Post 5881 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:119 ·
Hämta Doc ·
Socialförsäkringens personkrets
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 119
Regeringens proposition
1998/99:119
Socialförsäkringens personkrets
Prop.
1998/99:119
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 maj 1999
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en ny socialförsäkringslag (SofL).
Förslaget innebär att socialförsäkringen delas in i en bosättningsbase-
rad försäkring avseende garantibelopp och bidrag samt en arbetsbaserad
försäkring avseende inkomstförlust.
Till begreppet socialförsäkring hänförs de flesta trygghetssystem som
administreras av Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och
de allmänna försäkringskassorna.
Med begreppet försäkrad avses den som ingår i den personkrets som
skyddas av de trygghetssystem som hänförs till socialförsäkringen. En-
dast ett försäkringsvillkor skall gälla för vardera försäkringsgren: bosätt-
ning i Sverige respektive arbete i Sverige. Varken svenskt medborgar-
skap eller inskrivning hos försäkringskassan skall längre vara något
försäkringsvillkor.
I propositionen föreslås att grunderna för det tudelade försäkringssys-
temet skall regleras i en ny lag, socialförsäkringslagen, som innehåller
vissa gemensamma bestämmelser för de olika förmånerna, t.ex. bosätt-
ning och arbete i Sverige, omfattning av de två försäkringsgrenarna, för-
säkringstider, utgivande av ersättning utomlands samt anmälan och
handläggning av ärenden.
Beträffande några särskilda persongrupper föreslås liksom i dag att
socialförsäkringen skall ha en utsträckt giltighet vid utlandsvistelse.
Detta gäller för statsanställda som utsänds för tjänstgöring utomlands,
biståndsarbetare m.fl. samt utlandsstuderande.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari år 2001.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till socialförsäkringslag 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 16
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring 32
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 33
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension 37
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om
garantipension 38
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag 40
2.8 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 43
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott 44
2.10 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) 45
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 46
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän 50
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara 51
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag 52
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 53
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn 54
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård 55
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare 56
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön 57
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör
inom totalförsvaret 60
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning 61
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag 62
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer 64
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd 66
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 69
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag 70
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:707) om
ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn 71
3 Ärendet och dess beredning 72
4 Bakgrund 72
5 Allmänna överväganden 74
5.1 Allmänt om socialförsäkringens begrepp 74
5.2 Uppdelning av socialförsäkringen i två grenar 77
5.3 Enhetliga försäkringsvillkor 80
5.4 En ny gemensam lag 83
6 Den bosättningsbaserade försäkringen 85
6.1 Försäkringsvillkor och bosättningsbegreppet 85
6.2 Bosättningsbegreppet 86
6.3 De bosättningsbaserade förmånerna 93
6.4 Särskilda villkor 96
6.4.1 Väntetider för förmåner 96
6.4.2 Uppehållstillstånd 98
7 Den arbetsbaserade försäkringen 100
7.1 Principer för försäkringsvillkor 100
7.2 Begreppet arbete i Sverige 102
7.3 Speciella försäkringssituationer 106
7.4 De arbetsbaserade förmånerna 110
7.5 Försäkringstid 112
7.6 Särskilda villkor 120
8 Några särskilda personkategorier 122
8.1 Inledning 122
8.2 Utlandsstuderande 122
8.3 Statsanställda 127
8.4 Särskilt angående ambassadanställda m.fl. 130
8.5 Biståndsarbetare m.fl. 133
9 ATP-förbindelse 139
10 Förmåner vid utlandsvistelse 144
10.1 Bosättningsbaserade förmåner 144
10.2 Arbetsbaserade förmåner 149
11 Handläggningsfrågor 150
11.1 Inskrivning och beslut hos försäkringskassan m.m. 150
11.2 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 154
11.3 Överklaganden m.m. 156
12 EG-rättsliga konsekvenser 157
12.1 Nuvarande EG-rättsliga förhållanden 157
12.1.1 Allmänt om social trygghet 157
12.1.2 Avtal mellan EG och tredje land 158
12.1.3 EES-avtalet 158
12.2 EG-rättsliga konsekvenser för bosättningsbaserade
förmåner 159
12.3 EG-rättsliga konsekvenser för arbetsbaserade
förmåner 159
12.4 EG-rättsliga konsekvenser för några särskilda
personkategorier 160
12.5 EG-rätten och ATP-förbindelser 160
12.6 EG-rättsliga konsekvenser beträffande förmåner vid
utlandsvistelse 161
12.6.1 Allmänt om exportabilitet inom EU 161
12.6.2 Närmare om konsekvenserna vid utlandsvistelse 162
13 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 163
14 Kostnader 163
15 Ikraftträdande och övergångsfrågor 168
15.1 Ikraftträdandet av förslagen 168
15.2 Övergångsregler 169
15.2.1 Allmänt 169
15.2.2 Särskilt om intjänande av rätt till pension 172
16 Författningskommentar 174
16.1 Förslaget till socialförsäkringslag 174
16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 195
16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring 201
16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 201
16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension 203
16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om
garantipension 203
16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag 204
16.8 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 206
16.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott 206
16.10 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) 206
16.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 207
16.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän 208
16.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara 208
16.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag 209
16.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 210
16.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn 210
16.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård 211
16.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare 212
16.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön 212
16.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör
inom totalförsvaret 213
16.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning 213
16.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag 214
16.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer 215
16.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd 215
16.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 217
16.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag 217
16.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:707) om
ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn 217
Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet En lag om
socialförsäkringar (SOU 1997:72) 219
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser – En lag om
socialförsäkringar (SOU 1997:72) 225
Bilaga 3 Lagförslag i lagrådsremiss den 4 mars 1999
Socialförsäkringens personkrets 226
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss
den 4 mars 1999 Socialförsäkringens personkrets 235
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999 241
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. socialförsäkringslag
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
3. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion
5. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
6. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension
7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
8. lag om ändring i föräldrabalken
9. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:394)
11. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
12. lag om ändring i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö-
män
13. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara
14. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
15. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om
bilstöd till handikappade
16. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av ut-
ländska barn
17. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård
18. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
19. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön
20. lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa er-
sättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret
21. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
22. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
23. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer
24. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd
25. lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp
av läkemedel m.m.
26. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag
27. lag om ändring i lagen (1998:707) om ändring i lagen om
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn
Prop. 1998/99:119
2 Lagtext
2.1 Förslag till socialförsäkringslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vem som omfattas av social
trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem (socialförsäk-
ringen). Lagen gäller för de försäkringar och bidragssystem som anges i
3 kap.
Rätten till en förmån skall grundas på bosättning eller förvärvsarbete i
Sverige om inte något annat särskilt anges.
2 § I de författningar som anges i 3 kap. finns närmare bestämmelser om
rätt till förmåner m.m.
3 § Frågor om förmåner inom socialförsäkringen handhas av Riksförsäk-
ringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkrings-
kassorna.
4 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygg-
het som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämplig-
heten av bestämmelserna i denna lag.
2 kap. Bosättning och arbete i Sverige
Bosättning i Sverige
1 § Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i
Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock
inte om synnerliga skäl talar mot det.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses
vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Särskilda bestämmelser
Statsanställda
2 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning skall anses vara bosatt i Sverige under hela
utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt i
Sverige.
När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för ar-
bete för arbetsgivarens räkning skall den personen inte anses vara bosatt i
Sverige.
Diplomater m.fl.
3 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat
eller dess betjäning skall anses vara bosatt i Sverige endast om det är för-
enligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konven-
tioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
En person som på grund av anknytning till en internationell organisa-
tion omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall skall anses vara bosatt i Sverige endast i den mån
det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som
anges i bilagan till den lagen.
Biståndsarbetare m.fl.
4 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbets-
givarens räkning skall fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon
är anställd av
1. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller
2. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst
fem år.
Utlandsstuderande m.fl.
5 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett an-
nat land skall fortfarande anses vara bosatt i Sverige så länge han eller
hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbild-
ningsbidrag för doktorander.
Den som kommer till Sverige för att studera skall inte anses vara bosatt
här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktoran-
der.
Familjemedlemmar
6 § Vad som sägs om personer som avses i 2–5 §§ gäller även medföljan-
de make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan
att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidiga-
re har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Arbete i Sverige
7 § Med arbete i Sverige avses vid tillämpning av denna lag förvärvs-
arbete i verksamhet här i landet.
Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast
driftställe i Sverige som avses i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall verksamhet hänförlig dit anses be-
driven här i landet.
Särskilda bestämmelser
Arbete på fartyg
8 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i
Sverige. Detta gäller även om arbetet utförs
1. i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i
huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon
arbetsgivare som redaren har anlitat, eller
2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon
arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk
redare i huvudsak obemannat.
Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282) skall anses
som sjöman.
Utsändning m.m.
9 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall
anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgiva-
ren och arbetet kan antas vara längst ett år.
När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder
någon till Sverige för arbete skall arbete i Sverige inte anses föreligga.
I fall som anges i 2 § gäller första och andra styckena även om utsänd-
ningstiden kan antas vara längre än ett år.
Diplomater m.fl.
10 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskick-
ning eller karriärkonsulat skall anses som arbete i Sverige endast om det
är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon-
ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till
en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall skall anses som arbete i Sverige en-
dast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga
eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
3 kap. Socialförsäkringsskyddet
Bosättningsbaserad försäkring
1 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som
anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosätt-
ningstid i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2 § Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garantipension, och
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
3 § Till den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha uppe-
hållstillstånd i Sverige får förmåner enligt 1 och 2 §§ utges tidigast från
och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre
tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns
synnerliga skäl, får förmåner utges även om uppehållstillstånd inte har
beviljats.
Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då bistånd enligt
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till
den försäkrade om förmånerna är av motsvarande karaktär.
Arbetsbaserad försäkring
4 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,
4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräk-
nad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng
för tilläggspension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
5 § Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Försäkringstid
6 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med
den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock
från och med den dag då arbetet har påbörjats.
Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har
upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller
motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än
som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och om-
fattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra sär-
skilda skäl.
7 § Om en förmån som avses i 4 eller 5 § utges när försäkringen skall
upphöra enligt 6 § andra stycket, fortsätter försäkringen enligt 4 eller 5 §
att gälla under den tid för vilken förmånen utges. Försäkringen fortsätter
också att gälla, enligt de grunder som regeringen fastställer, för den tid en
person genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens förfogande.
8 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3
och 4 samt 5 § 1 och 3 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar
som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller
försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det
fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12
och 13 §§.
9 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 2 kap. 4 § som till följd av utlandsar-
bete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter ut-
landstjänstgöringens slut återvänder till Sverige skall efterskyddstiden
börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst
fem år.
10 § Försäkringen enligt 4 eller 5 § fortsätter att gälla efter efterskydds-
tiden enligt 6 § andra stycket så länge skyddsbestämmelserna om beräk-
ning av sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 4–6
lagen (1962:381) om allmän försäkring är tillämpliga.
Arbetstillstånd
11 § Den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha arbetstill-
stånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har
inte rätt till förmåner enligt 4 och 5 §§ förrän ett sådant tillstånd har be-
viljats. Ersättning får därvid utges tidigast från och med den dag då till-
ståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före
det att tillståndet beviljades.
Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt
5 § 1.
Speciella försäkringssituationer
12 § En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
beräknad på denna förtidspension.
13 § Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
5. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
6. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
7. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt
de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst.
14 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för pensionsgrundande be-
lopp för barnår enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Den som har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt är försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring enligt 3 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
15 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för
arbetsskada är försäkrad för arbetsskada enligt lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om detta.
Gemensamma bestämmelser
16 § Den som, i enlighet med förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, omfattas av lagstift-
ningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna
lag som motsvarar förmåner som avses i förordningen.
4 kap. Förmåner vid utlandsvistelse
Bosättningsbaserade förmåner
1 § För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) får förmåner som grundas på bo-
sättning utges endast i de fall som avses i 2 och 3 §§.
2 § Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
3 § Tidsbegränsningen i 2 § första stycket gäller inte sådana
statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 2 kap. 2 och 6 §§.
Tidsbegränsningen gäller inte heller familjestöd enligt 3 kap. 1 § 2
eller 2 § 1, 3, 5 och 10 till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller
deras familjemedlemmar som avses i 2 kap. 4–6 §§.
4 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning
av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om ut-
landsvistelse i 1–3 §§, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan
fortsätta att utges om det med hänsyn till omständigheterna skulle
framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.
Arbetsbaserade förmåner
5 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får förmåner vid sjukdom,
havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 3 kap. 4 § 1,
2 och 5 endast utges i följande fall:
1. om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där
utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige enligt 2 kap.,
2. om försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.
6 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4
samt 5 § 1 och 3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge
rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband
med adoption.
Gemensamma bestämmelser
7 § För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten
till förmånen består.
5 kap. Anmälan och handläggning av ärenden
Anmälan till försäkringskassan
1 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här skall
anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 4 §. Bosättningsbaserade
förmåner enligt 3 kap. 1 och 2 §§ får inte utges för längre tid tillbaka än
tre månader före den månad då anmälan gjordes eller försäkringskassan
på annat sätt fick kännedom om bosättningen.
Den som avses i 2 kap. 2 § första stycket och som inte är folkbokförd
här skall anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 5 § andra
stycket.
2 § Arbetsbaserade förmåner enligt 3 kap. 4 § samt 5 § 2 och 3 får inte
utges för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då försäk-
ringskassan fick kännedom om arbetet.
En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som arbetar här utan
att vara bosatt i landet skall lämnas till den försäkringskassa som avses i
5 §.
3 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för
rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. skall anmäla detta till den försäk-
ringskassa som avses i 4–6 §§.
Beslutande försäkringskassa m.m.
4 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde den enskilde var folkbokförd den 1 november
föregående år.
Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige den 1 november före-
gående år, skall ett ärende avgöras av den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde den enskilde är bosatt vid årets ingång. Sker bosätt-
ningen senare under året, skall ärendet avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde bosättningen sker.
5 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som inte är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila. Om dygnsvilan inte tillbringas i Sverige, skall ärendet avgöras
av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde re-
gelmässigt arbetar. Är den enskilde sjöman skall ärendet, om det inte av-
ser pension, avgöras av Västra Götalands allmänna försäkringskassa.
Om det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken för-
säkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa.
6 § Ärenden som gäller personer vilka har rätt till förmåner som familje-
medlemmar skall alltid avgöras av samma försäkringskassa som skall
avgöra ett ärende angående den från vilken de härleder rätten till förmå-
ner.
Ett ärende, som avser någon som omfattas eller väljer att omfattas av
svensk lagstiftning enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, skall
avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Övriga bestämmelser
7 § Vid tillämpningen av denna lag skall följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring tillämpas:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 4 § om återbetalning,
20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet för den enskilde,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för myndigheter och arbetsgivare m.fl.,
20 kap. 10 § om omprövning av en försäkringskassas beslut,
20 kap. 10 a § om ändring av en försäkringskassas beslut, och
20 kap. 11–13 §§ om överklagande av beslut m.m.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Bestämmelserna i denna lag om personer som lämnar eller kommer
till Sverige skall tillämpas även på personer som före den 1 januari 2001
har lämnat respektive kommit till landet.
3. Har arbete upphört under perioden oktober – december år 2000 skall
efterskyddstiden i 2 kap. 6 § andra stycket räknas från lagens ikraftträd-
ande.
4. Den som vid lagens ikraftträdande uppbär hustrutillägg enligt över-
gångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen
(1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, är
fortfarande försäkrad för denna förmån.
5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
bosättningsbaserad folkpension i form av ålderspension för den som är
född år 1937 eller tidigare.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring
dels att 1 kap. 4 och 5 §§, 2 kap. 8 §, 5 kap. 2 och 16 §§ samt 16 kap.
13 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 10 §, 3 kap. 1, 2, 2a, 5, 5b, 13 och 15 §§,
4 kap. 1, 3 och 9 §§, 5 kap. 1 och 6 §§, 11 kap. 1 §, 16 kap. 1 §, 20 kap.
1 §, 21 kap. 1 § samt 22 kap. 1 , 2 och 17 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Försäkrade enligt denna lag är
dels svenska medborgare, dels
personer som utan att vara
svenska medborgare är bosatta i
riket. En försäkrad som lämnar
Sverige skall fortfarande anses
vara bosatt i riket, om utlands-
vistelsen är avsedd att vara längst
ett år.
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han eller
hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
m.m. eller 11 kap. 6 § denna lag, i
detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, tillgodoräknats
pensionspoäng försäkrad, även om
han eller hon inte längre uppfyller
förutsättningarna enligt första
eller andra stycket.
Den som av en statlig arbets-
givare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning
skall anses bosatt i riket under
hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre
än ett år. Detta gäller även med-
följande make samt barn som inte
fyllt 18 år. Med make likställs den
som utan att vara gift med den
utsände lever tillsammans med
denne, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har
haft barn.
I socialförsäkringslagen
(1999:000) finns bestämmelser om
vem som är försäkrad enligt denna
lag. Socialförsäkringslagen inne-
håller också bestämmelser om
förmåner vid utlandsvistelse och
om handläggning av ärenden,
m.m.
2 kap.
10 §
Frågor om ersättning enligt detta
kapitel prövas i andra fall än som
avses i andra stycket av den all-
männa försäkringskassa, hos
vilken den försäkrade är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om
han uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 §. Denna försäkringskassa
får dock uppdra åt en annan
försäkringskassa att pröva sådana
frågor.
Frågor om ersättning enligt 2, 3
och 6 §§ samt ersättning enligt 4
och 5 §§ som inte hänför sig till
visst vårdtillfälle prövas av den
försäkringskassa inom vars verk-
samhetsområde vårdgivaren eller
annan som får ersättning bedriver
sin verksamhet. Detsamma gäller
ersättning i övrigt i de fall där den
försäkrade eller vårdtagaren inte
är och inte heller under den förut-
sättning som sagts i första stycket
skulle ha varit inskriven hos all-
män försäkringskassa. Frågor om
ersättning enligt 5 § får efter be-
myndigande av regeringen även
prövas av Riksförsäkringsverket.
Frågor om ersättning enligt detta
kapitel prövas i andra fall än som
avses i andra stycket av den all-
männa försäkringskassa som enligt
5 kap. socialförsäkringslagen
(1999:000) skall avgöra ett ärende
avseende den försäkrade. Denna
försäkringskassa får dock uppdra
åt en annan försäkringskassa att
pröva sådana frågor.
Frågor om ersättning enligt 2, 3
och 6 §§ samt ersättning enligt 4
och 5 §§ som inte hänför sig till
visst vårdtillfälle prövas av den
försäkringskassa inom vars verk-
samhetsområde vårdgivaren eller
annan som får ersättning bedriver
sin verksamhet. Detsamma gäller
ersättning i övrigt i de fall där
vårdtagaren inte är bosatt i
Sverige. Frågor om ersättning en-
ligt 5 § får efter bemyndigande av
regeringen även prövas av Riks-
försäkringsverket.
3 kap.
1 §
Hos allmän försäkringskassa in-
skriven försäkrad har enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning,
om hans sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till minst 24 pro-
cent av basbeloppet.
Villkoret om inskrivning hos för-
säkringskassan för rätt till sjuk-
penning anses uppfyllt om det har
berott på åldersregeln i 1 kap. 4 §
att villkoret inte har kunnat upp-
fyllas.
En försäkrad har enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning,
om hans sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till minst 24 pro-
cent av prisbasbeloppet.
Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av
anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken
den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön.
2 §
Sjukpenningrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om ar-
betet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. Ifråga om
arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 1–5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Sjukpenningrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete här i
landet, antingen såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst
av annat förvärvsarbete). I
fråga om arbete som utförs utom-
lands av den som av en statlig ar-
betsgivare sänts till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räk-
ning bortses vid beräkningen av sjuk-
penninggrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 1–5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster.
Som inkomst av annat förvärvs-
arbete räknas inte sådan ersättning
enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbets-
skada som enligt 2 § första stycket
lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-
vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersätt-
ning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersätt-
ningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbets-
tagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst
1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör in-
komst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall
anses som inkomst annat förvärvsarbete samt ersättning som idrotts-
utövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att
främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året
inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose eko-
nomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets-
givare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser
en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren
lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande
del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett få-
mansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning
som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare
i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvis-
ningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från
en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets-
givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits
i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.
2 a §
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller är en utländsk ju-
ridisk person anses som inkomst
av annat förvärvsarbete, om er-
sättningen avser arbete som
utförts inom riket samt
arbetsgivaren och arbetstagaren
träffat överenskommelse om att
ersättningen skall hänföras till
sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller är en utländsk ju-
ridisk person anses som inkomst
av annat förvärvsarbete, om ar-
betsgivaren och arbetstagaren
träffat överenskommelse om att er-
sättningen skall hänföras till sådan
inkomst.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med vill-
kor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar
skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan
ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas
komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person
eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetala-
ren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.
5 §
Den allmänna försäkringskassan
skall i samband med inskrivning
av en försäkrad besluta om den
försäkrades tillhörighet till sjuk-
penningförsäkringen. I fråga om
en försäkrad som avses i 1 § första
stycket skall kassan samtidigt fast-
ställa den försäkrades sjukpen-
ninggrundande inkomst. Sådan
fastställelse skall också ske för
försäkrad som avses i 1 § andra
stycket så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos
kassan. Av beslutet skall framgå i
vad mån den sjukpenning-
grundande inkomsten är att hän-
föra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningför-
säkringen skall omprövas
Den allmänna försäkringskassan
skall besluta om en försäkrads till-
hörighet till sjukpenningförsäk-
ringen och fastställa sjukpenning-
grundande inkomst. För en för-
säkrad som inte är bosatt i Sverige
gäller detta så snart anmälan om
hans inkomstförhållanden gjorts
hos kassan. Av beslutet skall fram-
gå i vad mån den sjukpenning-
grundande inkomsten är att hän-
föra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningför-
säkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid sär-
skild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in-
komst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för
ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om in-
komständringen.
Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst
till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då
känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiehjälp, studie-
medel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349),
studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa, bidrag enligt förordningen (1995:938) om utbildningsbidrag för
doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
2. genomgår vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och upp-
bär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § för-
äldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsva-
rande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande
av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit
sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som av-
ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under
den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning-
grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst
av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på
den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6
när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
5 b §
För en försäkrad som av
Svenska kyrkan, ett svenskt tros-
samfund, ett organ som är knutet
till ett sådant samfund eller en
svensk ideell organisation som
bedriver biståndsverksamhet varit
sänd till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning, skall
den sjukpenninggrundande in-
komsten vid återkomsten till
Sverige fastställas till lägst det be-
lopp som utgjorde hans sjukpen-
ninggrundande inkomst omedel-
bart före utlandsresan, om ut-
landsvistelsen varat högst tre år.
Bestämmelsen i denna paragraf
gäller även den medföljande
maken. Med make likställs den
som utan att vara gift med den
utsände levt tillsammans med
denne, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har
haft barn.
För sådana personer som enligt
2 kap. 4 och 6 §§ socialförsäk-
ringslagen (1999:000) anses bo-
satta i Sverige även under vistelse
utomlands skall den sjukpenning-
grundande inkomsten vid åter-
komsten till Sverige fastställas till
lägst det belopp som utgjorde
sjukpenninggrundande inkomst
omedelbart före utlandsresan.
13 §
Frågor om förmåner enligt detta
kapitel prövas av den allmänna
försäkringskassa hos vilken den
försäkrade är inskriven eller skulle
ha varit inskriven, om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna
försäkringskassa får dock uppdra
åt en annan försäkringskassa att
pröva sådana frågor med undantag
av frågor som avses i 5 §.
Frågor om förmåner enligt detta
kapitel prövas av den allmänna
försäkringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
den försäkrade. Denna försäk-
ringskassa får dock uppdra åt en
annan försäkringskassa att pröva
sådana frågor med undantag av
frågor som avses i 5 §.
Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas
även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han hade
haft rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap.
Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga,
efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, er-
hållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäk-
ringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
15 §
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsantalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall
än då den försäkrade insjuknar
medan han utför arbete som ett led
i en här i riket bedriven verksam-
het eller som sjöman anställd på
svenskt handelsfartyg eller under
sjukdom eller i fall som avses i
7 b § reser till utlandet med för-
säkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård
eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger
vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall
sjukpenningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna
minskas med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till
närmast lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med
skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som av-
ses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom
anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
4 kap.
1 §
En försäkrad förälder som är in-
skriven hos allmän försäkrings-
kassa har rätt till föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning (för-
äldrapenningförmåner) enligt detta
kapitel.
En försäkrad förälder har rätt till
föräldrapenning och tillfällig för-
äldrapenning (föräldrapenningför-
måner) enligt detta kapitel.
Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är
bosatt här i riket.
Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande
adoptivföräldrarna är bosatta i riket.
Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med undantag för
förmån enligt 10 § fjärde stycket, får utges även till en förälder som är
bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn bosatt i något av
dessa länder.
3 §
Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under
högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar
för varje barn utöver det första.
Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje
förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av den i första och
andra styckena angivna tiden.
En förälder som ensam har
vårdnaden om barnet har rätt att
själv uppbära föräldrapenningen
under hela den tid som anges i
första och andra styckena. Det-
samma gäller om föräldrarna har
gemensam vårdnad om barnet men
den andra föräldern inte har rätt till
föräldrapenning enligt 1 och 9 §§.
En förälder som ensam har
vårdnaden om barnet har rätt att
själv uppbära föräldrapenningen
under hela den tid som anges i
första och andra styckena. Det-
samma gäller om föräldrarna har
gemensam vårdnad om barnet men
den andra föräldern inte har rätt till
föräldrapenning.
Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar
förmåga att vårda barnet har den andra föräldern rätt att själv uppbära
föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra
styckena.
En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för
den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp mot-
svarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 30 dagar för varje
barn, eller vid flerbarnsbörd, för barnen gemensamt. Ett avstående från
rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till försäk-
ringskassan.
Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till
den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
9 §
Som villkor för rätt till föräldra-
penning gäller att föräldern har
varit inskriven hos allmän försäk-
ringskassa under minst 180 dagar
i följd närmast före den dag för
vilken föräldrapenningen skall
utbetalas.
Villkoret om inskrivning hos
försäkringskassa eller om försäk-
ring för viss sjukpenning enligt 6 §
andra stycket anses uppfyllt om
det har berott på åldersregeln i 1
kap. 4 § att villkoret inte har
kunnat uppfyllas. Motsvarande
gäller om föräldern inte har varit
inskriven eller inte har varit
försäkrad för viss sjukpenning,
men skulle ha varit det om kassan
känt till samtliga förhållanden.
När det skall bestämmas om
villkoret om inskrivning hos för-
säkringskassa eller om försäkring
för viss sjukpenning enligt 6 §
andra stycket är uppfyllt för en
försäkrad som avses i 3 kap. 5 b §,
får bortses från tiden för utlands-
vistelsen under förutsättning att
den varat högst tre år och för en
förälder som uppburit förtidspen-
sion skall sjukpenninggrundande
inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c
§ anses ha gällt hela den tid som
föräldern uppburit förtidspension.
Villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket anses uppfyllt om
föräldern inte har varit försäkrad
för viss sjukpenning, men skulle
ha varit det om kassan känt till
samtliga förhållanden.
När det skall bestämmas om
villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket är uppfyllt för en försäkrad
som avses i 3 kap. 5 b § skall bort-
ses från tiden för utlandsvistelsen.
När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som upp-
burit förtidspension skall sjukpen-
ninggrundande inkomst beräknad
enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt
hela den tid som föräldern upp-
burit förtidspension.
5 kap.
1 §
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av förtidspension, efterlevan-
depension och handikappersätt-
ning som utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande
till det antal år för vilka tillgodo-
räknats pensionspoäng för tilläggs-
pension, eller
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension enligt 3 § i
förhållande till det antal år för
vilka tillgodoräknats pensions-
poäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är
bosatt utomlands har rätt till folk-
pension i form av ålderspension,
förtidspension, efterlevandepen-
sion och handikappersättning som
utgör tillägg till pension enligt
första stycket a.
En försäkrad har rätt till folk-
pension i form av förtidspension,
efterlevandepension och handi-
kappersättning som utgör tillägg
till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande
till det antal år för vilka tillgodo-
räknats pensionspoäng för tilläggs-
pension, eller
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
En försäkrad har rätt till folk-
pension i form av ålderspension
enligt 3 § i förhållande till det an-
tal år för vilka tillgodoräknats pen-
sionspoäng för tilläggspension.
6 §
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person
varit folkbokförd i Sverige enligt
folkbokföringslagen (1991:481);
vid flyttning till utlandet skall hän-
syn dock inte tas till tid efter ut-
resan om personen enligt nämnda
lag skall avregistreras som ut-
flyttad,
b) tid under vilken en här folk-
bokförd person före tidpunkten för
folkbokföringen oavbrutet vistats i
Sverige efter att ha ansökt om
uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 §
utlänningslagen (1989:529) eller
motsvarande föreskrift enligt äldre
lag,
c) tid under vilken en svensk
medborgare av svenska kyrkan, ett
svenskt trossamfund, ett organ
som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver
biståndsverksamhet varit sänd till
ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning; för tid
efter år 1992 skall vad som nu
sägs gälla endast om utlands-
vistelsen varat längst tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 2 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
e) tid före år 1993 under vilken
en svensk medborgare haft an-
ställning i ett annat land som
grundat rätt till svensk statligt
reglerad pension, dock inte tid för
vilken rätt till pension grundad på
bosättning i det andra landet före-
ligger om sådan pension kan ut-
betalas till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen så för-
ordnar tid under vilken en person
som inte fyllt 26 år bedriver stu-
dier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige
tillgodoräknas även tid som avses
i 7 och 9 §§.
Som bosättningstid i Sverige en-
ligt första stycket a) tillgodoräknas
inte tid då någon enligt förord-
nande av regeringen med stöd av 1
kap. 3 § fjärde stycket inte skall
anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om
folkbokföring enligt folkbok-
föringslagen skall gälla också i
fråga om kyrkobokföring enligt lag
som ersatts av folkbokföringslagen
eller enligt motsvarande äldre
författning.
Bestämmelsen i första stycket c)
gäller även medföljande make
samt barn under 18 år till person
som där avses.
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993
för vilken den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng
enligt 11 kap. i kapitlets lydelse
före den 1 januari 1999, och första
stycket e) gäller även medföljande
make samt barn under 18 år till
person som där avses. Som
bosättningstid tillgodoräknas dock
inte tid för vilken maken eller
barnet har rätt till pension
grundad på bosättningstid i det
andra landet om sådan pension
kan utbetalas till den som är
bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i femte och sjätte
styckena skall med make likställas
den som, utan att vara gift med
den person som avses i första
stycket c), d) eller e) levt tillsam-
mans med denne, om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt
har eller har haft barn.
a) tid under vilken en person
enligt 2 kap. socialförsäkrings-
lagen (1999:000) skall anses ha
varit bosatt här i landet,
b) tid under vilken en person
före tidpunkten för bosättning här
i landet enligt a oavbrutet har
vistats i Sverige efter att ha ansökt
om uppehållstillstånd,
c) tid som avses i 7 och 9 §§.
11 kap.
1 §
Rätt till tilläggspension grundas
på inkomst av förvärvsarbete.
Rätt till tilläggspension grundas
på inkomst av förvärvsarbete här i
landet.
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
16 kap.
1 §
Den som önskar pension skall
göra ansökan hos allmän försäk-
ringskassa i enlighet med vad re-
geringen förordnar. I fall som
närmare anges av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket, skall för-
säkringskassan dock utan ansökan
besluta om hel ålderspension till
en hos kassan inskriven pensions-
berättigad från och med den
månad han fyller 65 år, om han
inte skriftligen begärt annat.
Den som önskar pension skall
göra ansökan hos allmän försäk-
ringskassa i enlighet med vad re-
geringen förordnar. I fall som
närmare anges av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket, skall för-
säkringskassan dock utan ansökan
besluta om hel ålderspension till
en pensionsberättigad från och
med den månad han fyller 65 år,
om han inte skriftligen begärt an-
nat.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller
rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna
honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom.
Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för
sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller
vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken
förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande
gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efter-
levande för begränsad tid.
I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tiller-
känna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att
han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag eller särskild efter-
levandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.
20 kap.
1 §
I denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med
månad kalendermånad.
Med sjöman avses, där ej annat
framgår, arbetstagare som enligt
sjömanslagen (1973:282) anses
som sjöman.
Med anställning på svenskt han-
delsfartyg likställes anställning på
utländskt handelsfartyg som
svensk redare förhyr i huvudsak
obemannat, om anställningen sker
hos denne eller någon av honom
anlitad arbetsgivare. Uthyres
svenskt handelsfartyg till utländsk
redare i huvudsak obemannat, äga
bestämmelserna i denna lag till-
lämpning om anställningen sker
hos fartygets ägare eller någon av
denne anlitad arbetsgivare.
21 kap.
1 §
Den som är inskriven hos en
allmän försäkringskassa, men inte
är försäkrad för en sjukpenning
som, beräknad enligt 3 kap. 4 §
första stycket 2, uppgår till 60
kronor, skall kunna genom fri-
villiga avgifter försäkra sig för
erhållande av sjukpenning eller
sjukpenningtilllägg.
Den som är bosatt här i landet,
men inte är försäkrad för en sjuk-
penning som, beräknad enligt
3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår
till 60 kronor, skall från och med
den månad då han eller hon fyller
sexton år kunna genom frivilliga
avgifter försäkra sig för erhållande
av sjukpenning eller sjukpenning-
tilllägg.
Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig
för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den
som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjuk-
penningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berät-
tigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och
högst 60 kronor.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning
enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämp-
ning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av
3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällan-
de karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55
år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den
månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.
22 kap.
1 §
En försäkrad som är inskriven
hos allmän försäkringskassa eller
har rätt till sjukpenning enligt
3 kap. 1 § andra stycket har
möjligheter till rehabilitering och
rätt till rehabiliteringsersättning
enligt vad som anges i detta
kapitel.
En försäkrad har möjligheter till
rehabilitering och rätt till rehabili-
teringsersättning enligt vad som
anges i detta kapitel.
2 §
Rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att återge den som har
drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja
sig själv genom förvärvsarbete.
Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäkrade
och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter om
rehabilitering när det gäller en
försäkrad som inte är bosatt här i
landet.
17 §
Frågor som avses i detta kapitel
prövas av den allmänna försäk-
ringskassa hos vilken den försäk-
rade är inskriven eller skulle ha
varit inskriven om han hade upp-
fyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §.
Denna försäkringskassa får dock
uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att pröva sådana frågor.
Frågor som avses i detta kapitel
prövas av den allmänna försäk-
ringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
den försäkrade. Denna försäk-
ringskassa får dock uppdra åt en
annan försäkringskassa att pröva
sådana frågor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förmåner som
avser tid före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser tillämpas också beträffande tillgodoräknande av
bosättningstid i Sverige enligt 5 kap. vad gäller tid före ikraftträdandet.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
32 §
Fråga rörande änkepension i
anledning av dödsfall, som in-
träffat före den 1 juli 1960, skall
prövas av den allmänna försäk-
ringskassa, hos vilken den försäk-
rade är inskriven.
Fråga rörande änkepension i
anledning av dödsfall, som in-
träffat före den 1 juli 1960, skall
prövas av den allmänna försäk-
ringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
den försäkrade.
Vid omräkning av förmånsbeloppen för änkepensioner till följd av
ändrade förhållanden gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 9 § lagen
(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.4
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 11 och 12 §§, 12 kap. 7 § och 15 kap.
18 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2, 6 och 10 §§, 12 kap. 1 §, 13 kap. 4 §,
15 kap. 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Försäkrade för inkomstgrundad
ålderspension är dels svenska
medborgare, dels personer som
utan att vara svenska medborgare
är bosatta i Sverige.
Utländska sjömän på svenska
handelsfartyg är försäkrade för
inkomstgrundad ålderspension
även om de inte är bosatta i
landet.
En person som uppbär förtids-
pension som har beräknats enligt
13 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring är alltid försäk-
rad för inkomstgrundad ålders-
pension beräknad på denna för-
tidspension.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och handläggning
av ärenden, m.m.
2 kap.
2 §
För varje år som en person har
varit försäkrad enligt 1 kap. 4 §
första eller andra stycket och har
haft inkomster som är pensions-
grundande, skall hans eller hennes
pensionsgrundande inkomst fast-
ställas. Detta gäller dock endast
om summan av de inkomster som
är pensionsgrundande uppgått till
minst 24 procent av det för in-
tjänandeåret gällande prisbasbe-
loppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
För varje år som en person har
varit försäkrad och har haft in-
komster här i landet som är pen-
sionsgrundande, skall hans eller
hennes pensionsgrundande in-
komst fastställas. Detta gäller dock
endast om summan av de inkoms-
ter som är pensionsgrundande upp-
gått till minst 24 procent av det för
intjänandeåret gällande prisbas-
beloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall
pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring
av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för
det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrun-
dande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har
fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har
uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän
försäkring.
6 §
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksam-
het här i landet i vilken den för-
säkrade har arbetat i inte oväsent-
lig omfattning (aktiv näringsverk-
samhet),
1. inkomst av näringsverksam-
het i vilken den försäkrade har
arbetat i inte oväsentlig omfattning
(aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt
annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den
utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–3,
5. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en-
ligt kommunalskattelagen för sig.
10 §
Lön eller annan ersättning som
den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt
utomlands eller är utländsk
juridisk person och som saknar
fast driftställe i Sverige är, om inte
annat följer av 11 §,
pensionsgrundande som inkomst
av anställning endast om den
försäkrade
1. har sysselsatts här i landet,
eller
2. har tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg.
Ersättning som avses i första
stycket 1 skall räknas som inkomst
av annat förvärvsarbete om arbets-
givaren och arbetstagaren har
träffat överenskommelse om detta.
Lön eller annan ersättning som
den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt
utomlands eller är utländsk
juridisk person och som saknar
fast driftställe i Sverige är
pensionsgrundande som inkomst
av annat förvärvsarbete om
arbetsgivaren och arbetstagaren
har träffat överenskommelse om
detta.
12 kap.
1 §
Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan
skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensions-
berättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär
inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan sär-
skild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han
eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är inskriven hos en allmän försäk-
ringskassa inte tre månader före
ingången av den månad då han
eller hon fyller 70 år har ansökt
om uttag av inkomst- eller
tilläggspension skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut
ålderspension. För den som måna-
den före den då han eller hon fyller
65 år har uppburit förtidspension
eller särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall motsvarande gälla,
om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag
inte har gjorts senast förstnämnda
månad.
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är bosatt i Sverige inte tre månader
före ingången av den månad då
han eller hon fyller 70 år har an-
sökt om uttag av inkomst- eller
tilläggspension, skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut
ålderspension. För den som måna-
den före den då han eller hon fyller
65 år har uppburit förtidspension
eller särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall motsvarande gälla,
om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag
inte har gjorts senast förstnämnda
månad.
13 kap.
4 §
Andra beslut enligt denna lag än
sådana som avses i 1 och 2 §§
skall fattas av den allmänna för-
säkringskassa där den försäkrade
är eller skall vara inskriven enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring vid tidpunkten för beslutet.
För personer som inte är eller
skall vara inskrivna vid någon för-
säkringskassa skall sådana beslut
fattas av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa.
Andra beslut enligt denna lag än
sådana som avses i 1 och 2 §§
skall fattas av den allmänna för-
säkringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
den försäkrade.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga
andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats
av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
15 kap.
4 §
Den försäkrade skall skriftligen
underrättas om beslut enligt 2–4 kap.
senast den 31 mars året efter fast-
ställelseåret. Av underrättelsen
skall framgå hur man begär om-
prövning av beslutet. Sådan under-
rättelse behöver dock inte sändas
till en försäkrad som avses i 1 kap.
4 § andra stycket.
Den försäkrade skall skriftligen
underrättas om beslut enligt 2–4 kap.
senast den 31 mars året efter fast-
ställelseåret. Av underrättelsen
skall framgå hur man begär om-
prövning av beslutet. Sådan under-
rättelse behöver dock inte sändas
till den som inte är bosatt i Sverige
och vars adress är okänd.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om inkomstgrun-
dad ålderspension för tid före ikraftträdandet.
3. Om en förbindelse som anges i äldre bestämmelser i 2 kap. 11 och 12 §§
eller 15 kap. 18 § gäller vid ikraftträdandet skall pensionsgrundande
inkomst beräknas enligt äldre bestämmelser även för åren 2001–2005.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Paragrafen skall dock fortfarande tillämpas i fall
som avses i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:000) om
ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om
garantipension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:702) om garantipension
dels att 4 kap. 2 och 3 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1, 2 och 4 §§ samt 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 a §
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och om handlägg-
ning av ärenden, m.m.
2 kap.
1 §
Som försäkringstid för garanti-
pension skall tillgodoräknas tid
under vilken en person har varit
folkbokförd i Sverige enligt folk-
bokföringslagen (1991:481). Vid
flyttning till utlandet skall hänsyn
dock inte tas till tid efter utresan
om personen enligt nämnda lag då
skall avregistreras som utflyttad.
Som försäkringstid för garanti-
pension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person skall anses ha
varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
2 §
Den som före tidpunkten för
folkbokföringen oavbrutet har
vistats i Sverige efter att ha ansökt
om uppehållstillstånd, skall som
försäkringstid för garantipension
även tillgodoräknas tiden från an-
sökan om uppehållstillstånd till
tidpunkten för folkbokföringen.
Som försäkringstid för garanti-
pension skall även tillgodoräknas
tid under vilken en person före
tidpunkten för bosättning enligt
1 § oavbrutet har vistats i Sverige
efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd.
4§
En svensk medborgare som av
Svenska kyrkan har varit sänd till
ett annat land för arbete för ar-
betsgivarens räkning skall som
försäkringstid för garantipension
även tillgodoräknas denna tid,
dock längst tre år i följd. Det-
samma gäller för en svensk med-
borgare som har varit utsänd av
ett annat svenskt trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell or-
ganisation som bedriver bistånds-
verksamhet. Vid beräkningen skall
bortses från tid för vilken den
utsände, vid bosättning i Sverige,
har rätt till sådan pension från det
andra landet som inte enligt 3 kap.
3 § skall ligga till grund för beräk-
ning av garantipension.
Bestämmelsen i första stycket
gäller även medföljande make och
den som enligt 1 kap. 4 § under
utsändningstiden var att likställa
med make.
Vid beräkning av försäkringstid
för garantipension för en person
som enligt 2 kap. 4 § socialförsäk-
ringslagen (1999:000) anses bo-
satt i Sverige även under vistelse
utomlands skall bortses från tid för
vilken den utsände, vid bosättning
i Sverige, har rätt till sådan pen-
sion från det andra landet som inte
enligt 3 kap. 3 § skall ligga till
grund för beräkning av garantipen-
sion.
4 kap.
1 §
För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension:
– 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
– 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra me-
ningen om återkallelse och minskning,
– 12 kap. 5 § första och andra
styckena samt 6–8 §§ om utbetal-
ning,
– 12 kap. 5 § första och andra
styckena samt 6 och 8 §§ om ut-
betalning,
– 14 kap. 1 § första och tredje styckena om återbetalning, och
– 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension.
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen
om inkomstgrundad ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 §
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension ske på garantipen-
sionen.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag att 1, 1 a och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För barn, som är svensk med-
borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt barnbidrag med
9 000 kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall också
lämnas för här i riket bosatt barn,
som inte är svensk medborgare,
om barnet eller någon av föräld-
rarna sedan minst sex månader
vistas i riket. Detta gäller dock
inte för tid då dagersättning enligt
17 § lagen (1994:137) om mot-
tagande av asylsökande m.fl. läm-
nas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige
skall fortfarande anses vara bosatt
här, om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst sex månader.
Medföljande barn till den som av
en statlig arbetsgivare sänds till
ett annat land för arbete för ar-
betsgivarens räkning, skall under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige. Medföljande barn till en
person, som i annat fall är
anställd i utlandet av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver
biståndsverksamhet, skall
fortfarande anses bosatta här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst tre år.
För barn, som är bosatt i
Sverige, skall av allmänna medel
såsom bidrag till barnets uppehälle
och uppfostran lämnas allmänt
barnbidrag med 9 000 kronor om
året i enlighet med vad nedan när-
mare stadgas.
1 a §
Frågor om allmänna barnbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna.
Beslut om allmänt barnbidrag
fattas av den allmänna försäk-
ringskassa, hos vilken den som
uppbär bidraget är inskriven eller
skulle ha varit inskriven, om han
uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och handläggning
av ärenden, m.m.
4 §
Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas ge-
mensamma vårdnad, barnets moder
eller, om föräldrarna gjort anmälan
härom till allmän försäkringskassa,
barnets fader. Är den förälder som
uppbär bidrag enligt vad nu har
sagts till följd av frånvaro, sjuk-
dom eller annan orsak för längre
tid förhindrad att deltaga i vård-
naden, skall rätten att uppbära
bidraget i stället tillkomma den
andra föräldern. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om ett
barn men barnet varaktigt bor
tillsammans med endast en av
dem, tillkommer rätten att uppbära
allmänt barnbidrag efter anmälan
den förälder som barnet bor hos.
Står barnet ej under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, tillkommer
rätten att uppbära bidraget den
som har vårdnaden om barnet. Har
två särskilt förordnade vårdnads-
havare utsetts att utöva vårdnaden
gemensamt, skall vad som nyss
har sagts om barnets fader och
moder i stället gälla den manlige
respektive den kvinnliga
vårdnadshavaren.
Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas ge-
mensamma vårdnad, barnets moder
eller, om föräldrarna gjort anmälan
härom till allmän försäkringskassa,
barnets fader. Är den förälder som
uppbär bidrag enligt vad nu har
sagts till följd av frånvaro, sjuk-
dom eller annan orsak för längre
tid förhindrad att deltaga i vård-
naden, skall rätten att uppbära
bidraget i stället tillkomma den
andra föräldern. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om ett
barn men barnet varaktigt bor
tillsammans med endast en av
dem, tillkommer rätten att uppbära
allmänt barnbidrag efter anmälan
den förälder som barnet bor hos.
Står barnet ej under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, tillkommer
rätten att uppbära bidraget den
som har vårdnaden om barnet. Har
två särskilt förordnade vårdnads-
havare utsetts att utöva vårdnaden
gemensamt, skall vad som nyss
har sagts om barnets fader och
moder i stället gälla den manlige
respektive den kvinnliga
vårdnadshavaren. Allmänt
barnbidrag lämnas endast om
bidragsmottagaren är bosatt i
Sverige.
I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar
de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn
för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna
att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg pla-
cerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet
placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande
meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bi-
draget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om barnbidrag för
tid före ikraftträdandet.
2.8 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 17 b § föräldrabalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
17 b §
Har en socialnämnd godkänt ett avtal om vårdnad, skall ett
meddelande om avtalets innehåll sändas samma dag till
1. skattemyndigheten i den region där barnet är eller senast har varit
folkbokfört,
2. om avtalet gäller ett barn som har fyllt 15 år: Centrala studiestöds-
nämnden,
3. den allmänna försäkrings-
kassa där vårdnadshavaren är in-
skriven eller skulle ha varit in-
skriven om vårdnadshavaren hade
uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. Innebär avtalet att föräld-
rarna skall ha gemensam vårdnad
om barnet, skall meddelandet
sändas till den försäkringskassa
där modern är eller skulle ha varit
inskriven.
3. den allmänna försäkrings-
kassa som enligt 5 kap. socialför-
säkringslagen (1999:000) skall
avgöra ett ärende avseende vård-
nadshavaren. Innebär avtalet att
föräldrarna skall ha gemensam
vårdnad om barnet, skall medde-
landet sändas till den försäkrings-
kassa som modern tillhör.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.
1 §
Till folkpension i form av förtidspension, omställningspension eller
särskild efterlevandepension utges pensionstillskott enligt denna lag. Så-
dant tillskott utges också till folkpension i form av änkepension, som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Pensionstillskott utges endast
till den som är bosatt i Sverige.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och handläggning
av ärenden, m.m.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om pensionstill-
skott för tid före ikraftträdandet.
2.10 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 32 § studiestödslagen (1973:349)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
32 §
Studerande har rätt till studie-
medel endast för sådan sjukperiod
eller del därav som godkänts av
den allmänna försäkringskassa,
hos vilken den studerande är in-
skriven.
Studerande har rätt till studie-
medel endast för sådan sjukperiod
eller del därav som godkänts av
den allmänna försäkringskassa
som enligt 5 kap. socialförsäk-
ringslagen (1999:000) skall av-
göra ett ärende avseende stude-
rande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
dels att 8 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1, 3 och 5 §§ skall ha
följande lydelse,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Den som förvärvsarbetar i verk-
samhet här i riket är försäkrad för
arbetsskada enligt denna lag.
I denna lag finns bestämmelser
om försäkring för arbetsskada.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och handläggning av
ärenden, m.m.
Försäkringen skall även gälla
den som genomgår utbildning i
den mån utbildningen är förenad
med särskild risk för arbetsskada.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter härom.
Annan förvärvsarbetande än ar-
betstagare är försäkrad under för-
utsättning att han är bosatt i
Sverige.
Första stycket gäller även ar-
bete som en arbetstagare utför
utomlands, om arbetet avses vara
högst ett år och arbetstagaren är
utsänd av en arbetsgivare med
verksamhet här i riket. Om rege-
ringen inte föreskriver annat skall
en arbetstagare som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning vara försäkrad för arbets-
skada under hela utsändningstiden
även om denna är avsedd att vara
längre än ett år.
Första stycket gäller ej om en
utländsk arbetsgivare sänder ar-
betstagare till Sverige för arbete
som avses vara högst ett år.
3 kap.
1 §
Är den skadade sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring har han vid arbetsskada
rätt till samma förmåner från
sjukförsäkringen som vid annan
sjukdom.
Den försäkrade har vid arbets-
skada rätt till samma förmåner
från sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som han eller hon har rätt till vid
annan sjukdom.
2 §
Är någon som avses i 1 § inte
berättigad till sjukpenning från
sjukförsäkringen eller är den ska-
dade inte sjukförsäkrad enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, har han vid arbetsskada
rätt till förmåner från arbetsska-
deförsäkringen i enlighet med vad
som skulle ha utgått om 2, 3 och
22 kap. lagen om allmän försäk-
ring hade varit tillämpliga på
honom. Sjukpenning utgår dock
inte till arbetstagare som enligt 3
kap. 16 § första stycket lagen om
allmän försäkring har undantagits
från rätt till sjukpenning vid sjuk-
dom.
Är någon som avses i 1 § inte
berättigad till sjukpenning från
sjukförsäkringen eller omfattas
inte den skadade i övrigt av sjuk-
försäkringen enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, har han vid
arbetsskada rätt till förmåner från
arbetsskadeförsäkringen i enlighet
med vad som skulle ha utgått om
2, 3 och 22 kap. lagen om allmän
försäkring hade varit tillämpliga
på honom. Sjukpenning utgår dock
inte till arbetstagare som enligt
3 kap. 16 § första stycket lagen om
allmän försäkring har undantagits
från rätt till sjukpenning vid sjuk-
dom.
8 kap.
1 §
Underrättelse om arbetsskada
skall beträffande arbetstagare
omedelbart lämnas till den arbets-
givare hos vilken arbetstagaren var
anställd när skadan inträffade. Har
skada till följd av annat än
olycksfall visat sig först efter det
den försäkrade har upphört att vara
utsatt för inverkan som har orsakat
skadan, skall underrättelse lämnas
till den arbetsgivare hos vilken den
försäkrade senast var utsatt för
sådan inverkan. Finns någon som
på arbetsgivarens vägnar förstår
arbetet, får underrättelsen i stället
lämnas till denne. Beträffande för-
säkrad som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket skall vad i detta ka-
pitel sägs om arbetsgivare gälla
rektor eller annan som förestår
utbildningen.
Underrättelse om arbetsskada
skall beträffande arbetstagare
omedelbart lämnas till den arbets-
givare hos vilken arbetstagaren var
anställd när skadan inträffade. Har
skada till följd av annat än olycks-
fall visat sig först efter det den för-
säkrade har upphört att vara utsatt
för inverkan som har orsakat ska-
dan, skall underrättelse lämnas till
den arbetsgivare hos vilken den
försäkrade senast var utsatt för
sådan inverkan. Finns någon som
på arbetsgivarens vägnar förestår
arbetet, får underrättelsen i stället
lämnas till denne. Beträffande för-
säkrad som avses i 3 kap. 15 §
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall vad i detta kapitel sägs om
arbetsgivare gälla rektor eller an-
nan som förestår utbildningen.
Arbetsgivare eller arbetsföreståndare som genom underrättelse enligt
första stycket eller på annat sätt har fått kännedom om inträffad arbets-
skada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till allmän försäkrings-
kassa. Annan försäkrad än arbetstagare skall själv anmäla arbetsskada till
försäkringskassan. Har han avlidit till följd av skadan, skall anmälan
göras av den som har rätt att företräda dödsboet.
Anmälan enligt andra stycket
skall göras enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen. Nödvän-
diga utgifter för läkarutlåtanden
ersättes i enlighet med vad rege-
ringen föreskriver.
Anmälan enligt andra stycket
skall göras enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen till den
allmänna försäkringskassa som
avses i 5 kap. socialförsäkrings-
lagen. Nödvändiga utgifter för
läkarutlåtanden ersätts i enlighet
med vad regeringen föreskriver.
3 §
Den allmänna försäkringskassa
som avses i 2 § första stycket skall
så snart det kan ske bestämma den
ersättning som skall betalas ut.
Denna försäkringskassa får dock
uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att bestämma ersättningen.
Den allmänna försäkringskassan
skall så snart det kan ske bestäm-
ma den ersättning som skall be-
talas ut. Den behöriga försäk-
ringskassan får dock uppdra åt en
annan försäkringskassa att bestäm-
ma ersättningen.
Frågan om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada skall endast
prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag.
Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring om
förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om er-
sättning från arbetsskadeförsäkringen.
Beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart, om ej
annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av den myndighet som har att
pröva beslutet.
5 §
Ersättning betalas ut i den ord-
ning som regeringen föreskriver.
Bestämmelserna i 16 kap. 12 och
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om utbetalning till an-
nan än den förmånsberättigade och
om utbetalning utom riket har mot-
svarande tillämpning i fråga om
ersättning från arbetsskadeförsäk-
ringen.
Ersättning betalas ut i den ord-
ning som regeringen föreskriver.
Bestämmelserna i 16 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om utbetalning till annan
än den förmånsberättigade har
motsvarande tillämpning i fråga
om ersättning från arbetsskade-
försäkringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser i 1 kap. tillämpas fortfarande i fråga om skador
som har inträffat före ikraftträdandet.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Lagen tillämpas på den som är
försäkrad enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring och som
anses som sjöman enligt sjömans-
lagen (1973:282) eller ändå följer
med fartyget och utför arbete för
fartygets räkning.
Lagen tillämpas på den som vid
en tjänstgöring på svenskt fartyg
är försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring och som anses som sjöman
enligt sjömanslagen (1973:282)
eller ändå följer med fartyget och
utför arbete för fartygets räkning.
Lagen gäller ej den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbets-
skadeförsäkring eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket
Sverige befinner sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:989) om socialförsäk-
ringsväsendet under krig och krigsfara
dels att rubriken närmast före 4 § skall ha följande lydelse,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Inskrivning i
försäkringskassa m.m.
Anmälan till
försäkringskassa m.m.
4 §
En allmän försäkringskassa får
underlåta att enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring skriva in en
försäkrad till dess fråga uppkom-
mer om rätten till en försäkrings-
förmån. I sådant fall gäller in-
skrivningen från och med den
tidpunkt då den försäkrade skulle
ha varit inskriven enligt nämnda
lag.
Om försäkringskassan i sam-
band med inskrivning enligt första
stycket beslutar om tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen, gäller
beslutet i den delen från den tidi-
gare tidpunkt då sådana förhållan-
den inträtt att den försäkrade
skulle ha varit sjukpenningförsäk-
rad, dock tidigast från och med
den dag då inskrivningen skall
gälla.
En allmän försäkringskassa får
underlåta att ta ställning till om en
person skall omfattas av social-
försäkringslagen (1999:000) till
dess fråga uppkommer om rätten
till en förmån.
Om försäkringskassan beslutar
om tillhörighet till sjukpenning-
försäkringen, gäller beslutet i den
delen från den tidigare tidpunkt då
sådana förhållanden inträtt att den
försäkrade skulle ha varit sjuk-
penningförsäkrad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Förlängt barnbidrag lämnas en-
dast till elever som är bosatta i
Sverige. Är eleven inte svensk
medborgare, gäller därutöver att
eleven vistas här i landet sedan
minst sex månader.
För förlängt barnbidrag enligt
4 § tillämpas i fråga om bosätt-
ningen här i landet de föreskrifter
om bosättning som gäller för all-
mänt barnbidrag vid utlandsvistel-
se enligt lagen (1947:529) om all-
männa barnbidrag.
Förlängt barnbidrag utges inte
för tid då dagersättning enligt 17 §
lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m. fl. lämnas till
eleven.
Förlängt barnbidrag lämnas en-
dast till elever som är bosatta i
Sverige.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och handläggning
av ärenden, m.m.
6 §
Frågor om förlängt barnbidrag
handhas av riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkrings-
kassorna. Beslut om förlängt barn-
bidrag fattas av den allmänna för-
säkringskassa hos vilken den som
uppbär bidraget är inskriven.
Frågor om förlängt barnbidrag
handhas av Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkrings-
kassorna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förlängt barn-
bidrag för tid före ikraftträdandet.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade
Härigenom föreskrivs att 2 a och 3 §§ lagen (1988:360) om handlägg-
ning av ärenden om bilstöd till handikappade skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 a §
Rätt till bidrag som avses i 1 §
har den som är försäkrad enligt
1 kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och är bosatt i Sverige. Bidrag
lämnas också till den som, utan att
vara bosatt i Sverige, har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjuk-
dom enligt vad som följer av för-
ordning (EEG) nr 1408/71 om till-
lämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och om handlägg-
ning av ärenden, m.m.
3 §
Frågor om bidrag prövas av den
försäkringskassa, hos vilken den
sökande är inskriven eller, om den
sökande inte är inskriven hos för-
säkringskassa, av den kassa inom
vars område den sökande eller
dennes familjemedlem är för-
värvsverksam eller registrerad
som arbetssökande.
I försäkringskassan avgörs frågor om rätt till bidrag av socialförsäk-
ringsnämnd.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på en ansökan som gjorts
före ikraftträdandet.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Som villkor för bidrag skall
gälla att adoptivföräldrarna var
bosatta här i landet när de fick
barnet i sin vård och när adoptio-
nen blev giltig här.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och om handlägg-
ning av ärenden, m.m.
Som villkor för tillämpningen
av denna lag gäller vidare att
adoptivföräldrarna var bosatta här
i landet såväl när de fick barnet i
sin vård som när adoptionen blev
giltig här.
7 §
Frågor om bidrag enligt denna lag handhas av Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna.
Beslut om bidrag fattas av den
allmänna försäkringskassa hos
vilken adoptivföräldrarna är in-
skrivna. Är de inskrivna hos olika
försäkringskassor fattas beslut av
den kassa där adoptivmodern är
inskriven.
Om ärenden avseende adoptiv-
föräldrarna inte skall avgöras av
samma försäkringskassa, skall
beslut om bidrag fattas av den
kassa som enligt 5 kap. 4 §
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
adoptivmodern.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på en ansökan som gjorts
före ikraftträdandet.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 3 och 13 §§ lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Som villkor för lagens tillämp-
ning gäller att vården ges här i
landet och att vårdaren och den
sjuke är inskrivna hos allmän för-
säkringskassa enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
kan bli berättigad till förmåner
enligt denna lag. Socialför-
säkringslagen innehåller också be-
stämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och handläggning av
ärenden, m.m.
Som villkor för tillämpningen
av denna lag gäller vidare att
vården ges här i landet och att den
sjuke omfattas av socialförsäk-
ringslagen.
13 §
Den som önskar få ersättning
skall göra skriftlig ansökan hos
den allmänna försäkringskassa där
han är inskriven. Denna försäk-
ringskassa prövar ersättnings-
frågan. Kassan får dock uppdra åt
en annan försäkringskassa att
verkställa prövningen.
Den som önskar få ersättning
skall göra skriftlig ansökan hos
den allmänna försäkringskassan.
Den behöriga försäkringskassan
får uppdra åt en annan försäk-
ringskassa att verkställa pröv-
ningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om ersättning för
tid före ikraftträdandet.
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Frågor om förmåner prövas av
den allmänna försäkringskassa hos
vilken smittbäraren är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om
han uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Är
smittbäraren inte inskriven och
skulle han inte heller under
nämnda förutsättning ha varit
inskriven hos allmän för-
säkringskassa, skall ärendet hand-
läggas av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde be-
slut enligt 3 § 1 har fattats. I fall
som avses i 3 § 2 och i ärende om
resekostnadsersättning skall ären-
det handläggas av den försäkrings-
kassa inom vars verksamhetsom-
råde läkarundersökningen, hälso-
kontrollen, vården, behandlingen
eller den motsvarande åtgärden har
skett.
Frågor om förmåner till en
smittbärare som omfattas av so-
cialförsäkringslagen (1999:000)
prövas av den allmänna försäk-
ringskassa som enligt 5 kap. den
lagen skall avgöra ett ärende av-
seende den personen. Omfattas
smittbäraren inte av socialförsäk-
ringslagen skall ärendet hand-
läggas av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde be-
slut enligt 3 § 1 har fattats. I fall
som avses i 3 § 2 och i ärende om
resekostnadsersättning skall ären-
det handläggas av den försäkrings-
kassa inom vars verksamhetsom-
råde läkarundersökningen, hälso-
kontrollen, vården, behandlingen
eller den motsvarande åtgärden har
skett.
Den behöriga försäkringskassan får uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att handlägga ärendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
Härigenom föreskrivs att 13, 20 och 25 §§ lagen (1991:1047) om
sjuklön skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
Den allmänna försäkringskassan
kan, efter skriftlig ansökan, besluta
om särskilt högriskskydd. Ett
sådant beslut får meddelas endast
om den sökande har en sjukdom
som under en tolvmånadersperiod
1. kan antas medföra ett större
antal sjukperioder, eller
2. medför risk för en eller flera
längre sjukperioder
Den allmänna försäkringskassan
kan, efter skriftlig ansökan, besluta
om särskilt högriskskydd för en
arbetstagare som är försäkrad för
sjukpenning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Ett sådant
beslut får meddelas endast om den
sökande har en sjukdom som
under en tolvmånadersperiod
1. kan antas medföra ett större
antal sjukperioder, eller
2. medför risk för en eller flera
längre sjukperioder.
För den som avses i första stycket 1 skall 15 och 16 §§ tillämpas på sö-
kanden och dennes arbetsgivare. För den som avses i första stycket 2
skall endast 16 § tillämpas.
Ett beslut enligt första stycket
skall meddelas av den försäkrings-
kassa där sökanden är inskriven
och avse den sökandes samtliga
anställningar samt gälla från och
med den kalendermånad då an-
sökan gjordes hos försäkrings-
kassan eller från och med den
senare kalendermånad som anges i
beslutet. Beslutet gäller till och
med den dag som anges i beslutet
eller, om det finns särskilda skäl,
tills vidare. Beslutet skall upp-
hävas om villkoret enligt första
stycket andra meningen 1 eller 2
inte längre är uppfyllt. Om beslutet
upphävs skall försäkringskassan
på lämpligt sätt underrätta
arbetsgivaren om detta.
Ett beslut enligt första stycket
skall meddelas av den försäkrings-
kassa som anges i 25 § och avse
den sökandes samtliga anställ-
ningar samt gälla från och med
den kalendermånad då ansökan
gjordes hos försäkringskassan eller
från och med den senare kalender-
månad som anges i beslutet. Be-
slutet gäller till och med den dag
som anges i beslutet eller, om det
finns särskilda skäl, tills vidare.
Beslutet skall upphävas om villko-
ret enligt första stycket andra me-
ningen 1 eller 2 inte längre är
uppfyllt. Om beslutet upphävs
skall försäkringskassan på
lämpligt sätt underrätta
arbetsgivaren om detta.
20 §
Om tvist har uppkommit om ar-
betstagarens rätt till sjuklön och
tvisten gäller huruvida arbetsför-
mågan är nedsatt på grund av
sjukdom eller nedsättningens om-
fattning eller huruvida arbets-
tagarförhållande föreligger, kan
den allmänna försäkringskassa hos
vilken arbetstagaren är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om
han hade uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, efter skriftlig
ansökan av arbetstagaren, besluta
att ersättning för tid som den om-
tvistade sjuklönen avser skall
utges från sjukförsäkringen enligt
lagen om allmän försäkring.
Om tvist har uppkommit om ar-
betstagarens rätt till sjuklön och
tvisten gäller huruvida arbetsför-
mågan är nedsatt på grund av
sjukdom eller nedsättningens om-
fattning eller huruvida arbets-
tagarförhållande föreligger, kan
den allmänna försäkringskassan,
efter skriftlig ansökan av en ar-
betstagare som är försäkrad för
sjukpenning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, besluta att
ersättning för tid som den omtvis-
tade sjuklönen avser skall utges
från sjukförsäkringen enligt lagen
om allmän försäkring.
25 §
Ärenden enligt 10, 13, 14, 16
och 20 §§ samt 24 § andra stycket
och 27 § andra stycket prövas av
den allmänna försäkringskassa hos
vilken arbetstagaren är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om
han hade uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Är arbetstaga-
ren inte inskriven och skulle han
inte heller under nämnda förut-
sättning ha varit inskriven hos en
försäkringskassa, skall ärendet
handläggas av den kassa inom vars
område arbetsgivaren är registre-
rad hos skattemyndighet för inbe-
talning och redovisning av arbets-
tagares skatt. Om arbetsgivaren
inte är registrerad enligt vad som
nu sagts, prövas frågan av den för-
säkringskassa inom vars område
arbetsgivaren är bosatt. I övriga
fall görs prövningen av
Stockholms läns allmänna försäk-
ringskassa.
Ärenden enligt 10, 13, 14, 16
och 20 §§ samt 24 § andra stycket
och 27 § andra stycket prövas av
den allmänna försäkringskassa
som enligt 5 kap. socialförsäk-
ringslagen (1999:000) skall av-
göra ett ärende avseende sjukpen-
ning till arbetstagaren. Är arbets-
tagaren inte försäkrad för sjukpen-
ning, skall ärendet handläggas av
den kassa inom vars område ar-
betsgivaren är registrerad hos
skattemyndighet för inbetalning
och redovisning av arbetstagares
skatt. Om arbetsgivaren inte är
registrerad enligt vad som nu
sagts, prövas frågan av den försäk-
ringskassa inom vars område ar-
betsgivaren är bosatt. I övriga fall
görs prövningen av Stockholms
läns allmänna försäkringskassa.
Behörig att ta emot anmälningar och uppgifter från arbetsgivaren enligt
12 § och att handlägga ärenden om försäkring enligt 17 § är den försäk-
ringskassa som avses i första stycket andra meningen. Om arbetsgivaren
inte är registrerad enligt vad som sägs där, tillämpas första stycket tredje
och fjärde meningen.
Den behöriga försäkringskassan får uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att handlägga ärenden enligt 10, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 §
andra stycket och 27 § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som
tjänstgör inom totalförsvaret
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1488) om handläggning av
vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Frågor som sägs i 1 § handläggs
av den försäkringskassa hos vilken
den tjänstgöringsskyldige är in-
skriven eller, om han inte är in-
skriven hos en sådan kassa, för-
säkringskassan på den ort där han
påbörjar sin tjänstgöring. Denna
kassa får dock uppdra åt en annan
försäkringskassa att handlägga
ärendet.
Frågor som sägs i 1 § handläggs
av den försäkringskassa som enligt
5 kap. socialförsäkringslagen
(1999:000) skall avgöra ett ärende
avseende den tjänstgöringsskyl-
dige. Omfattas den tjänstgörings-
skyldige inte av socialförsäkring-
slagen skall ärendet handläggas
av försäkringskassan på den ort
där han påbörjar sin tjänstgöring.
