Post 5899 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:100 ·
Hämta Doc ·
1999 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Regeringens proposition
1998/99:100
1999 års ekonomiska vårproposition
Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak,
ändrade anslag för budgetåret 1999, skattefrågor,
kommunernas ekonomi m.m.
Regeringens proposition
1998/99:100
1999 års ekonomiska vårproposition
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 31 mars 1999
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Regeringen
föreslår ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002 samt ett mål för det finansiella
sparandet i offentlig sektor på 2,0 procent av BNP år 2002. Regeringen aviserar inom ramen för
budgetmålen en politik för arbete och utbildning. Regeringen redovisar även en bedömning av
kommunsektorns
ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1999.
Innehållsförteckning
1 Finansplan 15
1.1 Ansvar för Sverige 15
1.2 Den ekonomiska utvecklingen 16
1.2.1 Den internationella utvecklingen 17
1.2.2 Den svenska utvecklingen 17
1.3 Sverige – en nation med ekonomisk styrka 19
1.3.1 Sunda offentliga finanser 19
1.3.2 Stabila priser 23
1.3.3 En lönebildning i balans 25
1.4 Sverige – en nation i utbildning och arbete på väg in i 2000-talet 25
1.4.1 Sverige – en nation i utbildning 26
1.4.2 Sverige – en nation i arbete 27
1.4.3 Sverige – en nation på väg in i 2000-talet 29
1.4.4 Hela Sverige skall växa 33
1.5 Sverige – en nation i trygghet och rättvisa 34
1.5.1 Den generella välfärden 34
1.5.2 Från bidrag till arbete 34
1.5.3 Skolan, vården och omsorgen – välfärdens kärna 35
1.6 Rättvisa skatter 36
1.6.1 Skatteöverläggningarna 36
1.6.2 Nya skatteförslag 38
2 Förslag till riksdagsbeslut 41
3 Lagförslag 47
3.1 Förslag till ändring i lagen (1994:419) om brottsofferfond 47
3.2 Förslag till lag om kreditering av anställningsstöd på
skattekonto 48
3.3 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, m.m. 49
3.4 Förslag till lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden 50
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt 51
3.6 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 52
4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten 55
4.1 Budgetpolitiska mål 55
4.1.1 Utgiftstak 55
4.1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor 56
4.2 Samhällsekonomiska förutsättningar 56
4.3 Politiska prioriteringar 57
4.4 Statsbudgetens utveckling 1998–2002 61
4.4.1 Statsbudgetens inkomster 61
4.4.2 Statsbudgetens utgifter 62
4.4.3 Statsbudgetens saldo, statssskulden och statens finansiella
sparande 66
4.5 Kommunsektorns finanser 69
4.6 Ålderspensionssystemet 69
4.7 Den offentliga sektorns finanser 71
5 Uppföljning av utgifter för 1998, utgiftsprognos för 1999 och
tilläggsbudget för 1999 75
5.1 Inledning 75
5.2 Uppföljning av statsbudgetens preliminära utfall 1998 75
5.2.1 Statsbudgetens preliminära utfall 1998 75
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1998 76
5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter 1998 76
5.3 Utgiftsprognos för 1999 79
5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 1999 81
5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde 82
5.4 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1999 87
5.4.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 87
5.4.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 87
5.4.3 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 89
5.4.4 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan 92
5.4.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 92
5.4.6 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 93
5.4.7 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 94
5.4.8 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp 96
5.4.9 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 96
5.4.10 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 97
5.4.11 Utgiftsområde 15 Studiestöd 100
5.4.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 100
5.4.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 101
5.4.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande 102
5.4.15 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 102
5.4.16 Utgiftsområde 21 Energi 103
5.4.17 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 104
5.4.18 Utgiftsområde 24 Näringsliv 107
5.4.19 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 109
6 Inkomster 113
6.1 Inledning 113
6.2 Offentliga sektorns skatter – periodiserad redovisning 114
6.2.1 Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m. 114
6.2.2 Regelförändringar 114
6.2.3 Inkomstskatt personer 116
6.2.4 Inkomstskatt bolag 117
6.2.5 Socialavgifter 118
6.2.6 Egendomsskatter 119
6.2.7 Skatt på varor och tjänster 120
6.3 Statsbudgetens inkomster – kassamässig redovisning 122
6.3.1 Övergången från periodiserad till kassamässig redovisning 122
6.3.2 Skatter m.m. 124
6.3.3 Övriga inkomster 127
6.4 Uppföljning av statsbudgetens inkomster 1998 128
6.5 Skattekvot 129
7 Utgiftstak och utgiftsramar åren 2000–2002 133
7.1 Utgiftstak för staten 133
7.2 Preliminär fördelning på utgiftsområden 134
7.3 Budgeteringsmarginal, utnyttjande av saldoutrymme och
utgiftstak för offentlig sektor 138
7.3.1 Budgeteringsmarginalen och saldoutrymmet 138
7.3.2 Beräkning av utgifterna för den offentliga sektorn 139
7.4 Beskrivning av utgiftsområde 1–27 140
8 Skattefrågor 165
8.1 Inledning 165
8.2 Fastighetsbeskattning 165
8.2.1 Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000 165
8.2.2 Reavinstbeskattning av fastigheter 166
8.3 Företagsinriktade åtgärder 167
8.3.1 Förvärv av egna aktier 167
8.3.2 Kupongskatt på näringsbetingade innehav 168
8.3.3 Stoppregler 168
8.3.4 Beskattning av utländska nyckelpersoner 169
8.3.5 Utredning om fåmansföretag och generationsskiften 169
8.4 Energi- och trafikbeskattning 169
8.4.1 Skatteväxling 169
8.4.2 Miljöincitament i trafikbeskattningen 170
8.4.3 Jordbrukets beskattning 171
8.5 Uppföljning av åtgärder i budgetpropositionen för 1999 171
8.5.1 Skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare 171
8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus 171
8.5.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster 171
8.6 Finansiella effekter 172
9 Kommunsektorn 177
9.1 Allmänna utgångspunkter 177
9.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren 178
9.2.1 Kommunsektorns andel av samhällsekonomin 178
9.2.2 Kommunsektorns betydelse för det offentliga
finansiella sparandet 178
9.2.3 Den ekonomiska utvecklingen fram till och med år 1998 179
9.2.4 De kommunala verksamheterna 180
9.2.5 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram
till år 1998 181
9.2.6 Sammanfattande bedömning av utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren 182
9.3 Förutsättningar för kommuner och landsting de närmaste åren 183
9.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen 183
9.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom skolan, vården och
omsorgen 183
9.3.3 Förändringar i utjämningssystemet 184
9.3.4 Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting att
uppnå balanskravet 184
9.3.5 Särskilda insatser 186
9.3.6 Sammanfattande bedömning av förutsättningarna för
kommuner och landsting att klara balanskravet 186
9.4 Ökade satsningar på kommuner och landsting 187
9.4.1 Höjda statsbidrag och ökade skatteinkomster 187
9.4.2 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner år 2000 189
9.4.3 Andra satsningar som påverkar kommuner och landsting 190
9.5 Övriga frågor 190
9.5.1 Uppföljning och utvärdering av kommuner och landsting 190
9.5.2 Systemet för ersättning för viss mervärdesskatt till kommuner
och landsting 192
10 Revision av EU-medel 195
10.1 Bakgrund 195
10.2 Utgångspunkter för Sveriges agerande rörande
revisionsrättens iakttagelser 196
10.3 Iakttagelser i rapporterna för 1997 presenterade under 1998
samt svenskt agerande i rådet 196
10.4 Bedömning av iakttagelser som rör Sverige i årsrapporten 197
Bilagor
Bilaga 1 Svensk Ekonomi
Bilaga 2 Avstämning av målet om en halverad arbetslöshet till år 2000
Bilaga 3 Fördelningspolitisk redogörelse
Bilaga 4 Redovisning av skatteavvikelser
Bilaga 5 Gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 1999
Tabellförteckning
1.1 Försörjningsbalans 1998–2002 17
1.2 Nyckeltal 1999–2002 18
1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling 19
1.4 Offentliga finanser 1993–2002 20
1.5 BNP-tillväxt 20
1.6 Besparingar, begränsningsbelopp och finansiering. Nettoeffekt på
offentliga finanser 21
1.7 Nya reformer. Nettokostnad, offentliga finanser 22
1.8 Nya utbildningssatsningar 27
1.9 Gröna nyckeltal 31
1.10 Resurser till skola, vård och omsorg 1997–2002 36
2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och
nya anslag för budgetåret 1999 43
4.1 Makroekonomiska förutsättningar 56
4.2 Sammanfattning av reformer 59
4.3 Besparingar, utgiftsminskningar och finansiering 60
4.4 Total effekt av finansiering/utgiftsminskningar och reformer 61
4.5 Statsbudgetens inkomster 61
4.6 Statsbudgetens utgifter 62
4.7 Takbegränsade utgifter 1998-2002 64
4.8 Statsskuldsräntor 65
4.9 Periodiserade ränteutgifter 65
4.10 Statsbudgetens saldo och statsskulden 66
4.11 Statsbudgetens saldo efter överföring till hushållen samt justering
för större engångseffekter 67
4.12 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande efter
beräkningsteknisk överföring till hushållen 69
4.13 Kommunsektorns finanser 69
4.14 Pensionssystemets finansiella sparande 70
4.15 Offentliga sektorns finanser 72
5.1 Statsbudgetens preliminära utfall år 1998 76
5.2 Takbegränsade utgifter år 1998 76
5.3 Statsbudgetens utgifter år 1998 79
5.4 Budgetsaldo och statsskuld år 1999 80
5.5 Takbegränsade utgifter år 1999 81
5.6 Besparingar år 1999 82
5.7 Begränsningsbelopp år 1999 82
5.8 Prognos för takbegränsade utgifter år 1999 86
5.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 95
5.3 Bemyndiganden för anslaget B4 Energiforskning 104
6.1 Statsbudgetens inkomster 113
6.2 Antaganden och förändringar jämfört med budgetpropositionen
för 1999 (BP) 114
6.3 Bruttoeffekter av regeländringar 114
6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1997–2002 115
6.5 Prisutveckling på småhus 119
6.6 Intäkter från energiskatter 121
6.7 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1997–2001 123
6.8 Statsbudgetens inkomster 1998–2002 123
6.9 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt–Fysiska personers
inkomstskatt 125
6.10 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt–Juridiska personers
inkomstskatt 125
6.11 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt–Socialavgifter 126
6.12 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt–Mervärdesskatt 126
6.13 Riksbankens inlevererade överskott 127
6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten 130
6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och
periodiserad skattekvot 130
7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden 135
7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan Budgetpropositionen
för 1999 och 1999 års ekonomiska vårproposition till följd av förändrade
förutsättningar, volymfaktorer m.m. 136
7.3 Utgiftstak för den offentliga sektorn 140
8.1 Budgeteffekter av i VÅP99 aktualiserade skatteförslag m.m.
Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för statsbudgeten och för offentlig
sektor åren 1999–2002 samt varaktiga nettoeffekter för offentlig
sektor 172
9.1 Kommunernas resultaträkning åren 1994–1998 180
9.2. Landstingens resultaträkning åren 1994–1998 180
9.3 Nettokostnader år 1997 samt förändring åren 1996-1997 181
9.4 Antalet anställda/anställningar inom kommuner och landsting
åren 1993–1998 182
9.5 Kommunsektorns finanser 183
9.6 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting 188
9.7 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner åren 2000-2002 189
Diagramförteckning
1.1 De statliga utgiftstaken 1997–2002 22
1.3 Hushållens inflationsförväntningar samt KPI utfall 1994–1999 23
1.4 Svenska, tyska och amerikanska 10-årsräntor 1998–1999 24
1.5 Månadskostnad efter skatt för ett 2-årigt bostadslån 24
1.6 Valutakurs mot euron, 1998–1999 24
1.7 Förändring disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till följd av
förslagen i propositionen 35
1.8 Förändring av disponibel inkomst genom förslag i propositionen, kvinnor
och män 35
4.1 Statsskuldsräntor 65
4.2 Statsskuldens utveckling 68
6.1 Realisationsvinster 1986-1997 116
6.2 Inkomstskatt och antal företag 1997 117
9.1 Kommunsektorns finansiella sparande 1980-1998, miljarder kronor och
procent av BNP 179
1
Finansplan
1 Finansplan
1.1 Ansvar för Sverige
Svensk ekonomi står stark. Visserligen påverkas
även Sverige av den sämre utvecklingen i
omvärlden. Tillväxten blir därför något lägre än
tidigare beräknat, i vart fall den närmaste
framtiden. Likväl fortsätter den inhemska
ekonomin att växa i god takt, inte minst vad
gäller privat konsumtion och investeringar. Den
reguljära sysselsättningen har det senaste året
ökat med över 100 000 personer och
arbetslösheten har fortsatt att minska.
Den goda utvecklingen i den reala ekonomin
äger rum samtidigt som inflationen är praktiskt
taget obefintlig, den offentliga sektorn uppvisar
betydande överskott, räntan är en av de lägsta i
Europa och bytesbalansen ligger på en stabil
överskottsnivå.
Av avgörande betydelse för att återvinna
styrkan i den svenska ekonomin och skapa
förtroende för den ekonomiska politiken har
varit den framgångsrika budgetsaneringen.
Ambitiösa budgetmål har formulerats och har
uppnåtts, i vissa fall med god marginal. Hit hör
såväl målet om överskott i de offentliga
finanserna om 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel som utgiftstaket, som
är en central del av den nya och bättre
fungerande budgetprocessen.
Det är också av stor vikt att inflationen i
Sverige har etablerats på en varaktigt mycket låg
nivå. Avgörande för detta är den framgångsrika
budgetsaneringen. Penningpolitiken och
Riksbankens ökade självständighet har därtill
bidragit till detta, liksom åtgärder som ökar
konkurrensen och därmed stärker
konsumenternas ställning. För att vidmakthålla
prisstabilitet också på längre sikt är det
nödvändigt att lönebildningen förbättras.
Regeringen bedömer att det finns en viss risk
att utgiftstaket för åren 1999 och 2000 inte
kommer att hållas. Mot den bakgrunden vidtas
vissa åtgärder i form av besparingar m.m., som
syftar till att begränsa de totala utgifterna till en
nivå som ligger under utgiftstaken. Budget-
eringsmarginalerna för åren 1999 och 2000 är
förhållandevis små. Beredskap finns att vid
behov vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa
att utgiftstaken hålls.
För åren 2001 och därefter uppkommer ett
visst budgetmässigt utrymme utöver det
fastlagda överskottsmålet. Utrymmet växer över
tiden och bestäms av hur hög den ekonomiska
tillväxten blir. Detta utrymme kan användas dels
för vissa utgiftsökningar, dels för vissa
skattesänkningar.
I denna vårproposition föreslås en del utgifts-
ökningar, huvudsakligen med början år 2001.
Däremot behandlas skattepolitiken bara i
begränsad utsträckning. Skattepolitikens
långsiktiga inriktning och möjligheterna att
genomföra en mera omfattande skattereform får
behandlas i annat sammanhang.
1990-talets ekonomiska kris innebar bl.a. att
sysselsättningen minskade kraftigt och att i
motsvarande mån antalet människor som för sin
försörjning är beroende av transfereringar och
bidrag ökade väsentligt. Även om denna
utveckling har vänt på senare tid, så återstår
mycket att göra innan en mera robust grund har
lagts för förbättrad välfärd och stigande
inkomster i framtiden.
Det är nödvändigt att allt fler människor
successivt kan få arbete och att beroendet av
transfereringar och bidrag minskar. Detta krav
förstärks av den väntade demografiska
utvecklingen som innebär att antalet äldre
människor kommer att öka väsentligt med
åtföljande behov av ökade resurser för pensioner,
vård och omsorg. Det är mot denna bakgrund
som regeringen formulerat ett
sysselsättningsmål, som innebär att andelen av
befolkningen i åldrarna 20–64 år som har arbete
år 2004 skall uppgå till 80 procent.
Politiken måste under en följd av år ha en
sådan inriktning att en övergång från
bidragsberoende till arbete stimuleras. Det
kommer att kräva åtgärder på en rad områden.
Några åtgärder med en sådan utformning
återfinns i denna vårproposition.
Målet om en halverad öppen arbetslöshet till
år 2000 ligger fast som ett riktmärke för den
ekonomiska politiken. Regeringen kommer noga
att följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Om
så erfordras är regeringen beredd att föreslå
ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten.
En politik för ökad sysselsättning måste i allt
högre grad bygga på utbildning,
kompetensutveckling och forskning. Detta är
nödvändigt både för att stärka individernas
möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden
och för att stärka Sverige i en allt hårdare
internationell konkurrens. Därför föreslår
regeringen en fortsättning av Kunskapslyftet och
framtidssatsningen på skolan, en fortsatt
utbyggnad av antalet högskoleplatser och
förstärkta resurser för forskning och
forskarutbildning.
Även i arbetslivet måste ökade insatser göras
för att stimulera kompetensutvecklingen.
Regeringen föreslår sådana åtgärder, som
förutsätter samfinansiering med EU-medel och,
inte minst, ökade insatser från arbetsgivarna.
En rad åtgärder föreslås för att effektivisera
arbetsmarknaden och öka samarbetet mellan
högskola och näringsliv. Av särskild betydelse är
att underlätta för utsatta grupper att komma in
på arbetsmarknaden. Bland annat införs ett nytt
stöd för att stimulera arbetsgivare att anställa
arbetslösa personer med långa inskrivningstider.
En långsiktigt uthållig tillväxt och
sysselsättningsökning förutsätter insatser för att
förbättra miljön och säkerställa en ekologiskt
hållbar utveckling. I vårpropositionen föreslås
bl.a. att de lokala investeringsprogrammen
utsträcks i tiden, att miljöforskningen tillförs
ökade resurser och att insatserna för
marksanering, kalkning och biotopskydd
förstärks och förlängs.
Det utrymme som skapas genom
budgetsanering och ekonomisk tillväxt bör också
kunna användas för att stärka rättvisan och
välfärden. Tidigare aviserade höjningar av
barnbidragen åren 2000 och 2001 genomförs.
Utrymme skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs
skolan, vården och omsorgen genom att de
generella statsbidragen till kommuner och
landsting höjs utöver tidigare fattade beslut. Det
kommunala utjämningssystemet reformeras.
Pensionsreformen fullföljs. Biståndet höjs till
0,74 procent av BNI 2002.
Sverige skall präglas av samarbete
Regeringen avser att under mandatperioden
försöka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning. Sverige är för litet
för stora konflikter.
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på
en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för
den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu
föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet berör fem områden – ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö –
och innefattar både konkreta förslag och
åtaganden inför framtiden. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning, ett offentligt
överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Regeringen eftersträvar en bred förankring av
en kommande skattereform. Samtliga
riksdagspartier deltar för närvarande i
överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav
på rättvis fördelning skapa goda och stabila regler
för tillväxt och sysselsättning, en ekologisk
hållbar utveckling samt att garantera välfärden
och dess finansiering.
Den dialog som regeringen har inlett med
företrädarna för näringslivet har varit fruktbar
och förtjänar en fortsättning. Regeringens
ambition är att fortsätta denna dialog kring olika
förslag som syftar till att stärka Sverige som
företagarnation.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella ekonomiska utvecklingen
präglas alltjämt av Asienkrisen och dess
konsekvenser för världsekonomin. Detta
påverkar utsikterna för den svenska exporten.
Till viss del kompenseras detta av en stark
utveckling på den svenska hemmamarknaden.
Tillväxten i Sverige väntas minska från 2,9
procent 1998 till 2,2 procent 1999. År 2000
beräknas tillväxten ånyo öka till 2,6 procent.
Sverige kommer att ta steget in i nästa sekel med
god tillväxt, låg inflation, sjunkande arbetslöshet
och minskande statsskuld.
1.2.1 Den internationella utvecklingen
Prognosen för den globala tillväxten har
reviderats ned jämfört med bedömningen i
budgetpropositionen från oktober 1998.
Exportförutsättningarna för svensk industri har
försämrats i ännu högre grad då en betydande
avmattning väntas på viktiga svenska
exportmarknader.
Avmattningen av konjunkturen i Europa
väntas bli kortvarig tack vare stigande
realinkomster, låga räntor och en stark
framtidstro bland hushållen. Arbetslösheten
förutses minska.
Konjunkturen i Förenta staterna är alltjämt
god. Under slutet av 1999 väntas dock både
investeringarna och den privata konsumtionen
dämpas. Samtidigt som arbetslösheten sjunkit till
drygt 4 procent är inflationen historiskt sett
mycket låg. Den framgångsrika penningpolitiken
har spelat en central roll för den gynnsamma
utvecklingen.
Under det senaste året har den ekonomiska
krisen slagit hårt mot Asien, Ryssland och
Brasilien. Turbulensen på de finansiella
marknaderna har dock avtagit och effekterna på
den globala ekonomin av utvecklingen i
Sydamerika väntas bli måttliga.
I de krisdrabbade asiatiska länderna har en
stabilisering skett, och i några länder kan även en
försiktig återhämtning skönjas. De tydligaste
tecknen finns i Sydkorea och Thailand, två länder
som genomfört konkreta åtgärder för att
reformera den finansiella sektorn. En
omstrukturering av finanssektorn inverkar
positivt på hela ekonomin och är även i andra
länder en viktig förutsättning för en stärkt
tillväxt.
Japan har en nyckelroll i den asiatiska
utvecklingen och kraftfulla åtgärder för en
fortsatt strukturomvandling är av stor vikt för att
förbättra den japanska ekonomin.
Den finansiella och politiska krisen i Ryssland
under hösten är ett kraftigt bakslag för
reformprocessen. Valutan har försvagats och
inflationen skjutit i höjden. BNP väntas i år och
nästa år fortsätta att sjunka. Ryssland behöver
stärka reformprocessen och skyndsamt vidta
åtgärder för att hantera den finansiella sektorns
problem.
1.2.2 Den svenska utvecklingen
Under perioden 1978 till 1998 var den
genomsnittliga svenska BNP-tillväxten 1,7
procent. Jämfört med detta är den
prognostiserade tillväxten för 1999 på 2,2
procent god. Ändå är 1999 ett svagt år jämfört
med 1998 och år 2000. Orsaken till den
temporära svackan är framför allt den svaga
tillväxten på viktiga svenska exportmarknader.
Svensk hemmamarknad är fortfarande stark.
Det finns i dag historiskt goda förutsättningar
för en hög och uthållig tillväxt i svensk ekonomi.
De offentliga finanserna visar ett stigande
överskott, inflationen och
inflationsförväntningarna är låga och räntan är
låg. Därmed skapas stabila spelregler för företag
och investerare.
Prognos för 1999 och 2000
En betydande del av konjunkturförsvagningen
beror på investeringsvaruindustrin, som drabbas
av nedgången i investeringsefterfrågan i våra
viktigaste handelsländer. En begränsad
återhämtning förutses mot slutet av 1999, vilket
innebär att varuexporten kan stiga snabbare igen.
Svensk industri väntas i viss mån fortsätta att ta
marknadsandelar.
Tabell 1.1 Försörjningsbalans 1998–2002
Mdkr
Procentuell volymförändring
1998
1999
2000
2001
2002
Privat konsumtion
951,9
2,6
2,4
1,8
1,8
Offentlig konsumtion
466,4
1,0
1,0
0,9
0,2
Stat
142,5
1,0
0,5
0,5
0,5
Kommuner
323,9
1,0
1,1
1,1
0,1
Bruttoinvesteringar
260,5
4,8
5,4
4,6
4,6
Näringsliv exkl. bostäder
202,9
4,4
4,1
2,4
2,5
Bostäder
25,4
12,1
17,8
22,0
20,0
Myndigheter
32,2
1,5
2,8
1,5
0,1
Lagerbidrag
12,3
-0,7
0,2
0,0
0,0
Export
810,4
3,6
5,7
5,2
5,1
Import
697,9
2,9
6,7
4,9
4,5
BNP
1803,7
2,2
2,6
2,5
2,5
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den privata tjänstesektorn är inne i en expansiv
fas med stigande produktion och en god
sysselsättningstillväxt. Den utvecklingen väntas
fortsätta.
Enligt SCB har sysselsättningen i små och
medelstora företag ökat med drygt 25 000
personer mellan 1997 och 1998.
Till skillnad från de senaste åren väntas även
bostadsinvesteringarna tillta. Fastighetspriserna
är nu så höga och räntorna så låga att det i allt
större delar av Sverige är lönsamt att bygga nya
bostäder.
Tabell 1.2 Nyckeltal 1999–2002
Årlig procentuell förändring
1999
2000
2001
2002
KPI, årsgenomsnitt
0,2
0,8
1,7
2,0
Kostnadstimlön
3,0
3,2
3,0
3,0
Öppen arbetslöshet1
5,8
5,4
5,1
5,0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1
3,6
3,6
3,5
3,5
Antal sysselsatta
1,4
0,6
0,9
0,8
Real disponibel inkomst2
3,6
1,8
3,6
3,0
Hushållens nettosparkvot, nivå2
2,1
1,6
3,3
4,3
Bytesbalans 3
1,3
1,5
1,7
2,1
Tysk ränta 10-års statsobligation4
4,0
4,2
4,4
4,6
Svensk ränta 10-års statsobligation4
4,3
4,4
4,6
4,8
TCW-index4
123
120
118
118
1 Andel av arbetskraften
2 Inklusive beräkningsteknisk överföring
3 Procent av BNP
4 Årsgenomsnitt
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Riksbank och
Finansdepartementet.
Hushållens förtroende avseende den egna
ekonomin är högt. Inflationen är låg. De
offentliga finanserna är i ordning.
Arbetslösheten sjunker och sysselsättningen
stiger kraftigt. Hushållen har dessutom en god
förmögenhetsställning. Hushållens konsumtion
väntas därför bli fortsatt stark.
Konkurrenstrycket såväl i Sverige som i
utlandet är högt och produktivitetsutvecklingen
gynnsam, vilket medför fortsatt små
prisökningar i såväl producent- som
konsumentledet framöver.
Arbetsmarknaden
Sysselsättningen ökar snabbt. I februari 1999 var
104 000 fler sysselsatta jämfört med samma
månad året innan. Sysselsättningsutvecklingen
väntas vara fortsatt god under de närmaste åren.
Den öppna arbetslösheten fortsätter att falla. I
februari 1999 var den öppna arbetslösheten 5,6
procent, en nedgång med 1,1 procentenheter
jämfört med samma månad året innan. Den
öppna arbetslösheten var bland kvinnor i februari
1999 4,9 procent. Den öppna arbetslösheten
bland män är högre. Kvinnor dominerar dock
bland de deltidsarbetslösa.
Den största ökningen av sysselsättningen sker
inom tjänstenäringen. Det gäller såväl inom den
privata som den offentliga sektorn. Regeringens
prioritering av skolan, vården och omsorgen ger
resultat.
Arbetslöshetsmålet har haft en central roll i
den ekonomiska politiken. En rad insatser har
vidtagits under de gångna åren för att successivt
pressa tillbaka arbetslösheten. Denna politik har i
allt väsentligt varit framgångsrik. När målet om
en halverad arbetslöshet till 4 procent år 2000
sattes upp 1996 var den genomsnittliga öppna
arbetslösheten 8,1 procent. Enligt innevarande
prognos väntas arbetslösheten falla till 5,4
procent år 2000. Det är en god utveckling, men
inte tillräcklig. Målet om en halverad öppen
arbetslöshet på 4 procent år 2000 ligger fast.
Därför kommer regeringen noga att följa
utvecklingen och, om det visar sig nödvändigt,
föreslå ytterligare åtgärder mot arbetslösheten
utöver de som föreslås i denna proposition.
Huvudorsaken till att målet ej uppnås i den
nuvarande prognosen är den svaga
internationella utvecklingen som följer i spåret av
Asienkrisen. En annan orsak är att
löneökningarna har varit något större än
beräknat.
Samtidigt har arbetskraftsutbudet fortsatt att
öka. När arbetslösheten sjunker ökar
optimismen om möjligheterna att få ett arbete.
Därmed söker sig personer, som tidigare inte ens
tyckt det varit mödan värt att registrera sig som
arbetslösa, ut på arbetsmarknaden för att leta
efter ett jobb. Mellan februari 1998 och februari
1999 ökade arbetskraften med 63 000 personer.
Att fler personer söker sig ut i arbetskraften är
en mycket positiv och önskvärd utveckling. Det
senaste årets utveckling kan jämföras med att
arbetskraften mellan 1991 och 1994 minskade
med drygt en kvarts miljon personer. Sverige
skall arbeta sig ur krisen.
Sverige behöver fler människor i arbete och en
ökad arbetskraft om vi skall kunna behålla en
god välfärd för alla. Inte minst viktigt är detta
mot bakgrund av att Sverige de närmaste
årtiondena kommer att ha en åldrande
befolkning.
Tabell 1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Antal sysselsatta1
3964
3927
3986
3963
3922
3979
4035
4059
4096
4129
varav privat sektor1
2630
2633
2698
2698
2695
2735
2779
2790
2813
2843
varav offentlig sektor1
1328
1290
1287
1263
1223
1240
1252
1265
1279
1282
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år2
75,9
74,2
74,8
74,6
73,9
74,6
75,3
75,6
76,1
76,5
Öppen arbetslöshet3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,0
6,5
5,8
5,4
5,1
5,0
Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder3
4,3
5,3
4,4
4,5
4,3
3,9
3,6
3,6
3,5
3,5
Kostnadstimlön4
2,8
2,4
3,3
6,1
4,5
3,6
3,0
3,2
3,0
3,0
1 Tusental personer.
2 Reguljärt sysselsatta i åldern 20–64 år i procent av befolkningen i den åldersgruppen.
3 I procent av arbetskraften.
4 Årlig procentuell förändring.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
För att tydligt markera denna syn valde
regeringen i budgetpropositionen för 1999 att
presentera ett sysselsättningsmål. Andelen
sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år
skall öka från ca 74 procent 1997 till 80 procent
2004. Därigenom minskar behovet av sociala
ersättningar. Sysselsättningsmålet måste ges en
central roll i den ekonomiska politiken.
Ambitionen har höjts. Med förslagen i denna
proposition tas steg som behövs för att målen
skall uppnås. Arbetslösheten skall betvingas.
Sverige skall åter till full sysselsättning.
Kalkyl för 2001 och 2002
Kalkylen för 2001 och 2002 baseras på att
lönebildningen fungerar väl och att tillgången på
arbetskraft är god. Då beräknas tillväxten bli 2,5
procent både 2001 och 2002.
Tillväxten drivs av investeringar och privat
konsumtion men även till viss del av
utrikeshandeln. Den offentliga konsumtionen
ökar till följd av de ökade resurserna till skola,
vård och omsorg. Sysselsättningen beräknas öka
med 0,9 respektive 0,8 procent. Den öppna
arbetslösheten fortsätter att minska och som
årsgenomsnitt beräknas den bli 5,0 procent 2002.
1.3 Sverige – en nation med
ekonomisk styrka
Sunda offentliga finanser och stabila priser är en
förutsättning för en uthållig hög tillväxt och
därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är,
och har sedan 1994 varit, styrande för den
ekonomiska politiken. Framgångarna har varit
betydande. Låneberoendets tid är förbi.
Överskott i de offentliga finanserna kan nu
pressa tillbaka statsskulden.
1.3.1 Sunda offentliga finanser
Sverige har på ett par år gått från att ha ett av
industrivärldens största underskott till överskott
i de offentliga finanserna. År 1993 var
underskottet i de offentliga finanserna 12,3
procent av BNP. Fem år senare hade detta vänts
till ett överskott på 2,2 procent av BNP.
Trots denna remarkabla förbättring kvarstår
en stor statsskuld som följd av fallet i
sysselsättningen och underskottspolitiken i
början av 1990-talet. Den svenska statsskulden
var den 31 december 1998 1 449 miljarder
kronor. Trots det stora överskottet under 1998
fortsatte statsskulden att öka i nominella termer.
Försvagningen av kronan under 1998 gjorde att
den del av statsskulden som var upplånad i
utländsk valuta växte mer än vad som
amorterades. Detta visar tydligt att Sverige
fortfarande är i en utsatt position trots de senaste
årens konsolidering. Enbart ränteutgifterna i
statens budget utgör 1999 cirka 93 miljarder
kronor.
Med flytande växelkurs och inflationsmål är
finanspolitikens främsta syfte att skapa goda
betingelser för tillväxt och sysselsättning genom
att bevara överskotten i de offentliga finanserna
och hålla utgifterna under kontroll. Därmed
skapas förutsättningar för låga räntor vilket i sin
tur leder till höga investeringar, god tillväxt, ökad
sysselsättning och ökade möjligheter till en god
fördelningspolitik.
Tabell 1.4 Offentliga finanser 1993–2002
Procent av BNP
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Utgiftskvot
72,8
70,0
67,3
65,8
63,9
62,4
62,1
60,5
59,2
57,6
Inkomstkvot
60,5
59,7
59,6
63,7
62,8
64,6
63,9
62,6
62,4
61,5
Skattekvot
50,2
49,8
49,9
54,1
54,2
56,1
56,0
55,2
55,3
55,1
Finansiellt sparande
-12,3
-10,3
-7,8
-2,1
-1,1
2,2
1,8
2,1
3,1
4,0
Överföring
1,1
2,0
Finansiellt sparande efter
överföring
-12,3
-10,3
-7,8
-2,1
-1,1
2,2
1,8
2,1
2,0
2,0
Nettoskuld1
11,0
21,9
23,6
20,2
19,0
15,4
10,1
5,9
2,4
0,3
Konsoliderad bruttoskuld1
76,0
79,3
78,0
77,2
77,0
75,4
67,6
62,2
54,2
51,0
Statens budgetsaldo, mdkr 1
-242
-185
-138
-21
-6
10
93
71
171
22
1 Efter beräkningsteknisk överföring till hushållen 2001 och 2002 av den del av överskottet i offentlig sektor som överskrider målsatta överskott.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Budgetpolitiska mål
Regeringen har under de senaste åren arbetat
med fleråriga och preciserade budgetpolitiska
mål. Resultaten av detta har varit mycket gott.
De budgetpolitiska målen för 1996 och 1997
uppfylldes med bred marginal. Även 1998 klaras
budgetmålet med stor marginal. För 1999 och
2000 är dock marginalen mindre.
När målet om offentliga finanser i balans 1998
sattes upp våren 1995 var det få som trodde att
det var möjligt att uppnå. I efterhand kan
konstateras att de offentliga finanserna 1998
uppvisade ett överskott på 2,2 procent av BNP.
Två övergripande mål styr budgetpolitiken.
De offentliga finanserna skall uppvisa överskott
och utgifterna skall ej överstiga de uppsatta
utgiftstaken.
Överskott i de offentliga finanserna
En stark välfärd kräver starka offentliga finanser.
En stor offentlig skuld innebär att framtida
generationer tvingas använda en stor del av de
resurser de skapar till att betala räntor och
amorteringar. Därför skall de offentliga
finanserna uppvisa ett överskott.
Det långsiktiga budgetmålet för regering och
riksdag är ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en
gradvis anpassning av detta är budgetmålen för
den offentliga sektorns finansiella sparande 0,5
procent av BNP 1999 och 2,0 procent för år 2000
och 2001.
Målen för åren 1999 till 2001 gäller vid den
tillväxt som kalkylerades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika
från denna skall motsvarande avvikelse tolereras.
Enligt nuvarande prognoser för 1999 och 2000
beräknas tillväxten bli något lägre än vad som
prognostiserades 1997. Enligt regeringens
bedömning är detta inte en väsentlig avvikelse.
Tabell 1.5 BNP-tillväxt
Procent
1997
1998
1999
2000
Totalt
VP 1999
1,8
2,9
2,2
2,6
9,7
VP 1997
2,3
2,5
2,8
2,7
10,7
Differens
-0,5
0,4
-0,6
-0,1
-1,0
År 2001 uppnås målet med bred marginal.
Utöver det målsatta överskottet på 2,0 procent
av BNP finns ett utrymme som kan användas till
reformer för ökad sysselsättning och rättvisa på
1,1 procent av BNP om så bedöms vara lämpligt
bl.a. ur konjunktursynvinkel. Detta utrymme har
beräkningstekniskt överförts till hushållssektorn
i här redovisade kalkyl.
Regeringen föreslår att målet för år 2002 skall
vara 2,0 procent av BNP. Även detta år görs
därför en beräkningsteknisk överföring, som
detta år motsvarar 2,0 procent av BNP, så att
målet nås. Resultatet är att den offentliga
sektorns nettoskuld är så gott som borta 2002.
Utgiftstaken
Utvecklingen med kraftigt stigande
budgetunderskott i början av 1990-talet
förvärrades av den dåliga budgetdisciplinen. För
att inte åter hamna i samma situation
reformerades budgetprocessen under 1996.
Genom en stramare budgetprocess kan regering
och riksdag tydligare prioritera välfärden.
Ett av de viktigaste inslagen i den nya
budgetprocessen är att regeringen i samband
med vårpropositionen presenterar förslag till
nominella utgiftstak för tre år framåt. De statliga
utgifterna måste sedan hållas under utgiftstaken.
Utgiftstaket för 1997 klarades med bred
marginal. Enligt preliminära siffror klarades även
taket för 1998.
Regeringen bedömer att det finns en viss risk
för att utgiftstaket skulle kunna överskridas 1999
om inga åtgärder vidtas. Regeringen föreslår
därför vissa besparingar för att klara taket.
Dessutom har regeringen beslutat om så kallade
begränsningsbelopp för vissa anslag. Det innebär
att utgifterna inte får överskrida dessa belopp.
För 1999 beräknas budgeteringsmarginalen efter
dessa åtgärder till 1 miljard kronor. Om denna
marginal skulle visa sig vara otillräcklig avser
regeringen att under innevarande år vidta
ytterligare åtgärder. Utgiftstaken skall hållas.
Enligt regeringens bedömning är
budgeteringsmarginalen för år 2000 för liten för
att kunna hantera makroekonomiska störningar
om inga åtgärder vidtages. Samtidigt finns det
behov av att göra besparingar av strukturell natur
inom t.ex. läkemedelssubventionerna för att få
ner de snabbt ökande kostnaderna. Därför
föreslås vissa besparingar även för år 2000. De
sämst ställda pensionärerna kompenseras dock.
Budgeteringsmarginalen för 2001 är
betryggande stor, 16 miljarder kronor samtidigt
som målet om 2,0 procents överskott uppnås
med bred marginal.
Regeringen föreslår att utgiftstaket för 2002
skall vara 810 miljarder kronor.
Den nya budgetprocessen har på ett
avgörande sätt förbättrat betingelserna för en
ansvarsfull ekonomisk politik. Det hindrar inte
att det bör göras en översyn av hur den nya
processen fungerar. En översyn av
budgetprocessen har därför påbörjats i såväl
riksdag som regering. Dess principer om
budgetdisciplin och ordning och reda i de
offentliga finanserna skall ligga fast.
Tabell 1.6 Besparingar, begränsningsbelopp och
finansiering. Nettoeffekt på offentliga finanser
Miljoner kronor
1999
2000
2001
2002
Regeringskansliet
0
0
0
100
Försvarsram inkl
omställningsbidrag
0
0
0
1 000
Högkostnadsskydd, läkemedel
800
1 370
1 370
1 370
Sjukpenninggrundande inkomst
0
90
280
470
Antagandepoäng, vilande
förtidspension
0
90
170
250
Underhållsstöd
0
210
210
210
Socialfonden
0
400
1 000
1 000
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
1 040
2 790
1 100
1 100
Vuxenstudiestöd
60
0
0
0
Kunskapslyftet
0
900
1 080
0
Räntebidrag
0
110
0
0
Stöd till lokala
investeringsprogram
120
740
550
0
Investeringsbidrag
0
250
0
0
Bidrag för att minska
elanvändning
60
200
0
0
Väghållning
500
500
0
0
Övrigt kommunikationer
0
100
150
200
Jordbruk
870
400
0
0
Finansiering maxtaxa
0
0
1 700
1 300
Begränsningsbelopp
3 730
Övrigt
580
730
370
390
Summa besparing
7 750
8 870
7 990
7 390
En långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi
Budgetsaneringen innebar såväl
utgiftsnedskärningar som skattehöjningar. För
perioden 2001 och framåt är perspektivet det
spegelvända. Sverige kan då tillåta sig såväl
utgiftsökningar som skattesänkningar, förutsatt
att de håller sig inom de ramar som kravet på
överskott i de offentliga finanserna, utgiftstaken,
konjunkturläget och den ekonomiska tillväxten
medger. Därför behövs en långsiktig inkomst-
och utgiftsstrategi som en riktlinje för den
ekonomiska politiken de kommande åren.
Utgångspunkten för en sådan strategi är att
det offentliga överskottet om två procent av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel skall
bestå. Regeringen gör bedömningen att med ett
sådant mål är det möjligt att under de kommande
åren öka de offentliga utgifterna samtidigt som
det kommer att finnas utrymme för
skattesänkningar. En långsiktig inkomst- och
utgiftsstrategi syftar till att finna en rimlig
avvägning mellan sådana utgiftsökningar och
skattesänkningar. Den förenar kraven på å ena
sidan starka offentliga finanser, å andra sidan
berättigade önskemål om förbättringar av den
offentliga välfärden och likaledes motiverade
krav på skattesänkningar. Därmed befästs den
ekonomiska politikens stadga och trovärdighet
vilket bidrar till en hållbar och hög ekonomisk
tillväxt för en god välfärd.
Diagram 1.1 De statliga utgiftstaken 1997–2002
Procent av BNP 1.
1 Till följd av ålderspensionsreformen gjordes hösten 1998 en teknisk justering av
utgiftstaken för åren 1999–2001. För att möjliggöra en jämförelse över tiden har
utgiftstaken för 1997 och 1998 justerats.
Reformer
Den goda utvecklingen av de offentliga
finanserna, den nya budgetprocessen samt de nu
föreslagna besparingarna möjliggör nya reformer
inom prioriterade områden för de kommande
åren. Reformerna kan delas in i fem huvudsakliga
områden:
Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett
åtgärdsprogram genomförs för att göra
sysselsättningsökningen uthållig.
Kunskap och kompetens. Högskoleutbildning,
forskarutbildning och grundforskning tillförs
mer resurser, en studiestödsreform genomförs
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
Mer resurser tillförs barnomsorgen, skolan,
vården och omsorgen, maxtaxa inom
barnomsorgen införs m.m.
Rättvisan skall stärkas. Biståndet höjs, de
tillfälliga skattesänkningarna förlängs. Dessutom
höjs barnbidraget enligt tidigare förslag.
Hållbara Sverige. En rad åtgärder genomförs
för att göra Sverige mer ekologiskt uthålligt.
Tabell 1.7 Nya reformer.
Nettokostnad, offentliga finanser
Miljoner kronor
2000
2001
2002
Arbetslösheten skall betvingas
Stärkt platsförmedling
700
0
0
Anställningsstöd
970
1 120
1 120
Lönebidrag m.m.
90
90
90
Kunskap och kompetens
Kompetensutveckling
400
1 000
1 000
Nytt studiestödsystem, pensionsrätt
0
800
1 600
Kunskapslyftet
0
0
3 170
Högskoleplatser
0
450
1 350
Forskning och forskarutbildning
70
470
780
Särskilda utbildningssatsningar
30
80
500
Stiftelsehögskolor
0
200
200
Övrigt
40
0
0
Skolan, vården och omsorgen
Generella statsbidraget
0
2 000
3 000
200-kronan till kommunsektorn
1 250
0
0
Maxtaxereform och allmän förskola
0
1 700
3 400
Ersättning till vissa steriliserade
90
20
0
Personliga ombud psykiskt funktions-
hindrade
90
90
90
Handikappområdet
240
190
60
Rättvisan skall stärkas
Bistånd
0
0
200
Skattereduktion
3 000
300
0
Fastighetsskatt, hyresfastigheter
0
640
1 100
Pensionstillskott
270
0
0
Särskilt grundavdrag, pensionärer
110
0
0
Rättsväsendet
150
150
150
Hållbara Sverige
Markinköp
0
0
370
Marksanering
0
90
300
Miljöforskning
50
100
100
Biotopskydd
0
80
100
Byggforskning
50
50
50
Hållbara Sverige – övrigt
40
30
70
Bidrag till minskad elanvändning
0
210
210
Lokala investeringsprogram
0
0
1 200
Övrigt
10
0
0
Summa reformer
7 660
9 850
20 200
1.3.2 Stabila priser
Stabila priser är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög
inflation försämrar förutsättningarna för en
uthålligt hög tillväxt och därmed också för en
stabilt hög sysselsättning. En hög och ojämn
inflation har dessutom negativa
fördelningseffekter. Den övergripande uppgiften
för penningpolitiken är därför prisstabilitet.
Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt. Riksbanken har definierat
prisstabilitet som att ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2
procent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt
och nedåt. Regeringen stöder penningpolitikens
inriktning och står bakom inflationsmålet.
Diagram 1.3 Hushållens inflationsförväntningar samt KPI
utfall 1994–1999
Procent
Riksdagen tog under hösten 1998 ett andra
beslut om att göra Riksbanken mera självständig.
Därmed har grundlagen ändrats. Beslutet
grundade sig på den fempartiöverenskommelse
som gjorts om penning- och valutapolitiken för
att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten. De
nya bestämmelserna innebär bl.a.:
- Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet som läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett
fast penningvärde. Eftersom Riksbanken är
en myndighet under riksdagen bör banken
därutöver stödja den allmänna ekonomiska
politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar
tillväxt och en hög sysselsättning, utan att
åsidosätta prisstabilitetsmålet.
- I regeringsformen har ett förbud införts för
varje myndighet att ge instruktioner till
Riksbanken i frågor som rör penningpolitik.
Dessutom får en ledamot av
riksbanksdirektionen inte söka eller ta emot
instruktioner när hon eller han fullgör
penningpolitiska uppgifter.
- Riksbankschefen får en stärkt ställning
genom att det i regeringsformen anges att
denna eller denne under den sexåriga
mandatperioden får avsättas endast om hon
eller han inte längre uppfyller de krav som
ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller
om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig
försummelse.
- Ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor har förts över från Riksbanken till
regeringen. Riksbanken skall besluta om
tillämpningen av det växelkurssystem som
regeringen beslutat om.
Den nya riksbankslagstiftningen som trädde i
kraft den 1 januari 1999 innebär också att
Riksbanken fått en ny direktion med sex
heltidsanställda ledamöter som självständigt
fattar de penningpolitiska besluten. Direktionen
har beslutat att målformuleringen för
Riksbanken ligger fast.
Räntan
Den låga inflationen och de sanerade offentliga
finanserna har medfört att Riksbanken kunnat
sänka sin styrränta, den s.k. reporäntan, till under
3 procent. Det är drygt en procentenhet lägre än
under början av hösten och den lägsta styrränta
Sverige haft sedan den moderna
kreditmarknaden började ta form under 1980-
talet. Sverige har därmed en av Europas lägsta
styrränta
De svenska räntorna ligger i ett historiskt
perspektiv på unikt låga nivåer. Saneringen av de
offentliga finanserna och penningpolitikens
inriktning på prisstabilitet är de viktigaste
förklaringarna till att de svenska 10-årsräntorna
nu endast ligger strax över euroräntorna och
t.o.m. under räntenivåerna i Förenta staterna.
Diagram 1.4 Svenska, tyska och amerikanska 10-årsräntor
1998–1999
Procent
Internationella räntor med längre löptid har stigit
sedan årsskiftet, till följd av bl.a. den ihållande
tillväxten i Förenta staterna. Trots uppgången av
de amerikanska långa räntorna är de svenska
räntorna lägre än under början av hösten 1998, ca
4,4 procent jämfört med ca 4,7 procent.
Differensen mot den tyska tioåriga räntan har
fallit från strax under 1 till ca 0,4 procent. Detta
beror främst på att turbulensen på de
internationella finansiella marknaderna har lagt
sig och att det efter valet står klart att den
ekonomiska politiken är fortsatt inriktad på
överskott i de offentliga finanserna och låg
inflation.
Både korta och långa räntor beräknas förbli
låga. Det innebär att det finns utrymme för
lättnader för dem som bor i hyresrätt, i takt med
att lägre räntekostnader slår igenom i
hyressättningen, och för hushåll med villa- eller
bostadsrättslån. Månadskostnaden efter skatt för
ett normalt tvåårigt villalån på 500 000 kronor
har fallit från ca 3 500 kronor till ca 1 500 kronor
sedan hösten 1994.
Diagram 1.5 Månadskostnad efter skatt för ett 2-årigt
bostadslån
Kronor
Kronan
Kronan har stärkts. Jämfört med ett konkurrens-
vägt genomsnitt av valutor har kronan stärkts
med ca 4 procent sedan årsskiftet. Detta är delvis
en spegling av en lugnare internationell miljö på
de finansiella marknaderna men också ett uttryck
för att förtroendet för svensk ekonomi är starkt.
Diagram 1.6 Valutakurs mot euron, 1998–1999
Före 1/1 1999 kurs mot D-mark omräknad till euro
Penningpolitikens inriktning på prisstabilitet och
flytande växelkurs innebär att det är naturligt
med en viss variation i kronans växelkurs. Den
internationella finansiella turbulensen under
hösten medförde att kronan försvagades och
växelkursfluktuationerna tilltog. Andra
jämförbara valutor med rörlig växelkurs utsattes
också för stora valutakursrörelser.
EMU
Den 1 januari infördes EU:s gemensamma
valuta, euron. Införandet av euron utgör ett
historiskt och betydelsefullt steg i den
europeiska integrationen. Valutaunionen
påverkar i hög utsträckning Sverige ekonomiskt
och politiskt. Det är viktigt också för Sverige att
projektet blir en framgång.
Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Ett eventuellt beslut om deltagande i
valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd.
Sverige håller dörren öppen för ett senare inträde
i valutaunionen. Ett beslut om ett svenskt
deltagande i valutaunionen skall underställas
svenska folket för prövning i val eller i
folkomröstning. Det är angeläget att ett framtida
ställningstagande om deltagande i valutaunionen
föregås av ordentlig debatt och analys.
För att öka kunskapen och stimulera en bred
debatt om ett eventuellt svenskt deltagande har
ett informations- och folkbildningsarbete
påbörjats. Syftet är att detta skall vara
vittomfattande och opartiskt. En särskild
delegation har nyligen tillsatts av regeringen med
uppgift att fördela 20 miljoner kronor till
folkhögskolor och folkbildningsorganisationer
för utbildnings- och informationsprojekt om
EMU. Sedan tidigare bedrivs även en av
regeringen initierad informationsinsats om
praktiska eurofrågor som syftar till att informera
företag och hushåll om praktiska aspekter av
eurons införande.
Regeringens uppfattning är att det inte är
aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM2. Erfarenheterna från
den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet
i kombination med rörlig växelkurs är goda.
1.3.3 En lönebildning i balans
En väl fungerande lönebildning är en
förutsättning för att sysselsättningen skall
fortsätta att öka i tillfredsställande takt.
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är
annorlunda nu mot förr. När lönekostnaderna
steg mer i Sverige än i omvärlden under 1970-
och 1980-talen medförde det på kort sikt
inflation och först efterhand försvagad
konkurrenskraft och högre arbetslöshet.
Utvecklingen visar att en beredvillighet att
acceptera inflation inte ger en hållbart låg
arbetslöshet. Inflationsvägen är stängd.
Även vid en väsentligt lägre arbetslöshet än
dagens måste löneökningarna hålla sig vid en låg
nivå. Regeringen tillsatte därför en utredning för
att se över regelverket kring lönebildningen.
Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande i
november 1998 och remissbehandlingen
avslutades i mars 1999.
Reformeringen av lönebildningen är i första
hand en fråga för arbetsmarknadens parter. Om
parterna ej förmår ta det nödvändiga ansvaret för
lönebildningen vilar ansvaret på statsmakterna.
Under hösten 1998 har parterna fört
diskussioner om en tänkt allians för tillväxt,
vilken även skulle innefatta spelreglerna för
lönebildningen. När dessa samtal inte ledde till
någon överenskommelse tillsatte regeringen två
samsynsmän med uppdrag att rapportera om
möjligheterna för arbetsmarknadens parter att nå
en samsyn rörande bl.a. spelreglerna kring
lönebildningen. De två samsynsmännen
rapporterade i mars till regeringen att det finns
betydande motsättningar mellan parterna i synen
på spelreglerna kring lönebildningen, men att det
också finns en bred samsyn om vissa principer
för lönebildningen och om ett antal andra frågor.
Mot denna bakgrund avser regeringen att under
hösten 1999 lägga förslag om regelverket för
lönebildningen.
Att motverka osakliga löneskillnader på grund
av kön är en av jämställdhetspolitikens viktigaste
frågor. Därför kommer regeringen att prioritera
uppföljning och analys av de uppdrag och
åtgärder som redan beslutats. Vid behov kommer
regeringen att överväga ytterligare steg för att
motverka osakliga löneskillnader. Även här har
dock arbetsmarknadens parter huvudansvaret.
Regeringen kommer att inbjuda
arbetsmarknadens parter till överläggningar i
avsikt att påskynda det arbete som bedrivs för att
motverka lönediskriminering. Regeringen avser
att i höstens budgetproposition återkomma med
en handlingsplan för hur det fortsatta arbetet för
att motverka osakliga löneskillnader på grund av
kön skall bedrivas.
1.4 Sverige – en nation i utbildning
och arbete på väg in i 2000-talet
Sverige kan ta steget in i 2000-talet med
tillförsikt och optimism. Sverige skall åter till full
sysselsättning. Andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka från
74 procent 1997 till 80 procent 2004. Målet om 4
procents öppen arbetslöshet år 2000 ligger fast.
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden skall
brytas.
Detta är ambitiösa men fullt realistiska mål.
Det mesta tyder på att Sverige står inför en lång
period med hög tillväxt. En tillväxttakt på i
genomsnitt mellan 2,5 och 3 procent de närmaste
åren är fullt möjlig. Av central betydelse för
sysselsättningspolitiken är därför att slå vakt om
den goda grund som nu lagts med offentliga
överskott, låga räntor och stabila priser.
Förutsättningarna för att efterfrågan på
arbetskraft skall fortsätta att öka är för
närvarande goda trots avmattningen i den
internationella konjunkturen. Det senaste året
har över 100 000 nya jobb tillkommit. Antalet
ungdomar under 25 år som har gått arbetslösa
över 100 dagar har minskat kraftigt. Hälften av
de som går ut en yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning har erhållit arbete
inom sex månader, den högsta andel som
uppmätts sedan 1991. Förutsättningarna är också
goda för att efterfrågan på arbetskraft på
medellång sikt skall fortsätta öka. Det ökande
förtroendet för den ekonomiska politiken, med
stärkta offentliga finanser, låga räntor och låga
inflationsförväntningar skapar goda betingelser
för en fortsatt ökning av sysselsättningen. En väl
fungerande offentlig sektor och en aktiv
fördelningspolitik är också av betydelse i detta
sammanhang. Den svenska industrins
internationella konkurrenskraft är god, vilket ger
bra förutsättningar för en förnyad snabb
exporttillväxt när den internationella
konjunkturen vänder uppåt.
Denna goda utveckling måste vidmakthållas.
Tillgången på kvalificerad arbetskraft de
kommande åren måste därför säkras. Flaskhalsar
måste undvikas. De arbetslösas kompetens skall
höjas. Alla arbetslösas vilja till arbete måste
tillvaratas.
1.4.1 Sverige – en nation i utbildning
Sverige skall vara en ledande kunskapsnation.
Därför behövs fortsatta offensiva investeringar i
kunskap. Kunskap är en central faktor för
tillväxt, utveckling och modernisering. Sverige
skall konkurrera med kompetens och välutbildad
arbetskraft. Kunskap och utbildning är nyckeln
till en hög sysselsättning och tillväxt utan att det
sker på bekostnad av ökade orättvisor och
fördjupade klyftor.
Förskolan utgör det första steget i det
livslånga lärandet. Det är ett av skälen till att
regeringen avsatt medel för att stegvis införa en
allmän förskola samt maxtaxa inom
barnomsorgen.
Grundskolan och gymnasieskolan skall ge alla
elever en god grund för det livslånga lärandet.
Skolans viktigaste resurs i arbetet med att nå
målen är välutbildade lärare och skolledare, som
kan leda den pedagogiska utvecklingen.
Regeringen avsätter ytterligare resurser för
kompetensutveckling. En bra skola kräver
välutvecklade system för kvalitetsutveckling,
uppföljning och utvärdering. Regeringen
fortsätter att prioritera arbetet med kvalitet och
likvärdighet i skolan. Kommunerna tillförs mer
resurser för att stärka skolan och öka
måluppfyllelsen.
Den mest effektiva sysselsättningspolitiken är
den som genom att stärka arbetskraftens
kompetens och kunskapsnivå stimulerar tillväxt
och sysselsättning samt motverkar arbetslöshet.
Arbetsmarknadsutbildningen är en av
hörnstenarna inom arbetsmarknadspolitiken.
Regering och riksdag har under senare år betonat
vikten av att fokusera på den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen. Bland annat har
regeringen satt upp ett ambitiöst mål för andelen
i arbete efter avslutad utbildning. Det är viktigt
att arbetsmarknadsutbildningen fortsätter att
utvecklas för att i högre grad bidra till en effektiv
matchning mellan tillgång och utbud av
arbetskraft. En viktig del i denna politik är
satsningarna på vuxenutbildningen och
Kunskapslyftet. Kunskap om
informationsteknik och dess
användningsområden skall föras in på alla nivåer i
utbildningsväsendet.
Kunskapslyftet är nu inne i sitt andra
verksamhetsår sedan starten hösten 1997. I dag
studerar totalt närmare 200 000 i
vuxenutbildning på gymnasial nivå. Under
femårsperioden fram till 2002 kommer
Kunskapslyftet att ha nått över 800 000 nya
studerande. Genom Kunskapslyftet har
hundratusentals, i huvudsak tidigare arbetslösa,
fått möjlighet att stärka sin kompetens och sin
ställning på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår att Kunskapslyftet i stort
ligger kvar på samma nivå som 1999 fram till och
med första halvåret 2002, vilket innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden inte kan komma
till stånd. Satsningen fortsätter därefter på en
lägre nivå under andra halvåret 2002. Regeringen
avser att under 2000 återkomma till riksdagen,
efter det att underlag inhämtats av den
parlamentariska kunskapslyftskommittén, om
perioden efter 2002.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och den
internationella konkurrensen kräver att fler har
en högskoleutbildning. Utbyggnaden av
högskolan fortsätter därför med 10 000 nya
permanenta platser 2001 och ytterligare 10 000
platser 2002. Studiestödet reformeras med början
2001.
Målet för forskningspolitiken är att Sverige
skall vara en framstående forskningsnation, där
forskningen håller hög kvalitet och där
forskningsinsatserna ger utrymme för både
bredd och specialisering. Resurserna för
grundforskning ökas för att bidra till
kunskapssamhällets infrastruktur. Staten är
garant för fri grundforskning med långsiktig och
obunden finansiering.
Sverige behöver också fler forskarutbildade
såväl för högskolans eget behov som för att möta
efterfrågan av forskarutbildade inom näringslivet
och i offentlig verksamhet. En successiv satsning
på forskning sker nu avseende de nya
universiteten, men också generellt för en
utbyggd forskarutbildning och stöd till
grundforskning.
Tabell 1.8 Nya utbildningssatsningar
Miljoner kronor
2000
2001
2002
Särskilda utbildningssatsningar1
30
80
500
Förlängning av Kunskapslyft
3 168
Studiestödsreform
8002
1 6002
Högskoleplatser
450
1 350
Forskning och forskarutbildning
70
470
779
Stiftelsehögskolor
200
200
Kompetensutveckling
400
1 000
1 000
Totalt
500
3 000
8 300
1 Bl.a. IT-satsning, 10-punktsprogrammet
2 Inkl. pensionsrätt
1.4.2 Sverige – en nation i arbete
Arbetet med att stärka Sverige går vidare.
Regeringen föreslår nu en rad åtgärder för att
göra sysselsättningsökningen uthållig. Politiken
inriktas på insatser för att arbetsmarknaden skall
fortsätta att utvecklas positivt och
sysselsättnings- och arbetslöshetsmålet uppnås.
Effektivare arbetsmarknad
Arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras. En mer effektiv arbetsmarknad är
viktig för att den nuvarande positiva ekonomiska
utvecklingen skall fortsätta och leda till en
varaktigt högre sysselsättning och minskad
arbetslöshet. En effektiv matchning mellan
arbetssökande och lediga platser bidrar till att
sysselsättningen kan öka utan att
inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.
Regeringen föreslår därför en rad åtgärder för att
bidra till detta:
- Arbetet med att väsentligt reducera det
arbetsmarknadspolitiska regelverket skall
fortsätta. Arbetsmarknadspolitiken skall
fokusera på att underlätta en effektiv
platsförmedling, minska obalanser på
arbetsmarknaden samt att förhindra långa
tider utan reguljärt arbete. Regelverket skall
bygga på att arbets- och kompetenslinjen
gäller, konkurrensneutraliteten säkerställs
samt att undanträngnings- och
inlåsningseffekter motverkas.
- Regeringen föreslår effektiviseringar av de
rörlighetsstimulerande åtgärderna.
- Kvaliteten i de individuella handlingsplanerna
skall förbättras och medvetandet om dem
öka.
- En ettårig försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för anställda genomförs
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
- De regionala kompetensrådens uppgifter för-
tydligas för att säkerställa att de fungerar väl i
rådande uppgång på arbetsmarknaden.
- Arbetslöshetsförsäkringen ses över vad gäller
bl.a. kraven på omställning. Syftet är att
säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll
som omställningsförsäkring och samtidigt
stärka rättstryggheten för den arbetslöse.
- En utredning tillsätts med uppgift att snarast
se över arbetsmarknadsutbildningens
organisation och effektivitet.
Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre
grad bidra till en effektiv matchning mellan
efterfrågan på och utbud av arbetskraft.
Avgränsningen gentemot den reguljära
utbildningen skall tydliggöras.
En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste
uppgifter är att förhindra långa perioder utan
arbete. Personer som har varit utan arbete under
en längre tid förlorar anknytningen till
arbetsmarknaden, med risk för att kompetensen
och möjligheterna att följa med i de förändringar
som sker på arbetsmarknaden försämras.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att stödja
den enskilde i dessa ansträngningar. Mot denna
bakgrund är det angeläget att
arbetsförmedlingarna fortsättningsvis prioriterar
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna, vad
gäller t.ex. deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, så att inte regelförenklingar och
minskade åtgärdsvolymer leder till ökad
utförsäkring
Utsatta grupper skall prioriteras.
Arbetsmarknadssituationen för invandrare är
särskilt problematisk och sysselsättningsgraden
har fallit markant sedan början av 1990-talet. För
att underlätta för utsatta grupper att komma in
på arbetsmarknaden föreslår regeringen ett antal
åtgärder:
- Ett förstärkt anställningsstöd införs för
arbetslösa med långa inskrivningstider. Stödet
ges till arbetsgivare som anställer personer,
som har varit öppet arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst
tre år. Stödet ges genom en kreditering av
arbetsgivarens skattekonto under två år.
- Arbetsförmedlingen får använda 700 miljoner
kronor för tillfälliga personalförstärkningar.
Av dessa skall 100 miljoner kronor användas
för att särskilt stärka invandrares ställning på
arbetsmarknaden.
- De extra personalresurser som tillförs Arbets-
marknadsverket möjliggör för
arbetsförmedlingarna att i samarbete med
kommunerna förbättra tillgången på
praktikplatser i samband med utbildning i
svenska för invandrare(SFI).
- Ett system för validering av utländsk
yrkeskompetens prövas i pilotprojekt under
hösten.
- En försöksverksamhet initieras med
inriktning på att pröva nya vägar, metoder
och aktörer för att finna effektiva former för
att förmedla arbeten till arbetslösa invandrare.
- Ytterligare resurser satsas för att fler
arbetshandikappade skall erhålla en
lönebidragsanställning.
En offensiv konkurrenspolitik
För att åstadkomma en uthållig
sysselsättningstillväxt krävs även effektiva
marknader. Väl fungerande marknader leder till
att produktivitetstillväxten blir tillräckligt god
för att säkerställa en hög standardutveckling och
ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv.
Effektivare marknader gynnar också
konsumenterna i form av lägre priser, bättre
kvalitet och större urval av varor och tjänster.
Regeringen föreslår därför åtgärder för att bidra
till mer effektiva marknader:
- En väl fungerande konkurrens inom bygg-
sektorn minskar på sikt boendekostnaderna
för alla. Byggkostnadsdelegationen skall
presentera förslag för att motverka att
byggsektorn bidrar till att inflationstendenser
uppkommer.
- Kvarvarande hinder för konkurrens i
gränslandet mellan offentlig och privat
verksamhet skall undanröjas. Statskontoret
ges i uppdrag att snarast se över hur de
statliga myndigheterna agerar på
konkurrensutsatta marknader. Diskussioner
förs med kommunsektorn om en långsiktig
strategi för att offentlig verksamhet inte skall
hämma tillväxtförutsättningarna.
- En väl fungerande konkurrens ger ett
effektivare näringsliv och ger konsumenten
en starkare ställning. Flera branscher
kännetecknas idag av bristande konkurrens
och att konsumenten därmed har en svag
ställning. Regeringen avser att återkomma
med förslag som ger ökad konkurrens och
stärker konsumentens ställning.
- Sveriges deltagande i den inre marknaden ger
konsumenterna ett bredare utbud och lägre
priser. Regeringen arbetar för att ytterligare
stärka konsumentintresset i handelspolitiken
bl.a. genom ökad importkonkurrens. Ett
exempel på detta är frågan om utvidgad
parallellimport.
Effektivare system för utbildning och
kompetensutveckling
Tillgången på de kategorier arbetskraft för vilka
efterfrågan stiger måste vara så god att risken för
en snabb löneglidning motverkas.
Inflationsdrivande flaskhalsar måste undvikas.
Detta ställer krav på en hög effektivitet och
anpassningsförmåga även inom det reguljära
utbildningssystemet. Utöver den stora
satsningen på utbildningen, som redovisats
tidigare, måste även de som redan har arbete öka
sin kompetens. Vikten av en väl fungerande
kompetensförsörjning betonas även i den s.k.
Industrigruppens förslag.
- En stimulans av kompetensutveckling i
arbetslivet genomförs åren 2000 till 2002 med
utgångspunkt från det förslag som
arbetsgruppen för kompetensutveckling i
arbetslivet lämnade hösten 1998.
Finansieringen avses ske inom ramen för nya
mål 3 inom EG:s socialfond. Hälften av
satsningen bör utgöras av medel från EU och
hälften av statlig medfinansiering.
Stimulansen förutsätter finansiering från
arbetsgivarna inom ramen för en
trepartssamverkan.
Strategi för företagsutveckling
Sysselsättning och tillväxt förutsätter fler nya
och växande företag. Efterfrågan på arbetskraft
och den samlade tillväxten i den svenska
ekonomin påverkas av de allmänna villkor, som
finns för etablering av nya företag och för de
redan etablerade företagens tillväxt. Olika
former av etablerings- och tillväxthinder måste
minskas. Myndighetsstrukturen och
stödsystemen skall ses över. Näringspolitiken
skall inriktas på att vidmakthålla goda
förutsättningar för tillväxt och företagande i alla
delar av landet. Den lägre räntan har givit bättre
förutsättningar för investeringar i företagen.
Jämställdhetsperspektivet skall vara centralt.
Småföretagsdelegationen har presenterat ett
betydande antal förslag som syftar till att
underlätta företagande. Den interdepartementala
arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att
utvärdera dessa redovisade sin slutliga rapport
för regeringen den 31 mars i år. Gruppen har
successivt lämnat underlag som har lett till att en
betydande del av förslagen redan är genomförda,
beslutade eller är under beredning. En ytterligare
genomgång av läget beträffande
småföretagardelegationens förslag kommer att
redovisas i samband med budgetpropositionen.
Den översyn av vissa fåmansbolagsregler och
bestämmelser om generationsskiften i företag
som aviseras i denna proposition har stor
betydelse för små företags möjligheter att växa.
Regeringen föreslår därför att:
- Informationen kring nyföretagande utökas.
- Stödet till kooperativ utveckling utökas.
- Regleringen av värdepappersfonder på
nationell nivå ses över.
- En samlad översyn görs av de statliga
insatserna på riskkapitalområdet. Syftet är att
förbättra samordningen och höja
effektiviteten.
- Regeringen undersöker möjligheterna att
införa en patentintrångsförsäkring.
Samarbete mellan högskolan och näringslivet
måste utökas. Landets små och medelstora
företag har i en ökande utsträckning behov av
den kunskapsproduktion som sker vid
universitet, högskolor och forskningsinstitut.
Samhällets investeringar i kunskapsproduktion
skall komma även de mindre företagen till del.
Det finns en betydande regional
utvecklingspotential i ett ökat och förbättrat
samarbete på lokal nivå mellan högskola och
näringsliv.
- För att säkerställa och utveckla tillgången på
kunskap och kompetens vidareutvecklas
program för teknik och kunskapsöverföring
från bl.a. högskolorna till små och medelstora
företag. Syftet är att kunskapsproducenter
inom en region skall bli tillgängliga för små
och medelstora företag
- De gymnasiala yrkesutbildningarnas kvalitet
behöver öka. Ett utökat samarbete mellan
skola och arbetsliv behövs för att finna nya
och flexibla former för lärande i arbetslivet.
Därmed kan kvaliteten i gymnasieskolan
förbättras och den nya lärlingsutbildningen
utvecklas.
- Regeringen anser att arbetet med att öka
intresset för naturvetenskapliga studier är
viktig. I Göteborg skall, i samarbete med
kommunerna och näringslivet i regionen, ett
naturvetenskapligt centrum byggas.
Regeringen bidrar till finansieringen av detta
centrum med 50 miljoner kronor under
perioden 1999–2000.
1.4.3 Sverige – en nation på väg in i
2000-talet
I 1998 års ekonomiska vårproposition
presenterade regeringen ett antal förslag inom
områden som är av stor vikt för den svenska
tillväxten och sysselsättningen. Utöver
utbildning och företagande är dessa: Hållbara
Sverige, delaktighet i informationssamhället,
europeiskt samarbete och ett Sverige för alla.
Hållbara Sverige
Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken
är att till nästa generation kunna lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är
lösta. Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling. Det
internationella samarbetet inom bl.a. EU är
centralt. Arbetet med att skydda miljön,
stimulera lokala initiativ och främja
kretsloppstänkandet skall fortsätta. Åtgärder för
ekologisk hållbarhet skall stimulera teknisk
utveckling och nyföretagande och därmed också
samtidigt stärka ekonomi och sysselsättning
Regeringen har under de senaste åren
utvecklat en bred plattform för ekologiskt
hållbar utveckling. Miljöbalken är i kraft sedan
årsskiftet. En mycket bred utbildningsinsats
genomförs nu i hela samhället och totalt kommer
flera tusen personer att delta under 1999.
Riksdagen kommer under våren 1999 att ta
ställning till regeringens förslag om de miljömål
som skall styra tillämpningen av miljöbalken.
Anslagen för miljöpolitiken har ökat.
Kommunerna är brett engagerade genom bland
annat det lokala investeringsprogrammet.
Energiöverenskommelsen innebar ett stort
investeringsprogram för att ställa om
energisektorn. Ytterligare åtgärder gäller
forskning, teknikutveckling och miljöanpassad
upphandling, främjandet av export av svensk
miljöteknik, osv. Alla samhällssektorer är
berörda.
Arbetet med att ställa om Sverige till ett
föregångsland för den ekologiska hållbarheten
skall fortgå och följas upp årligen genom
skrivelser som presenteras samtidigt med
budgetpropositionen.
Regeringen föreslår nu ytterligare åtgärder för
att bygga om Sverige i hållbar riktning:
- Det lokala investeringsprogrammen förlängs i
tiden till att omfatta 2002.
- Miljöforskningen och byggforskningen
tillförs ytterligare resurser.
- Anslagen för marksanering,
kalkningsverksamhet och biotopskydd
förstärks.
- Anslagen för markinköp, miljöövervakning
samt miljötillsynen vid länsstyrelserna
förlängs t.o.m. 2002 på 2001 års nivå.
En fortsatt miljörelatering av skattesystemet
genom skatteväxling är en viktig uppgift i de
fortsatta skatteöverläggningarna.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart sam-
hälle skapar en sysselsättningspotential. Denna
skall tas till vara. Framsynta krav på att skydda
naturen och människors hälsa och att gradvis öka
resurseffektiviteten skapar tryck på teknisk
utveckling och ger därmed möjligheter för ny
företagsamhet. Det bidrar därmed till det
omvandlingstryck som driver på den
ekonomiska utvecklingen. Därmed kan
ytterligare resurser avsättas för en hållbar
utveckling.
Den ekonomiska politiken måste därför
kombineras med en effektiv miljöpolitik baserad
på såväl en skarp och tydlig lagstiftning som på
ekonomiska styrmedel och andra stimulanser.
Regeringen föreslår därför att:
- De lokala investeringsprogrammen skall även
innefatta investeringar som förbättrar
inomhusmiljön. Kraven utvecklas vad gäller
ekonomiska kalkyler, sysselsättnings- och
miljöeffekter m.m. i respektive projekt.
Stödet bör även kunna användas för att främja
en miljöinriktad näringslivsutveckling inom
ramen för programmen.
- Möjligheterna att ställa krav på
miljöcertifiering vid företagsstöd och olika
former av regionala stöd kommer att prövas
av regeringen.
- Miljödelegationen tilldelas medel för att
kunna fortsätta sin verksamhet år 2000.
- Regeringen har avsatt medel för att främja
export av miljörelaterade varor och tjänster.
Denna satsning kommer att fortsätta.
I budgetpropositionen för 1999 utfäste sig
regeringen att i 1999 års ekonomiska
vårproposition presentera gröna nyckeltal. I
tabell 1.9 redovisas sju nyckeltal, vilka kan ses
som ett första steg mot att spegla andra
samhälleliga dimensioner vid sidan av den
ekonomiska dimensionen. Nyckeltalen speglar
de svenska bidragen till angelägna miljöproblem.
Samtidigt har Miljövårdsberedningen haft i
uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag till
indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningens förslag, som totalt
omfattar 17 gröna nyckeltal, är för närvarande
föremål för beredning inom Regeringskansliet
med sikte på att ett antal gröna nyckeltal årligen
skall kunna redovisas till riksdagen.
Koldioxidutsläppen minskade under 1980-
talet till följd av en övergång till el för
uppvärmning, en ökad användning av biobränsle
samt energieffektivisering. De svenska utsläppen
av koldioxid per invånare är låga i en
internationell jämförelse. Under 1990-talet
ökade utsläppen av koldioxid åter något, bl. a.
genom en ökad användning av fossila bränslen
inom el- och värmeproduktion samt ökade
transporter. Koldioxidutsläppen är känsliga för
variationer i temperatur och nederbörd.
