Post 5825 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/2
Bilaga 2
Svensk ekonomi
Bilaga 2
Svensk ekonomi
Innehållsförteckning
Förord 7
1 Inledning 7
1.1 Sammanfattning 7
1.2 Utvecklingen inom olika områden 11
1.3 Alternativa medelfristiga beräkningar 17
Appendix De nya nationalräkenskaperna 19
2 Internationell utveckling 21
2.1 Utvecklingen i Europa 21
2.2 Utvecklingen i Förenta staterna 23
2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika 24
2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga Östersjöområdet 25
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten 26
3 Kapitalmarknaderna 27
3.1 Utvecklingen i omvärlden 27
3.2 Utvecklingen i Sverige 29
3.3 Ränte- och valutaantaganden 30
4 Utrikeshandeln 33
4.1 Varuexporten 33
4.2 Varuimporten 35
4.3 Tjänstehandeln 36
4.4 Bytesbalansen 36
5 Näringslivets produktion 39
5.1 Industrin 39
5.2 Byggnadsverksamhet 41
6 Arbetsmarknad 43
7 Löner 49
8 Inflation 51
9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter 55
9.1 Hushållens inkomster 55
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter 56
10 Bruttoinvesteringar 59
10.1 Näringslivets investeringar 59
10.2 Bostäder 61
10.3 Lager 62
11 Den offentliga sektorn 65
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 65
11.2 Den statliga sektorn 69
11.3 Ålderspensionssystemet 70
11.4 Kommunsektorn 72
Tabellförteckning
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar 12
Tabell 1.2 Nyckeltal 12
Tabell 1.3 Försörjningsbalans 13
Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt 15
Tabell 1.5 Sparandets sammansättning 16
Tabell 1.6 De offentliga finanserna 16
Tabell 1.7 Arbetsmarknadsutveckling vid olika tillväxtantaganden 18
Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 23
Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 30
Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden 31
Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster 34
Tabell 4.2 Bidrag till exporttillväxten 34
Tabell 4.3 Bytesbalansen 37
Tabell 5.1 Näringslivets produktion 39
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin 40
Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet 41
Tabell 6.1 Arbetsmarknad 43
Tabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat 44
Tabell 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program 45
Tabell 6.4 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner 47
Tabell 7.1 Timlöner 49
Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling 52
Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtionsutgifter och sparande 55
Tabell 9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen 56
Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 59
Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar 61
Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser 65
Tabell 11.2 Skatter och avgifter 67
Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter 67
Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning 68
Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) 70
Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet 71
Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser 72
Diagramförteckning
Diagram 1.1 BNP-utveckling 7
Diagram A.1 BNP 1985 – 2 kvartalet 1999 20
Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan 21
Diagram 2.2 Företagens och hushållens förtroende i euroområdet 22
Diagram 3.1 10-årsräntor i USA, Tyskland och Japan 27
Diagram 3.2 Amerikansk kreditspread 1999 27
Diagram 3.3 Aktiebörsen i USA, Tyskland och Japan 1999 28
Diagram 3.4 Dollar mot euro och räntedifferens 1999 28
Diagram 3.5 Ränteutvecklingen i Sverige 29
Diagram 3.6 Ränteskillnader, Sverige 29
Diagram 3.7 Kronan mot TCW och euron 29
Diagram 4.1 Svensk exportutveckling till olika regioner 33
Diagram 4.2 Export av bearbetade varor 35
Diagram 4.3 Utvecklingen av vissa poster i bytesbalansen 36
Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14
OECD-länder 40
Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta 44
Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 45
Diagram 6.3 Befolkningen i åldern 16-64 år uppdelad på olika grupper 46
Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program 46
Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet 50
Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling 52
Diagram 9.1 Hushållens konsumtionsutgifter 57
Diagram 9.2 Hushållens nettosparkvot 58
Diagram 9.3 Hushållens skuldkvot 58
Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP 59
Diagram 10.2 Fastighetsprisstatistik 60
Diagram 10.3 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 62
Diagram 10.4 Totala lagerinvesteringar 63
Svensk ekonomi
Förord
I denna bilaga till budgetpropositionen för 2000
görs en bedömning av den internationella och
den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år
2002.
Bedömningen baseras på underlag från
Statistiska centralbyrån, OECD, IMF och den
prognos Konjunkturinstitutet (KI) publicerade
den 25 augusti. Ansvaret för bedömningarna
åvilar dock helt Finansdepartementet.
Beräkningarna har gjorts med stöd av
Konjunkturinstitutets modell KOSMOS och är
betingade av att ett antal förutsättningar är
uppfyllda.
I maj i år publicerade Statistiska centralbyrån
nationalräkenskaper enligt EU:s regler på
området. Omläggningen av
nationalräkenskaperna har i många fall ändrat
förutsättningarna för prognosarbetet, se
appendix till kapitel 1.
Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på
information t.o.m. 10 september 1999.
1 Inledning
1.1 Sammanfattning
Svensk ekonomi är inne i en stark expansionsfas.
Bruttonationalprodukten (BNP) väntas i år öka
med ca 3,5 %, vilket är en kraftig upprevidering i
förhållande till bedömningen i 1999 års
ekonomiska vårproposition. Det är framför allt
den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden, där en mycket snabb
sysselsättningstillväxt har kunnat kombineras
med relativt måttliga löneökningar, som har
överträffat förväntningarna. Årets tillväxt är
mycket sysselsättningsintensiv genom att en stor
del av produktionsuppgången sker i
tjänstesektorn. Den snabba
sysselsättningstillväxten har positiva effekter för
inkomstutvecklingen i såväl den offentliga
sektorn som för hushållen. Hushållens och
kommunernas konsumtionsutgifter kan därför
väntas växa snabbare i år än på länge. Den goda
sysselsättningsutvecklingen väntas fortsätta nästa
år, om än i något långsammare takt.
Konjunkturläget på viktiga svenska
exportmarknader förutses gradvis förbättras. De
i denna proposition föreslagna
skattesänkningarna bidrar till att hushållens
konsumtion väntas öka relativt kraftigt även
nästa år. Förbättrade internationella
förutsättningar och en stark inhemsk efterfrågan
innebär att den svenska ekonomin bedöms växa
med ca 3 % år 2000 (se diagram 1.1).
Diagram 1.1 BNP-utveckling
Årlig förändring, procent
Under våren och sommaren har både
utfallsstatistik och framåtblickande indikatorer
visat på en stark tillväxtkraft i den svenska
ekonomin. Första halvåret ökade
sysselsättningen med drygt 100 000 personer
jämfört med första halvåret 1998. Det negativa
stämningsläge som präglade industrin under
årets inledande månader har, enligt KI:s
industribarometer, successivt förbytts till en
växande tillförsikt inför framtiden. Hushållens
framtidsförväntningar, såsom de mäts av SCB,
ligger kvar på historiskt höga nivåer. Den
samlade förväntningsbilden är i detta avseende
mer entydig än i början av året, då tillförsikten
bland industriföretagen var mycket låg.
Den positiva utvecklingen av den svenska
ekonomin har bekräftats av de preliminära
nationalräkenskaperna. Enligt dessa steg BNP
med 3,7 % under det första halvåret i år i
jämförelse med motsvarande period föregående
år. Den inhemska efterfrågan var mycket hög.
Genom köp av bilar och andra kapitalvaror var
hushållens konsumtion ca 3,5 % högre under
första halvåret i år än motsvarande period i fjol.
Trots en väsentlig försvagning av konjunkturen
på ett antal viktiga exportmarknader utvecklades
exporten totalt sett starkt. Exportökningarna
under det första halvåret kan främst hänföras till
teleprodukt- och läkemedelsindustrin.
Konjunkturläget inom andra exportnäringar var
svagt. Under det första halvåret var importen
mycket låg varvid nettot av utrikeshandeln höjde
BNP. Lagerinvesteringarna sänkte å andra sidan
BNP med motsvarande 0,6 %.
Produktivitetsutvecklingen var svag under det
första halvåret 1999.
I en tillväxtfas där sysselsättningen ökar
snabbt och resursutnyttjandet i ekonomin stiger
ställs det höga krav på lönebildningen.
Löneökningar som inte är förenliga med
Riksbankens inflationsmål leder till en skärpning
av penningpolitiken, vilket dämpar tillväxten. I år
bedöms löneglidningen uppgå till ca 1 %. Detta
är en ökningstakt som är låg ur ett historiskt
perspektiv och som avspeglar nedjusterade
inflationsförväntningar, hårdare
konkurrensförhållanden och kanske också en
bättre fungerande lönebildning. Årets förväntade
löneglidning är emellertid hög med tanke på att
sysselsättningen förutspås kunna öka i snabb takt
även nästa år. En förutsättning för prognosen,
och för att årets och nästa års
sysselsättningsuppgång skall bli varaktig, är att
löneglidningen nästa år begränsas till 0,5 %, så att
de totala löneökningarna uppgår till drygt 3 %.
För åren 2001 och 2002 har det antagits att
lönerna stiger med 3 % per år.
Det internationella konjunkturläget har
generellt sett utvecklats något bättre än vad
flertalet bedömare tidigare förväntat. Den
globala tillväxten i år och nästa år har reviderats
upp något och hoten mot en global återhämtning
har minskat. Förenta staterna fortsätter att
överraska med en hög tillväxt utan några
allvarliga inflationsproblem, även om vissa
tecken på tilltagande inflationsrisk kan skönjas.
Konjunkturutsikterna i EU-området har ljusnat
efter avmattningen i slutet av förra året och
under årets inledning. I Ryssland och
Latinamerika har en viss stabilisering ägt rum.
Osäkerheten är dock fortsatt stor vad gäller den
japanska ekonomin och en återhämtning är långt
ifrån säkerställd. Riskerna i den internationella
ekonomin är framför allt kopplade till obalanser i
Förenta staterna och Japan.
Ett återkommande tema i tidigare
konjunkturbedömningar har varit den s.k.
Asienkrisen och dess effekter på världsekonomin
och svensk ekonomi. Krisen i Sydostasien
kulminerade under 1998. Den senaste
inkommande statistiken visar på en tydlig
återhämtning i denna region, även om
tillväxtutsikterna varierar mellan länder. Det
direkta svenska exportbortfallet till de
krisdrabbade länderna kan grovt skattas till 2 %
av den totala varuexporten under föregående år.
Den totala exporten växte dock ändå snabbt
under 1998, vilket tyder på att svenska företag i
viss utsträckning ökade exporten till andra
marknader. Asienkrisen, och den därtill
sammanhörande efterfrågeminskningen, bidrog
även till en lägre global räntenivå. Den totala
negativa effekten av Asienkrisen på svensk
ekonomi måste därför i efterhand bedömas som
liten.
Det viktigaste kontraktiva inslaget i den
internationella konjunkturbilden är den uppgång
i långa räntor som har ägt rum under våren och
sommaren. För svenskt vidkommande betyder
detta att 10-årsräntan för närvarande ligger ca 1,6
procentenheter över de nivåer som rådde i början
av året. Den svenska kronan har visat en
oregelbunden utveckling under året. Kronan har
dock förstärkts under sommaren och har sedan
varit förhållandevis stabil. Det förbättrade
internationella konjunkturläget innebär vidare
att penningpolitiken i euroområdet och i Sverige
så småningom kan komma att läggas om i en
mindre expansiv riktning.
I den konjunkturbedömning som gjordes i
vårpropositionen förväntades att svensk
exportindustri skulle drabbas relativt hårt av en
försvagad internationell industrikonjunktur.
Detta berodde dels på att tillväxten bedömdes bli
särskilt svag på några viktiga exportmarknader,
dels på att stora delar av den svenska exporten,
t.ex. insatsvaror och maskininvesteringar,
normalt drabbas relativt hårt av en internationell
avmattning. Denna bedömning ligger fast.
Därutöver har emellertid utvecklingen bjudit på
ett antal positiva överraskningar. Som nämndes
ovan ser de globala konjunkturutsikterna mer
fördelaktiga ut och världsmarknadstillväxten har
därför reviderats upp något. Den svenska
industrin har rönt fortsatt stora
exportframgångar inom mindre
konjunkturkänsliga sektorer. Exportökningar
inom teleprodukt- och läkemedelsindustrin
svarar för en mycket stor del av årets totala
exporttillväxt. Under 1990-talet har
industristrukturen förskjutits mot en allt större
andel kunskapsintensiv produktion. De
strukturella förändringarna kan således vara en
förklaring till varför industrin uppvisar ett
mindre cykliskt beteende än tidigare. Svenska
exportföretag har också generellt sett varit
framgångsrika i ett antal länder till vilka
exportandelen är relativt måttlig (exempelvis
Spanien, Portugal, Grekland och Mexiko).
Tillsammans med en god relativprisutveckling
bidrar ovan nämnda faktorer till att den svenska
exportindustrin väntas ta marknadsandelar i år
och nästa år.
Huvudförklaringen bakom den kraftiga
upprevideringen av tillväxtprognosen för i år och
nästa år ligger dock i att den inhemska ekonomin
utvecklas avsevärt bättre än tidigare förväntats.
Till grund för detta ligger den gynnsamma
sysselsättningsutvecklingen. Härigenom blir
inkomsttillväxten god inom såväl hushålls- som
den offentliga sektorn, vilket skapar utrymme
för en icke lånefinansierad konsumtionstillväxt
inom bägge sektorerna. Den offentliga finansiella
situationen är så gynnsam att det nästa år är
möjligt att kombinera en god
konsumtionstillväxt i den offentliga sektorn med
ett positivt sparande och skattesänkningar. Den
låga inflationen stärker hushållens realinkomster
ytterligare och uppgången i hus- och
aktiepriserna har bidragit till att hushållens
förmögenhetssituation är mycket stark.
Investeringarna väntas stiga relativt kraftigt i
år och nästa år. I de verksamheter som har en
nära koppling till hushållens konsumtion
förutspås en hög investeringstillväxt. Detta gäller
i synnerhet bostadsbyggandet som bedöms öka
snabbt framöver, även om tillväxten är
koncentrerad till storstadsregionerna.
Industriinvesteringarna ligger generellt på en hög
nivå varför även måttliga ökningstal innebär ett
betydande kapacitetstillskott.
Till följd av stora lagerinvesteringar inom
industri och handel under 1998 har det i år
funnits ett behov av att korrigera lagren. Så har
också skett under det första halvåret i år. Det
direkta bidraget från lager till tillväxten väntas i
år bli -0,4 procentenheter. Årets importtillväxt
väntas bli låg. Importökningen dras ned av
exportavmattningen och av
sammansättningseffekter som innebär att
importinnehållet i exporten är ovanligt litet.
Även årets lagerkorrigering dämpar
importtillväxten.
Sysselsättningen växer för närvarande mycket
snabbt. I år väntas den öka med 2,7 % och nästa
år med 1,6 %. Sammantaget motsvarar detta ca
170 000 nya arbetstillfällen. Den största delen av
ökningen sker inom den privata tjänstesektorn,
men även inom kommunerna ökar
sysselsättningen kraftigt. Årets
sysselsättningökning är den högsta som kunnat
registreras sedan Statistiska centralbyråns
arbetsmarknadsundersökningar (AKU) startade
1963.
I förhållande till sysselsättningsminskningen
under det tidiga 1990-talet är uppgången mer
blygsam (exempelvis föll sysselsättningen 1993
med drygt 5 %). Det är först nu efter
recessionsåren i början av 1990-talet, följt av en
budgetsaneringsperiod med mycket höga räntor
och exportdriven tillväxt, som den egentliga åter-
hämtningen på arbetsmarknaden har börjat. Till
följd av den starka sysselsättningsuppgången
fortsätter den öppna arbetslösheten att minska
och väntas uppgå till 4,5 % nästa år. Ett något
förbryllande inslag i den aktuella
konjunkturbilden är den svaga
produktivitetstillväxten i fjol och under första
halvåret i år. Den viktigaste förklaringen är
troligen att det är en sammansättningseffekt. När
verksamheter med en hög
sysselsättningsintensitet och låg produktivitet
växer snabbt sjunker den genomsnittliga
produktivitetstillväxten. Under recessionsåren i
början av 1990-talet var situationen den omvända
–produktivitetstillväxten ökade genom att
kapitalintensiva verksamheter växte snabbt,
samtidigt som sysselsättningen minskade.
I jämförelse med bedömningen i
vårpropositionen har nivån på den totala
bruttonationalprodukten år 2000 uppreviderats
med 1,8 % och sysselsättningen med 2,3 %. Vid
utgången av år 2000 är därför resursutnyttjandet
i ekonomin avsevärt högre i föreliggande
prognos. I ett längre perspektiv är osäkerheten
om konjunkturläget mycket stor, dessutom
kommer ekonomin att träffas av olika störningar
framöver som i dag inte är kända. Vad gäller åren
2001 och 2002 görs därför ingen bedömning av
konjunktursituationen. Utöver prognosen för
1999 och 2000 presenteras tre kalkyler för de två
följande åren. Kalkyl 1 är den mest
genomarbetade kalkylen och beskrivs i detta
samt resterande kapitel. Den antagna tillväxten
för dessa år vilar på en uppskattning av den
underliggande tillväxttakten i ekonomin och en
bedömning om huruvida ekonomin kan växa
långsammare eller snabbare än den
underliggande trenden utan att priser och löner
accelererar. I kalkyl 1 bedöms BNP-tillväxten
2001 och 2002 uppgå till 2,2 % respektive 2,0 %.
Detta är lägre tillväxttal för dessa år än i
vårpropositionen. Nivån på
bruttonationalprodukten år 2002 bedöms
emellertid nu ligga en knapp procent högre än i
vårpropositionen. Denna mer optimistiska
bedömning om vad som utgör en hållbar
produktionsnivå har bland annat gjorts i ljuset av
att den senaste tidens höga sysselsättningstillväxt
inte har givit upphov till några generella
bristsituationer på arbetsmarknaden eller ökad
inflation. Andelen i reguljär sysselsättning för
personer mellan 20 och 64 år beräknas öka från
74,6 % 1998 till 77,3 % år 2002. I
vårpropositionen bedömdes
sysselsättningsgraden 2002 uppgå till 76,5 %.
Regeringens mål är att sysselsättningsgraden år
2004 skall uppgå till 80 %.
Osäkerheten om i vilken utsträckning det
finns lediga resurser kvar i ekonomin år 2001 och
2002 är stor. I kalkyl 2 och kalkyl 3 illustreras
den ekonomiska utvecklingen om
arbetsmarknaden fungerar mycket väl.
Sysselsättning och produktion växer då snabbare
än i kalkyl 1 samtidigt som löner och priser
utvecklas på ett hållbart sätt. I kalkyl 2 antas
BNP öka med 2,5 % såväl 2001 som 2002. Den
öppna arbetslösheten sjunker då till 3,8 % år
2002. Blir tillväxten under 2001 och 2002 istället
2,8 % per år leder detta till en öppen arbetslöshet
på 3,5 % år 2002 (kalkyl 3).
De offentliga finanserna väntas visa betydande
överskott. I år beräknas överskottet uppgå till
1,7 % av BNP. Den goda ekonomiska
utvecklingen väntas leda till att överskottet i de
offentliga finanserna år 2000 överträffar den
målsatta nivån om 2 % av BNP. Därmed uppstår
ett utrymme för de nu föreslagna
skattesänkningarna. I prognosen är dessa
beaktade. De förväntade överskotten år 2000 och
2001 beräknas därefter uppgå till 2,1 %
respektive 2,0 % av BNP.
År 2002 överstiger det offentliga finansiella
sparandet, efter föreslagna skattesänkningar,
målet om överskott motsvarande 2 % av BNP
med ca 21 miljarder kronor. Dessa överskjutande
medel antas i kalkylen beräkningstekniskt
tillföras hushållssektorn så att saldomålet uppnås
exakt.
Finanspolitiken beräknas i år och nästa år ha
en expansiv inriktning. För åren 2001 och 2002
kan finanspolitiken, när hänsyn tagits till den
beräkningstekniska överföringen år 2002,
beskrivas som milt kontraktiv.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld har sjunkit som andel av BNP sedan
1995 och beräknas år 2000 understiga 60 %. Det
positiva sparandet i offentlig sektor 2001 och
2002 innebär att den konsoliderade
bruttoskulden fortsätter att minska och som
andel av BNP förväntas den uppgå till 52 % år
2002.
Osäkerheter i prognosen
Prognosen bygger på en s.k. mjuklandning av
Förenta staternas ekonomi, dvs. en utveckling
där tillväxten gradvis närmar sig den långsiktiga
tillväxttakten. Mer dramatiska förlopp kan dock
inte uteslutas. Exempel på negativa risker är
arbetskraftsbrist och penningpolitisk
åtstramning, ett kraftigt börsfall eller en
betydande investeringsavmattning. Det finns
även positiva risker. Den amerikanska ekonomin
har under ett antal år överraskat bedömare med
hög tillväxt och låg inflation. Det kan därför inte
uteslutas att den underliggande tillväxtakten i
den amerikanska ekonomin är högre än vad som
tidigare antagits. Den japanska ekonomin är
alltjämt i ett utsatt läge med växande arbetslöshet
och stigande underskott i de offentliga
finanserna. I Japan förutses i prognosen en
mycket långsam återhämtning. Eftersom Japan
är en stor nettolångivare till Förenta staterna kan
reala anpassningar komma att orsaka en
betydande turbulens på de finansiella
marknaderna.
Den avgörande osäkerhetsfaktorn i den
svenska ekonomin är hur högt resursutnyttjande
som det är möjligt att uppnå utan att löner och
priser börjar öka i en för snabb takt. Redan i dag
ligger arbetslösheten under den nivå som en del
bedömare tidigare ansett vara förenlig med låg
och stabil inflation. För närvarande råder det inte
någon generell brist på arbetskraft i den svenska
ekonomin. Det är därför rimligt att utgå ifrån att
den s.k. jämviktsarbetslösheten ligger under
dagens nivå på arbetslösheten. Det är dock
mycket svårt att exakt fastställa vid vilken nivå på
den öppna arbetslösheten eller vid vilken
sysselsättningsgrad som löner och priser riskerar
att börja öka för snabbt. Det är viktigt att påpeka
att denna osäkerhet är symmetrisk. Fungerar
arbetsmarknaden ännu bättre än vad som
antagits kan arbetslösheten fortsätta att minska
år 2001 och 2002 (se avsnitt 1.3). Vid en sämre
fungerande arbetsmarknad, med för höga
löneökningar, kan dock Riksbanken komma att
höja den s.k. reporäntan utöver vad som antagits
i prognosen.
Den öppna arbetslösheten antas i prognosen
falla till 4,2 % år 2002. Huvudförklaringen till
nedgången ligger i den snabba
sysselsättningstillväxten. Därtill väntas ett stort
antal personer under de närmaste åren genomgå
vuxenutbildning och antalet högskoleplatser
ökar kraftigt. För att minska risken för att
flaskhalsar skall uppstå på arbetsmarknaden är
det därför viktigt att utbildningssatsningen inom
Kunskapslyftet verkligen riktas till grupper som
har en svag ställning på arbetsmarknaden och
som annars skulle riskera att bli varaktigt
arbetslösa.
1.2 Utvecklingen inom olika områden
Den internationella utvecklingen
Tillväxtutsikterna i världsekonomin förutses
successivt förbättras i år och nästa år. Kriserna i
Asien och Latinamerika, som tyngde
världsekonomin under fjolåret, förefaller nu vara
avslutade i de flesta av de drabbade länderna.
Konjunkturbilden i världen är dock på intet sett
enhetlig. I den amerikanska ekonomin är
resursutnyttjandet högt, varför en viss uppgång i
inflationen i kombination med en anpassning av
tillväxten nedåt mot den underliggande
tillväxttakten är den mest troliga utvecklingen. I
EU-området är resursutnyttjandet i utgångsläget
betydligt lägre. Expansiva monetära förhållanden
och en neutral finanspolitik stimulerar
efterfrågan och bidrar till stigande tillväxt och en
begränsad uppgång i inflationen. Länderna i
Asien och Latinamerika är, generellt sett, i en
återhämtningsfas. Tillväxttalen kommer att öka,
men i många fall från låga nivåer. Ett undantag är
Japan där tillväxten förutspås bli 0,3 % i år och
0,2 % nästa år.
Utvecklingen av världsmarknadstillväxten för
svenska exportvaror kan skilja sig relativt kraftigt
från det globala tillväxtförloppet. I år väntas
världsmarknadstillväxten för svenska
exportvaror sjunka från drygt 7 % år 1998 till
drygt 4 % samtidigt som den globala tillväxten
förutses stiga från 2,4 % till 2,7 %. Skillnaden
beror bl.a. på en konjunkturförsvagning på några
stora svenska exportmarknader, t.ex. Tyskland,
Storbritannien, Norge och Danmark.
Förenta staternas ekonomi har haft åtta år av
god tillväxt. I synnerhet de tre senaste åren har
tillväxten varit mycket hög – i genomsnitt ca
3,75 %. De flesta bedömare är eniga om att
tillväxttal i denna storleksordning inte är
långsiktigt möjliga att upprätthålla. Sett från
ekonomins utbudssida kan tillväxten förklaras av
en hög sysselsättnings- och en god
produktivitetstillväxt. Den öppna arbetslösheten
ligger emellertid på en låg nivå varför det
föreligger en viss risk för överhettning på
arbetsmarknaden. Även på ekonomins
efterfrågesida finns det några potentiella
obalanser. Efter ett antal år med hög
investeringstillväxt är investeringarnas andel av
BNP nu på en relativt hög nivå vilket
tillsammans med stigande finansieringskostnader
kan komma att leda till ett omslag i
investeringskonjunkturen. Den snabba
värdetillväxten på den amerikanska börsen har
bidragit till att sparandet i hushållssektorn för
närvarande ligger på en låg nivå. En svagare
börsutveckling kan därför komma att leda till ett
ökat hushållssparande och en svagare
konsumtionsutveckling. Det finansiella
sparandet i ekonomin som helhet är kraftigt
negativt. Den amerikanska ekonomin är således
beroende av ett stort kapitalinflöde från övriga
världen och i synnerhet Japan. I prognosen antas
att den amerikanska ekonomin gradvis anpassar
sig mot en långsiktigt balanserad situation, men
osäkerheten vad gäller den fortsatta utvecklingen
är betydande.
Under föregående år föll BNP i Japan med
nära 3 %. En viss stabilisering kan nu skönjas. En
expansiv finanspolitik har bidragit till att
åtminstone temporärt vända den negativa
trenden. För en fortsatt återhämtning är det
dock nödvändigt att regeringens
saneringsprogram för finanssektorn blir
framgångsrikt och att strukturreformer
genomförs.
Det ekonomiska tillståndet i euroområdet har
förbättrats sedan årsskiftet. Det pessimistiska
stämningsläget inom industrin har brutits och
hushållens förväntningar är på en historiskt sett
hög nivå. Medlemsländerna befinner sig dock i
något olika konjunkturskeden. Exporten i Italien
och Tyskland drabbades förhållandevis hårt av
fjolårets globala konjunkturavmattning. I ett
flertal euroländer – exempelvis Frankrike,
Spanien och Nederländerna – har dock en god
utveckling av den inhemska efterfrågan delvis
motverkat efterfrågebortfallet från omvärlden.
Euroområdet ligger något senare än Sverige i
konjunkturcykeln, varför tillväxten förväntas
falla tillbaka från 2,8 % 1998 till 2,1 % 1999. I
takt med att konjunkturen stärks i Italien och
Tyskland stiger tillväxten i euroområdet till
2,7 % år 2000.
Storbritannien, Danmark och Norge har alla
legat långt fram i konjunkturcykeln. För att
motverka tendenser till överhettning har den
samlade ekonomiska politiken i dessa länder haft
en stram inriktning. Detta har bidragit till att
dämpa konjunkturen och till att tillväxttalen
under innevarande år förväntas bli relativt låga.
Under hösten 1998 genomfördes dock lättnader
av den brittiska penningpolitiken, vilket väntas
stimulera tillväxten. Under fjolåret brottades den
norska ekonomin med låga oljepriser och snabbt
stigande lönekostnader. Framtidsutsikterna har
dock ljusnat i och med att oljepriset har stigit och
att årets avtalsrörelse resulterade i relativt låga
löneavtal.
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
1997
1998
1999
2000
2001
2002
BNP OECD1
2,9
2,3
2,4
2,2
2,1
2,2
KPI OECD1
2,0
1,4
1,4
1,6
1,7
1,8
Timlön, kostnad1
4,5
3,8
3,4
3,2
3,0
3,0
Dollarkurs (SEK)2
7,7
8,0
8,2
7,8
7,2
7,0
TCW-index2
120,5
123,3
124,6
121,9
119,4
118,0
Tysk långränta3
5,7
4,6
4,4
4,9
5,1
5,1
Svensk långränta3
6,6
5,0
4,9
5,4
5,5
5,3
Svensk kortränta4
4,3
4,3
3,2
3,6
4,1
4,4
1 Årlig procentuell förändring, BNP OECD och KPI OECD avser OECD 16 (se kapitel 2)
2 Årsgenomsnitt
3 10-års statsobligation, årsgenomsnitt
4 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Räntor, inflation, valutor och löner
Den omsvängning som har ägt rum vad gäller de
globala tillväxt- och inflationsutsikterna har satt
tydliga spår i ränteutvecklingen. Exempelvis har
räntan på en 10-årig svensk statsobligation stigit
med ca 1,5 procentenheter sedan maj i år. Den
amerikanska långränteuppgången under
motsvarande period har varit något större,
medan uppgången har varit något mindre i
euroområdet. En allmän tendens till minskad
statlig upplåning, på grund av bättre offentliga
finanser, och växande privat upplåning, har därtill
inneburit att ränteskillnaden mellan den privata
och den statliga upplåningen har ökat. På den
svenska marknaden har växande räntemarginaler
medfört att bolåneinstitutens 5-åriga
utlåningsränta till hushållen har ökat med ca 2
procentenheter till drygt 7 % sedan maj.
Det förbättrade konjunkturläget och därmed
ett ökat inflationstryck i euroområdet väntas leda
till att den europeiska centralbanken (ECB)
nästa år höjer styrräntan. I prognosen antas en
höjning med 0,75 procentenheter under år 2000
och med ytterligare 0,5 procentenheter under
2001, vilket implicerar en styrränta på 3,75 % i
slutet av 2001. Sammantaget måste detta
betraktas som en ganska måttlig åtstramning.
Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Inflationen mätt som förändringen
av konsumentprisindex skall uppgå till 2 % med
ett toleransintervall på +/- 1 procentenhet. Mot
bakgrund av att priserna föll under fjolåret och
ett allmänt lågt inflationstryck sänkte
Riksbanken i mars i år sin viktigaste styrränta,
den s.k. reporäntan, till 2,90 %. Trots att
sysselsättningen och produktionen har ökat
snabbt under våren och sommaren har inte
inflationstrycket ökat påtagligt. Den prisuppgång
som har kunnat registreras är först och främst
hänförlig till höjda priser och skatter på bränslen,
tandvårdsreformen och höjningar av vissa
administrativt satta priser. Det finns också
mycket litet som tyder på att någon betydande
uppgång i inflationen är nära förestående – det
finns inga generella kapacitetsproblem inom
industrin eller tjänstenäringarna, löneökningarna
i ekonomin är begränsade, kronan väntas
appreciera och inflationsförväntningarna ligger
på eller under inflationsmålet. Den snabba
ökningen av hushållens efterfrågan möjliggör
dock en viss höjning av marginalerna i handeln.
