Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1998/99:82 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna m.m. Prop. 1998/99:82 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 8 mars 1999 Laila Freivalds Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett nytt dubbelbeskatt- ningsavtal mellan Sverige och Filippinerna och antar en lag om detta avtal. Det avses bli tillämpligt från och med den 1 januari året efter det år då avtalet träder i kraft. Avtalet ersätter ett avtal från 1987. Vidare föreslås att dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Utvidgningen tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari 1998 eller senare. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna 44 3 Ärendet och dess beredning 45 4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna 45 5 Översiktligt om skattesystemet i Filippinerna 47 5.1 Bolagsbeskattning 47 5.2 Investeringsfrämjande åtgärder 47 5.3 Beskattning av fysiska personer 48 5.4 Källskatter 48 6 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll 49 6.1 Avtalets tillämpningsområde 49 6.2 Definitioner 50 6.3 Avtalets beskattningsregler 51 6.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning 57 6.5 Särskilda bestämmelser 58 6.6 Regler mot offshoreverksamhet 59 6.7 Slutbestämmelser 60 7 Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna 60 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999 62 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner avtalet mellan Sverige och Filippinerna för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst, 2. antar regeringens förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna Härigenom föreskrivs följande. 1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Filippinerna undertecknade den 24 juni 1998 skall gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på engelska och dess innehåll framgår av bilagan till denna lag. 2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast om dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle gälla. 3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Filippinerna, skall sådan inkomst inte tas med vid taxeringen i Sverige. ____________________ 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Denna lag skall tillämpas a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas till personer med hemvist utanför källstaten den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft eller senare, b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft eller senare. 3. Genom lagen upphävs lagen (1987:1183) om dubbelbeskatt- ningsavtal mellan Sverige och Filippinerna samt förordningen (1989:900) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas till personer med hemvist utanför källstaten före den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft, b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar före den 1 januari kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft Bilaga (Översättning) THE CONVENTION BETWEEN THE KINGDOM OF SWEDEN AND THE REPUBLIC OF THE PHILIPPINES FOR THE AVOIDANCE OF DOUBLE TAXATION AND THE PREVENTION OF FISCAL EVASION WITH RESPECT TO TAXES ON INCOME The Government of the King- dom of Sweden and the Govern- ment of the Republic of the Philippines Desiring to conclude a Con- vention for the Avoidance of Double Taxation and the Pre- vention of Fiscal Evasion With Respect to Taxes on Income Have agreed as follows: Article 1 Personal scope This Convention shall apply to persons who are residents of one or both of the Contracting States. Article 2 Taxes covered 1. This Convention shall apply to taxes on income imposed on behalf of a Contracting State or of its political subdivisions or local authorities, irrespective of the manner in which they are levied. 2. There shall be regarded as taxes on income all taxes imposed on total income or on elements of income, including taxes on gains from the alienation of movable or immovable property, and in the case of the Philippines, taxes on total amounts of wages or salaries paid by enterprises. 3. The existing taxes to which the Convention shall apply are, (a) in Sweden: (i) the national income tax (den statliga inkomst- skatten), including the withholding tax on divi- dends (kupongskatten); (ii) the income tax on non- residents (den särskilda in- komstskatten för utom- lands bosatta); (iii) the income tax on non- resident artistes and athletes (den särskilda in- komstskatten för utom- lands bosatta artister m.fl.); (iv) the municipal income tax (den kommunala inkomst- skatten); and (v) the tax on means intended for expansion purposes (expansionsmedelsskatten); (hereinafter referred to as ”Swedish tax”); (b) in the Philippines: the income tax imposed under Title II and the stock transaction tax in accordance with Section 124–A of the National Internal Revenue Code of the Republic of the Philippines, (hereinafter referred to as ”Philippine tax”). 4. This Convention shall apply also to any identical or sub- stantially similar taxes which are imposed after the date of signature of the Convention in addition to, or in place of, the existing taxes. The competent authorities of the Contracting States shall notify each other of any significant changes which have been made in their respective taxation laws. Article 3 General definitions 1. In this Convention, unless the context otherwise requires: (a)(i)the term ”Sweden” means the Kingdom of Sweden and, when used in a geo- graphical sense, includes the national territory, the territorial sea of Sweden as well as other maritime areas over which Sweden in accordance with inter- national law exercises sovereign rights or juris- diction; (ii) the term ”Philippines” means the Republic of the Philippines; used in a geo- graphical sense, it means the archipelagic territory comprising the Republic of the Philippines as defined in its Constitution and laws, including adjacent areas and such other areas in the sea and in the air within which the Philippi- nes has sovereignty, juris- diction or similar rights under international law; (b) the terms ”a Contracting State” and ”the other Contracting State” mean Sweden or the Philippines as the context requires; (c) the term ”person” includes an individual, a company and any other body of persons; (d) the term ”company” means any body corporate or any entity which is treated as a body corporate for tax purposes; (e) the terms ”enterprise of a Contracting State” and ”enterprise of the other Contracting State” mean respectively an enterprise carried on by a resident of a Contracting State and an enterprise carried on by a resident of the other Contracting State; (f) the term ”international traffic” means any transport by a ship or aircraft operated by an enterprise of a Contracting State, except when the ship or aircraft is operated solely between places in the other Contracting State; (g) the term ”national” means: (i) any individual possessing the nationality of a Con- tracting State; (ii) any legal person, partner- ship or association deriving its status as such from the laws in force in a Con- tracting State; (h) the term ”competent authori- ty” means: (i) in the case of Sweden, the Minister of Finance, his authorized representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Convention; (ii) in the case of the Philippines, the Secretary of Finance/Commissioner of Internal Revenue or their authorized representative; or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Convention. 2. As regards the application of the Convention at any time by a Contracting State, any term not defined therein shall, unless the context otherwise requires, have the meaning that it has at that time under the law of that State for the purposes of the taxes to which the Convention applies, any meaning under the applicable tax laws of that State prevailing over a meaning given to the term under other laws of that State. Article 4 Resident 1. For the purposes of this Convention, the term ”resident of a Contracting State” means any person who, under the laws of that State, is liable to tax therein by reason of his domicile, residence, place of management or any other criterion of a similar nature and also includes that State and any statutory body, political sub- division or local authority thereof. But this term does not include any person who is liable to tax in that State in respect only of income from sources in that State. How- ever, in the case of a partnership or estate the term applies only to the extent that the income derived by such partnership or estate is subject to tax in that State as the income of a resident, either in its hands or in the hands of its partners. 2. Where by reason of the pro- visions of paragraph 1 an indi- vidual is a resident of both Con- tracting States, then his status shall be determined as follows: (a) he shall be deemed to be a resident of the State in which he has a permanent home available to him; if he has a permanent home available to him in both States, he shall be deemed to be a resident of the State with which his personal and economic relations are closer (centre of vital interests); (b) if the State in which he has his centre of vital interests cannot be determined, or if he has no per- manent home available to him in either State, he shall be deemed to be a resident of the State in which he has an habitual abode; (c) if he has an habitual abode in both States or in neither of them, he shall be deemed to be a resident of the State of which he is a national; (d) if he is a national of both States or of neither of them, the competent authorities of the Con- tracting States shall settle the question by mutual agreement. 3. Where by reason of the provisions of paragraph 1 a person other than an individual is a resident of both Contracting States, the competent authorities of the Contracting States shall endeavour to settle the question by mutual agreement. Article 5 Permanent establishment 1. For the purposes of this Convention, the term ”permanent establishment” means a fixed place of business through which the business of an enterprise is wholly or partly carried on. 2. The term ”permanent establishment” includes especially: (a) a place of management; (b) a branch; (c) an office; (d) a factory; (e) a workshop; (f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of extraction or exploration of natural resources; (g) a building site, a con- struction, assembly or installation project or supervisory activities in connection therewith, but only where such site, project or activi- ties continue for a period of more than six months; (h) the furnishing of services, including consultancy services, by an enterprise through employees or other personnel engaged by the enterprise for such purpose, but only where activities of that nature continue (for the same or a con- nected project) within a Con- tracting State for a period or periods aggregating more than six months within any twelve-month period. 3. Notwithstanding the pre- ceding provisions of this Article, the term ”permanent establish- ment” shall be deemed not to include: (a) the use of facilities solely for the purpose of storage, display or delivery of goods or merchandise belonging to the enterprise; (b) the maintenance of a stock of goods or merchandise belonging to the enterprise solely for the purpose of storage, display or delivery; (c) the maintenance of a stock of goods or merchandise belonging to the enterprise solely for the purpose of processing by another enterprise; (d) the maintenance of a fixed place of business solely for the purpose of purchasing goods or merchandise or of collecting in- formation, for the enterprise; (e) the maintenance of a fixed place of business solely for the purpose of carrying on, for the enterprise, any other activity of a preparatory or auxiliary character; (f) the maintenance of a fixed place of business solely for any combination of activities men- tioned in sub-paragraphs (a) to (e), provided that the overall activity of the fixed place of business resulting from this combination is of a preparatory or auxiliary character. 4. If a person is acting in a Contracting State on behalf of an enterprise of the other Contracting State (other than an agent of an independent status to whom para- graph 5 applies) such enterprise shall be deemed to have a permanent establishment in the first-mentioned State if: (a) the person has, and habitually exercises in that State, an authority to conclude contracts in the name of the enterprise, unless his activities are limited to those mentioned in paragraph 3 of this Article; or (b) the person has no such authority, but habitually maintains in the first-mentioned State a stock of goods or merchandise from which he regularly delivers goods or merchandise on behalf of the enterprise. 5. An enterprise of a Contracting State shall not be deemed to have a permanent establishment in the other Contracting State merely because it carries on business in that other State through a broker, general commission agent or any other agent of an independent status, provided that such persons are acting in the ordinary course of their business. 6. The fact that a company which is a resident of a Con- tracting State controls or is con- trolled by a company which is a resident of the other Contracting State, or which carries on business in that other State (whether through a permanent establishment or otherwise), shall not of itself constitute either company a per- manent establishment of the other. Article 6 Income from immovable property 1. Income derived by a resident of a Contracting State from immovable property (including income from agriculture or forestry) situated in the other Contracting State may be taxed in that other State. 2. The term ”immovable property” shall have the meaning which it has under the law of the Contracting State in which the property in question is situated. The term shall in any case include property accessory to immovable property, livestock and equipment used in agriculture and forestry, rights to which the provisions of general law respecting landed property apply, buildings, usufruct of immovable property and rights to variable or fixed payments as consideration for the working of, or the right to work, mineral deposits, sources and other natural resources; ships, boats and aircraft shall not be regarded as immovable property. 3. The provisions of paragraph 1 shall apply to income derived from the direct use, letting, or use in any other form of immovable property. 4. The provisions of paragraphs 1 and 3 shall also apply to the income from immovable property of an enterprise and to income from immovable property used for the performance of independent personal services. Article 7 Business profits 1. The profits of an enterprise of a Contracting State shall be taxable only in that State unless the enterprise carries on business in the other Contracting State through a permanent establishment situated therein. If the enterprise carries on business as aforesaid, the profits of the enterprise may be taxed in the other State but only so much of them as is attributable to that permanent establishment. 2. Subject to the provisions of paragraph 3, where an enterprise of a Contracting State carries on business in the other Contracting State through a permanent establishment situated therein, there shall in each Contracting State be attributed to that per- manent establishment the profits which it might be expected to make if it were a distinct and separate enterprise engaged in the same or similar activities under the same or similar conditions and dealing wholly independently with the enterprise of which it is a per- manent establishment. 3. In determining the profits of a permanent establishment, there shall be allowed as deductions expenses which are incurred for the purposes of the permanent establishment, including executive and general administrative expen- ses so incurred, whether in the State in which the permanent establishment is situated or else- where. 