Post 5902 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:100 ·
Hämta Doc ·
1999 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/3
Bilaga 3
Fördelningspolitisk
redogörelse
Den regionala inkomstfördelningens utveckling
Bilaga 3
Fördelningspolitisk redogörelse
Den regionala inkomstfördelningens utveckling
Innehållsförteckning
Sammanfattning 5
1 Bakgrund 5
2 Sysselsättning och ekonomisk utveckling 5
3 Dataunderlag, mätmetoder och indelningar 6
4 Inkomstspridningen mellan regioner 7
4.1 Ekonomisk standard 7
4.2 Ekonomisk standard efter boendekostnader och
barnomsorgsutgifter 8
5 Befolkningsförändringarnas inverkan 9
6 Fördelningen av offentlig välfärdskonsumtion 10
7 Den kommunala inkomstspridningen 11
8 Sammanfattande kommentarer 12
Sammanfattning
I denna fördelningspolitiska redogörelse under-
söks om spridningen i ekonomisk standard mel-
lan olika regioner i landet har förändrats under
1990-talet. Huvudresultaten är följande.
• Trots ekonomisk kris, hög arbetslöshet,
budgetsanering och stor befolkningsom-
flyttning under 1990-talet finns det inga
tydliga tendenser till en ökad spridning i
ekonomisk standard mellan personer som
bor i olika delar av landet.
• Den ekonomiska standarden minskade
1991-1996 något mer för de som bor i till-
växtregioner som storstäder och högskole-
orter än för dem i småregioner och gles-
bygder, särskilt regioner som domineras av
offentlig sysselsättning. Enligt en fram-
skrivning till 1998 bedöms återhämtningen
i ekonomin delvis ha gynnat boende i områ-
den som drabbades hårdast 1991-1996.
• Det är relativt obetydliga skillnader
(5-8 procent) i ekonomisk standard efter
boendekostnad och barnomsorgsavgift
mellan boende i storstäder jämfört med
andra regioner och glesbygdskommuner.
• Befolkningsomflyttningar förklarar delvis
den förhållandevis svaga inkomstutveck-
lingen för Stockholmsområdet och andra
storstäder.
• Den ekonomiska välfärden i form av kon-
sumtion av offentliga välfärdstjänster (barn-
omsorg, utbildning, äldreomsorg) har ökat
mer i småregioner och glesbygder än i
storstäder och högskoleorter 1993-1997.
• Spridningen i genomsnittlig ekonomisk
standard mellan invånare i landets olika
kommuner har varit i stort sett oförändrad
under 1990-talet.
1 Bakgrund
Regionalpolitiken har till stor del fördelningspo-
litiska mål och syftar till att ge likvärdiga lev-
nadsvillkor för medborgarna i hela riket. Den så
kallade lilla regionalpolitiken omfattar framför
allt företagsstöd och särskilda stöd till glesbyg-
den. Den ”stora” regionalpolitiken omfattar de
statliga bidrags- och skatteutjämningssystemen.
Därtill görs exempelvis insatser för kommuni-
kation, utbildning och kultur som riktas till vissa
regioner. De offentliga välfärdssystemens om-
fattning påverkar också sysselsättningen i olika
regioner. De sociala transfereringarna bidrar till
en jämn inkomstfördelning över hela landet.
Det senaste årtiondet har förutsättningarna
för den regionala utvecklingen förändrats genom
bl.a. EU-inträdet, en ökad global konkurrens,
ekonomisk kris med hög arbetslöshet och en
nödvändig budgetsanering. Omfattande regio-
nala satsningar har genomförts bl.a. på infra-
struktur och högskolor i hela landet.
Mot denna bakgrund är det angeläget att när-
mare granska hur fördelningen av den ekono-
miska välfärden i olika regioner har utvecklats
under 1990-talet. Analyserna har utarbetats av
fördelningspolitiska enheten vid Finansdeparte-
mentets ekonomiska avdelning med tekniskt
stöd från SCB:s program för inkomst- och för-
mögenhetsstatistik.
2 Sysselsättning och ekonomisk
utveckling
Den regionala sysselsättningen och arbetslös-
heten har naturligtvis ett betydande inflytande på
spridningen i inkomster i olika delar av landet.