Tabell 1.2 Nyckeltal
1997
1998
1999
2000
2001
2002
KPI, dec–dec
1,9
–0,6
0,9
1,3
2,0
2,0
UND1X, dec–dec
1,8
0,6
1,5
1,1
–
–
Disponibel inkomst1,6
–1,0
2,9
4,2
2,6
2,3
2,7
Sparkvot (nivå)6
3,5
3,7
4,4
3,9
3,8
4,4
Industriproduktion1
4,9
4,0
3,5
4,5
2,9
2,4
Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1
–3,8
–1,0
–1,4
1,4
–
–
Sysselsättning2
–1,0
1,5
2,7
1,6
0,5
0,3
Öppen arbetslöshet3
8,0
6,5
5,4
4,5
4,2
4,2
Arbetsmarknads-
politiska program3
4,3
3,9
3,3
3,5
3,5
3,5
Handelsbalans4
141
140
146
157
169
183
Bytesbalans5
2,8
1,9
1,4
1,7
2,4
3,0
Offentliga sektorns
finansiella sparande5
–1,8
2,3
1,7
2,1
2,0
2,0
1 Årlig procentuell förändring
2 Antal personer, årlig procentuell förändring
3 Andel av arbetskraften
4 Miljarder kronor
5 Procent av BNP
6 Nytt sparbegrepp, nya beräkningar. Enligt de nya nationalräkenskaperna ingår
hushållens nettosparande i avtalspensioner i sparbegreppet. Sparkvotens nivå har
därmed höjts med 2,9 procentenheter för 1998. För år 2002 avses värde efter
beräkningsteknisk överföring till hushållen.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och
Finansdepartementet
Tabell 1.3 Försörjningsbalans
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1998
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Hushållens konsumtionsutgifter
951
1,4
1,6
2,4
3,1
3,0
2,2
2,1
Offentliga konsumtionsutgifter
499
0,8
–1,0
1,0
1,6
1,0
1,0
0,5
Statliga
147
2,6
–2,9
–7,1
1,5
0,5
0,5
0,5
Kommunala
352
0,0
0,0
4,9
1,7
1,3
1,1
0,5
Fasta bruttoinvesteringar
296
5,1
–2,1
9,2
6,4
5,6
3,6
3,0
Näringsliv exkl. bostäder
227
8,1
3,8
10,9
6,9
5,2
1,8
1,0
Bostäder
24
8,9
–25,5
4,9
14,8
14,3
20,0
20,0
Myndigheter
44
–8,0
–11,9
3,1
–0,8
2,4
2,4
0,7
Lagerinvesteringar1
17
–1,0
0,5
0,3
–0,4
0,1
0,0
0,0
Export
816
3,9
12,7
6,9
5,0
6,7
5,0
5,0
Import
705
2,9
11,7
9,7
3,2
7,1
5,2
5,2
BNP
1873
1,3
1,8
2,6
3,6
3,0
2,2
2,0
1 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Inflationen mätt med KPI eller med
Riksbankens underliggande mått, UND1X,
väntas ligga mellan 1 % och 1,5 % i slutet av
nästa år. Under åren 2001 och 2002 ligger
resursutnyttjandet i ekonomin på en högre nivå
än i dag, vilket ökar risken för bristsituationer på
arbetsmarknaden. I prognosen antas att
Riksbanken under nästa år höjer reporäntan med
en knapp procentenhet. Genom denna
anpassning av penningpolitiken bedöms
inflationen år 2001 och 2002 överensstämma
med inflationsmålet, dvs. 2 %.
Den svenska kronan antas gradvis stärkas till
TCW-index 118 från den aktuella nivån (ca 123),
där TCW-index är ett konkurrensvägt
växelkursindex. Den väntade kronförstärkningen
avspeglar dels den goda utvecklingen av den
svenska ekonomin innefattande bl.a. låg inflation
och väntade bytesbalansöverskott, dels en
antagen depreciering av dollarn i förhållande till
främst euron. Den svenska kronan antas
fluktuera kring 8,70 mot euron.
Enligt den preliminära lönestatistiken, som
fortfarande är behäftad med en viss osäkerhet,
steg lönerna 1998 med 3,8 %. I år väntas lönerna
stiga med 3,4 %. En återhållsam löneutveckling
under de kommande åren är en central
förutsättning för att sysselsättningsuppgången
inte skall brytas i förtid. I förlängningen är det
också en förutsättning för att regeringens
sysselsättningsmål skall uppnås. Utvecklingen
mot mer koordinerade avtalsförhandlingar,
samordnade lönekrav och en fortsatt inriktning
mot en friare lönesättning på lokal nivå, bidrar
sannolikt till lägre nominella löneökningar. Den
låga inflationen och de låga
inflationsförväntningarna innebär att det är
möjligt att uppnå reallöneökningar även vid
relativt låga nominella löneökningar. Detta
illustreras inte minst av årets och föregående års
starka reallönetillväxt. Mot dessa gynnsamma
faktorer skall ställas de risker för bristsituationer
och åtföljande problem med löneglidning som
uppkommer när arbetskraftsefterfrågan är hög,
men ojämnt fördelad mellan regioner och
yrkeskategorier. Till grund för
prognosen ligger ett antagande om att
löneökningarna begränsas till 3,2 % nästa år och
3,0 % såväl 2001 som 2002.
Försörjningsbalansen
Trots det relativt svaga internationella
konjunkturläget under det första halvåret visade
exporten förvånansvärt goda utvecklingstal.
Detta förklaras med stora exportframgångar
inom tre områden; teleprodukt-, läkemedels-
och lastbilsindustrin. Konjunkturinstitutets
industribarometer indikerar ett förbättrat
orderläge och en återhämtning framöver i de
cykliska branscher som hade en svag tillväxt
under det första halvåret. Sammantaget beräknas
den svenska varuexporten vinna
marknadsandelar och öka med drygt 5 % 1999.
En förbättrad europakonjunktur under nästa år
förutses leda till en god utveckling inom de
cykliska branscherna. Till följd av den förväntade
kronapprecieringen torde svenska exportörers
relativpris komma att stiga något nästa år. Efter
ett antal år med fördelaktig relativprisutveckling
är dock konkurrensläget mycket gott. Den
samlade bedömningen är därför att svenska
exportörer vinner marknadsandelar även nästa år
och att exporten stiger med drygt 6,5 %.
Importtillväxten har visat mycket tvära kast
mellan åren. Under 1998 steg importen med
nästan 10 %. Under årets inledning har en
kraftig avmattning skett och importen väntas
stiga med endast 3,2 % i år. Nästa år ökar
importtillväxten och beräknas uppgå till drygt
7 %. Dessa svängningar kan tyckas vara något
märkliga med tanke på att BNP-tillväxten
utvecklas relativt jämnt (och faktiskt är högst det
år importtillväxten är som svagast). Förklaringen
ligger i variationer i bruttonationalproduktens
sammansättning mellan åren. År 1998 växte de
delar i ekonomin som hade ett högt
importinnehåll snabbt – export, lager- och
maskinvesteringar. I år minskar
lagerinvesteringarna och exporttillväxten avtar.
De exportprodukter som har gått starkt hittills
under året har dessutom ett relativt lågt
importinnehåll (exempelvis läkemedel). Nästa
års uppgång av importtillväxten innebär en
anpassning till en mer långsiktigt normal nivå.
Sammantaget innebär export- och
importutvecklingen att handelsbalansöverskottet
fortsätter att stiga för att nästa år uppgå till 7,7 %
av BNP.
Investeringsklimatet i den svenska ekonomin
måste betraktas som mycket gynnsamt.
Industriinvesteringarna stimuleras av det låga
ränteläget, en starkare europeisk konjunktur och
en relativt god vinstnivå. Den positiva
utvecklingen av den inhemska ekonomin – med
en bred sysselsättningsuppgång och en stark
utveckling av de disponibla inkomsterna – ökar
efterfrågan på bostäder och kommersiella
lokaler. Investeringstillväxten förutses dock
dämpas något under de kommande åren i
jämförelse med den kraftiga ökningen 1998.
Nivån på investeringarna i näringslivet (exkl.
bostäder) är dock mycket hög, vilket innebär att
redan oförändrade volymer medför en
betydande kapacitetsutbyggnad.
I industrin var investeringstillväxten stark
1998 samtidigt som industriproduktionen
stagnerade under slutet av året. Detta innebar att
resursutnyttjandet föll under årets inledning,
vilket ledde till prispress och fallande
vinstmarginaler. Under våren och sommaren har
det, enligt KI:s konjunkturbarometer, skett en
snabb omsvängning i företagens
produktionsplaner. Företagen kan därför
bibehålla 1998 års höga investeringsnivå.
Ökningen av exporten under nästa år med
åtföljande behov av ny kapacitet inom bl.a. bas-
industrin medför att investeringstillväxten
återigen tilltar.
Investeringarna i övrigt näringsliv ökade
mycket kraftigt 1998. De sektorer som i hög
grad påverkas av hushållens efterfrågan
expanderade samtidigt som ett antal stora
infrastrukturprojekt förstärkte uppgången. En
fortsatt stark efterfrågan i hushållssektorn och
låga räntor bidrar till höga tillväxttal även i år.
Därtill har pris- och vakansutvecklingen i det
kommersiella fastighetsbeståndet skapat goda
förutsättningar för nybyggnation. På grund av
den höga investeringsnivån i övrigt näringsliv i
utgångsläget förväntas en viss avmattning av
tillväxten under nästa år.
Efter ett antal år med mycket lågt
bostadsbyggande, på grund av höga realräntor
och en anpassning av bostadsbeståndet till en
lägre subventionsnivå, finns nu ekonomiska
förutsättningar för en återhämtning. Antalet
påbörjade bostäder ökade under första halvåret
med 35 % jämfört med motsvarande period året
innan. Korttidsindikatorer (exempelvis KI:s
barometer) och prisutvecklingen pekar på
fortsatt god tillväxt vad gäller småhus. I
tillväxtregionerna begränsas dock produktionen
på kort sikt av kapacitetsrestriktioner både i
form av tomtmark och en begynnande brist på
byggnadsarbetare. Sammantaget beräknas antalet
påbörjade lägenheter stiga från 12 000 år 1998 till
15 000 i år och 17 000 nästa år. Den långsiktiga
jämviktsnivån beräknas ligga runt 25 000
lägenheter.
I början av året fanns ett kraftigt missnöje
med lagersituationen inom industrin och inom
delar av handeln. Konjunkturutsikterna har
under våren och sommaren markant förbättrats,
vilket har reducerat behovet av att justera lagren.
I år väntas lagerinvesteringar ge ett tillväxtbidrag
motsvarande –0,4 % av BNP. Detta innebär en
upprevidering med 0,3 procentenheter i
förhållande till bedömningen i vårpropositionen.
Lageranpassningsprocessen förutses därmed vara
avslutad detta år. Nästa år och åren därefter
förväntas lagren växa i takt med
produktionsökningarna. Lagerbidraget beräknas
år 2000 till 0,1 % av BNP.
Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1998
med 2,4 %. Den snabba sysselsättningstillväxten,
en god reallöneutveckling, och de nu föreslagna
skattesänkningarna gör att de reala
disponibelinkomsterna sammantaget stiger med
knappt 7 % i år och nästa år. Därtill verkar en rad
andra gynnsamma förhållanden till stöd för höga
ökningstal; en solid förmögenhetsställning, låga
räntor, historiskt hög tillförsikt om utvecklingen
av den egna ekonomin, växande optimism om
landets ekonomi och utvecklingen på
arbetsmarknaden. Under dessa omständigheter
bedöms hushållens konsumtionsutgifter växa
med ca 3 % per år 1999 och år 2000.
Under åren 2001 och 2002 beräknas
hushållens konsumtion öka med i genomsnitt
drygt 2 %. För år 2002 överstiger överskotten i
de offentliga finanserna den målsatta nivån om
2 % av BNP. Det är rimligt att anta att hushållen
får ta del av detta överskjutande överskott och
att de planerar sin konsumtion därefter (även om
det är osäkert i hur stor utsträckning och i vilken
form överskotten kommer hushållen tillgodo).
Beräkningstekniskt har överskott i de offentliga
finanserna år 2002 utöver 2 % av BNP överförts
till hushållen.
Sparkvoten kommer under de kommande
åren att ligga på en relativt låg nivå jämfört med
tidigare under 1990-talet. Detta skall ses mot
bakgrund av att hushållen har konsoliderat sina
balansräkningar och att den anpassningen nu är
avslutad. På sikt är sannolikt en viss uppgång i
sparkvoten att vänta, men på grund av den
gynnsamma förmögenhetsutvecklingen i
hushållssektorn under senare år, bedöms
sparkvoten vara relativt stabil under de närmaste
åren.
Den kommunala konsumtionen ökade i
volym förra året för första gången sedan 1991.
Ökningen uppgick till drygt 1 %, exkluderat
effekten av att betalningarna för läkemedels-
subventionerna överfördes från staten till
landstingen. Uppgången har fortsatt i år och för
helåret väntas de kommunala
konsumtionsutgifterna öka med 1,7 % jämfört
med 1998. Det finansiella sparandet beräknas i år
bli positivt efter flera år av underskott. Från och
med år 2000 gäller att alla kommuner och
landsting ska uppvisa ekonomisk balans, vilket
kräver ett positivt finansiellt sparande i sektorn
som helhet.
Den kraftiga ökningen av sysselsättningen i
hela ekonomin medför en stark ökning av den
kommunala sektorns skatteintäkter. Detta
tillsammans med höjda statsbidrag ger utrymme
för en konsumtionsökning med i genomsnitt ca
1 % under åren 2000–2002.
Den statliga konsumtionen varierar mellan
åren delvis beroende på variationer i försvarets
inköp av varaktiga varor. Förra året steg den
statliga konsumtionen med ca 2 % (exkluderat
effekten av att betalningarna för
läkemedelssubventionerna överfördes till
landstingen). Första halvåret i år ökade
konsumtionen med 2 % och helåret 1999
beräknas ökningen till 1,5 %. De följande åren
förutses en tillväxt på 0,5 % per år.
Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt
Procentenheter
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Hushållens
konsumtionsutgifter
0,8
1,2
1,6
1,5
1,1
1,1
Offentliga
konsumtionsutgifter
–0,2
0,2
0,4
0,3
0,2
0,1
Fasta brutto-
investeringar
–0,3
1,4
1,0
0,9
0,6
0,5
Lagerinvesteringar
0,5
0,3
–0,4
0,1
0,0
0,0
Export
4,8
2,9
2,2
2,9
2,3
2,3
Import
–3,8
–3,4
–1,2
–2,7
–2,0
–2,1
Netto utrikeshandel
1,0
–0,5
0,9
0,3
0,2
0,3
BNP
1,8
2,6
3,6
3,0
2,2
2,0
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Tillväxtens och sparandets sammansättning
Förra året gav den inhemska efterfrågan ett
ansenligt bidrag till tillväxten. Denna utveckling
väntas fortsätta (se tabell 1.4). Bidraget från
hushållens konsumtionsutgifter ligger i år och
nästa år kring 1,5 procentenheter. Lägg därtill att
bruttoinvesteringarna ger bidrag kring 1
procentenhet per år under 1999 och 2000. Årets
stora bidrag från utrikeshandelsnettot om 0,9
procentenheter förefaller stämma illa överens
med årets exportavmattning. Förklaringen ligger
i att det är de snabba kasten i importen som slår
igenom i utrikeshandelsnettot. Årets bidrag från
exporten sjunker dock i förhållande till 1998 för
att sedan återigen stiga år 2000.
Det finansiella sparandet, vilket i stort
överensstämmer med bytesbalansens saldo,
väntas visa växande överskott. Sett från den reala
sidan av ekonomin är de växande överskotten i
handelsbalansen en viktig förklaring till den
positiva utvecklingen av det finansiella sparandet.
I år sjunker dock överskottet i det finansiella
sparandet trots att handelsbalansöverskottet
ökar. En viktig förklaring bakom detta är att
årets fusioner och försäljningar av svenska
företag till utlandet innebär att de vinster som
tidigare tillgodoräknades det svenska finansiella
sparandet nu tillgodoräknas det land där
företaget har sin nya juridiska hemvist. Sett från
den finansiella sidan av ekonomin är det i
hushålls- och den offentliga sektorn som
sparandet stiger. Företagssektorn har ett negativt
sparande som ytterligare försämras på grund av
ovan nämnda bokföringsmässiga effekt. Det
reala sparandet, främst i form av fasta
investeringar, ökar svagt som andel av BNP.
Tabell 1.5 Sparandets sammansättning
Procent av BNP
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Bruttosparande
18,2
19,0
18,0
18,9
19,7
20,4
Realt sparande
15,5
16,7
16,8
17,2
17,3
17,4
Fasta investeringar
14,8
15,8
16,3
16,7
16,8
16,9
Lagerinvesteringar
0,6
0,9
0,5
0,5
0,5
0,5
Finansiellt sparande
2,7
2,3
1,2
1,7
2,4
3,0
Offentlig sektor
–1,8
2,3
1,7
2,1
2,0
2,0
Hushåll
2,5
2,4
2,7
2,4
2,3
2,6
Företag
2,0
–2,4
–3,2
–2,8
–1,9
–1,6
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Arbetsmarknaden
En av drivkrafterna bakom den starka
konjunkturen är en mycket positiv
sysselsättningsutveckling. I år förutses
sysselsättningen stiga med 2,7 % och nästa år
med 1,6 %. Sett över de två åren handlar det om
ca 170 000 fler arbetstillfällen. En stor del av
sysselsättningsuppgången kan hänföras till den
privata tjänstesektorn, men även den kommunala
sysselsättningen växer snabbt.
Sysselsättningsgraden för personer i reguljär
sysselsättning mellan 20 och 64 år beräknas år
2000 uppgå till 77,1 %, vilket kan jämföras med
74,6 % år 1998.
Produktivitetstillväxten bedöms i år uppgå till
ca 0,5 %. Detta är i förhållande till de fem senaste
åren en mycket låg siffra, särskilt med beaktande
av att tillväxten i år beräknas till 3,6 %. Den
viktigaste förklaringen till den svaga
produktivitetstillväxten är att produktionen och
sysselsättningsuppgången har varit särskilt stark
inom de sektorer som har en lägre
produktivitetstillväxt än genomsnittet i
ekonomin. Därtill finns ett antal tekniska
förklaringar; att antalet arbetade dagar är fler än
förra året, vilket inte ger upphov till en
motsvarande produktionsuppgång, och att
arbetsmarknadspolitiska program utanför
arbetskraften har dragits ned. Till detta kan
läggas de statistiska problem som är förknippade
med att mäta produktivitetstillväxten i ekonomin
(t.ex. inom delar av tjänstesektorn). Nästa år
förutses en normalisering av
produktivitetstillväxten i och med att efterfrågan
i högre grad än i år antas riktas mot verksamheter
med en bättre produktivitetstillväxt än
genomsnittet (exempelvis industriproduktion).
En annan möjlig utveckling är att efterfrågan nu
trendmässigt riktar sig mot lågproduktiv
verksamhet och att den låga
produktivitetstillväxten till viss del kommer att
bli bestående. Fallande relativpriser för varor och
tjänster från högproduktiva sektorer motverkar
dock en sådan utveckling.
Den goda sysselsättningsutvecklingen har
medfört att fler personer sökt sig till
arbetsmarknaden. Det fortsatt förbättrade
arbetsmarknadsläget innebär att arbetsutbudet
ökar också nästa år. Ökningen av arbetsutbudet
hålls dock tillbaka bl.a. genom att antalet platser i
regeringens utbildningssatsning utökas.
Sammantaget väntas utvecklingen av
sysselsättning och arbetskraftsutbud leda till att
den öppna arbetslösheten fortsätter att sjunka till
4,5 % år 2000.
Under åren 2001 och 2002 bedöms den
svenska ekonomin växa med ca 2 % per år, vilket
motsvarar den uppskattade långsiktiga
tillväxtakten. Den öppna arbetslösheten kommer
därför under perioden att ligga kvar på ungefär
samma nivå som under slutet av 2000, dvs. 4,2 %.
Osäkerheten är dock mycket stor. Det kan inte
uteslutas att det i slutet av år 2000 finns lediga
resurser som gör det möjligt för svensk ekonomi
att växa snabbare än 2 % utan att inflationen
ökar. I ett sådant scenario kan den öppna
arbetslösheten fortsätta att falla (se avsnitt 1.3).
Men det är också möjligt att det i slutet av år
2000 finns en mer allmän brist på arbetskraft i
vissa regioner och brist på arbetskraft med den
efterfrågade utbildningsnivån. Den brist på
arbetskraft som till följd av den mycket snabba
sysselsättningstillväxten kan ha uppstått i slutet
av år 2000 behöver emellertid inte vara
bestående. Regeringens utbildningssatsningar
syftar just till att på längre sikt öka utbudet av
utbildad arbetskraft och därmed bidra till att
målet om 80 % i sysselsättningsgrad uppnås år
2004.
Den offentliga sektorns finanser
År 1998 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till 43,5 miljarder kronor
eller 2,3 % av BNP, enligt redovisningen i
nationalräkenskaperna. Av detta överskott beror
emellertid ca 17 miljarder kronor eller 0,9 % av
BNP på en bokföringsmässig effekt av att AP-
fondens innehav av fastigheter överfördes till
bolagsform. Överföringen tillgodoräknas det
finansiella sparandet eftersom aktier, i motsats
till fastigheter, räknas som finansiella tillgångar i
nationalräkenskaperna.
Tabell 1.6 De offentliga finanserna
Procent av BNP
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
60,7
59,2
58,3
57,0
56,5
Utgifter
58,4
57,5
56,2
55,0
53,6
Finansiellt sparande
före överföring
2,3
1,7
2,1
2,0
2,9
Beräkningsteknisk
överföring
–
–
–
–
0,9
Finansiellt sparande
efter överföring
2,3
1,7
2,1
2,0
2,0
Konsoliderad brutto-
skuld efter överföring
71,7
66,1
58,8
54,1
52,0
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
I år beräknas det finansiella sparandet uppgå till
knappt 34 miljarder kronor eller 1,7 % av BNP.
Det är en förbättring från 1998 efter hänsyn
tagits till den bokföringsmässiga effekten av
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter förra
året. Både inkomster och utgifter sjunker som
andel av BNP.
I vårpropositionen beräknades överskottet i
det finansiella sparandet år 2000 till 2 % av BNP,
vilket också är det målsatta överskottet. Genom
att den ekonomiska tillväxten nu väntas bli
betydligt bättre och skatteinkomsterna högre än
vad som då beräknades har det uppstått ett
utrymme för de nu föreslagna
skattesänkningarna. År 2001 och år 2002 uppgår
sedan sparandet till 2,0 % av BNP respektive
2,9 % av BNP. Under perioden 1999–2002
fortsätter minskningen av inkomster och utgifter
som andel av BNP. Ränteutgifterna sjunker även
nominellt till följd av amorteringarna av
statsskulden. Även inkomsterna av räntor och
utdelningar faller eftersom de finansiella
tillgångarna minskar, främst genom AP-fondens
överföringar till staten (se kapitel 11), men också
på grund av försäljningar av statliga bolag.
Inkomsterna från dessa försäljningar inräknas
per definition inte i det finansiella sparandet.
Däremot reduceras den offentliga skulden och
ränteutgifterna när försäljningsinkomsterna
används till amorteringar av statsskulden.
Det finansiella sparandet år 2002 överträffar
målet om ett överskott på 2 % av BNP med 20,6
miljarder kronor. Detta överskjutande överskott
antas i föreliggande kalkyl beräkningstekniskt
tillföras hushållssektorn så att budgetmålet för
den offentliga sektorn uppnås exakt.
Finanspolitiken har i år och nästa år en
stimulerande effekt på ekonomin, enligt de
beräkningar som redovisas i kapitel 11. Det kan
ses mot bakgrund av den kraftiga åtstramningen
som skedde under perioden 1995–1998, då
konsolideringsprogrammet bidrog till att vända
ett underskott på ca 11 % av BNP 1994 till ett
överskott 1998.
Fortsatta överskott åren 2001 och 2002 enligt
budgetmålet på 2 % av BNP beräknas innebära
att finanspolitiken får en milt kontraktiv
inriktning dessa år.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld definieras enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna som det nominella värdet
av samtliga skulder minskat med den offentliga
sektorns innehav av egna skulder. För svenska
förhållanden innebär definitionen att statens och
den kommunala sektorns skulder på
kreditmarknaden minskas med AP-fondens
innehav av statliga och kommunala skulder. Som
andel av BNP har den konsoliderade skulden
sjunkit sedan 1995 och uppgick vid utgången av
1998 till 71,7 % av BNP. Under
prognosperioden minskar den även nominellt
och beräknas understiga 60 % av BNP år 2000.
Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker i takt med de finansiella
överskotten och de värdeförändringar som sker
på tillgångar och skulder. I slutet av
prognosperioden beräknas nettoskulden
understiga 1 % av BNP.
1.3 Alternativa medelfristiga beräkningar
BNP-tillväxten beräknas bli hög i år och nästa år.
Den öppna arbetslösheten faller därmed
ytterligare och uppgår till ca 4,5 % år 2000, mätt
som årsgenomsnitt. I kalkyl 1 för åren 2001 och
2002 antas, som redovisats i tabellerna ovan,
BNP-tillväxten närma sig en långsiktigt normal
tillväxttakt på 2 %. Kalkyl 1 beskriver en
ekonomi där resursutnyttjandet når det läge där
inflationen närmar sig Riksbankens inflationsmål
på 2 % och där arbetslösheten inte längre
sjunker. Tillväxten bestäms då dels av den
långsiktiga produktivitetstillväxten på ca 1,7 %,
dels av befolkningsökningen på ca 0,3%.
Utbudsrestriktioner på arbetsmarknadssidan
begränsar således BNP-tillväxten. Den öppna
arbetslösheten kommer därför under perioden
att ligga kvar på ungefär samma nivå som under
slutet av år 2000, dvs. 4,2 %.
Osäkerheten om i vilken omfattning det finns
lediga resurser kvar i ekonomin under 2001 och
2002 är dock mycket stor. Det finns idag få klara
belägg för flaskhalsar på såväl arbetsmarknads-
som på produktionssidan. Såväl löne- som
prisutveckling är också stabil. Överhettning
råder dock inom ADB-verksamheten men i
denna sektor förutses efterfrågan mattas av efter
millennieskiftet. I andra sektorer finns tecken på
vissa tidiga bristsituationer redan idag. Det gäller
bland annat för byggverksamheten i
tillväxtregionerna, liksom för tekniska konsulter,
medan bristen på arbetskraft i industrin och i
varuhandeln är små.
Arbetslösheten är låg bland högre utbildade
medan den fortfarande är hög bland de med lägre
utbildning. De regionala skillnaderna är också
stora med påfallande låg arbetslöshet i vissa
tillväxtområden medan den fortfarande är hög i
andra regioner. De här uppräknade förhållandena
tyder på att svensk ekonomi efter år 2000 närmar
sig ett fullt resursutnyttjande vilket skulle
innebära att arbetslösheten kommer att ligga på
för svenska förhållanden relativt höga 4,2 %.
Det finns dock ett antal faktorer som skulle
kunna medföra en något högre tillväxttakt än i
kalkyl 1 de närmaste åren och därmed också en
bättre sysselsättningsutveckling. De stora
utbildningsinsatser som för närvarande
genomförs torde innebära ett generellt sett större
utbud av arbetskraft med hög kompetens.
Tillväxten kan också bli mer regionalt jämnt
fördelad de närmaste åren när efterfrågan
framförallt drivs av en god
konsumtionsutveckling i hela landet. Dessutom
utgör den relativt höga flyttbenägenheten i den
yngre generationen en god förutsättning för en
hög tillväxt.
I kalkyl 2 och 3 redovisas därför den
ekonomiska utvecklingen då arbetsmarknaden
fungerar mycket väl så att produktion och
sysselsättning kan växa snabbare än i kalkyl 1,
samtidigt som löner och priser utvecklas på ett
hållbart sätt. I kalkyl 2 ökar BNP med 2,5 %
såväl 2001 som 2002. Den öppna arbetslösheten
kan då minska till 3,8 % år 2002 och
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år stiga från 77,3 % i kalkyl 1 till 78,0 % . I
kalkyl 3 stiger BNP med 2,8 % per år vilket leder
till en öppen arbetslöshet på 3,5 % år 2002 och
en sysselsättningsgrad som uppgår till 78,5 %.
Jämfört med kalkyl 1 förutses både
konsumtionen och investeringarna öka i
snabbare takt i kalkyl 2 och 3.
Tabell 1.7 Arbetsmarknadsutveckling vid olika
tillväxtantaganden
2001
2002
BNP-tillväxt
Kalkyl 1
2,2
2,0
Kalkyl 2
2,5
2,5
Kalkyl 3
2,8
2,8
Sysselsättningstillväxt
Kalkyl 1
0,5
0,3
Kalkyl 2
0,9
0,8
Kalkyl 3
1,2
1,1
Reguljär sysselsättningsgrad, 20–64 år1
Kalkyl 1
77,3
77,3
Kalkyl 2
77,6
78,0
Kalkyl 3
77,8
78,5
Öppen arbetslöshet2
Kalkyl 1
4,2
4,2
Kalkyl 2
4,0
3,8
Kalkyl 3
3,9
3,5
1 Antalet sysselsatt i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
2 I procent av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet
Appendix De nya nationalräkenskaperna
Den omläggning av nationalräkenskaperna som
genomfördes i våras omfattade i huvudsak tre
delar:
1. En anpassning av definitioner och begrepp till
det Europeiska nationalräkenskapssystemet
från 1995 (ENS 1995).
2. En översyn av beräkningskällor och metoder,
s.k. generalrevidering.
3. En ny metod för fastprisberäkningarna
(kedjeindex).
Produktion och användning
Tidigare baserades de svenska
nationalräkenskaperna på FN:s
rekommendationer från 1968, System of
National Accounts (SNA 1968). Genom
medlemskapet i EU är ENS 1995 bindande och
samtliga medlemsländer skall under 1999
presentera kompletta nationalräkenskaper enligt
denna manual. ENS 1995 bygger på FN:s
riktlinjer på området från 1993, vilka är
utarbetade i samarbete med EU, OECD, IMF
och Världsbanken.
Sammantaget innebar omläggningen att BNP-
nivån höjdes med 69 miljarder kronor 1998,
vilket motsvarar 3,8 %. Större delen av höjningen
beror på definitionsförändringar, framför allt
rörande offentlig konsumtion och
bruttoinvesteringar.
Enligt ENS 1995 skall vissa betalningar från
den offentliga sektorn som tidigare bokfördes
som subventioner klassas som konsumtion. Det
gäller t.ex. den offentliga sektorns andel av
kostnaderna för receptbelagda läkemedel, liksom
ersättningarna till privata läkare och tandläkare.
Dessutom ses numera även kapitalförslitningen
av vägar, broar och liknande infrastruktur som
offentlig konsumtion. Tidigare antogs dessa ha
”evigt liv” såtillvida att man helt bortsåg från
förslitningen.
De fasta bruttoinvesteringarna har ökat i och
med omläggningen. I de tidigare
nationalräkenskaperna tillämpades
affärsbokföringspraxis för avgränsningen av
livslängden för vad som skall räknas som
investering, dvs. 3 år. Genom införandet av ENS
1995 har livslängden kortats till 1 år. Således är
det mer som räknas som investering i de nya
nationalräkenskaperna och därmed har
investeringsnivån höjts. Därtill skall inköp eller
egen produktion av datorprogramvara nu
behandlas som investering, vilket höjer nivån
ytterligare.
I de nya nationalräkenskaperna har
lagerbegreppet vidgats genom att det tillkommer
lager inom bygg- och tjänstebranscherna (främst
mjukvara) där lagren tidigare antogs vara noll.
Dessutom ses växande skog numera som
produktion och på användningssidan av BNP
utgör därmed nettot av avverkning och tillväxt av
skog en lagerinvestering. De nya
lagerdefinitionerna har endast haft en marginell
påverkan på BNP-tillväxten.
