Post 5904 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:67 ·
Hämta Doc ·
Nordiskt samarbete 1998
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 67
Regeringens skrivelse
1998/99:67
Nordiskt samarbete 1998
Skr.
1998/99:67
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1999
Göran Persson
Anna Lindh
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogör regeringen för samarbetet under år 1998 mellan de
nordiska ländernas regeringar, med huvudsaklig inriktning på
verksamheten i Nordiska ministerrådet.
Innehållsförteckning
1 Att så och att skörda - ordförandeskapets dynamik 3
2 Samarbetets huvudområden 5
2.1 Samarbetet inom Norden 5
2.2 Norden och Europa samt Schengensamarbetet 7
2.3 Norden och dess närområden 9
3 Nordiskt samarbete på sektorsnivå 10
3.1 Kultur och medier 10
3.2 Utbildning och forskning 14
3.3 Miljö 18
3.4 Ekonomi och näring 20
3.4.1 Energi 20
3.4.2 Näringspolitiskt samarbete 24
3.4.3 Regionalpolitik 25
3.4.4 Jord- och skogsbruk samt fiske 25
3.4.5 Bygg- och bostadssamarbete 29
3.4.6 Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet
samt IT-frågor 30
3.4.7 Ekonomi och finanspolitik 31
3.5 Medborgarpolitik 32
3.5.1 Arbetsmarknad och arbetsliv 32
3.5.2 Socialpolitik och hälsovård 34
3.5.3 Livsmedelsfrågor 35
3.5.4 Konsumentpolitik 37
3.5.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män 39
3.5.6 Lagstiftningssamarbete 40
3.5.7 Migrations- och flyktingpolitiska frågor 42
3.5.8 Ungdomsfrågor 42
3.6 Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete 44
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999 49
1 Att så och att skörda - ordförandeskapets
dynamik
Arbetsåret 1998 präglades starkt av att Sverige ansvarade för
ordförandeskapet i det nordiska regeringssamarbetet. Här redovisas
översiktligt några allmänna iakttagelser över ordförandeåret, dess
genomförande och resultat. Mer detaljerade, ämnesspecifika redogörelser
återfinns i de olika sektorsavsnitten.
Att vara ordförandeland i ett multilateralt samarbete prövar, bland
mycket annat, förmågan att balansera strävan efter förnyelse mot behovet
av stabilitet och kontinuitet. Som i andra internationella
sammanslutningar har ordförandelandet i det nordiska samarbetet ett
begränsat utrymme att sätta sin egen prägel på arbetet. Till stora delar är
uppgiften ofrånkomligen att förvalta det föregående ordförandeskapets
initiativ och att föra redan igångsatta processer till beslut och
genomförande.
Mot den bakgrunden är det naturligt att svenska initiativ för det
nordiska samarbetet inte har gett så många omedelbart mätbara resultat
under själva ordförandeåret. Men man bör ändå kunna säga att
ordförandeåret har satt spår i nordisk verksamhet på flera områden och
plan.
Sveriges ambition var att koncentrera ordförandeprogrammet till några
profilfrågor, nämligen samverkan för ökad sysselsättning och uppgiften
att göra Norden och dess närområden till en ekologiskt hållbar region.
Arbetet under året präglades starkt av dessa två initiativ.
Sysselsättningsfrågornas behandling på det europeiska planet var under
arbetsåret 1998 - och förblir under avsevärd tid framöver - också en
central samnordisk angelägenhet. De riktlinjer som utformades under år
1998 för sysselsättningspolitiken inom Europeiska unionen (EU) bygger
i stor utsträckning på värderingar som är bärande i de nordiska ländernas
politik för tillväxt och sysselsättning, såsom betydelsen av aktiva
insatser för att stärka individens ställning på arbetsmarknaden och av en
god balans mellan flexibilitet och trygghet, liksom värdet av att främja
företagsamhet och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
Samverkan på det nordiska planet kring utvecklingen av ett ekologiskt
hållbart samhälle fick en politisk injektion genom den särskilda
deklaration som de nordiska statsministrarna och deras kollegor i de
självstyrande områdena antog i november 1998 under Nordiska rådets
session i Oslo. I denna deklaration gavs Nordiska ministerrådet i uppdrag
att utarbeta en tvärsektoriellt förankrad strategi för hållbar utveckling i
Norden och dess närområden.
Därtill kom emellertid frågorna om inomnordisk rörlighet/avveckling
av gränshinder att växa fram som en tredje, alltmer framträdande
profilfråga. På flera plan har Sverige under året gjort frågorna om
onödiga, irrationella och otidsenliga gränshinder för boende, pendling,
arbete och företagande över och runt gränserna i Norden till ett centralt
samarbetstema.
Arbetet följer nu i princip tre huvudspår. Det första huvudspåret är det
nordiska samarbete som äger rum kring förverkligandet av den inre
marknaden. Det är en nordisk ambition att försöka gå före resten av de
andra länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) när det gäller att införa och tillämpa det gemensamma regelverk
som styr det fria flödet av varor, tjänster, kapital och personer. Vi bör i
Norden ha särskilt goda förutsättningar att på det sättet visa vägen och
låta detta bli en inspiration också för utvecklingen av marknaderna i
Östersjöregionen.
Ett andra huvudspår är att Danmark och Sverige under året har
påbörjat ett bilateralt arbete för att underlätta integrationen i
Öresundsregionen. Regeringarnas särskilda kontaktgrupp för
Öresundsfrågor har som sitt primära uppdrag haft att identifiera
lagstiftningsmässiga och andra institutionella hinder för rörlighet,
integration och dynamisk utveckling, och att söka lösningar på sådana
problem som regionala aktörer inte omedelbart kan förfoga över. Arbetet
har omfattat ett tiotal politik-/samhällsområden och gett ny kunskap och
underlag för överväganden om insatser för att främja rörlighet och
integration, i takt med att man vinner erfarenheter av hur mönstren för
pendling, bosättning och företagande utvecklas. Det man kan lära av
arbetet i Öresund kan ge inspiration för problemlösning som rör inom-
nordiska gränser i stort.
Det tredje huvudspåret utgörs av de initiativ som tagits inom Nordiska
ministerrådets ram, delvis inspirerat av utredningar som på regeringens
uppdrag gjorts av Kommerskollegium. En bred översyn av aktuella
gränshinder har i princip beslutats, men man avvaktar för närvarande
resultatet av de nyss nämnda projekten, för att undvika dubbelarbete och
dra lärdom av det som redan pågår. Här bör också nämnas den
telefonservice, som kallas Hallå Norden! och som administreras av
svenska Föreningen Norden på ministerrådets uppdrag, för att ge
enskilda svar på frågor och problem som de möter i samband med arbete,
studier, resor etc. inom Norden.
I ordförandeprogrammet uttryckte vi på svensk sida önskan att Norden
deltar i formandet av det nya Europa, genom att basera det nordiska
agerandet på den samsyn som finns i centrala samhällsfrågor. Den
grundläggande ambitionen att systematiskt utnyttja nordiska
samarbetsstrukturer för avstämning och, när förutsättningar finns,
samstämt agerande i aktuella EU- och EES-frågor - liksom i det bredare
Europa-samarbetet har varit en ledstjärna. Ett mycket påtagligt resultat av
nordisk samsyn och samverkan var självfallet att det under hösten 1998
kunde nås enighet om ett samarbetsavtal mellan Europeiska unionens råd
och Island och Norge som gör det möjligt att införliva
Schengenregelverket med EU med bibehållen passfrihet inom Norden.
Med år 1999 inleds en period av mer än fyra år då ett nordiskt land
alltid finns i eller i närheten av EU:s ordförandestol. Rätt utnyttjad är det
en situation där de nordiska EU-medlemmarna - med stöd från Island
och Norge - borde ha stora möjligheter att berika och stärka Europeiska
gemenskapens (EG) arbete för sysselsättning, för en god miljö och de
andra frågor där Norden har starka sammanfallande intressen.
Nordiskt närområdessamarbete lämnar ett bidrag till säkerhet,
demokrati och gynnsam ekonomisk och social utveckling i vår del av
Europa, till fred, säkerhet och stabilitet i vår region. Norden har mycket
att vinna på att utveckla handel och folkligt utbyte mellan de nordiska
länderna och länderna kring Östersjön. Ministerrådets beslut att i
budgeten för år 1999 väsentligt utvidga det nordiska
närområdesprogrammet blev en bekräftelse på detta.
Beslutet om ministerrådets budget för år 1999 låg också väl i linje med
önskemål från Nordiska rådets sida. Detta var ett uttryck för en stor grad
av samsyn mellan parlamentariker och regeringar om
budgetprioriteringarna, vilket var ett viktigt mål under det svenska
ordförandeskapet.
Det nordiska samarbetet utvecklas genom kontakterna med de baltiska
länderna. Statsministrarna i Norden och de tre baltiska länderna enades
under sitt gemensamma möte i Helsingfors i februari 1999 om att
undersöka hur denna inbördes samverkan skall kunna göras än mer
givande än hittills.
Under arbetsåret har det varit en ambition att tydligt markera det
nordiska samarbetets betydelse i internationell politik. Denna samverkan
har under svenskt ordförandeskap kunnat stärkas. Under året har länderna
fortsatt den goda traditionen med nära kontakter och täta samråd i
utrikespolitiska frågor. Initiativ har tagits till ytterligare samverkan
mellan de politiska ledningarna i de nordiska utrikesdepartementen vid
sidan av de ordinarie utrikesministermötena, för att vid återkommande
tillfällen överväga hur den nordiska plattformen bäst kan utnyttjas. Ett
seminarium om Norden i internationell politik genomfördes i slutet av
sommaren 1998. Dialogen mellan de nordiska regeringarna och Nordiska
rådet i utrikespolitiska frågor stärktes.
Sverige har under sitt ordförandeskap både skördat och sått. Debatten
fokuseras olyckligtvis emellanåt på frågor som inte har gett så snabba
och påtagliga resultat som man skulle ha kunnat önska sig. I allt
mellanstatligt samarbete, också det nordiska, behövs en god lantbrukares
tålamod, och somligt hamnar ofrånkomligen på hälleberget. Ändå måste
det samlade intrycket efter ett intensivt arbetsår vara att jordmånen för
nordiskt samarbete är god.
2 Samarbetets huvudområden
2.1 Samarbetet inom Norden
Arbetet med att slutföra 1995 års reformarbete har under år 1998 gått
vidare i syfte att förnya och effektivisera samarbetet och att säkra en
inriktning på frågor som har betydelse för enskilda och företag i
vardagen, inte minst arbetet mot gränshinder.
Under år 1998 fullföljdes ett svenskt initiativ om att upprätta en
servicetelefon för nordiska medborgare dit de kan ringa för att få
information om vart de kan vända sig för att få klarhet i problem de stött
på vid arbete, studier och resor i andra nordiska länder än det egna
hemlandet. Projektet, som kallas Hallå Norden!, genomförs som ett
försöksprojekt vid Föreningen Nordens informationsbutik Arena Norden
i Stockholm på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Redan nu kan
konstateras att denna service fyller ett behov. En utvärdering kommer att
ske efter försöksperiodens slut.
Sverige har under år 1998 tagit initiativ till att utreda möjligheterna att
öppna ett s.k. informationsfönster i de nordiska huvudstäderna.
Bakgrunden är bl.a. avsaknaden och behovet av en centralt belägen
informationspunkt i Stockholm.
Sverige har fortsatt att verka för att effektivisera den verksamhet som
finansieras över Nordiska ministerrådets budget. Genom besparingar och
effektivitetsuttag har verksamheten utsatts för krav på omvandling.
Regelverken för styrning och kontroll har setts över. En omorganisation
har gjorts av Nordiska ministerrådets sekretariat och
anställningsvillkoren för personalen har moderniserats.
Nordiska ministerrådets budget för år 1998 uppgick till 711 miljoner
danska kronor. De viktigaste områdena i budgeten var kultur-,
utbildnings- och forskningssamarbetet som svarade för nära hälften av
utgifterna. Andra stora samarbetsområden inom budgetens ram var
ekonomi- och näringsområdet, medborgarpolitik samt miljö- och
närområdessamarbetet.
Den svenska andelen av Nordiska ministerrådets budget var enligt den
nordiska fördelningsnyckeln 34,9 procent, en minskning med 0,7
procentenheter sedan föregående år. Fördelningsnyckeln beräknas på
basis av respektive lands andel av den samlade nordiska
bruttonationalinkomsten.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde ministerrådet i
november 1998 - i enlighet med Nordiska rådets önskemål - budgeten
för år 1999. Den uppgår efter prisomräkning till 732 miljoner danska
kronor. Det är en realt sett oförändrad budgetram. Det största
satsningsområdet är fortsatt kultur-, utbildnings- och
forskningssamarbetet. Ökade insatser görs främst på
närområdessamarbetet. Den svenska andelen av budgeten minskar
ytterligare något till 34,1 procent.
Samverkan med frivilligorganisationerna, där Föreningen Norden intar
en särställning, är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet. På det
nationella planet har regeringen utvecklat kontakterna med Föreningen
Norden, både genom samarbete i projektform och genom att, i enlighet
med önskemål som har uttalats i riksdagen, lämna särskilt ekonomiskt
bidrag till verksamheten vid informationsbutiken Arena Norden i
Stockholm.
Över den nordiska budgeten ges stöd till samisk verksamhet såsom
Samerådet, Nordiskt samiskt institut samt stöd till samisk
kulturverksamhet. Dessutom fördelas medel för urbefolkningsspörsmål
inom ramarna för det arktiska programmet. Stöd kan även ges från
sektorernas dispositionsmedel.
Samerådet är en politiskt obunden paraplyorganisation för samiska
organisationer i Finland, Norge och Sverige. Nordiskt samiskt institut har
till uppgift att ta initiativ till att samordna och genomföra utredningar,
planläggningar och forskning med syfte att förbättra de samiska folkens
ställning.
I juni avlämnades en rapport från Arbetsgruppen om en nordisk
samekonvention till regeringarna i Sverige, Finland och Norge samt de
tre ländernas sameting. Arbetsgruppen har, på sameministrarnas uppdrag,
utrett behov av och förutsättningar för en nordisk samekonvention.
Rapporten utmynnade bl.a. i förslag om en samepolitisk samverkan som
innebär att sameministrarna skall mötas ca en gång per år tillsammans
med sametingspresidenterna. Det skall även tillskapas ett
beredningsorgan, där sametingen skall ingå, på tjänstemannanivå med
uppgift att bl.a. förbereda det politiska mötet. Frågan om det fortsatta
arbetet med en samekonvention kommer upp på dagordningen när
sameministrarna träffas första gången i maj/juni 1999.
På ministerrådssekretariatet har det under året tillsatts en intern,
tvärsektoriell arbetsgrupp för samiska frågor. Arbetsgruppen har till
uppgift att utforma en intern samlad policy om samesamarbetet samt att
utarbeta en årlig samisk handlingsplan. En långsiktig femårig strategiplan
kommer även att tas fram.
Vid ett möte mellan de nordiska sametingen år 1993 beslöts att man
skulle etablera ett organiserat samarbete i frågor som berör samerna som
ett folk eller som kräver en gemensam representation i det nordiska eller
internationella samarbetet - Samiskt parlamentarisk råd. Under året har
ansökningar om finansiering inkommit till Nordiska ministerrådet men
bordlagts i avvaktan på nationell behandling.
2.2 Norden och Europa samt Schengensamarbetet
Europafrågorna är ett av huvudområdena för det nordiska samarbetet och
de har spelat en framträdande roll också under verksamhetsåret 1998.
Genom att tre nordiska länder är medlemmar av EU och Island och
Norge är parter i EES-avtalet har alla nordiska länder en mycket nära
anknytning till det europeiska samarbetet. Det gör att de nordiska
länderna har många gemensamma intressen att bevaka.
Samarbetet i Europafrågorna har i första hand karaktär av samråd och
informationsutbyte. Samarbetet inom Nordiska ministerrådet
koncentreras till de områden där de nordiska länderna har gemensamma
intressen och en önskan att påverka den europeiska dagordningen.
Ambitionen att använda sig av det nordiska samarbetet som en
plattform för nordiskt samråd i aktuella EU- och EES-frågor har
inneburit att dessa frågor blivit en stående punkt på dagordningen vid
nordiska ministermöten, såväl vid möten inom Nordiska minsterrådets
formella ram som vid exempelvis statsministermöten och
utrikesministermöten.
Ordningen med ett årligt återkommande möte för att diskutera
ministerrådets arbete med EU- och EES-frågorna mellan de nordiska
samarbetsministrarna och de nordiska EU-ambassadörena i Bryssel har
fortsatt.
Kontaktgruppen med tjänstemän vid de nordiska representationerna i
Bryssel har tillsammans med Nordiska ministerrådets sekretariat
utvecklat rutiner för information och samverkan. En viktig del i detta
samarbete är den ordning för praktiktjänstgöring vid EU-
representationerna för tjänstemän vid ministerrådssekretariatet som
försöksvis började tillämpas år 1998. Mot bakgrund av de goda
erfarenheterna kommer denna ordning att fortsätta.