Denna kassa får dock uppdra åt en
annan försäkringskassa att hand-
lägga ärendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:389) om assistansersätt-
ning att 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna.
Beslut om assistansersättning
fattas av den allmänna försäk-
ringskassa där sökanden är in-
skriven eller skulle ha varit in-
skriven, om han uppfyllt ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och handläggning av
ärenden, m.m.
5 §
Ansökan om assistansersättning
skall göras skriftligen hos den all-
männa försäkringskassa som
anges i 2 § andra stycket.
Försäkringskassan får uppdra åt en
annan försäkringskassa att
handlägga ärendet.
Om någon hos en kommun har
ansökt om biträde av personlig
assistent eller ekonomiskt stöd till
sådan assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, skall
kommunen, om den enskilde kan
antas ha rätt till assistansersätt-
ning, anmäla detta till den försäk-
ringskassa som anges i 2 § andra
stycket. I sådant fall skall försäk-
ringskassan även utan ansökan
pröva frågan om assistansersätt-
ning.
Ansökan om assistansersättning
skall göras skriftligen hos den all-
männa försäkringskassan. Försäk-
ringskassan får uppdra åt en annan
försäkringskassa att handlägga
ärendet.
Om någon hos en kommun har
ansökt om biträde av personlig
assistent eller ekonomiskt stöd till
sådan assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, skall
kommunen, om den enskilde kan
antas ha rätt till assistansersätt-
ning, anmäla detta till försäkrings-
kassan. I sådant fall skall försäk-
ringskassan även utan ansökan
pröva frågan om assistansersätt-
ning.
Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre måna-
der före den månad då ansökan eller anmälan gjorts.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om assistansersätt-
ning för tid före ikraftträdandet.
3.
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag
att 1 och 18 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som bor och är folkbokförd
i Sverige kan få bostadsbidrag en-
ligt denna lag. Bostadsbidrag läm-
nas av allmänna medel dels i form
av bidrag till kostnader för den
bostad där sökanden är bosatt och
folkbokförd, dels i form av särskilt
bidrag för hemmavarande barn.
Om det finns särskilda skäl, får
bidrag dock lämnas till kostna-
derna för en bostad där sökanden
inte är folkbokförd.
Bostadsbidrag lämnas av all-
männa medel dels i form av bidrag
till kostnader för den bostad där
sökanden är bosatt och folkbok-
förd, dels i form av särskilt bidrag
för hemmavarande barn. Om det
finns särskilda skäl, får bidrag
dock lämnas till kostnaderna för
en bostad där sökanden inte är
folkbokförd.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och handläggning av
ärenden, m.m.
18 §
Frågor om bostadsbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
Beslut om bidrag fattas av den
allmänna försäkringskassa hos
vilken bidragssökanden är in-
skriven eller skulle ha varit in-
skriven, om sökanden uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Denna kassa får dock uppdra åt en
annan kassa att handlägga ärendet.
En allmän försäkringskassa som
är behörig att fatta beslut om bi-
drag enligt denna lag får uppdra åt
en annan kassa att handlägga ären-
det.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om bostadsbidrag
för tid före ikraftträdandet.
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer
dels att rubriken närmast före 1 § skall ha följande lydelse,
dels att 1 och 8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Rätten till bostadstillägg
Rätten till bostadstillägg m.m.
1 §
Bostadstillägg enligt denna lag
lämnas till den som är bosatt i
Sverige samt uppbär
Bostadstillägg enligt denna lag
lämnas till den som uppbär
1. ålderspension, förtidspension, omställningspension, eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då
make uppbär folkpension,
3. änkepension med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring, eller
4. pension enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska unio-
nen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Bostadstillägg lämnas inte till pensionär som enbart uppbär ålderspen-
sion för tid före den månad han fyller 65 år.
Särskilt bostadstillägg kan lämnas enligt 7 § till pensionär som uppbär
bostadstillägg enligt denna lag.
1 a §
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och om handlägg-
ning av ärenden, m.m.
8 §
Den som uppbär bostadstillägg
enligt denna lag är skyldig att utan
oskäligt dröjsmål anmäla till den
allmänna försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde han är
folkbokförd
Den som uppbär bostadstillägg
enligt denna lag är skyldig att utan
oskäligt dröjsmål anmäla till för-
säkringskassan
1. om hans eller hans makas ekonomiska förhållanden väsentligt för-
bättrats,
2. om han byter bostad eller om hans boendeförhållande ändras, eller
3. om han ingår äktenskap eller upplöser sitt äktenskap.
Uppgiftsskyldigheten åligger i stället
1. förmyndaren, om den bidragberättigade är omyndig,
2. gode mannen eller förvaltaren enligt föräldrabalken, om den bidrags-
berättigade har en sådan och om skyldigheten kan anses ingå i dennes
uppdrag, eller
3. den myndighet eller person som tar emot bostadstillägget i stället för
den bidragsberättigade, dennes förmyndare, gode man eller förvaltare.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om bostadstillägg
för tid före ikraftträdandet.
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 1, 3, 37 och 43 §§ lagen (1996:1030) om un-
derhållsstöd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Underhållsstöd lämnas till barn enligt bestämmelserna i denna lag.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och om handlägg-
ning av ärenden, m.m.
3 §
Ett barn har rätt till underhållsstöd, om föräldrarna inte bor
tillsammans eller den ena föräldern är avliden. Det krävs dessutom att
barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna
(boföräldern) samt att boföräldern bor här i landet och, om barnet är
underårigt, är vårdnadshavare för barnet.
Ett barn har också rätt till underhållsstöd, om det varaktigt bor och är
folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor
här i landet eller hos någon eller några som bor här i landet och som var
särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år. Vad
som i lagen sägs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade
vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 4 § 1 och 5 § tillämpas inte i dessa
fall.
Är barnet inte svensk medborga-
re, krävs för rätt till underhålls-
stöd, utöver vad som anges i första
och andra styckena, att boför-
äldern eller barnet vistas här se-
dan minst sex månader. Ett barn
som lämnar Sverige skall fort-
farande anses vara bosatt här, om
den som begär underhållsstöd
eller som stöd betalas ut till visar
att utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst sex månader. Om bo-
föräldern sänds av en statlig ar-
betsgivare till ett annat land för att
arbeta för arbetsgivarens räkning,
skall barnet och boföräldern under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige.
Vad som sägs i tredje stycket om
krav på vistelse här i landet sedan
minst sex månader gäller inte, om
något annat är särskilt föreskrivet.
37 §
Ett ärende om stöd enligt denna
lag prövas av den allmänna försäk-
ringskassa som boföräldern är in-
skriven hos eller skulle ha varit
inskriven hos, om åldersvillkoret i
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring varit uppfyllt.
Finns det ingen behörig försäk-
ringskassa enligt första stycket
eller har barnet fyllt 18 år, prövas
ärendet av den försäkringskassa
hos vilken barnet är inskrivet eller
skulle ha varit inskrivet, om det
uppfyllt det nämnda åldersvillko-
ret.
Frågor om återbetalningsskyl-
dighet och om minskning av
underhållsstöd enligt 10 § andra
stycket prövas dock av den försäk-
ringskassa som den bidragsskyl-
dige är inskriven hos eller skulle
ha varit inskriven hos, om ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen om all-
män försäkring varit uppfyllt. Är
den bidragsskyldige inte inskriven
och skulle han eller hon inte heller
under angiven förutsättning ha
varit inskriven hos allmän försäk-
ringskassa, skall Stockholms läns
allmänna försäkringskassa pröva
dessa frågor.
Ett ärende om stöd enligt denna
lag prövas av den allmänna för-
säkringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:000)
skall avgöra ett ärende avseende
boföräldern.
Om barnet har fyllt 18 år, prö-
vas ärendet av den försäkrings-
kassa som skall avgöra ett ärende
avseende barnet.
Frågor om återbetalningsskyl-
dighet och om minskning av
underhållsstöd enligt 10 § andra
stycket prövas dock av den försäk-
ringskassa som enligt 5 kap. so-
cialförsäkringslagen skall avgöra
ett ärende avseende den bidrags-
skyldige.
43 §
Regeringen får
1. träffa överenskommelse med andra stater om utsträckt tillämpning
av denna lag, och
2. förordna att barn som inte har
något medborgarskap eller som är
politisk flykting skall ha samma
rätt till underhållsstöd som svenskt
barn.
2. förordna att barn som är poli-
tisk flykting skall ha samma rätt
till underhållsstöd som annat barn
enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om underhållsstöd
för tid före ikraftträdandet.
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:1150) om
högskostnadsskydd vid köp av läkemedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §
Rätt till förmåner enligt denna lag har
1. den som är försäkrad enligt
1 kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och är bosatt i Sverige, samt
1. den som är bosatt i Sverige,
och
2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige
vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen.
Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses i
2 § 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har an-
ställning här.
Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän försäk-
ring.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om högkostnads-
skydd under tid före ikraftträdandet.
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:703) om handikappersättning
och vårdbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som är bosatt i Sverige
eller som enligt 1 kap. 3 § första
och fjärde styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall anses bosatt här, har enligt
bestämmelserna i denna lag rätt
till handikappersättning och vård-
bidrag.
Denna lag innehåller bestäm-
melser om handikappersättning
och vårdbidrag.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och handläggning
av ärenden, m.m.
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:707)
om ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:73) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn i stället för dess lydelse enligt lagen (1998:707) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Till inkomstpension och tilläggs-
pension enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension
eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension,
som tillkommer den som är bosatt
i Sverige och som är född år 1953
eller tidigare, utges ett särskilt
pensionstillägg för år räknat enligt
vad som sägs i denna lag.
Till inkomstpension och tilläggs-
pension enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension
eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension,
som tillkommer den som är född
år 1953 eller tidigare, utges ett sär-
skilt pensionstillägg för år räknat
enligt vad som sägs i denna lag.
I socialförsäkringslagen (1999:000)
finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Social-
försäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid ut-
landsvistelse och handläggning av
ärenden m.m.
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 13 juli 1995 att en särskild utredare skulle
tillkallas med uppgift att göra en samlad översyn av begreppet försäkrad i
de olika författningar som reglerar olika förmåner inom socialförsäk-
ringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkrings-
villkor skall gälla för likartade förmåner. Utredningen överlämnade i
april 1997 betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena samt en remiss-
sammanställning finns tillgängliga i Socialdepartementet (S97/4661/F).
Regeringen beslutade den 4 mars 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslaget till socialförsäkringslag som finns i bilaga 3.
Lagrådet har i huvudsak godtagit förslaget men också föreslagit vissa
justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi åter-
kommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Lagrådets
yttrande finns i bilaga 4.
4 Bakgrund
Svensk socialförsäkring bygger på principen att försäkrade är de personer
som är bosatta här i landet. Sådan bosättning ger rätt till bl.a. folkpension
(framdeles även garantipension) och barnbidrag. För rätt till vissa andra
förmåner krävs därutöver också förvärvsarbete. Detta gäller t.ex. sjuk-
penning och tilläggspension (framdeles även inkomstgrundad ålderspen-
sion). Försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är
svenska medborgare samt i Sverige bosatta utländska medborgare och
statslösa. För rätt till flertalet förmåner krävs enligt AFL även
inskrivning hos den allmänna försäkringskassan. Detta gäller bl.a.
sjukpenning, rehabiliteringspenning och föräldrapenning.
Sedan 1995 är Sverige medlem i EU, vilket medför att EG-regler om
social trygghet skall tillämpas i Sverige. Sådana bestämmelser om social
trygghet finns främst i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till den förord-
ningen finns knutet en tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. Förord-
ning nr 1408/71 syftar generellt till att dels garantera att den som rör sig
mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels undvika upp-
komsten av dubbelförsäkring. En grundläggande princip är därför att en
person på vilken förordningen är tillämplig skall omfattas av lagstift-
ningen i endast ett land. Som huvudregel skall vederbörande omfattas av
arbetslandets lagstiftning, dvs. lagstiftningen i det land där arbetet fak-
tiskt utförs.
Den svenska lagstiftningen om socialförsäkring kräver i de flesta fall
bosättning i Sverige för att rätt till förmåner skall föreligga. Till följd av
medlemskapet i EU är bestämmelserna i förordningarna nr 1408/71 och
574/72 bindande för Sverige. Vid konfliktsituationer mellan förord-
ningarna och nationell lagstiftning har gemenskapsreglerna företräde.
Svensk socialförsäkring omfattar till följd av bestämmelserna i förord-
ning nr 1408/71 därför även vissa personer som inte är bosatta här i
landet. Kravet på bosättning och inskrivning i Sverige kan inte upprätt-
hållas gentemot dessa. Beträffande inskrivningsvillkoret har Riksförsäk-
ringsverket (RFV) utfärdat föreskrifter om tillämpningen av lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) för personer som omfattas av
förordning nr 1408/71. Enligt dessa föreskrifter likställs sådana personer
med här bosatta och kan bli inskrivna hos försäkringskassan. Därigenom
får de även enligt svensk lagstiftning rätt till svenska förmåner som om-
fattas av förordning nr 1408/71.
Även om svensk socialförsäkring i huvudsak kräver bosättning i
Sverige varierar de materiella försäkringsvillkoren för närliggande för-
måner. Förmånssystemen är komplexa, vilket har medfört ett komplicerat
försäkringssystem, som kan vara svårt för enskilda att förstå. Vid försäk-
ringskassorna får därför mycket tid och energi ägnas åt att förklara
gällande bestämmelser.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att begreppet försäkrad
inom socialförsäkringen ges en tydligare innebörd i syfte att åstadkomma
mer enhetliga försäkringsvillkor för likartade förmåner. Detta förutsätter
naturligtvis klara regler för vilka förmåner som skall hänföras till social-
försäkringen.
Tidigare utredningar
Utredningen (S 1991:03) om socialförsäkringen och EG har i sitt slutbe-
tänkande Social trygghet och EES (SOU 1993:115) redovisat övervägan-
den och förslag föranledda av de konsekvenser som EES-avtalet och
sedermera EU-medlemskapet för med sig i fråga om andra socialförsäk-
ringsförmåner än pensioner samt sjukvårdsförmåner och bidrag till barn-
familjer.
I slutbetänkandet från Utredningen om socialförsäkringen och EG
föreslogs en samlad översyn av begreppet försäkrad i den svenska social-
försäkringen samt av de svenska reglerna för avgifter satta i relation till
förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72. Förslaget remissbe-
handlades. Av remissbehandlingen framgick att så gott som samtliga in-
stanser som tog upp frågan biträdde utredningens förslag.
Pensionsarbetsgruppen (S 1994:14) har också i sitt betänkande Refor-
merat pensionssystem (SOU 1994:20) föreslagit en översyn av begreppet
försäkrad. Pensionsarbetsgruppen ansåg att nuvarande definition av vilka
som är försäkrade och som har möjlighet att tjäna in rätt till in-
komstrelaterad pension bör kvarstå tills frågan blivit föremål för en
generell översyn.
5 Allmänna överväganden
5.1 Allmänt om socialförsäkringens begrepp
Regeringens förslag: Begreppet socialförsäkring skall avgränsas uti-
från ett praktiskt betingat synsätt, som utgår från hur trygghetssyste-
men administreras. Till begreppet socialförsäkring skall hänföras
flertalet trygghetssystem som administreras av Riksförsäkringsverket,
Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskassorna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att utredningen till socialförsäkringen hänför även trygg-
hetssystem som administreras av Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbets-
nämnderna och arbetslöshetskassorna.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat
själva metoden för att definiera begreppet socialförsäkring. Däremot
förekommer invändningar mot att låta begreppet socialförsäkring inne-
fatta även trygghetssystem som administreras av Arbetsmarknadsstyrel-
sen, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna. Riksförsäkrings-
verket anser det mest ändamålsenligt att låta begreppet socialförsäkring
omfatta endast de förmåns- och ersättningssystem som administreras av
de allmänna försäkringskassorna eftersom utvecklingen går mot mer ren-
odlade försäkringssystem inom såväl socialförsäkringen som arbetsmark-
nadsområdet. Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker att arbetslöshetsförsäk-
ringen skall ingå i socialförsäkringen. Kammarrätten i Stockholm anser
att det kan starkt ifrågasättas om det finns behov av att reglera arbetslös-
hetsförmånerna och utbildningsbidrag i detta sammanhang. Statskontoret
anser att boskillnad bör göras mellan försäkringar mot inkomstbortfall till
följd av arbetslöshet respektive medicinska orsaker. Landsorganisationen
i Sverige (LO) avvisar tanken på att införliva arbetslöshetsförsäkringen i
socialförsäkringen och anför att arbetslöshetsförsäkringen inte är en
socialförsäkring, som skall hanteras av offentliga myndigheter, utan en
försäkring som administreras av självständiga arbetslöshetskassor. Ar-
betslöshetskassornas samorganisation anser att arbetslöshetsförsäkringen
bör behålla sin särställning som en trygghetsförsäkring inom arbetsmark-
nadspolitiken och inte införlivas i socialförsäkringen. Försäkringskasse-
förbundet däremot anser det riktigt att t.ex. arbetslöshetsersättning skall
ingå i socialförsäkringen med hänsyn till indelningen i bosättningsbase-
rade och arbetsbaserade förmåner.
Skälen för regeringens förslag: När socialförsäkringen diskuteras
utifrån ett internationellt perspektiv används i Sverige ibland begreppet
social trygghet (social security) som mer eller mindre synonymt med
socialförsäkring. I olika internationella överenskommelser om minimi-
standard och samordning är det också vad som förekommer under det
begreppet som bäst överensstämmer med det som vanligen avses med
socialförsäkring. Social trygghet uppfattas emellertid i allmänhet som ett
något vidare begrepp än socialförsäkring. Så kan t.ex. omsorger inom
socialtjänsten såsom äldreomsorg och bistånd räknas till social trygghet.
Studiestöd, arbetarskydd och arbetsmarknadspolitiska insatser utgör
exempel på andra förmåner som kan sägas ligga i gränsområdet för
socialförsäkring.
Det förekommer inte några enhetliga, internationellt vedertagna defi-
nitioner av begrepp som socialförsäkring, social trygghet eller social
hjälp. Varje land har sin egen nationella rätt på området. Inte heller inom
den internationella socialförsäkringsrätten förekommer någon egentlig
definition av nämnda begrepp. I internationella överenskommelser anges
ofta enbart vilka slags förmåner som omfattas av överenskommelsen
eller vilka typer av risker som skall täckas. Några egentliga definitioner
av begrepp förekommer inte utan i stället tillämpas metoden med en upp-
räkning av de områden som överenskommelsen avses täcka. Gemensamt
är dock att det handlar om en obligatorisk solidaritet i situationer som
brukar kallas sociala risker (social risks). En sådan mera allmän syn före-
kommer också inom Internationella arbetsorganisationen (ILO), t.ex. i
rapporten Into the 21st Century: The Development of Social Security.
Även Europarådets konvention om mänskliga rättigheter kan nämnas i
detta sammanhang. Det i konventionen viktiga begreppet ”civila rättig-
heter” har på senare tid fått en tolkning som när det gäller området
socialförsäkring mera handlar om lagstadgad rätt till ersättning än om
avgiftsrelaterad försäkring.
En annan fråga är om Sveriges medlemskap i EU har återverkningar på
hur svensk socialförsäkring skall definieras eller avgränsas. Till en
början kan konstateras att Romfördraget inte ger EU någon generell
kompetens att ge normer när det gäller socialförsäkringarna. För att säkra
och främja den fria rörligheten inom EU finns emellertid
samordningsregler för personer som rör sig över gränserna eller som på
annat sätt har anknytning till mer än ett EU-land. Sådana regler finns i
huvudsak i förordningarna nr 1612/68 och 1408/71. För några år sedan
antog rådet vidare en rekommendation om konvergens av
trygghetspolitikens mål och medel. Den innebär emellertid inte att
socialförsäkringen måste definieras eller avgränsas på visst sätt.
När det gäller grenar och begrepp måste dock hänsyn tas till förord-
ningarna nr 1612/68 och 1408/71. Detta gäller i och för sig bara i den
utsträckning det behövs för att tillämpa förordningarna, men frågan är
även av mera allmänt intresse. Förordning nr 1408/71 omfattar följande
“grenar av social trygghet“: förmåner vid sjukdom och moderskap, för-
måner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller för-
bättra förvärvsförmågan, förmåner vid ålderdom, förmåner till efter-
levande, förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, döds-
fallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet samt familjeförmåner. För-
ordning 1612/68, som främst gäller likabehandling av anställda EU-med-
borgare, omfattar alla “sociala och skattemässiga förmåner“. I princip
ingår där även trygghetsgrenarna enligt förordning 1408/71.
Skilda länder och författare har olika eller inga definitioner av be-
greppet social trygghet. Ett gemensamt drag kan sägas vara att social
trygghet rör sig om obligatorisk solidaritet i situationer som brukar kallas
sociala risker (social risks).
Regeringen anser det inte vara ändamålsenligt att utifrån enbart strikt
teoretiska eller principiella utgångspunkter definiera vad som skall
krävas för att en viss trygghetsanordning skall utgöra en försäkring eller
var gränserna för området socialförsäkring skall dras. En mer praktisk
metod är enligt vår mening att genom uppräkning i lagstiftningen
bestämma vad som skall hänföras till en social försäkring och vad en
sådan trygghetsanordning skall kallas.
En avgränsning av området för socialförsäkring till det som omfattas
av förordning 1408/71, som avser social trygghet, skulle kunna ge upp-
hov till missuppfattningar. Vissa förmånsformer som traditionellt brukar
anses ingå i svensk socialförsäkring hänförs inte till social trygghet enligt
förordning 1408/71 utan till sociala förmåner enligt förordning 1612/68.
Detta gäller t.ex. ersättning för vård av närstående och underhållsstöd.
Indelning av förmåner i olika grenar i förordning 1408/71 medför vidare
att vissa svenska förmånsformer måste anges inom två eller flera grenar.
Härtill kommer att det inte är regeringens avsikt att ändra rätten till såda-
na förmåner som i dag utges enbart på grundval av bosättning i Sverige.
Vi anser att varken begreppet social trygghet eller de förmånsgrenar som
förekommer i förordning 1408/71 skall vara avgörande för hur svensk
socialförsäkring skall bestämmas i svensk lagstiftning.
Vad gäller urvalet av de förmåner som skall hänföras till socialförsäk-
ringen ligger det nära till hands att utgå från att förmåner som
administreras av Riksförsäkringsverket (RFV),
Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskassorna är
socialförsäkringsförmåner. Vi hänför därför till socialförsäkring de
trygghetssystem som administreras av nämnda myndigheter och som i
dag kallas för försäkring. Emellertid administrerar RFV och försäk-
ringskassorna även vissa bidragssystem. Av praktiska skäl, såsom in-
förande av vissa gemensamma villkor för skilda förmåner, bör även
dessa hänföras till socialförsäkring. Beträffande det statliga personskade-
skyddet enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. gör sig dock några
särskilda aspekter gällande. Skyddet enligt nämnda lagstiftning avser
nämligen enbart vissa särskilda angivna persongrupper, såsom värnplik-
tiga, medverkande i räddningstjänst och intagna i kriminalvårdsanstalt.
Med hänsyn till att dessa förmåner avser enbart personer för vilka det
allmänna har påtagit sig ett särskilt ansvar faller de enligt regeringens
mening inte in under begreppet socialförsäkring, som avser att skydda en
mer generellt angiven personkrets.
Regeringen anser vidare att ersättningen av allmänna medel vid in-
gripanden som avses i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare har
samma karaktär som personskadeersättningen. Även rätten till sjukvård
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ligger utanför socialförsäk-
ringsbegreppet, liksom ersättningar från arbetsgivare enligt sjuklönelagen
(1991:1047) och sjömanslagen (1973:282). Inte heller landstingens
åligganden enligt tandvårdslagen (1985:125) eller lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. bör hänföras till socialför-
säkringen, eftersom dessa förmåner ligger under den landstingskommu-
nala självbestämmanderätten.
En annan fråga är om även förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen
samt utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering skall ingå i socialförsäkringen. Utredningen
har föreslagit att dessa förmåner skall införlivas med socialförsäkringen.
Emellertid är flera remissinstanser kritiska mot en sådan ordning.
Dessa förmåner skiljer sig på olika sätt från dem som traditionellt
hänförs till socialförsäkring. Till en början kan konstateras att arbetslös-
hetsförmånerna inte handläggs av försäkringskassorna utan av arbetslös-
hetskassorna. Någon ändring i detta hänseende är inte avsedd. Däremot
räknas arbetslöshetsförsäkringen in under begreppet social trygghet och
omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71. I det föregående har vi
emellertid konstaterat att varken begreppet social trygghet eller de för-
månsgrenar som förekommer i förordning 1408/71 skall vara avgörande
för vilka förmåner som skall hänföras till svensk socialförsäkring.
Den nya arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen (1997:238) om arbets-
löshetsförsäkring är uppdelad i en grundförsäkring och en inkomstbort-
fallsförsäkring. Enligt grundförsäkringen utgår ett grundbelopp till alla
som uppfyller ett arbetsvillkor, ungefär på samma villkor som tidigare
gällde för kontant arbetsmarknadsstöd. Inkomstbortfallsförsäkringen
innebär att en inkomstbortfallsersättning betalas till dem som också upp-
fyller ett villkor om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Till skillnad
från socialförsäkringen i övrigt är arbetslöshetsförsäkringen till väsent-
liga delar frivillig. Den passar därför mindre väl in i ett obligatoriskt
system. Vidare skiljer sig arbetslöshetsförsäkringen från flertalet andra
förmåner med hänsyn till att den enskilde i vissa fall kan återknyta till
tidigare försäkringsperioder eller grunda sin rätt till ersättning på arbete
som ligger lång tid tillbaka.
Vad gäller utbildningsbidraget föreligger det inte någon rätt till sådant
bidrag, om det inte har beslutats att en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
skall sättas in. Utbildningsbidraget skiljer sig således från övriga för-
måner genom att det inte bygger på någon rättighetslagstiftning.
Regeringen anser att en överföring av arbetslöshetsförsäkringen och
utbildningsbidraget i nuvarande utformning till socialförsäkringen sam-
mantaget inte kommer att ge sådana samordningsvinster som uppväger
nackdelarna med en sådan ändring. Utredningens förslag bör därför inte
genomföras i denna del.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att avgränsningen av begrep-
pet socialförsäkring skall utgå från hur trygghetssystemet administreras.
Till socialförsäkringen bör därför hänföras flertalet trygghetssystem som
administreras av Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och
de allmänna försäkringskassorna.
5.2 Uppdelning av socialförsäkringen i två grenar
Regeringens förslag: Socialförsäkringarna skall delas in i en bosätt-
ningsbaserad försäkring som avser garantibelopp och bidrag respek-
tive en arbetsbaserad försäkring som avser inkomstförluster. Båda för-
säkringarna skall gälla lika för alla som är bosatta respektive arbetar i
Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har antingen till-
styrkt eller inte kommenterat förslaget även om viss kritik förekommer.
Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län anför att
även om det kan förefalla enkelt att dela socialförsäkringen i en bosätt-
ningsbaserad och en arbetsbaserad del, kan förslaget till lagreglering inte
betecknas som lättillgänglig. Statskontoret anser att skillnaderna mellan
försäkringar och bidrag bör förtydligas, varvid försäkringslösningar bör
användas för förmåner vid inkomstbortfall. Man avstyrker att alla hus-
hållstransfereringar behandlas som försäkringar och anser att försäk-
ringsformen bör förbehållas transfereringarna inom den arbetsbaserade
försäkringen.
Skälen för regeringens förslag: En fråga är om den personkrets som
skyddas enligt svensk socialförsäkringslag bör utvidgas till att omfatta
alla som arbetar här i landet, dvs. även medborgare i länder utanför EES.
Därvid har man att ta ställning till om en sådan utvidgning kan ske t.ex.
genom att den tillkommande personkretsen blir berättigad till endast
vissa förmåner. Detta innebär att man måste överväga i vilken utsträck-
ning nuvarande krav på bosättning och på inskrivning i försäkringskassa
i Sverige skall upprätthållas gentemot andra förvärvsarbetande än de som
enligt EG-rätten eller någon socialförsäkringskonvention har rätt till
förmåner som regleras i den svenska lagstiftningen.
Den som förvärvsarbetar i Sverige är i allmänhet också bosatt här. Ett
undantag är utländska medborgare som endast tillfälligt arbetar hos
svenska arbetsgivare. De omfattas i dag av arbetsskadeförsäkringen men
inte av övriga socialförsäkringar. Fråga är om personer som vanligen be-
skattas här och som kan stå utan försäkringsskydd i bosättningslandet på
grund av att de inte har arbete där. Lagen (1991:1047) om sjuklön och
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) gäller i allmänhet
redan för sådana personer. Vidare skall en arbetsgivare betala arbets-
givaravgifter på ersättning till arbetstagare som är försäkrade enligt LAF.
Avgifterna bidrar till finansieringen av bl.a. den allmänna försäkringen.
Om det gäller arbete under minst sex månader, är den enskilde enligt
praxis också obegränsat skattskyldig i Sverige. Denne skall då även be-
tala allmän pensionsavgift. För löner under kortare tider betalas normalt
särskild inkomstskatt. Socialförsäkringarna och andra bidragssystem är
delvis skattefinansierade.
Regeringen anser det vara rimligt att personer som förvärvsarbetar i
Sverige under kortare tid än ett år och som följaktligen inte anses bosatta
här skall kunna få del av det svenska socialförsäkringsskyddet.
En sådan utsträckning av socialförsäkringen skulle innebära en anpass-
ning till vad som i dag gäller i många andra EES-länder och enligt för-
ordning 1408/71. Oavsett vilka huvudsystem för social trygghet som
gäller i de olika länderna är det naturligt att vissa försäkringar är mera
knutna till arbete och inkomster än till bosättning. Å andra sidan måste
rätten till helt bosättningsgrundade förmåner bestå. Det kan heller inte
komma i fråga att öppna hela det sociala bidragssystemet för alla perso-
ner som arbetar här endast under ett par månader. Att i ett sådant fall be-
tala t.ex. bostadsbidrag, assistansersättning och bilstöd kan normalt inte
anses påkallat vid en mer eller mindre temporär vistelse här i landet.
Däremot bör denna grupp kunna komma i åtnjutande av förmåner som
avser att täcka inkomstbortfall.
Regeringen föreslår därför att den svenska socialförsäkringen och an-
slutande bidragssystem skall delas in i två delar. Den ena delen skall
innehålla förmåner som är beroende av förvärvsarbete i Sverige och den
andra förmåner som skall anses grundade på bosättning i Sverige. Bosätt-
ningsdelen skall i princip omfatta ersättningar för olika kostnader och
rena bidrag. Förmåner som ges med garantibelopp skall också räknas dit.
Att inkomstförsäkringar ges i arbetslandet ter sig enligt vår uppfattning
naturligt, i vart fall när det gäller ersättning för kortare tider. Man uppnår
med en sådan ordning även en bättre överensstämmelse mellan social-
försäkringsavgifter och försäkringsförmåner. Lika lämpligt kan det vara
att hänvisa anspråk på ersättning för större kostnader och regelbundna
bidrag för vissa utgifter till bosättningslandet. Sådana ersättningar finan-
sieras ofta med skattemedel och grundprincipen är att man beskattas
främst i det land där man är bosatt.
Förslaget om tudelning av socialförsäkringen innebär ett led i den ren-
odling av försäkringssystemen som för närvarande pågår i Sverige: en
renodling efter olika orsaker till behovet av förmåner. Införandet av en
särskild försäkring som skall gälla vid arbete här i landet kommer vidare
att förenkla och underlätta försäkringskassornas handläggning av försäk-
ringsärenden enligt förordning (EEG) nr 1408/71, som generellt utgår
från en försäkrads arbete när den tillämpliga nationella lagstiftningen
skall bestämmas.
Om man vill beskriva den föreslagna tudelningen som en lagvalsfråga,
kan man tala om två samtidigt tillämpliga lagstiftningar: lex loci laboris
(arbetslandets) resp. lex loci domicilii (bosättningslandets). För de båda
huvudgrenarna av socialförsäkringen skall gälla vissa skilda villkor, men
inom varje gren skall enhetligheten vara så stor som möjligt. Där bör
t.ex. inte medborgarskapet ha någon betydelse, om det inte gäller
tillämpning av något internationellt avtal. Det bör därför inte längre
finnas särregler för svenska medborgare i lagstiftningen. Om sådana
regler behålls, skulle de ändå i vissa situationer få tillämpas lika för
medborgare från en rad andra länder i Europa, Afrika och Mellanöstern,
vilka har internationella avtal med EU om s.k. likabehandling.
Bestämmelser om likabehandling återfinns även i våra bilaterala
socialförsäkringskonventioner.
Även om vårt förslag medför en större enhetlighet inom socialförsäk-
ringen kommer det nödvändigtvis att fortfarande finnas två persongrup-
per för vilka särskilda regler kan gälla inom varje gren av försäkringen:
dels EES-medborgare och likställda som kan åberopa förordning 1408/71
eller vissa liknade regler, dels medborgare som omfattas av någon bila-
teral socialförsäkringskonvention. Det står inte ett land fritt att bestämma
vad som helst i den nationella lagstiftningen, om det t.ex. kan uppfattas
som diskriminering mot medborgare i de länderna. Detta utgör också ett
tungt vägande skäl för att den nya arbetsbaserade försäkringen skall gälla
lika för alla som arbetar i Sverige.
Den nya ordningen med en arbetsbaserad gren av socialförsäkringen
kommer i allmänhet inte att innebära några större förändringar för dem
som både bor och arbetar i Sverige.
5.3 Enhetliga försäkringsvillkor
Regeringens bedömning: Med försäkrad bör avses den som ingår i
den personkrets som skyddas av de olika trygghetssystem som ingår i
socialförsäkringen.
Regeringens förslag: Endast ett försäkringsvillkor skall gälla för
var och en av de två försäkringsgrenarna: bosättning i Sverige
respektive arbete i Sverige. Varken inskrivning hos försäkringskassan
eller svenskt medborgarskap skall längre vara något
försäkringsvillkor.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Emellertid föreslår utredningen även väntetider och nedre in-
komstgränser.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
förslaget. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län
anser att resultatet av översynen är tämligen begränsat när det gäller att
uppnå enhetliga regler.
Skälen för regeringens förslag: Syftet med översynen av begreppet
försäkrad inom socialförsäkringen är att åstadkomma mer enhetliga för-
säkringsvillkor för likartade förmåner. Målsättningen är att det för varje
förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätt till förmånen.
En enhetlig användning av begreppet försäkrad inom socialförsäkringens
olika förmåner kommer att underlätta handläggningen av enskilda försäk-
ringsärenden.
Tidigare (avsnitt 5.1) har konstaterats att det inte är ändamålsenligt att
definiera socialförsäkringsbegreppet utifrån strikt teoretiska eller princi-
piella utgångspunkter. I stället bör socialförsäkringen definieras utifrån
ett pragmatiskt synsätt. Vid urvalet av de förmåner eller trygghetssystem
som bör hänföras till socialförsäkringen har vi utgått från hur dessa ad-
ministreras. Flertalet av de trygghetssystem som administreras av Riks-
försäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäk-
ringskassorna hänförs därför till socialförsäkringen.
Termen försäkrad förekommer bara i en del av de författningar som
reglerar de förmåner som hänförs till socialförsäkringen, främst i AFL,
LAF och lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP).
Däremot används inte begreppet försäkrad i t.ex. lagen (1998:702) om
garantipension, lagen (1998:703) om handikappersättning och vård-
bidrag, lagen (1996:1030) om underhållsstöd och lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag. I de författningar som inte använder begreppet för-
säkrad förekommer formuleringar såsom “den som ...“, ibland med till-
lägg av krav på försäkring enligt AFL. Senare i texterna anges den för-
månsberättigade som t.ex. sökande, ersättningsberättigad, pensionär, pen-
sionsberättigad, bidragsberättigad, barn, handikappad, funktionshindrad,
vårdare och stödtagare. Regeringen anser det inte meningsfullt att i detta
sammanhang införa nya benämningar i dessa hänseenden. Vi anser det
väsentliga vara att bestämma ett begrepp som kan användas för att be-
teckna den som generellt omfattas av bestämmelserna i de författningar
som reglerar de förmåner vi hänför till socialförsäkringen. I fortsättning-
en används uttrycket försäkrad i en sådan mera allmän betydelse om den
som ingår i den skyddade personkretsen. Även uttrycket försäkring
använder vi som en samlande term.
Som tidigare redovisats föreslås att socialförsäkringen skall delas i två
delar: en del med förmåner som grundas på bosättning i Sverige och en
del med förmåner som grundas på förvärvsarbete i Sverige. Regeringens
förslag innebär således att bara ett grundläggande försäkringsvillkor skall
gälla för respektive huvudgren, nämligen bosättning i Sverige respektive
arbete i Sverige.
Försäkrad enligt AFL är i dag den som är svensk medborgare eller bo-
satt i Sverige. Dessa villkor kombineras på olika sätt med krav på bosätt-
ning, inskrivning i försäkringskassa, svenskt medborgarskap och in-
komster. Sådana kombinationer förekommer även i andra lagar som an-
sluter till AFL. Någon gång förekommer även krav på folkbokföring. I
ett par fall utanför AFL saknas grundläggande villkor. Vidare förekom-
mer i något fall bara en föreskrift om att bidraget utges av den försäk-
ringskassa där den enskilde är inskriven. Försäkrad enligt LAF är den
som arbetar i Sverige. Det har med andra ord under åren växt fram ett
mycket komplext regelsystem genom vilket den skyddade personkretsen
avgränsas för respektive förmån. Detta har gjort socialförsäkringen svår
att överblicka och förstå. Med nu framlagt förslag kommer dessa kombi-
nationer av olika grundvillkor att försvinna.
Regeringen föreslår också att begreppet inskrivning hos försäkrings-
kassa skall utmönstras som försäkringsvillkor. Som närmare redovisas i
avsnitt 11.1 har inskrivningen numera spelat ut sin roll. Med en försäk-
ring som delas i en arbetsbaserad och en bosättningsbaserad gren skulle
en ordning med in- och utskrivning av alla som förvärvsarbetar endast
temporärt i Sverige bli i det närmaste ohanterlig. Vi föreslår därför i
princip att man övergår från en total registrering av försäkrade till en
registrering av försäkringsfall. För dem som är bosatta i Sverige blir det
ingen större skillnad. Övriga försäkrade behöver däremot registreras bara
i den mån det behövs för att tillgodoräkna förmåner eller betala ut ersätt-
ningar.
Den som både är bosatt och har arbete i Sverige kommer att vara för-
säkrad för såväl bosättnings- som arbetsbaserade förmåner. För en sådan
person kommer det i allmänhet inte att bli några större förändringar i
socialförsäkringsskyddet.
Vidare kommer det, som tidigare konstaterats, fortfarande att finnas
två persongrupper för vilka särskilda regler kan gälla inom varje
försäkringsgren: dels EES-medborgare och likställda som kan åberopa
förordning (EEG) nr 1408/71 eller liknade regler, dels medborgare som
omfattas av någon bilateral socialförsäkringskonvention. Beträffande de
fall i vilka endast svensk lag är tillämplig anser regeringen att
försäkringen bör gälla lika för alla som är bosatta eller arbetar i Sverige.
Vi föreslår därför att det i svensk lagstiftning om socialförsäkring inte
längre skall finnas särregler för svenska medborgare. Vårt förslag
innebär främst att svenska medborgare inte längre skall vara generellt
försäkrade för inkomstgrundad ålderspension på grund av sitt
medborgarskap, dvs. oberoende av såväl bosättnings- som
arbetsförhållanden. Vidare innebär det att alla och inte som i dag enbart
svenska medborgare kan få uppbära s.k. ATP-grundad folkpension även
om de bosätter sig utomlands.
Enligt nuvarande lagstiftning är det endast svenska medborgare som
kan få folkpension utbetald under bosättning utanför Sverige. Det gäller
den s.k. ATP-grundade folkpensionen, som tjänas in med 1/30 för varje
år någon tillgodoräknas ATP-poäng. Likabehandling på socialförsäk-
ringsområdet är emellertid en allmänt accepterad internationell målsätt-
ning, som också manifesterats i många internationella konventioner.
Dessutom kan Sverige inte upprätthålla lagstiftningens särregler för ut-
ländska medborgare i förhållande till medborgare i EES-länder eller kon-
ventionsländer.
Även med hänsyn till det reformerade ålderspensionssystemet finns det
skäl att avskaffa särreglerna. I det reformerade pensionssystemet kommer
en exportabel pension att tjänas in baserad på hela inkomsten, dvs. även
på det första prisbasbeloppet som enligt hittillsvarande lagstiftning i
stället ger rätt till folkpension. Enligt de reformerade reglerna för ålders-
pension kommer intjänad pensionsrätt för personer födda åren 1938-1953
att räknas om på sådant sätt att den intjänade rätten till folkpension i
praktiken omvandlas till en rätt för alla oavsett medborgarskap till fullt
exportabel inkomstgrundad pension. Ett bibehållande av särbehandlingen
av utländska medborgare vad gäller rätten till ATP-grundad folkpension
skulle således även bli åldersdiskriminerande genom att särbehandlingen
endast skulle gälla utländska medborgare födda före år 1938.
Regeringen anser det dessutom mer ändamålsenligt att låta svensk
socialförsäkring omfatta dem som har en faktisk anknytning till Sverige,
såsom bosättning eller arbete, än dem som har endast en formell anknyt-
ning, såsom medborgarskap.
Utredningen har föreslagit regler om väntetid för såväl bosättnings-
baserade som arbetsbaserade förmåner. Vad gäller den arbetsbaserade
försäkringen föreslår utredningen en väntetid om fyra veckor under
vilken förmåner inte skall utges. Enligt utredningen skulle denna väntetid
tillämpas endast i samband med att den arbetsbaserade försäkringen
börjar gälla. Som närmare utvecklas i avsnitt 7.6 anser regeringen
emellertid att det inte skall införas någon väntetid för den arbetsbaserade
försäkringen. Beträffande den bosättningsbaserade försäkringen föreslår
utredningen att det, med vissa undantag, skall gälla en väntetid om sex
månader under vilka förmåner inte skall utges i samband med att den för-
säkringen börjar gälla. Som närmare utvecklas i avsnitt 6.4.1 anser rege-
ringen att några särskilda väntetider inte heller skall införas för den bo-
sättningsbaserade försäkringen. Härigenom uppnås ett enklare regelsys-
tem och mer enhetliga villkor kommer att gälla för rätt till utbetalning av
förmåner. Möjligheten att få förmåner kommer dessutom att bättre sam-
manfalla med försäkringstiden.
I likhet med utredningen anser regeringen att det bör införas gemen-
samma bestämmelser om utgivande av förmåner för tid då någon vistas
utomlands. Den frågan behandlas nedan i avsnitt 10. För vissa förmåner,
såsom t.ex. föräldrapenning över garantinivån och bosättningsbaserade
pensionsförmåner, föreslår vi att det liksom i dag skall finnas särskilda
kvalifikationsregler beträffande vistelse och arbete i Sverige. Detta ut-
vecklas närmare i avsnitten 6 och 7.
5.4 En ny gemensam lag
Regeringens förslag: Grunderna för det tudelade försäkringssystemet
skall regleras i en ny lag, socialförsäkringslagen, som skall innehålla
vissa gemensamma bestämmelser för de olika förmånerna. I denna lag
skall det finnas bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige,
omfattningen av de två försäkringsgrenarna, försäkringstider, utgivan-
de av ersättning utomlands samt anmälan och handläggning av ären-
den.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget att reglera vissa gemensamma frågor
för de olika förmånerna inom socialförsäkringarna i en gemensam lag
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några få
instanser framför kritik i denna del. Hovrätten över Skåne och Blekinge
anser det vara ett framsteg att samla vissa basregler i en gemensam lag,
vilken kan ses som en ansats till en socialförsäkringsbalk. Kammarrätten
i Stockholm och länsrätterna i Stockholms resp. Skåne län ifrågasätter
om det är motiverat att bryta ut vissa frågor och reglera dem i en särskild
lag. Kammarrätten anför att den föreslagna lagen innehåller omfattande
undantag och förbehåll för vissa förmåner och anser det svårt att tillgodo-
göra sig innehållet i den föreslagna lagen. Länsrätten i Stockholms län
anför samma synpunkter samt tillägger att systemförändringar med ram-
lagar ofta ger problem, eftersom lagstiftaren inte kan förutse alla undan-
tagssituationer i den praktiska tillämpningen. Länsrätten i Skåne län för-
ordar att bestämmelserna snarare återfinns i de olika förmånslagarna än i
en särskild lag och anser att en ökad integrering av socialförsäkringsför-
fattningarna kan utgå från AFL. Riksrevisionsverket anser att förslaget
medför en högst väsentlig förbättring med avseende på transparens i ak-
tuellt lagstiftningskomplex och tillstyrker en socialförsäkringslag med
principiell utformning enligt förslaget. Riksförsäkringsverket anser det
värdefullt med en lag i vilken övergripande och gemensamma regler för
socialförsäkringen kan samlas och anför att den föreslagna lagen vid
ikraftträdandet bör innehålla de gemensamma bestämmelser som finns i
AFL. Enligt verket kan en sådan gemensam lag vara ett första steg mot
en successiv samordning i en socialförsäkringsbalk. Även Riksskatte-
verket anser det välmotiverat att de grundläggande villkoren regleras i en
särskild lag. Statskontoret anser att reformarbetet redan från början bör
inriktas på den av utredningen antydda utvecklingen av en socialförsäk-
ringsbalk. Försäkringskasseförbundet och Stockholms läns allmänna för-
säkringskassa tillstyrker förslaget att införa en gemensam socialförsäk-
ringslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) ser positivt på idén att tyd-
liggöra reglerna för de olika förmånerna och att sträva efter samstämmig-
het i fråga om begreppsdefinitioner.
Skälen för regeringens förslag: Med åren har det växt fram en
komplexitet som gjort att socialförsäkringen har blivit svår att överblicka
och förstå. Syftet med våra förslag att skapa mer enhetliga försäkrings-
villkor är att det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som
gäller och att reglerna skall ges en tydlig utformning.
Regeringen har i det föregående föreslagit att socialförsäkringarna i
princip skall delas i två huvudgrenar: en för garantibelopp och bidrag
samt en för inkomstförlust. Olika regler skall gälla för varje gren, men
inom respektive gren skall reglerna vara så enhetliga som möjligt. Den
ena försäkringen grundas på bosättning i Sverige, den andra på arbete i
Sverige. Den arbetsbaserade försäkringen kräver enligt vår mening att
regler om vad som skall räknas som arbete i Sverige införs för hela den
försäkringsgrenen. Bestämmelser av sådan karaktär finns i lagvals-
reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 men i svensk lagstiftning enbart i
LAF. Vidare behövs regler om när försäkringen börjar respektive upphör
att gälla. Vi föreslår också nya regler om förmåner för tid då någon vistas
utomlands samt nya regler om vilken försäkringskassa som skall besluta i
ärenden.
Även den bosättningsbaserade försäkringen bör kompletteras och
justeras såvitt gäller personkretsen. Sammantaget med den
arbetsbaserade försäkringen är det fråga om ganska omfattande lagänd-
ringar. Även om man avstod från vissa ändringar torde det vara uteslutet
att ta in alla nödvändiga regler i varje försäkringslag som gäller i dag.
Det kunde visserligen ligga ett värde i att ha alla regler om en viss
förmånsform i en och samma lag. I flertalet av de berörda lagarna finns
emellertid flera olika hänvisningar till lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL), både när det gäller försäkringsvillkoren och
beträffande administrativa föreskrifter. De först nämnda hänvisningarna
borde man försöka slopa, men de senare måste rimligen behållas. Således
skulle ingen lag utom AFL kunna vara heltäckande.
De nya reglerna låter sig dock inte utan vidare inplaceras i AFL. Det
skulle visserligen kunna göras men de nya reglerna är ganska omfattande
och ger uttryck för ett annat system än det som AFL bygger på. Härtill
kommer att ålderspensionsbestämmelserna har brutits ut från AFL i
samband med reformeringen av ålderspensionssystemet. Det reform-
arbete som för närvarande pågår beträffande andra socialförsäkringsför-
måner kan medföra att ytterligare förmåner kommer att brytas ut ur AFL.
Av bl.a. de skäl som nu anförts föreslår regeringen att de nya bestäm-
melserna tas in i en ny gemensam lag för socialförsäkringen, socialför-
säkringslagen (SofL). Denna bör innehålla inledande bestämmelser om
det nya systemet för indelning och författningsreglering av försäkringen
samt regler om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen av de båda
försäkringsgrenarna, inträde och utträde, utgivande av ersättning utom-
lands samt anmälan och beslut hos försäkringskassorna. I AFL och andra
lagar införs hänvisningar till den nya socialförsäkringslagen. De ersätter i
åtskilliga fall redan förekommande hänvisningar till AFL.
Med den överskådlighet som uppnås genom den nya socialförsäk-
ringslagen underlättas de tillämpande organens verksamhet, bl.a. när det
gäller att lämna information till allmänheten. De försäkrade kan också
själva få en bättre överblick.
Försäkringssystemet kommer också att hållas samman genom att det i
en lag dels anges vilka förmåner som ingår i socialförsäkringen, dels
finns gemensamma föreskrifter om avgränsningen av den skyddade per-
sonkretsen. Med en sådan uppbyggnad underlättas en helhetssyn på
socialförsäkringen, vilket kommer att motverka en framväxt av ett splitt-
rat försäkringssystem med förmåner som riskerar att överlappa varandra.
Vidare underlättas framtida reformer med hänsyn till att den skyddade
personkretsen för förmånerna definieras i en gemensam lag.
6 Den bosättningsbaserade försäkringen
6.1 Försäkringsvillkor och bosättningsbegreppet
Regeringens förslag: Det grundläggande villkoret för att en person
skall tillhöra den krets som omfattas av grundskyddet inom socialför-
säkringen, främst förmåner som utges med garantibelopp och bidrag,
skall vara att han eller hon anses bosatt i Sverige. Varken svenskt
medborgarskap eller inskrivning hos allmän försäkringskassa skall
längre vara något villkor för att tillhöra personkretsen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringen med anslutande
bidragssystem skall, som har utvecklats i de allmänna övervägandena,
delas in i två delar. Utgångspunkten är därvid att till den ena delen hän-
förs förmåner som är beroende av att den enskilde har förvärvsarbete.
Den delen behandlas i avsnitt 7 om försäkring vid arbete i Sverige. Till
den andra delen, dvs. de nu aktuella bosättningsbaserade förmånerna,
hänförs sådana förmåner som utgör bidrag. Förmåner som ges med
garantibelopp, t.ex. föräldrapenning i vissa fall, skall också räknas dit.
Gemensamt för dessa förmåner kan sägas vara att de utgör ett grund-
skydd. Även den som inte har förvärvsarbete skall naturligtvis omfattas
av detta grundskydd. Det faller sig mot denna bakgrund naturligt och
mest praktiskt med den ordningen att dessa förmåner skall utges av det
land där den enskilde är bosatt. I åtskilliga fall saknar denne anknytning
till något annat land. Med hänsyn till den allt mer ökade internatio-
naliseringen och för att uppnå enhetlig användning av begreppet för-
säkrad skall svenskt medborgarskap inte vara något villkor för att tillhöra
den skyddade personkretsen. Skälen härför har vi utvecklat närmare i
avsnitt 5.3. Beträffande de bosättningsbaserade förmånerna skall således
bosättning här i landet vara det grundläggande villkoret för att den
enskilde skall vara försäkrad, dvs. ingå i den skyddade personkretsen.
Regeringen vill betona att avsikten inte är att ändra rätten till de förmåner
som enligt nuvarande ordning utges enbart på grundval av bosättning i
Sverige.
För att en person i det enskilda fallet verkligen skall erhålla en förmån
är det naturligtvis inte tillräckligt att han eller hon ingår i den skyddade
personkretsen. Det måste dessutom föreligga någon omständighet som
framkallar försäkringsfallet eller utbetalning av det aktuella bidraget.
Vilka omständigheter som ger denna effekt växlar mellan olika förmåner
beroende på vad respektive förmån är avsedd att skydda mot eller ge
trygghet för.
6.2 Bosättningsbegreppet
Regeringens förslag: Inom socialförsäkringen skall även fortsätt-
ningsvis i princip samma bosättningsbegrepp användas som inom
folkbokföringen. Det är försäkringskassan som skall bedöma om den
enskilde med avseende på socialförsäkringen skall anses bosatt här i
landet. Ett enhetligt bosättningsbegrepp skall gälla för samtliga bo-
sättningsbaserade förmåner inom socialförsäkringen. Den som
kommer till Sverige anses bosatt här, om det kan antas att vistelsen
här kommer att överstiga ett år. En i Sverige bosatt person som
lämnar landet anses fortfarande bosatt här, om utlandsvistelsen kan
antas vara längst ett år.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
förslaget. Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men anför att det
även fortsättningsvis kommer att finnas skillnader mellan folkbokfö-
ringens och socialförsäkringens bosättningsbegrepp. Även Riksskatte-
verket tillstyrker förslaget men tillägger att lagförslaget behöver justeras
för att helt ansluta till folkbokföringen i de fall när en person flyttar till
Sverige för att stanna precis ett år eller flyttar från Sverige för att stanna
utomlands i precis ett år. Stockholms läns allmänna försäkringskassa
anför att det i tveksamma fall ankommer på den enskilde att förete sådan
utredning att kassan har fog för ett visst antagande om vistelsens längd,
vilket kommer att innebära ökat utredningsarbete. Föreningen för
svenskar i världen vänder sig mot att det tillämpas olika bosättningsbe-
grepp för medborgares skattskyldighet respektive sociala rättigheter.
Bakgrund: Ett villkor för att en person skall tillhöra den skyddade
personkretsen är för flertalet förmåner att han eller hon anses bosatt här i
landet. Bosättningskravet utgör ett reellt försäkringsvillkor som ibland
uttrycks på ett indirekt sätt. Den enskilde skall t.ex. vara inskriven hos
försäkringskassan, vilket förutsätter att det anses föreligga svensk bosätt-
ning. Svensk socialförsäkring kan till sin karaktär därför sägas vara
bosättningsbaserad. Det förhållandet att den enskilde anses bosatt här i
landet innebär att det finns sådan anknytning hit att han eller hon enligt
nationell rätt omfattas av socialförsäkringen.
Grundläggande bestämmelser om bosättning finns i folkbokförings-
lagen (1991:481, FBL). Men bosättningsbestämmelser förekommer
också i andra författningar. Bosättningsbegreppet inom skatterätten
avviker från folkbokföringens. För socialförsäkringens vidkommande
finns särskilda bosättningsbestämmelser i främst 1 kap 3 – 5 §§ AFL.
Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen ansluter väsentligen till
det inom folkbokföringen.
Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som
utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Enligt 1 kap. 3 §
första stycket andra meningen AFL anses en försäkrad som lämnar
Sverige fortfarande bosatt här, om utlandsvistelsen avses vara längst ett
år.
Bestämmelser om bosättning finns också i Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1998:11) om inskrivning och avregistrering hos
allmän försäkringskassa. Enligt 2 § föreskrifterna anses en person bosatt
i Sverige, om han har sitt egentliga hemvist här eller om han kommer hit
med avsikt att vistas här stadigvarande. Detsamma gäller den som avser
att vistas här mer än ett år för förvärvsarbete eller studier, dennes med-
följande make – eller därmed likställd – och barn under 18 år. Det före-
kommer således ett intentionsvillkor såväl vid inflyttning till Sverige som
vistelse utomlands. För att en person skall anses bosatt här krävs vissa
avsikter beträffande vistelsen.
Enligt föreskrifterna anses den som har rätt till förmåner enligt svensk
lagstiftning med stöd av förordning (EEG) nr 1408/71 och medföljande
familjemedlem bosatta här i landet så länge det föreligger rätt till sådana
förmåner även om villkoren för bosättning inte är uppfyllda enligt huvud-
regeln. Den som har rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning med stöd
av förordning nr 1408/71 skall inskrivas hos försäkringskassan från och
med den dag han börjar arbeta här. Även dennes medföljande familje-
medlemmar skall skrivas in.
I övrigt är prövningen av bosättningsfrågan beroende av att uppe-
hållstillstånd har beviljats. En utlänning som vistas i Sverige mer än tre
månader skall enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529, UtlL) ha
uppehållstillstånd, om inte utlänningen är medborgare i ett annat nordiskt
land. För att den som behöver uppehållstillstånd skall kunna skrivas in
hos en försäkringskassa krävs permanent uppehållstillstånd eller uppe-
hållstillstånd för minst ett år eller ett tillstånd som eljest kan ligga till
grund för folkbokföring.
En sjöman som är medborgare i ett EU/EES-land och anställd på
svenskt handelsfartyg eller på utländskt handelsfartyg som obemannat
hyrs av svensk redare anses bosatt i Sverige även om han eller hon inte
uppfyller kraven på mer än ett års vistelse. En sådan sjöman har rätt till
samma förmåner som den som är inskriven. Utländska sjömän på
svenska handelsfartyg som inte omfattas av förordning nr 1408/71 eller
en konvention har rätt endast till intjänande av ATP och inkomstgrundad
ålderspension samt förmåner från arbetsskadeförsäkringen.
En försäkrad kan avregistreras med retroaktiv verkan, t.ex. om försäk-
ringskassan i efterhand får kännedom om att en försäkrad har lämnat
landet för längre tid än ett år. Därvid sker avregistrering från och med
dagen efter avresan.
Beträffande allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och underhållsstöd
tillämpas vid utlandsvistelse i stället för ovannämnda ettårsfrist en sex-
månadersfrist för att bosättning i Sverige skall anses upphöra.
Skälen för regeringens förslag: För att en person skall omfattas av
svensk socialförsäkring krävs enligt gällande nationell rätt normalt att
den enskilde anses vara bosatt här i landet. I svensk rätt finns olika bo-
sättningsbegrepp vid folkbokföringen och vid inkomstbeskattningen.
Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen har störst likheter med det
inom folkbokföringen.
Socialförsäkringssystemet föreslås reformeras i syfte att uppnå mer en-
hetliga villkor för när en person skall omfattas av det skydd som de olika
socialförsäkringsförmånerna utgör. I de allmänna övervägandena har
vidare konstaterats att inskrivning hos försäkringskassan inte skall vara
någon förutsättning för rätt till en förmån. Inte heller är avsikten att ändra
rätten till de förmåner som idag utges enbart på grundval av bosättning i
Sverige.
På de skäl som anförts under allmänna överväganden bör förmånerna
inom svensk socialförsäkring delas in i två kategorier: bosättningsbase-
rade respektive arbetsbaserade förmåner. Bosättning i Sverige skall även
framdeles vara ett grundläggande villkor för åtskilliga förmåner inom
socialförsäkringen. Det finns därför anledning att beröra de förutsätt-
ningar under vilka en person med avseende på socialförsäkringen skall
anses bosatt här i landet.
Under årens lopp har ifrågasatts om det inte borde finnas ett starkare
samband mellan skattskyldighet i Sverige och rätt till sociala förmåner.
Vid införandet av nuvarande sexmånadersregel för barnbidragen, vilka
finansieras med skattemedel, anfördes bl.a. att det fanns en sexmånaders-
regel inom beskattningen av förvärvsinkomster och att det därför var
logiskt att den tid under vilken en person var skattskyldig sammanföll
med den tid för vilken det förelåg rätt till barnbidrag. Ett starkare
samband mellan skattskyldighet och rätt till förmåner skulle kunna upp-
nås, om den skyddade personkretsen avgränsas så att den i ökad utsträck-
ning sammanfaller med gruppen skattskyldiga i Sverige. Den skyddade
personkretsen skulle därvid utgöras av personer som i vid mening är
skyldiga att bidra till finansieringen av socialförsäkringen, som delvis
bekostas med skattemedel.
Det skatterättsliga bosättningsbegreppet är vidare än det inom social-
försäkringen. Som exempel kan nämnas att en person inte behöver ha
bostad i Sverige för att anses skatterättsligt bosatt här. Det kan vara till-
räckligt att han eller hon har stora personliga eller ekonomiska intressen
här för att anses skatterättsligt bosatt i landet. Det skatterättsliga bosätt-
ningsbegreppet har utformats bl.a. för att motverka att personer undgår
beskattning till följd av skenbosättning.
Vidare är det skatterättsliga bosättningsbegreppet avsett att läggas till
grund för bedömning av om en person skall vara skattskyldig i Sverige.
Det skall tillgodose helt andra intressen och behov än dem som gör sig
gällande inom socialförsäkringen. Enligt den s.k. femårsregeln inom
skatterätten kan en person anses bosatt här långt efter det att han eller
hon lämnat landet. Den som vistas utomlands en längre tid omfattas
emellertid vanligen av ett annat lands system för social trygghet. Det
saknas därför i allmänhet skäl att låta en person omfattas av svensk
socialförsäkring under en längre tids utlandsvistelse, om det inte finns
sådan kvalificerad anknytning hit som bosättning eller förvärvsarbete här
i landet. Internationellt är det för övrigt anknytningsmomenten bosättning
eller förvärvsarbete som normalt styr den enskildes
försäkringstillhörighet. Det finns enligt regeringens mening inte något
allmänt behov av att inom socialförsäkringen använda ett generellt
bosättningsbegrepp som inkluderar personer som vistas utomlands under
flera år.
Bosättning i Sverige utgör sedan länge en vedertagen grund för att in-
lemmas i det svenska trygghetssystemet. De som är bosatta i Sverige
omfattas vanligen inte av något system för social trygghet utomlands.
Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen skall naturligtvis utformas
på ett sådant sätt att det omfattar endast de situationer i vilka de enskilda
har sådan anknytning till Sverige att det motiverar tillhörighet till svensk
socialförsäkring. I skatterättslig mening kan en person anses bosatt här
även om han eller hon inte har sådan anknytning till Sverige som kan
anses motivera att denne skall omfattas av den bosättningsbaserade för-
säkringen.
Försäkringskassan skall besluta om en person har rätt till förmåner från
socialförsäkringen. I den mån bosättning i Sverige är ett villkor för sådan
rätt, bör det därför vara försäkringskassan som prövar om den enskilde
med avseende på socialförsäkringen skall anses bosatt här. Används mot-
svarande bosättningsbegrepp som det skatterättsliga inom socialförsäk-
ringen medför det risk för att de två myndigheterna kan komma att till-
lämpa samma kriterier på olika sätt. En sådan ordning är inte önskvärd.
Olikheterna i tolkning beror på att de handläggande myndigheterna är
inriktade på olika aspekter av bosättningsfrågan.
Mot bakgrund av det anförda är det enligt regeringens uppfattning inte
lämpligt att med avseende på socialförsäkringen bedöma bosättningen
efter skatterättsliga principer. De bosättningsbaserade förmånerna skall
tillkomma främst dem som regelmässigt vistas här i landet.
För att uppnå ett regelsystem som är lätt att tillämpa bör utgångs-
punkten vara att begreppet bosatt i största möjliga utsträckning används i
dess betydelse enligt normalt språkbruk. Användningen av bosättnings-
begreppet bör i möjligaste mån därför återspegla de faktiska förhållan-
dena. Den enskildes normala vistelseort bör därför tillmätas avgörande
betydelse för var han eller hon skall anses bosatt. En person skall anses
vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i
landet, vilket är i överensstämmelse med vad som gäller enligt FBL.
Avgörande för var någon har sitt egentliga hemvist bör liksom hittills
vara den s.k. dygnsviloprincipen.
Personer som kommer till Sverige
För den som kommer till Sverige under sådana förhållanden att han eller
hon kommer att vara bosatt här uppkommer frågan om vid vilken tid-
punkt han eller hon skall anses bli bosatt här i landet. Under förutsättning
att övriga omständigheter för bosättning här i landet är uppfyllda, kan
den enskilde anses bosatt här antingen genast vid tidpunkten för ankoms-
ten hit eller först efter det att han eller hon har vistats här en viss tid.
Enligt 3 § FBL skall den som kommer till Sverige folkbokföras, om
det kan antas att han kommer att ha sin dygnsvila här under minst ett år.
Svensk bosättning anses i ett sådant fall således uppkomma redan vid
ankomsten hit. När det gäller socialförsäkringen skall enligt RFFS
1998:11 en person som kommer hit anses bosatt här, om han har för av-
sikt att vistas här stadigvarande. Detsamma gäller den som har för avsikt
att vistas här under en begränsad tid, om anledning till vistelsen är för-
värvsarbete eller studier och vistelsen är avsedd att vara mer än ett år.
En person kan enligt gällande rätt således anses vara bosatt här i såväl
folkbokföringens som socialförsäkringens mening redan vid tidpunkten
för inresan. Enligt föreskrifterna i RFFS 1998:11 tillmäts den enskildes
avsikter angående vistelsen här betydelse, dvs. det uppställs ett in-
tentionsvillkor för att den enskilde skall anses bosatt här med avseende
på socialförsäkringen. Bedömningen av någons faktiska avsikt blir i
praktiken emellertid ofta osäker. En annan utformning av bosättningsbe-
grepp med intentionsvillkor förekommer i 3 § lagen (1996:1030) om
underhållsstöd. En förutsättning för rätt till sådant stöd är att den s.k.
boföräldern är bosatt i Sverige. Är ett barn inte svensk medborgare krävs
dessutom att boföräldern eller barnet har vistats här i landet sedan minst
sex månader. Ett barn som lämnar Sverige anses enligt den lagen fort-
farande bosatt här, om den som begär underhållsstöd eller som stöd be-
talas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex måna-
der.
Övervägande skäl talar för att bosättning här även framdeles skall
kunna anses föreligga redan från ankomsten hit. Bedömningen i bosätt-
ningsfrågan måste därför bygga på en prognos över vistelsetiden här i
landet.
En annan fråga är om det av den som kommer till Sverige bör krävas
att han eller hon visar att vistelsen är avsedd att vara viss minsta tid för
att vederbörande skall anses bosatt här. En sådan ordning innebär en viss
uppstramning genom att det klargörs att enbart ett påstående om en vis-
telse inte behöver vara tillräckligt. Å andra sidan kan beviskravet när det
gäller avsikt inte sättas särskilt högt. Regeringen anser det vara mer
ändamålsenligt att välja en lösning efter mönster från folkbokföringen.
Det innebär att den som kommer till Sverige skall anses vara bosatt, om
det kan antas att vistelsen här kommer att få viss varaktighet. I tvek-
samma fall, dvs. när försäkringskassan finner skäl att ifrågasätta den en-
skildes uppgifter, ankommer det på honom eller henne att förete sådan
utredning att försäkringskassan har fog för visst antagande om vistelsens
längd.
Riksskatteverket har anfört att lagförslaget behöver justeras för att helt
ansluta till folkbokföringen när en person kommer till Sverige för att
stanna precis ett år eller lämnar landet för att stanna utomlands i precis
ett år.
Enligt den nuvarande ettårsregeln inom socialförsäkringen anses under
vissa omständigheter den enskilde vara bosatt här, om vistelsen är avsedd
att vara mer än ett år. Däremot skall folkbokföring ske av den som efter
inflyttning kan antas komma att regelmässigt tillbringa dygnsvilan i
landet under minst ett år. Avses vistelsen här vara tidsbegränsad, skall
enligt författningskommentaren till 3 § FBL folkbokföring ske när vistel-
sen avses uppgå till minst ett år.
Frågan är om det socialförsäkringsrättsliga bosättningsbegreppet skall
anpassas helt till folkbokföringen på så sätt att tidsgränsen för dem som
kommer till Sverige ändras från mer än ett år till minst ett år. För att ta
ställning till detta finns det anledning att något beröra skälen bakom nu-
varande tidsgränser i AFL och LAF. Enligt ettårsregeln i 1 kap. 3 § AFL
skall en försäkrad som lämnar Sverige anses vara bosatt här, om utlands-
vistelsen är avsedd att vara längst ett år. I motiven anfördes (prop.