4. Insofar as it has been customary in a Contracting State to determine the profits to be attri- buted to a permanent establish- ment on the basis of an apportion- ment of the total profits of the enterprise to its various parts, nothing in paragraph 2 shall pre- clude that Contracting State from determining the profits to be taxed by such an apportionment as may be customary; the method of apportionment adopted shall, how- ever, be such that the result shall be in accordance with the prin- ciples contained in this Article. 5. No profits shall be attributed to a permanent establishment by reason of the mere purchase by that permanent establishment of goods or merchandise for the enterprise. 6. For the purposes of the pre- ceding paragraphs, the profits to be attributed to the permanent establishment shall be determined by the same method year by year unless there is good and sufficient reason to the contrary. 7. Where profits include items of income which are dealt with separately in other Articles of this Convention, then the provisions of those Articles shall not be affected by the provisions of this Article. Article 8 Shipping and air transport 1. Profits of an enterprise of a Contracting State from the opera- tion of ships or aircraft in inter- national traffic shall be taxable only in that State. 2. Notwithstanding the provi- sions of paragraph 1, profits from sources within a Contracting State derived by an enterprise of the other Contracting State from the operation of ships or aircraft in international traffic may be taxed in the first-mentioned State but the tax so charged shall not exceed the lesser of: (a) one and one-half per cent of the gross revenues derived from sources in that State; and (b) the lowest rate that may be imposed on profits of the same kind derived under similar circum- stances by a resident of a third State. 3. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall also apply to profits derived from the participation in a pool, a joint business or an inter- national operating agency. 4. With respect to profits derived by the air transport consortium Scandinavian Airlines System (SAS) the provisions of paragraph 1 shall apply only to such part of the profits as corresponds to the participation held in that consortium by SAS Sverige AB, the Swedish partner of Scandinavian Airlines System (SAS). Article 9 Associated enterprises 1. Where: (a) an enterprise of a Con- tracting State participates directly or indirectly in the management, control or capital of an enterprise of the other Contracting State, or (b) the same persons participate directly or indirectly in the management, control or capital of an enterprise of a Contracting State and an enterprise of the other Contracting State, and in either case conditions are made or imposed between the two enterprises in their commercial or financial relations which differ from those which would be made between independent enterprises, then any profits which would, but for those conditions, have accrued to one of the enterprises, but, by reason of those conditions, have not so accrued, may be included in the profits of that enterprise and taxed accordingly. 2. Where a Contracting State includes in the profits of an enterprise of that State – and taxes accordingly – profits on which an enterprise of the other Contracting State has been charged to tax in that other State and the profits so included are profits which would have accrued to the enterprise of the first-mentioned State if the conditions made between the two enterprises had been those which would have been made between independent enterprises, then that other State shall make an appropri- ate adjustment to the amount of the tax charged therein on those profits. In determining such adjustment, due regard shall be had to the other provisions of this Convention and the competent authorities of the Contracting States shall if necessary consult each other. Article 10 Dividends 1. Dividends paid by a company which is a resident of a Con- tracting State to a resident of the other Contracting State may be taxed in that other State. 2. However, such dividends may also be taxed in the Contracting State of which the company paying the dividends is a resident and according to the laws of that State, but if the beneficial owner of the dividends is a resident of the other Contracting State, the tax so charged shall not exceed: (a) 10 per cent of the gross amount of the dividends if the beneficial owner is a company (excluding partnerships) which holds directly at least 25 per cent of the capital of the paying company; (b) 15 per cent of the gross amount of the dividends in all other cases. This paragraph shall not affect the taxation of the company in respect of the profits out of which the dividends are paid. 3. The term ”dividends” as used in this Article means income from shares or other rights, not being debt-claims, participating in pro- fits, as well as income from other corporate rights which is subjected to the same taxation treatment as income from shares by the taxation law of the State of which the company making the distri- bution is a resident. 4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if the beneficial owner of the dividends, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State of which the company paying the dividends is a resident, through a permanent establishment situated therein, or performs in that other State in- dependent personal services from a fixed base situated therein, and the holding in respect of which the dividends are paid is effectively connected with such permanent establishment or fixed base. In such case, the provisions of Article 7 (Business profits) or Article 14 (Independent personal services), as the case may be, shall apply. 5. Where a company which is a resident of a Contracting State derives profits or income from the other Contracting State, that other State may not impose any tax on the dividends paid by the com- pany, except insofar as such dividends are paid to a resident of that other State or insofar as the holding in respect of which the dividends are paid is effectively connected with a permanent estab- lishment or a fixed base situated in that other State, nor subject the company’s undistributed profits to a tax on the company’s undistri- buted profits, even if the dividends paid or the undistributed profits consist wholly or partly of profits or income arising in such other State. 6. Nothing in this Convention shall prevent either Contracting State from imposing, apart from the corporate income tax, a tax on remittance of profits by a branch to its head office provided that the tax so imposed shall not exceed 10 per cent of the amount remitted. If in any Convention for the avoidance of double taxation concluded by the Philippines with a third State after the date of signature of this Convention any provision which excludes any item of income covered by Article 8 (Shipping and air transport) of this Convention from the tax men- tioned in this paragraph or reduces the rate to a rate which is lower than 10 per cent, such exclusion or lower rate shall automatically apply between Sweden and the Philippines. Article 11 Interest 1. Interest arising in a Con- tracting State and paid to a resident of the other Contracting State may be taxed in that other State. 2. However, such interest may also be taxed in the Contracting State in which it arises, and according to the laws of that State, but if the beneficial owner of the interest is a resident of the other Contracting State, the tax so charged shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the interest. 3. Notwithstanding the pro- visions of paragraph 2, interest arising in a Contracting State and paid to a resident of the other Contracting State shall be taxable only in that other State, if the interest is paid in respect of: (a) a bond, debenture or other similar obligation of the govern- ment of the first-mentioned Con- tracting State or a political sub- division or a local authority there- of; or (b) a loan made, refinanced, guaranteed or insured, or a credit extended, refinanced, guaranteed or insured by (i) in the case of the Phi- lippines, Bangko Sentral ng Pilipinas (BSP); (ii) in the case of Sweden, the Central Bank of Sweden, the Swedish International Development Cooperation Agency (SIDA), the Swedish Export Credit Corporation (SEK), the Swedish Export Credits Guarantee Board (Export- kreditnämnden) or any other institution of a public character with the objective to promote exports or development; (iii) other governmental agen- cies or lending institutions as may be specified and agreed in an exchange of notes between the com- petent authorities of the Contracting States. 4. The term ”interest” as used in this Article means income from debt-claims of every kind, whether or not secured by mortgage and whether or not carrying a right to participate in the debtor’s profits, and in particular, income from government securities and income from bonds or debentures includ- ing premiums and prizes attaching to such securities, bonds or debentures. Penalty charges for late payment shall not be regarded as interest for the purpose of this Article. 5. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if the beneficial owner of the interest, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State in which the interest arises, through a permanent establishment situated therein, or performs in that other State independent personal servi- ces from a fixed base situated therein, and the debt-claim in respect of which the interest is paid is effectively connected with such permanent establishment or fixed base. In such case, the provisions of Article 7 (Business profits) or Article 14 (Independent personal services), as the case may be, shall apply. 6. Interest shall be deemed to arise in a Contracting State when the payer is that State itself, a political subdivision, a local authority or a resident of that State. Where, however, the person paying the interest, whether he is a resident of a Contracting State or not, has in a Contracting State a permanent establishment or a fixed base in connection with which the indebtedness on which the interest is paid was incurred, and such interest is borne by such perma- nent establishment or fixed base, then such interest shall be deemed to arise in the State in which the permanent establishment or fixed base is situated. 7. Where, by reason of a special relationship between the payer and the beneficial owner or between both of them and some other person, the amount of the interest, having regard to the debt-claim for which it is paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the beneficial owner in the absence of such relationship, the provisions of this Article shall apply only to the last-mentioned amount. In such case, the excess part of the payment shall remain taxable according to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other provisions of this Convention. Article 12 Royalties 1. Royalties arising in a Con- tracting State and paid to a resident of the other Contracting State may be taxed in that other State. 2. However, such royalties may also be taxed in the Contracting State in which they arise and according to the laws of that State, but if the beneficial owner of the royalties is a resident of the other Contracting State, the tax so charged shall not exceed 15 per cent of the gross amount of the royalties. 3. The term ”royalties” as used in this Article means payments of any kind received as a con- sideration for the use of, or the right to use, any copyright of literary, artistic or scientific work including cinematograph films and films or tapes for television or radio broadcasting, any patent, trade mark, design or model, plan, secret formula or process, or for information concerning industrial, commercial or scientific experi- ence. 4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if the beneficial owner of the royalties, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State in which the royalties arise, through a permanent establishment situated therein, or performs in that other State independent personal servi- ces from a fixed base situated therein, and the right or property in respect of which the royalties are paid is effectively connected with such permanent establish- ment or fixed base. In such case, the provisions of Article 7 (Business profits) or Article 14 (Independent personal services), as the case may be, shall apply. 5. Royalties shall be deemed to arise in a Contracting State when the payer is that State itself, a political subdivision, a local authority or a resident of that State. Where, however, the person paying the royalties, whether he is a resident of a Contracting State or not, has in a Contracting State a permanent establishment or a fixed base in connection with which the obligation to pay the royalties was incurred, and such royalties are borne by such permanent establishment or fixed base, then such royalties shall be deemed to arise in the Contracting State in which the permanent establish- ment or fixed base is situated. 6. Where, by reason of a special relationship between the payer and the beneficial owner or between both of them and some other person, the amount of the royalties, having regard to the use, right or information for which they are paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the beneficial owner in the absence of such relationship, the provisions of this Article shall apply only to the last-mentioned amount. In such case, the excess part of the payments shall remain taxable according to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other provisions of this Convention. Article 13 Capital gains 1. Gains derived by a resident of a Contracting State from the alienation of immovable property referred to in Article 6 (Income from immovable property) and situated in the other Contracting State may be taxed in that other State. 2. Gains from alienation of movable property forming part of the business property of a permanent establishment which an enterprise of a Contracting State has in the other Contracting State or of movable property pertaining to a fixed base available to a resident of a Contracting State in the other Contracting State for the purpose of performing indepen- dent personal services, including such gains from the alienation of such permanent establishment (alone or with the whole enter- prise) or of such fixed base, may be taxed in that other State. 3. Gains derived by a resident of a Contracting State from the alienation of ships or aircraft operated in international traffic or gains from the alienation of movable property pertaining to the operation of such ships or aircraft, shall be taxable only in that State. With respect to gains derived by the air transport consortium Scandinavian Airlines System (SAS), the provisions of this paragraph shall apply only to such portion of the gains as corresponds to the participation held in that consortium by SAS Sverige AB, the Swedish partner of Scandi- navian Airlines System (SAS). 4. Gains from the alienation of shares of a company, the property of which consists principally of immovable property situated in a Contracting State, may be taxed in that State. Gains from the alien- ation of an interest in a partnership or a trust, the property of which consists principally of immovable property situated in a Contracting State, may be taxed in that State. 5. Gains from the alienation of any property other than that referred to in paragraphs 1, 2, 3 and 4 shall be taxable only in the Contracting State of which the alienator is a resident. 6. Notwithstanding the provi- sions of paragraph 5, gains from the alienation of any property derived by an individual who has been a resident of a Contracting State and who has become a resident of the other Contracting State, may be taxed in the first- mentioned State if the alienation of the property occurs at any time during the ten years next following the date on which the individual has ceased to be a resident of the first-mentioned State. Article 14 Independent personal services 1. Income derived by a resident of a Contracting State in respect of professional services or other acti- vities of an independent character shall be taxable only in that State. However, such income may be taxed in the other Contracting State if: (a) he has a fixed base regularly available to him in that other Contracting State for the purpose of performing his activities, or (b) he is present in that other State for a period or periods aggregating 183 days within any 12 month period, but only so much of the income as is attributable to the fixed base or to activities performed in that other State, respectively. 