Som en anpassning till de engelska uttrycken
har vissa aggregat fått nya benämningar. Bland
annat benämns privat konsumtion numera hus-
hållens konsumtionsutgifter, och offentlig kon-
sumtion kallas nu offentliga konsumtionsutgifter. I
de nya nationalräkenskaperna har indirekta
skatter bytt namn till produktionsskatter och va-
ruanknutna indirekta skatter till produktskatter.
Finansiellt sparande
Den viktigaste begreppsmässiga förändringen för
den offentliga sektorns finansiella sparande är att
registrering av inkomster och utgifter sker när
den bakomliggande ekonomiska aktiviteten äger
rum och inte som tidigare när betalningen sker.
Detta medför i vissa fall tämligen betydande
omperiodiseringar mellan olika år, framför allt
beträffande skatter och räntor. Det finns en viss
osäkerhet om implementeringen av de nya
redovisningsprinciperna, vilket kan leda till
framtida revideringar av de nu redovisade
uppgifterna om den offentliga sektorns
finansiella sparande.
De ovan nämnda omklassificeringarna av
konsumtion och investeringar påverkar den
offentliga sektorns omslutning, men påverkar i
princip inte det finansiella sparandet. Offentliga
sektorns inkomster och utgifter (men inte
finansiellt sparande) påverkas dessutom av att
transaktioner med EU nu registreras som
betalningar direkt mellan EU och företagen i
Sverige. Tidigare kanaliserades huvuddelen av
transaktionerna via den svenska staten. Den del
av medlemsavgiften som baseras på
bruttonationalinkomsten (BNI) bokförs dock
alltjämt som en statlig utgift. Den del av EU-
avgiften som baseras på tullinkomster och
mervärdeskatt bokförs nu som en skatt till EU.
Därmed innebär de nya principerna för
transaktionerna med EU att den offentliga
sektorns skatteinkomster är något lägre än de
totalt betalda skatterna.
Den viktigaste förändringen vad gäller
hushållssektorn är införandet av ett nytt
sparbegrepp. Nettosparande i avtalspensioner har
förts över från företagssektorn till
hushållssektorn. Denna omklassificering
påverkar dock inte hushållens disponibla
inkomster, utan sparandet i avtalspensioner läggs
till hushållens ”egna” sparande.
Förändringarna i redovisningen av Sveriges
transaktioner med utlandet innebär bl.a. att
återinvesterade vinstmedel nu medräknas i
utlandets och företagens finansiella sparande.
Denna bokföring tillämpas redan sedan en tid av
Riksbanken och Finansdepartementet och
föranleder således ingen förändring i
Finansdepartementets redovisning.
Generalrevideringen
Förbättringen av beräkningsunderlaget och
metodöversynen förefaller endast ha haft en
begränsad påverkan på den totala BNP-nivån
och på försörjningsbalansens delar. Inom vissa
poster har dock omfördelningar skett. Inom
hushållens konsumtionsutgifter har till exempel
konsumtionen av livsmedel justerats ned med
4 miljarder kronor medan finansiella tjänster har
höjts med 13 miljarder kronor för 1996.
Kedjeindex
Tidigare tillämpades fastbasmetoden vid
beräkningarna av volymutvecklingen. Då
användes priserna från ett visst år, det fasta
basåret, för att väga samman kvantiteter av olika
varor och tjänster under en period till ett mått
som möjliggjorde volymjämförelser över tiden.
Byte av basår genomfördes normalt med 5 års
intervall. Senast användes 1991 som fast basår.
Kedjeindexmetoden kan beskrivas som en
fastprisberäkning där basåret ändras årligen. Till
exempel ligger 1998 års priser till grund för
beräkningen av 1999 års nationalräkenskaper i
fasta priser. Den stora fördelen med kedjeindex
är att volymberäkningarna baseras på aktuella
vikter (priser), vilket gör att
relativprisförändringarna över tiden fångas in.
Eftersom basåret byts ut varje år är det inte
självklart hur volymutvecklingen över tiden för
de olika storheterna skall redovisas. Två vanliga
metoder är att beräkna indexserier eller s.k.
referensårsserier. En referensårsserie beräknas
genom att ett godtyckligt år väljs som
utgångspunkt (referensår). Detta års värde i
löpande priser skrivs sedan fram med de
beräknade volymutvecklingstalen varvid en
fastprisserie erhålls. Det är viktigt att notera att
en sådan referensårsserie blir en fastprisserie i
den meningen att ett visst års prisnivå används
som skala, men priserna som används vid
sammanvägning till olika aggregat är alltså inte
från referensåret. Detta begränsar adderbarheten
av referensårsserier. Exempelvis summerar en
försörjningsbalans med t.ex. 1995 som referensår
endast till BNP för åren 1995 och 1996 men inte
för övriga år.
I föreliggande prognos har
kedjeindexmetoden ej tillämpats i beräkningarna,
utan 1998 har använts som (fast) basår i
prognosen för åren 1999–2002. För det första
prognosåret, 1999, blir resultatet detsamma som
om kedjeindexmetoden hade tillämpats eftersom
denna metod använder föregående års priser som
utgångspunkt. Huruvida prognosen till den
ekonomiska vårproposition år 2000 fullt ut ska
beräknas med kedjeindex är under övervägande.
Vad gäller utvecklingen av BNP över tiden har
vissa år reviderats men sammantaget för
perioden är tillväxten i princip densamma, se
diagram A.1.
Diagram A.1 BNP 1985 – 2 kvartalet 1999
Volym, säsongrensade data, index 1995=100
Tillfälligt minskad redovisning
För närvarande har SCB publicerat data för
perioden 1993 t.o.m. andra kvartalet 1999 enligt
de nya nationalräkenskaperna. Utfall för tiden
före 1993 kommer tidigast att publiceras under
hösten 1999. På grund av att omläggningen av
nationalräkenskaperna ännu inte är genomförd i
alla delar redovisas statistiken i vissa fall på en
mer aggregerad nivå än tidigare. Dessutom är
endast åren 1993–1996 mer genomarbetade
årsberäkningar. De korta tidsserierna och det
ännu inte kompletta utfallet försvårar analysen
och därigenom ökar osäkerheten även för
prognoserna.
2 Internationell utveckling
Efter försvagningen av den internationella
konjunkturen i samband med Asienkrisen syns
nu tecken på en uppgång i den globala tillväxten.
Gynnsamma makroekonomiska förutsättningar i
form av låg inflation och låga räntor har
tillsammans med den begynnande
återhämtningen i Asien förbättrat
förutsättningarna för ökad tillväxt i stora delar av
världsekonomin. Dessutom tycks utvecklingen i
Latinamerika inte bli lika negativ som tidigare
befarats. Sammantaget bedöms den globala
ekonomiska tillväxten under innevarande år
uppgå till 2,7 % jämfört med 2,4 % 1998, för att
nästa år öka till 3,4 %.
Tillväxten i EU förutses avta till ca 2 % i år,
delvis till följd av negativa bidrag från netto-
exporten och lagerutvecklingen. Avmattningen
förefaller dock bli tillfällig. Gynnsamma
monetära förhållanden, stigande
framtidsoptimism hos företagen och förbättrade
exportutsikter väntas bidra till en tillväxt på
2,6 % i EU under nästa år.
I Förenta staterna förutses bl.a. högre
marknadsräntor och en viss ökning av det privata
sparandet bidra till en gradvis avmattning av
konjunkturen under de närmaste åren. Vissa för-
ändringar på ekonomins utbudssida förefaller
dock även fortsättningsvis ha en positiv inverkan
på tillväxtutsikterna.
Även om utsikterna för den japanska
ekonomin har förbättrats något, finns ännu inga
tydliga tecken på en varaktig återhämtning.
Fortsatta strukturella reformer är nödvändiga för
att skapa förutsättningar för en bättre ekonomisk
utveckling framöver.
Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan
Procent
Trots att den internationella konjunkturen
stärks, väntas världsmarknadstillväxten för
svensk export sammantaget avta jämfört med
förra året. Främsta anledningen till denna
utveckling är en svagare konjunktur på flera
viktiga exportmarknader. Som en följd av den
dämpade utvecklingen under det första halvåret
bedöms således importefterfrågan i Tyskland,
Storbritannien, Norge och Danmark utvecklas
betydligt svagare under 1999 än under
föregående år. Samtidigt syns i några av dessa
länder tydliga tecken på en återhämtning.
Sammantaget väntas världsmarknadstillväxten
för svensk export minska från ca 7,5 % 1998 till
ca 4,5 % i år för att under nästa år öka till drygt
6 %.
Osäkerheten i bedömningen av den
internationella utvecklingen har minskat. Den
största enskilda riskfaktorn i prognosen avser
Förenta staterna. Till viss del kan den
gynnsamma inflationsutvecklingen i Förenta
staterna under de senaste åren förklaras av
tillfälliga faktorer. Man kan därför inte utesluta
att inflationstakten ökar mer än vad som allmänt
väntas, exempelvis som ett resultat av ökade
arbetskraftskostnader och stigande importpriser.
En sådan utveckling riskerar att utlösa en
kraftigare åtstramning av penningpolitiken än
vad som nu antas. Även börsutvecklingen, vilken
kan förväntas påverkas av förändringar i
penningpolitiken, utgör ett osäkerhetsmoment i
prognosen. Samtidigt kan strukturella
förändringar bidra till en fortsatt gynnsam
utveckling med hög tillväxt och låg inflation.
En ogynnsam utveckling av den amerikanska
ekonomin utgör den största risken för den
återhämtning av världskonjunkturen som
prognostiseras. Ett förlopp i Förenta staterna
kännetecknat av ökad inflation, höjd styrränta
och en kraftig dämpning av den inhemska
efterfrågan skulle medföra negativa
handelseffekter samt driva upp
marknadsräntorna i omvärlden. En betydande
börskorrigering skulle sannolikt starkt påverka
aktiepriser världen runt.
2.1 Utvecklingen i Europa
Euroområdet
Efter konjunkturavmattningen i slutet av 1998
och i början av 1999 finns nu indikationer på en
återhämtning i euroområdet.
Konjunkturavmattningen yttrade sig bl.a. i att
exporttillväxten i euroområdet mattades av
betydligt mot slutet av förra året, samtidigt som
det skedde en påtaglig lageruppbyggnad. Denna
utveckling fortsatte under inledningen av 1999.
Medan den avtagande exporttillväxten och
lagerutvecklingen kommit att inverka negativt på
BNP-tillväxten tycks detta i flera euroländer –
däribland Frankrike, Spanien och Nederländerna
– i stor utsträckning ha kompenserats av en
fortsatt stark inhemsk efterfrågan. Tyskland och
Italien drabbades hårdare av den minskande
efterfrågan i omvärlden och BNP-tillväxten var i
dessa länder negativ under det fjärde kvartalet
1998 jämfört med det tredje kvartalet.
Efter det att företagens förtroende fallit
kontinuerligt sedan inledningen av 1998 vände
utvecklingen under våren och företagen är nu
mer optimistiska.
Konsumentförtroendet, vilket nådde
historiskt höga nivåer i inledningen av 1999,
avtog något under våren. Den senaste statistiken
indikerar emellertid att konsumentförtroendet
återigen har stigit.
Diagram 2.2 Företagens och hushållens förtroende i
euroområdet
Nettobalans
Inflationen är fortsatt låg i euroområdet.
Inflationstakten uppgick i juli till 1,1 %. Efter en
nedgång fram till i slutet av januari i år har
långräntan i euroområdet som helhet stigit med
drygt en procentenhet till drygt 5 %. Den
europeiska centralbanken, ECB, sänkte i början
av april sin styrränta från 3 % till 2,5 %, vilket
kan ses som en reaktion på den svaga
konjunkturutvecklingen och det svaga
inflationstrycket i euroområdet.
Framför allt som en följd av
konjunkturavmattningen i euroområdet, men
också på grund av den starka ekonomiska
utvecklingen i Förenta staterna, har euron sedan
årsskiftet försvagats mot den amerikanska
dollarn. En försvagning har också skett i
effektiva termer. En viss förstärkning av euron
mot dollarn har dock kunnat observeras under
sommaren, bl.a. som en följd av de gynnsammare
konjunkturutsikterna i euroområdet.
Sammantaget har de monetära förhållandena
lättat under det första halvåret 1999 jämfört med
hösten 1998 och bedöms, i kombination med en
under innevarande år neutral finanspolitik, verka
stimulerande på den inhemska efterfrågan. Även
om en viss uppgång i inflationen förutses under
prognosperioden antas styrräntan i euroområdet
förbli oförändrad i år. I takt med att
konjunkturen stärks antas en höjning av
styrräntan med 0,75 procentenheter ske under
nästa år.
Trots att konjunkturutsikterna för det andra
halvåret nu synes vara något gynnsammare,
förutses, som en följd av det svaga första
halvåret, tillväxten i euroområdet avta från
knappt 3 % 1998 till drygt 2 % 1999. Både
nettoexporten och lagerutvecklingen väntas ge
ett negativt bidrag till BNP-tillväxten i år, medan
framför allt hushållens konsumtion förutses
utvecklas fortsatt starkt som en följd av stigande
realinkomster och den fortsatt höga framtidstron
hos hushållen.
Medan BNP-tillväxten i Tyskland och Italien i
år väntas avta till 1,5 % respektive 1,3 %, bedöms
tillväxttakten i Frankrike, Nederländerna och
Österrike avta till ca 2,5 %. I Spanien, Portugal,
Irland och Finland bedöms BNP-tillväxten
överstiga 3 % i år.
Konjunkturförstärkningen förutses fortsätta
under år 2000, då tillväxten bedöms uppgå till
2,7 % i euroområdet som helhet. Även åren
därefter antas ekonomin växa med ca 2,7 %
årligen. Detta är något över den uppskattade
potentiella tillväxten, vilket grundas på att det
förefaller finnas viss ledig kapacitet även efter år
2000.
Trots den något svagare utvecklingen i år
förutses en fortsatt nedgång i arbetslösheten
under prognosperioden. Offentliga
sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike
bidrar härtill.
Riskerna i prognosen antas vara mindre och
mer balanserade än tidigare. En starkare
utveckling under det andra halvåret 1999 och år
2000 kan dock inte uteslutas. Samtidigt kan en
styrräntehöjning eller en uppgång i långräntan
komma tidigare och/eller bli större än vad som
nu antas. Detta skulle i så fall kunna verka
återhållande på tillväxten under framförallt år
2000.
Storbritannien, Norge och Danmark
Den förväntade avmattningen i några av de
viktigaste svenska exportmarknaderna utanför
euroområdet – Storbritannien, Norge och
Danmark – har under våren bekräftats. Dessa
länder har legat långt fram i konjunkturcykeln.
Avmattningen kan delvis förklaras av att den
ekonomiska politiken stramats åt till följd av
överhettningstendenser. Dessutom har den svaga
internationella utvecklingen inverkat negativt på
exportutvecklingen. Förutsättningarna för en
återhämtning har dock förbättrats något sedan i
våras.
Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
2002
Bruttonationalprodukt
Världen
2,4
2,7
3,4
3,5
3,6
OECD1
2,3
2,4
2,2
2,1
2,2
Förenta staterna
3,9
3,7
2,5
2,1
2,3
Japan
–2,8
0,3
0,2
0,7
1,2
EU
2,7
2,0
2,6
2,7
2,6
Euroområdet
2,8
2,1
2,7
2,8
2,7
Tyskland
2,2
1,5
2,6
2,7
2,5
Frankrike
3,2
2,3
2,6
2,7
2,5
Italien
1,3
1,3
2,3
2,6
2,8
Storbritannien
2,1
1,2
2,3
2,2
2,3
Norden
3,2
2,6
2,6
2,6
2,6
Danmark
2,9
1,6
1,8
1,8
2,2
Finland
5,6
3,6
3,5
3,4
3,2
Norge
2,1
0,7
2,1
2,8
2,5
Konsumentpriser
OECD
1,4
1,4
1,6
1,7
1,8
EU
1,6
1,4
1,7
1,8
1,8
Euroområdet
1,3
1,2
1,5
1,6
1,7
Norden
1,4
1,5
1,6
1,8
1,8
Arbetslöshet i procent av
arbetskraften2
OECD
6,0
5,8
5,8
5,9
5,9
EU
10,5
10,1
9,8
9,7
9,6
Euroområdet
11,7
11,1
10,7
10,4
10,4
Norden
6,7
6,1
5,9
5,7
5,5
Marknadstillväxt för
bearbetade varor, vägt
med svenska
handelsvikter
7,4
4,2
6,2
6,9
6,9
1 Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland, Frankrike,
Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge,
Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.
2 Nationella definitioner
Källor: OECD och Finansdepartementet
I Storbritannien mattades konjunkturen tydligt
under 1998 då bidraget från nettoexporten sjönk
till följd av de senaste årens appreciering av
pundet samt den svagare internationella
utvecklingen. Den strama finans- och
penningpolitiken bidrog samtidigt till att den
inhemska efterfrågan försvagades under slutet av
förra året.
Det starka pundet och i viss mån
finanspolitiken bedöms bidra till att BNP-
tillväxten i år minskar till 1,2 %. En återhämtning
av konjunkturen väntas 2000–2001 beroende på
en förbättrad exportutveckling och en stärkt
inhemsk efterfrågan stimulerad av lättare
monetära förhållanden och en milt expansiv
finanspolitik.
Förra årets kraftigt fallande oljepriser har
hämmat konjunkturutvecklingen i Norge. I syfte
att medverka till ett högre oljepris införde Norge
under förra året produktionsbegränsningar, vilka
under våren i år skärptes ytterligare. Detta har
tydligt dämpat investerings- och
exportutvecklingen. Oljeprisfallet bidrog även
till en försvagning av den norska kronan under
1998, vilket i sin tur medförde en åtstramning av
penningpolitiken. I år har oljepriset stigit,
valutan stärkts och styrräntan sänkts i flera steg.
Till följd av att produktionsbegränsningarna
gäller året ut, förutses det högre oljepriset
inverka positivt på exportutvecklingen först
under nästa år. Sammantaget innebär detta att
BNP-tillväxten bedöms avta till 0,7 % i år för att
därefter öka till drygt 2 % år 2000.
Efter en längre period av stark ekonomisk
tillväxt i Danmark har konjunkturen mattats av.
Exportutvecklingen förutses fortsätta att
försämras delvis till följd av att lönekostnaderna
ökat snabbare än i omvärlden. Samtidigt
förväntas en fortsatt stram finanspolitik inverka
dämpande på den inhemska efterfrågan.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten därför
sjunka till drygt 1,5 % i år och stiga till knappt
2 % år 2000 i takt med den allmänna
konjunkturförstärkningen i Europa.
2.2 Utvecklingen i Förenta staterna
I Förenta staterna har ekonomin fortsatt att
utvecklas starkt. BNP ökade under det första
halvåret 1999 med 4 % jämfört med samma
period förra året och arbetslösheten är fortsatt
låg, samtidigt som inflationstakten i juli uppgick
till måttliga 2,1 %. Liksom tidigare har
hushållens konsumtion utgjort den främsta
drivkraften bakom den starka utvecklingen. En
gynnsam sysselsättningsutveckling och måttlig
inflation har bidragit till en stark tillväxt av
realinkomsterna. Hushållens förtroende har
dessutom varit fortsatt högt till följd av att
stigande aktiepriser har stärkt hushållens
förmögenhetsställning. Samtidigt har den starka
inhemska efterfrågan och en gynnsam
produktivitetstillväxt bidragit till en fortsatt hög
investeringstakt. Den starka inhemska
efterfrågan samt den dämpade utvecklingen i
omvärlden har tillsammans med dollarns
appreciering medfört att nettoexportens bidrag
till tillväxten har varit fortsatt kraftigt negativt.
På grund av en stabilisering på
finansmarknaderna, överhettningstendenser på
arbetsmarknaden samt den fortsatt starka
inhemska konjunkturen, höjde den amerikanska
centralbanken i juni och i augusti styrräntan med
sammanlagt 0,5 procentenheter till 5,25 %. Den
gynnsamma ekonomiska utvecklingen och en
fortsatt åtstramande finanspolitik genererade
under 1998 ett budgetöverskott på drygt 1,5 %
av BNP.
Ett antal faktorer talar för en något lägre
tillväxttakt under de närmaste åren. På grund av
högre marknadsräntor och en stabilisering av de
senaste årens uppgång av aktiepriserna väntas en
gradvis ökning av hushållens sparkvot, vilket
bidrar till en svagare utveckling av hushållens
konsumtion. Samtidigt ligger arbetslösheten
under den nivå som åtminstone tidigare ansetts
vara förenlig med en stabil löneutveckling. Med
en penningpolitik som är inriktad på låg inflation
kan en gradvis stigande arbetslöshet väntas.
Investeringarna bedöms mattas på grund av det
förhållandevis låga kapacitetsutnyttjandet i
industrin, ökade finansierings- och
arbetskraftskostnader, samt en fortsatt stark
prispress. Nettoexporten väntas ge ett fortsatt,
om än avtagande, negativt bidrag till BNP-
tillväxten under de närmaste två åren.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till
drygt 3,5 % i år och till ca 2,5 % år 2000.
Därefter väntas en tillväxt på i genomsnitt
knappt 2,5 %, vilket är något lägre än den
uppskattade potentiella tillväxten.
Styrkan i den amerikanska ekonomin har
fortsatt att överraska och en del traditionella
ekonomiska samband, exempelvis mellan
arbetslöshet och inflation, tycks åtminstone
tillfälligt ha förskjutits. Det är därför svårt att
bedöma omfattningen av och tidpunkten för
konjunkturavmattningen. Exempelvis är det
svårt att uppskatta i vilken utsträckning de
senaste årens starka produktivitetstillväxt är
varaktig, samt huruvida förändringar på
ekonomins utbudssida har medfört en del
permanenta förändringar i sambanden mellan
tillväxt, arbetslöshet och inflation. En bestående
eller långvarig förändring av ekonomins
funktionssätt utgör den enskilt viktigaste positiva
risken i prognosen för Förenta staterna.
En högre inflation än förväntat, t.ex. som ett
resultat av kraftigt ökade arbetskraftskostnader,
skulle kunna leda till en kraftigare höjning av
styrräntan än väntat. Tillsammans med risken för
en stor korrigering av de högt värderade
aktiepriserna utgör detta de viktigaste negativa
riskerna. Hushållens låga sparande utgör i detta
sammanhang en risk för hushållens konsumtion.
Minskad efterfrågan och ökade arbetskrafts- och
finansieringskostnader för företagen skulle
kunna medföra en större nedgång av
investeringstakten än väntat. Det stora
bytesbalansunderskottet innebär dessutom en
risk för kapitalutflöden vilket skulle kunna
medföra fallande aktiepriser och, via en
depreciering av den amerikanska dollarn, ökat
inflationstryck och en ytterligare åtstramning av
penningpolitiken. Man kan därför inte utesluta
att den amerikanska ekonomin utvecklas
betydligt svagare än förväntat, vilket också skulle
få negativa effekter på resten av världsekonomin.
2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika
Japan
Konjunkturförsvagningen i den japanska
ekonomin inleddes det tredje kvartalet 1997 och
fördjupades under 1998. BNP föll med 2,8 %
förra året. Efter de senaste två årens kraftiga
avmattning har emellertid den japanska
ekonomin under det första halvåret i år visat
tecken på en begynnande återhämtning. Den
japanska regeringens finanspolitiska
stimulansåtgärder och saneringsprogram för
banksektorn, i kombination med en expansiv
penningpolitik, anses åtminstone i ett kortsiktigt
perspektiv ha bidragit till att stabilisera
ekonomin och förbättra förtroendet bland
hushåll och företag.
Under prognosperioden bedöms dock
investeringstakten förbli måttlig, då företagen
väntas fortsätta att anpassa
produktionskapaciteten till det svaga
efterfrågeläget, vilket i sin tur förväntas få till
följd att arbetslösheten fortsätter att stiga. I juli
uppgick arbetslösheten till 4,9 %, vilket är den
högsta uppmätta siffran i ett historiskt
perspektiv. Denna utveckling bedöms motverka
den svaga återhämtning av hushållens
konsumtion som ägt rum under våren och
sommaren. Utsikterna för den japanska
ekonomin är därmed fortsatt osäkra. De positiva
tecken som har kunnat skönjas innebär inte att
en varaktig ekonomisk återhämtning är
säkerställd. Sammantaget väntas tillväxten uppgå
till 0,3 % i år och 0,2 % nästa år.
Finanspolitiken förutses även fortsättningsvis
inriktas på att stödja efterfrågan. Ytterligare
stimulanspaket väntas presenteras under hösten.
Samtidigt bedöms penningpolitikens inriktning
förbli expansiv så länge oron för deflation består.
En förutsättning för en varaktig återhämtning
på sikt är att förtroendet bland hushåll och
företag förbättras framöver. För att stärka
hushållens och företagens tillförsikt krävs
fortsatt sanering av finanssektorn och fortsatta
strukturreformer. Även regeringens långsiktiga
hantering av de växande underskotten i de
offentliga finanserna är av betydelse i detta
sammanhang.
Övriga Asien
Återhämtningen i Asien blir allt tydligare.
Flertalet ekonomier väntas uppvisa positiva
tillväxtsiffror redan under 1999. Variationerna är
emellertid betydande. Sydkorea uppvisar den
snabbaste återhämtningen, medan utvecklingen i
Indonesien är svag, framför allt beroende på att
politiska faktorer fördröjer reformarbetet. Ett
ökat nationellt och internationellt förtroende
med ett ökat kapitalinflöde samt ökade
exportvolymer har en positiv inverkan på
tillväxten i regionen. Andra faktorer som ligger
bakom återhämtningen inkluderar en finansiell
stabilisering, lägre inflation, en lättare
penningpolitik samt en expansiv finanspolitik.
Dessutom gynnas exportsektorn av en ökad
extern efterfrågan inom elektroniksektorn,
samtidigt som det finns tydliga tecken på att
även hushållens konsumtion ökar, framför allt i
Sydkorea. För regionen som helhet väntas en
BNP-tillväxt på 4,5 % i år och drygt 5,5 % år
2000.
En förutsättning för en varaktig återhämting
är att det påbörjade arbetet med att stärka den
finansiella sektorn fortsätter. Om reformeringen
av företagssektorn fördröjs skulle detta utgöra en
risk för en svagare utveckling än väntat under
prognosperioden.
Utvecklingen i den kinesiska ekonomin utgör
dock den största riskfaktorn i regionen.
Tillväxten väntas avta de närmaste åren trots
stora offentliga investeringar. Behovet av
reformer av den statliga företagssektorn, banker
och den finansiella sektorn är fortsatt stort.
Risken för en devalvering av den kinesiska
renminbin kvarstår. Effekterna väntas dock inte
längre bli så kraftiga på övriga asiatiska länder,
vars ekonomier nu bedöms vara mer stabila.
Latinamerika
Recessionen bland de latinamerikanska
ekonomierna väntas vända till positiv tillväxt
redan nästa år, även om skillnaderna mellan
länderna är stora. Regionen påverkas positivt av
den snabba återhämtningen av den brasilianska
ekonomin. Utländska investeringar har åter ökat,
vilket medgivit en lättare penningpolitik i flera
länder. Fortsatt låga råvarupriser innebär dock
ett hinder för återhämtningen.
Oljeproducerande länder, däribland Mexiko,
gynnas däremot av stigande oljepriser.
Efter en mild recession i år väntas Brasiliens
BNP utvecklas positivt redan under början av
nästa år. Den snabba återhämtningen i Brasilien
beror delvis på en mindre ökning av inflationen
än befarat. Styrräntan har sänkts i flera steg och
antas sänkas ytterligare i år.
För regionen som helhet väntas BNP minska
med 0,3 % i år medan en tillväxt på 3,5 % väntas
år 2000. Den främsta osäkerhetsfaktorn för
återhämtningen är förnyad turbulens på världens
finansmarknader. En ökad osäkerhet om den
ekonomiska politiken i samband med
kommande presidentval i flera länder utgör
också en risk.
2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga
Östersjöområdet
Ryssland
Den ryska ekonomin har utvecklats något
gynnsammare än väntat, trots att den
statsfinansiella krisen kvarstår olöst i allt
väsentligt. En stram penningpolitik har dämpat
inflationen vilket möjliggjort en viss stabilisering.
Bytesbalansöverskottet har vuxit som en följd av
högre oljepriser samt minskad import efter förra
årets kraftiga rubeldepreciering. Mot bakgrund
av den positiva nettoexporten och i mindre mån
ökad industriproduktion förutses BNP-
nedgången bli måttlig under 1999, eller ca –1 %.
En viss återhämtning väntas för år 2000.
Estland, Lettland och Litauen har påverkats
märkbart av den ryska krisen. Trots dämpad
tillväxt består de stora underskotten i
bytesbalansen. De baltiska ekonomierna bedöms
dock inleda en återhämtning under det andra
halvåret 1999. BNP-tillväxten i de tre länderna
förväntas i år bli drygt 1 % för att under år 2000
öka till närmare 5 %.
Den sedan 1992 höga tillväxttakten i Polen
bröts i samband med den ryska krisens utbrott,
då behovet av strukturella reformer
tydliggjordes. Inflödet av utländska
direktinvesteringar är dock fortfarande stort.
Under 1999 förväntas Polens BNP-tillväxt bli
3,5 %, medan tillväxten nästa år väntas stiga till
ca 5 % i samband med en bättre
exportkonjunktur.
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten
Till följd av en förhållandevis svag tillväxt på flera
viktiga exportmarknader under innevarande år
bedöms förutsättningarna för den svenska
exporten för 1999 som helhet försämras jämfört
med föregående år. På grund av den förväntade
återhämtningen av världskonjunkturen är
utsikterna under de närmaste åren ljusare än för
innevarande år. Världsmarknadstillväxten, vilken
utgör ett handelsviktat genomsnitt av import-
tillväxten av bearbetade varor på Sveriges
avsättningsmarknader, bedöms minska från ca
7,5 % 1998 till drygt 4 % under innevarande år,
för att därefter öka till drygt 6 % under år 2000.
Bakom de ljusare utsikterna för år 2000 ligger i
första hand den väntade återhämtningen i EU.
3 Kapitalmarknaderna
De svenska och internationella räntorna med
längre löptider har stigit kraftigt sedan slutet av
våren. Bakgrunden är i första hand ljusare
tillväxtutsikter globalt och därmed en
omvärdering av inflationsriskerna både i Sverige
och i omvärlden. Den stigande kreditefterfrågan
och den ökade privata upplåningen till följd av
den starkare konjunkturen, särskilt i Förenta
staterna, i kombination med en ökad osäkerhet
om den framtida inflationen har förstärkt den
globala ränteuppgången och höjt
kreditriskpremien. I huvudsak bedöms
ränteuppgången bli bestående.
Prissättningen på de finansiella marknaderna
återspeglar en mer optimistisk syn än tidigare på
den ekonomiska utvecklingen i Europa och en
fortsatt överraskande stark tillväxt i Förenta
staterna. Marknaden gör nu dessutom en något
mer positiv bedömning av utsikterna för den
japanska ekonomin jämfört med för några
månader sedan. Utvecklingen innebär att
konjunkturskillnaderna mellan euroområdet och
Förenta staterna ser ut att minska framöver.
Detta har bidragit till en lägre långräntedifferens
samtidigt som den trendmässiga försvagningen
av euron har brutits.
De goda tillväxtutsikterna för Sveriges del har
påverkat förväntningarna på penningpolitiken. I
takt med att resursutnyttjandet ökar framöver så
förväntas inflationstrycket stiga, vilket förutsätts
leda till att Riksbanken lägger om
penningpolitiken i mindre expansiv riktning.
