärder för utökad lastprofil som skall förbättra godstrafikens konkur- renskraft. Åtgärderna är i detta fall inte fördelade stråkvis, eftersom de skall samordnas med trafikoperatörernas och godskundernas önskemål och planer eller beslut om anskaffning av vagnar. I första hand prioriteras inrikes systemflöden. Under första delen av planperioden påbörjas också höjning till 30 ton som högsta tillåtna axellast på sträckan Gällivare– Luleå. Den tidsmässiga prioriteringen i planen har påverkats av stora investe- ringsprojekt som Öresundsbron, Citytunneln och Botniabanan, som krä- ver samordning med andra objekt. För att ge trafiken till och från Övre Norrland via Botniabanan goda förutsättningar föreslår Banverket åtgär- der i länsjärnvägen Ådalsbanan mellan Sundsvall och Nyland. Andra större investeringar är bangårdsombyggnad i Uppsala samt dub- belspår norrut från Uppsala, ombyggnad av Hallsbergs rangerbangård och bangården i Trelleborg. Av tabell 2.1 framgår Banverkets avsättningar i stomnätsplanen. Tabell 2.1 Investeringsmedel i Banverkets förslag till stomnätsplan Stråk Mkr åren 1998–2007 Kommentarer Västra stambanan 958 Södra stambanan 1 927 Västkustbanan 6 738 Fastställelsebeslutet omfattar inte åtgärder som berör tunnelprojektet vid Hallandsås – se avsnitt 2.4 Kust till kust-banan 648 Ostkustbanan 2 133 Dalabanan 83 Stambanan genom Övre Norrland 430 Norra stambanan 842 Godsstråket genom Bergslagen 2 231 Bergslagsbanan 748 Norge/Vänerbanan 2 268 Värmlandsbanan 46 Skånebanan 323 Jönköpingsbanan 69 Älvsborgsbanan 590 Mälarbanan 2 413 Svealandsbanan 86 Åtgärderna skall utföras i enlighet med avtal mellan staten och Mälarbanans intressenter AB från 1998-03-23 Sala–Oxelösund 208 Nynäsbanan 22 Mittbanan 601 Malmbanan 467 Stockholm 3 533 Fastställelsebeslutet avser fyra spår mellan Stockholm södra och Årsta samt 2 400 mkr för icke specificerade kapacitetshöjande åtgärder Göteborg 108 Malmö 3 109 Av beloppet avser 3 041 mkr Citytunneln i Malmö. Regeringen reducerade detta belopp till 1 900 mkr i enlighet med gällande avtal Rangerbangårdar 462 Godsstråket genom Skåne 298 Länsjärnvägar 2 100 Hela beloppet avser förbättringar av Ådalsbanan. Regeringen minskar i fastställelsebeslutet beloppet till 1 600 mkr Haparandabanan 83 Gemensamt 4 249 SUMMA 37 770 2.3 Effekter av åtgärderna i stomnätsplanen Tillgänglighet Investeringar som ger kortare restider görs på samtliga stomjärnvägar med persontrafik. Genom tidigare insatser har restiderna redan förkortats betydligt på sträckorna Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö. I stomnätsplanen för åren 1998–2007 minskas restiden framför allt i rela- tionerna Stockholm–Östersund, Göteborg–Malmö, Göteborg–Kalmar– Karlskrona, Göteborg–Karlstad/Oslo, Malmö–Karlskrona samt Stock- holm–Umeå. Förbättringarna i stomnätsplanen innebär förbättrade möjligheter för kollektivtrafik och skapar t.ex. förutsättningar för regional tågtrafik på sträckorna Uppsala–Gävle, Göteborg–Vänersborg och Ängelholm– Helsingborg samt genom Citytunneln i Skåne. Planen skapar också in- frastrukturella förutsättningar för snabbtågstrafik Stockholm–Östersund. Konsekvenser för godstrafiken Stomnätsplanen innebär att järnvägens konkurrenskraft för godstrafik stärks. Åtgärderna i stomnätsplanen höjer tillsammans med Botniabanan den genomsnittliga hastigheten för godstrafiken genom avståndsförkort- ningar, hastighetshöjningar och kapacitetsförbättringar i järnvägssyste- met. Kvaliteten i tågföringen ökar genom förbättrad driftsäkerhet. Antalet förseningstimmar minskar. Bärigheten höjs på stora delar av järnvägsnätet. Efter planens genom- förande tillåter över 50 % av stomjärnvägsnätet (inklusive Botniabanan) en axellast på 25 ton, jämfört med 18 % i dag. Bärighetshöjningen inne- bär en betydande kostnadssänkning för godskunder och operatörer, som kan lasta 5–10 ton mer per vagn. Huvuddelen av stomjärnvägsnätet er- håller dessutom den nya större lastprofilen (bredd 360 cm och höjd 480 cm). Miljö Åtgärderna i stomnätsplanen innebär att person- och godstrafiken stärker sin konkurrenskraft gentemot andra transportslag. Detta innebär en viss överflyttning av resenärer och gods till järnvägen, vilket i sin tur innebär minskade utsläpp från väg-, luft- och sjötransporter. För