Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1998/99:39 1998 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Skr. 1998/99:39 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 17 december 1998 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1997 - den 30 juni 1998. I skrivelsen konstateras att lagen har tillämpats en gång under den nu aktuella perioden. 1 Inledning I samband med införandet av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångs- åtgärder - liksom under tidigare år - bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse till riksdagen (prop. 1990/91:118 s.72, bet. 1990/91:JuU29 s. 32, rskr. 1990/91:298). Den senaste redogörelsen lämnades i regeringens skrivelse 1997/98:53 (bet. 1997/98:JuU16, rskr 1997/98:17). Regeringen lämnar nu en motsvarande redogörelse för tiden den 1 juli 1997 - den 30 juni 1998. Rikspolisstyrelsen har som underlag för redogörelsen i en skrivelse till regeringen den 16 december 1998 redogjort för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll under den aktuella perioden. 2 Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i svensk lagstiftning genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Reglerna syftade till att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller stanna kvar i vårt land och att skapa utrymme för kontroll i de fall då de av asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad i landet. Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991 återfinns de i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Vid den nya lagens tillkomst konstaterades att särskilda bestämmelser alltjämt behövs som ger utrymme för att ur landet avlägsna sådana utlänningar som bedöms som farliga med hänsyn till risken för terrorhandlingar (prop. 1990/91:118 s. 30). Enligt lagen skall en utlänning kunna utvisas om det av hänsyn till rikets säkerhet eller vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften. Bestämmelserna i utlänningslagen (1989:529) om avvisning och utvisning skall dock tillämpas i första hand. Det krävs inte att personen i fråga tillhör en viss organisation för att lagen skall kunna tillämpas. Utvisning kan tillämpas även vid brottslig gärning i en främmande stat. Detta gäller dock inte en gärning som har övervägande karaktär av politiskt brott. Den tidigare möjligheten att föreskriva om s.k. kommunarrest samt om byte av bostad och arbete har avskaffats. Om ett utvisningsbeslut inte kan verkställas på grund av att utlänningen t.ex. riskerar dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han skall utvisas, skall regeringen förordna om inhibition av verkställigheten. Regeringen kan i sådant fall meddela bestämmelser om skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet, s.k. anmälningsplikt. Regeringen får även förordna att vissa särskilda bestämmelser rörande tvångsåtgärder i spaningssyfte, t.ex. husrannsakan och hemlig teleavlyssning, får tillämpas. Ett beslut om anmälningsplikt eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa tvångsmedels- bestämmelserna är giltigt i högst tre år. Efter giltighetstidens utgång skall frågan prövas av allmän domstol. 3 Den parlamentariska kontrollen Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick vid sin tillkomst en begränsad giltighetstid vilket innebar en kontrollmöjlighet över regeringens och myndigheternas handlande. När terroristbestämmelserna permanentades år 1975 uttalades att regeringen varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av terroristbestämmelsernas tillämpning (prop. 1975/76;18 s. 161). En motsvarande redovisning sker såvitt avser bestämmelserna i rätte- gångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. I samband med införandet av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs, som nämnts ovan, att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsätt- ningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse till riksdagen. Som framgår av betänkandet 1996/97:JuU13 har regeringen den 30 januari 1997 fattat beslut om direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågan om en ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen (dir. 1997:20). I kommitténs uppdrag ingår att utreda om det mot bakgrund av Sveriges internationella förpliktelser finns behov av att ändra den gällande ordningen med regeringen som första och sista instans i ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Kommittén är oförhindrad att föreslå att någon annan instans än regeringen skall fatta beslut eller att en ordning införs som innebär att regeringens beslut kan bli föremål för prövning i någon form. Kommittén skall särskilt beakta att de ofta känsliga säkerhets- och utrikespolitiska överväganden som kan bli aktuella i dessa ärenden tillgodoses i beslutsfattandet. Kommitténs arbete i denna del skall vara slutfört den 31 januari 1999. 