Trovärdigheten för den svenska
låginflationsregimen skapar emellertid
förutsättningar för att inflations- och
ränteuppgången blir begränsad.
3.1 Utvecklingen i omvärlden
I början av 1999 noterades i flera länder
historiskt låga långräntenivåer. De låga räntorna
var en konsekvens av en global ekonomisk
avmattning, ett lågt internationellt pristryck och
en expansiv penningpolitik världen över för att
motverka risker för kreditåtstramning och
deflation. I slutet av 1998 började den finansiella
turbulensen klinga av och volatiliteten på de
finansiella marknaderna dämpades påtagligt.
Flertalet av de industriländer som drabbades i
samband med den s.k. Asienkrisen är nu på väg
mot en återhämtning.
Förenta staterna har fortsatt att utvecklas
överraskande starkt. De amerikanska
långräntorna har mot denna bakgrund stigit
kontinuerligt under året. Räntan på en 10-årig
statsobligation uppgick i början av september till
knappt 6,0 %, vilket är 1,3 procentenheter högre
än vid årsskiftet. I juni och augusti höjde den
amerikanska centralbanken styrräntan med 0,25
procentenheter vid vardera tillfället, bl.a. mot
bakgrund av den strama arbetsmarknaden.
Diagram 3.1 10-årsräntor i USA, Tyskland och Japan
Procent
Den starka amerikanska tillväxten har åtföljts av
ökad privat upplåning. Den höga
kreditefterfrågan har genererat ett relativt högt
utbud av företagsobligationer under 1999.
Merparten av emissionerna är planerade till årets
tre första kvartal, främst för att minska risken för
likviditetsproblem i samband med
millennieskiftet. Samtidigt har överskott i de
offentliga finanserna inneburit att den
amerikanska staten börjat köpa tillbaka
statsobligationer. Det relativa utbudet har därför
förändrats påtagligt.
Diagram 3.2 Amerikansk kreditspread 1999
Procentenheter
De portföljanpassningar som har ägt rum i
samband med att tillväxtutsikterna och
penningpolitiken globalt omvärderats, ökade
försiktigheten hos placerare. Den minskade
riskbenägenheten i kombination med den starka
amerikanska privatupplåningen medförde att de
s.k. kreditspreadarna – skillnaden i
upplåningskostnad mellan staten och mindre
kreditvärdiga låntagare som företag och
bostadsinstitut – steg kraftigt i slutet av
sommaren. Även om orsakerna är helt andra, så
kan det noteras att dessa kreditspreadar tidvis har
legat på samma nivåer som under den finansiella
turbulensen förra hösten.
Aktiekursutvecklingen globalt har under året
haft stöd av de mer optimistiska
tillväxtutsikterna och den expansiva
penningpolitiken. De högt ställda
vinstförväntningarna, särskilt inom IT-sektorn,
har bidragit till att aktiekurserna har stigit till
rekordhöga nivåer på flera av världens ledande
börser. I takt med att marknadsräntorna stigit
under året, inte minst räntorna på företagslån, så
har kursutvecklingen dämpats den senaste tiden.
Diagram 3.3 Aktiebörsen i USA, Tyskland och Japan 1999
Index 1999-01-03=100
Den snabba börsuppgången, framför allt i
Förenta staterna, innebär ett riskmoment. Det
kan ifrågasättas om värderingen av vissa aktier
står i rimlig proportion till vad som kan betraktas
som realistiska förväntningar om den framtida
vinstutvecklingen i företagen. Även om det inte
finns någon entydig metod för att avgöra om
aktiepriserna i genomsnitt är övervärderade,
indikerar flera studier att åtminstone den
amerikanska börsen är högt värderad i
förhållande till rimliga vinstutsikter. Den
historiskt sett höga amerikanska
produktivitetstillväxten och sannolikt bestående
lägre realräntor dämpar möjligen riskerna för en
kraftig kursnedgång. Sannolikheten för en
kraftig korrigering av börskurserna är dock långt
ifrån försumbar. En större börsnedgång skulle få
en dämpande effekt på efterfrågan.
De högre amerikanska obligationsräntorna i
kombination med förbättrade utsikter för den
europeiska konjunkturen har lett till stigande
obligationsräntor i Europa. Den förutsedda
återhämtningen i euroområdet har inneburit att
skillnaderna i förväntad penningpolitik har
konvergerat. Inflationsutsikterna i euroområdet
talar dock för en relativt måttlig penningpolitisk
åtstramning från ECB:s sida de kommande åren.
ECB förutsätts börja höja styrräntan från dagens
2,50 % först under 2000.
Diagram 3.4 Dollar mot euro och räntedifferens 1999
USD/EUR
Procentenheter
Den trendmässiga försvagning av euron mot
dollarn i riktning mot paritet, som till stor del
har berott på divergerande tillväxtutsikter, bröts
under sommaren, då euron noterade sin hittills
svagaste kurs mot dollarn på 1,01 men har sedan
dess stärkts något, delvis till följd av den ljusare
konjunkturbilden i euroområdet.
Även i den japanska ekonomin kan det nu
skönjas en del positiva tecken. Detta har tagit sig
uttryck i bl.a. svagt stigande långräntor.
Penningpolitiken kännetecknas alltjämt av att de
kortaste räntorna ligger nära noll. Parallellt med
en mindre pessimistisk bild av tillväxtutsikterna
har trenden med omfattande utflöden av kapital
från Japan brutits. Detta minskade utflöde har
bidragit till stigande aktiepriser och en
apprecierande valuta och kan dessutom sannolikt
förklara en del av den amerikanska
ränteuppgången.
3.2 Utvecklingen i Sverige
Räntan på en svensk 10-årig statsobligation har
stigit med ca 1,6 procentenhet sedan årsskiftet
och uppgår för närvarande till 5,7 %. Räntorna
på bostadsobligationer och bostadslån har stigit
ännu mer. Räntan på ett 5-årigt bostadslån har
stigit med ca 2 procentenheter under loppet av
1999. Den senaste tidens uppgång i
marknadsräntorna kan först och främst hänföras
till den förbättring av de svenska och
internationella konjunkturutsikterna som ägt
rum. Uppgången bedöms i huvudsak bli
bestående. Kreditriskpremien kan dock komma
att minska något.
Diagram 3.5 Ränteutvecklingen i Sverige
Procent
Den minskade riskbenägenheten och de
internationellt vidgade kreditspreadarna har haft
återverkningar på marknadens värdering av bl.a.
svenska räntebärande värdepapper. De svenska
obligationsräntorna steg i slutet av sommaren
betydligt mer än i Tyskland. Vidgade
ränteskillnader gentemot omvärlden är inte ett
ovanligt fenomen i perioder med ökad osäkerhet
och därmed ökad riskaversion hos placerare.
Placerarna undviker vad de bedömer vara mindre
säkra och likvida värdepapper. Därtill har räntan
på inhemska tillgångar med lägre kreditvärdighet,
t.ex. företags- och bostadsobligationer, stigit mer
än statsobligationsräntan. Sommarens ökade
volatilitet på kreditmarknaderna har nu lagt sig.
Ränteskillnaden mellan bostads- och
statsobligationer har minskat något men ligger
fortfarande kvar på höga nivåer.
Kreditvärderingsinstitutet Moody’s
uppgradering av Sveriges kreditbetyg i augusti
var en bekräftelse på ett ökat internationellt
förtroende för den svenska kreditmarknaden.
Parallellt med de ljusare konjunkturutsikterna
har förväntningarna på penningpolitiken
omvärderats. Så sent som under våren
spekulerades i ytterligare räntesänkningar. I dag
prissätter marknaden en penningpolitisk
åtstramning redan under innevarande år. De
ändrade förväntningarna kan ses i ljuset av att
Riksbankens inflationsbedömning redan i juni
var i linje med målet. Därefter har
tillväxtutsikterna reviderats upp.
Diagram 3.6 Ränteskillnader, Sverige
Procentenheter
Ekonomisk-politiska reformer som Riksbankens
självständiga ställning och den nya
budgetprocessen samt starka offentliga finanser
har bidragit till att trovärdigheten för den
svenska låginflationsregimen har befästs. Ett
ökat konkurrenstryck, medlemskapet i EU och
avregleringar är ytterligare faktorer som talar för
att inflationsbenägenheten har blivit lägre.
Därmed torde den konjunkturbetingade
ränteuppgången bli relativt begränsad framöver.
Diagram 3.7 Kronan mot TCW och euron
Index 1992-11-18=100
SEK/EUR
Till stor del har kronrörelserna under året
återspeglat dollarns utveckling mot euron.
Parallellt med dollarns appreciering mot euron
under våren stärktes dollarn påtagligt även mot
kronan, medan kronans kurs mot euron var
förhållandevis stabil. Förväntningarna om en
starkare ekonomisk tillväxt och stramare
penningpolitik med bibehållen låg inflation har
bidragit till att kronan stärkts under de senaste
månaderna. Utländska köp av svenska företag
kan även ha bidragit till kronapprecieringen
under året. Sammantaget har kronan stärkts med
drygt 5 % mot det konkurrensvägda TCW-
indexet under loppet av 1999.
Bytesbalansen visade överskott såväl 1998 som
första halvåret 1999. Under årets sex första
månader var överskottet något lägre jämfört med
samma period 1998. Bytesbalansens och kapital-
transfereringarnas saldo motsvaras
definitionsmässigt av den finansiella balansens
saldo så att betalningsbalansen summerar till noll
(se Tabell 3.1). Statistiken är osäker till följd av
den stora restposten som dock till stor del bör
kunna hänföras till posten övrigt kapital.
Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, miljarder kronor
1998
19991
Bytesbalans
36,4
12,9
Kapitaltransfereringar
6,4
–5,5
Finansiell balans
21,5
–15,8
Direkta investeringar2
–26,7
346,33
Portföljinvesteringar2
–123,4
–341,43
Räntebärande värdepapper2
–61,5
–35,8
I svenska kronor2
19,0
–3,1
I utländsk valuta
–80,5
–32,7
Aktier
–61,8
–305,6
Svenska
–2,8
–44,7
Utländska
–59,0
–260,9
Finansiella derivat
–10,5
6,3
Övrigt kapital2
208,3
–25,7
Valutareservens förändring
–26,2
–1,4
Restpost
–64,3
8,4
1 T.o.m. juni
2 Begränsad jämförbarhet över tiden då definitionen ändrades 1997.
3 Ca 300 miljarder kronor härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford
och Volvo.
Källa: Sveriges riksbank
Valutautflödet till följd av portföljinvesteringar
har varit relativt stort under årets första sex
månader. Det dominerande utflödet återfinns på
aktiesidan och har varit fem gånger större under
det första halvåret i år än under hela 1998.
Samtidigt redovisar direkta investeringar i form
av omfattande utländska företagsförvärv ett
betydande inflöde 1999. Statistiken över såväl
handeln i portföljaktier som direktinvesteringar
återspeglar ett flertal företagsaffärer som har ägt
rum under det första halvåret i år, och den
absoluta merparten beror på samgåendet mellan
Astra och Zeneca och Fords köp av Volvo
Personvagnar.
Summan av bytesbalans,
kapitaltransfereringar, direkta investeringar och
portföljaktier har historiskt haft en viss
korrelation med kronans utveckling. Under 1998
gav detta mått ett utflöde på 46 miljarder. Under
de sex första månaderna 1999 genererade samma
mått ett inflöde på 48 miljarder. Detta inflöde
kan ha bidragit till kronapprecieringen under
1999.
Stockholms fondbörs OMX-index har stigit
trendmässigt sedan oktober 1998. Uppgången i
de svenska aktiepriserna mätt med samma index
är drygt 20 % inom loppet av 1999, vilket är
jämförbart med kursuppgången i Förenta
staterna. Utvecklingen på Stockholmsbörsen har
varit starkare än ett europeiskt genomsnitt under
1999. Dagens nivåer överstiger de som rådde före
den tillfälliga, men kraftiga, korrigering som
följde av den finansiella turbulensen under förra
årets tredje kvartal. Börsuppgången har haft stöd
av en global ekonomisk återhämtning, ökad
stabilitet på de finansiella marknaderna och låga
räntenivåer.
3.3 Ränte- och valutaantaganden
Ränte- och valutaantagandena reflekterar till stor
del bedömningen av konjunkturutvecklingen
framöver i Sverige och i omvärlden.
Tillväxtutsikterna för den svenska ekonomin är
goda samtidigt som inflationen är låg och
bedöms utvecklas i linje med Riksbankens
inflationsmål. Bytesbalansen och de offentliga
finanserna visar på överskott de kommande åren.
Den svenska ekonomiska återhämtningen
förväntas leda till en viss ökning i
inflationstrycket i och med att
resursutnyttjandet successivt ökar. Effekterna på
marknadsräntorna bör emellertid bli relativt
begränsade till följd av en hög trovärdighet för
prisstabilitetsmålet och ett förhållandevis lågt
inflationstryck. Den svenska 10-årsräntan antas
uppgå till 5,3 % i slutet av 1999 och 5,5 % i slutet
av 2000.
Penningpolitiken i Sverige bedöms läggas om i
en mindre expansiv riktning under de
kommande åren. Inflationsuppgången begränsas
av ett trovärdigt inflationsmål, återhållsamma
löneökningar, ett lågt internationellt
inflationstryck och en lägre inflationsbenägenhet
än historiskt till följd av ökat konkurrenstryck
och avregleringar. Svensk ekonomi bör kunna
klara en period med hög tillväxt utan att
historiska mönster med hög inflation
återupprepas.
Den amerikanska centralbanken antas höja
styrräntan med ytterligare 0,25 procentenheter
under 1999 för att sedan anpassa
penningpolitiken till den avmattning som
förutses i Förenta staterna. Dagens långa räntor
bedöms ligga nära sina toppnivåer.
Mot bakgrund av den ekonomiska
återhämtningen i euroområdet antas ECB höja
styrräntan med totalt 0,75 procentenheter under
2000 och ytterligare 0,5 procentenheter under
2001, vilket sammantaget utgör en relativt
måttlig åtstramning. Obligationsräntorna antas
stiga något på sikt, även om en lugnare marknad
senare under hösten kan tillåta en viss
räntenedgång det närmaste halvåret.
Räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland på
en tioårig obligation, som på senare tid varit
relativt hög och volatil, bedöms ligga kring
0,5 procentenheter vid årets slut, dvs. något lägre
än för närvarande. På sikt väntas differensen
minska till 0,2 procentenheter.
En viss avmattning i den amerikanska
ekonomin framöver innebär att
konjunkturutvecklingen relativt den i
euroområdet blir mindre divergent. I takt med
att penningpolitiken därmed bedöms bli mer
likartad, parallellt med att Förenta staterna har
mycket stora underskott i bytesbalansen,
bedöms euron stärkas successivt mot dollarn de
kommande åren. Stark svensk tillväxt med en i
utgångsläget undervärderad krona antas på sikt
bidra till att kronan stärks till 118 i termer av
TCW-index. Den svenska kronan antas fluktuera
kring 8,70 mot euron framöver. Den relativt
kraftiga apprecieringen mot dollarn hänger
samman med att dollarn väntas depreciera mot
euron.
Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut
1998
1999
2000
2001
2002
Reporänta
3,4
2,9
3,8
4,0
4,3
6-månadersränta
3,5
3,3
4,0
4,3
4,6
5-årsränta
3,8
4,7
5,0
5,0
5,0
10-årsränta
4,2
5,3
5,5
5,4
5,2
10-årsdiff. SEK–DEM
0,4
0,5
0,4
0,3
0,2
6-mån. DEM EURIBOR
3,3
2,9
3,7
4,0
4,5
TCW–index
130
123
121
118
118
SEK/USD
8,10
8,00
7,60
7,00
7,00
SEK/EUR
9,50
8,70
8,70
8,70
8,70
Källor: Finansdepartementet och Sveriges riksbank
4 Utrikeshandeln
I år har svensk exportindustri mött en svagare
internationell konjunktur än under 1998. Trots
detta har varuexporten utvecklats oväntat väl
under det första halvåret i år tack vare en hög
efterfrågan på vissa mindre konjunkturkänsliga
varor. Fallande relativpriser under 1999
förbättrar också konkurrenssituationen. Under
hösten och nästa år väntas den globala
konjunkturen stärkas och medföra en tilltagande
investeringsaktivitet vilket gynnar den svenska
exporten. Exportindustrin väntas ta
marknadsandelar både 1999 och 2000. Den totala
exporten beräknas därmed stiga med 5,0 %
respektive 6,7 %. Framöver väntas en starkare
krona försämra konkurrenskraften. I ett
medelfristigt perspektiv bedöms därmed
exporten stiga i något långsammare takt än den
internationella efterfrågan på bearbetade varor.
Importtillväxten har mattats av under
inledningen av 1999, vilket delvis kan förklaras
av en minskning av lagerinvesteringarna i
förhållande till föregående år samt att exporten
till stor del dominerats av varor med lågt
importinnehåll. I slutet av 1999 och under 2000
förväntas en viss lageruppbyggnad, vilket
tillsammans med en god tillväxt av export och
maskininvesteringar, bidrar till att
importtillväxten stiger.
Varuhandelns utveckling medför att
överskottet i handelsbalansen blir mycket stort
både 1999 och 2000. Detta bidrar till att
bytesbalansens överskott väntas motsvara ca
1,5 % av BNP per år under prognosperioden.
4.1 Varuexporten
Trots Asienkrisen utvecklades svensk varuexport
väl under 1998. Exporten till de s.k. krisdrabbade
länderna i Asien samt Japan föll med knappt
40 % förra året, vilket drog ned den svenska
exporttillväxten med drygt två procentenheter.
Ändå steg varuexporten med knappt 7 %, tack
vare en stark efterfrågan i Europa. Även under
inledningen av 1999 har exporttillväxten varierat
kraftigt mellan olika marknader. Efterfrågan har
varit mycket dämpad i ett flertal traditionellt
viktiga handelsländer i Västeuropa. Dessutom
har exporten till Ryssland och till flera av de
tidigare krisdrabbade länderna i Asien fortsatt att
falla. Exporten till Sydkorea har dock börjat stiga
i god takt. I Förenta staterna, Sveriges tredje
största exportmarknad, har efterfrågan på
svenska varor också utvecklats väl. Starkast har
efterfrågetillväxten varit på marknader som
enskilt betyder mindre för den totala svenska
exporten som t.ex. Spanien, Portugal, Grekland,
Mexiko och Kina. Sammantaget har dessa länder
i hög grad bidragit till att den svenska exporten
utvecklats starkt trots den svaga konjunkturen på
ett flertal viktiga exportmarknader. Enligt
nationalräkenskapernas preliminära statistik för
det första halvåret i år steg exporten av varor
med 5,7 % jämfört med samma period 1998.
En konsekvens av ökad exportdiversifiering
avseende länder är att exportens känslighet för
regionala ekonomiska kriser minskar. Förra året
gick 75 % av den totala svenska varuexporten till
OECD 14-länderna , men andelen har minskat
något under 1990-talet. Expansionen har istället
varit särskilt kraftig till Asien, vars andel dock
åter minskade förra året till följd av krisen i
regionen, se diagram 4.1. Fortsatt internationell
integration och handelsspecialisering är faktorer
som talar för att den ökade diversifieringen av
svenska exportmarknader kommer att fortsätta.
Diagram 4.1 Svensk exportutveckling till olika regioner
Index 1990 = 100
Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster
Miljarder
kronor
Procentuell volymutveckling
Procentuell prisutveckling
1998
1998
1999
2000
2001
2002
1998
1999
2000
2001
2002
Varuexport
681
6,9
5,2
6,6
5,2
5,3
-0,5
-1,7
0,1
0,4
0,9
Bearbetade varor1
599
8,3
5,9
7,2
5,5
5,5
0,2
-1,8
-0,2
0,5
1,0
Tjänsteexport
135
7,0
4,0
7,0
3,5
3,5
1,2
0,5
-1,4
1,4
1,6
Total export
816
6,9
5,0
6,7
5,0
5,0
-0,3
-1,3
-0,1
0,5
1,0
Varuimport
537
9,3
2,5
6,8
5,4
5,4
-1,2
0,6
-0,3
-0,3
0,3
Bearbetade varor1
451
10,8
3,0
7,8
5,5
5,5
0,6
-0,1
-0,6
-0,3
0,3
Tjänsteimport
168
11,0
5,2
8,0
4,5
4,5
2,6
1,8
0,1
0,0
0,8
Total import
705
9,7
3,2
7,1
5,2
5,2
-0,3
0,9
-0,2
-0,3
0,4
1 Varugruppering enligt SNI
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Svensk export beräknas ha stigit snabbare än den
globala marknadstillväxten för bearbetade varor
under inledningen av året. En kraftigt stigande
efterfrågan inom ett fåtal kunskapsintensiva
branscher har kompenserat en svag efterfrågan i
mer konjunkturkänsliga sektorer. Hittills i år
förklaras i stort sett hela exporttillväxten av ökad
export av lastbilar, teleprodukter och läkemedel.
Insatsvaru- och maskinindustrin har däremot
drabbats hårt av den svaga internationella
industrikonjunkturen med åtföljande
lageromslag och svag investeringsaktivitet på
viktiga exportmarknader.
Tabell 4.2 Bidrag till exporttillväxten
Procentenheter
1995
1996
1997
1998
kv. 1
1999
Teleprodukter
3,9
3,7
3,5
1,8
3,3
Motorfordon
3,2
–0,9
0,9
2,1
2,6
Läkemedel
–0,2
0,6
0,6
0,6
0,9
Övrigt
7,2
1,1
7,0
2,4
–2,5
Total varuexport
14,1
4,5
12,0
6,9
4,3
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
De s.k. kunskapsintensiva delarna av
exportindustrin har under 1990-talet ökat sina
andelar av varuexporten från ca 50 % till ca 60 %.
En ökad andel av varor, för vilka efterfrågan
bedöms fortsätta att växa i betydande
omfattning, innebär att den svenska exportens
produktsammansättning blivit mer gynnsam och
att förutsättningarna för god tillväxt stärkts.
Efterfrågesvängningarna inom de mer cykliskt
betingade delarna av exportindustrin får även allt
mindre genomslag på den totala
exportutvecklingen. Tillsammans med de
konkurrenskraftsfördelar som de senaste årens
svaga krona har medfört, har
strukturomvandlingen bidragit till att
exportindustrin återtagit de marknadsandelar
som tappades under andra halvan av 1980-talet
och under inledningen av 1990-talet.
Till följd av den svaga utvecklingen på viktiga
exportmarknader under det första halvåret i år
väntas världsmarknadstillväxten för bearbetade
varor mattas av till drygt 4 % 1999, för att nästa
år överstiga 6 %. Det finns tecken på en
förestående konjunkturförstärkning i Västeuropa
och tillväxten i Förenta staterna väntas bli
fortsatt god trots att den dämpas något
framöver. I Asien förutses konjunkturen stärkas
nästa år och då
leda till stigande efterfrågan på insatsvaror och
ett ökat investeringsbehov.
I takt med att den internationella
industrikonjunkturen förbättras väntas även
efterfrågans sammansättning bli mer fördelaktig
för den svenska exportindustrins vidkommande
och en bredare uppgång i exporttillväxten kan
därmed komma till stånd. Bilden av en påtaglig
förstärkning av den tidigare svaga orderingången
inom stora delar av insats- och
investeringsvaruindustrin samt en fortsatt stark
efterfrågan inom de hittills framgångsrika
branscherna bekräftas i SCB:s orderstatistik
t.o.m. juni och Konjunkturinstitutets
industribarometer för juli 1999.
De svenska exportföretagen bedöms ha goda
möjligheter att sätta konkurrenskraftiga priser
under prognosperioden. Under ett flertal år har
produktivitetens gynnsamma utveckling kunnat
kompensera lönekostnadsökningar och vinst-
marginalerna har därmed legat på relativt höga
nivåer. Företagens prisbeteende hittills i år tyder
på att de är beredda att utnyttja den relativt svaga
kronan till att ta marknadsandelar. I år bedöms
därmed exportindustrin sänka priserna på
bearbetade varor i utländsk valuta mer än
konkurrenterna. Den påbörjade förstärkningen
av den internationella efterfrågan har inneburit
att priserna börjat vända uppåt på
världsmarknaden. Svenska exportöret väntas
dock sänka priserna i svensk valuta till följd av att
kronan förväntas stärkas framöver. De väntas
emellertid inte helt kunna kompensera
apprecieringen, vilket leder till att relativpriserna
för svenska exportvaror stiger. Kvardröjande
effekter av flera års fallande relativpriser samt en
i övrigt gynnsam konkurrenssituation leder till
att den prisrelaterade försämringen av
konkurrenskraften främst får genomslag i ett
medelsiktigt perspektiv.
Sammantaget bedöms exportindustrin därmed
kunna ta marknadsandelar under både 1999 och
2000 tack vare en fortsatt stark efterfrågan på
vissa mindre konjunkturkänsliga varor, ökad
internationell investeringsaktivitet under
konjunkturförstärkningen i Europa, samt ett lågt
relativprisläge. Svensk varuexport beräknas
därmed stiga med 5,2 % i år och med 6,6 % nästa
år. I ett medelfristigt perspektiv väntas
konkurrenskraften försämras till följd av en
förväntad kronförstärkning. Varuexporten
beräknas därmed under åren 2001 och 2002 stiga
med drygt 5 % per år, vilket är något lägre än den
prognostiserade världsmarknadstillväxten.
Diagram 4.2 Export av bearbetade varor
Procentuell volymförändring
4.2 Varuimporten
Varuimporten ökade med drygt 9 % år 1998 och
med drygt 10 % år 1997, mätt som
årsgenomsnitt. Den höga importtillväxten under
dessa två år beror till stor del på att exporten och
maskininvesteringarna, vilka båda har ett högt
importinnehåll, ökade kraftigt. Även hushållens
konsumtion av varaktiga varor steg under denna
period och bidrog till den höga tillväxten av
varuimporten. Efter två år med en relativt kraftig
importökning har den svenska varuimporten
mattats av under början av innevarande år. Detta
har skett trots en stark exporttillväxt. Den svaga
utvecklingen av importen under första halvåret
1999 kan förklaras av en lageravveckling inom
handeln och industrin samt att den svenska
varuexporten har dominerats av varor med lågt
importinnehåll. Dessutom innebar de
erbjudanden om personaldatorer som företag,
tack vare särskilda skatteregler, kan erbjuda sina
anställda, en kraftig importökning av datorer
under 1998. Under 1999 har importen av
personaldatorer däremot minskat betydligt.
Under andra halvåret 1998 föll de
internationella priserna samtidigt som den
svenska kronan försvagades kraftigt.
Sammantaget förde detta med sig att
importpriserna på varor steg. Hittills i år har den
svenska kronan apprecierat, vilket inneburit att
importpriserna på varor exklusive
energirelaterade produkter sjunkit, trots att de
internationella priserna börjat stiga. Framöver
förväntas kronan förstärkas ytterligare och det
bidrar till svagt sjunkande importpriser på varor
framöver även om en internationell prisuppgång
förväntas.
Under slutet av 1999 och under 2000
förutspås efterfrågans sammansättning delvis
skifta mot varor med ett högre importinnehåll,
när såväl export som maskininvesteringar ökar i
god takt. Även en viss lageruppbyggnad förutses.
Den under första halvåret 1999 låga
importtillväxten av varor förväntas återgå till en
utveckling mer i linje med hur export,
investeringar och hushållens
konsumtionsutgifter utvecklas framöver.
Sammantaget innebär detta att importtillväxten
tilltar framöver. Importen av varor beräknas stiga
med 2,5 % år 1999 och med 6,8 % år 2000. Åren
efter millennieskiftet antas importen utvecklas
enligt historiska samband, vilket innebär att
importen av varor ökar något snabbare än den
importviktade efterfrågan. Den totala
varuimporten växer då i ungefär samma takt som
varuexporten, dvs. med drygt 5 % per år.
4.3 Tjänstehandeln
I likhet med de senaste åren väntas
utrikeshandeln med tjänster ge ett negativt
bidrag till BNP-tillväxten under
prognosperioden. Enligt nationalräkenskaperna
för det första halvåret ökade tjänsteexporten med
drygt 4 % jämfört med motsvarande period förra
året. Tjänsteimporten ökade under samma
period med knappt 6 %. Både exporten och
importen av tjänster har således vuxit i
långsammare takt jämfört med förra året då de
ökade med 7 % respektive 11 %.
Hushållens starka reala
disponibelinkomstökningar bedöms bidra till
ökade utgifter i samband med utlandsresor.
Eftersom utländsk turism i Sverige förväntas öka
i mindre utsträckning, försämras resevalutanettot
under prognosperioden. Försämringen av
resevalutanettot har emellertid hittills under året
varit mindre dramatisk än de senaste åren och
framöver bedöms den förväntade
kronförstärkningen bidra till att begränsa
ökningarna i underskottet. Handeln med s.k.
övriga tjänster, som bl.a. innefattar uppdrags-
och försäkringstjänster, har visat större
underskott i år än under första halvåret 1998.
Det är främst importen av juridiska tjänster,
bokföring och marknadsföring som ökat under
inledningen av året. Handeln med datatjänster
har också ökat och visar ett något större
underskott. Försämringen av tjänstenettot
mildras något av att den svaga varuimporten
medfört minskad import av vissa tjänster som
uppstår i samband med varuhandeln, t.ex.
varuprovisioner. Även under resten av
prognosperioden väntas den totala importen av
näringslivsrelaterade tjänster stiga snabbare än
exporten av dessa tjänster.
Sammantaget väntas exporten av tjänster öka
med 4 % i år och med 7 % nästa år, medan
importen ökar med 5,2 % respektive 8 % under
samma period.
4.4 Bytesbalansen
Bytesbalansen beräknas uppvisa överskott
motsvarande ca 1,5 % av BNP per år under 1999
och 2000, vilket till stor del förklaras av
handelsbalansens förväntade utveckling.
Varuhandelns överskott har sedan 1995
överstigit 7 % av BNP varje år. Under 1999
beräknas handelsbalansens överskott stiga
ytterligare till följd av importens svaga utveckling
och den relativt starka exporttillväxten.
Framöver tar varuimporten fart igen.
Handelsbalansens överskott bedöms ändå stiga
ytterligare nästa år, eftersom exporten ökar från
ett högre utgångsvärde och importpriserna
förutses falla mer än exportpriserna.
Tjänstebalansen väntas däremot visa successivt
större underskott till följd av att tjänsteimporten
stiger snabbare än tjänsteexporten, enligt
diskussionen om tjänstehandeln i avsnitt 4.3.
Diagram 4.3 Utvecklingen av vissa poster i bytesbalansen
Procent av BNP
I samband med konjunkturförstärkningen
bedöms räntorna stiga både i Sverige och
utomlands. Därmed förutses räntenettot visa
större underskott under prognosåren än förra
året, eftersom Sverige har en nettoskuld till
utlandet. Den relativt svaga kronan under 1999
medför också högre nettobetalningar i år. Nästa
år dämpar en förutsedd appreciering effekten av
de stigande räntorna.
Avkastningen på svenska direktinvesteringar i
utlandet har under 1990-talet varit större än
avkastningen på utländska tillgångar i Sverige.
Överskottet bedöms emellertid minska påtagligt
i år. Trots att det förbättras något nästa år under
den globala återhämtningen förblir det på en
väsentligt lägre nivå än 1998. Bakom nivåskiftet
ligger den senaste tidens fusioner och
försäljningar av svenska företag till utlandet.