att begränsa intrångseffekter av järnvägsinvesteringar studerar Banverket möjligheter att utveckla användningen av befintlig infrastruk- tur. Åtgärderna i stomnätsplanen har mer karaktären av åtgärder i befint- ligt nät än stora satsningar på nya banor i ny sträckning. Trafiksäkerhet Den pågående satsningen på att minska antalet plankorsningar och öka skyddet vid de kvarvarande har givit resultat. Såväl antalet olyckor som antalet omkomna har reducerats. För närvarande finns ca 4 300 plankors- ningar i stomjärnvägsnätet. Under planperioden minskas antalet med 40 %, samtidigt som skyddet vid kvarvarande plankorsningar förbättras. Tillsammans med åtgärder på länsjärnvägarna i länsplanerna innebär åt- gärderna en minskning av antalet döda med fyra och av antalet skadade med 10 personer per år. Med åtgärderna i planen ökar järnvägens konkurrenskraft. Överflytt- ning av resande och gods från andra transportmedel beräknas också med- föra att antalet dödade i trafiken minskar med tre personer och antalet skadade minskar med 122 personer per år. Regional balans Stomnätsplanen innebär förbättringar för person- och godstrafik i hela landet och nyttan av åtgärderna har stor geografisk spridning. Ett område med låg tillgänglighet som får betydande restidsförkortningar genom snabbtågsanpassningen Stockholm–Östersund är Jämtland. Upprustning- arna av Kust till kust-banan (Göteborg–Kalmar–Karlskrona), Älvsborgs- banan (Uddevalla–Herrljunga) och Mittbanan öster om Krokom ger också förbättrad hastighetsstandard. 2.4 Regeringens fastställelse av stomnätsplanen Regeringen fastställde den 11 juni 1998 Banverkets stomnätsplan med vissa ändringar. De åtgärder som ingår i Banverkets förslag skall reduceras så att de be- räknade kostnaderna för stomnätsplanen inte överstiger planeringsramen 36 miljarder kronor. Reduktionen skall inte påverka kostnaderna för icke specificerade åtgärder för att öka tillåten axellast. Kostnaderna för Citytunneln i Malmö upptas i planen med 1 900 mil- joner kronor, i stället för 3 041 miljoner kronor som i Banverkets förslag. Anledningen är att det för närvarande inte finns underlag som visar att statens åtagande i Citytunnelprojektet behöver utökas i förhållande till den i avtalet angivna kostnaden plus justering av prisnivån. Om Citytun- nelkonsortiet finner att kostnaderna för projektet avviker från beloppen i avtalet skall Banverket anmäla detta till regeringen och redovisa ett be- slutsunderlag som beskriver kostnadsnivåer för alternativa handlings- vägar samt alternativens konsekvenser. Som regeringen tidigare meddelat i vårpropositionen (sid. 152) ingick staten och Mälarbanans intressenter AB den 23 mars 1998 en överens- kommelse med anledning av försening av utbyggnad av Kallhäll– Kungsängen. Regeringens fastställelse avser åtgärder på Svealandsbanan och Mälarbanan i enlighet med denna överenskommelse. Vad gäller investeringar i centrala Stockholm avser fastställelsen en utbyggnad till fyra spår mellan Stockholms södra och Årsta. Vidare av- sätts 2 400 miljoner kronor för icke specificerade kapacitetshöjande åt- gärder, dvs. regeringen utesluter inte andra lösningar än utbyggnad till tre spår mellan Stockholms södra och Stockholms central. Regeringen har givit Banverket och Vägverket i uppdrag att med medverkan från Stock- holms kommun utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för alternativa åtgärder i centrala Stockholm. En utgångspunkt för spårut- byggnad genom centrala Stockholm skall vara Banverkets utredning från augusti 1996, Nya spår genom Stockholm. Alternativet med ett tredje spår i ytläge bör därvid kombineras med en vägtunnel som ersätter Centralbron. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 1999. Botniabanan finansieras i särskild ordning och omfattas inte av försla- get till stomnätsplan. Behovet av investeringar i Ådalsbanan är avhängigt av fortsatta beslut om byggande av Botniabanan. Ett utrymme på 1 600 miljoner kronor skall reserveras för Ådalsbanan, dvs. ett lägre belopp än i Banverkets förslag. Regeringen ger också Banverket i uppdrag att senast den 31 augusti 1999 redovisa en järnvägsutredning med miljökon- sekvensbeskrivning och samhällsekonomisk bedömning av olika alterna- tiva investeringsåtgärder på Ådalsbanan innefattande olika standard- och kostnadsnivåer. Regeringen fastslår att planen inte omfattar fortsatta åtgärder som be- rör tunnelprojektet vid Hallandsås eller åtgärder på andra sträckor med anledning av projektet. Regeringen kommer att fatta beslut i dessa frågor först då Kommissionen (M 1997:04) med anledning av tunnelbygget genom Hallandsåsen har lämnat sitt slutbetänkande och Banverket i en- lighet med regeringsuppdrag senast den 30 november 1998 har lämnat underlag. Banverket tar fram en fastställd version av stomnätsplanen utifrån re- geringens fastställelsebeslut. Regeringens fastställelse innebär inte något ställningstagande till de olika projektens utformning eller exakta lokalisering. Projekten skall före genomförande prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lag- stiftning. 3 Nationell väghållningsplan för åren 1998– 2007 I det följande sammanfattas innehållet i Vägverkets förslag till nationell väghållningsplan för åren 1998–2007. Därefter följer regeringens ställ- ningstagande till planen. För ytterligare information hänvisas till Väg- verkets ”Nationell plan för vägtransportsystemet 1998–2007”, regering- ens fastställelsebeslut den 11 juni 1998 (K98/891/3) samt Vägverkets till regeringen avrapporterade ”konsekvenssammanställning av nationell plan för vägtransportsystemet och de länsvisa planerna för regional in- frastruktur”. 3.1 Omfattningen av nationell väghållningsplan Nationell väghållningsplan ingår som en del i Vägverkets nationella plan för vägtransportsystemet. Övriga delar är planer för åtgärder inom miljö- och trafiksäkerhetsområdet samt inom Vägverkets övriga sektors- områden och myndighetsutövning. Det finns dels en samlad beskrivning av konsekvenserna av alla olika typer av åtgärder som diskuteras i pla- nen, dels en beskrivning av de förväntade effekterna av väghållningspla- nen. Dessutom finns en beskrivning av Vägverkets strategier och syn på vägtransportsystemets utvecklingsbehov. I det följande koncentreras be- skrivningen till innehållet i väghållningsplanen och de förväntade kon- sekvenserna av åtgärderna i väghållningsplanen. Vägverkets upprättade väghållningsplan innehåller investeringar i stamvägnätet såsom ny- och ombyggnader, fysiska trafiksäkerhetsåtgär- der, riktade åtgärder för ökad tillgänglighet och trafikövervakning samt väginformatikinvesteringar för 31,2 miljarder kronor. 7 miljarder kronor av investeringsmedlen avser redan pågående objekt. Dessutom anges mål för olika drift- och underhållsåtgärder som skall uppnås med de 56 mil- jarder kronor som avsätts för drift- och underhållsåtgärder under 10-års- perioden. 3.2 Investeringar enligt Vägverkets nationella väghåll- ningsplan De investeringar som Vägverket föreslår uppfyller ett eller flera av fyra huvudkriterier för prioriteringen som Vägverket ställt upp på grundval av riksdagens och regeringens krav på investeringarna. Lönsamhetskriteriet innebär att den beräknade samhällsekonomiska lönsamheten av en in- vestering skall ligga över en viss nivå. Flödeskriteriet innebär att vid ett givet trafikflöde bör vägen ges en viss utformning oberoende av om an- läggningskostnaderna är höga. Kriteriet för regional balans innebär att åtgärder som på ett avgörande sätt förbättrar tillgängligheten i områden som har låg tillgänglighet inom vissa gränser kan prioriteras. Trafik- säkerhetskriteriet innebär att åtgärder som förväntas ge en större minsk- ning av antalet döda och skadade per satsad miljon kronor än genomsnittet av lönsamma åtgärder kan prioriteras. Lönsamma åtgärder på ett strategiskt viktigt vägnät bestående av E 4 Helsingborg–Stockholm, E 6 (Trelleborg)–Malmö–Göteborg, riksväg 40 Göteborg–Jönköping, E 18 Örebro–Västerås–Stockholm samt E 4 Stock- holm–Gävle–Sundsvall har prioriterats särskilt högt. Huvuddelen av investeringarna inom ramen för flödeskriteriet går till utbyggnad av E 6 genom Bohuslän, men även till åtgärder på E 22 i Blekinge. Fördelningen av investeringsmedel i Vägverkets upprättade nationella väghållningsplan redovisas i tabell 3.1. Tabell 3.1. Investeringsmedel i Vägverkets förslag till nationell väghåll- ningsplan Åtgärd Mkr åren 1998–2007 Kommentarer Nybyggnads- och om- byggnadsåtgärder (se spec. nedan) 26 656 Inkl. fysiska