Sedan 1980 har de svenska utsläppen av
svaveldioxid minskat med 80 procent. Utsläpp av
kväveoxider i Sverige har minskat med ungefär
20 procent sedan 1980. Minskningarna beror
främst på bättre reningsteknik, ökad
energihushållning, minskat svavelinnehåll i olja
samt övergång från olja till icke-fossilbaserad el.
Sedan 1970-talet har det skett en ökad
energieffektivisering uttryck i termer av
energianvändning relaterad till BNP. Denna
trend har hållit i sig, men vissa år under 1990-
talet har en viss tillbakagång ägt rum.
Belastningen på haven av fosfor minskade i
slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet,
men har sedan ökat igen. Belastningen på haven
av kväve minskade i slutet av 1980-talet, men har
sedan dess ökat.
Bensenhalten i luften har minskat under 1990-
talet. Det beror främst på minskad bensenhalt i
bensin och katalytisk avgasrening i bensindrivna
bilar.
I bilaga 5 redovisas Miljövårdsberedningens
förslag, remissinstansernas synpunkter och
regeringens bedömning av framtida
utvecklingsmöjligheter. De gröna nyckeltal som
presenteras nedan sammanfaller i stora drag med
flera av de förslag som miljövårdsberedningen
har presenterat.
Tabell 1.9 Gröna nyckeltal
Utsläpp till luft (tusental ton)
1980
1985
1990
1995
1996/97
Klimatpåverkan
Koldioxid1
82 437
67 587
59 651
63 475
62 037a
Försurning
Svaveldioxid
508
266
136
94
100b
Kväveoxider
448
426
388
355
356b
Energianvändning relaterad till BNP 2 (Wh/kr)
1980
1985
1990
1995
1996
Energi-
effektivitet
366
344
303
313
320
Belastning på haven (tusental ton)
1987
1990
1992
1995
Övergödning
Fosfor
5,8
4,6
4,2
4,8
Kväve
148,2
122,9
132,5
134,5
Påverkan på luftkvalitet (mg/m3)
1992/93
1993/94
1994/95
1995/96
1996/97
Bensen3
4,3-10,4
3,2-7,4
2,4-6,2
2,1-6,4
1,9-5,1
1 Inkluderar bunkring för internationell flyg- och sjöfart (skiljer sig därför något i
förhållande till Sveriges rapportering till den internationella klimatkonventionen och
som ingår i Sveriges åtagande gentemot konventionen).
2 BNP baseras på 1991 års priser.
3 Bensenhalt i luften, vinterhalvårsmedelvärde i olika tätorter (11, 18, 25, 28 resp. 33
orter).
a 1997
b 1996
Källa: Institutionen för vatten- och luftvårdsforskning, Naturvårdsverket, NUTEK och
Statistiska centralbyrån
Sammanfattningsvis har utsläppen till luft i form
av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider
uppvisat en sjunkande trend från 1980-talets
nivå. Koldioxidutsläppen har dock ökat något
under 1990-talet. Belastningen på haven i form
av fosfor och kväve har haft en uppåtgående
trend under de senaste åren. Bensenhalten i luft
har visat en sjunkande trend under 1990-talet.
Delaktighet i informationssamhället
Sverige är i dag ett av världens datortätaste
länder. I år kommer mer än hälften av alla
svenskar att ha tillgång till en dator hemma, de
flesta anslutna till Internet. Förutsättningarna är
därmed goda för att Sverige skall tillhöra de
ledande länderna när det gäller utnyttjandet av
den tillväxtpotential som ligger i
informationssamhället.
En förutsättning för att Sverige skall kunna
utnyttja de möjligheter som IT erbjuder är att
IT-infrastrukturen är väl utbyggd.
Infrastrukturen måste säkerställa effektiv
konkurrens för ett brett utbud av tjänster och
låga priser i hela landet. Regeringen har tillsatt en
särskild utredare, som i juni kommer att lämna
förslag om Sveriges framtida IT-infrastruktur.
Tydliga spelregler och en hög säkerhet i den
elektroniska kommunikationen är avgörande för
att utvecklingen skall fortsätta och
tillväxtmöjligheterna utnyttjas. Ett intensivt
arbete med att skapa goda förutsättningar för
säker elektronisk kommunikation pågår både i
Sverige och internationellt. EU har en central
roll i detta.
Den nationella satsningen på IT i skolan
omfattar 1,5 miljarder kronor under tre år, 1999–
2001. Satsningen består bl.a. av att ge ca 60 000
lärare kompetensutveckling inom IT samt
tillgång till datorer, statsbidrag för att förbättra
tillgängligheten till Internet i skolan samt e-post-
adresser till alla lärare och elever. Användningen
av IT domineras i dag av män. Det är angeläget
att IT-politiken leder till att kvinnors
användning av IT ökar.
Många IT-frågor är globala och där har EU en
central roll. Som en möjlig EU-myndighet i
Sverige vill regeringen verka för att ett
Europeiskt ICT-institut (Information and
Communications Technologies) skall etableras i
vårt land.
Den inhemska IT-branschen bör ges
förutsättningar att snabbt växa i bredd och
volym och därigenom skapa nödvändiga
tillväxtförutsättningar för hela det svenska
näringslivet. Regeringens uppgift är att se till att
vi allmänt sett har ett gynnsamt
näringslivsklimat, inte minst för den snabbt
växande IT- branschen. Regeringen avser att
återkomma med förslag för att befästa Sveriges
ställning som en i världen ledande IT-nation.
I det korta perspektivet är 2000-frågan den
viktigaste förtroendefrågan inom IT-området.
Regeringen tillför därför 2000-delegationen
ytterligare 10 miljoner kronor, bl.a. för
granskning av viktiga infrastrukturområden och
informationssatsningar.
Europeiskt samarbete
Kampen mot arbetslöshet utgör även i
fortsättningen ett viktigt inslag i en aktiv svensk
Europapolitik. De politiska förutsättningarna för
ett stärkt samarbete är goda. Regeringen avser att
arbeta för att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess övervakning
ges samma vikt som motsvarande instrument på
det ekonomiska området.
Arbetet med att effektivisera produkt- och
kapitalmarknaderna förstärks genom ökat
samarbete om ekonomiska reformer på EU-nivå.
Samarbetet syftar till att förbättra marknadernas
funktionssätt och stärka den inre marknaden.
Det är viktigt att fördelarna av den inre
marknaden kommer EU:s konsumenter till del
på ett tydligt sätt genom lägre priser, ökat urval
och bättre kvalitet på produkter och tjänster. De
svenska miljö- och konsumentintressena skall
tillvaratas.
De förhållanden som ledde till EU-kom-
missionens avgång har tydligt visat på behovet av
effektivisering och interna reformer i
kommissionens arbete och en förbättrad kontroll
av medelsanvändningen. Detta kommer att bli
viktiga uppgifter för den nytillträdande
kommissionen.
Vid Europeiska rådets möte i Berlin nåddes
enighet om den s.k. Agenda 2000.
Medlemsländerna enades om ett finansiellt
perspektiv för perioden 2000 till 2006 som låg på
väsentligt lägre nivå än vad EU-kommissionen
hade föreslagit. Utöver detta beslutades också
bl.a. om vissa åtgärder för att göra en rättvisare
fördelning av nettobördan av EU:s budget.
Sveriges avgift till EU reducerades. Beträffande
jordbrukspolitiken beslutades om vissa reformer
Östersjöregionen har möjligheter att bli en av
världens snabbast växande regioner. Den svenska
Östersjöpolitiken syftar till att knyta samman
Östersjöregionen och bidra till att den stora
utvecklingspotentialen kan förverkligas.
Östersjöpolitiken är ett verktyg för att uppnå
regeringens sysselsättningsmål. Sverige har ett
starkt intresse av att understödja en miljömässigt
hållbar utveckling i regionen och att främja de
nya demokratiernas politiska, ekonomiska och
sociala utveckling.
För att utveckla Östersjöregionens betydelse
för tillväxt och sysselsättning i Sverige har
tidigare en miljard kronor avsatts i den så kallade
Östersjömiljarden. Medlen har använts inom
områdena miljö, energi, infrastruktur,
kunskapsöverföring och svensk exportindustri.
Verksamheten följs upp med ytterligare en
Östersjömiljard för den kommande
femårsperioden. Östersjömiljard två finansierar
bland annat satsningen Marknadsplats
Östersjön, som genomförs under ledning av
Exportrådet, och syftar till att ge små- och
medelstora företag vägledning i samband med
exportsatsningar i Östersjöregionen.
Den fasta förbindelsen över Öresund öppnar
nya perspektiv för rörlighet, integration,
ekonomisk aktivitet och tillväxt över
nationsgränsen. Öresundsregionens läge i
förhållande till tillväxtmarknaderna i Östeuropa
och Centraleuropa ger den en nyckelroll för den
ekonomiska utvecklingen i hela
Östersjöområdet. Integrations- och
tillväxtfrämjande åtgärder i Öresundsregionen är
en politisk angelägenhet för en rad
politikområden.
Ett Sverige för alla
På några decennier har Sverige genom
invandring blivit ett land präglat av kulturell och
etnisk mångfald. Närmare en miljon av Sveriges
invånare är födda utomlands. Att ta tillvara
denna fördel kommer att kräva både förändrade
attityder och politiska insatser. Detta blir en av
det kommande seklets stora utmaningar.
Integrationspolitiken skall värna
grundläggande demokratiska värden. Den skall
verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och
möjligheter oavsett etnisk och kulturell
bakgrund.
För att minska segregationen och uppnå de
integrationspolitiska målen och ett Sverige för
alla har området tillförts betydande ekonomiska
resurser. Av central betydelse är åtgärder för att
ge goda kunskaper i det svenska språket från
tidig ålder, skapa goda villkor på
arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig
förbättring av situationen i utsatta
bostadsområden med stor andel invånare med
invandrarbakgrund.
Enligt storstadspropositionen skall lokala
utvecklingsavtal skrivas med Göteborg, Malmö,
Stockholm och vissa andra kommuner i
stockholmsregionen. Åtgärderna i avtalen skall ta
sikte på de utsatta bostadsområdena.
Storstadsdelegationen, som lämnar förslag om
sådana avtal till regeringen inrättades i januari i
år. Medel som delegationen har till förfogande
uppgår under perioden 1999–2002 till närmare
2 000 miljoner kronor. De skall användas inom
ramen för de lokala utvecklingsavtalen, bl.a. till
språkförskolor, språkutveckling i skolan och
arbetsmarknadsåtgärder.
Regeringen har även lagt fram en proposition
om en ny lag mot etnisk diskriminering som
riksdagen beslutat om. Den gäller från och med 1
januari 1999 och diskrimineringsombudsmannen
(DO) har förstärkts med 3 miljoner kronor.
En utredare ser över vilka särskilda svårigheter
invandrare kan möta i samband med att de
startar och utvecklar egna företag, särskilt vad
gäller kapitalanskaffning. Ett betänkande
kommer att vara klart i april 1999.
1.4.4 Hela Sverige skall växa
Hela Sverige skall växa. För att stödja en sådan
utveckling krävs insatser över samtliga områden.
Ett exempel härpå är den utökade satsningen på
distansutbildning och decentraliserad
högskoleutbildning år 2000. Ett annat är den
fortsatta kraftsamlingen för att utveckla Sverige
som IT-nation. Ett väl underhållet väg- och
järnvägsnät med hög trafiksäkerhet är
nödvändigt för att skapa goda förutsättningar för
näringsliv och boende i hela Sverige. Regeringen
genomför därför flera satsningar på
infrastruktur. Den största är utbyggnaden av
Botniabanan som är en investering på närmare 8
miljarder kronor. Botniabanan innebär att
Norrland får en modern och effektiv järnväg
som delvis skall ersätta den nuvarande
stambanan genom övre Norrland.
Samtidigt står regional- och näringspolitiken
inför stora utmaningar. Folkmängden har på
senare år minskat inte bara i glesbygd samt små
och medelstora kommuner utan även i många
stora industriorter. Samtidigt expanderar
storstadsområdena. Den svenska
regionalpolitiken har framgångsrikt medverkat
till att bevara den tradition av solidaritet och
sammanhållning som hittills präglat det svenska
samhället. Det är viktigt att denna tradition inte
bryts. Av den fördelningspolitiska redogörelsen
(bilaga 3) framgår att den regionala
inkomstspridningen inte ökat under 1990-talet
trots arbetslöshet och budgetsanering.
Ett intensivt arbete pågår runt om i landet
med att ta fram regionala tillväxtavtal. Syftet är
att utnyttja befintliga statliga och andra resurser
mer effektivt för tillväxt och nya jobb.
Näringslivets medverkan är väsentlig.
Regeringens ambition är att tillväxtavtalen skall
ligga till grund för en sammanhållen och
reformerad regional näringspolitik. Regeringen
kommer att följa arbetet med de regionala
tillväxtavtalen liksom utvecklingen inom IT-
infrastrukturområdet i hela landet.
I samband med stats- och regeringschefernas
möte i Berlin i mars 1999 slogs fast att det stöd
som glesbygderna i norra Sverige får från EU:s
strukturfonder skall fortsätta, och att de skall
integreras i det stöd som i fortsättningen skall
ges till de mest utsatta områdena i EU-länderna.
Stödet utsträcks också till de norrländska
kustområdena. Även stödet till övriga områden i
Sverige kommer att fortsätta.
För att åstadkomma goda förutsättningar för
tillväxt och utveckling i alla delar av landet krävs
också likvärdiga betingelser för kommuner och
landsting att erbjuda sina invånare en bra vård,
omsorg och utbildning.
Kommuner och landsting skall ha likvärdiga
förutsättningar att bedriva de verksamheter som
utgör välfärdens kärna. De skall också kunna
hålla en i princip likvärdig standard för
medborgarna oavsett var dessa bor i landet.
Därför finns ett kommunalt utjämningssystem.
Regeringen föreslår vissa förändringar i det
kommunala utjämningssystemet i syfte att skapa
ett mer rättvist system. Genom
utjämningssystemet ges alla kommuner och
landsting möjlighet att ge den kommunala
självstyrelsen ett reellt innehåll.
Lagen (1996:1061) om minskning i särskilda
fall av det generella statsbidraget till kommuner
och landsting för åren 1997–1999 upphör att
gälla vid utgången av år 1999. Mot bakgrund av
de ökade resurser som nu tillförs sektorn
förutsätter regeringen att kommuner och
landsting är mycket restriktiva med att höja sin
kommunalskatt de kommande åren.
Det nyligen fattade försvarsbeslutet kommer
att innebära påfrestningar på ett antal orter i
Sverige. Inom regeringskansliet har en särskild
arbetsgrupp tillsatts med uppgift att förbereda
eventuella åtgärder för att dämpa effekterna av
denna omställning.
1.5 Sverige – en nation i trygghet
och rättvisa
Sverige kan ta steget in i 2000-talet med
tillförsikt och optimism. Rättvisan och
jämlikheten skall öka samtidigt som
effektiviteten och drivkrafterna i
samhällsekonomin stärks.
Sverige är och skall fortsatta att vara ett
föregångsland när det gäller rättvisa och jämlika
livsvillkor. Sverige är ett av de få länderna i
världen som uppfyller FN:s biståndsmål om 0,7
procent. Regeringen föreslår nu att biståndet för
2002 höjs till 0,74 procent av BNI.
1.5.1 Den generella välfärden
Trygghet, rättvisa, solidaritet och effektivitet är
den generella välfärdens kännetecken. Den
generella välfärdspolitiken utjämnar ekonomiska
resurser och levnadsförhållanden.
Den generella välfärdspolitiken har två viktiga
syften – att öka rättvisan och att bana väg för
utveckling. En generell välfärd ger trygga och fria
människor som kan möta framtidens
utmaningar. Arbetstiden är för många en viktig
aspekt av välfärden. Frågan bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Barnbidraget är en viktig del av den generella
välfärden. Det tillkommer alla barn. Barnen och
ungdomarna hör till de grupper som träffats
hårdast av den ekonomiska krisen och
arbetslösheten. Därför höjs barnbidraget och
studiebidraget i två etapper år 2000 och 2001
med 100 kronor i månaden vartdera året.
Pensionssystemet är en del av den generella
välfärden. Fempartiuppgörelsen om pensionerna
ligger fast. Regeringens arbete är inriktat på att så
snart som möjligt lösa de kvarstående frågorna.
De inkomstprövade barnomsorgsavgifterna
minskar mäns och kvinnors möjligheter att
påverka den egna ekonomin. Den som väljer att
öka sin egen arbetsinsats finner ofta att
barnomsorgsavgiften höjs. Regeringen avser
därför föreslå att en maxtaxereform och allmän
förskola införs stegvis från 2001. Den allmänna
förskolan skall vara en del av den generella
välfärden. Ett reformutrymme om 1,7 miljarder
kronor 2001 och 3,4 miljarder kronor 2002
avsätts för dessa ändamål. Därmed kan fler gå
från bidrag till arbete.
1.5.2 Från bidrag till arbete
Alltför många människor utestängs idag från den
sociala gemenskap, det inflytande och den känsla
av att vara behövd som ett arbete medför. Om
marginaliseringen på arbetsmarknaden fortsätter
att öka kan det få allvarliga långsiktiga sociala
följder. De marginaliserades kunskaper och
erfarenheter tillvaratas inte. Inkomstskillnaderna
ökar. Klyftorna växer.
År 1978 försörjde fem förvärvsarbetande en
person i förvärvsaktiv ålder med sociala
ersättningar, i dag är det mindre än tre. Mer än
var tionde person mellan 16 och 64 år försörjs i
dag permanent med sociala transfereringar.
Ett stort hot mot integration och social
rättvisa är de höga marginaleffekter som finns i
skatte- och transfereringssystemen.
Marginaleffekterna drabbar särskilt hårt utsatta
grupper i samhället. De gör att människor inte
nämnvärt kan påverka sina ekonomiska
förhållanden genom att arbeta mer och öka sina
inkomster. Att ta kortvariga arbeten, att börja
arbeta efter arbetslöshet och att gå från deltid till
heltid lönar sig ibland inte alls.
Den viktigaste vägen att motverka risken för
ökad marginalisering är åtgärder som höjer
kompetensen och sysselsättningen. De förslag
som regeringen nu lägger fram riktas i hög grad
till dem som under en längre tid varit utan
arbete. Omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken för att öka kvaliteten
gynnar särskilt utsatta grupper. De fortsatt
omfattande satsningarna på utbildning och ett
reformerat studiemedelssystem bidrar till att
minska den sociala snedrekryteringen.
Skattereduktionen vid anställning av arbetslösa
med långa inskrivningstider ökar möjligheten för
utsatta grupper att få in en fot på
arbetsmarknaden.
Regeringen avser att bedriva ett långsiktigt
arbete för att ta bort fattigdomsfällor och minska
marginaleffekter. Arbete har ett egenvärde och
ger självkänsla. Systemen bör utformas så att
utbildning och arbete lönar sig bättre. Införandet
av maxtaxa är en viktig del i denna politik.
Förslagen i vårpropositionen har sammantaget
en gynnsam fördelningsprofil.
Skattereduktionen för låginkomsttagare, höjda
pensionstillskott till pensionärer, förbättrade
studiestöd, sänkta hyror genom lägre
fastighetsskatt för hyresbostäder, frysta
taxeringsvärden för småhus ytterligare ett år
samt de nya regler för underhållsstöd som
tidigare föreslagits gynnar sammantaget framför
allt hushåll med låg ekonomisk standard
(diagram 1.7).
Diagram 1.7 Förändring disponibel inkomst, justerad för
försörjningsbörda, till följd av förslagen i propositionen
Procent
Den femtedel av hushållen som har lägst
ekonomisk standard (decilgrupp 1 och 2) får en
ökning av den disponibla inkomsten med drygt
2,5 procent medan den femtedel av befolkningen
som har högst standard (decilgrupp 9 och 10) får
en ökning med mindre än 0,5 procent. Det höjda
högkostnadsskyddet för läkemedel har ej kunnat
beaktas.
De sammanlagda effekterna är något mer
gynnsamma för kvinnor än för män (diagram
1.8)
Förslaget om maxtaxa inom barnomsorgen
har inte inkluderats. Regeringen avser redovisa
den fördelningspolitiska effekten då det
slutgiltiga förslaget presenteras.
En rad initiativ har tagits för att bredda och
fördjupa analyserna av fördelningen av den
ekonomiska välfärden. Regeringen har uppdragit
till Statistiska centralbyrån att undersöka
förmögenhetsfördelningen och den offentliga
konsumtionens fördelningseffekter.
Diagram 1.8 Förändring av disponibel inkomst genom
förslag i propositionen, kvinnor och män
Procent
Som uppföljning av de förslag som den s.k.
Kvinnomaktutredningen (Utredningen om
fördelningen av ekonomisk makt och
ekonomiska resurser mellan kvinnor och män,
har regeringen bl.a. avsatt medel för att den
kunskap som utredningen tagit fram skall spridas
genom regionala konferenser. Vissa av
utredningens förslag är föremål för ytterligare
översyn, t.ex. frågor som rör jämställdhetslagen
och s.k. frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster. Det s.k.
Välfärdsbokslutet över 1990-talet har till uppgift
att beskriva välfärdsutvecklingen för kvinnor och
män under 1990-talet. Behovet av en sådan
översyn var en av de bärande tankarna i
Kvinnomaktutredningen.
Politiken för rättvisa och välfärd omfattar hela
landet. Den fördelningspolitiska redogörelsen i
bilaga 3 visar att utjämningen av ekonomisk
standard mellan regioner är mycket effektiv. Den
ekonomiska välfärden i form av konsumtion av
välfärdstjänster är också mycket jämnt fördelad
över landet. Trots ekonomisk kris, hög
arbetslöshet, budgetsanering och
befolkningsomflyttning under 1990-talet finns
det inga tendenser till en ökad spridning i
ekonomisk standard mellan personer som bor i
olika delar av landet.
1.5.3 Skolan, vården och omsorgen –
välfärdens kärna
Sverige skall ta steget in i 2000-talet med
tillförsikt och optimism. Skolan, vården och
omsorg skall utvecklas utan att de offentliga
finanserna undermineras.
En grundprincip i regeringens politik är att
verksamheter skall prioriteras framför
transfereringar. Denna princip har varit
vägledande sedan 1994. Därför undantogs
statsbidraget till kommuner och landsting från
besparingar i budgetsaneringen. Den
ekonomiska krisen drabbade likväl den
kommunala verksamheten. Därför har skolan,
vården och omsorgen tillförts resurser i takt med
att Sveriges låneberoende minskat.
År 1997 höjdes statsbidragsnivån för
kommuner och landsting 4 miljarder kronor.
Under förra året höjdes den med 8 miljarder
kronor. I år höjs den med 4 miljarder kronor.
Dessutom får kommuner och landsting
ytterligare 1,3 miljarder kronor 1999 genom
ökade skatteinkomster, eftersom de 200 kronor i
statlig inkomstskatt som alla löntagare betalar
tillförs kommunerna. Sammanlagt innebär det
att skola, vård och omsorg i
Tabell 1.10 Resurser till skola, vård och omsorg 1997–2002
Miljarder kronor
1997
1998
1999
2000
2001
2002
1997 års ekonomiska vårproposition
4
8
8
8
8
8
Budgetpropositionen för 1998
4
8
8
8
1998 års ekonomiska vårproposition
4
4
4
4
4
Budgetpropositionen för 1999
1,3
2
2
1999 års ekonomiska vårproposition
1,3
2
3
Summa
4
12
17,3
21,3
241
251
1 I detta belopp ingår en viss finansiering av införandet av en maxtaxa inom barnomsorgen samt allmän förskola.
år tillförs 17,3 miljarder kronor mer än under
1996.
Det räcker inte. Fortfarande finns stora behov
inom skolan, vården och omsorgen. Kraven på
vård och omsorg kommer också att öka till följd
av att Sveriges befolkning blir allt äldre.
Kvalificerad arbetskraft måste kunna rekryteras
samtidigt som arbetsvillkoren för dem som
redan är verksamma måste förbättras.
Kommissionen för rekrytering av personal till
vård och omsorg skall redovisa resultatet av sitt
arbete den 1 juli 1999.
I enlighet med tidigare utfästelser tillförs
skola, vården och omsorgen ytterligare 4
miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslår
regeringen att de 200 kronorna i statlig
inkomstskatt även under år 2000 skall tillfalla
kommuner och landsting. Regeringen lägger
också i en särskild proposition förslag till
förändringar i utjämningssystemet för
kommuner och landsting från år 2000.
För 2001 föreslås att kommuner och landsting
skall tillföras ytterligare 2 miljarder kronor
utöver de 2 miljarder kronor som aviserades
hösten 1999. Det tidigare aviserade tillskottet
skall användas för att bl.a. underlätta införandet
av förändringar i utjämningssystemet samt bidra
till finansieringen för att stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Socialdemokraterna och centerpartiet har den
15 mars 1999 träffat en överenskommelse om
särskild satsning på vård och omsorg under
perioden 2002–2004. Bakgrunden till
överenskommelsen är den försvarsuppgörelse
som träffades mellan de båda partierna den 2
mars 1999, som innebär att ca 8 miljarder kronor
bedöms kunna frigöras för insatser inom vård-
och omsorgssektorn under de tre åren. Målet för
överenskommelsen är att kvaliteten och
tillgängligheten i vården och omsorgen skall
förbättras genom ökad närhet och korta
väntetider i hela landet. Medlen kommer att
tillföras kommunsektorn via det generella
statsbidragen till kommuner och landsting. Som
ett resultat av överenskommelsen beräknas 1
miljard kronor tillföras utgiftsområde 25 år 2002.
Sammantaget innebär det att den kommunala
sektorn tillförs 25 miljarder kronor mer 2002 än
under 1996. I detta belopp ingår en viss
finansiering av ett stegvis införande av en
maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.
Skolan, vården och omsorgen prioriteras.
Sammantaget ger detta goda förutsättningar för
fler jobb och en ökad kvalitet på den svenska
välfärden.
1.6 Rättvisa skatter
Skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden och därmed bidra till trygghet och
rättvisa. Under förra mandatperioden 1994–1998
bidrog dessutom skattepolitiken till den
omfattande saneringen av de offentliga
finanserna, som var nödvändig efter det
statsfinansiella sammanbrottet i 1990–talets
början.
Nu är läget annorlunda. Sedan 1998 överstiger
de offentliga inkomsterna de samlade utgifterna
inom den offentliga sektorn. Det grundläggande
synsättet har dock inte förändrats. En stabil
välfärd kan inte byggas på lånade pengar.
Regeringen kommer inte att medverka till
skattesänkningar som skulle underminera
välfärden.
I takt med att tillväxten skapar mer resurser
ökar utrymmet för förbättringar. På samma sätt
som budgetsaneringen genomfördes med hjälp
av både skattehöjningar och utgiftsminskningar
bör det tillgängliga utrymmet fördelas mellan
ökade utgifter och sänkta skatter.
1.6.1 Skatteöverläggningarna
Regeringen inbjöd i höstas samtliga
riksdagspartier till överläggningar med syfte att
undersöka förutsättningarna för en bred
förankring av en kommande skattereform.
Huvudsyftet är att skapa goda och stabila regler
för tillväxt och sysselsättning samt att garantera
välfärden och dess finansiering. Regeringen har
också fört överläggningar med företrädare för
näringslivet inom den s.k. Industrigruppen. En
framtida skattereform måste förenas med sunda
offentliga finanser. Målet om 2 procents
överskott i de offentliga finanserna skall
vidmakthållas. En tillfredsställande kvalitet på
vård, skola och omsorg måste garanteras. Målen
om en jämn och rättvis fördelning skall
tillgodoses.
En central utgångspunkt ges av principerna
bakom 1990 års skattereform. Även i dag bör
huvudinriktningen vara sänkt skatt på
arbetsinkomster för alla. En annan utgångspunkt
ges av de krav internationaliseringen ställer och
behovet av att bevara skattebaser i Sverige.
Huvuddragen i en framtida skattereform bör
enligt regeringen vara följande:
Sänkta inkomstskatter
Regeringens mål är att med början under
mandatperioden genomföra
inkomstskattesänkningar för alla med
tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare.
Skattesänkningarna bör utformas så att
marginaleffekterna minskas och
arbetskraftsdeltagande och utbildning
uppmuntras. På så sätt kan en långsiktig
förstärkning av Sveriges internationella
konkurrenskraft åstadkommas, vilket är viktigt
för att säkerställa välfärden. Sänkta
inkomstskatter innebär inte bara lättnader för
anställda utan också indirekt för företagen och
dess ägare.
Ökad sysselsättning
Skattepolitiken bör spela en aktiv roll i
regeringens arbete för att öka sysselsättningen.
Som ett led i detta arbete föreslår regeringen ett
stöd för arbetsgivare som anställer arbetslösa
med lång inskrivningstid. Stödet ges genom
kreditering av arbetsgivarens skattekonto.
Sverige skall vara attraktivt
En rad åtgärder har vidtagits för att förbättra
förutsättningarna för företagsamhet. Bland annat
har en nedsättning av socialavgifterna med
särskild inriktning mot mindre företag och en
lättnad i dubbelbeskattningen av onoterade bolag
införts, och en rad förenklingsåtgärder har
genomförts, bl.a. ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter.
Regeringens ambition är att ytterligare
förbättra näringslivsklimatet. De pågående
skatteöverläggningarna kan leda till ändrade
regler fr.o.m. inkomståret 2001. I avvaktan på det
vill regeringen initiera vissa åtgärder som bör
genomföras redan tidigare. Ett skäl till det är att
det är önskvärt att införa vissa skattelättnader
samtidigt som en avfallsskatt introduceras.
Regeringen avser därför att återkomma med
förslag i samband med budgetpropositionen att
gälla från och med den 1 januari 2000. Ett gäller
möjligheten för publika aktiebolag – och i ett
senare skede även privata aktiebolag – att
återköpa egna aktier. En annan åtgärd avser
slopad kupongskatt på näringsbetingade aktier.
Ett tredje förslag gäller slopande av ett antal
stoppregler för fåmansföretag. Vidare kommer
inom kort en promemoria om skattelättnader för
utländska företagsledare, experter och forskare
med hög kompetens att sändas ut på remiss. Mot
bakgrund av regeringens strävan mot enklare och
mer tillväxtfrämjande regler för småföretag
tillsätts en utredning för att se över de s.k. 3:12
reglerna och reglerna för generationsskiften.
Regeringen överväger att ge jordbruket
motsvarande lättnader inom
energiskattesystemet som gäller för
tillverkningsindustrin. Det totala uttaget av
energiskatter bör dock inte minska, utan
skattebortfallet måste finansieras genom
omfördelningar inom energiskattesystemet.
Gröna skatter och skatteväxling
Sverige var i och med 1990 års skattereform ett
av de första länderna som omformade
skattepolitiken i grön riktning där skatter fick en
viktig roll som ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. Energiskatterna har sedan dess
utsatts för en rad förändringar. Inom
Regeringskansliet genomförs därför en
genomgripande översyn av hela
energiskattesystemet för att förenkla
skattesystemet och förbättra miljöeffekterna.
Regeringen avser under våren att lägga ett
förslag om införande av en skatt på avfall. En
skatt på avfall skapar incitament att minska
mängden avfall som deponeras. Vidare kommer
Trafikbeskattningsutredningen att lämna sitt
slutbetänkande till regeringen.
Skatteväxlingskommittén angav i sitt
betänkande att ekonomiska styrmedel har visat
sig vara effektiva för att hejda och minska
miljöhot. Den successivt ökade miljörelateringen
av skattesystemet i vårt land under de senaste
årtiondena har bidragit till att vi kunnat uppnå
viktiga miljömål. Denna utveckling bör fortsätta.
Kommittén förutsatte att utrymmet för
skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika
stort som det som redan hade utnyttjats under
1980- och 1990-talen. Kommittén utgick därvid
från att vår omvärld också kommer att röra sig i
riktning mot ökad miljörelatering av skatterna.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs
bedömning och anser därför att en fortsatt
miljörelatering av skattesystemet är en viktig
uppgift i de fortsatta skatteöverläggningarna.
Rätt utformade åtgärder som berör alla
samhällssektorer kan bidra till en effektiv
användning av våra resurser, begränsa olika slag
av negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig
länk i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Ökade intäkter på grund av en miljörelatering
kan till stor del användas för att reducera uttaget
av andra skatter, i första hand olika former av
skatt på arbete i syfte att stimulera
sysselsättningen.
Utformningen av och takten i
miljörelateringen får också göras med hänsyn till
situationen i vår omvärld. Industrins
konkurrenskraft måste säkerställas även i
framtiden. Det är viktigt att inte minst den
elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Sverige arbetar på EU-nivå för antagandet av ett
nytt direktiv om minimibeskattning av energi.
Framgång i detta arbete kan komma att
ytterligare öka Sveriges utrymme för en fortsatt
miljörelatering av skattesystemet.
Skattefusk kan inte accepteras
För att på lång sikt värna om viljan att betala
skatt är det viktigt att skattesystemet upplevs
som rättfärdigt och att skatte- och bidragsfusk
inte accepteras. Om medborgarna upplever att de
skatter de betalar missbrukas är detta ett hot mot
välfärden. Regeringen avser att inleda ett arbete
för att minska fusk och överutnyttjande av de
offentliga välfärdssystemen. Det gäller bl.a. att
påverka attityder och att skapa enkla regler som
innebär att det lönar sig att göra rätt.
Myndigheternas arbete bör samordnas, bl.a. för
att öka risken för upptäckt.
Ökat skattesamarbete i EU
Den ökade rörligheten över gränserna gör det
allt viktigare med ett fungerande internationellt
samarbete inom skattepolitiken. Annars riskeras
en utveckling där länder konkurrerar med
varandra genom att erbjuda allt lägre skattesatser,
vilket skulle få till följd att alla länder skulle
förlora i slutänden. Därför har EU-länderna
enats om en uppförandekod för att motverka
skadlig skattekonkurrens. Det är dock inte fråga
om att införa gemensamma skatteregler utan om
att länderna förbinder sig att inte erbjuda
förmånligare skatteregler för utländska
etableringar än vad som gäller för inhemska
företag. Inom EU diskuteras för närvarande flera
viktiga direktivförslag på skatteområdet. Det
gäller bl.a. förslag om nytt energiskattedirektiv,
direktivförslag om beskattning av sparande samt
om indrivning av skatter.
Det är inte bara inom EU som rörligheten
över gränserna blir allt mer påtaglig. Därför är
även OECD en viktig arena för samarbete.
Sverige arbetar också vidare med bilaterala
förhandlingar med andra länder. För närvarande
har Sverige dubbelbeskattningsavtal med ett 70-
tal länder, vilket är viktigt för att underlätta
handel och annat samarbete mellan länder.
1.6.2 Nya skatteförslag
Efter förslag i budgetpropositionen hösten 1998
infördes tillfälliga skattelättnader under 1999,
och regeringen uttalade då att man skulle
återkomma i vårbudgeten om huruvida dessa
skulle förlängas. Den tillfälliga sänkningen av
fastighetsskatten på hyreshus förlängs till att
gälla även år 2000. Ett utrymme som motsvarar
den tillfälliga skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare har satts av även för år 2000,
men utformningen av skattelättnaden kan
komma att förändras. Regeringen återkommer i
budgetpropositionen om hur skattelättnaden
skall vara utformad.
2
Förslag till
riksdagsbeslut
2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgifts-
taket
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar (kapitel 1),
2. fastställer målet för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn till 2,0 procent av
bruttonationalprodukten för år 2002
(avsnitt 4.1.2),
3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 2002 till 810 miljarder
kronor (avsnitt 7.1),
4. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren
2000–2002 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 7.2),
5. godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2000–2002 (avsnitt
7.3.2),
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999
6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:419) om brottsofferfond,
7. antar regeringens förslag till lag om
kreditering av anställningsstöd på
skattekonto,
8. bemyndigar regeringen att för perioden
1999–2002 ställa ut kreditgaranti till
Riksbanken för lån till Brasilien på högst
300 000 000 USD genom Banken för
internationell betalningsutjämning (BIS)
(avsnitt 5.4.2),
9. godkänner vad regeringen anfört om
inriktningen av registerbaserad folk- och
bostadsräkning (avsnitt 5.4.2),
10. godkänner att högst 15 000 000 kronor av
det på utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan uppförda
ramanslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet
får användas för en väpnad svensk styrka i
Kosovo under 1999 (avsnitt 5.4.4),
11. bemyndigar regeringen att gemensamt med
Landstingsförbundet upplösa den ideella
föreningen Spri - Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut (5.4.7),
12. bemyndigar regeringen att under det på
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg uppförda ramanslaget B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldre-
politiken under år 1999 fatta beslut om
projektbidrag till försöksverksamheter i
kommuner och landsting som, inklusive
tidigare gjorde åtaganden, innebär utgifter
på högst 180 000 000 kronor under åren
2000–2001 (avsnitt 5.4.7),
13. bemyndigar regeringen att under det på
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg uppförda ramanslaget B3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. under 1999
ingå avtal som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst
60 000 000 kronor under år 2000 (avsnitt
5.4.7),
14. godkänner vad regeringen anfört om
flyttningsbidrag (avsnitt 5.4.10),
15. godkänner vad regeringen anfört om
reformering av anställningsstödet (avsnitt
5.4.10),
16. godkänner vad regeringen förordar om
användningen av medlen för genomförande
av försöksverksamhet med
lärlingsutbildning (avsnitt 5.4.12)
17. bemyndigar regeringen att under det på
utgiftsområde 21 Energi uppförda
ramanslaget B4 Energiforskning, under år
1999 besluta om stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 1 199 056 000 kronor
under åren 2000–2004 (avsnitt 5.4.16),
18. bemyndigar regeringen att ge Statens
Järnvägar rätt att ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom en total ram om
10 700 000 000 kronor (avsnitt 5.4.17),
19. bemyndigar regeringen att inom ramen för
det under utgiftsområde 22
Kommunikationer uppförda ramanslaget
A4 Banhållning göra utfästelser om att till
Botniabanan AB betala ersättning som
täcker driftskostnader och amorteringar
samt ränte- och andra finansiella kostnader
(avsnitt 5.4.17),
20. bemyndigar regeringen att besluta om
förändrad verksamhetsinriktning för
Postgirot Bank AB samt besluta om en
försäljning av Postgirot Bank AB (avsnitt
5.4.17),
21. bemyndigar regeringen att besluta om att
lån inom en ram av 100 000 000 kronor får
tas upp i Riksgäldskonoret för att tillfälligt
täcka kostnader i samband med en
sammanslagning av Telia AB och Telenor
AS (avsnitt 5.4.18),
22. bemyndigar regeringen att besluta om en
exportkreditram för Exportkreditnämnden
på upp till 125 000 000 000 kronor (avsnitt
5.4.18),
23. godkänner den av regeringen föreslagna
användningen av det under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner
uppförda reservationsanslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting (avsnitt 5.4.19),
24. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 godkänner ändrade ramar
för utgiftsområden samt anvisar ändrade
och nya anslag i enlighet med specifikation i
bifogade tabell.
såvitt avser skattefrågor
25. antar regeringens förslag till lag om
beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering
m.m.,
26. antar regeringens förslag till lag om
omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring
i fordonsskattelagen (1988:327).
Tabell 2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag för budgetåret 1999
Tusental kronor
UTGIFTSOMRÅDE
ANSLAGS-
NUMMER
BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
1999
FÖRÄNDRING AV
RAM/ANSLAG
NY RAM/
NY ANSLAGSNIVÅ
1
Rikets styrelse
4 179 704
2 000
4 181 704
C1
Regeringskansliet m.m., ramanslag
2 179 419
2 000
2 181 419
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 705 333
2 000
1 707 333
A5
Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag
20 500
-3 300
17 200
A6
Statistiska centralbyrån, ramanslag
353 127
2 000
355 127
A16
Statens lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader,
ramanslag
nytt
3 300
3 300
4
Rättsväsendet
21 919 269
10 000
21 929 269
C1
Domstolsväsendet m.m., ramanslag
3 056 983
10 000
3 066 983
6
Totalförsvar
44 107 565
0
44 107 565
A3
Utveckling och investeringar, ramanslag
20 052 000
6 828
20 058 828
B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst,
ramanslag
1 053 531
- 86 390
967 141
B6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag
132 165
- 2 500
129 665
C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor,
ramanslag
328 213
88 890
417 103
D4
Försvarets forskningsanstalt, ramanslag
129 352
- 6 828
122 524
8
Invandrare och flyktingar
4 324 184
0
4 324 184
A1
Statens invandrarverk, ramanslag
438 558
5 000
443 558
A3
Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag
307 869
-9 790
298 079
A6
Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag
51 400
4 790
56 190
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24 012 459
75 000
24 087 459
A13
Ersättning till vissa steriliserade, ramanslag
nytt
75 000
75 000
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80 503 205
-1 000
80 502 205
B1
Riksförsäkringsverket, ramanslag
710 181
-1 000
709 181
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33 789 000
150 000
33 939 000
A2
Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag
993 000
150 000
1 143 000
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48 274 400
- 303 000
47 971 400
A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag
21 961 114
- 397 000
21 564 114
A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
ramanslag
6 655 092
90 000
6 745 092
B11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
obetecknat anslag
3 229
4 000
7 229
15
Studiestöd
22 447 075
-92 000
22 355 075
A2
Studiemedel m.m., ramanslag
9 956 780
8 000
9 964 780
A3
Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag
9 690 878
-100 000
9 590 878
16
Utbildning och universitetsforskning
29 030 747
99 000
29 129 747
A15
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag
4 508 566
100 000
4 608 566
E2
Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område m.m., ramanslag
19 959
-1 000
18 959
TUSENTAL KRONOR
UTGIFTSOMRÅDE
ANSLAGS-
NUMMER
BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
1999
FÖRÄNDRING AV
RAM/ANSLAG
NY RAM/
NY ANSLAGSNIVÅ
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 452 147
1 000
7 453 147
F3
Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag
28 346
-2 200
26 146
H1
Centrala museer: Myndigheter, ramanslag
601 087
2 200
603 287
H4
Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag
39 298
2 000
41 298
K1
Stöd till trossamfund, ramanslag
55 700
-1 000
54 700
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
20 463 080
40 000
20 503 080
A12
Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för
studenter m.fl., ramanslag
30 000
40 000
70 000
20
Allmän miljö- och naturvård
1 548 899
28 000
1 576 899
A2
Miljöövervakning m.m., ramanslag
127 706
5 000
132 706
A3
Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden,
ramanslag
577 975
23 000
600 975
22
Kommunikationer
25 501 314
0
25 501 314
B6
Vissa kostnader med anledning av M/S Estonias
förlisning, obetecknat anslag
nytt
10 600
10 600
C2
Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag
157 484
-10 000
147 484
C5
Informationsteknik: Telekommunikation m.m.,
ramanslag
50 000
10 000
60 000
D2
Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.,
ramanslag
405 000
-10 600
394 400
24
Näringsliv
2 897 947
0
2 897 947
A2
Småföretagsutveckling, ramanslag
184 062
12 000
196 062
D1
Teknisk forskning och utveckling, ramanslag
689 200
-5 000
684 200
F3
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag
14 123
1 000
15 123
F4
Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag
6 198
800
6 998
F7
Bidrag till miljömärkning av produkter,
obetecknat anslag
4 600
-1 800
2 800
G1
Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m.,
ramanslag
6 000
-1 000
5 000
G4
Avgifter till vissa internationella organisationer,
ramanslag
23 329
-6 000
17 329
25
Allmänna bidrag till kommuner
103 564 700
-40 000
103 524 700
A2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting, reservationsanslag
1 014 000
-40 000
974 000
Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget
- 29 000
3
Lagförslag
3 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
3.1 Förslag till ändring i lagen (1994:419) om
brottsofferfond
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:419) om brottsofferfond skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som döms för ett eller flera
brott skall, om fängelse ingår i
straffskalan för något av brotten, i
domen åläggas att betala en avgift på
300 kr. Detsamma gäller när fråga
om ansvar för brott tas upp av
åklagare genom strafföreläggande.
Avgift skall inte tas ut om på-
följdseftergift meddelas.
Den som döms för ett eller flera
brott skall, om fängelse ingår i
straffskalan för något av brotten, i
domen åläggas att betala en avgift på
500 kr. Detsamma gäller när fråga
om ansvar för brott tas upp av
åklagare genom strafföreläggande.
Avgift skall inte tas ut om på-
följdseftergift meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.
3.2 Förslag till lag om kreditering av anställningsstöd på
skattekonto
Härigenom föreskrivs följande.
Anställningsstöd som beslutats av arbetsmarknadsmyndighet får tillgodoföras
arbetsgivaren genom kreditering på sådant skattekonto som har upprättats för
denne enligt 3 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483).
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka stöd som skall
krediteras skattekontot.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.
3.3 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid 2001 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en
kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning
av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt.
2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra
skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en
kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde
ett landsting.
En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall göras
av skattemyndigheten i januari 2000 i samband med slutavräkningen av 1998
års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till kommunerna
respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november
1999.
En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år
2001 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutav-
räkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.
3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
3.4 Förslag till lag om omräkningstal för 2000 års
taxeringsvärden
Härigenom föreskrivs följande.
För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt skall omräkningstalet enligt 16 A kap.
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 2000 vara 1,00. För småhusenhet
och småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall motsvarande
omräkningstal vara det omräkningstal som gäller för år 1999.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:526) om
ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall införas en ny
bestämmelse, punkt 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5. I stället för det procenttal som
föreskrivs i 3 § första stycket b skall
procenttalet vid 2001 års taxering
utgöra 1,3.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
3.6 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327) att 14 a § skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 a §
För en personbil, en buss med en
skattevikt av högst 3 500 kilogram
eller en lastbil med en skattevikt av
högst 3 500 kilogram, som uppfyller
kraven för miljöklass 1 enligt 2 a §
bilavgaslagen (1986:1386), tas
fordonsskatt inte ut under de fem
första åren från det fordonet blir
skattepliktigt första gången.
För en personbil, en buss med en
skattevikt av högst 3 500 kilogram
eller en lastbil med en skattevikt av
högst 3 500 kilogram, som uppfyller
kraven för miljöklass 1 eller 1 E eller
1 H enligt 2 a § bilavgaslagen
(1986:1386), tas fordonsskatt inte ut
under de fem första åren från det
fordonet blir skattepliktigt första
gången.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
4
Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten
4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten
I detta kapitel presenteras budgetpolitiska mål,
prioriteringar och beräkningar av statsbudgeten
och den offentliga sektorns finanser. Vidare
presenteras kortfattat de makroekonomiska
förutsättningar som beräkningarna baseras på.
4.1 Budgetpolitiska mål
De budgetpolitiska mål som regeringen
föreslagit och som riksdagen ställt sig bakom har
varit vägledande i arbetet med denna
proposition. Dessa mål kan sammanfattas på
följande sätt:
- Det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn skall uppgå till 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel.
- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.
Finansiellt sparande i offentlig sektor skall inte
förväxlas med statsbudgetens saldo. Det
finansiella sparandet i den offentliga sektorn
(överskottet i de offentliga finanserna) visar den
förändring av den offentliga sektorns finansiella
nettoförmögenhet som beror på transaktioner.
Försäljningar av aktier och andra finansiella
tillgångar påverkar inte det finansiella sparandet,
eftersom byte av en finansiell tillgång (aktier)
mot en annan (pengar) inte har någon effekt på
den finansiella förmögenhetsställningen. Inte
heller realiserade valutakursvinster eller förluster
vid lösen eller omsättning av lån i utländsk valuta
påverkar det finansiella sparandet.
Statsbudgetens saldo är ett kassamässigt
begrepp. Saldot visar amorteringen på
statsskulden eller, om saldot är negativt, statens
lånebehov. Saldot omfattar statsbudgetens
inkomster och statsbudgetens utgifter, vilka
inkluderar samtliga utgiftsområden,
Riksgäldskontorets nettoutlåning och
överföringar till eller från AP-fonden. Utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten påverkar emellertid inte
statsbudgetens saldo.
4.1.1 Utgiftstak
Utgiftstaket för staten är fördelat på 26
utgiftsområden (nr 1–25 samt 27),
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten, minskning av anslagsbehållningar
samt en budgeteringsmarginal. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket
eftersom regering och riksdag i mycket
begränsad omfattning kan påverka dessa utgifter
på kort sikt. Minskning av anslagsbehållningar
ingår som en post under utgiftstaket, vilket
innebär att den är medräknad i saldot både för
statsbudgeten och för de offentliga finanserna.
Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden mellan
utgiftstaket och summan av de utgifter som
omfattas av utgiftstaket, de s.k. takbegränsade
utgifterna.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs
av utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten och den beräknade utgiftsnivån
för den kommunala sektorn med avdrag för
interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet.
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten
och godkänner en beräkning av de offentliga
utgifterna. Regeringens förslag till utgiftstak
presenteras i kapitel 7.
4.1.2 Finansiellt sparande i offentlig
sektor
Regeringens förslag: Målet för det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fastställs till
2,0 procent av BNP för år 2002.
Målet för det finansiella sparandet i den
offentliga sektorn är beroende av
konjunkturläget. Målen för åren 1999 till 2001
gäller vid den tillväxt som kalkylerades i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika
från denna skall motsvarande avvikelse tolereras.
Enligt nuvarande prognoser för tillväxten 1999
och 2000 beräknas tillväxten bli något lägre än
vad som prognostiserades 1997. Enligt
regeringens bedömning är detta inte en väsentlig
avvikelse. Regeringen föreslår att målet för det
finansiella sparandet i den offentliga sektorn för
år 2002 skall vara 2,0 procent av BNP. Målet för
det finansiella sparandet uppgår därmed till
0,5 procent av BNP 1999 och till 2,0 procent av
BNP för vart och ett av åren 2000 till 2002.
4.2 Samhällsekonomiska
förutsättningar
Vid beräkningen av det finansiella sparandet i
den offentliga sektorn samt statsbudgetens
inkomster och utgifter är de antaganden som
görs om den makroekonomiska utvecklingen av
stor betydelse. De makroekonomiska
förutsättningar som beräkningarna i denna
proposition baseras på redovisas i sin helhet i
bilaga 1 Svensk ekonomi. I tabell 4.1 anges några
faktorer av särskild betydelse för de offentliga
finanserna.
I fasta priser beräknas BNP växa med 2,2
procent 1999 och med ca 2,5 procent per år
under perioden 2000–2002. Jämfört med
budgetpropositionen för 1999 innebär detta en
nedjustering av tillväxten med 0,8
procentenheter år 1999, 0,6 procentenheter år
2000 och 0,1 procentenhet år 2001. Inflationen
under perioden 1999–2001 antas bli lägre än
enligt budgetpropositionen för
Tabell 4.1 Makroekonomiska förutsättningar
Värden från budgetpropositionen för 1999 anges inom parentes
1998
1999
2000
2001
2002
BNP1
2,9
(3,0)
2,2
(3,0)
2,6
(3,2)
2,5
(2,6)
2,5
Prisbasbelopp2
36,4
(36,4)
36,4
(36,4)
36,5
(36,7)
36,8
(37,3)
37,3
KPI
Årsgenomsnitt
0,4
(0,5)
0,2
(0,7)
0,8
(1,7)
1,7
(2,0)
2,0
Privat
konsumtion1
2,6
(2,7)
2,6
(2,9)
2,4
(2,5)
1,8
(2,0)
1,8
Lönesumma1
6,6
(4,5)
4,2
(4,1)
3,7
(4,7)
3,8
(4,1)
3,7
Sysselsättnings-
grad3
74,6
75,3
75,6
76,1
76,5
Öppen
arbetslöshet4
6,5
(6,6)
5,8
(5,7)
5,4
(4,4)
5,1
(4,0)
5,0
Arbetsmarknads-
politiska
åtgärder4
3,9
(3,9)
3,6
(3,9)
3,6
(3,8)
3,5
(3,5)
3,5
Ränta 5 år
Årsgenomsnitt
4,7
(4,8)
3,7
(4,7)
3,9
(4,9)
4,3
(5,0)
4,6
Ränta 6 månader
Årsgenomsnitt
4,3
(4,4)
3,2
(4,3)
3,3
(4,3)
3,6
(4,3)
4,0
1 Årlig procentuell förändring
2 Tusental kronor
3 Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning
4 Andel av arbetskraften
1999, vilket medför att prisbasbeloppet nu
beräknas bli 200 kronor lägre år 2000 och 500
kronor lägre år 2001. Prisbasbeloppet påverkar
främst statens och AP-fondens utgifter för
transfereringar som är knutna till basbeloppet
samt grundavdragen vid beräkning av fysiska
personers inkomstskatt. I fasta priser beräknas
den privata konsumtionen öka med 2,6 procent
1999, 2,4 procent 2000 och 1,8 procent 2001 och
2002. Detta innebär en viss nedjustering jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för
1999. Som ett resultat av den lägre inflationen
beräknas den privata konsumtionen i löpande
priser öka mindre än vad som antogs i
budgetpropositionen för 1999.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska
successivt under perioden, från 6,5 procent 1998
till 5,0 procent 2002. År 2000 beräknas den
öppna arbetslösheten till 5,4 procent och 2001
till 5,1 procent, vilket är 1,0 respektive 1,1
procentenheter högre än vad som beräknades i
budgetpropositionen för 1999. De
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna beräknas nu omfatta en något mindre
del av arbetskraften än vad som då beräknades.
I budgetpropositionen för 1999 presenterade
regeringen ett mål för sysselsättningsgraden som
innebär att den andel av befolkningen i åldrarna
20–64 år som är reguljärt sysselsatt skall uppgå
till minst 80 procent 2004. Sysselsättningsgraden
var 74,6 procent 1998 och beräknas stiga till
76,5 procent 2002.
Både inflationen och de korta och långa
marknadsräntorna väntas stiga något mot slutet
av perioden. Inflationen beräknas öka till 2,0
procent 2002. Jämfört med budgetpropositionen
för 1999 beräknas nu både de korta och de långa
marknadsräntorna bli mellan 0,7 och 1,1
procentenheter lägre.
4.3 Politiska prioriteringar
Den ekonomiska vårpropositionen innehåller en
rad förslag för ökad tillväxt, sysselsättning och
rättvisa samt förbättrad jämställdhet och miljö.
Fortsatta sunda offentliga finanser är en
grundläggande förutsättning för regeringens
politik.
I finansplanen beskrivs utförligt de reformer
och prioriteringar som regeringen föreslår och de
bedömningar som ligger till grund för förslagen.
Reformerna kan delas in i följande fem områden.
- Arbetslösheten skall betvingas
- Kunskap och kompetens
- Skolan, vården och omsorgen skall för-
bättras
- Rättvisan skall stärkas
- Hållbara Sverige
Åtgärderna sammanfattas i tabell 4.2. I tabellen
redovisas de reformer som ger upphov till ut-
giftsökningar eller inkomstminskningar. De
redovisade nettoeffekterna för offentlig sektor
tar i förekommande fall hänsyn till effekter på
inkomstskatten. Bruttoeffkter redovisas inom
parentes. Samtliga beräkningar av de offentliga
finanserna innefattar de åtgärder som presenteras
i propositionen. I beräkningarna av
utgiftsramarna för åren 2000–2002 har
åtgärderna fördelats på utgiftsområden.
Arbetslösheten skall betvingas
Ett förstärkt anställningsstöd införs under 1999
för arbetslösa med långa inskrivningstider på
arbetsförmedlingen. Stödet ges till arbetsgivare
som anställer personer, som varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under minst tre år. Antalet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall reduceras
väsentligt samt fokuseras på
arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter. En
utredning tillsätts med uppgift att snarast se över
arbetsmarknadsutbildningens organisation och
effektivitet. AMS får använda 700 miljoner
kronor till personalförstärkningar under år 2000
inom ramen för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Av detta belopp skall 100 miljoner
kronor användas för att särskilt stärka
invandrarnas ställning på arbetsmarknaden.
Anslagsnivån för lönebidrag höjs med
90 miljoner kronor 1999 och med ytterligare
30 miljoner kronor från och med 2000.
Kunskap och kompetens
År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under 1998
och 1999 har antalet platser successivt ökat.
Regeringen avser att föreslå att antalet platser
fram till och med första halvåret 2002 i stort
ligger kvar på samma nivå som 1999, vilket
innebär att den tidigare planerade
utbyggnaden inte kan komma till stånd.
Satsningen fortsätter därefter på en lägre nivå
under andra halvåret 2002.
Regeringen har tidigare aviserat en
proposition om ett reformerat
studiestödssystem. Medel har nu beräknats för
detta ändamål med avsikten att införa ett
reformerat studiestödssystem med början under
2001.
Utbyggnaden av grundutbildningen vid
universitet och högskolor fortsätter. Regeringen
har beräknat medel för 10 000 nya
högskoleplatser fr.o.m. 1 juli 2001 samt
ytterligare 10 000 platser fr.o.m. 1 juli 2002.
Regeringen avser att senare återkomma till
fördelningen av de nya platserna.
Regeringen avser vidare att föreslå att anslagen
till grundforskning och forskarutbildning
förstärks. År 2000 har beräknats 70 miljoner
kronor som främst avses tilldelas de nya
universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro. Åren
2001 och 2002 har beräknats 470 miljoner
kronor respektive 779 miljoner kronor för detta
ändamål.
Regeringen avser även att föreslå en satsning
på kompetensutveckling för anställda åren 2000–
2002. Utgångspunkten är det förslag som
lämnats av arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet. Finansiering
avses ske inom ramen för nya mål 3, inom EG:s
socialfond. Hälften av satsningarna bör utgöras
av medel från EU och hälften av statlig
medfinansiering. Stimulansen förutsätter
finansiering från arbetsgivare inom ramen för en
trepartssamverkan.
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras
Utrymme skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen. Riksdagen har beslutat om ökade
generella statsbidrag till kommuner och
landsting under åren 1997 till 1999 om
sammanlagt 16 miljarder kronor. År 1999
överfördes den statliga skatt på 200 kronor, som
utgår för skattskyldiga med förvärvsinkomster
från staten till kommuner och landsting. Detta
föreslås ske även år 2000, vilket innebär att
kommuners och landstings skatteinkomster ökar
med cirka 1,3 miljarder kronor. Regeringen har
också aviserat att det generella statsbidraget skall
öka med 4 miljarder kronor år 2000 och med
ytterligare 2 miljarder kronor tillföras år 2001.
I denna proposition aviserar regeringen en
ytterligare nivåhöjning av det generella
statsbidraget med 2 miljarder kronor år 2001. Till
följd av de förändringar som kommer att ske
inom försvarsområdet beräknas dessutom
1 miljard kronor år 2002.
Beslutade och aviserade tillskott innebär i
förhållande till 1996 års nivå en sammanlagd
höjning av statsbidragen till kommuner och
landsting med 25 miljarder kronor år 2002. I
detta belopp ingår medel som bidrar till
finansieringen för att stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. En
närmare redovisning av regeringens aviserade
tillskott görs i kapitel 9.
Inom området vård och omsorg avser
regeringen fördela medel till handikappområdet,
dels för kompetensutveckling, forskning,
ytterligare medel till handikapporganisationerna
m.m., dels för engångsvisa tillskott till bilstödet
för handikappade. Resurser prioriteras även för
ett införande av personliga ombud för psykiskt
funktionshindrade. I tilläggsbudget föreslår re-
geringen att ett nytt anslag förs upp på
statsbudgeten 1999 för ersättning till personer
som steriliserats mot sin vilja under perioden
1935–1975.
Rättvisan skall stärkas
Biståndsramen 1999 uppgår till 12,8 miljarder
kronor, vilket motsvarar 0,705 procent av
bruttonationalinkomsten (BNI). I enlighet med
tidigare beslut beräknas ramen år 2000 till
0,72 procent av BNI och år 2001 till 0,73 procent
av BNI. Regeringen aviserar i denna proposition
en ökning av ramen för biståndet år 2002 till
0,74 procent av BNI.
Under 1999 tillförs låg- och
medelinkomsttagare en ökad köpkraft genom en
skattereduktion på 1 320 kronor mot
pensionsgrundande inkomst upp till 135 000
kronor. Därefter avtrappas reduktionen och
upphör vid en inkomst på 245 000 kronor.
Regeringen gör nu bedömningen att det finns ett
ekonomiskt utrymme att även under 2000
medge en skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagarna. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen med den
exakta utformningen av en sådan skattelättnad.
För 1999 sänks fastighetsskatten på hyreshus
från 1,5 procent till 1,3 procent. Regeringen
angav i budgetpropositionen för 1999 att man
förväntade sig att den lägre skattenivån omsätts i
lägre hyror. Sänkningen begränsas till
bostadshyreshus, vilket innebär att såväl
hyresgäster som bostadsrättsinnehavare kan få
reducerade boendekostnader. Sänkningen
gjordes i avvaktan på förslag från
Fastighetsbeskattningskommittén. Regeringen
gör nu samma bedömning som under hösten
1998 och föreslår därför att den sänkta
fastighetsskatten skall gälla även för 2000.
Hållbara Sverige
I syfte att främja en hållbar utveckling i Sverige
föreslår regeringen åtgärder för 1999 samt
aviserar beräknade resursförstärkningar för de
kommande tre åren. En förlängning av tidigare
resursförstärkningar avseende markinköp, miljö-
övervakning och länsstyrelsernas miljötillsyn
görs t.o.m. 2002 med ca 410 miljoner kronor.
Åtgärder för sanering och återställning av
förorenade områden erhåller en förstärkning
under treårsperioden med 385 miljoner kronor.
Miljöforskningen förstärks under treårsperioden
med 250 miljoner kronor och byggforskningen
förstärks med 150 miljoner kronor under
motsvarande period. Insatserna för biotopskydd
förstärks med totalt 175 miljoner kronor för
2001 och 2002. Kalkning av försurade sjöar och
vattendrag beräknas också få en förstärkning
under treårsperioden med 90 miljoner kronor.
Vidare anser regeringen att tidsperioden för de
lokala investeringsprogrammen bör utsträckas
genom att medlen för perioden 1999–2001
förskjuts med sammanlagt 1,2 miljarder kronor
till 2002. Regeringen avser att ta fram ett
program för att utveckla miljöbilar i samarbete
med bilindustrin.
Tabell 4.2 Sammanfattning av reformer
Nettoförsvagning av de offentliga finanserna. Bruttoeffekter inom parentes. För utgiftsreformer är bruttoeffekten lika med effekten på de
takbegränsade utgifterna.
Miljoner kronor
2000
2001
2002
Arbetslösheten skall betvingas
1 765
1 215
1 215
varav Stärkt platsförmedling
700
0
0
Anställningsstöd*
975
(1 300)
1 125
(1 500)
1 125
(1 500)
Lönebidrag m.m.
90
(120)
90
(120)
90
(120)
Kunskap och kompetens
540
3 000
8 597
varav Kompetensutveckling
400
1 000
1 000
Nytt studiestödssystem inkl. pensionsrätt
0
800
1 600
Kunskapslyftet
0
0
3 168
(4 400)
Högskoleplatser
0
450
1 350
Forskning och forskarutbildning
70
470
779
Särskilda utbildningsinsatser
30
80
500
Siftelsehögskolor (moms)
0
200
200
Övrigt
40
0
0
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras
1 672
3 992
6 545
varav Maxtaxereform och allmän förskola
0
1 700
3 400
Generella statsbidraget
0
2 000
3 000
200-kronan till kommunsektorn*
1 250
0
0
Ersättning till vissa steriliserade
90
15
0
Personliga ombud för psykiskt funktionshindrade
90
90
90
Handikappområdet
242
187
55
Rättvisan skall stärkas
3 528
1 090
1 450
varav Bistånd
0
0
200
Skattereduktion*
3 000
300
0
Fastighetsskatt: bostadshyreshus*
0
640
1 100
Pensionstillskott
268
0
0
Särskilt grundavdrag för pensionärer*
110
0
0
Rättsväsendet
150
150
150
Hållbara Sverige
145
340
988
varav Markinköp
0
0
368
Marksanering
0
85
300
Miljöforskning
50
100
100
Biotopskydd
0
75
100
Byggforskning
50
50
50
Hållbara Sverige - övrigt
45
30
70
Bidrag till minskad elanvändning, energiforskning m.m.
0
210
210
Övrigt
12
0
1 250
Summa försvagning av offentliga finanser
7 662
9 847
20 255
varav förändrade skatteregler
5 335
2 065
2 225
Summa ökning av takbegränsade utgifter
2 357
7 812
19 292
* Avser förändrade skatteregler
Utgiftsbegränsande åtgärder och finansiering
Regeringen gör bedömningen att det finns en
risk för att utgiftstaket för staten överskrids 1999
om inga åtgärder vidtas.
Ekonomistyrningsverkets senaste prognos visar
att utgiftstaket för staten år 1999 riskerar att
överskridas med 6,7 miljarder kronor.
Regeringen delar Ekonomistyrningsverkets
bedömning att utgiftstaket riskerar att
överskridas och vidtar därför utgiftsbegränsande
åtgärder motsvarande totalt ca 8 miljarder
kronor. I detta belopp inkluderas effekten av s.k.
begränsningsbelopp för vissa anslag som
regeringen har beslutat om. Det innebär att
utgifterna inte får överstiga dessa belopp. Även
för 2000 behöver åtgärder vidtas för att undvika
ett överskridande. Regeringen föreslår därför
vissa besparingar för att klara utgiftstaket. Dessa
åtgärder samt föreslagna besparingar för
kommande år har även bidragit till att finansiera
de reformförslag som redovisas i tabell 4.2.
I tabell 4.3 redovisas beräknade utgiftseffekter
av besparingsförslagen på tilläggsbudget för
innevarande år samt de utgiftsbegränsande
åtgärder regeringen beslutat om år 1999 för stöd
till lokala investeringsbidrag, bidrag för att
minska elanvändningen, väghållningen, jordbruk
samt del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
övrigt. Regeringen föreslår vidare i prop.
1998/99:106 att beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen höjs
fr.o.m. 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300
kronor till 1 800 kronor. Ytterligare redovisning
av dessa åtgärder återfinns i avsnitt 5.3.1. De av
regeringen införda begränsningsbeloppen redo-
visas i tabell 5.7.
För år 2000 och 2001 anger beloppen i tabell
4.3 utgiftsminskningen jämfört med de
beräknade anslagsbelopp som redovisades i
budgetpropositionen för 1999. För 2002 anger
beloppen utgiftsminskning i förhållande till de
utgiftsnivåer som ges av befintliga regler och
beräknade anslagsnivåer vid oförändrad politik.
Tabell 4.3 Besparingar, utgiftsminskningar och finansiering
Nettoförstärkning av offentliga finanser. Minskning av takbegränsade
utgifter inom parentes
Miljoner kronor
1999
2000
2001
2002
Regeringskansliet
0
0
0
100
Försvarsram (inkl om-
ställningsbidrag)
0
0
0
1 000
Högkostnadsskydd,
läkemedel
800
1 370
1 370
1 370
Sjukpenninggrundande
inkomst (SGI)
0
87
(145)
285
(475)
474
(790)
Antagandepoängberäkning,
vilande förtidspension
0
90
(150)
172
(287)
249
(415)
Underhållsstöd
0
210
210
210
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
1 038
(1 378)
2 787
(3 796)
1 100
(1 473)
1 100
(1 473)
Socialfonden
0
400
1 000
1 000
Vuxenstudiestöd
60
(100)
0
0
0
Kunskapslyftet
0
900
(1 250)
1 080
(1 500)
0
Räntebidrag
0
112
0
0
Stöd till lokala
investeringsprogram
120
737
550
50
Investeringsbidrag för
bostäder
0
250
0
0
Bidrag för att minska
elanvändningen
55
200
0
0
Väghållning
500
500
0
0
Övrigt kommunikationer
0
100
150
200
Jordbruk
870
400
0
0
Finansiering maxtaxa
0
0
1 700
1 300
Utgiftseffekt av
begränsningsbelopp
3 731
0
0
0
Övrigt
580
732
375
392
Summa förstärkning av
de offentliga finanserna
7 754
8 875
7 992
7 445
Summa minskning av
takbegränsade utgifter
8 134
10 352
9 090
8 300
Nettobesparingen anger effekten på finansiellt
sparande i offentlig sektor. De redovisade
nettoeffekterna för offenlig sektor tar i
förekommande fall hänsyn till det bortfall av
inkomstskatter som förändringen ger upphov
till. Bruttobesparingen, som visar minskningen
av de takbegränsade utgifterna, redovisas i dessa
fall inom parentes i tabell 4.3.
Tabell 4.4 Total effekt av finansiering/utgiftsminskningar
och reformer
Miljoner kronor
1999
2000
2001
2002
Finansiellt sparande i
offentlig sektor
7 163
1 213
-1 855
-12 810
Takbegränsade
utgifter
-7 635
-7 995
-1 278
10 992
Totalt innebär de föreslagna satsningarna och
besparingarna att den offentliga sektorns
finansiella sparande ökar med ca 7 miljarder
kronor år 1999 och med ca 1 miljard kronor
2000. I förhållande till gällande regler innebär
förändringarna en försvagning av de offentliga
finanserna för år 2001 och år 2002.
Förändringarna innebär att de takbegränsade
utgifterna minskar med knappt 8 miljarder
kronor åren 1999 och 2000 och med drygt
1 miljard kronor år 2001. År 2002 innebär
förändringarna att de takbegränsade utgifterna
ökar med ca 11 miljarder kronor i förhållande till
de utgiftsnivåer som ges av gällande regler och
beräknade anslagsnivåer vid oförändrad politik.
4.4 Statsbudgetens utveckling
1998–2002
År 1998 var statsbudgetens saldo positivt för
första gången sedan budgetåret 1989/90 och
staten kunde amortera ca 10 miljarder kronor på
statsskulden. Åren 1999–2002 beräknas
statsbudgetens saldo visa betydande överskott.
Dessa stora positiva budgetsaldon beror
emellertid till största delen på tillfälliga effekter i
samband med införandet av
ålderspensionsreformen, samt på inkomster från
försäljning av aktier.
4.4.1 Statsbudgetens inkomster
Statsbudgetens totala inkomster beräknas öka
med ca 62 miljarder kronor mellan åren 1998 och
2002, vilket motsvarar en genomsnittligt
ökningstakt på cirka 2,1 procent per år. Statens
årliga skatteinkomster beräknas också öka med
ca 62 miljarder kronor mellan åren 1998 och
2002. Övriga inkomster beräknas således uppgå
till ungefär samma nivå år 1998 och år 2002.
Under de mellanliggande åren 1999–2001
beräknas emellertid övriga inkomster uppgå till
en högre nivå, främst till följd av högre
beräknade inkomster av försåld egendom. I
relation till BNP beräknas såväl statsbudgetens
totala inkomster som statsbudgetens
skatteinkomster vara lägre i slutet av perioden än
åren 1998 och 1999.
I tabell 4.5 redovisas det preliminära utfallet av
statsbudgetens skatteinkomster och övriga
inkomster för år 1998 och därtill den förväntade
utvecklingen under perioden 1999–2002, samt
förändringen jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999.
Statsbudgetens inkomster beräknas öka med
närmare 40 miljarder kronor mellan åren 1998
och 1999. Ökningen beror till största delen på att
övriga inkomster beräknas bli betydligt högre år
1999, främst till följd av högre förväntade
inkomster från försåld egendom.
Inkomstökningen på 16 miljarder kronor
mellan år 1999 och år 2000 förklaras till stora
delar av att inkomsterna från aktieutdelningar
tillfälligt beräknas bli högre år 2000 . Ökningen
av statsbudgetens skatteinkomster mellan år
1999 och år 2000 begränsas bl.a. till följd av
ökade skatteutbetalningar till kommunerna år
2000, vilka beror på en stor slutreglering av 1998
års kommunalskatter, och lägre inkomster från
beskattningen av reavinster år 2000. Under
perioden 2000–2002 förklaras inkomstökningen
främst av ökande skatteinkomster medan övriga
inkomster minskar till följd av lägre
utdelningsinkomster och lägre beräknade
inkomster från försåld egendom.
I förhållande till budgetpropositionen för
1999 beräknas inkomsterna bli ca 49 miljarder
kronor högre år 1999, 47 miljarder kronor högre
år 2000 och 31 miljarder kronor högre år 2001.
Tabell 4.5 Statsbudgetens inkomster
1998
1999
2000
2001
2002
Miljarder kronor
Skatteinkomster
639,7
649,2
651,4
672,8
701,8
Övriga inkomster
66,6
96,3
110,2
85,9
66,1
Totala inkomster
706,3
745,5
761,5
758,7
767,9
Diff. mot
budgetprop. för
1999
Skatteinkomster
22,0
18,6
0,6
-4,0
-
Övriga inkomster
-13,0
30,5
46,8
34,6
-
Totala inkomster
9,0
49,1
47,4
30,6
-
Procent av BNP
Skatteinkomster1
35,5
35,1
34,0
33,8
33,8
Totala inkomster
39,2
40,3
39,7
38,1
37,0
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.
1Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.
Fyllnadsinbetalningar av skatt år 1998 blev
särskilt stora till följd av höga realisationsvinster
inkomståret 1997. En högre lönesumma för åren
1998 och 1999 i förhållande till vad som antogs i
budgetpropositionen för 1999 leder till ökade
skatteinkomster från fysiska personer och ökade
socialavgifter under dessa år. Dessa faktorer har
bidragit till en upprevidering av
skatteinkomsterna år 1998 och år 1999. Den
högre lönesumman för åren 1998 och 1999
innebär också att slutregleringen av
kommunalskattemedel, som sker med två års
eftersläpning, nu beräknas bli högre åren 2000
och 2001. Det innebär således att utbetalningarna
från staten till kommunerna dessa år blir större
än vad som beräknades i budgetpropositionen
för 1999.
Inkomsterna från juridiska personer beräknas
öka år 2000 i förhållande till
budgetpropositionen för 1999, vilket i huvudsak
förklaras av det statligt ägda aktiebolaget
Stattums förväntade inbetalning av reavinstskatt
efter försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia
& Upjohn.
Under övriga inkomster är det framför allt
inkomster av statens aktier och försåld egendom
som förändrats sedan budgetpropositionen för
1999. Det beror bland annat på att Stattums
aktieutdelning om 12 miljarder kronor till följd
av försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia &
Upjohn förväntas inbetalas till staten år 2000.
Åren 1999 och 2000 beräknas inkomster av
försåld egendom årligen uppgå till 45 miljarder
kronor och år 2001 till 35 miljarder kronor. År
2002 beräknas försäljningsinkomsterna uppgå till
15 miljarder kronor.
En fördjupad redovisning av statsbudgetens
inkomster presenteras i kapitel 6.
