Post 5844 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/11
Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
13
Förslag till statsbudget för 2000
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 9
2.1 Omfattning 9
2.2 Utgiftsutvecklingen 9
2.3 Resultatbedömning 10
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 10
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 10
2.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 11
2.3.4 Regeringens slutsatser 11
2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 11
3 Ersättning vid arbetslöshet 13
3.1 Anslag 13
A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning 13
A2 Bidrag till lönegarantiersättning 15
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 7
2.1 Utgiftsutvecklingen 9
3.1 Anslagsutveckling 13
3.2 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift 15
3.3 Anslagsutveckling 15
Diagramförteckning
2.1 Antal arbetslösa 16-64 år 10
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
ramanslag
29 696 000
A2
Bidrag till lönegarantiersättning
ramanslag
877 000
Summa
30 573 000
2 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
2.1 Omfattning
Utgiftsområde 13 omfattar bidrag till
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning samt
utgifter för grundbelopp, utjämningsbidrag till
arbetslöshetskassorna och statlig
ålderspensionsavgift. Området omfattar vidare
en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen samt ersättning till
personer som får tillfällig avgångsersättning eller
ersättning vid generationsväxling.
Arbetsmarknadsverket (AMV) är den
myndighet som i huvudsak svarar för
verksamheten under utgiftsområdet. I
utgiftsområdet ingår också utgifter för
lönegarantiersättning, vilken skall ersätta
arbetstagarnas lönefordringar vid arbetsgivarens
konkurs.
2.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
37 331
33 939
33 463
30 573
28 466
28 273
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Den höga arbetslösheten under 1990-talet har
inneburit mycket stora utbetalningar av
arbetslöshetsersättning. Totalt var i genomsnitt
276 000 personer per månad, eller 6,5 procent av
arbetskraften, öppet arbetslösa under år 1998.
Det är emellertid en kraftig minskning jämfört
med året innan. Det första halvåret 1999 har i
genomsnitt 237 000 personer per månad varit
öppet arbetslösa. Det innebär en öppen
arbetslöshet på 5,5 procent av den totala
arbetskraften. Regeringens bedömning i den
reviderade finansplanen är att den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till i
genomsnitt 5,4 procent av arbetskraften under år
1999.
Antalet konkursföretag som under budgetåret
1998 berördes av utbetalningar från lönegaranti-
ersättningen var knappt 2 900 och antalet
berörda arbetstagare var omkring 22 400.
Utbetalningarna av lönegarantiersättning har
stabiliserats kring drygt en miljard kronor per år.
Förändringar
Den 1 januari 1998 trädde förändringar i kraft
som innebar att arbetslöshetsförsäkringen och
det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) slogs
ihop till en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring. Ersättning kan lämnas
dels i form av inkomstrelaterad ersättning, dels i
form av grundbelopp. Den 1 januari 1999
ändrades tidpunkten för när grundbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen tidigast kan lämnas,
från den 1 juli det år en sökande fyller 20 år till
den dag han eller hon fyller 20 år. Ändringen var
en konsekvens av att åldersgränsen för vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ändrats på
samma sätt. Utgifterna för resursarbete, som
belastade utgiftsområdet fram till den 1 juli 1998,
och utgifterna för offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa (OTA), som belastade
utgiftsområdet fram till den 1 januari 1999,
belastar nu utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Vidare belastas anslaget för bidrag till
arbetslöshetsersättning från och med år 1999 av
en statlig ålderspensionsavgift.
Anslaget för bidrag till lönegarantiersättning
finansierade t.o.m. budgetåret 1998 även
amorteringar till Riksgäldskontoret för den
skuld som kvarstod från lönegarantifonden.
Skulden reglerades vid utgången av år 1998
genom att medlen avräknades mot statsverket.
Fr.o.m. budgetåret 1999 belastas anslaget endast
med utbetalningar för lönegarantiersättningar
och vissa administrationskostnader.
Mål
Utgiftsområdet skall medverka till att
underlätta och stimulera omställning och
därigenom öka flexibiliteten på
arbetsmarknaden.
Prioriteringar
Under år 2000 skall aktivitet och omställning
under arbetslöshet prioriteras. Det innebär bl.a.
att försäkringens grundläggande krav på att stå
till arbetsmarknadens förfogande och vad som
kan anses vara ett lämpligt arbete kommer att
preciseras. Regeringen kommer i den mån det
behövs att föreslå riksdagen lagändringar under
år 2000.
2.3 Resultatbedömning
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Arbetslöshetsersättningen är en viktig del av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken vars främsta
uppgift är att öka anpassningsförmågan på
arbetsmarknaden. Ersättningen lämnas vid
ofrivillig arbetslöshet och kompenserar för
förlorad arbetsinkomst. Ersättningen är avsedd
att underlätta omställning till nytt arbete.
Lönegarantiersättningen ger ett löneskydd åt
arbetstagare vid arbetsgivares konkurs.
Arbetslöshetens omfattning är avgörande för
utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet. Vidare
påverkas utgifterna av reglerna för
arbetslöshetsersättningen. Därutöver har antalet
personer som berörs av företagskonkurser
liksom bestämmelserna för lönegarantiersättning
betydelse för hur mycket som betalas ut i
lönegarantiersättning.
Den höga arbetslösheten under 1990-talet har
inneburit mycket stora utbetalningar av
arbetslöshetsersättning. Arbetslösheten har
minskat sedan år 1996 men är fortfarande
avsevärt högre än vid 1990-talets början. Under
år 1998 var omkring 276 000 personer öppet
arbetslösa varav 122 000 var kvinnor och 154 000
män. Det motsvarade 6,5 procent av
arbetskraften. Bland kvinnor var arbetslösheten
6,0 procent och bland män 6,9 procent. Det
första halvåret 1999 har i genomsnitt 237 000
personer varit öppet arbetslösa. Av dessa var
102 000 kvinnor och 135 000 män. Det innebär
en arbetslöshet på 5,5 procent av den totala
arbetskraften, eller 5,0 procents arbetslöshet
bland kvinnor och 6,0 procents arbetslöshet
bland män.
Diagram 2.1 Antal arbetslösa 16-64 år
Tiden i öppen arbetslöshet har minskat med 12
dagar under år 1998 jämfört med år 1997. År
1998 var den genomsnittliga tiden i öppen
arbetslöshet 111 dagar.
Utgifterna för arbetslöshetsersättningen var
till följd av en minskad arbetslöshet lägre år 1998
än år 1997 och beräknas fortsätta att minska år
1999 på grund av en allt lägre arbetslöshet.
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Se avsnitt 2.3.1.
2.3.3 Effekterna av de statliga insatserna
Arbetslöshetsersättningen förutsätter och
möjliggör ett aktivt arbetssökande under
arbetslöshet och ersättningen kan därför ses som
en integrerad del av den aktiva
arbetsmarknadspolititken. Ersättningen
medverkar också till att minska
inkomstklyftorna mellan dem som har arbete
och dem som saknar arbete och är därför även en
viktig del av fördelningspolitiken.
2.3.4 Regeringens slutsatser
Under en konjunkturuppgång är det av största
vikt att underlätta rörligheten på
arbetsmarknaden och att matchningen mellan
lediga platser och arbetssökande fungerar
effektivt. I detta sammanhang har
arbetslöshetsersättningen stor betydelse som
omställningsförsäkring.
Näringsdepartementet har tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att se över vissa frågor
inom arbetslöshetsförsäkringen. Uppdraget
redovisas den 28 september 1999. Arbetsgruppen
har i uppdrag att lämna förslag som säkerställer
att arbetslösa behandlas lika i likartade
situationer. Arbetsgruppen ser över reglerna om
att ta ett anvisat lämpligt arbete och lämnar
förslag till preciseringar av vad detta innebär mot
bakgrund av försäkringens grundläggande krav
på att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetsgruppen analyserar vidare hur
arbetsförmedlingens kontrollfunktion fungerar
och föreslår de förbättringar som kan behövas. I
uppdraget ingår också att se över tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsgruppens
förslag kommer att beredas och regeringen avser
att under år 2000 lämna förslag till riksdagen om
ändringar.
En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter
också en effektiv matchning mellan utbjuden
arbetstid och arbetstillfällen.
Arbetslöshetsförsäkringens utformning har
betydelse även i detta sammanhang. Under år
1998 tillsattes därför en utredning som fick i
uppdrag att bl.a. se över frågan om
deltidsbegränsningen i
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen lämnade
sitt slutbetänkande, DELTA Utredningen om
deltidsarbete, tillfälliga jobb och
arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27) i februari
år 1999. Under år 1998 tillsattes även en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att
belysa frågan om en indexering av
dagpenningbeloppets högsta och lägsta nivå.
Arbetsgruppen har lämnat en rapport,
Indexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i
arbetslöshetsförsäkringen (Ds 1999:10).
Betänkandet och rapporten har nyligen
remissbehandlats och regeringen avser att ta
ställning till dessa i anslutning till behandlingen
av förslagen från den arbetsgrupp som ser över
vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen.
2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
En flexibel arbetsmarknad, med goda
möjligheter till omställning för både anställda
och arbetslösa, är en förutsättning för att uppnå
målen om en öppen arbetslöshet på högst fyra
procent under år 2000 och att öka andelen
reguljärt sysselsatta i befolkningen mellan 20 och
64 år till 80 procent år 2004. Detta kräver insatser
inom flera politikområden. Regeringens
arbetsmarknadspolitik bidrar till en effektiv
anpassning på arbetsmarknaden främst via en
effektiv arbetsförmedling och genom att
arbetslösa kan utbilda sig och på annat sätt
utveckla sin kompetens. Vidare har regeringens
utbildningspolitik t.ex. genom Kunskapslyftet
och regeringens näringspolitik såväl kortsiktiga
som långsiktiga positiva effekter på
arbetsmarknaden och arbetskraftens
omställningsförmåga. Även skatte- och
bidragssystemens utformning har betydelse för
tillväxten och sysselsättningen och därmed också
för arbetslösheten.
Utgiftsutvecklingen
Hur stora resurser som avsätts för att finansiera
arbetslöshetsersättningen beror framför allt på
arbetslöshetens utveckling. Medelsåtgången
beräknas för åren 2000 till och med år 2002 bli
mindre än vad som beräknades i 1999 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100)
Detta beror på att arbetslösheten nu antas bli
lägre för vart och ett av åren 2000-2002.
Medelsåtgången beräknas dock inte minska
proportionellt med arbetslösheten. Det beror
dels på att den statliga ålderspensionsavgift som
belastar anslag A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning, har höjts. Det beror
också på att de som i störst utsträckning antas
lämna arbetslöshet är de som erhållit
grundbelopp eller saknat arbetslöshetsersättning.
Detta gäller t.ex. många arbetslösa ungdomar.
Ytterligare en faktor som påverkar utgifterna i
förhållande till arbetslösheten är att vissa
personer som räknas som sysselsatta i SCB:s
Arbetskraftsundersökning, samtidigt kan
uppbära arbetslöshetsersättning, t.ex.
deltidsarbetslösa och tillfälligt anställda.
Anslagssparandet under utgiftsområdet för
budgetåret 1998 uppgick till sammanlagt 1 154
miljoner kronor. Av detta har 121 miljoner
kronor förts bort från anslaget. Regeringen har
därutöver minskat anslaget med 610 miljoner
kro-
nor som en teknisk justering av anslaget med
anledning av att AMV för budgetåret 1998 bytt
redovisningsprincip vilket redogörs för under
avsnitt 3.1.
De antaganden om den ekonomiska
utvecklingen och arbetslösheten som redovisas i
den reviderade finansplanen ligger till grund för
regeringens beräkning av de förväntade
utgifterna under utgiftsområdet
3 Ersättning vid arbetslöshet
3.1 Anslag
A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning
Tabell 3.1 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
35 289 473
Anslags-
sparande
1 153 5271
1999
Anslag
32 796 000
Utgifts-
prognos
32 433 000
2000
Förslag
29 696 000
2001
Beräknat
27 548 000
2002
Beräknat
27 355 000
1 Av detta har 120 695 tusen kronor förts bort från anslaget
Från anslaget utbetalades under budgetåret 1998
arbetslöshetsersättning, tillfällig
avgångsersättning, ersättning under tid i
generationsväxling, ersättning till deltagare i
OTA samt utjäm-ningsbidrag. Anslaget
disponeras i huvudsak av
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Arbetslös-
hetsutvecklingen är avgörande för anslagets
storlek. Utgifterna under anslaget påverkas, för-
utom av konjunkturen, av hur reglerna i arbets-
löshetsförsäkringen är utformade. Detta gäller
främst regler om ersättningsnivåer, ersättning-
speriodernas längd och villkoren för rätt till
arbetslöshetsersättning.
Under budgetåret 1998 utbetalades 35 289
miljoner kronor under anslaget. Det är 5 392
miljoner kronor mindre än vad regeringen be-
räknade inför budgetåret 1998. Orsaken var
framför allt en lägre arbetslöshet än vad rege-
ringen beräknat. Detta stod klart redan under
våren 1998 varför riksdagen på regeringens för-
slag till tilläggsbudget för statsbudgeten för bud-
getåret 1998 minskade anslaget med 4 238 miljo-
ner kronor (prop. 1997/98:150, yttr.
1997/98:AU9y, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317). Under hösten 1998 sjönk
arbetslösheten ännu snabbare än beräknat, vilket
medförde ett anslagssparande på 1 154 miljoner
kronor. Av detta har regeringen fört bort 121
miljoner kronor. Regeringen har därutöver
minskat anslaget med 610 miljoner kronor som
en teknisk justering av anslaget med anledning av
att AMV för budgetåret 1998 bytt redovisning-
sprincip. AMV tillämpar nu en kassamässig re-
dovisning vilket innebär att preliminära inkomst-
skatter till arbetslöshetsersättningen som
utbetalas med, i princip, en månads eftersläpning
avräknas mot det budgetår då betalningar sker, i
likhet med övriga utbetalningar under anslaget.
Tidigare har utbetalningar som skett efter bud-
getårsskiftet före brytdag för årsbokslut belastat
föregående budgetår. Bakgrunden till den för-
ändrade redovisningprincipen är att regeringen
delar Ekonomistyrningsverkets (ESV)
bedömning att medlen under anslaget i enlighet
med nationalräkenskaperna bör definieras som
transfereringar och att anslagsavräkningen därför
skall ske kassamässigt. Vid omläggningen för
budgetåret 1998 uppstod en engångseffekt på
731 miljoner kronor genom att anslaget i princip
endast belastades med elva månaders
skatteutbetalningar i stället för tolv. Kommande
budgetår påverkas inte eftersom den förändrade
redovisningsprincipen innebär att
anslagsbelastningen jämfört med tidigare ökar
den första månaden samtidigt som den minskar
den sista månaden.
Under det första halvåret 1999 har 16 569
miljoner kronor betalats ut under anslaget.
Regeringen beräknar i den reviderade
finansplanen att i genomsnitt 235 000 personer
kommer att vara öppet arbetslösa under
budgetåret 1999. Det motsvarar ca 5,4 procent av
arbetskraften. Regeringen beräknar nu att
kostnaderna för bidrag till
arbetslöshetsersättning kommer att uppgå till
32 433 miljoner kronor år 1999.
Statsbidrag till arbetslöshetskassor
Under budgetåret 1998 uppgick kostnaderna för
statsbidrag till arbetslöshetskassorna till 34 215
miljoner kronor. Kostnaderna inkluderar ut-
betalning av inkomstrelaterad arbetslöshetser-
sättning, grundbelopp och tillfällig avgångser-
sättning. Under det första halvåret 1999
utbetalades 15 553 miljoner kronor i statsbidrag
till arbetslöshetskassorna.
Omkring 72 procent av de öppet arbetslösa
som var registrerade vid arbetsförmedlingen år
1998 hade rätt till inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning. Omkring 8 procent hade
rätt till grundbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen.
Under år 1998 utbetalades ersättning för 62,3
miljoner ersättningsdagar vilket är en minskning
med nästan 14,8 miljoner ersättningsdagar jäm-
fört med det antal ersättningsdagar som beta-
lades ut som arbetslöshetsersättning och KAS år
1997. Det första halvåret 1999 utbetalades
ersättning för 29,5 miljoner ersättningsdagar.
Det är 3,7 miljoner ersättningsdagar färre än det
första halvåret 1998.
Arbetslöshetsersättning betalas till såväl hel-
som deltidsarbetslösa. År 1998 fanns i genom-
snitt 131 200 deltidsarbetslösa, varav 106 800
kvinnor och 24 800 män, registrerade vid
arbetsförmedlingen. Av dessa hade ca 89 procent
rätt till inkomstrelaterad ersättning och ca 3 pro-
cent hade rätt till grundbeloppet. Det genom-
snittliga antalet deltidsarbetslösa hade minskat
med omkring 6 100 personer relativt år 1997.
Det första halvåret 1999 fanns ca 123 400
deltidsarbetslösa registrerade vid
arbetsförmedlingen, vilket är omkring 7 500
färre än det första halvåret 1998.
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Under budgetåret 1998 fick högst 1 000 mil-
joner kronor disponeras av regeringen för olika
projekt som innebar en aktivare användning av
arbetslöshetsersättningen. Riksdagen beslutade i
samband med behandlingen av budgetproposi-
tionen för 1999 (1998/99:1, bet. 1998/99:AU1,
rskr. 1998/99:105) att förlänga försöksverksam-
heten t.o.m. den 30 september 1999. Under
budgetåret 1999 får högst 150 miljoner kronor
användas för ändamålet.
Regeringen har bemyndigat AMS att från och
med den 15 juni 1998 fatta beslut om försöks-
verksamheten. Regeringens beslut om regional
försöksverksamhet i Skåne, Dalarnas, Gävle-
borgs, Värmlands och Jämtlands län innebär bl.a.
att försökslänen själva får fatta beslut om en ak-
tivare användning av arbetslöshetsersättningen.
För budgetåret 1998 fick de aktuella länen an-
vända högst 230 miljoner kronor för detta ända-
mål och för innevarande budgetår 34,5 miljoner
kronor. Regeringen hade t.o.m. den 14 juni 1998
beslutat att 15 projekt fick anordnas med aktiva-
re användning av arbetslöshetsersättningen.