trafiksäkerhetsåtgärder för 2 290 mkr E 4 Helsingborg–Stockholm 2 748 Av det avsatta beloppet lyfte regeringen bort 740 mkr avsedda för förbifart Markaryd – se avsnitt 3.4 E 4 Stockholm– Sundsvall– Haparanda 4 482 Rv 40 Göteborg–Jönköping 1 141 E 6 Trelleborg–Svinesund 6 839 Regeringen påpekar att Vägverket för varje objekt särskilt skall motivera vald standard E 20 Göteborg–Stockholm 2 346 E 18 Örje–Kapellskär 2 075 E 22 Malmö–Norrköping 2 312 Rv 45 Göteborg–Segmon 194 Rv 44 Uddevalla–Båberg 260 Medlen får endast användas under förutsättning att Länsstyrelsen i Västra Götalands län, från 1/1 1999 Västra Götalands läns landsting, åtar sig att senare avsätta motsvarande utrymme för investeringar i det nationella stamvägnätet i länsplanen Rv 70 Enköping–Mora 638 Rv 26 Halmstad–Bottnaryd 200 Rv 47/48/64 Jönköping– Kristinehamn 564 Rv 50/60 Ödeshög–Borlänge 920 Regeringen anger att ombyggnad av riksväg 50 vid Motala skall ingå i planen. Däremot avser regeringens fastställelse inte objektet i riksväg 50 Omberg–Vadstena – se avsnitt 3.4 Rv 55/56/53/67 Norrköping–Gävle 50 Rv 25 Halmstad–Kalmar 134 Rv 31/33 Jönköping–Västervik 170 E 10 Töre–Riksgränsen 65 E 12 Holmsund–Umbukta 736 E 14 Sundsvall–Storlien 115 E 65 Malmö–Ystad 235 Rv 45 Segmon–Karesuando 432 Fysiska trafiksäker- hetsåtgärder – ej specificerade på stråk 2 210 Riktade åtgärder för ökad tillgänglighet och trafikövervakning 500 Väginformatik 1 000 Övriga åtgärder 800 Avser rekonstruktion av broar och vägar på stamvägnätet SUMMA 31 166 3.3 Effekter av åtgärderna på det nationella stamvägnätet Tillgänglighet Investeringarna i planen innebär att restiderna förkortas främst genom byggande av nya vägar med bättre geometrisk standard, byggande av förbifarter och förbättrad beläggningsstandard. Den totala restidsminsk- ningen vid planperiodens slut till följd av väghållningsplanens åtgärder beräknas till ca 12,5 miljoner fordonstimmar per år. Dessutom beräknas fordonskostnaderna minska med ca 0,3 miljarder kronor per år. Hastig- hetssänkningar som i enlighet med separat trafiksäkerhetsplan genomförs av trafiksäkerhetsskäl kan i praktiken komma att innebära en ökning av restider. Denna ökning skulle dock bli större utan investeringarna i pla- nen. Miljö De föreslagna åtgärderna innebär mycket marginella förändringar när det gäller utsläpp av koldioxid, kväveoxider, svaveldioxid och flyktiga kol- väten. Antalet personer som utsätts för buller över 65 dB(A) beräknas minska med 6 900 personer till följd av åtgärderna på stamvägnätet. Vägverket har identifierat risker för konflikter med natur-, kultur- och miljöintressen på samtliga strategiskt viktiga vägar. I och med att ris- kerna är kända menar Vägverket att möjligheterna är stora att reducera eller undvika intrång. Genom att vägstandarden inte låses fast på samma sätt som i tidigare plan finns större möjligheter till miljöanpassning. Lös- ningarna kan innebära nya avvägningar där flexibel vägstandard samt möjligheter att använda befintlig väg och trafikstyrning beaktas tillsam- mans med övriga krav på ökad miljöanpassning. Regeringen har valt att i fastställelsebeslutet särskilt behandla investeringar i relationen Motala– väg E 4, där investeringar i befintlig riksväg 50 Ödeshög–Motala skulle innebära en konflikt med området Omberg–Tåkern, som är av riksin- tresse för natur, kultur och friluftsliv. Trafiksäkerhet Nyinvesteringarna utformas med utgångspunkt från nollvisionens inten- tioner att ingen på lång sikt skall dödas eller skadas svårt i trafiken. Ett antal sträckor och åtgärder har motiverats specifikt av trafiksäker- hetsskäl. Även på stamvägnätet i övrigt genomförs åtgärder som är moti- verade utifrån nollvisionens krav, t.ex. förbättringar av vägens sidoom- råden och korsningar. Den ökade satsningen på drift och underhåll inne- bär en förbättrad vinterväghållning. Vägverket beräknar att åtgärderna i väghållningsplanen kommer att leda till 50 färre dödade och 230 färre svårt skadade per år vid utgången av år 2007. De ytterligare trafiksäkerhetsförbättringar som krävs för att uppnå verksamhetsmålen skall klaras genom reformarbete. Regional balans En jämnare regional fördelning har preciserats som att restiderna skall minska lika mycket i områden med låg tillgänglighet som i övriga om- råden. Väghållningsplanens åtgärder på nationella stamvägar kan inte ensamma leva upp till detta. Bärighetsåtgärder i länsplanerna bidrar dock till en utjämning. 