4.4.2 Statsbudgetens utgifter
Utgifter exklusive statsskuldsräntor 1998–2002
Statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor, dvs. utgiftsområde 1–25 och
27, beräknas öka från 585,7 miljarder kronor år
1998 till 626,6 miljarder kronor år 2002.
Ålderspensionsreformen innebär emellertid att
statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor ökar med ca 15 miljarder
kronor mellan år 1998 och 1999 till följd av
ändrat betalningsansvar mellan Staten och AP-
fonden och interntransaktioner i form av statlig
ålderspensionsavgift. För att möjliggöra en
jämförelse av utgiftsutvecklingen från 1998 till
2002 kan 1998 års preliminära utgifter
korrigerats för en tänkt ålderspensionsreform
detta år.
Tabell 4.6 Statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor
19981
1999
2000
2001
2002
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor2
585,73
616,0
618,0
625,9
626,6
Statsskuldsräntor4
113,4
92,9
77,4
73,1
52,9
Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m.5
-2,5
-56,6
-4,6
-111,1
66,5
Summa utgifter
696,6
652,3
690,8
587,9
746,0
1 Preliminärt utfall
2 Inklusive minskning av anslagsbehållningar
3 Korrigerat för ålderspensionsreformen motsvarar detta 600,4 mdkr (dvs. beloppet
skulle ha varit 600,4 mdkr om ålderspensionsreformen genomförts redan 1998).
4Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
5Inklusive kassamässig korrigering, finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret, avgiftsväxling med anledning av pensionsreformen och
beräkningsteknisk överföring till hushållen.
Efter en sådan korrigering av utgifterna ökar
statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor med ca 26 miljarder kronor
mellan år 1998 och år 2002 eller med i
genomsnitt ca 1,1 procent per år. Som andel av
BNP minskar statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor med ca 2 procentenheter, från
32,5 procent 1998 till 30,2 procent år 2002.
I tabell 4.7 redovisas de beräknade utgifterna
per utgiftsområde för åren 1998–2002. För att
underlätta en jämförelse över tiden visas i en
fotnot till tabellen en beräkning av utgifterna per
utgiftsområde i det fall ålderspensionen hade
genomförts redan 1998.
De största utgiftsökningarna under perioden
1998–2002 återfinns under följande
utgiftsområden:
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp.
Utgiftsområdet ökar med ca 12 miljarder kronor
under perioden. Huvuddelen av ökningen beror
på att utgifterna för sjukpenning och
förtidspensioner beräknas öka mycket kraftigt.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Utgiftsområdet ökar med 6 miljarder kronor
under perioden. Ökningen förklaras bl.a. av
höjningen av det allmänna barnbidraget (+100
kronor per barn och månad fr.o.m. år 2000 och
ytterligare 100 kronor fr.o.m. år 2001) och av
ökade utgifter för föräldraförsäkringen.
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet ökar med ca 9 miljarder kronor
under perioden. Utgiftsökningen förklaras bl.a.
av de i denna proposition aviserade satsningarna
på nya högskoleplatser, nytt studiestödssystem
och forskning. Utrymme skapas för att fr.o.m. år
2001 stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommunerna
Utgiftsområdet ökar med knappt 10 miljarder
kronor under perioden. Ökningen beror främst
på de beslutade och aviserade resurstillskotten till
skola, vård och omsorg.
De största utgiftsminskningarna under perioden
1998–2002 återfinns under följande två
utgiftsområden.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet minskar med ca 10 miljarder
kronor under perioden. Förklaringen är främst
att den öppna arbetslösheten antas sjunka från
6,5 procent år 1998 till 5,0 procent år 2002.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet minskar med ca 11 miljarder
kronor under perioden. En viktig förklaring är
att utgifterna för räntebidraget minskar från
10,8 miljarder kronor år 1998 till 1,6 miljarder
kronor år 2002.
En fördjupad redovisning av statsbudgetens
utgifter exklusive statsskuldsräntor för åren
1998–1999 och åren 2000–2002 ges i kapitel 5
respektive kapitel 7.
Tabell 4.7 Takbegränsade utgifter 1998-2002
Miljarder kronor
1998
Prel. utfall1
1999
Prognos
2000
Beräknat2
2001
Beräknat2
2002
Beräknat2
UO 1
Rikets styrelse
4,3
4,7
4,2
4,5
4,6
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2,0
1,7
1,5
1,5
1,6
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,9
6,0
5,8
5,8
5,9
UO 4
Rättsväsendet
21,4
22,4
22,1
22,4
22,7
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,6
3,0
2,8
2,9
2,9
UO 6
Totalförsvar
42,4
45,6
44,9
44,5
43,5
UO 7
Internationellt bistånd
11,5
12,0
12,5
13,3
13,2
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,2
4,4
4,2
4,4
3,9
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
23,1
24,6
25,4
26,3
26,3
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
39,7
84,9
86,9
86,9
88,0
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62,7
34,3
33,4
32,6
32,0
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
35,9
41,1
43,5
46,2
46,7
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
37,3
33,5
31,9
30,3
29,6
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47,7
47,6
45,5
45,6
45,9
UO 15
Studiestöd
21,9
21,1
22,1
24,2
24,5
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
27,7
30,0
30,8
34,8
37,0
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,3
7,5
7,5
7,6
7,8
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22,4
19,5
16,3
13,0
11,3
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3,4
3,9
2,7
3,3
2,7
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,4
1,6
1,7
1,8
2,0
UO 21
Energi
0,9
1,1
1,2
1,9
1,7
UO 22
Kommunikationer
27,4
25,0
25,3
24,7
25,0
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
11,8
11,6
12,7
13,2
13,2
UO 24
Näringsliv
2,8
3,4
3,0
2,9
2,9
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
96,8
102,7
102,2
104,7
106,3
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
113,4
92,9
77,4
73,1
52,9
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21,2
22,6
19,4
21,5
22,3
Minskning av anslagsbehållningar
0,0
0,0
8,5
5,0
3,0
Summa utgiftsområden
699,1
708,9
695,4
699,0
679,5
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
585,7
616,0
618,0
625,9
626,6
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
132,6
135,8
139,5
144,0
149,7
Takbegränsade utgifter
718,3
751,8
757,4
769,9
776,3
Budgeteringsmarginal
1,7
1,2
3,6
16,1
33,7
Utgiftstak för staten
720,0
753,0
761,0
786,0
810,0
1 För att möjliggöra en jämförelse av utgifterna under perioden 1998-2002 redovisas nedan en schablonmässig beräkning av utgifterna för det fall ålderspensionsreformen hade
genomförts redan 1998: UO10 75,8 mdkr, UO11 33,3 mdkr, UO12 40,7 mdkr, UO13 39,5 mdkr, UO14 48,0 mdkr, UO15 22,5 mdkr, Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 600,4
mdkr, Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 137,1 mdkr och Takbegränsade utgifter 737,5 mdkr.
2 Enligt förslaget till preliminära utgiftsområdesramar (se tabell 7.1). Beräknad förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit redovisas sammantaget för
samtliga utgiftsområden under posten Minskning av anslagsbehållningar.
Statsskuldsräntor 1998-2002
Statsskuldsräntorna påverkas framför allt av
storleken på statsskulden, räntenivån samt
växelkurser. Statsskuldsräntorna påverkas även
av mer tekniska faktorer till följd av
Riksgäldskontorets upplånings- och
skuldförvaltningsteknik.
Som framgår av diagram 4.1 steg ränteutgifterna
som andel av BNP kraftigt under 1980-talets
första hälft. Ränteutgifternas andel av BNP var
som högst 1985 då de uppgick till närmare
9 procent. Efter 1985 minskade ränteutgifternas
andel av BNP snabbt för att återigen öka åren
1993 och 1994. År 1998 uppgick ränteutgifterna
till 113 miljarder kronor eller ca 6 procent av
BNP. Under perioden 1999–2002 beräknas
ränteutgifterna minska successivt för att år 2002
uppgå till ca 53 miljarder kronor eller 2,6 procent
av BNP.
Diagram 4.1 Statsskuldsräntor
Procent av BNP
De kraftigt minskade ränteutgifterna under
perioden 1998–2002 förklaras av lägre
räntenivåer och av den amortering på
statsskulden som sker till följd av bl.a. finansiella
överföringar från AP-fonden till staten i
samband med ålderspensionsreformen och
försäljningar av statligt aktieinnehav.
Tabell 4.8 Statsskuldsräntor
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Räntor på lån i
svenska kronor
73,1
71
58
47
39
Räntor på lån i
utländsk valuta
23,6
22
20
19
19
Räntor på in- och
utlåning
-3,9
-2
-3
-3
-4
Över-/underkurser
vid emission1
-5,7
-9
-4
-4
-3
Summa räntor
87,2
81
70
58
51
Valutaförluster/
-vinster2
9,8
-2
-1
2
0
Kursförluster/
-vinster3
15,6
14
8
12
2
Övrigt
0,6
0
0
0
0
Summa ränte-
utgifter
113,3
93
77
73
53
1Överkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar nya obligationer eller utökar
befintliga benchmarklån om marknadsräntan vid emissionstillfället är lägre än
kupongräntan. Underkurser uppstår vid motsatt förhållande.
2 Vid lösen eller omsättning av lån i utländsk valuta realiseras valutakursförluster eller
vinster beroende på hur valutakursen utvecklats sedan lånet tecknades. Posten
påverkar statsbudgetens utgifter och statsbudgetens saldo men inte statens finansiella
sparande.
3 Kursförluster uppstår vid förtidsinlösen av lån som har en högre kupongränta än
marknadsräntan vid återköpstillfället. Kursvinster uppstår vid motsatt förhållande.
Posten påverkar statsbudgetens utgifter och statsbudgetens saldo men inte statens
finansiella sparande.
Statsskuldsräntornas olika komponenter visas i
tabell 4.8. Den del av ränteutgifterna som beror
på valutaförluster/vinster och
kursförluster/vinster påverkar inte statens
finansiella sparande. Budgetmålet för den
offentliga sektorn avser det finansiella sparandet
redovisat enligt nationalräkenskaperna. Det
räntemått som där är relevant är delposten
summa räntor enligt tabell 4.8. Vid lösen eller
omsättning av lån i utländsk valuta uppstår
valutakursförluster/vinster beroende på hur
valutakursen utvecklats sedan lånet anskaffades.
Kursförluster uppstår vid förtidsinlösen av lån
som har en högre kupongränta än
marknadsräntan vid återköpstillfället.
Prognosen för ränteutgifterna år 1999 är
ca 20 miljarder kronor lägre än ränteutgifterna
för år 1998. Till minskningen av ränteutgifterna
bidrar bl.a. en lägre räntenivå år 1999 samt en
kraftig minskning av de realiserade
valutaförlusterna.
I statsbudgeten redovisas statsskuldsräntor
utgiftsmässigt. I tabell 4.9 redovisas de
kostnadsmässiga räntorna, vilket innebär att
ränteutgifterna har periodiserats över lånens
löptid. Den kostnadsmässiga redovisningen är
mindre beroende av upplåningstekniken och
förändringar av räntekostnader kan lättare
förklaras av den underliggande lånebehovs- och
ränteutvecklingen. Enligt den periodiserade
redovisningen kommer räntekostnaderna att
minska från ca 93 miljarder kronor år 1998 till 57
miljarder kronor år 2002.
Tabell 4.9 Periodiserade ränteutgifter
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Summa räntor enligt
tabell 4.8
87
81
70
58
51
Justering
kursdifferenser vid
emission
3
10
1
3
1
Justering noll-
kupongräntor
3
2
3
2
5
Summa kostnads-
justeringar
6
12
4
5
6
Summa ränte-
kostnader
93
93
75
64
57
4.4.3 Statsbudgetens saldo,
statssskulden och statens
finansiella sparande
Statsbudgetens saldo
Statsbudgetens saldo är detsamma som statens
lånebehov (med omvänt tecken). Ett positivt
budgetsaldo innebär att staten amorterar på
statsskulden. Statsbudgetens saldo förbättrades
från -6,2 miljarder kronor 1997 till 9,7 miljarder
kronor år 1998. Senast statsbudgeten visade ett
överskott var budgetåret 1989/90. Under
perioden 1999–2002 beräknas det ackumulerade
överskottet uppgå till 357 miljarder kronor.
Överskotten används för amortering på
statsskulden.
För att statsbudgetens saldo skall
överensstämma med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en
kassamässig korrigering på statsbudgeten. I tabell
4.10 redovisas också två lånebehovspåverkande
förändringar som föranleds av pensionsreformen
separat: finansiell överföring från AP-fonden till
staten och avgiftsväxling med anledning av
pensionsreformen. Riksgäldskontorets
nettoutlåning, kassamässig korrigering,
överföring från AP-fonden till staten och
avgiftsväxling med anledning av
pensionsreformen ingår på utgiftssidan efter de
utgifter som är grupperade på 27 utgiftsområden.
Tabell 4.10 Statsbudgetens saldo och statsskulden
Miljarder kronor
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
600,5
648,9
706,3
745,5
761,5
758,7
767,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor1
559,2
569,2
585,7
616,0
618,0
625,9
626,6
Statsskuldsräntor m.m.2
99,5
98,4
113,4
92,9
77,4
73,1
52,9
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
-58,3
-18,6
7,1
36,6
66,2
59,7
88,3
Riksgäldskontorets nettoutlåning
-125,8
-10,4
-2,8
-11,6
40,4
12,4
9,1
varav In-/utlåning från myndigheter (räntekonto) 3
-1,2
7,2
4,1
Inbetalning av premiepensionsmedel inkl. ränta
-10,5
-12,1
-13,7
-22,5
-19,0
-19,2
-19,9
Utbetalning av premiepensionsmedel
49,6
21,2
18,9
Lönegarantifonden, inkl. ränta
-0,6
-0,7
-0,9
CSN, studielån
8,9
9,9
10,1
11,0
11,7
12,1
11,5
Insättningsgaranti
-1,0
-2,1
-2,1
-2,2
-2,5
-0,8
-0,7
Övrigt, netto
-121,44
-12,6
-0,3
-2,1
0,6
-0,9
-0,7
Kassamässig korrigering
88,5
-2,0
0,3
Överföring från AP-fonden5
-45,0
-45,0
-175,6
-13,6
Avgiftsväxling m.a.a. pensionsreformen
30,0
30,0
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk
överföring till hushållen
-21,0
-6,2
9,7
93,2
70,8
192,9
62,8
Beräkningsteknisk överföring till hushållen
22,1
41,0
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
170,8
21,8
Skulddispositioner m.m.
4,4
14,7
26,4
-30,3
-5,3
-7,3
0,0
Statsskuldsförändring
25,4
20,9
16,8
-123,5
-76,1
-178,1
-21,8
Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
1 411,2
1 432,1
1 448,9
1 325,4
1 249,3
1 071,2
1 049,3
Procent av BNP
83,6
82,4
80,3
71,7
65,2
53,8
50,6
1Inklusive minskning av anslagsbehållningar
2 Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
3 Normalt görs inga prognoser på In/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan här redovisas endast utfallet.
4 Varav Arbetsmarknadsfonden och Kärnbränslefonden förklarar 87 miljarder kronor respektive 19 miljarder kronor.
5 Samma beräkningstekniska antaganden som i budgetpropositionen för 1999. Total beräkningsteknisk överföring år 2001 är 235 mdkr, varav 175,6 mdkr påverkar lånebehovet år
2001 och 13,6 mdkr år 2002. Resterande belopp påverkar lånebehovet först efter år 2002.
Riksgäldskontorets nettoutlåning till myndigheter,
affärsverk och statliga bolag
De största delposterna under Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning utgörs av förändringar av
myndigheternas räntekontobehållningar, in- och
utbetalningar av premiepensionsmedel, Centrala
studiestödsnämndens (CSN) upplåning för
finansiering av studielån samt insättningsgaranti-
avgifter.
Sedan 1995 har medel för premiepension
avsatts hos RGK. I budgetpropositionen för
1999 antogs att pensionsavgifter jämte ränta på
ca 37 miljarder kronor avseende åren 1995–1997
skulle betalas ut till Premiepensionsmyndigheten
under 1999. Denna utbetalning har senarelagts
till år 2000 till följd av problem med
uppbyggnaden av Premiepensionsmyndighetens
datasystem. Utbetalningen år 2000, som
kommer att avse premiepensionsmedel för åren
1995–1998, innebär att RGK:s nettoutlåning
ökar med omkring 50 miljarder kronor mellan år
1999 och år 2000. Riksgäldskontorets utlåning
till CSN beräknas uppgå till 11–12 miljarder per
år under perioden 1998–2002.
Kassamässig korrigering
Kassamässig korrigering utgör skillnaden mellan
å ena sidan saldot mellan statsbudgetens anslag
och inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in-
och utbetalningar över statsverkets checkräkning
(SCR) i Riksbanken. Redovisningen över SCR
är kassamässig. Då utfallet av den kassamässiga
korrigeringen beräknas residualt redovisas
normalt inte några prognoser för denna post.
Överföring från AP-fonden
Som ett led i den s.k. finansiella infasningen av
det nya ålderspensionssystemet kommer medel
att överföras från AP-fonden till RGK. För åren
1999 och 2000 uppgår överföringsbeloppet till 45
miljarder kronor per år. Överföringsbeloppet år
2001 har ännu inte fastställts. Beräkningstekniskt
antas överföringsbeloppet år 2001 uppgå till
235 miljarder kronor, vilket är samma antagande
som ingick i budgetpropositionen för 1999. Då
överföringen 2001 till viss del består av
bostadsobligationer som antas behållas till
förfallotidpunkten påverkas lånebehovet med ca
176 miljarder istället för 235 miljarder kronor
detta år. År 2002 beräknas bostadsobligationer
inklusive kupongräntor till ett värde av ca
14 miljarder kronor förfalla till betalning och
därmed minska lånebehovet. Efter år 2002
beräknas bostadsobligationer till ett värde av
ca 46 miljarder återstå. Bostadsobligationerna
förfaller och minskar lånebehovet efterföljande
år.
Avgiftsväxling med anledning av pensionsreformen
För åren 2001 och 2002 beräknas den
avgiftsväxling som föranleds av det reformerade
pensionssystemet öka lånebehovet med 30
miljarder kronor per år. Beloppen är
beräkningstekniska antaganden i avvaktan på
beslut om formerna för avgiftsuttag till det
reformerade ålderspensionssystemet. Det
beräkningstekniska antagandet är en följd av att
statsbudgeten kommer att försvagas med ca
30 miljarder kronor per år efter det att ett
avgiftsuttag motsvarande intjänade
pensionsrätter införs i det reformerade
pensionssystemet.
Tabell 4.11 Statsbudgetens saldo efter överföring till hushållen samt justering för större engångseffekter
Miljarder kronor
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Statsbudgetens saldo (efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen)
-138,6
-21,0
-6,2
9,7
93,2
70,8
170,8
21,8
varav Beräkningsteknisk överföring till
hushållen
-22,1
-41,0
Större engångseffekter
20,2
84,2
50,2
24,9
112,5
59,4
210,6
28,6
varav Försäljning av statliga bolag m.m.
8,7
5,0
15,6
11,2
45,0
45,0
35,0
15,0
Överföring från AP-fonden1
45,0
45,0
175,6
13,6
Premiepensionsmedel,
nettoinbetalningar
9,1
10,5
12,1
13,7
22,5
-30,62
Statsbudgetens saldo
(justerat för större engångseffekter)
-158,8
-105,2
-56,4
-15,2
-19,3
11,4
-39,8
-6,8
1 Samma beräkningstekniska antaganden som i budgetpropositionen för 1999. Total beräkningsteknisk överföring år 2001 är 235 mdkr, varav 175,6 mdkr påverkar lånebehovet år
2001 och 13,6 mdkr år 2002. Resterande belopp påverkar lånebehovet först efter år 2002.
2 Varav inbetalning 19,0 mdkr och utbetalning 49,6 mdkr. Utbetalningen avser premiepensionsmedel för åren 1995-1998.
Saldo justerat för engångseffekter
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
åren 2001 och 2002 beräknas överträffa det
målsatta överskottet på 2 procent av BNP. Dessa
överskjutande överskott antas
beräkningstekniskt tillföras hushållssektorn så
att budgetmålen uppnås exakt. I tabell 4.11
redovisas budgetsaldot justerat för större
engångseffekter under förutsättning att
överskott i de offentliga finanserna utöver
målsatta överskott fr.o.m. år 2001 överförs till
hushållen. Av tabellen framgår att det för
engångsvisa effekter justerade budgetsaldot är
negativt för samtliga år utom år 2000.
Efter det att det finansiella sparande som
överstiger målet för år 2002 beräkningstekniskt
har tagits i anspråk för skattesänkningar och
utgiftsreformer, beräknas amorteringen på
statsskulden uppgå till 22 miljarder kronor detta
år. Att statsbudgetens saldo visar överskott även
efter denna beräkningstekniska överföring till
hushållen beror dock på tillfälliga
inkomstförstärkningar till följd av försäljningar
av statlig egendom (15 miljarder kronor) och
effekten på statsbudgetens saldo till följd av
överföringar från AP-fonden (14 miljarder
kronor) år 2002. Exklusive dessa två tillfälliga
inkomstförstärkningar visar statsbudgeten ett
underskott på ca 7 miljarder kronor. Slutsatsen är
att statsskulden på sikt nominellt kommer att
vara ungefär oförändrad eller öka vid det
målsatta överskottet i de offentliga finanserna på
2,0 procent av BNP. Större delen av det målsatta
överskottet i de offentliga finanserna kommer i
stället att komma från ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Detta är en följd av
att ålderspensionsreformen på lång sikt innebär
en mycket stor omfördelning av det offentliga
finansiella sparandet från staten till
ålderspensionsystemet.
Statsskulden
Statsskuldens utveckling bestäms huvudsakligen
av det beräknade lånebehovet. Statsskulden
påverkas emellertid även av valutaförändringar
eftersom omkring en fjärdedel av skulden är
upplånad i utländsk valuta. Dessa lån värderas till
aktuella valutakurser. Under 1998 ökade
statsskulden med 17 miljarder kronor till 1 449
miljarder kronor i slutet av året. Förklaringen till
att statsskulden ökade trots ett budgetsaldo på
nära 10 miljarder kronor är att valutaskulden
ökade till följd av en försvagning av kronan.
Under perioden 1999–2002 beräknas
statsskulden minska med ca 400 miljarder kronor
till ca 1 050 miljarder kronor (se tabell 4.11).
Statsskulden beräknas minska med ca
43 miljarder kronor mer än beräknad amortering
under perioden, främst till följd av en starkare
krona. Kronan antas framför allt stärkas under
1999 vilket leder till en minskning av
valutaskulden detta år med ca 30 miljarder
kronor. Valutaskuldens förändring framgår av
tabell 4.10 under posten Skulddispositioner
m.m..
I diagram 4.2 visas statsskuldens andel av BNP
(skuldkvoten) under perioden 1980–2002. Som
framgår ökade skuldkvoten kraftigt under första
delen av 1980–talet. År 1985 uppgick
statsskulden till 69 procent av BNP. Under
1980-talets senare hälft minskade skuldkvoten
för att år 1990 uppgå till endast 46 procent av
BNP. Under 1990–talets första hälft ökade
statsskulden snabbt för att stabiliseras runt
85 procent av BNP åren 1994 och 1995. Efter
1995 har skuldkvoten successivt minskat. I slutet
av år 1998 uppgick skuldkvoten till ca 80 procent
och år 2002 beräknas den uppgå till ca 51 procent
av BNP. Detta innebär att skuldkvoten under
beräkningsperioden 1999–2002 minskar med
nära 30 procentenheter efter den antagna
överföringen till hushållen åren 2001 och 2002.
Minskningen av statsskulden från år 1999
förklaras emellertid till övervägande del av de
engångseffekter som redovisats ovan.
Diagram 4.2 Statsskuldens utveckling
Procent av BNP
Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande
Statsbudgetens saldo innehåller till skillnad från
statens finansiella sparandet allt som påverkar
statens lånebehov som t.ex. Riksgäldskontorets
nettoutlåning och överföringar till eller från AP-
fonden. Statens finansiella sparande visar istället
den förändring av statens finansiella
nettoförmögenhet som sker genom reala
transaktioner.
I tabell 4.12 redovisas de viktigaste
förklaringarna till varför statsbudgetens saldo
och statens finansiella sparande skiljer sig åt. En
viktig förklaring är överföringen av medel från
AP-fonden till statsbudgeten.
Engångsöverföringen år 2001 kommer delvis att
bestå av bostadsobligationer som skall förvaltas
av Riksgäldskontoret tills det att obligationerna
förfaller till betalning. Till den del dessa
obligationer förfaller till betalning efter år 2001
påverkas inte statens lånebehov detta år. En
annan viktig förklaring är den utlåning som
Riksgäldskontoret förmedlar till studerande via
CSN. Ytterligare en skillnad finns i försäljningar
av statliga aktieinnehav som förbättrar
statsbudgetens saldo men inte det finansiella
sparandet, eftersom byte av en finansiell tillgång
mot en annan inte har någon effekt på den
finansiella förmögenhetsställningen. Slutligen
påverkas statsbudgetens saldo men inte det
finansiella sparandet av kurs- och
valutavinster/förluster på statskulden.
Tabell 4.12 Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande efter beräkningsteknisk överföring till hushållen
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Statsbudgetens
saldo
9,7
93,2
70,8
170,8
21,8
Effekt av överföring
från AP-fonden
59,4
-13,6
CSN studielån1
7,6
8,5
9,2
9,7
9,1
Försäljning av
bolag m.m.
-4,8
-45,0
-57,0
-35,0
-15,0
Kurs-/valuta
förluster på
statsskulden
25,4
11,8
6,9
14,6
1,7
Delpensionsfonden
-6,3
Övrigt
2,5
-0,3
-0,8
1,4
2,1
Finansiellt spar-
ande i staten
34,1
68,3
29,1
220,9
6,1
1Nettot inkluderar förutom ”CSN studielån” under Riksgäldskontorets nettoutlåning
(tabell 4.10) även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av lån.
4.5 Kommunsektorns finanser
Kommunsektorns finansiella sparande uppgick
år 1998 till -1,6 miljarder kronor. För år 1999
beräknas det finansiella sparandet öka och uppgå
till 2,2 miljarder kronor. Under åren 2000 och
2001 stärks kommunsektorns sparande
ytterligare eftersom inkomsterna förväntas öka
samtidigt som kommunsektorn antas anpassa
sina utgifter efter en mer långsiktig
inkomstutveckling. Kommunsektorns finansiella
sparande beräknas bli tillräckligt stort för att
balanskravet skall kunna uppnås för sektorn som
helhet från och med år 2000.
Förra året ökade kommunsektorns
konsumtion med 1,3 procent i fasta priser enligt
det preliminära utfallet från national-
räkenskaperna för år 1998. Därmed uppgick
konsumtionen till ca 18,0 procent av BNP. År
1999 beräknas kommunsektorns konsumtion
växa med ca 1,0 procent. Därefter förväntas
konsumtionen att öka med i genomsnitt ca
0,8 procent per år fram till år 2002.
Konsumtionsökningen möjliggörs genom en
gynnsam utveckling av både skatteinkomster och
statsbidrag. En närmare redovisning av
kommunsektorns finanser ges i kapitel 9 och
bilaga 1 Svensk ekonomi.
Tabell 4.13 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
20021
Inkomster
443,5
457,5
482,4
500,5
511,3
Utgifter
445,1
455,4
473,3
491,4
507,1
Finansiellt sparande
-1,6
2,2
9,1
9,1
4,2
4.6 Ålderspensionssystemet
Utgifterna för inkomstrelaterad ålderspension,
som finansieras ur Allmänna pensionsfonden
och redovisas vid sidan av statsbudgeten,
beräknas i år uppgå till 135 miljarder kronor.
Ålderspensioner finansierade över statsbudgeten
uppgår till cirka 11 miljarder kronor.
Före år 1999 omfattade de statliga
takbegränsade utgifterna vid sidan av
statsbudgeten dels försäkringen för allmän
tilläggspension (ATP), dels utgifter för
delpension- och arbetsskadeförsäkring. Från och
med budgetåret 1999 bokförs de senare på
statsbudgeten. Med anledning av
ålderspensionsreformen har från och med år
1999 finaniseringsansvaret för efterlevande- och
förtidspensioner inom ATP förts över till
statsbudgeten. I gengäld har
finansieringsansvaret för större delen av
utgifterna för folkpension i form av
ålderspension förts till AP-fonden.
Takbegränsade utgifter vid sidan av
statsbudgeten omfattar numera således enbart
inkomstrelaterad ålderspension.
Ålderspensionssystemet inkluderar AP-fonden
och från och med år 1999 även
Premiepensionsmyndigheten.
Enligt riksdagens beslut överförs under åren
1999 och 2000 ett belopp på 45 miljarder kronor
vartdera året från AP-fonden till statsbudgeten,
som ett led i den s.k. finansiella infasningen av
det nya ålderspensionssystemet. Ytterligare en
överföring avses ske år 2001. Storleken på denna
är inte beslutad, men i likhet med i
budgetpropositionen för 1999 har gjorts ett
beräkningstekniskt antagande om att
överföringen uppgår till 235 miljarder kronor.
Formerna för avgiftsuttag till det reformerade
ålderspensionssystemet har inte slutligen
avgjorts och i avvaktan på beslut i denna fråga
ligger nuvarande avgiftsnivåer kvar. Eftersom
dessa är lägre än vad som motsvarar det
avgiftsuttag som skall gälla i det reformerade
systemet kommer AP-fondens avgiftsintäkter att
öka med ca 30 miljarder kronor per år när en
slutlig reglering av avgifterna äger rum. Detta
kompenseras av att statsbudgeten försvagas med
motsvarande belopp. I redovisningen nedan
antas att reglering av avgiftsuttaget kommer att
ske den 1 januari år 2001. Om reglering sker vid
en annan tidpunkt måste överföringsbeloppet år
2001 anpassas därtill.
Sedan 1995 avsätts medel hos
Riksgäldskontoret för en framtida överföring till
premiepensionssystemet. Enligt besked från
Premiepensionsmyndigheten kan placering av
premiepensionsmedlen på individuella konton
ske först under år 2000. Detta år kommer därför
medel motsvarande premiepensionsrätt för fyra
år att överföras till Premiepensionsmyndigheten.
Under 1998 överfördes AP-fondens
fastighetsinnehav till bolagsform. Detta skall
rätteligen bokföras som ett positivt finansiellt
sparande, eftersom det innebär ökade finansiella
tillgångar och minskade reala tillgångar.
Statistiska centralbyrån har emellertid valt att
inte beakta denna transaktion, med hänsyn till att
fondens tidigare uppköp av fastigheter inte har
registrerats i nationalräkenskaperna. Denna
praxis tillämpas även här och innebär ett lägre
finansiellt sparande för AP-fonden än vad som
redovisats bland annat i budgetpropositionen för
1999.
Till följd av övergångseffekterna av
pensionsreformen reduceras AP-fondens
finansiella sparande åren 1999–2001. När
övergångseffekterna är över år 2002 beräknas
sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonden
och premiepensionssystemet uppgå till drygt
31 miljarder kronor eller 1,5 procent av BNP.
Tabell 4.14 Pensionssystemets finansiella sparande
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
132,8
144,6
187,9
189,5
181,9
Pensionsavgifter
92,1
107,6
110,4
113,7
117,3
Reglering av avgiftsuttaget
30,0
30,0
Överföring av premiepensionsmedel
49,6
21,2
18,9
Räntor, utdelningar
40,7
37,0
27,9
24,6
15,7
Utgifter
125,8
181,5
185,3
379,6
150,7
Pensioner
124,9
135,0
138,7
143,2
149,3
Överföring till staten
45,0
45,0
235,01
Övriga utgifter
0,9
1,5
1,6
1,4
1,4
Finansiellt sparande
7,0
-36,9
2,6
-190,1
31,2
AP-fonden
7,0
-36,9
49,1
-213,5
9,3
Premiepensionsmyndigheten
51,7
23,4
21,9
1 Beräkningstekniskt antagande
4.7 Den offentliga sektorns finanser
År 1998 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till 39,5 miljarder kronor
eller 2,2 procent av BNP, enligt redovisningen i
nationalräkenskaperna. Jämfört med
motsvarande bedömning i budgetpropositionen
för 1999 blev sparandet cirka 16,5 miljarder
kronor större. Det bättre utfallet beror i
huvudsak på att skatteinkomsterna blev högre än
väntat.
Genom överskottet 1998 har den offentliga
sektorns finansiella sparande förbättrats med
nära 60 miljarder kronor sedan 1997 och med
nära 200 miljarder kronor sedan 1994.
I år beräknas det finansiella sparandet uppgå
till 33,5 miljarder kronor eller 1,8 procent av
BNP. Skatterna som andel av BNP
(skattekvoten) ligger kvar på 1998 års nivå, trots
vissa skattesänkningar. Dessa motverkas av att
skatteinkomsterna ökar till följd av
periodiseringseffekter. Nedgången i sparandet
med 0,4 procent av BNP från 1998 kan hänföras
till att utgifterna exkl. räntor stiger som andel av
BNP.
Det finansiella sparandet förstärks till cirka
2 procent av BNP år 2000. Skattekvoten sjunker
från den tillfälligt högre nivån 1998 och 1999.
Förbättringen av sparandet beror på att
utgifterna som andel av BNP minskar. Med
hittills beslutade och föreslagna
regelförändringar förstärks sedan sparandet till
3,1 procent av BNP år 2001 och till 4 procent av
BNP år 2002. Förbättringen beror på en fortsatt
nedgång av utgifterna som andel av BNP, medan
skattekvoten i stort sett är oförändrad.
Inkomsterna av räntor och utdelningar sjunker
eftersom de finansiella tillgångarna minskar,
främst genom AP-fondens överföringar till
staten (se kapitel 4.6), men även till följd av
försäljningar av statliga bolag. Inkomsterna från
dessa försäljningar inkluderas per definition inte i
det finansiella sparandet. Däremot reduceras den
offentliga skulden och ränteutgifterna när
försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.
Det finansiella sparandet i offentlig sektor
åren 2001 och 2002 överträffar det målsatta
överskottet på 2 procent av BNP med ca 22 resp
41 miljarder kronor. Dessa överskjutande
överskott antas i föreliggande kalkyl
beräkningstekniskt tillföras hushållssektorn, så
att budgetmålet för den offentliga sektorn
uppnås exakt.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld definierad enligt de s.k.
Maasterichtkriterierna, har som andel av BNP
sjunkit sedan 1995 och uppgick vid utgången av
1998 till 75,4 procent av BNP. Under
prognosperioden minskar den konsoliderade
bruttoskulden nominellt och understiger även
med den antagna överföringen till hushållen
60 procent av BNP år 2001.
Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker i takt med de finansiella
överskotten och de värdeförändringar som sker
på tillgångar och skulder. I slutet av
prognosperioden beräknas nettoskulden uppgå
till ca 0,5 procent av BNP.
Tabell 4.15 Offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
1 164,9
1 181,1
1 200,8
1 242,4
1 276,3
Procent av BNP
64,6
63,9
62,6
62,4
61,5
Skatter och avgifter
1 012,6
1 035,9
1 058,9
1 102,6
1 142,4
Procent av BNP
56,1
56,0
55,2
55,3
55,1
Kapitalinkomster
82,1
73,5
69,6
66,6
59,1
Övriga inkomster
70,2
71,8
72,3
73,2
74,7
Utgifter
1 125,3
1 147,6
1 160,1
1 180,4
1 193,8
Procent av BNP
62,4
62,1
60,5
59,2
57,6
Transfereringar
516,1
522,7
522,3
532,0
532,6
Konsumtion och investeringar
505,5
529,7
551,5
572,5
591,4
Ränteutgifter
103,7
95,3
86,3
75,9
69,8
Finansiellt sparande före överföring
39,6
33,5
40,7
62,0
82,5
Procent av BNP
2,2
1,8
2,1
3,1
4,0
Beräkningsteknisk överföring
22,1
41,0
Finansiellt sparande efter överföring
39,8
41,5
Procent av BNP
2,0
2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld
277,0
186,1
112,9
47,7
7,2
Procent av BNP
15,4
10,1
5,9
2,4
0,3
Konsoliderad bruttoskuld
1 359,4
1 250,3
1 192,8
1 080,2
1 057,8
Procent av BNP
75,4
67,6
62,2
54,2
51,0
5
Uppföljning av utgifter
för 1998, utgiftsprognos
för 1999 och tilläggs-
budget för 1999
5 Uppföljning av utgifter för 1998,
utgiftsprognos för 1999 och tilläggsbudget
för 1999
5.1 Inledning
Regeringen skall, enligt 37 § lagen (1996:1059)
om statsbudgeten, senast fyra månader efter
budgetårets slut redovisa statsbudgetens
preliminära utfall. Vidare skall regeringen
förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade
belopp och preliminärt utfall. För budgetåret
1998 redovisas ett preliminärt utfall i avsnitt 5.2.
En uppföljning av det preliminära utfallet för
inkomsterna återfinns i avsnitt 6.5.
För det innevarande året skall regeringen
enligt 36 § lagen om statsbudgeten redovisa
prognoser över utfallet av statens inkomster och
utgifter samt statens lånebehov vid minst två
tillfällen. Väsentliga skillnader mellan
budgeterade belopp och beräknat utfall skall
förklaras. I denna proposition redovisas en första
prognos för år 1999. En andra prognos kommer
att redovisas i budgetpropositionen för 2000. I
avsnitt 5.3 redovisas utgiftsprognosen för 1999,
inklusive utgifterna för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten.
Inkomstberäkningarna för år 1999 redovisas i
avsnitt 6.4.
Förslaget till tilläggsbudget för 1999 redovisas
i avsnitt 5.4.
5.2 Uppföljning av statsbudgetens
preliminära utfall 1998
I detta avsnitt ges en översiktlig redogörelse av
det preliminära utfallet för 1998. En detaljerad
redovisning av det slutliga utfallet för budgetåret
1998 kommer att ges i en skrivelse till riksdagen i
juni 1999.
5.2.1 Statsbudgetens preliminära utfall
1998
Statsbudgetens saldo är detsamma som statens
lånebehov (med motsatt tecken). Ett positivt
saldo innebär att staten amorterar på
statsskulden.
I tabell 5.1 redovisas det preliminära utfallet
för statsbudgeten och en jämförelse görs med
anvisade belopp i statsbudgeten. Budgetsaldot
uppgick år 1998 till 9,7 miljarder kronor. I
statsbudgeten beräknades budgetsaldot till -14,9
miljarder kronor. Utfallet blev därmed 24,6
miljarder kronor bättre än beräknat. Jämfört
med utfallet år 1997 har statsbudgetens saldo
förbättrats med 15,9 miljarder kronor.
Statsbudgetens inkomster beräknades i
statsbudgeten till 676,1 miljarder kronor. Det
preliminära utfallet blev 706,3 miljarder kronor,
vilket är 30,2 miljarder kronor högre än beräknat.
Ökningen förklaras främst av högre
skatteinkomster (se vidare avsnitt 6.5).
Det preliminära utfallet för statsbudgetens
utgifter blev 696,6 miljarder kronor. Det är 5,6
miljarder kronor högre än budgeterat. Framför
allt är det högre utgifter för statsskuldsräntorna
som förklarar det högre utfallet. Under
budgetåret 1998 tillfördes på tilläggsbudget 1,8
miljarder kronor.
Tabell 5.1 Statsbudgetens preliminära utfall år 1998
Miljarder kronor
Stats-
budge-
ten
Tilläggs-
budget
Totalt
Preli-
minärt
utfall
Diff
utfall
stats-
budget
Inkomster
676,1
676,1
706,3
30,2
Utgifter:
691,0
1,8
692,7
696,6
5,6
Varav utgifter
exkl. stats-
skuldsräntor
583,71
1,8
580,5
585,7
2,0
Varav stats-
skuldsräntor
109,1
0,0
109,1
113,4
4,3
Varav riks-
gäldskontor-
ets nettoutlå-
ning m.m.
-1,8
0,0
-1,8
-2,5
-0,7
Budgetsaldo
-14,9
-1,8
-16,7
9,7
24,6
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1998
Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1-25 samt 27. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. ingår således inte. Till de takbegränsade
utgifterna adderas också socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten samt posten
Minskning av anslagsbehållningar. Skillnaden
mellan det fastställda utgiftstaket och de
takbegränsade utgifterna utgörs av
budgeteringsmarginalen.
Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket
för staten för budgetåret 1998 till 720 miljarder
kronor.
I statsbudgeten beräknades de takbegränsade
utgifterna till 716,4 miljarder kronor (se tabell
5.2). Budgeteringsmarginalen beräknades uppgå
till 3,6 miljarder kronor.
I budgetpropositionen för 1999 beräknades
budgeteringsmarginalen för år 1998 till 1,1
miljarder kronor. Regeringen gjorde i denna
proposition bedömningen att utgiftstaket för
staten var hotat. Regeringen beslutade därför om
ett antal senareläggningar och reduceringar av
utgifter för att undvika ett överskridande.
Det preliminära utfallet för de takbegränsade
utgifterna blev 718,3 miljarder kronor. Det
innebär att de takbegränsade utgifterna beräknas
bli 1,7 miljarder kronor lägre än utgiftstaket för
staten. Budgeteringsmarginalen blev därmed 1,9
miljarder kronor lägre än vad som beräknades i
statsbudgeten. Statens utgifter exklusive stats-
skuldsräntor uppgick till 585,7 miljarder kronor,
vilket är 2 miljarder kronor högre än vad som
budgeterades i statsbudgeten. Det preliminära
utfallet för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten uppgick till 132,6 miljarder
kronor, vilket är 0,1 miljarder kronor lägre än
beräknat i budgetpropositionen för 1998.
Som andel av BNP uppgick de takbegränsade
utgifterna för år 1998 preliminärt till 39,8
procent, vilket är 0,4 procentenheter mindre än
år 1997. Jämfört med år 1997 ökade de
takbegränsade utgifterna med 19,4 miljarder
kronor.
Tabell 5.2 Takbegränsade utgifter år 1998
Miljarder kronor
Stats-
budgeten
Preliminärt
utfall
Differens
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
583,71
585,7
2,0
Socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten
132,7
132,6
-0,1
Takbegränsade utgifter
716,4
718,3
1,9
Budgeteringsmarginal
3,6
1,7
-1,9
Utgiftstak för staten
720,0
720,0
0,0
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter
1998
Som framgår av tabell 5.1 uppgick det
preliminära utfallet för statsbudgetens utgifter
till 696,6 miljarder kronor. Det är 5,6 miljarder
kronor högre än vad som ursprungligen
budgeterades. På tilläggsbudget tillfördes 1,8
miljarder kronor och det preliminära utfallet är
därmed 3,9 miljarder kronor högre än totalt
anvisade medel.
En större förbrukning än anvisade medel kan
finansieras genom att myndigheterna utnyttjar
ingående reservationer/anslagssparande eller
anslagskredit eller genom att regeringen genom
särskilda beslut, s.k. medgivet överskridande,
tillför ett anslag ytterligare medel.
Avvikelserna per utgiftsområde i förhållande
till anvisade medel på statsbudgeten redovisas i
tabell 5.3. Det preliminära utfallet för de 27
utgiftsområdena är 6,3 miljarder kronor högre än
budgeterat. För utgiftsområde 6, 10, 22, 25, 26
och 27 blev det preliminära utfallet mer än 1
miljard kronor högre än anvisat på
statsbudgeten. Två utgiftsområden,
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar,
redovisar utfall som underskrider budgeterade
belopp i statsbudgeten med mer än 1 miljard
kronor.
Nedan kommenteras endast de större
avvikelserna mellan budgeterade belopp i
statsbudgeten och det preliminära utfallet.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 41,2
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
1,2 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslaget Försvarsmakten, vars utfall blev 1,4
miljarder kronor högre än anvisat. Den högre
förbrukningen inom utgiftsområdet ryms inom
tillgängliga medel, då anslagssparande från
tidigare budgetår har nyttjats.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Det preliminära utfallet för utgiftsområdet blev
2,5 miljarder kronor eller knappt 7 procent högre
än vad som budgeterades i statsbudgeten.
Differensen förklaras till största delen av högre
utgifter för anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. Utfallet för anslaget blev 20,7
miljarder kronor, vilket är 2,8 miljarder kronor
högre än anvisat i statsbudgeten. Utgifterna för
sjukpenningen har ökat kraftigt på grund av ett
större antal sjukdagar, bl.a. som en följd av att
långtidssjukskrivningarna har ökat. Under år
1998 har riksdagen beslutat om en höjning av
ersättningsnivån, förkortat sjuklöneperioden
samt tagit bort begränsningsreglerna kring
kompletterande avtalsersättningar.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Det preliminära utfallet för utgiftsområdet blev
5,4 miljarder kronor eller 12,6 procent lägre än
anvisat i statsbudgeten. Avvikelsen hänförs till
anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Orsaken är att den öppna arbetslösheten blev
lägre än vad som tidigare prognostiserats. I
budgetpropositionen för 1998 beräknades den
öppna arbetslösheten till 7,4 procent. I 1998 års
ekonomiska vårproposition nedreviderades den
öppna arbetslösheten till 6,7 procent. Till följd av
detta minskades anslaget med 4,2 miljarder
kronor på tilläggsbudget. Utfallet för den öppna
arbetslösheten blev 6,5 procent, dvs. 0,9
procentenheter lägre än vad som antogs i
budgetpropositionen för 1998.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
I statsbudgeten anvisades totalt 24,1 miljarder
kronor. Det preliminära utfallet blev 27,4
miljarder kronor, vilket är 3,3 miljarder kronor
eller 13,6 procent högre än anvisade medel.
Avvikelsen beror främst på att Banverket och
Vägverket utnyttjat delar av sina
anslagssparanden.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Det preliminära utfallet uppgår till 11,8 miljarder
kronor och är därmed 1,9 miljarder kronor lägre
än anvisade medel i statsbudgeten. Förklaringen
är främst att de EU-finansierade utgifterna för
bl.a. Arealersättning och djurbidrag m.m. och
Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter m.m. blev lägre än budgeterat.
Vidare senarelades utgifter om knappt 0,4
miljarder kronor för miljöersättning avseende
flerårig vallodling från år 1998 till år 1999.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Det preliminära utfallet för utgiftsområdet
uppgår till 96,8 miljarder kronor, vilket är 3,7
miljarder kronor högre än anvisade medel i
statsbudgeten. I 1998 års ekonomiska
vårproposition tillfördes utgiftsområdet, framför
allt anslaget Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, ytterligare 4,2 miljarder kronor på
tilläggsbudget.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgifterna för statsskuldsräntorna påverkas
främst av statsskuldens storlek, räntenivåer och
växelkurser, men även av mer tekniska faktorer
till följd av Riksgäldskontorets upplånings- och
skuldförvaltningsteknik. Utgiftsområdet
redovisar för året 1998 de högsta utgifterna av
samtliga utgiftsområden. Utgiftsområdets andel
av statsbudgetens utgifter uppgick till drygt 16
procent.
I statsbudgeten anvisades 109,1 miljarder
kronor. Det preliminära utfallet uppgår till 113,4
miljarder kronor. Utfallet blev således knappt 4,3
miljarder kronor högre än anvisat belopp.
Skillnaden förklaras främst av högre ränteutgifter
på lån i utländsk valuta och ökade
valutakursförluster till följd av att kronan
försvagades i förhållande till de valutakurser som
beräkningen i statsbudgeten baserades på.
Utgiftsområde 27 Avgiften till EG-budgeten
Det preliminära utfallet för utgiftsområdet
uppgår till 21,2 miljarder kronor, vilket är 1,6
miljarder kronor eller 8 procent högre än vad
som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
förklaras huvudsakligen av högre utgifter för
anslagen Mervärdesskattebaserad avgift och Avgift
baserad på bruttonationalinkomsten. Den
mervärdesskattebaserade avgiften och avgiften
baserad på bruttonationalinkomsten blev 1,1
miljarder kronor respektive 0,4 miljarder kronor
högre än anvisat i statsbudgeten.
Den största delen av ökningen beror på
uppreviderade avgiftsbaser för åren 1995-1997,
(framför allt blev mervärdesskattebasen år 1997
större än vad som tidigare antagits), vilket ökade
avgiften med omkring 0,9 miljarder kronor. Den
andra större effekten beror på att ECU-kursen
den sista december 1997 blev högre än vad som
beräknades i budgetpropositionen för 1998.
Kursen per den sista december 1997 avgör till
vilken kurs betalningarna görs under år 1998.
Den högre ECU-kursen medförde därför ökade
utgifter på ca 0,4 miljarder kronor i förhållande
till vad som beräknades i statsbudgeten.
Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten för år 1998 beräknades en
förbrukning av anslagsbehållningarna med 5
miljarder kronor. Denna förbrukning
redovisades i en särskilda post Minskning av
anslagsbehållningar. Posten är ett netto mellan
förbrukning av kvarstående medel från
föregående budgetår och sparade medel från
innevarande budgetår samt utnyttjande av
anslagskredit. I redovisningen av det preliminära
utfallet ingår förbrukningen av
anslagsbehållningar och utnyttjande av
anslagskredit i utgifterna för respektive
utgiftsområde. Det preliminära utfallet visar att
anslagsbehållningarna minskade med 4,7
miljarder kronor år 1998.
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
Det preliminära utfallet för Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning inklusive den kassamässiga
korrigeringen uppgick till minus 2,5 miljarder
kronor. Utfallet för RGK:s nettoutlåning m.m.
blev därmed 0,7 miljarder kronor lägre än vad
som beräknades i statsbudgeten. Två
delförklaringar till minskningen är att Centrala
studiestödsnämndens upplåning för studielån
blev lägre än beräknat och att det s.k.
Securumlånet återbetalades till RGK.
Tabell 5.3 Statsbudgetens utgifter år 1998
Miljarder kronor
Statsbudget
Tilläggs-
budget
Totalt
anvisat
Preliminärt
utfall
Differens
Utfall
statsbudget
UO 1
Rikets styrelse
4,0
0,0
4,0
4,3
0,4
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2,1
0,0
2,0
2,0
-0,1
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,7
0,0
5,7
5,9
0,2
UO 4
Rättsväsendet
21,0
0,1
21,1
21,4
0,4
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,8
0,0
2,8
2,6
-0,2
UO 6
Totalförsvar
41,2
0,1
41,3
42,4
1,2
UO 7
Internationellt bistånd
11,4
11,4
11,5
0,0
UO 8
Invandrare och flyktingar
3,9
0,4
4,2
4,2
0,3
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22,5
0,3
22,8
23,1
0,6
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37,2
37,2
39,7
2,5
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62,7
62,7
62,7
0,0
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
35,8
35,8
35,9
0,1
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42,7
-4,2
38,5
37,3
-5,4
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47,5
-0,1
47,5
47,7
0,1
UO 15
Studiestöd
21,3
-0,1
21,3
21,9
0,6
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
27,1
0,2
27,2
27,7
0,7
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,3
7,3
7,3
0,0
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22,8
0,4
23,2
22,4
-0,5
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3,6
3,6
3,4
-0,2
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,2
0,1
1,2
1,4
0,2
UO 21
Energi
1,6
0,4
2,0
0,9
-0,7
UO 22
Kommunikationer
24,1
0,0
24,1
27,4
3,3
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13,7
0,0
13,7
11,8
-1,9
UO 24
Näringsliv
2,7
0,0
2,7
2,8
0,1
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
93,0
4,2
97,3
96,8
3,7
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
109,1
109,1
113,4
4,3
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19,6
19,6
21,2
1,6
Minskning av anslagsbehållningar
5,0
5,0
0,0
-5,0
Summa utgiftsområden
692,8
1,8
694,6
699,1
6,3
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
-1,8
-1,8
-2,5
-0,7
Summa statsbudgetens utgifter
691,0
1,8
692,7
696,6
5,6
5.3 Utgiftsprognos för 1999
Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för år
1999 på 753 miljarder kronor ligger fast.
Regeringen följer noggrant utgiftsutvecklingen
under innevarande budgetår. Kontinuerlig
utgiftsuppföljning och granskning av prognoser
är centralt för att i tid kunna vidta korrigerande
åtgärder.
I statsbudgeten beräknades budgetsaldot till
16 miljarder kronor för 1999, (se tabell 5.4).
Aktuell prognos för statsbudgetens saldo är
93,2 miljarder kronor, dvs. en förbättring med
77,2 miljarder kronor.
Ökade inkomster förklarar till två tredjedelar
det förbättrade budgetsaldot. Inkomsterna ökar
med 49,1 miljarder kronor jämfört med den
beräkning som gjordes i statsbudgeten och
beräknas nu till 745,5 miljarder kronor. Av
inkomst-ökningen på 49,1 miljarder kronor
utgörs ca 19 miljarder kronor av högre
skatteinkomster och ca 30 miljarder kronor av
högre övriga inkomster. De högre inkomsterna
beror främst på högre antagande om
lönesummans utveckling, högre
realisationsvinster i företag och hushåll samt
ökade inkomster från försäljning av statlig
egendom, (se kapitel 6.4 för en mer detaljerad
redovisning av inkomstprognoser för år 1999).
Statsbudgetens utgifter prognostiseras till
652,3 miljarder kronor, vilket är 28,1 miljarder
kronor lägre än vad som angavs i statsbudgeten.
Utgifter exklusive statsskuldsräntor förväntas
öka med 2,2 miljarder kronor till 616 miljarder
kronor.
Aktuell beräkning av statsskuldsräntorna
uppgår till 92,9 miljarder kronor. Det är en
höjning med 8,3 miljarder kronor jämfört med
statsbudgeten. Utgiftshöjningen beror framför
allt på ökade kursförluster till följd av större
byten av statsobligationer än vad som tidigare
planerades.
Prognosen för Riksgäldskontorets
nettoutlåning, inklusive den kassamässiga
korrigeringen och överföringen av medel från
AP-fonden, är
-56,6 miljarder kronor. Jämfört med
statsbudgeten medför aktuell prognos att
budgetsaldot förbättras med 38,6 miljarder
kronor. Detta förklaras till största delen av att
det i statsbudgeten förutsattes att de av
Riksgäldskontoret tillfälligt förvaltade medlen
för premiepensionen avseende inkomståren
1995-1997, skulle överföras till
Premiepensionsmyndigheten under 1999. Över-
föringen har nu senarelagts till år 2000, vilket
förbättrar budgetsaldot med 37 miljarder kronor
år 1999.
Statsskulden beräknas vid utgången av år 1999
uppgå till 1 325,4 miljarder kronor, vilket är 56,9
miljarder kronor lägre än beräkningen i
statsbudgeten.
Tabell 5.4 Budgetsaldo och statsskuld år 1999
Miljarder kronor
Stats-
budgeten
Prognos
Differens
Inkomster
696,4
745,5
49,1
Utgifter:
680,4
652,3
-28,1
Varav utgifter exkl.
statsskuldsräntor
613,81
616,0
2,2
Varav statsskuldsrän
tor
84,6
92,9
8,3
Varav riksgäldskonto
rets nettoutlåning
m.m.2
-18,0
-56,6
-38,6
Budgetsaldo
16,0
93,2
77,2
Statsskuld
1 382,3
1 325,4
-56,9
1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.
2 Inklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från AP-fonden till
RGK.
Prognos för takbegränsade utgifter 1999
Riksdagen har för år 1999 fastställt utgiftstaket
för staten till 753 miljarder kronor. De
takbegränsade utgifterna beräknades i
statsbudgeten till 749,7 miljarder kronor. I
statsbudgeten uppgick därmed
budgeteringsmarginalen till 3,3 miljarder kronor.
I den nu aktuella beräkningen av de
takbegränsade utgifterna ingår effekten av såväl
besparingar och begränsningsbelopp som
effekten av förslagen på tilläggsbudgeten. Som
framgår av tabell 5.5 prognostiseras de
takbegränsade utgifterna till 751,8 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas
därmed uppgå till 1,2 miljarder kronor, vilket är
2,1 miljarder kronor lägre än beräkningen i
statsbudgeten. Minskningen beror på att utgifter
exklusive statsskuldsräntor bedöms öka med 2,2
miljarder kronor till 616,0 miljarder kronor.
Utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten beräknas till 135,8 miljarder
kronor, vilket är oförändrat jämfört med
beräkningen i statsbudgeten.
Som andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 40,7 procent. Jämfört med år
1998 är de takbegränsade utgifterna som andel av
BNP i princip oförändrade när hänsyn tas till
ålderspensionsreformens effekter på de
takbegränsade utgifterna.
Tabell 5.5 Takbegränsade utgifter år 1999
Miljarder kronor
Stats-
budgeten
Prognos
Differens
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
613,81
616,0
2,2
Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten
135,8
135,8
0,0
Takbegränsade utgifter
749,7
751,8
2,1
Budgeteringsmarginal
3,3
1,2
-2,1
Utgiftstak för staten
753,0
753,0
0,0
1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.
5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 1999
Om det finns risk för att utgiftstaket för staten
kommer att överskridas, skall regeringen för att
undvika detta enligt 42 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, vidta sådana åtgärder som den har
befogenheter till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder.
Utgiftstaket är ett allvarligt budgetpolitiskt
åtagande för regeringen.
Ekonomistyrningsverkets senaste prognos visar
att utgiftstaket för staten år 1999 riskerar att
överskridas med 6,7 miljarder kronor.
Regeringen delar Ekonomistyrningsverkets
bedömning att utgiftstaket riskerar att
överskridas och vidtar därför utgiftsbegränsande
åtgärder motsvarande totalt ca 8 miljarder
kronor. Åtgärderna utgörs dels av besparingar
och dels av den utgiftsreduktion som beräknas
uppkomma till följd av införandet av s.k.
begränsningsbelopp för anslagsförbrukningen på
vissa anslag. Besparingarna uppgår till totalt ca
4,2 miljarder kronor och effekten av
begränsningsbeloppen beräknas till omkring 3,7
miljarder kronor. Effekten av såväl besparingar
som begränsningsbeloppen har beaktats i aktuell
beräkning.
Besparingar år 1999
Besparingarna för år 1999 uppgår till ca 4,2
miljarder kronor. Dessa besparingar redovisas
fördelade per utgiftsområde i tabell 5.6. Av det
totala besparingsbeloppet fattar regeringen
beslut om ca 3,2 miljarder kronor. Resterande
besparingar föreslår regeringen dels på
tilläggsbudget i denna proposition, dels, vad
gäller läkemedelsförmånen, i annan proposition.
Förslagen på tilläggsbudget avser anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv)
och anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting (utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner). De
beloppsmässigt största besparingarna
kommenteras nedan.
Den största besparingen på utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg utgörs av
en höjning av högkostnadsskyddet inom
läkemedelsförmånen. Utgifterna för läkemedel
har ökat mycket kraftigt mellan 1990 och 1998.
Enligt regeringen är det angeläget att vidta
åtgärder för att hejda denna utveckling. I
avvaktan på att en mer omfattande översyn
hinner genomföras, bör åtgärder vidtas inom
ramen för det nuvarande systemet. Regeringen
föreslår därför i prop. 1998/99:106 att
högkostnadsskyddet höjs fr.o.m. 1 juni 1999
med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800
kronor. Besparingen för anslaget Bidrag till
läkemedelsförmånen beräknas uppgå till 800
miljoner kronor för år 1999.
De totala besparingarna inom utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv uppgår till 1 161
miljoner kronor. Största enskilda besparingen
härrör från anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och uppgår till 1 126 miljoner kronor. I
statsbudgeten anvisades anslaget 21 961 miljoner
kronor. Regeringen bedömer emellertid att
behovet av konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat.
Under utgiftsområde 15 Studiestöd minskas
anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 100 miljoner
kronor. Denna besparing avser medel som står
till regeringens disposition.
Besparingen inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande uppgår till 120 miljoner kronor och
avser anslaget Stöd till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet. Merparten av besparingen
är en förskjutning i tiden, då 100 miljoner kronor
av besparingen återförs till anslaget år 2002.
Totalt reduceras utgifterna för utgiftsområde
22 Kommunikationer med 500 miljoner kronor.
Besparingen avser anslaget Väghållning och
statsbidrag.
Den största enskilda besparingen på
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.
avser vallstödet och uppgår till 400 miljoner
kronor. Denna besparing avser senareläggning av
utbetalning av miljöersättningen för flerårig
vallodling från år 1999 till år 2000.
Senareläggningen berör anslagen Kompletterande
åtgärder inom jordbruket och Från EG-budgeten
finansierade kompletterande åtgärder inom
jordbruket.
Tabell 5.6 Besparingar år 1999
Miljoner kronor
Effekt på takbegränsade utgifter
1999
Utgiftsområde
Uo 4 Rättsväsendet
45
Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell. samverkan
50
Uo 8 Invandrare och flyktingar
15
Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
860
Uo 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
115
Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 1
1 161
Uo 15 Studiestöd
100
Uo 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
15
Uo 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjn. & byggande
120
Uo 19 Regional utjämning och utveckling
20
Uo 20 Allmän miljö- och naturvård
60
Uo 21 Energi
180
Uo 22 Kommunikationer
500
Uo 23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.
870
Uo 25 Allmänna bidrag till kommunerna
40
Summa besparingar
4 151
1 Nettobesparing efter satsning på bl.a. lönebidrag och lönegaranti.
Begränsningsbelopp år 1999
Begränsningsbeloppens syfte är att säkerställa att
anslagsförbrukningen år 1999 inte överstiger en
viss bestämd nivå. De nivåer som anges i tabell
5.7 utgör de maximala utgifterna för berörda
utgiftsområden och anslag. För utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning är den högsta
tillåtna anslagsbelastningen 29 986 miljoner
kronor inklusive förbrukning av
anslagsbehållningar. Den faktiska
utgiftsreduktionen av samtliga
begränsningsbelopp är osäker, men beräknas
uppgå till totalt ca 3,7 miljarder kronor.
Tabell 5.7 Begränsningsbelopp år 1999
Miljoner kronor
Nivåer som ej får överskridas
1999
Utgiftsområde/Anslag
Uo 1, 1995/96 B2 Samarbete och utveckling Östersjön
279
Uo 2, A14 kontrollfunktionen i staten
116
Uo 3, A2 Skattemyndigheterna
4 482
Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
3 011
Uo 5, A1 Utrikesförvaltningen
1 906
Uo 6 Totalförsvar
45 948
Uo 7, Vo A Internationellt utvecklingssamarbete
11 150
Uo 7, Vo B Samarbete Central- och Östeuropa
835
Uo 8, B2 Särskilda åtg. i utsatta bostadsområden
142
Uo 18, E1 Lokala investeringsbidrag
960
Uo 19, 1998 A1 Regionalpolitiska åtgärder
610
Uo 21, B4 Energiforskning
247
Uo 21, B9 Åtg. för elvärmeförsörjning i Sydsverige
0
Uo 22, A2 Väghållning och statsbidrag
11 895
Uo 22, A4 Banverket: Banhållning
7 290
Uo 24, D1 Teknisk forskning och utveckling
869
Uo 24 1995/96 A 16 Program för småftg. utveckling
298
Uo 25 , A2 Särsk. insatser i kommuner och landsting
950
5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde
I tabell 5.8 redovisas de prognostiserade
utgifterna per utgiftsområde samt de
prognostiserade utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. För vissa utgiftsområden har
utgiftsprognoserna reviderats kraftigt i
förhållande till anvisade medel på statsbudgeten.
De största differenserna mellan prognos och
statsbudgeten redovisas utgiftsområdesvis.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Den nuvarande utgiftsprognosen innebär att
utgifterna för utgiftsområdet förväntas uppgå till
4,7 miljarder kronor, vilket är 0,6 miljarder
kronor högre än anvisade medel i statsbudgeten.
De högre utgifterna hänför sig i huvudsak till
anslagen Regeringskansliet m.m. och äldreanslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
(den s.k. Östersjömiljarden). Den högre
beräknade förbrukningen finansieras av
anslagssparande och reservationer.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
I statsbudgeten för år 1999 anvisades
utgiftsområdet 21,9 miljarder kronor. Aktuell
beräkning överstiger anvisade medel med 0,4
miljarder kronor. Största delen av avvikelsen
härrör från anslagen Domstolsväsendet m.m. och
Kriminalvården. Utgiftsprognosen för de två
anslagen innebär att tillgängliga medel överskrids
och att anslagskrediten därmed måste utnyttjas.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet totalt
44,1 miljarder kronor. Aktuell utgiftsberäkning
uppgår till 45,6 miljarder kronor och överstiger
därmed anvisade medel med 1,5 miljarder
kronor. Störst avvikelse uppvisar anslaget
Utveckling och investeringar. Utgiftsprognosen
för detta anslag är 1,1 miljarder kronor högre än
anvisade medel. Vidare är utgifterna för anslagen
Funktionen Civil ledning och Funktionen Hälso-
och sjukvård 0,2 miljarder kronor respektive 0,1
miljarder kronor högre än beloppen i
statsbudgeten. De högre beräknade utgifterna
för dessa anslag täcks av anslagssparande och
anslagskrediter.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Den senaste utvecklingen i Förbundsrepubliken
Jugoslavien ger anledning till stor oro. Sverige
har åtagit sig att ge tillfälligt skydd för upp till
5 000 av de fördrivna från Kosovo som i dag
befinner sig i dess närområde. Antalet
registrerade i Statens invandrarverks
mottagandesystem kan därför också komma att
bli högre än tidigare vad som beräknats för
innevarande år. Regeringen kommer att noga
följa utvecklingen inom området vad gäller
prognoser och utgifter samt vid behov
återkomma i budgetpropositionen för år 2000.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
I statsbudgeten anvisades totalt 24 miljarder
kronor. Regeringen föreslår i prop. 1998/99:106
i dag bl.a. att högkostnadsskyddet inom
läkemedelsförmånen höjs med 500 kronor, vilket
innebär en besparing på 0,8 miljarder kronor.
Denna besparing är inräknad i aktuell prognos.
Aktuell prognos överstiger anvisade medel med
0,6 miljarder kronor. Den främsta orsaken till
avvikelsen är att utgifterna för anslaget Bidrag för
läkemedelsförmånen beräknas överstiga anvisat
belopp i statsbudgeten med omkring 0,6
miljarder kronor. Regeringens bedömning är att
en utredning bör tillsättas för att göra en översyn
av läkemedelsförmånen i syfte att bl.a. få kontroll
över kostnadsutvecklingen.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Aktuell beräkning visar att utgifterna inom
utgiftsområdet förväntas uppgå till 84,9 miljarder
kronor, vilket är ca 4,4 miljarder kronor högre än
vad som anvisades på statsbudgeten. Avvikelsen
härrör från anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. Aktuell prognos för anslaget
uppgår till 24,6 miljarder kronor. Det är 4,5
miljarder kronor högre än vad som anvisades på
statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma i
denna fråga i samband med budgetpropositionen
för 2000. Utgifterna för sjukförsäkringen har
ökat kraftigt under år 1998 och prognoserna för
år 1999 och framåt visar på en fortsatt ökning.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en
särskild utredare för att bl.a. föreslå åtgärder för
att dämpa den kraftiga utgiftsutvecklingen. På
basis av utredarens förslag avser regeringen att ge
förslag till åtgärder i 2000 års ekonomiska
vårproposition.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Utgiftsprognosen uppgår till 41,1 miljarder
kronor och är därmed 1,2 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Till största
delen förklaras ökningen av högre utgifter för
anslagen för Föräldraförsäkring och för
Underhållsstöd, vilka ökar med 0,6 miljarder
kronor respektive 0,5 miljarder kronor. De högre
utgifterna förklaras bl.a. av att tidigare icke
preciserade besparingar inräknades i
anslagsbeloppen i statsbudgeten. Dessa icke
preciserade besparingar kommer emellertid inte
att genomföras under 1999 och ingår således inte
i aktuella prognoser för de två anslagen. För åren
2000-2002 föreslår regeringen en besparing för
underhållsstödet uppgående till 210 miljoner
kronor per år och en besparing på
föräldraförsäkringen (SGI) som år 2002 uppgår
till 550 miljoner kronor.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Prognosen för den öppna arbetslösheten år 1999
uppgår till 5,8 procent av arbetskraften.
Aktuell beräkning för utgiftsområdet uppgår
till 33,5 miljarder kronor, vilket är ca 0,2
miljarder kronor lägre än vad som beräknades i
statsbudgeten.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till 47,6
miljarder kronor, vilket är 0,7 miljarder kronor
lägre än anvisade medel i statsbudgeten. De lägre
utgifterna förklaras till största delen av
besparingen på anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Regeringen bedömer att behovet av
konjukturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har minskat sedan bedömningen i
statsbudgeten.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Aktuell utgiftsprognos för utgiftsområdet
uppgår till 21,1 miljarder kronor. Det är 1,4
miljarder kronor lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten. Den främsta orsaken till
minskningen beror på en redovisningsteknisk
förändring som innebär att
avräkningsprinciperna för Centrala
studiestödsnämnden avseende anslaget
Studiemedel m.m. gjorts mer enhetliga. I stället
för att som tidigare tillämpa både utgifts- och
kassamässig avräkning för olika slag av utgifter
under anslaget tillämpas efter förändringen
enbart en kassamässig avräkningsprincip.
Förändringen medför att ca 1,2 miljarder kronor
avräknas år 2000 i stället för år 1999. Ramen för
utgiftsområdet påverkas inte av
förändringen.Vidare är utgiftsprognosen för
anslaget Studiemedel m.m. knappt 0,3 miljarder
kronor lägre än anvisade medel i statsbudgeten.
Minskningen förklaras främst av en något lägre
studerandevolym.
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
I statsbudgeten anvisades totalt 29 miljarder
kronor. Utgifterna förväntas bli 1 miljard kronor
högre. Den främsta orsaken till utgiftsökningen
är att en del av en tidigare beslutad besparing
uppgående till 1 060 miljoner kronor, som inom
utgiftsområdet tagits ut genom
anslagsminskningar om 566 miljoner kronor,
kompenseras genom förbrukning av
anslagsbehållningar. För utgiftsområdet uppgår
den högsta tillåtna anslagsbelastningen till 29 986
miljoner kronor.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
För år 1999 beräknas utgifterna till 19,5 miljarder
kronor, vilket är 0,9 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Anslaget Stöd
till lokala investeringsbidrag för ekologisk
hållbarhet förklarar omkring 0,5 miljarder kronor
av minskningen. Den lägre anslagsförbrukningen
beror dels på besparingar (uppgående till 120
miljoner kronor), dels på utgiftsminskning till
följd av begränsningsbelopp. Vidare är
utgiftsprognoserna för anslagen Räntebidrag
m.m. och Bostadsbidrag sammanlagt omkring 0,3
miljarder kronor lägre än beloppen i
statsbudgeten. De lägre beräknade utgifterna för
räntebidragen förklaras främst av lägre
ränteantagande.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsprognosen uppgår till 3,9 miljarder
kronor, vilket är 1,2 miljarder kronor högre än
anvisat i statsbudgeten. Till största delen beror
avvikelsen på att vissa åtaganden gjorda före år
1999 skall täckas av anslagsbehållningar på s.k.
äldreanslag, främst äldreanslaget
Regionalpolitiska åtgärder där utgiftsprognosen
för år 1999 uppgår till 0,7 miljarder kronor. För
att underlätta övergången till ett
bemyndigandesystem har ett nytt anslag
Allmänna regionalpolitiska åtgärder förts upp på
statsbudgeten år 1999. Anslaget uppgår under en
övergångsperiod till ett lägre belopp på grund av
att anslagsbehållningar på äldreanslagen istället
skall tas i anspråk.
Utgiftsområde 21 Energi
Aktuell beräkning för utgiftsområdet uppgår till
1,1 miljarder kronor och understiger därmed
anvisade medel i statsbudgeten med 0,6 miljarder
kronor. Besparingar och utgiftsreduktioner på
grund av begränsningsbeloppen förklarar ca 0,2
miljarder kronor av minskningen. Vidare har
utgiftsprognosen för anslaget Introduktion av ny
enegiteknik nedreviderats med omkring 0,2
miljarder kronor jämfört med anvisade belopp i
statsbudgeten. Anledningen till detta är att
verksamheten ännu inte till fullo kommit igång.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
I statsbudgeten anvisades totalt 25,5 miljarder
kronor. Aktuell beräkning av utgifterna uppgår
till 25 miljarder kronor, vilket är 0,5 miljarder
kronor lägre än anvisade medel. Till största delen
förklaras minskningen av begränsningsbeloppen
för anslagen Väghållning och statsbidrag.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
I statsbudgeten anvisades totalt 2,9 miljarder
kronor till utgiftsområdet. Den aktuella
utgiftsprognosen överstiger anvisade medel med
0,5 miljarder kronor. Införandet av
begränsningsbelopp för två anslag beräknas
reducera utgifterna med drygt 0,3 miljarder
kronor. Utgiftsreduceringen på grund av dessa
begränsnings-belopp är inräknad i aktuell
prognos. De beräknade högre utgifterna är
framför allt hänförliga till de två anslagen
Teknisk forskning och utveckling och Program för
småföretagarutveckling, förnyelse och tillväxt
(anvisades på statsbudgeten budgetåret 1995/96).
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
I statsbudgeten anvisades totalt 103,6 miljarder
kronor till detta utgiftsområde. I den aktuella
prognosen beräknas utgifterna bli omkring 0,8
miljarder kronor lägre. Effekten av
utgiftsbegränsningen för anslaget Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
har beaktats i aktuell prognos.
Lägre utgifter för anslaget Statligt
utjämningsbidrag till kommuner och landsting
förklarar minskningen i förhållande till anvisade
medel på statsbudgeten. Statistiska centralbyrån
(SCB) fastställer i januari månad de
utjämningsbidrag respektive utjämningsavgifter
som landets kommuner och landsting skall
erhålla eller betala under året. De av SCB
fastställda nivåerna avseende år 1999 innebär att
bidraget blir ca 0,7 miljarder lägre för året 1999
än vad som anvisades på statsbudgeten.
Utgiftsområde 27 Avgiften till EG-budgeten
Från och med år 1999 består utgiftsområdet av
ett enda anslag; Avgiften till Europeiska
gemenskapens budget. Under detta anslag
redovisas fem anslagsposter. Anslagsposterna
utgörs dels av de fyra tidigare anslagen, dels av
anslagsposten Avgift avseende Storbritanniens
budgetreduktion.
Sveriges avgift till EU beräknas bli drygt 0,7
miljarder kronor högre än vad som anvisades i
statsbudgeten för år 1999. Vad Sverige
förskottsvis skall betala under år 1999 avgörs av
euro-kursen den 31 december 1998. I
statsbudgeten gjordes ett antagande att kursen
vid detta datum skulle bli 8,66 kronor per euro.