NUTEK:s analyser visar att nedgången i syssel-
sättningen i början av 1990-talet var ganska jämn
i de olika regionerna. Under den ekonomiska
återhämtningen efter 1994 har skillnaderna ökat.
Stockholmsregionen med en stor andel privata
tjänster klarade sig avsevärt bättre särskilt under
senare år. Småregioner som ofta domineras av
offentlig sysselsättning klarade sig sämre och har
haft en svag utveckling även under senare år
Den ekonomiska utvecklingen i olika regioner
följs bl.a. i skatteunderlaget i kommuner, SCB:s
regionala räkenskaper och genom välfärdssta-
tistiken.
Inkomstutjämningen mellan kommuner och
mellan landsting baseras på den beskattningsbara
inkomsten per invånare. SCB redovisar årligen
statistik över skattekraften. Några utförligare
analyser av om spridningen i skatteunderlaget
ökar eller minskar görs i allmänhet inte.
I SCB:s regionala räkenskaper följs bruttore-
gionprodukten (BRP) årligen. Enligt NUTEK:s
senaste analys av statistiken har Stockholms-
regionen haft den högsta ekonomiska tillväxten
1985-1995, dock inträffade en viss nedgång
1993-1995. Även Göteborgsregionen klarade sig
något bättre under den ekonomiska krisen i
början av 1990-talet. Skillnaderna är dock ganska
små.
Utvecklingen av de genomsnittliga förvärvs-
inkomsterna (inkl. transfereringar, per capita
16 år eller äldre) tyder enligt NUTEK på att en
viss regional utjämning har skett under perioden
1991-1996. Småregioner och mindre centra har
haft en gynnsammare utveckling än Stockholms-
och Göteborgsregionen.
SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden
(ULF) tyder på att de disponibla inkomsterna
justerade för försörjningsbörda i genomsnitt har
ökat i bl.a. norra glesbygden medan de har mins-
kat något i Stockholm 1990-1995. Andra indi-
katorer på ekonomisk utveckling pekar i delvis
motsatt riktning, exempelvis andelen med in-
komster under socialbidragsnormen.
3 Dataunderlag, mätmetoder och
indelningar
Redogörelsen i denna bilaga baseras i huvudsak
på bearbetningar av den så kallade LINDA-data-
basen (Longitudinell individdatabas). I den följs
inkomster m.m. för ca 300 000 personer och
deras hushållsmedlemmar varje år 1960-1996.
LINDA har nyligen byggts upp genom ett sam-
arbete mellan Uppsala Universitet, Riksförsäk-
ringsverket, Finansdepartementet och SCB med
särskild finansiering bl.a. från Forskningsråds-
nämnden och Samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet. LINDA ger med sitt stora urval och panel
en mycket hög statistisk säkerhet i de föränd-
ringar som beräknas. SCB:s Inkomstfördel-
ningsundersökningar (HINK) bedöms ge för
osäkra skattningar vid indelning i regioner.
Undersökningen avser perioden 1991-1998.
Omläggningen av inkomststatistiken i samband
med skattereformen 1990-1991 gör det svårt att
jämföra med 1980-talet. För att kunna bedöma
utvecklingen under de senaste åren används det
storurval ur SCB:s inkomst- och förmögenhets-
register 1997 som utgör ett underlag till skatte-
prognoser. Från denna databas görs en fram-
skrivning till 1998. Resultaten visar således inte
den faktiska inkomstfördelningen utan en be-
dömning av det troliga utfallet.
Den ekonomiska standarden mäts enligt
gängse metoder i individernas genomsnittliga
disponibla inkomst som justerats för skillnader i
hushållens försörjningsbörda (Faktaruta 1).
LINDA:s uppgifter om hushållens sammansätt-
ning bygger på mantalsskrivningen och har där-
för olika begränsningar. Det saknas bl.a. uppgif-
ter om faktiskt samboende varför man tvingas
använda deklarationsuppgifterna om vilka som är
samboende och likställda med gifta (har varit
gifta eller har eller har haft gemensamma barn). I
LINDA underskattas särskilt antalet faktiskt
samboende utan barn och kvalitén kan variera
över tiden. Trots detta bedöms en justering för
försörjningsbörda med hjälp av hushållsuppgif-
terna i LINDA ge en mindre missvisande be-
skrivning av den faktiska utvecklingen än utan
justering.