3.4 Regeringens fastställelse av den nationella väghåll- ningsplanen Regeringen fastställde den 11 juni 1998 Vägverkets nationella väghåll- ningsplan med vissa ändringar. Omfattningen av åtgärderna som ingår i Vägverkets förslag skall redu- ceras så att de beräknade kostnaderna för väghållningsplanen inte över- stiger planeringsramen 30,5 miljarder kronor. Objektet förbifart Markaryd på E 4 utgår ur planen eftersom objektet inte uppfyller något av de prioriteringskriterier som Vägverket ställt upp. Under hela 1990-talet har antalet dödade och svårt skadade i vägtrafi- ken minskat. Under år 1997 bröts denna positiva trend. Samtidigt har reformarbetet inte gett önskat resultat. Regeringen vill därför tidigare- lägga fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Vägverket har givits i uppdrag att upprätta och genomföra en särskild trafiksäkerhetsplan för åren 1999– 2003. Planen skall redovisas till regeringen senast den 31 december 1998. Mot bakgrund av riksdagens beslut om inriktning av infrastrukturin- vesteringarna (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174), som anger att varje del av stamvägnätet bör byggas ut i den takt som är motiverad av trafikförhållandena på respektive del, fastställer inte rege- ringen Vägverkets förslag till fyrfältsväg för väg E 6 mellan Rabbalshede och Svinesund. I stället skall Vägverket för varje objekt pröva vilken standard som är motiverad av trafikförhållandena och andra omständig- heter. Ombyggnaden av riksväg 50 i Motala skall ingå i planen. Däremot av- ser regeringens fastställelse inte objektet i riksväg 50 Omberg–Vadstena, men motsvarande belopp reserveras i planen för investeringar mellan Motala och väg E 4. Vägverket skall lämna ytterligare underlag för att ge regeringen förutsättningar för ett fastställelsebeslut. I samråd med Riks- antikvarieämbetet och Statens naturvårdsverk skall Vägverket redovisa dels åtgärder för att på lång sikt nå en hållbar helhetslösning, dels förslag till investeringar för den kommande tioårsperioden. Regeringen anger att åtgärder på riksväg 44 får finansieras med medel från nationella väghållningsplanen endast under förutsättning att länssty- relsen för Västra Götalands län, från 1/1 1999 Västra Götalands läns landsting, enligt särskild överenskommelse med Vägverket åtar sig att senare ställa motsvarande utrymme i länsplanen för regional transportin- frastruktur till förfogande för investeringar i det nationella stamvägnätet. Regeringens fastställelsebeslut innebär att Vägverket måste ompröva prioriteringen av och tidsplanen för objekt i planen. Vägverket tar fram en fastställd version av planen som är i enlighet med regeringens fast- ställelsebeslut. Regeringens beslut att fastställa den nationella väghållningsplanen för perioden 1998–2007 innebär inte något ställningstagande till Vägverkets förslag till målstandard för de nationella stråken och ej heller till de olika projektens utformning eller exakta lokalisering. Projekten skall före ge- nomförande prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lag- stiftning. 4 Länsplaner för regional transportinfrastruktur 4.1 En ny länsplaneprocess Länen har i enlighet med riksdagens beslut hanterat en större del av in- vesteringsramen i denna planeringsomgång än tidigare. Länsplanerna omfattar investeringar och förbättringsåtgärder i statliga vägar som inte är nationella stamvägar och statliga järnvägar som inte är stomjärnvägar, samt bidrag till regionala kollektivtrafikanläggningar, åtgärder för för- bättrad miljö eller trafiksäkerhet samt för att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken för funktionshindrade resenärer. Fördelningen av planeringsram till respektive länsplan har skett i två steg. I ett första steg tilldelade regeringen olika s.k. regionberednings- grupper, motsvarande Vägverkets regioner, en medelsram. Fördelningen av medel baserades på ett fördelningsförslag som utarbetades av Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Vägverket och Banverket i samråd med Sjöfartsverket, Luftfartsverket och