Den 31 december uppgick kursen till 9,49
kronor per euro. Differensen mellan antagandet i
statsbudgeten och kursen den 31 december 1998
är orsaken till den högre avgiften för år 1999 i
jämförelse med vad som beräknades i
statsbudgeten.
Sverige förväntas under år 2000 få betala en
lägre avgift på grund av den påverkan som
växelkurseffekten har på avgiften under år 1999.
Det finns dock andra faktorer som kan leda till
att reduceringen av avgiften för år 2000 blir
mindre än den justering som växelkurseffekten
föranleder. Exempel på osäkerhetsfaktorer är
korrigeringsbetalningar och ändrade prognoser
för EU-budgetens utfall.
Mot bakgrund av de osäkerheter som
fortfarande finns vad gäller EU:s ändrings- och
tilläggsbudget för år 1999 föreslår regeringen inte
nu någon förändring av anslaget till avgiften till
Europeiska gemenskapens budget för år 1999.
Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten var förbrukningen av
anslagsbehållningar ej fördelad per
utgiftsområde, utan redovisades under posten
Minskning av anslagsbehållningar. Förbrukningen
prognostiserades i statsbudgeten till 5 miljarder
kronor. I aktuell prognos ingår emellertid
förbrukningen av anslagsbehållningar under
respektive anslag och utgiftsområde.
Tabell 5.8 Prognos för takbegränsade utgifter år 1999
Miljarder kronor
Statsbudget
Förslag till
tilläggsbudget
Totalt
anvisat
Prognos
Differens
prognos
statsbudget
UO 1
Rikets styrelse
4,2
0,0
4,2
4,7
0,6
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1,7
0,0
1,7
1,7
0,0
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,8
5,8
6,0
0,2
UO 4
Rättsväsendet
21,9
0,0
21,9
22,4
0,4
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,9
2,9
3,0
0,1
UO 6
Totalförsvar
44,1
0,0
44,1
45,6
1,5
UO 7
Internationellt bistånd
11,9
11,9
12,0
0,1
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,3
0,0
4,3
4,4
0,1
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24,0
0,1
24,1
24,6
0,6
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80,5
0,0
80,5
84,9
4,4
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34,3
34,3
34,3
0,0
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
39,9
39,9
41,1
1,2
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33,8
0,2
33,9
33,5
-0,2
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48,3
-0,3
48,0
47,6
-0,7
UO 15
Studiestöd
22,4
-0,1
22,4
21,1
-1,4
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
29,0
0,1
29,1
30,0
1,0
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,5
0,0
7,5
7,5
0,0
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
20,5
0,0
20,5
19,5
-0,9
UO 19
Regional utjämning och utveckling
2,7
2,7
3,9
1,2
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,5
0,0
1,6
1,6
0,0
UO 21
Energi
1,7
1,7
1,1
-0,6
UO 22
Kommunikationer
25,5
0,0
25,5
25,0
-0,5
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
12,0
12,0
11,6
-0,3
UO 24
Näringsliv
2,9
0,0
2,9
3,4
0,5
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
103,6
0,0
103,5
102,7
-0,8
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
84,6
84,6
92,9
8,3
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21,9
21,9
22,6
0,7
Minskning av anslagsbehållningar
5,0
5,0
0,0
-5,0
Summa utgiftsområden
698,4
0,0
698,4
708,9
10,5
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
613,8
0,0
613,8
616,0
2,2
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
135,8
135,8
135,8
0,0
Takbegränsande utgifter
749,7
749,6
751,8
2,1
Budgeteringsmarginal
3,3
3,4
1,2
-2,1
Utgiftstak för staten
753,0
753,0
753,0
0,0
5.4 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret
1999
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp,
redovisas i det följande.
Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel
sammanlagt minskar med 29 miljoner kronor.
Inklusive av regeringen beslutade indragningar
av anslagsbehållningar leder åtgärderna till en
minskning av tillgängliga medel med 45 miljoner
kronor.
De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till
totalt ca 656 miljoner kronor. I vissa fall finns
förslag till finansiering av den föreslagna utgifts-
ökningen genom minskning av 1999 års anslag. I
några fall föreslås indragning av
anslagsbehållningar. Minskningarna av 1999 års
anslag uppgår totalt till ca 685 miljoner kronor.
Minskningarna till följd av indragningar av
anslagsbehållningar uppgår till 16 miljoner
kronor.
Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. Efter de föreslagna
åtgärderna uppgår budgeteringsmarginalen till
1,2 miljarder kronor för år 1999.
5.4.1 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
C1 Regeringskansliet m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
2 179 419 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C1 Regeringskansliet
m.m. ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering
har skett genom att anslagen A1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m., B1
Funktionen civil ledning, D2 Försvarshögskolan
och D4 Försvarets forskningsanstalt inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar minskades med
vardera 500 000 kronor i budgetpropositionen
för 1999.
Skälen för regeringens förslag: Till och med
budgetåret 1998 har utgifter om ca 2 000 000
kronor per år för fakultetsansvarig vid Geneva
Centre for Security Policy (GCSP) beräknats
under anslagen A1 Förbandsverksamhet och
beredskap m.m., B1 Funktionen civil ledning, D2
Försvarshögskolan och D4 Försvarets
forskningsanstalt inom utgiftsområde 6
Totalförsvar. Regeringen har beslutat att
utgifterna från och med år 1999 skall finansieras
av Regeringskansliet. I budgetpropositionen för
1999 minskades ovan nämnda anslag inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar med vardera
500 000 kronor (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38, bet.
1998/99:FöU1, rskr. 1998/99:74). Anslaget C1
Regeringskansliet m.m. bör därför tillföras
motsvarande belopp fr.o.m. år 1999.
5.4.2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Statsgaranti för Riksbankens lån till Brasilien
Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar
regeringen att för perioden 1999-2002 ställa ut
kreditgaranti till Riksbanken för lån till Brasilien
på högst 300 miljoner USD genom Banken för
internationell betalningsutjämning (BIS).
Skälen för regeringens förslag: I december 1998
beslutade Internationella valutafondens (IMF)
styrelse att bevilja Brasilien ett treårigt
stabiliserings- och reformprogram. Inom ramen
för programmet ställs totalt ca 40 miljarder USD
eller ca 320 miljarder kronor till landets
förfogande. Stödpaketet består av dels lån från
internationella institutioner, dels bilaterala lån
från 21 länder.
Sverige har i egenskap av medlem i den s.k.
Tiogruppen ombetts att delta bland de bilaterala
långivarna. Sveriges deltagande sker genom
Riksbanken. Sveriges andel av de bilaterala lånen
på totalt 14,5 miljarder USD uppgår till 300
miljoner USD eller ca 2,4 miljarder kronor.
Enligt avtalet skall utestående lån vara återbetalda
senast år 2002. De bilaterala lånen ges av Banken
för internationell betalningsutjämning (BIS) i
Basel med garanti från de deltagande ländernas
centralbanker. För Sveriges del är det således
Riksbanken som garanterar lånet. Eftersom de
bilaterala lånen faller utanför Riksbankens
ordinarie verksamhet, har Riksbanken begärt
statsgaranti för denna insats.
Regeringen anser det angeläget att Sverige
deltar i ovannämnda stödarrangemang. Det är
viktigt för Brasilien att landet tar sig ur den
pågående finansiella krisen, men det har också
stor betydelse för utvecklingen av
världsekonomin. Regeringen anser att det är
viktigt att även privata långivare i olika länder
bidrar till finansieringen genom att förnya sina
lån.
Riksbanken erhåller ersättning från BIS för sin
garanti. Efter ett godkännande av riksdagen
kommer regeringen att uppdra åt
Riksgäldskontoret att ställa ut garantin till
Riksbanken. Då fastställs en avgift som
motsvarar garantins förväntade ekonomiska risk
och övriga kostnader för åtagandet. Denna avgift
betalar sedan Riksbanken till Riksgäldskontoret,
vilket innebär att statsbudgeten inte förväntas
belastas med några kostnader för garantin.
A6 Statistiska centralbyrån
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
353 127 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A6 Statistiska
centralbyrån ökas med 2 000 000 kronor. Finan-
siering sker dels genom att anslaget B1
Riksförsäkringsverket under utgiftsområde 10
minskas med 1 000 000 kronor, dels genom att
anslaget E2 Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område m.m. under
utgiftsområde 16 minskas med 1 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget
att det inrättas ett yrkesregister som kan ersätta
den insamling av yrkesuppgifter som tidigare
skett i samband med folk- och
bostadsräkningarna. Registret skall tillgodose
både statistikens och forskningens krav på
relevanta data. Yrkesuppgifter används inom
yrkesmedicinsk- och samhällsvetenskaplig
forskning, utbildnings-, sysselsättnings- och
samhällsplanering, hälso- och sjukvårdsplanering,
prognosverksamhet och inom områden som
berör jämställdhetsaspekter. Det övergripande
målet med uppgifterna i ett yrkesregister är att
bilda underlag för framställning av officiell
statistik.
Yrkesregistret bör byggas upp på det sätt som
SCB har föreslagit. Förslaget innebär att
befintliga yrkesuppgifter i lönestatistiken
utnyttjas och kompletteras med enkätinsamling
av yr-kesuppgifter från de ca 180 000 småföretag
som inte ingår i lönestatistiken. Kostnaden för
regist-ret beräknas till 8,3 miljoner kronor
årligen un-der en fyraårsperiod och därefter 6
miljoner kro-nor per år. Regeringen föreslår att 2
miljoner kronor anvisas för att under 1999
påbörja upp-byggnaden av ett yrkesregister vid
SCB. Därutöver avser regeringen att låta SCB
disponera 1 500 000 kronor för ändamålet av de
medel som står till regeringens disposition under
anslaget.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med den lagstiftning som krävs för att inrätta ett
yrkesregister.
A7 Folk- och bostadsräkning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag
på 70 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner vad
regeringen anfört om inriktningen av
registerbaserad folk- och bostadsräkning.
Registerbaserad folk- och bostadsräkning
bedöms kunna genomföras år 2004 eller 2005.
Sammanlagt ytterligare 100 miljoner kronor
avsätts år 2001 och framöver för att genomföra
projektet. Utgifterna finansieras inom ramen för
berörda utgiftsområden.
Riksdagen beslutade år 1995 att det skall
genomföras registerbaserad folk- och
bostadsräkning år 2000 (prop. 1995/96:90, bet.
1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Regeringen
har därefter informerat riksdagen att arbetet är
försenat. Den genomförda försöksverksamheten
visade att uppläggningen av lägenhetsregistret i
försöksområdena har fungerat bra medan
folkbokföringen på lägenheter har inneburit vissa
problem. Regeringen uppdrog därför åt
Statistiska centralbyrån (SCB) att under hösten
1998 utreda en alternativ metod för att kunna
genomföra en folk- och bostadsräkning år 2000.
Med denna metod, som innebär att SCB
utnyttjar registret över 1990 års folk- och
bostadsräkning och gör en kompletterande
uppgiftsinsamling, är det möjligt att genomföra
en folk- och bostadsräkning år 2000. Detta är
emellertid en mycket kostsam engångslösning.
Kostnaden beräknas till ca 230 miljoner kronor.
Mot den här bakgrunden är det regeringens
bedömning att fortsatta investeringar för att
möjliggöra registerbaserad folk- och
bostadsräkning är det bästa alternativet. Detta
förordas också av alla som använder statistiken,
nämligen kommuner, statliga myndigheter och
forskare. Detta alternativ är en långsiktig
investering som lägger grund för framtida folk-
och bostadsräkningar och möjliggör besparingar
för staten och kommunerna. Problemen i
folkbokföringen bedöms vara av övergående
karaktär och kunna lösas bl.a. genom att skapa
stabila lägenhetsbeteckningar. På grund av
förseningarna kan en registerbaserad folk- och
bostadsräkning genomföras först år 2004 eller
2005. Denna tidtabell förutsätter att
verksamheten påbörjas redan under innevarande
budgetår. Förseningarna innebär också ökade
kostnader vilket medför att sammanlagt
ytterligare ca 100 miljoner kronor avsätts för
projektet år 2001 och framöver. Av de medel
som riksdagen redan har anslagit för
verksamheten återstår ca 185 miljoner kronor.
Utgifterna finansieras inom ramarna för berörda
utgiftsområden (utgiftsområdena 2, 3, 4, 6, 8, 9,
10, 11, 12, 14, 16, 18, 19, 22). Regeringen avser
att återkomma till riksdagen med den
lagstiftning som krävs för att genomföra
registerbaserad folk- och bostadsräkning.
A16 Statens Lokalförsörjningsverk
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.
Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A16
Statens Lokalförsörjningsverk:
Avvecklingskostnader uppgående till 3 300 000
kronor anvisas för år 1999. Finansiering sker
genom att anslaget A5 Täckning av merkostnader
för lokaler minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat om avveckling av Statens
lokalförsörjningsverk från den 1 januari 1998
(prop. 1997/98:1, utgiftsområde 2, bet.
1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120).
Avvecklingskostnaderna har finansierats från
ramanslaget A11 Statens lokalförsörjningsverk:
Avvecklingskostnader inom utgiftsområde 2
upptaget på statsbudgeten år 1998. Kostnaderna
för avvecklingen har visat sig bli 3 300 000
kronor högre än beräknat.
Regeringen bedömer att kostnaderna bör
finansieras från ett särskilt anslag för detta
ändamål. Därför föreslås att ett ramanslag A16
Statens lokalförsörjningsverk:
Avvecklingskostnader tas upp på statsbudgeten
även för 1999 med 3 300 000 kronor.
5.4.3 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Höjning av avgiften till brottsofferfonden
Regeringens förslag: Avgiften till
brottsofferfonden höjs från 300 till 500 kronor.
Förstärkningen av fonden sker för att öka
utrymmet för bidrag till ideella organisationers
verksamhet.
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade i juni 1995 att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att utvärdera de
åtgärder som den senaste tioårsperioden har vid-
tagits på brottsofferområdet (dir. 1995:94). En
särskild utredare förordnades i januari 1996.
Utredningen antog namnet
Brottsofferutredningen (Ju 1995:07).
Utredningen lade i mars 1998 fram
betänkandet BROTTSOFFER - Vad har gjorts?
Vad bör göras? (SOU 1998:40). Betänkandet har
remissbehandlats. Regeringen tar i detta ärende
endast upp frågan om avgiften till
brottsofferfonden.
Lagförslaget gäller rättsverkan av brott och
faller inom Lagrådets granskningsområde.
Förslaget innebär dock endast en höjning av
avgif-ten. När brottsofferfonden infördes
anförde Lagrådet endast vissa lagtekniska
synpunkter. Lagrådets hörande måste mot den
bakgrunden anses sakna betydelse.
Brottsofferutredningens förslag
överenstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta
remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Stockholms,
Helsingborgs, och Sundsvalls tingsrätter, samt
Riksåklagaren avstyrker förslaget och Gävle och
Luleå tingsrätter samt Kriminologiska
institutionen vid Stockholms universitet är
tveksamma. Brottsoffermyndigheten föreslår att
avgiften enligt lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll
dessutom skall höjas till 70 kronor per dag och
högst få uppgå till 5 000 kronor.
Bakgrund: Enligt 1 § lagen (1994:419) om
brottsofferfond skall den som döms för ett eller
flera brott i domen åläggas att betala en avgift på
300 kronor, om fängelse ingår i straffskalan för
något av brotten. Detsamma gäller när fråga om
ansvar för brott tas upp av åklagare genom
strafföreläggande.
Avgifterna skall enligt 3 § föras till en
brottsofferfond, vars medel, enligt de
föreskrifter som regeringen bestämmer, skall
användas för verksamhet som gagnar brottsoffer.
I 1 § förordningen (1994:426) om
brottsofferfond anges att bidrag från fonden får
lämnas för att stödja forskning, utbildning,
information och annan utvecklingsverksamhet
som gäller brottsofferfrågor och som bedrivs av
ideella organisationer eller i privat eller offentlig
regi. Bidrag får enligt paragrafens andra stycke
lämnas till löpande verksamhet bara om det finns
särskilda skäl. Begränsningen infördes 1995.
Frågor om bidrag från fonden prövas enligt 3 §
av ett råd vid Brottsoffermyndigheten.
Bestämmelser om uppbörd och indrivning av
fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen
(1979:189), lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,
bötesverkställighetsförordningen (1979:197) och
indrivningsfördningen (1993:1229).
Fonden tillförs också avgifter enligt lagen
(1994:451) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll. Den som verkställer ett
fängelsestraff enligt lagen skall enligt 5 § betala
en avgift, om det är motiverat med hänsyn till
hans möjligheter att erhålla inkomst under
verkställigheten utanför anstalt. Avgiften uppgår
enligt paragrafens andra stycke till 50 kronor per
dag som verkställigheten skall pågå, dock högst
3 000 kronor.
När brottsofferfonden inrättades beräknades
att fondavgiften skulle tillföra fonden 19
miljoner kronor per år (prop. 1993/94:143, s. 24
f). Av Brottsoffermyndighetens årsredovisningar
framgår att fonden 1997 och 1998 har tillförts
10,6 respektive 10,1 miljoner kronor per år
genom frivillig betalning av fondavgiften.
Fonden har vardera året tillförts 3,2 miljoner
kronor genom frivillig betalning av avgiften
enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning
med elektronisk kontroll. Samtidigt har 2,9
respektive 2,5 miljoner kronor tillförts fonden
genom indrivning av avgifter.
Skälen för regeringens förslag:
Brottsofferfonden inrättades för att bl.a. skapa
utrymme för ekonomiska bidrag till olika ideella
organisationers arbete på brottsofferområdet (se
prop. 1993/94:143, s. 20 f, bet.1993/94:JuU25, s.
10 f, rskr. 1993/94:320). Brottsofferjourer,
kvinnojourer och andra brottsofferinriktade
ideella organisationer har tilldelats relativt stora
belopp ur brottsofferfonden. Bidrag från fonden
till löpande verksamhet får dock enligt 1 § andra
stycket förordningen (1994:426) om
brottsofferfond lämnas endast om det finns
särskilda skäl. På grund av det rådande
ekonomiska läget i främst kommunerna har
bidragen till organisationerna minskat under
senare år.
Utredningen har mot denna bakgrund
föreslagit att avgiften till brottsofferfonden höjs
till 500 kronor. Tillskottet bör enligt
utredningen reserveras för bidrag till de ideella
organisationerna, främst den löpande
verksamheten. Utredningen har därför också
föreslagit att inskränkningen för bidrag till
löpande verksamhet tas bort.
De ideella organisationerna på
brottsofferområdet gör betydande insatser till
stöd för brottsoffer. Det är mycket angeläget att
de ges tillräckligt stöd för sin verksamhet. Det är
naturligt att brottsofferfonden används för detta
ändamål. Regeringen ser det som nödvändigt att
förstärka brottsofferfonden och anser liksom
utredningen att det bör ske genom en höjning av
avgiften till fonden. Endast på det sättet kan
stödet till de ideella organisationerna öka utan att
fondens utdelning till bland annat forskning
eftersätts. Med utgångspunkt i de belopp som
1997 och 1998 inflöt i brottsofferavgifter och
tillfördes genom indrivning av avgifter till
fonden kan den nu föreslagna höjningen
beräknas tillföra fonden knappt 9 miljoner
kronor per år.
Riksåklagaren har invänt mot en höjning av
avgiften och menar att det finns en risk för
allmänt minskad respekt för det straffrättsliga
systemet, i synnerhet för dem som döms för
mindre allvarliga brott, om avgiften får för stor
proportion i förhållande till straffet. Luleå
tingsrätt anför att avgiften inte bör vara lika
kännbar som bötesstraffet, vilket ofta kan
komma att inträffa efter en höjning. Gävle
tingsrätt anför att det blir mer befogat att
differentiera avgiftsnivån mellan olika brott om
avgiften höjs. Stockholms tingsrätt anför att en
möjlighet till jämkning och i vissa fall eftergift av
skyldigheten att utge avgift bör övervägas.
Regeringen kan i och för sig ha förståelse för
dessa synpunkter. Enligt regeringens mening kan
dock avgiften inte ens efter en höjning till 500
kronor anses vara särskilt hög. Det torde höra till
de absoluta undantagen att bötesstraffet
understiger det beloppet. Utgångspunkterna för
utformningen av systemet för skyldigheten att
betala avgiften bör vara desamma som när
fonden infördes 1994, nämligen att systemet
skall vara acceptabelt från rättvisesynpunkt,
enkelt att tillämpa och förutsebart för den
enskilde (jfr prop. 1993/94:143, s. 22). Bland
annat kravet på enkelhet talar mot
differentierade avgifter. Avgiftens storlek efter
höjningen medför enligt regeringens bedömning
heller inte något behov av jämkningsregler.
Avgiften skall slutligen inte vara högre än att
frivillig betalning underlättas. Den skall inte
heller inkräkta på betalning av eventuella
skadestånd och böter (jfr prop. 1993/94:143, s.
22). Sundsvalls tingsrätt har invänt att mot en
höjning av avgiften med hänvisning till dessa
krav. Helsingborgs tingsrätt har pekat på risken
för en minskad frivillig betalning. Regeringen
gör bedömningen att en höjning med 200 kronor
inte nämnvärt torde påverka
betalningsbenägenheten.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att
tillskottet inte bör öronmärkas för de ideella
organisationernas verksamhet och att
fördelningen bör ske enligt samma principer som
gäller övriga medel. Mot bakgrund bl.a. av det
minskade ekonomiska stödet till de ideella
organisationerna menar regeringen att det
tvärtom är angeläget att en förstärkning av
fonden huvudsakligen används för att ge
organisationer en mer trygg finansiell bas för sin
verksamhet, framförallt för att dessa i ökad grad
skall kunna vara tillgängliga för brottsoffer som
kontaktar organisationen. Utredningen har
förordat en fördelning av medel som innebär att
jourer som samverkar, t.ex. genom att anställa en
gemensam brottsofferassistent, premieras. Detta
skulle bl.a. ha den fördelen att även andra ideella
organisationer än brottsofferjourerna skulle få
del av tillskottet till fonden. Regeringen menar
att det inte är lämpligt eller möjligt att här slå fast
hur tillskottet till fonden närmare skall användas.
Det bör därvid beaktas att det är
Brottsoffermyndighetens råd som i dag beslutar
om fördelningen av fondens medel. Vidare bör
det fortlöpande resultatet av de två
försöksverksamheter med en regional
brottsofferassistent respektive en statligt anställd
brottsoffersamordnare som i dag pågår, beaktas.
Det framstår dock som naturligt att tillskottet till
fonden i stor utsträckning bör komma den
verksamhet som bedrivs av landets
brottsofferjourer till del.
Det är angeläget att brottsofferfonden och de
mer stadigvarande verksamheter fonden bidrar
till också på lång sikt har en säker finansiering.
Det finns därför anledning att titta närmare på
formerna för att tillföra fonden medel. Det är
dock angeläget att en förstärkning av fonden kan
ske omgående, utan att avvakta det arbetet.
Brottsoffermyndigheten har i sitt remissvar
föreslagit att avgiften enligt lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll
skall höjas. Det skall beaktas att avgiftens storlek
har bestämts mot bakgrund av att en viss del av
det ekonomiska utrymmet som
inkomstmöjligheterna utanför jämfört med i
anstalt ger bör tas i anspråk genom avgiften.
Enligt utredningen gör sig dessa överväganden
alltjämt gällande. Ett ställningstagande i den
riktning Brottsofffermyndigheten förordar
skulle kräva ytterligare beredningsunderlag.
Förslaget torde få beaktas inom ramen för
kommande utvärdering av bestämmelserna om
intensivövervakning.
Utredningen har övervägt om förbudet i 45 §
lagen (1974:03) om kriminalvård i anstalt mot
utmätning av en intagens arbetsersättning bör
upphävas, men inte funnit tillräckliga skäl att
göra det. Vidare har utredningen övervägt om
det bör införas ett undantag som tillåter
utmätning av fondavgiften i de intagnas
ersättning men funnit att detta inte är lämpligt.
Utredningen har inte heller sett andra
möjligheter att effektivisera uppbörds- eller
indrivningsförfarandet av fondavgifter.
Regeringen ser inte några skäl att göra någon
annan bedömning än den utredningen gjort på
dessa punkter.
C1 Domstolsväsendet m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
3 056 983 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C1
Domstolsväsendet m.m ökas med 10 000 000
kronor. Finansiering sker genom indragning av
medel från det under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: I samband med
införandet av miljöbalken och inrättandet av
särskilda miljödomstolar uppstod vissa
engångsvisa kostnader för domstolsväsendet.
Regeringen anser att domstolsväsendet skall
ersättas för dessa kostnader.
5.4.4 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
B4 Fredsfrämjande verksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
146 333 000 kronor.
Regeringens förslag: Högst 15 000 000 kronor av
anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet får
användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo
under år 1999.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
avser att i en proposition föreslå riksdagen att
regeringen får ställa en väpnad styrka till
förfogande som ett svenskt bidrag till en
multinationell fredsstyrka i provinsen Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Utgifterna för ett svenskt deltagande i Kosovo
beräknas uppgå till ca 220 miljoner kronor år
1999. Regeringen avser att finansiera insatsen
enligt följande:
Regeringen föreslår att högst 15 miljoner
kronor av anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet
får användas för insatsen under år 1999. Detta
innebär att anslagets ändamål vidgas för det
belopp som nämnts.
Vidare avser regeringen att utnyttja den
ingående reservationen från det äldre anslaget B9
Fredsbevarande verksamhet, senast uppfört på
statsbudgetens tredje huvudtitel budgetåret
1995/96. Denna reservation uppgår till ca 52
miljoner kronor. Ändamålet med anslaget är att
möjliggöra för regeringen att på begäran av FN,
enligt beslut av OSSE eller EU eller annat
bilateralt eller mellanstatligt organ, ställa personal
till förfogande för konfliktförebyggande,
fredsbevarande och annan fredsfrämjande
verksamhet m.m.
Återstående 153 miljoner kronor avser
regeringen finansiera över utgiftsområde 6
Totalförsvar genom att använda det ingående
anslagssparandet på anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser. Huvuddelen av anslagssparandet
härrör från de 205 miljoner kronor som
riksdagen, för att möjliggöra en utökad satsning
på den fredsfrämjande verksamheten, anvisat på
anslaget A2 Fredsfrämjande truppinsatser på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:FiU11, rskr.
1998/99:42).
5.4.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
A3 Utveckling och investeringar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
20 052 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A3 Utveckling och
investeringar ökas med 6 828 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget D4
Försvarets forskningsanstalt minskas med
6 828 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: År 1998
tilldelades Försvarets forskningsanstalt 10
miljoner kronor för att genomföra sanering efter
forskning kring explosivämnen i Ursvik.
Finansieringen skedde genom att anslaget A1
Försvarsmakten minskades med motsvarande
belopp. Eventuellt belopp som inte förbrukades
skulle återföras till Försvarsmakten (prop.
1997/98:1, volym 5, utgiftsområde 6, bet.
1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82). Av Försvarets
forskningsanstalts redovisning framgår att
utgifterna för saneringen uppgick till 3 171 210
kronor varför 6 828 790 kronor återstår.
Regeringen föreslår därför att anslaget D4
Försvarets forskningsanstalt minskas med
6 828 000 kronor och att anslaget A3 Utveckling
och investeringar ökas med motsvarande belopp.
C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
328 213 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor ökas
med 88 890 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med 86 390 000 kronor
och anslaget B6 Funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. med 2 500 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslog i budgetpropositionen för 1999 att
Statens räddningsverks utgifter för
förvaltningskostnader och kostnader med
anledning av fredsräddningstjänst skulle anvisas
under förevarande anslag. Till och med
budgetåret 1998 beräknades dessa utgifter under
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Riksdagen beslutade i enlighet
med förslaget. I regeringens förslag skulle
rätteligen ytterligare 81 390 000 kronor ha
beräknats under förevarande anslag, i stället för
under anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst. Regeringen föreslår därför
att anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med 81 390 000 kronor
och att anslaget C5 Statens räddningsverk:
Samhällets skydd mot olyckor ökas med
motsvarande belopp.
Enligt regeringen är det angeläget att öka
satsningen på minröjningsområdet vad gäller
forskning samt inriktningen av utbildningen av
civilpliktiga. Regeringen föreslår därför att
anslaget C5 Statens räddningsverk: Samhällets
skydd mot olyckor ökas med 5 000 000 kronor
och anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med motsvarande
belopp. Om behov finns av ytterligare åtgärder
på detta område avser regeringen att återkomma
till riksdagen.
Slutligen föreslår regeringen att anslaget C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor ökas med ytterligare 2,5 miljoner kronor.
Regeringen har nyligen föreslagit en lag om
åtgärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor. Genom lagen
genomförs EG-direktivet om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga
olyckshändelser där farliga ämnen ingår
(96/82/EG) och FN:s konvention om
gränsöverskridande effekter av industriolyckor
av den 17 mars 1992 (se prop. 1998/99:64
Säkrare kemikaliehantering). Beloppet skall
användas för att finansiera tillkommande
kostnader för länsstyrelsernas och kommunernas
tillsyn m.m. med anledning av lagen.
Finansiering sker genom att anslaget B6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. minskas
med motsvarande belopp.
5.4.6 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
A1 Statens invandrarverk
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 438 558 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A1 Statens
invandrarverk ökas med 5 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1997
pågår ett förändringsarbete med syfte att få en
mer rationell och samordnad styrning av
utlandsmyndigheternas hantering av
utlänningsärenden. Processen inbegriper flera
myndigheter, däribland Statens invandrarverk i
dess roll som central utlänningsmyndighet. I
arbetet ingår att utveckla ett nytt modernt IT-
stöd. För att kunna genomföra detta
utvecklingsarbete och modernisera arbetssättet
behöver Statens invandrarverk tillföras 4
miljoner kronor. För att tillgodose det fortsatta
behovet av särskilda insatser i f.d. Jugoslavien
behöver Invandrarverket tillföras 1 miljon
kronor för förstärkning av utrikesförvaltningen.
Finansiering sker genom att anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder, anslagsposten 3
Återvandringsinsatser m.m., minskas med
motsvarande belopp.
A6 Utresor för avvisade och utvisade
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 51 400 000
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A6 Utresor för
avvisade och utvisade ökas med 4 790 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Effekten av
Dublinkonventionen och de till denna
konvention kopplade avtalen med Danmark och
Tyskland har blivit större än beräknat, dvs.
antalet verkställigheter har ökat. Detta har lett
till högre kostnader och en större
anslagsförbrukning på anslaget för utresor för
avvisade och utvisade under år 1998 än tidigare
beräknat. Anslaget tillförs därför 4 790 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder, anslagsposten 3
Återvandringsinsatser m.m., minskas med
motsvarande belopp.
5.4.7 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
A3 Bidrag till hälso- och sjukvården
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
985 626 000 kronor, varav ca 30 000 000 kronor
avser finansiering av Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut (Spri).
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
gemensamt med Landstingsförbundet upplösa
den ideella föreningen Spri, Hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut.
Skälen för regeringens förslag: Hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) är en
allmännyttig ideell förening som har bildats av
staten och Landstingsförbundet. Mot bakgrund
av att Landstingsförbundet efter samråd med
staten givit en särskild utredare i uppdrag att
utreda Landstingsförbundets framtida
engagemang i Spri förklarade sig regeringen i
budgetpropositionen (prop. 1998/99:1) inte
beredd att ta ställning till den framtida
finansieringen av Spri. Några medel för bidrag
till Spri har heller inte anvisats inom ramen för
statsbudgeten för tiden efter år 1999.
Landstingsförbundets styrelse beslutade den
23 oktober 1998 att för sin del säga upp avtalet
mellan staten och Landstingsförbundet om Spri.
Därefter har regeringen den 10 december 1998
sagt upp avtalet. Regeringen har vidare tillsatt en
arbetsgrupp för att ta fram underlag inför
ställningstagande om den verksamhet Spri
bedriver, vad gäller tiden efter år 1999.
Landstingsförbundet har påkallat
överläggningar med staten om engagemanget i
Spri. I samband med detta har
Socialdepartementet inhämtat upplysningar från
Socialstyrelsen, Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik samt Spri.
Parterna konstaterar att Spri sedan det
ursprungliga bildandet år 1968 på ett aktivt sätt
bidragit till att utveckla hälso- och sjukvården.
Spri har bl.a. medverkat till att utveckla DRG-
systemet i svensk sjukvård, introducerat metoder
och system för kvalitetsutveckling, på olika sätt
stött IT-utvecklingen inom hälso- och
sjukvården samt byggt upp ett nationellt an-
svarsbibliotek på hälso- och sjukvårdsområdet.
Utvecklingen i samhället och inom hälso- och
sjukvården under dessa drygt 30 år har emellertid
medfört i grunden ändrade förutsättningar för
den samverkan mellan staten och landstingen
kring hälso- och sjukvården, som varit Spris upp-
gift.
Företrädare för staten och
Landstingsförbundet kommer mot den
bakgrunden inom kort att underteckna en
överenskommelse om att upplösa den ideella
föreningen Spri och att snarast inleda de
förberedelser som behövs för en avveckling av
institutets verksamhet per den 31 december
1999. Parterna överväger också för närvarande
inriktningen av utvecklingsinsatser inom hälso-
och sjukvården framdeles.
Överenskommelsen görs för sin giltighet
beroende av att den slutligt godkänns av
regeringen, under förutsättning att riksdagen
fattar de beslut som behövs.
Överenskommelsens giltighet villkoras även av
att Landstingsförbundets styrelse godkänner
den.
Regeringen avser att i budgetpropositionen
för år 2000 återkomma med förslag om statens
medverkan i det fortsatta utvecklingsarbetet
inom hälso- och sjukvården. Det pågår
diskussioner mellan staten och
Landstingsförbundet om framtida former och
inriktning för detta utvecklingsarbete. I det
sammanhanget diskuteras bl.a. frågor om nya
initiativ, som t.ex. ett nationellt råd för att
sammanföra den hälso- och sjukvårdspolitiska
diskussionen mellan huvudmännen och staten,
t.ex. i frågor om hälso- och sjukvårdens ställning
och inriktning. Även frågor om behov av att
stödja utvecklingsarbete som är av nationell
betydelse genom samverkan med regionala
kunskapscentrum och behovet av att stärka den
hälsoekonomiska kompetensen diskuteras.
Vidare skall bedömas i vilken utsträckning delar
av nuvarande verksamhet vid Spri bör överföras
till annan huvudman. Exempel på en sådan
verksamhet är Spris bibliotek och
utredningsbank som regeringen bedömer
angelägen att överföra till en statlig myndighet.
Mot bakgrund av att kommunerna fått en nytt
ansvar inom hälso- och sjukvården är en viktig
utgångspunkt för det framtida utvecklingsarbetet
att även kommunerna medverkar tillsammans
med staten och landstingen.
A13 Ersättning till vissa steriliserade
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.
Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A13
Ersättning till vissa steriliserade uppgående till
75 000 000 kronor anvisas för år 1999.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
beslutade den 18 mars 1999 propositionen
(1998/99:71) Ersättning av staten till steriliserade
i vissa fall. Där föreslås en lag som ger rätt för
vissa personer som under perioden 1935-1975
steriliserats mot sin vilja eller på någon annans
initiativ att erhålla ekonomisk ersättning från
staten.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Ansökningstiden för ersättningsanspråk föreslås
löpa ut den 30 juni 2001. Ersättning föreslås utgå
med ett schablonbelopp om 175 000 kronor per
ersättningsberättigad person. I propositionen
lämnas också förslag om de principer som skall
gälla för en sådan ersättning samt om att en
särskild nämnd skall handlägga och besluta i
ersättningsfrågorna.
Osäkerheten kring hur många personer som
kan komma att omfattas av ersättningen är stor.
Antalet ersättningsberättigade kan i nuläget
beräknas till 500-1 000 personer. Det innebär att
kostnaderna för utbetalda ersättningar kan
beräknas uppgå till 100-175 miljoner kronor.
Utöver ersättningen till steriliserade tillkommer
vissa kostnader av administrativ karaktär. Häri
ingår bl.a. kostnader för den särskilda nämnd
som skall besluta i ersättningsärendena samt för
den handläggande personalen. De administrativa
kostnaderna beräknas totalt uppgå till ca
7 500 000 kronor.
Regeringen bedömer att sammanlagt
180 000 000 kronor behöver avsättas på
statsbudgeten under perioden 1999-2001 för
ersättning till steriliserade. För år 1999 beräknas
kostnaderna för ändamålet till 75 000 000
kronor. Återstående medelsbehov har beaktats i
beräkningarna av utgiftsområdesramarna för
utgiftsområde 9 fr.o.m. år 2000.
B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
270 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ifråga om ramanslaget B1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken under år 1999
besluta om projektbidrag till försöksverksamhet i
kommuner och landsting som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
180 000 000 kronor under åren 2000-2001.
Skälen för regeringens förslag: Anslaget är
beräknat till 260 miljoner kronor för vardera
åren 2000 och 2001 i budgetpropositionen för
1999. Regeringen avser att använda 90 miljoner
kronor för stimulansbidrag till
försöksverksamheter i kommuner och landsting
som syftar till utveckling och nytänkade inom
vård-, omsorgs- och serviceverksamheter under
vart och ett av åren 2000 och 2001. Avsatta
medel för detta ändamål år 1999 uppgår till 50
miljoner kronor. Stimulansbidraget kommer
huvudsakligen att användas för att stödja
fleråriga utvecklingsprojekt inom de prioriterade
områden som redovisas i budgetpropositionen
för 1999. Regeringen föreslår att riksdagen
medger att regeringen för anslaget B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
får besluta om projektbidrag som, inklusive
tidigare gjorda åtaganden, innebär utgifter på
högst 180 miljoner kronor under åren 2000 och
2001.
Tabell 5.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknad
2001
beräknad
Utestående
förpliktelser vid
årets början
-
0
180
90
Nya förpliktelser
-
0
0
0
Infriade
förpliktelser
-
0
90
90
Erhållen/föreslagen
bemyndiganderam
-
180
0
0
B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
144 617 000 kronor.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att,
ifråga om ramanslaget B3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m. under år 1999 ingå avtal som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 60 000 000 kronor under år
2000.
Skälen för regeringens förslag: Statens institut
för särskilt utbildningsstöd (Sisus) administrerar
anslaget enligt bestämmelserna i förordningen
(1996:1536) med instruktion för Statens institut
för särskilt utbildningsstöd. Delar av anslaget
disponeras för omvårdnadsinsatser i anslutning
till riksgymnasieutbildningen för svårt
rörelsehindrade ungdomar. Denna verksamhet
finns idag i Stockholm, Göteborg, Umeå och
Kristianstad. Undervisningen ges inom den
ordinarie kommunala gymnasieskolan.
Kostnaderna för omvårdnadsverksamheten i
anslutning till undervisningen regleras enligt
avtal genom årliga överenskommelser mellan
staten och de olika huvudmännen på de fyra
orterna. Dessa överenskommelser träffas för ett
läsår i taget. Mot bakgrund av att avtalen sträcker
sig mellan två budgetår hemställer regeringen
härmed om bemyndigande att träffa avtal som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 60 miljoner kronor under år
2000.
5.4.8 Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
B1 Riksförsäkringsverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 710 181 000
kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A6 Statistiska Centralbyrån under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning minskas anslaget B1
Riksförsäkringsverket med 1 000 000 kronor.
5.4.9 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
A2 Bidrag till lönegarantiersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
993 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till
lönegarantiersättning ökas med 150 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
utgiftsområde 14 minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
riksdagens beslut med anledning av 1997 års
ekonomiska vårproposition erhöll
Förmånsrättskommittén (Ju 1996:02)
tilläggsdirektiv (dir. 1997:82), som innebar att
kommittén skulle analysera alternativa
möjligheter till hur statens kostnader för
lönegarantin kunde minska med 300 000 000
kronor på årsbasis och lägga fram förslag om en
sådan besparing senast den 30 september 1998.
Anslaget för budgetåret 1999 har med anledning
av detta minskats med en halvårseffekt av
besparingen, det vill säga med 150 000 000
kronor.
Förmånsrättskommitténs arbete avslutades
emellertid först i februari 1999, då betänkandet
Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1)
överlämnades till regeringen. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande. De föreslagna
förändringarna beräknas kunna träda i kraft
senast den 1 juli år 2000. Förslag till ändringar av
lönegarantibestämmelserna som medför den
angivna kostnadsminskningen kan inte läggas
fram i sådan tid att de får effekt på kostnaderna
för lönegarantin under det innevarande
budgetåret.
Budgetåret 1998 utbetalades som
lönegarantimedel 1 055 000 000 kronor. Därtill
utbetalades ersättningar för främst administrativa
kostnader. Utgifterna under budgetåret 1999 kan
beräknas uppgå till ca 1 064 000 000 kronor.
Mot denna bakgrund bör besparingen på
150 000 000 kronor återföras till anslaget.
Finansiering sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
utgiftsområde 14 minskas med motsvarande
belopp.
5.4.10 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
21 961 114 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
145 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslår att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskas med 48 000 000 kronor till följd
av de förändringar som riksdagens beslut om
utformningen av reglerna för arbetspraktik
medför (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:AU1,
rskr. 1998/99:105). Som en följd av det minskade
resursbehovet på grund av föreslagna
förändringar av anställningsstöd och
flyttningsbidrag beräknas anslaget kunna
minskas med ytterligare 97 000 000 kronor. För
att bidra till finansiering av vissa reformer
minskas anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med ytterligare 244 000 000 kronor.
Reformerna berör lönegaranti, lönebidrag och
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten. Vidare bör
utgifterna för räntesubventioner och avskrivning
av lån för äldre utbildningsbidrag med lånedel
från och med innevarande budgetår inte längre
beräknas under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv. Utgifterna bör i
stället beräknas under utgiftsområde 15
Studiestöd. Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör därför minskas med ytterligare
8 000 000 kronor samtidigt som anslaget A2
Studiemedel m.m. ökas med motsvarande belopp.
Sammantaget innebär regeringens förslag
inom alla utgiftsområden att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
397 000 000 kronor.
Flyttningsbidrag
Regeringens förslag: Flyttningsbidrag skall bestå
av respenning, starthjälp och pendlingsstöd.
Stödformerna medflyttandebidrag och inlösen av
egnahemsfastigheter och bostadsrätter avskaffas.
Förslaget skall gälla från och med den 1 juli 1999.
Skälen för regeringens förslag: Flyttningsbidrag
är ett samlingsnamn för stödformerna
respenning, starthjälp, medflyttandebidrag och
pendlingsstöd. Bidrag kan i första hand beviljas
den som är eller riskerar att bli arbetslös och
flyttar till annan ort för arbete eller studier.
Regler om detta finns i förordning (1994:7) om
flyttningsbidrag.
Flyttningsbidragen är ett viktigt instrument i
arbetsmarknadspolitiken, främst för att stimulera
geografisk rörlighet och en flexibilitet på
arbetsmarknaden och på så sätt minska
arbetslösheten och motverka arbetskraftsbrist.
Gällande regelverk är emellertid förhållandevis
otillgängligt och administrativt sett tungrott
vilket bland annat har inneburit att stöden inte
kommit att användas på ett kostnadseffektivt
sätt. Regeringen anser därför – i linje med
pågående regelförenklingssträvanden – att
regelverket bör förändras och förenklas.
Utgångspunkten för regeringens förslag har varit
ett uppdrag AMS haft att redovisa hur
flyttningsbidragen kan effektiviseras.
Flyttningsbidragen skall i högre utsträckning
än i dag riktas till den enskilde individen som är
eller riskerar att bli arbetslös och mindre till
individens hushåll eller den som redan har en
anställning. De bör vidare renodlas till att stödja
enbart den som söker, tillträder och/eller flyttar
för att tillträda en anställning. Flyttningsbidraget
bör därför fortsättningsvis endast bestå av
respenning, starthjälp och pendlingsstöd.
Däremot bör medflyttandebidraget avskaffas.
Detta stöd lämnas i dag under vissa
förutsättningar till en arbetsgivare som anställer
en familjemedlem som flyttar tillsammans med
en arbetstagare som tillträder en anställning på
annan ort än hemorten. Stödformen har haft en
mycket begränsad användning trots att den haft
en i förhållande till de övriga stödformerna
generös utformning.
Flyttningsbidrag bör fortsättningsvis endast
kunna lämnas till den som har fyllt 25 år. Om
särskilda skäl föreligger får flyttningsbidrag även
lämnas till den som har fyllt 20 år eller
genomgått treårig gymnasieutbildning. Vidare
skall arbetsförmedlingen göra en ingående
prövning av om personen skulle ha kunnat få
arbete i eller nära hemorten utan hjälp av
flyttningsbidrag
Respenning kan i dag lämnas bl.a. vid
arbetstagares eller hushållsmedlemmars
återflyttning till hemorten. Denna möjlighet kan
mot bakgrund av vad ovan sagts om stödens
inriktning inte längre anses
arbetsmarknadspolitiskt motiverad och bör tas
bort. Vidare bör den del av ersättningen för
uppehälle som består i traktamente tas bort,
medan reseersättningen och
övernattningskostnader bör finnas kvar – de
delarna torde vara de mest kännbara utgifterna
vid sökande- och tillträdesresor. Slutligen bör
ersättning för bohagstransport lämnas endast till
den som skall tillträda en anställning, inte som i
dag även inför arbetsmarknadsutbildning.
När det gäller pendlingsstöd bör reglerna
justeras på så sätt att nuvarande möjlighet till
bidrag för två hemresor per månad, om avståndet
är för långt för dagpendling, tas bort. Gällande
regler är kostsamma och till exempel starthjälp
kan användas för sådana kostnader. Starthjälp
föreslås fortsättningsvis lämnas med 11 000
kronor. Det bör vara den enskildes ensak att
avgöra om stödet skall användas för att täcka
pendlingskostnader eller annat.
Bestämmelserna om att pendlingsstöd och
starthjälp inte lämnas till den som tillträder en
anställning som är den första efter avslutad
utbildning av annat slag än
arbetsmarknadsutbildning bör ändras så att
utbildningar inom kunskapslyftet och
motsvarande vuxenutbildning likställs med
arbetsmarknadsutbildningar i detta
sammanhang.
Regeringen avser vidare att avskaffa
bestämmelserna om möjligheten till inlösen av
egnahemsfastigheter och bostadsrätter i vissa
delar av landet av arbetsmarknadsskäl.
Stödformen har haft en mycket begränsad
användning och kan inte längre motiveras av
arbetsmarknadspolitiska skäl.
Förslaget innebär att utgifterna minskar med
7 000 000 kronor.
Anställningsstöd
Regeringens förslag: Anställningsstödet vid
anställning av personer med mycket långa
inskrivningstider vid arbetsförmedlingen
förlängs och förstärks. Det förstärkta stödet ska
uppgå till 75 procent av lönekostnaden dock
högst 11 550 kronor per månad de första 6
månaderna och till 25 procent av
lönekostnaderna dock högst 3 850 kronor per
månad i ytterligare 18 månader. Vidare skall
anställningsstödet omformas från ett
kontantbidrag till en kreditering på skattekontot
för arbetsgivare som anställer en person med
anställningsstöd. De nya reglerna skall gälla från
och med den 1 oktober 1999.
Skälen för regeringens förslag: En av
arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är
att motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Den som varit utan arbete en längre tid riskerar
att förlora anknytningen till arbetsmarknaden
och – ytterst – att slås ut från den. I februari 1999
var det 100 000 kvinnor och män som var
arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder
och som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i
tre år eller mer. Detta motsvarar 23 procent av
samtliga personer som är öppet arbetslösa eller
deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Många
av dessa har inte lyckats få reguljärt arbete utan
befinner sig i en rundgång mellan öppen
arbetslöshet och åtgärder. En stor del av de
långtidsinskrivna utgörs av utomnordiska
medborgare och funktionshandikappade.
En åtgärd som har varit framgångsrik när det
gäller att bryta arbetslöshet är anställningsstödet.
Anställningsstöd lämnas i dag i form av
statsbidrag till arbetsgivare som anställer
långtidsarbetslösa personer vilka som regel varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst ett år.
Bidraget lämnas med 50 procent av
lönekostnaderna, dock högst 350 kronor om
dagen. Syftet är att lönesubventionen skall
stimulera företag att anställa personer som har
särskilda svårigheter att få ett reguljärt arbete.
Regeringen anser att anställningsstödet är
värdefullt och bör förstärkas när det gäller
anställning av arbetslösa med särskilt långa
inskrivningstider. Vidare föreslår regeringen att
anställningsstödet fortsättningsvis bör ha formen
av en kreditering av arbetsgivarens skattekonto.
Förslaget innebär följande. AMS eller
länsarbetsnämnden skall fatta beslut om
anställningsstöd. Stödet består i att skattekontot
för den arbetsgivare som anställer en arbetslös
med anställningsstöd genom myndigheternas
försorg krediteras med beslutat stödbelopp.
Beslutet om anställningsstöd innebär således en
minskning av det belopp som arbetsgivaren skall
betala in på skattekontot.
För den arbetsgivare som anställer en
långtidsarbetslös person som vid anställningen
varit inskriven vid arbetsförmedlingen som
arbetslös eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under minst tolv månader, kan
anställningsstöd utgå liksom idag under sex
månader. Stödet skall utgå med 50 procent av
lönekostnaden, dock maximalt 350 kronor/dag.
Ersättningsnivån är således oförändrad jämfört
med nuvarande anställningsstöd. Den
arbetsgivare som bedriver sådan verksamhet som
innefattar offentliga investeringar eller
investeringar av samhällsnyttig karaktär skall
även fortsättningsvis kunna erhålla
anställningsstöd under tolv månader.
Den arbetsgivare som anställer en person som
före anställningen var öppet arbetslös eller i
arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varit anmäld
vid arbetsförmedlingen under minst 36 månader
föreslås få anställningsstöd under sammanlagt 24
månader. Under de första sex månaderna skall
anställningsstödet utgöra 75 procent av
lönekostnaden, dock maximalt 11 550
kronor/månad. Resterande 18 månader skall
stödet uppgå till 25 procent av lönekostnaden,
dock maximalt 3 850 kronor/månad, vilket
ungefär motsvarar storleken av de
arbetsgivaravgifter som belöper på den anställdes
lön i det fall lönen understiger 12 000
kronor/månad.
Regleringen av att stödet får ges ut genom
kreditering på skattekonto bör ske genom lag.
Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att
lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något
yttrande från lagrådet har därför inte inhämtats.
Förändringen i anställningsstödet i övrigt bör
ske genom ändringar i förordningen (1997:1275)
om anställningstöd. De nya reglerna bör gälla
från och med den 1 oktober 1999. De gamla
reglerna i förordningen bör dock övergångsvis
alltjämt gälla beträffande anställningsstöd i form
av bidrag där beslut fattats t.o.m. den 30
september 1999.
Förslaget innebär att utgifter för
anställningsstödet inte kommer att belasta
utgiftsområdet. För innevarande budgetår
innebär det minskade utgifter inom
utgiftsområdet med 90 000 000 kronor.
A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
6 655 092 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade ökas med
90 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: För att förbättra
möjligheterna för funktionshindrade att få arbete
föreslår regeringen att anslaget för särskilda
åtgärder för arbetshandikappade tillförs
ytterligare 90 000 000 kronor för år 1999.
Finansiering sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.
B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag
på 3 229 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget B11 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten ökas med
4 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten är en svensk stiftelse
som har bildats av Finland, Norge och Sverige.
Verksamheten regleras genom en
överenskommelse mellan de tre nordiska
länderna samt stiftelsens stadgar. Stiftelsen
anordnar arbetsmarknadsutbildning för i första
hand personer bosatta i de nordligaste delarna av
Finland, Norge och Sverige. Verksamheten
finansieras i huvudsak genom intäkter från kurs-
och uppdragsverksamhet. Stiftelsen får ett årligt
bidrag från staten för elevsocial verksamhet,
marknadsföring, anpassning av utbildning till de
olika ländernas behov och kompetensutveckling
av personal.
Genom en förändring av den svenska
mervärdesskattelagstiftningen till följd av
harmonisering med gällande EU-regler, har
Stiftelsen Utbildning Nordkalottens försäljning
av arbetsmarknadsutbildning belagts med
mervärdesskatt. Den norska och finska staten,
som hittills har upphandlat hälften av
utbildningsplatserna har aviserat att
prishöjningen på grund av skatteförändringen
medför att man tvingas dra ner på köp av
utbildningar om inte den svenska staten vidtar
åtgärder för att kompensera för prisökningen.
För att säkerställa att antalet utbildningsplatser
inte minskar, som en följd av
mervärdesskattepåslaget, föreslår regeringen att
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten tillförs
4 000 000 kronor från år 1999. Finansiering sker
genom att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskas med motsvarande belopp.
5.4.11 Utgiftsområde 15
Studiestöd
A2 Studiemedel m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
9 956 780 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2 Studiemedel
m.m. ökas med 8 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
räntesubventioner och avskrivning av lån för
äldre utbildningsbidrag med lånedel beräknas
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Hanteringen av dessa lån sköttes av
Centrala studiestödsnämnden (CSN) under
perioden 1 juli 1993-31 december 1994. Sedan
lånen upphörde 1 januari 1995 har CSN varje år
debiterat Arbetsmarknadsstyrelsen för
kostnaderna för räntesubventioner och
avskrivningar. För att förenkla administrationen
bör i stället utgifterna beräknas under
utgiftsområde 15 Studiestöd där CSN är ansvarig
myndighet. Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör därför minskas med 8 000 000
kronor samtidigt som utgiftsområde 15 anslaget
A2 Studiemedel m.m. ökas med motsvarande
belopp.
A3 Vuxenstudiestöd m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
9 690 878 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A15 Särskilda utbildningsinsatser för
vuxna under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning minskas anslaget A3
Vuxenstudiestöd m.m. med 100 000 000 kronor.
5.4.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning
A2 Utveckling av skolväsende och barnomsorg
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
297 736 000 kronor. Därvid har 41 805 000
kronor beräknats för genomförande av
försöksverksamhet med lärlingsutbildning.
Regeringens förslag: Medlen som beräknats för
genomförande av försöksverksamhet med
lärlingsutbildning bör få användas även till
kvalitetsförbättrande insatser för
yrkesutbildningar i gymnasieskolan generellt.
Skälen för regeringens förslag: Ändamålet med
medelsanvändningen är att stimulera
utvecklingen av en ny och modern
lärlingsutbildning (jfr. prop. 1997/98:1,
utgiftsområde 16). Medlen används för direkt
stöd till kommuner som deltar i
försöksverksamheten och till nationella
stimulans- och informationsinsatser. Bidrag
utbetalas enligt förordningen (1997:762) om
försöksverksamhet med lärlingsutbildning inom
gymnasieskolan och gäller för lärlingsutbildning
som påbörjas före utgången av juni år 2000.
Regeringen anser att det behövs ytterligare
insatser för att stärka skolans
arbetslivsanknytning. Regeringen föreslår därför
att medlen även bör få användas för
kvalitetsförbättrande insatser för
yrkesutbildningar inom gymnasieskolan
generellt samt för utveckling av programinriktat
individuellt program. Genom en sådan
förändring av ändamålet för anvisade medel bör
förutsättningarna för en positiv utveckling av
såväl lärlingsutbildning som annan
arbetsplatsförlagd utbildning bli bättre än vad
som nu är fallet.
A15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
4 508 566 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A15 Särskilda
utbildningsinsatser för vuxna ökas med
100 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A3 Vuxenstudiestöd inom utgiftsområde
15 Studiestöd minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Den femåriga
satsning på vuxenutbildning, kunskapslyftet,
som inleddes den 1 juli 1997 består dels av ett
bidrag till kommunerna för gymnasial
vuxenutbildning som anordnas utöver den som
anordnas med kommunala medel, dels av
studiestöd till de vuxenstuderande som deltar i
kunskapslyftet.
Statsbidraget till kommunerna har utbetalats i
förskott och slutavräknas efter den första 18-
månadersperioden, som omfattar den 1 juli 1997-
den 31 december 1998. Regeringen har den 25
februari 1999 fattat beslut om omfördelning av
medlen. Kommunerna har anordnat platser till
högre kostnader än vad som tilldelats medel för,
vilket innebär ett överskridande på anslaget A15
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna inom
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. Samtidigt har anslaget A3
Vuxenstudiestöd inom utgiftsområde 15
Studiestöd avseende särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa (Svuxa) inte till fullo utnyttjats. Detta
beror dels på att fler studerande än beräknat har
sökt särskilt utbildningsbidrag (UBS), dels på att
vissa grupper inom kunskapslyftet finansierar
sina studier på annat sätt.
Regeringen föreslår därför att ramanslaget
A15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna ökas
med 100 000 000 kronor samtidigt som det inom
utgiftsområde 15 Studiestöd uppförda anslaget
A3 Vuxenstudiestöd minskas med motsvarande
belopp.
E2 Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
19 959 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A6 Statistiska centralbyrån under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning minskas anslaget E2
Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område m.m. med
1 000 000 kronor.
5.4.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
H1 Centrala museer: Myndigheter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
601 087 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget H1 Centrala museer:
Myndigheter ökas med 2 200 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F3 Språk-
och folkminnesinstitutet minskas med
motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
riksdagens beslut (prop. 1998/99:1, utg.omr.17,
bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55) skall
Svenskt visarkiv föras över från Språk- och
folkminnesinstitutet till Statens musiksamlingar
den 1 juli 1999. Regeringen har tillkallat en
särskild utredare (dir. 1998:102) för att förbereda
och genomföra denna organisationsförändring.
Överförandet förutsätter en omfördelning av
medel mellan berörda myndigheter. Utredaren
har till regeringen redovisat att 2 200 000 kronor
bör föras från Språk- och folkminnesinstitutet
till Statens musiksamlingar under innevarande
budgetår. Regeringen delar utredarens
bedömning och föreslår att nämnda överföring
genomförs.
H4 Bidrag till vissa museer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag
på 39 298 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget H4 Bidrag till vissa
museer ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att ramanslaget K1 Stöd till
trossamfund minskas med 1 000 000 kronor samt
genom indragning av 1 000 000 kronor från det
under elfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96
uppförda reservationsanslaget B13
Sysselsättningsinsatser på kulturområdet.
Skälen för regeringens förslag: Millesgården
planerar att bygga en ny, fristående
utställningshall för att bereda plats för större
utställningar och därmed fler besökare men även
för att motverka det kraftiga slitaget på befintliga
byggnader. För kostnader i samband med
uppförandet av utställningshallen, vilken
beräknas stå färdig i höst, föreslår regeringen att
2 000 000 kronor anvisas.
Effekterna av förslaget till finansiering innebär
att visst kyrkligt restaureringsarbete eventuellt
får skjutas upp.
5.4.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
A12 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter m.fl.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
30 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A12
Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för
studenter m.fl. ökas med 40 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting inom utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade hösten 1996 att införa ett tillfälligt
investeringsbidrag för anordnande av nya
studentbostäder (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiU11, rskr. 1996/97:51). Beslutet hade
sin grund i den av riksdagen år 1996 beslutade
kraftiga ökningen av antalet utbildningsplatser
inom högskolan. Bidraget avser projekt som
påbörjats under tiden den 1 oktober 1996 till den
31 december 1999 och som färdigställts inom ett
och ett halvt år från påbörjandet. Bidrag lämnas
med maximalt 25 000 kronor för varje
studentrum som tillkommer genom ny- eller
ombyggnad.
I enlighet med regeringens förslag i
tilläggsbudgeten för år 1998 vidgades
bidragskretsen så att bidrag även lämnas för
anordnande av nya ungdomsbostäder (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98 FiU:27, rskr.
1997/98:217). I och med detta begränsas
bidraget inte längre till bostäder på eller i
anslutning till orter med universitet eller
högskola.
Till följd av ett förhållandevis svagt intresse
för bidraget och för att tillgodose behovet av
vissa omprioriteringar inom utgiftsområde 18
ändrades reglerna genom riksdagsbeslut i
december 1998 på så sätt att bidrag inte beviljas
för ansökningar som inkommit till
länsstyrelserna efter den 12 oktober 1998 (prop.
1998/99:1, bet. 1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).
Regeringen bedömde vid tidpunkten för
budgetpropositionen för 1999 att återstående
utbetalningar för beviljade bidrag skulle komma
att uppgå till ca 30 miljoner kronor. Boverket
bedömer dock i sin prognos av den 27 januari
1999 att de återstående utbetalningarna kommer
att överskrida detta belopp. Regeringen föreslår
därför att 40 miljoner kronor tillförs anslaget.
Regeringen avser att följa utgiftsutvecklingen
och vid behov återkomma i samband med
budgetpropositionen för 2000 med förslag om
att tillföra ytterligare medel för ändamålet om
det visar sig nödvändigt. Finansiering sker
genom att anslaget A2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner minskas med motsvarande belopp.
5.4.15 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A2 Miljöövervakning m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
127 706 000 kronor. För första halvåret 1999 har
regeringen under anslaget beräknat en ersättning
till AB Svensk Bilprovning med 8 miljoner
kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2
Miljöövervakning m.m. ökas med 5 000 000
kronor. Finansiering sker genom indragning av
medel från det under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda
reservationsanslaget A8 Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Ett 10-årigt avtal
mellan Naturvårdsverket och AB Svensk
Bilprovning avseende bilavgasundersökningar
upphör den 30 juni 1999. Regeringen har beslutat
att tillkalla en särskild utredare (dir. 1998:89)
med uppgift att se över det statliga åtagandet för
forskning och utveckling när det gäller avgaser
och bränslen inom motorfordonsområdet.
Utredarens förslag skall redovisas senast den 1
juli 1999. Risken för kompetensförluster bedöms
som stor om verksamheten upphör helt vid
halvårsskiftet. Regeringen föreslår därför, i
avvaktan på utredarens förslag, att ytterligare
5 000 000 kronor anvisas under år 1999.
A3 Åtgärder för att bevara den biologiska
mångfalden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
577 975 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A3 Åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden ökas med
23 000 000 kronor. Finansiering sker genom
indragning av medel från det under fjortonde
huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda
reservationsanslaget A8 Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
uttalat att någon förändring av
kalkningsverksamheten inte bör beslutas innan
den nationella kalkningsplanen har presenterats.
Naturvårdsverket skall redovisa planen till
regeringen senast den 30 juni 1999. En närmare
analys av behovet av kalkningsåtgärder under år
1999 har visat att verksamheten inte ryms inom
ramen för av riksdagen tidigare beslutad
anslagsnivå, bl.a. beroende på ett extraordinärt
stort behov av kalkning för att kompensera för
den ökade försurning som de stora
nederbördsmängderna under år 1998 medfört.
Under anslaget bör därför anvisas en
engångsförstärkning om 23 miljoner kronor för
kalkningsverksamheten.
Finansiering av åtgärd under utgiftsområde 4
Rättsväsendet
I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 finns A8
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologisk hållbar riktining uppfört ett
reservationsanslag.
För att bidra till finansieringen av anslaget C1
Domstolsväsendet m.m. under utgiftsområde 4
Rättsväsendet görs en indragning av medel från
det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96 uppförda reservationsanslaget A8
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologisk hållbar riktning med 10 000 000 kronor.
5.4.16 Utgiftsområde 21
Energi
B4 Energiforskning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
398 056 000 kronor.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under ramanslaget B4 Energiforskning under år
1999 besluta om stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
1 199 056 000 kronor under åren 2000-2004.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade under budgetåret 1998 (prop.
1998/99:1, utg. omr. 21, bet. 1998/99:NU3,rskr
1998/99:111) om beställningsbemyndigande för
anslaget B4 Energiforskning.
För att den långsiktiga verksamhet som
energiforskning utgör skall kunna bedrivas
ändamålsenligt krävs ett utökat
beställningsbemyndigande för framtida åtagande.
Den tidigare till 952 000 000 kronor uppgående
bemyndiganderamen bör därför höjas till totalt
1 199 056 000 kronor.
Tabell 5.3 Bemyndiganden för anslaget B4 Energiforskning
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001-
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
79 850
170 697
231 533
-
-
Nya förpliktelser
246 546
304 426
1 214 523
-
-
Infriade förpliktelser*
-155 699
-243 590
-247 000
-398 056
-553 944
Utestående förpliktelser vid årets slut
170 697
231 533
1 199 056
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
235 000
870 000
1 199 056
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
5.4.17 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Statens Järnvägar (SJ)
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ge Statens Järnvägar rätt att ta upp lån i och
utanför Riksgäldskontoret inom en total ram om
10 700 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: SJ har i sin
balansräkning avsättningar för
pensionsåtaganden. För delar av dessa åtaganden
är räntan så hög som 11 procent. Utredningar
visar att det skulle vara fördelaktigare för SJ att
överlåta delar av pensionsåtagandet till en extern
försäkringsgivare. Detta skulle innebära att SJ:s
avsättningar om ca 1,5 miljarder kronor
omfinansieras och redovisas som låneskuld. På
denna låneskuld betalas fortsättningsvis normal
ränta, f.n. ca 4 procent. Denna omfinansiering
ingick ej i den ursprungliga beräkningen av
låneramen. För att klara omfinansieringen
behöver SJ:s låneram därför utökas med 1,5
miljarder kronor till 10,7 miljarder kronor.
A4 Banhållning
Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar
regeringen att inom ramen för det under
utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda
ramanslaget A4 Banhållning göra utfästelser om
att till Botniabanan AB betala ersättning som
täcker driftkostnader och amorteringar samt
ränte- och andra finansiella kostnader.
Skälet för regeringens förslag: I 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150)
angavs bl.a. att medel för att täcka statens
kostnader för hyra av Botniabanan och andra
betalningar som följer av garanterade lån och
kapitaltäckningsgarantin skall inrymmas i
statsbudgeten fr.o.m. 2004.
För att klargöra att Botniabanan under alla
förhållanden kommer att betalas över
statsbudgeten och därmed minimera den
garantiavgift som Riksgäldskontoret kommer att
behöva ta ut för sina kapitalkostnadsgarantier till
Botniabanan AB, föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att från
anslaget A4 Banhållning till Botniabanan AB
betala ersättning som täcker driftkostnaden och
amortering samt ränte- och andra finansiella
kostnader.
B6 Vissa kostnader med anledning av M/S
Estonias förlisning
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande
budgetår.
Regeringens förslag: Ett nytt obetecknat anslag B6
Vissa kostnader med anledning av M/S Estonias
förlisning uppgående till 10 600 000 kronor
anvisas för år 1999. Finansiering sker genom att
anslaget D2 Köp av interregional persontrafik
minskas med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
uppdrog den 2 mars 1995 åt Sjöfartsverket att
upphandla och låta genomföra en övertäckning
av M/S Estonia med skalkonstruktion av betong.
Sjöfartsverket genomförde upphandlingen och
arbetet med övertäckningen påbörjades.
Regeringen uppdrog den 19 september 1996 åt
Sjöfartsverket att avbryta arbetet med
övertäckningen. Arbetet hade dessförinnan, den
20 juli 1996, avbrutits till följd av en deformation
av sjöbottnen.
Sjöfartsverket har fått ersättning för de
kostnader verket haft för genomförande av
uppdragen under åren 1995 och 1996. Verket har
även under åren 1997 och 1998 haft vissa
kostnader med anledning av uppdraget.
Kostnaderna avser främst teknisk och juridisk
konsultation, med det konsortium som erhöll
övertäckningsuppdraget, om konsekvenserna av
det avbrott som gjorts i arbetet och den skada
som uppstått på sjöbottnen under arbetet.
Verkets kostnader för åren 1997 och 1998
uppgår till totalt 5 600 000 kronor.
M/S Estonias förlisning har medfört att
åtgärder som bl.a. syftar till att på olika sätt
stödja anhöriga till de omkomna samt
överlevande behövs. Ett exempel på en sådan
åtgärd är den enkätundersökning bland anhöriga
som Ersta sjukhus bedriver, men även andra slags
åtgärder kan vara aktuella. Regeringen bedömer
därför att 5 000 000 kronor behöver användas för
sådan verksamhet. Ett obetecknat anslag bör
föras upp för ändamålen.
Kostnaderna på sammanlagt 10 600 000
kronor skall finansieras inom utgiftsområde 22
Kommunikationer genom en minskning av
anslaget D2 Köp av interregional persontrafik med
motsvarande belopp.
C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
50 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget C5
Informationsteknik: Telekommunikationer m.m.
ökas med 10 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget C2 Upphandling av
samhällsåtaganden minskas med motsvarande
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
anser att frågan rörande IT- omställningen inför
år 2000 är av högsta prioritet. Anslaget bör ökas
för att 2000-delegationens arbete skall kunna
utföras på ett tillfredsställande sätt.
Postgirot Bank AB
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att få
besluta om förändrad verksamhetsinriktning för
Postgirot Bank AB. Vidare bemyndigas
regeringen att besluta om en försäljning av
Postgirot Bank AB.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade 1993 om en förändrad
verksamhetsform för Postverket (prop.
1993/94:38, bet. 1993/94:TU9, bet.
1993/94:TU11 rskr. 1993/94:119). Riksdagens
beslut innebar att Postverket den 1 mars 1994
ombildades till ett statligt helägt aktiebolag,
Posten Aktiebolag, vars huvudinriktning skulle
vara att erbjuda post- och kassaservice åt företag,
organisationer och privatpersoner på den svenska
marknaden.
Begränsningar i Postgirots verksamhet
Samtidigt med beslutet att bolagisera Posten
bemyndigade riksdagen regeringen att överföra
Postgirots verksamhet med tillgångar och
skulder till ett av Posten AB helägt
bankaktiebolag, Postgirot Bank AB (Postgirot).
Riksdagen godkände också den inriktning och
begränsning av Postgirots verksamhet som
regeringen föreslagit. Avsikten med
ombildningen till bankaktiebolag var enligt
regeringen inte att Postgirot skall utveckla en
fullständig bankrörelse. Därför infördes
begränsningar när det gäller Postgirots
sammanlagda utestående krediter och den ränte-
bärande inlåningsvolymen.
Dessa begränsningar innebar att det
sammanlagda beloppet av krediterna inte borde
överstiga 4 miljarder kronor sett som ett
genomsnitt under en tolvmånadsperiod. Den
totala räntebärande inlåningsvolymen
begränsades på motsvarande sätt till 23 miljarder
kronor. Vidare föreskrevs att traditionell
kreditgivning till företag och hushåll inte får
bedrivas och att villkoren för kontona inte får
utformas så att en sparkontorörelse utvecklas.
Riksdagens beslut innebar att dessa riktlinjer
skulle införas i bolagsordningen och att
väsentliga förändringar av denna kräver
regeringens godkännande. Inför förändringar i
verksamhetens förutsättningar borde även
riksdagen höras.
I samband med att Postgirot ombildades till
bankaktiebolag avskaffades också Postgirots, i
förordning reglerade, ensamrätt till de statliga
betalningarna. För att i ett avseende skapa
konkurrens på lika villkor mellan Postgirot och
andra betalningsförmedlare gavs Postgirot
möjlighet att erbjuda 360-dagarskrediter och
ränta på innestående medel även till
privatpersoner.
Regeringen redovisade år 1995, i
propositionen Postens finansiella tjänster (prop.
1995/96:3), att Postgirot måste få utökade
befogenheter på det finansiella området för att
kunna möta den allt hårdare konkurrensen på
betalningsmarknaden. Regeringen föreslog
därför att regeringen skulle ges bemyndigande
att besluta om inriktning och begränsningar av
Postgirots bankrörelseverksamhet med
inriktning på betalningsförmedling. Ändringar
som medförde en förändrad inriktning skulle
dock underställas riksdagen. Riksdagen beslutade
(bet. 1995/96:NU3, rskr. 1995/96:41) i enlighet
med regeringens förslag.
Regeringen godkände den 25 april 1996 en
ändrad bolagsordning för Postgirot Bank AB.
Förändringen medförde att begränsningen av det
sammanlagda beloppet av utnyttjade krediter
beräknade på de senaste 12 månaderna höjdes
från 4 miljarder kronor till 10 miljarder kronor
Postgirots utveckling under 1990-talet
Postgirot har uppvisat en fallande
resultatutveckling under 1990-talet. Mellan år
1993 och år 1998 har resultatet minskat från 1,6
miljarder kronor till 0,3 miljarder kronor.
Utvecklingen är dels beroende på en skärpt
konkurrenssitution, dels en följd av låga
marknadsräntor som gör att Postgirots intäkter
från räntenettot minskar.
Den svenska betalningsmarknaden uppgår till
cirka 11 900 miljarder kronor varav Postgirots
andel uppgick till ca 48 procent under år 1997.
Drygt två tredjedelar av hushållsbetalningarna
som hanteras i Postgirosystemet kommer från
avsändare som har en kontorelation med en
annan bank än Postgirot. Både betalnings- och
gireringsmarknaden växer, men fler och fler
betalningar går utanför gireringssystemen.
Bankerna visar ett allt större intresse för egen
betalningsförmedling eftersom det är en viktig
del i kundrelationen. Den tekniska utvecklingen
möjliggör nya betalningsvägar. Vissa konsument-
och företagsbetalningar förmedlas mellan
avsändarens och mottagarens bankkonto utan
medverkan vare sig från Postgirot eller från
Bankgirot. Sammantaget innebär den förväntade
utvecklingen, tillsammans med en fortsatt låg
skillnad mellan inlånings- och utlåningsränta,
minskad tid då medlen finns hos Postgirot och
ökad internationalisering, en fortsatt press på
rörelseresultatet i Postgirot.
Nya förutsättningar för Postgirot
Den hårda konkurrensen och det krympande
räntenettot medför nya ekonomiska
förutsättningar för Postgirot. För att möta de
nya förutsättningarna krävs en ständig
anpassning av villkoren för Postgirots
verksamhet.
Riksdagen har sedan tidigare (prop. 1995/96:3,
bet. 1995/96:NU3, rskr. 1995/96:41) medgivit
att regeringen får besluta om inriktning och
begränsningar av Postgirots
bankrörelseverksamhet med inriktning på
betalningsförmedling. Detta är dock inte
tillräckligt för att snabbt göra förändringar i
förutsättningarna för Postgirots verksamhet.
Därför bör regeringen få ett utökat
bemyndigande av riksdagen som innebär att
regeringen även skall få besluta om förändringar
av inriktningen av Postgirots verksamhet och om
en försäljning.
Det finns tre handlingsalternativ för
Postigirots framtid:
- Inga åtgärder vidtas.
- Utveckla till bank i egen regi, vilket kräver en
betydande investering eftersom tillväxt på
egen hand bedöms som omöjligt.
- Försäljning, vilket realiserar värdet för
Postgirot och ger möjligheter för Postgirot
att hos köparen utvecklas till bank.
Alternativet att inte vidta några åtgärder är inte
långsiktigt hållbart eftersom räntenettot kommer
att minska och att möjligheten att kompensera
detta med avgifter är begränsade i dagsläget.
Regeringen anser att alternativet att utveckla
Postgirot i egen regi, t.ex. genom att satsa på en
fullt utvecklad bankverksamhet, är riskfyllt.