1981/82:199 s. 17) att vid bestämmande av tidsgränsen borde hänsyn tas
till att avtal om utlandstjänstgöring ofta gäller en tidsperiod av ett år,
varför det borde föreskrivas att en försäkrad som lämnar Sverige fort-
farande skall anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år. Vidare var avsikten att ettårsregeln för dem som lämnar
landet skulle tillämpas också inom arbetsskadeförsäkringen. Det före-
skrevs därför i 1 kap. 1 § första stycket LAF att den som förvärvsarbetar i
verksamhet här i riket skall vara försäkrad för arbetsskada. Avsikten var
att i analogi med AFL skulle skyddet enligt LAF bestå för den som av
arbetsgivaren sänds ut för tillfälligt arbete för arbetsgivarens räkning i
utlandet, förutsatt att utsändningstiden var högst ett år.
Inom arbetsskadeförsäkringen tillämpades enligt dåvarande praxis dels
en ettårsregel för dem som lämnar Sverige, dels en s.k. omvänd ettårs-
regel för dem som kommer hit. Den senare regeln innebar att i de fall en
utländsk arbetsgivare sänt en utländsk arbetstagare till Sverige för arbete
så omfattades arbetstagaren inte av arbetsskadeförsäkringen förrän ett år
efter hitkomsten. Den aktuella ettårsregeln i AFL avsågs bli tillämplig
också i fråga om försäkringsskyddet enligt LAF. I konsekvens därmed
ändrades på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1981/82:16 s. 12)
även den omvända ettårsregeln i LAF så att en arbetstagare som av en
utländsk arbetsgivare sänds hit för arbete som avses vara längre tid än ett
år redan från början omfattas av den svenska arbetsskadeförsäkringen.
Tanken bakom nuvarande lagstiftning är att den som arbetar utomlands
på grund av ett avtal om utlandstjänstgöring som gäller ett år skall om-
fattas av svensk socialförsäkring. På motsvarande sätt skall den som
kommer hit för att arbeta här på grund av ett ettårigt avtal inte omfattas
av svensk socialförsäkring. Som jämförelse kan nämnas att EG-rättens
utsändningsregler i förordning nr 1408/71 (14.1a art) gäller under förut-
sättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader. Enligt våra
förslag i avsnitt 7.2 skall nuvarande tidsfrister behållas inom den arbets-
baserade försäkringen, bl.a. för att försäkringstillhörigheten inte skall
ändras i fall med ettåriga avtal. Motsvarande bör gälla även den bosätt-
ningsbaserade försäkringen. I annat fall kan den situationen inträffa att
den som vistas här på grund av ett avtal om ett års tjänstgöring kommer
att anses bosatt här och omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen
samtidigt som han eller hon inte skulle omfattas av den arbetsbaserade.
Liksom hittills bör därför gälla att den som kommer hit inte skall ha rätt
till bosättningsbaserade förmåner, om det kan antas att vistelsen här
kommer att vara ett år eller kortare tid. Nuvarande diskrepans mellan
folkbokföringens och socialförsäkringens bosättningsbegrepp torde inte
vålla några större problem i praktiken.
Som vi anfört under de allmänna övervägandena skall enhetliga be-
stämmelser om bosättning gälla för de bosättningsbaserade förmånerna.
Vi har stannat för en generell ettårsgräns för dem som kommit till
Sverige. Detta skall således gälla även barnbidrag, förlängt barnbidrag
och underhållsstöd för vilka det i dag gäller en sexmånadersgräns. I det
enskilda fallet kan emellertid andra tidsgränser komma att gälla. Detta
blir fallet när tillämpligheten av ett utsändande lands lagstiftning förlängs
enligt förordning nr 1408/71. Även tillämpning av en socialförsäk-
ringskonvention kan medföra avvikande tidsramar.
Bedömningen av om det kan antas att en person kommer att vistas här
under mer än ett år skall göras på grundval av den enskildes personliga
förhållanden. För att den som kommer hit för en begränsad tid skall anses
bosatt här skall inte längre uppställas något krav på att vistelsen skall
vara föranledd av förvärvsarbete. Detta innebär emellertid inte att syftet
med vistelsen saknar betydelse. Den enskildes sysselsättning här i landet
kommer i allmänhet att få vägas in i bedömningen av om det kan antas
att vistelsen kommer att överstiga ett år. Så kan t.ex. en semesterfirare
normalt inte antas komma att stanna så länge här att denne anses bosatt
här. Vidare torde det förhållandet att en person fått anställning här för
längre tid än ett år kunna tala för bosättning i Sverige.
Det bör framhållas att huvudvillkoret för att en person skall anses vara
bosatt i Sverige är att han eller hon har sitt egentliga hemvist här. I un-
dantagsfall kan den situationen uppstå att det visserligen kan antas att en
person kommer att vistas här under längre tid än ett år, men att den en-
skilde av synnerliga skäl inte kan anses ha sitt egentliga hemvist här.
Detta kan t.ex. bli fallet när utlänningar avtjänar fängelsestraff här i
landet. Det förhållandet att en person vistas i Sverige enbart för att av-
tjäna ett fängelsestraff bör nämligen inte medföra att denne anses bosatt
här.
I avsnitt 8 föreslår vi vissa undantag från de allmänna bosättningsreg-
lerna för några särskilda personkategorier.
Personer som lämnar Sverige
En utgångspunkt vid bestämmande av bosättning bör, som tidigare an-
förts, vara att en person skall anses bosatt i Sverige, om han eller hon har
sitt egentliga hemvist här. Denna princip bör gälla även vid temporär
vistelse utomlands, om den enskilde vid tidpunkten för utresan var bosatt
i Sverige. I dag fortsätter bosättningen att gälla om utlandsvistelsen är
avsedd att vara längst ett år. Den enskilde bör framdeles anses bosatt här,
om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. I detta hänseende skall
göras motsvarande bedömning som för den som kommer till Sverige.
Detta gäller oavsett om en person lämnar landet på grund av utsändning
eller av annat skäl. Beträffande vissa särskilda personkategorier såsom
utlandsstuderande, statsanställda samt biståndsarbetare m.fl. föreslår vi
emellertid särskilda bosättningsbestämmelser i avsnitt 8.
6.3 De bosättningsbaserade förmånerna
Regeringens förslag: Till den bosättningsbaserade försäkringen skall
hänföras följande förmåner enligt lagen om allmän försäkring:
- ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
- föräldrapenning på garantinivån,
- folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som
bosättningstid i Sverige, och
- rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap.
I den bosättningsbaserade försäkringen skall det ingå även för-
måner enligt följande författningar:
- lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
- lagen (1969:205) om pensionstillskott,
- lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
- lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till han-
dikappade,
- lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
- lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
- lagen (1993:389) om assistansersättning,
- lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
- lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
- lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
- lagen (1998:702) om garantipension, och
- lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Emellertid omfattar utredningens förslag varken rehabilitering
och särskilt bidrag enligt 22 kap. AFL eller förmåner enligt lagen
(1998:702) om garantipension och lagen (1998:703) om handikappersätt-
ning och vårdbidrag. Däremot ingår i utredningens förslag om bosätt-
ningsbaserade förmåner även folkpension i form av ålderspension grun-
dad på tillgodoräknad bosättningstid samt handikappersättning och vård-
bidrag enligt 9 kap. AFL.
Remissinstanserna har inte anfört några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller urvalet av förmåner
som bör vara bosättningsbaserade ligger det nära till hands att jämföra
med vad som enligt gällande ordning kan anses väsentligen bosättnings-
baserat. Till sjukförsäkringen enligt AFL hör bl.a. ersättning för sjukvård
m.m. (2 kap. AFL). Rätten till förmåner i form av sjukvårdsersättning
eller liknande saknar enligt gällande ordning samband med för-
värvsarbete. Den enskilde skall naturligtvis oberoende av förvärvsarbete
eller inkomster från sådant ha faktisk möjlighet att kunna utnyttja den
vård och behandling som erbjuds i samhället. Detta talar för att de för-
måner från socialförsäkringen som syftar till att hålla nere kostnaderna
för vård och behandling i möjligaste mån inte bör vara förvärvsanknutna.
Den enskilde bör således med avseende på dessa vara försäkrad på den
grunden att han anses bosatt här i landet.
Beträffande bidrag till arbetshjälpmedel enligt 2 kap. 14 § AFL kan
dock följande nämnas. Förmånen är avsedd för förvärvsarbetande, för-
säkrade personer som behöver arbetshjälpmedel som ett led i sin rehabi-
litering. Arbetshjälpmedlet skall underlätta för dem att utföra sitt arbete.
Bidraget skall dock inte användas till normal utrustning på den försäkra-
des arbetsplats. Bidraget skall vara motiverat med hänsyn till den försäk-
rades personliga situation och behov av arbetshjälpmedlet. Detta kan tala
för att förmånen bör vara arbetsbaserad i stället för bosättningsbaserad.
Ofta är det dock fråga om att tillgodose långsiktiga behov, vilket talar för
att förmånen bör reserveras för dem som har en på lång sikt varaktig
anknytning till Sverige. Regeringen anser därför att den enskilde bör vara
försäkrad med avseende på denna förmån på den grunden att han eller
hon anses bosatt här i landet.
Till sjukförsäkringen hör även sjukpenning och havandeskapspenning,
vilka förmåner skall skydda den försäkrade mot inkomstförluster vid
sjukdom respektive havandeskap. Sådana förmåner förutsätter normalt att
den försäkrade har inkomster från förvärvsarbete. För framtiden skall de
förmånerna ingå i den arbetsbaserade försäkringen som föreslås i av-
snitt 7. Även föräldrapenning skall i likhet med sjukpenningen kompen-
sera för inkomstförlust. Detta talar följaktligen för att inte heller för-
äldrapenningförmånen bör vara bosättningsbaserad. Emellertid har enligt
gällande rätt en försäkrad som har liten eller ingen inkomst från
förvärvsarbete rätt till föräldrapenning på garantinivån, för närvarande
60 kr om dagen. Det kan naturligtvis inte komma i fråga att helt utesluta
vissa personkategorier från föräldrapenningsförmånen på den grunden att
de saknar förvärvsarbete. Föräldrapenning på garantinivån bör därför
hänföras till den bosättningsbaserade försäkringen.
Vad gäller pensionsförmåner är i praktiken de olika folkpensionsför-
månerna bosättningsbaserade i den mån fråga inte är om s.k. ATP-base-
rad folkpension. Genom det reformerade ålderspensionssystemet ersätts
sådan folkpension i form av ålderspension som beräknas utifrån tillgodo-
räknad bosättningstid med garantipension enligt lagen (1998:702) om
garantipension. Med hänsyn till att garantipensionen utgör ett grund-
skydd som skall utges även till den som helt har saknat inkomster från
förvärvsarbete skall den nya pensionsförmånen hänföras till den bosätt-
ningsbaserade försäkringen.
Detta innebär att bestämmelserna om folkpension i form av ålderspen-
sion grundad på tillgodoräknad bosättningstid i 5 kap. 1 § AFL har upp-
hävts. De äldre bestämmelserna skall enligt övergångsbestämmelserna
emellertid fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller
tidigare. Bedömningen av om en person ingår i den personkrets som
omfattas av dessa äldre bestämmelser skall göras utifrån hittillsvarande
bestämmelser i AFL. Det finns därför inte anledning att låta socialförsäk-
ringslagen omfatta folkpension i form av ålderspension grundad på till-
godoräknad bosättningstid.
Till den bosättningsbaserade försäkringen bör vidare hänföras för-
måner enligt lagen (1998:702) om handikappersättning och vårdbidrag,
som träder i kraft den 1 januari 2001. Det finns därför inte något behov
av att socialförsäkringslagen skall omfatta även motsvarande förmåner
enligt nuvarande 9 kap. AFL. Dessa äldre bestämmelser gäller i fråga om
handikappersättning och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
Lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folk-
pension har upphävts från och med den 1 januari 2001. Sådant tillägg
kommer att finnas kvar endast för kvinnor som redan har beviljats
tillägg. Det finns därför inte någon anledning att låta
socialförsäkringslagen omfatta den förmånen.
Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensions-
tillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn utges till förälder som givit sådan vård under minst sex vårdår och
därvid avstått från förvärvsarbete. Med vårdår avses kalenderår före den
1 januari 1999. Bedömningen av om en person uppfyllt hittillsvarande
bosättningskrav under ett vårdår skall göras enligt äldre bestämmelser.
Förmånen bör hänföras till den bosättningsbaserade försäkringen även
om det inte längre går att kvalificera sig för sådant tillägg. Bestäm-
melserna i socialförsäkringslagen skall tillämpas vid bedömningen av om
den enskilde är försäkrad när förmåner skall utges.
Förmånerna allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag är inte relate-
rade till den enskildes ekonomiska förhållanden på så sätt att de avser att
kompensera för någon inkomstförlust. Fråga är enbart att bidra till kost-
nader som är förenade med att ha vårdnaden om barn. Dessa förmåner
bör därför vara bosättningsbaserade. Samma gäller underhållsstöd till
barn till särlevande föräldrar.
Regeringens förslag innebär att barnbidrag, liksom hittills, skall vara
en bosättningsbaserad förmån. I den praktiska tillämpningen har för ut-
betalning av barnbidrag tidigare krävts att såväl barnet som dess förälder
skall vara bosatta i Sverige. Regeringsrätten har dock i ett avgörande
(RÅ 1997 ref 51) slagit fast att nuvarande bestämmelser i barnbidrags-
lagen inte innefattar något krav på att den som är behörig bidragsmot-
tagare skall vara bosatt i Sverige för att få uppbära bidraget. Regeringen
anser emellertid att det i enlighet med tidigare tillämpning framdeles bör
upprätthållas ett bosättningskrav även vad avser bidragsmottagaren, dvs.
normalt föräldern.
Vad gäller de olika formerna av bostadsstöd faller det sig naturligt att
som grund för att tillhöra den skyddade personkretsen förutsätta att den
enskilde är bosatt här i landet. Varken bilstöd, assistansersättning eller
adoptionsbidrag avser att täcka inkomstförluster. Inte heller är de enligt
gällande rätt beroende av att den enskilde har inkomster från förvärvsar-
bete. Även dessa förmåner har sådan karaktär att de är att hänföra till bo-
sättningsförmånerna. Regeringen anser generellt att förmåner som kan
räknas som familjestöd och funktionsstöd hör hemma i den nya bosätt-
ningsbaserade försäkringen.
Enligt utredningen skall i den arbetsbaserade försäkringen ingå rehabi-
litering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. AFL och dithörande
författningar om förmåner som beslutas av försäkringskassorna. Rehabi-
literingsersättning utgörs av rehabiliteringspenning samt särskilt bidrag
som utges för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med
rehabiliteringen. Särskilt bidrag kan utges även till t.ex. en försäkrad som
har enbart folkpension i form av förtidspension grundad på tillgodoräk-
nad bosättningstid, om han eller hon genomgår rehabilitering. Enligt vår
mening saknas det skäl för att begränsa möjligheterna till rehabiliteringen
och rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag för denna grupp.
Rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. AFL bör därför ingå
även i den bosättningsbaserade försäkringen.
6.4 Särskilda villkor
6.4.1 Väntetider för förmåner
Regeringens bedömning: Någon väntetid för bosättningsbaserade
förmåner bör inte införas.
Utredningens förslag innebär att bosättningsbaserade förmåner inte
skall betalas för tid innan den försäkrade vistats här i landet under minst
sex månader. Någon väntetid skall dock inte gälla för förmåner som
utgör ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. AFL och anslutande för-
fattningar. I stället för denna väntetid skall som villkor för utbetalning av
bosättningsbaserade pensionsförmåner tillämpas bestämmelserna om
minsta bosättningstid i 5 kap. AFL.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna förekommer kritik mot
förslaget om väntetiden för bosättningsbaserade förmåner. Hovrätten
över Skåne och Blekinge avstyrker försämringar i form av väntetider.
Länsrätten i Skåne län anför att vanligen torde tidpunkten för vistelsens
början och bosättningen någorlunda sammanfalla. Mot bakgrund av den
grundläggande betydelse som bosättningen skall ha för försäkrings-
skyddet finner länsrätten inga vägande skäl för att väntetid skall gälla
från bosättningstillfället. Riksförsäkringsverket anser principiellt att den
som uppfyller bosättningsvillkoret bör få uppbära bosättningsbaserade
förmåner utan generell väntetid och att en annan sak är om det kan be-
hövas vissa kvalifikationskrav för rätten till en viss förmån. Riksskatte-
verket anför att inresta personer som behöver uppehållstillstånd folkbok-
förs när uppehållstillståndet medgivits. Förslaget medför enligt verket att
det kan bli en omotiverad skillnad mellan personer beroende på om det
behövs uppehållstillstånd eller inte. Sveriges redareförening avstyrker
förslaget. Föreningen för svenskar i världen anser att en medborgare som
är skattskyldig här skall ha rätt till svenska sociala förmåner utan karens-
tid.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller de bosättningsbaserade
förmånerna skall en person vara försäkrad, dvs. ingå i den skyddade per-
sonkretsen, på den grunden att han eller hon anses bosatt i Sverige. Från
denna tidpunkt börjar den enskilde att kvalificera sig för att kunna
komma i åtnjutande av de bosättningsbaserade förmånerna.
Även enligt gällande rätt krävs normalt att en person skall anses vara
bosatt här för att tillhöra den skyddade personkretsen inom socialförsäk-
ringen och anslutande bidragssystem.
För några förmåner gäller emellertid därutöver särskilda villkor för att
utbetalning skall kunna ske. Så krävs för t.ex. utbetalning av föräldrapen-
ning att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under
minst 180 dagar i följd närmast före dagen för vilken föräldrapenningen
skall utbetalas. Vidare har en förälder rätt till föräldrapenning över
garantinivån under de första 180 dagarna av ersättningstiden, om han
eller hon har varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån under
240 dagar i följd före barnets födelse. Frågor rörande föräldrapenning
över garantinivån behandlas i avsnitt 7. För att barnbidrag skall utges för
ett i Sverige bosatt barn, som inte är svensk medborgare, krävs i dag att
barnet eller någon av dess föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex
månader. Ett liknande villkor gäller enligt lagen (1996:1030) om under-
hållsstöd.
Med hänsyn till dessa redan i dag gällande väntetider uppstår frågan
om förmåner från den nya bosättningsbaserade försäkringen skall kunna
utbetalas omedelbart efter att bosättningsvillkoret är uppfyllt eller om det
bör förflyta en viss minsta tid innan förmånerna utges.
En utgångspunkt för våra förslag är att enhetliga villkor eller försäk-
ringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. Enhetligheten för de bo-
sättningsbaserade förmånerna skulle bli ännu större, om nuvarande sär-
skilda ersättningsvillkor för vissa förmåner avvecklades. Vid sidan om
bosättningsvillkoret skulle i sådant fall för utbetalning av barnbidrag,
underhållsstöd eller föräldrapenning inte krävas viss tids vistelse här i
landet.
Ett avskaffande av de särskilda ersättningsvillkoren skulle i sig med-
föra en utökning av den grupp personer som har omedelbar rätt att upp-
bära allmänna barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning på
garantinivån. Beträffande föräldrapenningen var ett skäl för att införa
kravet på 180 dagars inskrivning hos försäkringskassan att man ville
motverka att personer skulle försöka utnyttja förmånerna genom tillfällig
bosättning i landet. Det är endast när föräldrapenning utges med garanti-
belopp (f.n. 60 kronor per dag) som den utgör en bosättningsbaserad
förmån. Regeringen anser att denna förmån inte medför någon risk för
skenbosättning i syfte att få förmånen.
Beträffande barnbidrag och underhållsstöd gör vi motsvarande bedöm-
ning. Någon egentlig kostnadsbesparing kan införandet av väntetider inte
förväntas ge. Tvärtom medför de en risk för övervältring av t.ex. bo-
stadskostnader på kommunerna. Vi anser därför att övervägande skäl
talar för att inte införa särskilda väntetider. Härtill kommer att det nya
regelsystemet blir mer enhetligt och överskådligt om utredningens
förslag om väntetider inte genomförs.
Däremot skall såsom utredningen föreslagit, nuvarande krav på viss
bosättningstid för folkpension respektive försäkringstid för garantipen-
sion alltjämt gälla. Dessa utgör emellertid snarare särskilda kvalifika-
tionsvillkor än väntetider. Det finns därför inte anledning att föra över
dessa bestämmelser till socialförsäkringslagen utan dessa skall finnas
kvar i AFL och lagen om garantipension.
6.4.2 Uppehållstillstånd
Regeringens förslag: En person som måste ha uppehållstillstånd skall
ha rätt till bosättningsbaserade förmåner endast om ett sådant tillstånd
har beviljats. Vid försäkringsfall kan bosättningsbaserade förmåner
betalas ut tidigast från och med det att tillståndet börjar gälla, dock
inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljades.
Om det finns synnerliga skäl för det, skall förmåner kunna betalas ut
även om uppehållstillstånd inte har meddelats.
Det införs en generell föreskrift om att bosättningsbaserade för-
måner inte skall utges om en person omfattas av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. Begränsningen gäller för bosätt-
ningsbaserade förmåner av motsvarande karaktär som förmåner enligt
den lagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag utom
såvitt avser bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att
vissa asylsökande m.fl. skall vara undantagna från vissa förmåner.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat
förslaget. Statens invandrarverk anför att det synes logiskt att enbart de
som har permanent uppehållstillstånd skall omfattas av de bosättnings-
baserade förmånerna. Enligt verket kan det emellertid finnas skäl för att
även personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd skall omfattas, om
syftet med vistelsen från början är att den skall bli permanent. Försäk-
ringskasseförbundet anser att det inte tillräckligt tydligt framgår om det
krävs ett giltigt uppehållstillstånd för att kunna tillgodoräknas vistelsetid
i Sverige.
Bakgrund: Utlänningars inresa, utresa och vistelse i Sverige liksom
arbete i Sverige som anställd samt rätten till asyl regleras i ut-
länningslagen (1989:529, UtlL) och utlänningsförordningen (1989:547,
UtlF). För vistelse här i landet krävs i princip att utlänningen har uppe-
hållstillstånd enligt UtlL. En utlänning som vistas i Sverige i mer än tre
månader skall ha uppehållstillstånd, om han eller hon inte är medborgare
i något av de nordiska länderna. Sådant tillstånd kan vara tidsbegränsat
eller permanent. Vidare skall en utlänning ha arbetstillstånd för att arbeta
här på grund av anställning, om utlänningen varken har permanent upp-
ehållstillstånd eller är medborgare i något annat nordiskt land.
Uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är make, sambo eller
barn under 18 år till någon som är bosatt i Sverige eller har uppehållstill-
stånd för bosättning här. Motsvarande gäller utlänning som på annat sätt
är nära anhörig till en person. Vidare får uppehållstillstånd ges till en
utlänning som har annan särskild anknytning till Sverige, som av huma-
nitära skäl bör få bosätta sig här eller som har fått arbetstillstånd eller har
sin försörjning ordnad på annat sätt.
Praxis vad gäller anhörigs möjlighet till uppehållstillstånd innebär i
korthet att uppehållstillstånd ges för make och sambo när förhållandet
bedöms som seriöst och parterna fyllt 18 år. Vid förhållanden som ny-
ligen etablerats tillämpas s.k. uppskjuten invandringsprövning, varvid
uppehållstillstånd ges för ett år i taget under de två första åren. Upphör
anknytningen under denna tid, skall utlänningen normalt återvända hem.
Undantag görs, t.ex. när det finns barn i förhållandet, när förhållandet
upphört på grund av misshandel, när det finns risk för social utstötning
vid återkomsten till hemlandet eller om den part som kommit hit på
grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet.
Rätt till uppehållstillstånd har också flyktingar och övriga skyddsbe-
hövande. Uppehållstillstånd som beviljas därför att en utlänning är flyk-
ting kallas asyl.
Normalt får utlänningar som accepteras som invandrare permanent
uppehållstillstånd från början. Vid s.k. uppskjuten invandringsprövning
utfärdas emellertid tidsbegränsat uppehållstillstånd. Tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd ges även i fall där det finns anmärkningar mot utlänningens
vandel. Sådant tillstånd ges även vid vistelse för gäststudier eller besök,
antingen besöket gäller turism, tillfälligt arbete eller annat.
Enligt 2 kap. 4 a § UtlL får regeringen för en grupp av utlänningar som
bedöms ha tillfälligt behov av skydd meddela föreskrifter om att flyk-
tingar eller övriga skyddsbehövande får ges tidsbegränsat uppehållstill-
stånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får därvid beviljas för en sam-
manlagd tid av högst två år. Har ett program för återvändande inletts får
uppehållstillståndet förlängas med högst två år. Bestämmelsen avser bl.a.
situationer med massflykt från ett annat land. Tidsbegränsade uppe-
hållstillstånd kan användas även vid rätt till asyl. Den som beviljats ett
sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd har rätt att arbeta i Sverige.
Den som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras,
om sådant tillstånd saknas och det inte finns synnerliga skäl för att folk-
bokföring ändå skall ske.
En utlänning som behöver uppehållstillstånd kan skrivas in hos för-
säkringskassan först sedan det har beviljats permanent uppehållstillstånd
eller uppehållstillstånd för ett år eller längre tid eller ett uppehållstillstånd
som annars kan ligga till grund för folkbokföring. Den som avser att
vistas här i landet en begränsad tid för att arbeta eller studera anses bosatt
här, om vistelsen är avsedd att vara mer än ett år.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande tanke bakom de
bosättningsbaserade förmånerna är att den enskilde skall tillhöra den
skyddade personkretsen på den grunden att han eller hon anses som bo-
satt i Sverige. Endast den som har rätt att vistas i Sverige bör rimligen
anses vara bosatt här. Krävs det i ett enskilt fall uppehållstillstånd för att
en person skall få vistas här bör, liksom i dag, sådant tillstånd ha be-
viljats, om den enskilde skall omfattas av den bosättningsbaserade för-
säkringen.
Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen skall innebära att en
person anses bosatt här i landet, om han eller hon har sitt egentliga hem-
vist här. Den som kommer hit skall liksom hittills normalt anses bosatt
här, om det kan antas att han eller hon kommer att vistas här under längre
tid än ett år. Reglerna om uppehållstillstånd skall naturligtvis beaktas vid
den bedömningen.
Finns det uppehållstillstånd för endast en kort tid kan det ifrågasättas
om den enskilde har tillräcklig anknytning hit för att motivera svensk
försäkringstillhörighet. Det kan vara fråga om personer som sannolikt
inte kommer att stanna mera varaktigt här i landet. Detta gäller självfallet
dem som har begärt tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänsyn till att
de avser att återvända hem. Samma gäller också dem som beviljats tids-
begränsat uppehållstillstånd därför att de har ett tillfälligt skyddsbehov. I
dessa fall finns en presumtion för att de skall lämna Sverige. Men även i
andra fall med tidsbegränsat uppehållstillstånd kan det vara tveksamt om
det finns tillräcklig anknytning hit så att den enskilde bör omfattas av den
bosättningsbaserade försäkringen. Liksom idag bör det i försäkringshän-
seende emellertid i vissa fall kunna godtas att den enskilde har endast
tidsbegränsat uppehållstillstånd. För att en person med tidsbegränsat till-
stånd skall ha rätt till bosättningsbaserade förmåner skall naturligtvis
även fortsättningsvis krävas att han eller hon kan anses bosatt här enligt
de allmänna reglerna, dvs. att det kan antas att vistelsen här kan komma
att pågå under längre tid än ett år. Därutöver skall som ett särskilt villkor
föreskrivas att sådana förmåner får betalas ut tidigast från och med det att
ett uppehållstillstånd börjar gälla. Personer som har tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd, t.ex. i fall med s.k. uppskjuten invandringsprövning, skall
anses bosatta här i samma utsträckning som i dag.
Liksom i dag bör det finnas möjlighet att i vissa fall betala ut förmåner
även om uppehållstillstånd inte har meddelats. En person som är skyldig
att ha uppehållstillstånd men som saknar sådant kan enligt 4 § FBL i dag
folkbokföras om det finns synnerliga skäl härför. Detta gäller bl.a. när
prövning av uppehållstillstånd endast är av formell natur, t.ex. för in-
flyttade utländska adoptivbarn till här i landet bosatta personer. I sådana
fall bör bosättningsbaserade förmåner kunna betalas ut även om uppe-
hållstillstånd inte har beviljats.
Nuvarande inskrivningsregler medför att förmåner i viss mån kan er-
hållas retroaktivt, eftersom inskrivning sker från och med den dag uppe-
hållstillståndet börjar gälla, dock tidigast från och med tredje månaden
före den då den enskilde skrivs in. Enligt vår mening bör motsvarande
möjlighet att erhålla förmåner retroaktivt framdeles gälla den bosätt-
ningsbaserade försäkringen.
I syfte att undvika att det kan utgå dubbla förmåner för asylsökande
m.fl. bör det finnas vissa begränsningar mot utbetalning av bosättnings-
baserade förmåner. Det bör därför införas en generell föreskrift om att
förmåner av liknande slag inte skall utges enligt såväl socialförsäkringen
som lagen om mottagande av asylsökande. Sådana bosättningsbaserade
förmåner som till sin karaktär motsvarar förmåner enligt den nu nämnda
lagen skall därför inte betalas för personer som omfattas av nämnda lag.
7 Den arbetsbaserade försäkringen
7.1 Principer för försäkringsvillkor
Regeringens förslag: Ett grundläggande villkor för att en person
skall tillhöra den skyddade personkretsen med avseende på bl.a.
sådana förmåner inom socialförsäkringen som täcker inkomstbortfall
skall vara att han eller hon arbetar i Sverige. Varken svenskt med-
borgarskap eller inskrivning hos allmän försäkringskassa skall vara
något villkor för att tillhöra personkretsen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte kommen-
terat förslaget om de grundläggande villkoren för att omfattas av den ar-
betsbaserade försäkringen. Riksförsäkringsverket anser att den föreslagna
indelningen ger en tydligare struktur som också markerar vilka ersätt-
ningar och bidrag som bör vara skattefinansierade och vilka ersättningar
som bör vara avgiftsfinansierade. Kammarrätten i Stockholm och Läns-
rätten i Stockholms län anför att även om förslaget om att indela för-
månerna i en bosättningsrelaterad och en arbetsrelaterad del kan förefalla
nog så enkelt, kan inte slutresultatet av den föreslagna lagregleringen be-
tecknas som lättillgängligt. Skattemyndigheten i Skåne län anför att klyv-
ningen på ett bosättnings- och ett arbetsbaserat förmånssystem under-
lättar identifieringen av de försäkringsregler som är tillämpliga i det en-
skilda fallet. Försäkringskasseförbundet tillstyrker att socialförsäk-
ringens förmåner delas i en bosättningsbaserad del och en del grundad på
förvärvsarbete i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringen skall, som tidi-
gare har nämnts, separeras i två delar. Den ena skall grundas på bosätt-
ning i Sverige, medan den andra skall vara beroende av arbete här i
landet. Dessa båda delar skall i princip vara oberoende av varandra. Det
innebär bl.a. att det i fråga om de förmånssystem som skall ingå i den
arbetsbaserade delen av försäkringen i princip inte längre skall finnas
några försäkringsvillkor eller villkor för rätt till förmåner som är relate-
rade till bosättning här i landet.
Med hänsyn till att det grundläggande anknytningsmomentet till den
arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen skall vara arbete i Sverige
finns det anledning att närmare förklara vad som avses med det begrep-
pet. Vad som därvid bör klargöras är dels vad som avses med förvärvsar-
bete, dels hur bedömningen av frågan om ett arbete skall anses utfört i
Sverige skall göras. Dessa frågor behandlas i avsnitt 7.2.
Som tidigare har konstaterats är svensk socialförsäkring i dag i princip
bosättningsbaserad. Emellertid är åtskilliga av de förmåner som brukar
hänföras till socialförsäkringen avsedda att täcka inkomstbortfall. Detta
gäller t.ex. sjukpenning, tilläggspension och inkomstgrundad ålderspen-
sion. Sådana förmåner är till sin karaktär inkomstrelaterade. De inkoms-
ter som inverkar på förmånens storlek härrör i allmänhet direkt eller in-
direkt från anställning eller annat förvärvsarbete. Den enskilde måste så-
ledes ha arbetsinkomster eller inkomst som ersätter sådan inkomst för att
kunna komma i åtnjutande av dessa inkomstrelaterade förmåner. För-
måner som utgår enligt arbetsskadeförsäkringen är naturligtvis än mer
direkt kopplade till att den enskilde har eller har haft ett arbete.
Vi har i de allmänna övervägandena konstaterat att det är rimligt att
låta personer omfattas av den svenska socialförsäkringen på den grunden
att de arbetar här i landet. Det förhållandet att en person arbetar här i
landet skall således utgöra en sådan omständighet som medför att den
enskilde i vissa fall skall omfattas av svensk socialförsäkring. Annor-
lunda uttryckt skall ett villkor för att en person skall ingå i den skyddade
personkretsen i vissa fall, dvs. med avseende på vissa slags förmåner,
vara att han eller hon har arbete i Sverige. Vad som i detta sammanhang
skall anses som arbete i Sverige återkommer vi till i avsnitt 7.2.
Liksom vid försäkringen på grund av bosättning i Sverige skall på de
skäl som redovisats i avsnitt 5.3 varken inskrivning eller svenskt med-
borgarskap vara något villkor för att omfattas av den del av socialförsäk-
ringen som skall grundas på arbete. Arbete i Sverige skall vara ett såväl
nödvändigt som tillräckligt villkor för att omfattas av den arbetsbaserade
försäkringen. En annan sak är att vissa särskilda villkor bör gälla för för-
måner som skall betalas ut under eller i nära anslutning till utlands-
vistelse.
7.2 Begreppet arbete i Sverige
Regeringens förslag: Med arbete i Sverige skall avses förvärvs-
arbete i verksamhet här i landet.
Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg skall anses som arbete
i Sverige. Detsamma skall gälla för anställning på utländskt handels-
fartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat (s.k. bare-boat
charter).
Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige
skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av ar-
betsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år. Under motsvaran-
de förhållanden skall det inte anses som arbete i Sverige när en ut-
ländsk arbetsgivare sänder en arbetstagare till Sverige för arbete.
Regeringens bedömning: Begreppet arbete bör avse detsamma
som inom arbetsskadeförsäkringen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna kommenterar i allmänhet inte
begreppet arbete i Sverige. Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det grundläggande anknytnings-
momentet till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall vara
arbete i Sverige. Detta begrepp bör därför ges en närmare definition.
Med arbete avser vi i detta sammanhang förvärvsarbete. Vad som bör
klargöras är dels vad som avses med förvärvsarbete, dels hur
bedömningen av frågan om ett arbete skall anses utfört i Sverige skall
göras. Begreppet bör vara gemensamt för samtliga förmånssystem som
hör till den arbetsbaserade försäkringen.
Enligt utformningen av vårt lagförslag definieras först de grundläggan-
de anknytningsmomenten till socialförsäkringens båda delar, dvs. bo-
sättning respektive arbete i Sverige. Därpå följer de egentliga försäk-
ringsreglerna. Det innebär naturligtvis inte att försäkringsreglerna är utan
betydelse för definitionen av begreppet arbete i Sverige. Principen skall
vara att man är försäkrad för de arbetsbaserade förmånerna när man ar-
betar i Sverige. Utgångspunkten måste därför vara att definitionen av
begreppet arbete i Sverige skall utformas så att den täcker de situationer
då försäkring för arbetsbaserade förmåner bör föreligga.
Definitionen avser begreppet arbete i Sverige sådant det skall användas
i den nu föreslagna socialförsäkringslagen, dvs. vid bedömningen av om
en person är försäkrad för arbetsrelaterade förmåner eller inte. I de en-
skilda förmånslagarna kommer därutöver att finnas vissa specialvillkor
som måste vara uppfyllda för att en försäkrad skall få rätt till en viss för-
mån. Detta gäller t.ex. det nuvarande kravet i 3 kap. 1 § AFL att den
enskildes sjukpenninggrundande inkomst skall uppgå till minst 24 pro-
cent av prisbasbeloppet.
Det finns inom socialförsäkringen i dag inte någon gemensam defini-
tion av begreppet förvärvsarbete. Vad som avses med förvärvsarbete an-
ges inte i lagstiftningen på området. Däremot finns på sina håll en ganska
väl utvecklad praxis i frågan.
I fråga om vad som skall avses med begreppet arbete, anser vi det na-
turligt att utgå från nuvarande reglering i LAF. Försäkrad för arbetsskada
är enligt 1 kap. 1 § nämnda lag den som förvärvsarbetar i verksamhet här
i riket. Någon ändring är inte avsedd vad gäller frågan om en
arbetsgivare skall anses som svensk eller utländsk.
Arbetsskadeförsäkringen täcker arbete som utförs av såväl arbetstagare
som uppdragstagare och egenföretagare, för uppdragstagare och
egenföretagare krävs dock enligt nuvarande regler bosättning i Sverige.
Kring denna bestämmelse finns vägledande uttalanden i förarbeten och
praxis som kan vara till vägledning även vid bedömning av vad som skall
avses med arbete enligt det lagförslag som vi nu lägger fram.
Det andra ledet i definitionen av arbete i Sverige avser frågan om när
ett arbete skall anses utfört i Sverige.
Beträffande den föreslagna arbetsbaserade delen av socialförsäkringen
skall en princip vara att den ger skydd vid arbete i Sverige. Detta skall
enligt regeringens förslag gälla i princip oberoende av arbetets varaktig-
het och oberoende av den förvärvsarbetandes medborgarskap eller bo-
sättning. Var en arbetsgivare är medborgare eller har sitt säte skall likaså
vara utan betydelse. Vi föreslår således att den personkrets som skyddas
enligt svensk socialförsäkringslagstiftning skall utvidgas till att gälla alla
som arbetar här i landet. Skyddet omfattar dock endast förmånssystem
som till sin karaktär är arbetsrelaterade och inte sådana som utgår obero-
ende av förvärvsarbete. Vilka förmånssystem som skall ingå redovisas i
avsnitt 7.4.
Skyddet skall enligt huvudregeln gälla vid allt förvärvsarbete som rent
fysiskt utförs i Sverige. Från denna regel bör det dock finnas vissa
undantag i både utvidgande och inskränkande riktning. Det är enligt vår
uppfattning rimligt att arbete, som visserligen inte utförs i Sverige rent
fysiskt men som ändå har en stark anknytning hit, skall omfattas av den
arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Omvänt är det motiverat att
från försäkringen undanta vissa typer av arbete som utförs här i landet
men som har en starkare anknytning till ett annat land än till Sverige.
I enlighet med det sagda föreslår regeringen att den arbetsbaserade för-
säkringen på motsvarande sätt som i dag skall vara utvidgad på så sätt att
arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg skall anses som arbete i
Sverige. Detta skall gälla även vid s.k. bare-boat charter, dvs. anställning
på utländskt handelsfartyg som svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-
givare. En sådan regel motsvarar vad som uttryckligen eller enligt praxis
gäller i dag för att en person skall vara försäkrad för bl.a. arbetsskada och
tilläggspension. Vi föreslår således inte några ändringar beträffande i
vilka fall ett fartyg skall anses som svenskt eller skall jämställas med så-
dant på grund av s.k. bare-boat charter.
En sjöman på svenskt handelsfartyg kommer – oberoende av
medborgarskap och bosättning – att omfattas av hela den arbetsbaserade
delen av socialförsäkringen och är därför försäkrad för bl.a. sjukpenning
och inkomstgrundad ålderspension.
En utländsk sjöman på ett svenskt handelsfartyg kommer således att,
oavsett om han bor i Sverige eller i något annat land, kunna få sjukpenning
och tillgodoräknas pensionsrätt på samma villkor som svenska sjömän.
Detta kommer att medföra att arbetsgivaren kan få ersättning från försäk-
ringskassan enligt förordningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringser-
sättningar för sjömän även för lön och andra kostnader som arbetsgivaren
haft för en utländsk sjöman.
Som framgår nedan av avsnitt 7.6 föreslås till skillnad från vad utred-
ningen föreslagit att någon väntetid inom den arbetsbaserade försäkringen
inte skall införas. Arbetsgivarens möjligheter att från försäkringskassan få
ersättning för lön till en sjöman kommer således inte att påverkas. I sam-
manhanget kan nämnas att en förutsättning för att en sjöman skall omfattas
av sjukvårdsförsäkringen är att han eller hon är bosatt här i landet. Någon
väntetid för sjukvårdsersättning föreslås inte, vilket innebär att arbetsgiva-
res rätt till ersättning för sina vårdkostnader för en sjöman inte ändras.
Arbete som sjöman på ett utländskt handelsfartyg (dvs. ett fartyg som
inte skall likställas med ett svenskt fartyg) kommer inte att anses som
arbete i Sverige. I ett sådant fall kommer sjömannen inte att vara försäk-
rad för de arbetsbaserade förmånerna. Denne kommer således inte heller
att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension, om inte ATP-för-
bindelse har tecknats, se avsnitt 9.
Vidare föreslår regeringen att arbete utomlands för en arbetsgivare
med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbets-
tagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år.
En sådan regel motsvarar i princip vad som i dag gäller uttryckligen
enligt LAF och i praktiken enligt AFL. En skillnad i förhållande till nu-
varande regler är dock att vi föreslår att arbetet utomlands skall anses
bedrivet i Sverige om det kan antas vara längst ett år. Den praktiska kon-
sekvensen av denna skillnad gentemot nuvarande regel att arbetet skall
avses vara längst ett år är att arbetstagarens egna uppgifter om arbetets
varaktighet inte utan vidare behöver tas för goda. Försäkringskassan har
möjlighet att begära att den försäkrade på lämpligt sätt påvisar omstän-
digheter som stödjer hans uppgifter om arbetets varaktighet, t.ex. ett an-
ställningsavtal eller ett intyg från arbetsgivaren. Regeringen anser att en
sådan skärpning är motiverad. Därigenom motverkas också risk för miss-
uppfattning av utsändningsreglerna. Vi anser vidare att formuleringen
bör vara densamma som när det gäller bosättningsbegreppet. Den nya
lydelsen stämmer också bättre överens med motsvarande regel i förord-
ning (EEG) nr 1408/71 (art. 14.1).
I sammanhanget bör nämnas att vi föreslår särskilda utsändnings- och
bosättningsregler för personer som av svenska staten sänds ut för arbete
utomlands. Dessa regler behandlas närmare i avsnitt 8. Där behandlas
även socialförsäkringsskyddet för personer som sänds ut från Sverige för
olika former av biståndsarbete m.m.
Förslaget om vad som skall anses som arbete i Sverige innebär att ar-
bete som utförs i ett annat land av den som är anställd av en arbetsgivare
i det landet (lokalanställning) inte blir att anse som arbete i Sverige. Det
saknar därvid betydelse om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. In-
komst från sådant arbete kommer följaktligen inte att grunda rätt till
socialförsäkringsförmåner i Sverige. Jämfört med nuvarande
förhållanden innebär detta en viss inskränkning av möjligheten att vid
utlandsarbete tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension. Inkomster
på grund av lokalanställning utomlands kan nämligen enligt nuvarande
regler vara pensionsgrundande, om arbetstagaren alltjämt är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension, vilket förutsätter svenskt medborgarskap
eller bosättning här i landet. Enligt nuvarande ordning är en svensk
medborgare försäkrad för inkomstgrundad ålderspension även vid
utsändning under längre tid än ett år. Enligt regeringens uppfattning bör
emellertid en inkomst grunda sig på arbete i Sverige, om den skall ge
pensionsrätt här. Som har konstaterats i de allmänna övervägandena
saknas det godtagbara skäl att behålla nuvarande system enligt vilken
svenska medborgare generellt är försäkrade för inkomstgrundad
ålderspension på grund av sitt medborgarskap, dvs. oberoende av såväl
bosättnings- som arbetsförhållanden. Vårt förslag överensstämmer också
med reglerna inom tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71.
Regeringen föreslår också vissa inskränkande regler i förhållande till
huvudregeln att den arbetsbaserade försäkringen skall gälla vid arbete
som utförs här i landet. Som tidigare nämnts föreslås att personer som
sänds ut från Sverige för en begränsad tids utlandsarbete skall anses ut-
föra arbete i Sverige. I konsekvens med det bör arbete som utförs här i
landet av en person som sänds hit av en utländsk arbetsgivare inte anses
som arbete i Sverige, om arbetet här kan antas vara längst ett år. En sådan
regel motsvarar också vad som i dag gäller enligt LAF och AFL. Vidare
föreslår vi även särskilda regler för personer som sänds hit för arbete för
en utländsk stats räkning. De behandlas i avsnitt 8.3.
Regeringens förslag innebär vissa förändringar i socialförsäkrings-
skyddet för anställda vid utländska beskickningar och karriärkonsulat här
i landet eller hos någon som tillhör sådan beskickning eller sådant kon-
sulat. Dessa förslag behandlas särskilt i avsnitt 8.4.
Arbetsmarknaden kännetecknas av en allt mer ökad rörlighet med änd-
rade arbetsförhållanden. Bland annat har utvecklingen av olika datorstöd
gjort det möjligt för anställda att i ökad utsträckning arbeta i hemmet
eller på distans. Regeringen anser att det inte är möjligt att i detta sam-
manhang utarbeta kriterier för när arbete i sådana fall skall anses utfört i
Sverige. Det bör ankomma på de rättsvårdande myndigheterna att genom
praxis fastställa de närmare omständigheter under vilka ett arbete som
helt eller delvis utförs i hemmet eller på distans skall anses som arbete i
Sverige.
Beträffande egenföretagare anser regeringen i likhet med utredningen
att det inte behöver införas några utsändningsbestämmelser. Deras ar-
betsbaserade förmåner samt socialavgifter grundas i mycket stor ut-
sträckning på inkomster som beskattas i Sverige. Försäkringsskyddet
skall för dessa därför kopplas till att själva verksamheten bedrivs här i
landet. Detta innebär att tillfälligt arbete utomlands kan anses som arbete
i Sverige, om det utförs som ett led i en här bedriven verksamhet.
7.3 Speciella försäkringssituationer
Regeringens förslag: I socialförsäkringslagen skall det införas vissa
särskilda bestämmelser som reglerar försäkringstillhörigheten i spe-
ciella situationer där en person såväl i dag som framdeles skall kunna
vara försäkrad trots att personen inte har något reguljärt arbete. Detta
gäller i följande fall.
Den som genomgår viss utbildning eller deltar i viss verksamhet
skall vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och tilläggs-
pension i form av förtidspension.
Den som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall vara försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
Den som uppbär vårdbidrag eller dagpenning från arbetslöshets-
kassa skall vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och till-
läggspension i form av förtidspension.
Den som är bosatt i Sverige skall vara försäkrad för pensionsgrun-
dande belopp för barnår enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Den som har genomgått grundutbildning för totalförsvarspliktiga är
försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Den som genomgår utbildning som medför särskild risk för arbets-
skada skall omfattas av arbetsskadeförsäkringen.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att utbildning och vissa
andra verksamheter skall likställas med förvärvsarbete när det föreskrivs
i de särskilda författningar som reglerar förmånerna inom socialförsäk-
ringen. Enligt utredningen skall det gälla enbart vid tillämpning av
respektive författning. På motsvarande sätt föreslår utredningen att vissa
sociala förmåner skall räknas som inkomst av förvärvsarbete. Utred-
ningens förslag omfattar inte situationer med barnår eller plikttjänst-
göring.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att resultatet av
utredningens översyn är tämligen begränsat när det gäller att uppnå en-
hetliga regler.
Skälen för regeringens förslag: På flera håll i dagens socialförsäk-
ringssystem finns bestämmelser om att olika slags aktiviteter och bidrag
skall jämställas med arbete eller inkomst av arbete. Detta gäller främst
inom t.ex. tilläggspensioneringen och den inkomstgrundade ålderspen-
sionen. Det innebär att bl.a. socialförsäkringsersättningar och utbild-
ningsbidrag av olika slag anses som inkomst av anställning vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst (PGI). Vi föreslår i detta hänseende ingen
ändring i sak. Däremot måste dessa bestämmelser beaktas i det lagförslag
som läggs fram.
Till skillnad från utredningen anser regeringen emellertid inte att det
skall föreskrivas att utbildning och vissa andra verksamheter skall lik-
ställas med förvärvsarbete. Det är mer ändamålsenligt att i stället ange i
vilket hänseende utbildning och annan verksamhet skall medföra att den
enskilde skall omfattas av den arbetsbaserade försäkringen. Fråga är
nämligen om några speciella situationer i vilka den enskilde skall kunna
bli försäkrad även om han eller hon inte har arbete.
Den enskilde skall i vissa fall vara försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension, om han eller hon genomgår viss utbildning, som medför
att det utges utbildningsbidrag eller visst studiestöd. Bestämmelser om
att de förmåner som därvid erhålls är pensionsgrundande finns i
2 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. I den nu
föreslagna socialförsäkringslagen skall anges vilka utbildningar som
medför att den enskilde skall ingå i den skyddade personkretsen för den
inkomstgrundade ålderspensionen. I vissa fall bör liksom i dag även det
förhållandet att en person uppbär en viss ersättning utan att fråga är om
viss verksamhet medföra att vederbörande är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension. Detta gäller den som uppbär dagpenning
från arbetslöshetskassa. Sådant belopp kan nämligen inom
arbetslöshetsförsäkringens grundförsäkring utges till en person som inte
har haft något arbete, om han eller hon uppfyller det s.k. studievillkoret.
Även den som uppbär vårdbidrag skall enligt en särskild bestämmelse
vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Den som erhåller s.k.
Marie Curie-stipendium bör liksom i dag vara försäkrad för pensionsrätt
beräknad på det beloppet. I de nu anförda fallen bör den enskilde vara
försäkrad även för tilläggspension i form av förtidspension. Skäl saknas
nämligen att i dessa fall avskära nuvarande möjlighet till sådan pension.
Vidare bör det i socialförsäkringslagen föreskrivas att den som genom-
går utbildning som är förenad med särskild risk för arbetsskada skall
omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller i dag. Bestäm-
melserna om försäkringstillhörighet bör emellertid samlas i socialförsäk-
ringslagen.
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer, plikttjänstgöring och barnår
inom det reformerade ålderspensionssystemet
Sedan utredningen överlämnade sitt betänkande har systemet för ålders-
pension reformerats i syfte att skapa ett från andra socialförsäkringsför-
måner avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Detta system finan-
sieras med avgifter som tas ut på samtliga inkomster eller motsvarande
som ger pensionsrätt. Den inkomstgrundade ålderspensionen utgörs av
inkomstpension och premiepension samt för vissa ålderskategorier till-
läggspension. Personer som är födda år 1937 eller tidigare får tilläggs-
pension enligt det hittillsvarande pensionssystemet. En s.k. mellangene-
ration (personer födda åren 1938-1953) kommer att få viss del av pensio-
nen enligt det gamla systemet och resterande från det nya.
Vidare kompletteras den inkomstgrundade ålderspensionen med ett
grundskydd i form av garantipension för den som saknar eller haft endast
låga inkomster under förvärvslivet. Garantipensionen skall avräknas mot
inkomstgrundad ålderspension och övergångsvis utgiven änkepension från
ATP samt viss utländsk pension, däremot inte mot tjänstepension. Som
anförts i avsnitt 6.3 skall garantipension hänföras till den bosättningsbase-
rade försäkringen.
Bestämmelser om den inkomstgrundade ålderspensionen finns i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Bestämmelserna om
intjänande av pensionsrätt trädde i kraft den 1 januari 1999, medan be-
stämmelserna om beräkning av förmånernas storlek och utbetalning träder
i kraft den 1 januari 2001. Reglerna i AFL om vilka personer som skall
vara försäkrade för ATP och i vilka fall inkomster i annat land skall vara
pensionsgrundande i Sverige har tills vidare överförts oförändrade till det
reformerade ålderspensionssystemet. Vad gäller den inkomstgrundade ålders-
pensionen är inkomster av anställning samt inkomster av annat för-
värvsarbete pensionsgrundande enligt bestämmelserna i 2 kap. LIP. Som
huvudregel skall således en försäkrad ha uppburit arbetsinkomster för att
det skall fastställas pensionsrätt eller pensionspoäng. Därutöver förekom-
mer emellertid enligt 3 kap. LIP även andra pensionsgrundande belopp än
pensionsgrundande inkomst. Sådana belopp beräknas för en försäkrad som
har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänst-
göring samt för en försäkrad förälder till små barn.
Med hänsyn till att det framför allt är arbetsinkomster som läggs till
grund för beräkning av pensionsrätt till den inkomstgrundade ålderspen-
sionen skall enligt förslaget i avsnitt 7.4 den inkomstgrundade ålderspen-
sionen i likhet med ATP hänföras till de arbetsbaserade förmånerna. Dess-
utom bör personkretsen försäkrade för inkomstgrundad ålderspension be-
stämmas på motsvarande sätt som den för ATP med hänsyn till att
personer ur den s.k. mellangenerationen kommer att få pension enligt båda
pensionssystemen.
Till skillnad från vad som gäller inom ATP-systemet kan inom den
reformerade ålderspensionen utöver verkliga inkomster även fiktiva in-
komster ge pensionsrätt. Därvid tillgodoräknas som tidigare nämnts den
försäkrade pensionsgrundande belopp som i likhet med pensionsgrundan-
de inkomst ingår i pensionsunderlaget. Den som uppburit tilläggspension
i form av förtidspension som beräknats på grundval av antagandepoäng
skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp (3 kap. 4 § LIP). Pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring tillgodoräknas under vissa
förutsättningar den som genomgår grundutbildning för totalförsvars-
pliktiga (3 kap. 8 § LIP). Vidare tillgodoräknas föräldrar pensionsgrun-
dande belopp för barnår för barnets fyra första år (3 kap. 10 § LIP).
Bestämmelser om pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer
har införts i avvaktan på att reformerade regler om förtidspension träder i
kraft år 2001. Hur dessa regler skall utformas kommer att behandlas vid
den fortsatta beredningen av reformeringen av förtidspensionssystemet.
Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket LIP är den som uppbär förtidspension
alltid försäkrad för inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna
förtidspension. Bestämmelsen kan i viss mån sägas motsvara föreskriften
i 1 kap. 3 § tredje stycket AFL om att den som tillgodoräknats pensions-
poäng för ATP alltid är försäkrad för ATP. Emellertid bör regleringen av
vem som är försäkrad göras endast i den föreslagna socialförsäkrings-
lagen. Ålderspension för förtidspensionär beräknas dessutom inte enbart
med ledning av inkomst av förvärvsarbete. Bestämmelsen i 1 kap. 4 §
tredje stycket LIP bör därför överföras till socialförsäkringslagen.
För att pensionsrätt för barnår eller plikttjänst skall ge upphov till ut-
betalning av pension måste även ett s.k. förvärvsvillkor vara uppfyllt
(5 kap 13 § LIP). Detta innebär att det för den försäkrade under viss tid
och i viss omfattning måste ha fastställts pensionsgrundande inkomst.
Med pensionsgrundande inkomst likställs pensionsgrundande belopp för
förtidspensionärs antagandeinkomst. Förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt
genom att det för den försäkrade har fastställts pensionsgrundande in-
komst som för ett vart av fem år uppgår till minst två gånger ett belopp
motsvarande prisbasbeloppet. Villkoret skall vara uppfyllt senast det året
den försäkrade fyller 70 år, dvs. villkoret kan uppfyllas efter att pensions-
rätt har beräknats för barnår eller plikttjänstgöring.
Den inkomstgrundade ålderspensionen skall som nämnts ingå i den ar-
betsbaserade försäkringen. En utgångspunkt vid reformeringen av försäk-
ringsbegreppet skall enligt vår mening emellertid vara att pensionsrätt för
barnår eller plikttjänstgöring skall kunna fastställas för en försäkrad även
om förvärvsvillkoret ännu inte har uppfyllts. Detta innebär att sådan pen-
sionsrätt skall kunna fastställas även för den som ännu inte har blivit
yrkesverksam, vilket är i överensstämmelse med nuvarande
bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension. En annan sak är att den
försäkrade måste ha uppfyllt förvärvsvillkoret senast det år han eller hon
fyller 70 år, om det vid utbetalning av pension skall tas hänsyn till
pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring eller barnår. Förvärvsvillkoret för plikttjänstgöring eller
barnår utgör inte något egentligt försäkringsvillkor utan enbart ett villkor
för beräkning av årlig inkomstpension.
Mot denna bakgrund bör vissa ytterligare justeringar göras av utred-
ningens framlagda förslag att utbildning och vissa andra verksamheter
skall likställas med förvärvsarbete vid tillämpning av de förmånslagar
som ingår i den arbetsbaserade försäkringen.
Personer som har arbete i Sverige är försäkrade för inkomstgrundad
ålderspension inklusive eventuell pensionsrätt för barnår. Däremot passar
ordningen med pensionsrätt för barnår mindre väl med bestämmelsen att
viss verksamhet skall likställas med förvärvsarbete. Det bör därför i
stället införas en bestämmelse så att även den som har haft små barn men
ännu inte har förvärvsarbetat kommer att anses som försäkrad vid till-
lämpning av LIP.
Gemensamt för samtliga dem som kan komma i åtnjutande av pen-
sionsrätt för barnår är enligt nuvarande regler endast att de skall ha varit
bosatta i Sverige under intjänandeåret. Normalt krävs bl.a. även att den
försäkrade är förälder till det aktuella barnet, har haft vårdnaden om
barnet under minst halva året samt har varit bosatt tillsammans med det
under minst halva året. Från dessa senare villkor förekommer olika
undantag. Exempelvis krävs under vissa förutsättningar inte att blivande
adoptivföräldrar skall ha fått vårdnaden om barnet för att kunna tillgodo-
räknas pensionsrätt för barnår (3 kap. 22 § andra stycket LIP). Vidare
kan pensionsrätt för barnår under vissa förutsättningar överlåtas till en
styvförälder eller till en förälder som inte uppfyller kraven beträffande
viss tids vårdnad och sammanboende med barnet. I
socialförsäkringslagen bör därför införas en bestämmelse om att även
den som är bosatt i Sverige skall anses som försäkrad vid tillämpning av
bestämmelserna om pensionsrätt för barnår i LIP.
Bedömningen av om det föreligger bosättning i Sverige skall göras en-
ligt bosättningsbestämmelserna i 2 kap. socialförsäkringslagen. Dessa be-
stämmelser innebär bl.a. att den som av en statlig arbetsgivare sänds till
ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall anses bosatt i
Sverige. Samma gäller dennes medföljande make och andra familjemed-
lemmar. Detta innebär att makarna skall anses bosatta i Sverige även vid
tillämpning av bestämmelserna om barnår i 3 kap. LIP och pensions-
grundande belopp för barnår kan således tillgodoräknas om övriga villkor
härför är uppfyllda.
I sammanhanget kan nämnas att enligt 3 kap. 18 § LIP skall ersättning
för arbete utomlands som inte är pensionsgrundande i Sverige räknas in i
utfyllnadsinkomsten vid beräkning av pensionsgrundande belopp för
barnår. Syftet härför är att motverka att den försäkrade tillgodoräknas ett
alltför högt pensionsgrundande belopp för barnår.
7.4 De arbetsbaserade förmånerna
Regeringens förslag: Till den arbetsbaserade försäkringen skall hän-
föras följande förmåner enligt lagen om allmän försäkring:
- sjukpenning,
- havandeskapspenning,
- föräldrapenning över garantinivån,
- tillfällig föräldrapenning,
- tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,
- folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år för vilka det tillgodoräknats
pensionspoäng för tilläggspension, och
- rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap.
I den arbetsbaserade försäkringen skall det även ingå förmåner en-
ligt följande författningar:
- lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
- lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
och
- lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Utredningens förslag skiljer sig från regeringens förslag på så sätt att
till den arbetsbaserade socialförsäkringen hänförs även förmåner från
arbetslöshetsförsäkringen, utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering samt förmåner enligt
lagen om delpensionsförsäkring. Däremot omfattar utredningens förslag
inte förmåner enligt det reformerade ålderspensionssystemet.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser anser att arbetslöshets-
försäkringen inte skall ingå i socialförsäkringen. Arbetsmarknadsstyrel-
sen avstyrker att arbetslöshetsförsäkringen ingår i socialförsäkringslagen.
Styrelsen anför att förslaget medför att en person i vissa fall inte kan
återknyta till tidigare försäkringsperioder eller arbete som ligger lång tid
tillbaka. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län an-
ser att de olika förmånernas särdrag inte har beaktats tillräckligt, särskilt
inte förmånerna vid arbetslöshet. Riksförsäkringsverket anser det mest
ändamålsenligt att låta begreppet socialförsäkring omfatta endast de
förmåns- och ersättningssystem som administreras av de allmänna för-
säkringskassorna. Statskontoret anser att boskillnad bör göras mellan för-
säkringar mot inkomstbortfall till följd av arbetslöshet respektive medi-
cinska orsaker. Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar att arbetslös-
hetsförsäkringen införlivas i socialförsäkringen samt anför att arbets-
löshetsförsäkringen inte är någon socialförsäkring, som ska hanteras av
offentliga myndigheter, utan en försäkring som administreras av själv-
ständiga arbetslöshetskassor. Arbetslöshetskassornas samorganisation
anser att arbetslöshetsförsäkringen bör behållas som en trygghetsförsäk-
ring inom arbetsmarknadspolitiken och inte införlivas i socialförsäk-
ringen. Försäkringskasseförbundet anser det riktigt att arbetslöshetser-
sättning skall ingå i socialförsäkringen med hänsyn till indelningen i bo-
sättnings- och förvärvsarbetsbaserade förmåner.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att den
svenska socialförsäkringen och anslutande bidragssystem delas i två
delar. Den ena delen skall omfatta förmåner som är beroende av för-
värvsarbete och den andra förmåner som skall anses grundade på bosätt-
ning i Sverige. Till den arbetsbaserade delen bör därför i princip hänföras
endast sådana förmånssystem som kan sägas utgöra rena inkomstbort-
fallsförsäkringar. Det skall således vara fråga om förmåner som kan
utges på grund av och i relation till förlorad arbetsinkomst. Grundbidrag
eller garantiersättningar som utges oberoende av förvärvsarbete bör inte
ingå i den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen, även om de i dag
lagtekniskt är inordnade i ett system för inkomstbortfallsförsäkringar.
Utredningen har till den arbetsbaserade försäkringen hänfört bl.a. lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring. Lagen om delpensionsförsäkring
upphör emellertid att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen
skall dock fortfarande gälla i fråga om dels redan beviljade delpensioner,
dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med
början före den 1 januari 2001. De bestämmelser som nu föreslås skall
inte träda i kraft förrän den 1 januari 2001. Det finns därför inte något
behov av att låta socialförsäkringslagens bestämmelser avgöra vem som
skall omfattas av lagen om delpensionsförsäkring.
Till den arbetsbaserade delen av försäkringen bör enligt utredningen
hänföras även vissa förmånssystem som visserligen inte kan sägas vara
inkomstbortfallsförsäkringar i egentlig mening men som likväl förutsätter
att den enskilde har eller har haft ett arbete för att förmånen skall kunna
utgå. Vad som avses är vissa typer av arbetslöshetsförmåner och utbild-
ningsbidrag inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Som vi närmare har utvecklat i avsnitt 5.1 skall arbetslöshetsförsäk-
ringen samt utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering inte ingå i socialförsäkringarna.
Däremot skall som redovisats i föregående avsnitt till den arbetsbase-
rade försäkringen hänföras inkomstgrundad ålderspension bl.a. av de
skälen att fråga är om en inkomstrelaterad förmån.
I enlighet med det sagda föreslår regeringen att den som arbetar i
Sverige bör vara försäkrad för följande förmåner enligt lagen om allmän
försäkring (AFL):
1. sjukpenning,
2. havandeskapspenning,
3. föräldrapenning över garantinivån,
4. tillfällig föräldrapenning,
5. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,
6. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år för vilka det tillgodoräknats
pensionspoäng för tilläggspension, och
7. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap.
Regeringen föreslår vidare att den som arbetar i Sverige även skall
omfattas av:
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
7.5 Försäkringstid
Regeringens förslag: Den arbetsbaserade försäkringen skall vid an-
ställning gälla från och med den första dagen av anställningstiden. I
övriga fall skall den gälla från och med den dag när arbetet har på-
börjats.
Försäkringen upphör att gälla tre månader (efterskyddstid) efter det
att arbetet har upphört av annan anledning än ledighet för semester,
ferier eller motsvarande uppehåll. Dock skall den upphöra tidigare om
den enskilde till följd av arbete i annat land skall vara försäkrad där
eller om det finns andra särskilda skäl. Den fortsätter emellertid att
gälla under tid för vilken den försäkrade uppbär någon arbetsbaserad
förmån, liksom under tid när han eller hon enligt de grunder som rege-
ringen fastställer genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens
förfogande.
För biståndsarbetare m.fl. som till följd av utlandsarbete inte om-
fattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänst-
göringens slut återvänder till Sverige skall efterskyddstiden börja löpa
först efter återkomsten, om utlandsvistelsen har varat längst fem år.
En förutsättning för detta är att utlandstjänstgöringen har upphört av
annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande
uppehåll.
Vid förvärvsavbrott på grund av graviditet, vård av barn och total-
försvarstjänstgöring skall försäkringen fortsätta att gälla under mot-
svarande tid som i dag.
Försäkringen för pensionsförmåner och arbetsskadeförmåner skall
fortsätta att gälla i den mån rätt till sådana förmåner kan härledas från
ett tidigare arbete här i landet eller i vissa fall från ersättning som av-
ses i avsnitt 7.3, t.ex. vårdbidrag och vissa studieersättningar. Det-
samma skall i vissa fall gälla även i fråga om föräldrapenning.
Utredningen föreslår att arbetet skall ha påbörjats för att den arbets-
baserade försäkringen skall börja gälla.
Enligt utredningen skall, till skillnad från regeringens förslag, som
huvudregel den arbetsbaserade försäkringen upphöra senast fyra veckor
efter den dag när arbetet har upphört av annan anledning än ledighet för
semester, ferier eller motsvarande uppehåll. Dock skall försäkringen fort-
sätta att gälla så länge någon arbetsbaserad förmån betalas ut. Utred-
ningens förslag om försäkringens upphörande är frikopplat från dagens
system med s.k. SGI-skyddade tider.
Remissinstanserna: Kritik förekommer dels mot förslaget att försäk-
ringen skall gälla först efter att arbetet har påbörjats, dels mot att den
skall upphöra att gälla fyra veckor efter det att arbetet upphört. Läns-
rätten i Skåne län anser att avgörande skäl saknas för skärpningen att den
arbetsbaserade försäkringen skall börja gälla från och med att arbetet på-
börjas. Socialstyrelsen anför att en förkortning av efterskyddet från sex
månader till fyra veckor medför att vissa arbetslösa och studerande ham-
nar utanför försäkringen och riskerar att få försörja sig på socialbidrag.
Statskontoret anför att en följd av att grundvillkoren för ersättning vid
sjukdom kopplas samman med dem vid arbetslöshet tycks bli att en per-
son kan stå utan inkomstrelaterad ersättning även vid sjukdom om en
bortre parentes införs. Arbetsmarknadsstyrelsen(AMS) anför att förslaget
om försäkringstider kan komma i konflikt med
arbetslöshetsförsäkringens regler om överhoppningsbar tid. Vidare anför
AMS att för den som studerar eller tar hand om eget barn under två år
bryts försäkringsskyddet efter fyra veckor, eftersom den sökande under
studierna eller hemmavistelsen inte uppbär någon förmån som omfattas
av den arbetsbaserade försäkringen. Stockholms läns allmänna
försäkringskassa anför att det saknas en fullständig redovisning av
konsekvenserna av begränsningen av försäkringstiden och anser att det
bör göras en samordnad utredning av reglerna om sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) och reglerna om försäkringstid.
Försäkringskasseförbundet anser dels att den som förvärvsarbetar i
Sverige bör ha rätt till sjukvårdsförmåner, dels att efterskyddet innebär
försämringar som kan övervältra kostnader på kommunerna.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att efterskyddet är för kort och
att det är viktigt att slå vakt om systemet med så kallade SGI-skyddade
tider. Tjänstemännens Centralorganisation anser att det blir en
betydande skärpning om den arbetsbaserade försäkringen skall gälla från
och med att arbetet påbörjats samt konstaterar att förslaget att man måste
få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen för att efterskyddet skall
gälla är en skärpning som drabbar nytillträdda på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetskassornas samorganisation anser det vara mycket angeläget
att även den som blivit arbetslös och inte har någon form av
arbetslöshetsförmåner ges ett obrutet försäkringsskydd.