4 Redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll Lagen har tillämpats vid ett tillfälle under perioden. I det ärendet upphävde regeringen ett tidigare meddelat beslut om utvisning med stöd av lagen. Som en jämförelse redovisas antalet fall där lagen tidigare har tillämpats. - 1991/1992 - lagen tillämpades vid tre tillfällen - 1992/1993 - lagen tillämpades vid tre tillfällen - 1993/1994 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle - 1994/1995 - lagen tillämpades vid fem tillfällen - 1995/1996 - lagen tillämpades vid fyra tillfällen - 1996/1997 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle Det kan därmed konstateras att lagen totalt har tillämpats ett femtontal gånger under den tid den varit i kraft. I redovisningen ingår också de ärenden där omprövning begärts av tidigare beslut. 5 Den internationella terrorismens utveckling Två svenska turister bortfördes i augusti 1998 tillsammans med en nyzeeländsk medborgare av rebeller i gränsområdet mellan Kongo, Uganda och Rwanda. Kidnapparna tillhör enligt uppgift organisationen PALIR, bestående av hutuofficerare från den tidigare rwandiska armén med mål att störta tutsiregimen i Rwanda. Kidnappningen är ovanlig såtillvida att förövarna inte framfört några krav. Utrikesförvaltningen har inte lyckats att komma i kontakt med gärningsmännen trots stora ansträngningar. Utrikesdepartementet samarbetar och koordinerar det löpande arbetet med Nya Zeeland och står också i nära kontakt med andra regeringar, som har speciell kunskap om regionen. Ärendet har fortsatt hög prioritet. Sverige har annars varit förskonat från terroristdåd. Underåriga av kurdiskt ursprung, som mot vårdnadshavares vilja avvikit från ett sommarläger till träning utomlands i PKK:s regi, har varit föremål för polisens uppmärksamhet. I världen i övrigt har terrorismen fortsatt på ett sätt som visar att den alltmer är ett globalt fenomen. Den kan drabba när som helst och var som helst, något som visats genom terrordåden mot de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar es Salaam, långt från de konflikter vi vant oss vid att förknippa med terrorism. I Europa ter sig bilden nu lite ljusare. På Nordirland ser IRA:s vapenvila ut att hålla liksom den historiska ”långfredagsöverens- kommelsen”. Det politiska ledarskapet på ömse sidor håller fast vid förhandlingsvägen, men till de ännu olösta frågorna hör överlämnadet av vapen och frisläppandet av fångar. Inställningen hos utbrytargrupper är en annan osäkerhetsfaktor illustrerad av terrordådet i Omagh. I Spanien förklarade baskiska ETA, efter många års våldskampanj, en ensidig vapenvila i september 1998. Denna möttes med en del misstro med hänsyn till att tidigare motsvarande deklaration inte visat sig hålla, men har likväl lett till en försiktig förhoppning om att konflikten kan vara på väg in i en mindre militant fas. I Turkiet har under året kampen mot PKK intensifierats på flera plan bl.a. militärt i de sydöstra delarna av landet. De i Irak verksamma konkurrerande kurdiska rörelserna KDP (Barzani) och PUK (Talebani) har i en överenskommelse i Washington gått med på att ingripa mot PKK i av dem behärskade områden och turkiska regeringen har under starkt tryck förmått Syrien att upphöra med att ge PKK-ledare Öcalan en fristad i landet. Gripandet av Öcalan i Rom har sedermera komplicerat förbindelserna mellan Turkiet och Italien sedan Italien ansett att det finns hinder att utlämna honom. Icke-europeiska terroristgrupper har i Europa huvudsakligen ägnat sig åt propagandaverksamhet och insamling av pengar. Nätverk av det algeriska GIA har skadats genom ingripanden av polis och säker- hetstjänst i Storbritannien och Belgien. I Mellanöstern ökar risken för nya terroristattacker från extrema grupper varje gång fredsprocessen gör framsteg. I Algeriet har terror- dåden fortsatt, men på senare tid på en något lägre nivå. I Colombia har den nya administrationen förklarat sig eftersträva förhandlingar med landets två gerillaorganisationer FARC och ELN liksom med andra stridande parter. Ett särskilt problem har under året varit de terrordåd som anses utgå från den numera i Afghanistan verksamme f.d. saudiarabiske medborgaren Usama bin Laden. Denne utfärdade via media i Europa i början av året en egen s.k. fatwa av global inriktning mot USA och dess allierade. Terrordåden i Nairobi, Dar es Salaam och Kapstaden under året kan vara förknippade med det nätverk av olika muslimska militanta extremiströrelser som bin Laden, i kraft också av sina finansiella resurser, kunnat etablera. Det internationella samarbetet mot terrorismen ledde i slutet av förra året till att en konvention mot terrorbombningar antogs i FN. Den undertecknades av Sverige i början av 1998. Sedan dess har för- handlingar förts om en konvention mot nukleär terrorism som i princip är klar förutom ett omtvistat förslag till undantag för reguljära militära förband. Det internationella normativa förhandlingsarbetet riktas nu alltmer in på ett franskt förslag till konvention ägnat att söka komma åt terrorismen genom att strypa finansieringen. Detta har hittills diskuterats främst inom EU och G 7/8, men kommer under år 1999 även att börja behandlas inom FN. Sverige medverkar även i övrigt aktivt i det arbete som bedrivs inom främst EU för att bekämpa terrorismen, såväl inom ramen för samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken som inom samarbetet på de rättsliga och polisiära områdena. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1998 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:39 1998 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Skr. 1998/99:39 4 1