Postgirot saknar idag i stort helt inlåning,
utlåning, fondförvaltning och har en begränsad
kompetens om bankprodukter. För att nå
lönsamhet och värdetillväxt bedömer regeringen
att den utvecklade banken bör ha en
marknadsandel på 10-15 procent. Detta kan ske
antingen genom tillväxt av egen kraft, vilket tar
tid, eller genom förvärv av inlånings- och
utlåningsverksamhet från andra aktörer. Det
senare kräver då initialt ett stort kapitaltillskott
från staten. Fördelarna med detta alternativ är
emellertid att förutsättningar kan skapas för att
förbättra konkurrensen i banksystemet och den
statliga insynen i banksektorn liksom att andra
allmänna hänsyn lättare kan tillgodoses.
En försäljning av Postgirot får anses vara ett
annat möjligt alternativ för staten . Det finns
intressenter inom banksystemet som är tänkbara
köpare. En försäljning medför att Postgirot kan
utvecklas till en bank tillsammans med en annan
aktör än Posten. Ett förvärv av Postgirot skulle
ge möjlighet för en bank att överta en
upparbetad kundbas i syfte att antingen öka eller
att försvara sin markandsandelar på den svenska
bankmarknaden eller att etablera en ny position
på den svenska bankmarkanden. Det finns
betydande kostnads- och intäktssynergier som
kan realiseras av en köpare med rätt
förutsättningar. Posten AB saknar själv de
förutsättningarna idag. Regeringen bedömer att
en försäljning av Postgirot skulle kunna vara ett
affärsmässigt bra alternativ.
Regeringen anser att oavsett vilket av
ovanstående alternativ som väljs måste
regeringen få möjlighet att besluta dels om de
förändringar i verksamhetens inriktning som kan
bli nödvändiga för att trygga en fortsatt
verksamhet med god lönsamhet i Postgirot, dels
om en försäljning av Postgirot. Ett sådant
bemyndigande är nödvändigt för att på ett
affärsmässigt sätt kunna genomföra en affär med
eventuella intressenter.
En försäljning av Postgirot måste förberedas
på ett affärsmässigt sätt för att ett bra
försäljningspris skall kunna erhållas. I
förberedelserna ingår bl.a. för Posten AB att
klara ut de rent affärsmässiga åtaganden man har
till bl.a. Nordbankens och
Föreningssparbankens giron samt det
kontorsnät som man behöver för sin verksamhet.
De avsedda förändringarna av Postgirots
verksamhetsinriktning som här beskrivs innebär
att Postgirot i en eller annan skepnad kommer
att erbjuda bl.a. betalningsförmedlingstjänster i
konkurrens med andra banker och företag.
Härav följer att staten, som är en stor avsändare
och mottagare av betalningar, i fortsättningen i
princip behöver ha en relation till Postgirot som
är konkurrensneutral. Den faktiska
konkurrensfördel som Postgirot för närvarande
har kan därmed inte vidmakthållas.
Posten AB har, i avtal med staten, åtagit sig att
tillhandahålla en daglig grundläggande
kassaservice. Avtalet löper t.o.m. den 31
december 1999. Mot bakgrund av detta har
regeringen nyligen låtit utreda statens ansvar för
en rikstäckande betaltjänst och
kontantförsörjning (SOU 1998:159
Kassaservice). Betänkandet är för närvarande
föremål för remissbehandling.
5.4.18 Utgiftsområde 24
Näringsliv
A2 Småföretagsutveckling
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
184 062 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget A2
Småföretagsutveckling ökas med 12 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget G1
Täckande av förluster vid viss garantigivning
minskas med 1 000 000 kronor, anslaget D1
Teknisk forskning och utveckling minskas med
5 000 000 kronor samt att anslaget G4 Avgifter
till vissa internationella organisationer minskas
med 6 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
aviserade i december 1998 ett antal åtgärder i
syfte att underlätta företagande. En
regelförenklingsgrupp, SimpLex, har bildats
inom Näringsdepartementet för att driva på
arbetet med konsekvensanalyser och
regelförenkling. Gruppen skall bestå av tre
personer. En kundundersökning skall göras
bland myndigheternas företagskunder för att
mäta service, tillgänglighet m.m. Information om
företagande till blivande och befintliga företagare
skall förstärkas. Näringsdepartementet kommer
att utveckla nya former för kontakter med
småföretag. En interaktiv websida skall utformas
för kommunikation över nätet. Den totala
kostnaden för ovanstående åtgärder beräknas till
12 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget G1 Täckande av förluster vid viss
garantigivning minskas med 1 000 000 kronor,
anslaget D1 Teknisk forskning och utveckling
minskas med 5 000 000 kronor samt att anslaget
G4 Avgifter till vissa internationella organisationer
minskas med 6 000 000 kronor.
F3 Allmänna reklamationsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag om
14 123 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget F3 Allmänna
reklamationsnämnden ökas med 1 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget F7
Bidrag till miljömärkning av produkter minskas
med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: För att
säkerställa verksamheten vid Allmänna
reklamationsnämnden behöver anslaget F3
Allmänna reklamationsnämnden ökas med
1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget F7 Bidrag till miljömärkning av
produkter minskas med motsvarande belopp
Detta innebär ett minskat ekonomiskt utrymme
för SIS Miljömärkning AB. Det är dock
regeringens bedömning att verksamheten kan
bedrivas inom det anvisade anslaget. Kommittén
Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (Fi
1999:01) kommer senast den 30 november 1999
att i en rapport till regeringen bl.a. presentera en
utvärdering av SIS Miljömärkning AB för vidare
ställningstaganden.
F4 Fastighetsmäklarnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag om
6 198 000 kronor.
Regeringens förslag: Anslaget F4
Fastighetsmäklarnämnden ökas med 800 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget F7
Bidrag till miljömärkning av produkter minskas
med motsvarande belopp.
Skälen för regeringens förslag: För att
säkerställa verksamheten vid
Fastighetsmäklarnämnden ökas anslaget F4
Fastighetsnämnden med 800 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F7 Bidrag
till miljömärkning av produkter minskas med
800 000 kronor. Detta innebär ett minskat
ekonomiskt utrymme för SIS Miljömärkning
AB. Det är dock regeringens bedömning att
verksamheten kan bedrivas inom det anvisade
anslaget. Kommittén Konsumentpolitiken inför
ett nytt sekel (Fi 1999:01) kommer senast den 30
november 1999 att i en rapport till regeringen
bl.a. presentera en utvärdering av SIS
Miljömärkning AB för vidare ställningstaganden.
G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag m.m.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
besluta om att lån inom en ram av 100 000 000
kronor får tas upp i Riksgäldskontoret för att
tillfälligt täcka kostnader i samband med en
sammanslagning av Telia AB och Telenor AS.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
träffat avtal med den norska regeringen om att
slå samman Telia AB och den norska
motsvarigheten Telenor AS. Regeringen
kommer att lägga fram en proposition den 16
april 1999 med förslag om detta. Även det
norska Folketinget skall ta ställning till
sammanslagningen. För att täcka svenska statens
kostnader, främst avseende ekonomisk och
juridisk rådgivning i ärendet, bör riksdagen
besluta om en låneram uppgående till 100
miljoner kronor. Lånet är avsett att lösas med
medel som frigörs vid en försäljning av en del av
svenska statens aktier i det sammanslagna
bolaget. Räntor för lånet kommer att belasta
anslaget G3 Kostnader för omstrukturering av
vissa statligt ägda företag, m.m.
Exportkreditnämnden (EKN)
Ram för ordinarie exportkreditgarantier
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål en exportkreditgarantiram på
100 000 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
besluta om en exportkreditram för
Exportkreditnämnden på upp till
125 000 000 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
gjorde i budgetpropositionen för 1999
bedömningen att totalramen för ordinarie
exportkreditgarantier inte behövde höjas utan
kunde ligga kvar på samma nivå - 100 miljarder
kronor - som under år 1998. Riksdagen
godkände regeringens förslag. EKN har i
skrivelse till regeringen den 15 februari 1999
föreslagit att den av riksdagen beslutade ramen
redan under innevarande år höjs till 125 miljarder
kronor. Bakgrunden är att en fortsatt stor
efterfrågan på garantigivning för vissa större
affärer gör att återstående utrymme inom
beslutad ram kan visa sig otillräckligt. För
närvarande uppgår ramutnyttjandet efter
schablonmässiga justeringar av de s.k.
utfästelsebeloppen till ca 78 miljarder kronor.
Utnyttjandet kan dock komma att öka kraftigt
relativt snart om kontrakt skrivs för vissa större
affärer där EKN utfärdat löfte om garanti.
Regeringen bör därför bemyndigas att besluta
om en exportkreditram för
Exportkreditnämnden på upp till
125 000 000 000 kronor.
5.4.19 Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag
på 1 014 000 000 kronor.
Regeringens förslag: Under anslaget skall bidrag
kunna lämnas till kostnader med anledning av
branden i Göteborg den 29-30 oktober 1998.
Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1996
disponerar regeringen medel för bidrag till
särskilda insatser i kommuner och landsting
(prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Syftet med
anslaget är att kunna utgöra ett stöd till
kommuner och landsting som på grund av
speciella omständigheter kan hamna i en särskilt
svår ekonomisk situation.
Till följd av diskoteksbranden vid Backaplan i
Göteborg den 29-30 oktober 1998 har främst
Göteborgs kommun drabbats av extra kostnader.
Kostnaderna avser dels insatser i samband med
själva branden för den akuta vården av skadade
samt hjälp och stöd till överlevande och
anhöriga, dels kostnader för att under en två-
årsperiod hjälpa och stödja alla drabbade.
Regeringen föreslår att bidrag till de extra
kostnader som uppstod med anledning av
branden tillfälligtvis skall kunna utbetalas från
anslaget.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter m.fl. under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande minskas
anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting med 40 000 000 kronor.
6
Inkomster
6 Inkomster
6.1 Inledning
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter
och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter
och avgifter utgörs av inkomstskatter,
socialavgifter, egendomsskatter och skatt på
varor och tjänster. De övriga inkomsterna utgörs
främst av inkomster av statlig verksamhet,
försäljning av statlig egendom samt bidrag från
EU. I tabell 6.1 redovisas hur statsbudgetens
inkomster beräknas utvecklas under perioden
1998–2002.
Tabell 6.1 Statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent
1998
1999
2000
2001
2002
Skatter m.m.
639,7
649,2
651,4
672,8
701,8
varav
skatt på
inkomst
114,2
136,5
108,3
115,0
126,5
varav
socialavgifter
och allmän
pensionsavgift
210,9
230,4
241,4
250,7
260,2
varav
skatt på varor
och tjänster
243,1
245,6
253,5
261,1
269,0
Övriga
inkomster
66,6
96,3
110,2
85,9
66,1
varav
statens
verksamhet
37,5
33,3
48,3
34,4
34,3
varav
försåld
egendom
11,2
45,0
45,0
35,0
15,0
Totala
inkomster
706,3
745,5
761,5
758,7
767,9
Andel skatter
91%
87%
86%
89%
91%
Andel övriga
inkomster
9%
13%
14%
11%
9%
Under prognosperioden uppgår den
underliggande årliga förändringen av statens
skatteinkomster till mellan 15 och 20 miljarder
kronor. I den underliggande utvecklingen har
effekter av betalningsförskjutningar och ändrade
skatteregler exkluderats.
Den faktiska utvecklingen av
skatteinkomsterna uppvisar emellertid stora
variationer mellan åren. Ökningen är svag i
början av perioden, men starkare mot slutet. Den
ojämna utvecklingen beror på att
skatteinkomsterna i början av perioden påverkas
av ändrade skatteregler och
betalningsförskjutningar. Bland de
regeländringar som påverkar utvecklingen mellan
åren 1998 och 1999 kan nämnas sänkt statlig
inkomstskatt, skattereduktion, kommunal 200-
krona samt sänkt fastighetsskatt (se tabell 6.3).
Mellan åren 1999 och 2000 ökar
skatteinkomsterna endast med två miljarder
kronor. Den svaga utvecklingen förklaras bland
annat av ökade kommunala skatteutbetalningar,
som beror på en stor slutreglering av 1998 års
kommunalskatter. Utvecklingen förklaras även
av att de egna inbetalningarna av preliminär skatt
förväntas bli lägre år 2000 än år 1999, vilket i sin
tur förklaras av att realisationsvinsterna antas
minska mellan åren 1998 och 1999. Regeringens
förslag till förändring i utjämningssystemet för
kommuner och landsting minskar inkomsterna
med två miljarder kronor mellan åren 1999 och
2000. Denna minskning av inkomsterna
motsvaras av minskade utgifter i samma
omfattning. Åren 2001 och 2002 ökar statens
skatteinkomster med 20 respektive 30 miljarder
kronor. En mindre del förklaras av ökad
fastighetsskatt genom att frysningen av den
rullande fastighetstaxeringen upphör i och med
utgången av år 2000. Prisutvecklingen för
perioden 1996-2000 får då fullt genomslag.
De stora förändringarna av övriga inkomster
förklaras till största delen av inkomsterna från
statens aktier och försäljning av statliga bolag.
Utdelningarna beräknas minska med drygt två
miljarder kronor mellan åren 1998 och 1999. År
2000 prognostiseras en engångsutdelning från
Stattum AB som härrör från försäljningen av
aktie innehavet i Pharmacia & Upjohn. Denna
engångsutdelning förklarar även den stora
minskningen påföljande år. Övriga förändringar
förklaras av planerade försäljningar av statligt
aktieinnehav under de kommande åren.
6.2 Offentliga sektorns skatter –
periodiserad redovisning
6.2.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.
Prognosen baseras på de makroekonomiska
förutsättningar som finns redovisade i Bilaga 1,
Svensk ekonomi. I beräkningarna har hänsyn
tagits till de regelförändringar som regeringen
lägger fram i denna proposition (se bl.a. avsnitt
8.5). I tabell 6.2 redovisas de antaganden som har
störst inverkan på skatteintäkterna samt
förändringen i förhållande till
budgetpropositionen 1999.
Tabell 6.2 Antaganden och förändringar jämfört med
budgetpropositionen för 1999 (BP)
Timlön, utbetald lön och privat konsumtion: årlig procentuell
förändring. Prisbasbelopp och skiktgräns: kronor.
1999
2000
2001
2002
Timlön
Skillnad mot BP
3,0
0,1
3,2
0
3,0
0
3,0
Utbetald lön
Skillnad mot BP
4,2
0,1
3,7
-1,0
3,8
-0,3
3,7
Privat konsumtion
löpande priser
Skillnad mot BP
3,4
-0,2
3,3
-1,0
3,3
-0,7
3,7
Prisbasbelopp
Skillnad mot BP
36 400
0
36 500
-200
36 800
-500
37 300
Skiktgräns
Skillnad mot BP
219 300
0
224 300
-900
230 100
-3 600
237 900
Övre skiktgräns
Skillnad mot BP
360 000
0
368 200
-1 500
377 700
-6 000
390 500
Utfallet för lönesumman 1998 blev betydligt
högre än vad som antogs i budgetpropositionen.
Detta medför att nivån på den utbetalda
lönesumman, jämfört med budgetpropositionen,
är högre för samtliga prognosår även om
utvecklingstakten är lägre för åren 2000 och
2001. Den privata konsumtionen, i löpande
priser, är lägre för samtliga prognosår jämfört
med vad som antogs till budgetpropositionen.
Det lägre inflationsantagandet medför ett lägre
prisbasbelopp och lägre skiktgränser för uttag av
statlig inkomstskatt. Nedjusteringen av
prisbasbeloppet påverkar utbetalda pensioner
och grundavdraget. Lägre pensioner minskar
både den statliga och kommunala
inkomstskatten medan ett lägre grundavdrag
verkar i motsatt riktning. De lägre
skiktgränserna ökar den statliga inkomstskatten
med en miljard kronor år 2001. I tabell 6.4
återfinns offentliga sektorns skatteintäkter för
åren 1997–2002.
6.2.2 Regelförändringar
Utvecklingen mellan åren av de olika skatterna
beror dels på de underliggande skattebasernas
förändring, dels på beslutade eller föreslagna
regeländringar. För att kunna följa den
underliggande utvecklingen av skatterna
redovisas därför i tabell 6.3 effekterna av de
viktigaste regeländringarna som berör
prognosperioden. Beloppen visar den årligt
tillkommande intäktsförändringen till följd av
ändrade skatteregler.
Tabell 6.3 Bruttoeffekter av regeländringar
Miljarder kronor
1999
2000
2001
Statlig inkomstskatt
Höjd skiktgräns 25% statlig skatt
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
200-kronan
-4,2
-0,2
-1,3
1,3
Kommunal inkomstskatt
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
Sänkt medelutdebitering
200-kronan
-0,3
-1,3
1,3
-1,3
Skattereduktion
-3,3
3,3
Inkomstskatt bolag
Återföring av periodiseringsfonder
Återföring av skatteutjämningsreserv
upphör
4,0
-2,1
Socialavgifter
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
1,0
Egendomsskatter
Fastighetsskatt markvärdet vattenkraft
2,21% till 0,5%
Fastighetsskatt hyreshus 1,5% till 1,3%
Frysta taxeringsvärden bostäder upphör
-1,2
-0,8
0,8
4,2
Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1997–2002
Miljarder kronor
Inkomstår
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomstskatter
395,9
416,2
425,6
437,0
453,6
474,4
Personer
334,5
353,0
354,5
367,3
383,5
399,1
Kommunal skatt
292,7
306,9
317,4
327,7
338,5
351,3
Statlig skatt
29,3
32,9
28,6
30,0
32,8
34,9
Skatt på kapital
11,3
12,6
10,6
11,4
10,8
11,4
Skattereduktioner m.m.
1,2
0,6
-2,1
-1,7
1,4
1,5
Bolag
57,6
59,0
66,9
65,4
65,8
70,9
Skatt på vinster
46,5
47,9
56,2
55,8
55,3
59,3
Avkastningsskatt
12,3
12,0
10,8
9,4
10,3
11,3
Skattereduktioner m.m.
-1,2
-0,9
-0,1
0,2
0,2
0,2
Övriga inkomstskatter
3,8
4,1
4,2
4,3
4,3
4,4
Socialavgifter
302,4
329,1
343,5
354,7
367,7
381,2
Arbetsgivaravgifter
240,7
257,1
268,3
278,2
288,4
299,0
Egenavgifter
6,3
5,9
6,2
6,5
6,7
7,0
Allmän pensionsavgift
46,5
56,9
59,5
61,2
63,1
65,1
Särskild löneskatt
12,8
14,8
15,2
15,7
16,3
16,9
Nedsättningar
-3,8
-5,6
-5,7
-7,0
-6,8
-6,8
Skatt på egendom
37,0
36,6
35,2
35,8
41,9
43,5
Fastighetsskatt
27,1
24,9
23,3
23,7
28,8
30,2
Förmögenhetsskatt
5,5
5,7
6,0
6,0
6,8
6,9
Arvs- och gåvoskatt
1,8
2,0
1,8
1,9
1,9
2,0
Stämpelskatt
2,6
4,0
4,2
4,2
4,3
4,4
Skatt på varor och tjänster
230,9
241,0
246,7
255,4
262,7
270,2
Mervärdesskatt
153,3
160,2
166,8
173,4
179,9
186,9
Tobaksskatt
7,5
7,5
6,7
6,7
6,6
6,6
Skatt på etylalkohol
4,7
4,6
4,5
4,4
4,4
4,3
Skatt på vin m.m.
3,1
3,2
3,2
3,3
3,3
3,4
Skatt på öl
2,0
2,2
2,2
2,3
2,3
2,4
Skatt på energi
47,1
50,2
50,6
51,2
51,7
52,3
Skatt på annonser och reklam
1,2
1,2
1,0
1,1
1,1
1,1
Fordonsskatt
6,1
6,1
6,1
6,2
6,3
6,3
Tullmedel
3,5
3,4
3,1
3,2
3,4
3,6
Övrigt
2,3
2,5
2,5
3,7
3,7
3,3
Offentliga sektorns skatteintäkter
966,2
1 022,8
1 051,0
1 082,9
1 125,9
1 169,3
varav
Kommunalskatt
292,7
306,9
317,4
327,7
338,5
351,3
Avgifter till pensionssystemet m.m.
106,2
112,0
109,1
112,7
116,5
120,4
Statens skatteintäkter
567,4
603,9
624,5
642,5
671,0
697,5
Det är viktigt att understryka att de redovisade
beloppen avser bruttoeffekter, dvs. storleken på
den initiala skatteändringen. Nettoeffekten
beaktar även indirekta effekter på offentliga
utgifter och andra skattebaser via förändringar i
löner, priser och vinster.
De redovisade beloppen avser periodiserade
helårseffekter. De kassamässiga effekterna är i
regel mindre införandeåret eftersom
uppbördsförskjutningar, jämkningar m.m. måste
beaktas.
6.2.3 Inkomstskatt personer
Statlig inkomstskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
29,3
32,9
28,6
30,0
32,8
34,9
Diff. BP
0,2
1,5
1,3
-0,3
1,7
Bortsett från 1999 ökar den statliga
inkomstskatten samtliga prognosår, vilket beror
på relativt stora reallöneökningar. Nedgången
1999 är en följd av att inkomstgränsen för uttag
av 25 procent statlig inkomstskatt ändrats från
245 000 kronor till 389 500 kronor, samt att det
fasta beloppet om 200 kronor utgör en
kommunal skatt. I frånvaro av de regeländringar
som finns redovisade för den statliga
inkomstskatten i tabell 6.3, totalt 5,7 miljarder
kronor, skulle intäkterna öka med 1,4 miljarder
kronor mellan 1998 och 1999 istället för att
minska med 4,3 miljarder kronor.
Bortsett från år 2000 ökar skatterna samtliga
år jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen. Ökningen beror på högre
reallöner. Minskningen år 2000 förklaras av att
det fasta beloppet om 200 kronor enligt
regeringens förslag även år 2000 skall utgöra en
kommunal skatt.
Skatt på kapitalinkomster
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
11,3
12,6
10,6
11,4
10,8
11,4
Diff. BP
0,2
5,8
3,1
3,4
1,6
Skatt på kapitalinkomster utgörs av skatt på
räntor och utdelningar, realisationsvinster samt
skattereduktion för utgiftsräntor. Skatterna
beräknas 1998 uppgå till 31 miljarder kronor,
medan skattereduktionerna beräknas uppgå till
drygt 18 miljarder kronor. Av skatteintäkterna är
drygt tio miljarder kronor skatt på räntor och
utdelningar, 18 miljarder kronor skatt på
realisationsvinster medan två miljarder kronor
avser skatt på positiv räntefördelning. Positiv
räntefördelning innebär att en viss del av
företagarens inkomst av näringsverksamhet av
neutralitetsskäl beskattas som kapitalinkomst
istället för som löneinkomst.
Skattereduktionerna består till drygt 17 miljarder
kronor av utgiftsräntor, medan en miljard
kronor avser realisationsförluster. Den för
inkomståret 1998 höga prognosen för realisa-
tionsvinster har uppskattats utifrån de stora egna
inbetalningar av preliminär skatt som gjordes
december 1998 och under våren 1999.
Realisationsvinsterna beräknas nu till drygt 60
miljarder kronor, dvs. något högre än utfallet för
1997. Utvecklingen av realisationsvinsterna
under perioden 1986–1997 redovisas i diagram
6.1.
Diagram 6.1 Realisationsvinster 1986-1997
Miljarder kronor
Realisationsvinsterna är beroende dels av
innehavstiden, dels av prisutvecklingen på
fastigheter och värdepapper. Prognosen för
realisationsvinster görs alltid med försiktighet på
grund av svårigheten att prognostisera tillfälliga
inkomster. Av detta skäl görs en nivåsänkning
inkomståret 1999 och därefter antas en viss
ökning. Skatt på räntor och utdelningar, positiv
räntefördelning och skattreduktioner beräknas
vara i princip oförändrade för åren 1999 och
framåt.
Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är det framför allt de högre realisations-
vinsterna samt minskade utgiftsräntor som
förklarar den positiva differensen.
Kommunal inkomstskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
292,7
306,9
317,4
327,7
338,5
351,3
Diff. BP
0,3
4,1
3,1
2,7
0,8
Den kommunala inkomstskatten beräknas öka
med cirka 14 miljarder kronor mellan åren 1997
och 1998. Främst förklaras detta av en kraftig
ökning av lönesumman för år 1998. Övriga
prognosår antas lönesumman växa långsammare,
vilket begränsar ökningen till cirka tio miljarder
kronor per år. Skatteintäkterna påverkas från och
med år 1999 av sänkt genomsnittlig
kommunalskatt, från 31,65 procent till 31,48
procent, och av att det fasta beloppet om 200
kronor under åren 1999 och 2000 utgör en
kommunal inkomstskatt.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen är intäkterna högre för
samtliga år, vilket huvudsakligen förklaras av
högre utbetalda löner 1998.
Övriga skatter och skattereduktioner
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
1,2
0,6
-2,1
-1,7
1,4
1,5
Diff. BP
0,1
0,2
0,2
-3,0
0,1
I denna grupp redovisas dels ett antal mindre
skatter och avgifter som betalas av fysiska
personer, dels skattereduktioner. På intäktssidan
redovisas följande skatter; skattetillägg,
förseningsavgift, expansionsmedelsskatt och
avkastnings-skatt. Skattereduktioner utgörs av
reduktion för ROT-arbeten och skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare samt reducerad
fastighetsskatt. Intäkterna uppgår till cirka 1,4
miljarder kronor varje år. Skattereduktionerna
uppgår till 0,8 miljarder kronor år 1998 och till
3,5 respektive 3,2 miljarder kronor åren 1999 och
2000. Möjligheten att erhålla ROT-reduktionen
upphörde 31 mars 1999. Skattereduktionen för
låg- och medelinkomsttagare, som föreslås att
gälla även år 2000, beräknas till 3,3 miljarder
kronor per år. Nedgången av nettot 1998 beror
på att sjömansskatten inte längre redovisas
separat utan ingår som en del av statlig och
kommunal inkomstskatt.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen har nettot av intäkter och
reduktioner ökat något samtliga år utom år 2000.
6.2.4 Inkomstskatt bolag
Inkomstskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
46,5
47,9
56,2
55,8
55,3
59,3
Diff. BP
0,5
0,5
4,4
1,8
1,3
Inkomstskatten för juridiska personer uppgick
1997 till 46,5 miljarder kronor. Aktiebolag,
sparbanker och utländska juridiska personer
svarade för 44,3 miljarder kronor, ideella och
ekonomiska föreningar för 1,7 respektive 0,5
miljarder kronor. Ett fåtal företag svarade för en
mycket stor andel av den totala inkomstskatten.
I diagram 6.2 visas inkomstskatten 1997 fördelad
efter antalet företag.
Diagram 6.2 Inkomstskatt och antal företag 1997
Miljarder kronor
Av diagrammet framgår att fem företag betalade
5,8 miljarder kronor eller drygt tolv procent av
den totala inkomstskatten. Hundra företag
betalade 21,2 miljarder kronor eller 46 procent av
den totala inkomstskatten. För de hundra
företagen var motsvarande andel 34 procent
inkomståret 1996.
Mellan 1997 och 1998 beräknas inkomstskatten
öka med 1,4 miljarder kronor. Ökningen
förklaras dels av lägre avskrivningsunderlag 1998,
dels av förbättrade vinster för företagen under
1998. Det lägre avskrivningsunderlaget beror på
att bygginvesteringar under vissa förutsättningar
kunde direktavskrivas under perioden november
1994 till maj 1996.
År 1999 beräknas inkomstskatten öka med 8,3
miljarder kronor. Av ökningen beror fyra
miljarder kronor på att tidigare avsättningar till
periodiseringsfonder börjar återföras till
beskattning fr.o.m. detta år. Vidare förklaras 2,8
miljarder kronor av skatt på den realisationsvinst
som beräknas uppkomma vid försäljningen av
aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn. Från och
med 1999 samt resterande år under
prognosperioden ökar inkomstskatten också
beroende på att ett stort antal företag får
tillgodoräkna sig en överkonsolidering hos
pensionsförvaltaren SPP. Av denna anledning
antas därför inkomstskatten öka med 1,1
miljarder kronor 1999 och därefter med 0,8
miljarder kronor per år. De fullständiga
skattekonsekvenserna kan dock inte beräknas
förrän ärendet behandlats av
Skatterättsnämnden.
Under åren 2000–2002 antas företagens
vinster öka med mellan fyra och sju procent per
år. Trots detta minskar inkomstskatten mellan
1999 och 2000 med 0,4 miljarder kronor och
med ytterligare 0,5 miljarder kronor mellan 2000
och 2001. Nedgången 2000 beror på
extraordinära skatteintäkter 1999 på grund av
försäljningen av Pharmacia & Upjohn. På grund
av att återföringar från företagens
skatteutjämningsreserver upphör minskar
skatten med 2,1 miljarder kronor år 2001. Detta
motverkas delvis av ökade vinster och den
sammanlagda effekten blir därför en minskning
av inkomstskatten med 0,5 miljarder kronor.
Mellan 2001 och 2002 ökar inkomstskatten med
fyra miljarder kronor.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen har inkomstskatten 1998
justerats upp med 0,5 miljarder kronor.
Inkomstskatten 1999 ökar med 4,4 miljarder
kronor, främst beroende på realisationsvinsten
vid försäljningen av Pharmacia & Upjohn och på
SPP:s överkonsolidering. Åren 2000 och 2001
ökar inkomstskatten med 1,8 respektive 1,3
miljarder kronor jämfört med
budgetpropositionen. Ökningen förklaras dels av
SPP:s överkonsolidering, dels av reviderade
vinstantaganden.
Avkastningsskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
12,3
12,0
10,8
9,4
10,3
11,3
Diff. BP
-0,3
0,1
0,7
-0,9
-1,0
Intäkterna från avkastningsskatten beror på före-
gående års värdetillväxt i pensionsspararnas
fondförmögenheter, statslåneränta samt
nettosparande i pensions- och
kapitalförsäkringar. De successivt lägre
intäkterna under perioden 1997–2000 beror på
att statslåneräntan har sjunkit och att den antas
sjunka ytterligare under 1999. Ökningen därefter
förklaras av att statslåneräntan antas stiga något.
Avkastningsskatten 1997 blev 0,3 miljarder
kronor lägre än vad som beräknades till
budgetpropositionen. År 1999 är
avkastningsskatten 0,7 miljarder kronor högre än
i budgetpropositionen, vilket förklaras av
livbolagens ökade förmögenhet. Åren 2000–2001
är avkastningsskatten cirka en miljard kronor
lägre än i budgetpropositionen beroende på ett
lägre antagande om statslåneräntans nivå.
6.2.5 Socialavgifter
Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
255,9
272,2
284,0
293,5
304,6
316,1
Diff. BP
0,2
3,1
4,3
0,5
-0,6
Socialavgifter tas ut som arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. År 1999
utgår arbetsgivaravgifter med 33,06 procent,
egenavgifter med 31,25 procent och särskild
löneskatt med 24,26 procent. Både arbetsgivar-
och egenavgifterna kan under vissa
förutsättningar sättas ned. En regional
nedsättning av avgifterna medges i vissa delar av
landet, främst Norrlands inland. Nedsättningen,
som enbart omfattar vissa branscher, uppgår till
åtta procentenheter och gäller till och med år
2000. För att stimulera nyanställningar och
uppmuntra egenföretagande ges sedan 1997 en
generell nedsättning av avgifterna.
Nedsättningen uppgår till fem procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 42 600 kronor per
år. För att underlätta för arbetslösa med långa
inskrivningstider vid arbetsförmedlingen föreslår
regeringen i denna proposition ett tidsbegränsat
anställningsstöd för företag vilka anställer
personer som har varit arbetslösa en längre tid, se
avsnitt 5.4.10.
Arbetsgivaravgifterna beräknas 1999 uppgå till
268,3 miljarder kronor för att därefter öka med
mellan tio och elva miljarder kronor per år.
Ökningen följer i stort utvecklingen av utbetalda
löner. Egenavgifterna beräknas 1999 uppgå till
6,2 miljarder kronor och förväntas därefter öka
med mellan 0,2 och 0,3 miljarder kronor per år.
Den särskilda löneskatten beräknas 1999 uppgå
till drygt 15 miljarder kronor, för att därefter öka
med cirka 0,6 miljarder kronor per år. De olika
nedsättningarna av avgiftsuttaget beräknas
minska intäkterna med cirka 5,8 miljarder
kronor år 1999 och med cirka sju miljarder
kronor år 2000.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen sker en kraftig ökning av
avgiftsintäkterna åren 1998 och 1999. Den
viktigaste förklaringen är ett för lågt antagande
om den totala lönesumman för år 1998. Utfallet
för 1998 indikerar en betydligt högre lönesumma
än vad som prognostiserades, vilket påverkar
även övriga prognosår. Intäkterna år 2000 och
framåt påverkas dessutom av det föreslagna
anställningsstödet.
Allmän pensionsavgift
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
46,5
56,9
59,5
61,2
63,1
65,1
Diff. BP
0
0,7
0,8
0,7
0,6
Den allmänna pensionsavgiften utgår med 6,95
procent på lön och skattepliktiga transfereringar
och betalas av fysiska personer upp till 66 års
ålder. Avgiften tas ut på inkomster upp till och
med 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet,
vilket motsvarar 299 832 kronor år 1999.
Avgiften är avdragsgill både vid den statliga och
kommunala taxeringen. Av ökningen mellan
1998 och 1999 förklaras cirka en miljard kronor
av att taket för avgiftsuttaget höjdes från 7,5 till
8,06 prisbasbelopp. I övrigt följer den årliga
förändringen utvecklingen av lönesumman.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen har avgifterna för samtliga
prognosår ökat med mellan 0,6 och 0,8 miljarder
kronor. Större delen förklaras av att lönerna 1998
nu ligger på en betydligt högre nivå jämfört med
beräkningen till budgetpropositionen.
6.2.6 Egendomsskatter
Fastighetsskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
27,1
24,9
23,3
23,7
28,8
30,2
Diff. BP
-0,7
-0,6
-0,5
-1,6
0,2
Riksdagen har tidigare beslutat om en sänkning
av skatten på småhus och hyreshus (bostads-
delen) från 1,7 till 1,5 procent från och med den
1 januari 1998. Skatten på hyreshus har därefter
sänkts tillfälligt till 1,3 procent år 1999.
Regeringen föreslår i denna proposition att den
tillfälligt sänkta skatten på hyreshus förlängs till
och med år 2000. Bruttokostnaden för den
förlängda skattesänkningen beräknas till 0,8
miljarder kronor.
Prognosen för fastighetsskatten baseras på ett
antagande om fastighetsprisernas utveckling
mellan de allmänna fastighetstaxeringarna vart
sjätte år. Tabell 6.5 visar antaganden om
prisutvecklingen i nuvarande beräkning jämfört
med de antaganden som har använts i tidigare
beräkningar. Av tabellen framgår att
prisutvecklingen under perioden 1996–2000
successivt justerats upp vid de olika
beräkningstillfällena. I aktuell beräkning antas
priserna öka med drygt 20 procent, vilket är
marginellt högre jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen.
Tabell 6.5 Prisutveckling på småhus
Årlig procentuell förändring
1996-
97
1997-
98
1998-
99
1999-
00
1996-
00
Aktuell beräkning
6,8
6,9
3,9
1,5
20,4
Budget-
proposition för 99
6,8
8,2
1,5
1,5
19,1
Vårproposition 98
6,8
2,0
2,0
2,0
13,3
Budget-
proposition för 98
4,0
2,0
2,0
2,0
10,4
Not: Prisutvecklingen avser perioden juli -juni.
De totala skatteintäkterna beräknas minska med
1,6 miljarder kronor mellan åren 1998 och 1999.
Förklaringen är dels den ovan nämnda
skattesänkningen på bostadsdelen i hyreshus,
dels den tidigare beslutade skattesänkningen på
elproduktionsanläggningars markvärde. År 2001
förväntas intäkterna öka med drygt fem
miljarder kronor, vilket beror på att
omräkningsförfarandet återinförs.
Prisutvecklingen för perioden 1996–2000 får då
fullt genomslag.
Utfallet för 1997 visar att skatteintäkterna är
sammanlagt 0,7 miljarder kronor lägre än vad
som beräknades till budgetpropositionen.
Orsaken är ett för högt antagande om
prisutvecklingen 1995-1996 på småhus och
bostadsdelen i hyreshus. Det lägre utfallet 1997
påverkar även intäkterna prognosåren 1998–
2002, dvs. även åren 1998-2000 då
taxeringsvärdena är frysta. År 2001, då
omräkningsförfarandet återinförs, förväntas
intäkterna öka med cirka 0,2 miljarder kronor
jämfört med vad som beräknades till
budgetpropositionen.
Förmögenhetsskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
5,5
5,7
6,0
6,0
6,8
6,9
Diff. BP
-0,3
-0,1
-0,1
-0,1
-0,1
Förmögenhetsskatten beräknas 1998 uppgå till
5,7 miljarder kronor. För åren 1998–2000 har
prisutvecklingen på fastigheter ingen inverkan på
förmögenhetsskatten. I och med att
omräkningsförfarandet av taxeringsvärden för
fastigheter återinförs ökar förmögenhetsskatten
år 2001.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen har förmögenhetsskatten
reviderats ned med 0,1 miljarder kronor för
samtliga år. Revideringen beror på ett lägre
taxeringsutfall.
6.2.7 Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
153,3
160,2
166,8
173,4
179,9
186,9
Diff. BP
0,8
2,6
2,6
1,6
-0,2
Under perioden 1999–2002 beräknas intäkterna
från mervärdesskatten öka med 6–7 miljarder
kronor per år. Utvecklingen av mervärdesskatten
är beroende av tillväxten i privat konsumtion,
förbrukning och investeringar i kommunsektorn
samt investeringar och förbrukning i företag
med undantag från skatteplikt. Av
mervärdesskatten beräknas cirka 70 procent
härröra från privat konsumtion. Då
omsättningen av varor och tjänster beskattas
enligt olika skattesatser är även fördelningen
inom privat konsumtion av central betydelse.
För perioden 1999–2002 baseras prognosen på
ett antagande om en genomsnittlig ökning av
privat konsumtion i löpande priser med 3,5
procent. Investeringarna i företag med undantag
från skatteplikt antas under 1999 öka med 7,4
procent. År 2000–2002 antas dessa investeringar
årligen öka med tio procent. Förbrukning och
investeringar i kommunsektorn, samt
förbrukning i företag med undantag från
skatteplikt ökar svagt under prognosperioden.
Trots att den privata konsumtionen har
reviderats ned något beräknas intäkterna nu bli
mellan 1,6 och 2,6 miljarder kronor högre för
åren 1998 till 2000 än vad som beräknades till
budgetpropositionen. De högre intäkterna
förklaras bland annat av ökade inbetalningar av
mervärdesskatt från kommunsektorn. En mindre
del förklaras även av en reviderad beräkning av
avdragsförbud för bilar.
Tobaksskatt
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
7,5
7,5
6,7
6,7
6,6
6,6
Diff. BP
0
0,3
0,3
0,3
0,3
Intäkterna från tobaksskatt beräknas uppgå till
6,7 miljarder kronor 1999. För de följande
prognosåren antas intäkterna minska svagt i
enlighet med en långsiktig nedåtgående trend i
tobaksrökningen. Skatten på cigaretter sänktes
den 1 augusti 1998. Styckskatten sänktes från 85
öre till 20 öre, medan den del av skatten som är
relaterad till detaljhandelspriset höjdes från 17,8
procent till 39,2 procent. Skattesänkningen har
inneburit lägre priser på cigaretter och
förutsättningarna för en minskad konsumtion av
obeskattade cigaretter har därmed förbättrats.
I jämförelse med beräkningen till
budgetpropositionen blev intäkterna från
tobaksskatten 0,3 miljarder kronor högre 1998.
Orsaken är en ökad konsumtion av beskattade
cigaretter, dels inom landet, dels via en ökad
gränshandel. Intäkterna beräknas därför bli cirka
0,3 miljarder kronor högre per år under
prognosperioden.
Alkoholskatt (skatt på etylalkohol, vin och
andra jästa drycker, mellanklassprodukter
och öl)
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
9,8
10,0
9,9
10,0
10,0
10,1
Diff. BP
0
0,1
0,1
0,1
0,2
Under inkomsttiteln Alkoholskatt redovisas skatt
på etylalkohol, skatt på vin och andra jästa
drycker, skatt på mellanklassprodukter samt
skatt på öl. Under rubriken mellanklasspro-
dukter återfinns i huvudsak starkviner, men även
drycker där alkoholhalten inte enbart
uppkommit genom jäsning, t.ex. sherry.
För 1999 beräknas skatt på alkohol uppgå till
9,9 miljarder kronor. Den beskattade
spritkonsumtionen antas minska under
prognosperioden, vilket innebär att skatt på
etylalkohol minskar. Konsumtionen av öl, och
även av vin, antas däremot öka något sett över
prognosåren, vilket innebär att de sammanlagda
intäkterna från alkoholskatterna ökar med 0,2
miljarder kronor mellan 1999 och 2002. Sedan
den 1 januari 1997 beskattas endast öl med en
alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent.
Preliminära siffror för 1998 tyder på att
konsumtionen av alkoholsvagare öl, alkoholhalt
högst 2,8 volymprocent, minskar medan
konsumtionen av flertalet av de starkare
öltyperna ökar. I tabell 6.4 visas intäkterna från
de fyra olika skatteslag som återfinns under
rubriken alkoholskatt.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen är skatteintäkterna cirka
0,1 miljard kronor högre 1998–2000. År 2001
beräknas de sammanlagda intäkterna från skatt
på alkohol bli 0,2 miljarder kronor högre än i
tidigare beräkning. De högre intäkterna i
nuvarande prognos beror främst på ett antagande
om högre konsumtion av öl.
Skatt på energi
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
47,1
50,2
50,6
51,2
51,7
52,3
Diff. BP
0
0,6
0,3
0,4
-0,4
Under inkomsttiteln Energiskatt redovisas inte
enbart energiskatt, utan även koldioxidskatt och
svavelskatt. Under perioden 1999–2002 beräknas
de sammanlagda skatterna på energi öka med 1,7
miljarder kronor. Fördelningen av intäkterna på
olika skatte- och energislag framgår av tabell 6.6.
Till övriga bränslen i tabell 6.6 hänförs bl.a.
oljeprodukter och kolbränslen.
Tabell 6.6 Intäkter från energiskatter
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Energiskatt
37,2
37,4
37,9
38,3
38,8
varav
elektrisk kraft
10,4
10,7
10,7
10,8
11,0
bensin
19,7
19,5
19,7
19,9
20,2
övrigt
7,2
7,3
7,5
7,6
7,6
Koldioxidskatt
12,9
13,0
13,2
13,4
13,4
varav
bensin
4,7
4,6
4,6
4,7
4,8
övrigt
8,3
8,4
8,5
8,7
8,7
Svavelskatt
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till totalsummorna.
Energiskatten utgör knappt 75 procent av de
totala skatterna på energi medan resten
huvudsakligen består av koldioxidskatt. Av
intäkterna från skatterna på energi utgör skatt på
bensin knappt 50 procent, skatt på elektrisk kraft
drygt 20 procent och skatt på övriga energislag
cirka 30 procent.
Under prognosperioden ökar inkomsterna med
mellan 0,4 och 0,6 miljarder kronor per år.
Bensin användningen under 1999 bedöms vara i
stort sett oförändrad jämfört med användningen
under 1998. Under år 2000 antas en svag ökning.
Ökningen av intäkterna under prognosperioden
avspeglar även att skattesatserna är indexerade.
Utfallet för 1998 blev 0,6 miljarder kronor
högre än vad som beräknades till
budgetpropositionen, trots att 1998 enligt
temperaturuppgifter har varit varmare än ett
normalår. Intäkter från energiskatt på elektrisk
kraft blev lägre än beräknat. Under 1998
minskade bensinförbrukningen med cirka 2,6
procent jämfört med 1997. Minskningen blev
dock inte fullt så stor som kunde antas med
förbrukningssiffror endast för det första halvåret
1998, vilket medförde högre intäkter än vad som
prognostiserades i budgetpropositionen. Även
intäkter från skatt på oljeprodukter, däribland
dieselolja, och övriga bränslen blev högre än
tidigare beräknat.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen är skatteintäkterna högre
för perioden 1999–2000, medan intäkterna för år
2001 beräknas bli lägre. Åren 1999 och 2000
beräknas intäkterna från skatt på bensin samt
skatt på elektrisk kraft bli lägre än vad som
beräknades i budgetpropositionen. Ett lägre
antagande om inflationstakten medför att
indexeringen av skattesatserna ger något lägre
intäkter. Det uppvägs dock 1999–2000 av en
högre beskattad förbrukning av oljeprodukter
och övriga bränslen.
Övriga skatter
Prognosen för särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk har utarbetats utan kännedom
om Regeringsrättens beslut i frågan om rätten att
driva reaktorn Barsebäck 1. Den har därför
baserats på ett antagande om att regeringens
beslut att rätten skall upphöra kommer att gälla
från den 1 juli 1999. Jämfört med beräkningen
till budgetpropositionen är skatteintäkterna
därför något högre 1999 och beräknas uppgå till
1,5 miljarder kronor.
Regeringen avser att införa en skatt på avfall
den 1 januari år 2000. Införandeåret beräknas
skatteintäkterna till 1,3 miljarder kronor. Jämfört
med budgetpropositionen, som förutsatte ett
införande per den 1 juli 1999, är intäkterna 0,6
miljarder kronor lägre år 1999. Granskning enligt
EU:s statsstödsregler och rimlig tid mellan
beslut och ikraftträdande har medfört att
införandet har skjutits upp.
6.3 Statsbudgetens inkomster –
kassamässig redovisning
6.3.1 Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning
I avsnitt 6.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. Statsbudgetens
inkomster redovisas emellertid kassamässigt,
villket innebär att det är de skatter och avgifter
som under budgetåret betalas in till staten som
redovisas. Dessutom avser redovisningen av de
periodiserade skatterna hela den offentliga
sektorn medan statsbudgeten enbart redovisar
statens skatteinkomster. Skillnaden mellan
intäkter, periodiserade skatter, och inkomster,
kassamässiga skatter, förklaras i huvudsak av
förskjutningar i uppbörden och av att vissa
skatter betalas in som preliminära skatter med
slutreglering året efter.
Två inkomsttitlar, fysiska och juridiska
personers inkomstskatt, redovisar
skatteinkomster som avser både flera år och flera
skatter. Inkomsttitlarna redovisar t.ex.
budgetåret 1998 ett netto av inbetalda
preliminärskatter avseende inkomståret 1998,
fyllnadsinbetalningar avseende inkomståret 1997,
kvarstående skatter avseende inkomståren 1996
och 1997 och överskjutande skatter avseende
inkomståret 1997. Dessa skatteinbetalningar
avser samtliga skatter som en skattskyldig
debiteras i samband med taxeringen. Från
titlarna sker, med viss eftersläpning,
utbetalningar samt omföringar till andra
inkomsttitlar. Det netto som därefter återstår är
vad som redovisas på titeln. Denna
redovisningsordning har sin grund i den
samordnade uppbörden.
Tabell 6.7 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1997–2001
Miljarder kronor
Utfall
Utfall/Prognos
Prognos
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Statens skatteintäkter
567,4
603,9
624,5
642,5
671,0
697,5
Betalningsförskjutningar m.m.
-12,8
14,5
4,2
-9,5
-16,6
-14,1
Kommunal utjämningsavgift
20,7
21,3
20,5
18,4
18,4
18,4
Skatter m.m. på statsbudgeten
575,3
639,7
649,2
651,4
672,8
701,8
Tabell 6.8 Statsbudgetens inkomster 1998–2002
Miljarder kronor
Budgetår
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
1000
Skatter m.m.
639,7
649,2
651,4
672,8
701,8
1100
Skatt på inkomst
114,2
136,5
108,3
115,0
126,5
varav
1111 Fysiska personers inkomstskatt
39,8
56,1
34,2
39,8
48,7
1121 Juridiska personers inkomstskatt
68,3
74,9
68,9
70,3
73,0
Övriga inkomstskatter
6,1
5,6
5,1
4,8
4,7
1200
Socialavgifter och allmän pensionsavgift
210,9
230,4
241,4
250,7
260,2
varav
Inkomster
322,2
339,8
354,2
366,9
380,2
Utgifter
111,3
109,4
112,8
116,1
120,0
1300
Skatt på egendom
35,1
38,6
36,7
35,5
36,1
varav
1310 Skatt på fast egendom
24,0
27,1
24,9
23,3
23,7
1320 Förmögenhetsskatt
5,1
5,5
5,7
6,0
6,0
1341 Stämpelskatt
4,0
4,2
4,2
4,3
4,4
Övriga egendomsskatter
2,0
1,8
1,9
1,9
2,0
1400
Skatt på varor och tjänster
243,1
245,6
253,5
261,1
269,0
varav
1411 Mervärdesskatt
162,6
165,4
172,0
178,4
185,4
1424 Tobaksskatt
7,5
6,7
6,7
6,6
6,6
1425 Alkoholskatt
10,0
9,9
10,0
10,0
10,1
1428 Energiskatt
49,8
50,8
51,1
51,7
52,3
1452 Annons- och reklamskatt
1,2
1,0
1,1
1,1
1,1
1460 Skatt på vägtrafik
6,1
6,1
6,2
6,3
6,3
1471 Tullmedel
3,4
3,1
3,2
3,4
3,6
Övriga skatter på varor och tjänster
2,5
2,5
3,4
3,7
3,7
1500
Utjämningsavgift
21,3
20,5
18,4
18,4
18,4
1600
Betalningsdifferenser
15,1
-22,4
-7,0
-7,9
-8,5
2000
Inkomster av statens verksamhet
37,5
33,3
48,3
34,4
34,3
varav
2411 Inkomster av statens aktier
8,9
6,4
18,0
5,6
5,3
3000
Inkomster av försåld egendom
11,2
45,0
45,0
35,0
15,0
varav
3312 Övriga inkomster av försåld egendom
11,2
45,0
45,0
35,0
15,0
4000
Återbetalning av lån
2,9
3,1
2,7
2,6
2,6
5000
Kalkylmässiga inkomster
5,2
5,3
5,3
5,2
5,2
6000
Bidrag m.m. från EU
9,6
9,6
8,9
8,6
8,9
7000
Extraordinära medel från EU
0,3
0,0
0,0
0,0
0,0
Statsbudgetens totala inkomster
706,3
745,5
761,5
758,7
767,9
I samband med det nya uppbördsförfarandet,
som infördes 1998, tillkommer ytterligare en
komplikation. Eftersom inbetalningar inte som
tidigare är knutna till en viss typ av skatt går det
inte att särskilja vilken skatt som den
skattskyldige egentligen har betalat. Därför är
det inte inbetalda preliminärskatter som
redovisas på titlarna, utan de skatter som de
skattskyldiga redovisar på sin
uppbördsdeklaration. Om betalningen avviker
från de deklarerade beloppen redovisas denna
skillnad på inkomsttiteln Betalningsdifferenser.
Samma problem uppstår även vid redovisningen
av kvarstående skatter. Tidigare redovisades den
inbetalda kvarskatten på titeln, medan det i
nuvarande system är skillnaden mellan den vid
taxeringen fastställda slutliga skatten och av
arbetsgivaren avdragen preliminär skatt som
redovisas på titeln. Detta innebär att titelns
inkomster ökar, trots att någon inbetalning inte
har skett. Även denna skillnad, mellan det
inbetalda beloppet och det debiterade, redovisas
på titeln Betalningsdifferenser.
Redovisningsordningen innebär att vissa titlar
redovisar ett mellanting av intäkt och inkomst
medan andra endast redovisar inkomster.
Statsbudgetens totala inkomster blir däremot
alltid kassamässigt redovisade eftersom även
betalningsdifferenser ingår.
6.3.2 Skatter m.m.
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
639,7
649,2
651,4
672,8
701,8
Diff. BP
22,0
18,6
0,6
-4,0
Statsbudgetens totala skatteinkomster år 1998
blev 22,0 miljarder kronor högre än vad som
beräknades i budgetpropositionen. Orsaken är
bl.a. att lönesumman och realisationsvinsterna
blev högre än tidigare beräknat. I avsnitt 6.4
presenteras en mer utförlig uppföljning av 1998
års skatteinkomster. Under prognosperioden
1999–2002 beräknas inkomstökningen bli något
lägre åren 1999 och 2000 jämfört med åren 2001
och 2002. Den relativt svaga utvecklingen år
1999 och 2000 beror främst på
betalningsförskjutningar och regelförändringar.
För många inkomsttitlar överensstämmer den
periodiserade skatten i stort sett med den
kassamässiga. Det som skiljer är att uppbörden
sker med en månads eftersläpning. Denna
redovisning gäller för flertalet inkomsttitlar
under Skatt på varor och tjänster, Övriga
inkomstskatter och Övrig skatt på egendom. Den
kassamässiga fastighets- och
förmögenhetsskatten är den periodiserade
skatten två år tillbaka i tiden. Dessa skatter ingår
i den samordnade uppbörden och omförs från
inkomstskattetitlarna andra året efter
inkomståret. För de skatter som redovisas över
skattekontot är redovisningen speciell, varför de
kommenteras nedan. En ytterligare skillnad
mellan de periodiserade skatterna och de
kassamässiga är att tillkommande, restituerade,
indrivna och restförda skatter ingår i den
kassamässiga redovisningen men inte i den
periodiserade. Tillkommande skatter och restitu-
tioner beror på omprövningsbeslut av tidigare års
taxeringar.
1111 – Fysiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
Prognos
/Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
46,2
37,1
39,7
45,1
47,9
Kassamässig
redovisning
39,8
56,1
34,2
39,8
48,7
I den periodiserade redovisningen utgörs fysiska
personers inkomstskatt av nettot av statlig
inkomstskatt på förvärvs- och kapitalinkomster,
medgivna skattereduktioner samt skattetillägg
m.m. På titeln inbetalas emellertid även
kommunal inkomstskatt, allmän pensionsavgift,
egenföretagaravgifter, fastighets-, förmögenhets-
och mervärdesskatt. Alla dessa skatter utom
kommunalskatten omförs till andra inkomsttitlar
på statsbudgeten. Allmän pensionsavgift och
egenföretagaravgifter omförs preliminärt under
inkomståret med slutreglering två år senare.
Mervärdesskatten omförs året efter inkomståret
medan övriga skatter omförs andra året efter
inkomståret. Kommunalskatten utbetalas med
ett preliminärt belopp, som fastställs i december
året innan inkomståret, medan en slutreglering
görs andra året efter inkomståret. Skillnaden
mellan de kassamässiga och periodiserade
skatterna redovisas i tabell 6.9.
Tabell 6.9 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Fysiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
-6,3
19,0
-5,5
-5,3
0,8
varav omföringar
-0,6
0,1
0,7
4,5
5,1
varav
kommunalskatt
7,1
8,0
-3,9
-3,9
0,6
varav
betalningsförskjutn
ingar
-9,5
14,1
0,3
-3,2
-1,3
varav övrigt
-3,4
-3,2
-2,6
-2,7
-3,5
En förklaring till skillnaden mellan den
kassamässiga och periodiserade skatten är att
storleken på de skatter som omförs varierar
mellan åren. Omföringarna påverkar titeln
positivt samtliga prognosår. Kommunalskatterna
påverkar inkomsttiteln positiv åren 1998 och
1999, medan slutregleringen av 1998 och 1999
års kommunalskatter påverkar titeln negativt
åren 2000 och 2001
De betalningsförskjutningar som kvarskatt
och överskjutande skatt ger upphov till är en
annan förklaring till skillnaden. Under varje
budgetår debiteras skatter på titeln som avser
tidigare år, samtidigt som en del av den
periodiserade skatten för budgetåret debiteras
nästa år. Den stora betalningsförskjutningen
1999 beror på att en del av kvarskatten avseende
inkomståret 1998 debiteras titeln i december
1999. I posten övrigt ingår restitutioner och
tillkommande skatt. Även restförda skatter ingår
i posten övrigt åren 1998 och 1999. Från och
med år 2000 redovisas restförda skatter däremot
på titeln Betalningsdifferenser.
1121 – Juridiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
Prognos
Prognos
/Utfall
1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
58,8
66,6
65,1
65,6
70,6
Kassamässig
redovisning
68,3
74,9
68,9
70,3
73,0
I den periodiserade redovisningen utgörs juri-
diska personers inkomstskatt av inkomstskatt
och avkastningsskatt. På titeln inbetalas
emellertid även fastighetsskatt, särskild
löneskatt, förmögenhetsskatt och
mervärdesskatt. Dessa skatter omförs till
respektive titel två år senare, förutom
mervärdesskatten som omförs ett år senare.
Juridiska personers inkomstskatt är högre
kassamässigt än periodiserat för samtliga
prognosår. Denna skillnad visas i tabell 6.10.
Tabell 6.10 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Juridiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
9,5
8,3
3,8
4,8
2,4
varav omföringar
5,3
-0,4
-0,4
3,6
4,1
varav
betalningsförskjutn
ingar
4,7
7,2
3,3
-0,3
-3,3
varav övrigt
-0,5
1,5
1,0
1,5
1,6
Åren 1998, 2001 och 2002 är summan av
fastighetsskatt, särskild löneskatt,
förmögenhetsskatt och mervärdesskatt högre än
de belopp som omförs från titeln. Åren 1999–
2000 råder det omvända förhållandet.
Betalningsförskjutningar påverkar titeln positivt
åren 1998–2000. Detta beror på att
ökningstakten av den periodiserade skatten
planar ut. Vidare förklaras skillnaden mellan
periodiserad och kassamässig skatt av
tillkommande skatt, restitutioner och restförda
skatter.
1200 – Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
Miljarder kronor
Prognos
Prognos
/Utfall
1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
217,2
234,4
242,0
251,2
260,8
Kassamässig
redovisning
210,9
230,4
241,4
250,7
260,2
De periodiserade intäkterna på titeln består av
arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt, allmän
pensionsavgift och egenföretagaravgifter minus
nedsatta avgifter samt omföringar till
ålderspensionssystemet. De kassamäsiga
inkomsterna är lägre än de periodiserade samtliga
prognosår. I tabell 6.11 visas skillnaden mellan
kassamässig och periodiserad skatt samt olika
faktorers betydelse för differensen.
Tabell 6.11 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Socialavgifter
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
-5,9
-4,0
-0,6
-0,5
-0,6
varav omföringar
-3,0
-2,7
-0,9
-1,1
-1,1
varav
betalningsförskjutn
ingar
-3,7
-1,0
0,4
0,2
0,1
varav utbetalningar
0,8
-0,3
-0,1
0,4
0,4
Egenföretagarnas avgifter och den särskilda löne-
skatten omförs från titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt med två års efter-
släpning. År 1999 förklarar dessa omföringar 2,7
miljarder kronor. Betalningsförskjutningar, som
att arbetsgivaravgifterna debiteras med en
månads fördröjning, förklarar ytterligare en
miljard kronor. Slutligen framgår att
utbetalningar till pensionssystemet kan skilja sig
åt periodiserat och kassamässigt. År 1999
förklarar dessa utbetalningar 0,3 miljarder
kronor av differensen.
År 1999 beräknas bruttoinkomsterna till 339,8
miljarder kronor och utgifterna i form av
omföring av medel till pensionssystemet till
109,4 miljarder kronor. Nettoinkomsterna
uppgår således till 230,4 miljarder kronor.
1411 – Mervärdesskatt
Miljarder kronor
Prognos
Prognos
/Utfall
1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
160,2
166,8
173,4
179,9
186,9
Kassamässig
redovisning
162,6
165,4
172,0
178,4
185,4
Skillnaden mellan den periodiserade
mervärdesskatten och den på statsbudgeten
redovisade mervärdesskatten förklaras i
huvudsak av omföringar och
betalningsförskjutningar. Mervärdesskatt som
deklareras i fysiska och juridiska personers
inkomstdeklarationer omförs till inkomsttiteln
med ett års eftersläpning.
Betalningsförskjutningar består i att
mervärdesskatten deklareras drygt en månad
efter aktivitetsmånaden. Den periodiserade
skatten är högre än den kassamässiga för samtliga
prognosår. I tabell 6.12 redovisas skillnaden
fördelad på olika faktorers betydelse.
Tabell 6.12 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Mervärdesskatt
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
2,4
-1,3
-1,4
-1,5
-1,5
varav omföringar
4,1
-0,3
-0,3
-0,3
-0,3
varav
betalningsförskjutn
ingar
-1,6
-1,1
-1,1
-1,2
-1,2
Bortsett från 1998 är effekten av omföringar
negativ för samtliga år. Tidpunkten för
omföringar av mervärdesskatt från
inkomsttitlarna juridiska och fysiska personers
inkomstskatt ändrades under 1998. Tidigare
gjordes omföringen i juni månad andra året efter
inkomståret, medan de nu omförs i december
året efter inkomståret. Under 1998 omfördes
således mervärdesskatt avseende både
inkomståret 1996 och 1997. Effekten av
betalningsförskjutningar är positiv för 1998 och
negativ för resterande år.
1600 – Betalningsdifferenser
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
15,1
-22,4
-7,0
-7,9
-8,5
Diff. BP
13,9
-4,9
-1,3
-2,0
Inkomsttiteln Betalningsdifferenser har av
naturliga skäl ingen motsvarighet i den
periodiserade redovisningen. På denna titel
bokförs de skulder respektive fordringar som
den skattskyldige har gentemot staten. Om de
debiterade skatterna är större än inbetalningarna
uppkommer en negativ betalningsdifferens
medan en positiv differens uppkommer vid det
motsatta förhållandet. Detta innebär att titeln
uppvisar stora variationer mellan både enskilda
månader och år. Utfallet för 1998 var 15,1
miljarder kronor och förklaras av stora egna
inbetalningar av preliminär skatt, inbetalda, men
ej bokförda, skatter samt av bokförd, men ej
utbetald, negativ mervärdesskatt. Budgetåret
1999 påverkas titeln dels av utbetalningar av
överskjutande skatter, dels av att kvarstående
skatter, som debiteras fysiska och juridiska
personers inkomsttitlar, enbart till viss del
kommer att betalas under 1999. Av beloppet om
22 miljarder kronor avser drygt tolv miljarder
kronor fysiska personer och drygt sex miljarder
kronor juridiska personer. De följande åren
minskar det negativa beloppet till 7–8 miljarder
kronor och utgörs av restförda skatter samt
betalningsförskjutningar.
I jämförelse med beräkningen till
budgetpropositionen har den negativa
betalningsdifferensen 1999 ökat med fem
miljarder kronor, vilket bl.a. beror på en
upprevidering av fysiska personers
realisationsvinster. Betalningen av den ökade
skatten sker som egna inbetalningar och görs
dels i december, dels under våren året efter
inkomståret. Förändringen de följande åren är
också en följd av ökade skatter som inte
preliminärbeskattas.
6.3.3 Övriga inkomster
2000 – Inkomster av statens verksamhet
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
37,5
33,3
48,3
34,4
34,0
Diff. BP
-1,8
1,1
11,5
0,5
Inkomsttitlar med de största inkomsterna är
Riksbankens inlevererade överskott, Inlevererat
överskott från AB Svenska Spel, Inkomster av
statens aktier och Finansieringsavgift från
arbetslöshetskassor. Den stora ökningen år 2000
beror på att Stattum AB beräknas leverera in en
aktieutdelning om tolv miljarder kronor, vilken
härrör från försäljningen av det statliga
aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn. Under
följande prognosår beräknas inkomsterna från
utdelningar minska, vilket beror på planerade
försäljningar. År 2000 påverkas även av att
Riksbankens inlevererad överskott beräknas uppgå
till 11,6 miljarder
kronor, vilket är en ökning med fyra miljarder
kronor jämfört med år 1999.
Tabell 6.13 Riksbankens inlevererade överskott
Miljarder kronor
År
Nettoresultat
Inlevererat
överskott
1993
22,7
1994
-12,5
1995
23,4
1996
13,7
1997
10,9
1998
12,2
9,3
1999
Antaget 12,2
7,6
2000
Antaget 12,2
11,6
2001
Antaget 12,2
9,8
2002
9,5
Not: Nettoresultat beräknas som resultat före bokslutsdispositioner exklusive valutakurseffekt.
För att minska variationen i inleveranserna skall
80 procent av Riksbankens genomsnittliga
nettoresultat den senaste femårsperioden ligga
till grund för inleveransen. I tabell 6.13 redovisas
Riksbankens nettoresultat för åren 1993 till 1998.
För åren 1999-2001 antas nettoresultatet uppgå
till samma belopp som för 1998. Av tabellen
framgår att ökningen av inlevererat överskott
mellan 1999 och 2000 beror på en kraftig ökning
av Riksbankens nettoresultat mellan 1994 och
1995.
3000 – Inkomster av försåld egendom
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
11,2
45,0
45,0
35,0
15,0
Diff. BP
-11,1
30,0
36,0
35,0
Försäljningar av statligt aktieinnehav beräknas
under prognosperioden uppgå till totalt 140
miljarder kronor. Fördelningen över åren är mer
en plan än en reell prognos. Det är mycket svårt
att uppskatta det exakta beloppet och när i tiden
försäljningarna kommer att ske.
4000 – Återbetalning av lån
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
2,9
3,1
2,7
2,6
2,6
Diff. BP
0,0
0,0
0,0
-0,2
Återbetalning av lån beräknas till 3,1 miljarder
kronor år 1999 och avser återbetalning av äldre
studielån. Kapitalbehållningen var 30,1 miljarder
kronor 31 december 1998. Eftersom Centrala
Studiestödsnämndens finansiering av lånemedel
från och med 1989 sker via upplåning i
Riksgäldskontoret påverkar återbetalningarna av
de nya lånen inte inkomsterna på statsbudgeten.
5000 – Kalkylmässiga inkomster
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
5,2
5,3
5,3
5,2
5,2
Diff. BP
0,0
0,0
0,0
-0,1
Kalkylmässiga inkomster utgörs till största delen
av premier för statlig tjänstepensionering och
särskild löneskatt på pensionskostnader.
6000 – Bidrag m.m. från EU
Miljarder kronor
Utfall
Prognos
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
9,6
9,6
8,9
8,6
8,9
Diff. BP
-0,1
-0,7
-0,7
-0,7
Bidrag m.m. från EU beräknas till 9,6 miljarder
kronor år 1999 och beräknas därefter minska till
8,9 miljarder kronor. Huvudorsaken till
minskningen är att bidraget från EG:s
jordbruksfonds garantisektion antas minska.
Den främsta orsaken till detta är att
konsekvenserna av Agenda 2000 inte har kunnat
beaktats i prognosen. Redan nu kan dock sägas
att Agenda 2000 kommer att innebära ett ökat
bidrag till Sverige från EG-budgeten.
7000 – Extraordinära medel från EU
Inkomsterna avser infasningsbelopp med
anledning av Sveriges medlemskap i EU. Den
sista återbetalningen gjordes i december 1998.
6.4 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1998
Statsbudgetens totala inkomster för år 1998 blev
706,3 miljarder kronor, vilket är 30,3 miljarder
kronor högre än vad som beräknades till
budgetpropositionen för 1998 som gjordes
hösten 1997.
1000 Skatter m.m.
Utfallet blev 639,7 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 37,7 miljarder kronor jämfört med
beräkningen till statsbudgeten.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt blev 5,7
miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Med
hänsyn tagen till de betalningar som redovisas på
titeln Betalningsdifferenser blev utfallet 14,5
miljarder kronor högre. Inkomsterna blev drygt
18 miljarder kronor högre medan utgifterna blev
knappt 4 miljarder kronor högre än beräknat. De
ökade inkomsterna beror dels på ett högre utfall
vad gäller utbetalda löner, dels på högre
inkomster från realisationsvinster. Mellan 1997
och 1998 ökade lönerna med 49 miljarder kronor
jämfört med 37 miljarder kronor i beräkningen
till budgetpropositionen. De ökade lönerna
medförde högre preliminärskatter om 4-5
miljarder kronor. Vad avser realisationsvinster är
både utfallet för 1997 och prognosen för 1998
närmare 30 miljarder kronor högre i nuvarande
beräkning. Den högre prognosen motsvarar 9
miljarder kronor i ökade skatter, vilket har ökat
både de egna inbetalningarna av preliminär skatt
och fyllnadsinbetalningarna för 1998. De högre
utbetalningarna avser omföringar av
mervärdesskatt. Under 1998 beslutades att
omföringar av mervärdesskatt skall göras i
december året efter inkomståret istället för som
tidigare i juni andra året efter inkomståret. Den
ändrade tidpunkten för omföringar medförde att
det under 1998 gjordes två omföringar av
mervärdesskatt, dvs. för både inkomståret 1996
och 1997.
Juridiska personers inkomstskatt
Juridiska personers inkomstskatt blev 10,4
miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Större
delen förklaras av högre fyllnadsinbetalningar,
främst beroende på att inkomstskatten och
avkastningsskatten 1997 blev 4,8 respektive 1,1
miljarder kronor högre än beräknat. RSV:s
debitering av preliminärskatt blev dessutom 3,2
miljarder kronor högre än beräknat.
Socialavgifter
Inkomsterna från socialavgifter år 1998 blev
cirka 2,1 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Den största delen förklaras av ett
för lågt antagande om avgiftsunderlagets
utveckling medan en mindre del beror på att
egenföretagarnas avgifter, den särskilda
löneskatten och den allmänna pensionsavgiften
blev högre än tidigare beräknat.
Mervärdesskatt
Inkomster från mervärdesskatt blev 7,7 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Tidigarelagda
omföringar från fysiska och juridiska personers
inkomstskatt förklarar 4,9 miljarder kronor.
Privat konsumtion har sedan beräkningen till
statsbudgeten reviderats ned med 1,5
procentenheter. Trots detta blev inkomsterna
högre än beräknat. Detta förklaras av tre
faktorer; en högre andel högbeskattade varor och
tjänster inom privat konsumtion, ökade
inbetalningar av mervärdesskatt från
kommunsektorn samt en reviderad beräkning av
avdragsförbudet för bilar.
Tobaksskatt
Utfallet blev cirka en miljard kronor lägre än i
statsbudgeten. De båda skattehöjningarna på
tobak under 1997 minskade skattebasen, dels
genom ökad gränshandel och smuggling, dels
genom ändrade rökvanor.
Alkoholskatt
För de sammanlagda inkomsterna från
alkoholskatt blev utfallet cirka en miljard kronor
lägre än i statsbudgeten. En stor del av detta,
närmare 0,8 miljarder kronor, förklaras av lägre
inkomster än prognostiserat från skatt på öl. Den
1 januari 1997 ändrades ölbeskattningen och det
medförde lägre inkomster på grund av en lägre
skattesats på starköl. Dessutom minskade
inkomsterna då öl med en alkoholhalt om högst
2,8 volymprocent efter skatteändringen inte
längre beskattas. Båda dessa effekter
underskattades i prognosen.
Energiskatt
Utfallet för de skatter som redovisas under titeln
energiskatt blev 1,1 miljarder kronor lägre än i
statsbudgeten. I likhet med 1997 har 1998 varit
varmare än ett normalår. Det lägre utfallet beror
dock främst på lägre inkomster än förväntat från
energi- och koldioxidskatt på bensin, vilket
förklarar 0,9 miljarder kronor.
Bensinförbrukningen minskade under 1998 med
2,6 procent jämfört med 1997, istället för att som
antogs i prognosen till statsbudgeten öka med
1,2 procent.
Skatt på avfall
I statsbudgeten förutsattes införande av en
avfallsskatt per den 1 juli 1998. Prognosen om
0,3 miljarder kronor innebar en kvartalsuppbörd.
Ny införandetidpunkt beräknas bli den 1 januari
år 2000.
2000 Inkomster av statens verksamhet
Utfallet för inkomster av statens verksamhet
blev 37,5 miljarder kronor, vilket är 2,3 miljarder
kronor lägre än i statsbudgeten. De lägre
inkomsterna förklaras till största delen av
minskade utdelningsinkomster från Securum AB
och till en mindre del av ett lägre inlevererat
överskott från Riksbanken.
3000 Inkomster av försåld egendom
Utfallet för inkomster av försåld egendom blev
11,2 miljarder kronor, vilket är 3,8 miljarder
kronor lägre än i statsbudgeten. Uteblivna
försäljningar förklarar de lägre inkomsterna.
6000 Bidrag m.m. från EU
Bidrag m.m. från EU blev 1,4 miljarder kronor
lägre än i statsbudgeten. En del av differensen
förklaras av att exportbidragen och bidrag från
EG:s socialfond blev lägre än beräknat.
6.5 Skattekvot
Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika
definitioner av skattekvoten och i regel är de
internationellt bestämda. Den skattekvot som
presenteras i finansplanen är beräknad i enlighet
med nationalräkenskapernas (NR:s) definition,
som i sin tur följer FN:s rekommendationer.
Enligt nationalräkenskaperna beräknas kvoten
utifrån de skatter som betalas under ett visst år.
En skattekvot beräknad utifrån de periodiserade
skatterna visar istället hur stor del av årets BNP
som det offentliga tar i anspråk för skatter.
Denna kvot är oberoende av när i tiden den
skattskyldige väljer att betala sin skatt, vilket inte
är fallet med den skattekvot som beräknas i
enlighet med NR:s definition. En skatteändring
för ett visst år påverkar den periodiserade
skattekvoten för samma år medan detta inte
behöver vara fallet vid beräkningen av NR:s
skattekvot.
Andelen skattepliktiga transfereringar varierar
mycket mellan länderna inom OECD. Ett
alternativ vid internationella jämförelser är därför
att exkludera skatter på offentliga transfereringar
vid beräknig av skattekvoten. Som framgår av
tabell 6.14 tillhör Sverige den grupp av länder
inom OECD som har en hög andel
skattepliktiga transfereringar. Om skatten på
offentliga transfereringar exkluderas kommer
den uppmätta skattekvoten för Sveriges del att
minska med i storleksordningen 5–6
procentenheter.
Tabell 6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på
skattekvoten
Procent av BNP
0-0,5
0,5-3
5,0-6,0
Australien
Belgien
Danmark
Irland
Italien
Holland
UK
Norge
Sverige
USA
Tyskland
Källa: OECD.
I tabell 6.15 redovisas skattekvoten för perioden
1997–2002 dels enligt NR:s definition, dels
beräknad utifrån de periodiserade skatterna.
Dessutom redovisas den periodiserade
skattekvoten exklusive skatt på offentliga
transfereringar och den frivilliga delen av
kyrkoskatten. Vid beräkningen av skattekvoten
skall även vissa avgifter, som inte ingår i
redovisningen av de periodiserade skatterna,
läggas till. Till dessa hör bland annat
bankgarantiavgifter och avgifter till
kärnbränslefonden. I samtliga nedan redovisade
skattekvoter ingår de ovan nämnda avgifterna.