Under det svenska ordförandeskapet utarbetade Nordiska ministerrådet
en rapport om samarbetet i EU- och EES-frågor inom ministerrådets
olika samarbetssektorer. Rapporten visar ett ganska omfattande
samarbete. Sektorer med ett särskilt intensivt samarbete är konsument-,
livsmedels-, forsknings-, miljö- och arbetsmarknadssektorerna. På
lagstiftningsområdet har nordiskt samråd vid förberedelser för och
genomförande av EG-rättsakter varit viktigt.
Som ett led i det nordiska samarbetet om förverkligandet av den inre
marknaden beslutade de nordiska handelsministrarna i juli 1998 att en
informell nordisk samrådsgrupp skulle arbeta vidare med fem utvalda
områden.
Ett samarbetsområde gäller effektivisering av marknadskontroll. Ett
annat område avser ömsesidigt erkännande av provningar. Ett tredje
område går ut på att undersöka om det går att harmonisera märkning av
läkemedelsförpackningar. Ytterligare ett samarbetsområde gäller s.k.
maskintjänster, t.ex. problem med godkännande av olika kompetensbevis
för maskinförare. Slutligen har ett samarbetsområde handlat om att
försöka förbättra handeln med byggprodukter på den nordiska
marknaden.
Samrådsgruppen har för avsikt att under våren ta fram nya områden
som kan vara angelägna att arbeta vidare med och man avser att vid
kommande handelsministermöte lägga fram ett förslag tillsammans med
en fortsatt rapportering om de pågående projektens utveckling.
Den nordiska passfriheten är en av hörnstenarna i det nordiska
samarbetet. Den har fungerat under fyrtio år och betraktas som en
självklarhet av flertalet medborgare i de nordiska länderna. Inom EU är,
på samma sätt som i Norden, den fria rörligheten för personer ett av
kärnområdena inom den inre marknaden. För att påskynda avvecklingen
av gränskontroller inom EU ingick några av EU:s medlemsländer år 1985
det s.k. Schengenavtalet. Det operativa samarbetet inleddes i mars 1995.
I december 1996 slöt Norge och Island ett samarbetsavtal med
Schengenstaterna med samma materiella innehåll som
anslutningsavtalen.
Genom Amsterdamfördraget beslutades att Schengensamarbetet, som
för närvarande omfattar alla EU:s medlemsländer utom Storbritannien
och Irland, skall införlivas med EU. Införlivandet av Schengensamarbetet
regleras i ett särskilt protokoll, Protokoll om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (s.k.
Schengenprotokollet), som har fogats till Amsterdamfördragets slutakt.
Schengenprotokollet innebär att Schengensamarbetet kommer att äga
rum inom den vanliga EU-strukturen, dvs. under medverkan av alla EU:s
institutioner enligt de regler som gäller enligt fördragen.
Schengenprotokollet innehåller också bestämmelser som, tillsammans
med ett särskilt protokoll om Danmarks ställning, gör det möjligt att
säkerställa att den nordiska passfriheten kan bibehållas inom ramen för
det bredare europeiska samarbetet.
I slutet av år 1998 färdigförhandlades ett avtal som gör det möjligt för
Norge och Island att delta i Schengensamarbetet även när detta har
införlivats i EU-strukturen. Parternas strävan är att detta avtal skall kunna
träda i kraft samtidigt med Amsterdamfördraget.
Ett nordiskt samarbete har under året även pågått för att förenkla EU-
texter och göra dem mer lättförståeliga för EU-medborgarna. Två
konferenser på detta tema har hållits med ekonomiskt stöd från Nordiska
språkrådet.
2.3 Norden och dess närområden
Samarbetet med närområdet är ett prioriterat område inom det nordiska
samarbetet. Samarbetet med närområdena omfattar de tre baltiska
länderna, nordvästra Ryssland, Barentsområdet och Arktis.
Nordiskt samarbete flätas alltmer samman med annat samarbete i
närområdena. Nordiska ministerrådets insatser i närområdena skall ses
som ett komplement till andra insatser som görs bilateralt eller genom
andra regionala organ som Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och
Arktiska rådet.
Nordiska ministerrådets närområdesinsatser utformas i dialog med
berörda samarbetspartner. De nordiska samarbetsministrarna har bl.a.
årliga möten med sina motsvarigheter inom Baltiska ministerrådet. Även
de nordiska statsministrarna har årliga möten med sina baltiska kollegor.
Huvudmålsättningen med Nordiska ministerrådets
närområdessamarbete är att bidra till stabil och demokratisk utveckling i
närområdena och att främja utvecklingen av en fungerande
marknadsekonomi. Avsikten är också att närområdessatsningarna skall
koncentreras till de områden där det nordiska samarbetet ger ett mervärde
och bidrar till en bättre samordning med andra insatser.
I ministerrådets budget för år 1998 uppgick det särskilda
närområdesprogrammet till 52 miljoner danska kronor. En stor del av
dessa resurser satsades på projekt som skall främja
demokratiutvecklingen. De olika formerna av stipendie- och
utbytesordningar är också ett viktigt inslag i närområdesprogrammet.
Programmet omfattar dessutom verksamheten vid de nordiska
informationskontoren i de baltiska huvudstäderna och i S:t Petersburg.
Utöver det särskilda närområdesprogrammet görs stora insatser över
ministerrådets budget även genom olika samarbetssektorer. De samlade
satsningarna är därför avsevärt större.
Vid sidan av de insatser som görs över ministerrådets budget har de
nordiska finansministrarna beslutat om ett program för att främja
investeringar i små och medelstora företag i de baltiska länderna
(Baltiska investeringsprogrammet). Programmet löper till år 2000 och
omfattar totalt ca 180 miljoner ecu.
Under år 1997 inrättades dessutom en särskild ordning inom Nordiska
Investeringsbanken för lån på särskilt förmånliga villkor till finansiering
av miljöprojekt i Nordens närområden. Låneramen uppgår till 100
miljoner ecu. Härutöver finns från år 1996 möjligheter att via Nordiska
miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) få lån för miljöinsatser i
närområdena.
Nordiska ministerrådets program för arktiskt samarbete syftar till att ge
samnordiska insatser ett särskilt mervärde i förhållande till andra
aktiviteter med inriktning på Arktis. Programmet omfattar
urbefolkningsfrågor, polarforskning, miljö- och infrastrukturfrågor.
Under år 1999 görs en betydande ökning i ministerrådets satsning på
närområdena. Mot bakgrund av den snabba utvecklingen i närområdena
och av önskemål om en bättre samordning med övriga nationella och
internationella insatser har beslutats att de strategiska målsättningarna för
närområdessamarbetet skall ses över.
3 Nordiskt samarbete på sektorsnivå
3.1 Kultur och medier
Allmänt
Nordiska ministerrådet stimulerar kultursamarbetet i Norden genom
insatser på särskilda områden, genom nätverksbildning och satsningar på
projekt med stark nordisk profil. Inom ramen för kultursamarbetet finns
två stora fonder, nämligen Nordiska kulturfonden och Nordiska film- och
TV-fonden. Kultursamarbetet på regeringsnivå grundas på ett kulturavtal
från år 1972. Satsningen på kultursamarbetet över ministerrådets budget
uppgick år 1998 till ca 138 miljoner danska kronor.
Samarbetet inom Norden
Tyngdpunkten i kultursamarbetet ligger på samarbetet inom Norden och
bygger på den värdegemenskap som finns mellan de nordiska länderna
och som manifesteras i den kulturella och språkliga gemenskapen. I det
svenska ordförandeprogrammet på kulturområdet framhölls områdena
barn och unga, språket, åtgärder för att minska främlingsfientligheten och
gagna ett mångkulturellt samhälle, medier, Nordens närområde,
kulturarvet och konstnärlig verksamhet. Sverige vill också verka för en
organisation som på ett effektivt sätt bidrar till att den nordiska kultur-
och språkgemenskapen utvecklas.
Satsningen på barn och unga har fortsatt med utgångspunkt i den
särskilda handlingsplanen Ett kommande Norden som avser det nordiska
barn- och ungdomskultursamarbetet under tiden 1996-2000. Huvudmålet
för ministerrådets kultursamarbete inom barn- och ungdomsområdet är
att stärka den nordiska identiteten genom att öka barns och ungdomars
deltagande i, kunskap om och intresse för kultur i Norden. En
redogörelse om genomförandet av handlingsplanen presenterades vid
Nordiska rådets session i Oslo. Under år 1998 har medel beviljats för att
stödja barnkulturforskningen. Mötesplatser för barn och unga har
erbjudits både genom Internet och barnkulturläger. Nyhetsbulletinen
Valhalla har utkommit med tre nummer. I november 1998 hölls i
Stockholm ett seminarium, Skaparkraft i skolan, ett samprojekt mellan
ledningsgruppen för barn och unga och ledningsgruppen för nordiskt
skolsamarbete. Seminariet belyste skolans betydelse som
kulturmötesplats både för utvecklandet av barns och ungas egenkultur
men också för deras kontakt med den professionella konsten.
Arbetet med att integrera barn- och ungdomsprojekt i
konstkommittéerna och andra institutioner inom kultursektorn har
fortsatt. Ett exempel är de olika museiprojekt för barn och unga som
under år 1998 har utarbetats av en särskild arbetsgrupp till Nordiska
ministerrådets museigrupp. Syftet med de föreslagna projekten är att ge
barn och unga kunskap om Norden och att informera om och tydliggöra
vår gemensamma bakgrund. Flera av projekten bygger på medverkan av
barn och unga.
Vid Nordiska rådets session i Oslo presenterades också en
översiktsrapport och handlingsplan om barn och unga i Nordens
närområden. I rapporten framhålls hur kultursatsningar kan användas
som ett verktyg i det sociala arbetet.
Språket är en förutsättning för att kunna ta del av det gemensamma
kulturarvet. En språkpolitisk strategi har tagits fram i samarbete med
utbildningsministrarna. Målet är att de skandinaviska språken fortsatt
skall utgöra den gemensamma ramen i det nordiska samarbetet och att
den internordiska språkförståelsen och kulturkompetensen skall
vidareutvecklas samt att stärka nordbors färdigheter att förstå varandra i
skrift och tal.
Kultursektorn har ett särskilt ansvar att bekämpa främlingsfientlighet
och rasism. I den strategi som lades fram till Nordiska rådets session i
Oslo framhålls att de nordiska länderna genom respekt för kulturell
mångfald skall motarbeta rasism och främja positiva värden. Inom
kultursektorn skall särskilda åtgärder vidtas för att tillmötesgå tidens
krav. Man bör satsa på att stärka rekryteringen av minoriteter på alla
nivåer samt stödja verksamhet som är opinionsbildande och som ger
uppmärksamhet. Ministerrådet har också beviljat medel till olika projekt.
Projektet Nordiskt mörker vitt oljud avser att i skolorna och genom en
vandringsutställning belysa s.k. vit maktmusik. Syftet är att ge ungdomar
ett historiskt perspektiv på rasism och främlingsfientlighet och att få dem
att själva analysera sitt förhållningssätt till nynazism, diskriminering av
flyktingar, invandrare och andra minoriteter.
En strategisk redogörelse, Nordiskt kultursamarbete vid
årtusendeskiftet, antogs av Nordiska rådet vid sessionen i Oslo. Syftet är
bl.a. att skapa möjligheter för att kunna göra riktade satsningar inom de
olika områdena. Det slås fast att det viktigaste målet med det nordiska
kultursamarbetet är att stärka och utveckla den nordiska gemenskapen. I
detta sammanhang betonas särskilt bl.a. utvecklingen på medieområdet,
insatser för barn och unga, samarbete och förmedling av resultat på
konstområdet, insatser för att stärka det folkliga engagemanget och
genomförande av projekt som har genomslagskraft i de nordiska länderna
liksom internationellt. Kulturfondens verksamhet framhålls. En ny
prioritering är insatser mot rasism och främlingsfientlighet med den
överordnande målsättningen att öka minoriteternas deltagande och
inflytande på alla nivåer i kulturlivet. Genomförandet av strategin
kommer att diskuteras med företrädare för Nordiska rådet.
Satsningarna på medierna har fortsatt. Med styrningsgruppen för
nordiskt kultur- och massmediesamarbete (KM-gruppen) som
initiativtagare anordnade Nordiska ministerrådet i samarbete med
Rundradion i Finland konferensen ”Public service broadcasting i den
digitala framtiden”. Public service-verksamhetens betydelse vid
införandet av den nya digitala tekniken fick ett starkt stöd av deltagarna.
Vid kulturministrarnas möte i juni 1998 uttalade ministrarna sitt stöd för
det arbete som NorDig (Nordisk Digitalisering) bedriver. Den nordiska
samarbetsgruppen NorDig har tagit initiativ till en gemensam
specifikation för mottagarutrustning för digital TV. Bakom samarbetet
står marksändande TV-företag, sändaroperatörer och teleföretag i de fem
nordiska länderna.
I samband med kulturministrarnas möte i december hölls ett möte med
de nordiska "public service"-bolagen för att diskutera utmaningarna inför
övergången till den digitala tekniken.
Nordiska kulturfonden är det viktigaste nordiska stödorganet för
kulturaktiviteter på fältet. Verksamhetsområdet är brett och omfattar
alltifrån allmän kultur till utbildning och forskning. Under år 1998 har
projekt för ett sammanlagt belopp om 23 miljoner danska kronor
beviljats. Totalt behandlade fonden under året 995 ansökningar. För
närvarande pågår ett arbete med att datorisera ansökningarna vilket
kommer att kunna ge en tydligare bild av fördelningen mellan olika
konstnärsområden, länder m.m. Ett samrådsmöte mellan representanter
för Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och Nordiska kulturfonden
ägde rum i november 1998 i samband med rådssessionen i Oslo. Vid
mötet behandlades fondens verksamhet utifrån trepelarperspektivet.
Kulturfondens betydelse för kulturlivet i Norden och i de självstyrande
områdena framhölls. Kulturfondens arbetssätt som en modell för det
kommande kulturramprogrammet inom EU nämndes. Kulturfonden har
genom sin breda verksamhet och satsning på mindre projekt möjliggjort
att ett stort antal idéer från kulturlivet har kunnat förverkligas.
De fyra konstkommittéerna, Nordiska litteratur- och
bibliotekskommittén (Nordbok), Nordiska musikkommittén (Nomus),
Nordiska konst- och konstindustrikommittén (NKKK) samt Teater och
dans i Norden, har genom sina nätverk, seminarier och olika stödformer
verkat för att sprida kunskap om nordisk konst. Institutet för
samtidskonst (NIFCA) har bedrivit verksamhet med konstutställningar,
gästateljéverksamhet och utgivande av tidskriften SIKSI. Vid sitt möte i
december beslutade ministerrådet att stödja sammangåendet av de två
tidskrifterna SIKSI och INDEX till en nordisk konsttidskrift. Bildandet
av en stark nordisk konsttidskrift som väcker internationellt intresse är ett
sätt att stödja den nordiska bildkonsten. Ett motiv till beslutet är den
framgångsvåg som för närvarande präglar nordisk bildkonst. Inom
NKKK:s verksamhet har ett nytt konstnärscentrum - Dalsåsen i Norge -
invigts.
Nordboks verksamhet kännetecknas av att utveckla samarbetet på
litteratur- och folkbibliotekens område. Översättningsstödet, vilket för år
1998 uppgick till 2,4 miljoner danska kronor, bidrar till den nordiska
litteraturens tillgänglighet. Under året har man bedrivit en
försöksverksamhet med översättning från de nordiska språken till de
baltiska. Man planerar att utvidga stödformen till att även omfatta
översättningar från de baltiska språken till de nordiska.
Nomus har inom ramen för sitt uppdrag att fördela bidrag till
musiklivet. Medel har under år 1998 beviljats för 13 nya
kompositionsbeställningar, 18 konsertframträdanden/festivaler samt ett
antal konferenser, symposier och seminarier till ett belopp om 2,4
miljoner svenska kronor. Under året påbörjades en planering av en större
samnordisk ungdomsmusikfestival år 2000.
Under år 1998 har ministerrådet vidtagit åtgärder för att uppnå en
bättre samordning av och information om de aktiviteter som bedrivs av
de olika kommittéerna.
Den verksamhet som bedrivs vid de nordiska husen på Island,
Grönland, Färöarna och Åland finansieras inom kulturbudgeten. Som en
markering av husens betydelse och med anledning av att huset på Island
grundades för 30 år sedan hölls ett särskilt seminarium i september 1998
i Reykjavik med inslag av nordiska artister. Särskilda medel har under
året avsatts för reparation av husen i Reykjavik och i Torshamn.
