Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1998/99:48 Skattefrågor och investerarskydd Prop. 1998/99:48 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 februari 1999 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Investerarskydd och försäkringsersättning Regeringen har den 10 november 1998 till riksdagen överlämnat en pro- position med förslag till lag om investerarskydd (prop. 1998/99:30). I denna proposition föreslås skatteregler för ersättning från investerar- skyddet. Förslaget innebär att sådan ersättning skall vara skattepliktig. Detsamma föreslås gälla ersättning från en försäkring som ett värdepap- persbolag tecknat enligt 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse. Ersättning från investerarskydd kan vara att hänföra såväl till inkomstslaget kapital som inkomstslaget näringsverksamhet. Beträffande ersättning som hänför sig till inkomst av kapital utgör ersättning för ka- pitalbelopp inte en skattepliktig intäkt. Annorlunda kan det förhålla sig om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget näringsverksamhet. För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen från sådan ersättning som är skattefri föreslås en turordningsregel. Den ersättning som betalas ut skall i första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta). Om det i ersättningen för medel ingår ersättning för ränta skall emellertid den delen beskattas. I andra hand skall ersättningen anses avse ersättning för finansiella instrument. Ersättning som avser ett finansiellt instrument skall behandlas som ve- derlag för instrumentet varvid reavinstbeskattning skall ske som om in- strumentet avyttrats. Om de finansiella instrumenten utgörs av såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat. Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemmahörande juridisk person får ersättning från en utländsk motsvarighet till investerarskyddet eller från en försäkringsgivare i utlandet skall ersättningen beskattas som om den hade betalats ut av det svenska investerarskyddet eller av en svensk försäkringsgivare. Beskattningsreglerna föreslås bli intagna i en ny lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd och lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti före- slås upphöra att gälla. Såvitt avser skatteregler för ersättning från insätt- ningsgarantin föreslås inga ändringar i sak. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1999. Lättnad i beskattning av utdelning I 3 § 1 b mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, anges att löneunderlaget vid beräkning av lättnadsbeloppet skall beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om aktien är sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall beräkningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje styckena SIL, dvs. enligt de s.k. spärreglerna. I propositionen föreslås att, om aktier i företaget i bety- dande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning, löneun- derlaget i lättnadssystemet för aktieägare som har en kvalificerad aktie skall beräknas utan beaktande av spärreglerna. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000. Rättelse av fel i SFS I prop. 1998/99:15 Omstrukturering och beskattning föreslog regeringen bl.a. en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). Av förbiseende föll en mening av lagtexten bort ur förlaget. Meningen återinförs. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1999. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd 5 2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370) 8 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 13 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 16 3 Ärendet och dess beredning 19 4 Ersättning från försäkring eller investerarskyddet 21 4.1 Ersättning från investerarskyddet 21 4.2 Försäkringsersättning 28 4.3 Den lagtekniska lösningen 30 5 Kontrolluppgiftsskyldighet 30 6 Lättnad i beskattning av utdelning 32 7 Rättelse i kommunalskattelagen 33 8 Förslagens konsekvenser och genomförande 34 8.1 Ekonomiska effekter 34 8.2 Ikraftträdande och övergångsfrågor 34 9 Författningskommentar 36 9.1 Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd 36 9.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370) 39 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 39 9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 40 Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian Skatteregler och investerarskydd 42 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 44 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 51 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 52 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 63 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1999 68 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investe- rarskydd, 2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om skatteregler för ersättning från in- sättningsgaranti och investerarskydd Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall följande gälla. 2 § Begrepp som används i denna lag har, om inte annat anges, samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller enligt lagen (1999:000) om in- vesterarskydd skall behandlas som om ersättningen betalats ut av det in- stitut hos vilket insättningen eller investeringen finns. Detsamma gäller sådan ersättning enligt 5 § som betalas ut av en försäkringsgivare. Insättningsgaranti Ersättning 3 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt- ning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta skall den behandlas som inkomstränta. Återbetalning av ersättning 4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in- sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er- sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift. Investerarskydd och försäkring Ersättning 5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1999:000) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestäm- melsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall, om ersättningen inte täcker hela förlusten, i första hand anses utgöra ersätt- ning för medel (kapitalbelopp och ränta), varvid kapitalbeloppet anses ersatt före räntan. I andra hand skall ersättningen anses avse finansiella instrument. Ränta 6 § Ersättning för ränta enligt 8 § andra stycket lagen (1999:000) om in- vesterarskydd eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behandlas som inkomstränta. Finansiella instrument 7 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller av en sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tid- punkt då ersättningen fastställs. Om den som får ersättningen är bokfö- ringsskyldig skall dock avyttring anses ha skett när ersättningen enligt god redovisningssed skall redovisas. Ersättning för finansiella instrument skall vid inkomstbeskattningen behandlas som vederlag för de avyttrade instrumenten. 8 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller av en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat. Återbetalning av ersättning 9 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:000) om in- vesterarskydd skall den del av det återbetalda beloppet som motsvarar inkomstränta enligt 6 § behandlas som ränteutgift. Ersättning från ett utländskt investerarskydd o.d. 10 § Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma- hörande juridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som mot- svarar sådan försäkring som avses i 5 § skall bestämmelserna i 5-9 §§ tillämpas. _______________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 då lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid 1999 och tidigare års taxeringar. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. Det- samma gäller ersättning som avses i 10 §. 2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 19 § och punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär- vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär- dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er- sättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte- pliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som mot- svarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller av- dragsgill omkostnad för närings- verksamhet; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet, dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller av- dragsgill omkostnad för närings- verksamhet, dels för sådan försäk- ringsersättning som avses i lagen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd i den omfatt- ning ersättningen avser ersättning för ränta och finansiella instru- ment; ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvis- ningarna till 49 §; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke före- legat; ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår perio- diskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utfö- ras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi- drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myn- dighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsut- bildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser- sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen av- ser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angi- ven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäk- ring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä- rer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och la- gen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadser- sättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-län- derna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger fak- tiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det av- drag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha- blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders- mjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vins- ten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp av- rundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxe- ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be- skattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till nä- ringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk- ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an- visningarna till 22 §. Anvisningar till 22 § 1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för va- ror, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i verksamheten. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa- rier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av vär- deminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yr- kesmässig avyttring (realisations- vinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt såvida innehavet av andelen betingas av sådan verk- samhet. I fråga om handelsbolag hänförs till intäkt av näringsverk- samhet också realisationsvinst vid avyttring av andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samt av för- pliktelser som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag. Avyttrar ett handels- bolag en aktie eller annan andel i ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, ett svenskt handelsbolag eller en utländsk ju- ridisk person med realisationsvinst till ett företag som ingå i samma koncern som det säljande handels- bolaget, tillämpas bestämmelserna i lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöver- låtelser inom koncerner. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yr- kesmässig avyttring (realisations- vinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt såvida innehavet av andelen betingas av sådan verk- samhet. Detsamma gäller vinst vid icke yrkesmässig avyttring av en medlems fordran på en sådan eko- nomisk förening, om medlemska- pet betingas av medlemmens nä- ringsverksamhet. I fråga om han- delsbolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisa- tionsvinst vid avyttring av andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag. Avyttrar ett handelsbolag en aktie eller annan andel i ett svenskt ak- tiebolag, en svensk ekonomisk förening, ett svenskt handelsbolag eller en utländsk juridisk person med realisationsvinst till ett före- tag som ingår i samma koncern som det säljande handelsbolaget, tillämpas bestämmelserna i lagen (1998:1602) om uppskov med be- skattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999. 2. Ändringen i 19 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering och endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. 3. Ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om avyttringar efter ikraftträdandet. På yrkande av den skattskyldige skall de nya bestämmelserna tillämpas även på avyttringar före ikraftträdandet. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvali- ficerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena. 1 b mom. Det belopp som un- dantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien kvalificerad en- ligt 12 a mom. skall även 12 d mom. andra och tredje styckena tillämpas. Om aktieägaren visar att utomstående i betydande om- fattning äger del i företaget och har rätt till utdelning gäller inte vad som sägs i andra meningen, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållan- dena under de fem beskattningsår som närmast föregått beskatt- ningsåret. Vad som avses med fö- retag och utomstående framgår av 12 e mom. andra stycket. Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt- nadsbelopp. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid- punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas. 24 § 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga om det företag som givit ut instrumentet 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga dels i de situatio- ner som avses i 7 § lagen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, dels om det företag som givit ut instrumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respek- tive 5 § lagen (1998:1603) om beskattning vid fussioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser eller 4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola- get om andelen inlöses eller bolaget upplöses. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats. Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till- gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond- andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening. Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options- rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för för- värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egen- domen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat ve- derlag. Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser gäller - om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - inte bestämmelsen i första stycket 3 finansiellt instrument som innehas av det eller de överta- gande företagen _______________ Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000, och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 § 1 b mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 22 §1 Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av 1. central värdepappersförvarare som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs- sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, 3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, 5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer, 6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så- dant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs, 7. Insättningsgarantinämnden, 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av en central värdepappers- förvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella in- strument. 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av en central värdepappers- förvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella in- strument, 9. försäkringsgivare som betalat ut ersättning på grund av försäk- ring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse. Kontrolluppgift skall lämnas för 1. den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär), 2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första stycket 7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag för premieobligation som getts ut före år 1996, 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper. 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper, 4. den som fått ersättning enligt lagen (1999:000) om investerar- skydd eller på grund av sådan för- säkring som avses i 5 kap. 2 § la- gen om värdepappersrörelse. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman- lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre- liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm- nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som inte omfattas av detta värde. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp- giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo- visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyl- dige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen- skap föras in i ett register som förs av en central värdepappersförvaltare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren. 32 d § Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument skall, i annat fall än som avses i 22, 32 a eller 32 c §, lämnas av 1. Insättningsgarantinämnden, 2. försäkringsgivare som betalat ut ersättning på grund av försäk- ring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kon- trolluppgiften skall ta upp den er- sättning som avser avyttrade fi- nansiella instrument, antalet fi- nansiella instrument samt deras slag och sort. Avser en utbetalning också an- nat än ersättning för finansiella instrument och kan den uppgifts- skyldige inte ange hur stor del därav som utgör ersättning för dessa, skall i stället det samman- lagt utbetalda beloppet redovisas. _______________ Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Den nya lydelsen skall dock tillämpas endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraft- trädande. 3 Ärendet och dess beredning Under hösten 1997 överlämnade Investerarskyddsutredningen (Fi 1996:06) betänkandet Ett svenskt investerarskydd (SOU 1997:125). I betänkandet föreslås en ny lag om investerarskydd. Förslaget grundar sig på rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare. På grund av direktivet åligger det Sverige att införa ett investerarskydd. Banker med värdepappersrörelse samt värdepappersbo- lag och vissa utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet (institut) skall vara anslutna till investerarskyddet. Enligt utredningens förslag till lag om investerarskydd skall investe- rare ha en direkt rätt till ersättning från ett investerarskyddsföretag. Med investerare avses enligt förslaget den som anlitat ett institut för utförande av en tjänst i värdepappersrörelsen. Rätt till ersättning från investerar- skyddet föreslås inträda om ett institut som är anslutet till investerar- skyddet försätts i konkurs och investeraren inte kan få ut sina finansiella instrument eller medel som tillhör honom. Rätt till ersättning föreligger också om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör investerar- skyddet och en behörig myndighet i institutets hemland förklarat att fi- nansiella instrument och medel hos institutet inte är tillgängliga. Skyddet föreslås gälla för egendom som institutet innehaft på grund av ett förvalt- ningsuppdrag eller som ett led i förmedlingen av en transaktion. Enligt förslaget skall skyddet täcka egendomens marknadsvärde vid utgången av den dag konkursbeslutet meddelas. Ersättningen betalas utan självrisk men med ett högsta belopp per investerare och institut om 250 000 kr. Ett värdepappersbolag är enligt 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse skyldiga att ha en försäkring för skadeståndsskyldighet som företaget kan komma att ådra sig vid utförande av tjänster i rörelsen. Enligt 1 kap. 1 § andra stycket samma lag gäller lagens bestämmelser i tillämpliga delar även för utländska företags verksamhet i Sverige. In- vesterarens rätt till ersättning från investerarskyddet skall inte påverkas av att denne kan få ersättning från sådan ansvarsförsäkring. I anslutning till utredningens förslag till lag om investerarskydd upp- kom ett antal frågor med skatterättslig anknytning, nämligen dels hur er- sättningen från investerarskyddet skulle behandlas i inkomstskattehän- seende, dels om det skulle införas en kontrolluppgiftsskyldighet. Hit hör också frågan om den inkomstskattemässiga behandlingen av försäk- ringsersättningar. I en inom Finansdepartementet utarbetad promemoria Skattefrågor och investerarskydd (Ds 1998:47) togs de nu nämnda frå- gorna upp till behandling. Förslagen i promemorian utgick från ett sådant investerarskydd som föreslagits av Investerarskyddsutredningen. Investerarskyddsutredningens betänkande har remissbehandlats och det har därefter utarbetats en proposition med förslag till lag om investerar- skydd (prop. 1998/99:30). Propositionen har överlämnats till riksdagen den 10 november 1998. Den nya lagen om investerarskydd föreslås träda i kraft den 1 maj 1999. I propositionen föreslås bl.a. - till skillnad från utredningens förslag - att investerarskyddet skall handläggas av Insätt- ningsgarantinämnden i stället för ett privat investerarskyddsföretag. År 1997 genomfördes på aktieägarnivå en lättnad i beskattningen av utdelning från små och medelstora företag. Lättnaden i beskattningen innebär att viss del av utdelning undantas från beskattning. Det belopp som på så sätt undantas från beskattning, det s.k. enkelbeskattade belop- pet, skall beräknas på visst sätt. I underlaget för beräkningen ingår bl.a. det s.k. löneunderlaget som finns i 3:12-systemet. Med 3:12-systemet avses de särskilda beskattningsregler som finns i 3 § 12 a - e mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, för fåmansföretag i vilka aktie- ägare eller närstående är eller har varit verksam i betydande omfattning, dvs. aktien är en s.k. kvalificerad aktie. I promemorian Skattefrågor och investerarskydd behandlades även frågan hur löneunderlaget i lättnadsre- geln skall beräknas när aktieägaren har en kvalificerad aktie. En sammanfattning av promemorian Skattefrågor och investerarskydd (Ds 1998:47) finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi 98/2102). Regeringen tar i detta ärende upp de skatte- och kontrolluppgiftsförslag som behandlades i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 19 november 1998 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag utom såvitt avser den föreslagna bestämmelsen i 7 § lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. Skälen för att regeringen valt att inte följa Lagrådets förslag i denna del utvecklas närmare i avsnitt 4.1. Efter Lagrådets granskning har en saklig ändring gjorts i 3 § 1 b mom. första stycket SIL. Detta anges i författningskommentaren till berörd paragraf. Förutom de ändringar som föreslagits av Lagrådet har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. 4 Ersättning från försäkring eller investerar- skyddet 4.1 Ersättning från investerarskyddet Regeringens förslag: Ersättning från investerarskyddet skall i första hand anses avse medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet skall anses utgå före räntan. Därefter skall ersättningen avse de finan- siella instrument som omfattas av skyddet. Ersättningen skall vara skattepliktig i den utsträckning den avser fi- nansiella instrument. Till den del som ersättningen för medel innefat- tar ersättning för ränta skall denna beskattas som en inkomstränta. Er- sättning för kapitalbelopp skall inte anses som skattepliktig i inkomst- slaget kapital. De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet skall anses avyttrade vid tidpunkten för att ersättningen fastställs. Ersätt- ningen skall vid inkomstbeskattningen behandlas som ersättning för instrumenten varvid vanlig reavinstberäkning skall göras. I de fall som en intäkt vid avyttring av ett finansiellt instrument skulle ha be- skattats som en ränteintäkt skall i stället sådan beskattning ske. Om ersättningen för finansiella instrument avser såväl marknads- noterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat. Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma- hörande juridisk person får ersättning från ett utländskt investerar- skydd skall beskattning av ersättningen ske som om ersättningen hade betalats ut från det svenska investerarskyddet. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Näringslivets Skattedelegation, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund avstyrker förslaget om att ersättning från investerarskyddet skall beskattas och anser att investeraren skall kunna återställa den situation som rådde innan skadan inträffade. Delegationen, Bankföreningen och Fondhandlareföreningen har även avstyrkt förslaget beträffande den skattemässiga behandlingen av återbetalt belopp och menar att återbetalt belopp skall - för att upprätthålla fullt skattemässigt värde - behandlas som en ränteutgift. Riksskatteverket har påpekat att det av förslaget inte framgår hur en ersättning som betalas ut från ett utländskt institut till en i Sverige bosatt person skall beskattas. Vidare anför Riksskatteverket att det ur administrativ synpunkt vore en fördel om de skattskyldiga hade full valfrihet i fördelningen av en ersättning. Även Näringslivets Skattedelegation anser att, om ersättning från investerarskydd skall beskattas, investeraren bör ha rätt att själv få välja hur ersättningen skall fördelas. Finansinspektionen har anfört att det är att föredra att tidpunkten för att ett finansiellt instrument skall anses avyttrat knyts till utbetalningen av ersättningen. Skälen för regeringens förslag Rätt till ersättning från investerarskyddet föreligger enligt propositionen med förslag till lag om investerarskydd endast för finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs. Vidare omfattar investerar- skyddet medel som institutet eller filialen har tagit emot med redovis- ningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs. Om rätt till ränta föreligger enligt lag eller avtal, skall ersättning för medel även omfatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet. Med investerare och således den som har rätt till ersättning avses såväl fysiska personer som juridiska personer. Vad som således kan ersättas genom investerarskyddet är dels medel (kapitalbelopp och ränta), dels finansiella instrument som inte går att få ut från konkursboet. Den skattemässiga behandlingen av en ersättning för kapitalbelopp kan vara olika beroende av om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital eller inkomstslaget näringsverksamhet. I in- komstslaget kapital är dock en ersättning för kapitalbelopp alltid skatte- fri. Om ersättningen för medel till någon del innefattar ränta uppkommer emellertid i såväl inkomstslaget kapital som inkomstslaget näringsverk- samhet fråga om och hur den skall beskattas. Däremot skall en ersättning vid en avyttring av finansiella instrument i normalfallet reavinstbeskattas. I den civilrättsliga lagstiftningen om investerarskydd har begreppen ”medel” och ”finansiella instrument” använts. I en skattelagstiftning som anknyter till den civilrättsliga lagstiftningen bör samma terminologi an- vändas. Förslaget om skatteregler för ersättning från investerarskyddet ansluter sig sålunda till de i lag om investerarskydd tillämpade begreppen medel och finansiella instrument. Medel Enligt propositionen med förslag till lag om investerarskydd skall om rätt till ränta föreligger enligt lag eller avtal, ersättning för medel även om- fatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet (8 § i lag om investerarskydd). Ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar är skattepliktig enligt 3 § 1 mom. första stycket SIL. Detta talar för att sådan ränta som kan ingå i ersättning för medel bör beskattas. År 1996 trädde lagen (1995:1571) om insättningsgaranti i kraft. Enligt denna lag kan under vissa förutsättningar den som satt in kapital på konto i bank få ersättning när en bank försatts i konkurs. När ersättning betalats ut från insättningsgarantin anses enligt lagen (1995:1592) om skattereg- ler för ersättning från insättningsgaranti den del av ersättningen som av- ser upplupen ränta som inkomstränta och skall beskattas. Även detta talar för att ersättningen från investerarskyddet i den del den avser ränta skall behandlas som inkomstränta. Det saknas anledning att behandla ersätt- ning för ränta genom investerarskyddet på annat sätt. Den del av ersätt- ningen som avser ränta bör därför vid inkomstbeskattningen behandlas som en inkomstränta. I den utsträckning som det ingår ränta i ersättning för medel skall denna således beskattas vid den tidpunkt ersättningen betalas ut i enlighet med kontantprincipen. Ersättning för finansiella instrument Skäl kan anföras såväl för som mot skatteplikt för sådan ersättning som avser finansiella instrument. Som skäl för att ersättningen skall vara skattefri talar främst att den som ersatts för en förlust av egendom bör kunna återställa den situation som rådde innan skadan inträffade. En be- skattning av ersättningen kan motverka detta. Ett skäl för att ersättningen skall anses skattepliktig är att de finansiella instrumenten kan anses avyttrade i och med att de inte går att få ut från institutet eller konkursboet. Att en avyttring har skett vid en tidpunkt som ägaren inte själv valt påverkar inte ett sådant synsätt. I 24 § 2 mom. SIL anges att med avyttring avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Avgörande för om en avyttring skett är att egen- domen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren (se prop. 1989/90:110 s. 392). En avyttring anses normalt föreligga när bindande avtal ingåtts. Genom skattereformen 1990 infördes bestämmelser om att beskattning inom reavinstsystemet skall ske redan vid avyttringstillfället. En förutsättning för att beskattning skall kunna ske är emellertid att stor- leken på vinst respektive förlust kan beräknas med tillräcklig säkerhet vid den tidpunkten. Som jämförelse kan nämnas den situation då ett företag som gett ut ett finansiella instrumentet försätts i konkurs. Enligt bestäm- melser i 24 § 2 mom. SIL anses då det finansiella instrumentet avyttrat varvid reavinstbeskattning skall ske. Om en avdragsgill reaförlust upp- kommer till följd av avyttringen inträder avdragsrätten vid samma tid- punkt. Ytterligare ett skäl mot en skattefrihet är att om ersättningen inte anses som skattepliktig skulle inte heller avdrag för eventuella reaför- luster medges. En annan lösning kan vara att ersättning för finansiella instrument är skattefri i de fall den som erhåller ersättningen inom viss tid därefter återanskaffar de förlorade finansiella instrumenten. En sådan ordning skulle emellertid kräva en omfattande och relativt komplicerad reglering för bl.a. beräkning av anskaffningskostnad m.m. Det kan dessutom gå lång tid mellan skadan och utbetalningen av ersättningen. För flertalet av investerarna torde det inte vara möjligt att återanskaffa de förlorade in- strumenten innan ersättningen erhållits. Detta innebär att den tid under vilken en återanskaffning måste tillåtas ske, mot bakgrund av de civil- rättsliga reglerna för investerarskydd, inte torde kunna understiga i vart fall ett år från inträffad skada, dvs. institutets konkurs eller den tidpunkt då en behörig myndighet i ett instituts hemland förklarat att de finansiella instrumenten eller medlen inte är tillgängliga. Det är inte heller säkert att investeraren väljer att återanskaffa hela sitt innehav eller att detta ens är möjligt. Det är knappast rimligt att belasta skattesystemet med en sådan reglering för det relativt få fall som kan antas komma att ersättas från investerarskyddet. Sammanfattningsvis talar således övervägande skäl för att i den ut- sträckning som investerarskyddet ersätter finansiella instrument ersätt- ningen bör vara skattepliktig. Regeringen anser att - trots den kritik som vissa remissinstanser riktat mot förslaget - att sådan skatteplikt skall infö- ras. De ersatta finansiella instrumenten skall anses avyttrade och rea- vinstberäkning skall ske. I de situationer som ersättningen skulle ha be- skattats som en ränta, t.ex. beträffande obligationer, skall sådan beskatt- ning ske i stället för reavinstbeskattning. Det framstår inte som alldeles klart när det kan bli aktuellt att begära ersättning från investerarskyddet för förlorade finansiella instrument. Vanligtvis torde separationsrätt föreligga till investerarens egendom. Tänkbara situationer är emellertid dels då egendomen är sammanblandad med egendom som tillhör annan, dels då egendomen inte finns kvar. Det är emellertid nödvändigt att avgöra vid vilken tidpunkt de genom investe- rarskyddet ersatta finansiella instrumenten skall anses avyttrade. Om de finansiella instrumenten verkligen är avyttrade i tiden före konkursen gäller allmänna reavinstregler. Detta gäller oberoende av om investeraren känt till avyttringen eller inte. I de fall de finansiella instrumenten inte har avyttrats men investeraren av något skäl inte kan få ut dem från konkursboet bör instrumenten anses avyttrade vid den tidpunkt då ersättningen enligt investerarskyddsbe- stämmelserna fastställs. En sådan ordning är mest förenlig med vad som i allmänhet gäller på reavinstbeskattningens område, nämligen att skatt- skyldighet för en reavinst inträder vid den tidpunkt då avyttring skett. Ett sådant ställningstagande bygger på följande resonemang. Först vid den tidpunkt då det konstaterats att de civilrättsliga förutsättningarna för er- sättning föreligger och storleken på ersättningen fastställts, är situationen jämförbar med den som i andra reavinstsammanhang innebär att en avyttring skett. Med detta synsätt bortfaller förutsättningarna för att skattskyldighet skulle inträda vid tidpunkten för konkurs eller när ersätt- ningen betalas. Även praktiska skäl talar mot sådana lösningar. Finansin- spektionen föreslår att tidpunkten då ersättningen betalas skall anses utgöra den tidpunkt då avyttring anses ha skett och skattskyldighet in- träda. Även Lagrådet har uttalat att om risken för att skattskyldighet in- träder vid ”fel” tidpunkt skall minimeras, borde avyttringstidpunkten fastställas till den tidpunkt då ersättningen är tillgänglig för lyftning. Vad Finansinspektionen och Lagrådet har anfört har i och för sig den fördelen att man undviker att skattskyldigheten inträder innan den skattskyldige fått utbetalningen. Det finns emellertid ingen anledning att just i det nu aktuella sammanhanget frångå de grundläggande principer som gäller frågan om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. I reavinstsystemet görs åtskillnad mellan marknadsnoterade och icke marknadsnoterade finansiella instrument. Med marknadsnoterade finan- siella instrument avses enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL sådana in- strument som är föremål för notering på svensk eller utländsk börs eller annan sådan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning som är allmänt tillgänglig. Reaförlust på marknadsnoterade instrument får enligt 27 § 5 mom. SIL kvittas mot reavinst på andra marknadsnoterade instrument. Förlust på instrument som inte är marknadsnoterade får kvittas mot vinst på sådana instrument. Enligt en ändring som infördes efter förslag i 1998 års eko- nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:593) skall förlust på instrument som inte är marknadsnoterade få kvittas även mot vinster på marknadsnoterade instrument. Mot bakgrund av kvittningsreglerna är det nödvändigt att i de fall ersättningen omfattar såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument ha regler för vad som anses ersatt genom investerarskyddet. Den som erhåller ersättning bör emellertid ges en möjlighet att själv välja huruvida ersättningen skall anses avse marknadsnoterade eller icke marknadsnoterade instrument eller båda slagen. För att förenkla den administrativa hanteringen bör dock, om inte den ersättningsberättigade yrkar annat, ersättning för de finansiella instrumenten i första hand avse marknadsnoterade tillgångar. Investeraren har således full frihet att i de situationer som ersättningen inte täcker hela förlusten själv ange vilka finansiella instrument som skall anses ersatta. När det gäller ersättning till handelsbolag skall enligt vanliga regler reavinstberäkningen ske i bolaget. Detta innebär att det är vid reavinstberäkningen i bolaget som beslut måste fattas om vilka finansiella instrument som skall anses ersatta. Däremot sker beskattningen hos delägaren. Om den ersättning som betalas ut från investerarskyddet inte täcker hela den förlust investeraren gör, som beskattas i inkomstslaget kapital, kan följande exempel illustrera investerarens valmöjlighet. A hade i det konkursdrabbade värdepappersbolaget dels ett kapitalbe- lopp (medel) om 10 000 kr, dels finansiella instrument som han enligt gällande reavinstregler anses ha anskaffat för 400 000 kr. Hälften av an- skaffningskostnaden avser marknadsnoterade och hälften icke marknads- noterade instrument. A erhåller en ersättning motsvarande den högsta möjliga ersättningen, dvs. 250 000 kr. Ersättningen skall i enlighet med förslaget i första hand anses avse det kapitalbelopp som han inte fått ut, dvs 10 000 kr. Resterande 240 000 kr avser de finansiella instrumenten. Han har således gjort en förlust motsvarande skillnaden mellan anskaff- ningskostnaden och den utbetalda ersättningen, dvs. 160 000 kr. Under det aktuella beskattningsåret har A gjort en reavinst vid avyttring av andra icke marknadsnoterade finansiella instrument. Reavinsten uppgår till 100 000 kr. För att kunna kvitta reavinsten mot den uppkomna rea- förlusten väljer A att ”placera” reaförlusten på de icke marknadsnoterade instrumenten i den utsträckning att i vart fall en reaförlust på 100 000 kr uppkommer för sådana instrument. Om resterande reaförlust om 60 000 kr innebär att det uppkommer ett underskott i inkomstslaget kapital får A en rätt till skattereduktion med 30 % av underskottet att räknas från stat- lig och kommunal inkomstskatt på inkomst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet. Om underskottet i inkomstslaget kapital emellertid är större än 100 000 kr blir skattereduktionen 21 % på belopp över 100 000 kr. Återbetalning Enligt 19 § i förslaget till lag om investerarskydd kan den som tagit emot ersättning bli återbetalningsskyldig. Återbetalning skall ske om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att ersättning betalats ut med för högt belopp. Återbetalning skall också ske om någon i annat fall har tagit emot ersättning med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta. Vid återbetalning skall ränta enligt räntelagen utgå på det återbetalade beloppet. Det följer av allmänna regler att sådan ränta skall behandlas som ränteutgift vid inkomstbeskattningen. I promemorian föreslogs att till den del återbetalt belopp avser ersätt- ning för finansiella instrument skulle beloppet behandlas som en reaför- lust. Näringslivets Skattedelegation m.fl. har mot förslaget i promemorian anfört att för att fullt skattemässigt värde skall kunna upprätthållas återbetalt belopp bör behandlas som en ränteutgift och inte som en rea- förlust. Som ett alternativ till ränteavdrag har föreslagits att taxeringen rivs upp för det aktuella beskattningsåret. Regeringen instämmer i syn- punkterna att det skattemässiga värdet bör upprätthållas och att detta inte är möjligt med den i promemorian föreslagna lösningen. För att detta bäst skall åstadkommas bör såsom föreslagits taxeringen rivas upp när åter- betalningen avser ersättning för finansiella instrument. Regeringen finner dessutom inte skäl att behandla en återbetalning av en ersättning från investerarskyddet på annat sätt än vad som sker i andra liknande situatio- ner när en intäkt som varit föremål för beskattning går åter. Återbetalat belopp kan utöver ersättning för finansiella instrument även avse ersättning för medel och som en del av medel även ränta. Om ersättning för ränta återbetalas bör emellertid inte taxeringen rivas upp. Det återbetalda beloppet bör i stället i likhet med vad som gäller för ett återbetalat räntebelopp inom insättningsgarantisystemet tas upp som en ränteutgift vid taxeringen. Ersättning från en utländsk motsvarighet till investerarskyddet Investerarskyddet grundar sig på ett EG-direktiv. Det kan därför förut- sättas att det i övriga medlemsländer finns eller kommer att finnas mot- svarigheter till det svenska investerarskyddet. Det torde därför kunna förutsättas att ersättning från en annan medlemsstat kan komma att utbe- talas till i Sverige bosatta eller i övrigt hemmahörande. Det saknas anled- ning att behandla en ersättning som betalats ut från utlandet på annat sätt än en ersättning från det svenska investerarskyddet. Således bör beskatt- ningen av den från utlandet utbetalda ersättningen ske på samma sätt som om den hade betalats ut från det