2. The term ”professional servi- ces” includes especially indepen- dent scientific, literary, artistic, educational or teaching activities as well as the independent activities of physicians, lawyers, engineers, architects, dentists and accountants. Article 15 Dependent personal services 1. Subject to the provisions of Articles 16 (Directors’ fees), 18 (Pensions and social security pay- ments), 19 (Government service) and 20 (Students and apprentices), salaries, wages and other similar remuneration derived by a resident of a Contracting State in respect of an employment shall be taxable only in that State unless the employment is exercised in the other Contracting State. If the employment is so exercised, such remuneration as is derived there- from may be taxed in that other State. 2. Notwithstanding the provi- sions of paragraph 1, remuneration derived by a resident of a Con- tracting State in respect of an employment exercised in the other Contracting State shall be taxable only in the first-mentioned State if: (a) the recipient is present in the other State for a period or periods not exceeding in the aggregate 183 days in any twelve month period commencing or ending in the fiscal year concerned, and (b) the remuneration is paid by, or on behalf of, an employer who is not a resident of the other State, and (c) the remuneration is not borne by a permanent establishment or a fixed base which the employer has in the other State. 3. Notwithstanding the preced- ing provisions of this Article, remuneration derived in respect of an employment exercised aboard a ship or aircraft operated in inter- national traffic by an enterprise of a Contracting State may be taxed in that State. Where a resident of Sweden derives remuneration in respect of an employment exer- cised aboard an aircraft operated in international traffic by the air transport consortium Scandinavian Airlines System (SAS), such remuneration shall be taxable only in Sweden. Article 16 Directors’ fees Directors’ fees and other similar payments derived by a resident of a Contracting State in his capacity as a member of the board of directors of a company which is a resident of the other Contracting State may be taxed in that other State. Article 17 Artistes and athletes 1. Notwithstanding the provi- sions of Articles 14 (Independent personal services) and 15 (Dependent personal services), income derived by a resident of a Contracting State as an artiste, such as theatre, motion picture, radio or television artiste, or a musician, or as an athlete, from his personal activities as such exercised in the other Contracting State, may be taxed in that other State. 2. Where income in respect of personal activities of an artiste or an athlete in his capacity as such accrues not to that artiste or athlete himself but to another person, that income may, notwithstanding the provisions of Articles 7 (Business profits), 14 (Independent personal services) and 15 (Dependent per- sonal services), be taxed in the Contracting State in which the activities of the artiste or athlete are exercised. 3. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply to income derived from activities performed in a Contracting State by artistes and athletes if the visit to that Contracting State is substantially supported by public funds of the other Contracting State, including any political subdivision, local authority or statutory body thereof. Article 18 Pensions and social security payments 1. Subject to the provisions of paragraph 2 of Article 19 (Govern- ment service), pensions and other similar remuneration paid to a resident of a Contracting State in consideration of past employment shall be taxable only in that State. 2. Notwithstanding the provi- sions of paragraph 1 of this Article and of paragraph 2 of Article 19 (Government service), payments received by an individual, being a resident of a Contracting State, under the social security legis- lation of the other Contracting State shall be taxable only in that other State. 3. Notwithstanding the provi- sions of paragraph 1 of this Article, neither of the Contracting States shall be deprived of the right to tax its own nationals. Article 19 Government service 1. (a) Remuneration, other than a pension, paid by a Contracting State or a political subdivision or a local authority thereof to an indi- vidual in respect of services rendered to that State or subdivision or authority thereof, shall be taxable only in that State. (b) However, such remuneration shall be taxable only in the other Contracting State if the services are rendered in that State and the individual is a resident of that State who: (i) is a national of that State; or (ii) did not become a resident of that State solely for the purpose of rendering the services. 2. (a) Any pension paid by, or out of funds created by, a Con- tracting State or a political sub- division or a local authority there- of to an individual in respect of services rendered to that State or subdivision or local authority thereof shall be taxable only in that State. (b) However, such pension shall be taxable only in the other Con- tracting State if the individual is a resident of, and a national of, that State. 3. The provisions of Articles 15 (Dependent personal services), 16 (Directors’ fees) and 18 (Pensions and social security payments) shall apply to remuneration and pen- sions in respect of services ren- dered in connection with a busi- ness carried on by a Contracting State or a political subdivision or a local authority thereof. Article 20 Students and apprentices Payments which a student or business apprentice who is or was immediately before visiting a Con- tracting State a resident of the other Contracting State and who is present in the first-mentioned State solely for the purpose of his education or training receives for the purpose of his maintenance, education or training shall not be taxed in that State, provided that such payments arise from sources outside that State. Article 21 Other income 1. Items of income of a resident of a Contracting State, wherever arising, not dealt with in the foregoing Articles of this Con- vention shall be taxable only in that State. 2. The provisions of paragraph 1 shall not apply to income, other than income from immovable property as defined in paragraph 2 of Article 6 (Income from immovable property), if the re- cipient of such income, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State through a per- manent establishment situated therein, or performs in that other State independent personal servi- ces from a fixed base situated therein, and the right or property in respect of which the income is paid is effectively connected with such permanent establishment or fixed base. In such case the provisions of Article 7 (Business profits) or Article 14 (Independent personal services), as the case may be, shall apply. 3. Notwithstanding the provi- sions of paragraphs 1 and 2, items of income of a resident of a Contracting State not dealt with in the foregoing Articles of this Convention and arising in the other Contracting State may be taxed in that other State. Article 22 Elimination of double taxation 1. In the Philippines, in accordance with the provisions and subject to the limitations of the laws of the Philippines, as may be amended from time to time without changing the general principles hereof, double taxation shall be avoided in the following manner: In accordance with the principles of this Convention, taxes paid or accrued under the laws of Sweden, whether directly or by deduction, in respect of income from sources within Sweden shall be allowed as a credit against Philippine tax subject to the following limi- tations: (i) the amount of credit in respect to the tax paid or accrued to Sweden shall not exceed the same pro- portion of taxes covered by the Convention against which such credit is taken, which the taxpayer’s taxable income from sourc- es within Sweden bears to his entire taxable income for the same taxable year; and (ii) the total amount of the credit shall not exceed the same proportion of the taxes covered by the Con- vention against which such credit is taken, which the taxpayer’s taxable income from sources without the Philippines bears to his entire taxable income for the same taxable year. In the case of a Philippine corporation owning directly or indirectly more than 50 per cent of the voting stock of a Swedish company from which it receives dividends in any taxable year, the Philippines shall also allow credit for the appropriate amount of taxes paid or accrued to Sweden by a Swedish company paying such dividends with respect to such profits out of which such dividends are paid. The deduction shall not, however, exceed that part of the Philippine income tax, as computed before the deduction is given, which is appropriate to the income which may be taxed in Sweden. 2. In the case of Sweden, double taxation shall be avoided as follows: (a) Where a resident of Sweden derives income which under the laws of the Philippines and in accordance with the provisions of this Convention may be taxed in the Philippines, Sweden shall allow – subject to the provisions of the laws of Sweden concerning credit for foreign tax (as it may be amended from time to time without changing the general prin- ciple hereof) – as a deduction from the tax on such income, an amount equal to the tax paid in respect of such income. (b) Where a resident of Sweden derives income which, in accord- ance with the provisions of this Convention, shall be taxable only in the Philippines, Sweden may, when determining the graduated rate of Swedish tax, take into account the income which shall be taxable only in the Philippines. (c) Notwithstanding the pro- visions of sub-paragraph (a) of this paragraph, dividends paid by a company which is a resident of the Philippines to a company which is a resident of Sweden shall be exempt from Swedish tax accord- ing to the provisions of Swedish law governing the exemption of tax on dividends paid to Swedish companies by subsidiaries abroad. Article 23 Non-discrimination 1. Nationals of a Contracting State shall not be subjected in the other Contracting State to any taxation or any requirement con- nected therewith, which is other or more burdensome than the taxation and connected require- ments to which nationals of that other Contracting State in the same circumstance are or may be subjected. This provision shall, notwithstanding the provisions of Article 1 (Personal scope), also apply to persons who are not residents of one or both of the Contracting States. 2. The taxation on a permanent establishment which an enterprise of a Contracting State has in the other Contracting State shall not be less favourably levied in that other State than the taxation levied on enterprises of that other State carrying on the same activities. This provision shall not be construed as obliging a Con- tracting State to grant to residents of the other Contracting State any personal allowances, reliefs or reductions for taxation purposes on account of civil status or family responsibilities which it grants to its own residents. 3. Except where the provisions of paragraph 1 of Article 9 (Asso- ciated enterprises), paragraph 7 of Article 11 (Interest), or paragraph 6 of Article 12 (Royalties), apply, interest, royalties and other dis- bursements paid by an enterprise of a Contracting State to a resident of the other Contracting State, shall, for the purpose of deter- mining the taxable profits of such enterprise, be deductible under the same conditions as if they had been paid to a resident of the first- mentioned State. Similarly, any debts of an enterprise of a Contracting State to a resident of the other Contracting State shall, for the purpose of determining the taxable capital of such enterprise, be deductible under the same con- ditions as if they had been contracted to a resident of the first- mentioned State. 4. Enterprises of a Contracting State, the capital of which is wholly or partly owned or controlled, directly or indirectly, by one or more residents of the other Contracting State, shall not be subjected in the first-mentioned State to any taxation or any requirement connected therewith which is other or more burden- some than the taxation and connected requirements to which other similar enterprises of the first-mentioned State are or may be subjected. 5. In this Article, the term ”taxation” means taxes which are the subject of this Convention. Article 24 Mutual agreement procedure 1. Where a person considers that the actions of one or both of the Contracting States result or will result for him in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, he may, irrespective of the remedies provided by the domestic law of those States, present his case to the competent authority of the Contracting State of which he is a resident or, if his case comes under paragraph 1 of Article 23 (Non-discrimination), to that of the Contracting State of which he is a national. The case must be presented within three (3) years from the first notification of the action which gives rise to taxation not in accordance with the pro- visions of the Convention. 2. The competent authority shall endeavour, if the objection appears to it to be justified and if it is not itself able to arrive at a satisfactory solution, to resolve the case by mutual agreement with the com- petent authority of the other Contracting State, with a view to the avoidance of taxation which is not in accordance with the Con- vention. Any agreement reached shall be implemented notwith- standing any time limits in the domestic law of the Contracting States. 3. The competent authorities of the Contracting States shall endeavour to resolve by mutual agreement any difficulties or doubts arising as to the interpretation or application of the Convention. They may also con- sult together for the elimination of double taxation in cases not pro- vided for in this Convention. 4. The competent authorities of the Contracting States may com- municate with each other directly for the purpose of reaching an agreement in the sense of the preceding paragraphs. Article 25 Exchange of information 1. The competent authorities of the Contracting States shall ex- change such information as is necessary for carrying out the provisions of this Convention or of the domestic laws of the Con- tracting States concerning taxes covered by the Convention insofar as the taxation thereunder is not contrary to the Convention. The exchange of information is not restricted by Article 1 (Personal scope). Any information received by a Contracting State shall be treated as secret in the same manner as information obtained under the domestic laws of that State and shall be disclosed only to persons or authorities (including courts and administrative bodies) involved in the assessment or collection of, the enforcement or prosecution in respect of, or the determination of appeals in relation to, the taxes covered by the Convention. Such persons or authorities shall use the informa- tion only for such purposes. They may disclose the information in public court proceedings or in judicial decisions. 