Norden och Europa
Aktuella EU-frågor anmäls regelbundet på ministerrådets och
ämbetsmannakommitténs möten. Vid ministermötet i juni 1998 hölls en
diskussion angående EG-kommissionens förslag till nytt
kulturramprogram.
Det nordiska samarbetet på medieområdet är viktigt i förhållande till
det arbete som bedrivs inom EU. Mediesamarbete i EU utgår från vissa
gemensamma direktiv och stödprogram. Under året har frågorna främst
rört införandet av TV-direktivet, grönboken om konvergens samt arbetet
med de upphovsrättsliga frågorna kring återanvändning av arkivmaterial.
Ministerrådet vill fortsatt föra en aktiv politik för att tillvarata nordiska
intressen på medieområdet.
Nordiska ministerrådet har sedan år 1982 genomfört ett stort antal
kulturprojekt i utlandet. Ett nordisk kulturutbyte med Sydafrika äger rum
under tiden 1996-1999. Projektet är i huvudsak ett utbyte mellan
professionella konstnärer inom samtliga konstkategorier. Under år 1999
kommer en rad större nordiska projekt att visas i Sydafrika. I februari
1998 invigde kulturminister Marita Ulvskog utställningen ”Vision du
Nord” på Musée d’Art Modern i Paris. Utställningen blev en stor succé
och bidrog till att sprida kännedom om nordisk konst. Syftet var dels att
visa modernismens genombrott i den nordiska konsten, dels att
presentera den nordiska, unga samtidskonsten. Den stora prioriteringen
under år 1999 blir utställningen ”West Viking”. Utställningen tas fram i
samarbete med Smithsonian Institute i Washington och kommer att visas
under perioden 2000-2001. Utställningen handlar om vikingarnas resor
västerut och visar bl.a. resultatet av arkeologiska utgrävningar från
Grönland och Nordamerika.
Norden och närområdena
Samarbetet med närområdena ökar i betydelse. Ministerrådets budget för
närområdessatsningar för år 1999 har ökat med 20 procent jämfört med
budgeten för år 1998. Kulturförmedlingen är en betydelsefull del i
samarbetet. Samtliga konstkommittéer har under år 1998 haft kontakt och
i olika former bedrivit samarbete med sina motsvarigheter i Baltikum
eller nordvästra Ryssland. Nordisk Journalistcentrum arrangerade under
året närmare 30 kurser och seminarier i närområdena. Ledningsgruppen
för barn och unga har gett stöd till ett barnkulturläger i Lettland.
Nordicom (Nordiskt informationscenter för medie- och
kommunikationsforskning) har deltagit i ett projekt som syftar till att få
fram en tillförlitlig nordisk-baltisk mediestatistik. Under år 1999 kommer
Stipendieordningen Sleipner (utbyte av unga konstnärer) att utvidgas till
att innefatta konstnärer från närområdena.
Under år 1998 ordnades en konferens i Riga med samtliga nordiska
kulturinstitutioner samt representanter från kulturinstitutionerna i
Baltikum och nordvästra Ryssland. Diskussionen visade att kulturen
spelar en viktig roll i den omvandlingsprocess som pågår i länderna.
3.2 Utbildning och forskning
Allmänt
Det övergripande målet för sektorn är att stärka och utveckla den
nordiska utbildnings- och forskningsgemenskapen.
Utbildnings- och forskningssektorn är det resursmässigt sett största
nordiska samarbetsområdet. Den övervägande delen av medlen går till
generella stödordningar, nätverksaktiviteter, tidsbegränsade projekt och
nordiska institutioner.
Styrande för sektorn under det svenska ordförandeskapsåret har varit
Nordiska rådets rekommendationer som avser budgeten för år 1998 samt
ordförandeskapets prioriteringar för samma år, inklusive vidareföring av
prioriteringar från tidigare ordförandeskap, såsom språksamarbetet, ny
forskningspolitisk strategi samt insatser för barn och unga.
Det svenska ordförandeskapets egna prioriteringar har främst fokuserat
på insatser inom följande områden: kvalitet i skolan, utbildningens roll i
sysselsättningspolitiken, vuxenutbildning samt förnyelse av den högre
utbildningen. Centreringen på de tre sistnämnda områdena skall ses i
relation till det övergripande svenska ordförandeskapsprogrammets
profilfråga om nordisk samverkan för ökad sysselsättning.
Samarbetet inom Norden
Språksamarbetet hör till de högprioriterade nordiska samarbetsområdena
och berör i princip samtliga ministerrådssektorer. Ministerrådet tillsatte i
december 1997 en arbetsgrupp med uppgift att dels utarbeta förslag till
övergripande policy/riktlinjer för det framtida nordiska språksamarbetet,
dels kartlägga och komma med förslag till en struktur för detta
samarbete. Ett ministerrådsförslag om nordisk språkpolitik överlämnades
till Nordiska rådet inför rådets session i Oslo. Nordiska rådet mottog
förslaget mycket positivt. Ministerrådet har nyligen fastställt mandat för
en referensgrupp för språkfrågor. Huvuduppgiften för gruppen blir att till
juni 1999 utarbeta förslag till ett nytt NORDMÅL-program
(handlingsplan för insatser inom språkområdet) för tiden 2000-2004. Till
september 1999 skall gruppen presentera förslag till utveckling av
tvärsektoriellt språksamarbete.
Den inom sektorn verksamma IT-policygruppen har haft
ministerrådets uppdrag att utarbeta ett nytt verksamhetsprogram rörande
IT och data i undervisningen (IDUN II) för tiden 1999-2001.
Programmet kommer att vara koncentrerat till tre områden - innovativa
skolmiljöer, IT i lärarutbildningen samt vuxenutbildning och flexibelt
lärande. Ministerrådet har under år 1998 fastställt programmet samt
uppdragit åt ledningsgrupperna för nordiskt samarbete inom områdena
skola, folkbildning och vuxenundervisning samt högre utbildning att
svara för programmets genomförande.
NORDUnet (det gemensamma datanät som förbinder de nationella
universitetsdatanäten i de nordiska länderna) är exempel på framgångsrik
nordisk samverkan inom ett resurskrävande område. De nordiska
länderna hyr exempelvis gemensamt - via det samägda bolaget
NORDUnet A/S - dataförbindelser till övriga Europa och USA. På
förslag från IT-policygruppen har nyligen ett samarbetsprojekt påbörjats,
benämnt NORDUnet II, för utveckling av nya datatjänster på de nordiska
universitetsdatornäten. Ministerrådet har under år 1998 beslutat att
tillsätta en styrgrupp för NORDUnet II samt att med nordiska medel
bekosta viss koordinering. Projektet som sådant finansieras med
nationella medel.
Under 1990-talet har de nordiska länderna i stort sett samtidigt
genomfört reformer inom skolan. En grund har därmed lagts för nordiskt
samarbete inom ett flertal områden. Under det svenska ordförandeskapet
har ledningsgruppen för nordiskt skolsamarbete dels vidarefört en rad
projekt som finns upptagna i den för nordiskt skolsamarbete för perioden
1997-2000 fastställda handlingsplanen, dels påbörjat ett antal nya
projekt.
Ledningsgruppen för nordiskt skolsamarbete samt ledningsgruppen för
barn- och ungdomskultur anordnade gemensamt i november 1998 i
Stockholm en nordisk konferens med namnet Skaparkraft i skolan. Under
konferensen behandlades bl.a. följande teman: estetiska processer som en
del i lärandet, teoretisk insikt och forskningsresultat samt fokus på barn
och ungdomar och deras läromiljö.
Nordiska rådet överlämnade till ministerrådet, i anslutning till
sessionen år 1997, en rekommendation om en utbytesordning för
grundskoleelever (7 - 16 år), benämnd Nordplus-mini. Ledningsgruppen
för nordiskt skolsamarbete har haft i uppdrag att komma med konkreta
förslag i syfte att förverkliga programmet. Efter att gruppen framlagt
förslag har ministerrådet beslutat att gruppen skall arbeta vidare med
rekommendationen genom att under åren 1999 och 2000 genomföra ett
pilotprojekt.
Handlingsplanen för nordiskt samarbete inom folkbildning och
vuxenundervisning avser också treårsperioden 1997-2000. I
handlingsplanen har vikt lagts vid livslångt lärande som grund för att
möta framtidens krav inom utbildning och arbetsmarknad.
Handlingsplanen innehåller ett antal projekt som skall synliggöra det
speciella i de nordiska arbetsformerna.
Stor vikt har under det svenska ordförandeskapet lagts vid
utbildningens roll i sysselsättningspolitiken och vid vuxenutbildningen. I
november 1998 anordnades i Luleå en temakonferens med rubriken Ett
nordiskt lyft för vuxnas lärande - den nordiska modellen. I konferensen -
som hade som syfte att belysa vikten av samverkan mellan de nordiska
länderna samt sambandet mellan utbildning, arbetsliv och tillväxt - deltog
även representanter för näringsliv samt arbetsmarknadens parter.
Ministerrådet har reserverat projektmedel för en uppföljning av
konferensen.
Den högre utbildningen har reformerats, byggts ut eller håller på att
byggas ut i samtliga nordiska länder. Ministerrådet har under
ordförandeskapsåret fastställt en ny handlingsplan, en s.k. rullande
dagordning, för ledningsgruppen för nordiskt samarbete inom högre
utbildning (HÖGUT) för tiden 1999-2001. Av planen framgår att
HÖGUT under perioden kommer att koncentrera sig på att bl.a. avlägsna
hinder för studenters rörelsefrihet mellan de nordiska länderna samt
fokusera på regionalt samarbete inom Norden och mellan Norden och
närområdena.
Ett av HÖGUT under det svenska ordförandeskapet planerat
seminarium om utveckling och förnyelse av den högre utbildningen
kommer att äga rum under år 1999. Högskolans roll för
kompetensutvecklingen inom arbetslivet kommer att uppmärksammas.
Det arbete om en ny nordisk sektorsövergripande forskningspolitisk
strategi, som inleddes under det finska ordförandeskapet och fortsatte
under det norska, resulterade under det svenska ordförandeskapet i ett
ministerrådsförslag till Nordiska rådet inför rådets session i Oslo.
Strategin ger möjlighet till en forskningspolitisk helhetssyn.
Planläggning och genomförande av de nordiska forskningsinitiativen kan
därmed ingå i ländernas reguljära internationella FoU-samarbete. Nya
initiativ kommer att grundas på fackministerrådens handlingsplaner samt
på rådgivning från forskarsamhället. Forskningspolitiska rådet kommer
att få ändrat mandat och en bredare sammansättning. Ministerrådet har
fastställt förslaget med beaktande av de synpunkter som Nordiska rådet
har anfört.
Norden och Europa
De nordiska samarbetsstrukturerna har under det svenska
ordförandeskapsåret använts för avstämning av EU- och EES-frågor i
minst samma omfattning som under tidigare år.
Två av gemenskapens nuvarande utbildningsprogram, Socrates och
Leonardo da Vinci, som avser skola och högre utbildning respektive
yrkesutbildning kommer att upphöra i och med utgången av år 1999.
Ministerrådet tillsatte mot den bakgrunden under år 1997 en arbetsgrupp
för diskussion och erfarenhetsutbyte inför nästa generation
utbildningsprogram inom EU. Gruppen har under år 1998 lagt fram en
rapport i vilken det konstateras att de nordiska länderna i allt väsentligt
har en positiv syn på EG-kommissionens förslag till utformning av de
nya utbildningsprogrammen. Fortsatt samråd mellan de nordiska
länderna bör inriktas på övergångsfasen och implementeringen av de nya
programmen.
Samarbetet mellan det nordiska skoldatanätet (ODIN) och det
Europeiska skoldatanätet (EUN) har fortsatt och har utvecklats.
Under år 1998 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att konkretisera ett
tvärvetenskapligt och tvärsektoriellt programförslag, Välfärdsforskning -
de nordiska välfärdssamfunden sedda i ett Europeiskt perspektiv.
Gruppen väntas överlämna sin rapport till Forskningspolitiska rådet
våren 1999. I budgeten för år 1999 har ministerrådet avsatt medel för att
förbereda programmet.
Norden och närområdet
Ministerrådet fastställde under året en reviderad stipendieordning för
Baltikum och nordvästra Ryssland för tiden 1999-2001. En nyhet är att
stipendieordningen nu även skall kunna användas för att stödja
uppbyggnaden av nätverk och samarbete mellan ideella organisationer i
Norden och närområdet. Fördelningen av medlen mellan
stipendieordningens två traditionella områden, dvs. den högre
utbildningen och forskningen, samt frivilligsektorn beräknas bli 85
procent respektive 15 procent.
Det från början treåriga handlingsprogrammet "Teacher Training in the
Baltic States 1995-97" beräknas bli avslutat och utvärderat under år
1999, med en slutkonferens under år 2000.
Ministerrådet har under året fattat beslut om att från år 1999 initiera
två nya samarbetsprojekt med Baltikum, nämligen "Children with special
needs" och "Pre-service training of teachers". Projekten, som båda är
tänkta att vara treåriga, bygger på de baltiska ministeriernas
gemensamma prioritering. Ansvariga för projekten på nordisk sida blir
ledningsgrupperna för nordiskt skolsamarbete och högre utbildning.
Andra fleråriga samarbetsprojekt som fortsatt under år 1998 är Nya
metoder inom vuxenutbildning och Ledarutbildning i ideella
organisationer. Båda projekten riktar sig till Baltikum och nordvästra
Ryssland.
Det s.k. BALTnet-programmet har haft till syfte att bistå utbildnings-
och forskningssektorn i Baltikum vid uppbyggnaden av modern service
inom datakommunikation för universitetsområdet, liknande den som
NORDUnet har i de nordiska länderna. Man har i projektet under år 1998
etablerat kontakt med IT-projekten inom det pågående "Teacher
Training"-programmet.
Nordiska forskarutbildningsakademien (NorFA) har under året
disponerat vissa medel för att inleda forskningssamarbete med nordvästra
Ryssland.
Gemensamt för sektorn
Ministerrådet har beslutat att utarbeta förslag till en samlad strategi för
all verksamhet inom sektorn för utbildning och forskning för
femårsperioden 2000-2004. Strategin skall bygga på
ministerrådsförslagen för språksamarbete respektive forskningspolitisk
strategi samt redan fastställda nya eller kommande handlingsplaner för
skola, folkbildning och vuxenundervisning samt högre utbildning.
Strategin skall även innefatta tänkta insatser i närområdena liksom i
relation till Europasamarbetet. Den samlade strategin avses bli
överlämnad som ett ministerrådsförslag till Nordiska rådet inför rådets
kommande session i Stockholm i november 1999.
3.3 Miljö
Miljösektorn medverkade aktivt i processen att utarbeta den
statsministerdeklaration för ett hållbart Norden som antogs i november
1998. I deklarationen uppdrogs åt ministerrådet att utarbeta en
tvärsektoriellt förankrad strategi för en hållbar utveckling i Norden och
dess närområden. Arbetet bör vara klart år 2000.
Det nordiska samarbetet inom miljösektorn har som utgångspunkt
målsättningarna i den nordiska miljöstrategin under perioden 1996-2000.
Det innebär att den inom Norden högsta tillämpade ambitionsnivån skall
vara riktmärket för både det nationella och det vidare internationella
miljöarbetet och då särskilt i förhållande till arbetet inom EU.
Miljöministrarna har beslutat att strategin skall gälla t.o.m. år 2000 och
att en utvärdering skall göras under år 1999. På grundval av denna och
den tvärsektoriella strategi som statsministrarna beställt skall en ny
miljöstrategi utarbetas för perioden efter år 2000.
Inom ramen för ordförandeprogrammet för miljösektorn tog Sverige
initiativ till ett nordiskt projekt om ökad resurseffektivitet och hållbara
produktions- och konsumtionsmönster genom att ställa till förfogande en
expert från Naturvårdsverket på ministerrådssekretariatet. Arbetet
avslutades genom en sammanfattande rapport om resurseffektivisering
baserad på fyra nordiska sektorstudier om möjligheterna att effektivisera
användningen av energi och material. I oktober 1998 presenterades de
fyra sektorstudierna vid ett seminarium om ekoeffektivitet som
arrangerades av EU:s miljöagentur (EEA) i Köpenhamn. En
sammanfattande rapport från seminariet jämte sektorstudier kommer
också att utgöra inspel till den session som Förenta nationernas
kommission för hållbar utveckling (CSD) arrangerar i april 1999.
Under året har gjorts en utvärdering av Nordiska
miljöfinansieringsbolagets (NEFCO) miljöutvecklingsfond av en extern
utredare. Utvärderingsrapporten visade att verksamheten trots den relativt
korta provperioden har fungerat väl och miljöministrarna beslöt därför att
förlänga provperioden med fem år till utgången av år 2003.
Beloppsramarna föreslogs för de två första åren (1999-2000) uppgå till
oförändrade 35 miljoner danska kronor med sikte på att uppnå 40-50
miljoner för de efterföljande åren.