svenska investerarskyddet. I punkt 1 av anvisningarna till 53 § och 68 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, finns bestämmelser som anger vem som är att anse som bosatt i Sverige. Såsom bosatt i Sverige räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist. Även den som har väsentlig anknytning till Sverige kan anses vara bosatt här. Det bör i den föreslagna lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd tas in en bestämmelse som anger att begrepp som används i lagen har, om inte annat särskilt anges, samma betydelse som i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt. Sammanfattning Ersättning från investerarskyddet skall vara skattepliktig i den utsträck- ning ersättningen avser finansiella instrument. Ersättningen skall emel- lertid i första hand anses avse medel. I den utsträckning som ersättningen för medel innefattar ränta skall den beskattas. Ersättning för kapitalbe- lopp skall i den utsträckning den hänför sig till inkomstslaget kapital inte vara skattepliktig. De finansiella instrument som omfattas av rätt till ersättning skall an- ses avyttrade vid tidpunkten för fastställande av ersättningen. Även om den ersättning som erhålls från investerarskyddet inte räcker för att täcka hela eller delar av den förlust som investeraren drabbats av skall han ändå anses ha avyttrat de finansiella instrumenten som han inte har fått ut från institutet eller konkursboet. Ersättningen för finansiella instrument skall vid inkomstbeskattningen behandlas som likvid för instrumenten varvid vanlig reavinstberäkning skall göras. Om den ersättning som betalats ut genom investerarskyddet omfattar såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella in- strument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat. 4.2 Försäkringsersättning Regeringens förslag: Försäkringsersättning skall i inkomstskattehän- seende behandlas på samma sätt som ersättning från investerar- skyddet. De finansiella instrument som ersätts genom en försäkring skall anses avyttrade vid den tidpunkt då försäkringsgivaren fastställt försäkringsersättningen. Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma- hörande juridisk person får ersättning från en utländsk försäkring, skall beskattning av ersättningen ske som om den hade betalats ut från en försäkringsgivare i Sverige. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens. Remissinstanserna: Samma invändningar som beträffande förslaget avseende beskattning av ersättning från investerarskydd har framförts mot de föreslagna beskattningsreglerna beträffande försäkringsersättning. Kammarrätten i Stockholm har påpekat att det kan uppkomma fråga om konkurrens mellan skattefrihetsreglerna i 19 § KL och 2 § SIL och de föreslagna reglerna om skatteplikt för försäkringsersättning. Skälen för regeringens förslag: Förutom ersättning från investerar- skyddet kan i förekommande fall ersättning även utgå från institutets egna ansvarsförsäkring. Enligt Investerarskyddsutredningen (SOU 1997:125 s. 66) förekommer i de försäkringsavtal som utredningen haft tillgång till bland annat följande villkor. Försäkringen gäller skadestånds- skyldighet för ren förmögenhetsskada orsakad av fel eller försummelse som den försäkrade eller hans arbetstagare begått. Försäkringen gäller inte för skada som orsakats av handlande eller underlåtenhet som innebu- rit betydande risk för skadans uppkomst, om det inte kan visas att man från institutets sida inte kunde förutse det inträffade. Försäkringen gäller inte heller för uppsåtligt handlande. Investerarskyddsutredningen kon- staterade att försäkringarna kan komma att omfatta delar av det område där även investerarskyddet gäller. Där ett uppsåtligt handlande är orsak till skadan torde dock enligt Investerarskyddsutredningen investerar- skyddet i allmänhet ensamt svara för skyddet för investeraren. Försäkringen och investerarskyddet kommer således i viss omfattning att täcka samma situation. Investeraren kommer i flertalet konkurssitua- tioner ha en möjlighet att välja om han skall begära ersättning från in- vesterarskyddet eller från försäkringsgivare. I 19 § KL anges att försäkringsersättningar eller andra ersättningar för skada på egendom – i den utsträckning ersättningen inte avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, lager, inventarier i nä- ringsverksamhet, eller på något annat sätt motsvarar en intäkt eller ett avdrag i näringsverksamhet – är skattefria. En sådan bestämmelse om skattefrihet för försäkringsersättning för fast och lös egendom har funnits i KL sedan dess tillkomst. Vid tiden för lagens tillkomst såg emellertid reavinstskattereglerna annorlunda ut. År 1981 utvidgades det skattebefri- ade området till att avse skadeståndsersättningar. I samband med tillkomsten av lagen om värdepappersrörelse och skyldigheten att teckna ansvarsförsäkring behandlades överhuvudtaget inte frågan om försäk- ringsersättningens eventuella skatteplikt. Mot bakgrund av de övervä- ganden som gjorts beträffande ersättning från investerarskyddet förelig- ger emellertid skäl att nu se på frågan hur en ersättning från försäkring som tecknats med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse skall behandlas. I likhet med ersättning från investerarskyddet är det även beträffande försäkringsersättning inte i alla delar helt klart i vilka situationer ersätt- ning kan komma att utgå från försäkringen. Frågan avgörs närmast av de villkor som gäller enligt försäkringsavtalet. I den utsträckning som er- sättning från försäkringen träder i stället för skattepliktig inkomst bör den emellertid behandlas på samma sätt som ersättning från investerarskyd- det. Det saknas skäl att behandla försäkringsersättning på annat sätt än ersättning från investerarskyddet. En sådan ordning skulle innebära att det avgörande för frågan om skatteplikt föreligger eller inte är vem som betalat ut ersättningen och inte vad ersättningen avser. Investeraren har i de situationer då både investerarskyddet och en försäkring täcker en skada full frihet att själv avgöra om han skall begära ersättning från den ena eller den andra. Detta innebär att - om försäkringsersättningen skulle vara skattefri - investeraren skulle ha full frihet att välja om en ersättning skall vara skattepliktig eller inte genom att välja utbetalare av ersätt- ningen. I de situationer en skada inte skulle omfattas av en försäkring har investeraren emellertid inte motsvarande möjlighet att undgå beskattning. En sådan lösning är inte acceptabel. I den utsträckning som försäk- ringsersättningen avser finansiella instrument bör således ersättningen beskattas och de finansiella instrument som omfattas av försäkringen därmed anses avyttrade. Om ränta har betalats ut skall även denna be- skattas. Vid ersättning från en försäkring bör avyttringen - i likhet med vad som gäller vid ersättning från investerarskyddet - anses ha skett vid tid- punkten för fastställandet av försäkringsersättningen, dvs. dagen för be- slut om ersättning. I förtydligande syfte bör i 19 § KL anges att skattefrihet inte föreligger för aktuell ersättning. Ersättning från en försäkring tecknad i utlandet På motsvarande sätt som gäller för en ersättning från ett utländskt investerarskydd bör en ersättning som en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemmahörande juridisk person får från en utländsk för- säkringsgivare beskattas i Sverige. Beskattningen bör ske på samma sätt som om ersättningen hade betalats ut från en svensk försäkringsgivare. 4.3 Den lagtekniska lösningen Rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar har tidigare genomförts i svensk rätt genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Bestämmelser om beskattning av ersättning från insättningsgarantin togs i samband därmed in i en ny lag, lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti. De nu föreslagna reglerna om beskattning av ersättning från investerar- skyddet och från försäkring bör behandlas i samma lag som ersättning från insättningsgarantin. Lagen bör dock få ett nytt namn som bättre an- ger dess innehåll. Även paragrafindelning av lagen är nödvändig. Änd- ringarna i den nu befintliga lagen (1995:1592) om skatteregler för ersätt- ning från insättningsgaranti blir således så omfattande att den lagen i stället bör upphävas och ersättas med en ny lag om skatteregler för er- sättning från insättningsgaranti och investerarskydd. Såvitt avser skatte- reglerna för ersättning från insättningsgarantin görs inga ändringar i sak. I 24 § 2 mom. SIL finns bestämmelser som anger vad som avses med avyttring. Lagrummet bör kompletteras med en hänvisning till den nya lagens bestämmelse om avyttring av finansiella instrument. I 19 § KL anges vilka inkomster som inte utgör skattepliktig inkomst. I bestämmelsen anges bl.a. försäkringsersättning i vissa fall som en skatte- befriad intäkt. Det bör därför i bestämmelsen anges att sådan försäk- ringsersättning som avses i den nu föreslagna lagen utgör skattepliktig intäkt. 5 Kontrolluppgiftsskyldighet Regeringens förslag: Insättningsgarantinämnden och försäkringsgi- vare skall vara skyldiga att lämna kontrolluppgift om utbetald ersätt- ning i de delar den avser ränta och ersättning för finansiella instru- ment. Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av ersätt- ningen som avser ränta och finansiella instrument skall i stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare skall även göra avdrag för preliminär skatt på utbetald ränta. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund har ifrågasatt om det med hänsyn till kostnadsaspekter finns tillräckliga skäl att lägga upp rutiner för administration av kontrolluppgifter i detta speciella fall. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 22 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgift, LSK, skall under där angivna förutsättningar den som betalar ut ränta lämna kontrolluppgift om denna. Värdepappersinstitut skall lämna kontrolluppgift även vid avyttring av finansiella instrument enligt 3 kap. 32 c § LSK om de är skyldiga att upp- rätta avräkningsnota. Även om sådan skyldighet inte finns skall de lämna kontrolluppgift vid slutföranden av vissa options- och terminsaffärer. Den ersättning som betalas ut till en investerare från Insättningsgaran- tinämnden eller en försäkringsgivare kan som framgått avse ränta (som ett delbelopp i ersättning för medel, 8 § andra stycket förslag till lag om investerarskydd) och ersättning för förlorade finansiella instrument. De finansiella instrument som omfattas av rätten till ersättning skall anses avyttrade. Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare som betalar ut ersättning som avser ränta och finansiella instrument bör vara skyldiga att lämna kontrolluppgift om den utbetalda ersättningen. Preliminärskatt skall dessutom i flertalet fall dras från räntan enligt 5 kap. 8 - 9 §§ skat- tebetalningslagen (1997:483), SBL. Ersättningen från investerarskyddet är enligt förslag till lag om inves- terarskydd maximerad till 250 000 kr. I de situationer som investerarens förlust i samband med ett instituts konkurs överstiger 250 000 kr torde inte kunna uteslutas att Insättningsgarantinämnden utredning begränsas. Det kan därmed inte heller förutsättas att den som betalar ut en ersättning alltid kan ange exakt hur mycket av denna som avser ränta respektive finansiella instrument. I de fall Insättningsgarantinämnden eller försäk- ringsgivaren inte kan göra en sådan uppdelning av ersättningen skall i stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Av 5 kap. 8 § SBL följer att skatteavdrag skall göras från sådan ränta som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för enligt 3 kap. 22 § LSK. Skatteavdrag skall dock enligt 5 kap. 9 § p 7 SBL inte göras för ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta. Utbetalaren skall i stället redovisa hela beloppet i kontrolluppgiften en- ligt 3 kap. 22 § sjätte stycket LSK. Bestämmelsen blir således tillämplig på ränteutbetalningar från Insättningsgarantinämnden eller en försäk- ringsgivare. En kontrolluppgiftsskyldighet är nödvändig för att skattemyndighe- terna skall få information om de skattepliktiga transaktionerna. Även om det kan antas att de situationer som kommer att omfattas av en rätt till ersättning från investerarskyddet eller försäkringsgivare kommer att vara begränsade utgör detta inte skäl att underlåta sådan kontrolluppgiftsskyl- dighet. Inte heller utgör kostnadsaspekten tillräckliga skäl för ett undan- tag. Förslaget föranleder en ny bestämmelse i 3 kap. och en komplettering av 22 § samma kapitel i LSK. 6 Lättnad i beskattning av utdelning Regeringens förslag: Vid beräkningen av lättnadsbelopp enligt 3 § 1 b mom. SIL skall, om aktier i företaget i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning, löneunderlaget för aktie- ägare som har en kvalificerad aktie beräknas utan beaktande av de s.k. spärreglerna i 3 § 12 d mom. andra och tredje styckena SIL. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget har inte haft något att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Efter förslag i prop. 1996/97:45 genomfördes på ägarnivå en lättnad i beskattningen av inkomster i små och medelstora företag. Lättnadsreg- lerna finns i 3 § 1 a - f mom. SIL och innebär att viss del av utdelning på aktier i svenska och utländska onoterade företag undantas från beskatt- ning hos aktieägarna. Detta s.k. enkelbeskattade utrymme är utformat med utgångspunkt i de regler som gäller för beskattning av aktiva ägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Det enkelbeskattade beloppet upp- går till 70 % av statslåneräntan multiplicerad med summan av anskaff- ningskostnaden för aktierna och ett löneunderlag. Löneunderlaget i 3:12- systemet utgör utgångspunkt för löneunderlaget i lättnadsregeln. Löneunderlaget i 3:12-systemet Löneunderlaget beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL på grundval av löner och andra ersättningar till arbetstagare i företaget. Även arbetsersättningar i dotterföretag får medräknas, i proportion till moderföretagets ägarandel i dotterföretaget. Löneunderlaget utgörs av den del av det sammanlagda ersättningsbelopp som överstiger ett belopp motsvarande 10 gånger basbeloppet för året före beskattningsåret fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. När det gäller aktieägare som i betydande omfattning är verksam i fö- retaget eller i ett dotterföretag, dvs. äger en kvalificerad aktie, uppställs ett krav i 3 § 12 d mom. andra stycket SIL, att aktieägaren skall ha tagit ut en viss lägsta lön för att löneunderlaget skall få läggas till anskaff- ningskostnaden, den s.k. spärregeln. Denna lägsta lön utgör det lägsta av 120 % av den högsta lön som betalats till anställd i företaget eller ett be- lopp som svarar mot 10 basbelopp. Det sammanlagda löneunderlaget får enligt en s.k. takregel inte överstiga 50 gånger den lön aktieägaren har tagit ut från bolaget och dess dotterföretag. I 3 § 12 e mom. SIL finns en bestämmelse som innebär att om aktie- ägaren visar att aktier i företaget i betydande omfattning ägs av utomstå- ende som har rätt till utdelning tillämpas inte 3:12-reglerna, dvs. utdel- ningen beskattas i sin helhet i inkomstslaget kapital även om aktien enligt 3 § 12 a mom. SIL är kvalificerad. Även tidigare års förhållanden måste beaktas för att hindra att successiva utförsäljningar, som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller reavinster efter en försäljning av en mino- ritetspost av aktierna, leder till icke avsedda skatteförmåner. Förhållan- dena under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella be- skattningsåret skall beaktas. Löneunderlaget i lättnadsregeln I 3 § 1 b mom. SIL anges att löneunderlaget vid beräkning av lättnads- beloppet skall beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om ak- tien är sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall beräk- ningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje stycket SIL, dvs. med tillämpning av de s.k. spärreglerna. Det görs alltså i regleringen beträffande löneunderlaget i lättnadsreglerna inte någon begränsning av de s.k. spärreglernas tillämplighet liknande den i 3:12- systemet i de fall företaget i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning. Något skäl att upprätthålla denna skillnad mellan lättnadsregeln och 3:12-systemet föreligger emellertid inte. Om aktier i företaget i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning bör löneunderlaget även i lättnadssystemet för aktieägare som har en kvalificerad aktie beräknas utan beaktande av de nämnda spärreglerna. Syftet med lagändringen är att lättnadsreglerna och 3:12- reglerna skall ha motsvarande tillämpning. Det bör därför även beträf- fande lättnadsreglerna tas in en bestämmelse som medför att tidigare års förhållanden måste beaktas vid bedömningen av utomståenderegelns till- lämplighet. Detta får till följd att när utomståenderegeln är tillämplig i lättnadssystemet är den det också i 3:12-systemet och vice versa. Förslaget föranleder en ändring i 3 § 1 b mom. SIL. 7 Rättelse i kommunalskattelagen Regeringens förslag: Ett förbiseende vid en tidigare ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall rättas till. Skälen för regeringen förslag: I prop. 1998/99:15 Omstrukturering och beskattning föreslog regeringen bl.a. en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL. Av förbiseende föll en mening av lagtexten bort ur förslaget. Lagändringen är numera, efter riksdagsbeslut, utfärdad (SFS 1998:1604). Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1999. Det är angeläget att förbiseendet rättas snarast möjligt. 8 Förslagens konsekvenser och genomförande 8.1 Ekonomiska effekter Den skattemässiga regleringen avseende ersättning från investerarskydd m.m. innebär att ersättningen till viss del beskattas som ränteinkomst och till viss del behandlas som reavinst i skattehänseende. Då förslagen syftar till att reglera den skattemässiga behandlingen av ett slag av inkomster som ej tidigare förekommit – ordningen med investerarskydd är ju en ny civilrättslig företeelse – uppkommer särskilda frågor hur de offentligfi- nansiella effekterna skall bedömas. Det handlar om att jämföra skatteut- fallet enligt de föreslagna skattereglerna med en situation utan precise- rade skatteregler för detta slag av inkomster. Enligt allmänna regler skulle skattefrihet råda för de aktuella inkomsterna varför förslaget be- döms ge en viss, dock mycket begränsad budgetförstärkning. Såvitt gäller förslaget om att de s.k. spärreglerna för tillgodoräknande av löneunderlag vid beräkning av lättnadsbeloppet inte skall vara till- lämpliga för innehavare av s.k. kvalificerad aktie i de fall aktierna i före- taget i betydande omfattning ägs av utomstående – i likhet med vad som gäller för tillgodoräknande av löneunderlag vid beräkning av kapitalbe- skattad utdelning och reavinst enligt de s.k. 3:12-reglerna – innebär detta en skattelättnad i förhållande till gällande regler. Regeländringen innebär att innehavare av kvalificerade aktier behandlas på samma sätt som öv- riga ägare i dessa företag. För bedömningen av de offentligfinansiella effekterna kan noteras att lättnaden uppkommer enbart för sådana ägare till kvalificerade aktier som i dag gjort för små löneuttag i förhållande till vad gällande regler kräver – för ägare med "tillräckliga" löneuttag innebär den föreslagna regeländringen ingen förändring. Då kraven på tillräckligt löneuttag är förhållandevis lågt satta – det lägsta av 120 % av högsta lön till anställd i företaget eller 10 basbelopp – torde denna situation vara förhållandevis ovanlig. Men en kvantifiering av effekterna är för närvarande inte möjlig; det regelverk det handlar om – lättnadsreglerna – tillämpades första gången vid 1998 års taxering och information om förhållanden relevanta för en bedömning kommer att vara tillgängliga först i början av år 1999. Med det föreslagna ikraftträdandet – där den nya regeln tillämpas först vid taxeringen år 2001 – uppkommer de kassamässiga budgeteffekterna första gången år 2001. 8.2 Ikraftträdande och övergångsfrågor Ersättning från försäkring eller investerarskydd m.m. De särskilda skattereglerna för ersättning via investerarskyddet eller för- säkring bör träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna lagen om investerarskydd, dvs. den 1 maj 1999. Såvitt avser ersättning från investerarskyddet uppkommer inga retroaktiva beskattningseffekter. Så- dana effekter skulle emellertid kunna uppkomma vid ersättning från försäkringsgivare eftersom sådan ersättningen tidigare varit skattefri. För att det i dessa fall inte skall uppkomma retroaktiv beskattning bör de nya bestämmelserna tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada som inträffat efter den nya lagens ikraftträdande. I samband med att den nya lagen om skatteregler för ersättning från in- sättningsgaranti och investerarskydd träder i kraft upphör lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti att gälla. Den upphävda lagen bör emellertid tillämpas på 1999 och tidigare års taxeringar. De föreslagna ändringarna i LSK föreslås träda i kraft samtidigt som skattereglerna för aktuella ersättningar. Lättnad i ägarbeskattningen Ändringen i 3 § 1 b mom. SIL föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd Inledande bestämmelser 2 § I den nuvarande lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti, som föreslås upphävd, anges att ersättnings om beta- las ut av Insättningsgarantinämnden vid inkomstbeskattningens skall be- handlas som om ersättningen betalats av det institut hos vilken insätt- ningen finns. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det inte kan uteslutas att bestämmelsen kan vara av värde att ha kvar, t.ex. för att identifiera ersättningen och dess eventuella uppdelning i kapitalbelopp och ränta samt i förekommande fall finansiella instrument. På inrådan av Lagrådet har därför i andra stycket av förevarande paragraf tagits in en liknande bestämmelse. Insättningsgaranti Ersättning 3 § Bestämmelsen är hämtad från lagen (1995:1592) om skatteregler för er- sättning från insättningsgaranti som upphävs i och med den nya lagens ikraftträdande. En ersättning från insättningsgarantin kan vara att hänföra till in- komstslaget kapital respektive inkomstslaget näringsverksamhet. Den skattemässiga behandlingen av en ersättning för kapitalbelopp kan vara olika beroende av om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital eller inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital är dock en ersättning för kapitalbelopp alltid skattefri. Återbetalning av ersättning 4 § Bestämmelsen är i likhet med 3 § – utan att en ändring i sak föreligger – hämtad från lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insätt- ningsgaranti. Investerarskydd och försäkring Ersättning 5 § På grund av att ersättning för kapitalbelopp inte är skattepliktig om er- sättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital är det nödvändig att i de fall ersättningen avser såväl skattefri som skattepliktig intäkt ha en bestämmelse som anger vad utbetald ersättning anses avse. Bestämmel- sen blir aktuell att tillämpa i de situationer då utbetald ersättning inte täcker hela förlusten för investeraren. I dessa fall skall utbetald ersättning i första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta), varvid kapitalbeloppet anses utgå före räntan, och i andra hand finansi- ella instrument som investeraren inte har fått ut vid institutets konkurs. Enligt 1 kap 1 § andra meningen lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse gäller lagens bestämmelser i tillämpliga delar även för utländska företag. Avsikten vid tillkomsten av bestämmelsen var att utländska vär- depappersföretag från länder utanför EES enligt 5 kap. 2 § samma lag alltjämt skulle vara skyldiga att teckna ansvarsförsäkring. I fråga om fö- retag hemmahörande i EES regleras frågor av detta slag i stället av lag- stiftningen i företagets hemland. I den utsträckning sådan lagstiftning föreskriver en sådan försäkring beskattas ersättning enligt 10 § om inte det utländska värdepappersföretaget tecknat en försäkring hos en svensk försäkringsgivare. Ränta 6 § Bestämmelsen innebär att det belopp som avser ränta och som ingår i ersättning för medel skall vara skattepliktigt och behandlas som en in- komstränta. I likhet med vad som gäller ersättning från insättningsgarantin kan er- sättning från investerarskyddet vara att hänföra till inkomstslaget kapital respektive inkomstslaget näringsverksamhet. Som anförts under 3 § kan den skattemässiga behandlingen av en ersättning för kapitalbelopp vara olika beroende av om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital eller inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital är dock en ersättning för kapitalbelopp alltid skattefri. Finansiella instrument 7 § I bestämmelsens första stycke anges att de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en av värdepappersinstitutet tecknad försäkring skall anses avyttrade. Avyttringen skall anses ha skett vid tid- punkten för fastställandet av ersättningen från investerarskyddet respek- tive försäkringsersättningen. Såvitt avser ersättningsberättigade som är bokföringsskyldiga skall i stället god redovisningssed tillämpas för att fastställa avyttringstidpunkten. Eftersom de finansiella instrumenten anses avyttrade skall reavinstbe- skattning ske. I andra stycket anges att den ersättning som betalats ut för finansiella instrument skall utgöra vederlag för de avyttrade instrumen- ten. Av turordningsregeln i 5 § framgår att det belopp som återstår av den utbetalda ersättningen sedan ersättning för medel avräknats från ersätt- ningsbeloppet skall anses avse ersättning för de finansiella instrument som omfattas av rätten till ersättning. Detta belopp utgör alltså vederlag för de förlorade finansiella instrumenten. I övrigt beräknas reavinsten eller reaförlusten på vanligt sätt. I de fall en ersättning för ett finansiellt instrument skulle ha beskattats som en ränteinkomst i stället för reavinst skall i stället de reglerna tillämpas (se 29 § 2 mom. SIL). 8 § I bestämmelsens har intagits turordningsregler för ersättning för de fi- nansiella instrument som inte har kunnat fås ut i samband med värdepappersinstitutets konkurs. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.1. Återbetalning av ersättning 9 § Enligt 19 § i lagen om investerarskydd kan den som tagit emot ersättning i vissa fall bli återbetalningsskyldig. Bestämmelsen innebär att den del av ett återbetalat belopp som avser ersättning för ränta skall behandlas som en ränteutgift. Om återbetalt belopp avser en ersättning för finansiella instrument skall taxeringen för det beskattningsår ersättningen beskattats i stället rivas upp. Ersättning från ett utländskt investerarskydd 10 § Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemmahörande juridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från en försäkring som tecknats i utlandet skall ersättningen beskattas på samma sätt som om den hade utbetalats genom det svenska investerarskyddet eller genom en försäkring tecknad i Sverige. Genom den hänvisning som finns i 2 § till KL respektive SIL kommer bosättningsbegreppet att få den innebörd som följer av punkt 1 av anvis- ningarna till 53 § och 68 § KL. Med en i Sverige hemmahörande juridisk person avses sådana juri- diska personer som enligt bestämmelser i KL och SIL är oinskränkt skattskyldiga i Sverige. Övergångsbestämmelser De särskilda skattereglerna för ersättning från investerarskyddet eller försäkring bör träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna lagen om investerarskydd, dvs. den 1 maj 1999. Samtidigt upphävs lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti. Be- stämmelserna i den upphävda lagen har inarbetats utan ändring i sak i den nya lagen. Den upphävda lagen bör emellertid tillämpas på ersätt- ningar som hänför sig till 1999 och tidigare års taxeringar. Beträffande ersättning som betalas ut från investerarskyddet uppkom- mer inga retroaktiva beskattningseffekter. Sådana effekter uppkommer emellertid vid ersättning från försäkringsgivare eftersom sådan ersätt- ningen i tiden före de nya bestämmelserna varit skattefri. För att det i dessa fall inte skall uppkomma retroaktiva beskattningseffekter tillämpas de nya bestämmelserna endast på sådan ersättning som avser skada som inträffat efter den nya lagens ikraftträdande. 9.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 19 § I förtydligande syfte har i första stycket femte ledet tagits in en hänvis- ning till lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. Av bestämmelsen framgår att skatteplikt föreligger för försäkringsersättning i den omfattning ersättningen avser ränta och finansiella instrument. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 3 § 1 b mom. I första stycket införs en begränsning liknande den i 3:12-systemet vid utdelning. Den nya bestämmelsen innebär att de s.k. spärreglerna i 3 § 12 d mom. andra och tredje stycket SIL inte skall tillämpas vid beräkning av löneunderlaget om ägare av kvalificerad aktie visar att aktier i företa- get i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning. I likhet med vad som gäller för utomståenderegelns tillämplighet i 3:12- systemet bör tidigare års förhållande beaktas vid bedömningen av utom- ståenderegelns tillämplighet i lättnadssystemet. Utomståenderegeln kommenterades i samband med dess tillkomst (prop. 1989/90:110 s. 704). I 3 § 12 e mom. andra stycket SIL finns en definition av vad som avses med företag och utomstående. Definitionen av företag ansluter till defi- nitionen av vilka aktier som skall anses kvalificerade enligt 3 § 12 a mom. SIL. De utomstående skall alltså äga del i det företag i vilket aktieägaren eller närstående varit verksam i betydande omfattning. En fysisk person eller ett dödsbo som äger en kvalificerad aktie i det företag i vilket aktieägaren eller närstående är verksam eller i annat fåmansföre- tag som avses i 3 § 12 a mom. första stycket SIL utgör inte en "utomstående" enligt definitionen i momentet. 24 § 2 mom. I bestämmelsen avgränsas avyttringsbegreppet. I dess första stycke tas i klargörande syfte in en hänvisning till bestämmelsen i 7 § lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. I bestämmelsen anges att de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller försäkring anses avyttrade. Övergångsbestämmelser Ändringen i 3 § 1 b mom. SIL föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och de skall börja tillämpas vid 2001 års taxering. Ändringen innebär en lättnad i beskattningen. Den föreslagna ändringen kommer att tillämpas på utdelning som sker efter ikraftträdandet av den nu föreslagna änd- ringen. Ändringen i 24 § 2 mom. SIL föreslås träda i kraft samtidigt som skattereglerna för aktuella ersättningar och skall börja tillämpas vid taxe- ring år 2000. 9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 3 kap. 22 § I en ny punkt i första stycket anges att försäkringsgivare som betalat ut ersättning på grund av försäkring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall lämna kontrolluppgift om inkomstränta och fordran. Insättningsgarantinämnden har redan enligt punkt 7 i bestäm- melsen sådan skyldighet. Av en ny punkt i andra stycket följer att kontrolluppgift skall lämnas för den som fått ersättning enligt lagen om investerarskydd eller på grund av försäkring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse. Om utbetalning avser även annat än ränta, vilket inte sällan torde vara fallet, och Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivaren inte kan ange hur stor del av det utbetalda beloppet som utgör ränta skall i stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Detta framgår av näst sista stycket. 32 d § Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivare skall lämna kontrolluppgift om avyttring av finan- siella instrument. Bestämmelsen tar sikte på sådana finansiella instru- ment som omfattas av ersättning från Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivare. Sådana finansiella instrument anses avyttrade enligt 7 § lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. I andra stycket anges att kontrolluppgift om avyttring av finansiella in- strument skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas antalet finansiella instrument samt deras slag och sort. I likhet med undantaget beträffande kontrolluppgiftsskyldighetens om- fattning vid inkomstränta i 22 § LSK finns ett undantag i sista stycket i de fall en utbetalning avser även annat än avyttrade finansiella instru- ment. Om Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivaren inte kan ange hur stor del av det utbetalda beloppet som utgör avyttrade finansi- ella instrument skall alltså i stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Övergångsbestämmelser De föreslagna ändringarna i LSK föreslås träda i kraft samtidigt som skattereglerna för aktuella ersättningar. Den nya lydelsen skall dock till- lämpas på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat ef- ter lagens ikraftträdande. Sammanfattning av departementspromemorian Skatteregler och investerarskydd Investerarskydd och försäkringsersättning I promemorian föreslås att ersättning från investerarskyddet och från en försäkring som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappers- företag tecknat enligt 5 kap. 2 och 5 §§ lagen (1991:981) om värdepap- persrörelse för skadeståndsskyldighet som företaget tecknat skall utgöra skattepliktig ersättning. En begränsning i skatteplikten finns dock så till vida att ersättning som avser likvida medel inte skall vara skattepliktig. För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen från sådan ersättning som är skattefri finns en turordningsregel i den föreslagna lagen beträf- fande investerarskydd och försäkring. Den ersättning som betalas ut från investerarskyddet eller från en försäkring skall i första hand anses utgöra ersättning för likvida medel. I andra hand skall ersättningen anses avse upplupen ränta och i sista hand ersättning för finansiella instrument. Den del av ersättningen som avser upplupen ränta skall vid inkomstbe- skattningen behandlas som inkomstränta. Ersättning som avser de finan- siella instrumenten skall behandlas som vederlag för instrumenten varvid reavinstbeskattning skall göras. De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en försäkring skall således anses avyttrade. Om ersättningen är maximerad till ett visst belopp (investerarskyddet är t.ex. begränsat till 250 000 kr) inte täcker hela skadan skall det belopp som återstår sedan likvida medel och upplupen ränta ersatts anses utgöra vederlag för samtliga finansiella instrument. Vederlaget kan på så sätt anses vara 0 kr. Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en försäkring utgör såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen, om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat, i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella in- strument. Enligt förslaget till lag om investerarskydd kan den som tagit emot er- sättning i vissa fall bli återbetalningsskyldig. Vid återbetalning skall ränta enligt räntelagen utgå. Sådan ränta skall behandlas som ränteutgift vid inkomstbeskattningen. I den del återbetalt belopp avser ersättning för finansiella instrument föreslås att beloppet behandlas som en reaförlust. På motsvarande sätt som gäller i en ersättningssituation bör även i återbetalningsfallet den skattskyldige få välja huruvida beloppet avser marknadsnoterade eller icke marknadsnoterade finansiella instrument eller båda slagen. Beskattningsregler för insättningsgaranti togs i samband med att rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt- ningar genomfördes i svensk rätt, in i en ny lag, lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti. De i promemorian fö- reslagna reglerna om beskattning av ersättning från investerarskyddet och från försäkring föreslogs behandlas i samma lag som ersättning från in- sättningsgarantin. För att bättre ange dess innehåll föreslogs i promemo- rian att lagen skulle få ett nytt namn. Även paragrafindelning av lagen ansågs nödvändig. Ändringarna i den nu befintliga lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti ansågs bli så omfat- tande att den lagen i stället föreslogs upphävas och ersättas med en ny lag om skatteregler från insättningsgaranti och investerarskydd, m.m. Såvitt avser skatteregler för ersättning från insättningsgarantin föreslogs inga ändringar i sak. I 24 § 2 mom. SIL finns bestämmelser som anger vad som avses med avyttring. Lagrummet kompletterades i promemorian med en hänvisning till den nya lagens bestämmelse om avyttring av finansiella instrument. Lättnad i beskattning av utdelning I 3 § 1 b mom. SIL anges att löneunderlaget vid beräkning av lättnads- beloppet skall beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om ak- tien är sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall be- räkningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje stycket SIL, de s.k. spärreglerna. Det görs alltså i regleringen beträffande lättnadsbeloppet inte någon begränsning av de s.k. spärreglernas tillämp- lighet liknande den i 3:12-systemet i de fall företaget i betydande omfatt- ning ägs av utomstående som har rätt till utdelning. Något skäl att upp- rätthålla denna skillnad mellan lättnadsregeln och 3:12-systemet förelig- ger emellertid inte. I promemorian föreslås att om aktier i företaget i be- tydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning löne- underlaget i lättnadssystemet för aktieägare som har en kvalificerad aktie bör beräknas utan beaktande av bestämmelserna i 3 § 12 d mom. andra och tredje styckena SIL. Promemorians lagförslag Förslag till lag om skatteregler för ersättning från in- sättningsgaranti och investerarskydd, m.m. Härigenom föreskrivs följande. Ersättning från insättningsgaranti 1 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt- ning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall den vid inkomst- beskattningen behandlas som inkomstränta. Återbetalning av ersättning 2 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in- sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er- sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift. Ersättning från investerarskydd och försäkring 3 § Ersättning som betalas ut från ett investerarskyddsföretag enligt lagen (1998:000) om investerarskydd eller från en försäkringsgivare som ett värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 6 § lagen (1991:981) om värdepap- persrörelse, skall i första hand anses utgöra ersättning för insatt kapital- belopp. I andra hand skall ersättningen anses avse upplupen ränta. I öv- rigt skall ersättningen anses avse finansiella instrument. Ränta 4 § Ersättning för upplupen ränta som betalats ut från ett investerar- skyddsföretag eller en försäkringsgivare skall vid inkomstbeskattningen behandlas som inkomstränta. Ersättning för finansiella instrument 5 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet skall anses avyttrade vid tidpunkten för fastställande av ersättningen. Finansiella instrument som omfattas av sådan försäkring som avses i 3 § andra stycket skall anses avyttrade vid den tidpunkt som försäkrings- givaren tillämpat för beräkning av ersättningen. 6 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskydd eller sådan försäkring som avses i 3 § andra stycket utgörs av såväl marknads- noterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen, om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat, i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument. Med marknadsnoterade finansiella instrument avses sådana instrument som är föremål för notering på svensk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig. Återbetalning av ersättning 7 § Vid återbetalning av ersättning enligt 21 § lagen (1998:000) om in- vesterarskydd skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser ersätt- ning för det insatta kapitalbeloppet eller för de finansiella instrumenten behandlas som ränteutgift. Om återbetalt belopp avser ersättning för finansiella instrument skall beloppet tas upp som realisationsförlust varvid 6 § första stycket skall tillämpas. _______________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999 då lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Be- stämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 och 6 § lag (1991:981) om värde- pappersrörelse tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvali- ficerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena. 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien kvalificerad en- ligt 12 a mom. skall även 12 d mom. andra och tredje styckena tillämpas. Detta gäller dock inte om aktieägaren visar att utomstå- ende i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till ut- delning, om inte särskilda skäl talar mot det. Vad som avses med företag och utomstående framgår av 12 e mom. andra stycket. Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt- nadsbelopp. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid- punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas. 24 § 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga om det företag som givit ut instrumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktie- bolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385), 11 kap. 1 § bankak- tiebolagslagen (1987:618), 15 a kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller, om det är ett utländskt bolag, när bolaget upplö- ses genom ett motsvarande förfa- rande eller 4. upplöses genom att avregist- reras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbe- stämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses föreligga i de situationer som av- ses i 5 § andra stycket lagen (1998:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, m.m. Avytt- ring av ett finansiellt instrument anses också föreligga om det fö- retag som givit ut instrumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktie- bolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385), 11 kap. 1 § bankak- tiebolagslagen (1987:618), 15 a kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller, om det är ett utländskt bolag, när bolaget upplö- ses genom ett motsvarande förfa- rande eller 4. upplöses genom att avregist- reras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbe- stämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola- get om andelen inlöses eller bolaget upplöses. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet en- ligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats. Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till- gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond- andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening. Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options- rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för för- värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag. _______________ 1. Den nya bestämmelsen i 24 § 2 mom. träder i kraft den 1 april 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Den nya bestämmelsen i 3 § 1 b mom. träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av föl- jande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 22 § Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av 1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, 2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, 3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, 5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer, 6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket ut- ländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så- dant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs, 7. Insättningsgarantinämnden, 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekon- tolagen (1989:827). 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekon- tolagen (1989:827), 9. investerarskyddsföretag som avses i lagen (1998:000) om in- vesterarskydd,10. försäkringsgi- vare som betalat ut ersättning på grund av försäkring som avses i 5 kap. 2 eller 6 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Kontrolluppgift skall lämnas för 1. den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär), 2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första stycket 7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag för pre- mieobligation som getts ut före år 1996, 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper. 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper, 4. den som fått ersättning enligt lagen om investerarskydd eller på grund av sådan försäkring som avses i 5 kap. 2 eller 6 § lagen om värdepappersrörelse. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman- lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre- liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm- nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som inte omfattas av detta värde. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp- giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo- visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser en utbetalning också an- nat än ränta och kan den uppgifts- skyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stäl- let för ränta det sammanlagt utbe- talda beloppet redovisas. Avser en utbetalning också an- nat än ränta och kan den uppgifts- skyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stäl- let för ränta det sammanlagt utbe- talda beloppet redovisas. I fall som avses i första stycket 9 och 10 skall därutöver redovisas vilka yrkanden som framställts av den ersättningsberättigade. En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen- skap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Ak- tiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till Riks- skatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren. 32 d § Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument skall, i annat fall än som avses i 22, 32 a eller 32 c §, lämnas av 1. investerarskyddsföretag som avses i lagen (1998:000) om in- vesterarskydd och som betalat ut ersättning från investerarskyddet, 2. försäkringsgivare som beta- lat ut ersättning på grund av för- säkring som avses i 5 kap. 2 eller 6 § lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kon- trolluppgiften skall ta upp den er- sättning som avser avyttrade fi- nansiella instrument, antalet fi- nansiella instrument samt deras slag och sort. Avser en utbetalning också an- nat än ersättning för finansiella instrument och kan den uppgifts- skyldige inte ange hur stor del därav som utgör ersättning för finansiella instrument, skall i stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Därutöver skall redovisas vilka yrkanden som framställts av den ersättningsbe- rättigade. _______________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för försäkringsersättningar som avser förhållanden som inträffat före lagens ikraftträdande. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttrande över promemorian Ds 1998:47, Skattefrågor och investerarskydd, kommit in från Sveriges Riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Fi- nansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Insättnings- garantinämnden, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensver- ket, Konsumentverket, Ackordscentralen, Allmänna pensionsfonden, första - tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfonden, fjärde fond- styrelsen, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Konkursför- valtarkollegiernas förening, OM Stockholm AB, Penningmarknadsin- formation PmI AB, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlare- föreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksför- bund, Sveriges Försäkringsförbund. Yttrande har också kommit in från Näringslivets Skattedelagation. OM Stockholm AB och Stockholms Fondbörs AB har åberopat ytt- rande från Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföre- ningen. Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening och Fondbo- lagens förening har åberopat yttrande från Näringslivets Skattedelaga- tion. Sveriges Försäkringsförbund har förutom eget yttrande åberopat ytt- rande från Näringslivets Skattedelagation. Aktiefrämjandet har förklarat sig avstå från att yttra sig över förslaget. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om skatteregler för ersättning från insättnings- garanti och investerarskydd Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall följande gälla. 2 § Begrepp som används i denna lag har, om inte annat anges, samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Insättningsgaranti Ersättning 3 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt- ning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall den behandlas som inkomstränta. Återbetalning av ersättning 4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in- sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er- sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift. Investerarskydd och försäkring Ersättning 5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1999:000) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag eller utländskt värdepappers- företag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall, om ersättningen inte täcker hela förlusten, i första hand anses utgöra ersättning för kapitalbelopp (medel). I andra hand skall ersättningen anses avse finansiella instru- ment. Ränta 6 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1998:000) om investerarskydd som betalats ut från Insättningsgarantinämnden som ersättning för medel eller från en försäkringsgivare skall behandlas som inkomstränta. I övrigt skall ersättning som avser medel inte anses som skattepliktig vid in- komstbeskattningen. Finansiella instrument 7 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid dentidpunkt då ersättningen fastställs. Om den som får ersättningen är bokföringsskyldig skall dock avyttring anses ha skett när ersättningen enligt bokföringsmäs- siga grunder skall redovisas. Ersättning för finansiella instrument skall vid inkomstbeskattningen behandlas som vederlag för de avyttrade instrumenten. 8 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat. Återbetalning av ersättning 9 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:000) om in- vesterarskydd skall den del av det återbetalda beloppet som motsvarar inkomstränta enligt 6 § behandlas som en ränteutgift. Ersättning från ett utländskt investerarskydd o.dyl. 10 § Om en i Sverige bosatt person eller en i Sverige hemmahörande ju- ridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som motsvarar sådan för- säkring som avses i 5 § skall bestämmelserna i 5-8 §§ tillämpas. _______________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 då lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid 1999 och tidigare års taxeringar. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att 19 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär- vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär- dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er- sättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte- pliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som mot- svarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller av- dragsgill omkostnad för närings- verksamhet; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet, dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller av- dragsgill omkostnad för närings- verksamhet, dels för sådan försäk- ringsersättning som avses i lagen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd i den omfatt- ning ersättningen avser ersättning för ränta och finansiella instru- ment; ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvis- ningarna till 49 §; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke före- legat; ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår perio- diskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utfö- ras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat- bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark- nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser- sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen av- ser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angi- ven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäk- ring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä- rer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och la- gen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadser- sättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-län- derna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger fak- tiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det av- drag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha- blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders- mjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vins- ten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp av- rundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxe- ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be- skattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till nä- ringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk- ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an- visningarna till 22 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt1 att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvali- ficerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena. 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien kvalificerad en- ligt 12 a mom. skall även 12 d mom. andra och tredje styckena tillämpas, såvida inte aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, om inte sär- skilda skäl talar mot det. Vad som avses med företag och utomstå- ende framgår av 12 e mom. andra stycket. Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt- nadsbelopp. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid- punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas. 24 § 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga om det företag som givit ut instrumentet 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jäm- ställs också att tiden för utnytt- jande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses föreligga i de situationer som av- ses i 7 § lagen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerar- skydd. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga om det företag som givit ut in- strumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385), 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 15 a kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller, om det är ett utländskt bolag, när bolaget upplöses genom ett motsvarande förfarande eller 4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola- get om andelen inlöses eller bolaget upplöses. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet en- ligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats. Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till- gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond- andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening. Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options- rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för för- värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag. _______________ 1. Den nya bestämmelsen i 24 § 2 mom. första stycket tredje me- ningen träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Den nya bestämmelsen i 3 § 1 b mom. första stycket träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av föl- jande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap 22 §1 Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av 1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, 2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs- sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, 3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, 5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer, 6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så- dant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs, 7. Insättningsgarantinämnden, 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekon- tolagen (1989:827). 8. förvaltare som i sådan egen- skap är införd i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekon- tolagen (1989:827), 9. försäkringsgivare som betalat ut ersättning på grund av försäk- ring som avses i 5 kap. 2 eller 5 § lagen (1991:981) om värdepap- persrörelse. Kontrolluppgift skall lämnas för 1. den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär), 2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första stycket 7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag för premieobligation som getts ut före år 1996, 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper. 3. den som har varit antecknad som innehavare av utländskt rän- tebärande fondpapper eller rättig- het eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper, 4. den som fått ersättning enligt lagen (1999:000) om investerar- skydd eller på grund av sådan för- säkring som avses i 5 kap. 2 eller 5 § lagen om värdepappersrörelse. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman- lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre- liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm- nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som inte omfattas av detta värde. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp- giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo- visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyl- dige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen- skap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Ak- tiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till Riks- skatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren. 32 d § Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument skall, i annat fall än som avses i 22, 32 a eller 32 c §, lämnas av 1. Insättningsgarantinämnden, 2. försäkringsgivare som betalat ut ersättning på grund av försäk- ring som avses i 5 kap. 2 eller 5 § lagen (1990:981) om värdepap- persrörelse. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kon- trolluppgiften skall ta upp den er- sättning som avser avyttrade fi- nansiella instrument, antalet fi- nansiella instrument samt deras slag och sort. Avser en utbetalning också an- nat än ersättning för finansiella instrument och kan den uppgifts- skyldige inte ange hur stor del därav som utgör ersättning för dessa, skall i stället det samman- lagt utbetalda beloppet redovisas. _______________ Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för försäk- ringsersättningar som avser skada som inträffat före lagens ikraftträ- dande. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-07 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 19 november 1998 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, 2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ewa Lindbäck. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd 2 § I den nuvarande lagen om skatteregler för ersättning från insättnings-ga- rantin, som föreslås upphävd, anges att ersättning som betalas ut av In- sättningsgarantinämnden skall vid inkomstbeskattningen behandlas som om ersättningen betalats av det institut hos vilket insättningen finns. Be- stämmelsen kommenterades inte särskilt när den infördes och nu före- slås, också utan kommentarer, att den inte skall tas med i den nya lagen om skatteregler. Lagrådet vill emellertid inte utesluta att bestämmelsen kan vara av värde att ha kvar, t.ex. för att identifiera ersättningen och dess ev. uppdelning i kapitalbelopp och ränta samt i förekommande fall finansiella instrument. En bestämmelse liknande den i lagen om skatte- regler för ersättning från insättningsgaranti skulle sålunda kunna tas in som ett andra stycke i förevarande paragraf och utformas på förslagsvis följande sätt. "Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättnings-garanti eller enligt lagen (1999:000) om investerarskydd skall behandlas som om ersättningen be- talats av det institut hos vilket insättningen- eller investeringen finns. Detsamma gäller sådan ersättning enligt 5 § som betalas ut av en försäk- ringsgivare." 3 § I de bestämmelser som rör investerarskyddet har, vid sidan av hänvis- ningen i 1 § till kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt, i vissa hänseenden gjorts tydligt vilka konsekvenser regleringen för med sig i fråga om beskattningen. Sålunda anges i 6 §, efter motsvarande fö- reskrift angående inkomstränta som i förevarande paragraf, att ersättning som avser medel inte i övrigt skall anses som skattepliktig vid inkomst- beskattningen. Bestämmelserna om insättnings-garantin och investerar- skyddet blir mer likformade, om förevarande paragraf avslutas med en mening av följande lydelse: "I övrigt skall ersättningen inte anses som skattepliktig vid inkomstbeskattningen." 5 § I paragrafen talas om ersättning som betalas ut av "en försäkringsgivare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag eller utländskt vär- depappersföretag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5 §" lagen om värdepappersrörelse. Hänvisningen skall rätteligen avse en- dast 2 §. Där talas emellertid inte om utländska försäkringsföretag. An- ledningen härtill är att vid lagändring år 1994 togs en hänvisning till ut- ländska värdepappersföretag bort som en följd av att definitionen av detta begrepp utmönstrades ur lagen. I stället föreskrevs i 1 kap. 1 § andra stycket att lagens bestämmelser i tillämpliga delar skulle gälla även för utländska företag. (Prop. 1994/95:50 s. 337 f, 353.) Avsikten var att ut- ländska värdepappersföretag från länder utanför EES enligt 5 kap. 2 § alltjämt skulle vara skyldiga att teckna ansvarsförsäkring. Det går inte att fylla ut en hänvisning till 5 kap. 2 § med mer än vad som faktiskt står där. Förevarande paragraf bör därför avse försäkring av "en försäkrings- givare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepap- persrörelse". Det bör tilläggas att i fråga om företag hemmahörande i EES regleras frågor av detta slag i stället av lagstiftningen i företagets hemland. I den mån en sådan lagstiftning föreskriver en försäkringslösning torde pro- blemet tas om hand av 10 § i det remitterade förslaget (försåvitt inte det utländska värdepappersföretaget valt att teckna en försäkring hos en svensk försäkringsgivare). Konsekvensändringar krävs i övergångsbestämmelserna punkten 2 i förevarande lagförslag samt i 3 kap. 22 och 32 d §§ förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Den ersättning som betalas ut skall enligt den föreslagna lagtexten anses utgöra i första hand "ersättning för kapitalbelopp (medel)", i andra hand ersättning för finansiella instrument. Termen "medel" är hämtad från 1 § lagen om investerarskydd och innefattar enligt 8 § den lagen både kapi- talbelopp och ränta. Syftet är också att ersättning enligt förevarande be- stämmelse skall utgå i första hand för såväl kapitalbelopp som ränta, i nu nämnd ordning. Detta kan komma- till uttryck med formuleringen "i första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta), varvid kapitalbeloppet anses utgå före räntan". 6 § I paragrafen torde böra anges att det är fråga om bl.a. ersättning för ränta från sådan försäkring som avses i 5 §. Detta kan ske med orden: "eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behandlas som inkomstränta". 7 § För den som inte är bokföringsskyldig skall enligt den föreslagna be- stämmelsen gälla att de finansiella instrumenten skall anses avyttrade vid den tidpunkt då ersättningen fastställs. I lagrådsremissen sägs att man härmed minskar risken för att ersättning fastställs ett år och betalas ut ett annat. I frågan om att knyta avyttringstidpunkten till utbetalningen anges att en sådan ordning skulle skapa "nya problem". Vilka dessa är nämns dock inte. Visserligen skall Insättningsgarantinämnden betala ut ersätt- ning till en investerare snarast möjligt och senast två veckor efter det att ersättningen slutligt har fastställts (17 § lagen om investerarskydd). Förevarande bestämmelse tar emellertid sikte också på försäkringsutbe- talningar enligt 5 §. Skall risken för att skattskyldighet inträder vid "fel" tidpunkt minimeras, borde avyttringstidpunkten fastställas till den tid- punkt då ersättningen är tillgänglig för lyftning. I fråga om realisations- vinster torde numera tidpunkten för avtalet anses avgörande vilket talar för den valda lösningen. Några övertygande skäl för denna har dock inte angetts i remissen. 10 § Ersättning från ett utländskt investerarskydd eller en utländsk försäk- ringsgivare torde böra omfattas också av bestämmelserna om återbetal- ning i 9 §. Övergångsbestämmelserna Punkten 2. Till punkten torde för fullständighets skull böra läggas en ny mening av följande innehåll: "Detsamma gäller ersättning som avses i 10 §." Tillägget gäller inte bara en utländsk försäkring utan också ett ut- ländskt investerarskydd. Ett sådant kan ha trätt i kraft tidigare än den nya lagstiftningen i Sverige. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 19 § Det nya undantaget kommer att omfatta även ersättning från utländsk försäkringsgivare enligt 10 § i förslaget till lag om skatteregler för ersätt- ning från insättningsgaranti och investerarskydd, något som också torde vara avsett. Däremot omfattar det inte skadestånd exempelvis från den som uppsåtligt förskingrat finansiella instrument. Övergångsbestämmelsen För tydlighets skull bör anges att den nya lydelsen tillämpas endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. Förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt 3 § 1 b mom. Den föreslagna nya bestämmelsen är svårläst genom att två villkors-sat- ser staplas på varandra. Detta kan botas om tillägget tas in i en ny mening med följande innehåll: "Om aktieägaren visar att utomstående i bety- dande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning gäller inte vad som sägs i andra meningen, om inte särskilda skäl föreligger." 24 § 2 mom. första stycket innehåller en huvudregel i första meningen, medan de följande meningarna utgör komplettering till denna. Den nya satsen bör fogas in i detta mönster, vilket kan ske t.ex. genom att den nuvarande tredje meningen formuleras på följande sätt. "Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga dels i de situationer som avses i 7 § la- gen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, dels om det företag som givit ut instrumentet ---." Ikraftträdandebestämmelserna Bland annat av hänsyn till den omformulering av 24 § 2 mom. som Lag- rådet föreslagit bör ikraftträdandebestämmelserna erhålla följande ly- delse. "Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000, och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 § 1 b mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2000 års taxering." Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontroll- uppgifter I konsekvens med övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd - och då det dessutom inte finns några äldre bestämmelser att tillämpa - bör övergångsbestämmelsen ges följande lydelse: "Den nya lydelsen skall dock tillämpas endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande." Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1999 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén Föredragande: statsrådet Åsbrink Regeringen beslutar proposition 1998/99:48 Skattefrågor och investerar- skydd. Senaste lydelse 1997:1292. Senaste lydelse 1998:1604. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste lydelse 1998:593. Senaste lydelse 1998:1606. 1 Senaste lydelse 1998:1490. Senaste lydelse 1997:1292. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste lydelse 1998:593. Senaste lydelse 1995:854. 1 Senaste lydelse 1997:329. Prop. 1998/99:48 35 1 Prop. 1998/99:48 Bilaga 1 Prop. 1998/99:48 Bilaga 1 Prop. 1998/99:48 Bilaga 2 Prop. 1998/99:48 Bilaga 2 Prop. 1998/99:XX 68 Prop. 1998/99:48 Bilaga 3 68 Prop. 1998/99:48 Bilaga 4 Prop. 1998/99:48 Bilaga 4 Prop. 1998/99:48 Bilaga 5 Prop. 1998/99:48 Bilaga 5 68 68 Prop. 1998/99:48