Tabell 6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot
Procent
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Skattekvot enl. NR
54,2
56,1
56,0
55,2
55,3
55,1
Periodiserad
skattekvot
54,2
55,3
55,4
55,1
55,1
55,0
Periodiserad
skattekvot exkl.
skatt på trans-
fereringar m.m.
49,2
50,2
50,3
50,2
50,2
50,1
7
Utgiftstak och utgifts-
ramar åren 2000-2002
7 Utgiftstak och utgiftsramar åren
2000–2002
7.1 Utgiftstak för staten
Regeringens förslag: Utgiftstaket för staten in-
klusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten fastställs till 810 miljarder kronor
för år 2002.
De budgetpolitiska målen innebär att statens
utgifter skall rymmas inom de av riksdagen
beslutade utgiftstaken och att det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn skall visa ett
överskott på i genomsnitt 2 procent av BNP över
en konjunkturcykel.
Utgiftstaket för staten är fördelat på 26
utgiftsområden (nr 1–25 samt 27),
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten, minskning av anslagsbehållningar
samt en budgeteringsmarginal. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket.
Statsskuldsräntorna exkluderas på grund av att
regeringen endast i begränsad utsträckning kan
påverka ränteutgifterna. Ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten består från och med år
1999 av delsektorerna AP-fonden och
premiepensionssystemet. Minskning av
anslagsbehållningar ingår som en post under
utgiftstaket, vilket innebär att den är medräknad
i saldot både för statsbudgeten och för de
offentliga finanserna. I denna proposition
föreslås ett utgiftstak för år 2002 samt en
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 t.o.m. 2002.
Våren 1996 beslutade riksdagen för första
gången om ett utgiftstak för staten. Utgiftstaket
var treårigt och gällde för åren 1997–1999. Våren
1997 beslutade riksdagen om utgiftstaket för år
2000 och våren 1998 om utgiftstaket för år 2001.
Med anledning av det reformerade
pensionssystemet beslutade riksdagen hösten
1998 om en teknisk justering av utgiftstaken för
åren 1999–2001. Riksdagen har fastställt
utgiftstaket för staten till 761 miljarder kronor
för år 2000 och 786 miljarder kronor för år 2001.
Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har
riksdagen även godkänt en beräkning av de
offentliga utgifterna. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn omfattar utgiftstaket för
staten samt den beräknade utgiftsnivån för
kommunerna reducerat för transaktioner mellan
stat, kommuner och ålderspensionssystemet.
Utgiftstaket för staten är av central betydelse
för att tydliggöra behovet av prioriteringar
mellan olika utgiftsområden. Oförmåga att
prioritera leder till att ekonomin överansträngs,
vilket i sin tur kan leda till inflation och
underskott i ett första skede och åtstramning och
arbetslöshet i ett andra skede. Vidare ger
utgiftstaket för staten den ekonomiska politiken
större trovärdighet och budgetpolitiken en
långsiktig inriktning med hög förutsägbarhet. På
grund av den fortgående internationaliseringen
av den svenska ekonomin kan det också vara
svårt att finansiera en okontrollerad
utgiftsutveckling med ett högre skatteuttag.
Utgiftstaket underlättar därför möjligheten att
uppnå målet för finansiellt sparande i den
offentliga sektorn.
För åren 2000–2001 ligger de tidigare
beslutade utgiftstaken fast på 761 respektive 786
miljarder kronor. För år 2002 föreslås ett
utgiftstak på 810 miljarder kronor. Utgiftstaket
som andel av BNP beräknas minska från 40,7
procent år 1999 till 39,6 procent år 2001.
Förslaget till utgiftstak för år 2002 innebär att
utgiftstaket detta år beräknas uppgå till 39,1
procent av BNP. Utgiftstaket ökar realt med i
genomsnitt 0,8 procent per år under perioden
1999–2002.
7.2 Preliminär fördelning på
utgiftsområden
Regeringens förslag: Den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000–2002 godkänns som riktlinje
för regeringens budgetarbete.
I budgetpropositionen för 1999 presenterades en
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och 2001.
Regeringen föreslår nu en reviderad preliminär
fördelning av utgifterna för dessa år samt en
preliminär fördelning för år 2002. Förslaget till
utgiftsramar för åren 2000–2002 samt differenser
i förhållande till de preliminära ramarna i
budgetpropositionen för 1999 redovisas i tabell
7.1.
Förslaget till utgiftsramar för år 2002 baserar
sig i normalfallet på föreslagna ramar för år 2001
som räknas upp med relevant prisindex.
Beräkningarna av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 - 2002 är baserade
på nu kända förutsättningar vad avser den
ekonomiska utvecklingen, volymutvecklingen
och effekten av gällande regelsystem och skall
därför betraktas som preliminära. Inför
budgetpropositionen för 2000 kan vissa
justeringar, främst av teknisk karaktär, komma
att göras. Beräkningen av s.k. pris- och
lönekänsliga anslag kan komma att justeras med
hänsyn till nya antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden
Miljoner kronor
Differens mot budget-
propositionen
2000
2001
2002
2000
2001
UO 1
Rikets styrelse
4 215
4 483
4 629
-48
-70
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 489
1 528
1 579
5
-53
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 770
5 837
5 919
-68
-88
UO 4
Rättsväsendet
22 143
22 377
22 707
-32
-190
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 828
2 858
2 889
-67
-73
UO 6
Totalförsvar
44 857
44 527
43 538
-584
-700
UO 7
Internationellt bistånd
12 458
13 298
13 164
-431
-571
UO 8
Invandrare och flyktingar
4 217
4 431
3 885
-18
-23
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
25 351
26 271
26 299
880
1 506
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
86 878
86 936
88 006
5 781
3 636
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
33 445
32 632
32 042
-308
-846
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
43 468
46 208
46 715
887
586
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
31 917
30 276
29 569
5 433
6 213
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
45 473
45 609
45 930
-3 408
-1 798
UO 15
Studiestöd
22 136
24 161
24 509
-1 605
-1 192
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
30 824
34 777
37 041
420
2 908
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 524
7 626
7 806
-72
-97
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggand
16 270
13 049
11 283
-1 031
-652
UO 19
Regional utjämning och utveckling
2 675
3 336
2 693
0
-1
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1 670
1 797
1 986
206
205
UO 21
Energi
1 196
1 914
1 729
-245
199
UO 22
Kommunikationer
25 260
24 674
25 001
-1 339
-915
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
12 725
13 203
13 222
-429
35
UO 24
Näringsliv
3 011
2 945
2 903
174
-21
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
102 217
104 697
106 317
-2 870
-2 570
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
77 405
73 089
52 917
405
909
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 435
21 454
22 269
-1 921
-647
Minskning av anslagsbehållningar
8 500
5 000
3 000
4 500
2 000
Summa utgiftsområden
695 357
698 994
679 548
4 216
7 692
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
617 952
625 905
626 631
3 811
6 783
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
139 464
144 035
149 696
-950
-2 398
Takbegränsade utgifter
757 416
769 940
776 327
2 860
4 385
Budgeteringsmarginal
3 584
16 060
33 673
-2 860
-4 385
Utgiftstak för staten
761 000
786 000
810 000
0
0
Det är flera faktorer som leder till reviderade
utgiftsområdesramar jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999. De nya satsningar
som regeringen redovisar i denna proposition är
medräknade. För att undvika ett överskridande
av utgiftstaket för år 2000 och för att målet om
ett finansiellt sparande i offentlig sektor på 2
procent av BNP år 2000 skall klaras, måste vissa
utgiftsreduktioner och senareläggningar av
planerade projekt m.m. genomföras. I förslaget
till preliminära utgiftsramar har avdrag gjorts för
de utgiftsbegränsningar som presenteras i denna
proposition. Utgiftsramarna har även ändrats till
följd av reviderade makroekonomiska
förutsättningar, förändrade antaganden om den
demografiska utvecklingen och vissa andra
volymfaktorer samt reviderad pris- och
löneomräkning. I tabell 7.2 har förändringen av
de takbegränsade utgifterna för åren 2000 och
2001 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999 delats upp på
dessa faktorer.
Tabell 7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan
Budgetpropositionen för 1999 och 1999 års ekonomiska
vårproposition till följd av förändrade förutsättningar,
volymfaktorer m.m.
Miljarder kronor
2000
2001
Takbegränsade utg. i budgetprop. för 1999
754,6
765,6
Utgiftsreformer
2,4
7,8
Utgiftsminskningar p.g.a. regeländringar
-12,4
-11,2
Makroekonomiska förändringar
1,8
2,6
Slutlig pris- och löneomräkning
-2,0
-2,1
Volymeffekter inom Socialdep. områden
8,6
7,4
Minskning av anslagsbehållningar
4,5
2,0
Övrigt
-0,1
-2,2
Takbegränsade utgifter i vårprop. 1999
757,4
769,9
Nya satsningar och besparingar
Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår det att de
nya satsningar och besparingar m.m. som
föreslås för åren 2000–2001 sammantaget
beräknas minska de takbegränsade utgifterna
med ca 8,0 miljarder kronor år 2000 och med ca
1,3 miljarder kronor år 2001. År 2002 innebär
förändringarna i stället att de takbegränsade
utgifterna ökar med ca 11,0 miljarder kronor i
förhållande till de utgiftsnivåer som följer av
befintliga regler. De föreslagna satsningarna
leder till utgiftsökningar på 2,4 miljarder kronor,
brutto, år 2000 och 7,8 miljarder kronor, brutto,
år 2001.
Utöver effekterna på de takbegränsade
utgifterna av de redovisade besparingarna
kommer regeringens förslag till förändring av
utjämningssystemet för kommuner och
landsting att medföra att de takbegränsade
utgifterna minskar med ca 2,1 miljarder kronor
per år. Eftersom utjämningsavgiften och
utjämningsbidraget minskar i samma omfattning
är förändringen statsfinansiellt neutral.
De föreslagna besparingsåtgärderna och
förslaget om förändring i nuvarande
utjämningssystem för kommuner och landsting
leder sammantaget till utgiftsminskningar på
12,4 miljarder kronor, brutto, år 2000 och
11,2 miljarder kronor, brutto, år 2001.
För åren 2000 och 2001 leder
regelförändringar till förändrade preliminära
utgiftsramar för främst följande utgiftsområden:
- Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg: besparing på
läkemedelsförmånen och satsning på bland
annat handikappade,
- Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp: besparing genom
bl.a. förändrade regler för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst och
förändrad antagandepoängsberäkning,
- Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn: besparing på
underhållsstöd och nya regler för beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst,
- Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv: minskade utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, delvis till
följd av förslaget om anställningsstöd för
arbetslösa med långa inskrivningstider vid
arbetsförmedlingen, som leder till ett minskat
behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
samt satsning på lönebidrag och
platsförmedling år 2000,
- Utgiftsområde 15 Studiestöd och 16
Utbildning och universitetsforskning:
besparing på Kunskapslyftet 2000–2001
genom att kunskapslyftet i stort ligger kvar på
samma nivå som 1999 resten av perioden fram
till och med första halvåret 2002, vilket
innebär att den tidigare planerade
utbyggnaden inte kan komma till stånd.
Satsning på högskoleplatser, forskning,
maxtaxa för barnomsorg, allmän förskola och
nytt studiestödssystem m.m. ,
- Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande:
besparing på bl.a. räntebidrag och lokala
investeringsprogram samt satsning på
byggforskning,
- Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård: satsningar inom
framtidsområdet Hållbara Sverige,
- Utgiftsområde 22 Kommunikationer:
besparing på bl.a. väghållning.
- Utgiftsramen för utgiftsområde 25 påverkas
dels av den föreslagna höjningen av det
generella statsbidraget fr.o.m. år 2001, dels
av att regeringens förslag till förändring i
utjämningssystemet för kommuner och
landsting minskar utgiftsramen. Utrymme
skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa
i barnomsorgen.
En beskrivning av förslagen till satsningar och
besparingar för åren 2000–2002 ges under
respektive utgiftsområde i avsnitt 7.4.
Makroekonomiska förändringar
I förslaget till utgiftsramar har hänsyn även tagits
till förändrade makroekonomiska förutsättningar
jämfört med vad som antogs i
budgetpropositionen för 1999. Totalt medför
ändrade makroekonomiska förutsättningar att de
takbegränsade utgifterna ökar med ca 1,8
miljarder kronor år 2000 och med ca 2,6
miljarder kronor år 2001 jämfört med
beräkningarna i budgetpropositionen för 1999
(se tabell 7.2).
Den öppna arbetslösheten beräknas nu bli 1,0
procentenheter högre år 2000 och 1,1
procentenheter högre år 2001 jämfört med vad
som antogs i budgetpropositionen. Av främst
denna anledning beräknas utgifterna för
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet bli ca 5 miljarder kronor högre år
2000 och ca 6 miljarder kronor högre år 2001.
Effekten på de takbegränsade utgifterna av
högre arbetslöshet motverkas delvis av bl.a.
följade makroekonomiska faktorer.
Utgifterna för basbeloppsanknutna
transfereringar inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom och inom
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten beräknas nu sammantaget bli ca 1
miljarder kronor lägre år 2000 och ca 2,5
miljarder kronor lägre år 2001 till följd av att
prisbasbeloppet för dessa år antas bli lägre
jämfört med vad som antogs i
budgetpropositionen för 1999.
Avgiften till Europeiska gemenskapen
minskar kraftigt år 2000 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 1999.
Större delen av denna minskning beror på att
Sverige år 2000 förväntas erhålla en
kompensation för det högre avgiftsuttag år 1999
som beror på att kronan vid årsskiftet 1998/99
blev svagare än tidigare beräknat.
Slutligen beräknas bruttonationalinkomsten
åren 2000-2001 uppgå till ett lägre belopp i
förhållande till vad som angavs i
budgetpropositionen för 1999. Detta medför att
utgiftsramen för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd blir lägre.
Slutlig pris- och löneomräkning
Slutlig pris- och löneomräkning av
förvaltningskostnadsanslagen för år 2000 baserar
sig på pris- och löneutvecklingen mellan 1997
och 1998 inom den konkurrensutsatta sektorn.
Löneutvecklingen har beräknats med
utgångspunkt i löneutvecklingen inom
tillverkningsindustrin. Den slutliga pris- och
löneomräkningen har medfört en viss
nedjustering av flertalet utgiftsområden jämfört
med de beräknade nivåer för åren 2000 och 2001
som presenterades i budgetpropositionen för
1999. För åren 2001 och 2002 görs en preliminär
beräkning av löne- och prisökningen på anslagen
för förvaltningsändamål. Den slutliga pris- och
löneomräkningen minskar anslagsnivåerna med
ca 2 miljarder kronor per år i förhållande till
beräkningen i budgetpropositionen för 1999.
Nedrevideringarna av anslagen har framför allt
skett inom löneintensiva utgiftsområden.
Volymeffekter
Ändrade antaganden om den demografiska
utvecklingen och andra volymfaktorer inom
Socialdepartementets områden innebär att
utgiftsramarna sammantaget ökar med ca 8,6
miljarder kronor år 2000 och med 7,4 miljarder
kronor år 2001.
I förhållande till vad som angavs i
budgetpropositionen för 1999 beräknas
utgifterna inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg bli ca 1,7 miljarder
kronor högre år 2000 och ca 2,5 miljarder kronor
högre år 2001, främst till följd att utgifterna för
läkemedelsförmånen förväntas bli högre på
grund av större volymer och dyrare läkemedel.
Effekten på utgiftsramen av dessa förändringar
motverkas delvis av den föreslagna besparingen
på läkemedelsförmånen.
Förändrade volymer inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
medför att utgiftsramen höjs med ca 6,1
miljarder kronor år 2000 och med ca 4,4
miljarder kronor år 2001, främst på grund av
ökad sjukfrån-
varo.
Utgiftsramarna påverkas också av att vissa
tidigare icke preciserade besparingar föreslås
genomföras med mindre belopp än planerat.
Detta gäller t.ex. inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn där
besparingen på underhållsstödet nu föreslås
uppgå till ett lägre belopp än vad som beräknades
i budgetpropositionen för 1999.
Minskning av anslagsbehållningar
För att ta hänsyn till den möjlighet som
myndigheter och regeringen har att föra över
medel till kommande budgetår ingår posten
Minskning av anslagsbehållningar under
utgiftstaket. Denna post är en prognos på
användningen av tidigare anslagna men ännu ej
förbrukade medel. Myndigheternas förbrukning
av anslagsbehållningar är en osäker faktor i
utgiftsberäkningen. Minskningen av
anslagsbehållningarna bedöms bli ca 8,5 miljarder
kronor år 2000, 5 miljarder kronor år 2001 och 3
miljarder kronor år 2002. De angivna beloppen
avser skillnaden mellan användningen av sparade
medel från tidigare budgetår och uppbyggandet
av nytt anslagssparande. Eventuellt utnyttjande
av anslagkredit ingår också i de angivna beloppen
för respektive år.
I budgetpropositionen för 1999 beräknades
minskningen av anslagsbehållningarna till 4
miljarder kronor år 2000 och till 3 miljarder
kronor år 2001. Anledningen till att posten
Minskning av anslagsbehållningar nu revideras
upp är bl.a. att användningen av
begränsningsbelopp för utgifterna på vissa anslag
år 1999 kan leda till en senareläggning av
anslagsförbrukningen (se avsnitt 5.3.1).
Förslaget till utgiftsramar och beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten och av förbrukningen av
anslagsbehållningarna innebär att de
takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till
757,4 miljarder kronor år 2000, 769,9 miljarder
kronor år 2001 och 776,3 miljarder kronor år
2002. För år 2000 beräknas de takbegränsade
utgifterna vara ca 2,9 miljarder kronor högre
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 1999. För år 2001 beräknas de takbegränsade
utgifterna nu vara ca 4,4 miljarder kronor högre.
7.3 Budgeteringsmarginal,
utnyttjande av saldoutrymme och
utgiftstak för offentlig sektor
7.3.1 Budgeteringsmarginalen och
saldoutrymmet
Den makroekonomiska utvecklingen och de
ekonomiska konsekvenserna av befintliga eller
beslutade regler kan bli annorlunda än de som
antas när ett utgiftstak fastställs. Eftersom ut-
giftstaket är nominellt och inte skall ändras till
följd av förändrade tillväxtförutsättningar skall
budgeteringsmarginalen utgöra en buffert mot
bl.a. högre prisnivå, lägre tillväxt och högre
arbetslöshet. Budgeteringsmarginalen skall också
utgöra en buffert mot den osäkerhet som följer
av systemet med möjlighet till anslagssparande
och utnyttjande av anslagskredit.
Budgeteringsmarginalen för det kommande
budgetåret skall rymma denna osäkerhet. Vad
gäller de därpå följande budgetåren skall
budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen
för framtida reformer på budgetens utgiftssida.
Budgeteringsmarginalen får inte innebära att
respekten för målen för finansiellt sparande i
offentlig sektor minskar, utan skall i första hand
ge flexibilitet och därmed förhindra revideringar
av utgiftstaket. Budgeteringsmarginalen ingår
inte i de tidigare redovisade saldoberäkningarna
för staten och den offentliga sektorn. Ett
ianspråktagande av budgeteringsmarginalen
försämrar därmed statens och den offentliga
sektorns finanser.
Budgeteringsmarginalen för år 1999 beräknas
uppgå till 1,2 miljarder kronor efter det att
hänsyn har tagits till föreslagna
besparingsåtgärder och beslutade
begränsningsbelopp för vissa anslag (se avsnitt
5.3). Budgeteringsmarginalen för år 2000
beräknas uppgå till ca 3,6 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen för år 2000 beräknas
därmed vara 2,9 miljarder kronor mindre än vad
som angavs i budgetpropositionen för 1999.
Regeringen kommer att mycket noga följa
utgiftsutvecklingen under åren 1999 och 2000
och kommer att återkomma med åtgärder om
dessa marginaler inte visar sig vara tillräckliga.
För år 2001 är budgeteringsmarginalen
betryggande stor. Budgeteringsmarginalen
beräknas uppgå till 16,1 miljarder kronor, vilket
är en minskning med ca 4,4 miljarder kronor
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 1999. Förslaget till utgiftstak för år 2002 i
avsnitt 7.1 innebär att budgeteringsmarginalen
för år 2002 beräknas uppgå till ca 34 miljarder
kronor.
Ju längre fram i tiden det aktuella budgetåret
ligger desto större är osäkerheten rörande såväl
den makroekonomiska utvecklingen som
effekterna av redan fattade beslut. Osäkerheten i
beräkningarna ökar därför över tiden. Den
budgeteringsmarginal som krävs för att hantera
osäkerhet måste därför vara större längre fram i
tiden. Denna bedömningen gjordes även i 1996
års ekonomiska vårproposition där principerna
för budgeteringsmarginalen redovisades.
Regeringen har nyligen beslutat att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att bedöma om
den nya budgetprocessens mål och intentioner
har infriats. I utredningsuppdraget ingår bl.a. att
bedöma om utgiftstakets nuvarande
konstruktion erbjuder tillräcklig flexibilitet inom
och mellan åren. Utredaren skall vidare analysera
hur olika former av osäkerhet och risker har
hanterats inom utgiftstaket och därvid belysa hur
budgeteringsmarginalen har använts. I detta
arbete ryms bl.a. att föreslå riktlinjer för den nivå
på budgeteringsmarginalerna för de kommande
tre åren som krävs för att nämnda osäkerheter
skall kunna hanteras. Betydande prognosfel kan
förekomma även under ett pågående budgetår,
bl.a. till följd av myndigheternas möjlighet att
utnyttja anslagssparande och anslagskredit. En
riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta nivå
under det pågående budgetåret, som innebär att
utgiftstaket med stor sannolikhet kan klaras utan
att besparingsåtgärder behöver vidtas, bör därför
också tas fram.
Utöver målet att statens och
ålderspensionssystemets utgifter skall rymmas
inom fastlagda utgiftstak är målet för det
finansiella sparandet i den offentliga sektorn
centralt. De mål som riksdagen tidigare fastställt
för åren 1999–2001 är ett finansiellt sparande i
den offentliga sektorn på 0,5 procent av BNP år
1999 och 2,0 procent av BNP åren 2000 och
2001. Av redogörelsen i avsnitt 4.1.2 framgår att
målet föreslås uppgå till 2,0 procent av BNP för
år 2002.
Vid oförändrade skatteregler kan den
offentliga sektorns skatteintäkter i stora drag
förväntas följa bruttonationalproduktens
utveckling under de kommande åren. Samtidigt
innebär förslaget till utgiftsramar i avsnitt 7.2 att
de offentliga utgifterna kommer att utvecklas
långsammare än BNP, trots att den offentliga
konsumtionen ökar realt. Det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn och den del av
överskottet som överträffar målsatta överskott -
det s.k. saldoutrymmet - kan därför förväntas
öka successivt över tiden. Beräkningarna i avsnitt
4.7 visar att ett saldoutrymme i princip saknas
för år 2000. Eftersom saldoutrymmet för detta år
är av samma storlek som budgeteringsmarginalen
torde saldomålet och utgiftstaket sätta en
ungefär lika stram restriktion för utgifterna. Från
och med år 2001 beräknas emellertid överskottet
i de offentliga finanserna överstiga det målsatta
överskottet. Som framgår av redovisningen i
avsnitt 4.7 förväntas det finansiella sparandet i
offentliga sektorn öka till ca 62 miljarder kronor
år 2001 och till ca 83 miljarder kronor år 2002.
Saldoutrymmet beräknas uppgå till ca 22
miljarder kronor år 2001 och ca 41 miljarder
kronor år 2002. Saldoutrymmet för åren 2001–
2002 antas i denna proposition
beräkningstekniskt tillföras hushållssektorn.
7.3.2 Beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn
Regeringens förslag: De offentliga utgifterna
beräknas till 1 077 miljarder kronor år 2000,
1 114 miljarder kronor år 2001 och 1 152
miljarder kronor år 2002.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas
som summan av det statliga utgiftstaket och de
beräknade kommunala utgifterna med avdrag för
interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. De interna
transaktionerna består huvudsakligen av olika
former av statsbidrag till kommunsektorn och av
de statliga ålderspensionsavgifter som förs från
staten till ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1999.
Att riksdagen skall godkänna ett tak för hela den
offentliga sektorn motiveras bl.a. med att det är
de offentliga utgifterna som på sikt är avgörande
för skatteuttagets nivå.
Utgiftstaket har en annan innebörd för den
kommunala sektorn än för staten. Eftersom
kommunernas utgifter inte fastställs av riksdagen
kan riksdagen inte direkt påverka storleken på
dessa utgifter. I det statliga utgiftstaket ingår
dock statens bidrag till kommunerna, vilket
innebär att riksdagen indirekt påverkar de
kommunala utgifternas storlek.
Riksdagen fastställde under hösten 1998
beräkningen av den offentliga sektorns utgifter
till 1 050 miljarder kronor för år 1999, 1 075
miljarder kronor för år 2000 och 1 113 miljarder
kronor för år 2001. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn revideras nu i förhållande till
de beräkningar som gjordes i
budgetpropositionen för 1999 till följd av en
reviderad beräkning av kommunal konsumtion
och interna transaktioner. Av posten interna
transaktioner år 1999 på 178 miljarder kronor
utgörs 159 miljarder kronor av transaktioner
mellan staten och den kommunsektorn och ca 19
miljarder kronor av transaktioner mellan
statsbudgeten och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn åren 1999–2002 beräknas till
1 051, 1 077, 1 114 respektive 1 152 miljarder
kronor.
Tabell 7.3 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Staten inkl. ålders-
pensionssystemet
720
753
761
786
810
Kommunerna
466
476
492
510
526
Interna transaktioner
151
178
175
182
184
Summa
1 035
1 051
1 077
1 114
1 152
Procent av BNP
57,4
56,9
56,3
56,0
55,6
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.
7.4 Beskrivning av utgiftsområde
1–27
Utgiftsområde 1:
Rikets styrelse
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
4 328
4 180
4 730
4 215
4 483
4 629
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
statschefen, riksdagen och dess myndigheter,
regeringen, centrala myndigheter samt
mediefrågor. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till ca 4,2 miljarder
kronor, varav 2,4 miljarder kronor till regeringen
m.m., 0,9 miljarder kronor till riksdagen och dess
myndigheter samt 0,7 miljarder kronor till
mediefrågor.
Utgiftsområdesramen är beräknad med
hänsyn till Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd år 2001.
Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
1 981
1 705
1 743
1 489
1 528
1 579
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter
som Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret,
Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet,
Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår vissa
administrativa kostnader för statsskuldens
upplåning och låneförvaltning, vissa
tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens
revisorer. För år 1999 uppgår de totala anslagen
enligt statsbudgeten till 1,7 miljarder kronor,
varav 1,6 miljarder kronor till centrala
myndigheter och nämnder.
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
5 864
5 811
6 025
5 770
5 837
5 919
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. För 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
ca 5,8 miljarder kronor, varav ca 4,7 miljarder
kronor till skatteförvaltningen.
Riksskatteverket har i anslutning till budget-
underlaget i en fördjupad resursanalys bl.a. tagit
upp det långsiktiga resursbehovet för
kontrollverksamheten. Samtidigt har
Riksrevisionsverket i flera projekt behandlat
skattekontrollen och dess effekter och en
granskning har även gjorts av Riksdagens
revisorer. Det finns således ett omfattande
material att ta ställning till vad gäller
skattekontrollens inriktning och omfattning och
regeringen avser att redovisa sin bedömning i
budgetpropositionen för år 2000.
Under våren 1999 kommer Tullverket att
omorganiseras. Myndigheten förändras från att
bestå av Generaltullstyrelsen och tolv regionala
myndigheter till att vara en myndighet med en
central ledning och sex tullregioner. Organi-
sationen har utformats för att ge bättre
förutsättningar för en enhetlig tillämpning av re-
gelverk och rutiner. Den kommer även att
innebära en effektivisering av arbetet i och med
att fler personer kommer att arbeta i den
operativa verksamheten och färre inom
administrationen. Resurserna kommer att
koncentreras till de områden där trafiken är som
mest intensiv. Sammantaget bör detta enligt
regeringen bl.a. resultera i en effektivare
kontrollverksamhet.
Inom Tullverket pågår ett utvecklings- och
effektiviseringsarbete bl.a. inom det s.k. RISK-
projektet. Projektet vidareutvecklas nu inom
Tullverket vilket bör ge en ännu effektivare
tullhantering i framtiden och därmed även en
ökad kvalitet och träffsäkerhet i kontrollarbetet.
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 413
21 919
22 365
22 143
22 377
22 707
Utgiftsområdet omfattar polisen,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen,
kriminalvården, exekutionsväsendet,
Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket
och Gentekniknämnden. För år 1999 uppgår de
totala anslagen enligt statsbudgeten till 21,9
miljarder kronor, varav polisväsendet svarar för
ca 12 miljarder kronor.
Från år 2000 tillförs rättsväsendet ytterligare
150 miljoner kronor för fortsatt modernisering
av rättsväsendet. En viktig fråga i detta
sammanhang, inte minst när det gäller arbetet
inom åklagarväsendet, är att utveckla
bekämpningen av ekonomisk brottslighet,
inklusive miljöbrottslighet. Avvecklingen av de
allmänna advokatbyråerna medför engångsvisa
kostnader för domstolsväsendet.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
när det gäller de medel för åren 2001 och 2002
som behövs för att fullfölja statsmakternas
intentioner i fråga om utvecklingen av
rättsväsendet.
Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
2 638
2 871
3 011
2 828
2 858
2 889
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak
utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet
och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till
vissa internationella organisationer,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor,
information om Sverige i utlandet samt
Europainformation. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder
kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen
uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till
internationella organisationer till 1 miljard
kronor.
Utgiftsområdet beräknas minskas med 50
miljoner kronor från år 2000 på grund av en
besparing på bidrag till vissa internationella
organisationer.
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
42 409
44 108
45 609
44 857
44 527
43 538
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och civila försvaret, Kustbevakningen,
nämnder samt stödverksamhet till det militära
och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår
även internationell fredsfrämjande verksamhet
med svensk militär trupp utomlands. För år 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
44,1 miljarder kronor, varav 39,8 miljarder
kronor till det militära försvaret, 2,5 miljarder
kronor till det civila försvaret och 1,8 miljarder
kronor till övrig verksamhet.
Regeringen beslutade den 8 mars 1999 om
prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat
försvar. I propositionen föreslår regeringen att
nästa försvarsbeslut skall omfatta åren 2002 -
2004. Regeringen lägger vidare fram förslag till
säkerhetspolitiska mål och till försvarspolitikens
inriktning. Regeringen lägger också fram förslag
till inriktning avseende den ekonomiska ramen
för utgiftsområdet, som för varje år under
perioden 2002–2004 skall vara 4 miljarder kronor
mindre än ramen för år 2001 samt att ett
omställningsbidrag anslås med 3 miljarder
kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år
2003. Vidare föreslås att den s.k. teknikfaktorn
avskaffas fr.o.m. år 2000.
Förslagen i nämnda proposition innebär inga
förändringar av de ekonomiska ramarna för
utgiftsområdet för innevarande
försvarsbeslutsperiod. Däremot anger regeringen
att åtgärder bör vidtas redan fr.o.m. innevarande
budgetår, dels för att möjliggöra minskningen av
den ekonomiska ramen under nästa
försvarsbeslutsperiod, dels för att kunna hantera
problemen under innevarande
försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den
planerade verksamheten inte ryms inom de
beslutade ekonomiska ramarna.
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
11 479
11 900
11 985
12 458
13 298
13 164
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
internationellt utvecklingssamarbete samt
samarbete med Central- och Östeuropa. För år
1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 11,9 miljarder kronor, varav
11,1 miljarder kronor till utvecklingssamarbete
med utvecklingsländer och 0,8 miljarder till
samarbete med Central- och Östeuropa.
Den totala biståndsramen 1999 (inklusive
utgifter som redovisas under andra
utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor
motsvarande 0,705 procent av
bruttonationalinkomsten (BNI). Ramen för år
2000 beräknas till 0,72 procent av BNI, vilket
motsvarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år
2001 till 0,73 procent av BNI och år 2002 till 0,74
procent av BNI.
Från biståndsramen avräknas vissa
asylkostnader, medel för EU:s gemensamma
bistånd samt administration m.m. Avräkningens
storlek för åren 2001 och 2002 beräknas utifrån
vid budgeteringstillfället tillgängligt
prognosunderlag.
Regeringen kommer under året att föra en
bedömning av de kort- och långsiktiga
konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för
innevarande år.
Ett program för samarbetet med Central- och
Östeuropa har beslutats av riksdagen för
perioden 1999 - 2001 som totalt omfattar 2,4
miljarder kronor.
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
4 186
4 324
4 436
4 217
4 431
3 885
Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och
integrationspolitik. I området ingår även delar av
storstadspolitiken. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 4,3 miljarder
kronor, varav 1,8 miljarder kronor till
migrationspolitiken och 2,5 miljarder kronor till
integrationspolitiken.
I förhållande till tidigare antaganden i
budgetpropositionen för 1999 bedöms nu att fler
asylsökande än beräknat kommer att erhålla
uppehållstillstånd. Antalet asylsökande från Irak
och före detta Jugoslavien fortsätter att ligga på
samma höga nivå som redovisades i
budgetpropositionen för 1999. Det har
emellertid visat sig att fler personer från dessa
länder har skyddsbehov och att färre avvisningar
kommer att kunna genomföras än vad som då
antogs. Den senaste utvecklingen i
Förbundsrepubliken Jugoslavien ger dessutom
anledning till stor oro. Sverige har åtagit sig att
ge tillfälligt skydd för upp till 5 000 personer av
de fördrivna från Kosovo som idag befinner sig i
dess närområde. Antalet registrerade i Statens
invandrarverks mottagandesystem kan därför
också komma att bli högre än vad som tidigare
beräknats för innevarande år. Regeringen
kommer att noga följa utvecklingen inom
området vad gäller prognoser och utgifter samt
vid behov återkomma i budgetpropositionen för
2000.
I betänkandena Ökad rättsäkerhet i
asylärenden NIPU (SOU 1999:16) och
Uppehållstillstånd på grund av anknytning
(SOU 1997:142) behandlas den s.k. tvåårsregeln
för misshandlade kvinnor. Den s.k. tvåårsregeln
innebär i regel att den utländska parten inte har
rätt till uppehållstillstånd i Sverige om
förhållandet upphör innan två år har gått.
Betänkandena kommer under våren 1999 att
remitteras.
Satsningen på Ett Sverige för alla fortsätter att
vara ett prioriterat område (avsnitt 1.4.3) och
regeringen har beräknat anslag för
utvecklingsinsatser i storstädernas utsatta
bostadsområden även för år 2002.
Från och med år 2000 beräknas 10 miljoner
kronor per år för kostnader till följd av
regeringens aviserade proposition om en samlad
minoritetspolitik med inriktning på skydd för de
nationella minoriteterna och de historiska
minoritetsspråken. Medlen bör enligt
regeringens bedömning tills vidare ligga under
utgiftsområde 8. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2000 med
förslag till hur de anvisade medlen skall fördelas
mellan de utgiftsområden och anslag som berörs
av minoritetspolitiken.
Från och med år 2000 minskas anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder, anslagspost 3
Återvandringsinsatser m.m. och B3
Integrationsåtgärder med 10 miljoner kronor
vardera.
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
23 124
24 012
24 574
25 351
26 271
26 299
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
hälsovård, sjukvård och social omsorg. För år
1999 uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten
till 24 miljarder kronor, varav 16,9 miljarder
kronor avser hälsovård och sjukvård, 6,6
miljarder kronor avser social omsorg och 0,5
miljarder kronor avser Socialstyrelsen samt stöd
till forskning.
Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en
mindre del av de samlade offentliga utgifterna för
hälso- och sjukvård och social omsorg.
Huvudmannaskapet för dessa verksamheter
ligger huvudsakligen hos kommuner och
landsting. Statens stöd till den kommunala
sektorn utgår främst från utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner.
Den 1 januari 1999 omstrukturerades
ersättningssystemet för vuxentandvården. Det är
enligt regeringens uppfattning mycket angeläget
att effekterna av det reformerade systemet noga
följs och utvärderas. Regeringen har därför gett
Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att följa
och analysera effekterna av det reformerade
tandvårdsstödet. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 1 april 2000.
Riksdagen har gett regeringen tillkänna (bet.
1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104) att överväga
om rätten till personlig assistans kan utvidgas så
att den som erhållit assistans före 65 års ålder får
behålla den även efter 65–årsdagen. De
ekonomiska konsekvenserna har utretts.
Beroende på hur reglerna utformas och vilka
antaganden som görs av bl.a. hjälpbehov och
antalet personer, skulle den ackumulerade
kostnadsökningen för den statliga
assistansersättningen till följd av en utvidgning
av rätten till personlig assistans komma att uppgå
till 1,3–1,9 miljarder kronor fullt genomförd.
Enligt regeringens bedömning torde således de
ekonomiska konsekvenserna av en sådan
utvidgning av reformerna bli betydande. Med
tanke på utvidgningens omfattning och
osäkerhet i kostnadsberäkningarna krävs
ytterligare beredning innan något
ställningstagande kan göras. Regeringen vill dock
erinra om vad som sägs i propositionen Stöd och
service till vissa funktionshindrade
(1992/93:159) att det ofta kan vara lämpligt att
kommunen fortsätter att ge insatser i former
som liknar personlig assistans.
Prognoser för det nuvarande anslaget för
statlig assistansersättning tyder på att det finns
risk för utgiftsökningar under den kommande
treårsperioden. Mot bakgrund av den osäkerhet
som föreligger angående utvecklingen av både
antalet personer och hjälpbehov, gör regeringen
bedömningen att de volymantaganden som låg
till grund för de beräknade nivåerna i
budgetpropositionen för 1999 tills vidare bör
kvarstå som utgångspunkt för de beräknade
utgiftsnivåerna för perioden 2000 - 2002.
Regeringen avser att följa utvecklingen noga.
Regeringen har idag i propositionen Vissa
ändringar i läkemedelsförmånen m.m.
(1998/99:106) föreslagit att beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen
skall höjas med 500 kronor från 1 300 till 1 800
kronor. Ändringen skall gälla fr.o.m. den 1 juni
1999 och beräknas innebära en
kostnadsreducering om 1,4 miljarder kronor på
helårsbasis.
Även med beaktande av den föreslagna
besparingsåtgärden tyder nuvarande prognoser
på att det finns risk för ytterligare
utgiftsökningar under den kommande
treårsperioden. Regeringen avser att följa
utvecklingen noga.
Regeringen föreslår vidare på tilläggsbudget
att ett nytt anslag förs upp på statsbudgeten år
1999. Medlen avser ersättning till personer som
steriliserats mot sin vilja under perioden 1935 -
1975. Regeringen bedömer att de sammanlagda
utgifterna för denna ersättning kommer att
uppgå till ca 180 miljoner kronor under åren
1999 - 2001, vilket har beaktats i förslaget till
utgiftsområdesram.
Inom den ram som beräknats för
utgiftsområdet för perioden 2000–2002 avser
regeringen föreslå att 55 miljoner kronor årligen
fördelas till handikappområdet för
kompetensutveckling, forskning, verksamhets-
och teknikutveckling, förstärkt tillsyn samt
ytterligare medel till handikapporganisationerna.
Vidare har 90 miljoner kronor årligen avsatts
inom ramen för införande av personliga ombud
för psykiskt funktionshindrade.
Ytterligare medel har beräknats för bilstöd till
handikappade för åren 2000 och 2001. För
närvarande pågår en översyn av regelverket för
bilstödet.
I förslaget till ram ingår ytterligare medel till
Smittskyddsinstitutet från och med år 2000.
Medel har även avsatts för bidraget till hälso- och
sjukvården under år 2000 för avveckling av
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut,
SPRI, samt fr.o.m. år 2001 för fortsatta
utvecklingsinsatser inom hälso- och sjukvården.
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
39 685
80 503
84 893
86 878
86 936
88 006
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkrings-
förmåner som lämnas vid ohälsa. Från och med i
år ingår även arbetsskadeförsäkringen och
ersättning för statligt personskadeskydd i
utgiftsområdet. Utgifterna för allmän
tilläggspension (ATP) i form av förtidspension
redovisas fr.o.m. år 1999 under anslaget
förtidspensioner. Utgiftsområdet omfattar även
administrationskostnaderna för
socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna.
För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 80,5 miljarder kronor, varav ca
75,1 miljarder kronor avser förmåner vid ohälsa
och 5,4 miljarder kronor avser
socialförsäkringsadministrationen.
På grund av den kraftigt ökade sjukfrånvaron
kommer utgifterna för sjukförsäkringen för 1999
att öka i förhållande till tidigare beviljade medel.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga i
samband med budgetpropositionen för 2000.
Den ökade sjukfrånvaron leder även till att de
beräknade utgiftsnivåerna i sjukförsäkringen i
budgetpropositionen för år 1999 ligger lägre än
de prognostiserade utgifterna för perioden 2000 -
2002. Regeringen avser därför föreslå att
ytterligare resurser för åren 2000 - 2002 tillförs.
Vidare avser regeringen att inom kort tillsätta en
utredning för att dels analysera orsakerna till den
kraftiga utgiftsutvecklingen, dels föreslå åtgärder
för att dämpa densamma. Regeringen avser att
återkomma med förslag till åtgärder senast i den
ekonomiska vårpropositionen år 2000.
Förslaget till beräknad utgiftsområdesram
åren 2001–2002 innebär att den prognostiserade
utgiftsutvecklingen avseende sjukförsäkring och
förtidspensioner måste brytas för att balans skall
uppnås mellan förväntade utgifter och beräknade
ramar.
Förslag om ny och förändrad beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kommer
att föreläggas riksdagen senare i år. Förändringen
kommer att leda till vissa utgiftsminskningar för
sjukförsäkringen fr.o.m. år 2000.
Ytterligare utgiftsreducerande åtgärder
föreslås genomföras för att dämpa utgiftstrycket
inom utgiftsområdet. En sänkning av medlen för
rehabiliteringsinsatser med 50 miljoner kronor
per år är inkluderad i förslaget till
utgiftsområdesram fr.o.m. år 2000.
I samband med avvecklingen av
Riksförsäkringsverkets sjukhus och
ombildningen av verksamheten till
Försäkringsmedicinskt centrum minskar
utgiftsbehovet med 20 miljoner kronor år 2000
och 50 miljoner kronor från och med år 2001.
Effekten av förändringen har beaktats i förslaget
till ram från och med år 2000.
Förändrade regler för beräkning av
antagandepoäng i samband med beslut om
förtidspension föreslås träda i kraft år 2000.
Åtgärden har beaktats vid beräkningen av
utgiftsområdesramen och bedöms leda till
utgiftsminskningar med ca 70 miljoner kronor år
2000, ca 200 miljoner kronor år 2001 och ca 320
miljoner kronor år 2002. Vidare föreslås s.k.
vilande förtidspension införas fr.o.m. år 2000.
Förslaget innebär rätt att under en period få
möjlighet att pröva sin arbetsförmåga samtidigt
som rätten till beviljad förtidspension kvarstår.
Regeringen bedömer att åtgärden kommer att
leda till minskade utgifter för
förtidspensionsförmåner med ca 90 miljoner
kronor per år vilket även är beaktat vid
beräkningen av utgiftsområdesramen.
Regeringen återkommer med detaljerade förslag
på dessa båda punkter i budgetpropositionen för
2000.
Regeringen avser också att tillsätta en intern
arbetsgrupp som skall utreda utgiftsutvecklingen
inom förtidspensionerna och lämna konkreta
förslag till åtgärder. Arbetsgruppen skall vara
klar i sådan tid att regeringen kan lämna förslag i
2000 års ekonomiska vårproposition.
Arbetslinjen skall vara en övergripande
utgångspunkt för förslagen.
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
62 684
34 315
34 332
33 445
32 632
32 042
Utgiftsområdet omfattar dels folkpension för de
ålderspensionärer som saknar ATP, dels
pensionstillskott i form av ålderspension. Vidare
ingår såväl ATP som folkpension i form av
efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till
pensionärer samt delpension. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 34,3
miljarder kronor. Därav svarar ålderspensionerna
för ca 11,5 miljarder kronor,
efterlevandepensionen till vuxna för ca 12,7
miljarder kronor samt bostadstillägget till
pensionärer för ca 9,8 miljarder kronor.
Jämfört med 1999 års anslagsnivå beräknas
utgifterna för år 2000 och framöver minska
något, främst på grund av att andelen
pensionärer med ATP ökar och att färre
pensionärer därmed är berättigade till
pensionstillskott. Av samma anledning minskar
även utgifterna för bostadstillägg till pensionärer.
I samband med att beslutet togs att införa ett
nytt ålderspensionssystem, beslutades även att
delpensionen skall avvecklas. I och med att åld-
erspension enligt de nya reglerna kommer att
utbetalas från och med år 2001 skall inga nya
delpensioner beviljas.
För att kompensera ekonomiskt utsatta
grupper för den höjning av högkostnadsskyddet
i läkemedelsförmånen, som regeringen idag
föreslagit i propositionen Vissa ändringar i
läkemedelsförmånen m.m. (prop. 1998/99:106),
lämnas i samma proposition förslag om att höja
pensionstillskottet med 1,4 procentenheter,
vilket innebär en höjning med 509 kronor om
året för en pensionär med fullt pensionstillskott.
Förslaget påverkar även anslag under
utgiftsområde 10.
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
35 910
39 896
41 081
43 468
46 208
46 715
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska
stöd till barnfamiljer. Stödet utgörs av allmänna
barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive
havandeskapspenning, underhållstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner,
folkpension och ATP i form av barnpension och
vårdbidrag till familjer med handikappade barn.
För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 39,9 miljarder kronor.
Regeringen avser att föreslå ett nytt system
för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
(SGI). Förslaget innebär att större vikt läggs vid
att beräkna den förväntade inkomsten.
Förslag till nytt system för underhållsstöd
lämnas i regeringens proposition 1998/99:78
Beräkning av återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar
m.m. Förslaget innebär en höjning av
grundavdraget till 72 000 kronor samt en
justering av procentsatserna för fastställande av
återbetalningsbelopp. Regeringen avser vidare att
föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid
växelvis boende.
Regeringen avser vidare att tillsätta en särskild
utredare för att utreda utgiftsutvecklingen inom
underhållsstödet och lämna förslag till
utgiftsbegränsande åtgärder. Härvid bör även
frågan om inkomstunderlag för
underhållsskyldiga prövas. Utredningen bör ske i
ett samlat familjepolitiskt perspektiv och förslag
till konkreta utgiftsminskande åtgärder skall
kunna lämnas senast i den ekonomiska
vårproposition år 2000.
Regeringen avser att höja barnbidragen. En
första höjning sker år 2000 med 100 kronor per
barn och månad och med ytterligare 100 kronor
år 2001. Flerbarnstillägget höjs i motsvarande
mån.
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
37 331
33 789
33 544
31 917
30 276
29 569
Utgiftsområdet omfattar bidrag till
arbetslöshetsersättning och
lönegarantiersättning. Inom utgiftsområdet
finansieras inkomstrelaterad arbets-
löshetsersättning, grundbelopp,
utjämningsbidrag, ersättning till dem som får
tillfällig avgångsersättning och
generationsväxling samt den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen.
Vidare finansieras utbetalning av ersättning till
arbetstagare för lönefordringar vid konkurs. För
år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till ca 33,8 miljarder kronor, varav
ca 32,8 miljarder kronor utgörs av bidrag till
arbetslöshetsersättning och åtgärderna ovan och
ca 1 miljard kronor utgörs av bidrag till
lönegarantiersättning.
Nya antaganden om den ekonomiska
utvecklingen och arbetslösheten, jämfört med
dem som gjordes i budgetpropositionen för
1999, leder till att utgifterna inom utgiftsområdet
beräknas öka.
Genom riksdagens beslut med anledning av
propositionen om en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet.
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades
grunden för en långsiktigt stabil
arbetslöshetsförsäkring. I vissa av frågorna som
berördes i propositionen avser regeringen att
återkomma till riksdagen. År 1998 tillsattes en
utredning som fick i uppdrag att bl.a. se över
frågan om deltidsbegränsningen i
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har
lämnat sitt slutbetänkande, DELTA
Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb
och arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). År
1998 tillsattes dessutom en arbetsgrupp för att
utreda frågan om en indexering av
dagpenningbeloppets högsta och lägsta nivå.
Arbetsgruppen har lämnat en rapport,
Indexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i
arbetslöshetsförsäkringen (Ds 1999:10).
Förslagen från utredningen och arbetsgruppen
kommer att remissbehandlas.
Eftersom arbetslöshetsförsäkringen skall vara
en omställningsförsäkring har den stor betydelse
för arbetsmarknadens funktionssätt, inte minst i
en uppåtgående konjunktur.
Näringsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp
för att se över regeltillämpningen m.m. inom
arbetslöshetsförsäkringen vad gäller kraven på
omställning. Översynen skall ta sikte på att
förbättra försäkringens samverkan med
arbetsmarknadspolitiken i övrigt. Arbetsgruppen
skall mot bakgrund av det grundläggande kravet
på att stå till arbetsmarknadens förfogande, som
ställs för rätten till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen, lämna förslag på
preciseringar vad gäller pendlingsavstånd, byte av
yrkesområde, byte av bostadsort och acceptabel
lönenivå etc. Syftet skall vara att inom ramen för
ekonomisk trygghet och rättssäkerhet för den
enskilde stimulera de arbetslösa att snabbare få
arbeten med nya yrkespositioner och på så sätt
underlätta och främja omställningen på
arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall vidare
analysera arbetsförmedlingarnas
kontrollfunktion och föreslå de förbättringar
som kan behövas. I uppdraget ingår också att se
över hur tillsynen bör organiseras.
Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget senast
den 15 september 1999.
Förmånsrättskommittén har genom
tilläggsdirektiv (dir. 1997:2) haft i uppdrag att
lämna förslag till hur statens kostnader för
lönegarantin skall minska med 300 miljoner
kronor på årsbasis. Förmånsrättskommittén har i
sitt betänkande Nya förmånsrättsregler (SOU
1999:1) i februari 1999 lämnat förslag som nu är
föremål för remissbehandling. Förslagen
beräknas kunna träda i kraft senast den 1 juli år
2000. Av den anledningen bedömer regeringen
att prognosen för förbrukningen av anslaget för
innevarande år blir ca 1 miljard kronor. Därför
bör besparingen på 150 miljoner kronor återföras
till anslaget. Detta finansieras från
utgiftsområdet 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
47 668
48 274
47 553
45 473
45 609
45 930
Utgiftsområdet omfattar till största delen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
och arbetslivsfrågor, samt Europeiska
socialfonden. Vidare ingår tillsynsmyndigheter
och forskningsmyndigheter inom
arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, Institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.
myndigheter samt de av staten helägda bolagen
Samhall AB och AmuGruppen AB. Under
utgiftsområdet återfinns också utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder samt statliga
arbetsgivarfrågor. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till ca
48,3 miljarder kronor, varav utgifterna för
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder svarar för ca 22 miljarder kronor.
Jämfört med de preliminära
utgiftsområdesramarna som redovisades i
budgetpropositionen för 1999 minskas
utgiftsområdet med 3 408 miljoner kronor år
2000 och 1 798 miljoner kronor år 2001.
Skillnaden förklaras huvudsakligen av minskad
omfattning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
samt de förändringar i anställningsstödet som
regeringen föreslår på tilläggsbudget.
Omläggningen till en mer tillväxtinriktad
arbetsmarknadspolitik fortsätter med
tyngdpunkt på platsförmedling och
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för att
motverka uppkomsten av s.k. flaskhalsar.
Regeringen kommer vidare att satsa särskilt på
utsatta grupper. Vidare fortsätter arbetet med att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen
fortsätter att utvecklas för att i högre grad bidra
till en effektiv matchning mellan efterfrågan och
utbud av arbetskraft. Regeringen tillsätter därför
en utredning med uppgift att snarast se över
arbetsmarknadsutbildningens organisation och
effektivitet samt den framtida
arbetsmarknadsutbildningen. I uppdraget ingår
även att tydliggöra gränsdragningen mellan
reguljär utbildning och
arbetsmarknadsutbildning samt att se över
möjligheterna till samplanering för att undvika
dubbleringar och för att uppnå ett bättre
resursutnyttjande. Utgångspunkten är att den
reguljära utbildning som bedrivs inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning, i likhet med idag,
enbart ges till utsatta grupper. Mot denna
bakgrund är det angeläget att
arbetsförmedlingarna fortsättningsvis prioriterar
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna vad
gäller deltagande i t.ex. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, så att inte regelförenklingar och
minskade åtgärdsvolymer leder till ökad
utförsäkring. Vidare kommer regeringen att
föreslå en ettårig försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för redan anställda inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Regering avser vidare att under våren 1999
förhandla med SwIT-yrkesutbildning (ideell
förening bildad av Industriförbundet och IT-
företagen) om att utöka antalet elevplatser inom
ramen för det nationella programmet för IT-
utbildning. Regeringen avser även att göra det
möjligt för statliga anordnare av arbetspraktik
inom natur- , skogs- och
kulturmiljövårdsområdet att erhålla ersättning
för kringkostnader.
För att säkerställa att de regionala
kompetensråden skyndsamt kan börja fungera
väl i rådande uppgång på arbetsmarknaden skall
deras roll och uppgifter förtydligas.
Det arbetsmarknadspolitiska regelverket skall
reduceras väsentligt samt fokuseras på
arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter.
Regelverket skall säkerställa
konkurrensneutralitet samt minimera
undanträngnings- och inlåsningseffekter.
Regeringen avser att återkomma om detta i
budgetpropositionen för 2000.
Under budgetåret 1999 kan
Arbetsmarknadsverket (AMV) använda
sammantaget 850 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2000 föreslå riksdagen
att AMV under år 2000 fortsatt får använda 700
miljoner kronor till personalförstärkningar inom
ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av
detta belopp skall 100 miljoner kronor användas
för att särskilt stärka invandrares ställning på
arbetsmarknaden. De extra personalresurser som
tillförs möjliggör för AMV att i samarbete med
kommunerna förbättra tillgången på
praktikplatser i samband med sfi-utbildningen
(svenska för invandrare).
Regeringen avser vidare att under hösten
initiera en försöksverksamhet med inriktning på
att pröva nya metoder och aktörer i syfte att
finna effektivare former för att förmedla arbeten
till arbetslösa invandrare samt i övrigt öppna nya
vägar till arbete. För att öka möjligheten för
utsatta grupper att komma in på
arbetsmarknaden föreslår regeringen på
tilläggsbudget att anställningsstödet bör
förstärkas och förlängas när det gäller anställning
av arbetslösa med särskilt långa inskrivningstider
på arbetsförmedlingen. Vidare skall
anställningsstödet omformas från ett
kontantbidrag till en kreditering av skattekontot
för arbetsgivare som anställer en person med
anställningsstöd.
Regeringen återkommer också med ett förslag
om inrättandet av valideringsorgan för utländsk
yrkeskompetens och gymnasieutbildning för att
förbättra invandrares möjligheter till inträde på
den svenska arbetsmarknaden. Regeringen
kommer att ge AMV i uppdrag att genomföra
pilotprojekt under hösten 1999. Utgångspunkten
för förslaget är betänkandet Validering av
utländsk yrkeskompetens (SOU 1998:165).
För att förbättra möjligheterna för
funktionshindrade att få arbete avser regeringen
att föreslå riksdagen att tillföra anslaget för
särskilda åtgärder för arbetshandikappade
ytterligare 30 miljoner kronor från och med år
2000 utöver de 90 miljoner kronor som
regeringen föreslår på tilläggsbudget. Därutöver
avser regeringen att göra en översyn av de
stödformer inom arbetsmarknadspolitiken som
riktas till arbetshandikappade i syfte att öka
träffsäkerheten och kvaliteten i dessa insatser.
Regeringen ser allvarligt på problemen med de
stora rekryteringsbehoven inom vården och
omsorgen. För att se över problematiken har
regeringen tillsatt Kommissionen för rekrytering
till vård och omsorg. Kommissionen har till
uppgift att kartlägga rekryteringsbehoven samt
föreslå åtgärder för att underlätta rekrytering av
personal till vård- och omsorgssektorn.
Kommissionens arbete skall vara slutfört den 31
juli 1999.
Regeringen avser att föreslå att en satsning på
kompetensutveckling för anställda genomförs
åren 2000-2002. Kompetensutveckling är i första
hand ett ansvar för parterna på arbetsmarknaden.
Utgångspunkten för satsningen skall vara det
förslag som arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet lämnade i
höstas. Finansiering och genomförande avses ske
inom ramen för Europeiska socialfondens nya
mål 3. Hälften av satsningen bör utgöras av
medel från socialfonden och hälften av statlig
medfinansiering. Satsningen bör uppgå till totalt
400 miljoner kronor år 2000 och 1000 miljoner
kronor år 2001 respektive år 2002. I enlighet med
arbetsgruppens förslag förutsätter stimulansen
en medfinansiering från arbetsgivarna inom
ramen för trepartssamverkan.
Förberedelser för nästa programperiod inom
EG:s strukturfonder, vilken omfattar åren 2000-
2006, pågår för närvarande på såväl unionsnivå
som nationell nivå. En överenskommelse om
Agenda 2000 träffades helt nyligen mellan
medlemsstaterna. Kommissionen kommer nu att
utarbeta riktlinjer för programarbetet och
fastställa budgetramar för bl.a. mål 3 och
gemenskapsinitiativet Equal. En särskild utredare
för det nya mål 3 m.m. har den 25 februari 1999
avlämnat betänkandet Utveckling av mänskliga
resurser i arbetslivet - Förslag till inriktning av
nya mål 3 inom EG:s strukturfonder (SOU
1999:23). Med hänsyn till den tidsplan som gäller
inom EU planerar regeringen att under våren
1999 lämna uppdrag för programarbetet. Vidare
kommer regeringen att ange de organisatoriska
formerna för programmen. Regeringen har för
avsikt att i budgetpropositionen för 2000
återkomma till riksdagen med en redovisning av
bl.a. mål 3-programmets innehåll och de
budgetmässiga konsekvenserna.
Riksdagsbehandlingen kommer dock inte vara
avslutad vid den tidpunkten då Sverige måste
överlämna förslag till program till EG-
kommissionen. Regeringen avser därför att
överlämna programförslagen till kommissionen
under förutsättning att riksdagen senare
godkänner medelstilldelningen.
Utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut lämnade sitt
slutbetänkande den 30 november 1998 (SOU
1998:141 Medling och lönebildning).
Utredningen har föreslagit ett antal åtgärder som
syftar till att förbättra lönebildningen, bl.a. att ett
nytt medlingsinstitut bör inrättas.
Den s.k. samsynsgruppen har haft i uppdrag
att utreda möjligheten för arbetsmarknadens
parter att komma överens om spelreglerna kring
lönebildningen och andra frågor. Utredningens
betänkande och samsynsgruppens rapport bereds
nu inom Regeringskansliet. Regeringen avser att
under hösten 1999 lämna en proposition till
riksdagen om de förändringar i ramarna för
lönebildningen som behöver vidtas för att det
skall vara möjligt att uppnå målet om 80 procent
sysselsättningsgrad år 2004. Regeringen
återkommer i budgetpropositionen för år 2000
med förslag om medel till det nya
medlingsinstitutet.
Utgiftsområde 15
Studiestöd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 919
22 447
21 051
22 136
24 161
24 509
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för
studiefinansiering för studier på gymnasienivå,
vuxenstudier samt högskola. För år 1999 uppgår
de totala anslagen på statsbudgeten till ca 22
miljarder kronor, varav 2,0 miljarder kronor
avser studiehjälp till gymnasieungdomar, 9,6
miljarder kronor avser vuxenstudiestöd och 9,9
miljarder kronor avser studiemedel.
År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under 1998
och 1999 har antalet platser successivt ökat. Re-
geringen föreslår att kunskapslyftet i stort ligger
kvar på samma nivå som år 1999 fram till och
med första halvåret 2002, vilket innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden inte kan komma
till stånd. Satsningen fortsätter därefter på en
lägre nivå andra halvåret år 2002. Regeringen
avser att under år 2000 återkomma till riksdagen,
efter det att underlag inhämtats av den
parlamentariska kunskapslyftskommittén,
beträffande perioden efter år 2002. Regeringens
förslag innebär att besparingar uppgående till
1,25 miljarder kronor genomförs år 2000 samt
1,5 miljarder kronor år 2001. Besparingarna tas
ut inom utgiftsområde 15 Studiestöd vad avser
studiestödskostnaderna samt inom
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning vad avser
utbildningskostnaderna.
Genom att den tidigare planerade
utbyggnaden av kunskapslyftet inte kommer till
stånd kan den tidigare beslutade besparingen om
1,1 miljarder kronor inom
Utbildningsdepartementets område tas ut delvis
inom utgiftsområde 15 Studiestöd och delvis
inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
Regeringen har tidigare aviserat en proposi-
tion om ett reformerat studiestödssystem. Medel
har beräknats under utgiftsområdet för detta än-
damål med avsikten att införa ett reformerat stu-
diestödssystem med början under år 2001.
Utbyggnaden av grundutbildningen vid uni-
versitet och högskolor som beslutats avseende
perioden 1997–2000 bör fortsätta. Regeringen
har beräknat medel för studiestödskostnader
motsvarande 10 000 nya högskoleplatser fr.o.m.
1 juli 2001 samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m.
1 juli 2002.
Under utgiftsområde 12 redovisas att
regeringen avser att höja barnbidraget. En första
höjning sker år 2000 med 100 kronor per barn
och månad och med ytterligare 100 kronor år
2001. Som en följd av detta avser regeringen även
att höja studiebidraget med motsvarande belopp
för respektive år.
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
27 737
29 031
29 986
30 824
34 777
37 041
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För år 1999 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till ca 29 miljarder
kronor, varav 6,8 miljarder kronor avser
barnomsorg, skola och vuxenutbildning, 19,5
miljarder kronor avser utbildning och forskning
vid universitet och högskolor samt 2,2 miljarder
kronor avser forskning.
1997 inleddes den femåriga satsningen på vux-
enutbildning, kunskapslyftet. Satsningen har
inneburit stora möjligheter till utbildning för
många vuxna som annars inte skulle ha studerat.
Under 1998 och 1999 har antalet platser
successivt ökat. Många vuxna har genom
kunskapslyftet förbättrat sina allmänna
kunskaper och möjligheter att påverka samhället
och sin egen situation samt skaffat sig behörighet
till högskolestudier. Regeringen föreslår att
kunskapslyftet i stort ligger kvar på samma nivå
som år 1999 fram till och med första halvåret
2002, vilket innebär att den tidigare planerade
utbyggnaden inte kan komma till stånd.
Vuxenutbildningssatsningen fortsätter därefter
på en lägre nivå under andra halvåret år 2002.
Samtidigt föreslås ytterligare högskoleplatser.
Regeringen avser att under år 2000 återkomma
till riksdagen, efter det att underlag inhämtats av
den parlamentariska kunskapslyftskommittén,
beträffande perioden efter år 2002. Regeringens
förslag innebär att besparingar uppgående till
1,25 miljarder kronor genomförs år 2000 samt
1,5 miljarder kronor år 2001. Besparingarna tas
ut inom utgiftsområde 15 Studiestöd vad avser
studiestödskostnaderna samt inom
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning vad avser
utbildningskostnaderna.
I syfte att stärka utsatta gruppers position på
arbetsmarknaden avser regeringen att vidta
åtgärder för att öka dels kombinationen yrkes-
och kärnämnen, dels andelen lågutbildade män
och invandrare inom kunskapslyftet.
Regeringen prioriterar fortsatt arbete med
kvalitet och likvärdighet i skolan. Elever i behov
av särskilt stöd, såväl i grund- som
gymnasieskolan måste ges förutsättningar att nå
målen. Lärares kompetensutveckling
uppmärksammas särskilt. För att bl.a. stärka
måluppfyllelsen i skolan tillförs mer resurser de
kommande åren. Regeringen avser att genomföra
en översyn av högskolans möjligheter att i ökad
utsträckning ge kompletterande utbildning till
arbetslösa med utländsk högskolekompetens
samt därvid även öka möjligheterna till
utbildning för lärarbehörighet för
högskoleutbildade med utländsk bakgrund
genom individuellt anpassad kompletterande
högskoleutbildning.
Genom att den tidigare planerade utbygg-
naden av kunskapslyftet inte kommer till stånd
kan den tidigare beslutade besparingen om
1,1 miljarder kronor inom
Utbildningsdepartementets område tas ut delvis
inom utgiftsområde 15 Studiestöd och delvis
inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
I 1998 års vårproposition presenterade
regeringen ett tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet i skolan. Medel avsattes för åren
1999-2001. Vissa delar av dessa satsningar
förlängs så att de pågår även år 2002.
I samband med propositionen Utveckling och
rättvisa–en politik för storstaden på 2000-talet
(prop. 1997/98:165) beräknades medel för
treårsperioden 1 juli 1999–1 juli 2002. Medlen
fördelas till ett antal kommuner för att bl.a.
underlätta för dessa att erbjuda förskola från tre
års ålder till barn i storstädernas utsatta bostads-
områden. Syftet är att förbättra barns
integrationsmöjligheter i samhället. Regeringen
föreslår att medel avsätts även för andra halvåret
år 2002 för detta ändamål. I syfte att främja
integrationen för de som studerar svenska för
invandrare (sfi) avser regeringen att förtydliga att
arbetsplatsförlagd praktik bör ingå i
undervisningen. De extra personalresurserna
som tillförs Arbetsmarknadsverket inom
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
möjliggör för Arbetsmarknadsverket att i
samarbete med kommunerna förbättra tillgången
på praktikplatser.
Regeringen angav i budgetpropositionen för
1999 sin avsikt att när det parlamentariska läget
så medger införa en maxtaxa för barnomsorg så
att barnomsorgsavgifterna sänks. Utrymme
skapas nu för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen.
Utbyggnaden av grundutbildningen vid uni-
versitet och högskolor som beslutats avseende
perioden 1997–2000 bör fortsätta. Regeringen
har beräknat medel för 10 000 nya högskole-
platser fr.o.m. 1 juli 2001 samt ytterligare 10 000
platser fr.o.m. 1 juli 2002. Regeringen avser att
senare återkomma till fördelningen av de nya
högskoleplatserna.
Regeringen avser att föreslå att anslagen för
forskning och forskarutbildning tillförs ytterliga-
re medel. För år 2000 har beräknats 70 miljoner
kronor som främst avses tilldelas de nya univer-
siteten i Karlstad, Växjö samt Örebro.
Åren 2001 och 2002 har 470 miljoner kronor
respektive 779 miljoner kronor beräknats för
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning inom utgiftsområde 16.
I statsbudgeten för 1999 finns beräknat medel
avseende momsmerkostnader för Chalmers tek-
niska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping. Avtalet mellan staten och berörda
stiftelsehögskolor reglerar bl.a. kompensation
för mervärdesskatt. Kompensationen beräknas
öka bl.a. till följd av att kostnader för lokalhyror
stiger i samband med nybyggnationer. Regering-
en föreslår därför att medel tillförs utgiftsområ-
det för åren 2001 och 2002 för att täcka utgifter-
na.
Regeringen avser att inom ramen för
utgiftsområdet avsätta 3 miljoner kronor till
Humanistisk-Samhällsvetenskapliga
forskningsrådet för att finansiera forskning om
kommunistiska regimer, särskilt med inriktning
mot dessa regimers brott mot mänskliga
rättigheter. Forskningsinsatsen har varit föremål
för överläggningar mellan partiledarna.
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
7 342
7 452
7 492
7 524
7 626
7 806
Utgiftsområdet omfattar kulturverksamheten,
dvs. frågor om teater, dans, musik, bibliotek,
litteratur, kulturtidskrifter, bild och form,
konsthantverk, ersättningar och bidrag till
konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, arkitektur,
formgivning och design, museer och
utställningar, medier samt stöd till trossamfund.
Vidare omfattar utgiftsområdet folkbildningen,
dvs. bidrag till folkhögskolorna och
studieförbunden, bidrag till
kontakttolkutbildningen samt vissa
handikappåtgärder. Slutligen omfattar
utgiftsområdet ungdoms-, folkrörelse-, frilufts-
och idrottsfrågor. För år 1999 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till 7,4 miljarder
kronor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till
kulturområdet.
Svensk film har stor kulturpolitisk betydelse.
Förhandlingar pågår för närvarande med parter
på filmområdet om ett nytt avtal för produktion
och distribution av film. Under våren 1999 avser
regeringen att lägga fram förslag om en ny
offensiv filmpolitik. Förslaget kommer att
innebära att filmområdet från år 2000 tillförs
ökade statliga medel.
Regeringen kommer på olika sätt att lyfta
fram de möjligheter till ökad sysselsättning,
regional utveckling och ökad välfärd som
satsningar på kulturområdet ger. Det finns för
närvarande många intressanta lokala och
regionala initiativ där kulturen har en roll för att
stärka regioners attraktivitet, den lokala och
regionala identiteten och människors kreativitet.
Ett sådant exempel är Vandalorum i Värnamo,
som är tänkt att bli ett museum för samtida
nordisk konst samt ett centrum för design med
inriktning mot små och medelstora företag.
Arbetet med att förverkliga ett museum och
kunskapscentrum om Förintelsen och dess
följder ska prioriteras i regeringens fortsatta
arbete. Målet skall vara att verka för demokrati
och humanistiska värden.
Med anledning av besparingar på kul-
turområdet minskar utgiftsområdet med 20
miljoner kronor år 2000 och 20 miljoner kronor
år 2001. Därutöver ökar utgiftsområdet med 3,4
miljoner kronor år 2000 då anslaget C3 Bidrag
till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
flyttas över från utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv.
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
22 371
20 463
19 519
16 270
13 049
11 283
Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och
bostadsväsendet, länsstyrelserna, lantmäteriverk-
samhet samt stöd till ekologisk omställning och
utveckling. För år 1999 uppgår de totala anslagen
enligt statsbudgeten till 20,5 miljarder kronor.
Utgifterna för räntebidragen minskar med 248
miljoner kronor år 2000 respektive 272 miljoner
kronor år 2001 jämfört med
budgetpropositionen för 1999. Minskningen
beror dels på ett antagande om en lägre
räntenivå, dels på ett lägre antagande om
byggvolymen vad gäller antalet påbörjade
lägenheter.
Regeringen har för avsikt att i
budgetpropositionen för 2000 återkomma med
ett förslag som innebär att införandet av det av
riksdagen beslutade bidraget till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306) senareläggs
med ett år till år 2001. Senareläggningen skall ses
i kombination med föreslagen utsträckning av
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet med ett år. Senareläggningen är
beaktad i ramen för år 2000.
En besparing på 112 miljoner görs på det
statliga räntestödet för reparation och underhåll
(RBF-stöd) år 2000. Besparingen är beaktad i
ramen för år 2000.
Ytterligare ca 40 kommuner kommer under
våren 1999 att få statsbidrag inom ramen för
regeringens satsningar på lokala
investeringsprogram. De insatser som ges stöd
bedöms medföra påtagliga effekter på miljön och
dessutom leda till nya arbetstillfällen, framför allt
i bygg- och anläggningssektorn. Enligt
uppskattningar från kommunerna skapas brutto
totalt ca 11 000 årsarbeten åren 1998–2001
genom de beslut som hittills fattats.
Regeringen anser att tidsperioden för de lokala
investeringsprogrammen bör utsträckas genom
att medlen för perioden 1999–2001 förskjuts
med sammanlagt 1,2 miljarder kronor till år
2002. En besparing görs även år 2000 med
37 miljoner kronor. Därmed beräknas ca 40
kommuner per år få stöd för lokala
investeringsprogram. Stöd till lokala
investeringsprogram skall även kunna innefatta
investeringar som förbättrar inomhusmiljön
genom minskning av hälsofarliga och
allergiframkallande ämnen och material. Stödet
bör även kunna användas för att främja en
miljöinriktad näringslivsutveckling.
Beredningsprocessen preciseras och förtydligas
avseende krav på ekonomiska kalkyler och
analyser av miljö- och sysselsättningseffekter
samt på slutredovisning av projekt.
Byggandet och förvaltningen av byggnader
skall utvecklas för ökad resurseffektivitet och
kretsloppslösningar. Byggforskningen förstärks
därför med 50 miljoner kronor per år under
treårsperioden genom en motsvarande
neddragning på anslaget lokala
investeringsprogram.
Medlen till länsstyrelsernas miljötillsyn har
ökat för perioden 1999–2001. Motsvarande
resurser, 15 miljoner kronor, kommer att
tillföras även år 2002 för denna verksamhet.
Anslaget för länsstyrelserna minskas med 10
miljoner kronor från och med år 2000 som en
besparing. Omstruktureringsarbetet inom
lantmäteriverksamheten innebär besparingar
med 25 miljoner kronor år 2000 och med 30
miljoner kronor fr.o.m. år 2001.
Arbetet med att öka tillförlitligheten i Statens
bostadskreditnämnds prognoser avseende
utgifterna för infrianden av kreditgarantier har
påbörjats. Den utvecklade prognosmodellen
beräknas kunnas användas fullt ut under hösten
1999. Regeringen avser att redovisa resultaten av
översynen i budgetpropositionen för 2000.
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
3 437
2 743
3 905
2 675
3 336
2 693
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
former av företagsstöd och regionala
utvecklingsinsatser samt medel från EG:s
regionalfond. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 2,7 miljarder
kronor, varav 0,95 miljarder kronor avser
anslaget för allmänna regionalpolitiska åtgärder,
0,9 miljarder kronor avser olika former av
företagsstöd och 0,8 miljarder kronor
Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Det samlade återflödet av medel för de
regionalpolitiskt inriktade
strukturfondsprogrammen beräknas under
perioden 1995-1999 till ca 5,8 miljarder kronor.
Utgiftsområdet brukar benämnas den "lilla"
regionalpolitiken.
Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till ca 1,2
miljarder kronor mer än vad som anvisats enligt
statsbudgeten. Till största delen beror avvikelsen
på att vissa åtaganden skall täckas av
anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag (se
närmare avsnitt 5.3.2).
Förberedelserna för nästa programperiod, åren
2000-2006, inom EG:s strukturfonder pågår. En
särskild utredare för de geografiskt avgränsade
strukturfondsprogrammen har nyligen kommit
med förslag till hur de nya
strukturfondsprogrammen skall tas fram och
organiseras (SOU 1999:24). Med anledning av
dessa förslag kan principerna komma att ändras
för den genomförandeorganisation som angavs i
propositionen om budgeteffekter av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen m.m. (prop.
1994/95:40).
