Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1998/99:21 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1997 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 22 oktober 1998 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redogörs för tillämpningen av bestämmelserna i rättegångs- balken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig ka- meraövervakning under år 1997. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning 3 2.1 Allmänt 3 2.2 Hemlig teleavlyssning 4 2.3 Hemlig teleövervakning 4 2.4 Hemlig kameraövervakning 4 3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning 5 3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning 5 3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning 7 3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning 9 4 Slutsatser 10 1 Ärendet och dess beredning I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr. 1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Likaså uttalades i det lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning att en redovisning av tillämpningen av bestämmelserna i den lagen också skulle lämnas (prop. 1995/96:85 s. 37). Regeringen lämnade den 6 november 1997 en redogörelse till riksdagen för tillämpningen under år 1996 av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakning (skr. 1997/98:26). Skrivelsen behandlades av riksdagen – jämte motsvarande redogörelse avseende år 1995, skr. 1996/97:57 – under våren 1998 (bet. 1997/98:JuU10, rskr. 1997/98:148). Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1997. Den bygger i huvudsak på uppgifter som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen den 28 augusti 1998. 2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning 2.1 Allmänt Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i lagen om hemlig kameraövervakning. Även lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. innehåller bestämmelser i detta hänseende. För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer. De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regeringsformen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 3 § första stycket 3 lagen om hemlig kameraövervakning, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med åtgärden. 2.2 Hemlig teleavlyssning Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Även försök, förberedelse eller stämpling till dessa brott omfattas av bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (18 § andra stycket). För tillstånd till hemlig teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda. Så t.ex. måste åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen. Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och datakommunikation. Avlyssning kan, med vissa begränsningar, ske också utanför allmänt tillgängliga telenät. 2.3 Hemlig teleövervakning Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram. Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid förundersökning beträffande brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, vid förundersökning beträffande narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan samt vid förundersökning beträffande försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om sådan gärning är belagd med straff. I övrigt gäller motsvarande regler som för hemlig teleavlyssning. 2.4 Hemlig kameraövervakning Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att sådan övervakning skall få ske är i övrigt i huvudsak desamma som gäller för hemlig teleavlyssning. Övervakningen får endast avse sådan plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996. Vid ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången av 1996. Lagens giltighetstid har förlängts till utgången av år 1998 (prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr. 1996/97:40, SFS 1997:1286). Regeringen har nyligen (prop. 1998/99:6) föreslagit att lagens giltighetstid skall förlängas till utgången av år 2000. 3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning 3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har, som nämnts, i en skrivelse till regeringen lämnat uppgifter om tillämpningen av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakning under år 1997. Redovisningen visar att domstol under år 1997, när det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från teleadresser som har innehafts eller använts av 281 misstänkta personer. Som jämförelse anges nedan i diagramform antalet redovisade fall de senaste tio åren. När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 58 fall under år 1997. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord eller försök, förberedelse och stämpling till detta brott, dråp, grovt rån och försök till detta brott, människorov, mordbrand, grovt koppleri och grov penningförfalskning. I det följande diagrammet anges antalet redovisade fall de senaste tio åren. I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga avlyssningstiden för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till heltal. Avlyssningstiderna varierar kraftigt. Under år 1997 förekom fall där avlyssningen bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 8 månader och 5 dagar. Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte i 41,5 procent av fallen under år 1997. Den har inte gett något resultat i drygt 29 procent av fallen och i ungefär lika många fall har avlyssningen avbrutits med kvarstående misstanke. I det följande diagrammet anges för de senaste tio åren i hur stor utsträckning avlyssningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal. Under år 1997 har det förekommit ett fall där en ansökan om hemlig teleavlyssning lämnats utan bifall av domstol. Rikspolisstyrelsen har vid sin förhandsprövning, som fullgörs på intendentnivå, under år 1997 inte lämnat något negativt besked (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 f.). 