Det tvärsektoriella samarbetet har haft hög prioritet och har
vidareutvecklats. Det kan bl.a. konstateras att för större delen av de mål
som finns i miljöstrategin för jord- och skogsbruk för perioden 1996-
1999 hade aktiviteter sedan påbörjats eller planeras att påbörjas. Ett
viktigt kvalitativt resultat är också en ökad förståelse mellan sektorerna.
Ett förberedande arbete har också inletts för att undersöka aktuella
överordnade prioriteringar i de nordiska länderna och möjligheterna att
utarbeta en gemensam vision för ett hållbart jord- och skogsbruk. Bland
annat anordnades i Sverige under hösten ett nordiskt seminarium om
hållbart jordbruk med deltagande också från närområdet och EG-
kommissionen. En utvärdering av strategin skall göras under år 1999 som
underlag för en ny strategiperiod med början år 2001.
Samarbetet mellan miljö- och fiskesektorerna har fördjupats under det
svenska ordförandeskapet genom en ny strategi för perioden 1999-2002.
Man lägger ökad vikt vid att vidta åtgärder i syfte att främja ett hållbart
fiske.
Också samarbetet mellan miljö- och energisektorerna har utvecklats
väl. Arbetet under det svenska ordförandeskapet kan indelas i två etapper
där den första har avsett arbete inför klimatkonventionens fjärde
partsmöte, och den andra, som inleddes efter sommaren, har avsett mera
långsiktiga frågor som inte nödvändigtvis skulle avslutas före partsmötet.
Viktiga arbetsområden som identifierats för etapp två är styrmedel för
energieffektivisering, förnybar energi och kriterier för bördefördelning
av klimatpolitiska åtaganden.
Organiserat samarbete har också initierats mellan miljö-, närings- och
konsumentsektorerna för att utveckla en produktorienterad miljöstrategi.
Ett utkast till handlingsplan för naturskydd i Arktis har beretts av en
särskild projektgrupp. Den kommer att remissbehandlas av berörda
sektorer under våren 1999 för att kunna föreläggas miljöministrarna för
beslut vid sommarmötet innevarande år.
Beslut har tagits om att inrätta ett nordiskt nätverk för
miljökonsekvensbedömningar. Huvudansvaret för att administrera detta
har lagts på ministerrådets institut för regional utveckling, Nordregio,
som till sitt stöd skall ha en rådgivande grupp. En utvärdering av
verksamheten skall ske under år 2000.
Huvuddelen av miljösektorns projektverksamhet har emellertid
bedrivits i fem fasta arbetsgrupper, som omfattar havs- och luftfrågor,
miljöövervakning och data, natur och friluftsliv, kemikalier samt
produkter och avfall (tidigare gruppen för renare teknologi). Arbetet har
till betydande del varit inriktat på att ta fram förhandlingsunderlag och
förbereda nordiska initiativ i det vidare europeiska och internationella
förhandlingsarbetet.
Verksamheten i havs- och luftgruppen har varit koncentrerad på
övergödning av havet, försurning och marknära ozon. Kopplingen till
arbetet inom EU och konventionen om långväga luftföroreningar är stark.
Inom gruppen för miljöövervakning och data har arbetet att
vidareutveckla metoder för miljöövervakning fortsatt. I närområdet har
aktiviteter genomförts för att stärka miljöövervakningen. Arbetet i
gruppen för natur och friluftsliv har koncentrerats på frågor om skydd av
den biologiska mångfalden. En konferens om genetiskt modifierade
organismer anordnades under hösten. Inom kemikaliegruppen har arbetet
varit inriktat på faroindikation, klassificering, riskvärdering och
riskbegränsning. För att stödja det globala förhandlingsarbetet om
långlivade organiska miljögifter har en expert från
Kemikalieinspektionen finansierats för att tjänstgöra vid Europakontoret
i Genève för Förenta nationernas miljöprogram. Gruppen för produkter
och avfall har givit hög prioritet åt arbetet för en produktorienterad
miljöstrategi och har medverkat i arbetet att tillsätta en tvärsektoriell
samarbetsgrupp med konsument- och näringssektorerna. Under år 1998
fortsatte även arbetet med att vidareutveckla metoder för renare
teknologier. Särskilt har problemen för små och medelstora företag
uppmärksammats. Frågor som är relaterade till mindre samhällens
avfallshantering har också behandlats.
Arbetet med att integrera hanteringar av kulturvärden i landskapet i
det samlade miljöarbetet har fortsatt att utvecklas. Insatser har gjorts bl.a.
vad gäller den nordiska konstkulturen, miljökonsekvensbeskrivningar
samt på byggnadsutbildningar för personer verksamma inom sektorn.
3.4 Ekonomi och näring
3.4.1 Energi
Allmänt
Arbetet under den svenska ordförandeperioden har varit fokuserat på
Östersjöfrågor och ett resultat av detta blev att ett möte mellan alla
Östersjöländernas energiministrar genomfördes tillsammans med
representanter för EG-kommissionen i Stavanger i månadsskiftet
november-december 1998.
Skapandet av ett ekologiskt hållbart samhälle i Norden och dess
närområde har varit ett övergripande tema för det nordiska samarbetet
under det svenska ordförandeskapet. Utvecklingen av energisystemet
runt Östersjön är av avgörande betydelse för den ekonomiska och sociala
utvecklingen inom regionen. Statsministrarna i de nordiska länderna
antog i juni 1997 en gemensam deklaration om en bärkraftig
energiförsörjning omkring Östersjön (s.k. Bergendeklarationen), vari de
uppdrog åt energiministrarna att närmare kartlägga möjligheter och
åtgärder som kan vidtas för att främja utvecklingen på området.
Resultatet av denna kartläggning redovisades i juni 1998 ("Rapport til
de nordiske statsministrerne i anledning av Bergendeklarationen"). I
Bergenrapporten pekar energiministrarna ut de viktigaste åtgärderna
inom energiområdet i det kommande arbetet för att nå målet om en
hållbar utveckling i Östersjöregionen.
Under år 1998 har det nordiska energisamarbetet i stor utsträckning
varit inriktat på att omsätta Bergenrapportens rekommendationer i
konkret verksamhet. En stor del av arbetet bedrivs numera i särskilda
arbetsgrupper, som också samarbetar med de övriga Östersjöländerna
och med EG-kommissionens "Baltic Energy Task Force".
På energiområdet har det svenska ordförandeprogrammet varit samlat
under följande fyra områden:
- utvecklingen av en bärkraftig energiförsörjning omkring Östersjön,
- det nordiska energiforskningsprogrammet,
- klimat- och miljöfrågor, och
- EU- och EES-frågor.
1998 års verksamhet redovisas nedan under de nämnda fyra
huvudrubrikerna.
Utvecklingen av en bärkraftig energiförsörjning omkring Östersjön
De förslag som fördes fram i Bergenrapporten har varit vägledande för
det svenska ordförandeskapets arbete under året. Inom ramen för
ministerrådets arbete har flera projekt igångsatts utifrån
energiministrarnas rekommendationer.
Inom el- och gasområdena har arbetsgrupper inrättats som arbetar för
att förbättra förutsättningarna för en hållbar energiförsörjning inom
Östersjöområdet inom respektive sektor. För länderna inom
Östersjöregionen kan stora vinster nås genom samarbete. Arbetet är
inriktat på att närmare granska de stora projekt som energiföretagen
arbetat fram ("Baltic Ring" respektive "Nordic Gas Grid"), och på att
medverka till en sådan utveckling av lagstiftning och andra regelverk i
Östersjöländerna att en ekonomiskt och ekologiskt effektiv handel med
energi främjas. Detta arbete bedrivs i nära samarbete med "EU Baltic
Energy Task Force". Under hösten har ett gemensamt seminarium i
Hannover anordnats om utvecklingen inom elsektorn i Östersjöområdet.
På gasområdet genomfördes ett seminarium i S:t Petersburg i november.
Ministerrådet har även lagt fram ett förslag till ett Synergi-projekt
(ansökan är för närvarande under behandling i EG-kommissionen) avsett
att genomföras under år 1999. Synergi är ett delprogram inom
gemenskapens fleråriga ramprogram för insatser inom energisektorn och
är inriktat på att främja ett utökat samarbete med tredje land. Projektet
som ministerrådet ämnar att genomföra syftar framför allt till att förbättra
koordinationen av insatser på energiområdet i nordvästra Ryssland.
En speciell utredning om finansieringen av större energiprojekt har
presenterats i samband med rapporten till statsministrarna.
En tidigare påbörjad perspektivstudie av energimarknaderna runt
Östersjön har slutförts under år 1998. Arbetet med perspektivstudien har
samordnats med bl.a. arbetet med energiministrarnas Bergenrapport.
I månadsskiftet november-december i Stavanger genomfördes ett
första möte mellan energiministrarna från länderna kring Östersjön.
Slutsatsen av mötet var att detta var ett betydelsefullt steg i utvecklandet
av energisamarbetet mellan länderna i Östersjöregionen. Under år 1999
kommer samarbetet att fortsätta inom olika områden och Sverige
kommer tillsammans med Litauen att ansvara för samarbetet inom
klimatfrågor. Resultatet av detta samarbete kommer att redovisas på
nästa möte mellan Östersjöregionens energiministrar som inträffar under
hösten 1999 i Helsingfors.
Vidare har ett träningsprogram för energiexperter i Baltikum slutförts
och utvärderats under år 1998. En fortsättning planeras för energiexperter
i nordvästra Ryssland.
Ytterligare samarbete genomförs med de baltiska länderna. För att dra
upp riktlinjerna för detta anordnades ett seminarium med de baltiska
ländernas energimyndigheter i Norge i december 1997. Det har sedan
följts upp med ett möte i Riga i oktober 1998. En av de viktigaste
slutsatserna från mötet i Riga var att det finns behov av att koordinera
bilaterala och multilaterala insatser för att kunna erhålla största möjliga
avkastning på de resurser som sätts in. Det framgick också att det finns
behov av koncentrerade utbildnings- och träningsinsatser för baltiska
tjänstemän i nyckelfunktioner. Detta gäller även i hög grad anpassningen
av lagstiftningen och dess tillämpning till EG:s regelverk.
Till sist skall nämnas att en studieresa angående oljelagring för baltiska
tjänstemän i Norge och Sverige har genomförts under hösten 1998.
Det nordiska energiforskningsprogrammet (NEFP)
Det nordiska energiforskningssamarbetet syftar till att komplettera och
ersätta verksamhet som utförs nationellt och uppfyller kraven på nordisk
nytta på energiområdet.
Nuvarande programperiod upphörde i slutet av år 1998 och arbetet
inom det nordiska energiforskningsprogrammet (NEFP) har under året
inriktats på att utvärdera det innevarande programmet för att på grundval
av denna utvärdering utforma ett nytt fyraårigt energiforskningsprogram
för åren 1999-2003.
Verksamheten inom ramen för det nya programmet kommer i högre
grad än tidigare att koncentreras till sådana områden som bedöms vara av
central betydelse för utvecklingen av ekonomiskt och ekologiskt hållbar
energiteknik. Den skall bidra till en kostnadseffektiv minskning av
energiförbrukningen och utvecklingen av förnybara energikällor samt till
miljövänligare energiteknik genom att stärka grundkompetensen vid
universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner inom
energiforskningsområden som är av centralt gemensamt nordiskt
intresse. Forskningssamarbetet skall skapa fungerande forskarnätverk
mellan länderna.
NEFP är ett komplement till de nordiska ländernas nationella program
och bedöms fortsatt kunna bidra till att stärka energiforskningen i Norden
samt öka möjligheterna till nordiskt samarbete. I samband med
planeringen av det nya energiforskningsprogrammet som började löpa
från årsskiftet behandlas också möjligheterna till ett utvidgat samarbete
om forskning och teknikutveckling i Östersjöområdet. Ett breddat
samarbete med de baltiska länderna förbereds inom ramen för
energiforskningsprogrammet och/eller i form av ett särskilt projekt.
Klimat- och miljöfrågor
Sedan år 1993 har klimatfrågan varit en viktig del av det nordiska
energisamarbetet. Arbetet har i första hand inriktats på studier av
kostnader för åtgärder och förutsättningarna för gemensamt
genomförande, särskilt i de baltiska staterna.
Ett samarbete om klimatfrågor har sedan år 1997 utvecklats med
miljösektorn i en gemensam styrgrupp under ministerrådet. En
internationell konferens arrangerades våren 1997 inför
klimatkonventionens partsmöte i Kyoto. Detta arbete fördes vidare under
det svenska ordförandeskapsåret med sikte på partsmötet i Buenos Aires.
Arbetet har inriktats på analyser av framför allt de s.k. flexibla
mekanismerna (exempelvis möjligheten att handla med
utsläppsrättigheter) som syftar till att göra det möjligt att genomföra
åtgärder för att minska koldioxidutsläpp där dessa är kostnadseffektiva.
Utformningen av de flexibla mekanismerna var en av de stora frågorna
inför Buenos Airesmötet. Dessa mekanismer har studerats både ur ett
nordiskt- och ett Östersjöperspektiv för att utröna förutsättningarna för
ett utökat samarbete i frågan. Arbetet har redovisats i flera internationellt
uppmärksammade rapporter. Inriktningen av arbetet har styrts av, och
bör i fortsättningen också styras av, de nordiska ländernas behov och
intressen inför de fortsatta klimatförhandlingarna.
Under året har ett antal seminarier hållits. Bland annat arrangerades två
seminarier på klimatområdet. Ett av dessa två seminarier
samarrangerades med "EU Baltic Energy Task Force" som ett led i ett
utvidgat samarbete inom kretsen för Östersjöländerna.
Arbetet med handel med utsläppsrättigheter är en central uppgift i
arbetet för utvecklingen av en hållbar energiförsörjning omkring
Östersjön.
I anslutning till Nordiska rådets rekommendation om miljöräkenskaper
har en studie genomförts av det nordiska elsamarbetet och
elproduktionens påverkan på miljön. Studien visar på nyttan av att kunna
samköra det nordiska elsystemet, men pekar även på vissa svårigheter.
Norden och Europa
Aktuella energifrågor inom EU- och EES utgör numera en stående punkt
på dagordningen vid nordiska möten på minister- och ämbetsmannanivå.
Det gäller förutom frågor om energimarknaderna och energipolitik även
frågor om den inre marknaden och miljöfrågor som är betydelsefulla för
energiområdet. Som har redovisats tidigare sker under år 1998 och år
1999 en betydelsefull del av det Östersjöinriktade arbetet i samarbete
med EG-kommissionens "Baltic Energy Task Force".
Under det svenska ordförandeskapet har det lagts stor vikt vid att
informationsutbytet om aktuella energifrågor har fortsatt och utvecklas
vidare. Detta är viktigt för de enskilda ländernas beslutsfattande, liksom
för möjligheterna att i framtiden kunna driva frågor som är av
gemensamt nordiskt intresse inom Europa-samarbetet och i ett vidare
internationellt perspektiv.
I detta sammanhang skall också vikten av en ökad
informationsöverföring till de baltiska länderna understrykas.
En uppföljning av de europeiska programmen på nordisk nivå har
inletts. I första hand kommer SAVE och ALTENER-programmen att
bedömas ur en nordisk synvinkel. SAVE och ALTENER är båda
delprogram inom EG:s ramprogram för insatser inom energisektorn och
är inriktade på energieffektivisering respektive främjande av förnybara
energikällor. Det första seminariet om SAVE-programmet hölls under
det svenska ordförandeskapsåret och ett seminarium om ALTENER
planeras för år 1999.
3.4.2 Näringspolitiskt samarbete
Det övergripande målet för det nordiska samarbetet på näringsområdet är
att bidra till att främja näringslivets konkurrenskraft och därigenom
skapa goda villkor för tillväxt och sysselsättning.
Samarbetet koncentreras till aktuella näringspolitiska
problemställningar i de nordiska länderna, främst på områden där ett
samarbete kan ge nordisk nytta utöver vad enskilda nationella insatser
kan ge.
En stor del av det nordiska näringspolitiska samarbetet är inriktat på att
utreda gemensamma problem och möjligheter samt att utbyta
erfarenheter och synpunkter om frågor av gemensamt intresse.
Liksom föregående år har under år 1998 stor vikt fästs vid de små och
medelstora företagen.
Aktiviteterna har under året fokuserats kring främst följande
huvudområden:
- förbättring av den nordiska konkurrenskraften i syfte att skapa goda
villkor för tillväxt, sysselsättning och välfärd,
- det framtida nordiska innovationssamarbetet,
- informations- och kommunikationsteknologi,
- näringspolitiska aspekter på elektronisk handel, och
- samarbete i närområdena.
En utredning om innovationsfrågor och bl.a. verksamheten i Nordisk
Industrifond redovisades i september och var vid årsskiftet ännu föremål
för intensiva diskussioner inom ramen för det nordiska samarbetet.