Skälen för regeringens förslag: En central fråga är under vilken tid
den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall gälla. Det
nuvarande socialförsäkringssystemet är till stor del bosättningsbaserat,
dvs. det är inte förekomsten av förvärvsarbete utan i stället bosättningen
som avgör om en person är försäkrad för en viss förmån.
Försäkringsskyddet består så länge bosättningen i Sverige består.
Undantag från den principen gäller inom bl.a. arbetsskadeförsäkringen,
där anknytningsmomentet till försäkringen är förvärvsarbete här i landet.
Krav på bosättning i landet finns inom arbetsskadeförsäkringen endast
för uppdragstagare och egenföretagare.
Försäkringen börjar gälla
De förmånssystem som skall inordnas i den arbetsbaserade delen av
socialförsäkringen omfattar förmåner som utgår på grund av förlorad ar-
betsinkomst. Regeringen anser det därför vara en naturlig utgångspunkt
att skyddet inom denna del av försäkringen som princip skall gälla endast
under tid när den enskilde har ett arbete, antingen i form av en
anställning eller som uppdragstagare eller egenföretagare.
Frågan om när skyddet enligt den arbetsbaserade delen av socialför-
säkringen skall börja gälla måste avgöras mot bakgrund av att försäk-
ringens huvudsakliga syfte är att ge ett skydd mot förlorad arbetsinkomst.
Det är emellertid också nödvändigt att beakta att försäkringen nu öppnas
för alla som arbetar här i landet, oavsett bosättningsförhållanden. Vi an-
ser därför att en verklig anknytning till arbetslivet här i landet bör ha
uppkommit innan den enskilde kommer att omfattas av den arbetsbase-
rade försäkringen. Den nya ordningen med en arbetsbaserad försäkring
innebär att denna gren av socialförsäkringen öppnas för en mer internatio-
nell personkrets med svagare anknytning till Sverige. Det torde i allmänhet
förflyta längre tid från det att anställning erhålls till dess att arbetet skall
påbörjas när den anställde är bosatt utomlands än när han eller hon är bo-
satt här i landet. Redan i dag förekommer åtskilliga fall i vilka det är oklart
när en s.k. tillträdesresa skall anses påbörjad. Med den av utredningen före-
slagna ordningen att den arbetsbaserade försäkringen skall börja gälla den
dag under vilken det försäkringsgrundande arbetet har påbörjats skulle det
bli väsentligt lättare att i det enskilda fallet avgöra om försäkringen har
börjat gälla. Man begränsar på så sätt antalet tveksamma fall i vilka det kan
ifrågasättas om ett arbete verkligen skulle ha påbörjats
Å andra sidan har en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning nor-
malt rätt till sjuklön under de fjorton första dagarna av en sjukperiod.
Under en sjuklöneperiod föreligger inte rätt till sjukpenning. En arbetstaga-
res rätt till sjuklön gäller från och med den första dagen av anställnings-
tiden. Vid en avtalad anställningstid som understiger en månad inträder
rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och sedan
varit anställd under fjorton dagar i följd. Ett genomförande av utredningens
förslag att en arbetstagare skall ha infunnit sig på arbetsplatsen innan för-
säkringen börjar gälla är inte anpassat till ordningen med sjuklön.
Regeringen anser att det skulle vara otillfredställande med ett system en-
ligt vilket en arbetstagare vid sjukdom inledningsvis skulle få sjuklön, men
senare vägras sjukpenning på den grunden att försäkringen inte börjat
gälla, eftersom den enskilde inte påbörjat sitt avtalade arbete. Dessutom
kan det även med utredningens förslag i vissa fall vara oklart när försäk-
ringen skall börja gälla, t.ex. för arbetstagare som har möjlighet att arbeta
hemma. Någon ändring av när den arbetsbaserade försäkringen skall börja
gälla bör därför inte genomföras för arbetstagarna.
Den arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen skall gälla oberoende
av vilken typ av arbete den enskilde utövar, dvs. den skall gälla såväl för
anställda som för uppdragstagare och egenföretagare. En särskild fråga
blir därför att avgöra när försäkringen börjar gälla för en uppdragstagare
eller egenföretagare. Det finns när det gäller dessa grupper inte på samma
sätt som för anställda några fasta tidpunkter, t.ex. en avtalad anställ-
ningstid, att hålla sig till.
En företagares (eller uppdragstagares) försäkring för arbetsbaserade
socialförsäkringsförmåner bör normalt anses inträda när hans personliga
verksamhet i rörelsen påbörjas. För att så skall anses vara fallet behöver
inte nödvändigtvis krävas att direkt inkomstbringande arbete påbörjats,
t.ex. ett uppdrag åt en kund. Någon form av aktivitet som mera konkret
kan anses utförd som ett led i verksamhet bör dock krävas. Exempel på
detta kan vara införskaffande av maskiner och råvaror för tillverkning av
en produkt eller påbörjad marknadsföring av tjänster. Enbart inregistre-
ring av en firma eller registrering för mervärdesskatt bör emellertid inte
anses tillräckligt för att arbete som egenföretagare skall anses ha på-
börjats. Detta motsvarar dagens ordning.
Försäkringen upphör att gälla
Sedan skyddet enligt den arbetsbaserade försäkringen har inträtt skall det
i princip gälla så länge den försäkrade har ett arbete. Det gäller således
inte bara under tid när den försäkrade faktiskt arbetar utan även under
semester och andra motsvarande ledigheter, t.ex. ferieledigheter för lära-
re. Den försäkrade har således ett kontinuerligt pågående försäkrings-
skydd under denna tid. Detta utesluter dock inte att det för rätt till en-
skilda förmåner kan finnas ytterligare krav som måste uppfyllas. T.ex.
måste en olycksfallsskada fortfarande ha ett samband med förvärvsarbete
för att den skall kunna anses som en arbetsskada, och för sjukpenning
och föräldrapenning fordras i vissa fall att man har varit tvungen att avstå
från arbete under den aktuella dagen. Någon förändring i detta hänseende
föreslås inte.
Den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen är tänkt att vara en in-
komstbortfallsförsäkring. Detta innebär att den skall täcka ekonomisk
skada som uppkommer med anledning av att det för den försäkrade före-
ligger arbetshinder, t.ex. på grund av sjukdom. En förutsättning för att
erhålla förmåner från den arbetsbaserade försäkringen bör nämligen vara
att den försäkrade gör en inkomstförlust på grund av att det har uppkom-
mit en sådan situation som försäkringen skall ge skydd vid. Principiellt
sett bör därför skyddet enligt den arbetsbaserade delen upphöra när an-
ställningen upphör eller när den som bedriver annat förvärvsarbete upp-
hör med sin verksamhet.
Enligt utredningen är det emellertid inte rimligt att strikt upprätthålla
en sådan princip, varför man föreslår att det skall finnas ett visst generellt
efterskydd, som skall upphöra senast fyra veckor efter det att arbetet har
upphört. Den som drabbas av något arbetshinder när detta efterskydd
gäller skall enligt utredningen alltjämt vara försäkrad. I vissa fall bör
efterskyddet upphöra tidigare än fyra veckor efter att arbetet upphörde,
om det finns särskilda skäl för det. Detta kan enligt utredningen vara
fallet t.ex. när den försäkrade i stället för sitt tidigare arbete påbörjar ett
arbete i ett annat land. Ett annat exempel som nämns är att den
försäkrade uppger att han eller hon lämnar Sverige och all anknytning
hit.
Regeringen anser till skillnad från vad utredningen föreslagit att ar-
betslöshetsförsäkringen samt utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsut-
bildning eller yrkesinriktad rehabilitering inte skall ingå i socialförsäk-
ringen.
En konsekvens av utredningens förslag blir att den som växlar mellan
perioder av arbete, arbetslöshet och sjukdom vanligen kommer att ges ett
kontinuerligt, obrutet försäkringsskydd. Det innebär i och för sig inte att
en sådan person utan vidare har rätt till alla förmåner inom den arbetsba-
serade försäkringen utan endast att han ingår i den skyddade personkret-
sen. Därutöver krävs för rätt till de flesta förmåner att ytterligare villkor
uppfylls. Utredningens förslag innebär en viss skärpning i förhållande till
vad som gäller i dag. En person vars arbete har upphört blir nämligen
utförsäkrad, om det vid tidpunkten för upphörande av det generella efter-
skyddet om fyra veckor inte föreligger rätt till någon förmån från den
arbetsbaserade försäkringen.
Vidare kan nämnas att det inom Socialdepartementet för närvarande
bereds frågor rörande regleringen av förtidspension och ersättning för
personer som har en långvarig men inte varaktig nedsättning av arbets-
förmågan. Detta beredningsarbete berör också sjukpenning. Ändrade
regler för sjukpenning kan naturligtvis få återverkningar på den faktiska
försäkringstiden för sjukpenningförsäkringen. Med hänsyn härtill och till
att underlaget för sjukpenning påverkar även andra förmåner än sjukpen-
ning, t.ex. rehabiliteringspenning enligt 22 kap. AFL, finns det anledning
att beröra nuvarande förhållanden inom sjukpenningförsäkringen.
Sjukpenning utges enligt 3 kap. 1 § AFL under vissa förutsättningar till
en hos försäkringskassan inskriven försäkrad. Dock föreligger inte rätt
till sjukpenning på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i
en sjuklöneperiod under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara
för sjuklön. Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den
försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid inskrivning av en
försäkrad skall försäkringskassan besluta om dennes tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen. Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) till minst 24 procent av prisbasbeloppet, skall
försäkringskassan därvid även fastställa dennes SGI. För att SGI skall
fastställas krävs att den försäkrade har inkomst av eget arbete. En
fastställd SGI skall omprövas vid ändrade förhållanden, t.ex. när
inkomstförhållandena har ändrats. Har den försäkrade inte längre
inkomst av arbete skall han eller hon som regel inte längre omfattas av
sjukpenningförsäkringen. I vissa fall får den försäkrade emellertid
behålla fastställd SGI även om han eller hon inte längre förvärvsarbetar.
Sådan s.k. SGI-skyddad tid utgör ett avsteg från huvudregeln.
Bestämmelser om SGI-skyddad tid finns främst i 3 kap. 5 § AFL.
Ytterligare bestämmelser förekommer i Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst.
Fastställd SGI får således i dag i vissa situationer sänkas lägst till vad
den skulle ha varit närmast före förvärvsavbrottet, om försäkringskassan
då känt till samtliga förhållanden. Den främsta orsaken till SGI-skydd är
sjukdom. Den som inte förvärvsarbetar av anledning som berättigar till
sjukpenning, rehabiliteringspenning, motsvarande ersättning enligt LAF
eller annan jämförbar ekonomisk förmån har rätt att behålla sin SGI en-
ligt bestämmelserna i Riksförsäkringsverkets föreskrifter.
Till de personer som omfattas av s.k. SGI-skyddad tid hör bl.a. de som
bedriver studier som berättigar till studiestöd, eller som bedriver vissa
andra former av studier inom det egna yrkesområdet, de som avbryter sitt
förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader,
de som är arbetslösa före 65 års ålder och är anmälda som arbetssökande
på arbetsförmedlingen samt är beredda att anta erbjudet arbete i en om-
fattning som svarar mot fastställd SGI, de som minskar sin arbetstid i
samband med graviditet eller som är hemma för vård av barn samt de
som fullgör sin värnplikt. Vidare föreskrivs i 3 kap. 5 b § AFL att för
vissa biståndsarbetare som efter utlandstjänstgöring återkommer till
Sverige skall SGI fastställas till lägst vad som utgjorde SGI:n omedelbart
före utlandstjänstgöringen. SGI för en person vars förtidspension eller
sjukbidrag har upphört eller minskat skall enligt 3 kap. 5 c § AFL mot-
svara den SGI som den försäkrade skulle varit berättigad till innan dess
att respektive förmån började utges eller vad som löneutvecklingen inom
yrkesområdet därefter föranleder om den försäkrade är arbetssökande.
Av de nuvarande bestämmelserna om SGI-skyddad tid följer att det
innan förvärvsuppehållet normalt skall ha fastställts en SGI för den för-
säkrade för att det skall föreligga s.k. SGI-skydd. Nämnas bör att enligt
3 kap. 5 § AFL kan försäkringskassan emellertid fastställa SGI retroak-
tivt i samband med ett ersättningsärende. I det fall den försäkrade skulle
ha haft en SGI på en viss nivå om försäkringskassan känt till samtliga
förhållanden, finns det således möjlighet att fastställa denna i efterhand.
SGI har i första hand betydelse för storleken av sjukpenning enligt
AFL. Den utgör emellertid också underlag för bestämmande av andra
förmåner inom socialförsäkringssystemet såsom rehabiliteringspenning,
föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspenning och
närståendepenning.
Regeringen anser att sjukpenningförsäkringens karaktär av inkomst-
bortfallsförsäkring talar för att sjukpenningförsäkringen principiellt bör
gälla endast så länge den försäkrade har ett arbete. Å andra sidan är det
inte rimligt att strikt upprätthålla en sådan princip. Det framstår som
orimligt om en person exempelvis skulle ställas utan sjukpenningförsäk-
ring på grund av att han i samband med byte av anställning under en kort
tid inte är förvärvsverksam. Mot denna bakgrund är det motiverat med ett
visst generellt efterskydd.
Enligt nuvarande föreskrifter skall en försäkrads sjukpenninggrundan-
de inkomst inte sänkas om han eller hon avbryter sitt förvärvsarbete för
kortare tid än sex månader i följd. Utredningens förslag innebär att denna
sexmånadersregel slopas och att det i stället skall gälla ett efterskydd om
fyra veckor från det att arbetet har upphört. Regeringen anser emellertid
att en så kort efterskyddstid på ett oacceptabelt sätt skulle drabba vissa
grupper såsom säsongsanställda som under den arbetsfria tiden inte upp-
bär arbetslöshetsersättning eller någon annan förmån som medför att för-
säkringen skall fortsätta att gälla. Regeringen anser därför att det i stället
bör gälla en generell efterskyddstid under tre månader efter det att arbetet
har upphört av annan anledning än ledighet för semester, ferier eller mot-
svarande uppehåll.
Vidare anser regeringen att försäkringen liksom i dag i vissa fall skall
kunna fortsätta att gälla under längre tid efter det att arbetet har upphört. I
dag är så fallet genom tillämpningen av de s.k. SGI-skyddade tiderna.
Utredningen föreslår i detta hänseende att försäkringen skall fortsätta att
gälla så länge den enskilde uppbär någon arbetsrelaterad förmån. Den av
utredningen föreslagna lösningen täcker flertalet situationer där i dag
SGI-skyddade tider tillämpas. Med utredningens förslag kan dock den
enskilde i vissa fall komma att ställas utanför den arbetsbaserade försäk-
ringen.
Som tidigare har nämnts pågår för närvarande inom Socialdeparte-
mentet beredning av förslag rörande förtidspension och SGI-frågor. De
förslagen kan komma att leda till förändrade regler och därmed inverka
på det faktiska försäkringsskyddets utsträckning i tiden. I avvaktan på
nya regler om beräkning av SGI bör det enligt regeringens mening efter-
strävas en ordning som ansluter till dagens SGI-skydd. De nu föreslagna
bestämmelserna får i framtiden justeras efter de nya SGI-reglerna.
Regeringen anser att systematiskt sett skall huvudregeln vara att den
som inte längre har inkomst av arbete inte heller längre skall omfattas av
sjukpenningförsäkringen. Vidare skall liksom i dag försäkringens giltig-
het kunna utsträckas i tiden med tillämpning av ett SGI-skydd. Detta
innebär att den som vid förvärvsavbrott omfattas av nuvarande bestäm-
melser om SGI-skydd – med undantag för den tidigare nämnda sex-
månadersregeln – får behålla sitt försäkringsskydd i motsvarande omfatt-
ning som i dag.
Regeringens förslag att en försäkrad vid förvärvsavbrott skall behålla
sitt försäkringsskydd om han eller hon omfattas av nuvarande bestäm-
melser om SGI-skydd avser naturligtvis bara de förmåner som utges på
grundval av SGI eller sjukpenning. Att försäkringsskyddet består innebär
i och för sig inte att den försäkrade utan vidare har rätt till alla förmåner
inom den arbetsbaserade försäkringen utan endast att han ingår i den
skyddade personkretsen. Därutöver krävs för rätt till de flesta förmåner
att ytterligare villkor uppfylls.
I mera teknisk mening uppnås det ovan redovisade skyddet genom att
det föreskrivs i socialförsäkringslagen att den arbetsbaserade försäk-
ringen fortsätter att gälla för tid under vilken den enskilde uppbär en för-
mån från denna försäkring. Vidare skall försäkringen fortsätta att gälla
för tid för vilken en person genomgår viss utbildning eller står till ar-
betsmarknadens förfogande.
Vidare införs en särskild bestämmelse för vissa biståndsarbetare m.fl.
(se avsnitt 8.5) som innebär att det generella efterskyddet om tre månader
skall börja löpa när de efter avslutad utlandstjänstgöring återkommer till
Sverige. I dessa fall blir det således en överhoppningsbar tid under ut-
landstjänstgöringen.
Vid förvärvsavbrott på grund av graviditet, vård av barn och totalför-
svarstjänstgöring skall försäkringen fortsätta att gälla under motsvarande
tid som i dag.
Vissa typer av förmåner är konstruerade så att de tjänas in under en
tidsperiod men betalas ut vid en senare tidpunkt. Det gäller framför allt
pensioner men även arbetsskadeersättning kan börja betalas ut långt efter
det att det arbete under vilken en arbetsskada uppstått har avslutats. För
att på detta sätt grundade förmåner skall kunna betalas ut, föreslår rege-
ringen att försäkringen för dessa förmåner skall bestå även efter det att
den enskilde upphört att förvärvsarbeta, i den mån rätt till förmånerna
kan härledas från ett tidigare arbete här i landet. Det innebär vidare att
den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng eller pensionsrätt
enligt bestämmelserna i 11 kap. AFL eller 4 kap. LIP alltid är försäkrad
för inkomstgrundad pension. Dessa förslag innebär ingen förändring i
förhållande till vad som gäller i dag.
Nämnas bör att det för utbetalning av inkomstgrundad ålderspension
enligt det reformerade ålderspensionssystemet inte krävs att den pen-
sionsberättigade är försäkrad vid utbetalningstillfället. Däremot krävs
naturligtvis att vederbörande varit försäkrad tidigare för att någon pen-
sionsrätt skall kunna ha intjänats. Motsvarande avses framdeles gälla
även tilläggspension. Bestämmelser om uttag av tilläggspension finns i
12 kap. AFL och 6 kap. LIP, varav de senare träder i kraft den 1 januari
2001. Vidare avses ändringar att genomföras även beträffande folkpen-
sion. I avvaktan härpå har regeringen anpassat förslaget till de författ-
ningar som hittills beslutats av riksdagen. Försäkringen för bl.a. pensio-
ner skall således fortsätta att gälla i det fall rätten till en sådan förmån
kan härledas från ett tidigare arbete i Sverige, vilket alltjämt kommer att
ha betydelse för om pension i vissa fall skall kunna utbetalas.
Försäkringen för pensioner skall dessutom fortsätta att gälla om den kan
härledas till en sådan situation som avses i avsnitt 7.3. I sistnämnda fall
är det fråga om pension som skall beräknas på pensionsgrundande
inkomst som inte utgör ersättning för arbete, t.ex. vårdbidrag och vissa
studieersättningar. En person som erhållit sådana förmåner är nämligen
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form
av förtidspension även om han eller hon inte har haft något arbete.
Regeringen föreslår särskilda regler om försäkringstid även beträffan-
de föräldrapenning över garantinivån. Försäkringen för dessa förmåner
föreslås bestå även efter den tidigare nämnda efterskyddstiden om tre
månader. Även förslaget i denna del förklaras av att det, i enlighet med
vad som nu gäller inom respektive förmånsslag, också i framtiden bör
vara möjligt att börja uppbära förmånen även om det har gått lång tid
sedan det senaste arbetet upphört. Försäkringen skall därför gälla så
länge rätten till förmån kan härledas från ett tidigare arbete.
För att den enskilde skall kunna få en förmån är det, som tidigare
nämnts inte tillräckligt, att han eller hon är försäkrad. Därutöver ställs i
de olika förmånslagarna ytterligare villkor som är specifika för
respektive förmån.
För att den som är försäkrad för föräldrapenning över garantinivån
skall kunna erhålla denna förmån måste även fortsättningsvis vissa för
föräldrapenningen specifika villkor vara uppfyllda. Möjligheten att er-
hålla föräldrapenning över garantinivån är som regel beroende av att den
försäkrade har sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL.
Beträffande egenföretagare och uppdragstagare skall på motsvarande
sätt som när försäkringen börjar gälla en egenföretagare eller uppdrags-
tagare anses ha upphört med sitt arbete när hans personliga verksamhet i
rörelsen har upphört. Detta kan anses vara fallet om denne t.ex. har sålt
rörelsetillgångarna. Vidare bör arbete som regel anses ha upphört, om en
egenföretagare inte längre taxeras för inkomst av rörelse. Om avbrott i
verksamheten görs endast tillfälligt bör arbetet däremot inte anses upp-
hört.
7.6 Särskilda villkor
Regeringens bedömning: Någon väntetid bör inte införas för den ar-
betsbaserade försäkringen.
Regeringens förslag: Den som behöver arbetstillstånd eller uppe-
hållstillstånd med motsvarande verkan skall inte ha rätt till förmåner
från den arbetsbaserade försäkringen förrän sådant tillstånd
meddelats. Ersättning skall därvid kunna betalas från och med den dag
då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre
månader innan tillståndet beviljades.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag såvitt
avser arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Utredningen föreslår, med
undantag för arbetsskadeförsäkringen, därutöver att förmåner som om-
fattas av den arbetsbaserade försäkringen inte skall betalas för de första
fyra veckorna av den tid under vilken försäkringen börjar gälla.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge tillstyrker
inte några försämringar i form av väntetider. Länsrätten i Skåne län anser
att avgörande skäl saknas för väntetid för de arbetsbaserade förmånerna
med hänsyn till att de huvudsakligen kompenserar inkomstbortfall, i viss
mån tjänas in och finansieras av den enskilde. Riksförsäkringsverket
avstyrker förslaget om en väntetidsregel på grund av att
besparingseffekten torde bli liten samtidigt som en sådan regel medför
administrativt merarbete. Även Försäkringskasseförbundet anser att
någon väntetid inte bör införas. Landsorganisationen i Sverige (LO)
framhåller att en väntetid dels försvårar för nytillträdda på
arbetsmarknaden att få ett försäkringsskydd, dels blir särskilt besvärande
för behovsanställda som inte har längre arbetsperioder avtalade.
Tjänstemännens Centralorganisation avstyrker förslaget om väntetid,
eftersom det får stora konsekvenser för nytillträdda som saknar fast
arbete och för utförsäkrade. Sveriges redareförening anför att förslaget
om väntetid kolliderar med sjömanslagen som ger rätt till sjuklön från
första sjukdagen. Vidare pekar föreningen på att sjömän som anställs av
en svensk arbetsgivare för tjänstgöring på ett fartyg med inter-
nationaliseringsavtal skrivs ut från försäkringskassan men återgår till
densamma så snart anställningen upphör. Föreningen anser att detta sys-
tem måste behållas utan att sjömän eller arbetsgivare drabbas av karens
för sjukförsäkringsersättningar.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats föreslås att
skyddet enligt den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall börja
gälla från och med den dag när arbetet har påbörjats. För anställda skall
försäkringen emellertid gälla från och med den första dagen av anställ-
ningstiden. Den förvärvsarbetande blir vid den tidpunkten generellt för-
säkrad för förmåner som ingår i denna del av socialförsäkringen och
börjar då tjäna in rätt till olika förmåner. En annan fråga är om den en-
skilde genast när han eller hon blir försäkrad skall ges en omedelbar rätt
till förmåner.
Det finns i de författningar som reglerar de olika socialförsäkringsför-
månerna redan i dag en rad olika kvalifikationsregler. Utredningen anser
det rimligt att ställa upp ett generellt krav på att arbete skall ha utförts
under viss minsta tid innan rätt att uppbära arbetsbaserade socialförsäk-
ringsförmåner kan uppkomma.
I dag finns redan längre gående kvalifikationsregler i flera förmåns-
system, t.ex. för föräldrapenning, varför den väntetidsregel som utred-
ningen föreslår i praktiken skulle få relativt begränsad betydelse. Med
hänsyn till att en sådan väntetid skulle tillämpas endast i samband med
att den arbetsbaserade försäkringen börjar gälla skulle den få betydelse
endast för personer som är nytillträdda på arbetsmarknaden eller för dem
vars försäkringsskydd av någon anledning brutits. Den av utredningen
föreslagna väntetiden utgör inte någon karens vid varje ersättningsfall.
Vidare avser utredningens förslag inte att påverka rätten till sjuklön en-
ligt sjuklönelagen. Utredningen anser trots detta att en väntetid kan fylla
en funktion. Den skulle förhindra t.ex. att en person som påbörjar ett
mycket kortvarigt arbete, och som därför inte kan få sjuklön förrän han
varit anställd fjorton kalenderdagar i följd, i stället skulle kunna få rätt till
sjukpenning vid sjukdom som inträffar efter kanske bara någon dags ar-
bete. En sådan väntetid skulle också innebära att den som påbörjar ett
arbete som uppdragstagare eller egen företagare inte kan få förmåner för
de första fyra veckorna av arbetet.
Regeringen anser det oskäligt med en väntetid som drabbar personer
som är nytillträdda på arbetsmarknaden. Med hänsyn till att sjuklönepe-
rioden numera utgör fjorton dagar skulle väntetiden få bestämmas till
motsvarande tid. Besparingseffekten av en så kort väntetid kan inte anses
uppväga olägenheterna med en sådan. Dessutom förenklas regelsystemet
om det inte belastas med särskilda väntetider för arbetsbaserade förmå-
ner.
I Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:11) om inskrivning
och avregistrering hos allmän försäkringskassa finns bestämmelser om
krav på uppehållstillstånd i vissa fall. Av 5 § andra stycket framgår att en
utländsk medborgare som behöver uppehållstillstånd kan skrivas in hos
försäkringskassa först när han beviljats permanent uppehållstillstånd eller
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för ett år eller längre tid. Vårt lag-
förslag förutsätter en liknande bestämmelse (jfr avsnitt 6.4.2). Den som
enligt utlänningslagen behöver ha arbetstillstånd eller uppehållstillstånd
med motsvarande verkan (avser bl.a. egenföretagare) skall enligt för-
slaget inte ha rätt till förmåner förrän sådant tillstånd har meddelats. Mot
bakgrund av regeringens förslag om att inskrivning hos försäkringskassa
skall avskaffas som försäkringsvillkor (se avsnitt 11.1) är lagförslaget
utformat så att kraven på beviljat arbets- eller uppehållstillstånd utgör
villkor för att förmåner skall kunna betalas ut. Vidare skall enligt för-
slaget förmåner i de avsedda fallen kunna betalas ut tidigast från och med
den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre
månader innan tillståndet meddelats. Den angivna tidsgränsen överens-
stämmer också i det avseendet med nuvarande regler.
8 Några särskilda personkategorier
8.1 Inledning
Beträffande några särskilda persongrupper bör liksom i dag socialför-
säkringen ha en utsträckt giltighet vid utlandsvistelse. Detta gäller bl.a.
statsanställda som utsänds för tjänstgöring utomlands. De omfattas nor-
malt av socialförsäkringen i den utsändande staten utan begränsning av
de generella ettårsreglerna som har redovisats i avsnitten 6.2 och 7.2. En
annan grupp utgörs av ambassadanställda m.fl. Den diplomatiska kåren
är normalt undantagen den mottagande statens lagstiftning och omfattas
heller inte av den statens system för social trygghet. För s.k. lokalanställ-
da på beskickningar gäller däremot ofta det omvända förhållandet. Ytter-
ligare en i detta sammanhang speciell personkategori utgörs av bistånds-
arbetare m.fl. som tjänstgör utomlands. För dessa har svensk socialför-
säkring en utsträckt tillämpning. En annan grupp med speciella för-
hållanden utgörs av de utlandsstuderande.
8.2 Utlandsstuderande
Regeringens förslag: Den bosättningsbaserade försäkringen skall ha
en utsträckt tillämpning för vissa utlandsstuderande.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera utom-
lands skall anses vara fortsatt bosatt här, och därmed omfattas av den
bosättningsbaserade försäkringen, under den tid för vilken han eller
hon genomgår studiestödsberättigande utbildning eller uppbär utbild-
ningsbidrag för doktorander.
Den som kommer till Sverige för att studera skall inte omfattas av
den bosättningsbaserade försäkringen utom i de fall han eller hon är
berättigad till utbildningsbidrag för doktorander.
Reglerna för studerande skall även gälla medföljande familje-
medlemmar.
Utredningens förslag motsvarar i huvudsak regeringens. Därutöver
föreslår utredningen att en utlandsstuderande från försäkringskassan skall
kunna få bindande förhandsbesked om han eller hon anses bosatt här med
avseende på de bosättningsbaserade förmånerna.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget utom
såvitt avser förhandsbesked och anför att det räcker med att knyta an till
studiestödssystemet. Riksskatteverket anför att bosättningsbegreppet för
studerande inte kommer att överensstämma med folkbokföringen. Enligt
verket innebär det att försäkringskassan måste kontrollera om personer
som avregistrerats som utflyttade skall omfattas av den bosättningsbase-
rade försäkringen och om inflyttade inte skall omfattas. Verket
framhåller att erforderliga uppgifter då inte kan hämtas från
folkbokföringen. Centrala Studiestödsnämnden anser förslagen vara väl
avvägda och att anknytningen till studiestödet är naturlig. Stockholms
läns allmänna försäkringskassa och Försäkringskasseförbundet anför att
det inte framgår hur en försäkringskassa kan få uppgift om att en person
inte beviljats studiemedel på grund av ekonomiska förhållanden.
Bakgrund: Den som studerar i sitt bosättningsland omfattas vanligen
av socialförsäkringen där. När det gäller utlandsstuderande, dvs. stude-
rande som lämnar eller kommer till Sverige för att studera, finns det
däremot anledning till särskilda överväganden för att det inte skall uppstå
oklarheter om denna grupps försäkringstillhörighet.
Enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL skall en försäkrad som lämnar
Sverige anses vara bosatt här i landet, om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. En svensk medborgare är i och för sig försäkrad enligt
1 kap. 3 § AFL även när han studerar utomlands. Däremot inverkar
bosättningsförhållandena även på en svensk medborgares möjligheter att
tjäna in eller erhålla olika förmåner.
Bedrivs utlandsstudier längre tid än ett år uppkommer frågan om i
vilket land den studerande skall anses bosatt. I praktiken avregistreras
ofta inte de utlandsstuderande. Riksförsäkringsverket rekommenderar i
allmänna råd om försäkring, inskrivning och avregistrering att det vid
bedömning av om en utlandsvistelse överstiger ett år inte skall tas hänsyn
till avbrott i utlandsvistelsen för semester, besök under längre helger och
liknande i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringen har för några sär-
skilda personkategorier i dag en utsträckt tillämpning i samband med ut-
landsvistelse. Detta gäller statsanställda, biståndsarbetare m.fl. samt
dessas medföljande familjemedlemmar. Utvecklingen går mot ökande
internationalisering, vilket innebär att det tillkommer nya personkatego-
rier som är internationellt aktiva. En sådan särskild grupp utgör de ut-
landsstuderande.
Under senare år har antalet personer som studerar utomlands med
svenskt studiestöd ökat kraftigt. Under år 1998 uppgick antalet till drygt
30 000. Till den övervägande delen är det fråga om personer som inte
omfattas av studielandets system för social trygghet. För flertalet utlands-
studerande överstiger tiden för utlandsstudierna ett år. Det medför att de
med tillämpning av ettårsregeln i AFL kan komma att anses som inte bo-
satta här i landet. I sådant fall kommer den studerande inte att omfattas
av svensk socialförsäkring.
Flertalet av dem som studerar utomlands är unga personer, som ännu
inte har bildat egen familj. Deras närmaste anhöriga är i allmänhet bo-
satta i Sverige. I en del fall har utlandsstudierna karaktär av huvudut-
bildning, medan de i andra fall utgör en komplettering till en svensk ut-
bildning. Huvuddelen kommer efter avslutade studier att arbeta här i
landet och kan därför anses behålla en väsentlig anknytning till Sverige
under studietiden. Detta talar för att de under studietiden bör kunna om-
fattas av svensk socialförsäkring.
Svensk socialförsäkring har redan inriktats på att omfatta även de stu-
derande. Inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet skall
pensionsrätt för studier med studiemedel kunna tillgodoräknas från och
med år 1995. Frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för
studier kommer dock att behandlas i samband med beredningen av
studiestödssystemet. Utbildningsbidraget för doktorander samt vissa
andra studiestöd är i dag pensionsgrundande.
De studerande som saknar förvärvsinkomster har ofta ett svagt social-
försäkringsskydd. Detta gäller inte minst dem som studerar utomlands,
eftersom det i denna grupp förekommer att den enskildes försäkringstill-
hörighet kan vara oklar. Det är fråga om en grupp som vid internationella
förhållanden har ett svagt försäkringsskydd även om studerande som
omfattas av ett lands socialförsäkringssystem numera kan åberopa sig på
flera av samordningsreglerna i förordning (EEG) nr 1408/71. Förord-
ningen saknar dock helt regler om i vilket land en studerande skall vara
försäkrad. Det får anses vara internationell praxis att utgå från att ut-
landsstuderande inte skall omfattas av studielandets lagstiftning om
social trygghet.
Regeringen anser att villkoren för att omfattas av socialförsäkringen
bör utformas så att utlandsstuderande från Sverige inte ställs utan försäk-
ringsskydd. Vi anser därför att studerande som lämnar Sverige för att
studera utomlands bör omfattas av viss svensk försäkring. Vad gäller
frågan om vilka förmåner som skall kunna utges vid vistelse utomlands
hänvisas till avsnitt 10.
Regeringen anser att det är de bosättningsbaserade förmånerna som bör
komma i fråga för de utlandsstuderande. Med hänsyn härtill och till att
enhetliga försäkringsvillkor i största möjliga utsträckning skall gälla bör
de utlandsstuderandes försäkringstillhörighet regleras på så sätt att de
under studietiden utomlands fortfarande kan anses bosatta här i landet. I
socialförsäkringslagen bör därför finnas en särskild bosättningsbe-
stämmelse för utlandsstuderande.
Den grupp studerande som skall omfattas av denna specialreglering
bör avgränsas till dem som normalt kan antas ha så stark anknytning till
Sverige att det motiverar svensk försäkringstillhörighet. I ett samhälle
med ökad internationell mobilitet kan en persons medborgarskap inte
gärna läggas till grund för dennes försäkringstillhörighet, eftersom ett
sådant förfarande kan vara diskriminerande. Detta gäller även för de
utlandsstuderande. Medborgarskap kan därför inte användas som krite-
rium för att avgränsa studerandekategorin.
Enligt gällande rätt krävs viss anknytning till Sverige för att en person
skall kunna beviljas studiemedel. En studerande som är berättigad till
studiemedel för utlandsstudier kan under vissa förutsättningar tillgodo-
räknas bosättningstid för folkpension i form av förtidspension och efter-
levandepension. Vidare kommer i framtiden studiemedel att ge pensions-
rätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det förhållandet att en person har rätt till svenskt studiestöd
för utlandsstudier innebär att det föreligger sådan anknytning till Sverige
som motiverar svensk försäkringstillhörighet. Motsvarande bör även
gälla dem som är berättigade till utbildningsbidrag för doktorandstudier
utomlands.
En annan fråga är om det för svensk försäkringstillhörighet skall räcka
med att den utlandsstuderande är i princip berättigad till studiemedel eller
om det skall krävas att han eller hon faktiskt uppbär sådana. Det för-
hållandet att en person inte har studiemedel kan bero på att vederbörande
har avstått från eller inte är berättigad till sådana. Det senare kan t.ex.
bero på att han eller hon har inkomster av viss storlek eller att avsedda
studier inte är studiemedelsberättigande.
Regeringen föreslår att de utlandsstuderande skall omfattas av den bo-
sättningsbaserade försäkringen. En förutsättning för att omfattas av
denna försäkringsdel skall vara att den enskilde anses bosatt i Sverige.
Tillhörigheten till denna del av försäkringen skall inte påverkas av om
den enskilde t.ex. har förvärvsarbete eller inkomster. För att en
utlandsstuderande skall anses bosatt här skall därför inte krävas att han
eller hon faktiskt uppbär studiemedel. Det skall vara tillräckligt att
vederbörande genomgår en studiestödsberättigande utbildning.
Beträffande erforderlig utredning om att en studerande uppfyller vill-
koren för att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen under
sina utlandsstudier bör följande gälla. En studerande som inte uppbär
studiemedel skall hos försäkringskassan förete ett studieintyg från
läroanstalten. Försäkringskassan skall därefter vid kontakt med Centrala
studiestödsnämnden få bekräftat att studierna vid denna läroanstalt i
princip ger rätt till studiestöd.
Riksskatteverket framhåller i sitt remissyttrande att det föreslagna bo-
sättningsbegreppet för de utlandsstuderande inte sammanfaller med folk-
bokföringens. Enligt verket måste försäkringskassan därför kontrollera
om personer som skattemyndigheten avregistrerat som utflyttade eller
registrerat som inflyttade skall omfattas av den bosättningsbaserade för-
säkringen. Redan i dag förekommer att folkbokföring och försäkringstill-
hörighet inte sammanfaller. Detta gäller t.ex. biståndsarbetare m.fl. som
tjänstgör utomlands under längre tid än ett år. Det förhållande som Riks-
skatteverket påtalar är således inte unikt för de utlandsstuderande. Mot
denna bakgrund bör socialförsäkringens särskilda bosättningsbegrepp för
utlandsstuderande inte vålla några större problem.
För att tillräcklig anknytning till Sverige skall föreligga bör dessutom
krävas att den enskilde skall vara bosatt här i landet innan studier på-
börjas i ett annat land.
För tveksamma fall föreslår utredningen att studerande skall kunna in-
hämta ett bindande förhandsbesked från försäkringskassan. Enligt utred-
ningen skall det i ett förhandsbesked anges om den enskilde skall anses
bosatt i Sverige. Utredningen föreslår att även biståndsarbetare m.fl. (se
avsnitt 8.5) skall kunna få sådant förhandsbesked. Riksförsäkringsverket
avstyrker i sitt remissyttrande att det införs förhandsbesked för de ut-
landsstuderande.
Med bindande förhandsbesked ökas förutsebarheten av
konsekvenserna av studier utomlands. Regeringen anser dock att
fördelarna med ett förhandsbesked måste vägas mot det merarbete som
en ordning med bindande förhandsbesked medför.
Regeringen anser att kravet på förutsebarhet för de utlandsstuderande
kan upprätthållas genom särskilda informationsinsatser som riktas till de
grupper som kan tänkas avse att studera utomlands. Information om för-
säkringsförhållandena vid utlandsstudier kan lämnas av försäkrings-
kassan och t.ex. när en person ansöker om studiemedel för utlandsstudier.
Mot bakgrund av det anförda föreligger det enligt regeringens mening
inte tillräckliga skäl för att införa bindande förhandsbesked för de ut-
landsstuderande. Vi anser således att utredningens förslag om bindande
förhandsbesked för de utlandsstuderande inte skall genomföras.
Reglerna för de utlandsstuderande skall även gälla medföljande
familjemedlemmar.
Studerande som kommer till Sverige för att studera
Beträffande utlandsstuderande förekommer också en omvänd situation
mot den ovan behandlade. Därmed avses personer som lämnar sitt bosätt-
ningsland för att studera i Sverige. Den föreslagna specialregleringen för
utlandsstuderande som lämnar Sverige innebär att den skyddade
personkretsen inom den bosättningsbaserade försäkringen utvidgas i
förhållande till huvudbestämmelsen om bosättning här i landet. Rege-
ringens förslag bygger på principen att utlandsstuderande skall i första
hand vara försäkrade där de har sitt egentliga hemvist. Detta synsätt
måste tillämpas även på utlandsstuderande som kommer till Sverige för
att studera. Annars kommer två motstridiga principer för försäkringstill-
hörighet att gälla för de utlandsstuderande. Enligt den ena skulle den
studerande vara försäkrad i sitt bosättningsland, medan den andra skulle
innebära att studielandet skall svara för försäkringen.
Socialförsäkringen skulle få en alltför utsträckt tillämpning på utlands-
studerande, om den skulle omfatta både dem som kommer hit och dem
som lämnar Sverige. Regeringen anser det inte rimligt att låta svensk
socialförsäkring bära kostnader för personer som vistas här i landet en-
bart för att studera och som har sin huvudanknytning till ett annat land. I
dessa fall är det nämligen fråga om en tillfällig vistelse i Sverige. De sär-
skilda bestämmelser vi föreslår för personer som lämnar Sverige för att
studera i ett annat land innebär en utvidgning av den skyddade person-
kretsen. Vi anser att den skyddade personkretsen i motsvarande utsträck-
ning bör begränsas vad gäller dem som kommer hit för att studera. Mot
denna bakgrund bör det införas en särskild bosättningsbestämmelse för
dem som kommer hit för att studera. Regeringen föreslår att den som
kommer till Sverige för att studera skall anses bosatt här endast om han
eller hon är berättigad till utbildningsbidrag för doktorander. Eftersom
s.k. gäststuderande inte är berättigade till studiestöd kommer denna
grupp inte att anses som bosatta här i landet.
Reglerna för dem som studerar här i landet skall även gälla medföljan-
de familjemedlemmar.
8.3 Statsanställda
Regeringens förslag: I likhet med vad som gäller i dag skall social-
försäkringen vara utsträckt för utsända statsanställda och deras med-
följande familjemedlemmar.
Den som av en svensk statlig arbetsgivare sänds ut till ett annat land
för arbete för dennes räkning skall under hela utsändningstiden utan
tidsbegränsning omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den
arbetsbaserade försäkringen. Medföljande familjemedlemmar skall
under samma tid omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen.
En förutsättning för att den utsände skall omfattas av den bosättnings-
baserade försäkringen skall vara att denne vid något tidigare tillfälle
har varit bosatt här i landet.
Den som av en annan stat sänds ut till Sverige för arbete här för ar-
betsgivarens räkning skall inte omfattas av svensk socialförsäkring.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
förslaget. Riksförsäkringsverket instämmer i förslaget. Arbetsgivarverket
anför att det förekommer att arbetstagare som arbetat utomlands för en
statlig arbetsgivare inte omfattas av AFL, t.ex. förflyttningspliktiga UD-
tjänstemän som har varit tjänstlediga för arbete i en internationell organi-
sation. Verket anför att dessa vid återgång till tjänst hos utrikesförvalt-
ningen utan att återvända till Sverige har nekats inskrivning i försäk-
ringskassan.
Bakgrund: Socialförsäkringen är i dag utsträckt för statsanställda som
tjänstgör utomlands och deras medföljande familjemedlemmar. Enligt
huvudregeln i AFL anses en försäkrad som lämnar Sverige fortfarande
bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som
av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbets-
givarens räkning skall enligt en särskild bestämmelse emellertid anses
bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att
vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make eller därmed
likställd samt medföljande barn som inte har fyllt 18 år. Syftet med den
bestämmelsen är att statens utsända tjänstemän och deras medföljande
familjemedlemmar fortfarande skall anses bosatta här i landet även om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år. Ifrågavarande be-
stämmelser medför att den utsändes familjemedlemmar automatiskt blir
försäkrade enligt AFL under den tid den anställde vistas utomlands.
Denna effekt uppkommer oavsett om make och barn tidigare varit försäk-
rade. Försäkringsskyddet tillkommer även den med vilken en utsänd
gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn mannen eller
hustrun medför i äktenskapet.
Med utsändningstid avses enligt förarbetena till utsändningsregeln för
statsanställda den tid under vilken den anställde har förordnande från
arbetsgivaren att tjänstgöra utomlands. Ett tidigare bemyndigande för
regeringen att för vissa kategorier utsända göra undantag från dessa be-
stämmelser har slopats i samband med reformeringen av ålderspensions-
systemet, eftersom det saknar nämnvärd praktisk betydelse.
Även arbetsskadeförsäkringen är utsträckt för den aktuella gruppen.
Om regeringen inte föreskriver annat, skall en arbetstagare som av en
statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för dennes räkning
vara försäkrad för arbetsskada.
De särskilda utsändningsreglerna för statsanställda infördes bl.a. för att
undanröja en bristande överensstämmelse mellan skyldigheter och rättig-
heter i förhållande till svenska staten för personer som hade sänts ut för
tjänstgöring utomlands och fick lön av svenska staten. De av staten ut-
sända kyrkobokfördes i regel där de var kyrkobokförda vid avresan. Mot-
svarande gäller numera folkbokföringen (14 § FBL). Vidare beskattades
de statsanställdas löner i Sverige. Mot denna bakgrund gjorde man en
utvidgning på förmånssidan genom att införa nämnda bestämmelser för
statsanställda.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande ordning innebär att an-
ställda hos en svensk statlig arbetsgivare vid utsändning till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räkning omfattas av svensk socialförsäkring
under hela utsändningstiden oavsett dess längd. De skäl som har lagts till
grund härför anser vi alltjämt tala för att dessa personer skall omfattas av
svensk socialförsäkring. Motsvarande bör gälla även deras medföljande
familjemedlemmar.
De som är anställda hos en statlig arbetsgivare skall således vid ut-
sändning normalt omfattas av hela socialförsäkringen. Med hänsyn till
att socialförsäkringen skall delas i en bosättningsbaserad och en
arbetsbaserad gren behövs särskilda bestämmelser om dessa personers
tillhörighet till de två försäkringsgrenarna. Genom dessa bestämmelser
skall försäkringsskyddet för de statsanställda som är utsända inte
begränsas av de allmänna ettårsreglerna inom den bosättningsbaserade
respektive arbetsbaserade försäkringsgrenen. Den som av en svensk
statlig arbetsgivare utsänds för arbete för dennes räkning i ett annat land
skall anses utföra arbete i Sverige under hela utsändningstiden även om
den överstiger ett år. På grund härav skall den utsände omfattas av den
arbetsbaserade försäkringen. Vidare skall den som av en svensk statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för dennes räkning
fortfarande anses bosatt här. Detta medför att han eller hon skall fortsätta
att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen.
Förslaget innebär att endast den utsände omfattas av den arbetsbase-
rade försäkringen. Medföljande familjemedlemmar omfattas endast av
den bosättningsbaserade försäkringen, om de inte själva kvalificerar sig
för den arbetsbaserade försäkringen. Det förhållandet att en medföljande
make eller därmed likställd under utlandsvistelsen anses bosatt i Sverige
medför dock att vederbörande i ett hänseende kommer att omfattas även
av den arbetsbaserade försäkringen. Som tidigare har utvecklats i avsnitt
7.3 skall denne nämligen anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspen-
sion såvitt gäller tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår.
Vad gäller frågan om försäkringstillhörighet för en statsanställd som
vid tidpunkten för utsändningen varken är bosatt eller tjänstgör i Sverige,
dvs. en person som inleder sin tjänstgöring för en svensk statlig arbets-
givare med att arbeta i ett annat land (s.k. direktutsändning), vill vi
anföra följande. EG-rätten utgår från att statsanställda skall omfattas av
lagstiftningen i den medlemsstat som gäller för den förvaltning som
sysselsätter dem (art 13.2d i förordning 1408/71). Nuvarande nationella
bestämmelser om anställda som utsänds av en svensk statlig arbetsgivare
bygger på denna princip. En förutsättning för att omfattas av
socialförsäkringen, när förordning 1408/71 inte är tillämplig, har hittills
varit att den anställde vid tidpunkten för utsändningen är bosatt i Sverige.
Som tidigare framgått innebär regeringens förslag att socialförsäk-
ringen delas upp i en arbetsbaserad gren och en bosättningsbaserad gren.
För att omfattas av arbetsbaserade förmåner kommer det inte att krävas
att den anställde är bosatt i Sverige. När det gäller bosättningsbaserade
förmåner kommer kravet på bosättning i Sverige att kvarstå. En
möjlighet är att låta direktutsända enbart omfattas av den arbetsbaserade
försäkringen. För att nå samordningsvinster och en förenklad
administration vad gäller olika kategorier av utsända statsanställda,
föreslår emellertid regeringen att även direktutsända skall omfattas av
hela socialförsäkringen. På så sätt uppnås en överensstämmelse i
behandlingen av utsända som omfattas av EG-rätten och de som täcks
enbart av nationella bestämmelser. Under förutsättning att fråga är om
utsändning och inte lokalanställning kommer således den statsanställdes
arbete utomlands att anses som arbete i Sverige. Vidare kommer den
utsände att anses som bosatt i Sverige. En förutsättning för att omfattas
av den bosättningsbaserade försäkringen bör vara att den utsände vid
något tillfälle har varit bosatt i Sverige.
Liksom hittills (jmf. prop. 1984/85:78 s.116) bör även den med vilken
en utsänd gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn
mannen eller hustrun medför i äktenskapet, anses bosatta i Sverige. För
den statsanställde och de medföljande familjemedlemmarna kommer
detta att gälla under hela utsändningstiden, dvs. den tid under vilken den
anställde har förordnande från arbetsgivaren att tjänstgöra utomlands.
Visserligen innebär detta ett avsteg från principen att en särreglering av
bosättningsbegreppet även i framtiden bör vara begränsad till förlängning
av tidigare etablerad bosättning här i landet. Undantaget kommer dock
endast att gälla för statsanställda och av de skäl som angivits ovan.
En förutsättning för att anses som utsänd är naturligtvis att den en-
skilde inte är lokalanställd av svenska staten utomlands. Den som är an-
ställd av en svensk utlandsmyndighet är således inte att anse som utsänd.
Med utsänd avses i detta sammanhang en person som är anställd i
Sverige men som skall tjänstgöra utomlands, t.ex. på grund av ett särskilt
placeringsbeslut. Fråga kan också vara om en person som är tjänstledig
från en tjänst hos en statlig myndighet i Sverige för att utföra arbete
utomlands för en annan svensk statlig myndighet. Utsändning föreligger
bl.a. när regeringen anställer en person för tjänstgöring utomlands, t.ex.
som specialattaché eller försvarsattaché.
Något behov av att förena de särskilda bestämmelserna om utsända
statsanställda med bemyndigande för regeringen att för vissa kategorier
utsända göra undantag finns inte. Bemyndigandet i 1 kap. 1 § fjärde
stycket i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring bör därför slopas.
Anställda hos utländsk statlig arbetsgivare
Regeringens förslag beträffande statsanställda som utsänds från Sverige
bygger på principen att den utsände skall vara försäkrad i anställnings-
landet. Motsvarande princip bör upprätthållas när en anställd hos en
utländsk statlig arbetsgivare sänds hit för arbete här för arbetsgivarens
räkning. Regeringen föreslår därför att den hitsände statsanställde under
utsändningstiden, oavsett dess varaktighet, inte skall anses bosatt här i
landet. Inte heller skall det arbete han under sagda tid utför för den ut-
sändande arbetsgivarens räkning anses som arbete i Sverige. Det torde i
praktiken endast vara fråga om ett fåtal fall.
8.4 Särskilt angående ambassadanställda m.fl.
Regeringens förslag: Den som tjänstgör vid en utländsk stats be-
skickning eller karriärkonsulat i Sverige skall vid tillämpningen av
bestämmelserna om socialförsäkringen anses bosatt i Sverige, om det
är förenligt med konventionerna om diplomatiska respektive konsu-
lära förbindelser. Detta gäller även medföljande familjemedlemmar.
Ett arbete vid en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat
skall medföra att arbetstagaren omfattas av den arbetsbaserade försäk-
ringen, om detta är förenligt med konventionerna om diplomatiska
respektive konsulära förbindelser. Den som med tillämpning av det
anförda skall vara försäkrad enligt den arbetsbaserade försäkringen
skall omfattas även av arbetsskadeförsäkringen och inkomstgrundad
ålderspension.
En person som på grund av anknytning till en internationell organi-
sation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen (1976:661) om immu-
nitet och privilegier i vissa fall skall på motsvarande sätt som i dag
omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade
försäkringen endast i den mån detta är förenligt med vad som följer av
tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det bör övervägas om
de lokalanställda inte skall betala egenavgifter på löner från ambassaden i
stället för att dessa skall betala arbetsgivaravgifter. Arbetsmarknadssty-
relsen (AMS) anför att lokalanställda enligt förordning (EEG) nr 1408/71
normalt omfattas av lagstiftningen i arbetslandet men att medborgare i
den sändande staten kan välja att omfattas av lagstiftningen i den staten.
Enligt förslaget skall de lokalanställda vara försäkrade i Sverige. Detta
innebär enligt AMS att möjligheten att välja den sändande statens försäk-
ring försvinner, vilket strider mot förordning nr 1408/71.
Bakgrund: Bestämmelser om personer som tjänstgör vid ambassader
och konsulat finns i Wienkonventionerna om diplomatiska (1961)
respektive konsulära (1963) förbindelser som har ratificerats av Sverige.
Enligt konventionen om diplomatiska förbindelser är den personkrets
som skall undantas från den mottagande statens lagstiftning om social
trygghet begränsad till den diplomatiska personalen samt medlemmar av
beskickningen i övrigt som är medborgare i den sändande staten eller i
tredje stat och inte heller är stadigvarande bosatta i den mottagande
staten. Samma regler gäller för en diplomatisk företrädares privattjänare
om denne omfattas av den sändande statens eller tredje stats lagstiftning
om social trygghet. Wienkonventionen om konsulära förbindelser före-
skriver för både karriärkonsuler och all övrig personal som är knuten till
konsulat som förestås av en karriärkonsul att de, om de är medborgare i
den sändande staten, är undantagna från den mottagande statens lagstift-
ning endast om de är utsända och således inte om de är stadigvarande
bosatta i den mottagande staten. Beträffande konsulatmedlemmars privat-
tjänare gäller att de är undantagna från den mottagande statens lagstift-
ning på samma villkor som privattjänare hos en diplomatisk företrädare.
Antalet lokalanställda personer vid utländska ambassader i Sverige kan
uppskattas till 600-800. Dessa personer undantas inte genom Wienkon-
ventionerna från svensk socialförsäkringslagstiftning. Utöver den lokal-
anställda personalen finns personal som följt med från det sändande
landet för att arbeta vid de olika ambassaderna. Dessa personer åtnjuter
emellertid immunitet på socialförsäkringsområdet.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller sammanfattningsvis
följande. Den s.k. lokalanställda personalen vid utländska beskickningar
och karriärkonsulat i Sverige är till följd av bosättning i Sverige
berättigade till förmåner enligt bl.a. AFL. Detsamma gäller anställda hos
en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat
(privattjänare m.fl.). För att arbetstagaren skall tillgodoräknas pensions-
grundande inkomst krävs att en ATP-förbindelse/förbindelse enligt LIP
tecknas. Enligt praxis omfattas de lokalanställda däremot inte av arbets-
skadeförsäkringen. Om arbetsgivaren har tecknat en ATP-förbindelse/
förbindelse enligt LIP som omfattar lokalanställda skall denne betala
tilläggspensionsavgift (numera ålderspensionsavgift). Arbetsgivaren är
däremot inte skyldig att betala andra socialavgifter.
Enligt regeringens uppfattning bör arbete som utförs av lokalanställd
personal på beskickningar och konsulat i Sverige i socialförsäkringshän-
seende behandlas på samma sätt som annat arbete i Sverige. Det är också
den huvudprincip som gäller enligt förordning 1408/71 (art. 16). Det
finns, som vi ser det, inget godtagbart skäl att behandla personer som
arbetar vid en beskickning eller ett konsulat för ett land utanför EU (eller
EES) annorlunda än personer som arbetar vid beskickningar eller kon-
sulat för länderna inom gemenskapen.
Som anförts i de allmänna övervägandena skall enhetliga villkor gälla
för likartade förmåner. Vad gäller den arbetsbaserade försäkringen skall
det grundläggande försäkringsvillkoret vara att den enskilde har arbete i
Sverige. Den som uppfyller detta villkor skall vara försäkrad för samtliga
arbetsbaserade förmåner. Detta innebär att den arbetsbaserade försäk-
ringen skall utvidgas för de lokalanställda som i dag är försäkrade enligt
AFL till att omfatta även tilläggspension, inkomstgrundad ålderspension
och arbetsskadeförsäkring. Avsteg från den angivna principen bör göras
endast i den mån det följer av internationella överenskommelser som
Sverige ingått.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om den bosättningsbaserade
respektive arbetsbaserade försäkringen (se avsnitt 6 och 7) skall gälla
även anställda vid utländska beskickningar och karriärkonsulat här i
landet samt deras betjäning, om det är förenligt med den i Wien den
18 april 1961 avslutade konventionen om diplomatiska förbindelser
(SÖ 1961:1) respektive den i Wien den 24 april 1963 avslutade konven-
tionen om konsulära förbindelser (SÖ 1974:10). Vid bedömningen av
vilka personkategorier som skall omfattas av svensk socialförsäkring
måste beaktas konventionernas bestämmelser om immunitet och privi-
legier. Av intresse är främst bestämmelserna i artiklarna 33, 37 och 38 i
konventionen om diplomatiska förbindelser respektive artiklarna 48 och
71 i konventionen om konsulära förbindelser. För personer som enligt
konventionerna anses stadigvarande bosatta i den mottagande staten
gäller begränsningar för immunitet och privilegier, vilket har betydelse
för om den enskilde kan omfattas av svensk socialförsäkring. Underlag
för bedömningen av om en person är att anse som stadigvarande bosatt
enligt konventionerna kan lämnas av Utrikesdepartementet (protokollet).
Den som vid tillämpningen av konventionerna inte undantas från svensk
socialförsäkring skall vid tillämpningen av bestämmelserna i socialför-
säkringslagen anses bosatt i Sverige. Vidare skall i ett sådant fall arbete
som en sådan person utför vid tillämpningen av bestämmelserna i
socialförsäkringslagen anses som arbete i Sverige. Även den försäkrades
familj skall i sådana fall anses bosatt i Sverige.
Beträffande Arbetsmarknadsstyrelsens påpekande att lokalanställda
enligt EG-rätten (art. 16 i förordning 1408/71) skall omfattas av arbets-
landets lagstiftning, men att medborgare i den sändande staten kan välja
att omfattas av lagstiftningen i den staten, vill vi anföra följande. Be-
stämmelserna i EG-rätten har företräde framför nationell lag. För tydlig-
hets skull föreslås dessutom en uttrycklig bestämmelse om att EG-rätten
har företräde framför den nu föreslagna socialförsäkringslagen. De lokal-
anställda fråntas således inte möjlighet att välja det sändande landets lag-
stiftning.
Vad gäller Riksskatteverkets förslag om uttag av egenavgifter kan
följande nämnas. Frågan om avgifter vad avser den aktuella personkate-
gorins inkomster kräver särskilda överväganden. Avgiftsfrågan får tas
upp i samband med den beredning av utredningens förslag i betänkandet
(SOU 1998:67) Socialavgiftslagen som pågår inom Finansdepartementet.
Immunitet och privilegier gäller också för personer som har
anknytning till internationella organisationer. En förteckning över sådana
organisationer och personkategorier har intagits som bilaga till lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. I nämnda bilaga har
också förtecknats tillämpliga stadgor och avtal. I en del av dessa finns
bestämmelser om tillhörighet för tjänstemän vid
Världssjöfartsuniversitetet i Malmö och deras familjemedlemmar.
Försäkringstillhörigheten för sådan person skall liksom i dag bedömas
enligt respektive avtal eller stadga. Vi föreslår i sak ingen ändring för
dessa persongrupper jämfört med nuvarande bestämmelser.
8.5 Biståndsarbetare m.fl.
Regeringens förslag: Den bosättningsbaserade försäkringen skall
vara utsträckt för en i Sverige bosatt person som arbetar utomlands för
svenska trossamfund eller svenska ideella organisationer som bedriver
biståndsverksamhet.
De som för sådana organisationer tjänstgör utomlands skall vara
försäkrade i Sverige såvitt avser den bosättningsbaserade försäk-
ringen, om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta gäller
även medföljande familjemedlemmar.
Utredningens förslag motsvarar regeringens såvitt gäller att den bo-
sättningsbaserade försäkringen skall vara utsträckt för biståndsarbetare
m.fl. när dessa tjänstgör utomlands. Dock föreslår utredningen att detta
skall gälla oberoende av utlandsvistelsens längd, om den enskilde fort-
farande har väsentlig anknytning till Sverige. Enligt utredningens förslag
skall det utsträckta försäkringsskyddet gälla endast vid tjänstgöring i ut-
vecklingsland. Vidare föreslår utredningen att biståndsarbetare m.fl. från
försäkringskassorna skall kunna få bindande förhandsbesked i frågan om
han eller hon skall anses bosatt i Sverige under utlandsvistelsen.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att väsentlig anknyt-
ning till Sverige inte skall vara något försäkringsvillkor utan att det i
stället bör användas en tidsfrist på fem år. Verket ser inte någon anled-
ning att använda begreppet utvecklingsland samt avstyrker att det införs
bindande förhandsbesked. Riksskatteverket anför att
bosättningsbegreppet för biståndsarbetarna inte överensstämmer med
folkbokföringen, varför försäkringskassan måste kontrollera om de som
avregistrerats som utflyttade skall omfattas av den bosättningsbaserade
försäkringen. Verket framhåller att erforderliga uppgifter då inte kan
hämtas från folkbokföringen. Stockholms läns allmänna försäkringskassa
anför att det kommer att föreligga stor osäkerhet om begreppet väsentlig
anknytning innan detta har utvecklats i praxis.
Forum Syd välkomnar att biståndsarbetare och missionärer erkänns
som en speciell personkategori samt anför att i detta hänseende bör det
vara lika regler inom den arbetsbaserade försäkringen som den bosätt-
ningsbaserade. Vidare anser Forum Syd att begreppet väsentlig anknyt-
ning till Sverige skall förtydligas och kompletteras med en tidsgräns på
sex år. Vidare önskar Forum Syd förtydligande av rätten till sjukvård i
Sverige under utlandsvistelse. Enligt Forum Syd behövs inte någon för-
teckning över utvecklingsländer, eftersom även ett väl utvecklat land kan
ha eftersatta grupper och etniska minoriteter. Forum Syd anser att denna
personkategori skall ha rätt till arbetslöshetsförsäkring samt att tjänst-
göringstiden utomlands skall vara beräkningsunderlag för pension.
Nämnden för Svenska kyrkans mission och Nämnden för Svenska
kyrkan i utlandet välkomnar att det i den bosättningsbaserade försäk-
ringen tas hänsyn till behoven hos den aktuella gruppen. Dock anser
nämnden att begreppet utvecklingsland bör bytas mot annat land. Vidare
anför nämnden att begreppet väsentlig anknytning är för vagt, vilket
skapar osäkerhet för den som söker utlandstjänst. Enligt nämnden bör det
gälla en tidsgräns på sex år, medan graden av väsentlig anknytning kan
vara avgörande tiden därefter. Beträffande den arbetsbaserade försäk-
ringen föreslår nämnden att den aktuella gruppens utlandsarbete skall
anses som arbete i Sverige såvitt gäller tilläggspension och arbetslös-
hetsförsäkring. Enligt nämnden innebär utredningens förslag rörande den
arbetsbaserade försäkringen klara försämringar för personal utanför
EU/EES-området. Vidare framhåller nämnden att tillhörighet till pen-
sionssystemet är en långsiktig trygghet, som är viktig för den enskilde
och därmed för möjligheterna att rekrytera kvalificerad personal. Svenska
missionsrådet befarar att det kan bli svårt att avgöra vad som utgör vä-
sentlig anknytning till Sverige. Vidare befaras att det kan bli mycket
svårt att skapa kriterier för vilka länder som är utvecklingsländer. Rådet
anser det helt oacceptabelt om rätt till ersättning från
arbetslöshetsförsäkring och arbetsskadeförsäkring skall föreligga endast
om anställningen utomlands är högst ett år.
Bakgrund: För de biståndsarbetare m.fl. som utsänds av en statlig ar-
betsgivare skall gälla de särskilda bestämmelser om utsändning av stats-
anställda som tidigare behandlats i avsnitt 8.3. Beträffande de biståndsar-
betare m.fl. som tjänstgör utomlands för enskilda svenska organisationer
kan följande nämnas. I det följande avses, om inte annat anges, med
biståndsarbetare även missionärer m.fl.
De enskilda organisationerna svarar för en betydande del av svenska
biståndsinsatser i utvecklingsländerna och i katastrofdrabbade områden.
Bland de enskilda organisationer som är verksamma på detta område
finns stora svenska folkrörelser, missionssamfund och församlingar,
internationellt verksamma organisationer, stödgrupper, ideella föreningar
m.m. En stor del av dessa organisationer finansieras genom medlemsav-
gifter, enskilda fonder, frivilligt insamlade medel och genom ideellt ar-
bete. Det internationella biståndsarbete som bedrivs av dessa organisa-
tioner finansieras delvis även med statliga biståndsmedel, oftast genom
bidrag från Styrelsen för internationell utveckling (SIDA). Härigenom
utgör de enskilda organisationernas biståndsinsatser en väsentlig del av
den svenska biståndspolitiken.
I Sverige finns drygt 400 enskilda organisationer, som är verksamma i
internationell biståndsverksamhet. Till denna verksamhet har knutits
uppskattningsvis 2 000 biståndsarbetare. De biståndsarbetare som rekry-
teras för biståndsprojekt i utvecklingsländerna är ofta kvalificerade per-
soner som under en begränsad tid vill göra en ideell insats inom utveck-
lings- och katastrofbiståndet. Vanligen rekryteras de för arbete i ett ut-
vecklingsland under en tid av minst två år.
Biståndsarbetare hos enskilda organisationer som bedriver bistånds-
verksamhet omfattas vid tjänstgöring utomlands i dag av ettårsregeln i
1 kap. 3 § första stycket AFL, om inte annat föreskrivs.
För biståndsarbetare finns i dag särbestämmelser om sjukpenning-
grundande inkomst (SGI), föräldrapenning, bosättningstid för folkpen-
sion och allmänt barnbidrag. Dessa bestämmelser är tillämpliga på
personer som av Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som
är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som
bedriver biståndsverksamhet varit sända till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning.
Enligt 3 kap. 5 b § AFL skall SGI för den försäkrade vid återkomsten
till Sverige fastställas till lägst det belopp som gällde vid utresan (s.k
vilande SGI). Detta gäller om utlandsvistelsen har varat högst tre år. Be-
stämmelsen omfattar även biståndsarbetarens medföljande make eller
därmed likställd. Vid prövning av om en biståndsarbetare uppfyller vissa
villkor för föräldrapenning bortses enligt 4 kap. 9 § tredje stycket AFL
från utlandsvistelse som varat högst tre år. Detta gäller villkoren om viss
tids inskrivning hos försäkringskassan och om försäkring för viss sjuk-
penning. Vid beräkning av bosättningstid för rätt till folkpension tillgo-
doräknas enligt 5 kap. 6 § c AFL den tid under vilken den enskilde varit
utsänd för arbete för arbetsgivarens räkning, om utlandsvistelsen varat
längst tre år i följd. Detta gäller emellertid endast för svenska medborga-
re. Beträffande försäkringstid för garantipension förekommer en mot-
svarande bestämmelse i 2 kap. 4 § lagen om garantipension. Enligt 1 §
tredje stycket lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag anses med-
följande barn till den som tillhör ifrågavarande personkrets bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Skälen för regeringens förslag: Den biståndsverksamhet som bedrivs
av svenska enskilda ideella organisationer är ett väsentlig inslag i det
samlade svenska biståndet. Det är därför ett allmänt svenskt intresse att
denna verksamhet kan stödjas.
I organisationernas biståndsverksamhet ingår som ett centralt moment
att biståndsarbetare, präster, missionärer och andra funktionärer sänds ut
från Sverige för att direkt eller indirekt ta del i det praktiska biståndsar-
betet utomlands. Sådan tjänstgöring är ofta förenad med personliga upp-
offringar för funktionärerna vad gäller ekonomiska och sociala villkor.
Det ligger i sakens natur att sådan tjänstgöring ofta är förlagd till länder
med mindre utvecklade system för social trygghet än som förekommer i
Sverige.