3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1997 lämnades tillstånd i 165 fall till hemlig teleövervakning. Det kan noteras att det i materialet förekommer fall då en begäran om förlängning av ett tillstånd inte medgetts av tingsrätt men bifallits av hovrätt – i dessa fall har två ärenden redovisats. Av de 165 redovisade fallen avsåg 115 fall narkotikabrott. Övriga fall avsåg mord, förberedelse och stämpling till detta brott, allmänfarlig ödeläggelse, grov stöld, grovt bedrägeri och försök till detta brott, grovt dobbleri, grov penningförfalskning, grov varusmuggling och grovt vapenbrott. Som en jämförelse anges i följande diagram antalet redovisade tillstånd för varje år sedan 1990, det första år som redovisningen av tillämpningen av hemlig teleövervakning omfattade ett helt kalenderår. I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga övervakningstiden för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till heltal. Övervakningstiderna varierar kraftigt. Under år 1997 förekom fall där övervakningen bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 6 månader och 18 dagar. Övervakningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte i 36,2 procent av fallen under år 1997. Den har inte gett något resultat i 32,5 procent av fallen och den har avbrutits med kvarstående misstanke i 31,3 procent av fallen. I det följande diagrammet anges för varje år sedan 1990 i hur stor utsträckning övervakningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal. Under år 1997 har det förekommit ett fall där en ansökan om hemlig teleövervakning lämnats utan bifall av domstol. Rikspolisstyrelsen har vid sin förhandsprövning, som fullgörs på intendentnivå, under år 1997 inte lämnat något negativt besked. Utöver de ovan redovisade tillstånden har det i två fall år 1997 förekommit att Säkerhetspolisen bedrivit hemlig teleövervakning med stöd av reglerna i rättegångsbalken. 3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1997 lämnades tillstånd till hemlig kameraövervakning i 43 fall. Av dessa avsåg 39 fall grova narkotikabrott. Övriga fall avsåg förberedelse till mord och grovt rån. År 1996 – då lagen var i kraft i elva månader – lämnades tillstånd i 40 fall, varav 30 avsåg grova narkotikabrott. Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning den tid redovisningen avser var drygt 47 dagar (32 dagar år 1996). Tiden varierar i de enskilda fallen från 15 dagar till 7 månader och 14 dagar. Den hemliga kameraövervakningen har enligt redovisningen haft betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i 28 procent av fallen. Övervakningen har inte gett något resultat i 32,5 procent av fallen och de fall där åtgärden har avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde 39,5 procent. Motsvarande siffror för år 1996 var 47,5 procent, 27,5 procent och 25 procent. Under år 1997 har det inte förekommit något fall där en domstol har lämnat en ansökan om hemlig kameraövervakning utan bifall och inte heller något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat negativt besked. 4 Slutsatser Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år, främst har använts i förundersökningar där det funnits misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med narkotika. Huvudsyftet har alltjämt varit att avslöja den mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och försäljningen av narkotika inom landet. Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år 1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes för den typen av brottslighet. Antalet tillstånd har under 1990-talet pendlat mellan 210 och 333 och antalet för år 1997 utgör 281. Regeringen konstaterar att mängden beslagtagen narkotika under år 1997 för samtliga typer av narkotika översteg 1996 års siffror, med undantag för den beslagtagna mängden heroin. Mer än 700 kilo cannabis, ca 184 kilo amfetamin, ca 33 kilo kokain och drygt 13 kilo heroin togs i beslag 1997. Särskilt oroväckande är att mängden beslagtagna ecstasy- preparat ökat från drygt 10 000 år 1996 till drygt 20 000 år 1997. Som påpekades i regeringens redovisning avseende år 1996 (skr. 1997/98:26 s. 8) utgör detta ett särskilt bekymmersamt inslag i bilden, med den anknytning till vissa ungdomskulturer som preparatet har. Regeringen konstaterar ånyo att det är alldeles uppenbart att läget på narkotikaområdet alltjämt är djupt oroande och att hemlig teleavlyssning kommit till användning i ett stort antal utredningar av sådana brott. Vidare har en relativt omfattande avlyssning skett på grund av misstankar om bl.a. mord och grovt rån. Det kan emellertid noteras att antalet tillstånd under år 1997 för annan grov brottslighet än narkotikabrott är den lägsta sedan 1991. Det kan konstateras att den hemliga teleavlyssningen även under år 1997 har varit framgångsrik. Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i den angelägna kampen mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet. Som tidigare framhållits måste emellertid den framtida utvecklingen när det gäller hemlig teleavlyssning följas noggrant. Liksom varit fallet tidigare år har hemlig teleövervakning främst kommit till användning vid förundersökningar rörande narkotikabrott. Antalet tillstånd har ökat kraftigt jämfört med år 1996. Detta kan till stor del förklaras med att praxis utvecklats dithän att ansökningar om tillstånd till hemlig teleavlyssning ofta kombineras med en ansökan om tillstånd till hemlig teleövervakning. Den snabba utvecklingen på telemarknaden, både vad avser trafikomfånget och de tjänster som tillhandahålls – t.ex. det system som gör det möjligt att använda mobiltelefon utan något abonnemang som kan härledas till en viss person – , har försvårat polisens brottsbekämpande verksamhet, vilket också kan förklara det ökade antalet tillstånd till hemlig teleövervakning. Detta tvångsmedel har trots detta varit förhållandevis effektivt och gett resultat i drygt 36 procent av fallen, vilket ligger på en något högre nivå än för år 1996. Den hemliga kameraövervakningen har visat sig vara ett värdefullt och personalbesparande komplement i polisens spaningsarbete. Spaning har kunnat utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt och spaningspersonal har kunnat frigöras för andra insatser. Resultatutfallet ligger lägre än föregående år, vilket till en del kan förklaras med att materialet innehåller flera fall där någon övervakning inte inletts på grund av tekniska problem. Enligt vad som redovisats har den hemliga kamerövervakningen genomförts med hänsyn tagen till ovidkommande personers integritet. Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning har varit föremål för översyn och i betänkandet Buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU 1998:46) finns förslag till vissa förändringar i regelsystemet. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats och betänkandet bereds vidare inom Justitiedepartementet. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1998 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Schori, Ulvskog, Sundström, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:21 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1997. Skr. 1998/99:21 12 1