Affärerna medför att de tidigare svenska
företagens vinster hädanefter bokförs som
utländskt finansiellt sparande i
betalningsbalansstatistiken. Detta belastar
bytesbalansen. Särskilt stor blir effekten av
fusionen mellan Zeneca och Astra, som har höga
vinster. Bytesbalansen stärks något av att
nettoavkastningen på portföljaktier ökar
eftersom svenskar i högre grad kommer att
erhålla utdelning från utländska bolag framöver.
Totalt blir effekten på bytesbalansen entydigt
negativ. Samtidigt uppkommer en motsvarande
förbättring av posten direkta investeringar i den
finansiella balansen (se tabell 3.1). Hänsyn har
inte tagits till de effekter på bytesbalansen eller
den finansiella balansen som kan uppkomma till
följd av förändrade strategier hänförliga till
utländskt ägande.
Utöver de ovan nämnda positiva effekterna på
aktieavkastningen förbättras också
nettoavkastningen på portföljaktier framöver av
att svenskar sedan flera år tenderar att köpa
utländska aktier i större utsträckning än vad
utlänningar köper aktier i Sverige. Att såväl det
svenska ägandet av utländska aktier som det
utländska ägandet av svenska aktier ökat under
de senaste åren kan bl.a. ses som en följd av
ökande internationell integration och avreglerade
kapitalmarknader.
Tabell 4.3 Bytesbalansen
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Handelsbalans
139,9
146,0
157,0
169,5
183,3
Varuexport
676,6
699,7
747,0
–
–
Varuimport
536,7
553,7
590,0
–
–
Tjänstebalans
–30,3
–36,1
–42,9
–44,1
–46,8
Transporter
4,6
4,5
4,5
–
–
Resevaluta
–28,1
–30,8
–33,0
–
–
Övriga tjänster
–6,9
–9,8
–14,4
–
–
Löner
–2,5
–2,6
–2,8
–3,0
–3,0
Avkastning på
kapital
–43,4
–54,1
–49,9
–43,0
–37,0
Räntor
–65,5
–66,5
–65,9
–
–
Direkta
investeringar
28,0
13,0
16,0
–
–
Aktier
–5,9
–0,6
0,0
–
–
Löpande
transfereringar
–27,3
–26,2
–27,4
–28,0
–29,2
Bytesbalans
36,4
27,1
34,1
51,4
67,4
Kapital-
transfereringar
6,4
–4,0
0,0
0,0
0,0
Finansiellt
sparande1,
procent av BNP
2,3
1,2
1,7
2,4
3,0
Anm: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
1 Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och kapitaltransfereringarnas
sammantagna saldo.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet
De löpande transfereringarna domineras av
Sveriges nettobetalningar till EU och bistånd till
utvecklingsländer. Under förutsättning att EU:s
tilläggsbudget antas under hösten kommer den
valutakurskorrigering av avgiften för 1999, som
skulle ha ägt rum år 2000, att tidigareläggas till i
år. Därmed blir avgiften lägre i år än vad som
väntades i vårpropositionen. En ytterligare
anpassning till EU:s redovisningsprinciper för
den bruttonationalinkomst som ligger till grund
för EU-avgiften beräknas preliminärt innebära
att avgiften blir ca 200 miljoner kronor högre per
år framöver. Dessutom tillkommer då en
retroaktiv betalning avseende utfallskorrigering
om ca 1 miljard kronor görs under år 2000.
Sveriges utbetalade bistånd till utvecklingsländer
beräknas också bli något högre nästa år än i år.
Sammantaget bedöms nettot av de löpande
transfereringarna visa lägre underskott 1999 än
förra året. Därefter stiger underskottet successivt
till år 2002.
Det finansiella sparandet, som utgörs av
bytesbalansens saldo samt nettot av
kapitaltransfereringarna, beräknas i år bli lägre än
bytesbalansens överskott. En bidragande orsak
till detta är att Astra i samband med fusionen
med Zeneca gjort en FOU-relaterad betalning på
flera miljarder till ett annat företag som
kompensation för ett tidigare avtal.
Efter millennieskiftet bedöms det finansiella
sparandet stiga som andel av BNP. Bland annat
bidrar det uppsatta målet på 2 % överskott i de
offentliga finanserna över en konjunkturcykel till
ett fortsatt positivt finansiellt sparande.
5 Näringslivets produktion
Produktionen i näringslivet har ökat kraftigt
hittills i år trots en viss avmattning inom
industrin. Den privata tjänstesektorn växte med
5 % det första halvåret samtidigt som
sysselsättningen steg markant.
Den starka investeringskonjunkturen samt
uppgången i hushållens konsumtion förväntas
innebära att de flesta delsektorer inom
tjänstesektorn växer i god takt i år.
Omställningsarbetet till följd av millennieskiftet
bidrar till den mycket starka
produktionsutvecklingen för företagstjänster.
Expansionen inom den privata tjänstesektorn
väntas fortsätta även nästa år, om än i
långsammare takt. Såväl den privata som
offentliga konsumtionsefterfrågan mattas något
samtidigt som investeringsutvecklingen dämpas.
Till viss del bedöms en mer markant
produktionsökning i den privata tjänstesektorn
begränsas av vissa utbudsrestriktioner. Det gäller
bland annat uppdragsverksamhet där
bristsituationer redan har uppstått.
Tabell 5.1 Näringslivets produktion
Procentuell volymförändring
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Jordbruk, fiske och
skogsbruk
7,5
–3,4
1,0
2,0
–
–
Industri
4,9
4,0
3,5
4,5
2,9
2,4
El, gas, värme och
vattenverk
2,0
2,3
0,0
–1,0
–
–
Byggnadsindustri
–5,5
3,3
4,6
5,5
–
–
Näringslivets tjänster
3,0
2,6
4,6
2,9
–
–
Summa näringsliv
3,2
2,9
4,0
3,3
2,5
2,2
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Industrikonjunkturen var relativt svag i början på
året till följd av en avmattning på några av
Sveriges största marknader samt ett inhemskt
lageromslag. En tilltagande europeisk tillväxt
samt en starkare efterfrågan på traditionellt
viktiga svenska exportvaror medför en relativt
kraftig konjunkturuppgång i industrin framöver.
Byggkonjunkturen förutses vara stark under
hela prognosperioden. En gradvis återhämtning
av framför allt bostadsbyggandet men också den
snabba expansionen inom näringslivet bidrar till
en mycket kraftig produktionsökning.
Begynnande flaskhalsar inom byggsektorn
begränsar emellertid uppgången nästa år.
Under åren 2001 och 2002 förutses
produktionstillväxten i näringslivet avta då fullt
resursutnyttjande nås. Industriproduktionen
beräknas öka något snabbare än genomsnittet i
näringslivet till följd av den relativt snabba
produktivitetsutvecklingen.
5.1 Industrin
Trots den negativa inverkan av Asienkrisen steg
industriproduktionen med 4 %, mätt som
årsgenomsnitt, under förra året. Den svaga
utvecklingen i såväl Asien som på några av
Sveriges viktigaste exportmarknader i Europa
resulterade dock i en betydande avmattning i
industrikonjunkturen under loppet av 1998. Mot
slutet av året stagnerade produktionen och
priserna föll kraftigt. Det svaga efterfrågeläget
gav dessutom upphov till en ofrivillig
lageruppbyggnad inom stora delar av
industrisektorn. Därigenom försvagades
produktionsutsikterna för 1999 ytterligare.
Under det första halvåret innevarande år har
lagren reducerats, vilket har medfört en dämpad
produktionsutveckling. Den totala
industriproduktionen har ändå ökat mer än
tidigare förväntat, vilket till stor del förklaras av
kraftiga exportökningar i några få
kunskapsintensiva branscher som teleprodukt-
och läkemedelssektorerna. Däremot har de
traditionellt konjunkturkänsliga sektorerna inom
bas- och verkstadsindustrin utvecklats svagt (se
kapital 4 diagram 4.2). Produktionen i
maskinindustrin har exempelvis fallit kraftigt.
Under 1990-talet har industristrukturen
successivt förskjutits mot en allt större del
kunskapsintensiv produktion där
efterfrågeutvecklingen är mycket stark. De
strukturella förändringarna kan således vara
förklaringen till varför industrin nu uppvisar ett
mindre cykliskt beteende än i andra jämförbara
konjunkturfaser. En annan förklaring är det
mycket fördelaktiga konkurrensläget.
Under sommaren blev signalerna om en nära
förestående konjunkturuppgång tydliga. Enligt
Konjunkturinstitutets senaste kvartalsbarometer
från juni steg orderingången markant på såväl
export- som hemmamarknaden samtidigt som
producentpriserna stabiliserades.
Återhämtningen sammanhänger sannolikt med
en förstärkning av det europeiska
konjunkturläget samt en begynnande
återhämtning i de tidigare krisdrabbade
ekonomierna i Asien. Genom att lagernivåerna
nu har justerats ned möts också den tilltagande
efterfrågan av produktionsökningar framöver.
Produktionen förväntas stiga gradvis bland de
delar av verkstads- och basindustrin som tidigare
har haft en svag utveckling samtidigt som de
tidigare expansiva sektorerna fortsätter att växa i
god takt. Sammantaget bedöms
industriproduktionen öka med 3,5 % år 1999.
Kapacitetsutnyttjandet steg under det andra
kvartalet i år men låg ändå kvar på en låg nivå.
Mot slutet av året förväntas emellertid den
relativt snabba produktionsökningen leda till ett
resursutnyttjande som ställer krav på större
investeringsvolymer så att flaskhalsar kan
undvikas.
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1997
1998
1999
2000
Industriproduktion
4,9
4,0
3,5
4,5
Lönekostnad per timme
4,8
3,9
2,8
2,9
Produktivitet
6,1
1,8
2,1
3,5
Enhetsarbetskostnad (ULC)
–1,2
2,1
0,7
–0,6
14 OECD-länders ULC
–1,1
0,7
0,9
0,6
14 OECD-länders ULC, SEK
2,7
3,1
2,1
–2,0
Relativ ULC, SEK
–3,8
–1,0
–1,4
1,4
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet
Nästa år förutses den starkare internationella
tillväxten tillsammans med en mer gynnsam
sammansättning av efterfrågan medföra att
industriproduktionen växer med 4,5 %. Den
ekonomiska aktiviteten stärks på den för Sverige
viktiga EU-marknaden samtidigt som
investeringsaktiviteten tilltar, vilket traditionellt
gynnar den svenska verkstadsindustrin.
Basindustrin har de senaste åren präglats av en
global överkapacitet som delvis beror på
recessionen i Asien. Den förväntade
återhämtningen i denna region och i Europa
medför dock en bättre balans mellan utbud och
efterfrågan vilket leder till en betydande
konjunkturförbättring också i denna sektor.
Expansionen av de inhemska
industriinvesteringarna bidrar också till den
fördelaktiga produktionsutvecklingen inom
industrin under år 2000.
Produktionsökningen under nästa år förutses
leda till ett relativt högt kapacitetsutnyttjande,
vilket stimulerar till en fortsatt
kapacitetsutbyggnad. Produktivitetstillväxten
väntas öka till 3,5 %, vilket är normalt i en
konjunkturuppgång då resursutnyttjandet stiger.
Sammansättningseffekter kan också förklara en
del av produktivitetsökningen då produktionen i
den högproduktiva basindustrin beräknas växa
snabbare än under innevarande år. Mot bakgrund
av den förutsedda produktionstillväxten stiger
därmed sysselsättningen endast svagt under nästa
år. Sett i ett historiskt perspektiv ligger bristtalen
i industrin i utgångsläget på låga nivåer.
Tillgången på arbetskraft förväntas vara gynnsam
fram till och med år 2000, vilket bör innebära att
några generella flaskhalsproblem inte
uppkommer under denna period.
Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder
Index 1980=100
1990-talet har inneburit en starkt förbättrad
konkurrenskraft för svensk industri.
Industrilönerna har visserligen ökat något mer än
i konkurrentländerna, men ökningstakten har
gradvis anpassats till den som råder i dessa
länder. Produktivitetstillväxten har samtidigt
varit betydligt snabbare i Sverige vilket har
medfört att enhetsarbetskostnaden, dvs.
arbetskostnaden per producerad enhet,
utvecklats mer fördelaktigt än i omvärlden. Den
gynnsamma utvecklingen av
enhetsarbetskostnaden i kombination med
kronförsvagningen har givit upphov till en
mycket fördelaktig konkurrenssituation, som
förklarar huvuddelen av de andelsvinster som
exportindustrin gjort under 1990-talet. Under
åren 1999 och 2000 antas industrilönerna öka i
takt med konkurrentländernas samtidigt som
produktivitetstillväxten bedöms bli något högre.
I prognosen antas dock kronan appreciera, vilket
innebär att industrins relativa kostnadsläge i stort
blir oförändrat gentemot omvärlden. Svensk
industris gynnsamma konkurrenssituation består
således framöver.
Lönsamheten sjönk i industrin förra året och
väntas försämras ytterligare innevarande år, trots
relativt sett låga löneökningar. Det låga
kostnadstrycket och det låga resursutnyttjandet i
flertalet OECD-länder förväntas innebära att de
internationellt bestämda priserna, mätt som
årsgenomsnitt, faller under 1999. Även de
inhemska priserna förutses falla i år. Industrin
förutsätts dock höja sina vinstmarginaler något
nästa år i takt med konjunkturåterhämtningen.
På branschnivå bedöms lönsamheten mellan åren
variera mest inom den cykliska basindustrin.
5.2 Byggnadsverksamhet
En återhämtning av byggproduktionen från en
historiskt låg nivå påbörjades föregående år. För
de närmaste åren förutses byggkonjunkturen
stärkas ytterligare. Byggproduktionen beräknas
totalt öka med ca 4,5 % år 1999 och med 5,5 %
år 2000. Den starka inhemska efterfrågan väntas
medföra en fortsatt betydande
kapacitetsutbyggnad i tjänstesektorerna medan
den tilltagande internationella efterfrågan också
innebär att industrins bygginvesteringar vänder
upp. Bostadsbyggandet tar fart efter en lång
stagnationsperiod samtidigt som de totala
infrastrukturinvesteringarna planar ut när
Öresundsbron färdigställs.
Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1998
1997
1998
1999
2000
Byggnadsinvesteringar
102
–14,6
3,5
6,3
7,1
Näringslivet
50
–3,7
4,5
7,6
5,9
Myndigheter
28
–20,2
0,7
–3,3
2,2
Bostäder
24
–25,5
4,9
14,8
14,3
Reparation och
underhåll
56
4,1
9,3
1,5
2,4
Totalt
158
–8,5
5,5
4,6
5,5
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Det höga resursutnyttjandet i stora delar av
näringslivet beräknas medföra en kraftig ökning
av bygginvesteringarna i denna sektor under såväl
1999 som 2000. Inom den privata tjänstesektorn
väntas också både produktion och sysselsättning
stiga mycket snabbt, vilket ställer krav på en
betydande kapacitetsutbyggnad av framförallt
kommersiella lokaler. De flesta indikatorer visar
på en sådan utveckling framöver. Inom
storstadsområdena har vakansgraden på
kommersiella fastigheter halverats under
perioden 1994–1998. Preliminära uppgifter från
de större fastighetsbolagen tyder på att andelen
tomma lokaler fortsatt att minska det första
halvåret i år. Samtidigt har hyresnivåerna stigit
kraftigt. Den senaste byggbarometern liksom
statistiken över orderingången till arkitekter
indikerar också en kraftig nyproduktion av
affärs- och kontorslokaler framöver.
Ränteuppgången samt begynnande svårigheter
att rekrytera byggarbetskraft bör dock medföra
en viss dämpning av tillväxttakten under nästa år.
Inom industrin beräknas däremot
bygginvesteringarna plana ut i år för att åter öka
något nästa år när exportkonjunkturen stärks.
Bostadsbyggandet vände upp kraftigt det
första halvåret i år. Förutsättningarna är också
goda för en fortsatt återhämtning även om vissa
flaskhalsproblem sannolikt gör sig gällande mot
slutet av nästa år. Hushållens disponibla
inkomster beräknas växa med sammantaget 7 %
1999–2000 samtidigt som arbetsmarknadsläget
förbättras ytterligare. Vakansgraden, dvs.
andelen outhyrda lägenheter i förhållande till
beståndet, har det senaste året sjunkit till 3,7 %
för riket som helhet. De regionala skillnaderna är
dock mycket stora. Inom exempelvis
Stockholms län uppgick vakansgraden till endast
0,7 % i mars 1999. Bostadspriserna har fram till
augusti månad stigit med ytterligare 8 %, mätt på
årsbasis, medan produktionskostnaderna i stort
sett legat stilla. Lönsamheten i nyproduktion är
därmed god i flertalet tillväxtregioner vilket
bidrar till en ökad nyproduktion framöver.
Bostadsbyggandet förutses dock begränsas i
viss omfattning framöver till följd av begynnande
flaskhalsproblem. Av dessa kan nämnas brist på
tomtmark men också i någon mån svårigheter att
rekrytera byggnadsarbetare i tillväxtområdena.
Arbetslösheten i Byggnadsarbetarförbundet låg
visserligen på 11 % så sent som i juni månad efter
att ha uppgått till 14 % i juni förra året, men
andelen arbetslösa i expansiva storstadsområden
var betydligt lägre. Osäkerheten om i vilken
omfattning byggnadsarbetare är benägna att
flytta till expansiva områden är emellertid
mycket stor. Det relativt sett låga igångsättandet
av nya projekt under perioden 1998–2000
innebär att få bostäder färdigställs de närmaste
åren. Risken för en snar bostadsbrist inom
expansiva områden är därför överhängande.
Volymerna för reparationer och underhåll
förväntas öka i betydligt lugnare takt under
prognosperioden än de senaste åren. Det kan
delvis förklaras av borttagandet av
skattereduktionen för ombyggnad av bostäder
under innevarande år. En annan förklaring är att
de större ombyggnadsvolymerna framöver
reducerar det framtida behovet av reparation och
underhållsåtgärder.
6 Arbetsmarknad
Arbetsmarknadsläget har förbättrats avsevärt det
senaste halvåret. Sysselsättningen har stigit
mycket snabbt och den öppna arbetslösheten har
minskat. Sysselsättningsutvecklingen väntas bli
fortsatt god framöver. Mellan 1998 och 2000
beräknas antalet sysselsatta öka med ca 170 000,
mätt som årsgenomsnitt. Även
arbetskraftsutbudet har ökat den senaste tiden
och förutses fortsätta att öka i samband med att
sysselsättningen stiger. Genom att antalet platser
inom regeringens utbildningssatsning planeras
att utvidgas dämpas dock utbudsökningen en
del. Sammantaget innebär utvecklingen av
sysselsättningen och arbetskraftsutbudet att den
öppna arbetslösheten bedöms falla till 4,5 % år
2000.
Enligt det sysselsättningsmål som regeringen
presenterade i budgetpropositionen för 1999 och
som riksdagen senare ställde sig bakom, skall den
reguljära sysselsättningsgraden för personer
mellan 20 och 64 år uppgå till 80 % år 2004. I
prognosen stiger denna sysselsättningsgrad från
74,6 % år 1998 till 77,1 % år 2000.
År 2001 och 2002 antas BNP öka med ca 2 %
per år och sysselsättningen beräknas då stiga i
ungefär samma takt som den arbetsföra
befolkningen. Därmed ligger
sysselsättningsgraden och den öppna
arbetslösheten kvar på ungefär samma nivå år
2001 och 2002 som i slutet av år 2000.
Tabell 6.1 Arbetsmarknad
Årlig procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
2002
BNP, producentpris
2,5
3,6
3,0
2,1
1,8
Produktivitet
1,1
0,5
1,5
1,6
1,6
Arbetade timmar
1,4
3,1
1,5
0,5
0,2
Medelarbetstid
0,0
0,4
–0,1
–0,1
–0,1
Antal sysselsatta
1,5
2,7
1,6
0,5
0,3
Reguljär
sysselsättningsgrad,
20–64 år1
74,6
76,2
77,1
77,3
77,3
Arbetskraft
–0,2
1,5
0,6
0,2
0,3
Öppen arbetslöshet2
6,5
5,4
4,5
4,2
4,2
Program3
3,9
3,3
3,5
3,5
3,5
1 Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
2 I procent av arbetskraften
3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i procent av
arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Sysselsättning och produktivitet
Hittills i år har sysselsättningen ökat med ca
60 000 personer, rensat för säsongvariationer,
vilket historiskt sett är en mycket snabb
uppgång. De flesta nya arbetstillfällena har
skapats i privat tjänstesektor och inom
kommunala myndigheter. Även inom
byggsektorn noteras en viss ökning, medan
sysselsättningen inom industrin i princip har
varit oförändrad.
Produktivitetstillväxten i ekonomin som
helhet har varit mycket svag hittills i år, vilket
bland annat förklaras av att produktionen i
lågproduktiva sektorer har ökat mer än
genomsnittet, dvs. produktionen har varit
sysselsättningsintensiv. Den svaga
produktivitetstillväxten kan också
vara ett tecken på att de senaste årens
rationaliseringar och måttliga nyrekryteringar
innebar att arbetsstyrkan var för liten för att
produktionen skulle kunna öka när efterfrågan
började stiga. Därmed kan det finnas ett inslag av
engångseffekt i årets sysselsättningsökning.
Dessutom är det sannolikt att nyanställda under
en inlärningsperiod inte är lika produktiva som
de som varit anställda en längre tid, vilket också
kan ha bidragit till en låg produktivitetstillväxt i
år.
Därtill kan den låga produktivitetstillväxten
sannolikt förklaras av några faktorer av teknisk
karaktär. Exempelvis har antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program utanför
arbetskraften minskat i år. Deltagarna i dessa
program är per definition inte sysselsatta och
genererar inga arbetade timmar medan de
däremot sannolikt bidrar till produktionen. När
deltagandet i dessa program minskar leder det
antingen till att antalet arbetade timmar ökar, om
deltagarna ersätts av reguljärt sysselsatta, eller till
att produktionen minskar, vilket i båda fallen
bidrar till en lägre produktivitet.
Framöver förväntas produktiviteten stiga
snabbare eftersom efterfrågan då i högre grad
inriktas mot verksamheter där produktiviteten är
högre samt att de eventuella engångseffekter som
nämnts ovan då successivt avtar. Produktiviteten
beräknas dock fortfarande utvecklas svagare år
2000 än vad historiska samband indikerar vid en
BNP-tillväxt på 3,0 %.
Ovanstående faktorer i kombination med att
aktiviteten i ekonomin förutses mattas något
bedöms leda till att sysselsättningen
fortsättningsvis ökar något långsammare än
under det första halvåret. Den senaste
utvecklingen av antalet nyanmälda lediga platser,
som historiskt sett har varit en bra indikator på
hur efterfrågan på arbetskraft kommer att
variera, tyder också på en något svagare
sysselsättningsutveckling framöver.
Sammantaget bedöms antalet sysselsatta öka med
ca 105 000 personer i år och ca 65 000 personer
nästa år, mätt som årsgenomsnitt.
Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta
Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring
En kraftigt ökad byggproduktion framöver
innebär att efterfrågan på arbetskraft inom bygg-
sektorn fortsätter att stiga. Inom den privata
tjänstesektorn, där sysselsättningen ökat avsevärt
det senaste året, har de engångseffekter som
nämnts ovan sannolikt varit störst. Dessutom
har efterfrågan varit inriktad på lågproduktiva
sektorer inom tjänstesektorn. Nästa år bedöms
tillväxten inom denna sektor bli mindre
sysselsättningsintensiv och
sysselsättningsutvecklingen förväntas dämpas
något.
Antalet sysselsatta i industrin väntas minska
med ca 5 000 i år till följd av det senaste årets för-
svagade konjunkturläge. Avmattningen i
industrikonjunkturen bedöms dock bli kortvarig
och redan under innevarande år förväntas
produktionen ta fart igen.
Industrisysselsättningen väntas därmed öka med
ca 5 000 personer nästa år.
Inom kommunala myndigheter förväntas
inkomsterna öka kraftigt de närmaste åren, dels
till följd av höjda statsbidrag, dels till följd av
ökade skatteinkomster, vilket möjliggör en
fortsatt expansion av antalet sysselsatta inom
denna sektor. Antalet statligt anställda förväntas
också öka något under perioden.
Efter millennieskiftet antas produktionen
närma sig en mer trendmässig och långsiktigt
hållbar tillväxttakt, dvs. en ökning av
produktionen som inte medför
inflationsdrivande löneökningar.
Sysselsättningen antas då öka i ungefär samma
takt som den arbetsföra befolkningen stiger.
Därmed ligger sysselsättningsgraden kvar på
ungefär samma nivå år 2002 som i slutet av år
2000. Trots att bedömningen av
sysselsättningsutvecklingen är något svagare år
2001 och 2002 än i vårpropositionen beräknas
ändå ca 55 000 fler vara sysselsatta år 2002 i
föreliggande bedömning. Det beror på den
kraftiga upprevideringen av
sysselsättningsprognosen avseende åren 1999
och 2000.
Tabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat
Tusental personer
1998
1999
2000
2001
2002
Privat sektor
2735
2813
2864
2877
2884
Jord- och skogsbruk
102
103
103
Industri
803
798
803
Byggnadsverksamhet
220
228
236
Privat tjänstesektor
1610
1683
1722
Offentliga myndigheter
1240
1268
1282
1291
1297
Staten
188
189
190
Kommunerna
1053
1080
1092
Totalt
3979
4085
4151
4172
4185
Arbetskraft
4255
4320
4347
4357
4370
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet
Antal arbetade timmar och medelarbetstid
Förra året började sjukfrånvaron öka igen, efter
att ha minskat kraftigt under första delen av
1990-talet. Det bidrog till att medelarbetstiden
föll något mellan 1997 och 1998, dvs. antalet
arbetade timmar utvecklades svagare än antalet
sysselsatta. En större andel sysselsatta som
arbetar mer än 35 timmar i veckan, dvs. ökad
genomsnittlig arbetstid per vecka, samt ökad
övertid motverkade dock nedgången i
medelarbetstiden. I år har sjukfrånvaron fortsatt
att öka vilket bidrar till att medelarbetstiden
fortsätter att falla. Det är dock något fler
arbetsdagar i år än förra året, vilket ger ett
positivt bidrag till utvecklingen av antalet
arbetade timmar mellan 1998 och 1999. På grund
av denna kalendereffekt ökar därför
medelarbetstiden i stället för att minska. Även
nästa år antas sjukfrånvaron fortsätta att öka
något. Den genomsnittliga veckoarbetstiden
förväntas samtidigt minska något i samband med
att den successiva arbetstidsförkortning som
inkluderades i flertalet av de löneavtal som slöts
under 1998 realiseras. Sammantaget beräknas
därmed medelarbetstiden minska mellan år 1999
och 2000.
Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program samt utbildningssatsningen
Anslaget för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program samt planerna
avseende utbildningssatsningen ligger fast i
förhållande till vårpropositionen. För
innevarande år bedöms dock inte de
arbetsmarknadspolitiska programmen uppnå den
volym som antogs i vårpropositionen. Mätt som
årsgenomsnitt beräknas antalet deltagare i olika
program nu ligga på 143 000, vilket är ca 10 000
lägre än i vårpropositionen. År 2000–2002 antas
volymen ligga kvar på samma nivå som i
vårpropositionen, dvs. på drygt 150 000
personer. Det föreligger dock inte längre något
krav från regeringen att en viss volym eller en
viss genomsnittlig kostnad för ett program skall
uppnås, vilket innebär att volymen även
fortsättningsvis kan bli lägre än 150 000.
Tabell 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program
Tusental personer
1997
1998
1999
2000
2001
2002
I arbetskraften
32
37
36
36
36
36
Beredskapsarbete
7
1
Rekryteringsstöd
4
0
Utbildningsvikariat
4
0
Individuellt
anställningsstöd
–
11
Starta-eget-bidrag
12
13
Offentligt tillfälligt
anställda
5
8
Resursarbete
0
4
Ej i arbetskraften
152
128
107
117
116
116
Arbetsmarknads-
utbildning
37
42
IT-satsning
–
1
Arbetslivsutveckling
53
39
Kommunalt
uppföljningsansvar
14
12
Utvecklingsgaranti
för ungdomar
–
3
Datortek
14
12
Arbetsplats-
introduktion
34
19
Europastipendier
–
1
Totalt
184
165
143
153
152
152
Anm: I januari 1998 slogs beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat
ihop till individuellt anställningsstöd, vilket i sin tur kommer att ersättas av det nya
förslaget om förstärkt anställningsstöd för långtidsarbetslösa. I januari 1999 ersattes
arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion av arbetspraktik. Observera att antalet
personer registrerade vid arbetsmarknadsinstitut, som AMS inkluderar i de
konjunkturberoende programmen, inte ingår i tabellen ovan.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet
Antalet platser i Kunskapslyftet planeras att
utökas med ca 5 000 under hösten 1999 och
beräknas då ligga som högst på drygt 130 000.
Därefter beräknas antalet platser minska till ca
110 000 år 2002. Inom högskolor och universitet
sker det en successiv utökning av antalet
permanenta platser. År 2002 kommer de att ha
ökat med ca 85 000 jämfört med år 1995.
Arbetskraftsutbud
Samtidigt som sysselsättningen har stigit under
det första halvåret i år har även
arbetskraftsutbudet ökat. Statistiken tyder på att
det främst är personer som tidigare varit
definierade som studerande som nu trätt in på
arbetsmarknaden.
Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Tusental personer
Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget
förutses arbetskraftsutbudet fortsätta att stiga
framöver. Genom att antalet
arbetsmarknadspolitiska program förutsätts öka
samt att platserna inom regeringens
utbildningssatsning planeras att utvidgas dämpas
dock utbudsökningen en del. Sammantaget antas
arbetskraftsutbudet stiga med ca 115 000
personer mellan 1998 och 2002 samtidigt som
den arbetsföra befolkningen beräknas stiga med
knappt 30 000 personer. Det innebär att
arbetskraftstalet, dvs. arbetskraften mätt som
andel av den arbetsföra befolkningen, stiger från
76,5 % 1998 till 77,7 % år 2002. Det är
fortfarande ca 6,5 procentenheter lägre än år
1990 då arbetskraftstalet låg på en rekordhög
nivå. Det finns flera anledningar till det. De
personer utanför arbetskraften som betraktar sig
som arbetssökande, men inte uppfyller villkoren
för att betraktas som öppet arbetslösa, har ökat
som andel av den arbetsföra befolkningen sedan
slutet av 1980-talet. Andelen personer som
betraktas som långvarigt sjuka, däribland
förtidspensionärer, har också ökat, vilket delvis
är en effekt av att andelen personer mellan 55
och 64 år är större år 2002 än år 1990. Även
andelen studerande har ökat, bland annat till
följd av att fler deltar i arbetsmarknadspolitiska
program samt i vuxenutbildning. Lägger man till
den ökning som har skett av antalet tillfälliga
platser inom vuxenutbildningen samt ökningen
av antalet arbetsmarknadspolitiska program ges
ett bredare mått på arbetskraftsutbudet. Detta
bredare mått ökar från 80,3 % av befolkningen år
1998 till 81,1 % år 2002, men ligger fortfarande
lägre än under slutet av 1980-talet, vilket framgår
av diagram 6.3. År 2002 kommer dessutom
antalet permanenta platser inom högskolan att ha
ökat med ca 85 000, motsvarande ca 1,5 % av den
arbetsföra befolkningen, jämfört med år 1990.
Diagram 6.3 Befolkningen i åldern 16-64 år uppdelad på
olika grupper
Procent av den arbetsföra befolkningen
Öppen arbetslöshet
Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program
Procent av arbetskraften
Den öppna arbetslösheten har hittills i år fallit
med ca 0,5 procentenheter, rensat för
säsongvariationer. Sammantaget beräknas den
fortsatt goda sysselsättningsutvecklingen, i
kombination med en förhållandevis dämpad
utveckling av arbetskraftsutbudet, leda till att
den öppna arbetslösheten fortsätter att falla, till
4,5 % år 2000. Efter millennieskiftet ligger den
öppna arbetslösheten kvar på ungefär samma
nivå som i slutet av år 2000, dvs. på 4,2 %.