Det finns, som tidigare nämnts, i dag olika bestämmelser som syftar
till att ge biståndsarbetarna ett förstärkt socialförsäkringsskydd under
tjänstgöring utomlands. De skäl som ligger bakom dessa gynnande särbe-
stämmelser anser regeringen fortfarande har bärkraft. Den aktuella per-
songruppen bör avgränsas på samma sätt som i dag, dvs. fråga är om per-
soner som är anställda i vissa organisationer. Liksom i dag skall även
medföljande familjemedlemmar ingå i personkretsen.
Den bosättningsbaserade försäkringen
De enskilda organisationernas biståndsarbetare omfattas vid tjänstgöring
utomlands av ettårsregeln i AFL, dvs. de anses enligt huvudregeln i
1 kap. 3 § första stycket AFL bosatta här i landet endast om vistelsen
utomlands är avsedd att vara längst ett år. Som framgår av avsnitt 6.2
föreslår vi att en allmän ettårsregel skall gälla inom den bosättningsbase-
rade försäkringen. Biståndsarbetare som sänds ut av en statlig arbetsgiva-
re omfattas av den särskilda bosättningsregeln för statsanställda, vilket
innebär att dessa anses bosatta här i landet under hela utsändningstiden.
Vårt förslag avser de fall i vilka de enskilda organisationernas
biståndsarbetare m.fl. med hänsyn till utlandstjänstgöringens längd inte
kan anses bosatta här i landet enligt den allmänna ettårsregeln.
En central tanke bakom förslaget att indela socialförsäkringen i en bo-
sättningsbaserad och arbetsbaserad gren är att i möjligaste mån använda
enhetliga försäkringsvillkor för likartade förmåner. Det är enligt rege-
ringens mening olämpligt att ha olika bosättningsbegrepp från förmån till
förmån. Vad gäller den bosättningsbaserade försäkringen anser vi därför
att det skall införas en särskild bosättningsbestämmelse för den aktuella
gruppen biståndsarbetare m.fl. Liksom när det gäller statsanställda
biståndsarbetare skall den bosättningsbaserade försäkringens ettårsregel
inte tillämpas på dem som sänds ut av enskilda organisationer, när det är
fråga om utlandsvistelse under längre tid än ett år. Denna särskilda
bosättningsbestämmelse för biståndsarbetare i enskild tjänst får generell
tillämpning på biståndsarbetarna när det gäller rätten till bosättnings-
baserade förmåner. Detta innebär att, om en biståndsarbetare under
tjänstgöring utomlands skall anses bosatt i Sverige, han eller hon
kommer att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen, vilket
innebär en utvidgning med avseende på antalet förmåner, bl.a. beträffan-
de underhållsstöd. Biståndsarbetaren fortsätter med andra ord att vara
försäkrad. Vad gäller frågor rörande utgivande av förmåner vid vistelse
utomlands hänvisas till avsnitt 10.
För närvarande gäller bl.a. att en biståndsarbetare som bosättningstid
för folkpension får tillgodoräkna sig utsändningstid, om utlandsvistelsen
varat längst tre år i följd. Denna treårsfrist återkommer vid bedömning av
rätten till barnbidrag, föräldrapenning och SGI. Som framgår av det ovan
redovisade tillämpas i dag emellertid utsändningstider på upp till fem år.
Vi anser därför att de nuvarande treårsreglerna för biståndsarbetare inte
längre fyller sitt syfte. Den godtagbara tiden för utsändning bör justeras
så att den blir mer anpassad till biståndsarbetarnas faktiska tjänstgö-
ringsförhållanden.
Enligt utredningen torde en väl tilltagen tidsfrist kunna öka risken för
att även personer med svag anknytning till Sverige kommer att omfattas
av socialförsäkringen under lång tid.
Under remissbehandlingen har framkommit kritik mot förslaget att det
skall krävas att den enskilde biståndsarbetaren har väsentlig anknytning
till Sverige för att anses bosatt här under utlandstjänstgöringen. Vanligen
torde det vara så att ju längre tid en utlandsvistelse pågår desto svagare
blir anknytningen hit. Med en sådan utformning av bosättningsbegreppet
kan det enligt regeringens mening vara svårt för den enskilde att bedöma
om han eller hon under en avsedd utlandstjänstgöring kommer att om-
fattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Villkoren för att omfattas
av den bosättningsbaserade försäkringen bör i stället anpassas till bi-
ståndsarbetarnas tjänstgöringsförhållanden genom att den nuvarande
tidsgränsen förlängs till fem år. Flertalet biståndsarbetare torde under en
sådan tid ha tillräcklig anknytning till Sverige för att kunna anses bosatta
här med avseende på socialförsäkringen. En förutsättning för tillämpning
av denna särskilda bosättningsregel skall, liksom i dag, vara att den en-
skilde är bosatt här omedelbart före den aktuella utlandstjänstgöringen.
Den föreslagna bosättningsregeln för biståndsarbetare innebär nämligen
att den enskilde fortfarande skall anses bosatt här. Detta får ökad bety-
delse, eftersom det för tillgodoräknande av bosättningstid för folkpension
respektive försäkringstid för garantipension inte längre skall uppställas
krav på svenskt medborgarskap.
Några skäl för att utsträcka den bosättningsbaserade försäkringen ut-
över fem år har inte framkommit. Genom att tillämpa en fast tidsgräns
vinns den fördelen att det blir lättare för den enskilde att på förhand be-
döma om han eller hon kommer att vara försäkrad. Detta minskar också
behovet av att kunna få bindande förhandsbesked. Vidare kan de hand-
läggande myndigheterna bedöma bosättningsfrågan utan ingående utred-
ning om den enskildes förhållanden. Med en bosättningsbestämmelse
som bygger på en fast tidsgräns uppnås således vissa administrativa
vinster jämfört med utredningens förslag.
Enligt utredningens förslag skall den utvidgande bosättningsregeln för
biståndsarbetare vara tillämplig endast vid tjänstgöring i utvecklingsland.
En sådan avgränsning av tillämpningsområdet skulle, såsom Nämnden
för Svenska kyrkans mission har påpekat, medföra att det för personal i
samma organisation och med likartat uppdrag kommer att gälla olika
villkor beroende på arbetsland. Enligt regeringens mening bör det utvid-
gade bosättningsbegreppet för biståndsarbetare gälla även vid tjänst-
göring i t.ex. katastrofdrabbade områden. Tillämpningen av det
utvidgade bosättningsbegreppet kan därför inte begränsas till verksamhet
i utvecklingsland. Liksom i dag bör det vara tillräckligt att fråga är om
tjänstgöring i annat land än Sverige. Med hänsyn härtill uppkommer det
inte något behov av att införa en ordning med bindande förhandsbesked i
bosättningsfrågan.
Reglerna för biståndsarbetare m.fl. skall även gälla medföljande
familjemedlemmar.
Den arbetsbaserade försäkringen
Vad gäller de arbetsbaserade förmånerna föreslår utredningen inte några
nya särbestämmelser för biståndsarbetarna. Däremot föreslås för denna
grupp vissa ändringar beträffande bestämmelserna om s.k. vilande SGI
och om vissa villkor för föräldrapenning.
Remisskritik förekommer mot de konsekvenser utredningens samlade
förslag får för biståndsarbetarna såvitt gäller arbetslöshetsersättning
jämte intjänande av tilläggspension och inkomstgrundad ålderspension.
Som redovisats i avsnitt 5.1 föreslår regeringen, till skillnad från utred-
ningen, att arbetslöshetsförsäkringen inte skall hänföras till socialför-
säkringen. Något förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen läggs därför
inte fram. Möjligheterna för biståndsarbetare att uppbära arbetslöshets-
förmåner påverkas således inte av våra förslag.
Hittillsvarande ordning med s.k. överhoppningsbar tid vid bestäm-
mande av SGI respektive prövning av vissa villkor för föräldrapenning
över garantinivån anser vi i princip skall behållas. I enlighet med vad vi
anfört om bosättningsbegreppet för biståndsarbetarna skall, till skillnad
från vad utredningen föreslår, den överhoppningsbara tiden förlängas till
fem år. Den skall således varken vara beroende av om det föreligger
väsentlig anknytning till Sverige eller att fråga är om tjänstgöring i ett
utvecklingsland. Beträffande föräldrapenning över garantinivån innebär
detta att man vid prövning av om en biståndsarbetare uppfyller villkoret
om minst 240 dagars försäkring för en sjukpenning över garantinivån i
följd före barnets födelse eller beräknade tidpunkt härför skall bortse från
tiden för utlandsvistelsen, om biståndsarbetaren under den tiden anses
bosatt här enligt den föreslagna särskilda bosättningsregeln.
En central tanke bakom regeringens förslag är att enhetliga villkor i
möjligaste mån skall gälla för likartade förmåner. Det grundläggande
försäkringsvillkoret inom den arbetsbaserade försäkringen skall vara att
den enskilde arbetar i Sverige. Som tidigare redovisats i de allmänna
övervägandena (avsnitt 5.3) föreslås att medborgarskap inte skall till-
mätas någon betydelse inom socialförsäkringen, om det inte gäller till-
lämpning av något internationellt avtal. Svenskt medborgarskap skall
med andra ord inte vara något villkor för att omfattas av svensk
socialförsäkring. Något avsteg från denna princip med avseende på
biståndsarbetare bör inte göras.
I vissa fall skall arbete utomlands anses som arbete i Sverige. Den som
uppfyller villkoret om arbete i Sverige skall omfattas av den arbetsbase-
rade försäkringen i sin helhet. Det skulle enligt vår mening emellertid
vara orimligt att låta biståndsarbetare i enskild tjänst omfattas av hela den
arbetsbaserade försäkringen under en utlandstjänstgöring som överstiger
ett år. En sådan ordning skulle för övrigt föranleda att de enskilda organi-
sationerna på biståndsarbetarnas löner skall betala samtliga arbets-
givaravgifter, således inte bara ålderspensionsavgift.
Mot bakgrund av framförd remisskritik vill vi anföra följande be-
träffande frågan om biståndsarbetare hos enskilda organisationer bör vara
försäkrade för tilläggspension och inkomstgrundad ålderspension även
vid utlandstjänstgöring som överstiger ett år. Som tidigare konstaterats
kan det knappast komma i fråga att utsträcka den arbetsbaserade försäk-
ringen enbart för svenska medborgare. Häremot talar önskemålet om en-
hetliga försäkringsvillkor för likartade förmåner. Vidare går samhällsut-
vecklingen mot en ökad internationalisering. Det torde bli allt vanligare
att personer arbetar i länder där de varken är medborgare eller bosatta.
Bestämmelser som gynnar svenska medborgare riskerar därför att i ökad
utsträckning komma i konflikt med internationella normer som inte god-
tar diskriminering på grund av medborgarskap. Det kan enligt vår
mening inte godtas att omfattningen av ett obligatoriskt försäkringsskydd
för biståndsarbetare skall vara beroende av om denne är svensk
medborgare eller inte.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det saknas tillräckliga
skäl för att införa någon särreglering vad gäller tilläggspension och in-
komstgrundad ålderspension för biståndsarbetare som tjänstgör utomlands
för enskilda organisationer under längre tid än ett år.
9 ATP-förbindelse
Regeringens bedömning: ATP-förbindelserna och förbindelserna av-
seende inkomstgrundad ålderspension står i strid med EG-rätten.
Riksförsäkringsverket är oförhindrat att säga upp förbindelser som
gäller inom förordningens tillämpningsområde.
Regeringens förslag: Möjligheten att teckna ATP-förbindelser och
motsvarande förbindelser inom det reformerade ålderspensionssyste-
met skall avskaffas helt. Bestämmelserna om sådana förbindelser i
AFL och LIP skall upphävas, vilket medför att pensionsgrundande in-
komst därefter inte skall tillgodoräknas på grund av sådana förbindel-
ser.
Möjligheten att nyteckna en ATP-förbindelse eller förbindelse inom
det reformerade ålderspensionssystemet skall försvinna fr.o.m. tid-
punkten för ikraftträdandet av våra förslag. Pensionsgrundande in-
komst till följd av en förbindelse som gällde vid den tidpunkten skall
dock kunna tillgodoräknas även för det femte därpå följande året.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bortsett från
den övergångstid under vilken pensionsgrundande inkomst skall tillgodo-
räknas på grund av förbindelser som är gällande vid tidpunkten för
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.
Remissinstanserna: Flertalet remissinsatser har inte kommenterat för-
slagen rörande ATP-förbindelserna. Riksförsäkringsverket tillstyrker för-
slagen samt anför att man kommer att säga upp ATP-förbindelserna inom
tillämpningsområdet för förordning 1408/71. Riksskatteverket tillstyrker
att ATP-förbindelserna avskaffas samt anför att frågor rörande arbets-
givares avdragsrätt för premie avseende pensionsrätt vid arbete utom-
lands bör uppmärksammas i samband med att förbindelserna eventuellt
helt avskaffas.
Bakgrund: I dagens pensionssystem finns möjlighet att i vissa fall ge-
nom en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pen-
sionsrätt i Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte gör det. Mot-
svarande förbindelser finns även inom det reformerade ålderspensions-
systemet. I det följande avses med s.k. ATP-förbindelse även förbindelse
avseende inkomstgrundad ålderspension. Genom förbindelsen åtar sig en
arbetsgivare, utan att vara avgiftsskyldig enligt svensk lag eller konven-
tion, att betala tilläggspensionsavgift (numera ålderspensionsavgift) på
den lön som utbetalas till en arbetstagare. Möjligheten att teckna ATP-
förbindelse reglerades i 11 kap. 2 § tredje – femte stycket och
20 kap. 15 § andra stycket AFL. Motsvarande bestämmelser för förbin-
delser avseende inkomstgrundad ålderspension återfinns numera i 2 kap.
11 § respektive 15 kap. 18 §LIP.
En s.k. ATP-förbindelse kan sägas vara ett avtal mellan en arbetsgivare
och Riksförsäkringsverket, varigenom arbetsgivaren förbinder sig att
svara för ålderspensionsavgift såvitt avser utgiven lön eller annan ersätt-
ning i fall då sådan skyldighet annars inte skulle föreligga.Till följd av
förbindelsen tillgodoräknas arbetstagaren lönen eller ersättningen som
pensionsgrundande inkomst (PGI) av anställning.
En ATP-förbindelse avges av arbetsgivaren och skall godkännas av
Riksförsäkringsverket. Enligt praxis måste en förbindelse ha generell
omfattning, dvs. avse samtliga svenska medborgare som sysselsätts i den
verksamhet som anges i förbindelsen. ATP-förbindelse kan ingås med
retroaktiv verkan. En förbindelse kan sägas upp av båda parter. Riksför-
säkringsverket kan säga upp förbindelsen t.ex. om arbetsgivaren inte
fullgör sina skyldigheter.
Skälen för regeringens förslag: Beträffande ATP-förbindelser uttala-
des i samband med reformeringen av ålderspensionssystemet att dessa
kunde ses som en form av frivillig försäkring, vilket talade mot att det
infördes någon motsvarighet till dem i det reformerade pensionssystemet.
Även om det inte är fråga om frivillig försäkring enligt förordning (EEG)
nr 1408/71 på sätt att arbetstagaren själv disponerar över försäkringstill-
hörigheten så föreligger frivillighet på det sättet att det inte är fråga om
en obligatorisk försäkring. Det kunde emellertid finnas skäl att närmare
överväga vilka konsekvenser ett avskaffande av förbindelserna skulle få,
inte minst för dem som redan omfattas av sådana. Som en provisorisk
lösning infördes därför en motsvarighet till ATP-förbindelserna inom det
reformerade ålderspensionsssystemet.
ATP-förbindelser och förordning (EEG) nr 1408/71
Inom EG-rätten gäller som huvudregel att de personer på vilka reglerna i
förordning (EEG) nr 1408/71 om personkrets och lagval är tillämpliga
skall omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat (art. 13.1). I
art. 15 stadgas dock vissa undantag såvitt avser frivillig försäkring eller
frivillig fortsättningsförsäkring.
Principen i art. 15 är att, om tillämpningen av två eller flera medlems-
staters lagstiftningar medför dubbelförsäkring enligt ett obligatoriskt
försäkringssystem och ett system för frivillig försäkring, personen i fråga
skall omfattas av endast det obligatoriska försäkringssystemet. Och om
dubbelförsäkring uppkommer enligt två eller flera system för frivillig
försäkring, kan han omfattas endast av ett av dessa (art. 15.2). När det
gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan han emellertid
ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring eller fri-
villig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan med-
lemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelförsäkring
uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda medlems-
staten (art. 15.3).
Utredningen om socialförsäkringen och EG ansåg i sitt betänkande
(SOU 1992:26) Rätten till folkpension att det är tveksamt om
möjligheten för arbetstagare, som enligt förordning 1408/71 omfattas av
ett annat medlemslands lagstiftning, att genom ATP-förbindelse tillhöra
den svenska tilläggspensioneringen står i överensstämmelse med reglerna
i förordningen. Av betydelse härför är om ATP-förbindelserna kan ses
som en frivillig försäkring. Detta kan enligt den utredningen ifrågasättas,
bl.a. eftersom förbindelserna tecknas av arbetsgivare och då
arbetstagarna inte har något formellt inflytande över om de skall vara
försäkrade för ATP eller ej. Det skulle från arbetstagarens synpunkt inte
vara fråga om en frivillig försäkring.
Med hänvisning till likabehandlingsprincipen i art. 3 i förordning
1408/71 ansåg Utredningen om socialförsäkringen och EG dessutom att
kravet på svenskt medborgarskap inte skulle kunna upprätthållas gente-
mot sådana utländska medborgare som är bosatta i Sverige men är
försäkrade i ett annat land.
Riksförsäkringsverket har alltsedan förordning 1408/71 blev gällande
här i landet gjort den bedömningen att det inte längre är möjligt att inom
EU/EES teckna nya ATP-förbindelser. Skälet härför är att verket anser
att förbindelserna kan leda till dubbelförsäkring, vilket skulle stå i strid
med reglerna i förordningen. Nya förbindelser avseende EU/EES godtas
därför inte längre. Den angivna förändringen bygger inte på någon änd-
ring i svensk nationell lagstiftning utan på verkets tolkning av förordning
1408/71.
Det är enligt regeringens mening mycket tveksamt om de svenska
ATP-förbindelserna kan ses som en frivillig försäkring i den mening som
avses i art. 15.3 i förordning 1408/71. Arbetstagaren saknar i praktiken
möjlighet att avgöra om han skall ansluta sig till denna försäkring eller
inte. ATP-förbindelsen utgör nämligen ett avtal mellan arbetsgivaren och
Riksförsäkringsverket.
Regeringen delar den bedömning beträffande tillåtligheten av att
teckna ATP-förbindelser inom tillämpningsområdet för förordning
1408/71 som gjorts av Utredningen om socialförsäkringen och EG samt i
RFV:s praxis. ATP-förbindelserna ger full försäkring för tilläggspension
och inkomstgrundad ålderspension enligt samma regler som gäller för
den obligatoriska försäkringen för alla som förvärvsarbetar. Oönskade
dubbelförsäkringar skulle därför kunna uppstå inom EES. ATP-för-
bindelserna bör inte ses som någon frivillig försäkring i förordningens
mening. Dessutom bör den svenska lagstiftningen inte längre "uttryck-
ligen eller underförstått" tillåta denna dubbelförsäkring, vilket krävs en-
ligt art. 15.3.
ATP-förbindelser generellt
De grupper som framför allt skulle påverkas av ett avskaffande av för-
bindelserna torde vara personer som är anställda i privat näringsliv för
arbete i länder utanför EU/EES under längre tider, anställda vid
utländska beskickningar och konsulat här i landet. För sådana
biståndsarbetare som tjänstgör i icke konventionsland för en svensk
arbetsgivare kan ATP-förbindelse däremot inte avges. De är i dag
försäkrade för tilläggspension och inkomstgrundad ålderspension enligt
de allmänna reglerna, om de är svenska medborgare (se avsnitt 8.5). Vid
dessa personers dödsfall skulle även anhöriga kunna komma att påverkas.
När konsekvenserna för den enskilde av ett avskaffande av ATP-för-
bindelserna skall bedömas bör hänsyn tas inte bara till hur pensionsrätt
från den allmänna försäkringen påverkas utan också i vad mån förlusten
av sådan rätt kompenseras på annat sätt. Av betydelse i sammanhanget är
då det kompletterande skydd i form av kollektivavtalsbaserade försäk-
ringar som finns på arbetsmarknaden och som förutom kompletterande
ålderspension ger rätt till ersättning vid inkomstbortfall på grund av bl.a
sjukdom och under tid med sjukbidrag eller förtidspension. När det gäller
anställda som på svensk arbetsgivares uppdrag utför arbete utomlands
(utsända) finns på såväl SAF-LO-området (AMF-försäkringarna) som
SAF-PTK-området försäkringar som bl.a. ger särskild kompensation i de
fall den anställde på grund av utlandstjänstgöringen inte kunnat till-
godoräknas ATP-poäng under ett visst kalenderår.
På SAF-PTK-området finns dessutom möjlighet för en utländsk ar-
betsgivare med svensk anknytning (t.ex. dotterbolag till svenskt bolag)
att hos SPP teckna en tilläggsförsäkring för svensk personal anställd
utomlands. Även i denna försäkring kompenseras arbetstagaren för för-
lorade ATP-poäng på grund av utlandstjänstgöringen. För närvarande
finns ingen motsvarande försäkring på SAF-LO-området.
Biståndsarbetare i enskilda organisationer har genom olika former av
avtal mellan organisationerna och försäkringsbolag ett visst försäkrings-
skydd vid utlandsarbete. I en rapport (PUG 1996:1) från Utrikesdeparte-
mentets projekt- och utredningsgrupp har lämnats en redovisning av
innehållet i dessa försäkringar. Det framgår där att de inte ger någon
kompensation för förlorad pensionsrätt i Sverige. Därför rekommenderas
i rapporten att enskilda organisationer tecknar och betalar tilläggspen-
sionsförsäkringar för biståndsarbetare som anställs utomlands. Enligt
uppgifter som utredningsgruppen inhämtat från olika försäkringsbolag
kan även relativt små premier ge ett ordentligt tillskott i pension.
Försäkringsbolagen erbjuder i dag inte bara rena pensionsförsäkringar.
Det finns därutöver olika former av sjukförsäkringar, m.m. Dessa är som
regel utformade så att de ger ersättning i form av – ofta standardiserade –
tillägg till vad som utgår från den allmänna försäkringen. De förutsätter
att den försäkrade beviljats någon form av förmån från det allmänna, t.ex.
sjukpenning eller förtidspension.
De skäl som anfördes i samband med införandet av möjligheten att
teckna ATP-förbindelser har i viss mån alltjämt giltighet. Mot detta kan
sägas att utvecklingen i de flesta länder torde vara sådan att pensionslag-
stiftningen successivt förbättrats. Möjligheterna att exportera utländska
pensioner till Sverige har också ökat till följd av de bilaterala konventio-
ner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder och inte
minst genom de avtal som EU och dess medlemsländer träffat med ett
stort antal tredje länder). Behovet av förbindelserna torde således vara
mindre nu än tidigare. Att så är fallet antyds också av den omständig-
heten att det antal personer (245 st år 1994) för vilka förbindelserna an-
vänds nu är mycket begränsat.
En viktig faktor är vilka alternativ som står till buds för den arbets-
tagare som vill försäkra sig om ett tillfredsställande försäkringsskydd i de
situationer då han inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
och därmed ATP-poäng (pensionsrätt) i Sverige. De alternativ som f.n.
finns är dels kollektivavtalsförsäkringar, dels privata, individuella försäk-
ringar av olika slag. Allmänt sett är dessa dyrare än det skydd som ges
genom det nuvarande obligatoriska svenska pensionssystemet. Detta
gäller inte minst på grund av att förpliktelserna enligt en ATP-förbindel-
se begränsar sig till skyldigheten att betala ålderspensionsavgift men inte
allmän pensionsavgift. Försäkringen kan således i förbindelsefallen sägas
vara kraftigt subventionerad.
Genom kollektivavtalsförsäkring eller genom att teckna en privat pen-
sionsförsäkring kan den berörde – själv eller genom sin arbetsgivare –
skaffa sig ett komplement till den ålderspension han i övrigt är berättigad
till. I sådana försäkringar kan även skydd för efterlevande läggas in. I
flera av dessa försäkringar ingår också ett sjukförsäkringsmoment till
följd varav även personer som drabbas av långvarig sjukdom eller blir
förtidspensionerade kan nå upp till en högre ersättningsnivå.
Det nu sagda innebär att, om förbindelser motsvarande dagens ATP-
förbindelser skall finnas kvar, frågan om ansvaret för betalningen av pen-
sionsavgifterna måste övervägas. Det torde därvid knappast kunna
komma i fråga att – som idag i praktiken är fallet – det skall betalas en
lägre avgift för personer som är anslutna till pensionssystemet enbart
genom en förbindelse. Intresset för möjligheten att teckna en förbindelse
borde därmed komma att minska i jämförelse med alternativet privata in-
dividuella pensionsförsäkringar. Som vi tidigare har uttalat hör den typ
av tilläggsbetalningar med åtföljande tillgodoräknande av pensionsrätt
som en sådan förbindelse leder till inte hemma i ett offentligt obligato-
riskt försäkringssystem.
Vidare talar grundtanken om enhetliga villkor som ligger bakom upp-
delningen av socialförsäkringen i två grenar mot en ordning med partiell
tillhörighet till den arbetsbaserade försäkringen.
Vi anser nu att övervägande skäl talar för att möjligheten att teckna
ATP-förbindelser bör avskaffas helt och att någon motsvarighet till såda-
na förbindelser inte heller bör finnas i det reformerade pensionssystemet.
Förbindelserna är för det första inte förenliga med bestämmelserna i
förordning 1408/71, dvs. inom EU/EES. Ett system med frivilliga
tilläggsbetalningar hör inte hemma i en offentlig obligatorisk försäkring.
Förbindelserna leder i de allra flesta fall till dubbelförsäkring, dvs. den
anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl Sverige som arbetslandet,
vilket generellt sett knappast är önskvärt. Vidare synes det faktiska
behovet av ATP-förbindelser numera vara tämligen begränsat, och det
kan med fog ifrågasättas om det är rimligt att behålla en ordning som
utnyttjas för bara ett par hundra personer.
Regeringen föreslår således att möjligheten att teckna ATP-förbindel-
ser avskaffas.
Möjligheten att tillgodoräkna arbetstagaren pensionsgrundande in-
komst på grund av en ATP-förbindelse kan bringas att upphöra antingen
genom att RFV säger upp samtliga existerande förbindelser eller genom
uttrycklig författningsreglering.
Vad som nu sagts hindrar inte att det i lagstiftningen ges en viss över-
gångstid innan möjligheten att tillgodoräkna pensionsgrundande inkomst
på grund av en existerande ATP-förbindelse försvinner. Ett viktigt skäl
för detta är att förekomsten av en sådan förbindelse kan ha varit en
väsentlig förutsättning vid bestämmandet av villkor i anställningsavtal
mellan berörda arbetsgivare och arbetstagare. Dessa bör således ges viss
tid att söka andra lösningar på hur pensionsfrågan skall lösas. Vi föreslår
därför att pensionsgrundande inkomst till följd av en redan existerande
ATP-förbindelse skall kunna tillgodoräknas även för femte året som
följer närmast efter lagstiftningens ikraftträdande.
10 Förmåner vid utlandsvistelse
10.1 Bosättningsbaserade förmåner
Regeringens förslag: Vissa begränsningar skall gälla för utbetalning
av bosättningsbaserade förmåner för tid när den försäkrade vistas i ett
land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet. Som
huvudregel skall sådana förmåner kunna utbetalas vid en utlands-
vistelse endast om det kan antas att denna kommer att vara i längst sex
månader.
För sjukvårdsersättning skall hittillsvarande bestämmelser om vård
som ges utomlands tillämpas även i fortsättningen.
Bosättningsbaserade pensionsförmåner skall dock kunna betalas när
den försäkrade vistas utomlands, så länge denne fortfarande anses bo-
satt här i landet. För handikappersättning och annat funktionsstöd
skall dock huvudregeln gälla.
Undantag från dessa begränsningar skall gälla för statsanställda
som sänds ut från Sverige och för deras medföljande familjemed-
lemmar. Sådant undantag skall också gälla för familjestöd till bi-
ståndsarbetare m.fl. och utlandsstuderande.
Utbetalning skall kunna medges även vid utlandsvistelse under
längre tid än sex månader eller när bosättning här i landet har upphört,
om det är uppenbart oskäligt att dra in förmånen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att lag-
stiftningen så långt det är möjligt bör bringas i överensstämmelse med
EG-rätten. Riksförsäkringsverket anser principiellt att ersättning generellt
skall kunna utges under hela den tid som försäkringstillhörigheten före-
ligger men vill inte utöka nuvarande möjligheter till ersättning vid ut-
landsvistelse. Om det av kostnadsskäl anses motiverat att göra begräns-
ningar motsätter sig verket inte det. Stockholms läns allmänna försäk-
ringskassa anför att enligt förslaget skall särreglerna för svenska med-
borgare upphöra, dvs. utländska medborgare får rätt till export av ATP-
baserad folkpension. Enligt försäkringskassan bör samordning ske med
garantipensionen som skall utbetalas endast vid bosättning i Sverige och
på grundval av bosättningstid. Vidare anför försäkringskassan att ålders-
pension enligt 16 kap. 1 § AFL skall beviljas utan ansökan samtidigt som
det i den föreslagna lydelsen inte anges att personen skall vara bosatt i
Sverige. Pension kan enligt försäkringskassan inte beviljas en utomlands
bosatt, om dennes adress inte är känd. Försäkringskasseförbundet anför
att reglerna för utbetalning av folkpension bör samordnas med den plane-
rade lagstiftningen inom pensionsområdet. I 5 kap. 1 § AFL stadgas att
såväl tilläggspension som folkpension kan exporteras. De föreslagna
reglerna bör förtydligas så att skillnaden mellan dessa och de som gäller
enligt AFL framgår. Föreningen för svenskar i världen anser att en förut-
sättning för att få behålla barnbidrag och underhållsstöd bör vara att man
betalat skatt i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag vissa begränsningar
mot utbetalning av förmåner till den som vistas utomlands. En grund-
läggande begränsning är bestämmelserna om försäkringstillhörighet. Den
som inte är svensk medborgare skall enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL
vara bosatt i Sverige, om han eller hon skall vara försäkrad. En försäkrad
som lämnar Sverige anses bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Åtskilliga förmåner enligt AFL kan således inte betalas
ut vid utlandsvistelse, eftersom den enskilde inte längre omfattas av den
svenska socialförsäkringen. Avser den enskilde att vistas utomlands
längre tid än ett år, kan utbetalning inte göras för tiden efter utresan.
För de olika förmånerna inom socialförsäkringen finns ytterligare be-
stämmelser angående möjligheterna till utbetalning vid utlandsvistelse.
Regeringen anser att bosättningsbaserade förmåner även framdeles
skall kunna utbetalas vid temporär utlandsvistelse. Något behov av att
generellt utöka möjligheterna till utbetalningar i sådana situationer har
dock inte framkommit. Inte heller av kostnadsskäl bör det komma i fråga
att generellt utöka möjligheterna till utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid temporära utlandsvistelser. Våra förslag om att vissa
personkategorier skall få ett förstärkt försäkringsskydd vid utlands-
vistelse kommer dock att föranleda ökade kostnader för socialförsäk-
ringen. För att täcka dessa kostnader kan de generella möjligheterna till
utbetalning vid utlandsvistelser beskäras något. Vi återkommer längre
fram till frågor rörande utbetalning av förmåner till de särskilda person-
kategorierna, nämligen statsanställda, biståndsarbetare och utlands-
studerande.
Vissa förmåner såsom barnbidrag, förlängt barnbidrag och under-
hållsstöd kan som huvudregel betalas ut vid utlandsvistelse endast om
denna är avsedd att vara en kortare tid än som godtas enligt den s.k. ett-
årsregeln i AFL. Dessa förmåner kan betalas ut endast för utlandsvistelse
som är avsedd att vara längst sex månader. Närståendepenning kan be-
talas ut endast för tid under vilken den närstående vårdar den sjuke här i
landet.
Regeringen anser att vissa restriktioner skall gälla för utbetalning av
förmåner för tid under vilken en person vistas utomlands, även om denne
fortfarande är försäkrad här i landet. Det finns inte anledning att utvidga
möjligheterna att vid utlandsvistelse uppbära barnbidrag, förlängt barn-
bidrag och underhållsstöd. Å andra sidan anser vi, som tidigare redo-
visats, att det vid en utlandsvistelse skall gälla en ettårsgräns för att be-
hålla tillhörigheten till den bosättningsbaserade försäkringen. Utlands-
tiden bör nämligen kunna tillgodoräknas bl.a. som bosättningstid och
försäkringstid för folkpension respektive garantipension.
Ett annat skäl för dessa begränsningar är att en stor del av systemen för
social trygghet i andra länder är arbetsbaserade, medan svensk socialför-
säkring till väsentlig del även framdeles kommer att vara bosättnings-
baserad. Ibland är en utlandsvistelse förknippad med arbete utomlands,
vilket kan medföra att den enskilde kommer att omfattas av ett annat
lands sociala trygghetssystem. De bosättningsbaserade förmånerna är
väsentligen skattefinansierade i Sverige, och skattebefrielse för förvärs-
inkomster erhålls i många fall redan vid sex månaders anställning i ett
annat land. För att minska risken för dubbelförsäkring och av finansiella
skäl bör således vissa restriktioner gälla för utbetalning av förmåner för
tid när den försäkrade vistas utomlands.
Det anförda gäller främst vid vistelse i ett land som varken är medlem i
EU eller omfattas av EES-avtalet. Bestämmelserna i förordning (EEG)
nr 1408/71 syftar nämligen till att undvika bl.a. dubbel försäkringstill-
hörighet. Härtill kommer att bestämmelserna i förordning 1408/71 gäller
före nationell lagstiftning. Begränsningar mot utbetalning av förmåner
för tid under vilken den försäkrade vistas utomlands kommer därför att få
störst betydelse vid sådan utlandsvistelse som inte omfattas av gemen-
skapsrätten. Inom EES kan sådana begränsningar i allmänhet ändå inte
upprätthållas. Begränsningarna mot utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid utlandsvistelse skall enligt vårt förslag därför gälla endast
vid vistelse i ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-
avtalet. Enligt vår allmänna princip om likställighet, dvs. att
socialförsäkringens bestämmelser skall gälla lika oberoende av den
enskildes medborgarskap, bör begränsningarna gälla oavsett om den för-
säkrade är medborgare i ett land inom EU/EES eller inte.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att nuvarande begräns-
ning mot utbetalning av barnbidrag, förlängt barnbidrag och underhålls-
stöd vid utlandsvistelse i princip skall behållas. För att göra villkoren för
utbetalning av bosättningsbaserade förmåner mer enhetliga skall utbetal-
ning av sådana förmåner som huvudregel inte få göras för en utlands-
vistelse som kan antas vara längre tid än sex månader. Detta skall således
normalt vara den längsta tid under vilken förmåner får betalas vid
utlandsvistelse. Den ettårsregel som vid utlandsvistelse skall styra själva
tillhörigheten till den bosättningsbaserade försäkringen skall således i
allmänhet inte utgöra den främsta begränsningen mot utbetalning av
förmåner under utlandsvistelse. Däremot kommer i detta hänseende ett-
årsregeln att vara den yttersta begränsningen.
Vissa undantag anser vi bör göras från den föreslagna sexmånaders-
regeln för utbetalning vid utlandsvistelse. Undantag bör göras för ersätt-
ning för sjukvård m.m. med hänsyn till att sådan ersättning kan avse
vårdåtgärder som är oundgängligen påkallade. För dessa ersättningar
skall således nuvarande bestämmelser behållas. Detta innebär att ettårs-
regeln för bosättning normalt kommer att gälla som begränsning för
utbetalning av sjukvårdsersättning vid utlandsvistelse, i den mån ersätt-
ning i dag över huvud taget kan ges.
Vad gäller de bosättningsbaserade förmånerna bör undantag från sex-
månadersregeln för utbetalning vid utlandsvistelse göras för flertalet pen-
sionsförmåner. Sexmånadersregeln skall således tillämpas varken på ga-
rantipension eller folkpension i form av förtidspension och efterlevande-
pension. I sammanhanget kan nämnas att vad gäller folkpension är det
endast den bosättningsbaserade folkpensionen som i likhet med garanti-
pensionen skall hänföras till den bosättningsbaserade försäkringen. ATP-
baserad folkpension hänförs till den arbetsbaserade försäkringen. Det
uppkommer därför inte något behov av samordning mellan garantipen-
sion och ATP-baserad folkpension vad gäller villkoren för utbetalning.
Sexmånadersregeln skall heller inte tillämpas på pensionstillskott och
särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn. Avgörande för om pensionsförmånerna skall kunna
utbetalas för tid när den försäkrade vistas utomlands skall i stället vara att
denne fortfarande anses bosatt här i landet, dvs. att han eller hon fort-
farande är försäkrad. Detta innebär att utbetalning kan göras till den som
lämnar landet, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år, vilket i
praktiken motsvarar vad som gäller i dag.
Bestämmelserna om villkoren för utbetalning av bosättningsbaserade
pensionsförmåner vid utlandsvistelse skall införas i den nu föreslagna
socialförsäkringslagen. Det finns därför inte anledning att även i 16 kap.
1 § AFL införa något bosättningskrav. För övrigt sker utbetalning av
garantipension normalt först efter ansökan.
Vidare skall bestämmelserna i 5 kap. 1 § AFL inte längre reglera rätt
till utbetalning vid utlandsvistelse. Bestämmelser därom skall framdeles
finnas i 4 kap. socialförsäkringslagen.
Det förhållandet att utbetalning av bosättningsbaserade förmåner inte
får ske för tid när en försäkrad vistas utomlands utgör inte i sig något
hinder mot att tiden får tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension
enligt bestämmelserna i 5 kap. 5–11 §§ AFL respektive försäkringstid för
garantipension enligt 2 kap. lagen (1998:702) om garantipension.
Vad gäller handikappersättning och vårdbidrag anser vi att det saknas
tillräckliga skäl för att göra undantag från den föreslagna huvudregeln att
utbetalning kan få göras vid utlandsvistelse som kan antas vara i längst
sex månader. Vi gör samma bedömning när det gäller funktionsstöd i
andra former och bostadsstöd under utlandsvistelser.
De föreslagna begränsningarna mot utbetalning avser utlandsvistelse
under den tid för vilken en förmån skulle ha betalats. Däremot saknar det
naturligtvis betydelse var den försäkrade vistas vid tidpunkten för själva
betalningstransaktionen.
Vad gäller bedömningen av om en person i socialförsäkringshänseende
skall anses bosatt här i landet föreslår vi i avsnitt 6.2 vissa ändringar
beträffande personer som kommer till respektive lämnar Sverige. För
närvarande grundas bedömningen bl.a. på dessa personers avsikter angå-
ende varaktigheten av vistelsen i resp. utanför Sverige. Enligt vårt förslag
skall, i stället för enbart avsikten angående en vistelses varaktighet, be-
dömningen grundas på den varaktighet en vistelse kan antas ha.
Avgörande för om utbetalning skall kunna ske för en tid som en försäk-
rad vistas utomlands bör därför vara den tid som utlandsvistelsen kan
antas komma att vara.
Några särskilda personkategorier
Regeringen föreslår, som redovisats i avsnitt 8, särskilda bosättningsbe-
stämmelser för statsanställda och biståndsarbetare som utsänds från
Sverige samt för personer som studerar utomlands. Dessa personkatego-
rier kommer därför vid utlandsvistelse att omfattas av svensk socialför-
säkring i större utsträckning än vad som följer av ettårsregeln.
För den som är utsänd av en svensk statlig arbetsgivare för arbete för
arbetsgivarens räkning och som därvid anses bosatt här i landet skall
begränsningar mot utbetalning av bosättningsbaserade förmåner inte
tillämpas. Samma gäller dennes medföljande familjemedlemmar. Vårt
förslag innebär ingen förändring för dessa grupper.
För biståndsarbetare och missionär m.fl. föreslår vi, som tidigare redo-
visats, en utvidgning av den bosättningsbaserade försäkringen. Möjlig-
heterna för dem att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen
utökas med hänsyn till att de kan anses fortsatt bosatta här under längre
utlandsvistelser än tidigare. Vidare kommer de under utlandsvistelsen att
vara försäkrade för samtliga bosättningsbaserade förmåner. Nuvarande
specialbestämmelser för biståndsarbetare och missionärer m.fl. innebär
att de får uppbära barnbidrag och föräldrapenning i större utsträckning än
som skulle följa av sexmånadersregeln för barnbidrag respektive
inskrivningskraven för föräldrapenning. Nuvarande specialreglering för
denna grupp innebär också att det vid beräkning av SGI och bosätt-
ningstid för folkpension bortses från viss utlandsvistelse. En väsentlig del
av de särskilda bestämmelserna för biståndsarbetare och missionärer
m.fl. avser familjestöd. Det är fortfarande i första hand familjestö-
dsförmåner som denna grupp bör kunna få uppbära under
utlandsvistelsen. Detta skall gälla under hela utlandsvistelsen, om
bosättning anses föreligga här i landet. Begränsningarna mot utlands-
betalning för denna grupp skall enligt vår mening inte avse
föräldrapenning på garantinivån, barnbidrag, förlängt barnbidrag, bidrag
vid adoption av utländska barn och underhållsstöd. Detta innebär en
utvidgning av skyddet såvitt gäller underhållsstöd.
För att få mer enhetliga regler anser vi att samma lättnader från be-
gränsningar mot utbetalning vid utlandsvistelse skall gälla för de stude-
rande som vid utlandsstudier fortfarande skall anses bosatta här i landet.
Dispens för utbetalning vid utlandsvistelse
Regeringen anser att det bör finnas vissa möjligheter att medge utbetal-
ning av bosättningsbaserade förmåner även när rätten till en förmån har
upphört på grund av att den enskilde inte längre anses bosatt här. En så-
dan möjlighet finns i dag för folkpension enligt 5 kap. 16 § AFL och en
anslutande kungörelse (1962:516). Folkpension kan i sådana fall fortsätta
att betalas ut dels i fall som anges i kungörelsen, dels om det med hänsyn
till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in
pensionen. För garantipension finns en liknande bestämmelse i 4 kap. 3 §
lagen om garantipension. Den bestämmelsen har emellertid ett något mer
begränsat tillämpningsområde än vad som gäller för folkpensionen. En-
ligt nämnda kungörelse har det varit möjligt att för pensionsberättigade,
som av hälsoskäl har behövt vistas utomlands, att få sin folkpension ut-
betald i ett annat land än Sverige. Enligt förordning (EEG) nr 1408/71
skall folkpension betalas ut även vid bosättning i ett annat medlemsland.
Detta gäller också garantipension, varför reglerna om hälsoskäl inte
längre har samma betydelse. Däremot ges även för garantipension möj-
lighet till fortsatt utbetalning i särskilt ömmande fall.
Regeringen anser att det bör finnas en möjlighet att kunna besluta att
en bosättningsbaserad förmån skall få utbetalas även i ett fall när det
föreligger hinder mot utbetalning på grund av bestämmelserna om be-
gränsning mot utbetalning vid utlandsvistelse. Denna möjlighet bör också
finnas när rätten till en förmån har upphört på grund av bosättningsbe-
stämmelserna. Sådana beslut bör kunna meddelas på ansökan av den för-
säkrade, och dispens bör kunna ges om det skulle vara uppenbart oskäligt
att dra in förmånen. Vi anser dock att det inte finns behov av att såsom
utredningen föreslår i en bestämmelse särskilt ange att utbetalning kan
beslutas även för utlandsvistelse som är påkallad av hälsoskäl. Vid be-
dömningen av om det är uppenbart oskäligt att dra in en förmån kan ändå
beaktas bl.a. hälsoskäl. Bestämmelsen bör tillämpas restriktivt.
10.2 Arbetsbaserade förmåner
Regeringens förslag: För utbetalning av arbetsbaserade förmåner vid
utlandsvistelse skall vissa begränsningar gälla. Förmåner vid sjuk-
dom, havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering skall
kunna utges vid utlandsvistelse endast om ersättningsfallet har
inträffat medan den försäkrade utförde arbete utomlands som jämstäl-
ls med arbete i Sverige. Sagda förmåner skall också kunna utges om
försäkringskassan har godkänt att den enskilde vistas utomlands.
När det gäller utbetalning av arbetsbaserade pensionsförmåner och
ersättning från arbetsskadeförsäkringen skall några särskilda begräns-
ningar däremot inte tillämpas. Dessa förmåner skall vid utlands-
vistelse kunna betalas ut så länge rätten till förmånen består enligt
respektive lag.
Utbetalning av föräldrapenning över garantinivån skall vid utlands-
vistelse så som i dag kunna ske om barnet är bosatt i Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att lag-
stiftningen så långt är möjligt bör bringas i överensstämmelse med EG-
rätten. Riksförsäkringsverket instämmer i förslaget. Försäkringskasseför-
bundet anför att reglerna för utbetalning av folkpension bör samordnas
med den nya lagstiftningen inom pensionsområdet. I 5 kap. 1 § AFL
stadgas att såväl tilläggspension som folkpension kan exporteras. De
föreslagna reglerna bör förtydligas så att skillnaden mellan dessa och de
som gäller enligt AFL framgår.
Skälen för regeringens förslag: De arbetsbaserade förmånerna kan
till väsentlig del sägas vara intjänade förmåner, och de skall heller inte
vara knutna till den enskildes bosättning. Sjukpenning utges som
huvudregel för närvarande inte vid utlandsvistelse. Dock utges sådan
ersättning, om den försäkrade blir sjuk när han utför arbete som ett led i
en i Sverige bedriven verksamhet. Sjukpenning kan också utges vid
utlandsvistelse, om den försäkrade under sjukdom eller viss medicinsk
behandling eller rehabilitering reser utomlands med försäkringskassans
medgivande. Vid sjukdom och andra fall när dagersättningar utgår har
försäkringskassorna ett visst ansvar för den försäkrades rehabilitering.
Regeringen anser att nuvarande begränsningar mot utbetalning av sjuk-
penning vid vistelse utomlands i princip bör behållas. Motsvarande be-
gränsningar bör också gälla för förmåner vid havandeskap, tillfällig vård
av barn och rehabilitering. Närståendepenning ges aldrig vid vård
utomlands. Vad gäller övriga arbetsbaserade förmåner, bortsett från
föräldrapenning över garantinivån, skall förmåner kunna utges så länge
rätten till förmån består enligt de särskilda lagarna om förmånerna. Dit-
hörande frågor om upphörande av den arbetsbaserade försäkringen har
behandlats ovan i avsnitt 7.
Föräldrapenning över garantinivån är en förmån som kan utgå period-
vis under lång tid. Denna förmån blir numera en helt arbetsbaserad för-
mån och skall kunna betalas ut när ett barn vårdas utomlands. Det nuva-
rande kravet på att barnet skall vara bosatt i Sverige behålls dock.
Bestämmelserna i 5 kap. 1 § AFL skall inte längre reglera rätten till ut-
betalning vid utlandsvistelse. Sådana bestämmelser skall i stället finnas i
4 kap. socialförsäkringslagen.
11 Handläggningsfrågor
11.1 Inskrivning och beslut hos försäkringskassan m.m.
Regeringens förslag: Inskrivning hos försäkringskassan skall inte
längre vara något villkor för rätt till förmåner.
Nuvarande bestämmelser om tillhörighet till försäkringskassa ersätts
av bestämmelser som anger vilken försäkringskassa som är behörig att
fatta beslut (forumregler). Bestämmelser införs också om vilken för-
säkringskassa som skall vara behörig att fatta beslut i ett ärende som rör
en person som inte är bosatt i Sverige.
Som huvudregel skall, liksom i dag, den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde den enskilde är folkbokförd vara behörig att fatta
beslut. Den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den en-
skilde regelmässigt tillbringar dygnsvilan eller regelmässigt arbetar
skall vara behörig att fatta beslut för en person som inte är bosatt här.
Beslut som gäller sjömän skall, om det inte avser pension, liksom i dag
fattas av Västra Götalands allmänna försäkringskassa. Om inte någon
annan försäkringskassa är behörig att fatta beslut, skall ärendet avgöras
av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att det för att
undvika tillämpningsproblem bör ges föreskrifter i lag om när försäkrings-
kassan skall pröva en persons tillhörighet till de olika förmånstyperna.
Riksförsäkringsverket tillstyrker att inskrivning ersätts med en administra-
tiv registrering. Verket anser att bestämmelserna om vilken försäkrings-
kassa som är behörig att fatta beslut i ett ärende bör ändras så att den en-
skilde alltid kan vända sig till den kassa inom vars verksamhetsområde han
eller hon är bosatt. Statskontoret har ingen erinran mot att inskrivnings-
kravet slopas men anför att en effektiv ärendehantering kräver aktuella
register hos handläggande organ. Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa anför att registreringsfunktionen bör förtydligas så att dess rätts-
verkan framgår. Försäkringskassan anser att det bör införas
förhandsbesked angående bosättnings- och arbetsvillkoret för att öka
förutsebarheten för den enskilde. Vidare anför försäkringskassan att det
inte framgår om Utlandskontoret skall handlägga de ärenden i vilka
Stockholms läns allmänna försäkringskassa är behörig. En sådan ordning
skulle innebära nya arbetsuppgifter för Utlandskontoret.
Försäkringskasseförbundet anser att konsekvenserna av att slopa
begreppet inskrivning inte är tillräckligt utredda. Vidare anser förbundet att
även andra som avser att vistas utomlands än biståndsarbetare bör kunna få
förhandsbesked. Förslaget att Stockholms läns allmänna försäkringskassa
skall vara behörig när övriga forumregler inte är tillämpliga kan medföra
nya arbetsuppgifter för Utlandskontoret, vilket påverkar kontorets
resursbehov.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) skall den som är försäkrad och bosatt i Sverige
vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Inskrivning sker normalt hos
den kassa inom vars verksamhetsområde den försäkrade var folkbokförd
den 1 november föregående år. Var den försäkrade inte folkbokförd vid
den tidpunkten, skall inskrivning ske hos den kassa inom vars verksam-
hetsområde han eller hon är bosatt vid årets ingång. Om en person bosätter
sig här i landet senare under året skall inskrivning ske hos den kassa inom
vars verksamhetsområde bosättningen äger rum.
I AFL uppställs som villkor för rätt till bl.a. sjukpenning och föräldra-
penning att den försäkrade är inskriven hos försäkringskassa. Motsvarande
villkor för rätt till förmåner finns även i andra författningar, t.ex. lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
Kravet på inskrivning hos försäkringskassa har vid tillämpningen av för-
ordning (EEG) nr 1408/71 och i andra internationella sammanhang vållat
åtskilliga problem när det gäller beviljandet av förmåner till personer som
skall omfattas av svensk lagstiftning men som inte är bosatta här och
därför inte med stöd av 1 kap. 4 § AFL kan skrivas in hos någon
försäkringskassa. Denna fråga hanteras i dag på så sätt att
Riksförsäkringsverket i föreskrifter om inskrivning och avregistrering hos
allmän försäkringskassa angett att den som enligt förordning 1408/71 har
rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning skall anses bosatt här i landet så
länge denna rätt till förmåner består. I flertalet konventioner Sverige ingått
föreskrivs att den som skall omfattas av svensk försäkring skall anses
bosatt här i landet.
Det kan därför ifrågasättas om inskrivning hos försäkringskassa fort-
farande skall vara en förutsättning för att någon skall få rätt till en förmån.
I förarbetena till 1 kap. 4 § AFL (prop. 1962:90 s. 332) anfördes bl.a. att
försäkrad med rätt till sjukpenning måste vara registrerad, eftersom regist-
reringen skulle ligga till grund såväl för bestämmande av förmånernas
storlek som för avgiftsberäkning. Vidare ansågs det oegentligt att, såsom
tidigare skett, använda en konstruktion med medlemskap i försäkrings-
kassa för att ange förhållandet mellan den försäkrade och den kassa han
tillhör. I stället infördes begreppet inskriven hos kassan. Ändringen avsågs
inte innebära någon skillnad i sak mot vad som dittills gällt.
Med den konstruktion som 3 kap. AFL ursprungligen hade, var kravet på
inskrivning hos försäkringskassa egentligen inte något krav – i vart fall inte
omedelbart – för rätt till sjukpenning, utan ett krav för att en person skulle
kunna placeras i sjukpenningklass.
Inskrivning hos försäkringskassa
Det finns anledning att ifrågasätta nödvändigheten av att behålla kravet
på inskrivning hos försäkringskassa som villkor för rätt till en förmån.
Inskrivning förekommer i allmänhet inte som självständigt villkor för rätt
till förmån. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt
21 kap. AFL har dock inskrivning en sådan självständig betydelse.
Som antytts inledningsvis har inskrivningskravet vållat problem i inter-
nationella sammanhang. Inskrivningsvillkoret gäller inte med avseende på
alla förmåner som hänförs till socialförsäkringen. Bland annat behöver en
svensk medborgare inte vara inskriven för att vara försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension. Med hänsyn till att sjukpenninggrundande inkomst
kan fastställas retroaktivt i samband med ett ersättningsärende behövs inte
någon förhandsregistrering för att bestämma sjukpenningförmånens stor-
lek. Socialförsäkringssystemet är obligatoriskt, varför det starkt kan ifråga-
sättas om rätten till en förmån bör vara beroende av att den enskilde är
registrerad eller inskriven hos försäkringskassan. Som tidigare konstaterats
kan det nuvarande bosättningskravet vid inskrivning inte upprätthållas i
t.ex. EES-fall. Bosättning här i landet kan inte längre vara någon nödvän-
dig förutsättning för inskrivning, om sådan registrering skall krävas för rätt
till en förmån.
Med hänsyn till att en del av socialförsäkringen avses bli arbetsbaserad
skulle det uppkomma ett betydande administrativt merarbete för försäk-
ringskassorna, om även personer med endast tillfälligt förvärvsarbete i
Sverige skall vara föremål för in- och utskrivning.
Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att inskrivning inte
längre skall vara något villkor för rätt till förmåner inom
socialförsäkringen. Den generella inskrivningen kan i princip ersättas med
en registrering av försäkringsfall. Beträffande personer som är bosatta i
Sverige – och som skall tillgodoräknas bl.a. försäkringstid (bosättningstid)
för garantipension – blir det ingen större skillnad. Övriga personer behöver
registreras bara i den mån det behövs för att tillgodoräkna intjänande av
förmåner eller utbetalning av förmåner.
Även om inskrivning hos försäkringskassa inte skall vara något villkor
för rätt till en förmån, kommer det även fortsättningsvis att behövas någon
form av registrering av uppgifter av olika slag. Däremot kommer det för att
en person skall vara försäkrad inte längre att vara något villkor att han eller
hon är registrerad som inskriven hos en försäkringskassa. Detta innebär
inte att försäkringskassan är förhindrad att registrera uppgifter i motsvaran-
de utsträckning som i dag. Däremot kan en förmån inte vägras på den
grunden att den enskilde inte är inskriven. Om en person begär att få en
bosättningsbaserad förmån, skall försäkringskassan ta ställning bl.a. till om
personen i fråga uppfyller bosättningsvillkoret. Därvid kan naturligtvis
försäkringskassan använda de uppgifter som finns registrerade hos kassan.
Motsvarande gäller den som vill ha en arbetsbaserad förmån. Beträffande
inkomstrelaterade pensioner måste i samma omfattning som i dag
uppgifter registreras om intjänade pensionrätter och pensionspoäng och
annat som skall ligga till grund för framtida beräkning av pension.
Däremot finns det anledning att i administrativa föreskrifter ange att
personer som är försäkrade eller berättigade till förmåner på lämpligt sätt
skall registreras hos en försäkringskassa. De allmänna försäkringskassorna,
Premiepensionsmyndigheten och Riksförsäkringverket har liksom hittills
enligt 2 § socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) rätt att besluta om
registerstrukturen och att tillskapa och föra register inom de ramar som den
lagens bestämmelser anger. Mot bakgrund av att regeln om inskrivning hos
försäkringskassa också är en forumregel, dvs. den anger vilken kassa den
enskilde skall tillhöra, torde någon föreskrift rörande registrering vara
nödvändig.
Beslutande försäkringskassa - forumregler
Bestämmelsen i 1 kap. 4 § AFL om försäkringskassetillhörighet har i
princip överförts från 1947 års lag om allmän sjukförsäkring (SFL). En-
ligt förarbetena var det med hänsyn till att de avgifter som de försäk-
ringspliktiga betalade till sjukkassorna skulle upptagas på vederbörandes
debetsedel och uppbäras i samband med skatteuppbörden inte möjligt att
låta bosättningen vara avgörande för vid vilken sjukkassa försäkring
skulle ske. I likhet med skattskyldigheten ansågs att försäkringen i stället
borde anknytas till mantalsskrivningsorten. Nuvarande regel i 1 kap. 4 §
AFL överensstämmer med reglerna om beskattningsort. Som huvudregel
sker beskattning i den kommun där den skattskyldige skall vara folk-
bokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret. Denna
överensstämmelse bör tills vidare behållas.
Nuvarande regler om tillhörighet till försäkringskassa bör behållas.
Ärenden som avser en person som är bosatt i Sverige skall således av-
göras av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den en-
skilde var folkbokförd den 1 november föregående år. För den som inte
var folkbokförd vid denna tidpunkt skall beslut fattas av den kassa inom
vars verksamhetsområde han eller hon var bosatt vid det aktuella årets
ingång eller, för den som bosätter sig i Sverige senare under året, av den
kassa inom vars verksamhetsområde bosättning sker.
Med hänsyn till att en del av socialförsäkringen skall vara arbetsbase-
rad behövs det bestämmelser om vilken försäkringskassa som skall vara
behörig att fatta beslut i ärende angående en försäkrad som inte är bosatt
i Sverige. Ärenden som rör sådana personer skall i första hand avgöras av
den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regel-
mässigt tillbringar dygnsvilan. Om dygnsvilan inte tillbringas i Sverige,
vilket kan vara fallet för t.ex. s.k. gränsgångare, skall ärendet avgöras av
den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regel-
mässigt arbetar. Är den enskilde sjöman skall ärendet, om det inte avser
pension, avgöras av Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa.
Om det inte med stöd av de angivna reglerna kan bestämmas till vilken
försäkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa. Det finns inte anledning att i lag ange om
dessa ärenden skall avgöras av utlandskontoret.
11.2 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Den som bosätter sig i Sverige och som inte är
folkbokförd här skall anmäla sig till den försäkringskassa som är be-
hörig att fatta beslut i ärenden som rör honom eller henne. Samma
gäller en anställd som av en svensk statlig arbetsgivare sänds till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning om den anställde inte
är folkbokförd.
Om den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här vill anmäla
detta, skall det göras till den försäkringskassa som är behörig att fatta
beslut i ärenden som rör honom eller henne.
Bosättningsbaserade förmåner skall inte kunna utges för längre tid
tillbaka än tredje månaden före den då anmälan om bosättning gjordes
eller försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.
Andra arbetsbaserade förmåner än förmåner enligt arbetsskade-
försäkringen skall inte kunna utges för längre tid tillbaka än tredje
månaden före den då försäkringskassan fick kännedom om arbetet.
Den som upphör att vara försäkrad i Sverige eller som lämnar
Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätten till förmåner
skall anmäla detta till försäkringskassan.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket instämmer i utredningens
bedömningar och förslag. Statskontoret ställer sig frågande till att bosätt-
ning i Sverige skall anmälas till försäkringskassan medan arbete bara får
anmälas. Skattemyndigheten i Skåne län anför att efterlevnaden av anmäl-
ningsskyldighet ofta är dålig, varför det är viktigt att beakta kontrollaspek-
terna så att den som inte iakttar anmälningsskyldigheten löper risk att
fångas upp via myndighetskontroller.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts skall inskrivning
hos försäkringskassan inte längre vara något villkor för rätt till förmån från
socialförsäkringssystemet. För att försäkringskassorna även fortsätt-
ningsvis skall kunna administrera de olika förmånssystemen behövs
emellertid någon form av registrering hos försäkringskassorna. Vidare
behövs bestämmelser om skyldighet eller möjlighet för den enskilde att
anmäla sig hos en försäkringskassa för att förmåner skall kunna utbetalas
eller tillgodoräknas.
Alla som är folkbokförda här i landet skall enligt nuvarande regler vid
16 års ålder automatiskt inskrivas hos försäkringskassan. I praktiken sker
detta efter avisering från skattemyndigheten. Med hänsyn till att socialför-
säkringen i huvudsak är allmän och obligatorisk, men även av administra-
tiva skäl, bör denna ordning bestå. Försäkringskassorna skall därför även i
framtiden registrera dem som är folkbokförda inom kassans verksamhets-
område. Det stora flertalet personer som finns här i landet kommer därför
inte att behöva vidta någon åtgärd för att bli registrerade och för att – om
övriga förutsättningar är uppfyllda – kunna tillgodoräknas eller komma i
åtnjutande av olika förmåner inom socialförsäkringen. De föreskrifter som
behövs för underrättelser mellan myndigheterna bör meddelas i förordning.
Liksom är fallet i dag kommer det även i fortsättningen att finnas perso-
ner som är bosatta här i landet men som inte är folkbokförda här. Detta
gäller främst personer som efter inflyttning ännu inte hunnit folkbokföras.
Vidare skall vissa personer, t.ex. utlandsstuderande, biståndsarbetare m.fl.,
i socialförsäkringshänseende anses bosatta här även om de inte är folk-
bokförda i Sverige.
Vad gäller personer som kommer till Sverige och därvid blir folkbok-
förda får försäkringskassan en avisering från Riksskatteverket om verk-
ställd folkbokföring. Denna utgör en impuls för kassan att utreda den en-
skildes förhållanden för bedömning av om denne skall inskrivas. Beträf-
fande personer som inte folkbokförs får kassan inte någon sådan avisering.
Den som kommer till Sverige utan att bli folkbokförd men som betraktar
sig som bosatt här skall därför anmäla sig till försäkringskassan för att
kunna få bosättningsbaserade förmåner. En motsvarighet till en sådan regel
finns för övrigt redan i 1 kap. 5 § andra stycket AFL. Även en statsanställd
som är direktutsänd (se avsnitt 8.3) och följaktligen inte är folkbokförd
skall anmäla sig, eftersom han eller hon skall anses bosatta här.
Den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här skall omfattas av den
arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Personer som tillhör denna
kategori kommer inte med samma automatik som för här bosatta att
kunna registreras hos någon försäkringskassa. I flertalet av de aktuella
fallen är det fråga om kort tids arbete i Sverige (högst ett år). Försäk-
ringen torde därför komma att utnyttjas av endast ett begränsat antal per-
soner. Det kan därför inte anses ändamålsenligt med en anmälningsskyl-
dighet för denna grupp. Försäkringskassorna skulle i annat fall kunna
komma att bli belastade med ett inte obetydligt antal onödiga registre-
ringar av personer som skall vara försäkrade under endast en kort tid,
kanske bara några veckor.
För den som utan att vara bosatt här i landet skall omfattas av den ar-
betsbaserade försäkringen bör det därför vara frivilligt att anmäla sig till
den allmänna försäkringskassan. En utebliven anmälan medför inte att
den som drabbas av ett försäkringsfall inte kan få ersättning från försäk-
ringen. Den försäkrade kan i sådant fall, liksom den som redan är
registrerad, göra en anmälan till försäkringskassan om det inträffade för-
säkringsfallet.
För att försäkringskassorna inte skall belastas med omfattande under-
sökningar av förhållanden i förfluten tid skall varken bosättningsbaserade
eller arbetsbaserade förmåner utges för längre tid tillbaka än tredje
månaden före den då anmälan om bosättning eller arbete gjordes eller
försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om bosättningen eller ar-
betet. Arbetsskadeförsäkringen skall dock kunna utges för längre tid till-
baka än tredje månaden före den då försäkringskassan fick kännedom om
arbetet. Detta ersätter nuvarande möjlighet till inskrivning med retroaktiv
verkan enligt 1 kap. 5 § AFL. Det bör påpekas att reglerna normalt inte
kommer att kunna medföra förlust av pensionsrättigheter, eftersom för-
säkringskassorna genom skattemyndighetens beslut om pensionsgrun-
dande inkomst bör få kännedom om personer som har arbetat här i
landet.
Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:11) skall en för-
säkrad som lämnar Sverige för en tid som kan antas överstiga ett år an-
mäla det till försäkringskassan. Om utlandsvistelsen är avsedd att vara
mer än ett år, avregistreras den försäkrade från försäkringskassan med
verkan fr.o.m. dagen efter avresan. Motsvarande bör gälla även fram-
deles. Med hänsyn till socialförsäkringens uppdelning på en bosättnings-
baserad och en arbetsbaserad del får härvid viss modifiering göras. Den
som upphör att vara försäkrad i Sverige för bosättnings- eller arbetsbase-
rade förmåner skall i allmänhet anmäla detta till försäkringskassan, enligt
vissa närmare administrativa föreskrifter. Vidare måste den som lämnar
Sverige för längre tid än ett år liksom i dag anmäla detta. Eftersom rätten
till förmåner vid utlandsvistelse i många fall skall vara ytterligare
begränsad (se avsnitt 10) skall anmälningsskyldighet föreligga även vid
vissa utlandsvistelser som understiger ett år.
I 20 kap. 8 och 9 §§ AFL finns bestämmelser om skyldighet för en-
skilda respektive myndigheter, arbetsgivare och försäkringsgivare att
lämna uppgifter till bl.a. försäkringskassor rörande förhållanden som är
av betydelse för tillämpningen av AFL. Motsvarande skyldighet att
lämna uppgifter bör föreligga även i fråga om förhållanden som kan vara
av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringslagen. Utöver den typ
av uppgifter som enligt de angivna bestämmelserna i AFL lämnas ut re-
dan i dag kan det gälla bl.a. uppgifter om när ett arbete har påbörjats
respektive avslutats.
I socialförsäkringslagen bör finnas en bestämmelse om att handlägg-
ningsbestämmelserna i AFL – bl.a. om skyldighet att lämna uppgifter –
skall gälla även vid tillämpning av socialförsäkringslagen. Det innebär
bl.a. att en arbetsgivare skall vara skyldig att till försäkringskassan lämna
uppgifter om sina anställda i fråga om deras anställningsförhållanden
(anställningstid, ledigheter, etc.) om det behövs för tillämpningen av
socialförsäkringslagen.
11.3 Överklaganden m.m.
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i lagen om allmän
försäkring om omprövning, ändring och överklagande av beslut skall
gälla även i ärenden som rör tillämpningen av socialförsäkringslagen.
Utredningens förslag rörande bestämmelser om omprövning, ändring
och överklagande omfattar även arbetslöshetsförsäkringen. I övrigt
överensstämmer utredningens förslag med regeringens.
Remissinstanserna: Några invändningar har inte framkommit i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om omprövning och
ändring samt överklagande av försäkringskassans beslut finns i 20 kap.
10–13 §§ AFL. Hänvisning till dessa bestämmelser förekommer i andra
författningar om förmåner som handhas av försäkringskassorna. Som
framgår av avsnitt 5.1 skall socialförsäkringen inte omfatta förmåner som
utges på grund av arbetslöshet. Det behövs därför i socialförsäkringen
inte någon hänvisning till bestämmelser inom arbetslöshetsförsäkringen.
Däremot skall de nämnda bestämmelserna i AFL om omprövning, änd-
ring eller överklagande gälla även beträffande tillämpningen av socialför-
säkringslagen. Någon bearbetning av dessa bestämmelser bör inte ske i
detta sammanhang, eftersom det för närvarande pågår en samlad översyn
av de processuella reglerna inom socialförsäkringen (Utredningen om
processuella regler inom socialförsäkringen [dir. 1998:73]).
12 EG-rättsliga konsekvenser
12.1 Nuvarande EG-rättsliga förhållanden
12.1.1 Allmänt om social trygghet
Sedan år 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen (EU), vilket in-
nebär att EG-regler om social trygghet gäller även i Sverige. Sådana be-
stämmelser finns främst i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om till-
lämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till förord-
ningen finns en tillämpningsförordning (nr 574/72). Viss betydelse i
sammanhanget har också förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens
fria rörlighet inom gemenskapen.