Nordtest är ett nordiskt organ för samarbete på provningsområdet. En
utvärdering av Nordtest påbörjades under året och färdigställdes i
februari 1999.
I början av år 1998 förelåg en utredning om användningen av
informationsteknologi, som diskuterades bl.a. vid ett ministermöte i
Trondheim i juni.
Vidare diskuterade ministrarna vid mötet i Trondheim möjligheter och
svårigheter när det gäller att få Norden att näringsmässigt fungera som en
sammanhängande region, varefter ämbetsmannakommittén för
näringsfrågor beslutade att beställa en större konsultutredning som skall
belysa ländernas konkurrenskraft.
I linje med det svenska ordförandeskapets prioriteringar genomfördes
vissa insatser i närområdena med finansiering från dels näringssektorn,
dels ministerrådets närområdesbudget. Förutom Nordpraktik etablerades
projektet Östjobb, vilket innebar att 20 nordiska ungdomar sändes till S:t
Petersburg och Lettland för att praktisera på företag.
Allmänt informationsutbyte om aktuella EU- och EES-frågor står
regelmässigt på dagordningen vid möten på det näringspolitiska området.
3.4.3 Regionalpolitik
Ramen för samarbetet utgörs av det program som löper för perioden
1995-1999. Tyngdpunkten har under det svenska ordförandeskapsåret
legat på gränsregionalt samarbete, forsknings- och utredningsarbete samt
kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
Det svenska ordförandeskapet har vidarefört och utvecklat ett mycket
gott och väl fungerande samarbete på bl.a. följande områden:
- Att vidareutveckla det gränsregionala samarbetet. Att ytterligare
förbättra målstyrningen och uppföljningen av de nordiska medlen och att
fortsätta med erfarenhetsöverföring av de stora program som
INTERREG II har möjliggjort. En särskild punkt har varit att medverka i
kartläggningen av de olika former av gränshinder som försvårar ett
utvecklat samarbete.
- Att fortlöpande diskutera olika EU- och EES-frågor. Förslaget till
nytt strukturfondsregelverk och dess eventuella konsekvenser för det
nordiska regionalpolitiska samarbetet har bl.a. behandlats.
- Att aktivt följa och medverka till uppbyggnaden av Nordiskt Center
för Regional Utveckling (NORDREGIO). Gemensamma möten har
hållits mellan institutets styrelse och ämbetsmannakommittén för
regionalpolitik. En fråga är vilken roll institutet kan utveckla i frågor som
gäller regional utvecklingsplanering både i ett nordiskt och ett europeiskt
perspektiv.
- Att fortlöpande diskutera gemensamma nordiska regionalpolitiska
spörsmål genom kunskaps- och erfarenhetsutbyte. En fortlöpande
centralisering, med t.ex. utflyttning från de perifera regionerna sätter åter
regionalpolitiken i fokus i flera länder. Olika förslag och rapporter har
redovisats och diskuterats.
En sista punkt som bör nämnas är förberedelserna för ett nytt
handlingsprogram efter år 1999. Ambitionerna har varit att förbereda ett
mer fokuserat och politiskt inriktat program för kommande period.
Arbetet inleddes med ett tvådagars-seminarium i Stockholm.
3.4.4 Jord- och skogsbruk samt fiske
Jord- och skogsbruk
Verksamheten inom området jord- och skogsbruk bedrivs inom ramen
för det handlingsprogram för åren 1996-2000, som antogs år 1995.
Huvudinriktningen av det nordiska samarbetet inom jord- och
skogsbrukssektorn omfattar samarbete kring frågor av centralt intresse
för Norden, samarbete inom Nordens närområden och samarbete för att
stödja de nordiska ländernas deltagande i internationella organ.
I handlingsprogrammet lyfts fyra insatsområden fram, vilka
huvudsakligen hänför sig till de två första av de nämnda riktlinjerna.
Insatsområdena är kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell
inriktning på miljö, förvaltning av genetiska resurser, utveckling av jord-
och skogsbruksberoende regioner samt uthålligt skogsbruk.
I det svenska ordförandeprogrammet angavs att Sverige under året
ämnade ta initiativ till en halvtidsuppföljning av handlingsprogrammet.
Som en följd av uppföljningen avsattes medel för en utvärdering av
Handlingsprogrammet för genetiska resurser. I utvärderingen ingick
också Nordiska Genbankens (NGB) verksamhet. Utvärderingen kommer
att utgöra underlag för en strategisk diskussion om prioriteringar för
NGB:s arbete för år 2000 och därefter. Man planerar att diskutera frågan
i ministerrådet under år 1999.
Det tvärsektoriella samarbetet med såväl miljösektorn som
regionalpolitiska sektorn har fortsatt och fördjupats genom ett antal
samarbetsprojekt. Utöver de viktigare politiska åtgärder som här
redovisas pågår en stor mängd projekt och arbeten inom insatsområdena
för att uppnå de mål som satts för varje område i handlingsprogrammet.
I det svenska ordförandeprogrammet har prioriterats uppföljningen av
den nordiska handlingsplanen för livsmedelssäkerhet, vilken antogs av
Nordiska rådets session år 1997. Uppföljningen kommer att koncentreras
på de fem områden som angivits i planen: hållbart jord- och skogsbruk,
genetiska resurser/biodiversitet, säker mat, det civila samhället i Norden
och närområdena samt internationell uppföljning. I början av år 1998
inbjöd ansvariga inom jord- och skogsbrukssektorn representanter för
miljö-, livsmedels-, fiskeri- och konsumentsektorerna till samarbete för
att på effektivaste sätt uppfylla intentionerna i Nordiska rådets
rekommendation om livsmedelssäkerhet. Detta har bl.a. resulterat i ett
samarbete med miljösektorn inom området hållbart jord- och skogsbruk.
Inom området säker mat har ett samarbete med livsmedelssektorn
igångsatts genom tillsättningen av en ad hoc-grupp med uppgift att bl.a.
verka för en gemensam plattform för frågor kring foderantibiotika och
salmonella. Inom ramen för uppföljningen av handlingsplanen har det
civila samhället i Norden och närområdena igångsatts.
Vad gäller övrigt samarbete inom närområdet har insatserna avgränsats
till tre prioriterade områden, nämligen förvaltning av genetiska resurser,
utbildning på alla nivåer och forskning samt miljöaspekter knutna till
jord- och skogsbrukssektorn.
Samarbetet kring genetiska resurser har bedrivits inom ramen för
Nordiska Genbankens verksamhet. Genbankens arbete i närområdet har
bidragit till att dessa länder har kunnat ta sitt ansvar att följa
biodiversitetskonventionen i en svår ekonomisk situation.
Vavilov-institutet i S:t Petersburg har unika samlingar av växtgenetiskt
material. I en första fas har Nordiska Genbanken koordinerat en
internationell konsultativ grupp för att utreda hur Vavilov-institutet skall
omstruktureras för att i fortsättningen kunna fungera effektivt inom
snävare ekonomiska ramar. Gruppens arbete har resulterat i en rapport
med förslag till åtgärder som diskuteras av berörda parter i Ryssland.
Resultatet av diskussionerna kommer att ligga till grund för Genbankens
framtida engagemang i Vavilov-institutet.
Arbetet inom Nordiska Genbanken för husdjur (NGH) har utvidgats
genom de nationella medel som har tillskjutits NGH för år 1998 förutom
de medel som anslås från ministerrådet. NGH:s aktivitetsnivå kan
förväntas öka under det närmaste året. Arbetet skall bedrivas inom fem
prioriterade områden bl.a. samordning av insatser för ett effektivt
bevarandearbete i Norden och skapande av en kunskapsbas för ett
långsiktigt bevarande av de husdjursgenetiska resurserna i Norden.
Ministerrådet har under året yttrat sig till Nordiska rådet angående ett
förslag till nordisk miljöcertifiering av skogsbruk och därvid avrått från
en sådan bl.a. mot bakgrund av de initiativ som har tagits både nationellt
och på europeiskt plan. Ministerrådet har vidare i ett uttalande till
Nordisk skogsunions kongress uppmanat till fortsatt nordiskt samarbete
för ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk i hela
världen.
Den nordiska kontaktgruppen för internationell skogspolitik vars
mandat utvidgades år 1997 till att omfatta alla internationella skogsfrågor
inklusive handel har under år 1998 bl.a. tagit initiativ till en nordisk
studie för att bygga upp en kunskapsbas om livscykelanalys och
träprodukter som skall kunna utnyttjas av nordisk träindustri.
De nordiska länderna har fortsatt sitt samarbete i det mellanstatliga
skogsforument (IFF) som kommer att avlämna sin slutrapport år 2000.
Nordiska skogsbrukets frö- och plantråd som har till uppgift att på
olika sätt främja skogsbrukets frö- och plantförsörjning i de nordiska
länderna har under året bl.a. anordnat en konferens om miljöanpassad
plantproduktion. Rådet är ett viktigt forum för diskussion om reglering
av nationell och internationell handel med skogsodlingsmaterial.
SamNordisk Skogsforskning (SNS), som är en institution under
Nordiska ministerrådet, har under år 1998 etablerat sitt sekretariat i
Sverige. SNS:s mål är att genom ökat forskningssamarbete bidra till ett
hållbart och mångsidigt skogsbruk i Norden. Principen vid fördelning av
samnordiska medel är att i kvalitetshöjande syfte åstadkomma en
förstärkning och koordinering av nationella insatser.
Under år 1998 har SNS stöttat 13 nordiska samarbetsprojekt rörande
bl.a. effekten av klimatförändringar och luftföroreningar på
skogsekosystemen, naturvårdsmål i skogsbruket och förbättrad
virkeskvalitet. Bidrag har även beviljats till ett antal forskarnätverk och
vetenskapliga konferenser.
För att stimulera nordiskt deltagande i EU-forskningen arrangerades ett
seminarium där forskare från alla nordiska länder deltog. Tjänstemän
från EG-kommissionen informerade om ansökningsmöjligheter och
skogsforskningens roll i det kommande, femte ramprogrammet.
På ministerrådets uppdrag har en informationsbroschyr framställts som
beskriver utvecklingen av ett bärkraftigt skogsbruk i de nordiska
länderna. Broschyren har under året distribuerats till
branschorganisationer, handelskontor, miljöorganisationer m.m. inom
Europa.
Fiske
Verksamheten inom fiskeområdet under år 1998 har tagit sin
utgångspunkt dels i samarbetsprogrammet för nordiskt fiskerisamarbete
som gäller för perioden 1997-2000, dels i det svenska
ordförandeprogrammet.
Den övergripande målsättningen för det nordiska fiskerisamarbetet är
att bidra till utvecklingen av de nordiska ländernas fiskerinäring som en
viktig samhällsekonomisk aktivitet. Tonvikten har lagts på att
konsolidera och vidareföra pågående projekt och nya initiativ inom
fiskesektorn.
Under det svenska ordförandeskapet har frågan om att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle i Norden också präglat samarbetet inom
fiskesektorn. Det svenska ordförandeskapet har även lyft fram andra
frågor av betydelse som t.ex. ambitionen att förtydliga det nordiska
samarbetets politiska dimensioner, samt att inom det internationella
samarbetet verka för ett samstämt agerande på nordisk nivå och vidare
vikten av ett stabilt nordiskt närområdessamarbete. Sverige har i det
senare samarbetet verkat för att Östersjösamarbetet har satts i fokus.
Det ekologiskt hållbara samhället har sin utgångspunkt i den nordiska
miljöstrategin. Av särskilt intresse för fiskesektorn har varit
- att verka för effektivare användning av naturresurserna,
- att göra miljöfrågorna till ett självklart element i ansvaret för alla
samhällssektorer,
- att en nordisk strategi för art- och biotopskydd bör utvecklas,
- att i arbetet inom EU ta hänsyn till nordiska erfarenheter och
ställningstaganden, och
- att vara pådrivande i det internationella arbetet för en hållbar
utveckling.
Under året har frågeställningar som syftar till att utveckla ett hållbart
fiske prioriterats. Det gäller särskilt de redan påbörjade åtgärderna inom
miljöområdet som miljömärkning av fisk, arbetet med den biologiska
mångfalden på fiskets område samt förslag som har syftat till att förbättra
tekniska bevarandeåtgärder. I detta sammanhang har det nordiska
forskningssamarbetet såsom tidigare intagit en central roll.
Utveckling av Östersjöarbetet och uppföljningen av
Nordsjökonferensen har varit viktiga arbetsuppgifter under året. Detta
har bl.a. omfattat utvecklingen av selektiva redskap samt bestämmelser
och andra förhållanden vad gäller dumpning av oönskade bifångster samt
till utbildning av fiskare och andra berörda i ekologi och
redskapsteknologi.
Inom ramen för informationsprogrammet "Den Grønne Bølge"
arrangerades i mars konferensen Fisk för framtiden. Konferensen syftade
bl.a. till att skapa en gemensam förståelse för de problemställningar som
finns knutna till begreppet bärkraftigt fiske samt att diskutera olika
tillvägagångssätt för att uppnå ett sådant fiske.
I maj 1998 hölls en konferens med temat Framtidens
marknadsförutsättningar för det nordiska fiskerisamarbetet. Konferensen
syftade till att beskriva de nya marknadsförutsättningar som fiskesektorn
står inför. Utgångspunkten för konferensen var en studie som visade att
fiskerisektorn i allt högre grad kommer att påverkas av aktörer utanför
sektorn.
Under året har en ny nordisk miljö- och fiskeristrategi för åren 1999-
2002 arbetats fram. Den nya strategin antogs av de nordiska miljö- och
fiskeministrarna i november 1998 och syftar till att ytterligare stärka
samarbetet mellan miljö- och fiskeriförvaltningarna genom att öka
integreringen av miljöaspekter i fiskerisektorn. Det övergripande målet är
även fortsättningsvis att säkra en god marin miljö som grund för den
biologiska mångfalden och därmed en bärkraftig fiskerinäring.
3.4.5 Bygg- och bostadssamarbete
Det nordiska samarbetet inom bygg- och bostadsområdet har under de
senaste åren präglats av minskningar av de ekonomiska ramarna och av
osäkerhet om samarbetets framtid. Handlingsplanen för programperioden
1992-1996 kunde därför endast delvis genomföras. Den handlingsplan
för perioden 1998-2001 som bostadsministrarna lade fram under år 1997
hänsköts till Nordiska rådets presidium och Nordenutskottet. Någon
ställning till handlingsplanen eller till frågan om sektorns plats i det
fortsatta nordiska samarbetet togs inte under år 1997. Till följd av detta
anvisades inte heller några medel för år 1998.
Som en konsekvens av dessa oklarheter har huvuduppgiften under år
1998 varit att verka för att en samsyn uppnås mellan Nordiska rådet och
Nordiska ministerrådet i fråga om bygg- och bostadssamarbetets
framtid. Den utåtriktade verksamheten har under året fått inriktas på att
följa och slutföra påbörjade eller beslutade samarbetsprojekt finansierade
genom tidigare års budgetar.
I juni 1998 genomfördes ett möte mellan representanter för
Nordenutskottet och bygg- och bostadsministrarna där det framtida
samarbetet diskuterades. Nordiska rådet har därefter i november 1998
godkänt handlingsplanen för samarbetet inom bygg- och bostadsområdet
och att medel för detta anvisats med 800.000 danska kronor för år 1999.
I handlingsplanen för perioden 1998-2001 prioriteras tre områden: det
bostadssociala området, en bärkraftig utveckling av bygg- och
bostadssektorn och insatser för närområdet. Handlingsplanen skall
konkretiseras genom årliga aktivitetsplaner. Ett arbetsprogram för år
1999 är under utarbetande och skall läggas fast i mars 1999.
Verksamheten i övrigt har som nämnts tidigare fått begränsas till
pågående projekt. Inom det bostadssociala området har på
bostadsministrarnas initiativ genomförts en studie av mekanismerna
bakom bostadssegregationen. En andra etapp, som syftar till att lyfta
fram goda exempel på vad som kan göras för att öka integrationen i
bostadsområdena, har pågått under år 1998 och beräknas bli slutförd
under år 1999. Bostadsförsörjningen för grupper med särskilda behov har
med skilda mellanrum uppmärksammats i det nordiska samarbetet.
Under året har påbörjats ett projekt om framtidens äldreboende som
syftar till att belysa olika erfarenheter av att ordna ett sådant boende.
Inom det bostadssociala området har arbetet med en monografi över
erfarenheterna av den nordiska bostadspolitiken och dess instrument
bedrivits även under år 1998. Arbetet är avsett att användas bl.a. i den
erfarenhetsöverföring som sker till länder utanför Norden.
Vidare har förslag till ett forskningsprojekt Den hållbara nordiska
staden arbetats fram och har lämnats till Nordiska Forskningspolitiska
rådet.