Landet kan delas in geografiskt, efter befolk-
ningstäthet eller efter ekonomiska förhållanden
och näringsstruktur, eller kombinationer därav.
Varje indelning har sina fördelar och brister,
ingen indelning ger en fullständig bild av tren-
derna i olika delar av landet. I följande analyser
används därför flera kompletterande indelningar
som tar hänsyn till läge, ekonomisk struktur
och/eller arbetsmarknadsförhållanden.
Faktaruta 1
Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomster
från arbete, kapital och transfereringar minus
betald skatt, givet underhållsbidrag samt återbe-
talning av studiemedel och socialbidrag. Erhållna
studiemedel betraktas som transferering.
Ekonomisk standard: Hushållens disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda i 1998 års
priser.
Justering för försörjningsbörda: Den disponibla
inkomsten divideras med hushållets samman-
lagda konsumtionsvikt ("konsumtionsenheter").
Ensamboende ges vikten 1,16, samboende vuxna
1,92, barn i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66,
11-17 år 0,76. Vikterna baseras på Socialstyrel-
sens tidigare normer för socialbidrag.
Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomster än medianinkomsten.
Riksområden : Riksområden är en geografisk
indelning av landet i åtta delar. Indelningen tar
inte hänsyn till strukturella skillnader på arbets-
marknaden, i ekonomiska och andra förhållan-
den mellan landsbygd och stad inom det geogra-
fiska området.
Regionfamiljer: Baseras på NUTEK:s indel-
ning av kommunerna i 81 lokala arbetsmark-
nadsregioner (LA-regioner). Kommunerna sam-
manförs i grupper med utgångspunkt i statistik
om pendlingsresor, avstånd och arbetsmark-
nadens styrka. LA-regionerna sammanförs sedan
i sex regionfamiljer efter produktionsförutsätt-
ningarna med hänsyn till befolkning, företagar-
andel, eftergymnasial utbildning, avstånd till
kommuncentrum resp. till högskoleort. De sex
regionfamiljerna är inte geografiskt samlade och
innehåller strukturella skillnader.
Kommungrupper: Kommunförbundets indel-
ning av kommuner som bygger på folkmängd,
läge, befolkningstäthet och näringsstruktur.
Varje grupp innehåller kommuner från olika
delar av landet men strukturen är relativt homo-
gen.
4 Inkomstspridningen mellan
regioner
Syftet med följande kartläggning är att ge en
översiktlig bild av spridningen i ekonomisk stan-
dard mellan personer som bor i olika regioner i
landet under 1990-talet. Några analyser av vilka
faktorer som förklarar förändringar över tiden
görs inte.
4.1 Ekonomisk standard
Trots ekonomisk kris, arbetslöshet och budget-
sanering finns det inga tydliga tendenser till en
ökad spridning i ekonomisk standard mellan per-
soner som bor i olika delar av landet.
Den geografiska indelningen i s.k. riksområ-
den visar att under 1991-1996 minskade den
ekonomiska standarden något kraftigare bland
de som bor i Stockholmsområdet och Östra
Mellansverige än i andra områden (tabell 4.1).
De som bor i Norra Mellansverige och Mellersta
Norrland hade lägre standardminskningar än
andra regioner. Framskrivningen till 1998 tyder
på att den ekonomiska återhämtningen under
senare år har varit något mer gynnsam för perso-
ner i Stockholmsområdet och något mindre för
de som bor i Norrland. Sammantaget finns det
emellertid en tendens till utjämning mellan riks-
områden med relativt hög ekonomisk standard
och andra områden med lägre standard.
Indelningen efter bl.a. arbetsmarknadens
egenskaper i s.k. regionfamiljer visar att personer
i tillväxtregioner som storstadsområden och hög-
skoleregioner i genomsnitt hade den största
minskningen av den ekonomiska standarden
1991-1996. Personer i småregioner med hög an-
del offentlig sysselsättning klarade sig bäst.
Framskrivningen till 1998 tyder på att inkoms-
terna för de som bor i regioner som drabbades
mest av standardminskningar har återhämtat sig
något bättre. Den sammantagna bilden är en
ganska oförändrad spridning mellan region-
familjerna under 1990-talet.