länen. Förslaget presente- rades i februari 1997 och utgångspunkten var att nyckeln för fördel- ningen på respektive regionberedningsgrupp skulle bygga på vad som angavs i infrastrukturpropositionen (prop. 1996/97:53). Arbetet resulte- rade i att finansiella planeringsramar fastlades för respektive regionbe- redningsgrupp och för planeringsperioden som helhet. I ett andra steg fördelade sedan de i regionberedningsgruppen ingående länen planeringsmedlen mellan sig med möjlighet att ta hänsyn till regio- nala förhållanden. I det planeringsuppdrag som verken och länen fick i regeringens beslut 1997-04-17 angavs vissa riktlinjer för planeringsmedlens fördelning på olika åtgärdstyper av vikt för att de nationella målen skall kunna upp- fyllas. Sedan länsplanerna remitterats och bearbetats utifrån de synpunkter som inkommit fastställdes de under februari och mars 1998. För Gotland fastställdes planen av Gotlands kommun, för Skåne av Regionförbundet i Skåne, för Kalmar län av Regionförbundet i Kalmar län och i övriga län av respektive länsstyrelse. Länsplanerna för Kronobergs och Blekinge län överklagades av Vägverket till regeringen. Överklagandet avsåg den bristande samordningen av den planerade utbyggnaden av riksväg 29 som berör båda länen. Regeringen beslöt att uppdra åt respektive länssty- relse att revidera länsplanerna och att samråda med Vägverket innan jus- terade planer fastställdes. Båda länsplanerna är numera fastställda. I det följande sammanfattas länsplanernas innehåll översiktligt. Väg- verket och Banverket fick i planeringsuppdraget även särskilda uppdrag att redovisa konsekvensanalyser av länsplanerna. Effektbeskrivningen i avsnitt 4.3 baseras på dessa konsekvensanalyser. SIKA har fått i uppdrag att följa det regionala planeringsarbetet och senast den 1 mars 1999 lämna en utvärdering av hur processen för framtagandet av länsplanerna har motsvarat riksdagens och regeringens krav. 4.2 Länsplanernas innehåll I Vägverkets och Banverkets redovisning konstateras att fördelningen mellan väg- och järnvägsåtgärder i planerna fördelar sig med 25,7 mil- jarder kronor till vägtrafikåtgärder och med 3,5 miljarder kronor till järnvägsåtgärder. Fördelningen på olika typer av åtgärder framgår av tabell 4.1 nedan. Tabell 4.1. Ändamål och åtgärder i länsplanerna för åren 1998–2007 Ändamål/åtgärd Mkr åren 1998–2007 Järnvägsåtgärder 3 570 Väginvesteringar 8 179 Fysiska miljöåtgärder 1 842 Fysiska trafiksäkerhetsåtgärder 2 713 Bärighet, rekonstruktion, tjälsäkring 8 811 Väginformatik 105 Bidrag till trafiksäkerhet och miljö 887 Bidrag till handikappanpassning 1 055 Bidrag till kollektivtrafikåtgärder 2 129 SUMMA 29 291 Fördelningen av medel når i stort upp till de riktlinjer om planerings- medlens fördelning som regeringen angav i direktiven för planeringen. För ändamålsområdet bidrag till handikappanpassning har fördelningen i länsplanerna inte nått upp till den av regeringen anvisade planerings- ramen på 1,5 miljarder kronor. 4.3 Effekter av åtgärderna i länsplanerna Tillgänglighet Investeringsåtgärder och förbättringsåtgärder i länsplanerna på den del av det statliga vägnätet som inte är stamvägar ger en total restidsminskning på 8,5 miljoner fordonstimmar per år. En förbättrad beläggningsstandard som ger kortare restider uppnås i början av planperioden genom att re- konstruktionsåtgärder ingår i länsplanerna. Vägnätets jämnhet förbättras under planperioden och komforten ökar. Oskyddade trafikanters tillgänglighet ökar eftersom länsplanerna inne- fattar utbyggnad av 600 km gång- och cykelvägar. Funktionshindrades möjligheter att använda väg- och kollektivtrafik- systemet kommer att öka genom att busshållplatser, terminaler, knut- punkter i övrigt, fordon och gångvägar etc. anpassas. Effekterna hade kunnat vara större om hela den anvisade delramen hade kunnat användas för denna åtgärdstyp. Trafikhuvudmän och kommuner har emellertid inte kunnat presentera åtgärder/åtgärdspaket som fullt ut fyller upp pla- neringsramen. Detta torde bl.a. bero på att förutsättningar lämnades sent vilket medförde att arbetet med dessa åtgärder påbörjades sent under pla- neringsprocessen. Kapacitetshöjningar och förbättringsåtgärder på länsjärnvägar ger bättre förutsättningar för