Osäkerheter i kalkylen
Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver.
År 2002 beräknas det fortfarande vara en
förhållandevis stor andel av den arbetsföra
befolkningen som inte förvärvsarbetar. Att
BNP-tillväxten och sysselsättningen har kunnat
öka mycket snabbt det senaste året samtidigt
som inflationen fortfarande är låg, kan betyda att
arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar
bättre än vad som antagits i kalkylen. Det vore då
möjligt för en större andel av den arbetsföra
befolkningen att bidra till produktionen utan att
det uppstår inflationsdrivande löneökningar. Om
så är fallet kan sysselsättningsnivån bli högre år
2002 än beräknat. I avsnitt 1.3 redovisas två
alternativ där arbetsmarknaden fungerar bättre
än vad som antagits i baskalkylen.
Andra faktorer talar för att BNP-tillväxten
och sysselsättningen kan komma att utvecklas
svagare än väntat. Även om sysselsättningen har
ökat och arbetslösheten har minskat i alla
regioner utom i övre Norrland i år är
sysselsättningsgraden fortfarande betydligt
högre och arbetslösheten betydligt lägre i vissa
delar av landet än i andra, framför allt i
storstadsregionerna. Dessutom är arbetslösheten
lägre bland högutbildade än bland lågutbildade.
Därmed finns det risk för att det uppstår
matchningsproblem på arbetsmarknaden eller
rena bristsituationer, dvs. det uppstår
restriktioner vad gäller tillgången på arbetskraft
med den kompetens och utbildning som
efterfrågas. Löneökningarna skulle då kunna bli
betydligt högre än beräkningsantagandet, vilket
sannolikt skulle ha negativa effekter på
sysselsättning och tillväxt.
Tabell 6.4 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i
olika regioner
Öppen arbetslöshet,
% av arbetskraften
Sysselsättningsgrad,
% av den arbetsföra
befolkningen
98 kv. 2
99 kv. 2
98 kv. 2
99 kv. 2
Stockholm
5,4
3,8
75,9
77,9
Östra Mellansverige
6,7
5,9
69,8
72,1
Småland och öarna
5,5
5,1
74,8
75,6
Sydsverige
7,5
6,0
68,6
70,6
Västsverige
6,4
4,9
71,7
73,5
Norra Mellansverige
8,2
7,3
68,7
71,1
Mellersta Norrland
8,4
6,1
68,7
71,2
Övre Norrland
7,8
7,7
68,2
68,2
Hela riket
6,6
5,4
71,5
73,3
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)
Ytterligare en osäkerhetsfaktor vad gäller
utvecklingen av den öppna arbetslösheten är att
det i beräkningarna förutsätts att
utbildningssatsningarna riktas till personer som
annars skulle vara öppet arbetslösa samt att
antalet utbildningsplatser expanderar som
planerat. Enligt Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning, AKU, har ökningen
av antalet studerande de senaste månaderna
främst skett bland dem som är sysselsatta. Om
utbildningssatsningarna fortsätter att fyllas av
sysselsatta och de inte ersätts av arbetslösa under
tiden de studerar, samt om det blir svårt att fylla
upp alla utbildningsplatser när läget på
arbetsmarknaden förbättras ytterligare, finns det
risk för att den öppna arbetslösheten blir högre
än beräknat.
7 Löner
Mellan 1997 och 1998 ökade timlönerna
preliminärt med 3,8 %, enligt Statistiska
centralbyråns konjunkturstatistik samt
Kommun- och Landstingsförbunden. Avtalen
har beräknats till 2,8 % och löneglidningen till
1,0 %. För innevarande år bedöms
löneglidningen öka något, till 1,1 %. För år 2000
förutsätts att löneglidningen begränsas till 0,5 %.
För åren 2001 och 2002 är det svårare att göra
någon uppdelning mellan avtal och löneglidning
eftersom det i dagsläget endast finns ett fåtal
avtal. Totalt sett antas lönerna då stiga med 3 %
per år.
Tabell 7.1 Timlöner
Årlig procentuell förändring
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Industri
4,5
4,2
2,8
Avtal
3,1
2,9
1,5
2,4
Löneglidning
1,4
1,3
1,3
Byggnadsindustri
3,8
3,6
4,0
Avtal
3,8
3,1
2,0
2,5
Löneglidning
0,0
0,5
2,0
Privata tjänster
4,4
4,1
4,0
Avtal
3,6
3,1
2,7
2,5
Löneglidning
0,8
1,0
1,3
Statliga myndigheter
4,3
2,9
3,0
Avtal
3,5
1,9
2,5
2,4
Löneglidning
0,8
1,0
0,5
Kommunala myndigheter
4,8
3,2
3,2
Avtal
4,7
2,3
2,7
3,6
Löneglidning
0,1
1,0
0,5
Totalt
4,5
3,8
3,4
3,2
3,0
3,0
Avtal
3,8
2,8
2,4
2,7
Löneglidning
0,7
1,0
1,1
0,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet
Avtal
Avtal finns slutna till och med år 2000 för i stort
sett hela arbetsmarknaden. Det sista avtalsåret är
dock uppsägningsbart i flera fall. För
innevarande år ger avtalen löneökningar på i
genomsnitt 2,4 % och för nästa år ger de 2,7 %. I
samband med den senaste avtalsrörelsen skedde
en del förändringar, vilket sannolikt bidrog till
att avtalen blev relativt låga. Inom den
konkurrensutsatta industrin bedrevs
förhandlingarna utifrån en ny, mer strukturerad
förhandlingsordning. Arbetsgivarna
koordinerade dessutom avtalsrörelsen i större
utsträckning än tidigare och på arbetstagarsidan
enades alla LO-förbund kring ett samordnat
lönekrav.
I flera av de avtal som slöts 1998 förstärktes
också den sedan tidigare inledda utvecklingen
mot friare lönesättning på lokal nivå. I vissa fall
finns inga centralt fastställda löneökningar. Inom
andra avtalsområden är det endast fastställt vilka
generella lönepåslag som skall gälla om man inte
kommer överens på lokal nivå. För merparten av
de kommunalt anställda har det endast fastställts
ett s.k. lägsta utrymme för löneökningarna.
Ovanstående faktorer innebär att det råder större
osäkerhet än tidigare om de slutgiltiga
löneökningarnas storlek samt att det blir svårare
att avgöra vad som är avtalade löneökningar och
vad som är löneglidning framöver.
Löneglidning och total löneökning
Mellan 1997 och 1998 ökade lönerna i
näringslivet med ca 4 %. Avtalen har beräknats
till 3 %, vilket innebär en löneglidning på ca 1 %.
Inom offentlig sektor ökade lönerna med 3,1 %,
varav avtal och löneglidning beräknas till 2,2 %
respektive 0,9 %. Vad gäller löneutvecklingen
inom kommunala myndigheter finns det ännu
inget definitivt utfall .
För innevarande år förutses löneglidningen i
näringslivet bli något högre än förra året. Det är
främst byggsektorn, där löneglidningen
successivt har ökat sedan sommaren 1998, som
bidrar till uppgången. Inom offentlig sektor, där
det inte finns tillförlitlig statistik varken för 1998
eller 1999, antas löneglidningen bli något lägre i
år än förra året.
År 2000 antas löneglidningen totalt sett
begränsas till 0,5 %, vilket är förenligt med de
uppskattningar som parterna eller de oberoende
ordförandena inom vissa avtalsområden
redovisade i samband med 1998 års avtalsrörelse.
För år 2001 och 2002, då det endast finns ett fåtal
avtal, antas lönerna totalt stiga med 3 % per år.
Löneökningarna åren 1999–2002 är låga sett ur
ett historiskt perspektiv. Flera faktorer kan
tänkas samverka till att löneökningarna hålls nere
framöver. Inflationen och förväntningarna om
densamma har växlats ned under 1990-talet och
pristrycket väntas bli fortsatt lågt framöver.
Reallönerna, som har ökat mycket snabbt de
senaste åren, kommer även med låga nominella
löneökningar att stiga relativt snabbt framöver.
Åren 1999–2002 beräknas de öka med i
genomsnitt ca 2 % per år, givet de nominella
löneökningar och den prisutveckling som
förutses i kalkylen. Det är betydligt mer än den
genomsnittliga reallöneökningen mellan 1970
och 1998.
Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet
Procent
Fortsätter inriktningen mot mer koordinerade
avtalsförhandlingar, samordnade lönekrav och
friare lönesättning på lokal nivå i nästa
avtalsrörelse, kan det bidra till att
löneökningarna blir låga.
Regeringen avser att under hösten lämna
förslag till riksdagen om förändringar i ramarna
för lönebildningen, vilket kan bidra till en
gynnsam löneutveckling.
Sysselsättningen har dock stigit mycket
snabbt och väntas fortsätta att stiga framöver,
vilket innebär att arbetsgivarnas konkurrens om
ledig arbetskraft successivt ökar. Därmed finns
det risk för att löneökningarna trots allt kan bli
högre än enligt beräkningsantagandet. Ökar
lönetrycket inom vissa branscher, eller bland
vissa yrkesgrupper, till följd av att det uppstår
brist på arbetskraft, kan det dessutom leda till att
löneökningarna så småningom drivs upp även
inom andra branscher eller regioner.
Om löneökningarna överstiger antagandet i
kalkylen kan sysselsättningsutvecklingen bli
svagare än beräknat. Företagen har ett begränsat
utrymme att övervältra ökade kostnader på
konsumenterna när penningpolitiken anpassas
för att uppnå inflationsmålet. Den tilltagande
internationella priskonkurrensen, som förstärks
av att kronan antas appreciera framöver, liksom
ökad priskonkurrens till följd av fortsatt
avreglering av tidigare skyddade marknader,
bidrar också till att det är svårare att höja
priserna. Därmed skapar höga löneökningar i
första hand press på företagen att rationalisera
verksamheten samtidigt som Riksbanken tvingas
föra en stramare penningpolitik för att klara
inflationsmålet, vilket dämpar
sysselsättningsutvecklingen.
Det är också viktigt att lönerna i Sverige
utvecklas i takt med lönerna i
konkurrentländerna så att inte
konkurrenskraften för svensk exportindustri
försämras. De löneökningar som antas i kalkylen
ligger ungefär i linje med OECD:s prognos över
utvecklingen i övriga Europa men något högre än
inom EU-området.
8 Inflation
Inflationstrycket är fortsatt lågt i svensk
ekonomi. I juli i år var inflationen, mätt som
förändringen i konsumentprisindex (KPI) över
tolv månader, 0,1 %. Motsvarande siffra enligt
Riksbankens mått på underliggande inflation,
UND1X, var 1,2 %. Det finns i dagsläget få
tecken på ett tilltagande inflationstryck. Ledig
kapacitet i ekonomin, återhållsamma
löneökningar och låga importpriser skapar
förutsättningar för måttliga
konsumentprisökningar även framöver.
Inflationen enligt KPI beräknas uppgå till 0,9 % i
december i år, och till 1,3 % mot slutet av nästa
år. Uppgången i inflationen förklaras till stor del
av att vissa tillfälliga effekter, såsom fallande
räntekostnader och förändrade indirekta skatter
vilka för närvarande håller ned KPI, successivt
klingar av. Enligt UND1X, som är rensat från
dessa faktorer, beräknas inflationen ligga mellan
1 och 1,5 % under hela prognosperioden.
Penningpolitiken antas anpassas så att inflationen
år 2001 och 2002 uppgår till 2 % och därmed
överensstämmer med Riksbankens inflationsmål.
Mot bakgrund av den snabba uppgången i
sysselsättning och produktion har ökningen av
konsumentpriserna varit mycket låg under det
senaste året. Den begränsade inflationen
indikerar att det trots den höga tillväxten
fortfarande finns lediga resurser i ekonomin.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer för
industrin steg kapacitetsutnyttjandet under
andra kvartalet i år, men på grund av
försvagningen av industrikonjunkturen i slutet av
förra året och början av detta år torde det finnas
utrymme för en ökad produktion utan att
kapacitetsproblem uppstår. Sysselsättningen har
också minskat inom industrin under det senaste
året och den höga investeringsnivån talar för att
inflationsdrivande kapacitetsproblem kan
undvikas inom industrin.
Kapacitetsläget inom tjänstebranscherna är
mer svårbedömt. Tillväxten drivs för närvarande
till stor del av en kraftig expansion av hushållens
efterfrågan, och lejonparten av
sysselsättningsuppgången under senaste året har
kommit i näringslivets tjänstebranscher. Sedan
något år tillbaka är det brist på t.ex.
datakonsulter och branschkompetent personal
inom uppdragsverksamhet enligt
Konjunkturinstitutets barometer. Samtidigt är
det mycket som tyder på att det finns lediga
personalresurser att tillgå inom andra expansiva
delar av tjänstesektorn. Inom t.ex. handeln har
sysselsättningen ökat snabbt under de senaste 12
månaderna samtidigt som bristtalen har legat
kvar på en låg nivå. Således förefaller det i
dagsläget inte vara några problem att fylla det
ökade arbetskraftsbehovet inom handeln. Det
totala arbetskraftsutbudet ligger också
fortfarande på en historiskt sett låg nivå och det
finns även tecken på att det latenta utbudet är
stort, vilket möjliggör för bl.a. handeln att
expandera utan att det uppstår
lönekostnadstryck.
Byggbranschen har gått in i en expansiv fas
och utvecklingen väntas fortgå de närmaste åren.
Historiskt sett har en god byggkonjunktur
medfört betydande kostnadsökningar med en
viss spridning till andra delar av ekonomin. Den
ränteuppgång som har ägt rum under sommaren
torde dock dämpa byggkonjunkturen något,
vilket minskar risken för inflationsimpulser från
denna sektor. Det kan även påpekas att
byggandet fortfarande är relativt blygsamt och
koncentrerat till ett fåtal regioner.
En viktig del när det gäller utvecklingen av
den potentiella produktionsnivån är
produktivitetstillväxten. Via teknisk utveckling
och effektiviseringar kan produktionen öka
snabbare än tillskottet av ytterligare
produktionsfaktorer, dvs. arbetskraft och kapital,
och därmed minskar riskerna för prisstegringar
genom utbudsbegränsningar. Enligt de
preliminära nationalräkenskaperna för första
halvåret i år var den genomsnittliga
arbetsproduktiviteten i näringslivet knappt 1 %
högre än under samma period förra året. Det är
en lägre ökningstakt än vad som har varit fallet
de senaste åren. Den svaga utvecklingen förklaras
delvis av sammansättningseffekter såtillvida att
det framför allt är branscher med låg
produktivitet som har expanderat under det
senaste året. Om den inhemska efterfrågan i
större utsträckning än tidigare riktar sig mot
varor och tjänster i sysselsättningsintensiva
branscher där det är svårare att effektivisera
produktionen kan detta få prishöjande effekter.
Utfallet för första halvåret i år inger viss
osäkerhet vad gäller produktivitetstillväxten men
det är troligt att produktiviteten i näringslivet
som helhet ökar mer från och med andra halvåret
i år då industriproduktionen förväntas växa
snabbare.
Sammantaget torde den höga tillväxten och
den snabba ökningen av hushållens konsumtion
som förutses underlätta för producenter och
handeln att höja sina vinstmarginaler. Den höga
tillväxten gör att förutsättningarna för
prisbildningen hastigt kan ändras, vilket ökar
osäkerheten om inflationsutvecklingen.
Utvecklingen av produktiviteten är heller inte
entydig. Mot bakgrund av att det i dagsläget
bedöms finnas betydande lediga resurser i
ekonomin görs emellertid bedömningen att den
BNP-tillväxt som förutses i år och nästa år är
förenlig med låg inflation. Med en fortsatt hög
tillväxt över ett antal år framåt ökar riskerna för
överhettning via bl.a. bristsituationer på
arbetsmarknaden. Det bör understrykas att i
denna prognos förutsätts att löneökningarna
begränsas till ca 3 % årligen de kommande åren.
Större löneökningar torde på sikt leda till att
inflationstrycket blir högre och att
sysselsättningen blir lägre än vad som antas i
denna prognos.
Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling
Årlig procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
2002
KPI, årsgenomsnitt
0,4
0,3
1,2
1,9
2,0
KPI, dec–dec
–0,6
0,9
1,3
2,0
2,0
HIKP, årsgenomsnitt
1,0
0,5
1,4
–
–
HIKP, dec–dec
0,0
0,8
1,0
–
–
UND1X, årsgenomsnitt
0,9
1,3
1,3
–
–
UND1X, dec–dec
0,6
1,5
1,1
–
–
NPI, årsgenomsnitt
–1,6
–1,3
0,3
–
–
NPI, dec–dec
–1,4
–0,8
0,5
–
–
Basbelopp, tusentals kr
36,4
36,4
36,6
36,9
37,6
KPI, OECD1, årsgenomsnitt
1,4
1,4
1,6
1,7
1,8
1 Med OECD avses 16 länder, se kapitel 2.
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Ett av få tecken på ett stigande pristryck är att
inflationsförväntningarna har ökat. Av såväl
Statistiska centralbyråns som Prosperas senaste
enkäter framgår att förväntningarna om framtida
prisökningar har stigit något de senaste
månaderna både bland hushållen och i
näringslivet. De högre inflationsförväntningarna,
som sannolikt förklaras av de förbättrade
konjunkturutsikterna, avspeglas även i
sommarens ränteuppgång. Räntorna föll dock i
augusti och inflationsenkäterna visar att
förväntningarna fortfarande ligger i linje med
Riksbankens inflationsmål på upp till fem års
sikt. Detta visar att Riksbankens
prisstabilitetsmål har stor trovärdighet, vilket
torde bidra till återhållsamma löneökningar och
en allmänt sett låg inflationsbenägenhet
framöver.
Ytterligare en omständighet som dämpar
inflationstendenserna och skärper
rationaliseringstrycket i svensk ekonomi är de
konkurrensfrämjande regelreformerna som har
genomförts på ett flertal marknader under 1990-
talet, nu senast på el- och telemarknaderna. På
grund av den metod som för närvarande
tillämpas i KPI är det osäkert huruvida effekterna
av förändringarna på bl.a. elområdet slår igenom
i KPI på kort sikt. Förändringarna på el- och
telemarknaderna är dock ytterligare en reform
som höjer konkurrensen och som på sikt bidrar
till att hålla ned ökningarna i konsumentpriserna.
Kronan försvagades kraftigt mot slutet av
förra året. Sedan årsskiftet har en viss
appreciering ägt rum men kronan får fortfarande
anses vara relativt svag. Fördubblingen av
världsmarknadspriset på olja har höjt bensin- och
dieselpriserna i Sverige. Däremot förefaller
genomslaget av den svaga kronan i både import-
och konsumentpriserna vara begränsat. Trots
den svaga kronan var importpriserna på
bearbetade varor i juli i år endast marginellt
högre än under motsvarande månad 1998. De
låga importpriserna förklaras sannolikt till stor
del av att det fortfarande existerar en
internationell prispress till följd av den tidigare
s.k. Asienkrisen. I konsumentledet ligger
varugrupper med högt importinnehåll
fortfarande lågt i pris. Till exempel har priserna
på radio och TV samt fritidsartiklar fallit kraftigt
sedan förra året. I takt med förstärkningen av
den internationella konjunkturen bedöms
världsmarknadspriserna successivt stiga under
nästa år. Effekterna av det ökade internationella
pristrycket dämpas dock av en förväntad
förstärkning av kronan samtidigt som
oljepriserna beräknas falla något från dagens
höga nivå.
Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling
Årlig procentuell förändring
Inflationen enligt KPI har gått upp från –0,6 % i
december 1998 till 0,1 % i juli i år. Uppgången i
inflationstakt förklaras till stor del av
tandvårdsreformen och vissa höjningar av
administrativt satta priser. Från årsskiftet, då
tandvårdsreformen genomfördes, fram t.o.m. juli
i år har tandläkararvodena ökat med 25 %.
Läkemedel har genom höjningen av
högkostnadsskyddet blivit dyrare och i april i år
slopades ROT-avdraget. Sammantaget har
nämnda prisförändringar höjt KPI med omkring
0,7 procentenheter. Uppgången i KPI sedan
årsskiftet har emellertid delvis dämpats av att
bl.a. fastighetsskatten på flerfamiljshus sänktes i
januari i år. Nästa år beräknas införandet av
avfallsskatten tillsammans med höjda
energiskatter dra upp KPI medan bl.a. ytterligare
en sänkning av fastighetsskatten på flerfamiljshus
förväntas bidra till att KPI sänks. Totalt bedöms
skatte- och subventionsförändringar medföra att
KPI höjs med knappt 0,2 procentenheter under
loppet av nästa år.
Effekterna av höjda avgifter samt ändrade
skatter och subventioner hittills i år har till
största delen varit de väntade. Utvecklingen av
konsumentpriserna fram t.o.m. juli i år ligger
också i linje med vårpropositionens prognos där
inflationen enligt KPI bedömdes uppgå till 0,5 %
i december 1999. Ränteuppgången de senaste
månaderna medför dock att inflationen sannolikt
kommer att överstiga 0,5 %. Räntekostnaderna
för egnahemsägare har fallit kraftigt de senaste
åren i takt med att lån som har förfallit har satts
om till en lägre ränta. Denna kostnadsminskning
fortsätter även i år men sommarens stigande
räntor bromsar nedgången. I den här prognosen
antas räntorna stiga något nästa år och därmed
kommer räntekostnaderna för egnahemsägare att
öka något under andra halvåret 2000. Omslaget i
räntekostnaderna är en viktig förklaring till att
KPI beräknas öka snabbare under loppet av år
2000 än under 1999.
Räntekostnaderna ingår varken i UND1X
eller i EU:s harmoniserade index för
konsumentpriser, HIKP. Följaktligen har
inflationen enligt KPI varit lägre än enligt
UND1X och HIKP under de senaste åren. Allt
eftersom kostnadsminskningen för
egnahemsägare avtar nästa år minskar skillnaden
mellan de olika måtten. I december 2000
beräknas inflationen enligt såväl HIKP, UND1X
som KPI ligga på eller något över 1 %. Således
väntas UND1X – givet löneökningar på ca 3 %
årligen – ligga mellan 1 och 1,5 % under hela
prognosperioden.
9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter
Den ökade sysselsättningen och låga priser
medför en stark underliggande utveckling av
hushållens inkomster de närmaste åren. Även de
offentliga inkomsterna förstärks kraftigt
framöver vilket möjliggör permanenta
skattesänkningar samtidigt som budgetmålen
uppfylls. Hushållens konsumtionsutgifter väntas
uppvisa en fortsatt stark tillväxt.
9.1 Hushållens inkomster
Hushållens reala disponibla inkomster ökade
med 2,9 % år 1998. Inte sedan 1994 har inkomst-
utvecklingen varit positiv. Den främsta
förklaringen till den starka
disponibelinkomstökningen är en god
sysselsättningstillväxt och en stark
reallönetillväxt. Det höjda bostadstillägget för
pensionärer, höjda barnbidrag och flerbarns-
tillägg, höjda ersättningsnivåer i sjuk- och
föräldraförsäkringen m.m. bidrog också till den
positiva utvecklingen. Höjda skatter och avgifter,
höjd allmän egenavgift till pensionssystemet
samt höjd egenavgift till
arbetslöshetsförsäkringen verkade dock i motsatt
riktning. Utbetalningar i sjukförsäkringen steg
kraftigt förra året bl.a. till följd av att
arbetsgivarperioden återställdes till 14 dagar från
1 april 1998 efter att ha varit 28 dagar
dessförinnan.
För 1999 förutses en fortsatt stark syssel-
sättningstillväxt samt en god reallöneutveckling.
Dessa faktorer i kombination med
skattesänkningar medför att den reala
disponibelinkomsten ökar med hela 4,2 %. Den
statliga inkomst-skatten har sänkts i och med att
den s.k. värn-skatten upphörde den 1 januari
1999. Skatteuttaget förblir dock 25 procent för
inkomster över 389 500 kronor per år. Dessutom
infördes en för åren 1999 och 2000 tillfällig
skattereduktion på maximalt 1 300 kronor för
inkomsttagare med
Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtionsutgifter och sparande
1998
1998
1999
2000
2001
2002
Disponibel inkomst och konsumtionsutgifter
Miljarder
kronor
Procentuell förändring,
1998 års priser
Lönesumma inkl. sjuklön
809,5
5,6
5,1
3,5
Transfereringar från offentlig sektor
388,3
2,6
0,6
0,5
Pensioner
219,3
1,8
1,6
0,9
Sjukförsäkring m.m.
40,2
16,7
15,7
3,0
Arbetslöshetsbidrag m.m.
48,9
–11,7
–14,9
–9,1
Övriga transfereringar
80,0
9,2
–0,3
2,8
Räntor och utdelningar, netto
15,5
7,1
4,4
–8,0
Övriga inkomster, netto
193,3
–0,5
1,6
–0,1
Direkta skatter och avgifter
447,8
6,0
1,5
1,0
Disponibel inkomst före överföring
958,8
2,9
4,2
2,6
2,3
0,8
Disponibel inkomst efter överföring
2,7
Hushållens konsumtionsutgifter
950,8
2,4
3,1
3,0
2,2
2,0
Sparande, % av disponibel inkomst
Procent
Exkl. hushållens nettosparande i avtalspensioner (äldre definition och nya beräkningar)
Nettosparande
0,8
1,9
1,4
1,5
2,1
Finansiellt sparande
1,6
2,6
2,2
2,1
2,8
Inkl. hushållens nettosparande i avtalspensioner (ny definition och nya beräkningar)
Nettosparande
3,7
4,4
3,9
3,8
4,4
Finansiellt sparande
4,6
5,2
4,7
4,6
5,1
Anm: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
inkomster upp till 245 000 kronor per år. År
1999 är det första året sedan den stora skatte-
reformen 1990–1991 som inkomstskatterna
totalt sett sänks för hushållen. Därutöver har
pensionerna höjts då uppräkningen ökat från
98 % till 100 % av basbeloppet. Även
räntenedgången de senaste åren bidrar till den
positiva disponibelinkomstutvecklingen. Det är
främst utgiftsräntor för bolån m.m. som minskar
när räntenedgången slår igenom på hushållens
låneportfölj, vilket sker med en fördröjning på
grund av olika bindningstider.
Tabell 9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen
Procentenheter
1998
1999
2000
Lönesumma inkl. sjuklön
4,6
4,3
3,0
Transfereringar från offentlig sektor
1,1
0,2
0,2
Räntor och utdelningar, netto
0,1
0,1
–0,1
Övriga inkomster, netto
–0,1
0,3
0,0
Direkta skatter och avgifter
–2,7
–0,7
–0,4
Disponibel inkomst
2,9
4,2
2,6
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökar
kraftigt även i år. Det är dels en eftersläpning
från året innan, dels en följd av ett högre sjuktal
vilket samvarierar med konjunkturen. Dessutom
är de genomsnittliga inkomsterna som
försäkringen skall ersätta högre år 1999. En
teknisk faktor som höjer disponibelinkomsterna
1999 är att de inkomstskatter som belastar
hushållen enligt redovisningen i
nationalräkenskaperna var höga 1998 i
förhållande till den slutligt fastställda skatten.
Det motsatta förhållandet väntas för 1999.
Dessutom beaktas sänkningen av
fastighetsskatten i preliminärskatten från och
med inkomståret 1999.
Disponibelinkomstutvecklingen enskilda år
beror i relativt stor utsträckning på
periodiseringseffekter, som till stor del är en
följd av variationer i reavinster. Om den
disponibla inkomsten i stället beräknas med
hänsyn taget till den slutliga skatten ökar den
disponibla inkomsten realt med 3,3 %
innevarande år i stället för 4,2 %. Detta mått
stämmer bättre överens med den underliggande
utvecklingen.
Under år 2000 fortsätter den positiva
sysselsättnings- och reallöneutvecklingen, om än
i lägre takt. Ränteuppgången 1999 i kombination
med ökad upplåning försvagar hushållens
nettoinkomster av räntor och utdelningar nästa
år. De extraordinära utbetalningarna för avtalade
tjänstepensioner för kommun- och
privatanställda är begränsade till 1998 och 1999,
vilket försvagar disponibelinkomsttillväxten år
2000 i förhållande till år 1999. Barnbidraget höjs
med 100 kronor per barn och år.
Inkomstskatterna föreslås sänkas permanent år
2000 med 11,6 miljarder kronor genom tre typer
av skattesänkningar. Dels kompenseras
löntagarna med en skattereduktion motsvarande
¼ av egenavgifterna. Därutöver höjs den nedre
skiktgränsen för statlig skatt med 3 600 kronor
per år. Dessutom föreslås att den tillfälliga
skattereduktionen på 1 300 kronor även skall
gälla för år 2000. I nationalräkenskapstermer
ökar disponibelinkomsten realt med 2,6 %. Om
beräkningen baseras på slutskatten ökar
disponibelinkomsten realt med 3,8 %.
Under 2001 och 2002 förväntas lägre tillväxt
av såväl reallöner som sysselsättning.
Barnbidraget höjs med ytterligare 100 kronor år
2001. Överskott i de offentliga finanserna utöver
det budgetpolitiska målet om 2,0 % överskott
har beräkningstekniskt överförts till hushållen,
vilket förstärker hushållens disponibla inkomster
med ca 21 miljarder kronor år 2002. Inklusive
denna överföring beräknas disponibelinkomsten,
om den slutliga skatten används, öka realt med
1,2 % år 2001 och 2,9 % år 2002. En anledningen
till att den slutskattjusterade
disponibelinkomstökningen är låg år 2001 är att
fastighetsskatten återgår till sin tidigare nivå
detta år.
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter
Förra året ökade hushållens konsumtionsutgifter
(i de gamla nationalräkenskaperna benämnda
privat konsumtion) med 2,4 % mätt som
årsgenomsnitt, vilket är den starkaste tillväxten
på tio år. Uppgången har fortsatt under första
delen av 1999. Hushållens konsumtion växte
med 3,6 % under första kvartalet och, enligt
preliminära uppgifter, med 3,4 % under andra
kvartalet (jämfört med motsvarande perioder
1998).
Många av de omständigheter som kan ha
medverkat till den starka tillväxten i hushållens
konsumtion under förra året har varit
gynnsamma även under första halvåret i år.
Sysselsättningen har stigit mycket snabbt,
hushållens tillförsikt inför framtiden har stärkts,
de reala disponibla inkomsterna har vuxit och
hushållens redan goda förmögenhetsställning har
förbättrats ytterligare. Det låga ränteläget,
framför allt under första kvartalet, kan också ha
bidragit till den ökade konsumtionen. Under
resten av prognosperioden 1999–2000 väntas
flera av dessa faktorer fortsätta att vara
gynnsamma. Sammantaget bedöms
förutsättningarna vara goda för en fortsatt
mycket hög tillväxt i hushållens konsumtion
under innevarande och nästa år. Hushållens
konsumtionsutgifter beräknas öka med ca 3 %
per år 1999–2000.
Diagram 9.1 Hushållens konsumtionsutgifter
Miljarder kronor
De nya nationalräkenskaperna har inte inneburit
några större förändringar av nivån eller
utvecklingen över tiden för hushållens
konsumtionsutgifter totalt sett. (Se diagram 9.1.)
Däremot har fördelningen mellan olika varor och
tjänster förändrats. Detta beror delvis på
definitionsförändringar, delvis på reviderade
beräkningsmodeller och delvis på att nya,
uppdaterade eller förbättrade statistiska
grundmaterial, t.ex. aktuella
hushållsbudgetundersökningar, ger en mer
rättvisande bild av dagens konsumtionsmönster.