AMS har under åren 1998 och 1999 beslutat om
ytterligare 16 projekt samt förlängning av sex
projekt. Försökslänen har beslutat om 29
projekt. Besluten omfattar alltså totalt 60 projekt
med möjlighet för omkring 6 000 personer att
delta. Den 31 maj 1999 hade totalt 2 712
personer registrerats som deltagare i projekten
vilket är ca 46 procent av beviljad volym. Av de
60 beslutade projekten har 9 projekt aldrig
startat. År 1998 har drygt 11 miljoner kronor
utbetalats och under första halvåret 1999 drygt
38 miljoner kronor. Kostnaderna är inkluderade i
utgifterna för statsbidrag till arbetslöshetskassor.
Regeringen har i regleringsbrev för år 1999
uppdragit till Institutet för arbetsmarknadspoli-
tisk utvärdering att följa upp den aktiva använd-
ningen av arbetslöshetsförsäkringen. Institutet
har också åtagit sig att göra en uppföljning av de
enskilda projekten.
Tillfällig avgångsersättning
Tillfällig avgångsersättning kunde sökas under
tiden den 1 juli – den 31 december 1997. Under
budgetåret 1998 uppbar omkring 18 700 per-
soner tillfällig avgångsersättning. Totalt utbetala-
des under det året 2 203 miljoner kronor i
tillfällig avgångsersättning, varav 25 miljoner
kronor i form av grundbelopp och drygt 2 178
miljoner kronor som inkomstrelaterad
ersättning. Totalt har 936 miljoner kronor
betalats ut i tillfällig avgångsersättning det första
halvåret 1999, varav 927 miljoner kronor i
inkomstrelaterad ersättning och 9 miljoner i
form av grundbeloppet. Dessa kostnader är
inkluderade i utgifterna för statsbidrag till
arbetslöshetskassor.
Generationsväxling
Under år 1998 fanns möjligheten att ansöka om
generationsväxling. 709 personer beviljades
generationsväxling under det året På grund av en
viss eftersläpning i besluten uppbar, i augusti år
1999, 837 personer ersättning enligt reglerna för
generationsväxling. Utgifterna för ersättning vid
generationsväxling uppgick under budgetåret
1998 till 37 miljoner kronor och under det första
halvåret 1999 till 51 miljoner kronor.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(OTA) belastade anslaget under budgetåret
1998. Utgifterna uppgick till 972 miljoner kro-
nor. Fr.o.m. den 1 januari 1999 belastar utgifter-
na för OTA anslaget A2 Arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder, under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv.
Utjämningsbidrag
Utjämningsbidrag och utjämningsavgift an-
vänds för att utjämna skillnader i nivåerna på
medlemsavgifterna i de olika arbetslöshetskas-
sorna. Arbetslöshetskassorna betalar avgiften till
staten och den går sedan tillbaka till kassorna i
form av utjämningsbidrag. Kostnaderna för ut-
jämningsbidraget uppgick under budgetåret 1998
till 66 miljoner kronor. Även under budgetåret
1999 beräknas kostnaderna för utjämningsbidra-
get att bli 66 miljoner kronor.
Statlig ålderspensionsavgift
Anslaget belastas från och med år 1999 med
statlig ålderspensionsavgift. Under det första
halvåret 1999 har 966 miljoner kronor utbetalats
i statlig ålderspensionsavgift.
Tabell 3.2 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Pensions-
grundande
ersättningar
Ålderspensions-
avgift
2000
29 696
26 934
2 696
2001
27 548
24 981
2 501
2002
27 355
24 806
2 483
Slutsatser
Vid medelsberäkningen för år 2000 har
regeringen tagit hänsyn till riksdagens beslut
med anlening av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1998/99:100, bet.
1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:256) samt
antaganden om den ekonmiska utvecklingen
enligt den reviderade finanplanen. Mot bakgrund
av detta föreslår regeringen att riksdagen anvisar
ett ramanslag om 29 696 miljoner kronor för
budgetåret 2000. För år 2001 beräknar
regeringen utgifterna under anslaget till 27 548
miljoner kronor och för år 2002 beräknas
utgifterna till 27 355 miljoner kronor.
A2 Bidrag till lönegarantiersättning
Tabell 3.3 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
2 042 022
Anslags-
sparande
_
1999
Anslag
1 143 000
1
Utgifts-
prognos
1 030 000
2000
Förslag
877 000
2001
Beräknat
918 000
2
2002
Beräknat
918 000
3
1 Varav 150 miljoner kr på tilläggsbudget till statsbudgeten för 1999 (prop.
1998/99:100, avsnitt 5, UO13).
2 Motsvarar 902 655 tkr i 2000 års prisnivå
3 Motsvarar 884 956 tkr i 2000 års prisnivå
Från anslaget finansieras utbetalning av
ersättningar till arbetstagare för lönefordringar
vid konkurs i enlighet med lönegarantilagen
(1992:497). Till och med budgetåret 1998
betalades dessutom amorteringar till
Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstod
från lönegarantifonden. Regeringen beslutade
den 22 december 1998 om reglering av den
kvarstående skulden från lönegarantifonden och
föreskrev att Riksgäldskontoret vid utgången av
budgetåret 1998 skulle reglera sin fordran genom
att medlen avräknades mot statsverket. Det
därigenom nedskrivna beloppet uppgick till 395
miljoner kronor. Från anslaget betalas också
ersättningar till länsstyrelserna för deras arbete
med utbetalning av lönegarantimedel samt till
Kammarkollegiet för administrativa kostnader.
Medel som återvinns ur konkurser inbetalas
till statens inkomsttitel 2812 Återbetalning av
lönegarantimedel.
Utgifterna lönegarantiersättningar styrs av
antalet konkurser, av hur många som omfattas av
konkurserna samt av de bestämmelser som styr
rätten till ersättning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utbetalningen av ersättning under budgetåret
1998 uppgick till 1 055 miljoner kronor. Antalet
berörda konkursföretag var knappt 2 900 och
antalet berörda arbetstagare var 22 419. Det
innebär en fortsatt minskning med nästan 200
miljoner kronor jämfört med år 1997 då 1 252
miljoner kronor betalades ut. Jämfört med år
1996 var minskningen år 1998 cirka 300 miljoner
kronor.
Första halvåret 1999 har 513 miljoner kronor
betalats ut enligt reglerna om
lönegarantiersättning. Antalet berörda företag
har uppgått till 1 543 och antalet berörda
arbetstagare till 10 721. För budgetåret 1999
beräknas utgifterna under anslaget uppgå till ca
1 030 miljoner kronor.
År 1998 inbetalades 299 miljoner kronor, som
utgjorde återvunna medel från konkurser. Första
halvåret 1999 inbetalades 92 miljoner kronor.
Slutsatser
Från och med år 1999 finansierar anslaget endast
utgifter för lönegarantiersättningar samt för vissa
administrationskostnader. Jämfört med tidigare,
då även räntor och amorteringar på skulden från
lönegarantifonden betalades av anslaget, behöver
kostnaderna för lönegarantiersättningar beräknas
med större exakthet. Behovet av säkrare
prognoser för utgifterna är väsentligt större när
amorteringarna inte längre kan fungera som en
"buffert", som varierar beroende på vilket
utrymme som återstår sedan ersättningarna
betalats ut.
Regeringen har bedömt att förändringarna av
anslagskonstruktionen m.m. medför att det
behövs ett tydligare myndighetsansvar för
lönegarantin. Den fördelning på många olika
myndigheter som nu finns är ett ytterligare skäl
att pröva frågan om ett tydligare och mer
sammanhållet myndighetsansvar. I december
1998 uppdrog re-
geringen därför åt Statskontoret att se över
administrationen av lönegarantiersättningen
m.m. Statskontoret har den 1 juni 1999
överlämnat rapporten En samlad administration
av lönegarantin (1999:20). I rapporten föreslås
bland annat att Riksskatteverket skall vara
huvudman och ansvarig för anslaget till
lönegarantiersättning samt att utbetalningar av
ersättningar skall kunna göras av
konkursförvaltarna. Vid ett genomförande av
förslagen skulle Kammarkollegiet och
länsstyrelserna inte längre ha kvar sin nuvarande
hantering av lönegarantifrågor. Rapporten
remissbehandlas för närvarande.
Betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU
1999:1), avgivet av Förmånsrättskommittén
(Ju1996:02), har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Regeringskansliet
(Justitiedepartementet). Kommittén har enligt
sina direktiv bl. a. haft i uppdrag att föreslå hur
en minskning av statens kostnader för
lönegarantin med 300 miljoner kronor skall
genomföras. Regeringen bedömer att de förslag
om förändringar som regeringen avser att
förelägga riksdagen kommer att leda till lägre
kostnader för lönegarantiersättningar senast den
1 juli år 2000. Vidare bör det sjunkande antalet
konkurser bidra till lägre kostnader. Regeringen
avser att återkomma till frågan i samband med
vårpropositionen år 2000, då utvecklingen kan
bedömas närmare.
För budgetåret 2000 föreslår regeringen 877
miljoner kronor för anslaget till bidrag till
lönegarantiersättningar. Regeringen beräknar
anslaget till 918 miljoner kronor för vardera av
budgetåren 2001 och 2002.
Arbetsmarknad och
arbetsliv
14
Förslag till statsbudget för 2000
Arbetsmarknad och arbetsliv
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 25
2 Arbetsmarknad och arbetsliv 27
2.1 Omfattning 27
2.2 Utgiftsutvecklingen 27
2.3 Resultatbedömning 29
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 29
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 32
2.3.3 Effekter av statliga insatser 33
2.3.4 Regeringens slutsatser 34
2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 34
2.5 Skatteavvikelser 35
3 Arbetsmarknad 37
3.1 Omfattning och ändamål 37
3.2 Utgiftsutveckling 37
3.3 Resultatbedömning 39
3.4 Anslag 53
A1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 53
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 55
A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 60
A4 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 1995-19991 63
A5 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000 - 2006 66
A6 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering 69
A7 Bidrag till administration av grundbelopp till icke anslutna 70
4 Arbetsliv 73
4.1 Omfattning 73
4.2 Utgiftsutveckling 73
4.3 Resultatbedömning 77
4.3.1 De viktigaste statliga insatserna inom utgiftsområdet 77
4.3.2 Effekter av statliga insatser 77
4.3.3 Slutsatser 78
4.4 Revisionens iakttagelser 78
4.5 Bedömning av personalkonsekvenser 79
B1 Arbetarskyddsverket 79
B2 Arbetslivsinstitutet 81
B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. 83
B4 Rådet för arbetslivsforskning 85
B5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet 86
B6 Bidrag till Samhall AB 87
B7 AmuGruppen AB 90
B8 Arbetsdomstolen 90
B9 Statens förliknings-mannexpedition 92
B10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 93
B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 93
B12 Internationella avgifter 96
B13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning 97
B14 Medlingsinstitutet 98
5 Jämställdhet mellan kvinnor och män 99
5.1 Omfattning 99
5.2 Utgiftsutveckling 99
5.3 Anslag 99
C1 Jämställdhetsombudsmannen 99
C2 Särskilda jämställdhetsåtgärder 101
6 Staten som arbetsgivare 103
6.1 Omfattning och ändamål 103
6.2 Utgiftsutvecklingen 103
6.3 Resultatbedömning 104
6.4 Revisionens iakttagelser 104
6.5 Anslag 105
D1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket 105
D2 Statliga tjänstepensioner m.m. 105
6.6 Arbetsgivarverket 106
6.7 Statens pensionsverk 106
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 26
2.1 Utgiftsutvecklingen 27
2.2 Arbetsmarknad 29
2.3 Antalet sysselsatta fördelat efter näringsgren, 1000-tals personer 30
2.3 Skatteavvikelser 35
2.4 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 14 ingående verksamheterna 35
3.1 Utgiftsutvecklingen 37
3.2 Kvantitativa verksamhetsmål för budgetåren 1997, 1998 och 1999 40
3.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 41
3.4 Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna* och deras andel av arbetslösa
resp. andel av arbetslösa+åtgärd 42
3.5 Olika gruppers andel av de öppet arbetslösa och de i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 43
3.6 Situationer för funktionshindrade, fjärde kvartalen 1996 respektive 1998 45
3.7 Anslagsutveckling 53
3.8 Yrkesinriktad rehabilitering uppdragsverksamhet Arbetslivstjänster 54
3.9 Aske kursgård 54
3.10 Beräkning av anslaget för år 2000 55
3.11 Anslagsutvecklingen 55
3.12 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift 57
3.13 Anslagsutveckling 60
3.14 Anslagsutveckling 63
3.15 Anslagsutveckling 66
3.16 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 69
3.17 Anslagsutveckling 69
3.18 Beräkning av anslaget för år 2000 69
3.19 Anslagsutveckling 70
3.20 Beräkning av anslaget för år 2000 71
4.1 Utgiftsutvecklingen 73
4.2 Anslagsutveckling 79
4.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet 80
4.4 Beräkning av anslaget för 2000 81
4.5 Anslagsutvecklingen 81
4.6 Beräkning av anslaget för 2000 82
4.7 Anslagsutvecklingen 83
4.8 Fördelning av bidrag på områden 83
4.9 Beslutsbemyndigande 84
4.10 Beräkning av anslaget för 2000 85
4.11 Anslagsutvecklingen 85
4.12 Beräkning av anslaget för 2000 86
4.13 Anslagsutvecklingen 86
4.14 Beslutsbemyndigande 87
4.15 Beräkning av anslaget för 2000 87
4.16 Anslagsutveckling 87
4.17 Verksamhetsmål och utfall för Samhalls verksamhet åren 1997-1999 88
4.18 Anslagsutveckling 90
4.19 Anslagsutveckling 90
4.20 Beräkning av anslaget för 2000 92
4.21 Anslagsutveckling 92
422 Beräkning av anslaget 2000 93
4.23 Anslagsutveckling 93
4.24 Beräkning av anslaget 2000 93
4.25 Anslagsutvecklingen 93
4.26 Anslagsutveckling 96
4.27 Anslagsutveckling 97
4.28 Beräkning av anslaget 2000 97
4.29 Anslagsutveckling 98
5.1 Utgiftsutvecklingen 99
5.2 Anslagsutvecklingen 99
5.3 Beräkning av anslaget för 2000 101
5.4 Anslagsutvecklingen 101
6.1 Utgiftsutvecklingen 103
6.2 Anslagsutvecklingen 105
6.3 Anslagsutvecklingen 105
6.4 Uppdragsverksamhet 108
Diagramförteckning
2.1 Antal sysselsatta män och kvinnor 30
2.2 Öppen arbetslöshet, konjunkturberoende åtgärder samt summan av dessa i
förhållande till arbetskraften. 31
4 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att 14 650 000 kr av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter får användas
för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen
(ramanslaget A1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader),
2. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
14 000 000 000 kronor under åren 2001 –
2003,
3. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A3 Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 6 700
000 000 kronor under åren 2001 – 2003,
4. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000, i fråga om ramanslaget A5
Europeiska socialfonden m.m. för perioden
2000 – 2006, ingå ekonomiska förpliktelser
som innebär utgifter på högst 2 400 000 000
kronor under åren 2001 – 2008,
5. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m., besluta om
bidrag som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter på högst 250 000 000
kronor under åren 2001 – 2003,
6. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B5 Finansiering av
forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet, besluta om bidrag som
inklusive tidigare åtaganden medför utgifter
på högst 420 000 000 kronor under åren
2001 – 2003,
7. godkänner att högst 130 000 000 kronor av
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas under budgetåret för
en försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för anställda,
8. godkänner regeringens förslag om
datortek/aktivitetscenter (ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
9. godkänner vad regeringen anfört om det
förstärkta anställningsstödet (ramanslaget
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
10. godkänner att regeringen får ge tillstånd till
ändringar av Samhall AB:s bolagsordning
utan riksdagens medgivande (ramanslaget
B6 Bidrag till Samhall AB),
11. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
ramanslag
4 527 565
A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ramanslag
19 590 591
A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
ramanslag
6 828 941
A4
Europeiska socialfonden m.m. för perioden 1995 – 1999
ramanslag
1 242 563
A5
Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000 – 2006
ramanslag
641 000
A6
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
ramanslag
13 768
A7
Bidrag till administration av grundbelopp till icke anslutna
ramanslag
62 445
B1
Arbetarskyddsverket
ramanslag
392 685
B2
Arbetslivsinstitutet
ramanslag
155 396
B3
Forskning, utveckling och utbildning m.m.
ramanslag
308 585
B4
Rådet för arbetslivsforskning
ramanslag
28 322
B5
Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
ramanslag
218 854
B6
Bidrag till Samhall AB
ramanslag
4 262 419
B7
AmuGruppen AB
ramanslag
4 368
B8
Arbetsdomstolen
ramanslag
17 920
B9
Statens förlikningsmannaexpedition
ramanslag
603
B10
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
ramanslag
57
B11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
obetecknat anslag
7 229
B12
Internationella avgifter
ramanslag
24 195
B13
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning
ramanslag
3 018
B14
Medlingsinstitutet
ramanslag
11 250
C1
Jämställdhetsombudsmannen
ramanslag
16 708
C2
Särskilda jämställdhetsåtgärder
ramanslag
13 706
D1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
ramanslag
2 000
D2
Statliga tjänstepensioner m.m.
ramanslag
7 755 800
Summa
46 129 988
5 Arbetsmarknad och arbetsliv
5.1 Omfattning
Utgiftsområde Arbetsmarknad och arbetsliv
omfattar utgifter för Arbetsmarknadsverkets
(AMV), Arbetarskyddsverkets,
Arbetslivsinstitutets, Rådet för
arbetslivsforsknings, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärderings m.fl.
myndigheters förvaltning. Vidare omfattas
utgiftsområdet av utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Europeiska
socialfonden, Samhall AB:s verksamhet,
jämställdhetspolitiska frågor och statliga
arbetsgivarfrågor. Inom området finns också
avgiftsfinansierad verksamhet, bl.a. inom AMV
rörande yrkesinriktad rehabilitering.
5.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998 2
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999 2
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
47 668
47 971
48 796
46 130
46 251
46 642
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen samt regeringsbeslut den 31
mars 1999.