Tabell 4.1 Individernas disponibla inkomst justerad för
försörjningsbörda i olika regioner 1991-1998. 1998 års
priser. Medianer
Område
1991
1996
Föränd-
ring, %
1991/96
Fram-
skriv-
ning
1996/98
Hela riket
92 900
86 400
-7,0
3,2
Riksområden
Stockholms län
104 200
95 600
-8,3
4,0
Östra Mellansverige
91 900
85 100
-7,4
3,4
Småland m öarna
87 600
82 300
-6,1
2,9
Sydsverige
92 000
85 700
-6,8
3,0
Västsverige
91 700
85 600
-6,7
3,1
Norra Mellansverige
88 300
83 400
-5,5
2,7
Mellersta Norrland
89 400
84 300
-5,7
2,4
Övre Norrland
91 500
85 200
-6,9
2,5
Regionfamiljer
Storstadsregioner
99 800
91 600
-8,2
3,8
Universitets- o hög-
skoleregioner
92 100
85 400
-7,3
3,3
Regionala centra
90 200
84 500
-6,3
2,7
Sekundära centra
88 200
82 700
-6,2
3,5
Småregioner, privat
sysselsättning
87 700
82 300
-6,2
3,0
Småregioner, offentlig
sysselsättning
85 000
80 600
-5,2
2,2
Kommungrupper
Storstäder
99 100
90 700
-8,5
3,2
Förortskommuner
104 300
95 900
-8,1
4,3
Större städer
93 500
86 600
-7,4
3,1
Medelstora städer
90 200
84 600
-6,2
3,2
Industrikommuner
88 700
83 700
-5,6
3,4
Landsbygdskommuner
83 200
78 400
-5,8
2,5
Glesbygdskommuner
83 200
79 000
-5,0
2,9
Övr större kommuner
88 800
82 700
-6,9
3,0
Övr mindre kommuner
87 300
82 000
-6,1
2,5
Källa: LINDA samt storurval från Inkomst- och förmögenhetsstatistiken,
Finansdepartementets beräkningar
Indelningen i kommungrupper bekräftar de ten-
denser som visas av den geografiska och arbets-
marknadsrelaterade indelningen. Minskningen i
ekonomisk standard 1991-1996 var betydligt
större för personer i storstäder och förortskom-
muner jämfört med dem i exempelvis glesbygds-
och landsbygdskommuner. Även i medelstora
städer och glesbygdskommuner har utvecklingen
varit något mindre ogynnsam. Återhämtning
fram till 1998 har delvis utjämnat skillnaderna
men sammantaget har storstäder haft en något
mindre gynnsam utveckling.
4.2 Ekonomisk standard efter boende-
kostnader och barnomsorgsutgifter
Enbart jämförelser av justerade disponibla in-
komster mellan personer som bor i olika delar av
landet kan ge en delvis vilseledande bild av den
ekonomiska välfärden. Det kan finnas betydande
regionala skillnader i konsumtion och priser. I
vissa regioner kan den ekonomiska standarden
reduceras av jämförelsevis höga resekostnader,
matpriser osv., i andra delar är boendekostnader,
offentliga avgifter osv. förhållandevis höga.
Den "osynliga" eller informella ekonomin kan
också variera i omfattning. Egenproduktion, byte
av tjänster etc. kan vara vanligare i vissa delar av
landet medan möjligheten att konsumera sub-
ventionerad kultur, högre utbildning o.dyl. är
högre i andra delar.
Underlaget för att ta hänsyn till sådana skill-
nader är emellertid svagt eller obefintligt. Det
finns ingen statistik som entydigt visar att boen-
dekostnaderna skulle ha ökat betydligt mer i
storstadsregioner än i mindre regioner. Både
SCB:s Inkomstfördelningsundersökningar
(HINK) och Bostads- och hyresundersökningar
(BHU) tyder på att ökningarna varit ganska lika
1991-1995/96. Undersökningar av regionala
prisskillnader på andra varor och tjänster saknas.
Omfattningen av och förändringar i den infor-
mella ekonomin är mycket svåra att mäta.