2. In no case shall the provisions of paragraph 1 be construed so as to impose on a Contracting State the obligation: (a) to carry out administrative measures at variance with the laws and administrative practice of that or of the other Contracting State; (b) to supply information which is not obtainable under the laws or in the normal course of the administration of that or of the other Contracting State; (c) to supply information which would disclose any trade, business, industrial, commercial or pro- fessional secret or trade process, or information, the disclosure of which would be contrary to public policy. Article 26 Diplomatic agents and consular officers Nothing in this Convention shall affect the fiscal privileges of diplomatic agents or consular officers under the general rules of international law or under the provisions of special agreements. Article 27 Miscellaneous rules 1. Nothing in this Convention shall be construed as preventing the Philippines from taxing its nationals who may be residing in Sweden, in accordance with its domestic laws. However, no credit shall be given for taxes paid in pursuance thereto. 2. Notwithstanding any other provisions of this Convention, where (a) a company that is a resident of a Contracting State derives its income primarily from other States (i) from activities such as banking, shipping, financ- ing or insurance, or (ii) from being the headquar- ters, co-ordination centre or similar entity providing administrative services or other support to a group of companies which carry on business primarily in other States; and (b) except for the application of the method of elimination of double taxation normally applied by that State, such income would bear a significantly lower tax under the laws of that State than income from similar activities carried out within that State or from being the headquarters, co- ordination centre or similar entity providing administrative services or other support to a group of companies which carry on busi- ness in that State, as the case may be, any provisions of this Con- vention conferring an exemption or a reduction of tax shall not apply to the income of such com- pany and to the dividends paid by such company. Article 28 Entry into force 1. Each of the Contracting States shall notify the other of the com- pletion of the procedures required by its law for the entry into force of this Convention. 2. The Convention shall enter into force on the thirtieth day after the receipt of the later of these notifications and its provisions shall have effect: (a) in respect of tax withheld at source, on amounts paid to non- residents on or after the first day of January in the calendar year next following that in which the Convention enters into force; (b) in respect of other taxes on income, for taxable years be- ginning on or after the first day of January in the calendar year next following that in which the Con- vention enters into force. 3. The Convention concluded between the Republic of the Philippines and the Kingdom of Sweden for the avoidance of double taxation and the pre- vention of fiscal evasion with respect to taxes on income, signed at Manila on 7 May 1987, shall terminate and cease to have effect on the dates on which this Convention shall take effect in accordance with the provisions of paragraph 2. Article 29 Termination This Convention shall remain in force until terminated by a Con- tracting State. Either Contracting State may terminate the Con- vention, through diplomatic channels, by giving written notice of termination at least six months before the end of any calendar year. In such case, the Convention shall cease to have effect: (a) in respect of tax withheld at source, on amounts paid to non- residents on or after the first day of January in the calendar year next following that in which the notice of termination is given; (b) in respect of other taxes on income, for taxable years be- ginning on or after the first day of January in the calendar year next following that in which the notice of termination is given. IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, duly authorized thereto, have signed this Con- vention. DONE in duplicate at Manila this 24th of June 1998 in the English language. For the Government of the Kingdom of Sweden Peter Ahlgren For the Government of the Republic of the Philippines Salvador M. Enriquez Jr. AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN FILIPPINERNA FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST Konungariket Sveriges regering och Republiken Filippinernas regering som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst har kommit överens om föl- jande: Artikel 1 Personer på vilka avtalet tillämpas Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtals- slutande stat eller i båda avtals- slutande staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, dess poli- tiska underavdelningars eller loka- la myndigheters räkning, obero- ende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, och i Filippinerna, skatter på samman- lagda beloppet av företags löne- betalningar. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är: a) i Sverige: 1) den statliga inkomst- skatten, kupongskatten däri inbegripen, 2) den särskilda inkomst- skatten för utomlands bo- satta, 3) den särskilda inkomst- skatten för utomlands bo- satta artister m.fl., 4) den kommunala inkomst- skatten, och 5) expansionsmedelsskatten, (i det följande benämnda ”svensk skatt”), b) i Filippinerna: the income tax imposed under Title II and the stock transaction tax in accordance with Section 124–A of the National Internal Revenue Code of the Republic of the Philippines, (i det följande benämnda ”filippinsk skatt”). 4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter under- tecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall med- dela varandra de väsentliga änd- ringar som gjorts i respektive skattelagstiftning. Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Om inte sammanhanget för- anleder annat, har vid tillämp- ningen av detta avtal följande ut- tryck nedan angiven betydelse: a)1)”Sverige” avser Konunga- riket Sverige och inne- fattar, när uttrycket an- vänds i geografisk betydel- se, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i över- ensstämmelse med folk- rättens regler, utövar suve- räna rättigheter eller juris- diktion, 2) ”Filippinerna” avser Repu- bliken Filippinerna och innefattar, när uttrycket används i geografisk bety- delse, den arkipelag som utgör Republiken Filippi- nerna enligt dess konstitu- tion och lagar, angränsande områden och andra sådana områden i havet och luft- rummet över vilka Filippi- nerna, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter, jurisdiktion eller liknande rättigheter, b) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” avser Sverige eller Filippinerna, beroende på sammanhanget, c) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan samman- slutning, d) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid be- skattningen behandlas såsom juri- disk person, e) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar före- tag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, f) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luft- fartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten, g) ”medborgare” åsyftar: 1) fysisk person som har med- borgarskap i en avtalsslu- tande stat, 2) juridisk person eller annan sammanslutning som bil- dats enligt den lagstiftning som gäller i en avtals- slutande stat, h) ”behörig myndighet” åsyftar: 1) i Sverige: finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal, 2) i Filippinerna: the Secreta- ry of Finance/Commissio- ner of Internal Revenue eller deras befullmäktigade ombud; eller den myndig- het åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta av- tal. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tid- punkt anses, såvida inte samman- hanget föranleder annat, varje ut- tryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat. Artikel 4 Hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet och inbe- griper också denna stat och dess offentligrättsliga organ, politiska underavdelningar och lokala myn- digheter. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat. I fråga om handelsbolag eller döds- bo tillämpas uttrycket endast till den del handelsbolagets eller döds- boets inkomst beskattas i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person med hemvist där, antingen hos handels- bolaget eller dödsboet eller hos dess delägare. 2. Då på grund av bestäm- melserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadig- varande vistas; c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är med- borgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de av- talsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestäm- melserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. Artikel 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast drift- ställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs. 2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning eller utforskning av naturtillgångar, g) plats för byggnads-, anlägg- nings-, monterings- eller installa- tionsverksamhet samt verksamhet som består av övervakning i an- slutning därtill, men endast om verksamheten pågår under en tids- period som överstiger sex måna- der, h) tillhandahållande av tjänster, däri inbegripet konsulttjänster, om sådan verksamhet bedrivs av före- tag genom anställda eller annan personal som anlitats av företaget för sådana tjänster, men endast om verksamheten pågår (såvitt avser samma eller sammanhängande projekt) inom en avtalsslutande stat under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger sex månader under en tolvmånadersperiod. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta: a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget till- höriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utläm- nande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg, d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslu- tande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget, e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet ute- slutande för att för företaget be- driva annan verksamhet av förbe- redande eller biträdande art, f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet ute- slutande för att kombinera verk- samheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förbe- redande eller biträdande art. 4. Om en person (som inte är en sådan oberoende representant på vilken punkt 5 tillämpas) är verk- sam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten skall detta företag anses ha fast driftställe i den förstnämnda staten om: a) personen har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, om verksamheten inte är begränsad till sådan som anges i punkt 3 i denna artikel, eller b) personen inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda staten innehar varulager från vilket han för före- tagets räkning regelbundet utläm- nar varor. 5. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under för- utsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverk- samhet. 6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtals- slutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra. Artikel 6 Inkomst av fast egendom 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtals- slutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privat- rätten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nytt- jandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som för- värvas genom omedelbart bru- kande, genom uthyrning eller annan användning av fast egen- dom. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör före- tag och på inkomst av fast egen- dom som används vid självständig yrkesutövning. Artikel 7 Inkomst av rörelse 1. Inkomst av rörelse, som före- tag i en avtalsslutande stat för- värvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast drift- ställe. Om företaget bedriver rörel- se på nyss angivet sätt, får före- tagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslu- tande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtals- slutande staten till det fasta drift- stället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fri- stående företag, som bedrivit verk- samhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbe- gripna utgifter för företagets led- ning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. 4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar be- stämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den för- delningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel. 5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anled- ningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för före- taget. 6. Vid tillämpningen av före- gående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfa- rande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat. 7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel. Artikel 8 Sjöfart och luftfart 1. Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell tra- fik, beskattas endast i denna stat. 2. Utan hinder av bestäm- melserna i punkt 1 får inkomst från källa i en avtalsslutande stat som förvärvas av ett företag i den andra avtalsslutande staten genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas i den förstnämnda staten, men den sålunda uttagna skatten får inte överstiga det lägsta av följande belopp: a) en och en halv procent av de bruttointäkter som har källa i denna stat, och b) den lägsta skatten som får tas ut på inkomst av samma slag, förvärvad under liknande för- hållanden av person med hemvist i en tredje stat. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorgani- sation. 4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). Artikel 9 Företag med intressegemenskap 1. I fall då: a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansi- ella förbindelser avtalas eller före- skrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana vill- kor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta före- tags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. 2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstäm- melse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan före- tagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de av- talsslutande staterna överlägger vid behov med varandra. Artikel 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. 2. Utdelningen får emellertid be- skattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar ut- delningen har hemvist, enligt lag- stiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtals- slutande staten får skatten inte överstiga: a) 10 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital, b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall. Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hem- vist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtals- slutande staten, där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkes- verksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anord- ning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tilläm- pas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar in- komst från den andra avtalsslu- tande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bo- laget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast drift- ställe eller stadigvarande anord- ning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. 6. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte en avtalsslutande stat att påföra, förutom bolagsskatt, en skatt på vinstöverföringar från en filial till dess huvudkontor. Den sålunda påförda skatten får dock inte överstiga 10 procent av det överförda beloppet. Om Filippi- nerna i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med en tredje stat som ingås efter datumet för undertecknandet av detta avtal tar in en bestämmelse som undantar inkomst som avses i artikel 8 i detta avtal från skatt som avses i denna punkt eller begränsar skatte- satsen till under 10 procent, skall sådant undantag eller sådan lägre skattesats automatiskt tillämpas mellan Sverige och Filippinerna. Artikel 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Räntan får emellertid be- skattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. 