2 Utfall 1998 och utgiftsprognos1999 inkluderar äldreanslag.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Sedan hösten 1997 har sysselsättningen ökat
stadigt. Sysselsättningsökningen har varit mycket
stark det senaste året och ökat i en årstakt av
100 000 nya jobb eller med 2,5 procent. Den
öppna arbetslösheten har sjunkit från 8,0 procent
1997 till 6,5 procent 1998 och till ca 5,5 procent
första halvåret 1999. Det förbättrade
arbetsmarknadsläget har inneburit en minskad
arbetslöshet för samtliga grupper.
Arbetslösheten bland män är fortfarande högre
än arbetslösheten bland kvinnor. En viktig
förklaring till den minskade arbetslösheten är
också regeringens omfattande
utbildningssatsning, Kunskapslyftet.
Arbetsmarknadspolitiken har under 1990-talet
utsatts för stora påfrestningar till följd av den
höga arbetslösheten och den låga efterfrågan på
arbetskraft. Ett stort antal personer har varit
inskrivna som arbetssökande vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut i
långa perioder. Det sker dock i dag en betydande
nedgång av arbetslösheten även bland dessa
grupper. Antalet kvinnor och män som är
långtidsarbetslösa har kontinuerligt minskat
sedan sommaren 1997, i takt med att efterfrågan
på arbetskraft har ökat. Även antalet
långtidsinskrivna följer samma utveckling. Detta
är en utveckling som skiljer sig från den vi har
sett i många andra europeiska länder, där
långtidsarbetslösheten i stor utsträckning har
tenderat att bita sig fast.
Efter en nedåtgående trend under en lång rad
av år har det under 1998 skett en ökning av
antalet anmälda arbetsskador och sjukdomar,
främst besvär i rörelseorganen och psykiska
belastningar. Arbetarskyddsverket har i sin
tillsynsverksamhet prioriterat bl.a. sådana
faktorer som har betydelse för uppkomsten av
besvär av detta slag. Samverkan mellan
arbetsmiljö,- socialförsäkrings- och
arbetsmarknadsmyndigheterna i frågor om
rehabilitering och arbetsanpassning har fortsatt
att utvecklas.
Förändringar
Arbetsmarknadssituationen har under det
senaste året förbättrats, efter en lång period med
låg efterfrågan och hårt tryck på omställning
inom svenskt näringsliv och offentlig sektor. Vid
sidan av den långa och djupa lågkonjunkturen
har den snabba tekniska utvecklingen och den
ökade internationaliseringen påverkat villkoren
för dagens och morgondagens arbetsmarknad. I
arbetslivet ställs i dag allt större krav på en
arbetsorganisation med hög anpassningsförmåga,
men också på arbetskraftens förmåga till
omställning. De anställda skall inte bara ha en
bred kompetens utan också snabbt kunna lära sig
nya arbetsuppgifter och ny teknik.
Förändringarna innebär ofta utvidgade
arbetsuppgifter och ett ökat ansvar för de
enskilda individerna. Det innebär emellertid
också ofta en ökad arbetstakt och en öka fysisk
och psykisk belastning, som i sin tur kan
innebära risk för ohälsa och ett minskat
inflytande över den egna arbetssituationen. I
denna föränderliga värld har arbetsmarknads-
och arbetslivspolitiken en viktig roll att spela och
måste därför kontinuerligt anpassas till
utvecklingen. I och med den förbättrade
ekonomiska situationen har
arbetsmarknadspolitiken återgått till en
inriktning med fokusering på att underlätta för
tillväxt- och en sysselsättningsuppgång under
prisstabilitet. Vidare har sambandet mellan de
samhällsekonomiska förutsättningarna och
lönebildningen utretts. En väl fungerande
lönebildning är av avgörande betydelse för
möjligheterna att uppnå regeringens mål om en
sysselsättningsgrad på 80 procent år 2004.
Sverige deltar aktivt i EU:s gemensamma
arbete för att öka sysselsättningen och bekämpa
arbetslösheten. Inom ramen för detta arbete har
gemensamma sysselsättningsriktlinjer tagits fram
och nationella handlingsplaner för
sysselsättningspolitiken i respektive medlemsstat
utformats. Den svenska handlingsplanen visar
vilken strategi Sverige har valt för att öka
sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten.
Mål
Regeringens övergripande mål på kort sikt är att
den öppna arbetslösheten skall minskas till 4
procent under år 2000 och att öka andelen re-
guljärt sysselsatta i befolkningen i åldern 20 - 64
år till 80 procent år 2004. Därefter är målet full
sysselsättning.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken skall
bidra till tillväxt, sysselsättning och ett
konkurrenskraftigt svenskt näringsliv samt skapa
förutsättningar för flexibilitet, trygghet och
delaktighet i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att
öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden.
Det skall ske genom ett effektivt
platsförmedlingsarbete som tillsammans med
kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder
leder till en hög rörlighet på arbetsmarknaden.
Arbetslivspolitiken skall verka för att individer
inte förslits, skadas och slås ut från arbetslivet
och i övrigt verka för en god och utvecklande
arbetsmiljö. Kvinnor och män som trivs och mår
bra genererar kreativitet och förnyelse och bidrar
därigenom positivt till verksamhetens
produktivitet och effektivitet och i förlängningen
till tillväxt och lägre samhällskostnader.
Arbetslivspolitiken har även till uppgift att öka
kunskap och kompetens i arbetslivet.
Tillsammans med arbetsmarknadspolitiken
bidrar arbetslivspolitiken till ökad sysselsättning
och bättre matchning mellan utbud och
efterfrågan på kompetens samtidigt som
inflationsdrivande flaskhalsar på
arbetsmarknaden undviks. Frågan om tillgång till
kompetens blir därmed en mycket viktig fråga
för arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken.
En central del för arbetslivet och dess
utveckling - och därmed för samhällets
utveckling - är jämställdhet mellan kvinnor och
män. Det gäller även integrering av invandrare i
arbetslivet och insatser för att motverka
diskriminering och utestängning på grund av
funktionshinder, etnisk bakgrund eller sexuell
läggning.
För att bidra till ökad sysselsättning, tillväxt
och ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv
samt skapa förutsättningar för flexibilitet,
trygghet och delaktighet i arbetslivet föreslår
regeringen följande mål för arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken:
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete,
- en god och utvecklande arbetsmiljö där
individer inte förslits, skadats eller slås ut från
arbetslivet,
- jämställdhet mellan kvinnor och män samt
- ett arbetsliv som präglas av integrering och
mångfald
Prioriteringar
I takt med att konjunkturen växer sig allt
starkare är det viktigt att
arbetsmarknadspolitiken tillväxtinriktade sida
betonas än mer. De lediga platserna måste
tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på
arbetsmarknaden stimuleras.
Arbetsmarknadspolitiken kan på så sätt
underlätta för en hög tillväxt utan att
inflationsdrivande flaskhalsar och
bristsituationer uppstår. Avskaffandet av det s.
k. volymmålet vid årsskiftet har gjort det möjligt
för arbetsförmedlingarna att i ökad utsträckning
prioritera den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt har
kraven ökat på att den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen skall leda till arbete.
Arbetsmarknadspolitiken har tillsammans med
utbildningspolitiken också en mycket viktig
uppgift i att arbeta med att stärka kompetensen
hos dem med svag ställning på arbetsmarknaden,
däribland många personer med utländsk
bakgrund och funktionshindrade. Därigenom
kan långa tider utan reguljärt arbete samt
utslagning från arbetsmarknaden förhindras.
Kompetensutveckling av arbetstagarna och de
arbetssökande är också av stor betydelse för
ökad tillväxt och sysselsättning, liksom åtgärder
för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden och motverka osaklig och
diskriminerande särbehandling av personer med
utländsk bakgrund, funktionshindrade och
homosexuella personer. Mångfald i arbetslivet
skall eftersträvas.
Ett arbetsliv i stark förändring och utveckling
kräver fortsatta och intensifierade insatser för att
få till stånd säkra och goda arbetsmiljöer med bra
arbetsförhållanden. Förändring, utveckling och
flexibilitet skall kunna förenas med trygghet och
delaktighet för den enskilda människan.
Individer måste ges större möjlighet till
inflytande över sin egen kompetensutveckling.
De riskfaktorer som stress, högt arbetstempo
och nya arbets- och anställningsförhållanden kan
medföra måste uppmärksammas. Den enskildes
rättssäkerhet och integritet skall värnas.
Lönebildningen har stor betydelse för
sysselsättning, tillväxt och inflationsutveckling.
Regeringen återkommer inom kort till riksdagen
med förslag bl.a. rörande ramverket för
lönebildningen.
5.3 Resultatbedömning
5.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Av följande tabell framgår utvecklingen och
antaganden om arbetsmarknaden fram till och
med år 2000.
Tabell 5.2 Arbetsmarknad
Årlig procentuell förändring
1996
1997
1998
1999
2000
BNP, fasta priser
1,3
1,8
2,5
3,6
3,0
Produktivitet
1,3
2,9
1,1
0,5
1,5
Antal arbetade timmar
0,1
-0,5
1,4
3,1
1,5
Medelarbetstid
0,7
-0,1
0,0
0,4
-0,1
Antal sysselsatta
-0,6
-0,1
1,5
2,7
1,6
Arbetskraft
-0,2
-1,1
-0,2
1,5
0,6
Öppen arbetslöshet,
nivå
8,1
8,0
6,5
5,4
4,5
Personer i
konjunkturberoende
åtgärder, nivå
4,5
4,3
3,9
3,3
3,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Sysselsättning
Arbetsmarknadsutvecklingen under 1990-talet
har varit dramatisk. Under första hälften av
1990-talet minskade sysselsättningen med ca 12
procent, en nedgång utan motstycke i den
svenska efterkrigshistorien. Nedgången
drabbade först industrin och den privata
tjänstesektorn för att så småningom spridas sig
till den offentliga sektorn.
Under de inledande åren av detta decennium
minskade sysselsättningen mest för männen då
konjunkturnedgången främst drabbade
mansdominerande sektorer som industrin och
bygg-sektorn. Sedan kom sysselsättningen att
minska främst inom den offentliga sektorn,
vilket medförde en större nedgång i
sysselsättning bland kvinnor. Uppgången i
sysselsättning de senaste åren har dock kommit
såväl kvinnor som män till del.
Sysselsättningen har under ett antal år visat på
goda ökningstal i den privata tjänstesektorn.
Sedan hösten 1997 ökar även den offentliga
sysselsättningen, vilket innebär att den totala
sysse
sättningen ökar. Under 1998 ökade antalet
sysselsatta med 60 000 eller 1,5 procent.
Sysselsättningsökningen har varit mycket stark
sedan hösten 1998 och legat på en
årsförändringstakt kring 100 000 personer, vilket
motsvarar ca 2,5 procent. Uppgången är i dag
jämnt fördelad mellan privat och offentlig sektor
och även jämnt fördelad mellan män och
kvinnor. Även antalet personer som deltar i
arbetskraften har ökat sedan hösten 1997. Detta
är en naturlig följd av att efterfrågan på
arbetskraft ökar.
Diagram 2.1 Antal sysselsatta män och kvinnor
säsongsrensade värden, 3 månaders glidande medelvärde
Under den stora nedgången av antalet sysselsatta
i början av 1990-talet var det främst fasta jobb
som försvann. Antalet tidsbegränsade jobb har
trendmässigt ökat under hela decenniet. Det
tycks också vara så att det finns en cyklisk faktor
som innebär att det är de tidsbegränsade jobben
som ökar först då sysselsättningen ökar. Under
de senaste åren har en betydande ökning skett av
tidsbegränsade jobb. Under det första halvåret
1999 har dock de fasta jobben respektive de
tidsbegränsade jobben ökat lika mycket. Under
samma period hade ca 570 000 personer
tidsbegränsade anställningar, vilket motsvarar ca
16 procent av de anställda. Vid nyrekryteringar
är det däremot mycket vanligt med
tidsbegränsade anställningar. Majoriteten av de
jobb som omsätts är tidsbegränsade. De flesta
anställningar inleds med en provanställning och
övergår sedan i många fall till en
tillsvidareanställning. Det är framförallt
ungdomar, särskilt unga kvinnor, som har
tidsbegränsade anställningar. Det är även
vanligare med tidsbegränsade anställningar inom
kvinnodominerade branscher såsom vård och
omsorg samt handel.
Antalet egna företagare, inklusive
medhjälpande familjemedlemmar, har pendlat
mellan 400 000 - 450 000 under hela 1990-talet.
De egna företagarna utgör därmed ca 11 procent
av de sysselsatta, medan de anställda utgör
närmare 90 procent. Under åren 1996-1998 har
antalet egna företagarna tenderat att minska
något. Under första halvåret 1999 har dock
antalet egna företagare ökat med 12 000 jämfört
med första halvåret 1998.
Det är främst sysselsättningen i tjänstesektorn
som ökar, medan industrisysselsättningen står
stilla. På den privata sidan är det framför allt
företags- och finansiella tjänster som under en
längre period visat en stabil ökning. Under
senare år har även sysselsättningen inom den
offentliga sektorn ökat, främst inom utbildning
och i viss mån inom vård och omsorg.
Tabell 5.3 Antalet sysselsatta fördelat efter näringsgren,
1000-tals personer
1997
1998
1998
första
halvåret
1999
första
halvåret
Jordbruk m m
109
102
102
104
Tillverkningsindustri m m
800
803
798
795
Byggnadsindustri
218
220
214
221
Privata tjänster
1 567
1 610
1 581
1 655
Kommunala myndigheter
1 034
1 053
1 042
1 075
Statliga myndigheter
189
188
188
186
Totalt
3 921
3 979
3 925
4 036
Källa: SCB
Omkring en fjärdedel av de sysselsatta arbetar
deltid. Andelen som arbetar deltid i Sverige har
varit i stort sett oförändrat under 1990-talet. Den
genomsnittliga arbetstiden bland
deltidsysselsatta tenderar dock att öka. Det är
främst kvinnor som arbetar deltid. Ca 40 procent
av kvinnorna arbetar deltid vilket kan jämföras
med ca 10 procent av männen. Inom den
offentliga sektorn arbetar drygt en tredjedel
deltid, vilket kan jämföras med knappt 20
procent inom den privata sektorn.
Regeringens sysselsättningsmål är att 80
procent av befolkningen i åldern 20-64 år skall ha
reguljär sysselsättning år 2004. När målet sattes
upp i budgetpropositionen för år 1999 var
andelen sysselsatta 74 procent. Den goda
sysselsättningsutvecklingen under det senaste
året har medfört att andelen sysselsatta i
befolkningen enligt SCB har ökat till 76
procent, justerat för säsong, i juli 1999.
Arbetslöshet
Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten
minskat kraftigt. Inledningsvis förklarades
nedgången i arbetslösheten till stor del av ett
minskat arbetskraftsutbud bl.a. som en effekt av
Kunskapslyftet, medan sysselsättningen ökade
måttligt. Sedan hösten 1998 har
sysselsättningsökningen varit starkare. Under
första halvåret 1999 uppgick den öppna
arbetslösheten till 5,5 procent. Den var 5,0
procent för kvinnor och 6,0 procent för män.
Det innebär att arbetslösheten har minskat med
1,0 procentenhet för såväl män som för kvinnor
sedan första halvåret 1998. Nedgången i
arbetslöshet ger goda förhoppningar om att
regeringens mål att den öppna arbetslösheten
skall minskas till 4 procent under år 2000 kan
komma att uppnås.
Även antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadsåtgärder har minskat under de
senaste åren, från som mest 226 000 eller 5,4
procent av arbetskraften år 1994 till omkring
150 000 eller 3,5 procent av arbetskraften i dag.
Sedan hösten 1997 har dock antalet personer
som studerat på heltid i Kunskapslyftet
motsvarat 100 000-110 000 personer i
genomsnitt per månad.
Diagram 5.2 Öppen arbetslöshet, konjunkturberoende
åtgärder samt summan av dessa i förhållande till
arbetskraften.
säsongsrensade värden, 3 månaders glidande medeltal
För såväl unga kvinnor som unga män har de
senaste årens utveckling på arbetsmarknaden
inneburit en betydande förbättring.
Arbetslösheten bland ungdomar har nästan
halverats sedan årsskiftet 1996/97. I dag uppgår
den öppna arbetslösheten bland unga män till 11
procent och till 8 procent bland unga kvinnor.
Både antalet långtidsarbetslösa och antalet
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna har
fortsatt att minska under budgetåret. Målet för
AMV om att högst 50 000 personer i genomsnitt
under budgetåret får vara långtidsarbetslösa ser
ut att kunna uppfyllas. Under första halvåret har
i genomsnitt 45 000 personer varit
långtidsarbetslösa. Målet för antalet
långtidsinskrivna har reviderats till att högst 75
000 personer vid slutet av budgetåret skall vara
långtidsinskrivna. Revideringen gjordes på grund
av en teknisk justering av sättet att mäta de
långtidsinskrivna, vilken medförde ett
engångsjustering av antalet långtidsinskrivna vid
årsskiftet. Justeringen medförde att antalet
långtidsinskrivna vid årsskiftet ökade med 12 000
personer. I slutet av juli var 85 000 personer
långtidsinskrivna. Flertalet av de
långtidsinskrivna är män.
För utländska medborgare - i synnerhet de
utomnordiska medborgarna - är
arbetsmarknadsläget fortfarande besvärligt.
Samtidigt som många av de tidigare invandrarna
har förlorat sina arbeten under 1990-talet, har
många av de nyanlända inte kunnat etablera sig
på arbetsmarknaden. Den senaste tidens ökade
arbetskraftsefterfrågan har emellertid medfört att
arbetslösheten har minskat också bland de
utländska medborgarna. Arbetslösheten bland de
utländska medborgarna uppgår i dag till knappt
16 procent vilket är en kraftig nedgång jämfört
med första halvåret 1997 då arbetslösheten
uppgick till drygt 25 procent.
Sysselsättningsgraden, det vill säga andelen
sysselsatta i befolkningen i åldern 16 - 64 år, är
dock fortfarande mycket låg bland de utländska
medborgarna, ca 50 procent första halvåret 1999
jämfört med ca 44 procent första halvåret 1997.
Bland de manliga utländska medborgarna var
sysselsättningsgraden 54 procent att jämföra med
46 procent bland de kvinnliga Även bland de
utlandsfödda som blivit svenska medborgare är
arbetslösheten dubbelt så hög jämfört med
infödda svenskar.