I HINK finns det emellertid uppgifter om
hushållens boende- och barnomsorgsutgifter.
Om dessa basutgifter frånräknas de disponibla
inkomsterna enligt LINDA visar det sig att
skillnaderna i ekonomisk standard mellan de som
bor i olika regioner i genomsnitt är ganska obe-
tydliga. Enligt den geografiska indelningen har
storstadsboende endast ca åtta procent högre
köpkraft än de som bor i Norrlands kommuner
(tabell 4.2). De andra regionala indelningarna ger
liknande små skillnader.
Jämförelsen har naturligtvis begränsningar.
Det beaktas inte att samma boendekostnad
oftast innebär en lägre boendestandard i stor-
stadsområden än i andra delar av landet, ej heller
förmögenhetsutvecklingen i olika regioner.
Tabell 4.2 Individernas disponibla inkomst justerad för
försörjningsbörda efter boendekostnader och barnomsorgs-
avgifter 1996. 1998 års priser. Medianer
Område
Kronor
Index
(Sverige=100)
Hela riket
61 600
100
Riksområden
Stockholms län
66 300
108
Östra Mellansverige
60 900
99
Småland m öarna
60 200
98
Sydsverige
61 200
99
Västsverige
60 700
99
Norra Mellansverige
60 200
98
Mellersta Norrland
61 900
100
Övre Norrland
61 400
100
Regionfamiljer
Storstadsregioner
63 700
103
Universitets- o högskoleregioner
61 200
99
Regionala centra
61 000
99
Sekundära centra
60 900
99
Småregioner, privat sysselsättning
60 500
98
Småregioner, offentlig sysselsättning
58 600
95
Kommungrupper
Storstäder
62 000
101
Förortskommuner
67 100
109
Större städer
61 600
100
Medelstora städer
61 300
100
Industrikommuner
61 900
100
Landsbygdskommuner
57 600
94
Glesbygdskommuner
58 000
94
Övr större kommuner
60 700
99
Övr mindre kommuner
59 500
97
Källa: LINDA, HINK SCB, Finansdepartementets beräkningar
5 Befolkningsförändringarnas
inverkan
Den regionala inkomstspridningen påverkas av
förändringar i befolkningens sammansättning.
Sedan årtionden ökar befolkningen i storstads-
regioner, universitets- och högskoleregioner och
i vissa andra regionala centra. I småregioner
minskar befolkningen. Under de senaste åren har
tendensen till minskad befolkning i småregioner
förstärkts och berör även många regionala
centra.
Sedan länge har ungdomar och kvinnor ofta valt
att flytta till storstadsområdena där det finns
bättre tillgång till jobb. Under vissa perioder av
1980- och 1990-talen har denna utveckling enligt
NUTEK dolts av höga födelsetal och ett stort
antal invandrare som genom invandringspoliti-
ken utplacerades i hela landet. Nu när födelse-
talen och invandringen minskar och många in-
vandrare väljer att flytta till storstadsregionerna
blir de underliggande tendenserna synligare.
Under år 1997 hade 70 procent av kommu-
nerna ett utflyttningsöverskott och folkmängden
minskade i 210 kommuner. De yngsta minskar
mest i utflyttningskommuner men ökar mest i
inflyttningskommuner.
Den relativt stabila regionala inkomstsprid-
ningen under 1990-talet kan dölja förändringar
som beror på flyttningar mellan kommuner och
skillnader i befolkningsutveckling. För att un-
dersöka hur befolkningsutvecklingen påverkat
trenden i den regionala inkomstspridningen har
en standardvägning genomförts med avseende på
ålder. Den innebär förenklat att man undersöker
hur inkomstutvecklingen skulle ha varit i res-
pektive region om ålderssammansättningen inte
hade förändrats.
Resultaten visar att förändringarna i regioner-
nas ålderssammansättning i allmänhet har haft en
obetydlig inverkan. Utan dessa förändringar
skulle skillnaderna mellan riksområden ha mins-
kat ytterligare något 1991-1996. Stockholms-
området skulle haft en något sämre utveckling
medan storstäder i allmänhet hade haft en något
mindre negativ trend. Det gäller även glesbygds-
kommuner och vissa andra mindre kommuner.
Standardvägningen förändrar dock resultaten
endast med några tiondels procentenheter.