Förändringarna har bl.a. inneburit att
konsumtionen av finansiella tjänster
(huvudsakligen bankavgifter) har höjts, att
konsumtionen av bilreparationer har sänkts
kraftigt, att livsmedelsutgifternas andel har
minskats, att de totala bostadsutgifterna
(inklusive uppvärmning) har ökats och att
avgifter för bl.a. äldreomsorg nu ingår i
hushållens konsumtionsutgifter. En effekt av
förändringarna är att tjänsternas andel (inklusive
bostäder) av den totala konsumtionen har stigit
från knappt hälften till drygt hälften.
Även om sysselsättningen inte fortsätter att
öka i samma takt som under inledningen av 1999
ger det förbättrade arbetsmarknadsläget ändå en
god grund för fortsatt stark konsumtionstillväxt.
Hushållens tilltro till den egna privatekonomiska
utvecklingen har enligt Statistiska centralbyråns
undersökningar under våren planat ut på en
historiskt hög nivå efter att successivt ha
förbättrats sedan början av 1997. Sedan i vintras
har också den negativa utvecklingen i hushållens
uppfattning om arbetslösheten och landets
ekonomi brutits, och hushållens syn på
utvecklingen under den närmaste framtiden är
nu entydigt optimistisk.
Som tidigare nämnts (se avsnitt 9.1 ovan)
ökade hushållens reala disponibla inkomster
förra året med nästan 3 % efter att ha minskat
under flera år, och de beräknas växa ännu mer i
år. Sammantaget bedöms den reala disponibla
inkomsten nu öka med i genomsnitt ca 3,5 % per
år under 1999 och 2000 vilket är mer än vad som
förutsågs i 1999 års ekonomiska vårproposition.
Till den goda disponibelinkomstutvecklingen
bidrar de skattesänkningar som beskrivits
tidigare i detta kapitel.
Eftersom vissa hushåll kan antas använda en
stor del av varje inkomstökning till ökad
konsumtion – och därför anpassa sin
konsumtion även till tillfälliga
inkomstförändringar – motiverar denna ändring
en viss höjning av konsumtionsprognosen för
dessa år. För de närmast därpå följande åren
förutses en något svagare inkomstutveckling.
Hushållen väntar sig dock sannolikt fortsatt god
tillväxt, gynnsam sysselsättningsutveckling och
överskott i de offentliga finanserna framöver. De
hushåll som kan planera sin konsumtion och sitt
sparande på längre sikt utifrån sina förväntningar
om framtida inkomster torde därför betrakta
åtminstone en del av prognosperiodens
inkomstökningar som varaktiga och anpassa sin
konsumtion därefter.
Hushållens väntade höga konsumtion innebär
att sparkvoten förblir relativt låg under prognos-
perioden. Diagram 9.2 visar sparkvoten beräknad
dels enligt de hittillsvarande
nationalräkenskaperna, dels enligt de nya
nationalräkenskaperna. Enligt de senare skall
hushållens nettosparande i avtalspensioner ingå i
sparbegreppet varför sparkvotens nivå blir högre.
För att underlätta jämförelser visas dessutom
sparkvoten beräknad enligt den tidigare
definitionen av sparande men utifrån de nya
nationalräkenskapernas data för åren 1993–1995.
Som framgår av figuren väntas den sistnämnda
sparkvoten bli fortsatt låg men positiv under
innevarande och nästa år.
Diagram 9.2 Hushållens nettosparkvot
Sparande i förhållande till disponibel inkomst, procent
Den relativt låga sparkvoten måste bedömas mot
bakgrund av hushållens dispositioner i övrigt.
För det första avser en stor del av hushållens
ökade konsumtion varaktiga varor och är i viss
utsträckning att betrakta som investeringar i
ekonomisk mening, dvs. som en form av
sparande. Under 1999 har i synnerhet bilinköpen
ökat kraftigt, och en något lägre ökningstakt
framöver förutses. För det andra har hushållens
förmögenhetsställning stärkts mycket kraftigt
under senare år genom värdetillväxt.
Hushållssektorns reala tillgångar i form av
småhus och bostadsrätter har fortsatt att stiga i
värde under 1998 och 1999. Småhuspriserna har
ökat med 8 % från augusti 1998 till augusti 1999.
De finansiella tillgångarna har också fortsatt att
växa i värde. I juli i år nådde Stockholmsbörsens
generalindex samma nivå som ett år tidigare, och
hela kursfallet från tredje kvartalet förra året
hade därmed återhämtats (jfr avsnitt 3.2).
Hushållen har således byggt upp en ansenlig
förmögenhet, och behovet av att spara torde
därmed ha minskat. Även om småhuspriser och
börskurser inte fortsätter att växa i samma takt
under resten av prognosperioden bidrar
hushållssektorns stora förmögenhet ändå till en
hög konsumtion och till ett relativt lågt sparande.
Samtidigt som hushållens tillgångar har ökat
genom värdetillväxt har också skulderna vuxit.
Hushållens skuldsättning ökade under 1998
snabbare än den disponibla inkomsten och låg
vid utgången av 1998 i nivå med densamma. (Se
diagram 9.3.) Det bör emellertid framhållas att
hushållssektorns skuldsättning är mycket lägre,
dess finansiella ställning mer solid och
konsumtionstillväxten därmed mer hållbar än i
slutet av 1980- och början av 1990-talet.
Diagram 9.3 Hushållens skuldkvot
Bruttoskuld i förhållande till disponibel inkomst, procent
Sammantaget bedöms den snabba
sysselsättningsutvecklingen, hushållens positiva
förväntningar, den emotsedda utvecklingen av de
reala disponibla inkomsterna och hushållens
starka förmögenhetsställning ge stöd för en
prognos om en mycket hög konsumtionstillväxt
under 1999 och 2000. Hushållens
konsumtionsutgifter väntas växa med 3,1 % i år
och med 3,0 % nästa år.
Under 2001 och 2002 ger utvecklingen på
arbetsmarknaden, den fortsatt relativt goda
realinkomstutvecklingen, hushållens
förmögenhetsställning och de starka offentliga
finanserna en god grund för en fortsatt tillväxt av
hushållens konsumtion. För år 2002 görs i
kalkylen en beräkningsteknisk överföring som
stärker hushållens disponibla inkomst.
Överskott utöver 2,0 % av BNP förs över till
hushållen. Även om det inte är klart i hur stor
utsträckning och i vilken form dessa överskott
faktiskt kommer hushållen till godo kan man
anta att hushållen räknar med att få del i dem och
planerar sin konsumtion därefter. I ett längre
perspektiv är det dock rimligt att räkna med en
något lägre genomsnittlig konsumtionstillväxt än
de mycket höga tillväxttal som prognostiserats
för 1999 och 2000. Under 2001 och 2002 väntas
konsumtionen således växa med drygt 2 % per
år. Sparkvoten stiger därvid något.
10 Bruttoinvesteringar
Tillväxten i bruttoinvesteringarna beräknas
dämpas något de närmaste åren efter den mycket
kraftiga ökningen förra året. Den starka
produktionsutvecklingen och ett fördelaktigt
ränteläge väntas medföra en fortsatt stigande
investeringsaktivitet inom näringslivet även om
ökningstakten gradvis avtar jämfört med 1998.
Den höga nivån på näringslivets investeringar
innebär att redan oförändrade volymer medför
en betydande kapacitetsutbyggnad.
Bostadsbyggandet förväntas öka kraftigt såväl
i år som nästa år. God lönsamhet vid
nybyggnation och en mycket positiv utveckling
av såväl disponibelinkomster som sysselsättning
bedöms ge stöd för en gradvis återhämtning av
bostadsinvesteringarna. Vissa
kapacitetsrestriktioner som brist på planerad
tomtmark dämpar dock uppgången.
De offentliga myndigheternas investeringar
faller något i år. Såväl Banverket som Vägverket
minskar investeringarna. Däremot expanderar de
statliga myndigheternas investeringar nästa år till
följd av en uppgång i byggnationen av
storstadslederna samt Botniabanan.
Den totala investeringsvolymen väntas öka
med drygt 6 % år 1999 och med knappt 6 % år
2000.
Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1998
1998
1999
2000
2001
2002
Näringslivet
227,4
10,9
6,9
5,2
1,8
1,0
Industri
74,3
6,1
1,2
4,8
2,1
2,1
Övrigt
näringsliv
153,1
13,5
9,7
5,4
1,6
0,5
Bostäder
24,1
4,9
14,8
14,3
20,0
20,0
Nybyggnad
10,7
3,9
17,0
17,0
–
–
Ombyggnad
13,4
5,7
13,0
12,0
–
–
Offentliga
myndigheter
44,4
3,1
–0,8
2,4
2,4
0,7
Totalt
295,9
9,2
6,4
5,6
3,6
3,0
därav maskiner
154,7
14,7
5,9
5,0
2,0
0,8
byggnader
102,1
3,5
6,3
7,1
6,1
6,2
övrigt
39,1
3,1
8,4
4,1
3,0
3,1
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Åren 2001 och 2002 väntas investeringstillväxten
dämpas ytterligare. Investeringskvoten i
näringslivet, dvs. näringslivets investeringar som
andel av BNP, förutsätts dock ligga kvar på en
hög nivå. Därigenom byggs kapaciteten ut i takt
med produktionsutvecklingen. Till följd av att
det under dessa år sannolikt kommer att bli brist
på arbetskraft i främst storstadsregionerna,
dämpas dock utbyggnadstakten jämfört med
åren innan. De allmänna förutsättningarna för en
fortsatt investeringstillväxt i näringslivet är
annars gynnsamma med relativt höga
vinstmarginaler och
låga räntor. Bostadsproduktionen ökar markant
även i ett medelfristigt perspektiv. Därigenom
antas att antalet nyproducerade bostäder år 2002
uppgår till ca 24 000 vilket är den av Boverket
beräknade långsiktiga jämviktsnivån.
Bostadsproduktionen är således låg de närmaste
åren jämfört med nivån på 1980-talet.
Omläggningen till det nya
nationalräkenskapssystemet har inneburit att
investeringsbegreppet utvidgats. I det nya
systemet ingår investeringar i programvara, såväl
köpt som producerad i egen regi. Dessa
investeringar som i fortsättningen benämns
”övriga investeringar” uppgick år 1998 till 39
miljarder kronor. Dessutom utökas
investeringsbegreppet till att omfatta
maskininvesteringar med en avskrivningstid på
1-3 år som inte har räknats med tidigare. I det
nya räkenskapssystemet redovisas vidare
Banverkets investeringar under statliga
myndigheter i stället för under övrigt näringsliv.
10.1 Näringslivets investeringar
Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP
Löpande priser, procent
Mellan 1995 och 1998 har
konjunktursvängningarna i industrin varit
relativt små, vilket inneburit att
kapacitetsutnyttjandet legat på en förhållandevis
hög och jämn nivå under hela perioden. Den
starka produktionsutvecklingen har medfört att
kapitalstocken årligen ökat med drygt 4 % under
perioden 1996–1998. Industriproduktionen steg
under motsvarande år med i genomsnitt 3,7 %.
Enligt de nya nationalräkenskaperna steg
industrins investeringar med 6 % förra året trots
att industrikonjunkturen försvagades avsevärt
mot slutet av året. Avmattningen resulterade i ett
sjunkande kapacitetsutnyttjande, prispress och
fallande vinstmarginaler.
Industrins konjunkturläge försvagades
ytterligare i början av innevarande år då priserna
fortsatte att falla. Det låga resursutnyttjandet
tillsammans med den pressade lönsamheten
skulle normalt sett leda till en betydande
investeringsminskning. Den senaste
konjunkturbarometern från juli månad visar
dock att industrins avmattning blir kortvarig och
att produktionen tar fart under hösten. Enligt
Statistiska centralbyråns investeringsenkät från
maj planerar industriföretagen för i stort sett
oförändrade investeringsvolymer under 1999. En
sådan utveckling är rimlig mot bakgrund av att
den förväntade produktionsutvecklingen leder
till en betydande uppgång i
kapacitetsutnyttjandet under andra halvåret.
Genom att nivån på investeringarna i
utgångsläget är så hög innebär oförändrade
investeringsvolymer en utbyggnad av
kapitalstocken med ca 3,5 % under året.
Investeringarna väntas falla i basindustrin där
lönsamheten är relativt svag medan betydande
investeringsökningar förutses i expansiva
branscher såsom teleprodukt- och
läkemedelsindustrin.
Den gynnsamma exportutvecklingen nästa år
förutses innebära att industriproduktionen ökar
med 4,5 %, vilket ställer krav på en fortsatt
omfattande utbyggnad av
produktionskapaciteten. Den internationella
återhämtningen inom basindustrin ger utrymme
för en viss höjning av vinstmarginalerna. Efter
flera år av minskande investeringar förutses
därför en betydande investeringsuppgång i denna
sektor. Inom övriga industrin förväntas dock
mer blygsamma investeringsökningar. Det
sammanhänger med att produktionsökningarna
även nästa år beräknas bli störst i branscher som
teleproduktindustrin, där kapitalintensiteten är
relativt låg. Totalt sett beräknas industrins
investeringar därför öka med ca 5 % nästa år.
Kapitalkvoten blir därmed i ett historiskt
perspektiv relativt låg. På grund av de
strukturella förändringarna i industrisektorn
med en allt större andel branscher med låg
kapitalintensitet, bedöms dock inte den låga
kapitalkvoten innebära några större
flaskhalsproblem.
Investeringarna i övrigt näringsliv ökade
kraftigt förra året. Fallande räntor och stigande
kapacitetsutnyttjande i tjänstesektorn men också
vissa stora infrastrukturprojekt låg bakom upp-
gången. En mycket kraftig expansion noterades i
sektorer som i stor utsträckning påverkas av
hushållens efterfrågan. Investeringsökningarna i
övrigt näringsliv bedöms bli fortsatt stora det
närmaste året även om tillväxttakten avtar.
Första halvåret steg produktionen i den
privata tjänstesektorn med närmare 5 % jämfört
med samma period förra året. Sysselsättningen
ökade samtidigt med drygt 70 000 personer.
Expansionen kan förklaras av en stark tillväxt av
den inhemska efterfrågan. Det starka
konjunkturläget inom tjänstesektorn väntas
bidra till en fortsatt kraftig investeringsökning i
övrigt näringsliv innevarande år. En sådan bild av
utvecklingen stöds av Statistiska centralbyråns
investeringsenkät från maj, liksom av ett flertal
ledande indikatorer. Exempelvis har
vakansgraden för kommersiella fastigheter
halverats mellan 1994 och 1998 i
storstadsområdena samtidigt som priserna för
riket som helhet ökat med drygt 15 %. Under
det första halvåret i år har priserna stigit med
ytterligare 7 % (se diagram 10.2). Därigenom har
det åter blivit lönsamt att bygga kommersiella
lokaler inom expansiva områden. Orderingången
till arkitektföretagen har också kontinuerligt
stigit det senaste halvåret och låg i juni enligt
Konjunkturinstitutets senaste kvartalsbarometer
på den högsta nivån under 1990-talet.
Diagram 10.2 Fastighetsprisstatistik
Index 1980=100
En del andra faktorer samverkar till den snabba
ökningstakten för investeringar i övrigt
näringsliv i år. Strukturrationaliseringar inom
energisektorn i kombination med det statliga
energiomställningsprogrammet förutses leda till
en betydande investeringshöjning i denna sektor.
Omställningsarbetet inför millennieskiftet
medför också kraftiga ökningar av
investeringarna i programvara inom samtliga
delsektorer. En viss konjunkturdämpning i den
industrirelaterade partihandeln kan dock
förväntas under innevarande år. Sammantaget
bedöms investeringarna i övrigt näringsliv öka
med knappt 10 % under 1999.
År 2000 väntas investeringstillväxten i övrigt
näringsliv avta. Inom sektorer som påverkas av
hushållens efterfrågan väntas dock ökningstakten
bli fortsatt hög liksom i fastighetsverksamhet där
efterfrågan på nya lokaler även under nästa år
förutses bli stark. Räntehöjningarna bidrar dock
till att dämpa expansionstakten. Inom andra
delar av övrigt näringsliv bedöms däremot
ökningstakten bli avsevärt lägre än i år trots en
fortsatt god produktionsutveckling. Nivån på
investeringarna i flera branscher inom övrigt
näringsliv är nu så hög att också en oförändrad
investeringsvolym innebär en fortsatt betydande
kapacitetsutbyggnad. Det gäller såväl
företagstjänster som energiinvesteringar.
Investeringarna i transportnäringen minskar när
byggnationen av Öresundsbron med
tillfartsleder är klar under år 2000. Investeringar i
programvara förväntas också öka i lugnare takt
nästa år när merparten av omställningsarbetet
inför år 2000 är klart. Den senaste statistiken
över orderingången till dataföretagen tyder på en
sådan utveckling.
Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar
Miljarder
kronor
Årlig procentuell förändring
1998
1997
1998
1999
2000
Jordbruk och skogsbruk
9
11,6
1,3
4,1
4,2
Energi och vattenverk
15
8,3
1,5
10,9
4,0
Byggnadsindustri
8
15,2
26,3
13,7
14,2
Handel
26
4,0
30,8
6,1
7,9
Finansiell verksamhet
7
4,6
25,9
3,9
4,2
Företagstjänsteverksamhet
25
–2,2
27,8
16,1
6,4
Hushållsverksamhet
9
4,4
13,6
8,6
5,1
Fastighetsverksamhet
13
4,2
6,0
14,4
10,1
Övrig tjänsteverksamhet
40
15,3
3,1
7,7
0,5
därav transport
19
25,1
–0,5
9,6
–3,9
Summa
153
7,6
13,5
9,7
5,4
Källor: Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
10.2 Bostäder
Bostadsbyggandet har de senaste fem åren varit
mycket lågt. Antalet nyproducerade bostäder har
i genomsnitt uppgått till drygt 12 000 per år. Den
historiskt sett mycket låga bostadsproduktionen
avspeglar behovet av att anpassa nivån på
bostadsstocken till betydligt lägre
bostadssubventioner än under 1980-talet.
Dessutom har de
höga realräntorna och hushållens svaga inkomst-
utveckling bidragit till den låga
bostadsproduktionen.
Anpassningsprocessen till lägre
bostadssubventioner bedöms nu vara över
samtidigt som de allmänna ekonomiska
förutsättningarna för en gradvis återhämtning av
bostadsbyggandet är gynnsamma. Hushållens
disponibla inkomster stiger kraftigt samtidigt
som arbetsmarknadsläget förbättras ytterligare.
Räntenivån förutses också ligga betydligt lägre än
under de senaste åren.
Enligt Statistiska centralbyrån ökade också
antalet påbörjade bostäder markant det första
halvåret i år och steg med ca 35% jämfört med
året innan. De flesta kortsiktsindikatorer tyder
på en fortsatt kraftig återhämtning av
bostadsbyggandet framöver. Enligt
Konjunkturinstitutets barometer från juli
förväntas bostadsbyggandet öka kraftigt under
det tredje kvartalet. En liknande bild framträder i
trähusfabrikanternas statistik som visar att
orderingången under januari till juli månad har
stigit med hela 46 % jämfört med samma period
förra året.
Priserna på småhus har det senaste året stigit
med ytterligare 8 %, vilket innebär att priserna
på andrahandsmarknaden nu överstiger
nyproduktionskostnaden för riket som helhet.
De regionala prisskillnaderna är dock mycket
stora, vilket förklaras av att tillväxten de senaste
åren har varit stark i vissa expansiva områden
såsom Stockholm och Göteborg. Det senaste
året har också vakansgraden, dvs. andelen
outhyrda lägenheter i förhållande till beståndet,
minskat
ytterligare i tillväxtregioner medan den i stort
varit oförändrad i övriga delar av riket. För
landet som helhet har vakansgraden sjunkit från
4,0 % i mars 1998 till 3,7 % i mars i år. Av
diagram 10.3 framgår att om antalet outhyrda
lägenheter fortsätter att minska bör
bostadsproduktionen ta fart framdeles.
I tillväxtregionerna har också vissa
bristsituationer uppstått vilka förutses kvarstå
under
prognosperioden, trots en förväntad uppgång i
bostadsproduktionen. I mindre kommuner
väntas en svag arbetsmarknad bidra till en
stagnerande eller negativ befolkningsutveckling,
vilket innebär att vakansgraden permanentas på
en hög nivå. Enligt Boverkets
långtidsbedömning över bostadsbyggandet
skulle det behöva produceras omkring 25 000
bostäder årligen för att svara mot den långsiktiga
efterfrågan. Bedömningen tar sin utgångspunkt i
demografiska beräkningar men tar också hänsyn
till regionala tillväxtaspekter samt en långsiktig
genomsnittlig BNP-tillväxt på strax under 2 %.
Diagram 10.3 Antal outhyrda respektive påbörjade
lägenheter
Tusental
Trots att de flesta indikatorer för närvarande är
mycket positiva finns det ändå skäl att räkna med
en lägre bostadsproduktion de närmaste åren än
den av Boverket beräknade långsiktiga
efterfrågan. I tillväxtregionerna begränsas
produktionen på kort sikt av
kapacitetsrestriktioner både i form av brist på
planerad tomtmark och av en begynnande brist
på byggnadsarbetare. Bristande
incitamentstruktur vid nyproduktion av
hyresrätter förhindrar också en mer markerad
uppgång. Inledningsvis märks uppgången främst
inom byggnation av egnahem och bostadsrätter
medan byggande av hyresfastigheter begränsas.
Sammantaget beräknas antalet påbörjade
bostäder stiga från 12 000 förra året till 15 000 i
år och till 17 000 nästa år.
Antalet påbörjade ombyggnationer minskade till
låga 17 000 under 1998. En förklaring till den
låga ombyggnadsverksamheten de senaste två
åren är sannolikt att de fördelaktiga
stimulansbidrag som kunde erhållas under 1995
och 1996, ledde till en tidigareläggning av vissa
projekt. Därtill skall läggas svårigheten att höja
hyrorna tillräckligt för att ombyggnaderna skulle
bli lönsamma. Boverket har tidigare uppskattat
de långsiktiga behoven av ombyggnader till
30 000–35 000 lägenheter årligen så att
bostadsstocken kan bibehållas. Hushållens starka
inkomstutveckling tillsammans med relativt sett
låga räntor bör innebära att
ombyggnadsvolymerna närmar sig en mer
långsiktig jämviktsnivå. Dessutom har ekonomin
hos de allmännyttiga företagen förbättrats de
senaste åren. Antalet påbörjade ombyggnationer
steg också med hela 36 % under det första
halvåret i år.
10.3 Lager
Prognosen för 1999 avseende
lagerinvesteringarna har reviderats upp sedan
vårpropositionen, från ett tillväxtbidrag på –
0,7 % till –0,4 % av BNP. Upprevideringen av
lagren kan hänföras till den högre aktivitetsnivå i
ekonomin som nu förutses och som bedöms
minska behovet av att justera ned lagerstockarna.
Det bör understrykas att tolkningen av
lagerutvecklingen försvåras dels av att
primärstatistiken och nationalräkenskaperna
delvis ger olika resultat, dels av att omläggningen
av nationalräkenskaperna har medfört att
redovisningen av lagerstatistiken i dagsläget är
mer aggregerad.
Ett flertal begreppsförändringar beträffande
lagerinvesteringarna har skett vid införandet av
de nya nationalräkenskaperna. Bland annat ses
tillväxt av skog numera som produktion.
Därmed bokförs nettot av tillväxt och
avverkning av skog som en lagerförändring.
Dessa lagerinvesteringar har varit positiva och
successivt ökat från ca 3,5 miljarder kronor 1993
till ca 4,5 miljarder kronor förra året. Ytterligare
en förändring av lagerbegreppet är att det
numera bokförs lagerinvesteringar i
tjänstebranscherna (främst mjukvara) och i
byggbranschen. Sammantaget har
begreppsförändringarna höjt nivån på
lagerinvesteringarna i jämförelse med de gamla
nationalräkenskaperna. Lageromslaget, dvs.
skillnaden i lagerförändringen mellan två år, och
BNP-bidraget är emellertid i stort sett desamma
som i den gamla tidsserien, se diagram 10.4.
Under vintern försämrades
industrikonjunkturen påtagligt. Orderingången
föll, produktionen minskade och industrins lager
växte snabbt. Enligt Konjunkturinstitutets
barometer för industrin fanns också ett
betydande missnöje med färdigvarulagrens
storlek. Därefter har utsikterna för industrin
förbättrats markant. Orderingången visar på en
kraftig ökning av efterfrågan på industrivaror,
produktionen har ökat och barometern för andra
kvartalet visar på en oväntat snabb förbättring av
lagersituationen. Justeringen av lagren förefaller
därmed vara avklarad och under andra halvåret i
år antas lagren växa i takt med den förväntade
uppgången av industriproduktionen.
Diagram 10.4 Totala lagerinvesteringar
BNP-bidrag, procent
Utvecklingen av lagren inom handeln har vissa
likheter med situationen inom industrin. Under
slutet av förra året och inledningsvis i år fanns
det ett missnöje med storleken på lagerstockarna
inom flera delar av handeln enligt
Konjunkturinstitutets barometer för
tjänstebranscherna. Enligt nationalräkenskaperna
genomfördes också en viss avveckling under
första kvartalet i år. I likhet med industrin
förbättrades lageromdömena under andra
kvartalet enligt barometern. Därmed förefaller
ytterligare neddragningar av lagren inte vara
nödvändiga. Redan i år men framför allt nästa år
förväntas handelslagren växa något i samband
med en fortsatt ökad inhemsk efterfrågan.
Sammantaget beräknas lagren, utöver
revideringar betingade av de nya
nationalräkenskaperna, växa snabbare både i år
och nästa år än i den bedömning som gjordes i
1999 års vårproposition. Mot bakgrund av den
kraftiga uppbyggnaden i fjol innebär årets
lagerökning ett negativt tillväxtbidrag på
motsvarande –0,4 % av BNP. Nästa år beräknas
lagerinvesteringarna vara något högre än i år, bl.a.
på grund av den stärkta industrikonjunkturen.
Lagerförändringarna förväntas därmed ge ett
positivt tillväxtbidrag på 0,1 % av BNP år 2000. I
den medelfristiga kalkylen, dvs. för åren 2001
och 2002, är lagerinvesteringarna tillväxtneutrala.
11 Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorns finansiella sparande
visade ett överskott på 2,3 % av BNP 1998. I år
beräknas överskottet till 1,7 % av BNP. Från och
med nästa år leder den gynnsamma ekonomiska
utvecklingen till att det finansiella sparandet, vid
oförändrad politik, överträffar budgetmålet om
ett överskott på 2 % av BNP. Därmed uppstår
ett finansiellt utrymme för de nu föreslagna
skattesänkningarna och andra åtgärder. År 2002
väntas det finansiella sparandet förstärkas
ytterligare, vilket vidgar utrymmet för eventuella
framtida skattesänkningar och/eller
utgiftsökningar. Överskotten bidrar till att den
konsoliderade bruttoskulden understiger 60 %
av BNP redan nästa år och att nettoskulden går
ned till nära noll år 2002.
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Finansiellt sparande
År 1998 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande enligt de nya
nationalräkenskaperna till ca 44 miljarder kronor
eller 2,3 % av BNP. I det redovisade överskottet
ingår effekten av att AP-fondens fastigheter
överförts till bolagsform, vilket drar upp
sparandet med ca 17 miljarder kronor eller 0,9 %
av BNP. I år beräknas det finansiella sparandet
till 1,7 % av BNP. Det är en förbättring jämfört
med 1998, exkluderat effekten av bolagiseringen
av AP-fondens fastigheter.
Det finansiella sparandet förstärks till 2,1 % av
BNP år 2000, efter beaktande av de nu föreslagna
skattesänkningarna och andra åtgärder. Vid
hittills beslutade och föreslagna regler väntas det
finansiella sparandet uppgå till 2 % av BNP år
2001 och sedan öka till nära 3 % av BNP år 2002.
Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
1136,9
1155,1
1189,5
1212,6
1252,9
procent av BNP
60,7
59,2
58,3
57,0
56,5
Skatter och avgifter
998,2
1021,5
1056,4
1081,4
1124,4
procent av BNP
53,3
52,4
51,7
50,8
50,7
Kapitalinkomster
73,5
67,1
64,8
61,0
56,4
Övriga inkomster
65,2
66,5
68,4
70,2
72,1
Utgifter
1093,0
1121,0
1147,6
1169,8
1188,0
procent av BNP
58,4
57,5
56,2
55,0
53,6
Transfereringar
456,0
448,1
461,1
467,9
471,7
Konsumtion och investeringar
529,3
569,5
594,6
617,9
637,1
Ränteutgifter
107,8
103,4
91,9
84,0
79,2
Finansiellt sparande
före överföring
43,9
34,1
41,9
42,8
64,9
procent av BNP
2,3
1,7
2,1
2,0
2,9
Beräkningsteknisk överföring
–
–
–
–
20,6
Finansiellt sparande
efter överföring
43,9
34,1
41,9
42,8
44,3
procent av BNP
2,3
1,7
2,1
2,0
2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld
288,6
237,6
116,5
60,2
15,4
procent av BNP
15,4
12,2
5,7
2,8
0,7
Konsoliderad bruttoskuld1
1342,2
1289,4
1199,5
1152,6
1152,8
procent av BNP
71,7
66,1
58,8
54,1
52,0
1 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Under perioden 1999–2002 sjunker
skatteinkomsterna som andel av BNP
(skattekvoten) till följd av skattesänkningarna,
men utgiftskvoten sjunker än mer.
Ränteutgifterna minskar även nominellt till följd
av att statsskulden amorteras. Inkomsterna av
räntor och utdelningar faller också eftersom de
finansiella tillgångarna minskar, främst genom
AP-fondens överföringar till staten, men även till
följd av försäljningar av aktier i statliga bolag.
Intäkterna från dessa försäljningar inkluderas
inte i det finansiella sparandet. Däremot
reduceras den offentliga bruttoskulden och
ränteutgifterna när försäljningsinkomsterna
används till amorteringar av statsskulden.
Det finansiella sparandet 2002 överträffar
budgetmålet om ett överskott på 2 % av BNP
med 20,6 miljarder kronor. Detta överskjutande
överskott antas i föreliggande kalkyl beräknings-
tekniskt tillföras hushållssektorn, vilket har
betydelse för bl.a. prognosen för den privata
konsumtionen.
Jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition
Omläggningen av nationalräkenskaperna (se
appendix till kapitel 1) innebär att en direkt
jämförelse av inkomster och utgifter med
vårpropositionen ej är möjlig. Det utfall för 1998
som låg till grund för prognosen i
vårpropositionen har reviderats ned med ca 13
miljarder kronor, exkl. effekten av
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter, som
inte ingick i nationalräkenskapernas redovisning
i våras. Det finansiella sparandet för 1999 är
oförändrat jämfört med vårpropositionen, trots
att tillväxten och sysselsättningen justerats upp
betydligt. Det beror delvis på den lägre
utgångsnivån på sparandet 1998. Därtill kommer
att en anpassning till det preliminära
taxeringsutfallet avseende 1998 väntas medföra
lägre skatteintäkter under 1999, jämfört med
bedömningen i vårpropositionen.
Prognosrevideringarna för år 2000 medför
dock att det finansiella sparandet beräknas bli ca
15 miljarder kronor högre än vad som
beräknades i vårpropositionen. Denna
förbättring ger utrymme för de nu föreslagna
åtgärderna. För åren 2001 och 2002 beräknas det
finansiella sparandet, exkl. effekten av
åtgärderna, ligga på i stort sett samma nivå som i
vårpropositionen.