Den förbättrade konjunkturen har påverkat
arbetsmarknadsläget positivt i stort sett i hela
landet. Sysselsättningen har det senaste året ökat
i alla län, med undantag för Jämtland, Gotland
och Norrbotten. Arbetslösheten har minskat i
alla län. Arbetslösheten varierade under andra
kvartalet 1999 mellan 3,3 procent i Kronobergs
län och 9,7 procent i Norrbottens län.
EU:s sysselsättningsriktlinjer
Den 31 maj lämnade Sverige in en nationell
handlingsplan för sysselsättning till EU-
kommissionen. Sveriges handlingsplan bygger,
liksom övriga medlemsländers, på de riktlinjer
för sysselsättning som antogs av ministerrådet i
februari 1999. Amsterdamfördraget fastställer en
procedur för samordning och övervakning av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Sysselsättningsriktlinjerna skall årligen infogas i
nationella handlingsplaner för sysselsättning som
utarbetas av medlemsstaterna i ett flerårigt
perspektiv. Sveriges handlingsplan för 1999 är en
uppföljning av den handlingsplan som
presenterades i april 1998. På grundval av
handlingsplanerna kommer rådet under hösten
1999 att granska genomförandet av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra
huvudområden; att förbättra anställbarheten, att
utveckla företagarandan, att uppmuntra
företagens och de anställdas anpassningsförmåga
samt att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje
huvudområde finns ett antal riktlinjer som anger
vad länderna bör göra och i vissa fall finns
konkreta mål som länderna skall sträva efter att
uppnå. Europeiska socialfonden bör därvid
användas för att stärka stödet för genomförandet
av riktlinjerna. Sysselsättningsriktlinjerna, vars
inriktning Sverige aktivt har påverkat, ligger väl i
linje med den svenska arbetsmarknadspolitiken
och innebär framförallt att förhindra
långtidsarbetslöshet bland alla grupper i
samhället genom en ökad prioritering av
utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik för
att därigenom öka anställbarheten hos de
arbetslösa.
I tre fall anger riktlinjerna kvantitativa mål för
medlemsländernas sysselsättningspolitik. För det
första skall alla arbetslösa ungdomar erbjudas
arbete, åtgärd, utbildning eller någon annan
aktiverande insats inom 6 månader. För det
andra skall motsvarande erbjudas arbetslösa
vuxna inom 12 månader. Slutligen skall andelen
arbetslösa som deltar i aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgå till
genomsnittet för de tre mest framgångsrika
länderna, vilket är 20 procent.
Sverige uppfyller de tre kvantitativa målen. I
flera fall är regeringens ambition mer
långtgående än vad riktlinjerna anger, bl. a. vad
gäller åtgärder för unga arbetslösa.
5.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Arbets- och kompetenslinjen är grunden i den
svenska arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken.
Aktiva insatser prioriteras före passivt understöd
för att främja en snabb platstillsättning och
motverka långtidsarbetslöshet och utslagning
från arbetsmarknaden. Det innebär att de som
har svårigheter att få eller behålla ett arbete i
första hand skall erbjudas utbildning eller andra
kompetenshöjande insatser för att öka sina
möjligheter till anställning. Dessa insatser
tillsammans med en effektiv platsförmedling
förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt och
motverkar därigenom inflationsdrivande
flaskhalsar. Det är även av stor betydelse att
arbetslivet främjar kompetensutveckling.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken är
viktiga instrument för att förbättra
jämställdheten mellan kvinnor och män i
arbetslivet och därmed även i samhällslivet i
övrigt.
Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt
instrument för att nå regeringens övergripande
mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning
och därmed för att nå de kortsiktiga målen om
halverad arbetslöshet och ökad sysselsättning
samt det långsiktiga målet om full sysselsättning.
Sverige befinner sig för närvarande i en
högkonjunktur. Centrala uppgifter för
arbetsmarknadspolitiken är därför att snabbt och
effektivt tillsätta de lediga platserna och att
stimulera arbetskraftens rörlighet i syfte att öka
sysselsättningen samt motverka
inflationsdrivande flaskhalsar och
bristsituationer. Arbetsmarknadspolitiken har
också till uppgift att värna om svaga grupper på
arbetsmarknaden. Det är ytterst angeläget att de
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna får del av
den uppgång som sker på arbetsmarknaden. Det
förstärkta anställningsstödet för personer med
långa arbetslöshetstider är ett sätt att stärka dessa
personers möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden. De förändringar som nu äger
rum strävar till att höja effektiviteten inom
arbetsmarknadspolitiken bl.a. genom en
tydligare målsättning om att insatserna skall leda
till arbete. Detta sker dels genom en ökad
prioritering av utbildnings- och
kompetenshöjande insatser, dels genom en
förstärkt verksamhetsuppföljning. Färre typer av
åtgärder och ett förenklat
arbetsmarknadspolitiskt regelverk bidrar också
till att höja effektiviteten inom
arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken bör utvecklas så att
den också förenar miljö- och sysselsättningsmål
och samtidigt påskyndar omställningen till en
ekologisk hållbar utveckling.
Arbetsmarknadspolitiken är också av betydelse
när det gäller att motverka regionala obalanser.
Arbetslivspolitiken skall främja arbetslivets
utveckling med möjlighet till personlig
utveckling och arbete för den enskilde samt ökad
tillväxt och produktivitet genom ny teknik,
organisationsförändringar, kompetensutveckling
och en sund lönebildning. Den har till uppgift att
förebygga arbetsskador och ohälsa i arbetslivet
och därigenom motverka utslagning samt att
hjälpa människor tillbaka i arbete. En annan
viktig uppgift är att utveckla ny kunskap och att
föra kunskaper och erfarenheter vidare, så att
arbetsmiljöarbetet kan förbättras ytterligare.
Arbetslivspolitiken skall också motverka en
uppdelning av arbetslivet vad gäller arbetsvillkor,
bl. a. de olika villkor som råder mellan kvinnor
och män på grund av den könsuppdelade
arbetsmarknaden och den ojämna fördelningen
av ansvaret för hem och barn. Till
arbetslivspolitiken hör också frågor bl.a. om
arbetsrätt och arbetstider. Ett bra arbetsliv och
fungerande spelregler på arbetsmarknaden ökar
produktiviteten samt främjar ekonomisk tillväxt
och sysselsättning.
Inom ramen för jämställdhetspolitiken
fortsätter arbetet med att omfördela makt och
inflytande mellan kvinnor och män i samhället.
Ett centralt mål för regeringens politik för arbete
och tillväxt är att det råder lika villkor för män
och kvinnor på arbetsmarknaden och i
arbetslivet.
Staten som arbetsgivare utgör en del av den
statliga förvaltningspolitiken. Området omfattar
främst hur staten som arbetsgivare behandlar
frågor om personal- och chefsförsörjning,
personalutveckling och personalrörlighet samt
löne- och anställningsfrågor.
I enlighet med vad som sades i
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, Utg.omr. 14, s. 80 ff.) åläggs
myndigheterna att inom ramen för regeringens
system för arbetsgivarpolitisk uppföljning årligen
redovisa sin kompetensförsörjning och de mål
som gäller för denna. De redovisningskrav som
regeringen har riktat till myndigheterna
fokuserar på fyra områden som ur ett
övergripande perspektiv har särskild betydelse
för kompetensförsörjningen:
- åldersstruktur,
- könsfördelning,
- personalrörlighet samt
- lönenivåer och löneutveckling.
Regeringen fäster särskild vikt vid
myndigheternas åtgärder för att eliminera
osakliga löneskillnader mellan könen och främja
den etniska och kulturella mångfalden.
En samlad redovisning av innevarande års
uppföljning har lämnats i regeringens skrivelse
1998/99:150 Årsredovisning för staten 1998.
5.3.3 Effekter av statliga insatser
Arbets- och kompetenslinjen har varit
vägledande för insatserna inom
arbetsmarknadspolitiken, vilket hittills också
visat sig ge positiva resultat. De lediga platserna
har tillsatts relativt snabbt. Flaskhalsar och
bristyrken har i stort kunnat motverkas.
Regionalt har dock bristsituationer uppkommit
inom vissa yrkesområden, främst sådana yrken
som kräver högskoleutbildning.
Arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har
minskat kraftigt. Grupper med en svagare
anknytning till arbetsmarknaden såsom
ungdomar, arbetshandikappade och personer
med utländsk bakgrund har prioriterats till de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna genom att de
fått en större andel av åtgärdsplatserna än vad de
utgör av de arbetslösa. För ungdomarna har såväl
arbetslösheten som långtidsarbetslösheten under
det senaste åren minskat kraftigt, vilket är ett
resultat av regeringens starkt uttalade ambition
att ingen ungdom skall vara arbetslös i 100 dagar
eller mer utan att få ett erbjudande om ett arbete
eller utbildning. Antalet sysselsatta och
arbetslösa arbetshandikappade och utländska
medborgare har utvecklats på ungefär samma sätt
som för övriga. En bidragande orsak till den
positiva utvecklingen har varit, förutom
konjunkturuppgången, regeringens
utbildningssatsning Kunskapslyftet.
JämO har en central roll i arbetet för att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet och för att se till att
jämställdhetslagen följs. Den budgetförstärkning
som JämO erhöll inför budgetåret 1997 har
möjliggjort en lång rad satsningar för att
effektivare medverka i jämställdhetsarbetet på
arbetslivets område. Framför allt inom områdena
information och opinionsbilding samt aktiva
åtgärder har verksamheten intensifierats. Vidare
har resurstillskottet betytt att driften av JämO:s
verksamhet har kunnat rationaliseras.
Verksamheten inom arbetslivsområdet har
genom en ökad inriktning av forskningen mot
arbetsorganisationsfrågor, ett effektivare
tillsynsarbete genom bland annat ett bättre sama
bete mellan myndigheter, ökad
kunskapsåterföring till bland annat näringslivet,
till andra myndigheter samt universitet och
högskolor, nätverksbildande och bättre
informationsutbyte sammantaget gett
förbättrade förutsättningar för att forsknings-
och utvecklingsresultat samt tillsyn kan bidra till
en positiv utveckling av arbetslivet.
5.3.4 Regeringens slutsatser
För att uppnå regeringens mål om en ökad
sysselsättning respektive halverad öppen
arbetslöshet är det viktigt att arbetsmarknads-
och arbetslivspolitiken än mer inriktas mot att
främja tillväxten i ekonomin. Viktiga instrument
inom arbetsmarknadspolitiken för att uppnå
målen är en fortsatt prioritering av en snabb
tillsättning av de lediga platserna samtidigt som
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
användas mer strategiskt för att motverka
flaskhalsar och bekämpa långa tider utan
reguljärt arbete. Den inriktning som regeringen
redan påbörjat med en ökad satsning på
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning framför
praktikåtgärder för att motverka bristyrken och
flaskhalsar bör fortsätta. Samtidigt är det viktigt
att de arbetsmarknadspolitiska medlen används
på ett sådant sätt så att oönskade
undanträngnings- och inlåsningseffekter
minimeras.
Det är även ytterst angeläget att de svaga på
arbetsmarknaden, i synnerhet de
långtidsinskrivna, får del av den förbättrade
arbetsmarknadssituationen genom att de i ökad
utsträckning får det stöd och de
kompetenshöjande insatser som behövs för att
de skall få arbete. Det under hösten införda
förstärkta anställningsstödet är ett av de medel
som finns att tillgå. Många människor med
utländsk bakgrund har en mycket svag
förankring på arbetsmarknaden. Detta är ett
stort resursslöseri ur flera synvinklar. I många
fall saknar dessa personer sådana kontaktytor
med svenska arbetsmarknaden, som kan vara en
nödvändig förutsättning för att få jobb. Det är
angeläget att kvinnor och män med med
utländsk bakgrund får möjlighet till
arbetsmarknadskontakter och att ekvivalering
och anpassning av deras yrkeskunskaper
förbättras, så att deras kompetens kan tas tillvara
på den svenska arbetsmarknaden. Det är även
viktigt att i konjunkturuppgången rikta insatser
mot redan anställda för att motverka att
bristyrken uppkommer. Samtidigt kan arbetslösa
som ersätter dem som deltar i olika
kompetenshöjande insatser få den
arbetslivserfarenhet som krävs för att öka sina
chanser till ett reguljärt arbete. De
arbetsmarknadspolitiska medlen måste också
även fortsättningsvis fördelas på sådant sätt att
de tilltagande regionala obalanserna motverkas.
En av regeringens ambitioner inom
arbetslivspolitiken är att förbättra
förutsättningarna för moderna
arbetsorganisationer i arbetslivet. Dessa
kännetecknas bland annat av delaktighet,
helhetsperspektiv, integration, jämställdhet
mellan kvinnor och män, kompetensutveckling
av de anställda samt en god arbetsmiljö i övrigt.
Regeringen skall även verka för att individer
inte skall förslitas, skadas och slås ut från
arbetslivet. Ökad kunskap och kompetens i
arbetslivet skall bidra till ökad sysselsättning och
tillväxt. Regeringen avser vidare att under hösten
1999 lämna en proposition till riksdagen med
förslag till förändringar av ramverket för
lönebildningen. Bl. a. kommer förslag att läggas
om uppgifterna och befogenheterna för ett
förstärkt medlingsinstitut. Regeringens
uppfattning är att ett säkert och utvecklande
arbetsliv är en förutsättning för det pågående
arbetet med att åstadkomma en ekologisk hållbar
utveckling.
En redovisning av hur jämställdhetspolitiken
utvecklats kommer att lämnas till riksdagen i en
skrivelse senare under hösten.
5.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Arbetsmarknadspolitiken är en integrerad del i
den ekonomiska politiken och regeringens
sysselsättningspolitik genomsyrar alla
politikområden liksom arbetet för att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män.
Regeringens utbildningssatsning Kunskapslyftet
anknyter i högsta grad till arbets- och
kompetenslinjen inom arbetsmarknadspolitiken.
Detta gäller även de stöd som finns till ökat
företagande och ökad sysselsättning. De ökade
statsbidragen till kommunerna, en nivåhöjning
med 21,3 miljarder kronor år 2000 jämfört med
år 1996, innebär möjligheter för kommunerna att
behålla och utöka sin personalstyrka. Därutöver
kan nämnas åtgärder såsom nedsättning av
arbetsgivaravgiften, lättnader i
ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta
underskott i nystartad näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för att
starta eget företag och ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.
5.5 Skatteavvikelser
Samhällets stöd inom utgiftsområdet redovisas i
huvudsak som anslag på statsbudgetens
utgiftssida. Vid sidan av de stöd som redovisas
via anslag finns dock fr.o.m oktober 1999 även
stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av
särregler i skattelagstiftningen. Ett sådant stöd
brukar betecknas som saldopåverkande
skatteavvikelse. Om en sådan förmån på
budgetens inkomstsida slopas leder detta till en
budgetförstärkning för den offentliga sektorn.
Tabell 5.3 Skatteavvikelser
Skatteavvikelse Brutto
mdr kr
Skatteavvikelse Netto
mdr kr
1999
2000
1999
2000
Saldopåverkande
skattekreditering
vid
anställningsstöd
0,1
1,4
0,07
1,04
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden
anställningsstöd utgår fr.o.m 1 oktober 1999 i
form av en skattekreditering på arbetsgivarens
skattekonto. Detta innebär att utgifterna för
anställningsstöd på anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att
upphöra. Under år 2000 kommer dock de som
erhållit beslut om anställningsstöd före den 1
oktober fortfarande att erhålla det i form av
bidrag. Kostnaden för anställningsstöd kommer
istället i form av minskade skatteintäkter på
budgetens intäktssida. Detta beräknas inklusive
regeringens förslag avseende det förstärkta
anställningsstödet medföra en skattekreditering
av 1 400 miljoner kronor år 2000, eller m a o
minskade skatteintäkter på samma belopp.
Tabell 2.4 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 14 ingående verksamheterna
Miljoner kronor
Utfall
1998 2
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999 2
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Arbetsmarknad
34 039
34 414
35 453
32 907
32 987
33 231
Arbetsliv
5 534
5 381
5 553
5 435
5 450
5 474
Jämställdhet mellan kvinnor och män
36
33
50
30
31
31
Staten som arbetsgivare
8 059
8 143
7 739
7 758
7 784
7 906
Totalt för utgiftsområde 14
47 668
47 971
48 796
46 130
46 251
46 642
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Utfall 1998 och utgiftsprognos1999 inkluderar äldreanslag.
6 Arbetsmarknad
6.1 Omfattning och ändamål
Arbetsmarknadsverket (AMV) svarar för hu-
vuddelen av den arbetsmarknadspolitiska verk-
samheten. Utgifterna under verksamhetsområ-
det avser arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
AMV:s förvaltningskostnader, Europeiska
socialfonden, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU)
samt bidrag till administration av grundbelopp.
Inom verksamhetsområdet finns även
avgiftsfinansierade verksamheter såsom
Arbetslivstjänster och Aske kursgård som inte
redovisas på statsbudgeten.
6.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998 2
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999 2
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
34 039
34 414
35 453
32 907
32 987
33 231
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Utfall 1998 och utgiftsprognos1999 inkluderar äldreanslag.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Antalet anställda inom AMV uppgick vid års-
skiftet 1998/99 till 11 100 personer, varav 9 200
på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinsti-
tut. De konjunkturberoende arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna, den yrkesinriktade rehabilite-
ringen samt utbildning i företag hade under år
1998 i genomsnitt 173 000 deltagare samtidigt
som 55 000 personer var anställda med löne-
bidrag eller i skyddad anställning hos offentliga
arbetsgivare (OSA). Motsvarande uppgifter för
första halvåret 1999 var drygt 170 000 respektive
56 500 personer.
De beräknat ökade utgifterna under år 1999
jämfört med föregående år beror främst på
ökade utgifter under anslaget A 4 Europeiska
Socialfonden m.m. för perioden 1995-1999 samt
att statliga ålderspensionsavgifter belastar
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
från år 1999. Den beräknat minskade
medelsförbrukningen från år 2000 förklaras av
minskade resurser under sist nämnda anslag
utifrån det förbättrade konjunkturläget.