Ett annat sätt att analysera hur omflyttningen
har påverkat den ekonomiska standardutveck-
lingen i regionerna är att jämföra inkomstut-
vecklingen för de personer som bott kvar i re-
gionen under hela perioden med utvecklingen
för samtliga personer inom regionen dvs. inklu-
sive de som flyttat till eller från regionen. De
skillnader som visas kan delvis tolkas som effek-
terna av omflyttningen. I tabell 5.1 visas att skill-
naderna i förändring av den ekonomiska stan-
darden 1991-1996 var mindre för personer som
bott kvar hela perioden än för samtliga personer.
Skillnaderna var störst i storstadsområden och
andra tätorter. Detta pekar på att omflyttningen
delvis förklarar varför dessa regioner hade en
något sämre utveckling under perioden. Den
något svagare utvecklingen för Stockholms-
området beror exempelvis delvis på att personer
med relativt låga inkomster flyttat in från andra
delar av landet. Inverkan av andra faktorer som
exempelvis skillnader i utbildningsnivå har inte
analyserats.
Tabell 5.1 Förändring av disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda 1991-1996 för personer som bor kvar i
regionen jämfört med för samtliga personer vid periodens
början resp. slut. 1998 års priser.
Område
Ej
flyttat
Samtliga
Diffe-
rens
Andel ej
flyttat
Riksområden
-6,1
-7,0
-0,9
89
Stockholms län
-6,6
-8,3
-1,7
89
Östra Mellansverige
-6,2
-7,4
-1,2
89
Småland m öarna
-5,4
-6,1
-0,7
88
Sydsverige
-5,9
-6,8
-0,9
91
Västsverige
-5,9
-6,7
-0,8
91
Norra Mellansverige
-5,5
-5,5
0
89
Mellersta Norrland
-5,6
-5,7
-0,1
88
Övre Norrland
-6,3
-6,9
-0,6
90
Regionfamiljer
-6,1
-7,0
-0,9
88
Storstadsregioner
-6,5
-8,2
-1,7
90
Universitets- o högskole-
regioner
-6,1
-7,3
-1,2
88
Regionala centra
-5,8
-6,3
-0,6
88
Sekundära centra
-5,7
-6,2
-0,6
85
Småregioner, privat
sysselsättning
-6,2
-6,2
0,1
85
Småregioner, offentlig
sysselsättning
-5,6
-5,2
0,5
86
Kommungrupper
-6,0
-7,0
-1,0
84
Storstäder
-6,4
-8,5
-2,0
80
Förortskommuner
-6,4
-8,1
-1,7
83
Större städer
-5,9
-7,4
-1,5
87
Medelstora städer
-5,7
-6,2
-0,6
85
Industrikommuner
-5,1
-5,6
-0,6
85
Landsbygdskommuner
-5,9
-5,8
0,1
84
Glesbygdskommuner
-5,6
-5,0
0,6
84
Övr större kommuner
-6,4
-6,9
-0,5
85
Övr mindre kommuner
-6,1
-6,1
0,0
83
Källa: LINDA, Finansdepartementets beräkningar
6 Fördelningen av offentlig
välfärdskonsumtion
Till den ekonomiska välfärden bör man egent-
ligen också räkna värdet av den individuella kon-
sumtionen av offentliga tjänster. Ett huvudmotiv
för subventionerna av offentliga tjänster är att ge
alla medborgare oavsett social ställning, ekono-
miska förhållanden och bostadsort, lika tillgång
till skola, vård och omsorg. Kostnadsutjäm-
ningen i utjämningssystemet för kommuner och
landsting syftar till att ge alla kommuner likvär-
diga ekonomiska förutsättningar att ge sina invå-
nare god service oberoende av inkomstförhållan-
den och opåverkbara strukturella kostnader.
SCB och Svenska kommunförbundet beräk-
nar årligen vad skilda verksamheter kostar i lan-
dets olika kommuner. För att få en indikator på
värdet av konsumtionen av de viktigaste väl-
färdstjänsterna har för varje kommun summerats
nettokostnaderna för barnomsorg, grundskola,
gymnasium samt handikapp- och äldreomsorg
och beräknats per invånare.