Med hänsyn till den tidsplan som gäller inom
EU kommer regeringen att under våren 1999
lämna uppdrag för programarbetet. Vidare
kommer regeringen att ange de organisatoriska
formerna för hanteringen av de nya geografiska
programmen inom mål 1 och 2 samt
gemenskapsinitiativen. Regeringen har för avsikt
att i budgetpropositionen för 2000 återkomma
till riksdagen med information om programmens
innehåll. Vid den tidpunkt Sverige måste
överlämna förslag till program till EG-
kommissionen kommer riksdagsbehandlingen
dock inte vara avslutad. Regeringen avser således
att överlämna programförslagen till
kommissionen under förutsättning att riksdagen
senare godkänner medelstilldelningen.
Vad gäller de nationella stödområdena måste
Sverige överlämna förslag till EG-kommissionen
innan riksdagsbehandlingen avslutats.
Regeringen avser att överlämna förslagen till
kommissionen under förutsättning att riksdagen
senare godkänner dessa.
Vid Europeiska rådets möte den 24-26 mars
1999 nåddes en övergripande överenskommelse
om Agenda 2000. Slutförhandlingarna om
reformering av strukturfonderna kommer att ske
under våren 1999. Återflödet i nästa
strukturfondsperiod åren 2000–2006 är beroende
av utfallet i slutförhandlingarna. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i frågan om
medelsnivån för den nya programperioden på
anslaget för Europeiska regionala
utvecklingsfonden.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk ut-
redning (dir. 1999:2) som skall lämna förslag om
den framtida inriktningen och utformningen av
den svenska regionalpolitiken. Utredningen skall
bl.a. utarbeta en strategi för regional balans.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
år 2000.
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
1 372
1 549
1 593
1 670
1 797
1 986
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande
biologisk mångfald och naturvård, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor,
miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning,
kemikaliekontroll, strålskydd och
säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete. För år 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
1,5 miljarder kronor, varav 1,3 miljarder kronor
avser allmän miljö- och naturvård och 0,2
miljarder kronor avser strålskydd och
kärnsäkerhet.
Införandet av miljöbalken och arbetet med att
uppnå de nya föreslagna miljökvalitetsmålen
(prop. 1997/98:145, Svenska miljömål –
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige) och målen
för ekologiskt hållbar utveckling har hög
prioritet i arbetet inom hela Regeringskansliet
och på myndigheterna. De övergripande målen
för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda
miljön och människors hälsa, att använda jordens
resurser effektivt och att nå en tryggad
försörjning.
Regeringen avser att successivt förstärka
forskningen avseende främst miljöeffekt-
forskning och miljötoxikologi med medel som
bör fördelas av Naturvårdsverket. För
miljöforskning beräknas sammanlagt 250
miljoner kronor under treårsperioden.
Behovet av sanering och återställning av
förorenade områden är omfattande och
regeringen beräknar nu ytterligare 385 miljoner
kronor under treårsperioden för denna
verksamhet.
Regeringen bedömer också att behoven av
medel för markinköp fortfarande är stora, varför
regeringen beräknar att förstärkningen enligt vad
som föreslogs i 1998 års ekonomiska
vårproposition och budgetpropositionen för
1999 om ca 370 miljoner kronor förlängs till att
omfatta även år 2002. Även förstärkningen av
miljöövervakning förlängs till år 2002.
För att uppnå en bättre balans mellan
insatserna för biotopskydd i skog och insatserna
för skogsreservat beräknas en ökning under
perioden av anslaget till biotopskydd med 75
miljoner kronor år 2001 samt med 100 miljoner
kronor år 2002, vilket innebär att totalt 300
miljoner kronor avsätts under perioden 2000–
2002. Nämnda åtgärder kommer innebära att
ramen för utgiftsområde 23 ökar dessa år.
Ramen förstärks vidare med 30 miljoner
kronor per år under treårsperioden för att bevara
den biologiska mångfalden genom
upprätthållande av en tillräcklig nivå på
verksamheten med kalkning av försurade sjöar
och vattendrag.
Den s.k. kretsloppsmiljarden anvisades
budgetåret 1995/96 för investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning under en femårsperiod. Stödet minskas
under år 1999 genom att en del av anslaget dras
in som en besparing. För år 2000 behöver dock
anslaget åter föras upp på statsbudgeten för
utbetalning av redan beviljade bidrag.
Utgiftsområde 21
Energi
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
867
1 681
1 115
1 196
1 914
1 729
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energi
forskning och energiteknisk utveckling,
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning.
Utgiftsområdet omfattar också ett program för
energieffektivisering m.m. i bland annat
Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig
del av den svenska klimatpolitiken. För år 1999
uppgår de totala anslagen till 1,7 miljarder
kronor, varav 0,1 miljarder kronor avser
förvaltningskostnader och 1,6 miljarder kronor
avser omställning och utveckling av
energisystemet.
Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energi-
politiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,
rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet
tillstyrkte riksdagen inriktningen och
omfattningen av ett i propositionen redovisat
program för omställning av energisystemet om
totalt drygt 9 miljarder kronor. Riksdagen har
därefter beslutat om omställningsprogrammets
finansiering och anvisat medel för de ingående
verksamheterna för år 1998 (prop. 1996/97:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och prop.
1997/97:1 utgiftsområde 21, bet. 1997/98:NU2,
rskr. 1997/98:133). Det energipolitiska
programmets huvudinriktning är en kraftfull
långsiktig satsning på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Målet är att
under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor
och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering.
Programmet omfattar även åtgärder som syf-
tar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska
användningen av el för uppvärming, utnyttja det
befintliga elsystemet effektivare och öka
tillförseln av el från förnybara energikällor.
Hittills gjorda uppföljningar tyder på att vissa
av de åtgärder som ingår i det energipolitiska
programmet inte leder till den måluppfyllelse
som avsetts. Detta gäller främst de eleffekt-
minskande åtgärderna inom ramen för bidrag till
minskad elanvändning. Regeringen avser därför
att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen för 2000 med detaljerade
förslag till förändringar inom ramen för det
energipolitiska programmet, efter att en
utvärdering av effekterna under programmets
första år har genomförts.
Regeringen anser att det är av vikt att tekniken
kring termisk solenergi kan utvecklas i Sverige.
Sådan utveckling kan stödjas inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Det finns
därutöver skäl som talar för att komplettering
bör göras när det gäller stöd till investeringar.
Regeringen avser att inför budgetpropositionen
för 2000 analysera formerna för ett sådant stöd.
En utgångspunkt är därvid att ett tidsbegränsat
stöd skall kunna införas om det bedöms
ändamålsenligt med hänsyn till målen för
energipolitiken.
För utgiftsområdet finns neddragningar på
sammanlagt 240 miljoner för år 2000. Ned-
dragningarna innebär i detta perspektiv en
möjlighet att under år 2000 kunna genomföra
viss metodutveckling för ett effektivare genom-
förande av programmet på längre sikt. I detta
perspektiv ter det sig även naturligt att
programmet som helhet ges en något längre
genomförandetid. De neddragningar som görs år
2000 är att betrakta som en omfördelning av
anslagsbelopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar
därför med 210 miljoner kronor åren 2001 och
2002 jämfört med de belopp som fastställts i det
energipolitiska programmet.
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
27 386
25 501
25 042
25 260
24 674
25 001
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
investeringar i samt drift och underhåll av vägar
och järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post,
telekommunikationer, forskning och
övergripande informationsteknikfrågor. För
1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 25,5 miljarder kronor, varav ca
22,2 miljarder kronor till väg och järnväg.
Regeringen har vid beräkningar av
utgiftsområdesramarna förutsatt vissa
utgiftsminskningar åren 2000–2002 vad gäller
väghållning, upphandlingar av interregional
trafik, övrigt kommunikationer, forskning m.m.
Anvisade medel för genomförandet av de
åtgärder som ingår i nationell väghållningsplan, i
stomnätplan för järnvägar och i länsplaner för
regional transportinfrastruktur har under år 1998
helt förbrukats. Därigenom har tidigare
anslagssparanden inom utgiftsområdet, som
härrör från förseningar i utbyggnadstakten av
vägar och järnvägar, helt förbrukats. Regeringens
förslag till ramar innebär emellertid att vissa
planerade åtgärder i de fastställda
investeringsplanerna inte kommer att kunna
genomföras under perioden. Det är dock
regeringens ambition att upprätthålla en fortsatt
god väg- och järnvägsstandard genom att anvisa
en hög nivå på drift- och underhållsinsatser
under perioden.
Till följd av att det hittillsvarande arbetet med
ökad trafiksäkerhet på vägnätet inte medfört
avsedda effekter måste kraftfulla åtgärder vidtas
som snabbt ger effekt. Medel kommer de
närmaste åren att omprioriteras från byggande av
stamvägar till åtgärder på vägnätet som ger ökad
trafiksäkerhet. Denna särskilda satsning på
fysiska trafiksäkerhetsåtgärder medför därför att
ett antal vägbyggnadsprojekt på det nationella
stamvägnätet kommer att senareläggas. Detta
räcker emellertid inte för att
trafiksäkerhetsmålen för år 2000 och år 2007
skall nås. Ytterligare omprioriteringar måste
göras. Detta får dock inte drabba andra
prioriterade områden såsom ombyggnads-
åtgärder på det regionala vägnätet eller
satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för
funktionshindrade i kollektivtrafiksystemet.
Regeringen bedömer att det finns möjligheter till
andra omprioriteringar inom ramen för
Vägverkets verksamhet. Vägverkets interna
administration kan effektiviseras och verkets
arbete med sektorsuppgifter kan begränsas
främst till sådana åtgärder som har stor och säker
effekt på miljö och trafiksäkerhet. En långsiktig
kostnadssänkning kommer att påbörjas redan
under år 2000. Det därigenom skapade
medelsutrymmet kan istället användas för fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder på hela det statliga
vägnätet i syfte att nå uppsatta trafiksäkerhetsmål
inom vägtrafiken.
Med de utgiftsbegränsande åtgärderna under
1999 och de utgiftsnivåer som regeringen
föreslår för åren 2000–2002 bedöms vidmakt-
hållandet av befintliga järnvägar kunna genom-
föras på en nivå som motsvarar dagens. Däremot
kommer inte samtliga planerade åtgärder i de
fastställda investeringsplanerna att kunna
genomföras under perioden.
Inom ramen för regeringens IT-satsningar
finns åtgärder och initiativ inom flera områden i
syfte att stimulera användning av och kunskap
om IT i hela landet. Utbyggnaden av avancerad
infrastruktur och höjning av IT-kompetensen är
viktiga områden för att den nya tekniken skall bli
mer tillgänglig för alla i hela landet. Den
inhemska IT- och elektronikbranschen bör ges
förutsättningar att snabbt växa i bredd och
volym och därigenom skapa nödvändiga
tillväxtförutsättningar för hela det svenska
näringslivet. Regeringen utökar 2000-
delegationens budget med ytterligare 10 miljoner
kronor för att fortsätta att driva arbetet med
2000-omställningen i samhället.
Inom ramen för det transportpolitiska
beslutet (prop. 1997/98:56) beslutade riksdagen
att godkänna principerna för att tillskapa en ny
myndighetsfunktion för rikstrafikfrågor - Riks-
trafiken - med huvuduppgift att verka för
samordning och upphandling av viss
interregional trafik. Ett delbetänkande om
Rikstrafiken har lämnats den 30 november 1998.
Slutbetänkandet, som skall redovisas senast den 1
maj 1999, kommer att vara betydelsefullt för
bildandet av myndigheten. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i budgetpropositionen
för 2000 med ytterligare information.
Regeringen beslutade den 18 mars 1999 att
Rikstrafiken skall lokaliseras till Sundsvall.
I den transportpolitiska propositionen (prop.
1997/98:56) förordade regeringen utvecklingen
av en trafikslagsövergripande
godstransportstrategi i samarbete mellan staten
och godstransportsystemets övriga aktörer, såväl
transportköpare som transportörer.
Godstransportdelegationen (K1998:06), som nu
tillsatts och arbetar fram till 30 juni 2001, skall
följa utvecklingen på godsområdet samt utveckla
ett trafikslagsövergripande synsätt med syftet att
effektivisera godstransportsystemet och göra det
säkert och ekologiskt hållbart.
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
11 836
11 974
11 637
12 725
13 203
13 222
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring,
djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor,
skogsnäring samt högre utbildning och
forskning som rör vård och nyttjande av
biologiska na-turresurser.
För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 12 miljarder kronor, varav ca
60 procent av beloppet finansieras av EG-
budgeten. Merparten av EG-stödet avser
obligatoriska åtgärder såsom arealstöd,
djurbidrag, intervention och exportbidrag, vilka
helt finansieras av EG-budgeten. Därtill kommer
delfinansierade stöd såsom miljöersättningar,
stöd till mindre gynnade områden och
strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras
nationell medfinansiering i storleksordningen 2
miljarder kronor. Anslagen till forskning och
utbildning uppgår till närmare 1,3 miljarder
kronor.
Regeringen har vid beräkningen av
utgiftsområdesramen utgått från att anslagen för
de EG-finansierade utgifterna för
kompletterande åtgärder inom jordbruket,
intervention och exportbidrag samt det
nationellt finansierade anslaget för
kompletterande åtgärder inom jordbruket kan
minskas engångsvis med ca 400 miljoner kronor
år 2000. Betydande anslagsbehållningar har
skapats inom utgiftsområdet framför allt på
grund av att utgifter, som finansieras av EG, har
överskattats. På motsvarande sätt har regeringen
för 1999 beslutat om en engångsvis minskning på
totalt 470 miljoner kronor av ovanstående anslag.
Riksdagen har lagt fast riktlinjer för Sveriges
arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken
inom EU (prop. 1997/98:142, bet.
1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Parallellt
med arbetet med 1999 års ekonomiska
vårproposition har förhandlingar förts inom EU
bl.a. om jordbruksdelen i Agenda 2000. Vid
Europeiska rådets möte den 24-26 mars 1999
nåddes en övergripande överenskommelse om
Agenda 2000. Slutförhandlingarna om
förordningstexterna som rör den gemensamma
jordbrukspolitiken kommer att ske under våren
1999, varefter besluten avses genomföras
successivt under perioden 2000 - 2006.
Utgifterna på statsbudgeten för jordbruksstöd
kommer sannolikt att påverkas. Regeringen
återkommer till riksdagen med eventuella förslag
till anpassning av berörda anslag för åren 2000,
2001 och 2002 när beslut väl fattats i frågan.
För de medfinansierade stöden innebär EG-
kommissionens förslag till landsbygdsförordning
inom ramen för Agenda 2000 att regelverken för
nuvarande mål 5a- och mål 5b-åtgärderna samt
de kompletterande åtgärderna integreras i ett
gemensamt regelverk. Ett förslag till tillämpning
av dessa åtgärder inom ramen för ett svenskt
landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 skall
överlämnas till EG-kommissionen för
godkännande senast sex månader efter att
förslaget till landsbygdsförordning har trätt i
kraft. Av tidsskäl har regeringen påbörjat
förberedelsearbetet enligt de förutsättningar som
anges i förslaget till landsbygdsförordning.
Regeringen har för avsikt att återkomma till
riksdagen i fråga om programmets närmare
innehåll och utformning i budgetpropositionen
för 2000. Riksdagsbeslut om
budgetpropositionen kommer inte att föreligga
vid tidpunkten då Sverige måste överlämna ett
förslag till landsbygdsprogram till EG-
kommissionen. Regeringen har därför för avsikt
att överlämna förslaget till kommissionen under
förutsättning att riksdagen slutligt godkänner
medelstilldelningen. I annat fall kan införandet
av det nya landsbygdsprogrammet komma att
försenas.
Agenda 2000 omfattar även de
medfinansierade stöden inom fiskerisektorn. En
tillämpningsförordning som reglerar
stödsberättigande åtgärder samt villkor för stöd
är för närvarande under diskussion och förväntas
bli antagen av EU i juni 1999.
För att uppnå en bättre balans mellan
insatserna för biotopskydd i skog och insatserna
för skogsreservat beräknas en ökning under
perioden av anslaget till biotopskydd med 75
miljoner kronor år 2001 samt med 100 miljoner
kronor år 2002, vilket innebär att totalt 300
miljoner kronor avsätts under perioden 2000–
2002. Nämnda åtgärder kommer innebära att
ramen för utgiftsområde 23 ökar dessa år.
Utgiftsområde 24
Näringsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
2 777
2 898
3 439
3 011
2 945
2 903
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik,
teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor,
teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel,
export- och investeringsfrämjande samt
konsumentfrågor. För år 1999 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till 2,9 miljarder
kronor, varav ca 0,8 miljarder kronor till
näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till
teknologisk infrastruktur, bl.a. patentfrågor,
teknisk provning och kontroll, 0,1 miljarder
kronor till konkurrensfrågor, 0,7 miljarder
kronor till teknisk forskning och utveckling, 0,6
miljarder kronor rymdverksamhet, samt 0,4
miljarder kronor till utrikeshandel,
exportfrämjande och investeringsfrämjande och
0,1 miljarder kronor till konsumentfrågor.
Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att
säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och
kunskapsöverföring från bl.a. högskolorna till
små- och medelstora företag. Vidare fortsätter
det tidigare aviserade programmet för
småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222)
genom att 180 miljoner kronor överförs till år
2000.
Regeringen kommer att påbörja ett
omfattande utrednings- och analysarbete som
skall ligga till grund för utformningen av statliga
åtgärder för att främja nyföretagande och
företagsutveckling bl.a. vad gäller samordning
och effektivitet i det statliga stödet
riskkapitalförsörjning. I detta sammanhang
kommer möjligheterna att ställa krav på
miljöcertifiering vid företagsstöd och olika
former av regionala stöd att prövas. Regeringen
kommer också att undersöka hur småföretagens
möjlighet att hävda sin rätt skulle kunna stärkas
genom att införa en patentintrångsförsäkring.
Arbetet med att undanröja hinder för
konkurrens i gränslandet mellan offentlig och
privat verksamhet intensifieras. Den kooperativa
företagsformen kommer särskilt att
uppmärksammas. Ytterligare 3,5 miljoner kronor
beräknas årligen under perioden 2000–2002
inom näringsdepartementets utgiftsramar.
I oktober 1996 tillkallades
Småföretagsdelegationen för att identifiera
problem och föreslå åtgärder för att undanröja
hinder för företagsetablering och tillväxt i
småföretag. En arbetsgrupp har tillsatts inom
regeringskansliet med uppgift att bereda
förslagen och redovisa sitt arbete den 31 mars
1999.
Sammantaget har regeringen enligt
arbetsgruppens bedömning fattat beslut eller
tagit avgörande initiativ som berör ca en
tredjedel av Småföretagsdelegationens förslag.
Flera av de övriga förslagen täcks i stor
utsträckning in av befintliga tjänster och
åtgärder.
Regeringen fattade den 22 december 1998 ett
antal beslut som syftar till att underlätta för
mindre företag och förbättra myndigheternas
service. Bland annat introducerades ett system
för effektivare konsekvensanalyser av reglers
effekter på små företags villkor. Vidare fattades
beslut om förenkling av företagens
uppgiftslämnande till myndigheter, bättre service
och information från myndigheter, kortare
handläggningstider, förstärkt rådgivning till
invandrare som vill starta företag och klarare
spelregler mellan kommuner, landsting och
småföretag. Den 22 februari 1999 preciserade
regeringen vissa av dessa åtgärder. Bland annat
formerades företagarpanelen, Nybyggarna, som
skall verka som rådgivare regeringen.
Riksdagen har den 26 mars 1999 fattat beslut
om att ge regeringen i uppdrag att lämna en årlig
redogörelse till riksdagen om
regelförenklingsarbetet. En första redovisning
bör göras i budgetpropositionen för 2000. Då
bör ett mål för regelförenklingsarbetet
formuleras och en avstämning mot
Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras.
Regeringen avser därför att återkomma med en
redovisning i höst.
Regeringen avser att återkomma med förslag
som ger ökad konkurrens och stärker
konsumentens ställning.
Regeringen anser att det är viktigt att en
ekonomisk tillväxt kan förenas med en god
miljö. Tillväxtpotentialen som kan finnas i
omställningen till hållbar utveckling bör också
tas tillvara.
Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner
kronor år 2000 för att fortsätta sitt arbete.
Regeringen har också avsatt medel för
exportfrämjande insatser för miljöexport. Denna
satsning kommer att fortsätta.
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
96 784
103 565
102 733
102 217
104 697
106 317
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För år 1999
uppgår anslagen enligt statsbudgeten till 103,5
miljarder kronor, varav 78,7 miljarder kronor till
generellt statsbidrag, 21,3 miljarder kronor till
statligt utjämningsbidrag och 1 miljard kronor
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.
Målet för utgiftsområdet är att bidra till att
skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommunerna och landstingen
att uppnå de nationella målen inom olika verk-
samheter. De höjda statsbidragen syftar till att ge
kommunerna och landstingen förbättrade
förutsättningar att satsa på en utvecklad och
förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso-
och sjukvården, att vidta betydande förbättringar
in-om äldreomsorgen och att samtidigt uppnå
ekonomisk balans från år 2000.
Riksdagen har beslutat om tillskott till
kommuner och landsting under åren 1997 till
1999 om sammanlagt 16 miljarder kronor.
Regeringen har för år 2000 aviserat att det
generella statsbidraget skall öka med 4 miljarder
kronor.
Riksdagen beslutade efter förslag i
budgetpropositionen för 1999 att den statliga
skatt på 200-kronor som utgår för skattskyldiga
med förvärvsinkomster 1999 skall utgöra
kommunal inkomstskatt. Regeringen föreslår i
denna proposition att detta förlängs att gälla
även år 2000.
I budgetpropositionen för 1999 aviserade
regeringen en ytterligare höjning av det generella
statsbidraget med 2 miljarder kronor för år 2001.
I samband med detta uttalade regeringen att ett
flertal kommunalekonomiska frågor är aktuella
under kommande år, t.ex. utjämningssystemet
för kommuner och landsting, generella
statsbidrag och en sänkning av avgifter i
barnomsorgen, till vilken denna resursökning
kan utgöra en delfinansiering.
Enligt regeringens uppfattning bör detta
tillskott användas för att bl.a. underlätta
införandet av förändringar i utjämningssystemet
samt bidra till finansiering för att stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen. Från detta utgiftsområde
överförs därför 1,7 miljarder kronor till
utgiftsområde 16 Utbildning och uni-
versitetsforskning år 2001 och 1,3 miljarder
kronor år 2002.
I denna proposition aviserar regeringen en
ytterligare nivåhöjning av det generella
statsbidraget med 2 miljarder kronor år 2001.
Beräkningen för år 2002 inkluderar att
utgiftsområdesramen tillförs ett resurstillskott på
1 miljard kronor till följd av de förändringar som
kommer att ske på försvarsområdet.
Beslutade och aviserade tillskott innebär i
förhållande till 1996 års nivå således en
sammanlagd höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med 25 miljarder
kronor år 2002. I detta belopp ingår medel som
tillförs utgiftsområde 16 för att från och med år
2001 stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen.
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
113 405
84 560
92 874
77 405
73 089
52 917
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter och Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsom-
rådet omfattas inte av det statliga utgiftstaket.
För år 1999 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till 84,6 miljarder kronor, varav
räntor på statsskulden utgör 84,5 miljarder
kronor.
Under perioden beräknas ränteutgifterna
minska kraftigt för att år 2002 uppgå till 52,9
miljarder kronor. De kraftigt minskade
ränteutgifterna förklaras framför allt av den stora
amorteringen på statsskulden till följd av
överföringar från AP-fonden i samband med
ålderspensionsreformen samt försäljningar av
statliga bolag. I avsnitt 4.4.2 ges en mer
detaljerad redovisning av statsskuldsräntorna.
Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 210
21 908
22 631
19 435
21 454
22 269
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska unionens allmänna budget (EU-
budgeten). För år 1999 beräknas de totala
anslagen till 21,9 miljarder kronor. Sverige
betalar fr.o.m. 1999 full avgift till EU-budgeten.
EU-budgeten omfattar Europeiska
gemenskapernas samtliga förväntade inkomster
och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen
av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter
från medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen
inom ramen för ett fastställt flerårigt budgettak,
s.k. finansiellt perspektiv. Nivån för det
finansiella perspektivet grundas på rådets beslut
om gemenskapernas egna medel (94/728/EG,
Euroatom), vilket bland annat anger taket för
medlemsländernas finansieringsansvar för
budgeten. Det nuvarande finansiella perspektivet
gäller t.o.m. år 1999.
Inom ramen för Agenda 2000 beslutades vid
toppmötet i Berlin i mars 1999 dels ett nytt
finansiellt perspektiv, dels att beslutet om egna
medel skall ändras så att det nya beslutet kan
träda i kraft från och med 2002. Ändringen av
beslutet om egna medel innebär att uttaget av
mervärdesskattebaserad avgift minskas till
0,75 procent år 2002 och till 0,50 procent år
2004. Samtidigt ökas den nationella ersättningen
för uppbördskostnader avseende s.k. traditionella
egna medel från 10 procent till 25 procent fr.o.m.
2001. Dessutom skall finansieringen av den
brittiska budgetrabatten ändras fr.o.m. 2002 så
att finansieringsandelen för Sverige, Tyskland,
Nederländerna och Österrike minskas med 75
procent i förhållande till nuvarande andel.
Förändringen av finansieringsansvaret för den
brittiska rabatten beräknas minska den svenska
avgiften med cirka 1 miljard kronor år 2002.
Det nya finansiella perspektivet skall gälla år
2000 till år 2006. Det finansiella perspektivet
ingår i det interinstitutionella avtalet mellan rådet
och parlamentet. Perspektivet är alltså slutligt
fastställt först sedan båda institutionerna
godkänt det nya avtalet. I förhållande till det
nuvarande finansiella perspektivet innebär
Europeiska rådets beslut en lägre nivå för EU15
som andel av bruttonationalinkomsten (BNI).
Taket 1,22 procent av BNI för 1999 enligt det nu
gällande finansiella perspektivet sänks således till
1,13 procent av BNI för år 2000. Taket för EU15
år 2006 uppgår till 0,97 procent av BNI. Om
marginalen för utvidgningen beaktas uppgår
dock nivån 2006 till 1,13 procent av BNI.
Finansiella perspektivet för 2000 ligger alltså
väsentligt närmare utgiftsnivån för EU-budgeten
1999 (1,10 procent av BNI) än nivån för det
nuvarande finansiella perspektivet 1999.
Härigenom uppnås ett närmande av finansiella
perspektivet till budgetnivån. Det finns dock
fortsatt förutsättning för en marginal mellan
finansiellt perspektiv och faktiska utgifter i den
årliga EU-budgeten.
Den ram som föreslås för utgiftsområde 27
baseras inte på Europeiska rådets beslut, utan på
en årlig ökning av EU-budgetens utgifter på
3 procent i nominella termer (1 procent realt) för
åren 2000–2002, vilket ungefär motsvarar
utvecklingen de senaste åren. Regeringen anser
att detta också är ett rimligt antagande om
budgetens utveckling. Beräkningen beaktar även
förutsedda kurseffekter, utfallskorrigeringar
m.m. Härigenom görs en beräkning som är
konsistent med hur utgiftsområde 27 tidigare har
hanterats. Kommissionens budgetförslag
presenteras normalt i maj. Därigenom finns
normalt inför budgetpropositionen
förutsättningar för att justera beräkningen för
utgiftsområdet i enlighet med budgetförslaget.
Enligt preliminär tidtabell för det fortsatta
arbetet med det interinstitutionella avtalet väntas
ett nytt finansiellt perspektiv föreligga under
våren. Därmed skulle såväl det finansiella
perspektivet som kommissionens budgetförslag
för år 2000 kunna beaktas i budgetpropositionen
för 2000.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Miljoner kronor
Utfall
Beräknat
Prognos
Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
132 563
135 849
135 823
139 464
144 035
149 696
Utgifterna omfattar ålderspension i form av
allmän tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Fram t.o.m. 1998 redovisades även
utgifter för delpensionen och
arbetsskadeförsäkringen som utgifter vid sidan
av statsbudgeten. Från och med år 1999
redovisas utgifterna för delpension som anslag
under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom och utgifterna för
arbetsskadeförsäkringen som anslag under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp. För år 1999 uppgår de
totala utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten till 135,8 miljarder
kronor.
Utgifterna för ATP styrs i huvudsak av antalet
pensionärer, deras medelbelopp för ATP samt
basbeloppets storlek. Såväl det totala antalet
pensionärer som basbeloppets storlek väntas den
närmaste treårsperioden öka i mycket liten
utsträckning. Den för närvarande mest
betydelsefulla utgiftsstyrande faktorn är istället
ATP-systemets mognad dvs. äldre pensionärer
med låg eller ingen ATP ersätts av
nytillkommande pensionärer med avsevärt högre
ATP. De senare har i genomsnitt erhållit fler
ATP-år och även erhållit högre medelpoäng
genom reallöneökningar under ett flertal år.
Jämfört med 1999 års utgiftsnivå beräknas
utgifterna därför öka år 2000 och framåt.
För närvarande pågår arbetet med ett
reformerat ålderspensionssystem. Som ett led i
detta arbete har den ATP som t.o.m. år 1998
belastade AP-fonden i form av förtidspension,
efterlevandepension till vuxna och barnpension,
fr.o.m. år 1999 förts över till statsbudgeten. Det
reformerade ålderspensionssystemet innebär
genomgripande förändringar för såväl
statsbudgeten som för AP-fonden och den
enskilde. Det reformerade
ålderspensionssystemet behandlas i den här
propositionen i avsnitt 4.6
Ålderspensionssystemet
8
Skattefrågor
8 Skattefrågor
8.1 Inledning
Regeringen redovisar i detta kapitel vissa förslag
och överväganden på skatteområdet. Först
behandlas fastighetsbeskattningsfrågor och
därefter några företagsinriktade frågor. Vissa
energi- och trafikbeskattningsfrågor tas också
upp liksom några frågor med anledning av de
förslag som presenterades i budgetpropositionen
för år 1999. Avslutningsvis redovisas finansiella
effekter av de förslag som läggs fram. Frågan om
kreditering av anställningsstöd på skattekonto
tas upp i avsnitt 5.4.10.
Ärendet och dess beredning
Lagförslag har upprättats i enlighet med
förteckning i kapitel 2, Förslag till
riksdagsbeslut. Förslagen har under hand beretts
med Riksskatteverket (RSV).
Lagrådet
Den föreslagna lagen om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års
taxering, m.m. motsvarar i princip den lag som
reglerar samma åtgärd vid 2000 års taxering (SFS
1998:1477). Denna lag granskades av Lagrådet
hösten 1998. Det finns därför inte skäl att höra
Lagrådet över det nu framlagda förslaget.
Lagförslagen i övrigt är av så enkel beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Något yttrande från Lagrådet har därför inte
inhämtats.
8.2 Fastighetsbeskattning
8.2.1 Taxeringsvärden och underlag för
fastighetsskatt år 2000
Regeringens förslag: Omräkningstalen för 2000
års taxeringsvärden skall för småhusenheter och
småhus på lantbruksenheter vara desamma som
de som gäller för år 1999. För hyreshus
(bostadsdelen) skall omräkningstalet för år 2000
bestämmas till 1,00. Regeringen avser att senare i
år återkomma med förslag till ytterligare regler
inför 2001 års taxering om hur underlaget för
fastighetsskatt för hyreshus (bostadsdelen) skall
fastställas. Utgångspunkten för ett sådant förslag
är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte
bör tillåtas slå igenom i fråga om uttag av
fastighetsskatt.
Skälen för regeringens förslag: Allmän
fastighetstaxering sker vart sjätte år räknat
fr.o.m. år 1988 för hyreshus och industrienheter,
år 1990 för småhusenheter och år 1992 för
lantbruksenheter. Vid allmän fastighetstaxering
bestäms för varje taxeringsenhet ett basvärde
som skall motsvara 75 % av dess marknadsvärde.
Detta bestäms med hänsyn till det
genomsnittliga prisläget under andra året före
det år då allmän fastighetstaxering sker.
Prisutvecklingen mellan de allmänna
fastighetstaxeringarna beaktas genom ett särskilt
årligt omräkningsförfarande. Detta innebär att
basvärdet omräknas med hjälp av ett
omräkningstal som fastställs av RSV med hänsyn
till det genomsnittliga prisläget i olika
prisutvecklingsområden under
tolvmånadersperioden mellan den 1 juli andra
året före taxeringsåret och den 30 juni året före
taxeringsåret.
I samband med besluten om omräkningstal
till 1996 och 1997 års omräkningar
uppmärksammade RSV vissa tekniska brister i
omräkningsförfarandet. Dessa hade i första hand
att göra med det förhållandet att
omräkningstalen inte kunde bestämmas med
beaktande av andra faktorer än prisutvecklingen
för samtliga fastigheter av ett visst slag. När det
gällde hyreshus grundades den redovisade
prisutvecklingen i vissa områden uteslutande på
försäljningar av äldre fastigheter eftersom yngre
fastigheter från de s.k. krisårgångarna inte alls
hade avyttrats i dessa områden. Ett
omräkningstal baserat på dessa uppgifter kunde
för yngre fastigheter leda till oriktiga värden. I
fråga om småhus innebar RSV:s
omräkningsbeslut år 1996 att de redan höga
taxeringsvärdenivåerna i vissa attraktiva områden
ytterligare skulle höjas.
Det föranledde riksdagen att under hösten
1996 hos regeringen begära en översyn av
reglerna om fastighetstaxeringsförfarandet. I
avvaktan på utredningens arbete beslöt riksdagen
om en begränsning av omräkningstalen för 1997
års taxeringsvärden i vissa fall, bet. 1996/97:
SkU14, rskr. 1996/97:134, SFS 1996:1615. I mars
1997 förordnade regeringen en särskild utredare
som har till uppgift att se över förfarandet vid
fastighetstaxeringen
(Fastighetstaxeringsutredningen, dir. 1997:36).
För 1998 års omräkningstal ansåg regeringen
att omräkningsförfarandet inte borde leda till
några förändringar av taxeringsvärdena för
hyreshus (bostadsdelen) eller för småhusenheter.
Detta innebar att omräkningstalen för dessa
fastighetstyper skulle vara desamma för år 1998
som de som gällde för år 1997. Lagstiftningen
trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS
1997: 441).
I prop. 1997/98:150 föreslog regeringen en
förlängning för år 1999. Lagstiftningen trädde i
kraft den 1 juli 1998 (bet. 1997/98:FiU20,
rskr.1997/98:318, SFS 1998:525).
När det gäller förhållandena för år 2000 har
regeringen gjort följande bedömningar.
I fråga om småhus finns det enligt regeringens
mening ingen anledning att nu göra en annan
bedömning än den som gjordes förra året och
året dessförinnan. Mot bakgrund härav anser
regeringen att omräkningsförfarandet inte bör
leda till någon förändring av taxeringsvärdena för
småhusenheter och för småhus på
lantbruksenheter för år 2000. Detta innebär att
omräkningstalen för dessa typer av fastigheter
skall vara desamma för år 2000 som de som gäller
för år 1999.
För hyreshus (bostadsdelen) är förhållandena
inför år 2000 annorlunda och mer komplicerade
än tidigare. Detta beror på att hyreshusen skall
göras till föremål för en allmän fastighetstaxering
under år 2000. Det finns skäl att anta att den
allmänna fastighetstaxeringen för många
hyreshus kommer att innebära höjda basvärden.
Detta betyder att taxeringsvärdena för hyreshus
kommer att höjas, även om omräkningstalen
skulle vara oförändrade.
Regeringen anser att den förväntade
höjningen av basvärdena avseende hyreshus
(bostadsdelen) inte skall tillåtas slå igenom på
fastighetsskatteuttaget vid 2001 års taxering och
avser att senare i år återkomma med ett förslag
med denna inriktning. Som ett led i ett sådant
förslag bör omräkningstalet för hyreshus
(bostadsdelen) för år 2000 sättas till 1,00. Denna
lagstiftningsåtgärd bör av administrativa skäl
genomföras redan nu.
8.2.2 Reavinstbeskattning av fastigheter
Övergångsregeln
Fram till och med 1990 års skattereform
beräknades reavinster på fastigheter enligt en
med vissa begränsningar real metod. Detta
skedde genom att fastigheternas
anskaffningsvärden räknades upp med hänsyn till
den allmänna prisutvecklingen fr.o. m. det
femte året efter det att fastigheten anskaffats. De
nya reglerna däremot bygger på en nominell
vinstberäkning (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356, SFS 1990:
650–696).
Övergången från en real till en nominell
vinstberäkning kunde innebära vissa problem.
Fastigheter som efter ett långt innehav kunde
säljas skattefritt eller med låga skattebelopp
omedelbart före reformens genomförande skulle
hamna i en helt annan situation därefter. Detta
innebar att många fastighetsägare sålde eller
övervägde att sälja sina fastigheter till närstående
för att därigenom skaffa ett bättre ingångsvärde
inför framtida försäljningar. För att sådana
situationer skulle undvikas infördes en särskild
tidsbegränsad övergångsregel innebärande att för
avyttringar fram till och med utgången av år 1999
skall de skattskyldiga vid vinstberäkningen få
använda i princip de regler som skulle ha
tillämpats om försäljningen i stället skett den
sista december 1990. Bestämmelsen finns i punkt
4 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och upphör att gälla vid
utgången av år 1999.
Under den tid övergångsregeln funnits har
skatteuttaget vid fastighetsavyttringar avseende
privatbostadsfastigheter i princip sänkts från 30
% till 15 % samtidigt som regler om uppskov
införts (prop. 1993/94:45, bet. 1993/94:SkU11,
rskr. 1993/94: 105, SFS 1993:1469-1474). Att ha
i princip dubbla reavinstskatteregler – dels en
huvudregel och dels övergångsregler som bygger
på bestämmelser som avskaffades för snart tio år
sedan – är i längden inte acceptabelt. Regeringens
uppfattning är därför att 1990 års beslut bör ligga
fast.
Nytt stickår
Huvudregeln innehåller en bestämmelse som tar
sikte på fastighetsförvärv före år 1952 (det s.k.
stickåret). Bestämmelsen är tillämplig om den
skattskyldige själv förvärvat en fastighet före
detta år eller om han härleder sin rätt till
fastigheten från en person – t.ex. en arvlåtare –
som förvärvat fastigheten före detta år.
Bestämmelsen om hur ingångsvärdet i sådana fall
skall beräknas och som finns i 25 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt avskaffades
vid skattereformen men infördes igen samtidigt
som reglerna om uppskov. Bestämmelsen i fråga
innebär att ingångsvärdet skall bestämmas till
150 % av 1952 års taxeringsvärde om den
skattskyldige inte kan visa att den verkliga
anskaffningskostnaden är högre. Annars
avdragsgilla kostnader för t.ex. om- och
tillbyggnad som lagts ned tidigare än det aktuella
året får inte dras av. Syftet med regeln är att
förenkla vinstberäkningen eftersom det efter
hand blir allt svårare att känna till och hålla reda
på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om
fastigheten är ärvd eller man fått den i gåva.
Den övergångsregel som i enlighet med vad
ovan sagts inte längre kommer att kunna
tillämpas efter 1999 års utgång innehåller en regel
om att den skattskyldige om han så önskar och
fastigheten är förvärvad före år 1970 kan beräkna
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års
taxeringsvärde. Det finns enligt regeringens
mening skäl, inte minst förenklingsskäl, som
talar för att stickåret bör flyttas framåt i tiden
och att ett nytt stickår bör bestämmas. Enligt
regeringens mening bör ett år kring 1980 väljas.
Detta skulle innebära betydande förenklingar
både för enskilda och för myndigheter.
En sådan regel skulle, på samma sätt som
dagens stickårsregel, innebära att en viss andel av
den aktuella fastighetens taxeringsvärde för det
nya stickåret skall utgöra ingångsvärde vid
reavinstberäkningen om inte det verkliga
anskaffningsvärdet är högre. Det är viktigt att en
sådan regel inte utformas så att den utifrån den
nuvarande nominella utformningen av 1952-
årsregeln leder till ett allmänt sett förändrat
skatteuttag. Regeringen avser att till riksdagen
under hösten 1999 återkomma med ett lagförslag
som innehåller en regel som utformats på det sätt
som nu angetts.
8.3 Företagsinriktade åtgärder
Villkoren för realinvesteringar och företagsetab-
leringar i Sverige är generellt sett goda.
Företagsskattereglerna är bl.a. genom den låga
bolagsskatten förmånliga i ett internationellt
perspek-tiv. Det finns dock anledning att i vissa
särskilda avseenden förbättra villkoren för
företagande i Sverige. Regeringen aviserar här ett
antal åtgärder som kommer att bidra till detta.
8.3.1 Förvärv av egna aktier
Aktiebolagskommittén har i delbetänkandet
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslagit
att svenska aktiebolag under vissa förutsättningar
skall kunna återköpa eller på annat sätt förvärva
egna aktier. Förslaget har remissbehandlats och
lagstiftningsfrågan bereds nu inom
Justitiedepartementet.
Enligt Aktiebolagskommitténs förslag får
egna aktier återköpas under förutsättning att det
omedelbart efter köpet finns full täckning för det
bundna egna kapitalet i balansräkningen.
Publika bolag får endast återköpa aktier via
börs eller annan organiserad marknadsplats eller
genom ett förvärvserbjudande som riktas till
samtliga aktieägare eller till samtliga ägare av
aktier av ett visst slag. Bryter ett publikt bolag
mot denna bestämmelse måste bolaget avyttra
aktierna senast en månad efter förvärvet. Ett
publikt bolag får vid varje given tidpunkt inte
inneha mer än 10 % av totalantalet aktier i
bolaget.
För privata bolag gäller inte några
begränsningar i fråga om tillåtna
förvärvsmetoder. För dessa gäller inte heller
någon övre gräns för innehav av egna aktier. Det
måste dock alltid finnas minst en aktie som inte
ägs av bolaget självt.
Aktiebolagskommittén redovisar i
betänkandet ett antal argument för en möjlighet
för aktiebolag att återköpa egna aktier. Det
primära argumentet anser kommittén vara att det
skulle förbättra bolagens förutsättningar att föra
tillbaka överskottsmedel till aktieägarna och på
det sättet bidra till en effektivare
kapitalanvändning. Ett annat argument är att det
kan underlätta generationsskiften i företag.
Remissopinionen är i huvudsak positiv.
Regeringen delar kommitténs bedömning och
anser det angeläget att en möjlighet till förvärv av
egna aktier skapas.
Några särskilda skatteregler för återköp av
egna aktier finns – i de delar det behövs – ännu
inte. Aktiebolagskommittén har i sitt betänkande
inte heller aktualiserat några skattefrågor. Under
hösten 1999 kommer därför att presenteras
förslag till den skattemässiga behandlingen av
återköp. Regeringen har dessutom under hösten
1998 i propositionen Omstrukturering och
beskattning (prop. 1998/99:15 s. 267) uttalat att
frågan om uttag av kupongskatt för utländska
aktieägare i samband med omstruktureringar bör
behandlas vid utarbetandet av skatteregler för
återköp av egna aktier. Även denna fråga
kommer således att ses över inom
Finansdepartementet. Den nya lagstiftningen
bör, såvitt gäller de publika företagen, kunna
tillämpas fr.o.m. taxeringen år 2001 (inkomståret
2000). Frågan om den skattemässiga
behandlingen vid återköp i privata bolag,
däremot, kommer inte att hinnas med redan till
år 2000. Regeringen avser emellertid att så snart
det är möjligt återkomma i den frågan.
8.3.2 Kupongskatt på näringsbetingade
innehav
Sedan många år tillbaka har det varit svensk
policy att vid dubbelbeskattningsförhandlingar
föreslå ett ömsesidigt avskaffande av källskatten
på utdelning (kupongskatten) på
näringsbetingade innehav. Redan före Sveriges
inträde i EU hade detta resultat uppnåtts
gentemot några europeiska länder. Genom
medlemskapet i EU uppnås detta gentemot
övriga medlemsstater i och med rådets direktiv
(90/435/EEG) av den 23 juli 1990 om ett
gemensamt beskattningssystem för moderbolag
och dotterbolag hemmahörande i olika
medlemsstater.
I dubbelbeskattningsavtal med några viktigare
länder utanför EU har också kupongskatten på
näringsbetingade innehav avskaffats. Som
exempel på detta kan nämnas Norge (SFS
1989:933 och SFS 1996:1512), Schweiz (SFS
1992:856) och i ett protokoll undertecknat den
19 februari 1999 även Japan. Vid
omförhandlingarna om
dubbelbeskattningsavtalet med USA föreslogs
från svensk sida att kupongskatten i denna del
ömsesidigt skulle avskaffas. Det är emellertid en
fast amerikansk policy att fem procent i
kupongskatt skall tas ut på näringsbetingade
innehav. USA har inte gentemot något land
accepterat att helt slopa kupongskatten på dessa
innehav.
Under senare år har källskatten på bl.a.
utdelning i många länder och i
dubbelbeskattningsavtal kommit att bli allt lägre.
Det är önskvärt att sänkningar helst sker
ömsesidigt i dubbelbeskattningsavtal. Flera
länder har emellertid valt att ensidigt avskaffa
kupongskatten. Det senaste exemplet är
Danmark som fr.o.m. 1 januari 1999 generellt
avskaffat kupongskatten på näringsbetingade
innehav. Ett annat europeiskt exempel är
Luxemburg som i dubbelbeskattningsavtalet
med USA ensidigt valt att avstå från att ta ut
kupongskatt.
Det är angeläget att utländska företags
investeringar i Sverige inte skattemässigt
missgynnas när vinstmedel delas ut från Sverige.
Regeringen avser därför att i samband med
budgetpropositionen föreslå att kupongskatten
på näringsbetingade innehav skall avskaffas
fr.o.m. den 1 januari 2000.
8.3.3 Stoppregler
Stoppreglerna är det regelverk som tar sikte på
transaktioner mellan fåmansägda företag och
deras ägare. Syftet med reglerna är att förhindra
att intressegemenskapen mellan företaget och
ägaren missbrukas skattemässigt.
Stoppregelutredningen har haft till uppgift att se
över reglerna för att om möjligt slopa dessa så att
beskattningen i stället kan ske enligt allmänna
regler. Utredningen föreslår i betänkandet
Stoppreglerna (SOU1998:116) mycket
omfattande förändringar i regelverket.
Utgångspunkten för utredningen är att särregler
endast är motiverade då intressegemenskapen
mellan företag och ägare kan befaras ge ett
betydande utrymme för obehöriga
skattelättnader. Utredningens förslag innebär
bl.a. att stoppreglerna i betydande utsträckning
slopas och att beskattningen i stället skall ske
enligt allmänna regler. Betänkandet har just
remissbehandlats. Efter ytterligare beredning
avser regeringen att i anslutning till
budgetpropositionen återkomma till riksdagen
med ett förslag.
8.3.4 Beskattning av utländska
nyckelpersoner
För att Sverige skall kunna behålla sin position
som ett högteknologiskt och kunskapsintensivt
land är det angeläget att svenska företag även i
framtiden kan anställa utländska företagsledare,
experter och forskare med hög kompetens.
Behovet av en lagstiftning som särskilt beaktar
de skattemässiga problem som uppkommer vid
tillfälliga anställningar av utländsk personal har
accentuerats genom att flera europeiska länder,
bl.a. två av våra grannländer, har infört sådan
lagstiftning. Det kan innebära att dessa länder ter
sig mer attraktiva när internationella företag
väljer land för nyetableringar. Krav har därför
rests på att särskilda skatteregler för sådana
internationellt efterfrågade nyckelpersoner också
skall införas i Sverige för att därigenom minska
företagens lönekostnader.
Finansdepartementet avser att inom kort lägga
fram en promemoria med förslag till
skattelättnader för utländska nyckelpersoner
som vistas i Sverige under en begränsad tid.
Syftet med sådana särregler är att ge svenska
företag och forskningsinstitutioner möjlighet att
konkurrera om högt kvalificerad arbetskraft och
att skapa fortsatt goda förutsättningar för
utländska företags nyetableringar i Sverige med
bistånd av företagens utländska nyckelpersoner.
8.3.5 Utredning om fåmansföretag och
generationsskiften
De särskilda reglerna för beskattning av aktiva
ägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna, har
nu tillämpats i åtta år. Regelsystemet infördes
genom 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110
och 1990/91:54). Bestämmelserna finns i 3 § 12
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
SIL.
Alltsedan 3:12-reglerna tillkom har dessa
debatterats. Det har ifrågasatts om det är
nödvändigt att ha ett särskilt system för
beskattning av aktiva fåmansföretagsdelägare.
Behovet av särskilda regler för aktiva delägare i
fåmansföretag har sin bakgrund i att
kapitalinkomster till skillnad från
förvärvsinkomster beskattas proportionellt. Det
är därför inte möjligt att ha ett system som
tillåter att vissa skattskyldiga kan ta ut sina
arbetsinkomster i form av lägre beskattad
kapitalinkomst. Någon form av reglering är
därför nödvändig.
Reglernas uppbyggnad och då framförallt
deras komplexitet har kritiserats. Kunskapen om
hur 3:12-reglerna har utnyttjats är emellertid
begränsad. Det innebär i sin tur att kunskaperna
om reglernas effekter på exempelvis företagens
investeringar och deras inverkan på tillväxten är
begränsade.
Till bilden hör de möjligheter som finns för
att på ett för företaget och dess delägare kostnads
effektivt sätt åstadkomma generationsskiften i
företaget. Det är av väsentlig betydelse att det
inte finns regler som hindrar den fortsatta
utvecklingen av företaget när ett
generationsskifte väl har skett. Särskilda regler
om värdering vid arv och gåva av företag, som
bedriver jordbruk och rörelse finns i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Inom Finansdepartementet pågår en översyn
av lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Avsikten är
att åstadkomma en modernare lagstiftning som
är bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade
kapitalbeskattningsregler i kombination med de
s.k. 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är
annorlunda och mer komplicerade än vad som
var fallet när de särskilda reglerna i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen kom till.
Regeringens strävan är att åstadkomma ett än
mer småföretagarvänligt och tillväxtfrämjande
regelsystem utan att utöka möjligheterna till
skatteplanering. Enligt regeringens mening bör
därför 3:12-reglerna och de regler som gäller för
generationsskiften ses över. Regeringen har för
avsikt att så snart som möjligt tillkalla en särskild
utredare. I uppdraget skall ingå en utvärdering av
de gällande reglerna och att mot bakgrund av den
gjorda utvärderingen föreslå nya, förenklade och
tillväxtfrämjande skatteregler.
8.4 Energi- och trafikbeskattning
8.4.1 Skatteväxling
Skatteväxlingskommittén angav i sitt betänkande
att ekonomiska styrmedel har visat sig vara
effektiva för att hejda och minska miljöhot. Den
successivt ökade miljörelateringen av
skattesystemet i vårt land under de senaste
årtiondena har bidragit till att vi kunnat uppnå
viktiga miljömål. Denna utveckling bör fortsätta.
Kommittén förutsatte att utrymmet för
skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika
stort som det som redan hade utnyttjats under
1980- och 1990-talen. Kommittén utgick därvid
från att vår omvärld också kommer att röra sig i
riktning mot ökad miljörelatering av skatterna.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs
bedömning och anser därför att en fortsatt
miljörelatering av skattesystemet är en viktig
uppgift i de fortsatta skatteöverläggningarna.
Rätt utformade åtgärder som berör alla
samhällssektorer kan bidra till en effektiv
användning av våra resurser, begränsa olika slag
av negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig
länk i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Ökade intäkter på grund av en miljörelatering
kan till stor del användas för att reducera uttaget
av andra skatter, i första hand olika former av
skatt på arbete i syfte att främja sysselsättningen.
Utformningen av och takten i
miljörelateringen får också göras med hänsyn till
situationen i vår omvärld. Industrins
konkurrenskraft måste säkerställas även i
framtiden. Det är viktigt att inte minst den
elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Sverige arbetar på EU-nivå för antagandet av ett
nytt direktiv om minimibeskattning av energi.
Framgång i detta arbete kan komma att
ytterligare öka Sveriges utrymme för en fortsatt
miljörelatering av skattesystemet.
För att stimulera en introduktion av
alternativa drivmedel avser regeringen att lämna
in en ansökan till kommissionen för att kunna
medge skattebefrielse för biodrivmedel, t.ex.
etanol och rapsmetylester. Det skattebortfall
som blir följden av skattelättnaderna bör
kompenseras genom skattehöjningar på fossila
bränslen. På sikt bör emellertid alla bränslen vara
föremål för beskattning, och därför bör den
totala skattebefrielsen vara begränsad till att gälla
under ett introduktionsskede. Regeringens
bedömning är att energiskatt skall börja tas ut på
biodrivmedel från år 2004.
8.4.2 Miljöincitament i
trafikbeskattningen
Regeringens förslag: Elbilar och elhybridbilar skall
få en femårig fordonsskattebefrielse från den 1
juli 1999. Vidare avser regeringen att under
hösten 1999 föreslå att en skattelättnad införs i
trafikbeskattningen för lätta fordon som
uppfyller EU:s framtida avgaskrav. Inom
Regeringskansliet bereds också ett förslag om
möjlighet att sätta ned förmånsvärdet för elbilar,
elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa
bränslen.
Skälen för regeringens förslag: Lätta fordon har
en femårig fordonsskattebefrielse om de
uppfyller kraven för miljöklass 1 enligt 2 a §
bilavgaslagen (1986:1386). Fordon som drivs
enbart med el från batterier i fordonet (elbilar)
och fordon som drivs både med el från batterier
och bränsle i en förbränningsmotor
(elhybridbilar) omfattas dock inte av någon
sådan skattebefrielse trots att dessa bilar får anses
vara lika miljövänliga som fordon i miljöklass 1.
Skatteutskottet har angett i betänkandet
1998/99:SkU13 att regeringen skyndsamt bör
återkomma med förslag om att personbilar och
andra lätta fordon som drivs med elektricitet bör
beskattas på samma sätt som motsvarande
fordon i miljöklass 1. Regeringen föreslår därför
att även el- och elhybridfordon bör omfattas av
den femåriga skattebefrielsen. En sådan
skattebefrielse bör dock endast gälla el- och
elhybridfordon som blir skattepliktiga från den 1
juli 1999.
EU har beslutat om nya skärpta avgaskrav för
lätta fordon, dvs. för personbilar samt bussar och
lastbilar med en skattevikt av högst 3 500
kilogram (direktiv 98/69/EG om åtgärder mot
luftförorening genom avgaser från motorfordon
och om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG,
EGT L 350, 28.12.1998, s. 1, Celex 398L0069).
Regeringens avsikt är att dessa avgaskrav skall
genomföras i svensk lagstiftning inom kort
genom ändring av bilavgasförordningen
(1991:1481). I samband härmed bör också en till
de nya avgaskraven knuten skattelättnad införas i
trafikbeskattningen för särskilt miljövänliga
bilar.
Inom Regeringskansliet bereds även frågan
om en möjlighet att fr.o.m. beskattningsåret
1999 jämställa förmånsvärdet för elbilar,
elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa
bränslen med närmast jämförbara bilar av samma
märke och årsmodell som drivs med bensin eller
diesel. En bil som drivs med exempelvis gas eller
dubblerade bränslesystem har ett väsentligt
högre inköpspris än dess med traditionellt
bränsle drivna motsvarighet. Med gällande
bilförmånsregler medför detta att den alternativt
drivna bilen får ett högre förmånsvärde än dess
traditionella motsvarighet, vilket försvårar
introduk-tionen av bilar som använder
alternativa bränslen.
8.4.3 Jordbrukets beskattning
Regeringen har i regeringsförklaringen den 6
oktober 1998 uttalat sig för att jordbruket skall
ges villkor som är likvärdiga med andra
näringars. Regeringen anser att det finns
anledning att överväga att skattemässigt jämställa
jordbruket med industrin. Ett sådant förslag
finns i betänkandet En livsmedelsstrategi för
Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som
en ändring medför bör finansieras inom
energiskattesystemets ram.
En skatteförändring för jordbruket kan med
fördel ske i ett större energipolitiskt
sammanhang. Jordbrukets energibeskattning kan
aktualiseras i samband med de pågående
överläggningarna om skattepolitikens framtida
utformning mellan samtliga riksdagspartier.
8.5 Uppföljning av åtgärder i
budgetpropositionen för 1999
8.5.1 Skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagare
I budgetpropositionen för 1999 bedömdes att
det fanns ett utrymme för att sänka skatten på
arbetsinkomster. Samtidigt konstaterades att det
var för tidigt att utforma permanenta lösningar
och att det var nödvändigt med en bred och djup
diskussion om den framtida beskattningen av
arbetsinkomster. Avvägningen mellan en rättvis
fördelning och stimulanser för
arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud,
utbildning och kompetensutveckling framhölls
som väsentlig.
Sedan budgetpropositionen för 1999
avlämnades har överläggningar mellan
riksdagspartierna om skattesystemets framtida
utformning inletts. Tyngdpunkten i en
skattereform skall ligga på en reformerad
beskattning av arbetsinkomster. Aktuella
bedömningar av de offentliga finanserna visar att
en mer omfattande skattereform med denna
inriktning kan inledas i och med inkomståret
2001.
För att redan 1999 tillföra låg- och
medelinkomsttagarna mer köpkraft föreslogs för
inkomståret 1999 en skattereduktion på 1 320
kronor mot pensionsgrundande inkomster upp
till 135 000 kronor. Därefter avtrappas
reduktionen med 1,2 % av överskjutande
inkomst. Det innebär att reduktionen upphör vid
en pensionsgrundande inkomst på ca 245 000
kronor.
Enligt de bedömningar regeringen gör av de
offentliga finanserna finns det ekonomiskt
utrymme att även vid 2001 års taxering medge en
skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare.
Regeringen är dock inte beredd att nu fastställa
den exakta utformningen på en sådan
skattelättnad. Regeringen avser i stället att
återkomma till frågan i budgetpropositionen för
2000. Ett belopp motsvarande kostnaden för
årets skattereduktion bör avsättas för år 2000.
8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för
bostadshyreshus
Regeringens förslag: Sänkningen av
fastighetsskattesatsen för hyreshus under år 1999
från 1,5 till 1,3 % förlängs ytterligare ett år.
Skälen för regeringens förslag: För år 1999
sänktes fastighetsskatten på hyreshus till den del
som avser bostäder från 1,5 till 1,3 % efter
förslag i prop. 1998/99:1. Lagstiftningen trädde
ikraft den 1 januari 1999 (bet. 1998/99:FiU1,
rskr. 1998/99:38, SFS 1998:1478). Sänkningen
gjordes i avvaktan på de ställningstaganden som
regering och riksdag kan göra med anledning av
de förslag Fastighetsbeskattningskommittén kan
komma att lägga fram. Motiven för förslaget
redovisades utförligt i propositionen. Regeringen
finner inte anledning att göra en annan
bedömning i dag och föreslår att den sänkta
fastighetsskatten skall gälla även för år 2000.
8.5.3 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
Regeringens förslag: Den statliga skatt om 200
kronor som utgår på förvärvsinkomster för
fysiska personer och som vid 2000 års taxering
utgör en kommunal inkomstskatt skall även vid
2001 års taxering utgöra en kommunal
inkomstskatt.
Skälen för regeringens förslag: Statlig
inkomstskatt för fysiska personer utgår dels med
en fast skatt om 200 kronor, dels med 20 % av
den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger en nedre
skiktgräns om 219 300 kronor samt med 25 % av
den del av den beskattningsbara inkomsten som
överstiger en övre skiktgräns om 360 000
kronor. Vid 2000 års taxering skall den fasta
skatten om 200 kronor utgöra en kommunal
skatt enligt lagen (1998:1477) om beräkning av
viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2000
års taxering, m.m. Av den sammanlagda
inkomstskatt som tillförs kommunsektorn skall
66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5
procent skatt till landsting. Överföringen av
skatten motiverades med att kommunerna och
landstingen under senare tid hade fått kostnader
som ledde till att utrymmet för insatser för skola,
vård och omsorg minskat.
I budgetpropositionen för 1999 anförde
regeringen att den i vårpropositionen skulle ta
ställning till en eventuell förlängning av
överföringen av skatten från staten till
kommunerna. Detta ställningstagande skulle
grundas på förnyade bedömningar av den
ekonomiska utvecklingen. Regeringen kan nu
konstatera att den kommunala sektorn
fortfarande är i behov av en ekonomisk
förstärkning. Regeringen föreslår därför att det
fasta beloppet om 200 kronor även vid 2001 års
taxering skall utgöra en kommunal inkomstskatt.
8.6 Finansiella effekter
I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna
för statsbudgeten och den konsoliderade
offentliga sektorn av de olika skatteförslagen.
För respektive förslag presenteras bruttoeffekten
och den varaktiga effekten för offentlig sektor.
Därutöver anges de kassamässiga effekterna för
statsbudgeten och den offentliga sektorn för
kalenderåren 2000–2002.
Förslagen om oförändrade omräkningstal för
småhus och småhus på lantbruksenheter samt
aviserade begränsningar vad gäller
taxeringsvärdena för hyreshus (bostadsdelen) för
år 2000 beräknas inte påverka de offentliga
finanserna i förhållande till den redovisning som
lämnades i budgetpropositionen för år 1999.
Förslagen aviserades i denna proposition och
effekterna av förslagen beaktades redan då.
Den offentlig-finansiella effekten av förslaget
om en femårig skattebefrielse för el- och
elhybridbilar är försumbar.
Förslaget om en skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagare för år 2000 beräknas ge
samma offentlig-finansiella effekter som
motsvarande förslag enligt BP99. Även om
regeringen återkommer till förslagets exakta
utformning i budgetpropositionen för år 2000
antas här utformningen bli sådan att effekterna
blir desamma som för den åtgärd som gäller i år.
Förslaget om att förlänga sänkningen av
fastighetsskatten för hyreshus till att avse även år
2000 beräknas ge en bruttobudgetförsvagning på
0,87 miljarder kronor (inkl. effekt av
omräkning). I kassamässiga termer uppkommer
den finansiella belastningen först år 2001 p.g.a.
förskjutningar i skatteuppbörden. Den varaktiga
effekten för offentlig sektor av denna temporära
åtgärd, beräknad som en ränteeffekt på den
engångsvisa budgetförsvagningen, uppgår till 20
miljoner kronor.
Det förhållandet att det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster om 200
kronor även skall tillfalla kommunerna för år
2000 beräknas försvaga såväl statsbudget som
offentllig sektor med 1,25 miljarder kronor för
detta år.
Tabell 8.1 Budgeteffekter av i VÅP99 aktualiserade skatteförslag m.m. Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för
statsbudgeten och för offentlig sektor åren 1999-2002 samt varaktiga nettoeffekter för offentlig sektor
Miljarder kronor
Ikraft
Brutto-
Statsbudget
Offentlig sektor
Varaktig
effekt
2000
2001
2002
2000
2001
2002
effekt
Förlängd tillfällig skattereduktion
1/1 2000
-3,26
-2,98
-0,28
-0,14
-2,98
-0,28
-0,14
-0,17
Omvandling av 200-krona
1/1 2000
0
-1,25
0
0
-1,25
0
0
0
Sänkt fastighetsskatt hyreshus
1/1 2000
-0,87
0
-0,73
-1
0
-0,64
-1,1
-0,02
Summa
-4,13
-4,23
-1,01
-1,14
-4,23
-0,92
-1,24
-0,19
9
Kommunsektorn
9 Kommunsektorn
9.1 Allmänna utgångspunkter
En väl fungerande kommunal sektor är en viktig
förutsättning för välfärdssamhället. En god
kvalitet i barnomsorgen, skolan och vården
lägger grunden för en ökad tillväxt. Sedan år
1997 har det funnits ett samhällsekonomiskt
utrymme att höja statsbidragen till kommuner
och landsting. Riksdagen har fram till och med år
1999 beslutat om att höja statsbidragen till
kommuner och landsting med 16 miljarder
kronor. Regeringen har för år 2000 aviserat att
det generella statsbidraget skall höjas med 4
miljarder kronor. Riksdagen beslutade också
efter förslag i budgetpropositionen för 1999 att
den statliga skatt om 200 kronor som utgår på
fysiska personers förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt. Förändringen innebär
att ca 1,3 miljarder kronor tillförs kommuners
och landstings skatteinkomster år 1999.
Regeringen föreslår nu att den förändring som
gäller för år 1999 skall förlängas att gälla även för
år 2000.
Regeringen har i budgetpropositionen för
1999 aviserat en höjning av statsbidragen även
för år 2001 med 2 miljarder kronor. I samband
med detta uttalade regeringen att ett flertal
kommunalekonomiska frågor är aktuella under
kommande år varvid denna resursökning kan
utgöra en delfinansiering. Det statsfinansiella
läget bedöms nu medge en större ökning av
bidragen till kommuner och landsting från år
2001. Regeringen avser att föreslå att sammanlagt
4 miljarder kronor tillförs kommuner och
landsting från år 2001. Det tidigare aviserade
tillskottet för år 2001 skall användas för att bl.a.
underlätta införandet av förändringarna i
utjämningssystemet samt bidra till finansieringen
för att stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen. Från utgiftsområdet
överförs därför år 2001 1,7 miljarder kronor till
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. År 2002 överförs 1,3
miljarder kronor. Regeringen avser även att
föreslå ett resurstillskott på 1 miljard kronor år
2002 till följd av de förändringar som kommer
att ske inom försvarsområdet. Beslutade och
aviserade höjningar av statsbidragen uppgår då
till 25 miljarder kronor år 2002. I detta belopp
ingår medel som tillförs utgiftsområde 16 för att
fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en allmän
förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Uppföljningar av den kommunala ekonomin
visar att kommuner och landsting har prioriterat
skolan, vården och omsorgen framför andra
verksamheter år 1997. Det är helt i enlighet med
de mål regering och riksdag har haft för de höjda
statsbidragen. Skillnaderna i ekonomisk situation
mellan enskilda kommuner och landsting är
emellertid fortfarande stora. Kravet på en
ekonomi i balans från och med år 2000 har för en
del kommuner och landsting inneburit fortsatta
besparingar i verksamheten. De har emellertid
kunnat begränsas tack vare de höjda
statsbidragen och den tillfälliga förändringen av
den statliga inkomstskatten.
Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition ett förslag till förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och
landsting (prop. 1998/99:89). De förslag till
förändringar i utjämningssystemet som
presenteras kommer att få betydelse för de
enskilda kommunernas och landstingens
situation. Syftet med utjämningssystemet är att
skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för
kommuner respektive landsting att bedriva sin
verksamhet. Det ställer krav på en långtgående
utjämning av skatteinkomster och av strukturellt
betingade kostnadsskillnader. Förändringarna i
utjämningssystemet innebär såväl
bidragsökningar som bidragsminskningar för
enskilda kommuner och landsting i förhållande
till nu gällande regler. För att ge kommuner och
landsting möjlighet att anpassa verksamheten till
inkomstförändringarna föreslår regeringen
särskilda införanderegler för åren 2000–2004.
De föreslagna och nu aviserade höjningarna av
de generella statsbidragen skall bl.a. ses mot
bakgrund av behoven av att dels fortsätta
utveckla kvaliteten i de kommunala
kärnverksamheterna genom att t.ex. minska
väntetiderna i hälso- och sjukvården, vidta
förbättringar inom äldreomsorgen, och öka
måluppfyllelsen i skolan, dels underlätta
införandet av förändringarna i
utjämningssystemet. De utökade
skatteinkomsterna år 2000 samt höjningarna av
de generella statsbidragen bör också ses mot
bakgrund av den ökade omslutningen i det
kommunala momssystemet.
Regeringens bedömning är att de nu aviserade
höjningarna av statsbidragen och de ökade
skatteinkomsterna kommer att förbättra det
ekonomiska läget för kommuner och landsting.
Regeringen har i flera sammanhang uttalat att
utrymmet för generella skattehöjningar är
mycket begränsat. Det är regeringens ambition
att så snart utrymme ges åstadkomma sänkt skatt
på arbetsinkomster. Ett ökat kommunalt
skatteuttag skulle motverka denna ambition.
Lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting för åren 1997–1999 upphör att gälla vid
utgången av år 1999. Mot bakgrund av de ökade
resurser som nu tillförs sektorn förutsätter
regeringen att kommuner och landsting är
mycket restriktiva med att höja sin skattesats de
kommande åren.
Regeringen anser att det är av stor vikt att
arbetet med omstrukturering och omprioritering
av den kommunala verksamheten fortsätter för
att kommuner och landsting skall nå en ekonomi
i balans och skapa utrymme för de förändrade
behov som den demografiska utvecklingen för
med sig.
9.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren
Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om
utvecklingen i den kommunala sektorn (skr.
1998/99:97). Skrivelsen avser att ge underlag för
en samlad bedömning av den finansiella
utvecklingen i kommuner och landsting av
resursutnyttjandet i kommunsektorn och av
måluppfyllelsen i de verksamheter som
kommuner och landsting ansvarar för. I avsnitt
9.2.6 ges en sammanfattning och bedömning av
utvecklingen fram till och med år 1998 i enlighet
med vad som redovisas i skrivelsen.
9.2.1 Kommunsektorns andel av
samhällsekonomin
Enligt nationalräkenskaperna motsvarade
kommunsektorns utgifter 24,7 procent av BNP
år 1998. Kommunsektorns inkomster
motsvarade 24,6 procent av BNP, varav
kommunalskatter och statsbidrag utgjorde
huvuddelen. Kommunalt ägda företag och
affärsdrivande verk ingår inte i kommunsektorn,
utan räknas till företagssektorn. Kommunerna
svarade år 1998 för 67 procent av sektorns
utgifter, landstingen för 30 procent och
församlingarna tillsammans med
kommunalförbunden för 3 procent. När
relationerna mellan staten och Svenska kyrkan
ändras år 2000 kommer församlingarna inte
längre att räknas till kommunsektorn.
Den kommunala expansionen kulminerade år
1991. Därefter har resurserna minskat med drygt
2 procent t.o.m. år 1997, om
bruttoproduktionens utveckling i fasta priser
används som ett mått på resursutvecklingen. Den
kommunala konsumtionens utveckling i fasta
priser används ofta för att beskriva
resursutvecklingen. Konsumtionen motsvarar
emellertid endast den del av resurserna som
finansieras med skattemedel. För att erhålla ett
mått som även beaktar försörjningsinkomster
och avgifter kan bruttoproduktionen användas.
Enligt det preliminära utfallet för år 1998 har
bruttoproduktionen ökat med drygt 1 procent
från år 1997. Den totala minskningen under åren
1991–1998 uppgår således till knappt 1 procent.
9.2.2 Kommunsektorns betydelse för det
offentliga finansiella sparandet
Riksdagen har lagt fast ett mål för
budgetpolitiken som innebär att den offentliga
sektorn fr.o.m. år 2000 skall uppvisa ett positivt
finansiellt sparande motsvarande 2 procent av
BNP sett över en konjunkturcykel. Det
finansiella sparandet utgör skillnaden mellan
inkomster och utgifter. Eftersom även den
kommunala sektorn omfattas av detta mål är det
av stor vikt för staten att följa utvecklingen av de
kommunala finanserna. På grund av skillnader i
redovisningsprinciper kan årets resultat, som det
kommunala balanskravet är kopplat till, och det
finansiella sparandet skilja sig åt beloppsmässigt.
Resul-tatutvecklingen redovisas i avsnitt 9.2.3.
Hur det finansiella sparandet har utvecklats i
kommunsektorn åren 1980-1998 framgår av
diagram 9.1.
Diagram 9.1 Kommunsektorns finansiella sparande 1980-
1998, miljarder kronor och procent av BNP
Källa: Statistiska centralbyrån
Variationerna i kommunsektorns finansiella
sparande har inte varit lika stora som
variationerna i statens finansiella sparande.
Dessutom har utvecklingen ofta gått i motsatt
riktning. Som exempel kan nämnas att när
underskottet i den offentliga sektorns
sammanlagda finansiella sparande var som störst
år 1993 (motsvarande 12,3 procent av BNP)
uppvisade kommunsektorn ett positivt finansiellt
sparande motsvarande 0,7 procent av BNP.
Den tillfälliga förbättringen i det finansiella
sparandet i början av 1990-talet berodde främst
på att de höga nominella löneökningarna i
Sverige de närmast föregående åren fick
genomslag på de kommunala skatteinkomsterna
med två års fördröjning, samtidigt som pris- och
löneökningstakten bromsades upp. Även
lågkonjunkturen åren 1991-1993 påverkade
kommunsektorns skatteinkomster med ett par
års fördröjning. Den tvååriga eftersläpningen vid
utbetalningen av kommunalskattemedel
upphörde i praktiken år 1995. Numera erhåller
kommuner och landsting preliminära
skattemedel baserade på en
prognos, varefter en avräkning görs när utfallet
föreligger.
9.2.3 Den ekonomiska utvecklingen fram
till och med år 1998
Ekonomiskt resultat – kommuner
I resultaträkningen redovisas intäkter och
kostnader, dvs. de inkomster och utgifter som
hör till den aktuella redovisningsperioden. Från
och med räkenskapsåret 1998 skall kommuner
och landsting upprätta redovisningen enligt lagen
(1997:614) om kommunal redovisning. Detta
innebär bland annat att resultaträkningen skall
ställas upp på ett delvis annorlunda sätt än
tidigare. En anpassning av uppställningen i
resultaträkningen för år 1998 har gjorts i tabell
9.1 för att möjliggöra jämförelser mellan år 1998
och tidigare år. Jämförbarheten påverkas dock i
viss mån av förändrade principer för redovisning
av pensioner. Fr.o.m. år 1998 skall
pensionsförpliktelserna redovisas enligt den s.k.
blandade modellen, vilket inledningsvis ger något
lägre kostnader jämfört med det s.k. fonderade
systemet som tillämpats tidigare.
Såväl resultatet efter skatteintäkter och
finansnetto som årets resultat förbättrades för
kommunerna sammantaget mellan åren 1996 och
1997. Resultatet år 1998 försämrades dock
jämfört med år 1997. Enligt preliminära
uppgifter för år 1998 redovisar kommunerna ett
svagt negativt resultat. Utan extraordinära poster
hade kommunerna redovisat ett negativt årets
resultat om ca 3 miljarder kronor. Extraordinära
intäkter avser exempelvis realisationsvinster i
samband med försäljning av företag. Om
extraordinära poster exkluderas förbättrades
emellertid resultatet med 1,6 miljarder kronor
mellan år 1997 och år 1998. En stor del av denna
förbättring kan hänföras till den ändrade
redovisningen av pensionsförpliktelserna.