kollektivtrafiken, bl.a. på sträckorna Södertälje hamn–Södertälje central och Jönköping–Värnamo, bangården i Linköping samt på Trelleborgsbanan, Staffanstorpsbanan och Bohus- banan. Flera stationer byggs om till resecentra, vilket ökar tillgänglig- heten till och attraktiviteten i kollektivtrafiksystemen. Konsekvenser för godstrafiken Framkomligheten för den tunga trafiken på vägarna ökar genom att bärigheten på vägarna höjs. Målet för andel vägar i den högsta bärighets- klassen (BK1) från förra planperioden uppnåddes redan under år 1996. Genom åtgärderna i länsplanerna avseende åren 1998–2007 ökar längden BK1-väg med 1 860 km. Åtgärderna ligger i enlighet med direktiven huvudsakligen under planperiodens första hälft. Det innebär att BK1-an- delen på det statliga vägnätet vid utgången av år 2003 uppgår till ca 92 %. 1 940 km väg med nedsatt bärighet under del av året på grund av tjällossning åtgärdas, vilket motsvarar 14 % av det berörda vägnätet. En del av den godstrafik som är aktuell för 25 tons axellast på stomjärnvägsnätet berör länsjärnvägar. I länsplanerna ingår därför åtgär- der för att öka axellasten till 25 ton på flera länsjärnvägar. Åtgärderna är nödvändiga för att de positiva effekterna av bärighetsökningen på stomjärnvägsnätet skall kunna uppnås. Den andel av länsjärnvägarna som klarar en axellast på 25 ton ökar från 2 % till 16 % under planperioden. Efter planernas genomförande kommer endast 6 % av länsjärnvägarna inte att klara en axellast på 22,5 ton och det rör sig då om sträckor som i dagsläget endast har godstrafik i begränsad utsträckning. Miljö Länsplanerna innehåller endast i begränsad utsträckning skattningar av miljöeffekter. De problembeskrivningar som finns i planerna är med några undantag tämligen översiktliga. Regeringens uppfattning är därför att planeringsunderlaget och kunskapen om miljösituationen i flera av- seenden måste förbättras, se vidare avsnitt 5. Med reservation för osäker- heter i underlagsmaterialet redovisas nedan några uppskattningar av miljöeffekter av länsplanerna. Åtgärder på de regionala vägarna minskar antalet personer utsatta för vägbuller över 65 dB(A) med knappt 30 000 personer. Det innebär att antalet utsatta längs det nationella stamvägnätet och de regionala vägarna reduceras med 90 % jämfört med 1997-12-31. För det kommunala väg- nätet saknas kunskap om vilka åtgärder som kommer att genomföras till följd av det statsbidrag om 50 % som ingår i planerna för perioden 1998– 2002. En vägverksanalys indikerar att ca en tredjedel av ca 156 000 ut- satta kommer att kunna åtgärdas. 17 000 lägenheter som i dag har ljudnivåer från järnvägar över 55 dB(A) minst 5 ggr per natt får del av bullerdämpande åtgärder om man antar att samtliga län uppfyller målet med de medel som avsatts. Drygt 100 konfliktpunkter mellan vägar och vattentäkter kommer att åtgärdas under planperioden. Trafiksäkerhet Som tidigare nämnts förväntas plankorsningsåtgärder på stomjärnvägar och länsjärnvägar sammantaget ge en minskning av antalet döda med 4 och av antalet skadade med 10 personer per år. Vägåtgärder i länspla- nerna förväntas ge 20 färre dödade och 140 färre svårt skadade per år vid planperiodens slut år 2007. Effekterna av det statsbidrag som kommuner kan söka för att genomföra trafiksäkerhetshöjande åtgärder på det kom- munala vägnätet har ännu inte kunnat uppskattas i flertalet län. Regional balans Länsplanerna bidrar starkt till att områden med låg tillgänglighet får en rimlig del av de totala restidsförkortningarna till följd av investeringar i vägtrafiksystemet. 64 % av de 1 940 km väg som åtgärdas i länsplanerna ligger i områden med låg tillgänglighet, där väginvesteringar bedöms ge stor eller medelstor potential för jämnare regional fördelning. Effekten av bärighetshöjningar blir större i områden med låg tillgänglighet eftersom avstängningarna och begränsningar varar längre tider i sådana områden. 