Förändringar
Omläggningen till en mer tillväxtinriktad ar-
betsmarknadspolitik har fortsatt vilket bl.a. in-
neburit en prioritering av platsförmedling samti-
digt som omfattningen av den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen ökat kraftigt sedan
det andra halvåret 1998. Praktikåtgärderna har
minskat i motsvarande omfattning. Detta är bl.a.
resultatet av att regeringen avskaffade det s.k.
volymmålet för de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna.
AMV har för budgetåret 1998 bytt
redovisningsprincip vilket minskade
anslagsbelastningen under anslagen A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, A 3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade samt det under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet uppförda anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning. AMV tillämpar nu en
kassamässig redovisning vilket innebär att bidrag
som utbetalas med i princip en månads
eftersläpning avräknas mot det budgetår då
betalningar sker. Tidigare har utbetalningar som
skett efter budgetårsskiftet före brytdag för
årsbokslut belastat föregående budgetår.
Bakgrunden till den förändrade
redovisningprincipen är att regeringen delat
Ekonomistyrningsverkets bedömning att
bidragen under anslaget i enlighet med
nationalräkenskaperna bör definieras som
transfereringar och att anslagsavräkningen därför
skall ske kassamässigt. Vid omläggningen för
budgetåret 1998 uppstod till följd av detta en
engångseffekt genom att anslagen endast
belastade med elva månaders
bidragsutbetalningar i stället för tolv.
Kommande budgetår påverkas inte av ändringen
eftersom införandet av den kassamässiga
redovisningen innebär att anslagsbelastningen
jämfört med tidigare ökar den första månaden
samtidigt som den minskar den sista månaden.
Riksdagen beslutade på regeringens förslag i
budgetpropositionen för budgetåret 1999 att
AMV i likhet med budgetåret 1998 får använda
850 miljoner kronor för tillfälliga personalför-
stärkningar vid arbetsförmedlingar och arbets-
marknadsinstitut (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:AU1, rskr. 1998/99:105).
Regelförenklingsarbetet har fortsatt och sedan
årsskiftet har praktikåtgärderna arbetslivsutveck-
ling och arbetsplatsintroduktion sammanförts till
åtgärden arbetspraktik. Regeringen aviserade i
1999 års ekonomiska vårproposition förenkling-
ar av reglerna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Under anslaget Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder förtydligas också utform-
ningen och inriktningen av de nya förenklade
reglerna som regeringen avser att föreslå riksda-
gen under våren 2000. Flyttningsbidragen har
förenklats och effektiviserats genom att i högre
utsträckning rikta sig till enskilda individer som
är eller riskerar att bli arbetslösa och i mindre ut-
sträckning till individens hushåll. Riksdagen har
även på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 fattat beslut om ett förstärkt
anställningsstöd som träder i kraft den 1 oktober
1999 för personer som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen längre tid än tre år. Samtidigt
omvandlas anställningsstödet från ett bidrag till
en kreditering av arbetsgivarnas skattekonto.
Därutöver har också riksdagen på regeringens
förslag fattat beslut om att höja anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade med 90 miljoner
kronor från den 1 juli 1999 för att öka utrymmet
för fler lönebidrag och OSA (prop. 1998/99:100,
bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:294). AMV
överskred dock i praktiken med hänsyn tagen till
den tekniska justeringen anslaget med ca 300
miljoner kronor år 1998. Sammantaget har därför
AMV ca 210 miljoner kronor mindre att
förbruka om inte årets anslagskredit utnyttjas.
Ungdomssatsningen genom utvecklingsga-
rantin och kommunernas ansvar för unga ar-
betslösa har i kombination med det förbättrade
konjunkturläget starkt bidragit till att uppfylla
målet om att ungdomar skall erbjudas arbete, ut-
bildning eller praktik inom 100 dagars arbetslös-
het. För att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden har regeringen även under budgetåret
1999 avsatts 30 miljoner kronor till särskilda
brytprojekt. Försöksverksamheten i Skåne,
Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands
län fortsätter under år 1999 vilket bl.a. innebär
att dessa län har en utökad ram för otraditionella
insatser under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Ramen för otraditionella insatser
uppgår till 1 323 miljoner kronor varav 823
miljoner avser försökslänen. Därutöver finns en
ram på 50 miljoner kronor för otraditionella
insatser under anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandi-kappade.
Prioriteringar
Omläggning till en mer tillväxtinriktad ar-
betsmarknadspolitik skall fortsätta för att öka
sysselsättningen genom en effektiv
platstillsättning och genom att förhindra
uppkoms-ten av inflationsdrivande flaskhalsar.
Samtidigt skall insatserna för de mest utsatta
grupper in-tensifieras för att motverka långa
arbetslöshetsti-der som kan leda till att personer
permanent slås ut från den reguljära
arbetsmarknaden. Ökad uppmärksamhet måste
också ägnas de regioner som har den svagaste
sysselsättningstillväxten.
Platsförmedlingsinsatser och den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen skall prioriteras för
att lediga platser snabbt skall kunna tillsättas.
Förutom kompetenshöjande insatser för
arbetslösa är det av stor vikt att framförallt i
detta konjunkturläge framhålla arbetslöshetsför-
säkringens roll som en omställningsförsäkring.
Arbetet med att bryta den könsuppdelade ar-
betsmarknaden skall fortsätta tillsammans med
åtgärder som främjar mångfalden på arbetsmark-
naden. Därigenom kan arbetsmarknadspolitiken
bidra till att regeringens sysselsättningsmål och
delmål att halvera arbetslösheten under år 2000
kan uppnås.
De regionala tillväxtavtalen skapar goda förut-
sättningar för en bättre samverkan och ett bättre
resursutnyttjande kring den regionala näringspo-
litiken där arbetsmarknadspolitiken har en stor
betydelse. Arbetsmarknadspolitikens tillväxtpo-
litiska och fördelningspolitiska uppdrag är för-
enliga och spelar tillsammans en viktig roll för att
öka sysselsättningen. Genom bl.a. kompetensut-
vecklingsinsatser för arbetslösa som ökar deras
anställbarhet kan samtidigt arbetsgivarnas ar-
betskraftsbehov tillgodoses.
6.3 Resultatbedömning
Övergripande mål och verksamhetsmål bud-
getåren 1998 och 1999
För budgetåren 1998 och 1999 angavs tre
övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken
och AMV:
- hålla nere vakanstiderna för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan arbete.
I tabell 3.2 redovisas de kvantitativa verksam-
hetsmålen för AMV. De gäller anvisningsgraden
av arbetssökande till lediga platser, antalet
långtidsarbetslösa och antalet långtidsinskrivna
samt antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Under budgetåret 1998 har AMV
uppnått samtliga verksamhetsmål med undantag
för den genomsnittliga bidragsnivån för
lönebidrag.
AMV har nått den reviderade målsättningen
att minst 124 000 personer i genomsnitt under
budgetåret 1998 skall delta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
yrkesinriktad rehabilitering, exklusive
försökslänen. Målsättningen har nåtts
främst på grund av att regeringen reviderade
målet under hösten 1998 utifrån bedömningen
att AMV inte skulle nå upp till volymmålet.
Riksdagen beslutade därför på regeringens
förslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 att föra bort 800 miljoner
kronor från anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:FiU11,
rskr. 1998/99:48).
Under budgetåret 1998 har försöksverksam-
het med friare användning av de arbetsmark-
nadspolitiska medlen bedrivits i Skåne, Värm-
lands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län.
Det innebär att dessa län inte har haft ett mål för
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna samt att de får använda en större andel
av åtgärdsmedlen till otraditionella insatser. I
stället för volymkrav skall länen uppvisa resultat
beträffande ökad sysselsättning, minskad
arbetslöshet och färre personer i åtgärder samti-
digt som utbetalningarna av
arbetslöshetsersättningen inte får överstiga vad
som skulle förväntats utan försöksverksamhet.
Försöksverksamheten pågår även under
budgetåret 1999.
Samtliga län har tillgång till otraditionella me-
del. De otraditionella insatserna skall motiveras
av arbetsmarknadsskäl och inte rymmas inom
ordinarie åtgärder. Alltför många av de projekt
som finansierats helt eller delvis med dessa medel
har haft en svag mål- och resultatfokusering. En-
dast ett fåtal län har utvecklat ett system för en
effektiv uppföljning. Detta har gjort det svårt att
följa upp och utvärdera verksamheten. AMS har
utlovat en bättre uppföljning framöver. För att
förbättra hanteringen av de otraditionella
insatserna har regeringen utfärdat ändringar i
förordningen om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten.
Tabell 6.2 Kvantitativa verksamhetsmål för budgetåren 1997, 1998 och 1999
Mål
1997
Resultat
1997
Mål
1998
Resultat
1998
Mål
1999
Resultat
halvår 1999
Andel av de lediga platserna som anmälts
till Af som skall anvisas med lämpliga
sökande
88%
89%
90%
91%
90%
91%
Andel av samtliga arbetsgivare som
anmält plats till Af skall ha fått
tillräckligt med sökande för att kunna
anställa inom den tid som har
överenskommits med Af
Ej mål
Ej mål
Ej mål
Ej mål
minst 80%
68%
Andel personer som fått arbete 90 dagar
efter avslutad yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning skall uppgå till
minst
Ej mål
Ej mål
Ej mål
Ej mål
kvartal 4 1999
70%
44%
Antalet långtidsarbetslösa skall i
genomsnitt per månad inte överstiga:
100 000
94 800
73 000
57 600
50 000
44 600
Alla långtidsarbetslösa ungdomar skall
erbjudas arbete eller åtgärd inom 100
dagar
Ej mål
Ej mål
0
538 (4 180)**
0
283 (2800)**
Antalet långtidsinskirvna skall i
genomsnitt per månad inte överstiga:
120 000
118 900
100 000
90 500
75 000***
85 200
Antalet personer som deltar i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall i
genomsnitt vara:
207 000
197 100
124 000*
124 100*
Ej mål
Ej mål
Antal arbetshandikappade som deltar i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
minst utgöra:
26 000
27 000
17 000*
17 200*
Ej mål
Ej mål
Antal sysselsatta inom ramen för anslaget
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade skall minst utgöra:
50 000
51 000
53 000
55 000
55 000
56 800
Målsättningen för den högsta
genomsnittliga bidragsnivån i lönebidrag:
60%
59%
58%
60%
60%
60,5%
* Exklusive Skåne, Gävleborgs, Dalarnas, Jämtlands och Värmlands län, som är försökslän
** Inom parentes redovisas antalet registrerade långtidsarbetlösa ungdomar inklusive de som har ett erbjudande om åtgärd/arbete.
*** Vid slutet av året
Regeringens omläggning till en mer tillväx-
tinriktad arbetsmarknadspolitik har fortsatt un-
der budgetåret 1999 med tyngdpunkt på plats-
förmedling och yrkesinriktad arbetsmarknadsut-
bildning. Regeringen beslutade därför att slopa
verksamhetsmålet för omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inför
budgetåret 1999. I samband med detta infördes
två nya verksamhetsmål för AMV.
- Av samtliga arbetsgivare som anmält ledig
plats till arbetsförmedlingen skall 80 procent
ha fått tillräckligt med sökande för att kunna
anställa inom den tid som överenskommits
med arbetsförmedlingen,
- Andelen personer som fått arbete 90 dagar
efter avslutad yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning skall öka
kontinuerligt under budgetåret 1999. Under
fjärde kvartalet skall andelen som fått arbete
efter 90 dagar uppgå till minst 70 procent.
Vid sidan av platsförmedling, vägledning och
arbetslivsinriktad rehabilitering spelar de olika
arbetsmarknadspolitiska programmen en viktig
roll för att höja kompetensen för de arbetslösa
och därmed förbättra matchningen mellan
arbetssökande och lediga platser.
Tabell 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Genomsnittligt antal per
månad
Därav kvinnor respektive män (%)
Antal i arbete 90 dagar
efter avslutad åtgärd
1997
1998
1997
1998
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
1997
1998
Anställningsstöd
-
10 547
-
-
-
62
Arbetslivsutveckling
52 545
38 892
46
54
46
54
15
20
Arbetsmarknadsutbildning
36 931
41 899
49
51
47
53
21
29
Arbetsplatsintroduktion
34 292
19 347
47
53
48
52
32
39
Beredskapsarbete
7 118
1 165
37
63
41
59
23
36
Datortek
13 961
11 521
56
44
55
45
19
23
IT-utbildning
-
200
-
-
31
69
-
-
Kommunala uppföljningsplatser
14 158
12 176
60
40
59
41
28
36
Offentligt tillfälligt arbete
5 351*)
7 741
47
53
47
53
7
11
Rekryteringsstöd
3 698
480
32
68
32
68
67
72
Resursarbete
637*)
4 104
82
18
74
26
-
51
Starta-eget-bidrag
12 280
12 514
42
58
48
52
72
71
Utbildningsvikariat
3 545
339
77
23
76
24
52
67
Utvecklingsgaranti 20-24 år
-
2 846
-
-
44
56
-
32
Yrkesinriktad rehabilitering (AMI)
6 939
8 054
48
52
48
52
16
24
Jobbsökaraktiviteter
3 331
1 800
-
-
-
-
-
-
* Under budgetåret 1997 utgiftsområde 13
Hålla nere vakanstiderna för lediga platser
Genom att snabbt och med god kvalitet för-
medla arbetssökande till de lediga platserna
som anmälts till arbetsförmedlingen skall
vakanstiderna hållas nere, vilket främjar tillväxt
och motverkar inflationsdrivande flaskhalsar
på arbetsmarknaden.
Antalet nyanmälda platser ökade med 28
procent under år 1998 jämfört med år 1997.
Totalt anmäldes 413 000 platser till
arbetsförmedlingen under år 1998. Till över 90
procent av de lediga platserna anvisade
arbetsförmedlingarna minst en sökande. Till de
platser som inte fått anvisning har krävts
högskoleutbildning inom teknik och data eller
så finns de inom hälso- och sjukvårdsområdet
samt lärarplatser. Under första halvåret 1999
har platsinflödet fortsatt att öka samtidigt som
arbetsförmedlingarna upprätthållit en hög
anvisningsgrad. AMS har vidtagit en rad olika
åtgärder för att förbättra verksamhetens
information, service och tillgänglighet, som
främst riktas till små och medelstora företag.
Den fortsatta utbyggnaden av
Arbetsförmedlingens Internettjänster har
väsentligt höjt servicenivån till företag. Företag
kan nu på egen hand annonsera om lediga
jobb, ta emot ansökningar via elektronisk post,
söka efter lämpliga kandidater i en CV-databas
och via elektronisk post kontakta sökande.
Insatser har gjorts för att informera företagen
om möjligheterna med Arbetsför
medlingens Internettjänster.
Under år 1999 har AMS också inrättat ett call-
center i Söderhamn. Företag kan via 020-
nummer erhålla snabb information om AMV:s
ansvarsområden. Vidare deltar AMS som en av
parterna i ett projekt som leds av NUTEK
som bl.a. syftar till att små och medelstora
företag skall kunna vända sig till en
informationskälla för att få information från
olika myndigheter. På lokal nivå har
arbetsförmedlingen bl.a. ordnat utbildningar
för mindre företag i syfte att lära dessa använda
olika internettjänster, deltagit i uppsökande
verksamhet tillsammans med kommunen och
bildat specialförmedlingar för småföretag som
hjälper till i rekryteringsärenden.
Arbetsförmedlingen Utland bistår med
information, rådgivning och rekryteringsstöd
då utländska företag önskar etablera sig i
Sverige. Arbetsförmedlingen Utland är en del i
det EU-täckande kontaktnätet Euro
infocenter.
I den översyn som Näringsdepartementet
påbörjat beträffande åtgärder för att främja fler
och växande företag spelar
arbetsmarknadspolitiken och dess
verkställande myndigheter en viktig roll.
Översynen syftar till att förenkla och
effektivisera verksamheten ur företagarnas
synpunkt.
En av de viktigaste arbetsmarknadspolitiska
insatserna för att hålla nere vakanstiderna på
lediga platser är arbetsmarknadsutbildningen.
Därför har den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen prioriterats under
budgetåret 1998. I genomsnitt har 26 000
personer per månad deltagit i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning. Det kan jämföras
med drygt 20 000 personer under budgetåret
1997. Totalt deltog 42 000 personer i
genomsnitt per månad i
arbetsmarknadsutbildning under budgetåret
1998. För att ytterligare betona vikten av att
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall
leda till reguljära jobb införde regeringen ett
nytt mål för arbetsmarknadsutbildningen
budgetåret 1999. I juni 1999 uppgick andelen i
jobb efter avslutad yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning till 43 procent,
jämfört med 38 procent motsvarande tidpunkt
år 1998. Sedan april 1999 har andelen till arbete
efter avslutad utbildning ökat konstant.
Som ett resultat av ökad prioritering av ut-
bildningsinsatser har andelen personer i utbild-
ningsåtgärder ökat från första halvåret 1998 till
andra halvåret 1999 med ca 35 procent medan
andelen i praktikåtgärder har minskat med 23
procent. Antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning har ökat från
knappt 41 000 per månad till knappt 53 000 per
månad under denna period. Under de första
två kvartalen 1999 har dock andelen i
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
minskat, medan andelen i förberedande
uppvisar en något stigande trend vilket inte är
tillfredställande. Majoriteten av
utbildningsdeltagarna, cirka 60 procent, deltar
dock i yrkesinriktad utbildning.
Minska antalet långtidsarbetslösa
Det andra övergripande målet för AMV är att
minska antalet långtidsarbetslösa. Under
budgetåret 1998 har långtidsarbetslösheten
minskat kraftigt. Det är ett resultat av att
arbetsförmedlingarna tydligt har prioriterat de
långtidsarbetslösa till de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Även en
minskad tillströmning av nya
långtidsarbetslösa förklarar den kraftiga
minskningen av antalet långtidsarbetslösa.