3.4.6 Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet samt IT-
frågor
Prioriterade samarbetsområden för Nordiska ministerrådet när det gäller
transportsektorn är bl.a. miljö- och IT-frågor inom transportsektorn,
trafiksäkerhet, infrastruktur, EU- och EES-frågor samt
närområdessamarbetet. Under det svenska ordförandeskapsåret lämnade
transport- och trafikministrarna en redogörelse till Nordiska rådet om
utvecklingen av och den framtida verksamheten inom det nordiska trafik-
och transportpolitiska samarbetet.
Verksamheten i Nordiska ämbetsmannakommitténs för transportfrågor
(NÄT) särskilda trafik- och miljögrupp har utvärderats under år 1998.
NÄT beslutade att ge trafik- och miljögruppen ett nytt mandat till år
2001. Gruppen har under år 1998 genomfört ett nordiskt seminarium om
miljöproblem i samband med färjetrafik.
Vidare har en arbetsgrupp under NÄT framtagit en rapport om den
nordliga dimensionen och EG:s transportpolitik som presenterades för
ministerrådet i slutet av år 1998. Bakgrunden är Finlands, Sveriges och
Danmarks kommande ordförandeskap i EU.
Trafiksäkerhetssamarbetet fokuseras nu på projekt i närområdet. Under
året har ett nordiskt trafiksäkerhetsprojekt påbörjats för de baltiska
staterna och Ryssland. Detta program anknyter till tidigare
trafiksäkerhetsaktiviteter i närområdet. Vad gäller trafiksäkerhet i övrigt
genomfördes i början av mars 1998 nordiska trafiksäkerhetsdagar i
Danmark.
IT-frågor
IT-samarbetet skall bygga på de tre grundpelarna Norden, Europa och
närområdet. Samarbetet inriktas bl.a. på användning av IT för att stärka
demokratin, trygga att alla får samma möjligheter i
informationssamhället, stärka de nordiska språken och den nordiska
kulturen, bereda väg för elektronisk handel samt stimulera
nätverksbyggande bland små och medelstora företag.
I enlighet med de svenska prioriteringarna under ordförandeskapet och
som en uppföljning av ett initiativ under Norges ordförandeskap,
genomfördes i mars 1998 ett nordiskt IT-ministermöte i Stockholm. IT-
ministrarna enades om ett fördjupat samarbete på IT-området. Ett
nordiskt IT-nätverk etableras mellan de departement som har
samordningsansvar för IT-frågor. Även om det redan nu finns ett väl
utvecklat IT-samarbete i Norden finns det behov av att stärka samarbetet
för att bättre kunna hantera frågor som är sektorsövergripande.
En särskild IT-grupp under NÄT arbetar med att ta fram förslag till IT-
samarbetsprojekt på transportområdet. Under år 1998 har en
konsultrapport lagts fram om IT-frågor på transportområdet.
3.4.7 Ekonomi och finanspolitik
De nordiska ekonomi- och finansministrarna har ett starkt intresse av en
kontinuerlig dialog om viktiga ekonomisk-politiska frågor. Detta rör
såväl den ekonomiska politiken i respektive land som den internationella
utvecklingen i stort.
Samarbetet har under år 1998 inbegripit nordiska finansministermöten,
Nordiska ämbetsmannakommittén för ekonomi och finanspolitik (ÄK-
Finans), Nordiska finansutskottet, Nordisk-baltiska
investeringskommittén, Nordiska konjunkturgruppen, Nordiska
budgetchefsmöten och den nordiska ämbetsmannagruppen för
skattefrågor. Vidare kan nämnas arbetsgruppen för miljöekonomiska
frågor som är ett samarbete mellan ÄK-Finans och ÄK-Miljö.
Under året inleddes arbetet med Studien om de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet i de nordiska länderna. Ekonomer från
forskningsinstitutioner har i sammanhanget anlitats av Ekonomiska rådet
och Konjunkturinstitutet. En referensgrupp bestående av representanter
från alla nordiska länders finansdepartement har bidragit till arbetet. En
slutlig rapportering sker vid det nordiska ekonomi- och
finansministermötet i Reykjavik i juni 1999.
Under året inleddes också en studie om möjligheterna till utökat
börssamarbete mellan de nordiska länderna.
Norden och Europa
Vid båda de nordiska finansministermötena under år 1998 hölls
informella diskussioner om bl.a. den ekonomiska och monetära unionen
(EMU). Frågor såsom EMU:s inverkan på den nordiska ekonomin
diskuterades. Nationella utredningar om EMU såväl som beslut och
förberedelse i ämnet i EU-medlemsländerna har redovisats. I samband
med Nordiska rådets session i Oslo i november fördes en informell
diskussion mellan de nordiska stats- och finansministrarna om aktuella
europeiska frågor.
Norden och närområdet
Det nordiska samarbetet i närområdet kanaliseras i huvudsak genom
Nordiska Investeringsbanken (NIB) i Helsingfors. I augusti 1996 beslöt
de nordiska statsministrarna att upprätta en nordisk
miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100 miljoner ecu vid NIB. Både
Polen och Estland är redan inkluderade i NIB:s internationella utlåning,
men genom upprättandet av MIL kan NIB medverka i miljöutlåning till
samtliga länder i närområdet.
Det baltiska investeringsprogrammet (BIP) är ett samnordiskt projekt
som administreras av Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling (EBRD), NIB och NOPEF (Nordiska projektexportfonden).
Syftet är att kanalisera dels tekniskt bistånd, dels kapital till små och
medelstora företag i de baltiska länderna och därigenom skapa
förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Ett centralt inslag i BIP har varit
upprättandet av nationella investeringsbanker i varje baltiskt land. Efter
en första fas 1992-1995 förlängdes programmet med en andra och sista
fas som formellt löper ut år 1999. Programmet kommer under sin löptid
att ha genererat över 180 miljoner ecu till de baltiska länderna. En del av
det nordiska BIP-medlen kommer att vara tillgängliga för fortsatt
verksamhet fram till år 2003.
3.5 Medborgarpolitik
3.5.1 Arbetsmarknad och arbetsliv
Samarbetet inom Norden
Till grund för verksamheten ligger ett samarbetsprogram för perioden
1995-2000. Kampen mot arbetslöshet är ett av viktigaste områdena i
programmet, som hanteras av Ämbetsmannakommittén för
arbetsmarknad och arbetsmiljö.
Samarbetet under året har dominerats av satsningar som ingick i det
sektorsprogram som fastslogs för det svenska ordförandeskapet. En av de
s.k. profilfrågorna var just sysselsättning och arbetsmarknad.
Bland Arbetsmarknadsutskottets projekt som har bedrivits under året
kan nämnas Flexibla arbetsorganisationer, "Nordflex" samt Ungdomars
entreprenörskap och lokalt utvecklingsarbete.
Ett svenskt initiativ om flyttningsbidrag i Norden för att underlätta
internordiska flyttningsrörelser har behandlats av de nordiska
ministrarna. Övriga länder var positiva till förslaget, men ansåg att det
behövdes ytterligare utredningsarbete om konsekvenser av att inrätta
någon form av flyttningsbidrag. Förslaget leder förhoppningsvis till ett
politiskt beslut under år 1999.
En viktig fråga i samarbetet har varit att sammanställa s.k.
hinderkataloger, som innehåller konkreta exempel på företeelser på
arbetsmarknadsområdet som försvårar samarbetet framför allt i
gränsområden.
Vid Nordiska rådets session i november 1998 förekom en särskild
sysselsättningsdebatt, som fastslagits skall bli ett årligt inslag vid
sessionerna. Som underlag utarbetades i Sverige en redogörelse om
sysselsättningen och sysselsättningspolitiken i de nordiska länderna.
Arbetslivs- och arbetsrättsutskottet är främst ett forum för löpande
orientering, diskussion och koordinering av nordiska synpunkter på
ämnen inom arbetslivs- och arbetsrättsområdet på nordiskt, europeiskt
och globalt plan.
Under året hade utskottet ett första möte med informationsutbyte i
Tallinn tillsammans med representanter för de baltiska Arbets- och
Socialministerierna. Vid utskottets ordinarie höstmöte deltog företrädare
för arbetsmarknadens parter i Norden i en diskussion om eventuella
gemensamma initiativ i de baltiska länderna.
Arbetsmiljöfrågor hanteras i ministerrådets arbetsmiljöutskott.
Verksamheten i utskottet är främst inriktad på samordning av EU-frågor
av gemensamt nordiskt intresse och på löpande information om
tillsynsverksamheten på arbetsmiljöområdet i Norden.
Under året har utskottet diskuterat frågor om bl.a. den Europeiska
arbetsmiljöbyrån med säte i Bilbao och den s.k. europeiska
arbetsmiljöveckan. Utskottet har medverkat vid en konferens om
företagshälsovården, där representanter från tillsynsmyndigheterna och
arbetsmarknadens parter deltog. Vidare har utskottet arrangerat ett
seminarium om marknadskontroll. En arbetsmiljökonferens hölls i juni.
Projekt gällande tillsynen på arbetsplatserna i förhållande till
förändringarna i arbetslivet samt effekter av tillsynsverksamheten
prioriterades av utskottet under år 1998. Utskottets årsberättelse och
arbetsprogram har distribuerats till arbetsmarknadens parter.
Norden och Europa
Sedan år 1996 finns en tjänstemannagrupp för samordning av EU- och
EES-frågor, EU-koordineringsgruppen. Gruppens mötesverksamhet styrs
i huvudsak av dagordningen för EU:s formella rådsmöten.
Vid gruppens möten lämnades information om aktuella frågor i
rådsarbetet och samordning skedde av nordiska synpunkter inför aktuella
rådsmöten.
Bland de frågor som har dominerat kan nämnas
sysselsättningsriktlinjerna för år 1998 samt den fortsatta hanteringen av
frågan om arbetstagarinflytande, särskilt styrelserepresentationen i s.k.
Europabolag (en ny form av europeiska aktiebolag).
De nordiska arbetsmarknadsministrarna har även under året haft
nordiska förmöten inför de formella rådsmötena. Till dessa förmöten har
även Norge och Island varit inbjudna. Vid dessa möten kommenteras den
aktuella dagordningen för rådsmötena och information utväxlas om de
nordiska EU-medlemsländernas positioner i enskilda frågor.
På svenskt initiativ hölls ett europeiskt-nordiskt seminarium om
jämställdhet på arbetsmarknaden i april i Stockholm.
Norden och närområdet
Östersjösamarbetet är ett prioriterat område i det nordiska samarbetet på
arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdet. I april hölls för första gången
ett möte med Östersjöstaternas arbetsministrar i Köpenhamn.
De nordiska satsningarna i närområdet gäller bl.a. insatser för att få en
väl fungerande arbetsförmedlingsservice och utveckla modeller för
arbetsmarknadsutbildning. Insatser på arbetsmiljöområdet har blivit
alltmer efterfrågade. Seminarier och kurser i tillsynsfrågor och uppgifter
för yrkesinspektionen har hållits.
Arbetsrättsexperter från Norden och de baltiska länderna träffades
under året för första gången. Vid mötet orienterade deltagarna varandra
om de olika ländernas arbetsrättsliga modeller, bl.a. i syfte att undersöka
behovet av ett närmare samarbete med arbetsmarknadens parter i
närområdesfrågor. Man konstaterade t.ex. att arbetsmarknadens parter i
de baltiska länderna inte har samma centrala roll som i de nordiska
länderna. Vid mötet enades man om att fortsätta dialogen.
I övrigt kan sägas att det i ett stort antal möten inom arbetsmarknads-
och arbetsmiljöområdena har deltagit representanter från närområdet.
3.5.2 Socialpolitik och hälsovård
Samarbetet inom Norden
Samarbetet inom sektorn socialpolitik och hälsovård leds av
Ministerrådet för social- och hälsofrågor samt det tvärsektoriella
Ministerrådet för narkotikafrågor.
Till grund för regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet
finns dels ett samarbetsprogram som löper till år 2000, dels
ordförandeskapets prioriteringar. Samarbetet har till övervägande del
skett inom sektorns sju institutioner och permanenta verksamhet i övrigt.
Även i framtiden kommer tyngdpunkten att ligga på institutionerna. Nya
projekt och samarbetsområden skall enligt samarbetsprogrammet i största
möjliga utsträckning förankras i dessa.
Ministerrådet för social- och hälsofrågor (MR-S) har under året
godkänt en reviderad överenskommelse om gemensam nordisk
arbetsmarknad för vissa grupper av hälsopersonal och veterinärer.
Överenskommelsen, som undertecknades i samband med Nordiska rådets
session i november 1998, innebär att en fri nordisk arbetsmarknad
öppnas för ytterligare tre yrkesgrupper, nämligen biomedicinska
analytiker, fotterapeuter och logopeder. På senare år har rörligheten inom
Norden av framför allt sjuksköterskor och läkare avsevärt ökat. Det är nu
fråga om över 5000 personer årligen som utnyttjat de möjligheter som
överenskommelsen erbjuder.
Som förberedelse inför Förenta nationernas generalförsamlings
särskilda session om narkotikafrågor (UNGASS 98) har Ministerrådet för
narkotikafrågor - på svensk inbjudan - genomfört ett möte tillsammans
med de baltiska staterna. En studie har initierats om ungdomskulturer och
ungdomsvärderingar. Dessutom har en skrift om insatser mot
narkotikamissbruk bland invandrare sammanställts.
Norden och Europa
Aktuella EU- och EES-frågor är stående dagordningspunkter vid möten
inom sektorn socialpolitik och hälsovård. Sådant samråd sker även inom
institutionerna. Samarbetet i löpande frågor sker i allmänhet genom
direkta kontakter mellan länderna. Sverige har fortlöpande informella
samråd med de andra nordiska länderna inom ramen för såväl det
europeiska som det övriga internationella samarbetet på social- och
hälsovårdsområdet.
En informell nordisk socialförsäkringsgrupp har vid flera tillfällen
under året diskuterat frågor och problem kring EG-rätten om social
trygghet för personer som flyttar mellan de nordiska länderna.
Norden och närområdet
Den särskilda grupp som skapats för närområdessamarbetet har bl.a.
under år 1998 tillsammans med ledningsgruppen för barn- och
ungdomskultur utarbetat en översikt och handlingsplan för barn och unga
i närområdet. Handlingsplanen vilken förelades Nordiska rådet vid
sessionen i november har utarbetats i dialog med representanter för
länderna i närområdet. En miljon danska kronor har reserverats för
genomförande och uppföljning av planen.
Nordiska ministerrådet medverkade vid Nordiska rådets konferens
BARNforum i Stockholm i december. Konferensen utgjorde en unik
plattform för politisk dialog om barns och ungas villkor i Norden och
dess närområden.
3.5.3 Livsmedelsfrågor
Allmänt
Utöver principiella frågor kretsar arbetet på livsmedelsområdet kring dels
mångåriga projekt som t.ex. systematisk utvärdering av potentiellt
skadliga komponenter i livsmedel, dels dagsaktuella frågor som olika
åtgärder inom området kontroll av livsmedel och genomförande av EG:s
regelverk. Det yttersta målet är att skydda konsumenten mot hälsofarliga
produkter och fusk i livsmedelshanteringen.
Livsmedelsfrågorna är indelade i fem sakområden: toxikologi,
mikrobiologi, kost och näring, lagstiftning samt livsmedelskontroll.
Samarbetet med de baltiska länderna sköts av gruppen som kallas
NordBalt, där framför allt kontrollfrågor diskuteras. Stort baltiskt intresse
visades för ett centralt och nytt område, nämligen kommunikation mellan
parterna i livsmedelskontrollen. När det gäller verifiering av
analysmetoder som används på livsmedelsområdet utförs arbetet av
Nordisk metodikkommitté för livsmedel (NMKL) med ekonomiskt stöd
från Nordiska ministerrådet.
Samarbetet inom Norden
Märkning av livsmedel har fått en framskjuten plats på den nordiska
dagordningen genom att fem sektorer - konsument, livsmedel, jord- och
skogsbruk, fiskeri och miljö - gått samman om ett stort projekt. Målet är
att ta fram nödvändiga kunskaper och underlag för att kunna bedöma
möjligheterna att utveckla en generell policy för livsmedelsmärkning, en
policy som leder till att konsumenternas behov möts på ett
ändamålsenligt sätt. I detta basarbete ingår aktuella moment som
miljömärkning och hälsopåståenden.
Salmonellaproblematiken och antibiotika i foder behandlas i en ad hoc-
grupp tillsatt av livsmedels- och jord/skogssektorerna. Arbetet ingår i den
nordiska handlingsplanen för livsmedelssäkerhet som kom till som
uppföljning av "World Food Summit", FAO:s toppmöte år 1996 om att
halvera svälten i världen.
Tre sektorer är delaktiga i att få fram en helhetssyn på fisk som
livsmedel, nämligen sektorerna som ansvarar för livsmedel, fiskeri och
miljö.