3. Utan hinder av bestäm- melserna i punkt 2, skall ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i denna andra stat om räntan betalas med anledning av: a) en obligation, debenture eller annan liknande skuldförbindelse som utfärdats av regeringen eller en av dess politiska underavdel- ningar eller lokala myndigheter i den förstnämnda avtalsslutande staten, eller b) ett lån beviljat, återfinansie- rat, garanterat eller försäkrat, eller en kredit beviljad, återfinansierad, garanterad eller försäkrad av 1) i Filippinerna, Bangko Sentral ng Pilipinas (BSP), 2) i Sverige, Riksbanken, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (SIDA), AB Svensk Ex- portkredit (SEK), Export- kreditnämnden eller annan institution av offentlig karaktär med syfte att främja export eller utveck- ling, 3) andra offentligrättsliga in- stitutioner eller kreditinsti- tutioner, som de behöriga myndigheterna i de avtals- slutande staterna kan sär- skilt komma överens om. 4. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säker- ställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gälde- närens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obliga- tioner eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. 5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkes- verksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anord- ning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anord- ningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respek- tive artikel 14. 6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadig- varande anordning i samband var- med den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns. 7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbeta- laren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmel- serna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera av- talsslutande staten med iaktta- gande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 12 Royalty 1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. 2. Royaltyn får emellertid även beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobe- lopp. 3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller veten- skapligt verk, häri inbegripet bio- graffilm och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfaren- hetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkes- verksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anord- ning, samt den rättighet eller egen- dom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den sta- digvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk under- avdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om, emellertid, den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadig- varande anordning i samband var- med skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns. 6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hän- syn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tilläm- pas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i var- dera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestäm- melser i detta avtal. Artikel 13 Realisationsvinst 1. Vinst, som person med hem- vist i en avtalsslutande stat för- värvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får be- skattas i denna andra stat. 2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslu- tande stat har i den andra avtals- slutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigva- rande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtals- slutande stat har i den andra av- talsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande an- ordning. 3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). 4. Vinst på grund av överlåtelse av andelar i ett bolag vars egendom huvudsakligen består av fast egendom belägen i en avtals- slutande stat får beskattas i denna stat. Vinst på grund av överlåtelse av andel i ett handelsbolag eller en ”trust” vars egendom huvudsakli- gen består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. 5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den avtalsslu- tande stat där överlåtaren har hem- vist. 6. Vinst, på grund av avyttring av tillgångar, som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i en avtalsslutande stat och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får – utan hinder av be- stämmelserna i punkt 5 – beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om överlåtelsen av till- gångarna inträffar vid något tillfälle under de tio år som följer närmast efter den tidpunkt då per- sonen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten. Artikel 14 Självständig yrkesutövning 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verk- samhet beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid även beskattas i den andra avtalsslutande staten om: a) han i denna andra avtals- slutande stat har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten, eller b) han vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt uppgår till minst 183 dagar under en tolvmånaders- period, men endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till den stadigvarande anordningen respektive till verksamhet som bedrivs i den andra staten. 2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegri- per särskilt självständig vetenskap- lig, litterär och konstnärlig verk- samhet, uppfostrings- och under- visningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar. Artikel 15 Enskild tjänst 1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 för- anleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtals- slutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där. 2. Utan hinder av bestämmel- serna i punkt 1 beskattas ersätt- ning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tids- perioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och b) ersättningen betalas av ar- betsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande an- ordning som arbetsgivaren har i den andra staten. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i inter- nationell trafik av luftfarts- konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkoms- ten endast i Sverige. Artikel 16 Styrelsearvode Styrelsearvode och annan lik- nande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Artikel 17 Artister och idrottsmän 1. Utan hinder av bestämmel- serna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av idrottsman, be- skattas i denna andra stat. 2. I fall då inkomst genom per- sonlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egen- skap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artik- larna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksam- heten. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte på inkomst som förvärvas av en artist eller idrottsman genom verksamhet i en avtalsslutande stat om besöket i den avtalsslutande staten till avse- värd del finansieras av offentliga medel från den andra avtalsslu- tande staten, en av dess politiska underavdelningar, lokala myndig- heter eller offentligrättsliga organ. Artikel 18 Pension och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen 1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning som med an- ledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat. 2. Utan hinder av bestämmel- serna i punkt 1 i denna artikel och av artikel 19 punkt 2 skall utbetalning till en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat enligt socialförsäkrings- lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat. 3. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel utgör inte hinder för någon av de avtalsslutande sta- terna att beskatta sina egna med- borgare. Artikel 19 Offentlig tjänst 1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdel- nings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och: 1) är medborgare i denna stat, eller 2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet. 2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess poli- tiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings eller lokal myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är med- borgare i denna stat. 3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersätt- ning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Artikel 20 Studerande och praktikanter Studerande eller affärsprakti- kant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtals- slutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslu- tande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat. Artikel 21 Annan inkomst 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oav- sett varifrån inkomsten härrör. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av in- komsten har hemvist i en avtals- slutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkes- verksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anord- ning, samt den rättighet eller egen- dom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmel- serna i artikel 7 respektive artikel 14. 3. Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtals- slutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, beskattas i denna andra stat. Artikel 22 Undanröjande av dubbelbeskattning 1. I Filippinerna skall, i enlighet med bestämmelserna och begräns- ningarna i filippinsk lag (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras), dubbelbeskattning undvi- kas på följande sätt: I enlighet med principerna i detta avtal skall skatter, som betalats eller som debiterats enligt svensk lag, antingen direkt eller genom skatteavdrag, på inkomster från källa i Sverige, avräknas från filippinsk skatt med iakttagande av följande begränsningar: 1) avräkningsbeloppet, som avser skatt som betalats till eller debiterats av Sverige, skall inte överstiga den andel av skatten som omfattas av avtalet och från vilken sådan avräkning medges, och som motsvarar den andel som den skattskyldiges skattepliktiga inkomst från källor i Sverige utgör av hela hans skattepliktiga inkomst för samma beskattningsår; 2) hela avräkningsbeloppet skall inte överstiga den andel av skatten som omfattas av avtalet och från vilken sådan avräkning medges, och som motsvarar den andel som den skattskyldiges skattepliktiga inkomster från källor utanför Filippinerna utgör av hela hans skattepliktiga inkomst för samma beskattningsår. I fall då ett filippinskt bolag äger, direkt eller indirekt, mer än 50 procent av röstetalet i ett svenskt bolag från vilket det uppbär utdelning under ett beskattningsår, skall Filippinerna även medge avräkning för den skatt som i Sverige betalats av eller debiterats det svenska utdelande bolaget, som belöper på sådan vinst av vilken utdelningen betalats. Avräkningsbeloppet, skall emellertid inte överstiga beloppet av den del av den filippinska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige. 2. I fråga om Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt: a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt filippinsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Filippi- nerna, skall Sverige – med beak- tande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydel- se de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts på inkomsten. b) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Filippinerna, får Sverige – vid bestämmandet av svensk progressiv skatt – beakta sådan inkomst som beskattas endast i Filippinerna. c) Utan hinder av bestämmel- serna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Filippinerna till bolag med hem- vist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmel- serna i svensk lag om skatte- befrielse för utdelning som erhålls av svenska bolag från dotterbolag utomlands. Artikel 23 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslu- tande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sam- manhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sam- manhängande krav som med- borgare i denna andra avtals- slutande stat under samma för- hållanden är eller kan bli under- kastad. Utan hinder av bestämmel- serna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslu- tande stat eller i båda avtalsslu- tande staterna. 2. Beskattningen av fast drift- ställe, som företag i en avtals- slutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre för- delaktig än beskattningen av före- tag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant per- sonligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skatte- nedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten. 3. Utom i de fall då bestäm- melserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestäm- mandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den först- nämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtals- slutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämman- det av sådant företags beskatt- ningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten. 4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtals- slutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed samman- hängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed samman- hängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat. 5. Med ”beskattning” avses i denna artikel skatter som omfattas av avtalet. Artikel 24 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskatt- ning som strider mot bestämmel- serna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet. 2. Om den behöriga myndig- heten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommel- se med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskom- melse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtals- slutande staternas interna lagstift- ning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommel- se söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskatt- ning i fall som inte omfattas av avtalet. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överens- kommelse i den mening som avses i föregående punkter. Artikel 25 Utbyte av upplysningar 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa be- stämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lag- stiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lag- stiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet dom- stolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller över- klagande i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstols- avgöranden. 2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att: a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtals- slutande stat eller i den andra avtalsslutande staten, b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten, c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshem- lighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplys- ningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn. Artikel 26 Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid be- skattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser till- kommer diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän. Artikel 27 Övriga bestämmelser 1. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte Filippinerna att enligt sin lagstiftning beskatta sina egna medborgare som är bosatta i Sverige. För skatter som betalats på grund härav medges emellertid ingen avräkning. 2. Utan hinder av övriga bestäm- melser i detta avtal, om a) bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen förvärvar sina inkomster från andra stater 1) från aktiviteter som bank-, sjöfarts-, finans- eller försäkringsverksamhet, eller 2) genom att vara huvud- kontor, coordination centre eller liknande enhet som tillhandahåller administra- tiva eller andra tjänster till en grupp av bolag som be- driver rörelse huvudsakli- gen i andra stater, och b) sådan inkomst, i andra fall än då tillämpning sker av den metod för undvikande av dubbelbeskatt- ning som normalt tillämpas av denna stat, beskattas påtagligt läg- re enligt den statens lagstiftning än inkomst av liknande verksamhet som bedrivs inom denna stat eller inkomst från verksamhet som huvudkontor, coordination centre eller liknande enhet som tillhanda- håller administrativa eller andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna stat, skall de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från beskattning eller reduktion av skatt inte tillämpas på inkomst som sådant bolag förvärvar och inte heller på utdelning som betalas av sådant bolag. Artikel 28 Ikraftträdande 1. De avtalsslutande staterna skall underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder vidtagits som enligt respektive stats lag- stiftning krävs för att detta avtal skall träda i kraft. 2. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då den sista av dessa underrättelser tas emot och dess bestämmelser tillämpas: a) beträffande skatt som inne- hålls vid källan, på belopp som betalas till person med hemvist utanför källstaten den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, b) beträffande annan skatt på inkomst, i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari kalender- året närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. 3. Avtalet mellan Republiken Filippinerna och Konungariket Sverige för att undvika dubbel- beskattning och förhindra skatte- flykt beträffande inkomstskatter, undertecknat i Manila den 7 maj 1987, skall upphöra att gälla och dess bestämmelser skall inte längre tillämpas från de datum som detta avtal skall tillämpas enligt bestämmelserna i punkt 2. Artikel 29 Upphörande Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtals- slutande staten kan på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom underrättelse härom minst sex månader före utgången av något kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla: a) beträffande skatt som inne- hålls vid källan, på belopp som betalas till person med hemvist utanför källstaten den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då uppsägningen sker eller senare, b) beträffande annan skatt på inkomst, i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari kalender- året närmast efter det år då uppsägning sker eller senare. Till bekräftelse härav har under- tecknade, därtill vederbörligen be- myndigade, undertecknat detta av- tal. Som skedde i Manila den 24 juni 1998 i två exemplar på engelska språket. För Konungariket Sveriges regering Peter Ahlgren För Republiken Filippinernas regering Salvador M. Enriquez Jr. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall ha följande lydelse. 1 § Nuvarande lydelse Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige undertecknade den 23 september 1996 skall tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta gälla som lag här i landet. Avtalet och protokollet är avfattade på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken. På svenska språket har utfärdats två texter, en för Finland och en för Sverige. Samtliga texter har samma giltighet. Den för Sverige utfärdade texten framgår av bilaga till denna lag. Föreslagen lydelse Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige undertecknade den 23 september 1996 skall tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta gälla som lag här i landet. Avtalets bestämmelse i artikel 3 punkt 1 a att uttrycket ”Finland” inte inbegriper landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten skall inte gälla. Avtalet och protokollet är avfattade på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken. På svenska språket har utfärdats två texter, en för Finland och en för Sverige. Samtliga texter har samma giltighet. Den för Sverige utfärdade texten framgår av bilaga till denna lag. _________ Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning Den 7 maj 1987 undertecknades nu gällande dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna beträffande skatter på inkomst. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1987/88:19, 1987/88:SkU6, rskr. 1987/88:38, SFS 1987:1183) och tillämpades från och med den 1 januari 1990. Förhandlingar om ett nytt avtal fördes i Manila i december 1996 och i Stockholm i september 1997. Ett avtalsutkast paraferades den 4 september 1997. Utkastet var upprättat på engelska. Texten översattes därefter till svenska. Den engelska texten och den svenska översättningen remitterades till Kammarrätten i Jönköping och Riks- skatteverket. Remissinstanserna uttryckte önskemål om att vissa avtals- bestämmelser närmare skulle förklaras i den proposition där avtalet läggs fram för riksdagen. Avtalet undertecknades i Manila den 24 juni 1998. Ett förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna har upprättats inom Finansdepartementet. Förslag till lag om ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna har också upprättats. Lagrådet Såsom framgår av 2 § i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast i den mån de medför inskränkning i den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Ändringen i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna innebär endast att avtalet utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagens beskaffenhet i övrigt att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna Regeringens förslag: Det nya dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Filippinerna godkänns. Vidare föreslås att avtalet skall gälla som lag här i landet och att progressionsuppräkning på grund av avtalets regler inte skall ske. Avtalstexten finns i bilaga till lagen. Remissinstanserna: Riksskatteverket och Kammarrätten har inte föreslagit några ändringar av avtalet eller i lagen. Riksskatteverket har uttryckt önskemål om redogörelse för bakgrunden till och innebörden av bestämmelsen i artikel 18.3 samt att förhållandet mellan artikel 18.3 och artikel 27.1 klargörs. Kammarrätten önskar en förklaring till artikel 8.2. Skälen för regeringens förslag: Sverige har sedan tidigare ett dubbelbeskattningsavtal med Filippinerna från 1987. Det nya avtalet har anpassats efter de förändringar som skett sedan dess, främst i den modell som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) utarbetar. Dubbelbeskattningsavtalet från 1987 innehöll höga källskatter på utdelning, ränta och royalty. Dessa skatter har kunnat sänkas betydligt i det nya avtalet. Dubbelbeskattningsavtal reglerar svensk beskattningsrätt. För att avtalet skall kunna tillämpas i Sverige krävs därför att avtalet gäller som lag i Sverige. I förslaget till lag föreskrivs därför att avtalet skall gälla som lag här i landet (1§). Den överenskomna avtalstexten på engelska och en svensk översättning finns i bilaga till lagen. Vidare regleras i lagen frågan om hur avtalets beskattningsregler skall tillämpas i förhållande till annan skattelag (2§). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, etc. föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I fråga om inkomst som skall undantas från svensk skatt har Sverige enligt en progressionsregel i avtalet (artikel 22.2 b) rätt att höja skatteuttaget på den skattskyldiges övriga inkomster. Av flera skäl, bl.a. förenkling av regelsystemet och för att minska arbetsbördan för skattemyndigheterna, avstår emellertid Sverige regelmässigt från att utnyttja denna möjlighet. Ytterligare ett skäl är att det bortfall av skatt som blir följden av en utebliven progressionsuppräkning är försumbar ur statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående av progressionsuppräkningen även i förhållande till Filippinerna. I 3 § föreskrivs därför att inkomst som enligt avtalet är undantagen från beskattning i Sverige inte skall tas med vid taxeringen. Något förord- nande om progressionsuppräkning har inte föreslagits i lagen. Sådan uppräkning skall därför inte ske. Enligt artikel 28 skall de avtalsslutande staterna underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder vidtagits som enligt respektive stats lagstiftning krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter den dag då den sista underrättelsen tagits emot. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 5 Översiktligt om skattesystemet i Filippinerna 5.1 Bolagsbeskattning Ett bolag anses ha hemvist i Filippinerna om det är grundat eller organiserat i Filippinerna eller enligt filippinsk lag. Den generella skattesatsen för bolag är 33 procent på nettoinkomsten för år 1999. Filippinerna tar dock ut en minimiskatt på bolag (Minimum Corporate Income Tax, MCIT), som innebär att ett bolag alltid måste betala minst två procent av bruttoinkomsten i skatt. MCIT tillämpas från och med bolagets fjärde verksamhetsår. Utländska bolag med hemvist i Filippinerna beskattas på samma sätt som filippinska bolag men bara för den del av inkomsten som har källa i Filippinerna. Utländska bolag som saknar hemvist i Filippinerna beskattas på bruttoinkomsten i Filippinerna. Skattesatsen är 33 procent för år 1999. Företag som är verksamma i internationell trafik beskattas även på bruttoinkomsten i Filippinerna. Skattesatsen är två och en halv procent. Inkomst från utländska filialer i Filippinerna beskattas på samma sätt som inhemska bolag. Om filialens vinst eller del därav överförs till utlandet beskattas beloppet, utan avdrag för annan filippinsk skatt, med en skattesats på 15 procent (”branch profits tax”). Eventuell dubbelbeskattning undanröjs med tillämpning av dubbelbeskattningsavtal eller genom avräkning av eller avdrag för den utländska skatten med stöd av intern rätt. 5.2 Investeringsfrämjande åtgärder I Filippinerna finns speciella ekonomiska zoner. Bolag som etablerar sig i en sådan zon är befriade från skatt i 4–6 år. Därefter betalar sådana bolag en skatt på 5 procent på bruttoinkomsten. Den skatten ersätter samtliga skatter och inkluderar importavgifter. I Filippinerna finns vidare särskilda skatteregler för regionala huvudkontor. Om kontorets verksamhet består i att vara centrum för tillsyn, kommunikation eller samordning för en koncerns dotterbolag och filialer i Asienregionen är huvudkontoret befriat från skatt. Om verksamheten består i utveckling, forskning och liknande beskattas huvudkontoret med en skattesats på 10 procent, förutsatt att deras verksamhet inte omfattar försäljning av varor och tjänster. Det finns också särskilda regler för beskattning av högre tjänstemän inom en koncern (s.k. expatriatlagstiftning). De beskattas med en skattesats på 15 procent av bruttoinkomsten. 5.3 Beskattning av fysiska personer Medborgare bosatta i Filippinerna beskattas för sin världsvida inkomst. Icke bosatta medborgare och utländska fysiska personer (oavsett om de är bosatta i Filippinerna eller ej) beskattas bara för inkomster med källa i Filippinerna. Beskattning sker enligt en progressiv skatteskala på 1–34 procent. Till och med 1997 beskattades medborgare i Filippinerna för sin världsvida inkomst, oavsett om de var bosatta i Filippinerna eller ej. En utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna men stannar där under en period som överstiger 180 dagar anses vara verksam där. Beskattning sker då på nettoinkomsten i enlighet med den progressiva skatteskalan (utdelning beskattas dock enligt en proportionell skattesats på 20 procent). Om perioden understiger 180 dagar anses han inte vara verksam där. Beskattning sker då på bruttoinkomsten med en skattesats på 25 procent. Under förutsättning av reciprocitet medges filippinska medborgare och utländska fysiska personer som är bosatta i Filippinerna avräkning för utländsk skatt. 5.4 Källskatter Utdelning från ett inhemskt bolag med hemvist i Filippinerna till ett annat inhemskt eller utländskt bolag med hemvist i Filippinerna är befriat från skatt. Utdelning till ett utländskt bolag som inte har hemvist i Filippinerna beskattas normalt med en slutlig källskatt på 15 procent. Ränta och royalty som betalas till ett inhemskt bolag eller till ett utländskt bolag med hemvist i Filippinerna beskattas med en skattesats på 20 procent. Ränta och royalty som betalas till ett utländskt bolag som inte har hemvist i Filippinerna beskattas med en skattesats på 33 procent. Utdelning som betalas till en utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna men bedriver verksamhet där beskattas med en källskatt på 20 procent. Om en sådan personen inte är verksam i Filippinerna beskattas utdelningen med 25 procent. Utdelning från bolag med hemvist i Filippinerna som betalas till filippinsk medborgare eller utländsk fysisk person som är bosatt i Filippinerna beskattas med en skattesats på 8 procent. Royalty och ränta som betalas till filippinsk medborgare (oavsett om han är bosatt i Filippinerna eller inte) beskattas med en skattesats på 20 procent. En utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna men bedriver verksamhet där beskattas på samma sätt som en filippinsk medborgare. Royalty och ränta som betalas till en utländsk fysisk person som inte är bosatt i Filippinerna och inte bedriver verksamhet där beskattas med en skattesats på 25 procent. 6 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll Avtalet ansluter nära till den modell som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rekommenderar för bilaterala dubbelbeskattningsavtal (”Model Tax Convention on Income and on Capital”). 6.1 Avtalets tillämpningsområde Artikel 1 anger de personer som omfattas av avtalet. Enligt artikeln, som överensstämmer med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal, skall avtalet tillämpas på de personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt krävs dels att fråga är om sådan person som avses i artikel 3.1 c eller d, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.1 har hemvist i en avtalsslutande stat. På grund av dessa bestämmelser är avtalet endast tillämpligt i fråga om personer som enligt den interna lagstiftningen i en avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper endast person som är obegränsat skattskyldig, dvs. en person som är skattskyldig för hela sin världsvida inkomst och inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst härifrån. Den skattskyldighet som avses i avtalet är inte någon formell eller symbolisk skattskyldighet. Skattskyldigheten skall i princip innebära en skyldighet att erlägga skatt enligt de reguljära inkomstskattetabeller för olika inkomster som normalt tillämpas för personer som hör hemma i staten i fråga. Det är således inte tillräckligt att personen i fråga endast har en sådan anknytning till hemviststaten som normalt medför obegränsad skattskyldighet till t.ex. bolagsskatt. I artikel 4.1 föreskrivs att ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” även innefattar staten och dess offentligrättsliga organ, politiska underavdelningar och lokala myndigheter. För att avtalet skall vara tillämpligt på inkomst som förvärvas av handelsbolag eller dödsbon gäller vissa i artikel 4.1 angivna villkor. Ett handelsbolag eller dödsbo som hör hemma i en av de avtalsslutande staterna är med tillämpning av den angivna bestämmelsen berättigat att erhålla nedsättning av t.ex. kupongskatt på utdelning i källstaten i enlighet med reglerna i artikel 10, till den del handelsbolagets eller dödsboets inkomst är skattepliktig i hemviststaten på samma sätt som inkomst som tillfaller en person som har hemvist där. Det spelar därvid ingen roll om det är handelsbolaget eller dödsboet eller dess delägare som är skattesubjekt. Har t.ex. ett handelsbolag som hör hemma i en av de avtalsslutande staterna tre delägare varav endast två har skatterättsligt hemvist i samma stat som handelsbolaget i fråga medan den tredje hör hemma i en tredje stat, har handelsbolaget – om dess inkomster såsom i Sverige beskattas hos delägarna – rätt att erhålla de nedsättningar av källskatt som följer av avtalets regler beträffande två tredjedelar av den inkomst som uppbärs från den andra avtalsslutande staten. Artikel 2 anger de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. I artikel 2.3 räknas de för närvarande utgående skatter upp som omfattas av avtalet. Avtalet är inte tillämpligt på förmögenhet. Den svenska statliga förmögenhetsskatten omfattas således inte av avtalet. Avtalet hindrar inte att förmögenhet beskattas enligt svenska interna regler även om förmögenheten innehas av person som enligt avtalets regler har hemvist i Filippinerna. Inte heller den statliga fastighetsskatten omfattas av avtalet. Dubbelbeskattning av t.ex. privatbostad som en i Sverige bosatt person innehar i Filippinerna kan dock undanröjas med tillämpning av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Av artikel 2.4 framgår att avtalet skall tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i artikel 2.3. 