5 Regeringens överväganden Denna första planeringsomgång med ett nytt regionalt planeringssystem har på ett tillfredsställande sätt kunnat kombinera ett ökat regionalt an- svarstagande med de övergripande mål som riksdag och regering har satt upp för planeringsmedlens användning. Kommande utvärderingar och årliga rapporter om planernas genomförande kommer att bilda underlag för regeringens och riksdagens fortsatta uppföljning. Regeringen kan konstatera att de uppsatta målen för planeringen i huvudsak har kunnat uppfyllas. Den förnyade planeringsprocessen har trots tidspress och nya arbetsformer kunnat leda fram till långtidsplaner som motsvarar de förväntade effekterna. Åtgärderna i planerna kommer att förbättra trafiksäkerheten, transportsystemets funktion både vad gäller persontrafik och godstrafik samtidigt som belastningarna på miljön be- gränsas. Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma möjligheter till ytterligare förbättringar. Avsättningar i länsplanerna till bidrag till åtgärder för ökad tillgänglig- het för funktionshindrade i kollektivtrafiken når inte upp till de 1,5 miljarder kronor som riksdagen beslutat om. Regeringen bedömer att fler angelägna åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kol- lektivtrafiken än de som tagits upp i länsplanerna kommer att kunna pre- senteras när trafikhuvudmän och kommuner genomfört inventeringar och detaljerat planeringsarbete. Det är därför ännu för tidigt att dra slutsatsen att den av riksdagen angivna planeringsramen för detta åtgärdsområde inte kommer att kunna tas i anspråk. Regeringen kommer noggrant att följa utvecklingen för åtgärdsområdet i budgetarbetet och i trafikverkens och länens årliga avrapportering av länsplanerna. Generellt gäller att kunskapen om omfattningen av många mil- jöproblem kopplade till transportsektorn behöver utvecklas. Detta gäller inte minst på lokal och regional nivå där länsstyrelsernas nya ansvar i planeringsomgången satt fokus på att det ofta saknas överblick över mil- jöproblemen, resursbehovets omfattning samt hur konkreta åtgärder skall prioriteras. Några exempel är att det inte finns någon bestämd målbild att relatera åtgärder för skydd av vattentäkter till, att omfattningen av natur- resursanvändningen i nuläget och till följd av planerna är oklar och att uppgifter om bullerproblem längs det regionala och kommunala vägnätet är osäkra. För att de resurser som finns skall kunna användas på ett bra sätt är det angeläget att planeringsunderlaget, effektbeskrivningarna och problembeskrivningarna förbättras. Ett genomgående intryck är dock att insatser görs för att förbättra kunskapsunderlaget. Till stöd för arbetet med att inventera och värdera behoven pågår också metodutveckling på flera områden, t.ex. vad gäller beskrivning av intrångseffekter. Rege- ringen föreslår i proposition 1997/98:145 Svenska miljömål – Miljöpoli- tik för ett hållbart Sverige ett uppdrag till länsstyrelserna att anpassa och konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen på lokal och regional nivå och i samhällsplaneringen. Det bör också kunna bidra till underlaget. En bättre nulägesbild kan ge en uppfattning om var förändringar kan vara mest effektiva och bidra till ytterligare måluppfyllelse. En sådan beskrivning har hittills endast översiktligt gjorts för miljöanknutna åtgär- der för vägtrafiken. Vidare har Vägverket översiktligt studerat hur ram- fördelningen skulle kunna förändras för en bättre måluppfyllelse. Studier av denna typ kommer att vidareutvecklas i nästa planeringsomgång. Det finns också behov av att vidareutveckla användningen av strategiska miljöbedömningar i den kommande planeringsomgången. Effekterna på trafiksäkerheten av länsplanerna har ännu inte kunnat analyseras. Vägverket bör därför snarast och inom ramen för arbetet med det kommande tioåriga trafiksäkerhets- och miljöprogrammet fördjupa dessa studier. Utvärderingar av den genomförda planeringsomgången genomförs av Vägverket, länen och Banverket. Dessutom har SIKA haft i uppdrag att kontinuerligt följa det regionala planeringsarbetet och lämna en utvärde- ring av hur processen för framtagandet av länsplanerna har motsvarat riksdagens och regeringens krav. Uppdraget skall avrapporteras senast den 1 mars 1999. Dessa utvärderingar kommer att bli ett viktigt underlag för uppläggningen av nästa planeringsomgång avseende åren 2002–2011. Kommunikationsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing, Engqvist Föredragande: statsrådet Ines Uusmann Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens infrastruktur. Skr. 1998/99:8 17 1 19 19