Bestämmelserna i förordning 1408/71 syftar till samordning men inte
harmonisering av medlemsländernas socialförsäkringssystem. De natio-
nella bestämmelserna får enligt likabehandlingsprincipen, som uttrycks i
art. 6 i Romfördraget och i art. 3 i förordningen, inte vara diskrimineran-
de i förhållande till medborgare i andra medlemsländer.
Förordningen skall garantera att den som utnyttjar rätten till fri rörlig-
het mellan medlemsländerna omfattas av lagstiftningen om social trygg-
het i ett av dessa. I förordningen finns bestämmelser om bl.a. likabe-
handling av EU-medborgare, bestämmande av tillämplig lagstiftning,
sammanläggning av kvalifikationstider, export av förmåner och propor-
tionell beräkning av pensioner. En grundläggande princip är att den för
vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen i bara en
medlemsstat. I regel skall den enskilde omfattas av arbetslandets lagstift-
ning, dvs. lagstiftningen i det land där arbetet rent faktiskt utförs.
Lagvalsreglerna i förordningen gäller före nationell lagstiftning. EG-
domstolen har slagit fast att en medlemsstat inte kan bestämma i vilken
utsträckning dess lagstiftning är tillämplig, eftersom detta bestäms av
gemenskapsrättsliga regler. I princip avgör lagvalsreglerna bara vilket
lands lagstiftning som är tillämplig. EG-domstolen har emellertid i flera
domar framhållit att syftet med reglerna är även att tillförsäkra att den
som täcks av förordningen inte ställs utan socialförsäkringsskydd därför
att inget lands lagstiftning är tillämplig. Om förordningen utpekar ett
visst lands lagstiftning som tillämplig, skall den enskilde vara försäkrad
enligt ett system för social trygghet i det landet.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att ange närmare
villkor för att tillhöra ett nationellt system för social trygghet och
förutsättningarna för att få förmåner. Vidare ankommer på sådan
lagstiftning att fastställa villkor för tillgodoräknande av
försäkringsperioder. Den nationella lagstiftningen får dock inte avvika
från gemenskapsrättsliga principer och regler. Villkor i nationell
lagstiftning som för anslutning till ett system för social trygghet kräver
bosättning i landet kan därför inte upprätthållas. Lagvalsreglerna ersätter
sådana villkor med villkor om arbete i berörd medlemsstat. Är däremot
EG-rätten inte tillämplig i ett visst fall, finns inga hinder mot att tillämpa
nationella bosättningskrav.
Från huvudregeln att den förvärvsarbetande skall omfattas av arbets-
landets lagstiftning finns undantag, t.ex. vid s.k. utsändning. Enligt för-
ordningen skall den utsände omfattas av lagstiftningen i det land där han
normalt arbetar. En förutsättning härför är bl.a. att utsändningen inte
väntas vara längre än tolv månader. Motsvarande gäller även egenföre-
tagare. I båda fallen kan under vissa omständigheter förlängning ske med
tolv månader.
För vissa grupper av anställda gäller särskilda lagvalsregler. Statligt
anställda skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars
förvaltning de är verksamma. Sjömän skall som regel omfattas av lag-
stiftningen i den s.k. flaggstaten. Beskickningspersonal (med undantag
för den diplomatiska personalen) skall som huvudregel omfattas av ar-
betslandets lagstiftning. Därvid gäller att medborgare i den sändande
staten kan välja att omfattas av lagstiftningen i den senare staten.
12.1.2 Avtal mellan EG och tredje land
Sverige har genom inträdet i EU förbundit sig att tillämpa avtal som in-
gåtts mellan gemenskapen och tredje land. Flera sådana avtal har be-
stämmelser om social trygghet. Avtal om social trygghet finns främst
med länder kring Medelhavet och i central- och östeuropa. Dessa regler
avser i huvudsak sammanläggning av försäkringstider för intjänande av
pension och rätt till familjeförmåner. Europa-Medelhavsavtalen ger dock
medborgare i aktuellt tredje land i stort sett samma rätt till social trygghet
som för arbetslandets egna medborgare.
12.1.3 EES-avtalet
År 1992 ingicks EES-avtalet mellan EG och dess medlemsländer samt
EFTA-staterna, varvid åtskillig EG-rättslig lagstiftning blev tillämplig
även i dessa stater. Sverige deltar numera i samarbetet såsom medlem i
EU. Avtalet utgör EG-rätt i Sverige. EES-avtalet ger EES-medborgare
rätt att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställning,
att inneha anställning i ett land enligt det landets regler samt att stanna i
ett land där de haft anställning. Avtalet ger fri etableringsrätt för själv-
ständiga näringsidkare. Huvuddelen av den regelmassa på området social
trygghet som ingår i EES-avtalet utgörs av förordningarna 1408/71 och
574/72, som således är tillämpliga även i förhållande till EES-stater som
inte är medlemmar i EU. Detta innebär att förordningarna gäller även i
förhållande till Island, Norge och Liechtenstein.
12.2 EG-rättsliga konsekvenser för bosättningsbaserade
förmåner
En huvudprincip enligt gemenskapsrätten är att den enskilde skall om-
fattas av lagstiftning om social trygghet i den stat där han
förvärvsarbetar, medan bosättning vanligen har en mera underordnad
betydelse i dessa sammanhang. Gemenskapsrätten har företräde framför
nationell rätt.
Om en i Sverige bosatt person enligt gemenskapsrätten, dvs. förord-
ning 1408/71, skall omfattas av lagstiftning i en annan stat därför att han
t.ex. arbetar i den staten, medför det att han eller hon inte skall anses bo-
satt här vid tillämpning av bestämmelserna om bosättningsbaserade för-
måner. Det förhållandet att den enskilde skall omfattas av lagstiftningen i
en annan stat medför att han eller hon inte skall omfattas av svensk natio-
nell rätt beträffande vissa förmåner som avses i förordningen. En särskild
bestämmelse därom (3 kap. 16 § socialförsäkringslagen) införs som ett
förtydligande, eftersom EG-rätten inte direkt förbjuder en stat att till-
handahålla avgiftsfria förmåner (EG-domstolen i mål 69/79 Jordens-
Vosters). Den som inte är bosatt här i landet men som enligt
gemenskapsrätten skall omfattas av svensk lagstiftning om social
trygghet skall å andra sidan vid tillämpning av bestämmelserna om
bosättningsbaserade förmåner liksom i dag anses bosatt här i landet (jfr 3
§ Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 1998:11] om inskrivning
och avregistrering hos allmän försäkringskassa).
Det anförda gäller endast förmåner som omfattas av förordning
1408/71. Vidare kan nämnas att enligt art. 76.1 i förordningen skall bo-
sättningslandet i vissa fall betala ett tillägg till förmåner som erhålls från
arbetslandet.
12.3 EG-rättsliga konsekvenser för arbetsbaserade
förmåner
Förslaget att göra en del av socialförsäkringen arbetsbaserad medför
visserligen en viss anpassning till EG-rätten, men för myndigheter och
domstolar är det fortfarande av stor vikt att känna till vilka avvikande
regler som finns och att rätt kunna tillämpa dessa.
Som framgår av föregående avsnitt måste bosättningsbaserade för-
måner utges till personer som enligt förordning 1408/71 skall omfattas av
svensk lagstiftning, oavsett om de är bosatta här i landet eller inte. För-
slaget att en del av socialförsäkringen skall vara arbetsbaserad innebär i
stor utsträckning en anpassning till vad som gäller enligt EG-rätten.
Huvudprincipen där är att en förvärvsarbetande skall omfattas av lagstift-
ningen om social trygghet i det land han eller hon arbetar oberoende av i
vilket land denne är bosatt. I vissa situationer kommer dock en tillämp-
ning av EG-rätten fortfarande att medföra konsekvenser som avviker från
vad som gäller enligt svensk nationell lagstiftning. Det är inte möjligt att
här göra en uttömmande uppräkning av alla sådana situationer men det
rör sig huvudsakligen om fall då en person samtidigt arbetar i flera län-
der, antingen genom att arbetet i sig är gränsöverskridande eller genom
att personen har flera arbeten.
Några av de förmåner som skall ingå i den arbetsbaserade delen av so-
cialförsäkringen omfattas, som anförts i avsnitt 5.1, inte av förordning
1408/71. Det innebär naturligtvis inte att personer som är medborgare i
ett medlemsland och arbetar i Sverige i fråga om dessa förmåner skall
behandlas sämre än medborgare i andra länder. De skall liksom övriga
grupper kunna få rätt till sådana förmåner på de villkor som gäller enligt
svensk nationell lagstiftning.
I EG-rätten och även i flera konventioner finns bestämmelser om sam-
manläggning av försäkringstider eller andra kvalifikationstider för rätt till
förmåner. När den nya lagstiftningen skall tillämpas måste även sådana
bestämmelser beaktas.
12.4 EG-rättsliga konsekvenser för några särskilda
personkategorier
Studerande som lämnar Sverige för att studera utomlands kommer som
regel att vara försäkrade i Sverige för bosättningsbaserade förmåner. Så-
vitt gäller den som studerar i ett EU-land medför detta att han eller hon
med tillämpning av förordning 1408/71 i dess nuvarande lydelse kan
komma i åtnjutande av sjukvårdsförmåner i studielandet. Dessa förmåner
utges därvid på svensk bekostnad. Det motsatta kommer att gäller den
som från ett medlemsland kommer till Sverige för att studera, om han
eller hon är försäkrad i sitt hemland.
Beträffande statsanställda gäller enligt förordning 1408/71 (art 13.2.d)
att statligt anställda skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat
som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem. De föreslagna be-
stämmelserna i socialförsäkringslagen står i detta hänseende i överens-
stämmelse med förordningen. Specialbestämmelserna för
biståndsarbetare m.fl. innebär att dessa skall omfattas av den
bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen vid utsändning som kan
antas vara längst fem år. Vid utsändning på högst ett år omfattas de även
av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Vid tjänstgöring
utanför området för EES berörs dessa inte av EG-rättens regelsystem. I
de fall de såsom utsända för längre tid än ett år tjänstgör i ett land som
omfattas av EES-avtalet kommer de i allmänhet inte att vara försäkrade i
Sverige, vilket också framgår av 3 kap. 16 § socialförsäkringslagen.
I sammanhanget kan nämnas att enligt art. 17 i förordningen kan två
medlemsstater komma överens om undantag från bl.a. bestämmelserna
om utsändning till förmån för vissa grupper av personer eller för vissa
personer.
12.5 EG-rätten och ATP-förbindelser
Som närmare har utvecklats i avsnitt 9 står ATP-förbindelserna och för-
bindelser avseende inkomstgrundad ålderspension i strid med förordning
1408/71. Möjligheten att teckna sådana förbindelser avskaffas och be-
stämmelserna om sådana förbindelser upphävs, vilket innebär att pen-
sionsgrundande inkomst inte längre skall tillgodoräknas på grund av så-
dana förbindelser. Dock skall under en övergångstid av fem år pensions-
grundande inkomst kunna tillgodoräknas på grund av redan gällande för-
bindelser. Med hänsyn till vad som redovisats i avsnitt 9 torde emellertid
dessa förbindelser inte kunna användas i de fall en person med tillämp-
ning av EG-rätten skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social
trygghet.
12.6 EG-rättsliga konsekvenser beträffande förmåner vid
utlandsvistelse
12.6.1 Allmänt om exportabilitet inom EU
Förordning 1408/71 bygger på exportabilitetsprincipen, som innebär att
förmåner skall kunna betalas ut oavsett var inom EU den enskilde är bo-
satt. Villkor i nationell lagstiftning som begränsar rätten till förmåner till
dem som är bosatta i ifrågavarande medlemsstat kan inte upprätthållas
gentemot dem som enligt förordning 1408/71 omfattas av lagstiftningen i
den medlemsstaten. Principen grundas på art. 51 i Romfördraget. Den
kommer till uttryck även i art. 10 i förordningen, som emellertid inte ut-
gör någon uttömmande reglering av exportabilitet. Artikeln gäller, om
inte annat anges, kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till
efterlevande liksom pensioner på grund av olycksfall i arbetet eller ar-
betssjukdomar samt dödsfallsersättning. Sådana kontantförmåner får inte
minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av
att den berättigade är bosatt i ett annat EES-land än det som svarar för
betalningen. För förmåner vid sjukdom och moderskap och för familje-
förmåner gäller särskilda regler som medger betalning utomlands enligt
de särskilda bestämmelserna i avdelning III och enligt bestämmelser i
förordning 574/72 för olika slags förmåner.
Ibland används uttrycket exportabilitet även om andra förmåner än er-
sättningar för förlorad arbetsinkomst och liknande, t.ex. vårdförmåner.
Dessa utgår som huvudregel i bosättnings- eller vistelselandet i enlighet
med dess lagstiftning, även om den berättigade omfattas av lagstiftningen
i en annan stat. Exportabilitetsprincipen kan i dessa fall sägas komma till
uttryck i den behöriga statens skyldighet att ersätta bosättnings- eller
vistelselandet för uppkomna kostnader.
Beträffande bostadsbidrag kan följande nämnas. Bostadsbidrag i form
av särskilt bidrag för hemmavarande barn omfattas av förordning
1408/71. Anställda, egenföretagare och personer med arbetslöshetsersätt-
ning kan med stöd av förordningen ha rätt till särskilt bidrag. Även pen-
sionärer som är bosatta i ett medlemsland och som har svensk allmän
pension kan med stöd av förordningen ha rätt till bostadsbidrag i form av
särskilt bidrag. Bostadsbidragslagens krav på att den enskilde skall vara
bosatt och folkbokförd i Sverige gäller inte i sådana fall. Detta innebär att
särskilt bidrag kan ges till den som vistas kortare tid i Sverige än ett år
men som med tillämpning av förordningen har rätt till särskilt bidrag.
Bostadsbidrag i form av bidrag till bostadskostnader omfattas däremot
inte av förordning 1408/71 utan anses som en förmån enligt förordning
1612/68. Det innebär att en medborgare i ett medlemsland vilken är ar-
betstagare i Sverige har rätt till bidrag för bostadskostnader oavsett bo-
sättning eller folkbokföring här. Sådant bidrag kan dock lämnas endast
för bostad i Sverige.
12.6.2 Närmare om konsekvenserna vid utlandsvistelse
Vad gäller den bosättningsbaserade försäkringen avser de föreslagna sär-
skilda bestämmelserna om förmåner vid utlandsvistelse endast vistelse i
ett land som inte ingår i EES. Detta innebär att om den enskilde anses
bosatt här enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen har det för ut-
betalningen av förmåner ingen betydelse om den försäkrade vistas i
Sverige eller i ett annat EES-land. Några begränsningar i rätten till utbe-
talning för tid den försäkrade vistas utomlands gäller inte i dessa fall. I
förordningen (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella för-
hållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om ersättning för
vård m.m. som omfattas av förordning 1408/71.
Beträffande den arbetsbaserade försäkringen kan bl.a. följande
nämnas. Enligt förslaget skall vissa begränsningar gälla för utbetalning
av arbetsbaserade förmåner för tid under vilken den försäkrade vistas
utomlands. Reglerna i förordning 1408/71 innebär att rätt till utbetalning
av kontantförmåner utomlands föreligger i vissa situationer. I dessa fall
kommer förordningens bestämmelser att gälla framför
socialförsäkringslagens bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse.
Enligt art. 19.1 b i förordning 1408/71 kan en försäkrad som är bosatt i
ett annat medlemsland än det där han är försäkrad få kontantförmåner vid
sjukdom i bosättningslandet. Förmånerna utges av försäkringslandet, om
det inte finns en överenskommelse att förmånerna för försäkringslandets
räkning skall betalas ut av bosättningslandet.
Av bestämmelserna i art. 22.1 framgår att det inte föreligger fri rätt till
export av förmåner inom EES. Vid vistelse utanför den behöriga staten
(försäkringslandet) kan den försäkrade ha rätt dels till vårdförmåner på
denna stats bekostnad, dels till kontantförmåner från sagda stat. Detta
gäller bl.a. vid behov av akut vård under vistelse i en annan medlemsstat.
Den viktigaste situationen då förordningens regler medför rätt till kon-
tantförmåner i annat land än den behöriga staten är när den anställde är
bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Detta gäller bl.a.
för sjukpenningförmåner.
För tillämpningen av förordning 1408/71 är begreppet bosättning av
betydelse. Med bosättning avses enligt art. 1 h stadigvarande bosättning.
Enligt EG-domstolen är detta ett EG-rättsligt begrepp och det är detta
som är avgörande, inte vad som föreskrivs i nationell lagstiftning. Med
vistelse förstås enligt art. 1 i tillfällig vistelse. Någon ytterligare defini-
tion ges inte av dessa begrepp.
Bosättningsbaserade förmåner kommer enligt socialförsäkringslagen
att kunna betalas ut vid vistelse i ett annat EES-land oavsett om den för-
säkrade eller förmånen i sig omfattas av förordning 1408/71. Med av-
seende på den bosättningsbaserade försäkringen kommer en vistelse i ett
annat EES-land att behandlas på samma sätt som en vistelse i Sverige.
Den som arbetar i ett annat EES-land och är bosatt i Sverige och som
med tillämpning av förordning 1408/71 på grund därav skall omfattas av
arbetslandets lagstiftning om social trygghet kommer emellertid inte att
omfattas av svensk socialförsäkring, vare sig det gäller den bosättnings-
baserade eller arbetsbaserade delen.
Föräldrapenning över garantinivån, som kommer att vara en arbetsba-
serad förmån, skall kunna utbetalas under bosättning och vistelse i ett
annat EES-land.
13 Jämställdhetspolitiska konsekvenser
Vad gäller frågan om hur förslagen kan förväntas påverka, direkt eller
indirekt, kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningar för
jämställdhet mellan könen vill regeringen anföra följande.
Rent allmänt konstaterar utredningen att det inom socialförsäkringen
föreligger en skillnad med avseende på kön på så sätt att vissa förmåner
uppbärs i större utsträckning av det ena könet än det andra. Detta gäller
främst föräldrapenning, som till största delen uppbärs av kvinnor.
Vad gäller bl.a. föräldrapenning över garantinivån samt havandeskaps-
penning utökas den skyddade personkretsen till att omfatta även dem
som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här.
Regeringens förslag innebär vidare, till skillnad från utredningens för-
slag, att någon väntetid inte skall finnas inom den bosättningsbaserade
försäkringen. Förslaget innebär, till skillnad mot vad som gäller i dag,
bl.a. att föräldrapenning på garantinivån samt barnbidrag för utländska
medborgare som kommer till Sverige skall kunna utges så snart personen
kan anses bosatt här.
Regeringen anser i likhet med utredningen att förslagen inte kan anses
påverka förutsättningarna för jämställdhet mellan könen.
14 Kostnader
Regeringens förslag innebär att det inom den bosättningsbaserade delen
av socialförsäkringen tillkommer ett antal personer som under längre tid
studerar utomlands samt ett antal personer som arbetar med t.ex. bi-
ståndsarbete. Å andra sidan faller bl.a. utländska studerande här i landet
bort.
Enligt tillgänglig statistik studerar under längre tid än ett år för när-
varande cirka 30 000 personer utomlands med svenskt studiestöd. Nu-
varande praxis innebär dock att också en stor del av de personer som stu-
derar utomlands under längre tid än ett år alltjämt anses bosatta i Sverige
och därför inte avregistreras från försäkringskassan. Eftersom många av
de cirka 30 000 personer som studerar utomlands med svenskt studiestöd
under längre tid än ett år – och som enligt regeringens förslag skall anses
bosatta i Sverige – inte skall räknas som en tillkommande grupp
försäkrade antas att det verkliga antalet är ca 9 000.
En annan tillkommande persongrupp är från Sverige utsända bistånds-
arbetare i enskild tjänst. Det finns i dag ca 2 000 biståndsarbetare i denna
kategori. Dessa personer har redan i dag en utökad rätt till vissa förmåner
(främst barnbidrag) vid utlandsvistelse.
När det gäller den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen kan det
antas att det för år räknat tillkommer ca 8 000 personer till den skyddade
personkretsen. En stor del av dessa stannar emellertid i Sverige en
kortare tid vilket innebär att den skyddade personkretsen kan antas
komma att utvidgas med ca 2 000 personer.
Våra förslag kan i ett inledningsskede komma att medföra vissa admi-
nistrativa kostnader. Det är dock vår bedömning att våra förslag kommer
att medföra sådana förenklingar i regelsystemet att dessa initiala kostna-
der kommer att vägas upp av successiva administrativa besparingar.
Bosättningsbaserade förmåner
De förmåner som har antagits kunna komma att beröras i någon större
omfattning är sjukvårdsförmåner, barnbidrag och underhållsstöd. Även
kostnader för folkpensionering och garantipension kan komma att på-
verkas men är svåra att beräkna.
Några kostnadsökningar för bostadsbidrag förväntas inte. Bostads-
bidrag kan i dag och även med tillämpning av våra förslag utgå för en
bostad i Sverige. Det krävs emellertid att sökanden är folkbokförd i den
bostaden. De personer som ingår i den utvidgade personkretsen inom den
bosättningsbaserade försäkringen, dvs. utlandsstuderande och bistånds-
arbetare m.fl. som lämnar Sverige för längre tid än ett år, skall rätteligen
avföras från folkbokföringen under den tid de vistas utomlands.
Vårt förslag till utformning av den bosättningsbaserade delen av so-
cialförsäkringen innebär att de personer som ingår i den utökade person-
kretsen – huvudsakligen utlandsstuderande – kommer att anses som bo-
satta i Sverige under hela utlandsstudietiden. Det innebär bl.a. att de då är
sjukvårdsförsäkrade enligt AFL och att sjukvårdsersättning kan utges för
dessa personer. Den möjlighet som utlandsstuderande m.fl. som omfattas
av vårt förslag kommer att få är i huvudsak att, när de vistas i Sverige,
erhålla kostnadsreducerad akut sjukvård och kostnadsreducerade läke-
medel. Den sammanlagda effekten av förslagen när det gäller utgifter för
sjukvårdsförmåner och läkemedel är svår att beräkna men beräknas inte
komma att överstiga 5 miljoner kronor.
Utgifterna för barnbidrag respektive underhållsstöd bedöms inte kom-
ma att överstiga 10 miljoner kronor respektive 2 miljoner kronor.
De pensionsförmåner som omfattas av den bosättningsbaserade delen
av försäkringen är folkpension i form av förtidspension, efterlevandepen-
sion och ett antal andra tilläggsförmåner samt garantipension. När det
gäller utgifter för garantipension får våra förslag inga effekter på kort
sikt. Däremot skulle de kunna få effekt på längre sikt. Vårt förslag inne-
bär att personer som ingår i den tillkommande personkretsen – i huvud-
sak studerande – får tillgodoräkna sig tid under vilken de studerar i ut-
landet som försäkringstid i Sverige. I vilken utsträckning denna försäk-
ringstid kommer att påverka en framtida pension är beroende av vilken
försäkringstid den enskilde kan tillgodoräknas i övrigt. Om denne kan
tillgodoräknas en försäkringstid om minst 40 år även utan utlandsstudie-
tiden uppstår ingen utgiftsökning alls. Här skall också beaktas att tiden
från och med det år den enskilde uppnått 16 års ålder till och med det år
då han har fyllt 24 år tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för
den enskilde har fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensions-
grundande belopp enligt LIP. I den nya socialförsäkringslagen föreslås
att personer som kommer till Sverige för att studera inte skall anses
bosatta här och därigenom inte heller vara omfattade av den
bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen. De kommer således, till
skillnad mot vad som är fallet i dag, inte att kunna tillgodoräknas
försäkringstid för garantipension. Sammanfattningsvis bedöms någon
ökning av utgifterna för garantipension inte komma att uppstå till följd av
våra förslag.
Även när det gäller övriga bosättningsbaserade pensionsförmåner är
regeringens bedömning den att någon utgiftsökning inte kommer att upp-
stå. Personer som studerar utomlands under längre tid kan med dagens
regler visserligen sakna rätt att erhålla sådana förmåner så länge de vistas
utomlands, men så snart de återvänder hem och återupptar bosättningen
här i landet kommer de att kunna få rätt till förmåner.
Arbetsbaserade förmåner
De arbetsbaserade förmåner som kan antas komma att beröras av rege-
ringens förslag är främst sjukpenning, föräldrapenning över garantinivån,
tillfällig föräldrapenning och rehabilitering. Även tilläggspensioneringen
och den inkomstgrundande ålderspensionen kommer att beröras men
effekterna av förslagen är – liksom när det gäller garantipensionen – svå-
rare att beräkna. Arbetsskadeförsäkringen kan i viss mån också komma
att påverkas.
Kostnaderna för sjukpenning för de personer som ingår i den tillkom-
mande personkretsen inom den arbetsbaserade försäkringen beräknas
uppgå till ca 7 miljoner kronor och för rehabiliteringspenning till ca 1
miljon kronor.
Vid beräkning av effekter i fråga om föräldrapenning – över garanti-
nivån och tillfällig föräldrapenning – har antagits att den utvidgade per-
sonkretsen inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen är såda-
na som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Det kommer huvud-
sakligen att handla om personer som kommer till Sverige för att arbeta
här längst ett år. För att dessa personer skall kunna få föräldrapenning på
sjukpenningnivå måste de först uppfylla kvalifikationsvillkoren för för-
äldrapenning, t.ex. kravet på försäkring för en sjukpenning över garanti-
nivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse. Mot bakgrund
av detta beräknas utgifterna för föräldrapenning inte komma att överstiga
mer än ca 1 miljon kronor per år.
Till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen hör enligt vårt för-
slag bl.a. den inkomstgrundande ålderspensionen och tilläggspensione-
ringen. För att en förvärvsarbetande person skall kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande inkomst (PGI) krävs enligt nuvarande regler att
denne är svensk medborgare eller bosatt i Sverige eller sjöman på
svenskt handelsfartyg. När det gäller rätt till utbetalning av dessa
förmåner krävs däremot varken svenskt medborgarskap eller bosättning
här i landet. Den som tillgodoräknats pensionspoäng kan således,
förutsatt att antalet poängår uppgår till minst tre, uppbära tilläggspension
även sedan anknytningen till Sverige upphört. Någon motsvarighet till
kravet på minst tre år med ATP-poäng för rätt till pension finns inte för
inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och
premiepension. Vårt förslag innebär att en person som ingår i den
utökade personkretsen – vilken beräknats till 8 000 hitkommande
personer om året – kan komma att tillgodoräknas PGI samt
pensionspoäng och pensionsrätt trots att han varken är svensk
medborgare eller anses bosatt här i landet. För att på så sätt tillgo-
doräknad pensionspoäng eller pensionsrätt skall ge rätt till utbetalning av
tilläggspension krävs dock att personen i fråga har tillgodoräknats pen-
sionspoäng för minst tre år. Detta krav på pensionsgrundande inkomster
under minst tre år gäller emellertid inte inkomstpension och premiepen-
sion. Den som arbetar i Sverige under endast något enstaka år kommer
således inte heller i framtiden att få rätt till tilläggspension. Det skall
också beaktas att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas den enskilde
endast för år då dennes förvärvsinkomster uppgått till minst 24 procent
av prisbasbeloppet. Den som arbetar här i landet och under ett visst år
inte når upp till den gränsen kommer således inte att tillgodoräknas det
året som ett poängår, vilket har betydelse för rätten till tilläggspension.
Däremot kommer inkomstpension och premiepension att intjänas från
första kronan.
När det gäller tilläggspension i form av förtidspension kan det i och för
sig förväntas att ett visst antal förtidspensionsfall tillkommer inom den
utvidgade personkretsen. Den pension som dessa personer får kommer
emellertid att bli liten, eftersom de endast i sällsynta fall kommer att
uppfylla villkoren för att få förtidspensionen beräknad med ledning av
s.k. antagandepoäng. Den kostnadsökning som således kan uppkomma är
enligt vår bedömning försumbar.
Som ovan nämnts krävs för att en person skall få rätt till tilläggspen-
sion i form av ålderspension att denne tillgodoräknats pensionspoäng för
minst tre år. Någon kostnadsökning för försäkringen kan således upp-
komma endast i fall då en person arbetat i Sverige under sammanlagt
minst tre år utan att samtidigt bli bosatt här. Under vart och ett av dessa
år skall den försäkrades arbetsinkomst dessutom överstiga ett prisbasbe-
lopp. Det är regeringens bedömning att de flesta personer som ingår i den
tillkommande personkretsen inte kommer att uppfylla dessa villkor.
Bland de personer som ändå kommer att uppfylla villkoren kommer fler-
talet dessutom att få en mycket liten tilläggspension. Även när det gäller
tilläggspension i form av ålderspension kan således kostnadsökningen för
försäkringen förväntas bli mycket begränsad.
Vi föreslår i detta betänkande att alla särregler för svenska medborgare
skall upphöra (se avsnitt 5.4). Det innebär bl.a. att alla utländska med-
borgare – dvs. inte bara medborgare i EES-länder eller konventionsländer
– i likhet med svenska medborgare kan få rätt till export av folkpension
som grundas på tillgodoräknade pensionspoäng. Detta kommer att med-
föra en viss ökning av utgifterna för folkpension.
Medborgare i länder utanför EES och konventionsområdet kommer
således enligt vårt förslag att få rätt till export av ATP-grundad (30-dels-
beräknad) folkpension. De kommer däremot inte att kunna exportera ga-
rantipensionen eller den bosättningsgrundade (40-delsberäknade) folk-
pensionen. Medborgare inom EES och konventionsområdet har däremot,
till följd av EG-rätten eller konventionsbestämmelser, rätt till export av
garantipension och båda formerna av folkpension.
De personer som genom vårt förslag kommer att få rätt till export av
ATP-grundad folkpension är inte en för försäkringen helt ny grupp, utan
det rör sig om utländska medborgare som idag får bara tilläggspension.
De finns således redan med bland antalet pensioner (16 000) som expor-
teras till länder utanför EES och konventionsområdet. Vad som är nytt är
att dessa personer kommer att få rätt även till folkpension.
Med hänsyn till att en del av de folkpensioner som i dag exporteras till
utländska medborgare är enbart bosättningsgrundade och att någon rätt
till export av sådan pension inte kommer att finnas för medborgare i län-
der utanför EES eller konventionsområdet, kan det antas att kostnadsök-
ningen kan beräknas till ca 60 – 80 miljoner kronor. Tilläggas kan att den
ATP-baserade folkpensionen framdeles kommer att ingå i tilläggspensio-
nen.
De kostnadsökningar som har redovisats ovan kommer dock att vara
övergående. Vad gäller ålderspension kommer i ett längre perspektiv att
till den arbetsbaserade försäkringen höra enbart inkomstpension och
premiepension. Ökade kostnader på grund av ändringar av den skyddade
personkretsen kommer därför vad gäller ålderspension automatiskt att
medföra att avgiftsintäkterna kommer att öka i motsvarande mån.
Inom arbetsskadeförsäkringen finns i dag krav på bosättning här i lan-
det endast för uppdragstagare och egenföretagare. För anställda finns
inget sådant krav. Tillkommande i den av arbetsskadeförsäkringen skyd-
dade personkretsen är således ett fåtal uppdragstagare och egenföretaga-
re. Dessutom tillkommer enligt vårt förslag 600–800 personer som är
lokalanställda vid utländska ambassader här i landet som enligt nu
gällande praxis inte omfattas av arbetsskadeförsäkringen. En mindre ök-
ning av utgifterna för arbetsskadeförsäkringen kan således uppkomma.
Den kan dock enligt vår bedömning knappast komma att överstiga ca 1
miljon kronor per år.
Effekter på intäktssidan
I betänkandet Socialavgiftslagen (SOU 1998:67) har Utredningen om
socialförsäkringens personkrets bl.a. redovisat förslag till en ny socialav-
giftslag, som blir mer fristående och tydlig än dagens sammanvävning av
avgiftsbestämmelser och försäkringsbestämmelser. Det förslaget innebär
beträffande ålderspension också en förbättrad överensstämmelse mellan
försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet.
Betänkandet bereds i Finansdepartementet och en proposition beräknas
föreläggas riksdagen under år 1999. Enligt utredningens förslag beräknas
statens intäkter i form av socialavgifter och allmän pensionsavgift öka
med 123 miljoner kronor per år till följd av att möjligheterna att ta ut av-
gifter ökar.
Sammanfattning
Vid en sammanräkning av de ovan gjorda beräkningarna av ökade eller
minskade utgifter respektive intäkter som våra förslag kan föranleda, fin-
ner man att det i fråga om förmåner inom den bosättningsbaserade delen
av socialförsäkringen uppkommer en kostnadsökning om ca 17 miljoner
kronor årligen medan kostnaderna för förmåner inom den arbetsbaserade
delen av försäkringen beräknas öka med ca 70 – 80 miljoner kronor. Med
anledning av det reformerade pensionssystemet är det dock troligt att den
reella kostnadsökningen på sikt blir mindre.
De beräkningar som har gjorts är osäkra bl.a. beroende på osäkerhet i
fråga om i vilken grad de personer som ingår i den tillkommande person-
kretsen kommer att utnyttja förmånssystemen. Sett i förhållande till so-
cialförsäkringens samlade kostnader är den kostnadsökning som skulle
kunna uppkomma liten. Som ovan nämnts kommer dessutom den största
utgiftsökningen – kostnaden för export av ATP-grundad folkpension – att
minska när det reformerade pensionssystemet träder i kraft.
Regeringens slutsats är att de förslag som kommer att läggas fram i
propositionen om socialavgifter medför ökade avgiftsintäkter som beräk-
nas klart överstiga de kostnadsökningar som nu föreliggande förslag kan
komma att medföra. Vidare anser regeringen att förslagen med anledning
av den nu föreslagna socialförsäkringslagen på sikt väsentligt kommer att
underlätta administrationen och tillämpningen av de olika förmånssyste-
men.
15 Ikraftträdande och övergångsfrågor
15.1 Ikraftträdandet av förslagen
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den
1 januari 2001.
Utredningens förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari
1999.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att den nya lagen bör
träda i kraft tidigast år 2001 och att hänsyn därvid tas till när vissa pågå-
ende arbetsuppgifter rörande pensionsreformen och sekelskiftesproble-
matik upphör. Statskontoret erinrar om att reformering av IT-stödet och
pensionssystemet samt förberedelser inför sekelskiftet medför stora på-
frestningar för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Riksrevi-
sionsverket understryker vikten av god framförhållning i genomförandet
för att hålla kostnaderna nere och uppnå samordningsvinster med andra
regelförändringar.
Skälen för regeringens förslag: Ett genomförande av de aktuella för-
slagen medför att det måste vidtas olika förberedelser hos de hand-
läggande myndigheterna. Främst gäller det administrativa åtgärder, ut-
bildningsinsatser och anpassning av ADB-stöd. Vidare behöver det utfär-
das kompletterande verkställighetsföreskrifter. Med hänsyn härtill fram-
står det inte som realistiskt med ett ikraftträdande före den 1 januari
2001.
15.2 Övergångsregler
15.2.1 Allmänt
Regeringens förslag: Inom den bosättningsbaserade delen av so-
cialförsäkringen skall de nya bestämmelserna som huvudregel tilläm-
pas i fråga om förmåner för tid efter den nya lagstiftningens ikraft-
trädande den 1 januari 2001 medan äldre bestämmelser skall tillämpas
för förmåner som avser tid dessförinnan.
När det gäller bilstöd enligt lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade och adoptionsbidrag enligt lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn skall äldre be-
stämmelser tillämpas på ansökningar som kom in till den handläggan-
de myndigheten innan de nya bestämmelserna trädde i kraft.
Inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall som
huvudregel de nya bestämmelserna tillämpas i fråga om förmåner för
tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande medan äldre bestäm-
melser tillämpas för förmåner som avser tid dessförinnan.
Vad gäller arbetsskadeförsäkringen skall den nya lagstiftningen till-
lämpas i fråga om skador som har inträffat efter ikraftträdandet. Be-
stämmelser om anmälan och handläggning av ärenden skall dock gälla
för alla skador som anmäls till försäkringskassan efter ikraftträdandet.
Nya bestämmelser om rätt till förmåner skall inte i något fall tilläm-
pas i fråga om förmåner för tid före ikraftträdandet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att utredningen dessutom föreslår att äldre bestämmelser
skall kunna tillämpas även året omedelbart efter ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna, om det är till fördel för den enskilde. I sitt senare läm-
nade betänkande Socialavgiftslagen (SOU 1998:67) föreslår utredningen
att ett förslag om ny lagstiftning om socialavgifter skall träda i kraft den
1 januari 2001. Enligt utredningens uttalande i det betänkandet torde det
inte längre behövas särskilda övergångsregler för första året med social-
försäkringslagen.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket ser i princip ingen anled-
ning att invända mot förslaget till övergångsregler men utesluter inte att
dessa kan medföra merarbete. Verket hade gärna sett en bedömning om
vilka administrativa insatser som kan behövas för att fånga upp ärenden
som skall följa de äldre reglerna. Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa anför att övergångsreglernas uppbyggnad med en alternativregel
kommer att kräva omfattande utredningsarbete eftersom det bästa av al-
ternativet enligt nuvarande respektive föreslagna bestämmelser skall till-
lämpas. Även Försäkringskasseförbundet anser att dubbla regelsystem
bör undvikas även om det i vissa fall kan medföra en sämre situation för
den försäkrade, eftersom risken för felaktiga beslut och resursbehovet
ökar.
Skälen för regeringens förslag: Det behövs någon form av över-
gångsreglering för att avgöra bl.a. vad som skall gälla för rätt till en för-
mån efter att de nu föreslagna bestämmelserna har trätt i kraft, om
försäkringsfallet inträffat före ikraftträdandet. En annan fråga är vad som
skall gälla för pågående utbetalningar av förmåner. Vidare måste
övergångsbestämmelser finnas i fråga om förmåner som visserligen
betalas ut efter ikraftträdandet men som helt eller delvis tjänats in under
tid före denna tidpunkt (huvudsakligen pensioner).
Bosättningsbaserade förmåner
Vad gäller de bosättningsbaserade förmånerna bör utgångspunkten vara
att de nya bestämmelserna skall tillämpas på förmåner som avser tid efter
den nya lagstiftningens ikraftträdande, medan äldre bestämmelser skall
tillämpas på förmåner för tiden dessförinnan. Tidpunkten för själva ut-
betalningen av en förmån saknar däremot betydelse i detta sammanhang.
Det avgörande skall i stället vara vilken tid förmånen avser att täcka.
Denna princip bör gälla även för en förmån som utges såväl före som
efter ikraftträdandet. Det innebär att rätten till en förmån för en viss tids-
period skall bedömas enligt de regler som gäller under just den tidsperio-
den, oberoende av när ersättningsperioden påbörjats. Med hänsyn till att
bosättningsbegreppet väsentligen är oförändrat bör en sådan ordning inte
medföra några större olägenheter för de enskilda. Det torde mera sällan
uppstå fall i vilka en person som hittills ansetts bosatt här i landet enligt
de nya bestämmelserna inte längre skall anses bosatt här och följaktligen
heller inte omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Detta kan
emellertid inträffa t.ex. för dem som kommer till Sverige för att studera
eller för anställda som av en annan stat sänds hit för arbete. Enligt utred-
ningen bör det i sådana fall vara möjligt att övergångsvis tillämpa äldre
bestämmelser.
Som huvudregel skall gälla att nya bestämmelser tillämpas på
förmåner för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, medan äldre
bestämmelser tillämpas på förmåner som avser tid dessförinnan. I fråga
om utbetalning av förmåner, men inte intjänande, föreslår utredningen att
äldre regler skall tillämpas även för det år som följer närmast efter
ikraftträdandet, om det är till fördel för den enskilde. Den nya
lagstiftningen skall inte träda i kraft förrän den 1 januari 2001 samt
beräknas att bli utfärdad minst ett år dessförinnan. Med hänsyn härtill
kommer de försäkrade som enligt den nya lagstiftningen inte längre skall
anses bosatta här i landet att få god tid på sig att planera sin vistelse i
Sverige. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av att för
de bosättningsbaserade förmånerna införa någon undantagsregel om att
äldre bestämmelser skall kunna tillämpas även året omedelbart efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, om det är till fördel för den
enskilde. Vidare kommer handläggningen att underlättas om en sådan
undantagsbestämmelse inte införs. Med hänsyn härtill skall det i
övergångsbestämmelserna för de bosättningsbaserade förmånerna inte
finnas någon undantagbestämmelse av det slag utredningen föreslår.
Vissa bosättningsbaserade förmåner är utformade på ett sådant sätt att
de egentligen inte avser en viss tid. Detta gäller dels bilstöd enligt lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
dels adoptionsbidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn. Vidare förutsätter dessa förmåner att den enskilde an-
söker om dem. Frågan om vilka bestämmelser som skall tillämpas i dessa
fall bör därför kopplas till tidpunkten för ansökan. Har ansökan gjorts
före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas för dessa för-
måner. Detta skall gälla oberoende av om det är till fördel för den en-
skilde eller inte. För övrigt är denne oförhindrad att göra en ny ansökan
efter att de nya bestämmelserna har trätt i kraft.
Arbetsbaserade förmåner
Även för de arbetsbaserade förmånerna skall som huvudregel gälla att de
nya bestämmelserna tillämpas på förmåner som avser tid efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande medan äldre bestämmelser tillämpas för
förmåner som avser tid dessförinnan. Exempelvis skall rätten till sjuk-
penning för en sjukperiod som inträffat och även avslutats före ikraftträ-
dandet bedömas helt enligt äldre bestämmelser, även om förmånen inte
kan betalas ut före ikraftträdandet. Inträffar sjukfallet efter
ikraftträdandet skall däremot enbart den nya lagstiftningen tillämpas.
Beträffande försäkringsfall som påbörjats före ikraftträdandet av de
nya bestämmelserna och som fortsätter därefter medför denna princip att
förmånen inte skall utges för tiden efter ikraftträdande, om den enskilde
till följd av de nya bestämmelserna upphör att omfattas av den arbets-
baserade försäkringen. Det kan ifrågasättas om en sådan konsekvens är
rimlig. Förslagen beträffande den arbetsbaserade försäkringen innebär
främst en utvidgning av den skyddade personkretsen. Den som av en ut-
ländsk statlig arbetsgivare sänds till Sverige för arbete här för arbetsgiva-
rens räkning skall emellertid inte omfattas av den arbetsbaserade försäk-
ringen oavsett utsändningstidens längd. Detta innebär en skärpning gen-
temot dagens bestämmelser. Emellertid rör det sig om ett fåtal personer,
eftersom denna ändring berör varken beskickningspersonal eller dem
som är hitsända för högst ett år. Med hänsyn till att de nya
bestämmelserna inte skall träda i kraft förrän den 1 januari 2001 och lång
tid dessförinnan kommer att utfärdas ges det god tid för de berörda att
planera sin vistelse här i landet. Det finns därför inte något större behov
av utredningens föreslagna undantagsregel. Även administrativa skäl
talar, såsom remissinstanserna anfört, emot en sådan bestämmelse. Med
hänsyn härtill skall det för de arbetsbaserade förmånerna i
övergångsbestämmelserna inte finnas någon undantagsbestämmelse av
det slag utredningen föreslår.
Även den omvända situationen kan uppkomma, dvs. att en person som
före ikraftträdandet drabbats av exempelvis ett sjukfall då inte varit för-
säkrad men med tillämpning av de nya reglerna kommit att bli omfattad
av försäkringen. I ett sådant fall skall de nya reglerna tillämpas fr.o.m.
tidpunkten för ikraftträdandet. De skall således inte gälla retroaktivt.
När det gäller förmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslås att den
nya lagstiftningen på sedvanligt sätt skall tillämpas i fråga om skador
som har inträffat efter ikraftträdandet. Bestämmelser om anmälan och
handläggning av ärenden skall dock gälla för alla skador som anmäls till
försäkringskassan efter ikraftträdandet. Med att en skada har inträffat
efter ikraftträdandet avses enligt LAF och dithörande praxis att ett
olycksfall har inträffat, såvitt nu är i fråga, efter utgången av år 2000 eller
att en arbetssjukdom därefter har visat sig för första gången. Den som
tidigare har varit försäkrad enligt LAF men som inte omfattas av de nya
bestämmelserna är enligt praxis fortsatt försäkrad för arbetssjukdom som
kan härledas till det tidigare arbetet. I det motsatta fallet, dvs. någon är
försäkrad efter år 2000 men inte tidigare, kan endast arbete som utförts
fr.o.m. år 2001 beaktas. En sådan situation kan uppstå för t.ex. en svensk
medborgare som varit anställd vid en utländsk ambassad här i landet.
Övrigt
I socialförsäkringslagen finns bestämmelser om bosättning och arbete i
Sverige i olika fall när en person kommer till Sverige från ett annat land
eller lämnar Sverige och beger sig till ett annat land. Till den sedvanliga
ikraftträdandebestämmelsen till socialförsäkringslagen bör fogas en för-
tydligande bestämmelse om vad som skall gälla i de fall när en person
redan före ikraftträdandet har lämnat eller kommit till Sverige. De av-
sedda bestämmelserna skall tillämpas även när den aktuella flyttningen
har skett före ikraftträdandet. Således skall exempelvis bestämmelsen om
biståndsarbetare m.fl. i 2 kap. 4 § socialförsäkringslagen tillämpas även
på en person som före år 2001 sänts till ett annat land för arbete där.
Detta innebär inte att bestämmelsen skall tillämpas för tid före 2001 utan
endast att en person som före det året sänts ut för arbete skall fr.o.m. den
1 januari 2001 behandlas på samma sätt som en person som sänds ut då
eller senare. Rätten till förmåner bedöms därvid enligt de
övergångsregler som föreslagits ovan.
15.2.2 Särskilt om intjänande av rätt till pension
Regeringens förslag: Frågan om viss tid skall kunna tillgodoräknas
den enskilde som bosättningstid eller försäkringstid i Sverige vid be-
räkning av folkpension respektive garantipension skall avgöras med
tillämpning av de nya reglerna endast om denna tid infaller efter den
nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 2001.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande
av pensionspoäng för rätt till tilläggspension samt pensionsrätt för rätt
till inkomstgrundad inkomstspension skall de nya reglerna tillämpas
endast för år fr.o.m. det då dessa regler träder i kraft.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med den
skillnaden att förslaget inte omfattar intjänande enligt det reformerade
ålderspensionssystemet.
Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet inte kommenterats.
Riksförsäkringsverket har inget att erinra mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Rätt till folkpension grundas på till-
godoräknade bosättningsår i Sverige eller tillgodoräknade pensions-
poäng. För rätt till garantipension krävs att den enskilde tillgodoräknats
försäkringstid, vilken motsvarar bosättningstid. Rätt till inkomstgrundad
ålderspension (inklusive tilläggspension) grundas på inkomst av för-
värvsarbete genom att den försäkrade för varje år, för vilket pensions-
grundande inkomst fastställs för honom, tillgodoräknas pensionsrätt eller
pensionspoäng. Till grund för beräkningen av den enskildes pensionför-
måner läggs således förhållanden som har inträffat före – ibland långt
före – tidpunkten för ansökan; pensionsgrundande inkomst har beräknats
år för år och pensionspoäng har registrerats löpande i pensionsregistren,
etc.
De nya bestämmelserna om vad som skall avses med bosättning i
Sverige innebär för flertalet försäkrade inte någon förändring vad gäller
rätten till garantipension eller folkpension. För vissa grupper kommer
dock bosättningsbegreppet att medföra förändringar. Det gäller främst
studerande och biståndsarbetare (se avsnitt 8). Bestämmelserna om kva-
lifikationstid skall emellertid inte ges någon retroaktiv verkan utan skall
gälla fr.o.m. det år som den nya lagstiftningen träder i kraft. Det innebär
att frågan om en viss tid skall kunna tillgodoräknas den enskilde som för-
säkringstid för garantipension eller bosättningstid i Sverige för rätt till
folkpension skall avgöras enligt de nya bestämmelserna endast om detta
år infaller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.
När det gäller utbetalning av folkpension som grundas på tillgodoräk-
nade pensionspoäng för tilläggspension skall, som tidigare redovisats i
avsnitt 5.3, det nuvarande kravet på bosättning här i landet som gäller för
utländska medborgare avskaffas. Inte heller denna förändring skall ha
retroaktiv verkan, dvs. rätt till export av folkpension grundad på pen-
sionspoäng för utländska medborgare skall gälla endast i fråga om pen-
sion för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.
På motsvarande sätt skall beräkning av pensionsgrundande inkomst
och tillgodoräknande av pensionspoäng och pensionsrätt ske med till-
lämpning av de nya bestämmelserna endast för år fr.o.m. det under vilket
dessa regler träder i kraft. Det innebär t.ex. att det nuvarande kravet på
bosättning här i landet för utländska medborgare för att pensionsgrun-
dande inkomst skall kunna beräknas, fortfarande kommer tillämpas på år
som infaller före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Detta gäller såle-
des även om ansökan om pension görs efter denna tidpunkt och trots att
något krav på bosättning här i landet då inte längre finns.
Vad gäller övergångsregleringen för s.k. ATP-förbindelser hänvisas till
avsnitt 9.
16 Författningskommentar
16.1 Förslaget till socialförsäkringslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
Socialförsäkringslagen (SofL) innehåller grundläggande bestämmelser
om vem som är försäkrad. Lagen skall fungera som en "paraplylag" i för-
hållande till andra särskilda författningar som reglerar rätten till olika
förmåner. Vilka dessa särskilda författningar är framgår av lagens tredje
kapitel.
I lagens tre första paragrafer anges att lagen innehåller bestämmelser
om den personkrets som kan komma ifråga för förmåner och vilka myn-
digheter och andra organ som deltar i handläggningen av de frågor som
rör förmånerna. Motsvarande bestämmelser finns i dag i flera av de för-
fattningar som reglerar olika socialförsäkringsförmåner, t.ex. i 1 kap. 1
och 2 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag.
Som framgår av de allmänna övervägandena, avsnitt 5.1 finns det olika
metoder att försöka avgöra om en trygghetsanordning är en försäkring
eller var gränserna för området socialförsäkring generellt sett skall dras.
Till socialförsäkringen i denna bemärkelse skall räknas sådana trygghets-
anordningar eller förmånssystem som det hänvisas till i lagen. Vilka
dessa är framgår av lagens tredje kapitel. Se även avsnitt 6.3 och 7.4.
Avsikten är att allmänna, grundläggande villkor för rätt till olika so-
cialförsäkringsförmåner skall finnas i SofL, medan för varje förmån spe-
cifika villkor skall finnas i de olika författningarna som reglerar dessa
förmåner.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vem som omfattas av social
trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem (social-
försäkringen). Lagen gäller för de försäkringar och bidragssystem som
anges i 3 kap.
Rätten till en förmån skall grundas på bosättning eller förvärvsarbete i
Sverige om inte något annat särskilt anges.
I paragrafens andra stycke anges att rätten till en förmån skall grundas på
bosättning eller på förvärvsarbete i Sverige om inte något annat särskilt
anges. Socialförsäkringen skall således delas i två delar, en del som grun-
das på bosättning här i landet (den bosättningsbaserade försäkringen) och
en del som grundas på arbete här (den arbetsbaserade försäkringen).
Dessa delar skall i princip vara oberoende av varandra. Förslaget har ut-
vecklats i avsnitt 5.2. Det innebär i korthet att en person för att kunna få
rätt till vissa typer av socialförsäkringsförmåner, t.ex. barnbidrag, måste
vara bosatt i Sverige, medan han för rätt till andra förmåner såsom sjuk-
penning skall ha ett förvärvsarbete här. På Lagrådets inrådan har en ny
andra mening i första stycket införts. I denna mening avgränsas lagens
tillämpningsområde. Stadgandet ”om inte något annat särskilt anges” har
införts på grund av att en person i några speciella situationer kan vara
försäkrad för i grunden arbetsbaserade förmåner trots att något direkt
arbete inte har utförts (se 3 kap. 12–15 §§ SofL).
2 § I de författningar som anges i 3 kap. finns närmare bestämmelser om
rätt till förmåner m.m.
I paragrafen hänvisas till 3 kap. I de författningar som anges där finns
närmare bestämmelser om rätten till de aktuella förmånerna.
3 § Frågor om förmåner inom socialförsäkringen handhas av Riksförsäk-
ringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkrings-
kassorna.
I paragrafen anges vilka myndigheter och andra organ som handhar de
olika förmånerna i enlighet med respektive författning.
4 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygg-
het som ingåtts med andra stater, kan medföra begränsningar i tillämplig-
heten av bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen är en ren upplysningsparagraf. I paragrafen anges att tillämp-
ningen av bestämmelserna i SofL kan komma att begränsas när annat
följer av gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller när
Sverige ingått avtal om social trygghet med andra stater. Paragrafen har
justerats i enlighet med vad Lagrådet anfört. En redogörelse för EG-
rätten på socialförsäkringsområdet har lämnats i kapitel 12. Den gemen-
skapsrätt som avses är i första hand Romfördraget och förordningarna
(EEG) nr 1408/71 och 1612/68. I kapitel 12 har det även redogjorts för
vilka konsekvenser lagförslaget får inom tillämpningsområdet för EG-
rätten. Dessa konsekvenser behandlas därför inte här. Som framgått av de
angivna avsnitten innebär förslaget i viss mån en anpassning till vad som
gäller inom tillämpningsområdet för EG-rätten. Någon fullständig an-
passning är det emellertid inte fråga om, och det kan därför i vissa fall
uppkomma situationer då bestämmelserna i SofL inte skall tillämpas.
2 kap. Bosättning och arbete i Sverige
Bosättning i Sverige
1 § Vid tillämpningen av denna lag skall en person anses vara bosatt i
Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock
inte om synnerliga skäl talar mot det.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses
vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
I denna paragraf anges vad som vid tillämpningen av SofL i allmänhet
skall avses med bosättning i Sverige. Innehållet motsvarar i stort sett re-
dan gällande rätt. Ändringarna har motiverats i avsnitt 6.1 och 6.2. I de
följande fem paragraferna finns särskilda regler i bosättningsfrågan för
vissa personkategorier. För personer som inte tillhör någon av dessa per-
sonkategorier skall således frågan avgöras med tillämpning av enbart
förevarande paragraf.
Bestämmelserna i första och andra styckena motsvaras delvis av 3 § i
RFV:s föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering
hos allmän försäkringskassa. I första stycket anges huvudregeln, näm-
ligen att en person skall anses bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt
egentliga hemvist här i landet.
Bestämmelsen i andra stycket första meningen innebär att den som
kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid
än ett år skall anses bosatt här även om han eller hon skulle kunna anses
ha sitt egentliga hemvist i något annat land. Den innebär samtidigt att den
som kommer hit utan att det kan antas att han eller hon kommer att vistas
här längre tid än ett år inte skall anses vara bosatt här. Om synnerliga
skäl föreligger skall en person som kommer hit och kan antas komma att
vistas här i landet ändå inte anses vara bosatt i Sverige. Härmed avses
främst personer som döms för brott och som kommer att stanna här i
landet enbart för att avtjäna fängelsestraff. Förutom dessa "fängelsefall"
kan eventuellt andra undantag göras, t.ex. för personer som vistas här i
landet under längre tid på grund av att de erhåller sjukvård av något slag.
I tredje stycket finns den s.k. ettårsregeln, vilken innebär att en i
Sverige bosatt person som lämnar landet fortfarande skall anses bosatt
här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Liknande be-
stämmelse finns för närvarande i 1 kap. 3 § första stycket AFL.
Särskilda bestämmelser
Statsanställda
2 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning skall anses vara bosatt i Sverige under hela
utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt i
Sverige.
När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för
arbete för arbetsgivarens räkning skall den personen inte anses vara
bosatt i Sverige.
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelser
om statsanställdas socialförsäkringsskydd i 1 kap. 3 § fjärde stycket
AFL. Bestämmelsen tillämpas på såväl de som sänds från Sverige som
på de som tidigare varit utsända och inte återvänder till Sverige före det
att de sänds ut på nytt direkt från det land de vistas i, s.k. direktutsända.
Det har tidigare inte stadgats att den utsände någon gång skall ha varit
bosatt i Sverige. Detta krav har dock lagts till nu. Bestämmelsen i första
stycket är endast tillämplig på personer som anställs av en myndighet i
Sverige men placeras utomlands. Den är således inte tillämplig på
lokalanställda av svenska staten utomlands, dvs. personal som har
anställts av en svensk utlandsmyndighet, såsom beskickning,
delegationer vid internationella organisationer och karriärkonsulat. För
att uppnå en ömsesidighet i systemet har vidare i andra stycket
föreskrivits att en person som av en annan stat sänds till Sverige för
arbete inte skall anses bosatt här. Detta gäller oberoende av
utsändningstidens längd. Frågor om statsanställdas
socialförsäkringsskydd behandlas i avsnitt 8.3.
Diplomater m.fl.
3 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat
eller dess betjäning skall anses vara bosatt i Sverige endast om det är för-
enligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventio-
ner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privile-
gier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
En person som på grund av anknytning till en internationell organisa-
tion omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall skall anses vara bosatt i Sverige endast i den mån
det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som
anges i bilagan till den lagen.
Frågor om socialförsäkringstillhörigheten för anställda vid ambassader
och karriärkonsulat – särskilt vad gäller lokalanställd personal – behand-
las utförligt i avsnitt 8.4. Som framgått där åtnjuter viss personal på ut-
ländska beskickningar och karriärkonsulat här i landet privilegier och
immunitet. Det gäller dels den diplomatiska personalen men också an-
ställd tjänstepersonal m.fl. I paragrafen klargörs att även s.k.
privattjänare vid utländska ambassader m.m. här i landet skall omfattas
av bestämmelsen. Vid bedömningen av vilka kategorier som skall
omfattas av svensk socialförsäkring skall konventionernas bestämmelser
beaktas.
I andra stycket anges förutsättningarna för att en person som har an-
knytning till en sådan internationell organisation som avses i 4 § lagen
om immunitet och privilegier i vissa fall skall anses bosatt i Sverige
under vissa förutsättningar. Sverige har ingått särskilda avtal som berör
internationell verksamhet här i landet. De internationella organisationer-
na och de personer som har anknytning till dessa har regelmässigt immu-
nitet och privilegier. I några av avtalen finns det särskilda bestämmelser
avseende socialförsäkringen för den vid organet anställda personalen.
Som ett exempel på ett sådant avtal kan nämnas den s. k. IMO-konven-
tionen (Överenskommelse med internationella sjöfartsorganisationen
[IMO] angående världssjöfartsuniversitetet, se SÖ1983:48). Detta avtal
innehåller bestämmelser om att universitetstjänstemän och deras
familjemedlemmar skall omfattas av särskilda socialförsäkringsarrange-
mang som ombesörjs av IMO och därför skall vara undantagna från den
svenska socialförsäkringen. Undantag från denna regel gäller för
familjemedlemmar som var bosatta i Sverige omedelbart före tjänste-
mannens anställning vid universitetet. Denna senare kategori är enligt
avtalet berättigad till svenska socialförsäkringsförmåner med undantag
för barnbidrag.
I andra avtal uttalas att den verksamma personalen jämte familjemed-
lemmar skall åtnjuta samma rättigheter, privilegier och immunitet som
föreskrivs i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser.
Biståndsarbetare m.fl.
4 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbets-
givarens räkning skall fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon
är anställd av
1. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller
2. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst
fem år.
I paragrafen regleras vad som skall gälla i fråga om bosättning här i
landet för personer som arbetar med biståndsarbete och liknande. I
gällande rätt regleras bosättningen för dessa kategorier i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag och i lagen (1998:702) om garantipension. Utifrån gällande
rätt har en förlängning av utlandsvistelsen gjorts med två år och den kan
enligt den föreslagna lydelsen nu vara längst fem år. Frågan behandlas i
avsnitt 8.5.
Utlandsstuderande m.fl.
5 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett an-
nat land skall fortfarande anses vara bosatt i Sverige så länge han eller
hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbild-
ningsbidrag för doktorander.
Den som kommer till Sverige för att studera skall inte anses vara bosatt
här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktoran-
der.
I paragrafen regleras vad som skall gälla om bosättning här i landet för
vissa grupper av studerande. I första stycket finns en bestämmelse om
fortsatt bosättning i Sverige för personer som lämnar landet för att stu-
dera i ett annat land. Bestämmelsen har motiverats utförligt i avsnitt 8.2.
Enligt reglerna i 1 § skall en person som kommer till Sverige och kan
antas komma att vistas här under längre tid än ett år anses bosatt här. När
det gäller en person som kommer hit i syfte att studera skall detta dock –
vilket framgår av paragrafens andra stycke – gälla endast under förutsätt-
ning att den enskilde har rätt till utbildningsbidrag för doktorander. Även
denna fråga har behandlats i avsnitten 8.2. Lagrådet har pekat på det för-
hållandet att det kan förekomma att en person kommer till Sverige för att
studera men lyckas finansiera sina studier genom att erhålla anställning
som doktorand. Lagrådet har också påpekat att det motsatta förhållandet
kan föreligga, dvs. att en svensk forskarstuderande reser utomlands för
att studera men erhåller anställning som doktorand. Vid de av Lagrådet
angivna förhållandena kommer huvudregeln att bli direkt tillämplig. Den
som kommer till Sverige som forskarstuderande eller reser ut ur landet
som en sådan och därefter erhåller anställning skall ses som en vanlig
arbetstagare. Huvudregeln i 1 § andra eller tredje stycket blir då direkt
tillämplig. Om en forskarstuderande innehar anställning som doktorand
redan vid utresan från Sverige kan även den särskilda bestämmelsen i 2 §
första stycket kunna komma ifråga. Frågan blir då om doktoranden har
sänts ut av en statlig arbetsgivare eller inte.
Familjemedlemmar
6 § Vad som sägs om personer som avses i 2–5 §§ gäller även medföljan-
de make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan
att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
I paragrafen finns bestämmelser om bosättning här i landet för familje-
medlemmar till en person som tillhör någon av de i 2 – 5 §§ behandlade
personkategorierna. Det innebär att medföljande make och därmed lik-
ställda samt barn som inte fyllt 18 år skall anses bosatta i Sverige när den
statsanställde, m.fl. själv skall anses bosatt här.
Arbete i Sverige
7 § Med arbete i Sverige avses vid tillämpning av denna lag förvärvs-
arbete i verksamhet här i landet.
Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast
driftställe i Sverige som avses i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall verksamhet hänförlig dit anses be-
driven här i landet.
I denna paragraf anges vad som vid tillämpningen av SofL i allmänhet
skall avses med arbete i Sverige. Uttrycket ”arbete i Sverige” är i sig ett
begrepp och skall användas vid bedömningen av om en person är försäk-
rad för arbetsrelaterade förmåner eller ej. I de följande tre paragraferna
finns särskilda regler om arbete på fartyg, utsändning och utbildning
m.m. Frågor om vad som skall avses med arbete i Sverige behandlas
även i avsnitt 7.2.
I första stycket anges att med arbete i Sverige avses förvärvsarbete i
verksamhet här i landet. Härmed avses arbete/verksamhet som arbets-
tagare, uppdragstagare eller egenföretagare. Bestämmelsen kan jämföras
med 1 kap. 1 § första stycket LAF i dess gällande lydelse. Med förvärvs-
arbete här i landet inbegrips givetvis ett arbete som utförs av en arbets-
tagare utom riket under en tjänsteresa.
Bestämmelsen i andra stycket har ändrats i enlighet med vad Lagrådet
anfört. Bestämmelsen innebär att om en fysisk person som bedriver
näringsverksamheten har ett fast driftställe i Sverige på sådant sätt som
anges i nämnda anvisningspunkt i kommunalskattelagen skall ett för-
värvsarbete hänförligt dit anses bedrivet i Sverige. Som utvecklats i av-
snitt 7.2 innebär detta att, förutom arbete som rent fysiskt bedrivs i
Sverige, även tillfälligt arbete utomlands kan anses som arbete i Sverige
om det utförs som ett led i arbete vid ett fast driftställe i Sverige. Det kan
t.ex. röra sig om arbete som en egenföretagare tillfälligt bedriver i utlan-
det under förutsättning att detta inte kan anses självständigt i förhållande
till arbetet vid det fasta driftstället i Sverige.
Särskilda bestämmelser
Arbete på fartyg
8 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i
Sverige. Detta gäller även om arbetet utförs
1. i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i
huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon
arbetsgivare som redaren har anlitat, eller
2. i anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos någon
arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk
redare i huvudsak obemannat.
Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282) skall anses
som sjöman.
I paragrafens första stycke anges först att arbete som sjöman på svenskt
handelsfartyg skall anses som arbete i Sverige. Bestämmelsen har sitt
ursprung i de regler om försäkring för bl.a. arbetsskada och tilläggspen-
sion som uttryckligen eller enligt praxis gäller i dag. Dessutom skall en-
ligt första stycket 2 även anställning vid s.k. bare-boat charter anses som
arbete i Sverige. Den regeln har sitt ursprung i 20 kap. 1 § tredje stycket
AFL.
Liksom enligt AFL i dag (20 kap. 1 § andra stycket) skall vid tillämp-
ningen av paragrafen den anses som sjöman som enligt sjömanslagen
skall anses som sjöman. Detta anges i paragrafens andra stycke.
Utsändning m.m.
9 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall
anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgiva-
ren och arbetet kan antas vara längst ett år.
När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder
någon till Sverige för arbete skall arbete i Sverige inte anses föreligga.
I fall som anges i 2 § gäller första och andra styckena även om utsänd-
ningstiden kan antas vara längre än ett år.
Som framgår av kommentaren till 7 § är det inte endast arbete som rent
fysiskt bedrivs i Sverige som vid tillämpningen av SofL skall anses som
arbete i Sverige. Även arbete som utsänd arbetstagare kan under vissa
förutsättningar vara att anse som arbete i Sverige. I första stycket har in-
förts en allmän utsändningsregel. En uttrycklig sådan regel finns i dag
endast i 1 kap. 1 § fjärde stycket LAF, även om reglerna i 1 kap. 3 § AFL
får samma faktiska konsekvenser i ett utsändningsfall. En skillnad i för-
hållande till nuvarande regler är dock att det här sägs att arbetet utom-
lands skall anses bedrivet i Sverige om det kan antas vara längst ett år
(jfr avsnitt 7.2). Den praktiska konsekvensen av denna skillnad gentemot
nuvarande regel att arbetet skall avses vara längst ett år, är att arbetstaga-
rens egna uppgifter om arbetets varaktighet inte utan vidare måste tas för
goda utan dessa bör stödjas av andra omständigheter, t.ex. ett anställ-
ningsavtal eller ett intyg från arbetsgivaren.
I LAF finns i dag även en bestämmelse (1 kap. 1 § femte stycket) rö-
rande personer som sänds till Sverige för arbete här. En arbetstagare som
av en utländsk arbetsgivare sänds till Sverige för arbete här omfattas av
arbetsskadeförsäkringen endast om arbetet är avsett att vara längre än ett
år. I förevarande paragrafs andra stycke finns en motsvarande bestäm-
melse. Det innebär att en "omvänd" utsändningsregel som motsvarar den
nuvarande i LAF kommer att gälla inte bara inom arbetsskade-
försäkringen utan inom hela den arbetsbaserade delen av socialförsäk-
ringen sådan denna definieras enligt SofL. I likhet med den ”rättvända”
utsändningsregeln i första stycket ersätts avsiktsvillkoret med ett an-
tagandevillkor angående innebörden därav se avsnitt 7.2.
I tredje stycket finns bestämmelser om utsträckt utsändningstid i vissa
fall. Den som sänds ut av en statlig arbetsgivare för arbete i annat land
skall anses utföra arbete i Sverige under hela utsändningstiden, även om
denna tid överstiger ett år; jfr nuvarande 1 kap. 1 § fjärde stycket LAF
samt avsnitt 8.3. En person som av en utländsk stat sänds till Sverige för
arbete här skall på motsvarande sätt anses utföra arbete i det sändande
landet under hela utsändningstiden.
Diplomater m.fl.