6.2 Definitioner Artikel 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. Innehållet i artikeln överensstämmer i huvudsak med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal. I artikel 3.1 e definieras uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten”. Uttrycken åsyftar en person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som bedriver rörelse. Eftersom uttrycket ”person” avser både fysisk och juridisk person innebär detta t.ex. att om en fysisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Filippinerna så är denna fysiska person vid tillämpningen av avtalet att anse som ett företag i Sverige. När det gäller tolkning av dubbelbeskattningsavtal och då bl.a. den i artikel 3.2 intagna bestämmelsen hänvisas till vad som anförts i propositionen om 1989 års dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42 f.). Här skall endast framhållas att Wienkonventionen om traktaträtten tar sikte på att vid tvist mellan parterna om avtalets innebörd tolka parternas, dvs. staternas, avsikt med en bestämmelse i ett visst avtal och inte att reglera förhållandet mellan skattskyldiga och staten. Dubbelbeskattningsavtal skall i princip tolkas som annan svensk lagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av offentliga förarbeten. Artikel 4 innehåller regler som avser att fastställa var en person skall anses ha hemvist vid tillämpningen av avtalet. Artikeln avviker något från OECD:s modellavtal genom den ovan nämnda regleringen för handelsbolag och dödsbon. Hemvistreglerna i avtalet har inte någon betydelse för var en person skall anses vara bosatt enligt intern skattelagstiftning, utan såsom uttryckligen framgår av avtalstexten regleras endast frågan om hemvist vid tillämpningen av avtalet. Detta innebär att avtalets hemvistregler inte är avgörande för om man vid beskattningen i Sverige t.ex. skall ta ut kupongskatt eller inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt på utdelning som betalas från Sverige. På utdelning från ett svenskt bolag till en fysisk person som är skatterättsligt bosatt i Sverige enligt intern svensk skattelagstiftning, men som har hemvist i en annan stat enligt dubbelbeskattningsavtal, tas således skatt ut enligt bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt. Reglerna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning inverkar däremot på avtalets hemvistbegrepp. En förutsättning för att få hemvist i någon av de avtalsslutande staterna enligt avtalet är att personen i fråga anses bosatt enligt intern rätt i någon av de avtalsslutande staterna eller i båda. Artikel 4.2 reglerar dubbel bosättning för fysiska personer, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska regler för beskattning anses bosatt i Sverige och enligt reglerna för beskattning i Filippinerna anses bosatt där. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelse. En person som anses bosatt i såväl Sverige som i Filippinerna enligt respektive stats interna lagstiftning men som vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i Filippinerna skall i fråga om de inkomster till vilka Sverige har beskattningsrätten enligt avtalet, vid taxeringen i Sverige beskattas enligt de regler som gäller för här bosatta, vilket medför rätt att erhålla t.ex. grundavdrag och allmänna avdrag. Artikel 5 definierar fast driftställe. Artikeln överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal. Det viktigaste undantaget utgör artikel 5.2 g och 5.2 h samt artikel 5.4. Artikel 5.2 innehåller en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av exempel, som vart och ett kan anses utgöra ett fast driftställe. Dessa exempel skall dock ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i artikel 5.1. Detta innebär att de exempel som räknas upp i artikel 5.2 skall tolkas så att dessa platser för affärsverksamhet utgör fasta driftställen endast om de uppfyller villkoren i artikel 5.1. Artikel 5.2 g och 5.2 h samt artikel 5.4 är utformade enligt Förenta nationernas modellavtal (United Nations Model Double Taxation Convention Between Developed and Developing Countries, 1980). Bestämmelsen om fast driftställe i svensk lagstiftning finns i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. För att ett företag i Filippinerna skall kunna beskattas för inkomst av rörelse från fast driftställe i Sverige enligt artikel 7 i avtalet krävs att företaget har fast driftställe såväl enligt intern svensk lagstiftning som enligt bestämmelserna i avtalet (jfr 2 § i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna). 6.3 Avtalets beskattningsregler Artiklarna 6–21 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster. Avtalets uppdelning i olika inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk intern skattelagstiftning. När beskattningsrätten fördelats enligt avtalet sker beskattning i Sverige enligt svensk lagstiftning. Har rätten att beskatta en viss inkomst i Sverige inskränkts genom avtalet måste denna begränsning iakttas. I de fall en inkomst ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i artiklarna 6–21, innebär detta naturligtvis inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning får i sådant fall ske även i den andra staten, om det är möjligt enligt dess interna skattelagstiftning, men den dubbelbeskattning som uppkommer i sådant fall måste undanröjas. Hur detta genomförs framgår av artikel 22. Inkomst av fast egendom får enligt artikel 6 beskattas i den stat där egendomen är belägen. Artikeln överensstämmer med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal, bortsett från att definitionen av fast egendom uttryckligen omfattar även ”byggnader”. Bakgrunden till detta är att byggnad enligt svensk rätt i vissa fall är lös egendom. Vid tillämpningen av avtalet anses alltid byggnad som fast egendom och inkomst av sådan byggnad får alltid beskattas här om byggnaden finns i Sverige även om inkomsttagaren har hemvist i Filippinerna. Enligt kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt beskattas inkomst som härrör från fast egendom i vissa fall som inkomst av näringsverksamhet. Vid tillämpningen av avtalet bestäms dock rätten att beskatta inkomst av fastighet med utgångspunkt i artikel 6. Detta hindrar inte Sverige från att beskatta inkomsten i inkomstslaget näringsverksamhet vid taxeringen här. Observera att artikeln endast behandlar situationen att en person med hemvist i en avtalsslutande stat har fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av fast egendom som är belägen i den skattskyldiges hemviststat eller i en tredje stat behandlas i artikel 21. Royalty från fast egendom eller för nyttjande av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång behandlas också som fast egendom vid tillämpningen av avtalet. Annan royalty beskattas enligt artikel 12. Definitionen av fast egendom omfattar även nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a. bostadsrätter. Artikel 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst beskattas enligt huvudregeln i artikel 7.1 endast i den stat där företaget har hemvist. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i den andra staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället beskattas i den andra staten. Begreppet ”fast driftställe” har definierats i artikel 5 och avser att reglera när ett företag i en avtalsslutande stat skall anses ha sådan närvaro eller bedriva sådan verksamhet i den andra avtalsslutande staten att denna andra stat skall få beskatta en del av företagets rörelseinkomst. Bestämmelserna i artikel 7 är identiska med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Om ett företag som hör hemma i Filippinerna bedriver rörelse i Sverige från fast driftställe här, skall vid inkomstberäkningen tillämpas svenska regler men beskattningen får inte stå i strid med bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet. Vid fördelningen av inkomster mellan fast driftställe och huvudkontor skall armlängdsprincipen användas, dvs. till det fasta driftstället skall hänföras den inkomst som detta driftställe skulle ha förvärvat om det hade varit ett helt fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och avslutat affärer på normala marknadsmässiga villkor med det företag till vilket driftstället hör (artikel 7.2). Artikel 7.3 innehåller vissa regler för hur utgifter som uppkommit för ett fast driftställe skall behandlas. Därvid klargörs att t.ex. allmänna förvaltningskostnader för ett fast driftställe som uppkommit hos företagets huvudkontor är en utgift som får dras av hos det fasta driftstället. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar i detta avtal, som t.ex. ränta, royalty eller utdelning, regleras beskattningsrätten till sådana inkomster i dessa andra artiklar (artikel 7.7). Artikel 8 behandlar beskattning av inkomst av rörelse från internationell trafik. Sådana inkomster beskattas enligt huvudregeln i artikel 8.1 endast i den stat där det företag som bedriver verksamheten har hemvist. I artikel 8.2 har intagits en bestämmelse som innebär att inkomst från en avtalsslutande stat (källstaten) som förvärvas av ett företag i den andra avtalsslutande staten genom användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik även får beskattas i källstaten. Källskatten får dock inte överstiga det lägsta beloppet av en och en halv procent av de bruttointäkter som har källa i denna stat eller den lägsta skatten som får tas ut på inkomst av samma slag, förvärvad under liknande förhållanden av person med hemvist i en tredje stat. Enligt intern filippinsk skattelagstiftning beskattas företag som är verksamma i internationell trafik för den del av bruttoinkomsten som har källa i Filippinerna med en skattesats på två och en halv procent (jfr avsnitt 5). Genom bestämmelsen i artikel 8.2 begränsas detta skatteuttag till högst en och en halv procent av bruttoinkomsten. De särskilda reglerna för SAS i artikel 8.4 innebär att avtalet endast reglerar beskattningen av den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren. Artikel 9 innehåller regler om omräkning av inkomst vid obehörig vinstöverföring mellan företag med intressegemenskap. Artikeln överensstämmer med OECD:s modellavtal. De i artikel 9.1 angivna reglerna innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan anger endast i vilka fall den i artikel 9.2 angivna justeringen är avsedd att göras. Artikel 10 behandlar beskattning av utdelning. Definitionen av uttrycket ”utdelning” som finns i artikel 10.3 överensstämmer i huvudsak med den i OECD:s modellavtal. Definitionen gäller endast vid tillämpningen av artikel 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar kan det ha en annan innebörd. För att utdelning från bolag i Filippinerna skall vara skattefri för ett svenskt bolag enligt artikel 22.2 c, krävs att fråga är om sådan inkomst som hänförs till utdelning enligt svensk skattelagstiftning. Artikel 10 kan således inte användas för att avgöra innebörden av uttrycket utdelning i andra sammanhang. Anledningen till att uttrycket definieras i artikel 10 är att de betalningar beträffande vilka rätt föreligger att ta ut källskatt enligt de i artikeln angivna skattesatserna måste kunna avgränsas från andra betalningar. Samma princip gäller även för ränta och royalty (se artiklarna 11 och 12). Utdelning får enligt artikel 10.1 beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Enligt artikel 10.2 får utdelning även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga 15 procent. Om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital får skatten inte överstiga 10 procent. De nu redovisade begränsningarna i källstatens beskattningsrätt gäller som nämnts endast då ”mottagaren har rätt till utdelningen”. Av detta villkor, som även uppställs i fråga om ränta (artikel 11.2) och royalty (artikel 12.2), följer att den angivna begränsningen av skatten i källstaten inte gäller när en mellanhand, exempelvis en representant eller en ställföreträdare, sätts in mellan inkomsttagaren och utbetalaren. I vissa fall skall rätten att beskatta utdelningen fördelas med tillämpning av avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse eller av självständig yrkesutövning. Dessa fall anges i artikel 10.4. Artikel 10.5 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av utdelning (beträffande detta slag av beskattning se punkterna 33–39 i kommentaren till artikel 10.5 i OECD:s modellavtal). När det gäller fasta driftställen innehåller artikel 10.6 en bestämmelse som innebär att källstaten har rätt att utöver bolagsskatten ta ut en extra skatt (en s.k. branch profits tax, se avsnitt 5.1) på högst 10 procent. Artikel 10.6 innehåller vidare en ”mest gynnad nations-bestämmelse” som innebär att om Filippinerna i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med en annan stat tar in en bestämmelse som undantar inkomst som avses i artikel 8 i detta avtal från beskattning eller begränsar skattesatsen till under 10 procent, skall sådant undantag eller sådan lägre skattesats automatiskt tillämpas även enligt detta avtal. Artikel 11 behandlar ränta. Enligt artikel 11.1 får ränta beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Vad som här avses med ränta framgår av artikel 11.4 (jfr vad som angetts beträffande utdelning under artikel 10). Även källstaten får enligt artikel 11.2 beskatta räntan, men skatten får i sådant fall inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. Ränta som härrör från tredje stat eller som härrör från den avtalsslutande staten i vilken den som tar emot räntan har hemvist beskattas enligt artikel 21.1 endast i hemviststaten. I vissa fall avstår källstaten från att ta ut skatt. Dessa fall anges under artikel 11.3 och avser bl.a. när räntan betalas på grund av skuldförbindelse utfärdad av regeringen i en av de avtalsslutande staterna eller när lånet för vilken räntan betalas beviljats eller garanterats av bl.a. SIDA och Exportkreditnämnden. Bestämmelserna i artikel 11.1, 11.2 och 11.3 tillämpas inte i de fall som avses i artikel 11.5, dvs. då räntan är hänförlig till fordran som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i den andra avtalsslutande staten (källstaten). I sådant fall skall beskattningsrätten till räntan i stället fördelas med tillämpning av artikel 7 resp. artikel 14 som behandlar inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning. Enligt svensk intern skattelagstiftning utgör såväl inkomst av rörelse som inkomst av självständig yrkesutövning i allmänhet inkomst av näringsverksamhet. Den här beskrivna beskattningsrätten för källstaten kan bli tillämplig i Sverige – i fråga om person som är begränsat skattskyldig enligt intern rätt – endast om räntan skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet. Dessutom fordras att fast driftställe föreligger enligt svensk intern rätt eller att inkomsten hänför sig till här belägen fastighet (53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt). Royalty som avses i artikel 12 och som härrör från en avtalsslutande stat (källstaten) och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får enligt artikel 12.1 beskattas i denna andra stat. Definitionen av uttrycket ”royalty” omfattar i likhet med OECD:s modellavtal inte leasingavgifter och andra ersättningar för nyttjandet av eller för rätten att nyttja utrustning. Enligt artikel 12.2 får också källstaten ta ut en skatt på royalty men denna skatt får inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobelopp om mottagaren har rätt till royaltyn. Från de redovisade bestämmelserna i artikel 12.1 och 12.2 görs i artikel 12.4 undantag för sådana fall då den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas har verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i den andra avtalsslutande staten (källstaten). I sådant fall fördelas beskattningsrätten till royaltyn eller ersättningen mellan staterna med tillämpning av bestämmelserna i artikel 7 resp. artikel 14 som behandlar inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning. Artikel 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna avviker i vissa avseenden från OECD:s modellavtal. Vinst vid avyttring av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik resp. vinst vid avyttring av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas enligt artikel 13.3 endast i den stat där personen i fråga har hemvist. Beträffande SAS gäller artikel 13.3 endast den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren. Genom en särskild bestämmelse i artikel 13.4 får vinst vid försäljning av andelar i bolag och handelsbolag, vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom, beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. I artikel 13.6 finns en bestämmelse som möjliggör för Sverige att beskatta fysiska personer med hemvist i Filippinerna för realisationsvinst på grund av avyttring av tillgångar under tio år efter det att personen i fråga upphört att ha hemvist i Sverige. Enligt artikel 14 beskattas inkomst som fysisk person förvärvar av fritt yrke eller annan självständig yrkesutövning i regel endast där utövaren har hemvist. Utövas verksamheten från en stadigvarande anordning i den andra staten som regelmässigt står till hans förfogande eller om hans vistelse i denna andra stat varar under en tidsperiod eller tidsperioder som uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod får dock inkomsten även beskattas i denna andra stat. I sådana fall är dock beskattningen begränsad till den del av inkomsten som är hänförlig till den stadigvarande anordningen eller till verksamheten i den staten. Innebörden av uttrycket ”fritt yrke” belyses i artikel 14.2 med några typiska exempel. Denna uppräkning är endast exemplifierande. Det bör observeras att denna artikel behandlar ”fritt yrke eller annan självständig verksamhet”. Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller ingenjör som är anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln är inte heller tillämplig på sådan självständig verksamhet som artister eller idrottsmän bedriver, utan deras verksamhet omfattas av artikel 17. Artikel 15 behandlar beskattning av enskild tjänst. Artikel 15.1 innehåller en huvudregel enligt vilken sådan inkomst endast beskattas i inkomsttagarens hemviststat. Detta gäller alltid då arbetet utförs i hemviststaten eller i en tredje stat. Enligt bestämmelsen får emellertid inkomsten beskattas i verksamhetsstaten om arbetet utförts i den andra avtalsslutande staten. Undantag från denna senare regel gäller vid viss korttidsanställning under de förutsättningar som anges i artikel 15.2. Om dessa villkor är uppfyllda sker beskattningen endast i inkomsttagarens hemviststat. I artikel 15.3 har intagits särskilda regler om beskattning av arbete ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik. Inkomst vid anställning ombord beskattas i den stat där företaget som bedriver verksamheten har hemvist. Artikel 15.3 innehåller också regler för anställda hos SAS. Beskattning av SAS-anställda med hemvist i Sverige som arbetar ombord på luftfartyg som används av SAS i internationell trafik sker enligt avtalet endast i Sverige. Styrelsearvoden och annan liknande ersättning får enligt artikel 16 beskattas i den stat där bolaget som betalar arvodet eller ersättningen har hemvist. Beskattning av inkomster som artister och idrottsmän uppbär genom sin verksamhet regleras i artikel 17. Artikel 17.1 och 17.2 överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Sådan inkomst får beskattas i den stat där verksamheten utövas. Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvats under utövande av fritt yrke eller i enskild tjänst. Enligt artikel 17.2 får inkomsten beskattas i den stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten, även om ersättningen tillfaller en annan person än artisten eller idrottsmannen själv (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten eller idrottsmannen är anställd). Artikel 17.1 och 17.2 tillämpas dock inte om en artist eller idrottsman utövar verksamhet i en avtalsslutande stat och besöket där till avsevärd del finansieras av offentliga medel från den andra avtalsslutande staten. Sådan inkomst är undantagen från beskattning i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas. Pension och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen behandlas i artikel 18. Enligt artikel 18.1 får pension och annan liknande ersättning, som inte omfattas av artikel 19.2, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat endast beskattas i den staten. Utbetalning enligt socialförsäkrings- lagstiftningen i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas dock endast i utbetalarstaten. Enligt artikel 18.3 utgör bestämmelserna i artikel 18.1 inte hinder för någon av de avtalsslutande staterna att beskatta sina egna medborgare. Om pension på grund av bestämmelsen i artikel 18.3 blir dubbelbeskattad skall dubbelbeskattningen undanröjas med stöd av artikel 22. Detta innebär att om en filippinsk medborgare med hemvist i Sverige uppbär pension från Filippinerna på grund av tidigare anställning i enskild tjänst så skall Sverige avräkna eventuell erlagd filippinsk skatt. Beskattning av livränta regleras inte i artikel 18 utan livränta omfattas istället av bestämmelserna om annan inkomst i artikel 21 vilket innebär att livränta som betalas från Sverige till en person med hemvist i Filippinerna får beskattas i Sverige enligt artikel 21.3. I det fallet undanröjs dubbelbeskattningen genom att Filippinerna skall medge avräkning för den svenska skatten. Inkomst av offentlig tjänst – med undantag för pension – beskattas enligt artikel 19 i regel endast i den stat som betalar ut inkomsten i fråga (artikel 19.1 a). Under vissa i artikel 19.1 b angivna förutsättningar beskattas emellertid sådan ersättning endast i inkomsttagarens hemviststat. I artikel 19.2 finns bestämmelser om beskattning av pension på grund av tidigare offentlig tjänst. Sådan pension beskattas endast i källstaten (artikel 19.2 a), om inte personen i fråga har hemvist och är medborgare i den andra staten (artikel 19.2 b). I det senare fallet sker beskattning endast i hemviststaten. Enligt artikel 19.3 beskattas i vissa fall ersättning av offentlig tjänst enligt reglerna i artikel 15, artikel 16 resp. artikel 18. Artikel 20 innehåller regler för studerande och praktikanter. Annan inkomst som inte behandlas särskilt i artiklarna 6–20 regleras i artikel 21. Sådan inkomst beskattas i regel endast i inkomsttagarens hemviststat. Finns källan i den andra avtalsslutande staten har dock denna stat rätt att beskatta inkomsten enligt artikel 21.3. Artikelns tillämpningsområde är inte begränsat till inkomst som härrör från en avtalsslutande stat, utan avser också inkomst från tredje stat. Detta innebär bl.a. att den kommer till användning vid konkurrens mellan flera dubbelbeskattningsavtal, se vidare kommentaren till artikel 21 i OECD:s modellavtal. Observera att artikelns tillämpningsområde omfattar även vissa inkomster av de slag som tidigare nämnts i andra artiklar, t.ex. inkomst av fast egendom och ränta, i fall då inkomst härrör från en tredje stat eller härrör från den stat i vilken den skattskyldige har hemvist. 6.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i artikel 22. Sverige tillämpar enligt artikel 22.2 avräkning av skatt (”credit of tax”) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Detsamma gäller för Filippinerna (artikel 22.1). Avräkningsmetoden innebär att en person med hemvist i den ena staten taxeras där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den andra staten. Den därvid beräknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i den andra staten. Bestämmelserna i avräkningslagen tillämpas vid avräkning av utländsk skatt när inkomst beskattas i Sverige. Därvid beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på vanligt sätt. Artikel 22.2 c reglerar frågan om skattebefrielse i Sverige för utdelning från bolag i Filippinerna till svenskt bolag. Bestämmelsen hänvisar till de interna svenska reglerna om skattebefrielse för utdelning från utlandet i 7 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt. För att sådan utdelning skall vara undantagen från svensk skatt krävs dels att vissa villkor om ägandeförhållanden m.m. är uppfyllda, dels att den inkomstbeskattning som det utländska bolaget underkastats är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett om inkomsten förvärvats av ett svenskt företag. Med ”jämförlig” avses en skatt på 15 procent beräknad på ett underlag beräknat enligt svenska regler för beskattning, se prop. 1990/91:107 s. 28 f. 6.5 Särskilda bestämmelser I artikel 23 finns bestämmelser om förbud mot diskriminering vid beskattningen i vissa fall. I artikel 23.1 anges att medborgare i en avtalsslutande stat inte skall bli mindre fördelaktigt behandlad i den andra avtalsslutande staten än en medborgare i denna andra stat blir behandlad under samma förhållanden. När det gäller uttrycket ”under samma förhållanden” har detta en central betydelse och avser skatt- skyldig som vid tillämpningen av allmänna lagar och föreskrifter på skatteområdet både rättsligt och faktiskt befinner sig i en likartad situation som den person som är medborgare i den andra staten. Om således en utländsk medborgare hävdar att han enligt bestämmelserna i artikel 23.1 diskrimineras skall bedömningen av om så är fallet grunda sig på en jämförelse mellan hur en svensk medborgare skulle ha behandlats under i övrigt lika förhållanden. Endast om en svensk medborgare vid denna jämförelse skulle ha getts en fördelaktigare skatte- mässig behandling än den utländske medborgaren just på grund av medborgarskapet kan diskriminering föreligga enligt artikel 23.1. En här bosatt utländsk medborgare skall vid beskattningen behandlas på samma sätt som en här bosatt svensk medborgare, dvs. enligt de regler som gäller för en obegränsat skattskyldig person. En i utlandet bosatt utländsk medborgare behandlas som en begränsat skattskyldig person på samma sätt som en i utlandet bosatt svensk medborgare. Artikel 23.4 förbjuder en avtalsslutande stat att ge företag mindre förmånlig behandling på grund av att dess kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras – direkt eller indirekt – av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Viktigt att observera såvitt avser denna bestämmelse är att den endast avser beskattningen av företaget som sådant och således inte omfattar beskattningen av de personer som äger eller kontrollerar företagets kapital. Bestämmelsens syfte är att tillförsäkra skattskyldiga med hemvist i samma stat lika behandling. Av artikel 23.5 framgår att dessa regler är tillämpliga endast på skatter som omfattas av avtalet. Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i artikel 24 och bestämmelserna om utbyte av upplysningar finns i artikel 25. I artikel 26 finns vissa föreskrifter beträffande diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän. 6.6 Regler mot offshoreverksamhet Enligt artikel 27.1 utgör bestämmelserna i avtalet inte hinder för Filippinerna att beskatta sina egna medborgare som är bosatta i Sverige. För beskattning som sker enligt denna punkt medger Sverige dock ingen avräkning. Den filippinska skattelagstiftningen byggde tidigare på nationalitetsprincipen, dvs. Filippinerna beskattade sina medborgare för deras världsvida inkomster oavsett om de var bosatta i Filippinerna eller inte. Från och med 1998 har Filippinerna upphävt denna lagstiftning (se avsnitt 5.3). Bestämmelserna i artikel 27.2 är avsedda att förhindra att avtalsförmåner ges för offshoreverksamhet, coordination centres, huvudkontor eller liknande verksamhet, vars uppbyggnad huvudsakligen styrs av skatteskäl. Offshoreverksamhet m.m. är verksamhet som typiskt sett inte bedrivs av bolag som utövar näringsverksamhet i en avtalsslutande stat i egentlig mening, utan av bolag vars inkomster så gott som uteslutande härrör från verksamhet utanför en avtalsslutande stat. Bolagen är formellt bildade enligt en stats lagstiftning men registreras i allmänhet i speciella register och deras verksamhet begränsas ofta av särskilda regler. Oftast får endast personer som hör hemma i utlandet vara delägare i sådant bolag. Bolagen får normalt inte bedriva verksamhet på den inhemska marknaden i den stat där de är bildade. Avsikten är att bolagen endast skall bedriva sin verksamhet och konkurrera på marknader utanför staten i fråga. Skatt utgår i form av en fast årlig avgift eller med en mycket låg skattesats ofta på en helt schablonmässig bas. Den grundläggande tanken bakom tillhandahållandet av dessa speciella register och lagstiftning är att attrahera utländska investerare som bedriver den egentliga verksamheten någon annanstans att göra formella bolagsetableringar i denna andra stat. De utländska investerarna får härigenom ett instrument för att undgå skattskyldighet i de stater där de hör hemma. De typer av ”verksamhet” som är vanligast förekommande i detta sammanhang är internationell sjöfart, försäkrings- och finansverksamhet och annan liknande verksamhet som inte är bunden till någon speciell plats för verksam- hetens bedrivande. Staternas intresse av att få dessa utländska verksamheter knutna till den egna staten är dels skatteintäkterna, dels arbetstillfällena genom att bolagen för att erhålla registrering ibland tvingas anställa ett visst antal personer bosatta i staten. Ett annat slag av offshoreverksamhet som bestämmelserna avser att motverka är verksamhet i form av ”operational headquarters” och ”coordination centres” och liknande. Den verksamhet som bedrivs av dessa enheter är tillhandahållande av finansiella, administrativa eller andra tjänster åt bolag inom samma koncern. Ersättningen för dessa tjänster är avsedd att vara avdragsgill i utbetalarstaten och beskattas inte alls eller mycket lågt i mottagarlandet. Förfarandet har som viktigaste syfte att omvandla beskattningsbar inkomst i den egentliga verksamhetsstaten till låg- eller ickebeskattad inkomst i den stat där offshorebolaget är beläget. Dubbelbeskattningsavtal syftar bl.a. till att eliminera eller minska de skattehinder som finns för ett fritt utbyte av varor, kapital och tjänster. Genom regler för att undvika dubbelbeskattning, reducera hög beskattning på betalningar från källstaten (utdelning, ränta och royalty) samt förhindra diskriminerande beskattning kan avtalen på ett verksamt sätt bidra till ökade investeringar och ett ökat utbyte av varor och tjänster mellan de avtalsslutande staterna. Avtalen är däremot inte avsedda att användas som instrument för att med konstlade metoder åstadkomma total skattefrihet eller mycket låg skattebelastning för inkomster som rätteligen bör ingå i beskattningsunderlaget och beskattas i den avtalsslutande stat där investeraren hör hemma. Flera medlemsstater i OECD har genom intern lagstiftning infört bestämmelser som tar udden av sådan verksamhet som redovisats i det föregående. Majoriteten av medlemsstaterna är liksom Sverige inte beredda att medge förmåner i dubbelbeskattningsavtal till bolag som bedriver verksamhet på sådana villkor. 6.7 Slutbestämmelser Artiklarna 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande. Enligt artikel 28 träder avtalet i kraft trettio dagar efter den dag då de avtalsslutande staterna underrättat varandra att de åtgärder vidtagits som enligt resp. stats lagstiftning krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet tillämpas i Sverige på inkomst som förvärvas resp. beskattningsår som börjar den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet eller senare. 7 Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Regeringens förslag: Dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Enligt artikel 3.1 a i dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna omfattar avtalet inte landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Genom notväxling med stöd av artikel 30.1 i avtalet har Finland föreslagit att avtalet utvidgas till att omfatta landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten. Utvidgningen är avsedd att tillämpas retroaktivt fr.o.m. tidpunkten då avtalet började tillämpas. Förslaget föranleder en ändring i 1 § lagen (1996:1512) om dubbel- beskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Finland kommer att underrätta övriga avtalsslutande stater när samtliga stater godkänt utvidgningen. Det är därför inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt detta kommer att ske. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999 Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Åsbrink, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén Föredragande: statsrådet Åsbrink Regeringen beslutar proposition 1998/99:82 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Filippinerna m.m. Prop. 1998/99:82 2 1