Tabell 6.4 Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna* och deras andel av arbetslösa resp. andel av arbetslösa+åtgärd
Långtidsarbetslösa
Kvartal 2
Långtidsinskrivna*
Juni
1997
%
1998
%
1999
%
1997
1998
%
1999
%
Kvinnor
40 071
24
21 633
17
17 296
14
48 011
36 806
18
34 035
15
Män
54 770
27
31 583
20
26 868
19
70 929
53 644
23
51 122
22
Totalt
94 841
26
53 216
19
44 164
16
118 940
90 450
20
85 157
19
55- år
14 445
44
9 331
36
10 628
27
14 595
10 115
24
16 572
33
25-54 år
61 864
24
37 192
18
30 268
16
96 079
75 497
24
65 001
20
20-24 år
17 401
27
6 214
15
3 063
9
8 252
4 822
7
3 575
6
18-19 år
1 132
10
479
6
205
3
14
16
0
9
0
Totalt
94 841
26
53 216
19
44 164
16
118 940
90 450
20
85 157
19
Arbetshandikappade
12 699
35
7 867
30
7 002
24
24 541
20 886
39
20 846
40
Utomnordiska medborgare
11 313
29
6 781
21
5 008
17
19 338
14 017
28
11 779
24
* Definitionen av långtidsinskrivna har förändrats mellan budgetåren 1998 och 1999. Från och med budgetåret 1999 bryts inskrivningstiden endast med reguljärt arbete som varar
längre än 30 dagar. Hit räknas också lönebidrag och OSA. Under budgetåret 1998 kunde inskrivningstiden brytas även med anställningsstöd och reguljärt arbete som varade mindre
än 30 dagar.
Regeringens målsättning att samtliga ungdo-
mar skall erbjudas reguljärt arbete, lämplig ut-
bildning, praktik eller sysselsättningsskapande
åtgärd inom 100 dagar har uppfyllts. I slutet av
budgetåret 1998 var drygt 4 200 ungdomar
långtidsarbetslösa, av dessa hade dock 3 600 ett
beslut eller erbjudande om att påbörja
utbildning, praktik eller
sysselsättningsprogram. Den nytillkomna
utvecklingsgarantin har inneburit att 225
kommuner har tecknat avtal med
länsarbetsnämnderna och den har under
budgetåret omfattat 2 800 ungdomar.
Statskontorets utvärdering (Utvecklings-
garantin för ungdomar - det första året,
1999:6)visar att ungdomar som deltar i
utvecklingsgarantin i nästan dubbelt så stor
utsträckning har fått ett arbete jämfört med
dem som inte deltar i sådant program.
Antalet långtidsarbetslösa utomnordiska
medborgare har minskat med 40 procent
under budgetåret 1998, vilket kan jämföras
med en total minskning av antalet
långtidsarbetslösa med 44 procent.
Långtidsarbetslösa med utomnordiskt
medborgarskap har prioriterats till de
arbetsmarknadspolitiska programmen i
förhållande till korttidssökande. AMS har
under budgetåret 1999 fortsatt att utveckla och
förbättra kvalitén i handlingsplanerna för de
arbetssökande. Över 95 procent av dem som
riskerar att bli eller är långtidsarbetslösa har
fått en individuell handlingsplan, enligt AMS.
Stickprovsundersökningar, som AMS
genomför kontinuerligt, visar dock att kvalitén
måste förbättras och sökandes delaktighet
avsevärt måste öka. AMS kommer därför att gå
ut med tydligare information som vänder sig
direkt till de arbetssökande om
handlingsplanens betydelse. AMS har även
bildat en central arbetsgrupp med
representanter från AMS och
länsarbetsnämnderna. Gruppen skall leda och
driva utvecklingsarbetet med
handlingsplanerna vidare. Erfarenheter och
betydelsen av handlingsplanen skall också
integreras tydligare i personalutbildningen.
AMS kommer också att fortsätta granska
handlingsplanernas kvalitet.
Motverka långa tider utan arbete
I genomsnitt per månad har under budgetåret
1998 ca 7 300 personer upphört att vara lång-
tidsinskrivna. Drygt hälften av dessa har fått
arbete. Jämfört med budgetåret 1997 är det en
förbättring. Det är fler män än kvinnor som är
långtidsinskrivna. Fler kvinnor har dock varit
inskrivna över två år än vad som redovisas som
långtidsinskrivna. Det beror på att många
kvinnor har tillfälliga jobb eller är
deltidsarbetslösa långa tider.
Samtidigt som antalet långtidsinskrivna
totalt har minskat så har framför allt andelen
arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare ökat bland de långtidsinskrivna.
Vidare har också andelen långtidsinskrivna
med mycket långa inskrivningstider ökat. Vid
budgetårets slut hade 44 procent av de
långtidsinskrivna en inskrivningstid på över
fyra år.
Den yrkesinriktade rehabiliteringen på ar-
betsmarknadsinstituten (Ami) har fortfarande
tonvikt på personer med arbetshandikapp.
I genomsnitt var ca 8 100 personer per
månad inskrivna vid Ami under budgetåret
1998. Fler har deltagit under budgetåret 1998
jämfört med budgetåret 1997. En fjärdedel av
dem som genomgått Ami hade arbete 90 dagar
efter deltagandet, vilket är en god förbättring
jämfört med budgetåret 1997 vilket förklaras
av en ökad användning av lönebidrag för denna
grupp. Insatser för dessa grupper bidrar
dessutom till att öka det aktiva utbudet av
arbetskraft och bidra till en ökad
sysselsättning.
Prioriterade grupper
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig fördel-
ningspolitisk uppgift att stödja personer som
har särskilt svårt att få och behålla ett jobb.
Regeringen anser att det är av största vikt att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna används
på ett bra och effektivt sätt för att underlätta
integreringen i det svenska arbetslivet. Detta
skall ske utifrån individen och de lokala
förutsättningarna. Regeringen har tagit initiativ
till ett projekt som ur ett tillväxtperpektiv
skall kartlägga och analysera hur kön, klass,
etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning och
funktionshinder påverkar enskildas
möjligheter på arbetsmarknaden och till
företagande samt hur mångfald i näringslivet
kan leda till ökad till-växt. Regeringen
återkommer till riksdagen med förslag och ett
samlat program för att bättre utnyttja
mångfalden i arbetslivet.
Tabell 3.5 Olika gruppers andel av de öppet arbetslösa
och de i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Arbetslösa
Åtgärder
1997
1998
1997
1998
Kvinnor
46
45
48
48
Män
54
55
52
52
Totalt
100
100
100
100
55- år
9
9
4
10
25-54 år
70
73
69
66
20-24 år
18
15
20
18
18-19 år
3
3
7
6
Totalt
100
100
100
100
Arbetshandikappade
10
10
15
15
Utomnordiska
medborgare
11
11
13
13
Ungdomar
Arbetsmarknadsläget för ungdomar har
förbättrats avsevärt under de senaste åren. Den
öppna arbetslösheten bland ungdomar under
25 år har nästan halverats från 74 000 i
genomsnitt per månad under första halvåret
1997 till 38 000 under det första halvåret 1999.
Ungdomar har generellt sett större
möjligheter än övriga grupper att få arbete när
konjunkturen vänder uppåt. Det är emellertid
vanligare att ungdomar har tidsbegränsade
anställningar och att de arbetar deltid jämfört
med den övriga arbetskraften. Andelen
ungdomar i arbetskraften har minskat kraftigt
under 1990-talet. Mellan åren 1990 och 1998
minskade arbetskraftsdeltagandet för
ungdomar mellan 20 och 24 år från 82 till
knappt 63 procent. Den främsta förklaringen
till minskningen är att allt fler ungdomar i den
ålderskategorin genomgår utbildning.
Antalet långtidsarbetslösa ungdomar, dvs.
ungdomar som varit arbetslösa i mer än 100
dagar, minskade från 18 500 i genomsnitt per
månad under år 1997 till 6 700 i genomsnitt
per månad år 1998. Under första kvartalet 1999
minskade långtidsarbetslösheten ytterligare till
i genomsnitt 3 300 ungdomar per månad. Av
de långtidsarbetslösa ungdomarna var 35
procent kvinnor och 65 procent män. Detta
motsvarar 9 procent av samtliga arbetslösa
ungdomar och ungdomar utgör 7 procent av
samtliga långtidsarbetslösa.
De dominerande arbetsmarknadspolitiska
programmen för unga under år 1998 samt
under första halvåret 1999 var det kommunala
programmet för ungdomar under 20 år, det
kommunala programmet utvecklingsgaranti,
arbetsmarknadsutbildning inklusive de
särskilda SwIT-utbildningarna och
arbetsplatsintroduktion.
Statskontoret och Ungdomsstyrelsen har
utvärderat utvecklingsgarantin och lämnade
under våren 1999 var sin slutrapport till
regeringen. Utvecklingsgarantin, vilken
infördes den 1 januari 1998, innebär en
möjlighet för kommunerna att genom avtal
med länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda
långtidsarbetslösa ungdomar mellan 20 och 24
år en aktiverande och utvecklande insats på
heltid. Enligt Statskontorets utvärdering får
ungdomar som deltagit i utvecklingsgarantin
arbete eller påbörjar utbildning snabbare än
andra långtidsarbetslösa ungdomar. Ungdomar
som deltagit i programmet får i genomsnitt ett
arbete på mindre än hälften av den tid som
ungdomar som inte gått igenom programmet.
Även Ungdomsstyrelsens rapport visar att
många av de ungdomar som deltagit i
utvecklingsgarantin har fått arbete eller
påbörjat studier. Ungdomsstyrelsens menar att
utvecklingsgarantin är en
arbetsmarknadsåtgärd som passar ungdomar
för vilka de traditionella åtgärderna inte
fungerar och att åtgärden kan öppna upp för
ett nytt sätt att arbeta gränsöverskridande
mellan utbildning, personlig utveckling och
arbete. Ungdomsstyrelsen anser att
utvecklingsgarantin i huvudsak är
ändamålsenligt men riktar kritik mot
programmets ersättningssystem som bygger på
att ungdomarna får olika ersättning beroende
på vilken bakgrund de har.
Interpraktik är ett arbetsmarknadsprogram
som administreras av Svenska EU
Programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling. Interpraktik innebär att
långtidsarbetslösa ungdomar mellan 20 och 30
år kan praktisera i utlandet. Under budgetåret
1998 avsattes medel till 1 000
interpraktikstipendier. Då intresse för
programmet visade sig vara stort hade de 1 000
stipendierna beviljats redan under september
månad. Merparten av de deltagande
ungdomarna var under 25 år och fler kvinnor
än män deltog i programmet. Enligt Svenska
EU Programkontorets utvärdering var det 79
procent av deltagarna i arbete eller utbildning 6
månader efter avslutad utlandspraktik, 16
procent var arbetssökande och 5 procent var i
andra arbetsmarknadspolitiska program.
Äldre
Under de närmaste åren kommer antalet
personer som är 55 år eller äldre på
arbetsmarknaden att öka kraftigt. De äldre i
arbetskraften kommer också i framtiden att
vara betydligt mer välutbildade än de som nu
pensioneras. Samtidigt som andelen yngre i
befolkningen minskar kommer många att
pensioneras under de närmaste tio åren. Detta
kan leda till arbetskraftsbrist om inte de äldres
erfarenhet och kompetens tas tillvara redan nu.
Det ställer nya krav på medvetna strategier hos
företag och organisationer för att behålla de
äldre, samtidigt som yngre anställs. Mot
bakgrund av detta tog Nä-ringsdepartementet
under FN:s äldreår 1999 initiativ till en
konferens i juni för att belysa varför det är
nödvändigt med ett arbetsliv för alla åldrar.
Syftet med konferensen var att stimulera till
debatt och slå hål på myter och
vanföreställningar om äldre och deras
kompetens.
Arbetslösheten för de äldre är ungefär lika
med genomsnittet trots att antalet öppet ar-
betslösa personer som är 55 år eller äldre som
är anmälda på arbetsförmedlingen ökat. Första
halvåret 1998 var i genomsnitt 26 000
arbetslösa per månad i jämförelse med 38 000
motsvarande halvår 1999, varav 16 000 var
kvinnor och 22 000 män.
Samtidigt som de äldre som förlorat sitt
arbete har svårt att åter komma in på
arbetsmarknaden, har dock andelen av de äldre
långtidsarbetslösa minskat från 36 procent
1998 till 24 procent första kvartalet 1999, men
med tendens till ökning under andra kvartalet.
AMV prioriterar de äldre i sin verksamhet.
Det märks genom att andelen äldre i arbets-
marknadsprogram ökat sedan föregående år.
Under första kvartalet 1999 fanns 21 000
personer som är 55 år eller äldre i ett
arbetsmarknadspolitiskt program i jämförelse
med drygt 14 000 under motsvarande kvartal
1998. Den dominerande
arbetsmarknadspolitiska åtgärden under
budgetåret 1998 var offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA) som enbart
riktar sig till långtidsarbetslösa som är 55 år
eller äldre. I genomsnitt deltog ca 6 000 i OTA
och av dessa var 52 procent kvinnor och 48
procent män. OTA planerades att upphöra den
31 december 1998, men riksdagen beslutade på
regeringens förslag att förlänga åtgärden
under 1999 för de personer som deltog i
åtgärden före den 1 januari 1999. För personer
som fyllt 62 år kan åtgärden förlängas till dess
att de fyller 65 år.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappade har fått del av
konjunkturuppgången men inte i samma
omfattning som andra. Den öppna
arbetslösheten för arbetshandikappade har
minskat cirka 20 procent mellan år 1997 och
första halvåret 1999 jämfört med cirka 30
procent för befolkningen som helhet. Den
öppna arbetslösheten för arbetshandikappade
sjönk mellan åren 1997 och 1998, från i
genomsnitt 36 100 personer per månad till i
genomsnitt 28 800. Den öppna arbetslösheten
har därefter varit oförändrad mellan år 1998
och första halvåret 1999. 45 procent av de
öppet arbetslösa arbetshandikappade är
kvinnor och 55 procent män.
Regeringen följer även arbetslösheten för
funktionshindrade genom en särskild rapport
av SCB, AMS och Rådet för
arbetslivsforskning. Där framgår att andelen
funktionshindrade av befolkningen har
minskat något mellan åren 1996 och 1998, från
19 till 17 procent.
Arbetskraftsdeltagandet och
sysselsättningsgraden för funktionshindrade
med nedsatt arbetsförmåga har dock samtidigt
ökat under perioden. Det bör noteras att både
arbetskraftsdeltagandet och
sysselsättningsgraden har minskat för personer
utan funktionshinder under samma tid.
Sysselsättningsgraden och
arbetskraftsdeltagandet är dock fortfarande
lägre för funktionshindrade med nedsatt
arbetsförmåga än för befolkningen som helhet.
Tabell 6.6 Situationer för funktionshindrade, fjärde
kvartalen 1996 respektive 1998
Arbetskraftsdeltagande Arbetslösa av arbets-
kraften
1996
1998
1996
1998
Funktionshindrade
med nedsatt
arbetsförmåga
54%
62%
11%
9%
Ej funktionshindrade
81%
78%
8%
5%
I genomsnitt hade 11 procent av personer med
arbetshandikapp ett arbete en månad efter att
en konjunkturberoende åtgärd avslutats under
första halvåret år 1999. Det är en minskning
med nio procentenheter jämfört med
budgetåret 1998, då 20 procent fick ett arbete
inom en månad. Minskningen kan antas bero
på att antalet anställningar med lönebidrag inte
ökade i samma omfattning under våren 1999
som våren 1998.
Personer med arbetshandikapp är normalt
sett överrepresenterade i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämfört med
deras andel av de arbetslösa, vilket framgår av
tabell 3.5. Omfattningen av särskilda åtgärder
för arbetshandikappade redovisas under
anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Personer med funktionshinder har också
generellt sett lägre utbildningsnivå än övriga i
befolkningen, vilket inverkar negativt på
möjligheten att få ett arbete. Ungefär hälften
av de öppet arbetslösa arbetshandikappade vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsintitut
har högst grundskoleutbildning. Under år
1998 var 15 procent av deltagarna i
arbetsmarknadsutbildning
arbetshandikappade, vilket har minskat till 13
procent under första halvåret 1999. Vid
Samhall har 330 personer deltagit i
arbetsmarknadsutbildning och annan extern
utbildning, exklusive Kunskapslyftet under
1998.
Under 1998 fick 1 700 funktionshindrade
skolungdomar del av verksamheten Unga
Handikappade, som riktar sig till
funktionshindrade skolungdomar med behov
av särskilda insatser från arbetsförmedling eller
arbetsmarknadsinstitut, vilket ungefär
motsvarar antalet deltagare 1997.
Utomnordiska medborgare och personer med
utländsk bakgrund
De utomnordiska medborgarnas arbetskrafts-
deltagande har minskat dramatiskt sedan
början av 1980-talet. År 1980 var 77 procent av
de utomnordiska medborgarna antingen
sysselsatta eller arbetslösa. År 1998 hade
andelen sjunkit till 54 procent. Stora skillnader
finns också i sysselsättningsintensiteten mellan
könen och olika medborgarskap. Bland
utomnordiska kvinnor var andelen sysselsatta
endast drygt 32 procent år 1998 jämfört med
männens 45 procent. Den högsta andelen
arbetslösa finns bland medborgarna från
afrikanska och vissa asiatiska länder.
Situationen gäller även de som erhåller svenskt
medborgarskap.
De utomnordiska medborgarna har
prioriteras till de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, framförallt till
arbetsmarknadsutbildning. Under 1998 var
deras andel av åtgärdsplatserna 13 procent
samtidigt som deras andel av de arbetslösa
uppgick till 11 procent. Långtidsarbetslösheten
och antalet långtidsinskrivna har även sjunkit
kraftigt bland utomnordiska medborgare.
I enlighet med riksdagens beslut (prop.
1998/99:165) erbjuds storstadsregionerna med
utsatta bostadsområden att teckna lokala
utvecklingsavtal med staten i syfte att bryta
den sociala, ekonomiska och etniska
segregationen. En storstadsdelegation har
tillsatts inom rege-ringskansliet för att bereda
storstadsfrågor. Re-geringen beräknar 100
miljoner kronor inom den totala ramen för
otraditionella insatser i
arbetsmarknadspolitiken under budgetåret
1999 för användning inom ramen för de lokala
utvecklingsavtalen.
Jämställdheten på arbetsmarknaden
Regeringen anser det är av största vikt att
könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts.