Tabell 9.1 Kommunernas resultaträkning åren 1994–1998
Miljarder kronor, löpande priser
År
1994
1995
1996
1997
19981
Verksamhetens intäkter
81,7
80,1
75,6
74,9
73,7
Verksamhetens kostnader
-269,5
-275,5
-290,8
-297,6
-299,1
Verksamhetens netto-
kostnader
-187,8
-195,4
-215,2
-222,7
-225,4
Skatteintäkter
168,8
179,9
192,0
197,2
193,4
Generella statsbidrag
31,3
31,3
32,7
37,4
43,5
Finansnetto
-1,8
-1,0
-0,1
0,3
0,8
Resultat efter
skatteintäkter och
finansnetto
10,5
14,7
9,3
12,2
12,3
Avskrivningar
-9,3
-10,0
-10,2
-10,7
-10,7
Förändring av
pensionsskuld2
-4,5
-5,3
-5,6
-6,1
-4,6
Extraordinära poster
4,4
3,5
9,0
7,7
2,7
Årets resultat (förändring
av eget kapital)
1,1
2,9
2,5
3,1
-0,3
– exkl. extra ordinära poster
-3,3
-0,6
-6,5
-4,6
-3,0
1 Preliminära uppgifter
2 Pensionsskuldens förändring för åren 1994-1997. För år 1998 redovisas
pensionskostnaderna och ränta på pensionslöften intjänade fr.o.m år 1998 på denna
rad för att underlätta jämförelser.
Källa: Statistiska centralbyrån
För de enskilda kommunerna varierade det
ekonomiska resultatet i kronor per invånare
kraftigt. Andelen kommuner med ett negativt
resultat uppgick till ca 75 procent år 1997. Enligt
preliminära uppgifter för år 1998 uppgick denna
andel till ca 60 procent.
Ekonomiskt resultat – landsting
Landstingens sammantagna ekonomiska resultat
har försämrats något mellan åren 1996 och 1997.
Enligt preliminära uppgifter försämrades
resultatet ytterligare något år 1998. Resultatet
påverkas endast marginellt av extraordinära
poster.
Tabell 9.2. Landstingens resultaträkning åren 1994–1998
Miljarder kronor, löpande priser
År
1994
1995
1996
1997
1998
Verksamhetens intäkter1
23,3
24,0
23,2
22,3
-
Verksamhetens
kostnader1
-117,2
-115,8
-111,5
-113,0
-
Verksamhetens netto-
kostnader
-93,9
-91,8
-88,3
-90,6
-99,2
Skatteintäkter
87,5
87,2
85,7
86,3
91,2
Generella statsbidrag
9,0
8,5
5,8
6,8
9,1
Finansnetto
0,8
1,1
1,2
0,9
0,6
Resultat efter
skatteintäkter och
finansnetto
3,4
4,9
4,5
3,4
1,6
Avskrivningar
-4,3
-4,4
-4,4
-4,3
-4,6
Förändring av
pensionsskuld2
-4,8
-3,2
-3,6
-3,0
-2,1
Extraordinära poster
0,3
0,0
-0,2
-0,1
-1,0
Årets resultat
(förändring av eget
kapital)
-5,3
-2,7
-3,7
-4,0
-6,2
– exkl. extraordinära
poster
-5,6
-2,7
-3,5
-3,9
-5,2
1 Fullständiga uppgifter på denna nivå saknas
2 Pensionsskuldens förändring för åren 1994-1997. För år 1998 redovisades
pensionskostnaderna och ränta på pensionslöften intjänade fr.o.m. år 1998 på denna
rad för att underlätta jämförelser.
Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.
Det ekonomiska resultatet i kronor per invånare
varierar mellan olika landsting, dock inte lika
mycket som mellan kommunerna. Samtliga
landsting utom ett redovisar ett negativt resultat
för år 1998. Utfallet för år 1998 innebär, trots
budgeterade besparingar, en försämring både
jämfört med tidigare år och jämfört med budget.
Kostnaderna ökade realt under år 1998, bl.a.
beroende på satsningar för att reducera vårdköer.
9.2.4 De kommunala verksamheterna
De sammanlagda nettokostnaderna för de
kommunala verksamheterna uppgick år 1998 till
knappt 350 miljarder kronor. Nettokostnaderna
för skola, vård och omsorg utgör ca 80 procent
av de totala nettokostnaderna. Det innebär
således att den kommunala ekonomin är starkt
beroende av hur kostnaderna inom dessa
verksamheter utvecklas.
Nettokostnaderna har mellan åren 1996 och
1997 ökat framförallt för primärvården,
grundskolan och individ- och familjeomsorgen.
Det kan finnas olika förklaringar till
utvecklingen, bl.a. demografiskt betingade
behovsförändringar men också att de utökade
statsbidragen kommit dessa verksamheter
tillgodo.
Nettokostnaderna påverkas av avgifter och
andra försäljningsintäkter. Avgifternas andel av
bruttokostnaderna har dock endast förändrats
marginellt för de olika verksamheterna mellan
åren 1996 och 1997.
Tabell 9.3 Nettokostnader år 1997 samt förändring åren
1996-1997
Miljarder kronor, löpande priser
Nettokostnad år 1997
Förändring % åren
1996-1997
Kommuner
Barnomsorg
35,4
0,0
Grundskola
49,7
3,8
Gymnasieskola
19,0
2,6
Individ- och
familjeomsorg
21,9
5,2
Äldre- och
handikappomsorg
65,3
2,3
Övriga verksamheter
53,5
1,3
Landsting
Primärvård
17,5
6,1
Läns- och
regionsjukvård
63,0
3,0
Tandvård
2,9
-6,1
Övriga verksamheter
14,2
-3,0
Summa
342,5
2,3
Källor: Finansdepartementet, Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet
Anm: I nettokostnaderna i tabellen ingår vissa interna poster.
Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
Det råder i princip full behovstäckning i
kommunernas barnomsorg i enlighet med
gällande lagstiftning. Antalet barn fortsätter att
öka inom barnomsorgen, men i långsammare
takt än tidigare.
Cirka 91 procent av eleverna i grundskolan
uppnådde behörighet till nationellt program.
Drygt en procent av eleverna slutade årskurs 9
utan slutbetyg. Det totala antalet elever har ökat
årligen sedan år 1993.
Sammanlagt 80 procent av alla elever fullföljer
sin gymnasieutbildning inom 4 år. Antalet elever
i gymnasieskolan har legat på samma nivå de
senaste åren.
Den totala omfattningen av grundläggande
vuxenutbildning har varit i det närmaste kons-
tant under de senaste åren. Antalet studerande
inom den gymnasiala vuxenutbildningen har i
stort sett fördubblats de senaste åren till följd av
kunskapslyftet.
Hälso- och sjukvård
Generellt sett är tillståndet i den svenska hälso-
och sjukvården gott och befolkningens
hälsosituation utvecklas positivt. Samtidigt finns
bestående sociala skillnader i befolkningens
ohälsa, både vad gäller sjuklighet och dödlighet.
Primärvårdens andel av läkarbesöken har ökat,
vilket står i överensstämmelse med riksdagens
krav att göra primärvården till basen i
sjukvården.
Antalet inkomna ärenden till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har
fördubblats sedan början av 1990-talet. Antalet
ärenden som lett till påföljd har dock nästan varit
oförändrat, vilket kan tyda på att det snarare är
anmälningsbenägenheten än antalet
felbehandlingar som ökat.
Äldreomsorg
En ökad efterfrågan på kommunal äldreomsorg
samt öppenvård har bl.a. inneburit att
kommunerna i allt högre utsträckning prioriterar
sina insatser till de allra äldsta med de största
hjälpbehoven. Vissa kvalitetsbrister kvarstår, bl.a.
finns problem när det gäller läkartillgången i det
ordinära och särskilda boendet och när det gäller
vården i livets slutskede.
Andelen av befolkningen som är 65 år eller
äldre och som får hjälp i särskilt eller ordinärt
boende uppgick år 1997 till drygt 17 procent,
vilket är en viss minskning jämfört med året
innan. De senaste åren har det totala antalet
hjälptimmar minskat marginellt, medan andelen
personer över 80 år ökat.
9.2.5 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram
till år 1998
Den kommunala sektorn i Sverige svarar för ca
25 procent av alla sysselsatta, varav kvinnor utgör
ca 80 procent. Som tidigare redovisats i avsnitt
9.2.1 har kommunsektorns resurser, mätt som
bruttoproduktionens förändring i fasta priser,
minskat med knappt 1 procent åren 1991–1998.
Sysselsättningen i kommunsektorn har
emellertid minskat betydligt mer. Lönesumman
har minskat med ca 9 procent i fasta priser,
samtidigt som köp av material och tjänster har
ökat med ca 24 procent i fasta priser. En orsak
till denna utveckling kan vara att verksamheter
som tidigare bedrivits i egen regi har lagts ut på
entreprenad. Ytterligare en orsak till att
sysselsättningsminskningen blivit så pass kraftig
kan vara att personalminskningarna i stor
utsträckning skett bland personalkategorier med
en lön som understiger den genomsnittliga. Det
krävs då en större minskning av antalet arbetade
timmar eller årsarbetare för att åstadkomma en
motsvarande utgiftsminskning. Detta har varit
särskilt märkbart inom hälso- och sjukvården.
Syftet med de ökade statsbidragen till
kommuner och landsting är bl.a. att trygga och
förstärka den kommunala sysselsättningen.
Effekterna av de ökade statsbidragen till
kommuner och landsting har under senare delen
av år 1997 fått genomslag på sysselsättningen
främst genom att neddragningarna av personal i
den kommunala sektorn har avstannat.
Preliminära uppgifter för år 1998 visar att antalet
anställda ökat med ca 9 000 personer. Att
ökningen inte har blivit större kan till viss del
bero på orsaker som tidigare nämnts, t.ex. att
delar av den kommunala verksamheten lagts på
entreprenad utanför sektorn och att allt fler
kommuner och landsting erbjuder sina
deltidsanställda heltidstjänster.
Tabell 9.4 Antalet anställda / anställningar inom
kommuner och landsting åren 1993-1998
Tusental personer
År
1993
1994
1995
1996
1997
19981
Kommuner
726
726
750
759
742
746
Landsting
319
305
273
247
251
256
Summa:
1045
1031
1023
1006
993
1002
1 Uppgifterna för år 1998 är preliminära
Källor: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Valet av statistikkälla för att följa antalet
sysselsatta i kommuner och landsting kan ge
skillnader bl. a. vad gäller utvecklingstakten.
Regeringen avser att analysera dessa skillnader.
Jämfört med tidigare år har antalet nyanmälda
lediga platser inom undervisning samt vård- och
omsorgssektorn ökat. Efter en tid med relativt
god tillgång på personal och uttalad övertalighet
för vissa yrkesgrupper har situationen nu
förändrats. De stora pensionsavgångarna i
kombination med ökade behov i skolan, vården
och omsorgen innebär att det kan uppstå brist på
bl.a. lärare, läkare och annan vårdpersonal några
år in på 2000-talet. Regeringen har tillsatt en
kommission med uppgift att kartlägga
utbildningsbehoven samt föreslå åtgärder för att
underlätta rekrytering av personal till vård- och
omsorgssektorn. Kommissionens arbete skall
redovisas under år 1999. Regeringen har också
utarbetat ett åtgärdsprogram för läraryrkets
utveckling och rekrytering. Dessa åtgärder avses
starta under år 1999.
9.2.6 Sammanfattande bedömning av
utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
kommunerna och landstingen har klarat de
senaste årens behovsökningar som följt av
befolkningens förändrade åldersstruktur väl. Det
saknas dock underlag för att närmare kunna
analysera hur den förändrade åldersstrukturen
påverkat den kommunala verksamheten i ett
historiskt perspektiv. Det finns fortfarande
problem med den ekonomiska
resultatutvecklingen. Det senaste året visar att
besparingarna har minskat eller helt upphört
inom de prioriterade verksamheterna. Med hjälp
bl.a. av de ökade generella statsbidragen kommer
möjligheterna att utveckla verksamheterna att
öka påtagligt.
Regeringen bedömer att kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen i allt väsentligt är god.
Genom den ökade satsningen på uppföljning och
utvärdering av den kommunala verksamheten
har vissa kvalitetsbrister inom bl.a.
äldreomsorgen uppmärksammats och kunnat
åtgärdas. De ökade satsningar som sker inom
äldreomsorgen med anledning av propositionen
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
(1997/98:113) tillsammans med de utökade
statsbidragen måste ses som ett steg i rätt
riktning för att förbättra kvaliteten inom
äldreomsorgen. Kommuner och landsting har
också överlag blivit bättre på att bedriva försöks-
och utvecklingsarbete i syfte att komma tillrätta
med kvalitetsbristerna. Redovisningen indikerar
även att produktiviteten i den kommunala
verksamheten ökat medan produktiviteten i
hälso- och sjukvården har varit oförändrad. Även
om antalet anställda i kommuner och landsting
ännu inte har ökat i någon större utsträckning så
har de ökade statsbidragen inneburit att
neddragningen av personal i den kommunala
sektorn avstannat. Det är troligtvis först när
kommuner och landsting uppnått kravet på en
ekonomi i balans som en ökning av antalet
anställda kan ske.
9.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren
9.3.1 Den samhällsekonomiska
utvecklingen
Bedömningen av den kommunala sektorns
ekonomiska utveckling under de närmaste åren
bygger på de förutsättningar som redovisas i
bilaga 1.
Under år 1999 beräknas kommunsektorns
konsumtion växa med ca 1 procent i fasta priser.
Under åren 2000–2002 beräknas ökningen bli i
genomsnitt ca 0,8 procent per år.
Konsumtionstillväxten beräknas bli något
starkare i landstingen än i kommunerna.
Konsumtionsökningen möjliggörs genom en
gynnsam utveckling av både skatteinkomster och
statsbidrag.
Det finansiella sparandet beräknas bli
tillräckligt högt för att det ska finnas
förutsättningar för kommuner och landsting
sammantaget att uppnå kravet på ekonomisk
balans fr.o.m. år 2000. Kommunsektorns
finansiella utveckling framgår av tabell 9.5.
Tabell 9.5 Kommunsektorns finanser1
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
443,5
457,5
482,4
500,5
511,3
Utgifter
-445,1
-455,4
-473,3
-491,4
-507,1
Finansiellt
sparande
-1,6
2,2
9,1
9,1
4,2
1 Inkomster och utgifter redovisas här exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig
utjämningsavgift, utjämningsbidraget för år 1999 är fastställt till 20,5 miljarder kronor
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Skatteuttaget förutsätts vara oförändrat efter år
1999.
9.3.2 Utvecklingen de närmaste åren
inom skolan, vården och omsorgen
Regeringen och dess myndigheter har i olika
sammanhang följt upp och utvärderat hur
kommuner och landsting använt sig av de
utökade statsbidragen. Den enkätundersökning
som Statistiska centralbyrån (SCB) genomfört
på uppdrag av Regeringskansliet har visat att
kommuner och landsting följer de mål riksdagen
och regeringen har haft för de ökade
statsbidragen, dvs. att tillföra skolan, vården och
omsorgen resurser för att på så sätt förbättra
förutsättningarna för att bibehålla och utveckla
kvaliteten i kärnverksamheterna. Enkätsvaren
visar också att en stor del av kommunerna
planerar för att anpassa sin verksamhet till de
demografiska förändringar som sker. Resurserna
till barnomsorgen beräknas minska som en
konsekvens av minskat barnafödande. Effekterna
av att de stora barnkullarna kommer in i
grundskolan har också avspeglat sig i
kommunernas framtida prioriteringar.
Enkätsvaren visar också att kommunerna
bedömer att resurserna inom äldreomsorgen
måste öka.
Den ekonomiska utvecklingen de närmaste
åren beror till stor del på hur sysselsättningen i
övriga sektorer samt utbudet av arbetskraft
utvecklas. Behoven av kommunal service följer i
stora delar befolkningens utveckling och
kommer med stor sannolikhet att öka på längre
sikt på grund av de demografiska förändringar
som sker. Svenska Kommunförbundet bedömer
i sin långtidsutredning (Kommunerna i
framtiden) att det finns goda förutsättningar för
att kommunerna kommer att ha möjligheter att
hantera de anspråk som de kommer att ställas
inför under de kommande åren fram till år 2010.
Behoven av kommunal verksamhet beräknas inte
öka i samma utsträckning som under perioden
1990–1997. Svenska Kommunförbundet menar
dock att det finns stora osäkerheter i denna
bedömning. Det gäller främst den demografiska
utvecklingen enligt förbundet. Förändringar av
barnafödandet, medellivslängdens utveckling och
de äldres hälsotillstånd påverkar starkt behoven
och kostnaderna för barnomsorgen, skolan och
äldreomsorgen. Landstingsförbundet menar å
andra sidan att det redan på kort sikt krävs
ytterligare resurser till hälso- och sjukvården för
att höja sjukvårdens standard till den nivå som
gällde år 1994, då köerna i stort sett var borta. De
problem som Landstingsförbundet lyfter fram
kan vara betingade av resursproblem men även av
problem av annan karaktär, vilket Socialstyrelsen
tar upp i sin rapport Sjukvården i Sverige 1998.
Socialstyrelsen menar att det finns en betydande
potential för effektivisering inom stora delar av
vården. I många fall torde det som upplevs som
brist på resurser, enligt Socialstyrelsen, snarare
bero på brister vad gäller ledarskap, kompetens
och/eller samordning mellan olika vårdgivare.
Bilden av utvecklingen i kommunerna och
landstingen är således inte entydig. Behoven
inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården
ökar. Även inom skolan ökar behoven till följd
av att stora årskullar lämnar barnomsorgen och
börjar skolan. Det finns ett antal faktorer som
gör att utvecklingen kommer att skilja sig åt
mellan olika kommuner respektive landsting,
t.ex. skillnader i befolkningsutvecklingen. En
stor del av dessa skillnader fångas emellertid upp
av kostnadsutjämningen. Andra faktorer är t.ex.
det ekonomiska resultatet i utgångsläget samt
kommunernas och landstingens egen förmåga till
anpassning av verksamheten efter de ändrade
behoven.
9.3.3 Förändringar i utjämningssystemet
Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition förslag till förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och
landsting (prop. 1998/99:89).
Förändringarna i utjämningssystemet avses
träda i kraft den 1 januari 2000. Förslagen bygger
på de förslag som Kommunala
utjämningsutredningen lämnat i betänkandet
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting
– en översyn av statsbidrags- och
utjämningssystemet (SOU 1998:151).
Regeringen anser i likhet med utredningen att
de grundläggande principerna för utjämningen av
ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
och landsting bör ligga fast. Utgångspunkten för
utjämningssystemet är att alla kommuner
respektive landsting, genom utjämningen, skall
tillförsäkras likvärdiga ekonomiska
förutsättningar att bedriva sin verksamhet,
oberoende av skattekraft och strukturella
kostnadsskillnader. Den enskilda kommunen
eller det enskilda landstinget avgör själv, utifrån
dessa förutsättningar, nivån på service,
effektivitet och avgifter samt skattesats. Ett väl
fungerande utjämningssystem är därför av
mycket stor betydelse för att alla kommuner och
landsting skall ges likvärdiga möjligheter att
erbjuda sina invånare en god service.
Jämfört med utredningens förslag innebär
regeringens förslag vissa modifieringar, dels i
några delar av kostnadsutjämningen, dels i
införandereglerna. Inga förändringar föreslås i
nuvarande inkomstutjämning.
De största förändringarna i förhållande till
nuvarande kostnadsutjämning gäller hälso- och
sjukvården, individ- och familjeomsorgen samt
kollektivtrafiken. Till skillnad från utredningen
föreslår regeringen att kostnadsutjämning för
byggkostnader bibehålls och att någon reduktion
av kallortstillägget inte skall ske från år 2000.
Vidare föreslår regeringen att en
kostnadsutjämning för barn och ungdomar med
utländsk bakgrund införs. I andra delar av
kostnadsutjämningen föreslås vissa justeringar
och uppdateringar. Det gäller barnomsorg,
äldreomsorg, grundskola, gymnasieskola,
befolkningsminskning samt näringslivs- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder. I övrigt
föreslås inga förändringar av faktorerna i
kostnadsutjämningen.
Regeringen aviserar även ett fortsatt arbete
med uppföljning och utveckling av
utjämningssystemet.
Regeringen föreslår också att särskilda
införanderegler tillämpas för åren 2000-2004.
Det innebär dels en förlängning med ett år av
införandeperioden för nuvarande
utjämningssystem, dels en ytterligare
begränsning av den totala bidragsminskning som
en kommun eller ett landsting kan få vidkännas
för hela perioden 1996-2004. De föreslagna
införandereglerna innebär ökade kostnader
jämfört med utredningens förslag, vilka
finansieras inom utjämningssystemet och leder
till vissa omfördelningar inom kommun-
respektive landstingskollektivet. Ökade
statsbidrag kan underlätta införandet. En
närmare redovisning av detta görs i avsnitt 9.4.2.
De förändringar som regeringen föreslår
innebär, jämfört med nuvarande utjämning och
jämfört med utredningens förslag, vissa
omfördelningar mellan kommuner respektive
mellan landsting. Statens utgifter för
utjämningssystemet för kommuner och
landsting kommer att minska till följd av de
föreslagna förändringarna i
kostnadsutjämningen. Samtidigt minskar de
avgifter som kommuner och landsting betalar till
systemet i motsvarande omfattning. De
föreslagna förändringarna är således neutrala för
såväl kommunsektorn som helhet som för
statsbudgetens saldo.
9.3.4 Förutsättningar för enskilda
kommuner och landsting att
uppnå balanskravet
Riksdagen har beslutat att införa ett krav på
ekonomisk balans i kommuner och landsting
fr.o.m. år 2000 (prop. 1996/97:52, bet.
1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281). Balanskravet
regleras i kommunallagen och innebär bl.a. att
den budget som antas av fullmäktige skall vara
upprättad så att intäkterna överstiger
kostnaderna. Skulle resultatet i årsredovisningen
ändå bli negativt så skall detta regleras och det
egna kapitalet återställas inom två år.
Balanskravet tillkom som ett instrument för att
dels förhindra en fortlöpande urholkning av
kommunernas och landstingens ekonomi, dels
skapa goda förutsättningar för en långsiktigt
stabil finansiell utveckling av den kommunala
sektorn. För att kravet på god ekonomisk
hushållning skall uppfyllas bör resultatet i
normalfallet ligga på en nivå som realt sett
åtminstone konsoliderar ekonomin. Det innebär
att det i de flesta fall inte räcker med att
intäkterna i stort sett bara täcker kostnaderna.
Balanskravet kan snarare ses som ett minimikrav
för den ekonomiska utvecklingen på kort sikt.
I oktober 1997 utsåg regeringen en särskild
utredare med uppdrag att analysera behovet av,
förutsättningarna för och konsekvenserna av ett
krav på ekonomisk balans som även omfattar
den kommunala verksamhet som bedrivs i
företagsform. I betänkandet Utvidgat balanskrav
– omfattande verksamhet i kommunala företag
(SOU 1998:150) föreslår utredaren att det
tydliggörs att bestämmelsen i kommunallagen
om god ekonomisk hushållning skall gälla den
samlade kommunala verksamheten, dvs. även
den verksamhet som bedrivs i företagsform, men
att balanskravet inte bör utvidgas till att omfatta
kommunala företag. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 1999 att ett fördjupat analysarbete av den
ekonomiska utvecklingen i kommuner och
landsting skulle genomföras under våren 1999.
Ett led i detta arbete har varit att ge SCB i
uppdrag att genomföra en enkätundersökning i
samtliga kommuner och landsting.
Enkätundersökningen genomfördes i december
1998 och svaren bygger på kommunernas och
landstingens beslut om budget för år 1999 och på
de ekonomiska planer som samtidigt togs fram
för åren 2000 och 2001.
Enligt enkätsvaren räknar 80 procent av de
225 kommuner som svarat med att uppnå ett
positivt resultat för år 2000. Samtliga landsting
har besvarat enkäten. Av 20 landsting är det 12
som räknar med att uppnå ett positivt resultat år
2000. Svaren visar således att merparten av
kommunerna och över hälften av landstingen
räknar med att klara kravet på en ekonomi i
balans utifrån hittills fattade beslut.
Ett antal av de kommuner som svarat, och
som enligt nuvarande planer uppvisar ett negativt
resultat år 2000, skulle genom mindre
besparingar klara balanskravet. Några av dem
som uppger att de inte klarar balanskravet
planerar trots detta för realt sett ökade
verksamhetskostnader jämfört med år 1998. Ett
antal kommuner kommer, med utgångspunkt
från resultatet för år 1998, att behöva genomföra
större åtgärder för att uppnå ett positivt resultat
år 2000. Enkätsvaren visar en tendens mot att
mindre kommuner i högre utsträckning än större
kommuner räknar med ett negativt resultat år
2000. Däremot framkommer inga skillnader i
geografisk spridning när utvecklingen analyseras
länsvis.
Enligt en kompletterande undersökning som
genomförts av Svenska Kommunförbundet
(Kommunernas ekonomiska läge, mars 1999) är
det ca 25 procent av alla kommuner som enligt
nuvarande planer inte klarar balanskravet år
2000.
När det gäller landstingen visar analysen av
enkätsvaren att det framför allt är landstingen i
de s.k. skogslänen som enligt nuvarande planer
redovisar negativa resultat för år 2000. Även ett
par av landstingen i södra Sverige redovisar
negativa resultat. Några av landstingen måste
genomföra stora besparingar för att klara balans-
kravet. För landstingen kan problemen att nå
balans bl.a. hänföras till att man kommit olika
långt i sitt omstruktureringsarbete.
Bland de kommuner och landsting som
bedöms kunna få svårigheter att klara
balanskravet utan stora besparingar eller ökade
intäkter finns kommuner och landsting som
under ett flertal år haft negativa resultat till följd
av ökade kostnader i verksamheterna och som
har uppenbara svårigheter att hålla fastställda
budgetar. Här återfinns också kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet, där
problemen i stor utsträckning är hänförliga till
den omflyttning som sker inom landet och som
leder till befolkningsminskningar. Flertalet
kommuner och landsting har dock lagt ner ett
stort arbete och engagemang i att effektivisera
och rationalisera den kommunala verksamheten.
En analys av svaren i SCB:s enkät visar på
svårigheterna att få en tydlig bild av dels
kommunernas och landstingens förutsättningar,
dels deras förmåga att klara balanskravet. Av de
kommuner som behöver genomföra störst
åtgärder för att komma i balans uppger drygt
hälften att de trots allt kommer att klara
balanskravet, medan något färre än hälften
uppger att de inte kommer att klara en ekonomi i
balans.
Sammanfattningsvis kan konstateras att
orsakerna till att kommuner och landsting kan ha
svårigheter att nå balans varierar. Det kan ha
historiska såväl som strukturella orsaker.
Demografiska förändringar leder även till
förändringar som innebär krav på omställningar
som kan vara svåra att genomföra i ett kortare
perspektiv. Andra faktorer som påverkar
möjligheten att nå balans är kontinuerliga
befolkningsminskningar. Regeringens förslag till
ett förändrat utjämningssystem innebär att ett
mindre antal av de kommuner som i SCB:s enkät
uppgivit att de inte kommer att klara
balanskravet år 2000 får ökade bidrag vid
omläggningen. Bland de kommuner och
landsting som enligt planerna precis klarar
balanskravet finns emellertid också ett antal som
kommer att få minskade bidrag. Effekterna av
omläggningen begränsas dock av de
införanderegler som föreslås och som ger
möjligheter att under en femårsperiod successivt
anpassa kostnaderna. Utjämningssystemet syftar
till att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive
landsting men beaktar inte de skillnader som
finns i utgångsläget.
9.3.5 Särskilda insatser
Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för
bidrag till särskilda insatser i kommuner och
landsting (prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Syftet
med dessa medel är att skapa möjligheter att i
rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner
och landsting som på grund av speciella
omständigheter kan hamna i en särskilt svår
ekonomisk situation. En del av bidraget har
också fördelats till flyktingkostnader, till
omstruktureringsprojekt och till förebyggande
hiv/aids-verksamhet.
Den 1 juli 1998 inrättade regeringen i enlighet
med riksdagens beslut Delegationen för stöd till
vissa kommuner med bostadsåtaganden
(Bostadsdelegationen) för att tillfälligtvis hantera
frågor om stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Besluten
om stöd skall i första hand prövas mot
kommunens egna ekonomiska förutsättningar.
Endast kommuner med en särskilt svår
ekonomisk situation kommer därför i fråga för
stöd. En ytterligare förutsättning för stöd är att
de förhållanden som ligger bakom kommunens
svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt
kan påverkas av kommunen själv och att
kommunen vidtagit nödvändiga åtgärder för att
komma till rätta med sin ekonomiska situation.
Regeringen har från år 1996 och fram till idag
tagit emot 86 ansökningar om bidrag för
särskilda insatser från kommunerna och fyra
ansökningar från landstingen. Efter prövning av
varje enskilt fall har regeringen fattat beslut om
bidrag till 13 kommuner. Bostadsdelegationen
har tagit emot 62 ansökningar varav 38
ansökningar har överlämnats från regeringen.
Delegationen har hittills fattat beslut om stöd till
fyra kommuner. Överläggningar om stöd pågår
för närvarande med ytterligare 23 kommuner.
I de fall där beslut om stöd fattats har dessa
föregåtts av överläggningar som lett fram till
avtal som godkänts av respektive
kommunfullmäktige och Bostadsdelegationens
styrelse. Kommunerna har därigenom åtagit sig
att genomföra rekonstruktionsåtgärder i sina
bostadsföretag. Delegationen har även på
regeringens uppdrag träffat en överenskommelse
med en kommun där avtal senare slöts med
regeringen.
De kommuner som regeringen och
Bostadsdelegationen beviljat bidrag efter särskild
ansökan har en svår ekonomisk situation där ett
flertal faktorer ofta samverkar. Flertalet har en
hög arbetslöshet som i sin tur ofta inneburit
höga kostnader för socialbidrag. Dessa
kommuner har även en negativ
befolkningsutveckling och har i allmänhet
genomfört ett antal åtgärder för att minska
underskotten i verksamheten, men ekonomin
visar ändå på en negativ utveckling. Flera har
tillskjutit stora belopp till bostadsföretagen vilket
ytterligare försämrat en redan svag kommunal
ekonomi. Bidrag har även lämnats till Trosa
kommun som efter jordskredet i Vagnhärad
drabbats av mycket stora kostnader, vilket
innebar att kommunen av detta skäl kunde få
problem med att klara en ekonomi i balans.
Bostadsdelegationen har uppskattat det
samlade behovet för en rekonstruktion av de
kommunala bostadsföretagen till ca 5 miljarder
kronor. Många kommuner har därutöver om-
fattande borgensåtaganden till förmån för
bostadsrättsföreningar. Bostadsdelegationen
uppskattar att de samlade åtagandena i samband
med sådana rekonstruktioner uppgår till ca 3
miljarder kronor. Flertalet av landets kommuner
bör dock klara dessa åtaganden utan särskilt
statligt stöd. Delegationen bedömer därför att
behovet av statligt stöd kan uppgå till
sammanlagt 2,5 miljarder kronor.
9.3.6 Sammanfattande bedömning av
förutsättningarna för kommuner och
landsting att klara balanskravet
Beslutet om att införa ett krav på ekonomisk
balans togs av riksdagen i juni 1997. Kommuner
och landsting har därigenom haft tid för att
anpassa verksamheten, även om
omstruktureringsarbetet i utgångsläget kommit
olika långt och förutsättningarna i övrigt varit
olika.
Utjämningssystemet skall på sikt skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla
kommuner och landsting att kunna erbjuda sina
invånare en bra skola, vård och omsorg. Det sker
genom en långtgående utjämning av
skatteinkomster och strukturellt betingade
kostnader. De förslag till förbättringar av
kostnadsutjämningen som nu läggs avses skapa
mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
För de kommuner vars ekonomiska situation
påverkats av stora åtaganden för boendet finns
möjligheter att få stöd för att överbrygga
svårigheterna genom de särskilda medel som
avsatts för detta ändamål. Regeringen bedömer
att många av de kommuner som har stora
ekonomiska problem till följd av åtaganden för
bostadsföretag eller borgensåtaganden till
förmån för bostadsrättsföreningar kommer att få
hjälp av Bostadsdelegationen under åren 1999
och 2000.
Genom att uppnå ekonomisk balans kan
kommuner och landsting skapa förutsättningar
för att klara av att hantera framtida utmaningar,
inte minst mot bakgrund av de växande
anspråken inom äldreomsorgen.
Balanskravet ställer stora krav på politiker i
kommuner och landsting att göra nödvändiga
omstruktureringar och förändringar i
verksamheten. Möjligheterna att nå en ekonomi i
balans styrs i stor utsträckning av den enskilda
kommunen och landstinget. Att på kort sikt
prioritera verksamheten på bekostnad av en
stabil ekonomi kan leda till stora negativa
effekter för verksamheten på längre sikt.
Kommuner och landsting skall inte använda sin
förmögenhet för att täcka löpande behov och det
är inte heller rimligt att skjuta kostnaderna på
framtida generationer.
Det är därför viktigt att kommuner och
landsting fortsätter det påbörjade arbetet med
omstrukturering och omprioriteringar i
verksamheten.
Regeringen vill sammanfattningsvis betona
vikten av att balanskravet uppnås redan från år
2000. De kommuner och landsting som inte
uppnår ett positivt resultat år 2000 kommer
annars att få problem att återställa det egna
kapitalet senast år 2002. De beslutade och i
denna proposition aviserade ökningarna av
statsbidragen, de ytterligare skatteinkomster som
tillförs sektorn samt en förbättrad
samhällsekonomisk utveckling lägger en god
grund för kommuner och landsting att klara
kravet på en ekonomi i balans utan att
kommunernas och landstingens skatteuttag höjs.
Regeringen avser att även i fortsättningen
noga följa utvecklingen och kommer att inleda
en dialog med de kommuner och landsting som
av någon anledning kan få problem att nå balans i
ekonomin, om vilka åtgärder de kan vidta.
9.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting
9.4.1 Höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster
Regeringens bedömning: För att fortsätta värna
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och för
att minska behovet av att höja
kommunalskatterna, höjs nivån på statsbidragen
med 4 000 miljoner kronor från och med år
2000. Utöver den höjning av det generella
statsbidraget med 2 000 miljoner kronor år 2001
som aviserades i budgetpropositionen för 1999
bedömer regeringen att en ytterligare
nivåhöjning av det generella statsbidragen med
2 000 miljoner kronor kan genomföras redan år
2001.
För år 2002 bedömer regeringen att ett
resurstillskott om 1 000 miljoner kronor kan
tillföras utgiftsområdet till följd av de
förändringar som kommer att ske på
försvarsområdet.
För att bidra till finansieringen för att stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen förs medel från detta
utgiftsområde till utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning. År 2001 överförs
1 700 miljoner kronor och år 2002 uppgår
överföringen till 1 290 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: I de
föregående avsnitten har regeringen redovisat sin
syn dels på utvecklingen de närmaste åren inom
skolan, vården och omsorgen, dels på
förutsättningarna för enskilda kommuner och
landsting att uppnå balanskravet. Regeringen
överlämnar samtidigt med denna proposition
förslag till vissa ändringar i högkostnadsskyddet
för läkemedel, förslag om höjning av
pensionstillskottet och det särskilda
grundavdraget. Därutöver har Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet
aktualiserat vissa frågor om finansierings-
principens tillämpning m.m. Mot denna
bakgrund gör regeringen följande bedömningar
av utgiftsområdet för de närmaste åren.
Regeringen bedömer att statsbidragen till
kommuner och landsting bör öka med
ytterligare 4 000 miljoner kronor år 2000.
Dessutom föreslår regeringen att kommuner och
landsting tillförs ytterligare skattemedel år 2000
genom att den statliga inkomstskatt om 200
kronor som alla skattskyldiga med
förvärvsinkomst betalar tillförs kommuner och
landsting även detta år.
Regeringen aviserade i budgetproposition för
1999 att de generella statsbidragen till
kommuner och landsting skulle öka med
ytterligare 2 000 miljoner kronor år 2001. I
samband med detta uttalade regeringen att ett
flertal kommunalekonomiska frågor är aktuella
under kommande år, t.ex. utjämningssystemet
för kommuner och landsting, generella
statsbidrag och maxtaxa i barnomsorgen, till
vilken denna resursökning kan utgöra en
delfinansiering.
Regeringen bedömer att det tidigare aviserade
tillskottet skall användas för att bl.a. underlätta
införandet av föreslagna förändringar i
utjämningssystemet (prop. 1998/99:89) samt att
bidra till finansieringen för att stegvis genomföra
en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner överförs därför 1 700 miljoner
kronor till utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning år 2001 och 1 290 miljoner
kronor år 2002.
I denna proposition aviserar regeringen en
ytterligare nivåhöjning av det generella
statsbidraget med 2 000 miljoner kronor år 2001.
För år 2002 föreslår regeringen därutöver ett
resurstillskott med 1 000 miljoner kronor till
följd av de förändringar som kommer att ske på
försvarsområdet.
Beslutade och aviserade tillskott innebär i
förhållande till 1996 års nivå en sammanlagd
höjning av statsbidragen till kommuner och
landsting med 25 000 miljoner kronor år 2002. I
detta belopp ingår medel som tillförs
utgiftsområde 16 för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen, (se tabell 9.6). De höjda
statsbidragen bör även fortsättningsvis användas
för att förbättra och förstärka kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen, för att främja
sysselsättningen i kommuner och landsting och
för att minska behoven av att höja
kommunalskatten. De utökade
skatteinkomsterna samt höjningarna av de
generella statsbidragen bör ses mot bakgrund av
den ökade omslutningen i det kommunala
momssystemet.
Regeringen återkommer senast i samband
med 2000 års ekonomiska vårproposition om
fördelningen av tillskotten mellan kommuner
och landsting för år 2001. Fördelningen av de
ytterligare skattemedlen år 2000 skall ske på
samma sätt som år 1999.
Av ramen för år 2000 avsätts 1 071 miljoner
kronor för särskilda insatser. Regeringen
bedömer att det även i framtiden kan komma att
finnas behov av att ge stöd till kommuner vars
ekonomiska situation försvårats av annat än
åtaganden för boendet. Regeringen avser att
återkomma senast i samband med 2000 års
ekonomiska vårproposition när det gäller det
fortsatta behovet av medel för särskilda insatser.
Som ett led i regeringens arbete med
uppföljning och utvärdering av den kommunala
verksamheten och ekonomin kommer
regeringen att ta ett initiativ för att underlätta
jämförelser mellan kommuner, vilket beskrivs i
avsnitt 9.5.1.
Tabell 9.6 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting
Miljoner kronor
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Vårbudget 1997
4 000
8 000
8 000
8 000
8 000
8 000
Budgetprop. för 1998
4 000
8 000
8 000
8 000
Vårbudget 1998
4 000
4 000
4 000
4 000
4 000
Budgetprop. för 1999
2 000
2 000
Vårbudget 19991
2 000
3 000
Ökning jämfört med 1996
4 000
12 000
16 000
20 000
24 000
25 000
1 Inklusive överföring till Uo 16 med 1 700 miljoner kronor år 2001 och 1 290 miljoner kronor år 2002.
9.4.2 Beräkning av ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner år 2000
För år 1999 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
103 565 miljoner kronor, varav 78 680 miljoner
kronor avser generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, 1 014 miljoner kronor avser bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och 21 270 miljoner kronor avser
utjämningsbidrag till kommuner och landsting.
Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor
avgift på statsbudgetens inkomstsida. Under år
1999 finns också ett anslag om 2 600 miljoner
kronor som avser bidrag till kommunernas och
landstingens skatteinkomster för år 1997. Till
detta kommer 0,7 miljoner kronor som avser
bidrag till Rådet för kommunal redovisning.
I tabellen nedan redovisas en preliminär
beräkning av ramen för åren 2000–2002 med
beaktande av de tillskott som regeringen aviserar
i denna proposition. Övriga förändringar
kommenteras nedan.
Tabell 9.7 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner åren 2000-2002
Miljoner kronor
2000
2001
2002
Ram enl. budgetprop 1999
105 087
107 267
107 477
Tillskott
0
2 000
3 000
Överföring till UO16
0
-1 700
-1 290
Utgiftsbegränsning på
särskilda insatser
-9
-9
-9
Minskad omslutning i
utjämningssystemet till
följd av det nya förslaget
-2 849
-2 849
-2 849
Regleringar enligt
finansieringsprincipen
Stat/kyrka reformen
-12
-12
-12
Summa
102 217
104 697
106 317
Ramen för utgiftsområdet höjs med 2 000
miljoner kronor fr.o.m. år 2001. För år 2002
tillförs utgiftsområdet 1 000 miljoner kronor till
följd av de förändringar som kommer att ske på
försvarsområdet.
Från utgiftsområdet överförs 1 700 miljoner
kronor till utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning år 2001 och 1 290 miljoner
kronor år 2002 för att bidra till finansieringen för
att stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen.
Resterande del av de aviserade tillskotten dvs.
300 miljoner kronor år 2001 och 710 miljoner
kronor år 2002 skall bl.a. underlätta införandet av
förändringarna i utjämningssystemet för
kommuner och landsting (prop. 1998/99:89).
Regeringens förslag till förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och
landsting leder till att omslutningen i systemet,
dvs. både utjämningsbidrag och
utjämningsavgifter, minskar. För år 1999 visar
den slutliga beräkningen från SCB att
utjämningsbidraget blev 744 miljoner kronor
lägre än det anvisade anslaget. Omslutningen för
år 2000 beräknas med hänsyn till de förslag som
läggs preliminärt komma att uppgå till 18 421
miljoner kronor vilket är 2 105 miljoner kronor
lägre än under år 1999. Sammanlagt minskar
utjämningsbidraget således med 2 849 miljoner
kronor jämfört med vad som redovisades i 1998
års ekonomiska vårproposition.
Utjämningsavgifterna, vilka redovisas på
inkomstsidan, minskar med motsvarande belopp.
Ramen minskas därutöver med 9 miljoner
kronor till följd av vissa utgiftsbegränsande
åtgärder.
Regleringar enligt finansieringsprincipen
Med anledning av att riksdagen fattat ett
principbeslut om ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80,
bet. 1995/96:KU12, rskr 1995/96:84) får
kommunerna minskade kostnader till följd av att
deras medverkan vid de kyrkliga valen upphör.
Med utgångspunkt från betänkandet Stöd,
skatter och finansiering (SOU 1997:45) har
sänkningen av kostnadsnivån för de borgerliga
kommunerna beräknats till ca 12 miljoner
kronor. Med anledning härav minskas det
generella bidraget till kommunerna från år 2000
med 12 miljoner kronor.
Övrigt
Regeringen föreslog i propositionen
Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56) att fordonskatten för bussar skulle
höjas fr.o.m. den 1 januari 1999. För att
motverka kostnadsökningar inom lokal och
regional busstrafik bör berörda landsting och
kommuner kompenseras. Frågan om bl.a.
utformningen och höjningen av fordonsskatten
för bussar har genom tilläggsdirektiv
överlämnats till Trafikbeskattningsutredningen
(dir 1996:37). Regeringen avser att återkomma
angående fordonsskatten för bussar under
hösten 1999 sedan utredningens förslag
remitterats.
9.4.3 Andra satsningar som påverkar
kommuner och landsting
Förutom höjningarna av de generella
statsbidragen görs flera satsningar inom andra
områden som har positiva effekter för
kommuner och landsting.
Riksdagen antog i juni 1998 regeringens
förslag till Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken som innehåller åtgärder och
resursförstärkningar avseende äldreomsorgen
mellan åren 1999 och 2001. Sammanlagt kommer
ca 1 000 miljoner kronor att satsas på
äldreomsorgen under dessa år.
Regeringen fortsätter prioriteringen av arbetet
med att stärka utbildningens kvalitet och har
föreslagit ett tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet i skolan. Under perioden 1999 till
2001 genomförs ett IT-program för skolan till en
kostnad av ca 1 500 miljoner kronor. Vissa delar
av dessa satsningar kommer att förlängas så att
de pågår även år 2002.
I Storstadspolitiska propositionen föreslogs
att lokala utvecklingsavtal skall tecknas av stat
och kommun för de utsatta bostadsområdena.
För åren 1999 till 2001 har ca 1 000 miljoner
kronor avsatts för detta ändamål. Som ett led i
att förstärka barnomsorg och skola samt
vuxenutbildning i storstadsregionerna har
sammanlagt 660 miljoner kronor avsatts. Även
medel inom andra politikområden har avsatts för
detta ändamål. Totalt satsas således ca 2 000
miljoner kronor för insatser i de utsatta
bostadsområdena inom storstadsregionerna.
Regeringen kommer i budgetpropositionen att
föreslå anslag för utvecklingsinsatser i
storstädernas utsatta bostadsområden även för år
2002.
För att främja en ekologiskt hållbar utveckling
har riksdagen beslutat om medel till lokala
investeringsprogram. Totalt beräknas ca 6 500
miljoner kronor gå till lokala
investeringsprogram. Regeringen har föreslagit
att tidsperioden för de lokala
investeringsprogrammen bör utsträckas genom
att resurserna för perioden 1999- 2001 förskjuts
så att bidrag även kan utbetalas under 2002.
Därmed beräknas ca 40 kommuner per år få stöd
för lokala investeringsprogram.
År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under åren
1998 och 1999 har antalet platser successivt ökat.
Regeringen föreslår att kunskapslyftet i stort
ligger kvar på samma nivå som år 1999 fram till
och med första halvåret 2002, vilket innebär att
den tidigare planerade utbyggnaden inte kan
komma till stånd. Satsningen fortsätter därefter
på en lägre nivå under andra halvåret år 2002.
Regeringen avser att under år 2000 återkomma
till riksdagen, efter det att underlag lämnats av
den parlamentariska kunskapslyftskommittén,
om perioden efter år 2002.
Regeringen tillsatte år 1997 en särskild
utredare för att se över den statliga regleringen
och tillsynen över kommunal verksamhet.
Utredaren lämnade i augusti år 1998 betänkandet
Minska regleringen av kommuner och landsting
(SOU 1998:105) till regeringen. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Det är regeringens
bedömning att ytterligare avregleringar kan
underlätta arbetet med omstrukturering och
omprioritering.
9.5 Övriga frågor
9.5.1 Uppföljning och utvärdering av
kommuner och landsting
Det är av stor betydelse för staten att kunna följa
hur den kommunala ekonomin och
verksamheten utvecklar sig i förhållande till de av
riksdagen beslutade målen för bl.a. skola, vård
och omsorg samt kravet på en ekonomi i balans,
inte minst mot bakgrund av de ökade
statsbidragen. Riksdagen har också vid ett flertal
tillfällen betonat vikten av en väl fungerande
uppföljning av kommuner och landsting.
Regeringen aviserade i 1998 års ekonomiska
vårproposition att arbetet med att förbättra och
utveckla uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten och ekonomin bör intensifieras.
Som ett led i detta arbete tillsatte regeringen i
maj 1998 en interdepartemental arbetsgrupp med
uppgift att utveckla uppföljningen av verksamhet
och ekonomi i kommuner och landsting. I
uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag till
åtgärder för att på längre sikt åstadkomma en väl
fungerande uppföljning av måluppfyllelse och
resursanvändning i den kommunala
verksamheten. En slutsats gruppen dragit är att
bristen på relevanta kvalitetsmått inom flera
verksamheter är påfallande. Arbetsgruppen har
också utarbetat en metod att ur befintlig statistik
om enskilda kommuner, väga samman uppgifter
om prestationer och kostnader i de prioriterade
verksamheterna, skola och omsorg. Resultatet av
detta presenteras i regeringens skrivelse
Utvecklingen inom den kommunala sektorn
(skr. 1998/99:97).
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande
flera projekt för att utveckla mål- och
resultatstyrningen inom offentlig sektor. I
arbetet med att utveckla uppföljningen av den
kommunala sektorn ingår bl.a. att vidareutveckla
och förtydliga befintliga nationella mål för skola,
vård och omsorg och förbättra det statistiska
underlaget för att tydligare kunna följa
måluppfyllelsen. Hittills har arbetet bl.a. visat att
det i vissa fall kan finnas otydligheter om
huruvida det är effektmål angivna i lag eller i
proposition som är styrande för verksamheten i
kommuner och landsting. Regeringen avser att
kontinuerligt presentera resultatet av det
fortsatta arbetet i kommande års skrivelser om
utvecklingen inom den kommunala sektorn.
Utvecklad uppföljning av kommuner och landsting
Uppföljningen av den kommunala verksamheten
har blivit bättre. Det finns samtidigt ett ökat
behov av en samlad rapportering om
utvecklingen i kommunsektorn, inte bara hos
riksdagen utan även hos regeringen, hos
allmänheten och inte minst kommuner och
landsting själva.
Uppföljningen och utvärderingen av den
kommunala verksamheten ligger bl.a. till grund
för statsmakternas beslut om såväl
dimensioneringen av resurser till kommuner och
landsting som för ställningstaganden till de
ramar och regler som i övrigt styr verksamheten.
Bristande kvalitet i underlaget kan leda till en
felaktig beskrivning av förhållandena och risken
finns att bedömningar och beslut därför inte blir
tillräckligt underbyggda. Mot den bakgrunden
vill regeringen förespråka en ökad satsning på
bredare studier av resursutnyttjande och
effektivitet i de system som avser kommunala
kärnverksamheter. I detta sammanhang kan som
ett exempel på ett kvalitativt välutvecklat
underlag nämnas Socialstyrelsens granskning av
hälso- och sjukvården som genomfördes under
inledningen av år 1999.
Det är också angeläget att utveckla mått som
beskriver kvalitet och måluppfyllelse främst i de
prioriterade verksamheterna för att kunna göra
en bättre bedömning av tillståndet i den
kommunala sektorn.
Det är även av stor vikt att både landsting och
kommuner samt regeringen snabbt
uppmärksammas på eventuella kvalitetsbrister i
den kommunala kärnverksamheten.
Utveckling av en kommunal databas förbättrar
produktivitet och effektivitet i kommuner och
landsting
Enligt regeringens bedömning behövs ett
komplement till nuvarande uppföljning som ska
underlätta och förbättra både kommunernas,
landstingens och statens samlade uppföljning av
verksamhet och ekonomi. Om kommunerna och
landstingen har tillgång till jämförande statistik
av tillförlitlig kvalitet bör detta kunna bli ett
medel för dem själva att initiera åtgärder som
leder till att verksamheten bedrivs effektivare.
Det ligger således ett nationellt intresse i att
kommuner och landsting jämför sig med
varandra så att det leder till att det
samhällsekonomiska utrymmet används på ett
mer effektivt sätt. En uppföljning som baseras på
aktiva jämförelser inom kommunsektorn bör
också kunna stödja de statliga
sektorsmyndigheternas arbete med utvärdering
av verksamheten i sin sektor.
För att skapa förutsättningar för en bättre
samlad uppföljning och aktiva jämförelser bör en
kommunal databas successivt byggas upp. En
sådan databas kommer enligt regeringens
bedömning att ställa krav på ett förbättrat
samarbete mellan statistikansvariga myndigheter,
enskilda kommuner och landsting samt Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. I
en första fas genomförs en projektverksamhet
för att utveckla en provdatabas för kommunerna
och deras verksamheter inom skola och omsorg.
Arbetet med en provdatabas kommer att
bedrivas i nära samarbete med företrädare för
kommuner, berörda statliga myndigheter och
Svenska Kommunförbundet. Ett antal
kommuner kommer att beredas möjlighet att
aktivt delta i och bidra till utvecklingen av
underlaget för uppföljning. Arbetet bör primärt
utgå från ett sektorsövergripande perspektiv så
att en samlad uppföljning av de prioriterade
verksamheterna möjliggörs. En viktig del i
projektverksamheten är att försöka hitta
gemensamma mått som beskriver kvalitet och
måluppfyllelse i verksamheterna. En viktig
förutsättning för ett bra resultat av projektet är
att de kommuner som engageras kan bidra med
kunskap om och erfarenheter av uppföljning av
de prioriterade verksamheterna. Resultatet av
arbetet bör kunna föreligga senast i augusti år
2000.
9.5.2 Systemet för ersättning för viss
mervärdesskatt till kommuner
och landsting
Regeringen aviserade i budgetpropositionen för
år 1999 att en översyn av det särskilda systemet
för ersättning för viss mervärdesskatt skulle
göras. Under hösten tillsattes en särskild
utredare (dir. 1998:10) med uppgift att analysera
olika frågor inom systemet. Utredningen har den
18 mars lämnat ett delbetänkande till
Finansdepartementet.
I det följande redovisas i korthet utredningens
resultat från det första delbetänkandet.
Utredningen har särskilt analyserat den ökade
omslutningen på landstingssidan mellan åren
1997 och 1998, då den relativa ökningen varit
störst. Utredningen kan sammanlagt förklara ca
990 miljoner kronor av den totala ökningen om
ca 1,1 miljarder kronor. Den största enskilda
förklaringen är att utbetalningarna avseende
mervärdesskatt på investeringar ökade med ca
450 miljoner kronor.
Andra förklaringar är att landstingen fr.o.m. år
1998 har tagit över kostnadsansvaret för
läkemedel samt visst kostnadsansvar för
förbrukningsartiklar i samband med inkontinens.
Detta innebär att utbetalningarna från systemet
ökar med ca 300 miljoner kronor. Landstingen
har dock erhållit kompensation för dessa ökade
utgifter för mervärdesskatt genom höjda
statsbidrag.
Ytterligare en förklaring är att
landstingskontot till följd av
huvudmannaskapsförändringar har belastats med
utbetalningar som normalt sett hade skett från
kommunkontot. Med anledning av detta skall
efter överenskommelse mellan Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet ca
240 miljoner kronor föras från kommunkontot
till landstingskontot.
Över tiden har kommuner och landsting fått
täcka den ökade omslutningen genom höjda
avgifter till systemet. I propositionen 1995/96:64
Vissa kommunalekonomiska frågor angav dock
regeringen att det inte stod i överensstämmelse
med ambitionerna att få bättre kontroll över
statsfinanserna att behålla den ordning som
gällde under år 1995, dvs. att staten finansierade
systemet.
Utredaren skall senast den 1 oktober 1999
lämna en slutredovisning av sitt arbete. En av de
frågor som skall analyseras är hur väl systemet
uppfyller sitt egentliga syfte, dvs. att skapa
konkurrensneutralitet vid kommuners och
landstings val mellan att utföra verksamhet i egen
regi eller upphandla verksamheten från en
näringsidkare, och om det finns alternativa sätt
att åstadkomma konkurrensneutralitet.
10
Revision av EU-medel
10 Revision av EU-medel
10.1 Bakgrund
Regeringen skall varje år informera riksdagen om
hur regeringen agerar med anledning av Euro-
peiska revisionsrättens rapporter (prop.
1994/95:40, rskr. FiU 94/95:67). Regeringen
lämnar härmed för tredje året i rad en sådan
redovisning.
Revisionsrätten svarar för den externa
revisionen inom EU och avger i november varje
år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina
iakttagelser från sin granskning av hur EU-
budgeten genomförts. I årsrapporten lämnas
också den s.k. revisionsförklaringen om huruvida
redovisningen varit rättvisande och om de
underliggande transaktionerna varit lagliga och
korrekta.
Revisionsrätten kan också närhelst avge s.k.
särskilda rapporter. Nytt för verksamhetsåret
1997 var att rätten fattat ett strategiskt beslut om
att redovisa en större del av sina granskningar för
att därigenom kunna fördjupa iakttagelserna
jämfört med de redovisningar som lämnas i års-
rapporten. Detta möjliggör också för Europeiska
unionens råd (rådet) och Europaparlamentet
(parlamentet) att snabbare kunna ta del av
rättens iakttagelser eftersom årsrapporten ej
behöver avvaktas. Denna nya strategi ledde till en
stor ökning i antalet specialrapporter som
presenterades under 1998, från åtta rapporter år
1997 till ca 25 år 1998.
Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande
finansiell förvaltning inom de olika sektorer som
finansierar eller finansieras av EU-budgeten. De
presenterade iakttagelserna är inte heltäckande
för hela budgeten utan avser resultatet av olika
granskningar inom respektive sektor. Nytt för i
år är att rätten har indelat sina iakttagelser efter
EU-budgetens olika utgiftskategorier.
Årsrapporten innehåller även, under respektive
utgiftskategori, sammanfattningar av de
viktigaste iakttagelserna i specialrapporterna.
Årsrapporten och specialrapporterna skall, vid
sidan av Europeiska kommissionens (kommis-
sionen) ekonomiska redovisning mot budgeten,
utgöra underlaget för rådets rekommendation till
Europaparlamentet om beviljande av
ansvarsfrihet för kommissionen beträffande
genomförandet av budgeten (art. 206 i
fördraget). Parlamentet kan sedan inför sitt
beslut om ansvarsfrihet, till skillnad från rådet,
också beakta annat underlag än vad
revisionsrätten tagit upp i sina rapporter. Av
fördraget följer nämligen att parlamentet också
kan begära ytterligare redogörelser från
kommissionen om hur utgifterna verkställts och
hur det finansiella kontrollsystemet fungerar.
Kommissionen har också en uttalad skyldighet
att tillmötesgå parlamentets önskemål genom att
överlämna alla nödvändiga uppgifter.
Rådets sakberedning av årsrapporten med
revisionsförklaringen samt särskilda rapporter
avseende beviljande av ansvarsfrihet sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av
Ekonomi- och finansministerrådet (Ekofin-
rådet). För år 1997 behandlades
rekommendationen till parlamentet med
tillhörande slutsatser i Ekofinrådet den 15 mars
1999.
Europaparlamentet har ännu ej tagit ställning
till rådets rekommendation och det är i dagsläget
oklart när så kommer att ske. Ställningstagandet
påverkas såvitt kan bedömas av hur parlamentet
bedömer att ansvarsfrihetsprövningen för 1997
skall hanteras i ljuset av att man inte beviljat
ansvarsfrihet för 1996 och inte heller slutligt tagit
ställning till hur det ärendet skall avslutas. En
annan påverkansfaktor är den oberoende
expertgrupp som tillsattes av parlamentet i
samråd med kommissionen i samband med
parlamentets misstroendeomröstning i januari
1999. Expertgruppens första rapport om
hantering av interna oegentligheter inom
kommissionen presenterades den 15 mars 1999
(efter Ekonomi- och finansministerrådets beslut
om rekommendation om ansvarsfrihet). Den
kom att leda till att samtliga
kommissionsledamöter avgick dagen därpå, den
16 mars. Ytterligare en rapport från
expertgruppen väntas i september 1999 som skall
handla om hur förvaltningen inom
kommissionen har skötts mer i detalj.
Regeringen redovisar i föreliggande
proposition de viktigaste iakttagelserna i
revisionsrättens rapporter, vilka alltså är de som,
enligt fördraget, skall ligga till grund för rådets
rekommendation i ansvarsfrihetsprövningen.
Vidare redovisas hur regeringen agerat vid
behandlingen av revisionsrättens rapporter och
regeringens bedömning av iakttagelserna som
berör Sverige.
10.2 Utgångspunkter för Sveriges
agerande rörande
revisionsrättens iakttagelser
En effektiv och korrekt användning av
gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för
Sverige i EU-samarbetet. Det är av avgörande
vikt för legitimiteten i EU:s verksamhet att
medlen går till rätt ändamål och inte slösas bort -
av EU:s institutioner eller på nationell nivå i
EU:s medlems-stater eller i tredje land - på
grund av bristande administration och kontroll.
Revisionsrätten har därför en viktig roll att fylla
genom sina granskningar av den EU-finansierade
verksamheten, och regeringen lägger stor vikt vid
rättens iakt-tagelser och hur kommissionen tar
till sig dessa. Eftersom 80-85 procent av EU:s
medel admini-streras på nationell nivå är det
också avgörande att medlemsstaterna tar till sig
de brister som rätten upptäckt i sina
granskningar på plats i medlemsstaterna.
10.3 Iakttagelser i rapporterna för
1997 presenterade under 1998
samt svenskt agerande i rådet
Revisionsrättens iakttagelser i årsrapporten för
1997 publicerades i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning 98/C 349/01.
Sammanfattningar av årets specialrapporter samt
en förteckning över dessa lämnas i årsrapporten.
Revisionsrätten har även publicerat ett
informationsmeddelande som ger en översiktlig
information om innehållet i rapporten. De
brister i redovisning och förvaltning som
redovisas återfinns många gånger även i
årsrapporten för 1996, även om åtgärder har
vidtagits från såväl kommissionens som
medlemsstaternas sida för att förbättra läget.
Regeringen avstår från att göra en närmare
beskrivning av iakttagelserna då dessa finns väl
beskrivna i de refererade källorna.
Sammanfattningsvis kan dock sägas att de
främsta problemen som revisionsrätten pekar på
är följande. Det saknas tydliga mål för
verksamheten vilket försvårar och minskar
värdet av uppföljning och utvärdering. Den
finansiella kontrollen i kommissionen men
särskilt i medlemsstaterna behöver utvecklas,
bl.a. vad gäller riskanalys. Även tillämpningen av
sanktioner vid oegentligheter måste utvecklas.
Här efterlyses klarare riktlinjer och regler för
förbättrat genomförande. Revisionsrätten pekar
även i år på områden inom vilka onödigt stora
bidrag utgår, t.ex. för durum-vete och olika
exportbidrag. En ny fråga revisionsrätten tar upp
är att flerårsprogram hanteras stelbent i
budgetarbetet genom att det endast i mycket
liten utsträckning tas hänsyn till faktisk
effektivitet och absorbtionsförmåga. Genom-
gående för de flesta sektorerna, inte minst vad
gäller intern och extern politik, är också
avsaknad av ett väl utvecklat samarbete mellan
kommissionen och medlemsstaterna.
Några av specialrapporterna är inte knutna till
specifika inkomst- och utgiftsområden varför de
inte återges i årsrapporten. Rätten har härvidlag
avgivit en rapport om gemenskapens
bedrägeribekämpning, särskilt kommissionens
bedrägeribekämpningsenhet UCLAF. Här
kritiseras främst bristande utnyttjande och analys
av insamlade data, för hög andel temporär
personal och behov av tydligare ansvar i fråga om
ansvaret för utredning av interna oegentligheter
och bedrägerier. I en annan rapport följer
revisionsrätten upp fusket inom Ekonomiska
och sociala kommittén (ESK) vad gäller
ledamöternas reseersättningar. Revisionsrätten
konstaterar att kommittén endast i ringa
omfattning återkrävt felaktigt utbetalade belopp
och rekommenderar att kommittén går vidare
för att driva in så mycket som möjligt av dessa
belopp. Rätten bedömer dock de åtgärder som
kommittén vidtagit för att undvika att detta
återigen sker verkar adekvata, även om
ytterligare åtgärder borde vidtas.
I revisionsförklaringen avstår revisionsrätten
även detta år från att avge en positiv förklaring
vad gäller lagligheten och korrektheten i de
underliggande transaktionerna vad gäller
utbetalningar av anslagsmedel. En sådan kan
dock lämnas för budgetåtagandena på EU-
budgetens utgiftssida, för betalningarna på
inkomstsidan liksom för redovisningen mot
budgeten.
Utöver dessa rapporter beaktas i
ansvarsfrihetsprövningen rapporterna som rätten
avgivit avseende den ekonomiska förvaltningen
under budgetåret 1997 vid Europeiska fonden
för förbättring av levnads- och arbetsvillkor
(Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för
utveckling av yrkesutbildning.
Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna
reagerat positivt på många av rättens
påpekanden. Den medger ofta behov av åtgärder
och redovisar många gånger vilka åtgärder man
avser att vidta. Detta har dock inte hindrat rådet
från att begära en lång rad åtgärder från
kommissio-nen för förbättrad styrning och
kontroll inom de olika sektorerna. Ekonomi-
och finansminister-rådet beslutade den 15 mars
1999 enhälligt att, på grundval av innehållet i
revisonsrättens rapporter och under
förutsättning att kommissionen vidtar de
åtgärder som rådet begär av kommissionen,
rekommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet.
Rådets beslut rörande förslag till
rekommendationer stämmer väl överens med
den svenska uppfattningen. Innehållet i
revisionsrättens rapporter, som enligt fördraget
är det som rådets prövning skall grundas på, ger i
sig inte grund för att inte bevilja ansvarsfrihet.
Detta förhållande betyder inte på något sätt att
de brister som revisionsrätten pekar på
negligeras. Tvärtom fäster regeringen mycket
stor vikt vid rättens iakttagelser och har aktivt
verkat för att dessa tas upp i rådets
rekommendationer med långtgående krav på
åtgärder från kommissionen och i
förekommande fall medlemsstaterna. Det är i
sammanhanget betryggande att revisionsrätten i
rådet uttalat att dessa rekommendationer tar upp
rättens iakttagelser på ett mycket bra sätt. Det
ankommer nu på kommissionen att vidta
erforderliga åtgärder.
Det bör slutligen noteras att rådets beslut att
på grundval av revisionsrättens rapporter rekom-
mendera parlamentet att bevilja ansvarsfrihet inte
kan tolkas som att rådet därmed tagit ställning
till expertkommitténs slutsatser om
kommissionens bristande förmåga att hantera
kommissionsinterna oegentligheter. Det kan inte
heller tolkas som att regeringen anser att kritiken
i kommitténs rapport (vilken för övrigt
publicerades efter rådets beslut om
rekommendationen) inte är mycket grav.
Regeringens åsikt är istället att kommissionens
beslut att avgå var den logiska följden av den
skarpa kritik som riktades mot kommissionen .
10.4 Bedömning av iakttagelser som
rör Sverige i årsrapporten
Sedan 1997 (avseende genomförandet av 1995
års budget) omfattas samtliga medlemsstater, i
enlighet med ett beslut av Europeiska rådet i
december 1996, av en skyldighet att redovisa
vilka åtgärder som vidtagits mot brister
revisionsrätten uppdagat och som är direkt
hänförliga till medlemsstaten i fråga.
I årsrapporten som avsåg 1996 omnämndes
Sverige uttryckligen i tre fall. Regeringen
redovisade därför till kommissionen och i
föregående års redogörelse till riksdagen sin
bedömning av dessa fall och vilka åtgärder som i
förekommande fall vidtagits.
Årets redogörelse måste med nödvändighet bli
annorlunda då revisionsrätten för år 1997, med
något enstaka undantag, avstått från att redovisa i
vilken eller vilka medlemsstater iakttagelserna
har gjorts. Kommissionen har i denna situation
bett Sverige kommentera revisionsrättens mer
generella bedömningar som antas kunna ha
bäring även på svenska förhållanden. Mot denna
bakgrund blev årets redogörelse väsentligt mer
generell än föregående års. I det följande lämnas
en sammanfattning av regeringens bedömning
och vidtagna åtgärder.
Egna medel
Revisionsrätten konstaterar bl.a. att
medlemsstaterna ofta är sena att tillhandahålla
medlen och att förluster uppstår på grund av att
fordringar preskriberats efter tre år. Vidare
återstår betydande arbete för att säkerställa att
ändamålsenliga, effektiva och enhetliga
riskanalyssystem används i samtliga
medlemsstater. Rätten kritiserar också att det
gamla nationalräkenskapssystemet ENS 79
används som grund för att beräkna
medlemsstaternas BNI-baserade avgift, och inte
den nya standarden ENS 95.
Några betydande förseningar finns inte i de
svenska inleveranserna. Det pågår dock en
översyn av rutinerna och eventuella brister
kommer att åtgärdas. Vad gäller riskanalys inom
tullarbetet avser kritiken inte Sverige eftersom
Sverige redan är bland de ledande länderna i
Europa i och med införandet av ett datoriserat
riskanalyssystem. Skälet till att rådet inte
tillämpar ENS 95 för beräkning av BNI-avgiften
är att det skulle innebära en oavsiktlig men
automatisk höjning av det nominella värdet på
egna medelstaket (1,27 procent av EU:s samlade
BNI) vilket i sin tur skulle kunna leda till en
ökning av medlemsstaternas avgifter. Det är inte
heller självklart att den nya standarden skulle
medföra ett bättre avgiftsunderlag. Rådet
beslutade därför med svenskt stöd att ta ställning
till tillämpning av den nya
nationalräkenskapsstandarden vid nästa
revidering av det s.k. egna medelsbeslutet.
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Revisionsrätten påpekar att kontrollen av de
förskott, som betalas till medlemsstaterna, måste
ske hos dessa eftersom underlagen finns där.
Dessutom noteras att 13 medlemsstater inte
överför nödvändiga uppgifter elektroniskt, vilket
medför att dessa data måste registreras manuellt.
Rätten konstaterar också att betydande utrymme
finns för utveckling av riskanalys i arbetet med
kontroll av exportbidrag.
Det bör noteras att berörd förordning än så
länge anger att rekvisition av förskott måste
skickas via fax till kommissionen. Sverige hoppas
dock på att rekvisitionerna i framtiden skall
kunna sändas elektroniskt. Så länge sänds enbart
den månatliga utfallsredovisningen elektroniskt.
I fråga om riskanalys delar Sverige till fullo
revisionsrättens syn, där en ökad tillämpning
som komplement till stickprovsvisa
efterkontroller borde leda till mer målinriktade
kontroller med ökad effektivitet som följd.
Jordbruksverket och Tullverket har tillsammans
redan utvecklat ett gemensamt riskanalyssystem
för fysiska kontroller i detta syfte vilket
accepterats av kommissionen.
Strukturella åtgärder
Revisionsrätten lyfter fram flera generella iakt-
tagelser, där flera redan beaktats av
kommissionen inom ramen för Agenda 2000.
Det gäller bl.a. behovet av att minska antalet
strukturfondsprogram, att åtgärda i tid utdragna
revideringar av program, samt att införa
harmoniserade kontrollmetoder och finansiella
sanktioner riktade mot medlemsstater som inte
vidtar åtgärder mot oegentligheter.
Revisionsrätten efterlyser ökat samarbete mellan
kommissionens finanskontroll och de nationella
internrevisorerna. Rätten kritiserar också bl.a.
bristen på tydliga urvalskriterier i programmen
samt konstaterar stora förseningar i
genomförandet. Avslutningsvis konstaterar
revisionsrätten att det finns stora risker för att en
rad medlemsstater inte kommer klara av att
uppfylla additionalitetskravet.
Sverige har givit aktivt stöd till
kommissionens arbete inom ramen för
programmet SEM 2000, vilket rymt ett antal
åtgärder för förbättrad styrning och kontroll av
strukturfonderna och som nu med svenskt stöd
tas in i reglerna för nästa strukturfondsperiod.
Samarbetet mellan de svenska internrevisorerna
och kommissionens finanskontroll har
institutionaliserats genom samarbetsavtal. När
det gäller frågan om urvals-kriterier innehåller
samtliga svenska programplaneringsdokument
urvalskriterier vilka godkänts av kommissionen.
I vissa fall är emellertid dessa kriterier otydliga,
vilket i huvudsak får hänföras till att detta för vår
del är den första programperioden. Sverige har av
samma skäl lidit av stora förseningar i
genomförandet av programmen. Regeringen är
fast besluten att undvika detta för den
kommande perioden genom att redan nu aktivt
förbereda de nya programmen. En viktig
utgångspunkt är därvid den samlade kunskap
som nu finns i genomförandeorganisationen och
som givetvis måste föras vidare in i den nya
perioden.
När det gäller frågan om additionalitet bör det
understrykas att revisionsrätten inte baserat sina
iakttagelser på granskning utförd i Sverige. Enligt
den information regeringen har föreligger för
svensk del endast vissa metodmässiga problem
vid redovisningen av additionaliteten av Mål 5a.
Detta är dock ett problem vi delar med ett flertal
andra medlemsstater. För övriga program tyder
alla beräkningar idag på att vi mer än väl kommer
att klara de additionalitetsåtaganden som det
ankommer på oss att uppfylla. Det finns dock
anledning att noggrant följa de åtgärder
kommissionen avser att vidta med anledning av
de problem som vissa länder har på området.
Inre politik
Revisionsrätten konstaterar att även nya projekt
inom avloppsvattensektorn, i syfte att genom-
föra avloppsvattendirektivet, inte
överensstämmer med de krav som anges i
direktivet. Under-låtelse i byggande av
reningsverk medför också att avloppsslam kan
komma att spridas på dåligt skyddade platser
eller dumpas. Det skall först konstateras att
kommissionen inte funnit anledning att vidta
åtgärder gentemot Sverige i denna fråga.
Regeringen delar emellertid revisionsrättens
analys av situationen. Kommissionen har vid
olika tillfällen påbörjat rättsliga åtgärder
gentemot medlemsländer som inte införlivat
direktivet. Även från ett svenskt perspektiv är
det angeläget med ett skyndsamt genomförande
av de berörda direktiven i dessa medlemsländer.
Ett skäl är att föroreningarna så småningom når
svenska kustområden där de orsakar
övergödning med följder bl.a. för nyttjande av
inhemska naturresurser som t.ex. fisk.
När det gäller en granskning av
genomförandet av det femte åtgärdsprogrammet
för miljön konstaterar revisionsrätten att målen i
vissa delar eventuellt inte kommer att nås. Detta
beror delvis på bristerna i genomförandet av
gällande direktiv. Regeringen delar även på denna
punkt revisionsrättens syn, men konstaterar
samtidigt att både mer preciserade och realistiska
mål är under utarbetande inom gemenskapen,
bl.a. inom förslaget till ramdirektiv för vatten.
Extern politik
Revisionsrätten konstaterar sammanfattningsvis
att det råder stora brister när det gäller
samordningen mellan kommissionen och andra
internationella biståndsgivare inklusive
medlemsstaterna. Detta leder till en
inkonsekvent politik och dåligt utnyttjande av de
totala resurserna för biståndet.
Regeringen delar revisionsrättens syn och
menar att det finns utrymme för betydande
förbättringar när det gäller samordningen mellan
kommissionen och medlemsländerna. Bristande
samordning innebär inte bara att de totala
resurserna utnyttjas ineffektivt, utan även att en
ökad administrativ börda läggs på
mottagarländerna. Sverige verkar därför aktivt
för att förbättra samordningen och anordnade
bl.a. år 1998 ett seminarium i Stockholm där
kommissionen och medlemsländerna
diskuterade hur man kunde fördjupa samarbetet
när det gäller landstrategi-processen. Rätten
konstaterar att betydande ansträngningar har
gjorts från kommissionens sida för att förbättra
samordningen. Sverige välkomnar detta, men
menar samtidigt att samordningen mellan
medlemsländerna och kommissionen ute på
fältet försvåras på grund av EU-delegationernas
begränsade befogenheter att fatta beslut och i
vissa fall bristande kompetens och kapacitet på
biståndsområdet.
Fastprisberäkning med implicitprisindex för statlig konsumtion och
investeringar och med KPI för utgiftstakets övriga delar.
PROP. 1998/99:100
1
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
10
11
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
36
15
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
44
43
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
52
51
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
72
71
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
82
81
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
104
95
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
108
109
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
130
127
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
134
135
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
136
139
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
172
171
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
192
191
PROP. 1998/99:100
PROP. 1998/99:100
198
199