Under perioden 1993-1997 har detta kon-
sumtionsvärde minskat mer i Stockholmsområ-
det och Sydsverige än i andra delar av landet
(tabell 6.1). Indelningen i regionfamiljer visar en
liknande bild. Minskningen har varit starkare i
storstads- och högskoleregioner medan exem-
pelvis konsumtionsvärdet ökat i småregioner
som domineras av offentlig sysselsättning. Störst
ökning har inträffat i glesbygdskommuner. För-
ändringarna i befolkningen, dvs. sammanlagt
antal barn i barnomsorg, i åldern 7-19 år och
antal personer 65 år och äldre, visar inget tydligt
samband med ändringen i värdet av konsum-
tionen.
Tabell 6.1 Konsumtionsvärde av barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola och äldreomsorg per invånare år 1993-
1997. Andel barn i barnomsorg, ungdomar i åldern 7-19 år
samt personer 65 år och äldre av befolkningen. 1998 års
priser. Medelvärden
Område
Konsum-
tions-
värde
1997
För-
ändring
1993/97
Andel av
befolk-
ningen
1997, %
För-
ändring
1993/97,
%
Hela riket
19 700
-2,7
42,3
4,9
Riksområden
Stockholms län
19 100
-6,5
39,6
5,1
Östra Mellansverige
19 200
-2,3
42,9
5,2
Småland m öarna
20 400
0,4
44,5
4,8
Sydsverige
18 100
-6,3
42,2
3,8
Västsverige
19 300
0,6
42,1
5,3
Norra Mellansverige
21 100
-1,4
44,2
5,7
Mellersta Norrland
22 600
-0,5
43,6
3,4
Övre Norrland
23 600
-1,0
42,3
5,4
Regionfamiljer
Storstadsregioner
18 600
-5,3
40,1
5,2
Universitets- o hög-
skoleregioner
19 200
-2,8
42,4
4,5
Regionala centra
20 300
-1,3
43,2
4,7
Sekundära centra
20 700
0,6
45,0
5,3
Småregioner, privat
sysselsättning
22 300
-0,4
44,6
5,7
Småregioner, offentlig
sysselsättning
23 100
1,9
45,9
5,7
Kommungrupper
Storstäder
19 000
-4,9
38,7
1,5
Förortskommuner
18 100
-6,6
40,5
8,9
Större städer
19 200
-4,2
41,4
4,1
Medelstora städer
20 100
-1,6
43,8
5,9
Industrikommuner
20 400
0,3
44,3
5,7
Landsbygdskommuner
21 100
1,2
46,0
4,6
Glesbygdskommuner
25 000
6,2
47,1
5,0
Övr större kommuner
20 800
-0,7
44,7
5,6
Övr mindre kommuner
21 600
4,0
45,0
5,5
Källa: SCB, Svenska kommunförbundet, Finansdepartementets beräkningar
Dessa beräkningar ger bara en ungefärlig bild av
utvecklingen. Betydande delar av den offentliga
konsumtionen ligger utanför måttet, t.ex. hälso-
och sjukvård, högre utbildning, individ- och
familjeomsorg osv. Vissa skillnader i redovis-
ningsmetoder före 1995 och omläggningen detta
år gör det något osäkert att jämföra nivåer före
och efter.
De disponibla inkomsterna säger inte allt om vil-
ken konsumtionsstandard man har i olika regio-
ner. Värdet av den offentliga konsumtionen
säger inte heller allt om kvalitén i de offentliga
tjänsterna eftersom det kan finnas skillnader i
produktionskostnader mellan olika delar av
landet.
Resultaten tyder dock på att bilden av en
ganska jämn fördelning av ekonomisk standard
mellan regionerna och tendenser till utjämning
under 1990-talet troligen skulle förstärkas om
man bättre kunde beakta värdet av offentliga
välfärdstjänster.
7 Den kommunala
inkomstspridningen
Den regionala inkomstspridningen kan dölja för-
ändringar som sker inom regioner eller mellan de
rikaste och de fattigaste delarna av landet.
Inkomstutveckling för dem som bor i kommu-
ner med liten befolkning kan synas dåligt när
man beskriver förändringarna för stora grupper
av kommuner.