Kvinnor och män arbetar i stor utsträckning
inom olika yrken och på olika delar av
arbetsmarknaden. Kvinnor har oftare tillfälliga
arbeten och deltidsarbeten. Det är mest män
som har rekryterats till de nya arbetena inom
de privata tjänstenäringarna. Kvinnorna har
utbildat sig i högre grad, t.ex. inom
Kunskapslyftet, vilket sannolikt gynnar dem
framför allt på sikt.
Kvinnorna utgör en något högre andel, 55
procent, av de arbetsökande på arbetsförmed-
lingen. Andelen kvinnor varierar dock mellan
olika sökandekategorier. Fortfarande är arbets-
lösheten högre bland män än bland kvinnor.
Däremot finns 70 procent av kvinnorna bland
de ombytessökande, deltidsarbetslösa och
bland sökande med tillfälliga arbeten.
Kvinnornas andel av de
konjunkturberoende programmen var 48
procent under år 1998, det vill säga större än
deras andel av de arbetslösa. En större andel av
männen, 63 procent, än av kvinnorna, 37
procent, fick anställningsstöd under år 1998.
API, ALU och OTA och
arbetsmarknadsutbildning fördelade sig på
kvinnor och män i ungefär samma andelar som
arbetslösheten. Resursarbete är ett
arbetsmarknadspolitiskt program som i
huvudsak riktas till kvinnor och under 1998
var 74 procent av deltagarna i detta program
kvinnor. Resursarbete bedrivs till stor del inom
vård och omsorg. Kvinnor är även
överrepresenterade vad gäller anvisning i
datortek och det kommunala
ungdomsprogrammet för 18-19-åringar.
Under det första året, det vill säga år 1998, av
den nya utvecklingsgarantin för 20-24-åringar
har åtgärden till en något större del omfattats
av män.
Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbild-
ningen har endast sporadiskt brutit
könsuppdelningen. Främst har detta kunnat
ske i samband med särskilda satsningar, till
exempel vid brytprojekt. Fortfarande är
kvinnor generellt sett överrepresenterade inom
utbildningar till vård- och kontorsarbete och
underrepresenterade inom utbildningar till
data-, teknik- och tillverkningsyrken. Inom
IT-satsningen, som påbörjades under år 1998,
var 68 procent av deltagarna män. Även
anvisningar till lediga platser följer traditionella
mönster. Männen är kraftigt
överrepresenterade bland dem som blir
anvisade till tillverkningsyrken, medan det är
väsentligt vanligare att kvinnor anvisas till
arbeten inom kundservice, försäljning, vård
och omsorg samt till kontorsarbete.
Friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen
Under våren 1998 fattade regeringen beslut
om att Skåne län under en period av nästan två
år, samt ytterligare fyra län, Dalarnas,
Gävleborgs, Jämtlands och Värmlands län,
under en period av ett och ett halvt år, skall
utgöra försöksområden med en friare
användning av vissa arbetsmarknadspolitiska
medel samt arbetslöshetsersättning.
Försöksverksamheten innebär att länen dels
kan utnyttja anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att ha
något mål för omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, dels får
använda nästan 20 procent av det totala
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
till otraditionella insatser år 1998 0ch 15
procent år 1999. Under försöksperioden får
länen också fatta beslut om aktivare
användning av arbetslöshetsersättning, vilket
innebär att arbetslösa personer som har rätt till
arbetslöshetsersättning kan delta i projekt som
initieras av länsarbetsnämnder eller
kommuner.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) har fått i uppdrag att
utvärdera försöksverksamheten. Enligt en
delrapport från IFAU är det vanligt att
projekten inte riktar sig till arbetslösa i första
hand utan utgör olika former av
näringslivsprojekt. Många näringslivsprojekt
har också karaktären av riktat stöd till enskilda
företag. IFAU anser mot bakgrund av detta att
det dels finns risk för övervältringseffekter
mellan stat och kommun, dels finns en risk att
en del av näringslivsprojekten snedvrider
konkurrensen på den lokala och den nationella
arbetsmarknaden. Institutet menar även att
man sett projekt med tydliga inlåsningseffekter
av yrkesgrupper som är mycket efterfrågade på
arbetsmarknaden. IFAU har i
projektbeskrivningarna i ett flertal fall funnit
tydliga tecken på att arbetsmarknadspolitiska
medel använts för klart kommunala intressen.
Slutrapporten skall redovisas i mars år 2000.
Även Riksrevisionsverket har av regeringen
fått ett uppdrag att utvärdera verksamheten. I
enlighet med beslutet lämnades en delrapport
"Att följa upp otraditionella inslag i
arbetsmarknadspolitiken - delrapportering från
granskningen av försöksverksamheten med
friare användning av arbetsmarknadspolitiska
medel", den 16 augusti 1999. De resultat som
redovisas i rapporten är preliminära men visar
enligt RRV:s analys att den utbuds- och
tillväxtorienterade åtgärden
arbetsmarknadsutbildning inte ökat mer i
försökslänen än i övriga landet. RRV anser
dock att det statistiska underlaget måste
kompletteras för att det skall vara meningsfullt
att gå vidare med analysen om förändringar i
medelsanvändningen. RRV redovisar vidare att
avsteg gjorts från de regler som gäller för
försöksverksamheten. Försöksverksamheten
upphör vid utgången av år 1999 och RRV skall
lämna sin slutrapport till regeringen senast den
31 januari 2000.
Lokal samverkan mot arbetslöshet
När propositionen 1995/96:148 Lokal sam-
verkan mot arbetslösheten initierades, befann
sig Sverige i ett dramatiskt sysselsättningsläge
som ställde stora och delvis nya krav på
arbetsmarknadspolitiken. Erfarenheten hade
visat att det var svårt att bevara kvalitén och
effektiviteten när åtgärdsvolymen blev för stor.
Kommunerna och arbetsförmedlingarna hade i
allmänhet påbörjat ett visst samarbete kring
utbildning och arbete åt i första hand
ungdomar. Det fanns då mot denna bakgrund
ett behov att pröva om nya arbetsformer
kunde ge en förbättrad effektivitet i
användningen av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna. Bland annat var det av intresse att
pröva om en förbättrad samverkan mellan
kommuner och ar-betsförmedlingar, och en
ännu starkare lokal förankring av
arbetsmarknadspolitiken, skulle kunna bidra
till en ökad träffsäkerhet och förbättrad
kvalitet i åtgärderna. Därför gav regeringen två
oberoende utvärderare, Riksrevisionsverket
(RRV 1997:26 och RRV 1997:58) samt Växjö
universitet (Utvärdering av Lokal samverkan
mot arbetslöshet), i uppdrag att göra en
bedömning av försöksverksamheten under den
första perioden. Det som förutom den lokala
samverkan har utmärkt försöksverksamheten
är att tillgången till otraditionella medel har
varit större än vanligt.
Riksrevisionsverket har emellertid funnit att
det otraditionella inslaget i
försöksverksamheten varit ytterst litet även
om variationen mellan olika kommuner har
varit påtaglig. De flesta projekt som har
bedrivits hade kunnat genomföras inom ramen
för ordinarie verksamhet. De resultat av
försöksverksamheten som hittills kunnat
studeras tyder, enligt RRV, på en högre
effektivitet i försöket än i de ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare
menar RRV att insatserna i
försöksverksamheten i större utsträckning
leder till arbete jämfört med ordinarie
arbetsmark-nadspolitiska åtgärder. I sin
rapport befarar dock RRV att vissa
inlåsningseffekter kan ha uppstått då tiden i
åtgärderna varit längre än vad som normalt är
brukligt inom ramen för den traditionella
arbetsmarknadspolitiken.
Växjö universitet skriver i sin rapport att
man inte kan se något entydigt resultat vad
gäller effekter på arbetsmarknadspolitiska mål.
Detta kan, enligt författarna, delvis förklaras
med att det vuxit fram ett starkare samarbete
även i kommuner som inte deltagit i försöket.
Detta gäller till exempel de
jämförelsekommuner man använt i
utvärderingen.
Resursarbete
Resursarbetsdelegationen avslutade sin verk-
samhet den 30 juni 1999 efter att ha arbetat
sedan den 1 oktober 1997. Delegationen har
främst verkat för att öka omfattningen av
åtgärden. Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) har också utvärderat
resursarbete på regeringens uppdrag och
lämnat sin rapport i augusti 1999.
De flesta av landets kommuner har haft re-
sursarbetare, huvudsakligen inom kommunal
verksamhet (vård och omsorg). Tre av fyra
deltagare har varit kvinnor. Resursarbetarna
har vikarierat ungefär halva tiden men inte fått
kompetensutveckling i någon större
utsträckning. Åtgärden verkar ha bidragit till
att arbetsgivarna har inventerat
personalbehovet på längre sikt. Delegationen
hävdar att ungefär hälften av deltagarna har fått
arbete inom tre månader, men IFAU anser
däremot att åtgärden inte lett till arbete i större
omfattning än andra åtgärder.
Regeringen anser att resursarbete har varit
en lämplig åtgärd för att upprätthålla
kompetensen och kvaliteten inom offentlig
sektor under en period då resurserna inom
sektorn varit begränsade och arbetslösheten
har varit hög. Till följd av det förbättrade
arbetsmarknadsläget kommer åtgärden
resursarbete att successivt avtrappas från och
med den 1 oktober 1999 och helt upphöra den
31 mars 2000.
Slutrapport från vård och omsorgskommissionen
Mot bakgrund av behoven och svårigheterna
att rekrytera personal till vård- och
omsorgssektorn så inrättade regeringen den 17
juni 1998 en kommission med uppgift att
kartlägga rekryteringsbehoven samt föreslå
åtgärder för att underlätta rekryteringen av
personal till vård- och omsorgssektorn. I
kommissionen har ingått företrädare för
regeringen, kommun och landstingsförbunden
samt företrädare för de fackliga
huvudorganisationerna. Kommissionen
avslutade sitt uppdrag den 31 juli 1999 och
publicerade då sin slutrapport, Den ljusnande
framtid är vård (Ds 1999:44).
I rapporten konstaterades att det redan i dag
råder brist på personal inom vård- och
omsorgssektorn, och att bristen kommer att
öka och omfatta fler yrken under de
kommande åren. Orsakerna till att intresset för
dessa yrken minskar är komplexa, man kan
dock peka på följande viktiga faktorer:
ofta svag löneutveckling,
ofta oregelbundna arbetstider,
i bland ofrivillig deltid,
ofta bristfällig arbetsmiljö och
ofta svagt inflytande på arbetssituationen.
Prognoser för år 2010 pekar på att det kommer
att råda en mycket stor brist på
omsorgspersonal - 150 000 personer fler än de
som i dag utbildas kommer att behövas.
Bristerna kommer att bli akuta inom vissa
specialistområden för sjuksköterskor och
läkare.
Kommissionen konstaterar vidare att trots
rekryteringssvårigheterna till vård och
omsorgssektorn ligger deltidsarbetslösheten på
en oacceptabelt hög nivå. Vård- och
omsorgssektorn har den största andelen
deltidsanställda. Samtidigt är antalet
deltidsarbetslösa mycket hög. Bland
omvårdnadspersonalen är cirka 41 000
personer deltidsarbetslösa, vilket motsvarar
cirka 18 procent av de som är sysselsatta i den
yrkesgruppen.
Kommissionens ledamöter har enats om att
tillsammans verka för att komma tillrätta med
dessa problem och enats om ett antal konkreta
förslag för att åstadkomma detta. Åtgärderna
rör såväl områdena utbildning, arbetsmarknad
som sjukvård och social omsorg.
Genomförandet av de olika åtgärderna vilar på
såväl stat som kommun och landsting.
I korthet är förslagen följande
Öka antalet utbildningsplatser för läkare
och sjuksköterskor
Minska deltidsarbetslösheten
Starta diskussioner om att överföra
huvudmannaskapet för
landstingskommunala vårdutbildningar
inom högskolan till staten
Genom särskilda insatser öka antalet
invandrare som är anställda inom vården
Satsa på att utveckla ledarskapet inom
vården
Öka antalet studerande vid gymnasiets
omvårdnadsprogram
Utbilda personal från sektorer där
övertalighet råder till arbeten inom vård
och omsorg
Regeringens bedömning med anledning av re-
visionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har haft invänd-
ningar vid granskningen av AMV:s årsredovis-
ning i två avseenden. AMV har vad avser
bidrag för utbildning i företag hos landsting
och primärkommuner inte uppfyllt kraven på
god intern kontroll. Detta har fått till följd att
bidrag har betalats ut med belopp som
överstiger den verkliga kostnaden och att
utbetalningar har skett med bristfälligt
underlag. Vidare har AMV ingått åtagande om
framtida bidragsutbetalningar som skall täckas
av kommande års anslag. RRV anser att AMV
inte har befogenhet att ingå dylika åtaganden
med hänsyn till att verket inte tilldelats
bemyndigande avseende bidrag.
Därutöver har RRV iakttagit att drygt
hälften av besluten av vissa arbetsgivarstöd
såsom t.ex. lönebidrag har fattats efter det att
åtgärden påbörjats. RRV menar vidare att
resultatredovisningen har vissa brister bl.a. när
det gäller analysen av begreppet lämpliga
sökande samt uppföljningen av anvisningar
inom bristyrkesområden. Dessa uttalanden
gäller verksamhetsmålet för anvisning av
sökande till ledig plats. Vidare menar RRV att
analys saknas om vilken betydelse
omfattningen och ökningen av antalet
registrerade i sökandekategori för sökande
som är på väg in eller ut från arbetsmarknaden
(sökandekategori 14) kan ha för
måluppfyllelsen för verksamhetsmålen för
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna.
Sökande i denna sökandekategori redovisas
inte som arbetslösa i AMS
verksamhetsstatistik. Regeringen anser att det
är mycket allvarligt att AMV inte uppfyller
kraven på god intern kontroll vad avser bidrag
för utbildning i företag.
Regeringen följer noggrant vilka åtgärder
AMS vidtar med anledning av RRV:s
invändning. I syfte att säkerställa styrningen av
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
överväger regeringen att vidta lämpliga
åtgärder för att tydliggöra AMS roll som
chefsmyndighet.
Regeringen har på tilläggsbudgeten för
statsbudget för budgetåret 1999 begärt ett
bemyndigande för budgetåret 1999 som
omfattar åren 2000-2002 för anslagen
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
När det gäller RRV:s kritik angående verk-
samhetsmålen så sker det en kontinuerlig
dialog mellan regeringen och AMS. I de fall där
RRV påtalat brister, t.ex. konsekvensen av
registreringen i sökandekategori 14, har AMS
kommit in med en analys till regeringen och
därefter gått ut med instruktioner till den
operativa verksamheten. Regeringen
förutsätter dock att AMS beaktar RRV:s kritik
avseende bristerna på analys i
årsredovisningen. Regeringen och AMS
kommer kontinuerligt att ha en dialog om
verksamhetsmålen.
Regeringen förutsätter att AMS även
beaktar de brister som i övrigt framkommer i
RRV:s granskning.
Slutsatser och övergripande mål
Arbetsmarknadspolitiken har lagts om mot
en tydligare tillväxtfrämjande inriktning.
Åtgärderna skall i högre grad inriktas mot
sektorer där brist på utbildad arbetskraft kan
bedömas uppkomma eller börjat synas. Som
ett led i denna inriktning på att förebygga
flaskhalsar genomförs under år 2000 en
försöksverksamhet där även anställda kan få
bristyrkesutbildning. Insatserna måste i än
större utsträckning inriktas på ett effektivt
platsförmedlingsarbete och företagskontakter
för att motverka inflationsdrivande flaskhalsar.
Det behövs vidare ett fortsatt stort utrymme
för en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
av hög kvalitet som komplement till den
reguljära utbildningen.
Arbetsmarknadsutbildningen måste ges en
tydligare yrkesinriktning genom att andelen
förberedande utbildning minskar. Samtidigt
skall arbetspraktiken dras ner bl.a. för att den
oönskade undanträngning som denna åtgärd
ibland kan ge upphov till skall minimeras.
Dessa förändringar får dock inte leda till ökad
utförsäkring. Förmedlingarna måste även
fortsättningsvis prioritera personer som är
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna och
riskerar utförsäkring.
Arbetsmarknadspolitiken måste prioritera
personer som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden samt verka för mångfald i
arbetslivet.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
utgörs en del av en kvalitativ handlingsplan för
den enskilde sökande och inriktas på att öka
hans eller hennes möjligheter att få en
anställning på den reguljära arbetsmarknaden.
Samtidigt är det viktigt att det förbättrade
arbetsmarknadsläget kommer alla grupper till
del. Det är därför nödvändigt med insatser för
dem som även i ett mycket gott
konjunkturläge har särskilt svårt att få ett
arbete. Det gäller bl.a. många arbetslösa med
utländsk bakgrund och arbetshandikappade.
Det förhöjda anställningsstöd som införs
fr.o.m. den 1 oktober 1999 bör på ett
avgörande sätt öka de långtidsinskrivnas
möjligheter att få ett reguljärt arbete.
För olika grupper som under en längre
period stått utanför den reguljära
arbetsmarknaden kan särskilda insatser
behövas. Det kan t. ex. gälla äldre arbetslösa
som bor på orter med svag lokal
arbetsmarknad. Förtidspensionering eller
utförsäkring måste förhindras. Regeringen
kommer därför att se över hur insatserna för
de mest utsatta grupperna kan effektiviseras så
att berörda arbetssökande genom egna
insatser, kompetensutveckling och praktik,
kan öka sina möjligheter att komma tillbaka på
den reguljära arbetsmarknaden eller utveckla
egen verksamhet. Det handlar således om att
stödja den arbetssökande på ett sådant sätt att
hon/han på nytt kan få och klara ett reguljärt
arbete. Regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga under våren 2000. Som ett led i
regeringens arbete med att förenkla det
arbetsmarknadspolitiska regelverket
presenteras ett utkast till ny struktur under
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regelförenklingarna skall innehålla tydliga
arbetsmarknadspolitiska mål och tydliga
rutiner för uppföljning/kontroll och
utvärdering. Det förenklade regelverket skall
bl.a. bidra till ökad flexibilitet och möjlighet till
lokal variation. Det måste också finnas en
öppenhet som förhindrar att oönskade
inlåsningseffekter uppstår.