10 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskick-
ning eller karriärkonsulat skall anses som arbete i Sverige endast om det
är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon-
ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till
en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall skall anses som arbete i Sverige en-
dast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga
eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
I paragrafens första stycke anges att sådant arbete som utförs av am-
bassadpersonal m.fl. skall anses som arbete i Sverige om det är förenligt
med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner
som anges i 2 och 3 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Detta innebär att bedömningen av vilka personer som skall omfattas av
socialförsäkringen skall göras utifrån konventionerna, som därför skall
läggas till grund för bedömningen av om den enskilde vid tillämpning av
denna lag skall anses ha arbete i Sverige. Den som enligt denna
bestämmelse anses ha arbete i Sverige kommer att omfattas av den
arbetsbaserade försäkringen i dess helhet, dvs. även av
arbetsskadeförsäkringen. Se även vad som anförts i avsnitt 8.5.
I andra stycket stadgas att ett arbete som en person utför för en särskild
internationell organisation och som omfattas av bestämmelserna i 4 §
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall skall anses vara utfört i
Sverige. Sverige har ingått särskilda avtal som berör internationell verk-
samhet här i landet. De internationella organisationerna och de personer
som har anknytning till dessa har regelmässigt immunitet och privilegier.
I några av avtalen finns det särskilda bestämmelser avseende socialför-
säkringen för den vid organisationen anställda personalen. Som ett exem-
pel på ett sådant avtal kan nämnas den s. k. IMO-konventionen (se
kommentaren till 3 §). Vidare kan tilläggas vad gäller detta avtal att så-
dant arbete som utförs av den som omfattas av avtalet skall omfattas av
den svenska socialförsäkringen med avseende på socialförsäkringsförmå-
ner som hänför sig till arbete i Sverige utanför den organisation som av-
talet avser.
I andra avtal uttalas att den verksamma personalen jämte familjemed-
lemmar skall åtnjuta samma rättigheter, privilegier och immunitet som
föreskrivs i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser.
3 kap. Socialförsäkringsskyddet
Bosättningsbaserad försäkring
1§ Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som
anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosätt-
ningstid i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2 § Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garantipension, och
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
I dessa båda paragrafer anges dels de förmåner enligt AFL som en här i
landet bosatt person är försäkrad för på grund av bosättningen (1 §), dels
den övriga lagstiftning om bosättningsbaserade socialförsäkringsför-
måner som en bosatt person omfattas av (2 §). I de författningar som räk-
nas upp i 2 § används inte, såsom i AFL, begreppet försäkrad men denna
skillnad är närmast teknisk. Innebörden av att en person är försäkrad för
förmåner enligt AFL respektive omfattad av lagstiftningen är densamma;
personen i fråga uppfyller det grundläggande anknytningsmomentet till
det aktuella förmånssystemet (jfr avsnitt 6.1). I den bosättningsbaserade
delen av socialförsäkringen är det grundläggande anknytningsmomentet
bosättning här i landet. Vad som avses med bosättning i Sverige har defi-
nierats i 2 kap. denna lag.
Omfattningen av den bosättningsbaserade försäkringen har behandlats
i avsnitt 6.3. Uppräkningen i paragraferna utgår från nu gällande lagstift-
ning och kan framdeles justeras efter hand som nya förmånsformer till-
kommer. Ett förtydligande beträffande folkpensionsförmånerna har gjorts
efter Lagrådets granskning.
Till 2 kap. AFL är knutet en mängd olika författningar som berör rätt
till sjukvård och rätt till olika ersättningar för kostnader som uppkommer
i samband med att någon erhåller vård. Vissa av dessa förmåner handhas
av försäkringskassorna men de flesta handhas av landstingen. SofL om-
fattar emellertid inte – vilket framgår av 1 kap. 3 § – de landstingsan-
knutna förmånerna, och därför har i 1 § 1 här gjorts den begränsningen
att försäkringen med anknytning till 2 kap. AFL omfattar endast därtill
hörande förmåner som beslutas av försäkringskassorna.
I och med att kravet på inskrivning i försäkringskassan har tagits bort
och ersatts med ett krav på bosättning innebär detta att även bidragsmot-
tagaren (se även ändringarna i de lagar som anges i 2 § 1 och 3) skall
vara bosatt i Sverige.
3 § Till den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha uppe-
hållstillstånd i Sverige får förmåner enligt 1 och 2 §§ utges tidigast från
och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre
tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljats. Om det finns
synnerliga skäl, får förmåner utges även om uppehållstillstånd inte har
beviljats.
Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då bistånd enligt
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till
den försäkrade om förmånerna är av motsvarande karaktär.
I paragrafens första stycke anges att förmåner, som efter flyttning till
Sverige skall betalas ut till den som enligt utlänningslagen (1989:529)
behöver ha uppehållstillstånd i Sverige, får betalas tidigast från och med
den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka
än tre månader före det att tillståndet beviljats. Eftersom viss tid kan för-
flyta från det att ett tillstånd börjar gälla fram till det att det beviljats har
en tremånadersgräns angivits för hur lång tid tillbaka förmåner kan utbe-
talas. Som framgått i avsnitt 6.4.2 motsvarar bestämmelsen delar av en
nuvarande regel i 5 § andra stycket RFFS 1998:11 om inskrivning och
avregistrering hos allmän försäkringskassa (jfr också 1 kap. 5 § första
stycket AFL).
I sista meningen första stycket har intagits ett undantag. Lagrådet har
förordat en omformulering av meningen så att det tydligare kommer till
uttryck att meningen har en självständig innebörd och inte anknyter till
de tidsgränser som anges i första meningen. Stadgandet innebär att för-
måner får utges även om ett uppehållstillstånd inte har beviljats om det
föreligger synnerliga skäl. Sådana skäl bör exempelvis anses föreligga
när uppehållstillståndsprövningen endast är av formell natur t.ex. för in-
flyttade utländska adoptivbarn till här bosatta personer eller minderåriga
barn som återförenas med här bosatta föräldrar som har uppehållstill-
stånd.
Bestämmelsen i andra stycket är ny som generell föreskrift men mot-
svaras i viss mån av den nuvarande lydelsen i 1 § andra stycket andra
meningen lagen om allmänna barnbidrag och 5 § tredje stycket lagen om
förlängt barnbidrag. Bestämmelsen föreslås i övrigt för att, efter mönster
av en bestämmelse om undantag från bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen
(1980:620), förhindra att dubbla förmåner utbetalas i fall då bistånd kun-
nat lämnas enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (jfr
1 § andra stycket i den lagen).
Arbetsbaserad försäkring
4 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,
4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension be-
räknad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensions-
poäng för tilläggspension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
5 § Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
I dessa båda paragrafer anges dels de förmåner enligt AFL som en här i
landet förvärvsarbetande person på grundval av arbetet är försäkrad för
(4 §), dels den övriga lagstiftning om arbetsbaserade socialförsäkrings-
förmåner som en förvärvsarbetande person omfattas av (5 §). I de författ-
ningar som räknas upp i 5 § används inte alltid, såsom i AFL, begreppet
försäkrad men denna skillnad är närmast teknisk. Innebörden av att en
person är försäkrad för förmåner enligt AFL respektive omfattad av an-
nan lagstiftning är densamma; personen i fråga uppfyller det grund-
läggande anknytningsmomentet till det aktuella förmånssystemet (jfr av-
snitt 7.4). I den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen är det grund-
läggande anknytningsmomentet rent principiellt förekomsten av för-
värvsarbete i verksamhet här i landet, åtminstone under en viss tid. Vad
som avses med arbete i Sverige har definierats i 2 kap. denna lag. Ett för-
tydligande beträffande folkpensionsförmånerna har gjorts efter Lagrådets
granskning.
Till 22 kap. AFL är knutet flera olika författningar som berör rätt till
olika rehabiliteringsförmåner. Medan vissa av dessa förmåner handhas av
försäkringskassorna handhas andra av landstingen. SofL omfattar
emellertid inte – vilket framgår av 1 kap. 3 § – de landstingsanknutna
förmånerna, och därför har här i 4 § 5 gjorts den begränsningen att för-
säkringen med anknytning till 22 kap. AFL omfattar endast därtill höran-
de förmåner som beslutas av försäkringskassorna.
Omfattningen av den bosättningsbaserade försäkringen har behandlats
i avsnitt 6.2 och 6.3.
Försäkringstid
6 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med
den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock
från och med den dag då arbetet har påbörjats.
Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har
upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller
motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än
som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och om-
fattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra sär-
skilda skäl.
I paragrafens första stycke ges bestämmelser om när den arbetsbaserade
delen av socialförsäkringen skall börja att gälla. Lagrådet har förordat att
innehållet i första och andra meningen skall byta plats, eftersom huvud-
regeln bör avse normalfallet dvs. anställningsförhållandet. Paragrafen har
omformulerats i enlighet härmed. För en arbetstagare gäller att om denne
har en särskilt avtalad anställningsdag skall arbetet anses påbörjat
nämnda dag och försäkringen börjar då att gälla. För övriga, icke an-
ställda, gäller att ett arbete skall ha påbörjats för att försäkringen skall
börja gälla.
I andra stycket anges den tidsrymd som försäkringen alltjämt skall
gälla efter det att arbetet har upphört. Denna tid omfattar en period om tre
månader och har benämnts efterskyddstid. Sådana uppehåll som semes-
ter, ferier eller motsvarande uppehåll räknas aldrig som efterskyddstid.
Vidare anges att försäkringen kan komma att upphöra tidigare än tre
månader efter det då arbetet har upphört exempelvis om en person på-
börjat ett nytt arbete i ett annat land och då omfattas av försäkringen i det
landet. Andra särskilda skäl kan vara att den enskilde själv uppger att
arbetet har upphört och att han eller hon inte har för avsikt att arbeta mer.
7 § Om en förmån som avses i 4 eller 5 § utges när försäkringen skall
upphöra enligt 6 § andra stycket, fortsätter försäkringen enligt 4 eller 5 §
att gälla under den tid för vilken förmånen utges. Försäkringen fortsätter
också att gälla, enligt de grunder som regeringen fastställer, för den tid en
person genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens förfogande.
Av paragrafen framgår att den, som vid den tidpunkt då den arbetsbase-
rade försäkringen enligt 6 § skall upphöra (dvs. senast tre månader efter
det att arbetet upphört) uppbär någon förmån som omfattas av försäk-
ringen, fortsätter att vara försäkrad så länge den förmånen eller någon
annan arbetsbaserad förmån utbetalas. Det innebär t.ex. att den som är
sjuk och uppbär sjukpenning då arbetet upphör kan fortsätta att få sjuk-
penning enligt reglerna i 3 kap. AFL så länge sjukdomen består. Om den
försäkrade vid sjukpenningrättens upphörande börjar uppbära någon an-
nan arbetsbaserad förmån, t.ex. föräldrapenning över garantinivån, fort-
sätter hela försäkringen alltjämt att gälla. Först då den försäkrade inte
längre är berättigad till någon av de arbetsbaserade förmånerna upphör
försäkringsskyddet. Försäkringen fortsätter även att gälla för den som
genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens förfogande på det
sätt regeringen i de särskilda fallen föreskriver.
8 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3
och 4 samt 5 § 1 och 3 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar
som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller
försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det
fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12
och 13 §§.
I paragrafens första stycke finns särskilda regler om försäkringstid när
det gäller förmåner som betalas ut vid en tidpunkt men som grundas på
en tidigare intjänad rätt till dessa förmåner. Det gäller enligt första
meningen i stycket tilläggspension och folkpension som grundas på
intjänade pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (LIP) samt arbetsskadeersättning enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Det innebär att den som
någon gång på grund av arbete tillgodoräknats pensionspoäng eller
pensionsrätt enligt bestämmelserna i AFL eller numera i LIP alltid är
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och folkpension som
grundas på tillgodoräknade pensionspoäng. Vidare är den som under tid
då han utfört förvärvsarbete i Sverige blivit utsatt för skadlig inverkan i
arbetet försäkrad för en ådragen arbetsskada även efter det att arbetet
upphört. Den arbetsskadade kan således få rätt till ersättning från
arbetsskadeförsäkringen även för tid efter det att arbetet upphört och
detta även om skadan visat sig först efter denna tidpunkt. Någon
motsvarande bestämmelse angående arbetsskadade finns inte i gällande
bestämmelser men enligt praxis har gällt att en person, som inte längre är
försäkrad, är berättigad till ersättning även om arbetsskadan visat sig
efter arbetets upphörande under förutsättning att ett orsakssamband
föreligger.
Även beträffande föräldrapenning över garantinivå gäller särskilda
regler om försäkringstid. Försäkringen för denna förmån kan bestå även
efter den tidpunkt då den enligt 6 § skulle ha upphört. Reglerna förklaras
av att det i enlighet med vad som nu gäller inom respektive förmånsslag
även i framtiden skall vara möjligt att uppbära förmånen även om längre
tid än tre månader förflutit sedan det senaste kvalificerande arbetet upp-
hört.
I vissa fall krävs enligt de särskilda förmånslagarna att den försäkrade
fortfarande har ett arbete, som han antingen utför samtidigt som för-
månen uppbärs eller behöver avstå från under den aktuella dagen.
I andra stycket anges att försäkringen för pensioner även fortsätter att
gälla om den kan härledas från sådan ersättning som anges i 11 och
12 §§. Försäkringen kan således gälla även när den enskilde haft andra
ersättningar än sådana som erhållits på grund av arbete. I detta stycke
klargörs att den som någon gång fått pensionsrätt beräknad på sådan er-
sättning som anges i paragraferna är försäkrad även när det gäller utfåen-
det av pensionen. Innebörden härav är således att även om man inte
uppfyller de gängse kraven på att vara försäkrad för den arbetsbaserade
delen skall man ändå anses vara försäkrad när utbetalning av pensionen
kommer ifråga.
Bestämmelsen har modifierats efter påpekande av Lagrådet.
9 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 2 kap. 4 § som till följd av utlandsar-
bete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter ut-
landstjänstgöringens slut återvänder till Sverige skall efterskyddstiden
börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst
fem år.
I paragrafen har införts en bestämmelse som innebär att för biståndsar-
betare m.fl. som arbetar i utlandet skall inte efterskyddstiden börja räknas
förrän från det att dessa har återkommit till Sverige från sin ut-
landstjänstgöring. För att det klart skall framgå att bestämmelsen endast
är tillämplig på den försäkrade som direkt efter utlandstjänstgöringens
slut återvänder till Sverige har detta angivits enligt förslag av Lagrådet.
10 § Försäkringen enligt 4 eller 5 § fortsätter att gälla efter efterskydds-
tiden enligt 6 § andra stycket så länge skyddsbestämmelserna om beräk-
ning av sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 4–6
lagen (1962:381) om allmän försäkring är tillämpliga.
Lagrådet har pekat på det mindre lämpliga i att helt och hållet ersätta det
som nu är lagreglerat med regeringsföreskrifter. Paragrafen har därför
ändrats så att den nu hänvisar till situationer som finns i 3 kap. 5 § 3
stycket punkterna 4–6 lagen om allmän försäkring. Försäkringen kan så-
ledes komma att gälla under längre tid än den normala efterskyddstiden
enligt 6 §. Vidare kan nämnas att försäkringen efter att fall som avses i
förevarande paragraf inte längre är för handen kan fortsätta att gälla i fall
som avses i t.ex. 3 kap. 7 §.
Arbetstillstånd
11 § Den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha arbetstill-
stånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har
inte rätt till förmåner enligt 4 och 5 §§ förrän ett sådant tillstånd har be-
viljats. Ersättning får därvid utges tidigast från och med den dag då till-
ståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före
det att tillståndet beviljades.
Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt
5 § 1.
Dispositionen av 11–15 §§ har ändrats på det sätt Lagrådet föreslagit.
Den tidigare 15 § utgör nu 11 § och de tidigare föreslagna 11–14 §§ ut-
gör nu 12–15 §§. I den förevarande paragrafens första stycket finns en
bestämmelse om rätt till arbetsbaserade förmåner för personer som för att
kunna arbeta här i landet behöver arbetstillstånd eller uppehållstillstånd
med motsvarande verkan. Med uppehållstillstånd med motsvarande
verkan avses permanent uppehållstillstånd och andra uppehållstillstånd
som beviljas personer som skall arbeta här i landet men som inte behöver
arbetstillstånd (egenföretagare och liknande). Denna bestämmelse mot-
svarar till sitt innehåll bestämmelsen i 3 § om bosättningsförmåner för
personer som behöver uppehållstillstånd här i landet.
Enligt andra stycket gäller arbetsskadeförsäkringen utan krav på ar-
betstillstånd.
Speciella försäkringssituationer
12 § En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
beräknad på denna förtidspension.
I den förevarande paragrafen stadgas att en person är försäkrad för intjä-
nande av ålderspensionsrätt om han eller hon har förtidspension som har
beräknats utifrån antagandepoäng. Det kan förekomma att en person som
aldrig har haft ett arbete har förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 §.
Denna bestämmelse skyddar personer som hör till en sådan kategori, t.ex.
en person som uppburit vårdbidrag.
13 § Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
1. vårdbidrag, som inte avser merkostnader, enligt 8 § lagen (1998:703)
om handikappersättning och vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
5. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
6. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
7. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt
de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst.
I paragrafen anges att den som uppbär de olika förmånerna under 1–9 är
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form
av förtidspension. Denna bestämmelse har införts för att möjliggöra in-
tjänande av ålderspensionsrätt m.m. för den som inte blivit försäkrad
direkt genom förvärvsarbete.
14 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för pensionsgrundande be-
lopp för barnår enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Den som har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt är försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring enligt 3 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen stadgas att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för
barnår och plikttjänstgöring trots att förmånen är förknippad med ett ar-
betsvillkor. Bestämmelsen innebär således att en person i dessa situatio-
ner skall kunna få tillgodoräknas pensionsgrundande belopp genom bo-
sättning trots att förmånen är arbetsbaserad. Arbetsvillkoret måste dock
uppfyllas på något sätt antingen före den aktuella perioden eller efter,
vilket framgår av bestämmelserna i LIP. Bestämmelsen har endast be-
tydelse för den som inte genom arbete blivit försäkrad enligt 3 kap. 5 § 3.
15 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för
arbetsskada är försäkrad för arbetsskada enligt lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om detta.
Denna paragraf är överförd från 1 kap. 1 § 2 stycket lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
Gemensamma bestämmelser
16 § Den som, i enlighet med förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, omfattas av lagstift-
ningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna
lag som motsvarar förmåner som avses i förordningen.
I paragrafen ges en bestämmelse som uttryckligen anger att den som
enligt förordning (EEG) nr 1408/71 i visst fall skall vara omfattad av ett
annat lands lagstiftning inte är försäkrad för förmåner som även skulle
kunna ges enligt SofL. Bestämmelsen är bl.a. föranledd av att förordning
(EEG) nr 1408/71 inte förbjuder ett land att ge en person förmåner även
om någon skyldighet därtill inte föreligger enligt förordningen (se EG-
domstolens dom i mål 69/79 Jordens-Vosters).
Av förordning (EEG) nr 1408/71 följer att familjemedlemmar till en
förvärvsarbetande som skall omfattas av lagstiftningen i Sverige kan ha
rätt till bl.a. sjukvårdsförmåner här i landet även om de inte är bosatta
här. Lagrådet har ifrågasatt om andra stycket skall tas med i lagen då
dess innehåll får anses följa av förordningen (EEG) nr 1408/71. Mot
denna bakgrund och då gränsdragningsproblem kan uppkomma, tas
därför detta stycke bort.
4 kap. Förmåner vid utlandsvistelse
Bosättningsbaserade förmåner
1 § För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) får förmåner som grundas på bo-
sättning utges endast i de fall som avses i 2 och 3 §§.
Som framgår av paragrafen skall begränsningarna i fråga om de bosätt-
ningsbaserade förmånerna gälla endast vid vistelse utanför EES. Vid
vistelse i ett land inom EES gäller således samma regler som vid vistelse
i Sverige.
Det bör märkas att en grundläggande förutsättning för tillämpningen av
bestämmelserna i kapitlet är att den enskilde vid utlandsvistelsen alltjämt
är försäkrad, dvs. fortfarande anses bosatt här i landet.
2 § Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
Huvudregeln–vilken finns i paragrafens första stycke – är att bosättnings-
baserade förmåner kan utges endast om utlandsvistelsen kan antas vara
längst sex månader. Bedömningen av utlandsvistelsens längd skall göras
i samband med utresan. Bedöms vistelsen komma att vara längre än sex
månader kommer förmånen inte att kunna ges under utlandsvistelsen.
Motsvarande regler gäller redan i dag för bl.a. barnbidrag.
I paragrafens andra och tredje stycke görs undantag från sexmånaders-
regeln för vissa angivna förmåner. Det gäller dels sjukvårdsförmåner
(andra stycket), dels olika folkpensionsförmåner (tredje stycket). I fråga
om sjukvårdsförmåner är rättigheterna begränsade enligt vad som följer
av bestämmelserna i AFL och därtill anknytande författningar. Folkpen-
sionsförmåner och garantipension betalas däremot så länge den försäkra-
des bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
3 § Tidsbegränsningen i 2 § första stycket gäller inte sådana
statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 2 kap. 2 och 6 §§.
Tidsbegränsningen gäller inte heller familjestöd enligt 3 kap. 1 § 2
eller 2 § 1, 3, 5 och 10 till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller
deras familjemedlemmar som avses i 2 kap. 4–6 §§.
Av paragrafens första stycke följer att sexmånadersregeln i 2 § inte skall
gälla för personer som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räkning. De skall således behandlas som om
de vistades i Sverige. Detsamma gäller medföljande make och barn under
18 år.
För biståndsarbetare m.fl. och studerande i utlandet skall enligt para-
grafens andra stycke sexmånadersregeln i 2 § inte gälla i fråga om visst
familjestöd. Det gäller här föräldrapenning på garantinivå, barnbidrag,
förlängt barnbidrag, adoptionsbidrag samt underhållsstöd. Biståndsarbe-
taren, annan därmed jämställd eller studeranden skall i fråga om dessa
förmåner behandlas som om han vistades i Sverige. Detsamma gäller för
familjemedlemmar till dessa personer. Vad som avses med familjemed-
lemmar framgår av 2 kap. 6 §.
4 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning
av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om ut-
landsvistelse i 1–3 §§, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan
fortsätta att utges om det med hänsyn till omständigheterna skulle
framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.
I paragrafen ges möjlighet för en försäkringskassa att efter ansökan be-
sluta om förlängd utbetalning i vissa fall av en bosättningsbaserad
förmån efter det att rätten till förmånen har upphört med tillämpning av
bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om
utlandsvistelse i 1–3 §§. En liknande bestämmelse finns för närvarande i
5 kap. 16 § AFL. Frågan har behandlats i slutet av avsnitt 10.1.
Arbetsbaserade förmåner
5 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får förmåner vid sjukdom,
havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 3 kap. 4 § 1,
2 och 5 endast utges i följande fall:
1. om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där
utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige enligt 2 kap.,
2. om försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.
I paragrafen finns bestämmelser om begränsningar i rätten till utgivande
av vissa arbetsbaserade förmåner för tid då den förmånsberättigade vistas
utomlands. När det gäller hithörande s.k. dagersättningar har försäkrings-
kassorna såvitt gäller deras område i allmänhet samtidigt ansvar för att de
försäkrade blir rehabiliterade. Till skillnad mot vad som är fallet beträf-
fande de bosättningsbaserade förmånerna (se 1 § detta kapitel) gäller be-
gränsningarna även inom EES. I fall då förordning (EEG) nr 1408/71 är
tillämplig kan dock begränsningarna komma att delvis sättas ur spel.
Begränsningarna gäller i fråga om sjukpenning, havandeskapspenning,
tillfällig föräldrapenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.
Vidare kan – efter mönster av nuvarande 3 kap. 15 § första stycket e)
AFL – sådana förmåner betalas ut endast om ett ersättningsfall inträffar
utomlands medan den försäkrade utför sådant arbete som skall anses som
arbete i Sverige eller om försäkringskassan medger att den försäkrade
reser till utlandet. Lagrådet har förordat att hänvisningen till 4 kap. 1 §
fjärde stycket AFL, som fanns i punkten 3 i paragrafen, skall utgå. Denna
punkt har därför tagits bort.
6 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4
samt 5 § 1 och 3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge
rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband
med adoption.
För tydlighets skull anges i paragrafen att sådana förmåner för vilka be-
gränsningarna i 5 § inte skall gälla kan betalas ut för tid då den förmåns-
berättigade vistas utomlands så länge han är försäkrad för förmånen en-
ligt 2 och 3 kap., dvs. på samma villkor som gäller vid vistelse i Sverige.
Beträffande föräldrapenning över garantinivån gäller detta under förut-
sättning att barnet fortfarande anses bosatt i Sverige, i syfte att för denna
speciella förmån ändå behålla någon anknytning till Sverige under den
långa tid som förmånen kan lämnas.
Gemensamma bestämmelser
7 § För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten
till förmånen består.
En liknande bestämmelse finns i bl.a. 16 kap. 13 § AFL som avser pen-
sion och som nu föreslås bli upphävd.
5 kap. Anmälan och handläggning av ärenden
Anmälan till försäkringskassan
1 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här skall
anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 4 §. Bosättningsbaserade
förmåner enligt 3 kap. 1 och 2 §§ får inte utges för längre tid tillbaka än
tre månader före den månad då anmälan gjordes eller försäkringskassan
på annat sätt fick kännedom om bosättningen.
Den som avses i 2 kap. 2 § första stycket och som inte är folkbokförd
här skall anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 5 § andra
stycket.
Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här i landet
skall enligt paragrafen anmäla bosättningen till försäkringskassan (jfr
nuvarande 1 kap. 5 § andra stycket AFL). Vilken försäkringskassa som
anmälan skall göras till framgår av 4 §. Syftet med anmälningsskyldig-
heten är att försäkringskassan ges möjlighet att pröva om anmälaren kan
bli försäkrad för bosättningsbaserade förmåner. Vidare finns en bestäm-
melse som begränsar möjligheten till retroaktiv utbetalning av förmåner.
Bosättningsbaserade förmåner skall enligt denna bestämmelse inte kunna
utges för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har
gjorts eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om bosätt-
ningen (jfr nuvarande 1 kap. 5 § första stycket AFL). Bestämmelsen av-
ser endast utgivande av förmåner och hindrar således inte att t.ex. tillgo-
doräknande av försäkringstid för garantipension sker för längre tid till-
baka. Andra stycket avser s.k. direktutsända som inte återvänder till
Sverige före det att de sänds ut på nytt.
2 § Arbetsbaserade förmåner enligt 3 kap. 4 § samt 5 § 2 och 3 får inte
utges för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då för-
säkringskassan fick kännedom om arbetet.
En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som arbetar här utan
att vara bosatt i landet skall lämnas till den försäkringskassa som avses i
5 §.
Lagrådet har påpekat att paragrafen saknar motsvarighet till 1 § första
styckets anmälningsskyldighet och forum och har lämnat ett förslag till
skrivning härom. På grund av administrativa skäl införs inte någon an-
mälningsskyldighet. Paragrafen har dock omformulerats efter det att
förslaget lämnades till Lagrådet. Liksom är fallet beträffande de bo-
sättningsbaserade förmånerna (se föregående paragraf) gäller restrik-
tioner mot retroaktiva utbetalningar för arbetsbaserade förmåner. Be-
gränsningen innebär att arbetsbaserade förmåner inte utges för längre tid
tillbaka än tre månader före den månad då försäkringskassan fick
kännedom om arbetet. För en person som arbetar här i landet utan att
vara bosatta här krävs normalt då att denna har anmält arbetet till försäk-
ringskassan för att kassan skall få sådan kännedom. För den som också är
bosatt här i landet lämnar försäkringskassan normalt att få kännedom om
arbetet genom information från skattemyndigheten. Detta framgår av
paragrafens första stycke. Där framgår också att begränsningen inte gäller
i fråga om arbetsskadeförmåner.
I andra stycket anges att om en anmälan om arbete i Sverige görs av
den som inte är bosatt här skall han eller hon göra den till den försäk-
ringskassa som avses i 5 §, vilket i praktiken är samma kassa som om
denne hade varit bosatt här. Av skäl som utvecklats i avsnitt 11.1 före-
ligger således inte någon generell skyldighet för den som kommer till
Sverige för att arbeta att anmäla sig till försäkringskassan.
3 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för
rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. skall anmäla detta till den försäk-
ringskassa som avses i 4–6 §§.
I paragrafen anges att den som lämnar Sverige för en tid som kan antas
ha betydelse för rätt till förmåner skall anmäla detta till försäkrings-
kassan. Den som uppbär någon socialförsäkringsförmån och lämnar
Sverige skall anmäla detta till försäkringskassan. Även den som upphör
att arbeta i Sverige utan att då vara berättigad till någon socialförsäk-
ringsförmån och lämnar landet skall göra en anmälan om detta till försäk-
ringskassan. Sådan anmälningsskyldighet bör dock inte föreligga om den
förvärvsarbetande aldrig anmält sig hos försäkringskassan eller av annat
skäl inte blivit registrerad där. Vidare måste den som lämnar Sverige för
längre tid än ett år liksom i dag göra en anmälan om detta. Eftersom ut-
givande av förmåner vid utlandsvistelse i många fall enligt 4 kap. skall
vara ytterligare begränsad, kan anmälningsskyldighet föreligga även vid
utlandsvistelser understigande ett år.
Beslutande försäkringskassa m.m.
4 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde den enskilde var folkbokförd den 1 november
föregående år.
Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige den 1 november före-
gående år, skall ett ärende avgöras av den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde den enskilde är bosatt vid årets ingång. Sker bosätt-
ningen senare under året, skall ärendet avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde bosättningen sker.
5 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som inte är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila. Om dygnsvilan inte tillbringas i Sverige, skall ärendet avgöras
av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde
regelmässigt arbetar. Är den enskilde sjöman skall ärendet, om det inte
avser pension, avgöras av Västra Götalands allmänna försäkringskassa.
Om det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken för-
säkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa.
6 § Ärenden som gäller personer vilka har rätt till förmåner som familje-
medlemmar skall alltid avgöras av samma försäkringskassa som skall
avgöra ett ärende angående den från vilken de härleder rätten till för-
måner.
Ett ärende, som avser någon som omfattas eller väljer att omfattas av
svensk lagstiftning enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, skall
avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
I paragraferna finns bestämmelser om vilken försäkringskassa som är
behörig att fatta beslut när det gäller personer som bor i Sverige (4 §)
eller som arbetar här i landet utan att vara bosatta här (5 §) eller som i
EG-fall främst är familjemedlemmar till personer som avses i 5 § (6 §).
Bestämmelserna har sin motsvarighet i nuvarande bestämmelser i 1 kap.
4 § AFL samt i 5, 7 och 8 §§ i RFFS 1998:11. Bestämmelsen i 5 § andra
stycket är dock ny. Enligt den skall, om det inte på annat sätt kan be-
stämmas till vilken försäkringskassa ett ärende hör, ärendet avgöras av
Stockholms läns allmänna försäkringskassa (jfr 8 kap. 2 § LAF) Nämnda
försäkringskassa skall även avgöra ärenden om pension såvitt gäller ut-
ländska sjömän. Lagrådet har föreslagit att 6 § första stycket skall om-
formuleras. Paragrafen har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.
Övriga bestämmelser
7 § Vid tillämpningen av denna lag skall följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring tillämpas:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 4 § om återbetalning,
20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet för den enskilde,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för myndigheter och arbetsgivare
m.fl.,
20 kap. 10 § om omprövning av en försäkringskassas beslut,
20 kap. 10 a § om ändring av en försäkringskassas beslut, och
20 kap. 11–13 §§ om överklagande av beslut m.m.
I paragrafen anges det att vissa bestämmelser i AFL skall tillämpas vid
tillämpningen av Sofl. Detta innebär dock inte att de i paragrafen angivna
lagrummen uteslutande skall tillämpas utan även andra icke angivna be-
stämmelser kan komma att tillämpas.
Ikraftträdande– och övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Bestämmelserna i denna lag om personer som lämnar eller kommer
till Sverige skall tillämpas även på personer som före den 1 januari 2001
har lämnat respektive kommit till landet.
3. Har arbete upphört under perioden oktober – december år 2000 skall
efterskyddstiden i 2 kap. 6 § andra stycket räknas från lagens ikraftträ-
dande.
4. Den som vid lagens ikraftträdande uppbär hustrutillägg enligt över-
gångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen
(1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, är
fortfarande försäkrad för denna förmån.
5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bosättningsbaserad
folkpension i form av ålderspension för den som är född år 1937 eller
tidigare.
Lagen träder i kraft den 1 januari 2001.
I punkt 2 anges att bestämmelserna i lagen angående personer som
lämnar eller kommer till Sverige skall gälla även dem som har lämnat
eller kommit till Sverige före det att lagen träder i kraft. Detta innebär
exempelvis att den som har lämnat Sverige före den 1 januari 2001 kan
få en längre bosättningsbaserad försäkringstid. Å andra sidan kan den
som kommit hit före nämnda tidpunkt i vissa undantagsfall komma att
förlora sin försäkringstillhörighet eftersom vissa personer enligt de nya
bestämmelserna inte längre kommer att anses bosatt här. Som exempel
på denna kategori kan nämnas en person som kommer hit för att studera
och inte är berättigad till utbildningsbidrag för doktorander (se även
avsnitt 15.2). Det kan också förekomma att en person kan återfå sin
försäkringstillhörighet, som exempel kan nämnas en biståndsarbetare
som före lagens ikraftträdande lämnar Sverige för en längre tid än tre år
men för högst fem år. Vid lagens ikraftträdande återfår en sådan person
sin försäkringstillhörighet.
I punkt 3 anges att efterskyddstiden på tre månader skall räknas från
den 1 januari 2001 om den enskilde har arbete som upphört under tiden
oktober – december år 2000. Med uttrycket ”har arbete upphört” avses att
den enskilde inte längre har något arbete som grundar rätt till arbetsbase-
rad försäkring. Den som enligt gällande praxis avslutar ett arbete med
avsikt att påbörja ett nytt arbete inom sex månader är fortfarande sjuk-
penningförsäkrad utifrån den inkomst som han hade av det arbetet. För
att övergången till de nya reglerna inte skall innebära att en sådan person
kan komma att stå helt oförsäkrad för sjukpenning vid ikraftträdandet
införs denna bestämmelse.
I punkt 4 stadgas att den som vid lagens ikraftträdande uppbar hustru-
tillägg enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upp-
hävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension alltjämt är försäkrad för denna förmån.
I punkt 5 anges att äldre bestämmelser fortfarande gäller för dem som
är födda år 1937 eller tidigare avseende den bosättningsbaserade folkpen-
sionen i form av ålderspension. Detta innebär att möjligheten att beräkna
folkpension i form av ålderspension i förhållande till år som tillgodoräk-
nats som bosättningsår, s.k. 40-delsberäkning, kvarstår för de angivna
årsgrupperna.
16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
1 kap.
3 §
I paragrafen införs i enlighet med avsnitt 5.4 en ny bestämmelse, som
innehåller upplysningar om att det i socialförsäkringslagen (SofL) finns
bestämmelser om vem som är försäkrad för olika förmåner enligt AFL.
Vidare anges att SofL även innehåller bestämmelser om förmåner vid
utlandsvistelse och om handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelserna i
SofL är generellt tillämpliga på förmåner enligt AFL. Beträffande inne-
hållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen (jfr
1 kap. 3 § SofL).
Paragrafens nuvarande bestämmelser, som upphävs, reglerar vem som
är försäkrad enligt AFL. Till dessa upphävda bestämmelser hör bl.a. den
s.k. ettårsregeln angående utlandsvistelse samt de särskilda utsändnings-
reglerna för statsanställda och deras medföljande familjemedlemmar. I
stället för de upphävda reglerna tillämpas bestämmelserna i 2 och 3 kap.
SofL.
4 och 5 §§
Förslaget innebär att bestämmelserna i 4 och 5 §§ om inskrivning hos
allmän försäkringskassa upphävs, eftersom inskrivning enligt avsnitt 5.3
och 11.1 inte längre skall vara något försäkringsvillkor. Jfr numera i
stället forumbestämmelserna i 5 kap. SofL.
2 kap.
8 §
Nuvarande bestämmelser i denna paragraf upphävs. I stället tillämpas
bestämmelserna i SofL (bl.a. 3 kap. 1 och 16 §§ ).
2 kap.
10 §
Nuvarande bestämmelser upphävs i vad de hänför sig till inskrivnings-
förhållandena. Vilken kassa som är behörig att fatta beslut skall nämligen
inte längre bestämmas med hänsyn till den försäkrades inskrivningsför-
hållanden. Generella bestämmelser om behörig försäkringskassa finns i
stället i 5 kap.SofL. Nuvarande bestämmelser i första stycket ersätts av
5 kap. 4–6 §§ SofL. Den nu gällande bestämmelsen i första stycket andra
meningen om att en försäkringskassa kan uppdra åt en annan försäk-
ringskassa att pröva vissa frågor behålls dock. Andra stycket andra
meningen har omformulerats eftersom inskrivningsinstitutet har utmönst-
rats.
3 kap.
1 §
Ändringarna i första stycket innebär bl.a. att det för rätt till sjukpenning
inte längre skall krävas att den försäkrade är inskriven hos allmän försäk-
ringskassa. Inskrivning skall inte längre vara något försäkringsvillkor.
Vem som är försäkrad framgår numera av 1 kap. 3 § AFL jämförd med
3 kap. 4 § 1 SofL. – Den nu gällande bestämmelsen i andra stycket upp-
hävs, eftersom inskrivning hos försäkringskassan inte skall vara något
villkor för rätt till sjukpenning.
2 §
Bestämmelserna i första stycket ändras på så sätt att SGI skall beräknas
efter den försäkrades årliga inkomst i pengar från arbete här i landet.
Liksom hittills hänförs sådan inkomst till antingen inkomst av anställning
eller inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare slopas den nuvarande be-
stämmelsen (andra meningen) att ersättning från en utländsk arbetsgivare
inte skall anses utgöra inkomst av anställning, om det är fråga om arbete i
dennes verksamhet utomlands.
Det avgörande för om en person omfattas av den arbetsbaserade för-
säkringen (t.ex. sjukpenning) skall, som tidigare har utvecklats i avsnitt
7, vara att han eller hon arbetar i Sverige. Detta medför bl.a. att
avgörande för om en inkomst är sjukpenninggrundande alltid skall vara
att den avser arbete här i landet. I detta hänseende skall det normalt sakna
betydelse om en arbetsgivare är svensk eller utländsk. Bestämmelser om
vad som avses med arbete här i landet finns i 2 kap. 7–10 §§ SofL (jfr
nya 1 kap. 3 § AFL).
2 a §
Enligt nuvarande bestämmelse i första stycket anses ersättning från en
utländsk arbetsgivare som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersätt-
ningen avser arbete som utförts här i landet samt arbetsgivaren och ar-
betstagaren kommit överens om att hänföra ersättningen till sådan in-
komst (s.k. omvänt likställighetsavtal).
Ersättning från en sådan arbetsgivare skall även framdeles kunna hän-
föras till inkomst av annat förvärvsarbete, om det föreligger ett omvänt
likställighetsavtal. Däremot behöver det vid prövningen av om ersätt-
ningen utgör inkomst av annat förvärvsarbete inte längre uppställas något
särskilt krav på att intäkten avser arbete här i landet. Som framgår av
kommentaren till 3 kap. 2 § första stycket är en inkomst sjukpenning-
grundande endast om den grundas på eget arbete här i landet. Avser en
inkomst arbete utomlands är den inte förmånsgrundande.
Ett generellt försäkringsvillkor för de arbetsbaserade förmånerna, t.ex.
sjukpenning, skall enligt 3 kap. 6 § SofL vara att den enskilde arbetar i
Sverige. Vad som anses som arbete i Sverige prövas enligt bestämmel-
serna i 2 kap. 7–10§§ SofL.
5 §
Ändringarna i första stycket innebär följande. Liksom hittills skall
försäkringskassan besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenning-
försäkringen. Kravet på att detta skall ske i samband med inskrivning av
den försäkrade slopas, eftersom inskrivning inte längre skall vara ett
försäkringsvillkor. Kassan skall också fastställa SGI för den försäkrade.
För en försäkrad som inte är bosatt här i landet skall besluten fattas efter
att det har gjorts inkomstanmälan hos kassan. Omprövning av sjukpen-
ningförsäkringen skall kunna ske i samma situationer som i dag.
5 b §
För biståndsarbetare m.fl. som varit utsända till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning skall, liksom hittills, gälla särskilda bestäm-
melser för beräkning av SGI. Vid återkomsten till Sverige skall SGI fast-
ställas till lägst det belopp som utgjorde SGI omedelbart före utlands-
resan.
Bestämmelserna i detta lagrum ändras på så sätt att den avsedda per-
sonkategorin definieras i 2 kap. 4 § SofL. Denna ändring är föranledd av
att den aktuella kategorin skall vara försäkrad för samtliga bosättnings-
baserade förmåner. Skälen härför har utvecklats ovan i avsnitt 8.5. Nuva-
rande begränsning till utlandsvistelser som varat i högst tre år slopas. För
att omfattas av bestämmelserna om biståndsarbetare m.fl. krävs, som an-
ges i 2 kap. 4 § SofL, i stället att den enskildes utlandsvistelse kan antas
vara längst fem år.
Föreskrifterna om medföljande familjemedlemmar slopas. I stället till-
lämpas motsvarande bestämmelser i 2 kap 6 § SofL.
13 §
Nuvarande bestämmelser upphävs i vad de hänför sig till inskrivnings-
förhållandena. Vilken kassa som är behörig att fatta beslut skall nämligen
inte längre bestämmas med hänsyn till den försäkrades inskrivningsför-
hållanden. Generella bestämmelser om behörig försäkringskassa finns i
stället i 5 kap. SofL. Nuvarande bestämmelser i första stycket ersätts av
5 kap. SofL. 4–6 §§. Den nu gällande bestämmelsen i första stycket
andra meningen om att en försäkringskassa kan uppdra åt en annan
försäkringskassa att pröva vissa frågor behålls dock.
15 §
Bestämmelsen i nuvarande första stycket e upphävs. I övrigt är paragra-
fen oförändrad. I stället för nuvarande bestämmelser om sjukpenning för
tid när försäkrade vistas utomlands skall bestämmelserna om förmåner
vid utlandsvistelse i SofL tillämpas. Bestämmelser om arbetsbaserade
förmåner, t.ex. sjukpenning, finns i 4 kap. 5 och 6 §§ SofL.
4 kap. 1 §
I första stycket slopas inskrivning hos försäkringskassan som villkor för
rätt till föräldrapenningförmåner, eftersom inskrivning inte längre skall
utgöra ett villkor för försäkring. Enligt bestämmelsen har en försäkrad
förälder rätt till föräldrapenningförmåner. Vem som är försäkrad för så-
dana förmåner regleras i 3 kap. SofL (3 kap. 1 § 2 – föräldrapenning på
garantinivån, 3 kap. 4 § 2 – föräldrapenning över garantinivån och till-
fällig föräldrapenning).
3 §
I paragrafen har hänvisningen till 1 och 9 §§ tagits bort. Denna hänvis-
ning har slopats på grund av att den är obehövlig.
9 §
Bestämmelsen i nuvarande första stycket slopas. Inskrivning hos försäk-
ringskassan under minst 180 dagar i följd skall inte längre vara något
villkor för rätt till föräldrapenning. Särskilda kvalifikationsregler finns i
4 kap. 6 § AFL. Dessa innebär att föräldern skall ha varit försäkrad för
sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets
födelse eller beräknad tidpunkt härför, om föräldrapenning över garanti-
nivån skall betalas för de 180 första dagarna med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning.
De föreslagna bestämmelserna i första stycket motsvarar dem i nu-
varande andra stycket med den skillnaden att villkoret om inskrivning
slopas.
I andra stycket införs en ny bestämmelse om biståndsarbetare m.fl. Be-
stämmelsen ersätter den i nuvarande tredje stycket. I avsnitt 8.5 och i
författningskommentaren till 2 kap. 4 § SofL har närmare redogjorts för
vad som skall gälla för biståndsarbetare m.fl. Det kan här nämnas att
grundläggande förutsättningar för att en biståndsarbetare skall omfattas
av svensk socialförsäkring är att han eller hon arbetar som anställd i så-
dant svenskt organ som anges i 2 kap. 4 § SofL och att utlandsvistelsen
vid utresan kan antas vara längst fem år. Vid bestämmande av om villko-
ret om försäkring för viss sjukpenning är uppfyllt skall bortses från tiden
för utlandsvistelsen (den fasta tidsbegränsning har utsträckts till fem år).
5 kap.
1 §
Ändringen i första stycket innebär att villkoret om bosättning i Sverige
för att ha rätt till folkpension överförs till SofL. Detta är en följd av att
försäkringsvillkoren för de olika socialförsäkringsförmånerna skall regle-
ras i SofL. Enligt 3 kap. 1 § 3 och 2 § 12 SofL är den som är bosatt i
Sverige försäkrad för folkpensionsförmåner.
Det nuvarande andra stycket slopas. Svenskt medborgarskap skall
nämligen inte längre ge rätt till särskilda förmåner. Förslaget har
motiverats i avsnitt 5.2 och 5.3.
2 §
Denna bestämmelse skall upphöra att gälla. I stället tillämpas bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § 12 SofL, vilket innebär att den som är bosatt här i lan-
det även framdeles kommer att vara försäkrad för vårdbidrag och handi-
kappersättning.
6 §
I denna paragraf införs nya bestämmelser om bosättningstid i Sverige.
Enligt huvudregeln i 6 § a skall bestämmelserna om bosättning i Sverige
i 2 kap. SofL läggas till grund för bedömning av om en person skall
anses bosatt här (se författningskommentarerna till 2 kap. 1–6 §§ SofL).
Den tid som en person vid tillämpning av bestämmelserna i SofL anses
bosatt här i landet tillgodoräknas som bosättningstid. Bestämmelsen i 6 §
a ersätter nuvarande bestämmelser i första stycket a (om folkbokföring),
första stycket c och femte stycket (om biståndsarbetare m.fl.), första
stycket f (om utlandsstuderande) samt tredje stycket (om statsanställda
som har utsänts). För de särskilda personkategorierna statsanställda, bi-
ståndsarbetare och utlandsstuderande tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
2, 4–6 §§ SofL.
Under b införs en bestämmelse som motsvarar den i nuvarande första
stycket b. En här i landet bosatt person som har ansökt om uppehållstill-
stånd skall som bosättningstid tillgodoräknas även tid som förflutit
mellan tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 §
UtlL och bosättning enligt 2 kap. SofL. Detta gäller bara tid under vilken
han eller hon har vistats här oavbrutet. Det nuvarande folkbokförings-
kravet ersätts av bosättningsbestämmelserna i 2 kap. SofL. Någon hän-
visning görs inte till äldre bestämmelser som motsvarar 1 kap. 4 § UtlL,
eftersom de nya bestämmelserna skall tillämpas enbart på förhållandena
efter bestämmelsernas ikraftträdande (se nedan).
Bestämmelsen under c överensstämmer med den i nuvarande andra
stycket. I övrigt kan nämnas att bestämmelserna i nuvarande första
stycket d och e samt i fjärde, sjätte och sjunde styckena slopas. Punkt d
skulle t.ex. numera får en helt annan innebörd än tidigare och passar inte
in i det nya tudelade försäkringssystemet. Övriga regler avser i princip
äldre förhållanden.
De nya bestämmelserna om bosättningstid skall tillämpas på förhållan-
den som inträffat efter bestämmelsernas ikraftträdande. Som framgår av
tredje punkten övergångsbestämmelserna skall äldre bestämmelser till-
lämpas beträffande tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige enligt
5 kap. med avseende på tiden före ikraftträdandet. Annorlunda uttryckt
innebär detta att nuvarande bestämmelser skall även framdeles tillämpas
vid bedömning av om bosättningstid skall tillgodoräknas för tid före
ikraftträdandet.
16 §
Nuvarande bestämmelser i detta lagrum skall upphöra att gälla. I stället
tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 4 § SofL
11 kap.
1 §
I första stycket läggs det till att den inkomst som grundar rätt till tilläggs-
pension är inkomst av förvärvsarbete, här i landet. Vad som avses med
förvärvsarbete här i landet framgår av 2 kap. 7—10 §§ SofL
16 kap.
1 §
I nuvarande lydelse av första stycket föreskrivs bl.a. att
försäkringskassan utan att ansökan därom har gjorts i vissa fall skall
besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven
pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år.
Bestämmelsen ändras på så sätt att villkoret om inskrivning slopas,
eftersom inskrivning inte skall utgöra något villkor för att vara försäkrad.
Vilken försäkringskassa som skall besluta om pension regleras genom
bestämmelserna i 5 kap. 4–6 §§ SofL.
13 §
Bestämmelsen om att det för utbetalning av pension utomlands får krävas
bevis att rätt till pension alltjämt föreligger upphävs. I stället tillämpas
motsvarande bestämmelser i 4 kap. 7 § SofL.
20 kap.
1 §
Bestämmelserna om sjömän och arbete på svenskt handelsfartyg i andra
och tredje styckena upphävs. I stället tillämpas motsvarande bestämmel-
ser i 2 kap. 8 § SofL.
21 kap.
1 §
I denna paragraf finns bestämmelser om vem som mot att betala avgift
kan låta sig omfattas av frivillig sjukpenningförsäkring. Sådan möjlighet
tillkommer enligt nuvarande första stycket den som är inskriven hos för-
säkringskassan. Med hänsyn till att inskrivningsvillkoret avskaffas
ändras bestämmelsen på så sätt att den omfattar den som är bosatt här i
landet och har fyllt sexton år. Detta motsvarar den personkrets som enligt
nuvarande ordning skall vara inskriven hos kassan. Vid bedömning av
om en person skall anses bosatt här i landet tillämpas bestämmelserna i
2 kap. SofL (jfr nya lydelsen 1 kap. 3 § AFL).
22 kap.
1§
Enligt i denna paragraf har en försäkrad möjligheter till rehabilitering och
rätt till rehabiliteringsersättning enligt vad som anges i kapitlet. För
närvarande gäller detta endast en försäkrad som är inskriven hos allmän
försäkringskassa eller har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra
stycket. Paragrafen ändras på så sätt att kravet på inskrivning slopas,
eftersom inskrivning inte längre skall vara något försäkringsvillkor. Det
alternativa villkoret om rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra
stycket upphävs till följd av att bestämmelserna därom i nämnda paragraf
skall upphöra att gälla (se författningskommentaren till 3 kap. 1 §). För-
säkrad för ifrågavarande förmåner är enligt 3 kap. 4 § 5 SofL den som ar-
betar i Sverige.
Rehabiliteringsåtgärder och särskilt bidrag enligt detta kapitel kan
också grundas på bosättning. Enligt 3 kap. 1§ 4 SofL, t.ex. kan en för-
tidspensionär beviljas nämnda förmåner.
2 §
I ett nytt tredje stycke införs en bestämmelse om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmelser får meddela särskilda före-
skrifter om rehabilitering av en försäkrad som inte är bosatt här i landet.
Förmånerna enligt 22 kap. kommer normalt att vara arbetsbaserade.
Detta medför att även personer som inte är bosatta här i landet kommer
att omfattas av bestämmelserna om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning. Det kan emellertid bl.a. förekomma att en
försäkrad som arbetar i Sverige vid ett sjukdomsfall vistas i sin bostad
utomlands. I sådana situationer kan särskilda problem uppstå med att
vidta rehabiliteringsåtgärder. Det kan också allmänt sett diskuteras vilket
rehabiliteringsansvar som arbetsgivarna och försäkringskassorna bör ha
för personer som inte bor i Sverige. Med bidragsmottagare avses då den
som enligt denna paragraf har rätt att uppbära barnbidraget.
Det kan i detta sammanhang nämnas att rehabiliteringsåtgärder även
kan grundas direkt på bosättning t.ex. kan en förtidspensionär beviljas
vissa rehabiliteringsåtgärder och rehabiliteringsersättning i form av sär-
skilt bidrag.
17 §
Bestämmelserna om vilken försäkringskassa som skall pröva frågor som
avses i 22 kap. ändras. I stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 4–6 §§
SofL
16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
32 §
Bestämmelserna i första stycket om vilken försäkringskassa som är be-
hörig att pröva frågor om änkepension i anledning av dödsfall före den 1
juli 1960 ändras med anledning av att inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa slopas i AFL. I stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. SofL.
16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
1 kap.
4 §
Paragrafens nuvarande bestämmelser reglerar vem som är försäkrad en-
ligt LIP. Dessa bestämmelser ersätts nu av en hänvisning till SofL. Vissa
för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är tillämpliga på
bl.a. inkomstgrundad ålderspension, finns i den lagen. I SofL anges de
grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för för-
måner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen
om inkomstgrundad ålderspension, som hänförs till socialförsäkringarna.
Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den
skyddade personkretsen skall således göras med tillämpning av bestäm-
melserna i SofL. Enligt 3 kap. 5 § SofL tillhör inkomstgrundad ålders-
pension den arbetsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I 2 kap. SofL
finns bestämmelser om vad som avses med arbete i Sverige. För att in-
komstgrundad ålderspension skall utges krävs därutöver att de materiella
villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlands-
vistelse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare in-
nehållet i SofL hänvisas till författningkommentaren till den lagen.
2 kap.
2 §
Det tidigare kravet att den enskilde skulle vara försäkrad enligt 1 kap. 4 §
första eller andra stycket slopas till följd av att nya bestämmelser införs i
den paragrafen. I paragrafen har infogats att inkomsterna skall ha upp-
burits här i landet, det är således endast sådana inkomster som har intjä-
nats här i landet som kan komma i fråga när det gäller beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst (jfr 3 kap. 2 § AFL). Med försäkrad avses i
stället den som är försäkrad enligt bestämmelserna i SofL (jfr nya 1 kap.
4 § LIP). Enligt 3 kap. 5 § 3 SofL är den som arbetar i Sverige försäkrad
för inkomstgrundad ålderspension.
6 §
Paragrafen handlar om vad som avses med inkomst av annat för-
värvsarbete såvitt gäller inkomst av näringsverksamhet. Kravet på att
inkomst av näringsverksamhet skall avse verksamhet här i landet tas bort
då detta nu regleras i 2 kap. 7 § SofL.
10 §
Paragrafen ändras om på så sätt att punkterna 1 och 2 har tagits bort.
Punkterna är obehövliga eftersom inkomster som skall vara pensions-
grundande alltid måste ha intjänats här i landet. Paragrafens nya lydelse
innebär att om en arbetstagare träffat en med sin arbetsgivare överens-
kommelse om att inkomsten skall vara inkomst av annat förvärvsarbete
så gäller denna. Om inte någon överenskommelse träffats blir således in-
komsten enligt huvudregeln inkomst av anställning (jfr ändringen i 3 kap.
2 a § AFL)
12 kap.
1 §
Ändringen i paragrafens andra stycke är en följd av att inskrivning hos
allmän försäkringskassa slopas i AFL.
13 kap.
4 §
Ändringen i paragrafens första stycke är en följd av att inskrivning hos
allmän försäkringskassa slopas i AFL. Tillämpliga bestämmelser om
vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut ges i 5 kap. SofL.
15 kap.
4 §
Ändringen i paragrafen är en följd av att bestämmelserna i 1 kap. 4 §
andra stycket utmönstrats och ersatts av de för socialförsäkringarna gene-
rella bestämmelserna i SofL. Ändringen innebär en viss utvidgning av
den kategori som underrättelse inte behöver sändas till. Underrättelse
behöver enligt förslaget inte sändas till den som inte är bosatt här i landet
och som har en okänd adress.
16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Sådana förbindelser som ingåtts enligt AFL före den 1 januari 1999 skall
enligt 12 § lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension gälla vid tillgodoräknande av pensionsrätt
även enligt LIP. Nu föreslås emellertid att möjligheten att teckna s.k.
ATP-förbindelser skall avskaffas och att bestämmelserna om sådana för-
bindelser i AFL och LIP skall upphävas. Om en sådan förbindelse gäller
vid ikraftträdandet den 1 januari 2001 skall pensionsgrundande inkomst
dock kunna tillgodoräknas för åren 2001–2005, vilket framgår av punk-
ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:000) om ändring i
lagen om inkomstgrundad ålderspension. 12 § införandelagen upphävs
därför. Den skall dock fortfarande tillämpas för åren 2001–2005.
16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om
garantipension
1 kap.
1 a §
Denna paragraf är ny och hänvisar till SofL. Vissa för socialförsäkringar-
na generella bestämmelser, som är tillämpliga på bl.a. garantipension,
finns i den lagen. I SofL anges de grundläggande villkoren för att en per-
son skall vara försäkrad för förmåner enligt AFL eller omfattas av de sär-
skilda förmånslagar, bl.a. lagen om garantipension, som hänförs till so-
cialförsäkringarna. Bedömningen om en person uppfyller grundvillkoren
för att ingå i den skyddade personkretsen skall således göras med till-
lämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL tillhör garan-
tipension den bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I SofL
finns också bestämmelser om i vilka situationer en person skall anses
vara bosatt i Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara
berättigad till garantipension. För att garantipension skall utges krävs
därutöver naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser om vilken försäk-
ringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Beträffande
det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till
den lagen.
2 kap.
1 §
I denna paragraf införs nya bestämmelser om försäkringstid för garanti-
pension. Samtidigt upphävs de särskilda bestämmelserna om försäk-
ringstid för biståndsarbetare m.fl. i 4 § i detta kapitel. Som försäkringstid
skall i stället tillgodoräknas tid under vilken en person skall anses ha
varit bosatt här i landet enligt bestämmelserna i 2 kap. SofL. Se vidare
författningskommentaren till 2 kap. 1–6 §§ SofL.
2 §
I denna paragraf görs en konsekvensändring med anledning av att villko-
ret om folkbokföring i 1 § ersätts av bosättning enligt SofL.
4 §
Den föreslagna bestämmelsen i 1 § ersätter de två första meningarna i
första stycket samt andra stycket i nuvarande bestämmelser. För
biståndsarbetare m.fl. tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4 och 6 §§ SofL.
4 kap.
1 §
Ändringen i paragrafen är en följd av att 12 kap. 7 § LIP upphävs.
16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
1 §
Bestämmelserna i första stycket innebär att allmänt barnbidrag skall läm-
nas för barn som bidrag till barnets uppehälle och uppfostran. Däremot
skall det för allmänna barnbidrag inte längre finnas några villkor om
svenskt medborgarskap.
Enligt nuvarande bestämmelser i andra stycket, som upphävs, lämnas
barnbidrag för ett i Sverige bosatt barn, som inte är svensk medborgare,
om barnet eller någon av föräldrarna vistas här i landet sedan minst sex
månader. Någon sådan väntetid för bosättningsbaserade förmåner skall
inte längre tillämpas. Vidare upphävs i detta stycke bestämmelsen om att
barnbidrag inte lämnas för tid när det utges dagersättning enligt 17 §
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. I stället tillämpas
motsvarande bestämmelse i 3 kap 3 § andra stycket SofL. Detta innebär
inte någon ändring i sak beträffande de allmänna barnbidragen.
Även nuvarande bestämmelser i tredje stycket upphävs. I stället för de
upphävda bestämmelserna om bosättning i Sverige under utlandsvistelse
tillämpas dels bestämmelserna om bosättning i Sverige i 2 kap. 1–6 §§
SofL, dels bestämmelserna om bosättningsbaserade förmåner vid ut-
landsvistelse i 4 kap. 1–4 §§ samma lag. I 4 kap. SofL finns bestämmel-
ser om förmåner för tid under vilken den enskilde vistas i ett land som
inte ingår i EES. Några särskilda begränsningar skall inte gälla för utbe-
talning för tid när en försäkrad vistas i ett annat EES-land.
1 a §
Forumbestämmelsen i andra stycket ersätts med en hänvisning till SofL.
Vissa för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är
tillämpliga på bl.a. allmänna barnbidrag, finns i den lagen. I SofL anges
de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för
förmåner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a.
lagen om allmänna barnbidrag, som hänförs till socialförsäkringarna.
Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den
skyddade personkretsen skall således göras med tillämpning av
bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL tillhör de allmänna
barnbidragen den bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I
den lagen finns också bestämmelser om i vilka situationer en person skall
anses bosatt i Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara
berättigad till allmänna barnbidrag. För att sådant bidrag skall lämnas
krävs därutöver dessutom naturligtvis att de materiella villkoren i denna
lag är uppfyllda. – Som framgår av kommentaren till 1 § denna lag finns
i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlandsvistelse och
handläggning av ärenden, m.m.
Beslut om allmänna barnbidrag skall fattas av den allmänna försäk-
ringskassa som enligt bestämmelserna i 5 kap. SofL är behörig att avgöra
ärenden om socialförsäkringsförmåner till den som uppbär barnbidraget,
dvs. normalt en förälder. Med hänsyn till att allmänt barnbidrag utgör en
bosättningsbaserad förmåner är det främst bestämmelsen i 5 kap. 4 §
SofL som kommer att bli tillämpliga, dvs. behörig försäkringskassa är
den inom vars verksamhetsområde den enskilde är bosatt. Till följd av
EG-rätten kan i det i vissa fall bli aktuellt att lämna barnbidrag även till
en person som inte är bosatt här i landet. I sådant fall tillämpas bestäm-
melserna i 5 kap. 5 eller 6 §§ SofL. – Beträffande det närmare innehållet
i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
4 §
I första stycket görs ett tillägg om att allmänt barnbidrag lämnas endast
om bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Som anförts i avsnitt 6.3 skall
det för rätt till allmänna barnbidrag upprätthållas ett bosättningskrav även
beträffande bidragsmottagaren, normalt en förälder. Detta följer av att det
i 3 kap. 2 § 1 SofL föreskrivs att den som är bosatt i Sverige omfattas av
lagen om allmänna barnbidrag. Regeringsrätten har emellertid i en dom
(RÅ 1997 Ref 51) uttalat att det i barnbidragslagen inte finns något krav
på att den som enligt 4 § nämnda lag är behörig bidragsmottagare skall,
för att få uppbära bidraget, vara bosatt i Sverige. Nämnda bestämmelse i
SofL medför i detta hänseende en återgång till vad som tidigare tilläm-
pats. Med hänsyn till att Regeringsrättens praxis frångås och med be-
aktande av vad Lagrådet har anfört föreskrivs därför nu i denna paragraf
att allmänt barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren är bosatt i
Sverige.
Det kan tilläggas att denna ändring blir tillämplig även på förlängt
barnbidrag. I 8 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag föreskrivs
nämligen bl.a. att i fråga om förlängt barnbidrag tillämpas även bestäm-
melserna i 4 § lagen om allmänna barnbidrag. Beträffande förlängt barn-
bidrag gäller emellertid att ett barn som fyllt 18 år själv äger uppbära det
förlängda barnbidraget, i den mån det inte är omyndigförklarat. I sådant
fall är barnet bidragsmottagare och det saknar då naturligtvis betydelse
om dess föräldrar är bosatta här i landet.
16.8 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
6 kap.
17 b §
Ändringarna i paragrafen är en följd av att inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa slopas i AFL. Hänvisning görs i stället till forumreglerna i
5 kap. socialförsäkringslagen.
16.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
1 §
Enligt det nuvarande andra stycket utges pensionstillskott endast till den
som är bosatt i Sverige. Pensionstillskott skall även i fortsättningen vara
en bosättningsbaserad förmån, men detta villkor anges i stället i SofL till
vilken denna paragraf hänvisar. Vissa för socialförsäkringarna generella
bestämmelser, som är tillämpliga på bl.a. pensionstillskott, finns i den
lagen. I SofL anges de grundläggande villkoren för att en person skall
vara försäkrad för förmåner enligt AFL eller omfattas av de särskilda
förmånslagar, bl.a. lagen om pensionstillskott, som hänförs till socialför-
säkringarna. Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för
att ingå i den skyddade personkretsen skall således göras med
tillämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL tillhör
pensionstillskott den bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna.
I den lagen finns också bestämmelser om i vilka situationer en person
skall anses bosatt i Sverige och således ingå i den personkrets som kan
vara berättigad till denna förmån.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlands-
vistelse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare in-
nehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
16.10 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)
4 kap.
32 §
För rätt till studiemedel för en sjukperiod eller del därav krävs att denna
har godkänts av den allmänna försäkringskassan. Bestämmelsen i para-
grafen ändras på så sätt att godkännandet skall göras av den försäkrings-
kassa som enligt bestämmelserna i 5 kap. 4 § SofL skall avgöra ärenden
avseende studerande.
16.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
1 kap.
1 §
Nuvarande bestämmelse i första stycket om vem som är försäkrad för
arbetsskada skall upphöra att gälla, eftersom tillämpliga bestämmelser
om försäkringstillhörighet i stället skall regleras genom SofL. I stället
föreskrivs mera allmänt att det i den nu aktuella lagen finns
bestämmelser om försäkring för arbetsskada.
En ny bestämmelse införs i andra stycket, som hänvisar till SofL.
Vissa för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är
tillämpliga på bl.a. arbetsskadeförsäkringen, finns i den lagen. I SofL
anges de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad
för förmåner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a.
lagen om arbetsskadeförsäkring, som hänförs till socialförsäkringarna.
Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den
skyddade personkretsen skall således göras med tillämpning av bestäm-
melserna i SofL. Enligt 3 kap. 5 § SofL omfattas den som arbetar i
Sverige av arbetsskadeförsäkringen. I 2 kap. SofL finns bestämmelser
om vad som avses med arbete här i landet.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlands-
vistelse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare
innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
Bestämmelserna i nuvarande andra stycket överförs till SofL och åter-
finns där i 3 kap. 15 §. Bestämmelserna i nuvarande tredje stycket upp-
hävs med hänsyn till att bosättning här i landet inte längre skall vara ett
villkor för att en person skall omfattas av den arbetsbaserade delen av
socialförsäkringen.
Dessutom upphävs dels bestämmelserna i nuvarande fjärde stycket om
arbetsskadeförsäkring vid utsändning av en arbetstagare för arbete utom-
lands, dels bestämmelserna i nuvarande femte stycket om att arbets-
skadeförsäkringen inte skall omfatta arbetstagare som av en utländsk ar-
betsgivare sänds till Sverige för arbete som avses vara högst ett år. I
stället tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § SofL.
3 kap.
1 §
Enligt den nuvarande bestämmelsen har en skadad som är sjukförsäkrad
enligt AFL vid arbetsskada rätt till samma förmåner från sjukförsäk-
ringen som vid annan sjukdom. Föreskriften ändras till att avse "den för-
säkrade", eftersom det inte längre kan anses lämpligt att använda begrep-
pet sjukförsäkrad. Sjukförsäkringen enligt 2 kap. AFL innehåller numera
en bosättningsbaserad del och en arbetsbaserad del. Vid arbetsskada skall
den som är försäkrad enligt LAF således liksom i dag ha rätt till samma
förmåner från sjukförsäkringen enligt AFL som vid annan sjukdom, dvs.i
den mån han är försäkrad enligt AFL. Ändringen i den nu aktuella para-
grafen innebär ingen ändring i sak.
2 §
Enligt nuvarande bestämmelse har en skadad som inte är berättigad till
sjukpenning eller inte alls är sjukförsäkrad enligt AFL vid arbetsskada
rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen enligt vad som skulle ha
utgått om 2, 3 och 22 kap. AFL hade varit tillämpliga. Som en konsek-
vens av ändringarna i föregående paragraf ersätts uttrycket sjukförsäkrad
enligt AFL med en annan formulering.
8 kap.
1 §
Ändringen i första stycket görs med anledning av att bestämmelserna i
nuvarande 1 kap. 1 § andra stycket överförs till 3 kap. 15 § SofL.
I tredje stycket införs bestämmelser om att en arbetsgivare skall
anmäla en inträffad skada till den försäkringskassa som enligt 5 kap.
SofL skall avgöra ett ärende avseende den försäkrade. Samtidigt upphävs
2 § i kapitlet eftersom forumreglerna nu finns i SofL.
3 §
Enligt den nuvarande föreskriften i första meningen skall den i 2 § första
stycket avsedda allmänna försäkringskassan så snart det kan ske be-
stämma den ersättning som skall betalas ut. Hänvisningen till 2 § tas
bort, eftersom bestämmelserna i den paragrafen skall upphävas.
5 §
Hänvisningen till bestämmelsen 16 kap. 13 § AFL om utbetalning utom-
lands slopas, eftersom sistnämnda bestämmelse skall upphöra att gälla
(se författningskommentaren till det lagrummet).