På Nordiska rådets initiativ utökades budgeten för att stärka arbetet
med att tillförsäkra konsumenterna trygg mat. Särskild tonvikt läggs på
att öka kunskaperna om riskanalys: riskvärdering, riskhantering och
riskkommunikation. En analys får allt större betydelse, då den omfattar
alla steg från den vetenskapliga bedömningen till hur risker hanteras och
förmedlas. Livsmedelsmyndigheterna deltog i ett brett upplagt
seminarium om riskanalysens principer för att öka sina kunskaper på
området.
En stor del av sektorns resurser användes till undersökningar av
livsmedelskomponenter som kan innebära risker. Under året har resultat
presenterats som gäller flera ämnen, särskilt kan nämnas fenylhydraziner
i champinjoner. Riskbedömningen ledde till den gemensamma nordiska
rekommendationen att avstå från att äta stora mängder champinjoner. Ett
seminarium om lacker i konservburkar har fått stor genklang för att ha
samlat intressenter som inte har mötts tidigare.
Nordiska nätverk har kontinuerlig beredskap för bl.a. frågor som rör
nya livsmedel, dricksvatten och matallergier.
Inom kost- och näringsområdet har två viktiga arbeten avslutats. Det
ena gäller portionsstorlekar, en komplicerad, men mycket viktig,
mätenhet vid kostberäkningar. Det andra arbetet avser en utredning och
sammanställning av de pedagogiska modeller som används vid
kostrådgivning.
Inom livsmedelstillsynen har man behandlat kontroll av transporter,
ekologiska produkter samt de centrala myndigheternas tillsyn av den
lokala kontrollen.
Norden och internationellt samarbete
De flesta aktuella livsmedelsfrågor har samtidigt en nordisk och en
internationell sida. Detta gäller bl.a. samarbetet inom EU och EES och
Codex Alimentarius Commission. Arbetet inom Codex med att få
förståelse för de nordiska ländernas stränga hygienregler för livsmedel
börjar bära frukt.
En stor del av det nordiska samarbetet ägnas också åt att söka vägar för
att om möjligt nå mer enhetliga tolkningar av och åt genomförandet av
det numera i väsentliga delar gemensamma EU/EES-regelverket.
Världshandeln med de avtal och regler som styr den ägnas stor
uppmärksamhet. Av stor vikt är de avtal inom
Världshandelsorganisationen (WTO) som rör tekniska handelshinder
(TBT - "Technical Barriers to Trade") och sanitära och fytosanitära
åtgärder (SPS - "Sanitary and Phytosanitary measures"). SPS-avtalet har
stor betydelse inom livsmedelshandelns område och innebär att balans
skall råda mellan å ena sidan ambitionen att undvika dolda handelshinder
och å andra sidan värnandet om medlemsstaternas rätt att själva besluta
om sina hälsonormer.
3.5.4 Konsumentpolitik
Allmänt
Ett nytt offensivt handlingsprogram för konsumentområdet t.o.m. år 2004
har utarbetats under år 1998. Det slutgiltiga beslutet om handlingsplanen
togs i januari 1999. Arbetet har varit omfattande för att åstadkomma den
nödvändiga förankringen. Bland annat anordnades en konferens i
Stockholm med representanter för nordiska konsumentmyndigheter och
organisationer, departement och forskningsinstitutioner för att diskutera
hur målen och riktlinjerna som konsumentministrarna har fastställt skulle
kunna genomföras.
Handlingsprogrammet omfattar det nordiska samarbetets tre pelare. De
frågor som särskilt bör prioriteras under perioden är konsumentaspekter
på livsmedel, finansiella tjänster, konsumtion och miljö,
nödvändighetstjänster, IT och konsumentforskning.
Samarbetet på det konsumentpolitiska området gynnas av det faktum
att de nordiska länderna har kultur, språk och historia gemensamt. Det
har lett till en likartad syn på konsumentpolitiken i de nordiska länderna.
Förhållandet att tre av de nordiska länderna är medlemmar i EU och att
de andra två samarbetar inom ramen för EES-avtalet präglar i hög grad
samarbetet. Det är nödvändigt att man stärker samarbetet på det praktiska
och det politiska planet så att den nordiska modellen kan bibehållas och
att man därutöver kan påverka konsumentpolitiken inom EU och globalt.
Samarbetet i Norden
Svanmärkningen har haft en fortsatt positiv utveckling. I dag finns
kriterier för upp emot 50 produktgrupper, och nära 2000 svanmärkta
produkter finns på den nordiska marknaden. Konsumentministrarna har
beslutat om att påbörja en utvärdering av det nordiska
miljömärkningssystemet under år 1999. Arbetet genomförs inom ramen
för den tvärsektoriella grupp som tillsattes år 1997 för samarbetet mellan
konsument- och miljösektorerna. Utvärderingen omfattar konsumenters
attityder och kunskaper, Svanens miljöefffekter, organisationsfrågor och
vissa strategiska överväganden.
Ett gemensamt program för konsumentforskning kom i gång under år
1997, och fortsatte under år 1998 med flera temamöten för forskare inom
de områden som har prioriterats i Program för konsumentforskning. Den
önskade utvecklingen av forskarnätverk har också nått långt. Däremot
har de planerade doktorandprojekten inte haft någon framgång på grund
av otillräcklig finansiering nationellt som tillägg till de 75 000 danska
kronor per år, under högst tre år, som anslagits från ministerrådet. En
konferens för nordiska forskare och myndighetsrepresentanter om
konsumentforskning hölls under året.
Arbetet med att uppfylla handlingsprogrammet för
konsumentundervisning i skolan har fortsatt under år 1998. Ett projekt
om informationsteknologi i undervisningen har bl.a. bedrivits.
Inom ramen för handlingsprogrammet för finansiella tjänster har man
prioriterat arbetet med att förbättra konsumenternas möjligheter att
överblicka och utnyttja det internationella utbudet på kredit-, sparande-,
försäkrings- och pensionsområdena.
I övrigt kan nämnas att rapporter rörande avregleringen av
elmarknaderna, förändringarna i den offentliga sektorn och i
välfärdssystemet samt klagomålshantering har producerats.
Norden och Europa
I takt med att arbetet inom EU har fått en större betydelse har också det
nordiska samarbetet fått en tydligare politisk inriktning. Detta gäller t.ex.
för livsmedelspolitiken som blivit mer inriktad på konsumentskydd, både
nationellt och internationellt, men det gäller också för välfärdspolitiken
och miljöpolitiken. Vid de nordiska konsumentministrarnas möte i
februari 1998 deltog den brittiske konsumentministern som under våren
var ordförande i Europeiska unionens råd. Vidare var EG-kommissionen
representerad.
Amsterdamfördraget har gett konsumentpolitiken en starkare ställning
inom EU. Detta innebär en bättre plattform för konsumentpolitiska
åtgärder samt att konsumentfrågor kan beaktas inom andra
politikområden. De nordiska länderna samverkade mycket i arbetet för
att uppnå detta resultat, och har under år 1998 fortsatt arbeta tillsammans
för att stärka konsumentpolitiken i EU. Ett exempel är att det nordiska
handlingsprogrammet har kunnat användas för att påverka arbetet inom
EU med handlingsprogrammet för de kommande tre åren.
Det finns åtta nordiska nätverk som samarbetar i olika projekt inom
områdena finansiella tjänster, standardisering, produktsäkerhet,
konsumenträtt, prismärkning, konsumentundervisning, livsmedel i
konsumentperspektiv samt hushållsekonomi och skuldsanering. Mycket
av arbetet i dessa nätverk handlar om det gemensamma EU- och EES-
arbetet.
Flera av de projekt som har genomförts under år 1998 har gällt EG-
lagstiftning. Det gäller t.ex. de projekt som har avslutats med rapporterna
Nordisk implementering av distansavtalsdirektivet - särskilt ur
konsumentsynpunkt samt "Fjernesalg av finansiella tjenester".
Norden och närområdet
Inom området produktsäkerhet har ett seminarium om samordning,
tillsyn och dialog tillsammans med näringsliv och
konsumentmyndigheter och organisationer ägt rum under året. Ett
handlingsprogram om konsumentorganisationer i de baltiska länderna
har beslutats. Samarbete inom ramen för EG-kommissionens Phare-
program har etablerats. Projekt i praktiskt utförande kommer att äga rum
under år 1999. Inom området konsumentinformation har ett seminarium
på temat Konsumentundervisning i lärarutbildningen hållits. Ett
kontaktmöte har hållits under året med samarbetspartner inom ramen för
Phare-programmet för diskussion om det fortsatta uppläggningen inom
området konsumenträttigheter. Medel har beviljats för deltagande i en
konferens, arrangerad av Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), om miljömärkning inom området expert- och
studiebesök.
3.5.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män
Samarbetet inom Norden
Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett program
för det nordiska jämställdhetssamarbetet för perioden 1995-2000.
Programmet kompletteras med en årlig handlingsplan.
Samarbetet ligger väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken.
Arbetet koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors och mäns lika
tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors
och mäns lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst i fråga om
lön, samt ett jämställt arbetsliv. Vidare prioriteras verksamhet som dels
förbättrar möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena
föräldraskap och förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och övriga
internationella utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att
effektivisera arbetet inom de prioriterade områdena verkar ministerrådet
för att jämställdhetsaspekter beaktas inom alla politikområden på lokal,
regional, nationell och nordisk nivå.
Ett ministermöte ägde rum under år 1998. I november träffades
jämställdhetsministrarna i samband med Nordiska rådets session och
beslutade bl.a. att anta handlingsplanen för det nordiska
jämställdhetssamarbetet för år 1999.
En tjänst som koordinator för mansforskning har inrättats med uppgift
att organisera nordiska mansforskare och stödja nya mansforskarnätverk.
Koordinatorn skall också bidra till att genomföra handlingsplanen om
män och jämställdhet. Tjänsten placeras inom Nordiska institutet för
kvinno- och könsforskning (NIKK) vars verksamhet har pågått sedan år
1995. Institutets uppgifter är att inom ramen för det nordiska samarbetet
främja, samordna och stimulera nordisk forskning samt att informera om
forskningsresultatet på området. Forskningsresultatet ger ökade
kunskaper och möjliggör effektivare insatser på jämställdhetsområdet.
Det bidrar också till att forma den samnordiska plattform som är
betydelsefull i det internationella samarbetet när det gäller forskning och
utveckling.
Projektet för att utveckla nya metoder i jämställdhetsarbetet, det s.k.
mainstreamingprojektet, har fortsatt. Samtliga nordiska länder samt de
självstyrande områdena Färöarna och Åland medverkar i totalt tio projekt
inom arbetsmarknads- och ungdomspolitik. Projekten presenterades och
diskuterades på en konferens på Färöarna i september. Ett arbete har
påbörjats om hur de övriga ämbetsmannakommittéerna skall ta ansvar för
att ett jämställdhetsperspektiv genomsyrar deras respektive
politikområde. Målet jämn könsfördelning bland ledamöter i nordiska
kommittéer, styrelser och andra organ har antagits och årliga
uppföljningar görs.
Norden och Europa
Jämställdhetsarbetet är till stor del knutet till frågor och områden som är
aktuella inom EU och EES, där den nordiska jämställdhetsmodellen är
föremål för stort intresse. De satsningar som har fastlagts i det nordiska
samarbetsprogrammet för perioden 1995-2000 är områden som också
behandlas i EU:s jämställdhetsprogram för åren 1996-2000. En
gemensam nordisk-europeisk konferens om jämställdhet på
arbetsmarknaden hölls i Stockholm i april. I konferensen deltog även
representanter från de baltiska länderna. De nordiska
jämställdhetsministrarna har enats om att hålla en fortsatt hög
jämställdhetsprofil inom EU.
Norden och närområdet
Som tidigare har nämnts har ett program antagits för
närområdessamarbetet inom jämställdhetsområdet fram till år 2000. En
arbetsgrupp med representanter från samtliga nordiska och baltiska
länder har tillsatts för att följa upp de olika delarna i programmet.
Konferenser har hållits i de tre baltiska länderna under året med
medverkan av politiker och experter från de nordiska länderna.
3.5.6 Lagstiftningssamarbete
En ny handlingsplan
År 1996 antogs ett samarbetsprogram för lagstiftningsområdet.
Programmet har varit vägledande för samarbetet under år 1998.
Samarbetsprogrammet kompletteras av årliga handlingsplaner som anger
vilka sakområden som skall prioriteras under ett verksamhetsår. Den
handlingsplan som antogs vid det nordiska justitieministermötet i juni
1998 lyfter fram sju områden av olika karaktär och med olika politisk
dignitet. Vissa områden har främst relevans för lagstiftningssamarbetet
inom Norden, andra är betydelsefulla för samarbetet med EU/EES och
närområdena.
Bekämpande och förebyggande av brottslighet i Norden
Huvudtemat för justitieministermötet i juni 1998 var Gränsöver-
skridande kriminalitet. Ministrarna diskuterade främst rättshjälps-
samarbete över de nordiska gränserna, gränsöverskridande för-
undersökningsmetoder och penningtvätt. I handlingsplanen nämns att
särskild vikt skall läggas vid uppföljningen av ministermötet. En grupp
tjänstemän från de olika nordiska länderna arbetar med att identifiera
eventuella hinder eller brister i den reglering som styr det nordiska
straffrättsliga samarbetet. En rapport om de olika nordiska ländernas
lagstiftning om penningtvätt har också utarbetats.
Ett annat prioriterat område har varit bekämpande av sexuellt
utnyttjande av barn, jfr Nordiska rådets rekommendation 18/1996. Ett
samarbete på ämbetsmannanivå har resulterat bl.a. i ett brev från
Nordiska ministerrådet till de nordiska researrangörerna, vilka i brevet
uppmanats att ta sitt ansvar för att förhindra att barn utnyttjas genom s.k.
sexturism.
De nordiska justitieministrarna har också i samarbete med företrädare
för ämbetsmannakommittén för sociala frågor stöttat genomförandet av
en studie om behandling eller vård som komplement till straff för dem
som har dömts för sexuellt utnyttjande av barn. Studien beräknas vara
färdig i juni 1999.
Bekämpande av främlingsfientlighet och rasism
I enlighet med vissa uttalanden i handlingsplanen har en grupp nordiska
tjänstemän fått i uppdrag att kartlägga den praktiska tillämpningen av
gällande rätt avseende främlingsfientlighet och rasism. Gruppen skall
bl.a. överväga behovet av gemensamma lagstiftningsåtgärder på
området och kommer att framlägga sin rapport under våren 1999.
Informationstekniken och lagarna
Den nya informationstekniken berör lagstiftningen på det civilrättsliga
området liksom på de offentligrättsliga och straffrättsliga områdena.
Utvecklingen på IT-området aktualiserar vitt skilda frågor. Enligt
handlingsplanen skall de nordiska länderna i samarbete bl.a. inventera
problemen samt utnyttja varandras kunskaper och i samråd ta ställning
till i vilken utsträckning lagarna behöver moderniseras. Under år 1998
har ett tätare nordiskt samarbete inletts bl.a. genom ett nordiskt möte om
elektronisk handel. Ämbetsmannakommittén har också beslutat att stödja
och medverka i ett projekt om handel på Internet, som har initierats av
konsumentsektorn.
Familjerätt
Under de senaste decennierna har lagstiftningssamarbetet inte varit lika
intensivt på detta område som tidigare. Detta har lett till vissa skillnader
mellan ländernas regelsystem. Enligt handlingsplanen skall de nordiska
länderna nu verka för att återskapa ett väl fungerande framtida
lagstiftningssamarbete. Inriktningen skall vara att onödiga skillnader
skall undvikas och att den nordiska rättslikheten om möjligt skall öka.
Ett nordiskt seminarium hölls i början av året under medverkan av
lagstiftare, vetenskapsmän och praktiskt verksamma jurister från alla de
nordiska länderna. Det följs nu upp med en studie om nordisk familjerätt.
Det viktigaste syftet med studien är att undersöka vilka hinder och
svårigheter som de rättsliga skillnaderna medför för den fria rörligheten
inom Norden.
Kontinuerligt samarbete
Utöver de särskilt prioriterade områdena för 1998/99 samarbetar de
nordiska ländernas justitieministrar inom en rad områden. Det gäller bl.a.
straffrätt och straffprocessrätt, inklusive bekämpande av mc-kriminalitet
och ekonomisk brottslighet, civilprocessrätt, förvaltningsrätt,
aktiebolagsrätt och sjörätt.
I de fall det inom sakområdet pågår arbete med någon rättsakt inom
gemenskapen skall, enligt handlingsplanen, lämpligt samråd ske, varvid
det bl.a. bör diskuteras hur de nordiska ståndpunkterna skall samordnas.
När en rättsakt har antagits skall samarbete ske i lämpliga former på
genomförandestadiet.
3.5.7 Migrations- och flyktingpolitiska frågor
Danmark har under år 1998 varit ordförande i de nordiska regeringarnas
samrådsgrupp för flyktingfrågor (NSHF). I anslutning till ett av
samrådsgruppens möten har också de ansvariga ministrarna sammanträtt.