Den finansiella ställningen
Det finansiella sparandet visar den förändring av
den finansiella förmögenheten som sker genom
reala transaktioner. Finansiella transaktioner,
som köp och försäljning av aktier och andra
finansiella tillgångar, påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller
värdeförändringar på tillgångar och skulder. Den
offentliga skulden påverkas däremot av
anskaffning och försäljning av finansiella
tillgångar samt värdeförändringar.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld, definierad enligt de s.k.
Maastrichtkriteri-erna, motsvarade 75,4 % av
BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har
sedan reducerats och uppgick till 71,7 % vid
utgången av 1998. Genom de finansiella
överskotten och försäljningar av statens
aktieinnehav fortsätter skulden att sjunka och
beräknas understiga 60 % av BNP år 2000. Den
konsoliderade bruttoskulden reduceras även av
att det som ett led i ålderspensionsreformen sker
en betydande engångsöverföring under år 2001
av tillgångar från AP-fonden till staten för
amortering av statsskulden.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade
bruttoskulden. Detta beror huvudsakligen på att
AP-fonden har betydande finansiella tillgångar
vid sidan av statsobligationer. Även staten och
den kommunala sektorn har finansiella tillgångar
i form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden
sjunker genom överskotten i det finansiella
sparandet och påverkas också av de
värdeförändringar som sker på den offentliga
sektorns innehav av aktier och obligationer.
Planerade försäljningar av statliga icke
börsnoterade aktier reducerar nettoskulden på
grund av att det bokförda värdet av dessa aktier
är lägre än det marknadsvärde som framkommer
vid försäljning. Skillnaden mellan det bokförda
värdet och försäljningsinkomsterna redovisas i
national- och finansräkenskaperna som
värdeförändring. Nettoskulden, som uppskattas
till 15,4 % av BNP vid utgången av 1998,
beräknas understiga 1 % av BNP vid utgången av
2002.
Skatter och avgifter
I de nya nationalräkenskaperna redovisas
skatterna när skattskyldigheten uppstår och inte
som tidigare när skatten betalas. Den ändrade
periodiseringen har stora effekter för vissa år
jämfört med den tidigare redovisningen. Därtill
kommer att den del av mervärdeskatten och
tullinkomsterna, som ingår som en del av EU-
avgiften, inte längre redovisas i den offentliga
sektorn utan bokförs som en skatt till utlandet.
De totala skatterna är således större än den
offentliga sektorns skatteinkomster.
Skattekvoten har stigit kraftigt de senaste åren
och uppgick 1998 till 53,9 %. I år har den statliga
inkomstskatten sänkts från 25 % till 20 % för
inkomster upp till ca 390 000 kronor per år och
en skattereduktion har införts för inkomsttagare
med låga inkomster. Skatten har också förändrats
i vissa kommuner och landsting så att den
genomsnittliga kommunalskatten minskat från
31,65 % till 31,48 %. Vidare har fastighetsskatten
på hyreshus sänkts från 1,5 % till 1,3 % av
taxeringsvärdet. Dessa skattesänkningar,
motsvarande ca 9 miljarder kronor, bidrar till att
skattekvoten sjunker till 53 % i år. Därtill
minskar företagens direkta skatter från den
historiskt höga nivån förra året.
Tabell 11.2 Skatter och avgifter
Procent av BNP
1998
1999
2000
Hushållens direkta skatter
och avgifter
22,4
22,1
21,7
Företagens direkta skatter
3,6
3,3
3,2
Arbetsgivaravgifter
14,5
14,9
14,8
Mervärdesskatt
7,2
7,0
6,9
Övriga indirekta skatter
6,1
5,8
5,7
Totala skatter och avgifter
53,9
53,0
52,3
varav till EU
0,7
0,6
0,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
För nästa år föreslås nu skattesänkningar på
motsvarande 15,5 miljarder kronor netto eller
0,7 % av BNP. Inkomstskatten för hushållen
sänks med ca 12 miljarder kronor genom en
skattereduktion för ¼ av ålderspensionsavgiften
och genom en höjning av skiktgränsen för den
statliga skatten med 3 600 kronor. Bolagsskatten
sänks med ca 2,5 miljarder kronor genom en
höjning av avsättning till periodiseringsfonder.
Därtill kommer ett tillfälligt skattebortfall till
följd av att tiden för återföringen till beskattning
förlängs från 5 till 6 år. Fastighetskatten på
hyreshus sänks ytterligare från 1,3 % till 1,2 % av
taxeringsvärdet. Energibeskattningen höjs för att
finansiera kompetensutveckling i företagen.
Skatteförändringarna slår inte igenom omedel-
bart i minskade skatteinkomster, utan successivt
under prognosperioden. Det visar sig i att skatte-
kvoten, som sjunker till 52,3 % år 2000,
fortsätter att minska år 2001.
Utgifter
Utgifterna som andel av BNP (utgiftskvoten)
uppgick till 58,4 % 1998. Därav svarade
ränteutgifterna för 5,8 procentenheter.
Utgiftskvoten beräknas sjunka successivt under
prognosperioden. Som framgår av tabell 11.3
minskar ränteutgifterna kraftigt nästa år till följd
av den relativt låga räntenivån och den minskade
statsskulden. Men även exklusive räntor sjunker
utgiftskvoten.
Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter
Andel av
utgifter i %
1998
1998
1999
Procent av
BNP
2000
Summa utgifter
100,0
58,4
57,5
56,2
exklusive räntor
90,1
52,6
52,2
51,7
Hushållstransfereringar
35,6
20,8
20,2
19,6
Pensioner
20,1
11,7
11,5
11,2
Sjukförsäkring m.m.
3,7
2,1
2,4
2,4
Arbetsmarknadsstöd
4,5
2,6
2,2
1,9
Barnbidrag
1,5
0,9
0,9
0,9
Studiebidrag m.m.
1,5
0,9
0,9
0,9
Bostadsbidrag och
underhållsbidrag
0,8
0,5
0,4
0,4
Assistantersättning
0,5
0,3
0,3
0,3
Socialbidrag
1,1
0,7
0,6
0,5
Övrigt
2,0
1,2
1,1
1,1
Övriga transfereringar
6,1
3,6
2,7
3,0
Räntebidrag till
bostäder
1,0
0,6
0,4
0,2
BNI-avgiften till EU
0,8
0,5
0,4
0,6
Bistånd
1,1
0,6
0,6
0,6
Övrigt
3,2
1,9
1,3
1,6
Ränteutgifter
9,9
5,8
5,3
4,5
Konsumtion
45,6
26,6
26,8
26,7
Investeringar
4,5
2,7
2,6
2,5
Köp och försäljning av
fastigheter
–1,7
–1,0
–0,2
–0,1
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Transfereringarna till hushållen, som svarar för
ca 35 % av de offentliga utgifterna, sjunker på
bred front som andel av BNP, trots en ökning i
reala termer (jämför tabell 9.1). Det förbättrade
läget på arbetsmarknaden medför lägre
kostnader för ersättningarna till arbetslösa och
till personer i arbetsmarknadspolitiska program.
Även socialbidragen minskar. Utbetalningarna
från sjukförsäkringen har dock gått upp kraftigt i
år till följd av ökad sjukfrånvaro. Dessutom
halverades arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen 1 april förra året, vilket ökat
utbetalningarna från den offentliga sektorn.
Barnbidragen föreslås höjas i två steg år 2000 och
2001. Pensionsutbetalningarna stiger realt, men
minskar som andel av BNP.
Räntebidragen till bostäder har minskat från
över 35 miljarder kronor 1993 till knappt 11
miljarder kronor 1998. Nästa år beräknas
bidragen uppgå till endast 3,7 miljarder kronor.
Den fortsatta minskningen beror huvudsakligen
på att bidrag lämnas till en stegvis minskande
andel av räntekostnaderna.
Den BNI-baserade EU-avgiften ökar kraftigt
nästa år. En anpassning till EU:s regler för att
beräkna bruttonationalinkomsten, som ligger till
grund för avgiften, innebär att BNI-avgiften höjs
med ca 200 miljoner kronor per år framöver.
Därtill kommer en retroaktiv betalning om ca 1
miljard kronor år 2000.
Den offentliga konsumtionen och de
offentliga investeringarna, som sammanlagt
motsvarar hälften av de offentliga utgifterna, steg
i volym förra året efter flera års minskningar.
Denna återhämtning väntas fortsätta under
prognosperioden. I volym växer den offentliga
konsumtionen betydligt långsammare än BNP,
men då prisutvecklingen är högre än för BNP är
konsumtionsutgifterna som andel av BNP i stort
sett oförändrade mellan 1998 och år 2000.
Finanspolitikens inriktning
I tabell 11.4 förklaras förändringen av det
finansiella sparandet av några viktiga faktorer,
som konjunkturutveckling, förändringar av
kapitalinkomster och ränteutgifter,
periodiseringar av skatteinkomster samt köp och
försäljningar av fastigheter. Efter beaktande av
bidragen från dessa faktorer till förändringen av
det finansiella sparandet återstår en restpost,
justerat finansiellt sparande, som kan tolkas som
en grov indikator på finanspolitikens inriktning.
Den komponent som hänförs till
konjunkturen beaktar såväl BNP-utvecklingen
som de viktigaste skattebasernas utveckling i
förhållande till BNP. Den del som beror på
BNP-utvecklingen mäts som 75 % av avvikelsen
i BNP-tillväxt från en antagen trendmässig
utveckling på 2 %. Denna uppskattning av
konjunkturkänsligheten i de offentliga
finanserna är baserad på simuleringar i modeller
av den offentliga sektorns inkomster och
utgifter.
Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten
utan också på tillväxtens sammansättning. En
exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än
om tillväxten drivs av privat konsumtion.
Förskjutningar mellan vinster och löner påverkar
också skatteinkomsterna eftersom vinster på
kort sikt är lägre beskattade än löner. Den
kraftiga ökningen av sysselsättningen i år betyder
att skattebaserna stiger mer än BNP.
Periodiseringar av skatteinkomsterna har vissa
år stor betydelse för det finansiella sparandet.
Redovisningen i nationalräkenskaperna avviker
från den slutligt fastställda skatten för bolag och
hushåll. Den starka periodiseringseffekten för
1999 beror på att de redovisade
skatteinkomsterna för 1998 var större än de
slutligt fastställda och att motsatsen väntas gälla
för 1999.
Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner, s.k. sale-
lease-backavtal och bolagiseringar. År 1998 drogs
det offentliga sparandet upp av den ovan nämnda
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter.
Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
Total förändring av finansiellt
sparande
–0,6
0,3
0,0
0,0
Förklarande faktorer
Kapitalinkomster och
ränteutgifter, netto
0,0
0,5
0,2
0,1
Konjunkturläge inkl. föränd-
ring av skattebaser
2,2
0,6
–0,1
–0,3
Periodisering av skatte-
inkomster
–0,8
0,3
–0,7
0,3
Köp och försäljning av
fastigheter, netto
–0,8
–0,1
–0,1
0,0
Justerat finansiellt sparande
efter överföring1
–1,1
–1,0
0,5
–0,1
1 Det justerade finansiella sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt tal
innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen är kontraktiv.
Källa: Finansdepartementet
Som framgår av tabell 11.4 minskar det justerade
finansiella sparandet 1999 med ca 1 % av BNP.
Finanspolitiken ger således en stimulans till
ekonomin i år. Det kan ses mot bakgrund av den
kraftiga åtstramningen som skedde genom
konsolideringsprogrammet under perioden
1995–1998, då den offentliga sektorns finansiella
sparande vändes från ett underskott på ca 11 %
av BNP 1994 till förra årets överskott.
Skattesänkningar och andra åtgärder medför
att det justerade sparandet sjunker med 1 % av
BNP år 2000, vilket således innebär en fortsatt
expansiv finanspolitik.
För år 2001 innebär ett finansiellt sparande
enligt budgetmålet på 2 % av BNP att
finanspolitiken blir något åtstramande detta år,
då det justerade sparandet ökar med 0,5 % av
BNP.
Exklusive den beräkningstekniska
överföringen från offentlig sektor till hushållen
ökar det justerade finansiella sparandet med ca
1 % av BNP år 2002. Denna förbättring är ett
resultat av den underliggande utvecklingen av
den offentliga sektorns inkomster och utgifter
vid hittills fattade beslut och förslag. Efter den
beräkningstekniska överföringen från den
offentliga sektorn till hushållen minskar det
justerade sparandet marginellt som andel av
BNP, vilket indikerar en neutral finanspolitik.
11.2 Den statliga sektorn
Statens finansiella situation har förbättrats
markant under senare år. Det finansiella
sparandet har vänts från ett underskott på ca 190
miljarder kronor 1994 till ett överskott på ca 23
miljarder kronor 1998. Motsvarande förbättring
visar sig också i att statens budgetsaldo vänts från
en upplåning på 185 miljarder kronor 1994 till en
amortering av statsskulden med nära 10 miljarder
förra året. Statsskulden ökade dock 1998 till följd
av den kraftiga försvagningen av kronan mot
slutet av året. Mellan 1994 och 1998 reducerades
statsskulden som andel av BNP från 81 % till
77,4 %.
Statens finansiella sparande kommer att
variera kraftigt under prognosperioden till följd
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är över
medför reformen en påtaglig belastning på
statens finanser. De statliga
ålderspensionsavgifterna, överföringen av medel
till premiepensionssystemet, reglering av
avgiftsuttaget m.m. medför en årlig
nettoförsvagning av statsfinanserna med 60
miljarder kronor. Som kompensation för denna
försvagning överförs under åren 1999 och 2000
medel till staten från AP-fonden motsvarande 45
miljarder kronor vartdera åren för amortering av
statsskulden. År 2001 sker ytterligare en
överföring på 155 miljarder kronor.
Vid en avstämning år 2004 beslutas om ett
slutligt överföringsbelopp.
Överföringen 2001 antas delvis bestå av
bostadsobligationer, som ska förvaltas av
Riksgäldskontoret till dess obligationerna
förfaller till betalning. Den del av dessa
obligationer som förfaller efter 2001 påverkar
därför inte statens budgetsaldo detta år. Däremot
påverkas statens finansiella sparande av
överföringen av bostadsobligationer. I
prognosen har antagits att av överföringen år
2001 utgörs ca 37 miljarder kronor av
bostadsobligationer, med förfall efter 2001. År
2002 förfaller ca 10 miljarder kronor, vilket
förbättrar budgetsaldot detta år.
År 2002 beräknas statens sparande visa ett
underskott på ca 8 miljarder kronor,
motsvarande 0,4 % av BNP, inklusive den
beräkningstekniska överföringen till hushållen.
Överskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande uppkommer i stället i
ålderspensionssystemet och i någon mån i den
kommunala sektorn. Det är en följd av att
pensionsreformen innebär en mycket stor
omfördelning av det offentliga finansiella
sparandet från staten till ålderspensionssystemet.
Genom försäljningar av statens aktier blir
budgetsaldot och amorteringen av statsskulden
sammantaget under perioden 1999–2002 större
än det finansiella sparandet. Statsskulden
beräknas minska med ca 312 miljarder kronor
från 1998 till 2002 till motsvarande 53,4 % av
BNP år 2002.
Normalt är emellertid budgetsaldot något
lägre än det finansiella sparandet genom att
staten har viss utlåning, t.ex. studielån. Exklusive
tillfälliga effekter av inlösen av
bostadsobligationer och försäljningar beräknas
ett underliggande lånebehov på ca 20 miljarder
kronor år 2002. Vid normala förhållanden
kommer således statsskulden att öka vid det
målsatta överskottet i de offentliga finanserna på
2 % av BNP.
Den statliga konsumtionen svarar för 1/4 av
statens utgifter och ca 8 % av BNP. Den statliga
konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan
åren och har visat sig vara svår att förutsäga.
Genom systemet med anslagssparande kan
statliga myndigheter delvis förskjuta
förbrukningen av de budgeterade medlen över
tiden. Dessutom är nationalräkenskapernas
preliminära utfall osäkra och genomgår ofta stora
revideringar.
De statliga konsumtionsutgifterna i fasta
priser steg med ca 2 % 1998, exklusive effekten
av överföringen av kostnadsansvaret för
läkemedelssubventioner från staten till
landstingen. Uppgången förra året skedde efter
att den statliga konsumtionen minskat i volym
med nära 3 % 1997. Första halvåret i år steg
konsumtionen med 2 % och ökningen för
helåret 1999 beräknas till 1,5 %. De följande åren
väntas en ökning med 0,5 % per år.
Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)
Miljarder kronor, löpande priser
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
665,3
714,4
689,5
812,8
687,4
Skatter och avgifter
606,7
612,8
582,5
599,4
628,2
Överföring från AP-fonden
–
45,0
45,0
155,0
0,0
Övriga inkomster
58,6
56,6
62,0
58,4
59,1
Utgifter
642,3
650,5
705,4
683,0
674,9
Transfereringar till privat sektor och utlandet
293,8
278,0
287,2
288,9
285,5
Bidrag till kommuner
80,5
88,7
86,5
92,6
89,8
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet
–
15,3
19,8
19,8
19,9
Premiepensionsmedel
–
–
49,6
21,2
18,9
Konsumtion och investeringar
169,5
174,2
180,4
186,7
191,9
Ränteutgifter
98,5
94,3
82,0
73,9
69,0
Finansiellt sparande före överföring
23,0
63,9
–15,9
129,8
12,5
procent av BNP
1,2
3,3
–0,8
6,1
0,6
Beräkningsteknisk överföring
–
–
–
–
20,6
Finansiellt sparande efter överföring
23,0
63,9
–15,9
129,8
–8,1
procent av BNP
1,2
3,3
–0,8
6,1
–0,4
Budgetsaldo
9,7
55,3
82,5
81,0
5,7
procent av BNP
0,5
2,8
4,0
3,8
0,3
Statsskuld
1448,9
1376,8
1287,0
1190,7
1184,0
procent av BNP
77,4
70,6
63,0
55,9
53,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
11.3 Ålderspensionssystemet
År 1998 understeg avgiftsintäkterna till den
allmänna tilläggspensionen (ATP) utbetalda
pensioner med ca 33 miljarder kronor. Detta
underskott finansierades med AP-fondens
direktavkastning i form av utdelningar och
ränteinkomster, som sammantagna uppgick till
40,5 miljarder kronor. Under 1998 överfördes
AP-fondens fastighetsinnehav till bolagsform.
Detta tillgodoräknas det finansiella sparandet i
nationalräkenskaperna, eftersom aktier till
skillnad från fastigheter betraktas som en
finansiell tillgång. Exklusive effekten av
bolagiseringen av fastigheter uppgick AP-
fondens finansiella sparande till 7 miljarder
kronor förra året. I början av 1990-talet hade
fonden ett sparande på 46,5 miljarder kronor.
Ålderspensionsreformen innebär att AP-
fonden fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll.
Fonden finansierar numera inkomstbaserade
ålderspensioner inom det reformerade systemets
s.k. fördelningsdel. Finansieringsansvaret för
förtids- och efterlevandepension har förts över
till statsbudgeten. Vidare medför reformen att
fondens avgiftsinkomster förstärks genom att
det införs statliga ålderspensionsavgifter på vissa
transfereringar m.m., som betalas över
statsbudgeten. Nivåerna för allmänna
pensionsavgiften och ålderspensionsavgiften höjs
år 2000 till 7 % respektive 10,21 %. Höjningen
av ålderspensionsavgiften med 3,81
procentenheter kompenseras av motsvarande
lägre arbetsgivaravgifter till staten så att det
samlade avgiftsuttaget blir i stort sett oförändrat.
Därigenom sker en avgiftsväxling mellan staten
och ålderspensionssystemet med motsvarande ca
30 miljarder kronor.
Vid sidan av AP-fonden sker en
förmögenhetsuppbyggnad inom
premiepensionssystemet. De medel som avsätts
motsvarar intjänad premiepensionsrätt och
placeras först i Riksgäldskontoret och därefter
hos den fondförvaltare som den enskilde själv
väljer. Genom att den statliga
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är
ägare av fondandelarna kommer sparandet i
premiepensionssystemet att i
nationalräkenskaperna inräknas i den offentliga
sektorn.
Under år 2000 överförs retroaktiva
premiepensionsmedel avseende inkomståren
1995–1998 från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till PPM, sammanlagt ca 50
miljarder kronor. Det sparande som sker inom
premiepensionssystemet motsvaras således av ett
reducerat sparande inom staten. Medel
motsvarande premiepensionsrätten överförs till
PPM först andra året efter inkomståret.
Överföringen år 2001, som avser inkomståret
1999, blir särskilt stor till följd av att
insättningarna 1999 inkluderar korrigering för
låga insättningar åren 1995–1997. Från och med
inkomståret 1999 höjs den intjänade
premiepensionsrätten från 2 % till 2,5 % av
pensionsgrundande inkomster och belopp.
På grund av infasningen av pensionsreformen
reduceras AP-fondens finansiella sparande åren
1999–2001. År 2002 beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och
premiepensionssystemet, uppgå till 48,7
miljarder kronor eller 2,2 % av BNP.
Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor, löpande priser
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
132,5
146,7
228,4
203,5
200,1
Avgifter
92,0
109,0
149,1
153,2
157,3
Premiepensions-
medel
–
–
49,6
21,2
18,9
Räntor, utdel-
ningar m.m.
40,5
37,7
29,6
29,0
23,7
Utgifter
108,6
180,8
185,0
299,8
151,4
Pensioner
124,9
135,0
139,0
143,6
150,1
Överföring till
staten
–
45,0
45,0
155,0
0,0
Övriga utgifter
–16,3
0,8
1,0
1,2
1,3
Finansiellt
sparande
24,0
–34,1
43,4
–96,3
48,7
procent av BNP
1,3
–1,8
2,0
–5,0
2,2
AP-fonden
24,0
–34,1
–8,3
–120,0
26,2
Premiepensions-
myndigheten
–
–
51,7
23,7
22,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
11.4 Kommunsektorn
I år beräknas de kommunala
konsumtionsutgifterna stiga med 1,7 % i reala
termer. År 2000 träder kravet om ekonomisk
balans i budgeten för kommuner och landsting i
kraft. Genom fortsatt god utveckling av
kommunsektorns skatteunderlag i kombination
med ökade statsbidrag bedöms
kommunsektorns konsumtionsutgifter
fortsättningsvis kunna öka i volym under
perioden 2000–2002 samtidigt som balanskravet
uppnås i sektorn som helhet.
Utvecklingen 1999–2000
De kommunala konsumtionsutgifterna steg med
1,2 % mellan 1997 och 1998, efter att varje år
volymmässigt ha minskat eller legat på en
oförändrad nivå sedan 1991. Ökningen är främst
en effekt av höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster. Preliminärt utfall för första
halvåret 1999 visar på en fortsatt ökning av
konsumtionsutgifterna.
Den kraftiga sysselsättningsuppgången i
ekonomin leder till ökade skatteintäkter för
kommunsektorn för åren 1999 och 2000. Den
föreslagna reduceringen av avdragsrätten för
egenavgifterna medför att skatteunderlaget växer
för kommuner och landsting, vilket beräknas ge
ökade skatteintäkter med ca 4,8 miljarder kronor
per år fr.o.m. år 2000. Regeringen föreslår därför
att det generella statsbidraget till kommuner och
landsting reduceras med motsvarande belopp.
Mellan åren 1998 och 2000 förväntas
skatteinkomsterna stiga med drygt 45 miljarder
kronor. Kommunsektorns skatteinkomster och
statsbidrag i förhållande till BNP, den s.k.
kommunala skattekvoten, ökar därmed med nära
1 procentenhet från 1998 till år 2000.
Den genomsnittliga kommunalskattesatsen
för år 1999 är 31,5 % och den beräknas ligga kvar
på en oförändrad nivå under hela perioden fram
till år 2002. Vid utgången av år 1999 upphör
sanktionerna mot kommunalskattehöjningar att
gälla. Sanktionerna har, med vissa undantag,
inneburit att statsbidrag dragits in vid
skattehöjningar. Att kommunsektorn som
helhet bedöms hålla skattesatsen oförändrad
motiveras av ökade skatteinkomster samt höjda
statsbidrag.
Beslutade och föreslagna tillskott innebär att
statsbidragen är 20 miljarder kronor högre år
2000 jämfört med år 1996, obeaktat regleringen
till följd av de föreslagna förändringarna i
inkomstbeskattningen. I år och nästa år förstärks
kommunernas och landstingens inkomster
genom en tillfällig överföring av statlig
inkomstskatt motsvarande ca 1,3 miljarder
kronor per år. De specialdestinerade
statsbidragen, som bl.a. finansierar
läkemedelssubventionerna och Kunskapslyftet,
är beräknade till ca 31,3 miljarder kronor år 1999
och förväntas öka till 32,9 miljarder kronor år
2000. Statsbidragen redovisas här netto efter
avdrag för kommunsektorns avgift till
momssystemet.
På grund av den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden väntas utgifterna för
socialbidrag minska. Utfallet för första kvartalet
år 1999 visar på en minskning med 8 %, jämfört
med motsvarande period år 1998.
Investeringsutgifterna väntas öka de närmaste
åren i takt med att kommunsektorns finanser
stärks.
Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
422,2
445,5
475,1
487,4
496,7
Skatter
299,5
315,0
344,6
348,5
358,7
Statsbidrag1
80,5
88,7
86,5
92,6
89,8
Skatter och stats-
bidrag, % av BNP
20,3
20,7
21,1
20,7
20,2
Övrigt
42,1
41,8
44,0
46,3
48,2
Utgifter
425,3
441,3
460,6
478,1
492,9
Transfereringar
49,3
46,8
47,4
48,2
49,0
Konsumtionsutgifter
351,6
370,5
387,8
402,5
414,8
volymförändring %2
1,23
1,7
1,3
1,1
0,5
Investeringar
24,4
24,0
25,4
27,5
29,1
Finansiellt sparande
–3,1
4,3
14,5
9,3
3,7
Justerat finansiellt
sparande4
2,4
9,3
6,8
8,6
3,7
Anm: Kommunsektorn innefattar kyrkan under hela prognosperioden.
1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens avgift till
momssystemet.
2 Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.
3 Exkl. övertagandet av kostnadsansvaret för läkemedelssubventioner från stat till
landsting år 1998.
4 Justerat sparande erhålls genom att föra slutavräkningen av kommunalskattemedel
till det år den avser.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Från och med år 2000 är kommuner och
landsting skyldiga att uppnå ekonomisk balans i
budgeten. Om utfallet visar att kostnaderna ändå
överstiger intäkterna skall underskottet täckas
inom två år. Genom den gynnsamma
utvecklingen av inkomsterna bedöms
kommunsektorn som helhet klara kravet om
ekonomisk balans, samtidigt som man beräknas
öka sina konsumtionsutgifter i volym med 1,7 %
år 1999 och med 1,3 % år 2000.
Finansiellt sparande
Den kraftiga ökningen av skatter och statsbidrag
leder till att det finansiella sparandet i år
förväntas bli positivt för första gången sedan
1993. Det finansiella sparandet för 1999 beräknas
uppgå till 4,3 miljarder kronor. Under år 2000
förväntas sparandet öka till 14,5 miljarder
kronor. Det
höga sparandet nästa år beror till ca 7,5 miljarder
kronor på tillfälligt höga skatteinkomster till
följd av slutavräkningen av skatterna avseende
1999. Detta väntas inte leda till att kommuner
och landsting ökar sina utgifter, utan i stället
anpassar utgifterna efter den varaktiga
inkomstnivån. Om skatteinkomsterna förs till
det inkomstår de avser, uppvisar sparandet en
jämnare utveckling.
Jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition
Jämfört med prognosen i vårpropositionen har
kommunsektorns underliggande inkomster
justerats upp. Omläggningen av
nationalräkenskaperna innebär bl.a. att
slutavräkningen periodiseras ett år tidigare än i
de gamla nationalräkenskaperna. Därmed är en
direkt jämförelse av inkomster och finansiellt
sparande med tidigare prognoser ej är möjlig.
Det underliggande finansiella sparandet har dock
förbättrats. Den starkare utvecklingen av
kommunsektorns inkomster möjliggör större
konsumtionsutgifter jämfört med vad som
beräknades i vårpropositionen.
Volymutvecklingen i konsumtionsutgifterna har
reviderats upp med 0,7 procentenheter för år
1999 och med 0,2 procentenheter år 2000.
Medelsiktig kalkyl
Regeringen aviserar i denna proposition ett
resurstillskott på 1 miljard kronor till vården och
omsorgen år 2001. Dessutom beräknar
regeringen ett engångsvist tillskott på 700
miljoner kronor år 2001 till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting. Utöver detta
ökar de generella statsbidragen med 4 miljarder
kronor, enligt vad som tidigare aviserats.
Regeringen föreslår att den tillfälliga
överföringen av statlig inkomstskatt till
kommunsektorn förlängs till år 2001, vilket ökar
de generella statsbidragen med 1,3 miljarder
kronor.
År 2002 trappas några tillfälliga satsningar ned
i kommunsektorn, samma år minskas antalet
platser i Kunskapslyftet, varför de special-
destinerade statsbidragen sjunker år 2002. Under
perioden 2001–2002 beräknas utgifterna växa i en
högre takt än inkomsterna, men det finansiella
sparandet bedöms fortfarande ligga på en nivå
där sektorn som helhet bör klara kravet om
ekonomisk balans.
Konsumtionsutgifterna bedöms i volym öka
med drygt 1,0 % under 2001. År 2002 beräknas
konsumtionsutgifternas utvecklingstakt dämpas
till 0,5 %, delvis till följd av en nedgång i antalet
platser i Kunskapslyftet. Konsumtionstillväxten
medför en sysselsättningsökning i den
kommunala sektorn för åren 1999–2002 med i
genomsnitt ca 13 500 personer per år.
Bland dessa länder inkluderas här Filippinerna, Indonesien, Malaysia,
Sydkorea och Thailand.
Med OECD 14 avses Förenta staterna, Japan, Tyskland, Frankrike,
Italien, Storbritannien, Kanada, Österrike, Belgien, Danmark, Finland,
Nederländerna, Norge och Schweiz.
Observera att det är regeringens planer avseende Kunskapslyftet som
har lagts in för såväl utfallsåren som prognosåren. Dessutom finns det en
viss risk för dubbelräkning eftersom det antas att alla deltagare i
Kunskapslyftet är utanför arbetskraften även om flera av dem sannolikt är
sysselsatta. Därmed kan nivån vara för hög vissa år.
I samband med att statistikredovisningen avseende kommunala
myndigheter flyttades över från Kommun- och Landstingsförbundet till
Statistiska centralbyrån från och med januari 1999, skedde vissa
förändringar avseende redovisningsmetod och populationsstorlek. Det
innebär att det är svårt att justera det tidigare utfallet för 1998 med
retroaktiva löneutbetalningar som inkommer under 1999 men som avser
1998. Därmed finns det ännu inget definitivt utfall för 1998.
Förändringarna i statistiken försvårar också redovisningen av
löneutvecklingen mellan 1998 och 1999.
Exkl. övertagandet av kostnadsansvaret för läkemedelssubventioner från
stat till landsting år 1998.
Reglering av de kommunala skattemedlen sker året efter det aktuella
inkomståret i de nya nationalräkenskaperna. En avstämning görs då av
preliminära kommunalskattemedel mot definitiva kommunalskattemedel.
Kommuner och landsting blir då antingen återbetalningsskyldiga eller
erhåller ytterligare skattemedel. Betalningarna sker i januari året därpå.
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
20
5
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
26
21
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
30
31
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
36
37
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
40
41
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
46
47
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
50
49
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
52
53
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
58
57
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
62
63
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
70
69
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 2
72
73