16.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän
2 §
Ändringen i denna paragraf syftar till att göra det möjligt att enligt 1 §
betala krigsskadeersättning till sjömän även vid olycksfall före och efter
den tidpunkt då den arbetsbaserade socialförsäkringen börjar respektive
upphör att gälla enligt 3 kap. 6 § SofL. Resor utom riket kan i här av-
sedda fall pågå under längre tider i samband med tjänstgöringen.
Ändringen medför således att efterskyddstiden kan komma att utsträckas.
16.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara
4 §
Möjligheten enligt första stycket att låta inskrivning enligt AFL anstå,
ändras på grund av att inskrivning inte längre skall vara något för-
säkringsvillkor. Istället ges försäkringskassan möjlighet att underlåta att
ta ställning till om en person skall omfattas av SofL. Detta innebär bl.a.
att försäkringskassan inte behöver ta ställning till vad som anges i 5 kap.
SofL förrän fråga uppkommer om att utge en förmån. Försäkringskassan
kan således underlåta att ta ställning till försäkringstillhörigheten i sam-
ma ut sträckning som enligt nuvarande bestämmelser gäller beträffande
inskrivning.
Bestämmelserna i andra stycket ändras på så sätt att inskrivnings-
begreppet utmönstras.
16.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag
5 §
Bestämmelserna i första stycket innebär att förlängt barnbidrag lämnas
endast till elever som är bosatta i Sverige. Däremot skall det för förlängt
barnbidrag inte längre finnas några villkor om svenskt medborgarskap. –
Enligt 8 § skall beträffande förlängt barnbidrag tillämpas bl.a. bestäm-
melserna i 4 § lagen om allmänna barnbidrag. De ändringar som görs i
den paragrafen kommer således att gälla även för förlängt barnbidrag.
Det innebär att barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren, normalt
en förälder, är bosatt i Sverige. (Se vidare avsnitt 6.3 och kommentaren
till 4 § lagen om allmänna barnbidrag.) Beträffande förlängt barnbidrag
gäller emellertid att ett barn som fyllt 18 år själv får uppbära det för-
längda barnbidraget, i den mån det inte är omyndigförklarat. I sådant fall
är barnet bidragsmottagare och det saknar då naturligtvis betydelse om
dess föräldrar är bosatta här i landet.
I andra stycket införs en ny bestämmelse med hänvisningar till SofL.
Liksom de allmänna barnbidragen ingår även de förlängda barnbidragen i
den bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. Denna bestäm-
melse är av samma karaktär som den i 1 a § andra stycket lagen om all-
männa barnbidrag, varför det hänvisas till kommentaren för den para-
grafen.
Vidare upphävs bestämmelsen i tredje stycket om att barnbidrag inte
lämnas för tid när det utges dagersättning enligt 17 § lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl. I stället tillämpas motsvarande be-
stämmelse i 3 kap 3 § andra stycket SofL. Detta innebär inte någon änd-
ring i sak beträffande de allmänna barnbidragen.
6 §
Forumbestämmelsen i andra meningen upphävs. I stället tillämpas med
stöd av 5 § bestämmelserna om beslutande försäkringskassa i 5 kap.
SofL.
16.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade
2 a §
En ny bestämmelse, som ersätter den nuvarande om vem som har rätt till
bidrag, införs i paragrafen. I den nya bestämmelsen anges att det i SofL
finns bestämmelser om vem som omfattas av lagen. I SofL anges de
grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för förmå-
ner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen
om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, som hänförs
till socialförsäkringarna. Bedömningen av om en person uppfyller
grundvillkoren för att ingå i den skyddade personkretsen skall således
göras med tillämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § 4
SofL tillhör bilstödet den bosättningsbaserade grenen av
socialförsäkringarna. I SofL finns också bestämmelser om i vilka
situationer en person skall anses bosatt i Sverige och således ingå i den
personkrets som kan vara berättigad till bilstöd. För att sådant bidrag
skall lämnas krävs därutöver dessutom naturligtvis att de materiella
villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser som vilken försäk-
ringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Beträffande
det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till
den lagen.
3 §
Bestämmelsen i nuvarande första stycket om vilken försäkringskassa
som är behörig att pröva frågor om bidrag skall upphöra att gälla. I stället
tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 4–6 §§ SofL, se kommentaren till 2a §.
16.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn
3 §
En ny bestämmelse, som ersätter den nuvarande om villkor för bidrag,
införs i paragrafen. I den nya bestämmelsen anges att det i SofL finns
bestämmelser om vem som omfattas av lagen. I SofL anges de grund-
läggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för förmåner
enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen om
bidrag vid adoption av utländska barn, som hänförs till socialförsäk-
ringarna. Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att
ingå i den skyddade personkretsen skall således göras med tillämpning av
bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § 5 SofL tillhör bidraget vid
adoption den bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I SofL
finns också bestämmelser om i vilka situationer en person skall anses
bosatt i Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara berät-
tigad till bidrag. För att sådant bidrag skall lämnas krävs därutöver dess-
utom naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser som vilken försäk-
ringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Beträffande
det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till
den lagen.
I ett andra stycke har det tidigare villkoret, att adoptivföräldrarna skall
vara bosatta i landet både när de fick barnet i sin vård och när adoptionen
blev giltig här, införts.
7 §
I andra stycket införs nya bestämmelser om vilken försäkringskassa som
är behörig att fatta beslut om bidrag. Bestämmelser om vilken kassa som
är behörig finns i 5 kap. 4 § SofL. Om inte en och samma försäk-
ringskassa är behörig att fatta beslut i ärenden för båda adoptivföräld-
rarna, skall ett ärende om bidrag vid adoption av utländska barn avgöras
av den kassa som skall avgöra ett ärende avseende adoptivmodern.
16.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård
3 §
I första stycket införs en ny bestämmelse som hänvisar till SofL. Vissa
för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är tillämpliga på
bl.a. ersättning och ledighet för närståendevård, finns i den lagen. I SofL
anges de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad
för förmåner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a.
lagen om ersättning och ledighet för närståendevård, som hänförs till so-
cialförsäkringarna. Bedömningen om en person uppfyller grundvillkoren
för att ingå i den skyddade personkretsen skall således göras med till-
lämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 5 § SofL omfattas den
som arbetar i Sverige av lagen om ersättning och ledighet för närstående-
vård. I 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad som avses med arbete här
i landet. För att ersättning för närståendevård skall lämnas krävs därut-
över dessutom naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är upp-
fyllda.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlandsvis-
telse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare inne-
hållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
Enligt bestämmelsen i andra stycket skall som villkor för tillämpning
av denna lag liksom i dag gälla att vården ges här i landet. Vidare skall
den sjuke omfattas av SofL, dvs. åtminstone av en av lagens två delar.
Nuvarande krav på att vårdaren och den sjuke skall vara inskrivna hos
försäkringskassan slopas, eftersom inskrivning slopas generellt.
13 §
Enligt den nuvarande bestämmelsen skall ansökan om ersättning göras
skriftligen hos den allmänna försäkringskassa där sökanden är inskriven
och denna kassa är behörig att pröva ersättningsfrågan. Med hänsyn till
att inskrivningsvillkoret avskaffas, slopas även kravet på att ansökan
skall göras till den kassa där sökanden är inskriven. I stället föreskrivs att
ansökan skall göras hos den allmänna försäkringskassan. Bestämmelser
om vilken försäkringskassa som är behörig att pröva ersättningsfrågan
finns i 5 kap. SofL. Ansökan skall inges till den kassa som skall pröva
ersättningsfrågan.
16.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
12 §
Bestämmelser i första stycket om vilken försäkringskassa som är behörig
att pröva frågor enligt denna lag ändras med anledning av att inskrivning
enligt AFL slopas. Förmåner enligt lagen om ersättning till smittbärare är
inte hänförliga till socialförsäkringarna. Beträffande de smittbärare som
omfattas av SofL tillämpas forumbestämmelserna i 5 kap. den lagen även
på ärenden enligt lagen om ersättning till smittbärare.
För att en smittbärare skall kunna vara berättigad till smittbärarför-
måner krävs emellertid inte att han eller hon ingår i den personkrets som
skyddas av socialförsäkringen. I ärenden angående en sådan smittbärare
skall gälla motsvarande forumbestämmelser som idag tillämpas på en
smittbärare som varken är eller skulle ha varit inskriven hos en försäk-
ringskassan.
16.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
13 §
Bestämmelserna i första stycket ändras på så sätt att en förutsättning för
beslut om särskilt högriskskydd är att arbetstagaren är försäkrad för sjuk-
penning enligt AFL. I dag krävs enligt tredje stycket att sökanden är in-
skriven hos försäkringskassan, vilket innebär att han eller hon skall vara
försäkrad enligt AFL, dvs. för bl.a. sjukpenning enligt AFL. Med hänsyn
till att inskrivningsinstitutet avskaffas ändras bestämmelserna i tredje
stycket på så sätt att beslut om högriskskydd skall meddelas av den för-
säkringskassa som anges i 25 §.
20 §
Vid tvist om rätt till sjuklön kan försäkringskassan i vissa fall besluta att
ersättning för den tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från
sjukförsäkringen enligt AFL. Sådant beslut om sjuklönegaranti kan enligt
nuvarande bestämmelser meddelas av den försäkringskassa hos vilken
arbetstagaren är eller borde vara inskriven. Det innebär i praktiken att
han eller hon skall vara försäkrad enligt AFL, dvs. för bl.a. sjukpenning,
för att kunna komma i åtnjutande av sjuklönegarantin. Med hänsyn till att
inskrivningsinstitutet avskaffas ändras bestämmelsen på så sätt att det för
tillämpning av sjuklönegarantin krävs att sökanden är försäkrad för sjuk-
penning enligt AFL.
25 §
Forumbestämmelserna i första stycket första meningen ändras på sätt att
behörig att fatta beslut enligt lagen blir den allmänna försäkringskassa
som enligt 5 kap. SofL är behörig att besluta om sjukpenning för
arbetstagaren. I flertalet fall är det den allmänna försäkringskassa hos
vilken arbetstagaren i dag är inskriven.
Behörig att fatta beslut i ärenden rörande en person som inte är försäk-
rad för sjukpenning skall enligt första stycket andra meningen vara den
försäkringskassa som i dag är behörig att beslut om en person varken är
eller bör vara inskriven hos en försäkringskassa. Det torde vara endast i
rena undantagsfall som en person kan vara berättigad till sjuklön utan att
vara försäkrad för sjukpenning. Situationen torde kunna komma att upp-
stå för den som har arbete i flera länder.
16.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som
tjänstgör inom totalförsvaret
2 §
Ändringarna i paragrafen är en följd av att inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa slopas i AFL. Hänvisning görs i stället till forumreglerna i
5 kap. socialförsäkringslagen.
16.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
2 §
Bestämmelsen i nuvarande andra stycket ersätts med en hänvisning till
SofL. Vissa för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är till-
lämpliga på bl.a. assistansersättning, finns i den lagen. I SofL anges de
grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för för-
måner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen
om assistansersättning, som hänförs till socialförsäkringarna. Bedöm-
ningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den per-
sonkretsen som omfattas av lagen om assistansersättning skall således
göras med tillämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL
tillhör assistansersättning den bosättningsbaserade grenen av socialför-
säkringarna. I den lagen finns också bestämmelser om i vilka situationer
en person skall anses bosatt i Sverige och således ingå i den personkrets
som kan vara berättigad till denna förmån. För att assistansersättning
skall kunna lämnas krävs därutöver dessutom naturligtvis att de
materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlands-
vistelse och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser som vilken
försäkringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Be-
träffande det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskom-
mentaren till den lagen.
5 §
Hänvisningarna till 2 § andra stycket slopas, eftersom föreskriften i det
stycket ersätts med en hänvisning till SofL (se författningskommentaren
till 2 §). Ansökan enligt första stycket förevarande paragraf skall i stället
göras hos den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. SofL är
behörig att fatta beslut enligt denna lag. Till samma försäkringskassa
lämnas anmälan enligt andra stycket.
16.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag
1 §
Föreskriften i första stycket första meningen om att den som bor och är
folkbokförd i Sverige kan få bostadsbidrag enligt denna lag slopas. Dessa
krav utgör nämligen sådana grundläggande villkor för att en person skall
ingå i den skyddade personkrets som regleras centralt för socialförsäk-
ringarna i SofL. Däremot gäller som ett materiellt villkor i samma ut-
sträckning som hittills att bostadsbidrag i form av bidrag till bostadskost-
nader lämnas normalt endast för den bostad där sökanden är bosatt och
folkbokförd.
I paragafen införs ett andra stycke med hänvisning till SofL. Vissa för
socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är tillämpliga på bl.a.
bostadsbidrag, finns i den lagen. I SofL anges de grundläggande
villkoren för att en person skall vara försäkrad för förmåner enligt AFL
eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen om bostadsbidrag,
som hänförs till socialförsäkringarna. Bedömningen av om en person
uppfyller grundvillkoren för att ingå i den skyddade personkretsen skall
således göras med tillämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap.
2 § SofL tillhör bostadsbidrag den bosättningsbaserade grenen av
socialförsäkringarna. I den lagen finns också bestämmelser om i vilka
situationer en person skall anses bosatt i Sverige och således ingå i den
personkrets som kan vara berättigad till allmänna barnbidrag. För att
sådant bidrag skall lämnas krävs därutöver dessutom naturligtvis att de
materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlands-
vistelse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare in-
nehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
18 §
Bestämmelserna i andra stycket om vilken försäkringskassa som är be-
hörig att fatta beslut om bidrag upphävs. I stället tillämpas bestämmel-
serna i 5 kap. § SofL.
16.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
1 §
Föreskriften i första stycket om att bostadstillägg lämnas till den som är
bosatt i Sverige samt uppbär vissa särskilt angivna pensionsförmåner
ändras på så sätt att bosättningskravet i denna lag slopas. Detta krav är
nämligen ett sådant allmänt försäkringsvillkor som regleras genom so-
cialförsäkringslagen (se författningskommentaren till 1 a §).
1 a §
En ny paragraf införs. I den nya bestämmelsen anges att det i SofL finns
bestämmelser om vem som omfattas av lagen. I SofL anges de grund-
läggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för förmåner
enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen om
bostadstillägg, som hänförs till socialförsäkringarna. Bedömningen av
om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den skyddade
personkretsen skall således göras med tillämpning av bestämmelserna i
SofL. Enligt 3 kap. 2 § 9 SofL tillhör bostadstillägget den
bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I SofL finns också
bestämmelser om i vilka situationer en person skall anses vara bosatt i
Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara berättigad till
bidrag. För att sådant bidrag skall lämnas krävs därutöver dessutom
naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser som vilken försäk-
ringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Beträffande
det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till
den lagen.
8 §
Enligt första stycket skall den som uppbär bostadstillägg utan oskäligt
dröjsmål anmäla ändrade personliga förhållanden till försäkringskassan.
Den nuvarande föreskriften om att anmälan skall göras till den försäk-
ringskassa inom vars verksamhetsområde bidragstagaren är folkbokförd
slopas. I stället föreskrivs att anmälan skall göras till försäkringskassan.
Anmälan skall göras till den försäkringskassa som är behörig att besluta
om bostadstillägg. Bestämmelser om vilken försäkringskassa som är
behörig finns bl.a. i 5 kap. 4 § SofL (se kommentaren till 1 a §).
16.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
1 §
I paragrafen införs ett nytt andra stycke. I det nya stycket anges att det i
SofL finns bestämmelser om vem som omfattas av lagen. I SofL anges
de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för för-
måner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen
om underhållsstöd, som hänförs till socialförsäkringarna. Bedömningen
av om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den skyddade
personkretsen skall således göras med tillämpning av bestämmelserna i
SofL. Enligt 3 kap. 2 § 10 SofL tillhör underhållsstödet den bosätt-
ningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I SofL finns också be-
stämmelser om i vilka situationer en person skall anses vara bosatt i
Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara berättigad till
underhållsstöd. För att sådant stöd skall lämnas krävs därutöver dessutom
naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Bestämmelser som vilken försäk-
ringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. SofL. Beträffande
det närmare innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till
den lagen.
3 §
Nuvarande bestämmelser i tredje stycket upphävs. Till följd härav upp-
hävs även fjärde stycket. Detta innebär bl.a. att medborgarskap inte
längre skall ha någon betydelse för rätten till underhållsstöd. Reglerna
om utsändning av statlig arbetsgivare m.m. finns i Sofl. Vidare skall i
stället tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 1–3 §§ SofL om förmåner för
tid under vilken den försäkrade vistas i ett land som inte ingår i EES.
Några särskilda bestämmelser för vistelse inom EES skall inte tillämpas.
37 §
Ändringen av bestämmelserna i denna paragraf innebär att den enskildes
inskrivning hos en försäkringskassa inte skall vara avgörande för vilken
kassa som är behörig att pröva ett ärende. Som tidigare anförts skall in-
skrivning hos kassan nämligen inte längre vara något försäkringsvillkor.
Tillämpliga bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att
fatta beslut ges i 5 kap. SofL. Ärenden om underhållsstöd är i viss mån
specialreglerade och skall prövas av den försäkringskassa som skall av-
göra ärenden avseende boföräldern. Har barnet fyllt 18 år skall ärendet i
stället prövas av den kassa som skall avgöra ärenden avseende barnet.
Beträffande återbetalningsskyldighet eller minskning av underhållsstöd
enligt 10 § andra stycket är behörig kassa den försäkringskassa som en-
ligt 5 kap. 4 eller 5 § SofL skall avgöra ärenden avseende den bidrags-
skyldige.
43 §
Bestämmelsen i andra punkten om att regeringen får förordna att barn
som saknar medborgarskap skall ha samma rätt till underhållsstöd som
svenskt barn upphävs. Som framgår av det ovan anförda inverkar inte
medborgarskap längre på rätten till underhållsstöd. På grund härav har
även hänvisningen till svenskt barn tagits bort och ersatts med uttrycket
annat barn enligt denna lag.
16.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
8 §
Bestämmelsen i första stycket 1 ändras till att avse den som är bosatt i
Sverige, medan hänvisningen till 1 kap. 3 § AFL slopas. Som redovisats i
avsnitt 5.1 hänför vi inte förmåner enligt den nu aktuella lagen till so-
cialförsäkringslagen med hänsyn till att landstingen har huvudmanna-
skapet för läkemedelsförmånerna. Bestämmelserna i SofL är därför inte
tillämpliga på förmåner enligt denna lag.
16.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag
1 §
Nuvarande bestämmelse om vem som har rätt till handikappersättning
och vårdbidrag skall upphöra att gälla, eftersom tillämpliga
bestämmelser om försäkringstillhörighet i stället skall regleras genom
SofL. I första stycket föreskrivs mera allmänt att det i den nu aktuella
lagen finns bestämmelser om handikappersättning och vårdbidrag.
En ny bestämmelse införs i andra stycket, som hänvisar till SofL.
Vissa för socialförsäkringen generella bestämmelser, som är tillämpliga
på bl.a. handikappersättning och vårdbidrag, finns i den lagen. I SofL
anges de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad
för förmåner enligt AFL eller omfattas av de särskilda förmånslagar, bl.a.
lagen om handikappersättning och vårdbidrag, som hänförs till
socialförsäkringarna. Bedömningen om en person uppfyller
grundvillkoren för att ingå i den skyddade personkretsen skall således
göras med tillämpning av bestämmelserna i SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL
tillhör handikappersättning och vårdbidrag den bosättningsbaserade
grenen av socialförsäkringarna. I SofL finns också bestämmelser om i
vilka situationer en person skall anses bosatt i Sverige och således ingå i
den personkrets som kan vara berättigad till handikappersättning och
vårdbidrag. För att sådan ersättning skall lämnas krävs därutöver att de
materiella villkoren i denna lag är uppfyllda.
Vidare finns det i SofL bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare innehållet i
SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
16.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:707) om
ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn
1 §
Bosättningskravet i denna bestämmelse slopas, eftersom försäkrings-
villkoren i stället regleras i SofL.
Andra stycket är nytt och hänvisar till SofL. Vissa för socialförsäk-
ringarna generella bestämmelser, som är tillämpliga på bl.a. särskilt pen-
sionstillägg, finns i den lagen. I SofL anges de grundläggande villkoren
för att en person skall vara försäkrad för förmåner enligt AFL eller om-
fattas av de särskilda förmånslagar, bl.a. lagen om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långavarig avård av sjukt eller
handikappat barn, som hänförs till socialförsäkringarna. Bedömningen
om en person uppfyller grundvillkoren för att ingå i den skyddade
personkretsen skall således göras med tillämpning av bestämmelserna i
SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL tillhör särskilt pensionstillägg den
bosättningsbaserade grenen av socialförsäkringarna. I den lagen finns
också bestämmelser om i vilka situationer en person skall anses bosatt i
Sverige och således ingå i den personkrets som kan vara berättigad till
denna förmån. För att särskilt pensionstillägg skall lämnas krävs
därutöver dessutom naturligtvis att de materiella villkoren i denna lag är
uppfyllda.
Vidare finns i SofL bestämmelser även om förmåner vid utlandsvis-
telse och handläggning av ärenden, m.m. Beträffande det närmare inne-
hållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen.
Utredningens sammanfattning av betänkandet
En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72)
En ny socialförsäkringslag
Utredningen om socialförsäkringens personkrets föreslår i detta be-
tänkande att den svenska socialförsäkringen skall delas i två delar, vilka i
princip skall vara oberoende av varandra. Den ena delen skall innehålla
förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra förmåner
som är beroende av förvärvsarbete här i landet.
Medan den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen skall om-
fatta bidrag och kostnadsersättningar av olika slag, skall den arbetsbase-
rade delen av försäkringen omfatta sådana förmånssystem som ersätter
inkomstbortfall.
Vi föreslår att grunderna för det tudelade socialförsäkringssystemet
regleras i en ny gemensam ramlag (socialförsäkringslagen), som bl.a.
innehåller bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige, omfatt-
ningen av de båda försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar
utomlands samt vissa handläggningsregler. Närmare regler om de en-
skilda förmånerna finns däremot kvar i särskilda författningar, t.ex. i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Begreppet socialförsäkring
Utredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1995:106) göra en samlad
översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen och redovisa
förslag med inriktning på att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för
likartade förmåner. Uppdraget innefattar också kontantförmåner vid
arbetslöshet. Översynen skall enligt en uppräkning i direktiven omfatta
förmåner enligt AFL och flera andra författningar på området. Uppräk-
ningen är inte uttömmande, och vi har därför inledningsvis ställt oss frå-
gan vad som avses med begreppet socialförsäkring. Svaret på den frågan
har betydelse för avgränsningen av vårt arbete.
Någon allmänt vedertagen, tillräckligt precis definition av vad som å
ena sidan är en social försäkring och vad som å andra sidan skall räknas
till andra typer av sociala trygghetsanordningar finns inte. Det torde i
stället stå lagstiftaren fritt att bestämma vad som skall räknas som social
försäkring och vad en sådan anordning skall kallas. Detta gäller i princip
även i förhållande till andra länder inom Europeiska unionen (EU). Rom-
fördraget ger inte EU någon generell kompetens att ge normer när det
gäller socialförsäkring. För att säkra och främja den fria rörligheten inom
EU finns visserligen bindande regler för personer som rör sig över grän-
serna eller som på annat sätt har anknytning till mer än ett medlemsland.
Dessa regler syftar emellertid endast till att samordna de olika ländernas
system för social trygghet, främst i syfte att ingen som omfattas av reg-
lerna skall riskera att stå utan socialförsäkringsskydd när han utnyttjar sig
av den fria rörligheten.
Vi har valt att ge begreppet socialförsäkring en pragmatisk definition
med utgångspunkt i hur de sociala trygghetssystemen administreras. Våra
förslag omfattar de flesta trygghetssystem som administreras av Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna samt Arbetsmark-
nadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna.
Utvidgning av socialförsäkringens personkrets - en tudelad försäkring
Den nuvarande svenska socialförsäkringen är i huvudsak bosättnings-
grundad, dvs. för att kunna få del av försäkringens förmåner måste man
vara bosatt i Sverige. Det gäller såväl för förmåner som utgör rena bidrag
(barnbidrag, bostadsbidrag, etc.) som för förmåner som ersätter en för-
lorad arbetsinkomst (sjukpenning, tilläggspension, etc.). För att en person
skall anses bosatt i Sverige krävs att han har sitt egentliga hemvist här i
landet eller att han, om han kommer hit från ett annat land, har för avsikt
att stanna här mer än ett år. Undantag från kravet på bosättning i Sverige
gäller dock inom arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Vi föreslår nu att den personkrets som skyddas av svensk socialförsäk-
ring utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även per-
soner som arbetar här under sådana förhållanden att de inte anses bosatta
här. Utvidgningen sker genom att socialförsäkringen delas i två delar,
varav en del grundas på bosättning i Sverige och en del blir beroende av
arbete här i landet. Tillhörigheten till den arbetsbaserade delen av social-
försäkringen görs således oberoende av bosättning här i landet.
Den tillkommande personkretsen, som beräknats till knappt 10 000
personer per år, kommer således att bli försäkrad för sådana förmåner
som är beroende av arbete här i landet. Det rör sig huvudsakligen om
försäkringar för inkomstbortfall (sjukpenningförsäkring, etc.) och in-
komster för vilka socialavgifter redan i dag betalas. Dessa personer
kommer däremot inte att vara försäkrade i den bosättningsanknutna delen
av socialförsäkringen, vilken omfattar bidrag (barnbidrag, bostadsbidrag,
m.m.) och kostnadsersättningar av olika slag (sjukvårdsersättning m.m.).
De personer som ingår i den tillkommande kretsen kommer enligt
statistik som vi fått från Statens invandrarverk och Arbetsmarknads-
styrelsen huvudsakligen från två grupper av länder. Den ena består av
USA och Canada och den andra av länder i Östeuropa, främst Ryssland,
Polen och Estland. Personer som kommer hit från andra EES-länder för
att arbeta har inte räknats som en tillkommande grupp, eftersom de redan
i dag till följd av EG-rätten omfattas av svensk socialförsäkring.
En särskild grupp som, till skillnad från vad som är fallet i dag, kom-
mer att fullt ingå i den skyddade personkretsen är personer som är lokal-
anställda vid utländska beskickningar och konsulat här i landet. Det
arbete som dessa personer utför kommer att räknas som arbete i Sverige,
och arbetsgivarna kommer att bli skyldiga att betala fulla arbetsgivar-
avgifter på de anställdas löner.
Personer som både bor och arbetar i Sverige kommer att omfattas av
såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade delen av social-
försäkringen. För det stora flertalet personer här i landet medför våra för-
slag därför ganska små sakliga förändringar. Det har dock varit vår
ambition att skapa ett mera enhetligt och systematiskt regelverk på soci-
alförsäkringsområdet, vilket bör kunna bidra till en ökad förståelse hos
allmänheten för försäkringens uppbyggnad. Dessutom kommer våra för-
slag att underlätta administrationen och tillämpningen av de olika för-
månssystemen.
Försäkring vid längre utlandsvistelser, m.m.
En person som lämnar Sverige står kvar som försäkrad enligt AFL, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som utför arbete i
något annat land såsom anställd av svenska staten anses dock bosatt i
Sverige under hela utlandsvistelsen. Vi skall enligt våra direktiv pröva
om ettårsregeln behöver ändras och om det kan finnas skäl att för vissa
grupper av försäkrade, t.ex. studerande, införa särskilda regler som inne-
bär att det svenska socialförsäkringsskyddet inte upphör vid en längre
utlandsvistelse.
Vi föreslår att nuvarande ettårsregel och särskilda regel för stats-
anställda i princip behålls inom den bosättningsbaserade delen av social-
försäkringen. När det gäller personer som lämnar landet för att utföra
biståndsarbete m.m. i ett utvecklingsland eller för att studera i ett annat
land, föreslår vi dock att bosättningen i Sverige skall kunna bestå under
längre tid. För biståndsarbetare gäller detta så länge det alltjämt finns en
väsentlig anknytning till Sverige och för utlandsstuderande så länge rätt
till svenskt studiestöd eller utbildningsbidrag för doktorander föreligger.
För att uppnå reciprocitet föreslår vi å andra sidan att utländska stats-
tjänstemän här i landet inte skall kunna anses bosatta i Sverige och att
personer som kommer till Sverige för att studera skall kunna anses
bosatta här endast om de har rätt till svenskt studiestöd eller utbildnings-
bidrag för doktorander. En allmänt tillämplig ettårsregel för förvärv av
bosättning i Sverige föreslås i övrigt fortsätta att gälla.
Inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen föreslår vi – med
förebild i dagens arbetsskadeförsäkring – att arbete som utförs utomlands
skall anses som arbete i Sverige, om arbetstagaren är utsänd av en
arbetsgivare med verksamhet här i landet och arbetet kan antas vara
längst ett år. Arbete i annat land såsom anställd av svenska staten skall
anses som arbete i Sverige även om utsändningstiden kan antas vara
längre än ett år. Omvänt föreslår vi att arbete som utförs här i landet så-
som utsänd av arbetsgivare i ett annat land inte skall anses som arbete i
Sverige, om arbetet kan antas vara längst ett år eller om arbetstagaren
sänts ut av en annat stat.
Vi föreslår vidare att de s.k. ATP-förbindelserna skall avskaffas. Det
innebär bl.a. att vissa anställda svenska medborgare vid svenska dotter-
bolag utomlands och vissa biståndsarbetare inte längre kommer att kunna
tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension på den inkomst de upp-
bär för utlandsarbetet.
Enhetliga försäkringsvillkor
Det anges i våra direktiv att de förslag vi lägger fram skall syfta till att
det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätten
till förmånen. En enhetlig användning av begreppet försäkrad bör efter-
strävas, liksom en tydlig utformning av reglerna. Det skall också över-
vägas om inskrivning hos försäkringskassan skall vara en förutsättning
för att någon skall kunna få rätt till en förmån.
Våra förslag innebär att begreppet försäkrad kommer att avse en per-
son som ingår i den personkrets som skyddas av socialförsäkringssyste-
met i den av oss föreslagna lagen, dvs. en person som uppfyller det
grundläggande anknytningsvillkoret för respektive del av socialförsäk-
ringen. Försäkrad för bosättningsbaserade förmåner är således den som
är bosatt här i landet och försäkrad för arbetsbaserade förmåner är den
som förvärvsarbetar i Sverige. Dagens inskrivning i försäkringskassa har
därmed spelat ut sin roll som försäkringsvillkor. Medborgarskapet skall
inte heller vara avgörande för rätten till förmåner.
Vårt lagförslag innehåller också bestämmelser om försäkringstider,
dvs. bestämmelser om när försäkringen börjar respektive upphör att
gälla. Den bosättningsbaserade delen av försäkringen skall enligt försla-
get – ganska naturligt – gälla så länge bosättningen i Sverige anses bestå
med tillämpning av tidigare nämnda ettårsregler m.m.
Principen inom den arbetsbaserade delen av försäkringen är att försäk-
ringen börjar gälla när ett förvärvsarbete påbörjas och upphör när arbetet
avslutas. Dock föreslås ett generellt efterskydd om fyra veckor, dvs. för-
säkringen för de arbetsbaserade förmånerna fortsätter i allmänhet att
gälla under fyra veckor efter det att den försäkrade slutat arbeta. Vidare
föreslås att försäkringen skall fortsätta att gälla så länge den försäkrade
uppbär någon förmån som omfattas av den arbetsbaserade delen av för-
säkringen. Den som t.ex. är sjuk och uppbär sjukpenning när arbetet och
det generella efterskyddet upphör kommer således att fortsätta att vara
försäkrad så länge han har rätt till sjukpenning eller någon annan förmån
från försäkringen. Det är således möjligt att växla mellan olika förmåner
– t.ex. mellan sjukpenning och arbetslöshetsersättning – utan att försäk-
ringen upphör. Först då den försäkrade helt uttömt en intjänad rätt till
ersättning upphör försäkringen att gälla.
När det gäller andra villkor än det grundläggande försäkringsbegreppet
har vi inte behandlat sådana villkor som är mera specifika för varje
enskild förmån. Det finns emellertid en rad andra villkor som är gemen-
samma för flera förmåner. Det gäller väntetids- eller kvalifikationsregler
beträffande vistelse och arbete i Sverige samt regler om åldersgränser,
familjetillhörighet, samboendebegrepp, inkomstunderlag, inkomstpröv-
ning, nedre inkomstgränser, ersättningsnivåer, tidsenheter för beräkning
eller betalning av förmåner samt förmåner för tid då någon vistas utom-
lands. På anförda skäl lägger vi för vår del fram förslag om så långt som
möjligt enhetliga regler om väntetider för förmåner, nedre inkomstgrän-
ser och utbetalning av förmåner för tid då den försäkrade vistas utom-
lands.
Inom den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen föreslår vi
att en generell väntetid om sex månader skall gälla. Det innebär att den
som blir bosatt i Sverige kan få bosättningsbaserade förmåner först sedan
han eller hon vistats i Sverige i sex månader. Det gäller såväl för den som
bosätter sig i Sverige för första gången som för den som återvänder hit
efter en längre tids utlandsvistelse. För folkpensioner skall dock liksom i
dag gälla andra kvalifikationstider, dvs. nuvarande bosättningstider.
Vidare föreslås att bosättningsbaserade förmåner generellt skall kunna
betalas ut för tid då den försäkrade vistas utomlands, om det kan antas att
utlandsvistelsen inte kommer att vara längre än sex månader. Denna
senare regel skall dock gälla endast vid vistelse utanför Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES). Därutöver föreslås särskilda regler för
folkpensioner och för personer som skall anses bosatta i Sverige även
under längre utlandsvistelser.
Även inom den arbetsbaserade delen av försäkringen skall en generell
väntetid för förmåner finnas. För att inte syftet med en försäkring för alla
förvärvsarbetande i Sverige skall gå förlorad föreslår vi att väntetiden
skall vara endast fyra veckor. Den som påbörjar ett förvärvsarbete i
Sverige måste således ha varit försäkrad i minst fyra veckor innan han
kan få någon arbetsbaserad förmån. Denna regel kommer emellertid inte
att påverka en anställds nuvarande rätt till sjuklön från arbetsgivaren.
Sjuklönelagen omfattas nämligen inte av vårt förslag till socialförsäk-
ringslag.
När det gäller rätt till arbetsbaserade förmåner för tid då den försäkrade
vistas utomlands har det inte varit möjligt att föreslå en enhetlig regel för
alla arbetsbaserade förmåner. Vi har därför delat upp förmånerna i två
grupper. Beträffande den ena gruppen, som innefattar pensioner och
arbetsskadeersättningar, skall inga begränsningar gälla i rätten att få för-
måner utbetalade på grund av att den försäkrade vistas utomlands. När
det gäller den andra gruppen, som innefattar övriga arbetsbaserade för-
måner, föreslås att förmåner endast i undantagsfall skall kunna betalas ut
för tid då den försäkrade vistas utanför Sverige. Förmåner skall i dessa
fall kunna betalas ut dels om ersättningsfall inträffar utomlands under
arbete som enligt vårt förslag skall anses som arbete i Sverige
(utsändningsfall), dels om försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa
gett tillstånd till utlandsresan. Föräldrapenning för tid då den försäkrade
vistas utomlands skall dock kunna betalas ut även i andra fall, bl.a. om
barnet fortfarande anses bosatt i Sverige.
Vi föreslår vidare att det i fråga om sådana arbetsbaserade förmåner
som är direkt inkomstrelaterade skall finnas ett generellt lägsta förmåns-
grundande belopp. Om de inkomster som skall läggas till grund för för-
månerna för år räknat är lägre än 24 procent av basbeloppet, skall enligt
förslaget förmåner inte beräknas. Undantag från den regeln skall dock
gälla inom arbetsskadeförsäkringen.
En ny gemensam lag
Som redan angetts föreslår vi att grunderna för det tudelade socialför-
säkringssystemet regleras i en ny gemensam ramlag (socialförsäkrings-
lagen), som bl.a. innehåller bestämmelser om bosättning och arbete i
Sverige, omfattningen av de båda försäkringsdelarna, försäkringstider,
utbetalningar utomlands samt vissa handläggningsregler.
Syftet med en särskild socialförsäkringslag är att skapa ett tydligare
och mera överskådligt socialförsäkringssystem. Med den överskådlighet
som uppnås genom den nya ramlagen underlättas de tillämpande orga-
nens verksamhet, bl.a. när det gäller att lämna information till allmän-
heten. De försäkrade kan också själva få en bättre överblick. Även för
lagstiftaren måste det vara till stor fördel att ha en sammanhållande lag.
Den enhetlighet som uppnås kan lättare behållas inom en ramlag än om
varje försäkringslag handhas för sig. Den gemensamma ordningen kan i
det senare fallet komma att förloras med tiden. Det blir nu i stället enk-
lare att göra författningsändringar utan att rubba ordningen med enhetliga
försäkringsvillkor. De skilda försäkringslagarna skall med vårt förslag
inte innehålla allmänna försäkringsvillkor utan i princip bara de särskilda
ersättningsregler som gäller för respektive förmånsform.
Vårt förslag till gemensam ramlag kan vidare bli ett första steg till en
successiv samordning av socialförsäkringarna, kanske i en framtida soci-
alförsäkringsbalk. Detta behöver emellertid inte vara det slutliga målet.
Vår lag kan även ses som ett begränsat förslag att – liksom i den finska
lagen (1573/93) om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad
social trygghet – göra systemet klart och enhetligt i en tid då internatio-
naliseringen ökar och befolkningen flyttar mer än förr.
Genomförandet
De nya reglerna skall enligt vårt förslag träda i kraft den 1 januari 1999.
Som huvudregel skall därvid gälla att äldre regler skall tillämpas på för-
måner som avser tid före ikraftträdandet medan nya regler tillämpas på
förmåner för tid därefter. Även för år 1999 kommer det dock att finnas
vissa möjligheter att tillämpa äldre regler, om det är till fördel för den
enskilde. I fråga om tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige för
folkpension respektive pensionsgrundande inkomst för tilläggspension
skall dock vid varje tidpunkt gällande regler tillämpas, dvs. nya regler
skall tillämpas med avseende endast på tid efter ikraftträdandet.
Våra förslag kan komma att medföra en viss ökning av utgifterna för
socialförsäkringen. Den största delen av denna ökning är hänförlig till att
utländska medborgare i likhet med svenska medborgare generellt ges rätt
till export av ATP-grundad (30-delsberäknad) folkpension. Enligt rikt-
linjerna för det reformerade pensionssystemet skall emellertid inte finnas
någon motsvarighet till ATP-grundad folkpension, varför kostnadsök-
ningen inte kan bli annat än temporär. Det är vidare vår bedömning att de
förslag som vi kommer att lägga fram i vårt slutbetänkande om social-
avgifter m.m. medför ökade avgiftsintäkter som sannolikt överstiger de
kostnadsökningar som nu föreliggande förslag kan komma att medföra.
Förteckning över remissinstanser - En lag om
socialförsäkringar (SOU 1997:72)
Remissinstanser har varit följande: Riksdagens ombudsmän, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i
Stockholms län, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Norrbottens län,
Statens invandrarverk, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Handi-
kappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatte-
verket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk (numera Sta-
tens pensionsverk), Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadssty-
relsen, Stockholms läns allmänna försäkringskassa, Skattemyndigheten i
Skåne län, Försäkringskasseförbundet, Försäkringsanställdas förbund,
Försäkringsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsför-
bundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Industriförbund,
Sveriges redareförening, Tjänstemännens Centralorganisation, Företa-
garnas Riksorganisation, Arbetslöshetskassornas samorganisation, De
Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Synskadades Riksförbund, Forum Syd, Föreningen för svenskar i värl-
den, Nämnden för Svenska kyrkans mission, Nämnden för Svenska kyr-
kan i utlandet, Samarbetsorgan för invandrar- och flyktingorganisationer
i Sverige, Svenska Missionsrådet, Sveriges förenade studentkårer, Pen-
sionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Statspensio-
närernas Riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap och Svenska
Kommunalpensionärernas Förbund.
Försäkringsanställdas förbund, De Handikappades Riksförbund, Syn-
skadades Riksförbund, Samarbetsorgan för invandrar- och flyktingorga-
nisationer i Sverige, Sveriges förenade studentkårer, Statspensionärernas
Riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap och Svenska kom-
munalpensionärernas Förbund har inte avhörts.
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Akade-
mikers Centralorganisation och Företagarnas Riksorganisation har avstått
från att yttra sig. Länsrätten i Norrbottens län, Handikappombudsmannen
och Försäkringsförbundet har inga synpunkter. Sveriges Industriförbund
har hänvisat till yttrande från Svenska Arbetsgivareföreningen. Nämnden
för Svenska kyrkans mission och Nämnden för Svenska kyrkan i Utlan-
det har yttrat sig gemensamt. Yttranden har därutöver inkommit från
biståndsorganisationen Utan Gränser, Pingstförsamlingarna i Värmland
och Tjänstemannaförbundet HTF.
Lagrådsremissens lagförslag
17 Förslag till socialförsäkringslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vem som omfattas av social
trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem (socialförsäk-
ringen).
Rätten till en förmån skall grundas på bosättning eller förvärvsarbete i
Sverige om inte något annat särskilt anges.
2 § I de författningar som anges i 3 kap. finns närmare bestämmelser om
rätt till förmåner m.m.
3 § Frågor om förmåner inom socialförsäkringen handhas av Riksförsäk-
ringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkrings-
kassorna.
4 § Gemenskapsrätten om fri rörlighet för personer inom Europeiska
unionen (EU) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater, kan
medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna lag.
2 kap. Bosättning och arbete i Sverige
Bosättning i Sverige
1 § Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i
Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock
inte om synnerliga skäl talar mot det.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses
vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Särskilda bestämmelser
Statsanställda
2 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning skall anses vara bosatt i Sverige under hela
utsändningstiden om denne tidigare någon gång varit bosatt i Sverige.
När en annan stat sänder en person till Sverige för arbete för arbets-
givarens räkning skall den personen inte anses vara bosatt i Sverige.
Diplomater m.fl.
3 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat
eller dess betjäning skall anses vara bosatt i Sverige endast om det är för-
enligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventio-
ner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privile-
gier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
En person som på grund av anknytning till en internationell organisa-
tion omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall skall anses vara bosatt i Sverige endast i den mån
det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som
anges i bilagan till den lagen.
Biståndsarbetare m.fl.
4 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbets-
givarens räkning skall fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon
är anställd av
1. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller
2. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst
fem år.
Utlandsstuderande m.fl.
5 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett an-
nat land skall fortfarande anses vara bosatt i Sverige så länge han eller
hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbild-
ningsbidrag för doktorander.
Den som kommer till Sverige för att studera skall inte anses vara bosatt
här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktoran-
der.
Familjemedlemmar m.fl.
6 § Vad som sägs om personer som avses i 2–5 §§ gäller även medföljan-
de make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan
att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidiga-
re har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Arbete i Sverige
7 § Med arbete i Sverige avses vid tillämpning av denna lag förvärvs-
arbete i verksamhet här i landet.
Om den som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i
Sverige som avses i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) skall verksamhet hänförlig dit anses bedriven här i
landet.
Särskilda bestämmelser
Arbete på fartyg
8 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i
Sverige. Detta gäller även
1. i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i
huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon
arbetsgivare som redaren har anlitat, och
2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon
arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk
redare i huvudsak obemannat.
Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282) skall anses
som sjöman.
Utsändning m.m.
9 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall
anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgiva-
ren och arbetet kan antas vara längst ett år.
När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder
någon till Sverige för arbete skall arbete i Sverige inte anses föreligga.
I fall som anges i 2 § gäller första och andra styckena även om utsänd-
ningstiden kan antas vara längre än ett år.
Diplomater m.fl.
10 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskick-
ning eller karriärkonsulat skall anses som arbete i Sverige endast om det
är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon-
ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till
en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall skall anses som arbete i Sverige en-
dast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga
eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
3 kap. Socialförsäkringsskyddet
Bosättningsbaserad försäkring
1 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som
anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension, och re-
habilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2 § Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garantipension, och
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
3 § Till den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha uppe-
hållstillstånd i Sverige får förmåner enligt 1 och 2 §§ utges tidigast från
och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre
tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljats. Förmåner får
dock utges före det att tillståndet beviljades om det finns synnerliga skäl.
Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då bistånd enligt
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till
den försäkrade om förmånerna är av motsvarande karaktär.
Arbetsbaserad försäkring
4 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efter-
levandepension,
4. folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevande-
pension samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
5 § Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Försäkringstid
6 § Försäkringen enligt 4 och 5 §§ gäller från och med den dag då arbetet
har påbörjats. För arbetstagare gäller dock försäkringen från och med den
första dagen av anställningstiden.
Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har
upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller
motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än
som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och om-
fattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra sär-
skilda skäl.
7 § Om en förmån som avses i 4 eller 5 § utges när försäkringen skall
upphöra enligt 6 § andra stycket, fortsätter försäkringen enligt 4 eller 5 §
att gälla under den tid för vilken förmånen utges. Försäkringen fortsätter
också att gälla, enligt de grunder som regeringen fastställer, för den tid en
person genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens förfogande.
8 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3
och 4 samt 5 § 1 och 3 skall fortsätta att gälla när rätten till en förmån
enligt de lagar som anges där kan härledas från ett tidigare arbete i
Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över garanti-
nivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också fortsätta att
gälla i det fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som
anges i 11 och 12 §§.
9 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 2 kap. 4 § som till följd av utlandsar-
bete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen skall efterskydds-
tiden börja löpa först efter återkomsten till Sverige, om utlandstjänst-
göringen varat längst fem år.
10 § Försäkringen skall ha utsträckt tillämpning i samband med havande-
skap, vård av barn och vid totalförsvarstjänstgöring på det sätt regeringen
särskilt förordnar.
Speciella försäkringssituationer
11 § En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
beräknad på denna förtidspension.
12 § Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
1. vårdbidrag, som inte avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. utbildningbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbild-
ning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväx-
ling,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
5. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
6. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
7. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt
de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst.
13 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för pensionsgrundande be-
lopp för barnår enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Den som har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt är försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring enligt 3 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
14 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för
arbetsskada är försäkrad för arbetsskada enligt lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddelar närmare föreskrifter om detta.
Arbetstillstånd
15 § Den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha arbetstill-
stånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har
inte rätt till förmåner enligt 4 och 5 §§ förrän ett sådant tillstånd har be-
viljats. Ersättning får därvid utges tidigast från och med den dag då till-
ståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan
tillståndet beviljades.
Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt
5 § 1.
Gemensamma bestämmelser
16 § Den som i enlighet med förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen omfattas av lagstift-
ningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna
lag som motsvarar förmåner som avses i förordningen.
Den som i enlighet med nämnda förordning utan att vara bosatt här i
landet har rätt till vårdförmåner här vid sjukdom, moderskap eller invali-
ditet har rätt till sådana förmåner enligt 1 § 1 samt 2 § 4 och 7.
4 kap. Förmåner vid utlandsvistelse
Bosättningsbaserade förmåner
1 § För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) får förmåner utges endast i de fall
som avses i 2 och 3 §§.
2 § Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex må-
nader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
3 § Tidsbegränsningen i 2 § första stycket gäller inte sådana
statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 2 kap. 2 och 6 §§.
Tidsbegränsningen gäller inte heller familjestöd enligt 3 kap. 1 § 2
eller 2 § 1, 3, 5 och 10 till biståndsarbetare och studerande eller deras
familjemedlemmar som avses i 2 kap. 4–6 §§.
4 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning
av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om ut-
landsvistelse i 1–3 §§, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan
fortsätta att utges om det med hänsyn till omständigheterna skulle
framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.
Arbetsbaserade förmåner
5 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får förmåner vid sjukdom,
havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 3 kap. 4 § 1,
2 och 5 endast utges i följande fall:
1. om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade
utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige enligt 2 kap.,
2. om försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet,
eller
3. om det gäller tillfällig föräldrapenning, även i de fall som avses i
4 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
6 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4
samt 5 § 1 och 3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge
rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband
med adoption.
Gemensamma bestämmelser
7 § För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten
till förmånen består.
5 kap. Anmälan och handläggning av ärenden
Anmälan till försäkringskassan
1 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här skall
anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 4 §. Bosättningsbaserade
förmåner enligt 3 kap. 1 och 2 §§ får inte utges för längre tid tillbaka än
tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan på
annat sätt fått kännedom om bosättningen.
Den som avses i 2 kap. 2 § första stycket och som inte är folkbokförd
här skall anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 5 § andra
stycket.
2 § Arbetsbaserade förmåner enligt 3 kap. 4 § samt 5 § 2 och 3 får inte
utges för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har
gjorts eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om arbetet.
En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som arbetar här utan
att vara bosatt i landet skall lämnas till den försäkringskassa som avses i
5 §.
3 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för
rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. skall anmäla detta till den försäk-
ringskassa som avses i 4–6 §§.
Beslutande försäkringskassa m.m.
4 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde den enskilde var folkbokförd den 1 november
föregående år.
Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige den 1 november före-
gående år, skall ett ärende avgöras av den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde den enskilde är bosatt vid årets ingång. Sker bosätt-
ningen senare under året, skall ärendet avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde bosättningen sker.
5 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser
någon som inte är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila. Om dygnsvilan inte tillbringas i Sverige, skall ärendet avgöras
av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde
regelmässigt arbetar. Är den enskilde sjöman skall ärendet, om det inte
avser pension, avgöras av Västra Götalands allmänna försäkringskassa.
Om det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken för-
säkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa.
6 § Vad som sägs i 5 § gäller även den som skall omfattas av svensk lag-
stiftning om socialförsäkring utan att vara bosatt här och personer som i
avsedda fall har rätt till förmåner som familjemedlemmar. Ärenden som
gäller familjemedlemmar skall dock alltid avgöras av samma försäk-
ringskassa som skall avgöra ett ärende angående den från vilken de här-
leder rätten till förmåner.
Ett ärende som avser någon som omfattas eller väljer att omfattas av
svensk lagstiftning enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, skall
avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Övriga bestämmelser
7 § Vid tillämpningen av denna lag skall följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring tillämpas:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet för den enskilde,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för myndigheter och arbetsgivare
m.fl.,
20 kap. 10 § om omprövning av en försäkringskassas beslut,
20 kap. 10 a § om ändring av en försäkringskassas beslut, och
20 kap. 11–13 §§ om överklagande av beslut m.m.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Bestämmelserna i denna lag om personer som lämnar eller kommer
till Sverige skall tillämpas även på personer som före den 1 januari 2001
har lämnat respektive kommit till landet.
3. Har arbete upphört under perioden oktober - december år 2000 skall
efterskyddstiden i 2 kap. 6 § andra stycket räknas från lagens ikraft-
trädande.
4. Den som vid lagens ikraftträdande uppbär hustrutillägg enligt över-
gångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen
(1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, är
fortfarande försäkrad för denna förmån.
5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bosättningsbaserad
folkpension i form av ålderspension för den som är född år 1937 eller
tidigare.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-22
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 4 mars 1999 (Socialdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till socialförsäk-
ringslag.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Rempler.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen läggs fram förslag om vem som skall omfattas av
socialförsäkringen och regler som rör dem som flyttar till eller ut från
Sverige. Det är ett förslag som har efterlysts tidigare av Lagrådet i sam-
band med reformeringen av ålderspensionssystemet (yttrande i prop.
1997/98:151, bilagor, s. 147). Det nu framlagda förslaget till socialför-
säkringslag är avsett att övergripande reglera frågorna om tillhörighet till
försäkringen. Redan benämningen på lagen leder tanken till att den skulle
omfatta mera än vad den gör, men den kan å andra sidan – som sägs i
remissen – utgöra en början på det omfattande moderniseringsarbete som
återstår i fråga om socialförsäkringslagstiftningen.
De följdändringar i andra lagar som kan bli aktuella har inte förelagts
Lagrådet, vilket i viss mån har försvårat granskningen. Det kan dock för-
utsättas att de ändringar i lagen om allmän försäkring som kommer att
krävas innebär att denna lag alltmer kommer att urholkas, något som än
mer kommer att försvåra överblicken över de sociala försäkringarna.
Till följd av remisskritik har arbetslöshetsförsäkringen inte inlemmats i
den nya lagen. Utredningens förslag visar att det i sig inte varit omöjligt
och Lagrådet vill sätta ett frågetecken för om det inte varit på sin plats att
också reglera den försäkringen inom den föreslagna ramen. Även om det
inte är utslagsgivande innehåller ju rådets förordning (EEG) nr 1408/71
förmåner vid arbetslöshet.
I den föreslagna lagen dras i 1, 2 och början av 3 kap. upp mera gene-
rella riktlinjer för tillhörigheten till försäkringen och de är klart och pe-
dagogiskt angivna. Därefter visar det sig emellertid att systemet är så
komplext att det krävs en mängd hänvisningar, tillägg och undantag. Som
en "uppslagsbok" som leder vidare till andra lagar torde emellertid den
föreslagna lagen – i avvaktan på det successiva reformarbetet – kunna
fylla en funktion.
1 kap. 1 §
Enligt första stycket innehåller den föreslagna lagen bestämmelser om
vem som omfattas av social trygghet genom social försäkring och vissa
bidragssystem (socialförsäkringen). Utanför lagen faller delar av det so-
ciala trygghetssystemet, främst landstingens sjukvård och arbetslöshets-
försäkringen. Hur denna avgränsning skall göras framgår inte av
förevarande paragraf. Av vissa motivuttalanden att döma förefaller det
som om avsikten är att ledning skall sökas i 1 kap. 3 §, så att försäkringar
och bidragssystem som inte handhas av Riksförsäkringsverket, Premie-
pensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskassorna faller utanför
lagen. Det naturliga är emellertid att först ta ställning till lagens tillämp-
ningsområde och först därefter bestämma vilka myndigheter som tilläm-
par lagen. Läsaren torde därför knappast dra den avsedda slutsatsen av
1 kap. 3 §. Det torde vara svårt att avgränsa lagens tillämpningsområde
på något annat sätt än genom att direkt ange vilka försäkringar och
bidragssystem som omfattas av lagen, alltså genom en uppräkning. Så
sker också i 3 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ varför avgränsningen framgår av
dessa paragrafer. Det synes lämpligt att inledningsvis ange av-
gränsningen genom en hänvisning till dessa bestämmelser. Lagrådet för-
ordar att i första stycket införs en ny andra mening med förslagsvis
följande lydelse: "Lagen gäller för de försäkringar och bidragssystem
som anges i 3 kap."
1 kap. 4 §
Det kan ifrågasättas om en bestämmelse med det föreslagna innehållet
skall tas in i lagen. EG-rättens företräde följer ju av såväl EG-domstolens
rättspraxis som lagen med anledning av Sveriges anslutning till Euro-
peiska unionen. En sådan bestämmelse skulle kunna ha sin plats i varje
lag med någon europeisk anknytning. Ibland kan dock upplysningen om
EG-rättens företräde vara av sådan praktisk betydelse att bestämmelsen
kan godtas. Detta synes vara ett sådant fall. Om bestämmelsen skall bilda
skola bör dock, för att man inte i varje enskilt fall skall behöva undersöka
vilka frågor gemenskapsrätten rör, orden "om fri rörlighet för personer"
utgå.
2 kap. 5 §
I andra stycket anges, att den som kommer till Sverige för att studera inte
skall anses vara bosatt här, men att detta inte gäller den som har utbild-
ningsbidrag för doktorander. Såsom också framhålls i betänkandet har
under senare år utbildningsbidraget kommit att i allt högre grad ersättas
av anställning som doktorand. Varken i lagtexten eller i motiven berörs
vad som gäller beträffande den som kommer till Sverige för att studera
och som lyckas finansiera sin forskarutbildning genom att erhålla anställ-
ning som doktorand. Möjligen är avsikten att man i ett sådant fall skall
betrakta den forskarstuderande som en vanlig arbetstagare, och bortse
från att han eller hon kommit hit för att studera, och att därför huvud-
regeln i 1 § andra stycket blir direkt tillämplig. Det kan tilläggas att en
svensk forskarstuderande, som lämnar landet för att studera utomlands
(5 § första stycket), på motsvarande sätt synes falla under huvudregeln i
1 § tredje stycket (eller i förekommande fall den särskilda bestämmelsen
i 2 § första stycket), om han eller hon erhållit anställning som doktorand.
Frågan bör emellertid klargöras i författningskommentaren.
2 kap. 7 §
Om "den som bedriver näringsverksamhet" har sådant fast driftställe i
Sverige som avses i punkten 3 av anvisningarna till 53 § kommunal-
skattelagen skall enligt andra stycket i paragrafen verksamhet som är
hänförlig dit anses bedriven här i landet. Språkligt kan det citerade ut-
trycket omfatta även en juridisk person, med påföljd att med förvärvs-
arbete i verksamhet här i landet enligt paragrafens första stycke, dvs. ar-
bete i Sverige, skulle kunna avses även det arbete som en från ett fast
driftställe utsänd anställd utför utomlands. Den frågan regleras dock först
i 2 kap. 9 §. Förevarande bestämmelse torde avse endast egenföretagare.
Avsikten skulle bli klarare om "den som" byts ut mot "en fysisk person
som".
3 kap. 2 §
Enligt den allmänna motiveringen anser regeringen att, i strid mot Rege-
ringsrättens avgörande i rättsfallet RÅ 1997 ref. 51, utbetalning av barn-
bidrag skall förutsätta att inte bara barnet utan också bidragsmottagaren
skall vara bosatt här i landet. Detta framgår dock inte av den här före-
slagna lagtexten. En ändring av Regeringsrättens praxis torde inte kunna
uppnås enbart genom ett motivuttalande utan det torde krävas att frågan
regleras i lag. Enligt Lagrådets mening bör detta ske genom ändringar i
lagen om allmänna barnbidrag och lagen om förlängt barnbidrag.
3 kap. 3 §
Andra meningen i första stycket anknyter inte till de tidsgränser som an-
ges i första meningen utan har en självständig innebörd. Denna skulle
komma till tydligare uttryck om andra meningen i stället gavs följande
lydelse: "Om det finns synnerliga skäl, får förmåner utges även om uppe-
hållstillstånd inte har beviljats."
3 kap. 6 §
Enligt första meningen gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med
den dag då arbetet har påbörjats. Detta är emellertid en sanning med mo-
difikation eftersom försäkringen i fråga om vissa – och viktiga – försäk-
ringar och skadeersättningar kan gälla på grund av tidigare arbete, vilket
också framgår av 3 kap. 8 §. Lagrådet kan för sin del inte finna en lämp-
ligare formulering men det anförda visar svårigheten att i konkret lagtext
formulera övergripande principer, när lagtexten skall omfatta så många
olika försäkringar och bidragssystem som här är fallet.
Lagrådet förordar att innehållet i första och andra meningarna i första
stycket får byta plats, eftersom huvudregeln bör avse normalfallet, dvs.
anställningsförhållandet.
3 kap. 7 §
Enligt andra meningen i paragrafen fortsätter försäkringen att gälla,
"enligt de grunder som regeringen fastställer", för den tid en person
genomgår utbildning eller står till arbetsmarknadens förfogande. Någon
bestämmelse som medger att regeringen lämnas sådant bemyndigande
som sägs i 8 kap. 7 § regeringsformen finns inte för socialförsäkringslag-
stiftningen (jfr Lagrådets yttrande över förslaget till lag om inkomstgrun-
dad ålderspension, prop. 1997/98:151 Bilagor s. 148). Det finns därför
utrymme för regeringen att meddela föreskrifter endast om dessa inte kan
anses gälla åligganden för enskilda eller i övrigt avse ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 3 § regeringsformen),
dvs är av gynnande natur, eller utgör verkställighetsföreskrifter enligt
8 kap. 13 § regeringsformen. I det senare fallet anses en förutsättning
vara att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att
regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen
beslutade föreskriften. Inte i någotdera fallet behöver lagen innehålla
något om regeringens föreskriftsrätt, eftersom denna följer direkt av
regeringens restkompetens; en erinran kan naturligtvis ändå ha en
pedagogisk funktion.
I lagförslaget finns i tre olika paragrafer bestämmelser om regeringens
föreskriftsrätt. Ställning måste tas i varje enskilt fall. Lagrådet anser sig
kunna godta förslaget i förevarande paragraf från den utgångspunkten att
det får antas vara fråga om gynnande föreskrifter (jfr Håkan Strömberg,
Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2 uppl. 1989 s. 68
f).
3 kap. 8 §
Enligt första stycket första meningen skall försäkringen för pensioner
eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och 3 fortsätta
att gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan här-
ledas från ett tidigare arbete i Sverige. Förhållandet torde vara att försäk-
ringen gäller så snart förmånen kan härledas från ett arbete i Sverige. Or-
den "fortsätta att" och "tidigare" leder tanken till att det skulle vara fråga
om en påbyggnad av efterskyddstiden efter det senaste arbetet, vilket inte
är fallet. De bör därför utgå.
Andra meningen i första stycket: "Detsamma gäller försäkringen för
föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2" är i och för sig korrekt –
försäkringen gäller. Till skillnad från första meningen som handlar om
intjänade förmåner som kan utges om försäkringsfall inträffar, krävs
emellertid för utgivande av föräldrapenning något ytterligare, nämligen
att föräldern har en aktuell sjukpenningsgrundande inkomst över garanti-
nivån; detta följer av lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen aktua-
liserar frågan om inte systemet blivit alltför komplext för att ge de för-
säkrade information.
3 kap. 9 §
En förutsättning för den efterskyddstid som föreslås i paragrafen torde
också vara att den försäkrade återvänder till Sverige omedelbart efter
utlandstjänstgöringens slut. På något sätt bör detta antydas, exempelvis
så att efter orden "den arbetsbaserade försäkringen" inskjuts: "och som
efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige". Det följande
"till Sverige" kan i så fall utgå.
3 kap. 10 §
Enligt bestämmelsen skall försäkringen ha utsträckt tillämpning i sam-
band med havandeskap, vård av barn och vid totalförsvarstjänstgöring på
det sätt regeringen särskilt förordnar. Paragrafen avser att täcka in de si-
tuationer som i dag finns i 3 kap. 5 § tredje stycket 4–6 lagen om allmän
försäkring. Även om det också här är fråga om gynnande föreskrifter
synes det inte lämpligt att vad som nu är lagreglerat och riksdagsbundet
helt och hållet ersätts av regeringsföreskrifter. Anledningen till den valda
formen synes vara att utredningsarbete pågår och att det är ovisst vad
regleringen i sak skall innehålla. I avvaktan på att lagen kan ändras på
grundval av ett sådant arbete bör dock de angivna bestämmelserna i lagen
om allmän försäkring föras över till socialförsäkringslagen.
3 kap. 11–15 §§
Huvudrubriken till 4–15 §§ är Arbetsbaserad försäkring. I 11–14 §§, med
underrubriken Speciella försäkringssituationer, behandlas emellertid även
situationer som snarare hänför sig till betydelsen av bosättning i Sverige.
Det sagda gäller framför allt 13 §. En bättre disposition vore därför om
15 §, med underrubriken Arbetstillstånd, fick utgöra 11 § och att därefter
de föreslagna 11–14 §§ fick utgöra 12–15 §§, varvid den nuvarande
underrubriken Speciella försäkringssituationer i stället sattes som mellan-
rubrik. Även rubriken Gemensamma bestämmelser bör utgöra en mellan-
rubrik. Omnumreringen av paragraferna föranleder en följdändring i 8 §.
Det bemyndigande som finns i den föreslagna 14 § överensstämmer
med gällande rätt, som torde bygga på att det är fråga om gynnande före-
skrifter. Det måste godtas att en sådan ordning behålls även för fram-
tiden.
3 kap. 16 §
Tvekan kan råda om andra stycket i paragrafen skall tas med i lagen.
Innehållet får anses följa av förordningen (EEG) nr 1408/71. Bestämmel-
sen kan därför inte fylla annan funktion än som en upplysning och frågan
är var gränsen skall dras för liknande bestämmelser. Upplysningen har
dock i förevarande fall sådan dignitet att bestämmelsen kan försvara sin
plats.
4 kap. 5 §
Vissa förmåner utges inte under tid då en försäkrad vistas "utomlands".
Härmed avses inte fall när den som är bosatt i ett annat EES-land vistas i
sitt hem under sjukdom. Detta följer dock av förordningen (EEG) nr
1408/71 varför användningen av ordet "utomlands" utan närmare be-
gränsningar får godtas.
Punkten 3 innehåller en hänvisning till en bestämmelse i lagen om all-
män försäkring. Av den bestämmelsen framgår klart att viss förmån kan
utgå till den som är bosatt utomlands. Det ifrågasätts om en reservation
som den här föreslagna är nödvändig när det som i förevarande fall är
fråga om en mycket speciell situation. Resultatet kan bli att man tvingas i
förevarande lag införa en hel del hänvisningar till de lagar där förmåner-
na regleras och där särskilda bestämmelser om bosättning ändå i egen-
skap av lex specialis har företräde framför den här föreslagna lagen.
Lagen riskerar i så fall att förlora sin karaktär av övergripande reglering.
Lagrådet förordar att punkten 3 får utgå.
5 kap. 2 §
För den som är bosatt i Sverige och börjar arbeta här saknar första
stycket motsvarighet till bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket första
meningen om anmälningsskyldighet och forum. En sådan bestämmelse
kan ges förslagsvis följande lydelse: "Den som är bosatt i Sverige och
börjar arbeta skall anmäla detta till den försäkringskassa som avses i
4 §."
5 kap. 6 §
Första meningen i första stycket synes inte innehålla något utöver vad
som redan följer av 5 kap. 5 §. Stycket synes därför kunna ges följande
lydelse: "Ärenden som gäller personer vilka har rätt till förmåner som
familjemedlemmar skall alltid avgöras av samma försäkringskassa ---
rätten till förmåner."
Övergångsbestämmelserna
Punkten 2. Enligt denna punkt skall bestämmelserna i lagen om personer
som lämnar eller kommer till Sverige tillämpas även på personer som
före den 1 januari 2001 har lämnat respektive kommit till Sverige. Enligt
grunderna för denna övergångsbestämmelse bör en person som före
ikraftträdandet sänts ut som biståndsarbetare eller missionär och som en-
ligt gällande ordning avförts från försäkringen kunna få komma i åt-
njutande av den nu föreslagna femårsfristen.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: Statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens
personkrets
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
1 kap. 4 § 1998:677
1 kap. 5 § 1991:508
2 kap. 8 § 1994:1814
5 kap. 2 § 1992:1277
5 kap. 16 § 1992:1277.
Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1997:1307.
Senaste lydelse 1997:562.
Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1998:547.
Senaste lydelse 1997:1227.
Senaste lydelse 1993:355.
Senaste lydelse 1993:355.
Senaste lydelse 1994:2072.
Senaste lydelse 1994:1655.
Senaste lydelse 1995:515.
Senaste lydelse 1997:562.
Senaste lydelse prop. 1998/99:73.
Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1996:1336.
Senaste lydelse 1995:1478.
Senaste lydelse 1991:1040.
Senaste lydelse 1991:1040.
Senaste lydelse 1991:1040.
Senaste lydelse 1994:311.
Senaste lydelse prop. 1998/99:73.
Senaste lydelse 1997:1316.
Senaste lydelse 1981:702.
Senaste lydelse 1994:1441.
Balken omtryckt 1995:974.
Senaste lydelse 1998:713.
Senaste lydelse 1998:705.
Lagen omtryckt 1987:303.
Lagen omtryckt 1993:357.
Senaste lydelse av
8 kap. 2 § 1998:1758.
Senaste lydelse 1995:900.
Senaste lydelse 1994:140.
Senaste lydelse 1994:1752.
Senaste lydelse 1994:1752.
Senaste lydelse 1997:569.
Senaste lydelse 1991:1988.
Senaste lydelse 1998:97.
Senaste lydelse 1996:441.
Senaste lydelse 1996:441.
Senaste lydelse 1995:1486.
Prop. 1998/99:119
6
1
Prop. 1998/99:119
71
7
Prop. 1998/99:119
173
172
Prop. 1998/99:119
218
220
Prop. 1998/99:119
Bilaga 1
224
6
Prop. 1998/99:119
Bilaga 2
225
1
Prop. 1998/99:119
Bilaga 3
233
1
Prop. 1998/99:119
Bilaga 4
240
6
Prop. 1998/99:119
241
1