Det har även vid behov avsatts tid för diskussioner med representanter
för Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) och för
International Organization för Migration (IOM). Under år 1999 ansvarar
Norge för ordförandeskapet i samrådsgruppen.
Inom ramen för särskilda arbetsgrupper har man utbytt information
och diskuterat frågeställningar kring återvandring och då främst till
Bosnien-Hercegovina, men även kring verkställighet, ingående av
särskilda återtagandeavtal samt utsändande av samnordiska
utlänningsattachéer. Gemensamma EU- och Schengenrelaterade frågor
har behandlats i en särskild arbetsgrupp. Arbetet i samrådsgruppen har
vidare inriktats på att samordna det nordiska agerandet i relation till
Nordens närområde på det migrationspolitiska området. Den särskilda
arbetsgruppen för reformsamarbete med de baltiska staterna har under
året erhållit utvidgat mandat till att även omfatta Ryssland, Vitryssland
och Ukraina.
Det nordiska utlänningsutskottet, med primärt ansvarar för
övervakningen av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen
tillämpas, har under året haft två samrådsmöten med företrädare för de
nordiska utlänningsmyndigheterna. Vid mötena utbyts bl.a. information
om förestående ändringar i ländernas viseringspolitik. I dessa möten
deltar även representanter för berörda departement
3.5.8 Ungdomsfrågor
Allmänt
Det nordiska samarbetet i ungdomsfrågor bereds inom ramen för
Nordiska ungdomskommittén, som lyder under kulturministrarna.
Nordiska ungdomskommittén är ministerrådets rådgivande och
koordinerande organ i nordiska och internationella barn- och
ungdomspolitiska frågor och innehåller representanter från såväl
myndigheter som ungdomsorganisationer. Kommittén har bl.a. i uppgift
att fördela stöd till ungdomars nordiska samarbete, att koordinera nordisk
ungdomsforskning och att följa upp arbetet med barn- och
ungdomspolitiska frågor inom alla ministerrådets sektorer. Nordiska
ministerrådets budget för nordiskt ungdomssamarbete uppgick under året
till cirka fem miljoner danska kronor.
Samarbetet inom Norden
En av de viktigaste uppgifterna inom ungdomsområdet är bidragsgivning
till ungdomsorganisationernas nordiska nätverk och till olika
ungdomsprojekt. Efter en utveckling av stödordningen under år 1997
omfattar projektstödet nu samtliga ungdomsinitiativ oavsett om de är
nationella eller lokala. Kommittén har därför möjlighet att i större
utsträckning tillvarata andra nordiska ungdomsinitiativ än bara dem som
kommer från nationellt stödberättigade ungdomsorganisationer.
Kulturministrarna har beslutat att 80 procent av ministerrådets budget för
ungdomsfrågor skall gå till bidragsgivning. Resterande medel avser
kostnader för samordning av nordisk ungdomsforskning samt
kommitténs egna projekt och kostnader.
Det nordiska samarbetet inom ungdomsforskningen är en prioriterad
fråga för kommittén. Efter en utvärdering under år 1997 beslutade
kommittén under år 1998 att vidareutveckla det nordiska
ungdomsforskningssamarbetet. Under perioden 1998-2001 anställs
därför en forskningskoordinator på heltid. Syftet med projektet är att
stärka samarbetet mellan ungdomsforskare, beslutsfattare och brukare.
Ett utkast till nytt nordiskt femårigt ungdomsforskningsprogram har
presenterats under år 1998. Ett seminarium kring olika rapporter om
ungdomars levnadsförhållanden och etablering i de nordiska länderna
hölls i Stockholm i början av år 1998.
Ett seminarium för att diskutera de speciella förhållandena för
ungdomsfrågor och ungdomsarbete i Västnorden och på Nordkalotten
genomfördes på Färöarna.
Östersjösamarbetet
Utvecklingen av ungdomssamarbetet mellan Östersjöstaterna har varit en
prioriterad fråga sedan det finska ordförandeskapet året 1996. Efter ett
initiativ inom Nordiska ungdomskommittén arrangerade Finland i
samarbete med EG-kommissionen i månadsskiftet maj-juni 1997 en
konferens i Helsingfors om Östersjösamarbete i ungdomsfrågor. Som en
uppföljning av denna konferens genomförde Sverige i juni 1998 i Visby
en ungdomsministerkonferens där ett program för fortsatt
ungdomssamarbete i Östersjöregionen antogs.
Sveriges ordförandeskap
Inom det nordiska ungdomssamarbetet har flera frågor lyfts fram. Hit hör
utvecklingen av insatser för att stärka ungdomars inflytande, insatser för
att stärka ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden, främjande av
idéutveckling och entreprenörskap, samordning av ståndpunkter och
möjliga insatser inom Östersjösamarbetet, ett utvecklat samarbete kring
miljöfrågor, internationella utvärderingar av den nationella
ungdomspolitiken samt samverkan mellan arbetet i EU och i Europarådet
kring ungdomsfrågor och ungdomsforskning.
Arbetsmarknadsfrågor för ungdomar har hittills inte varit ett prioriterat
område inom Nordiska ungdomskommittén, men är ett område som
utifrån ett ungdomspolitiskt sektorsövergripande synsätt har haft hög
prioritet för det svenska ordförandeskapet. Kommittén har under året i
samarbete med Ämbetsmannakommittén för arbetsmarknad och
arbetsmiljö tillsammans med flera aktörer inlett ett samarbete för att
utveckla ett gemensamt projekt. Avsikten är att skapa ett dynamiskt
nordiskt nätverk där idéutbyte och erfarenheter får spridning mellan de
nordiska länderna.
Kommittén genomförde i linje härmed i samarbete med ministerrådets
ämbetsmannakommitté för arbetsmarknad och arbetsmiljö och med
Linköpings kommun en konferens i syfte att stärka samarbetet mellan de
nordiska länderna för att lägga grunden till ökade möjligheter för
ungdomar inom arbetsmarknadsområdet.
En konferens genomfördes också av kommittén för att belysa
möjligheter för ungdomars inflytande och olika former för organisering i
samverkan med Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU)
med stöd från bl.a. dåvarande Inrikesdepartementet.
3.6 Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete
Sedan år 1997 diskuteras säkerhetspolitiska frågor inom ramen för
Nordiska rådet. Det tar sig bl.a. uttryck i att säkerhetspolitiken numera är
en naturlig del av utrikesministrarnas löpande dialog och årliga
utrikespolitiska redogörelse samt att de nordiska försvarsministrarna
deltar i Nordiska rådets årliga session och att de vid detta tillfälle lämnar
en gemensam nordisk försvarspolitisk redogörelse. Vid sessionen i
november 1998 framfördes den av Sveriges försvarsminister. Det var
andra gången i Nordiska rådets historia som en sådan redogörelse gavs.
Utanför Nordiska rådets ram möts de nordiska försvarsministrarna
minst två gånger per år. Vid dessa möten diskuteras aktuella försvars-
och säkerhetspolitiska frågor av gemensamt intresse. Ett aktivt utbyte
mellan de nordiska länderna bidrar bl.a. till kunskapsöverföring samt
möjlighet till att vid behov agera gemensamt i andra fora. Ett fördjupat
tankeutbyte har också utvecklats mellan de parlamentariska organ och
politiska utredningar som i de olika länderna bereder försvars- och
säkerhetspolitiska frågor.
Under år 1998 har både det multilaterala och det bilaterala
försvarsrelaterade samarbetet utökats och fördjupats mellan de nordiska
länderna.
Fredsfrämjande verksamhet
Kärnan i det nordiska försvarsrelaterade samarbetet utgörs främst av
verksamhet inom det fredsfrämjande området. För att underlätta
samarbete, koordinering och effektivisering av nordiska resurser
skapades NordSamFN i slutet av 1960-talet och som ersattes av en ny
samarbetsstruktur benämnd Nordcaps ("Nordic Coordinated
Arrangement for Military Peace Support") år 1997. Nordcaps kan ses
som ett verktyg för att förbättra de nordiska ländernas förmåga att agera
gemensamt inför beslut om och vid deltagande i fredsfrämjande insatser.
Nordcaps bidrar även till ett intensifierat informationsutbyte och ett
fördjupat utbildnings- och materielsamarbete mellan de nordiska
länderna. Den nordisk-polska brigaden i Bosnien och den nordiska
bataljonen i Makedonien är exempel på framgångsrikt nordiskt
samarbete.
I april 1998 kom de nordiska försvarsministrarna överens om att
fördjupa och utveckla det nordiska samarbetet ytterligare inom Nordcaps.
Målsättningen skall på sikt vara att vid behov kunna sända ut en
gemensam nordisk fredsfrämjande brigad. Brigaden skall kunna bidra till
en ökad samverkansförmåga, med en utökad materielsamordning som
följd. Nordcaps fredsfrämjande brigad är ett exempel på den pågående
utvecklingen mot en alltmer multinationell europeisk
krishanteringsförmåga. En nordisk brigad skulle kunna skapa möjligheter
till större inflytande vid internationell krishantering.
Vidare skulle ett nordiskt övningssystem kunna skapas där större och
mindre lednings-, stabs-, tjänst- och funktionsövningar m.m. kan
genomföras. Under året beslöt försvarsministrarna även att de nordiska
länderna inom ramen för Nordcaps skulle öka erfarenhetsutbytet från
tidigare fredsfrämjande insatser.
Nordic Peace
För att förbättra ländernas förmåga att samarbeta vid fredsfrämjande
insatser genomförs olika gemensamma övningar. Partnerskap för fred
(PFF) utgör härvidlag en värdefull ram. Sedan några år tillbaka
arrangeras den årliga övningen "Nordic Peace". Det är en nordisk övning
som genomförs i PFF:s anda. Den första "Nordic Peace"-övningen
genomfördes år 1997 i Norge. Till 1998 års övning, som genomfördes i
Sverige, var även de baltiska länderna inbjudna att delta. Finland har
påbörjat förberedelserna för 1999 års "Nordic Peace"-övning och
Danmark kommer att stå som värd för övningen år 2000.
I 1998 års övning deltog drygt 2000 officerare och soldater samt ett
stort antal civila hjälporganisationer och observatörer från åtta länder.
Syftet med övningen var att förbättra deltagande nationers förmåga att
samarbeta med både militära och civila resurser vid fredsfrämjande
insatser. Resultatet har i stort visat att denna övningsform ger en bra
grund för utveckling av civilt-militärt samarbete för fortsatt träning inför
operativa insatser.
Minröjningskoordinering
Sverige utsågs under hösten 1996 av de nordiska försvarsministrarna till
nordisk "ledande nation" inom minröjningsområdet. För att förbättra
samordningen inom minröjningsområdet har samtliga nordiska länder
utsett varsin nationell minröjningskoordinator. Koordinering sker inom
områden såsom forskning, materielutveckling, industrifrågor,
utbildningsfrågor samt fredsfrämjande- och humanitära insatser.
I slutet av år 1998 färdigställdes en rapport inom Nordcaps om
minröjning och hur det nordiska samarbetet skulle kunna utvecklas och
förbättras. Under år 1999 kommer de nordiska länderna att ta ställning
till det fortsatta arbetet. Minröjning är en viktig verksamhet och stora
insatser behövs för att få bort miljontals minor världen över.
Handlingsprogram för nordiskt försvarsmiljösamarbete
Sedan hösten 1997 finns ett handlingsprogram för nordiskt
försvarsmiljösamarbete. I programmet redovisas ett antal
samarbetsområden. Norge leder arbetet med bistånd till länder i
närområdet. En första diskussion mellan de nordiska länderna och USA
samt de baltiska länderna, Polen och Ryssland hölls i augusti 1998. Med
utgångspunkt i mottagarstaternas önskemål och Nordens och USA:s
möjligheter att lämna bistånd har därefter en lista över möjliga
försvarsmiljöprojekt sammanställts. Inriktningen är att bilaterala eller
multilaterala projekt skall kunna initieras med denna lista som grund.
Danmark leder arbetet med en gemensam försvarsmiljöpolicy, en
Nordisk Agenda 21, för försvarssektorn. Inriktningen inom detta
samarbetsområde är att under våren 1999 kunna lägga fast en
övergripande försvarsmiljöpolicy. Finland leder arbetet med
gemensamma miljömål. Sverige leder arbetet med ett gemensamt
nordiskt utnyttjande av anläggningar för miljöfarlig verksamhet, t.ex.
skjutfält. Genom att diskutera försvarsmiljöfrågorna gemensamt i Norden
och genom att samnordiskt driva försvarsmiljöfrågorna nationellt och
internationellt ökar möjligheterna att förbättra miljön i Norden och kring
Östersjön.
Försvarsmateriel
Sedan december 1994 finns ett ramavtal om nordiskt
försvarsmaterielsamarbete. Ambitionen är bl.a. att få till stånd gemensam
upphandling för att nå ekonomiska, tekniska och industriella fördelar. Ett
utökat samarbete på materielsidan främjar ett mer effektivt utnyttjande av
de nordiska resurserna samt främjar ett ökat samarbete mellan de
nordiska ländernas försvarsindustrier. För närvarande är drygt tjugo
arbetsgrupper verksamma. Under år 1998 har de arbetsgrupper som
undersöker möjligheterna till gemensam nordisk upphandling av
helikoptrar och gemensamma studier av ubåtar stått i fokus.
Samarbetet med Estland, Lettland och Litauen
Sedan år 1992 har Sverige lämnat stöd inom försvarsområdet till Estland,
Lettland och Litauen. Samtliga tre länder håller på att bygga upp försvar,
gränsbevakning och andra säkerhetsfunktioner. De nordiska länderna
stödjer på olika sätt uppbyggnaden av ett nationellt totalförsvar och
samarbetar med andra länder i fråga om bl.a. uppbyggandet av en
gemensam baltisk bataljon, Baltbat, för fredsfrämjande verksamhet.
Under år 1997 har även ett samarbete påbörjats för att upprätta en för de
baltiska staterna gemensam marin enhet, Baltron. Som ett resultat av
nordisk och internationell samverkan upprättas i februari 1999 en
gemensam baltisk försvarshögskola i Tartu i Estland. Skolan kommer att
ta emot de första eleverna till hösten 1999. Samtliga nordiska länder
bidrar med bl.a. utrustning och lärare. Genom skolan hoppas Sverige
kunna intensifiera den betydelsefulla kunskapsöverföringen mellan
Norden och Baltikum. Sedan fyra år tillbaka träffar de nordiska
försvarsministrarna de baltiska ländernas försvarsministrar minst en gång
per år.
Självklart kan inte de nordiska länderna åta sig ett eget ansvar för de
baltiska ländernas säkerhet och för stabiliteten i Östersjöområdet.
Säkerheten i Nordeuropa kan inte skiljas från säkerheten i hela det euro-
atlantiska området. Ett tydligt amerikanskt engagemang i
Östersjöområdet är ett grundläggande nordiskt intresse. Ett sätt att
säkerställa andra länders engagemang i Östersjöregionen är att
gemensamt utveckla verksamheten inom PFF och det Euroatlantiska
Partnerskapsrådet (EAPR). Som ett led i denna strävan genomfördes ett
viceförsvarsministermöte i Visby i maj 1998.
Regeringen vill i detta sammanhang även erinra om de
försvarsmiljöprojekt Sverige tillsammans med USA driver i de baltiska
staterna. Den svenska delen av projekten finansieras genom den s.k.
Östersjömiljarden. Dessa svenska insatser har en stor betydelse för att
bygga upp miljökunnandet inom de baltiska försvarsmakterna. Insatserna
bidrar också till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters
försvarsmakter. Därmed stärks också den pågående
demokratiseringsprocessen i denna region.
Flerårigt nordiskt säkerhetspolitiskt forskningsprogram
Vid Nordiska rådets session i Helsingfors i november 1997 presenterades
ett förslag att etablera ett flerårigt nordiskt säkerhetspolitiskt
forskningsprogram. Under år 1998 har arbetet fortsatt med att starta
programmet. Man har bl.a. tagit upp frågan om finansiellt stöd från
Nordiska ministerrådet.
I december 1998 hölls en konferens med 45 forskare från samtliga
nordiska länder. Vid konferensen fastställdes följande sex
forskningsprojekt:
- Militära styrkors roll och funktion i ljuset av den nya
säkerhetsordningen.
- "Peace Support Operations".
- Komparativ nordisk säkerhetspolitisk doktrin - nu och i framtiden.
- "Cooperation conflict or chaos - the future of Russian security policy
and its implication for the Nordic/Baltic region".
- Komperativ nordisk säkerhetspolitik under det kalla kriget.
- Funktionell säkerhet i en globaliserad värld.
Varje projektgrupp, som består av tiotalet forskare, har fastställt egna
aktivitetsplaner med etappmål och förväntade slutprestationer för år
1999.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:67 Nordiskt samarbete 1998.
Skr. 1998/99:67
5
1