Ett sätt att undersöka detta är att jämföra
genomsnittsinkomsterna i enskilda kommuner.
Har klyftan ökat eller minskat mellan de kom-
muner vars befolkning har högst ekonomisk
standard och de kommuner vars invånare har
lägst?
Det finns inga etablerade metoder för sådana
analyser. De flesta metoder avser främst att stu-
dera om regioners ekonomiska utveckling kon-
vergerar eller divergerar över tiden. I det följande
har en praktisk ansats valts, nämligen att analy-
sera kommunerna på samma sätt som man nor-
malt undersöker fördelningen bland hushåll och
individer.
Ett mått på spridningen är kvoten mellan den
genomsnittliga ekonomiska standarden bland
den tiondel kommuner med högst standard och
den tiondel med lägst. Denna kvot visar att skill-
naden i genomsnittsinkomst är ca 20 procent.
Kvoten varierar under 1990-talet med det finns
ingen trend till ökad spridning.
En beräkning av den så kallade Gini-koefficien-
ten för den genomsnittliga justerade disponibla
inkomsten i varje kommun åren 1984-1996 visar
en mycket stabil utveckling (diagram 7.1). Trots
en viss ökning av inkomstspridningen bland
hushåll 1984-1990 finns ingen motsvarande
ökning av spridningen mellan kommunerna.
Kurvorna bryts 1990-1991 på grund skatte-
reformen. Den högre Gini-koefficienten efter
1991 beror främst på att inkomster mäts bättre
efter reformen. Inte heller under perioden
1991-1998 visas någon tydlig ökning av inkomst-
spridningen.
Diagram 7.1 Den kommunala inkomstspridningen (Gini-
koefficienten) 1984-1998
Faktaruta 2
Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på ojämn-
heten i inkomstfördelningen som antar värdet 0
när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid
maximal ojämnhet, dvs. när en kommun får alla
inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad
som händer i mitten av fördelningen.
8 Sammanfattande kommentarer
Det finns en oro för att den ekonomiska krisen,
den höga arbetslösheten, budgetsaneringen och
befolkningsomflyttningen har medfört växande
regionala inkomstklyftor.
Åtskilliga mätare på den ekonomiska utveck-
lingen, exempelvis bruttoregionalprodukt och
taxerade inkomster för olika regioner och kom-
muner, pekar också på att skillnaderna har ökat
mellan rika och fattiga delar i Sverige under
1990-talet. Många drar därmed den slutsatsen att
det är mycket stora skillnader i inkomster mellan
regionerna.
Denna analys som baseras på individernas dis-
ponibla inkomster justerade för försörjnings-
börda visar dock att utjämningen av ekonomisk
standard mellan regioner är mycket effektiv. Om
man tar hänsyn till basutgifter för boende och
barnomsorg är det ganska obetydliga skillnader i
ekonomisk standard mellan boende i storstads-
områden och i Norrland, småregioner och gles-
bygdskommuner. Den ekonomiska välfärden i
form av konsumtionen av kommunala välfärds-
tjänster förefaller också vara mycket jämnt för-
delad över landet. Det finns inga tydliga tenden-
ser till ökade regionala inkomstklyftor.
Regioner, med relativt liten befolkning i förvärvsaktiv ålder, som är
geografiskt utspridd, få med högre utbildning och få företagare.
Småföretag och regioner i Sverige 1998 - med ett tillväxtperspektiv för
hela landet. NUTEK B 1998:10.
Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975-1995. SCB Levnads-
förhållanden rapport 91.
Indelningen av kommunerna i Riksområden baseras på län.
För en redovisning av hur kommunerna är indelade i regionfamiljer, se
NUTEK rapport R 1998:6
Kommungruppernas indelning framgår av ”Vad kostar verksamheten i
din kommun?”, SCB och Svenska kommunförbundet.
Vad kostar verksamheten i Din kommun? SCB och Svenska
kommunförbundet.
Överföringen av vissa delar av den psykiatriska vården från landstingen
till kommunerna 1995-1996 har beaktats genom att utgifterna för
handikapp- och äldreomsorg i varje kommun justerats med beräknad
erhållen skattekompensation.
PROP. 1998/99:100 BILAGA 3
PROP. 1998/99:100 BILAGA 3
2
11