Det är också viktigt att AMS även
fortsättningsvis beaktar de regionala
skillnaderna i sysselsättningsutveckling och
arbetslöshet vid fördelningen av de
arbetsmarknadspolitiska medlen.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
främst arbetsmarknadsutbildningen, spelar en
viktig roll för att öka de arbetslösas
anställbarhet vilket är av stor betydelse för att
de lediga platserna snabbt skall kunna tillsättas
och för att upprätthålla arbets- och
kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken.
En förutsättning för att lyckas med detta är
att arbetsmarknadspolitiken samverkar med
olika parter på central, regional och lokal nivå.
Där har t.ex. de regionala kompetensråden,
som bildats under året, en viktig roll att fylla
för att motverka uppkomsten av regionala
flaskhalsar. Råden kommer att vara en av de
viktigaste informationskällorna för de
regionala och lokala utbildningsanordnarna i
planeringen vid efterfrågad yrkesutbildning.
Regeringen kommer att ge AMS och andra
berörda myndigheter uppdraget att inhämta
och sammanställa de regionala
kompetensrådens synpunkter och råd på
utbildningsinsatser strategiska för regionen,
arbetsförmedlingens insatser och
kompetensinsatser för redan anställda. De
regionala kompetensråden skall utgå ifrån
främst eventuella bristyrken och flaskhalsar
både på kort och lång sikt som kan finnas i
regionen. Myndigheterna skall vidare föreslå
rutiner för hur de regionala kompetensrådens
råd och synpunkter bäst kan tas tillvara i
ordinarie verksamhet. Myndigheterna skall
också inkomma med ett förslag på hur en
kontinuerlig återkoppling mellan de regionala
kompetensråden, myndigheterna och
regeringen bäst kan utformas.
Under år 1998 avslutades
försöksverksamheten med ökad lokal
samverkan. Samverkan förekommer på många
håll i landet, inte bara i de tidigare
försökskommunerna. Mot bakgrund av de
resultat utvärderingarna av
försöksverksamheten visar och behovet av att
lokal samverkan kommer till stånd i hela landet
har regeringen inte för avsikt att bedriva någon
ytterligare försöksverksamhet. Det viktiga nu
är att samverkan förekommer i alla kommuner.
Tillväxtavtalen och de nya regelförenklingarna
kommer att underlätta detta.
I och med utgången av år 1999 avslutas
försöksverksamheten med en friare
användning av de arbetsmarknadspolitiska
medlen i fem län. Erfarenheterna från
försöksverksamheten tas nu tillvara vid
utformningen av de nya förenklade reglerna.
Byggbranschen har varit inne i en djup
lågkonjunktur under hela 90-talet men vänder
nu uppåt om än från en låg aktivitetsnivå.
Uppgången det senaste året har resulterat i
bristsituationer inom vissa yrkesgrupper och i
vissa regioner. Främst gäller det storstadslänen
och universitetsstäderna samtidigt som
arbetslösheten är hög i regioner där byggandet
är i stort sett obefintligt. Detta gör frågan om
hur geografisk rörlighet skall kunna stimuleras
viktig för att förhindra flaskhalsar inom
byggsektorn.
Regeringen har för avsikt att i samråd med
arbetsmarknadens parter diskutera förslag som
leder till ökad rörlighet genom ökad möjlighet
till pendling även på längre avstånd för vissa
bristyrken.
OTA, som är en tillfällig åtgärd, fasas nu ut
och det är viktigt att AMS i sin verksamhet
särskilt prioriterar dem som inte längre kan
placeras i åtgärden.
Regeringen har efter riksdagens beslut satsat
100 miljoner kronor under år 1999 för att
stödja kommunerna i deras arbete med att
skaffa fram feriearbete till ungdomar. Även i
fortsättningen ser regeringen det som
angeläget att de ungdomar som vill kan få ett
feriearbete.
Näringsdepartementet har tillsatt en arbets-
grupp med syfte att se över arbetsmarknadsut-
bildningens organisation och effektivitet. I
uppdraget ingår också att tydliggöra
gränsdragningen mellan den reguljära
utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen.
Gruppen skall lämna en slutrapport den 28
februari år 2000.
Näringsdepartementet har tecknat ett nytt
avtal i fråga om SwIT:s IT-utbildningar med
Industriförbundet som innebär en utökning
från 10 000 till 11 000 utbildningsplatser och
en förlängning av utbildningstiden till den 31
mars 2000 inom ramen för befintliga medel
inom det nationella IT-programmet.
Efterfrågan på utbildad arbetskraft inom IT-
området är fortfarande stort och utrymmet för
utökningen av antalet utbildningsplatser inom
ramen för befintliga medel har skapats genom
att SwIT lyckats minska de genomsnittliga
utbildningskostnaderna.
Näringsdepartementet avser att förhandla med
Industriförbundet om möjligheten att utöka
programmet med ytterligare ca 700
utbildningsplatser för arbetslösa inom den
tidsram som nämnts ovan.
Regeringen föreslår vidare att 700 miljoner
kronor avsätts för budgetåret 2000 för
tillfälliga personalförstärkningar på
arbetsförmedlingarna och
arbetsmarknadsinstituten. Av dessa medel skall
100 miljoner kronor användas under år 2000
för tillfälliga personalförstärkningar i
storstadsregionerna för att särskilt stärka
ställningen på arbetsmarknaden för personer
med utländsk bakgrund. Medel för detta
beräknas under anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
En avgörande faktor för att nå en ökad och
hållbar tillväxt och sysselsättning är att ta
tillvara alla människors resurser. Många med
utländsk bakgrund saknar erfarenhet från
svenskt arbetsliv och har varit inskrivna på
arbetsförmedlingen under mycket lång tid.
Därför har arbetsförmedlingen en mycket
viktigt roll att fylla utifrån ett
integrationsperspektiv. Arbetsförmedlingarnas
kontaktnät med arbetsgivare måste användas
fullt ut för att ge personer som saknar
erfarenhet av det svenska arbetslivet möjlighet
att etablera sig på arbetsmarknaden.
Ett hinder för att få ett arbete kan vara
bristande kunskaper i det svenska språket.
Arbetsförmedlingen bör utifrån sitt
kontaktnät med arbetsgivare samarbeta med
kommunerna för att hitta praktikplatser där
praktik är en integrerad del av
svenskundervisning för invandrare (sfi). De
extra personalresurserna som finns under
budgetåret 2000 möjliggör för AMV att i
samarbete med kommunerna förbättra
tillgången på praktikplatser i samband med sfi-
utbildning i såväl storstad som övriga landet.
Det är också av stor vikt att snabbt upprätta
handlingsplaner för personer som saknar
svensk arbetslivserfarenhet, och som därmed
riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Arbetsförmedlingen och kommunen bör även
i detta fall utveckla ett samarbete så att
handlingsplaner kan upprättas t.ex. i slutskedet
av sfi-utbildningen.
Ytterligare en möjlig väg för att integrera
invandrare i arbetslivet är s.k. mentorprogram
där arbetsgivare åtar sig frivilligt att agera
mentor för personer med utländsk bakgrund
och som saknar kontakter på och erfarenhet av
den svenska arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen bör utifrån sina
arbetsgivarkontakter i samarbete med
kommunerna och parterna ta initiativ till att
starta mentorprogram. Erfarenheter av
mentorprogram finns att hämta från en rad
olika projekt t.ex. projekt inom Europeiska
socialfonden.
Regeringen föreslår att 100 miljoner kronor
av arbetsmarknadspolitiska medel får användas
under budgetåret 2000 för de lokala
utvecklingsavtalen i storstadsregionerna (prop.
1997/98:165)
Likaså krävs insatser för att ta tillvara utbild-
ning och erfarenheter som är förvärvade i
andra länder. Regeringen kommer att initiera
pilotprojekt för att införa ett system för
validering av utländsk yrkeskompetens och
yrkesutbildning. Vidare kommer regeringen
att initiera en försöksverksamhet för att pröva
nya sätt att förmedla arbete till arbetslösa
invandrare.
Näringsdepartementet har också tagit
initiativ till ett projekt som ur ett
tillväxtperpektiv skall kartlägga och analysera
hur kön, klass, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell
läggning och funktionshinder påverkar
enskildas möjligheter på arbetsmarknaden och
till företagande samt hur mångfald i
näringslivet kan påverka tillväxten. Regeringen
återkommer till riksdagen med förslag och ett
samlat program för att bättre utnyttja
mångfalden i arbetslivet.
Regeringen avser att i enlighet med vård-
och omsorgskommissionens åtagande ge AMS
i uppdrag att planera genom tidiga åtgärder för
att utbilda personal från sektorer där
övertalighet råder till arbeten inom vård och
omsorg. Vidare bör AMS inom ramen för de
ordinarie arbetsmarknadsmedlen genom
särskilda insatser öka antalet invandrare som
anställda inom vården och omsorgen,
exempelvis genom att erbjuda i första hand
arbetslösa invandrare ett program som
innefattar yrkessvenska, praktik, utbildning,
anställning och introduktion. Ledamöterna i
vård och omsorgskommissionen har
gemensamt gjort en utfästelse om att verka för
att deltidsarbetslösheten bland vård och
omsorgspersonal skall minska. Målet är att
deltidsarbetslösheten skall minska med 50
procent, exempelvis från november 1999 till
november 2000. Regeringen avser att kalla
kommunförbunden och de fackliga
organisationerna till möte i syfte att låta göra
en gemensam analys av huruvida målet har
uppnåtts per den 31 december år 2000.
I en konjunkturuppgång är det särskilt
viktigt att motverka undanträngnings- och
inlåsningseffekter i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Likaså är det nödvändigt att AMS
fullföljer lönebidragsprojektet och förbättrar
samverkan med Samhall AB så att
effektiviteten i de särskilda insatserna för
arbetshandikappade ökar.
Den ovan beskrivna förändringen är viktiga
förutsättningar för att regeringens mål om 80
procents sysselsättningsgrad år 2004 och det
långsiktiga målet om full sysselsättning skall
kunna uppnås.
Regeringen anser att de övergripande målen
för AMV även för budgetåret 2000 skall vara
att:
- hålla nere vakanstiderna för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Regeringen eftersträvar att verksamhetsmålen
för AMV skall vara tydliga och mätbara. Mål-
förankringen och uppföljningen har förbättrats
de senaste budgetåren. Regeringen avser också
att fortsätta arbetet med att vidareutveckla
styrningen och uppföljningen av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt
att stärka den regionala och lokala samverkan
inom ramen för de regionala tillväxtavtalen.
Regeringen kommer också överlag att lägga allt
större tonvikt vid uppföljning och utvärdering.
I detta sammanhang vill regeringen under-
stryka betydelsen av att AMS på olika sätt
säkerställer att redovisningen och
uppföljningen av olika insatser blir av sådan
kvalitet att verksamheten går att följa och
utvärdera. Detta gäller särskilt de otraditionella
insatserna.
RRV:s granskning av AMV:s
årsredovisning, utvecklingen av utgifterna
under anslagen Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade samt de preliminära
utvärderingarna av den friare användningen av
de arbetsmarknadspolitiska medlen, har
tydliggjort att det finns brister i
internkontrollen och styrningen inom AMV
liksom oklarheter i AMS roll som
chefsmyndighet. AMS är chefsmyndighet och
har ansvar för att de arbetsmarknadspolitiska
anslagen används enligt de riktlinjer och de
intentioner som statsmakterna har beslutat.
Detta ställer stora krav på AMS som
chefsmyndighet. Det gäller såväl planering,
genomförande och uppföljning av den
bedrivna verksamheten, som att redovisningen
är av sådan att verksamheten går att följa upp
och utvärdera.
Regeringen överväger nu om det finns
anledning att vidta åtgärder för att ännu klarare
tydliggöra AMS roll som chefsmyndighet i
syfte att tydliggöra och säkerställa styrningen
av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Regeringen återkommer till riksdagen i denna
fråga under våren 2000.
6.4 Anslag
A1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Tabell 6.7 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
4 207 365
Anslags-
sparande
155 021
1999
Anslag
4 189 814
Utgifts-
prognos
4 344 835
2000
Förslag
4 527 565
2001
Beräknat
3 874 237
1
2002
Beräknat
3 932 324
2
1 Motsvarar 3 815 012 tkr i 2000 års prisnivå
2 Motsvarar 3 810 912 tkr i 2000 års prisnivå
Anslaget är avsett för att betala kostnaderna
för personal och lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna
samt arbetsmarknadsinstituten (Ami). Under
anslaget redovisas också IAESTE-praktik samt
de avgiftsfinansierade verksamheterna vid
Arbetslivstjänster och Aske kursgård. I slutet
av budgetåret 1998 var drygt 11 100 årsarbetare
anställda inom Arbetsmarknadsverket (AMV),
varav ca 9 200 på arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Antalet årsarbetare har
minskat med drygt 400 jämfört med samma
period år 1997.
Resultatredovisning
AMV har under ett flertal år fått använda
medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
tillfälliga personalförstärkningar. Regeringen
har bedömt att dessa är en förutsättning för att
upprätthålla kvalitet i förmedlingsarbetet i
tider med hög arbetslöshet. Under budgetåret
1998 har AMS fått använda 600 miljoner
kronor under anslaget samt 250 miljoner
kronor under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga
personalförstärkningar. AMS beräknade att
medlen motsvarade ca 2 700 heltidsarbetande
vid arbetsförmedlingarna och
arbetsmarknadsinstituten.
En viktig grund för att hävda arbets- och
kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken är
att förmedlingarna kontrollerar att de
arbetssökande står till arbetsmarknadens
förfogande.
Regeringen har därför betonat vikten av att
förstärka arbetsförmedlingens
kontrollfunktion. Under budgetåret 1998
avsattes 14 miljoner kronor av
förvaltningsmedlen för AMS tillsyn av
arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS
verksamhet i samband med överklagande av
beslut om arbetslöshetsersättning eller
medlemskap i arbetslöshetskassa.
AMS är beredskapsmyndighet med
funktionsansvar för funktionen Arbetskraft
och disponerar därför medel under
utgiftsområde 6 Totalförsvar för ersättning till
utbildning av frivilliga försvarsorganisationer.
Målet är att verksamheten inom funktionen
skall bedrivas så att totalförsvarets behov av
arbetskraft kan tillgodoses under höjd
beredskap. AMV har samma uppgifter i krig
och kris som under fredstid. Genom
genomförda beredskapsåtgärder klarar
funktionen detta mål och beredskapsförmågan
bedöms vara god.
IAESTE-praktik
The International Association for Exchange of
Students for technical Experience (IAESTE)
är ett utbytesprogram som skall medverka till
att tekniker får en bättre internationell
kompetens. IAESTE hanteras av Svenska EU
programkontoret. Under budgetåret 1997 har
Sverige mottagit drygt 100 utländska studenter
och sänt ut drygt 100 svenska studenter.
Under budgetåret 1998 sände Sverige ut 120
studenter och tog emot drygt 130.
Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)
AMS har lämnat en återrapportering om yr-
kesinriktad rehabilitering inom AMV den 17
augusti 1999. Av den framgår bland annat att
AMS föreslår att verksamheten
fortsättningsvis skall benämnas
arbetslivsinriktad rehabilitering och vara ett
eget tjänsteområde inom arbetsförmedlingen,
tillsammans med platsförmedling och
yrkesvägledning. AMS vill byta namn på Ami
till Arbetsförmedling - med lämplig undertitel.
Arbetshandikappade skall därtill även
fortsättningsvis vara en prioriterad grupp inom
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Vidare
skall särskilda resurser inom Ami (Ami-S)
finnas kvar och hållas samman regionalt.
Slutligen har AMS föreslagit att resultatet av
Ami:s verksamhet skall mätas efter omsättning
till arbete och utbildning för
arbetshandikappade och kompletteras med
kundundersökningar.
Arbetslivstjänster (ALT)
Tabell 6.8 Yrkesinriktad rehabilitering
uppdragsverksamhet Arbetslivstjänster
Tusental kronor
Intäkter
Kostnad
Resultat
1998
Utfall
155 000
153 000
1 000
1999
Prognos
158 000
157 000
1 000
2000
Budget
150 000
149 000
1 000
ALT erbjuder företag och myndigheter ar-
betslivsinriktad rehabilitering och insatser för
att förebygga utslagning i arbetslivet. Målet för
verksamheten är att medverka till att personer
som står utanför arbetslivet skall kunna gå
tillbaka till sitt tidigare arbete eller få ett annat
arbete. ALT har haft en omsättning på 155
miljoner kronor under budgetåret 1998.
Kostnaderna för verksamheten, som främst
utgörs av konsulternas löner, har uppgått till
152 miljoner kronor. Resultatet för
verksamheten har varit en miljon kronor.
Under budgetåret 1998 har 5 000 personer
fått del av ALT:s tjänster, vilket är en
minskning med 1 300 personer jämfört med
1997.
AMS har utrett organisationsformerna för
ALT som resulterat i att verksamheten blir
kvar inom länsarbetsnämndernas
arbetsmarknadspolitiska verksamhet.
Alternativet i utredningen var att ALT skulle
organiseras i en fristående organisation med
egen ledning direkt under generaldirektören
och utanför länsorganisationen.
Aske kursgård
Tabell 6.9 Aske kursgård
Tusental kronor
Intäkter
Kostnader
Resultat
1998
Utfall
18 600
18 474
126
1999
Prognos
12 550
16 805
-4 255
2000
Budget
19 500
20 000
-500
Verksamheten vid Aske kursgård är avgiftsfi-
nasierad. Resultatet uppgick under budgetåret
1998 till 126 000 kronor. Det motsvarar en
procent av omsättningen. Aske har ett
ackumulerat överskott som vid utgången av år
1998 uppgick till 7,6 miljoner kronor.
Överskottet används bl.a. för att täcka
inkomstbortfall under en ombyggnadsperiod.
Det ackumulerade överskottet får användas i
verksamheten.
Slutsatser
Under ett flertal år har AMV kunnat använda
medel för tillfälliga personalförstärkningar i
tider med hög arbetslöshet. De tillfälliga
medlen har inneburit att fler handläggare har
kunnat avsätta mer tid för den individuella
servicen men också för kollektiva insatser, t ex.
jobbsökaraktiviteter. I takt med det
förbättrade arbetsmarknadsläget bör dessa
medel reduceras. Regeringen bedömer att det
finns ett fortsatt stort behov även under år
2000 av tillfälliga personalförstärkningar för att
kvalitén i förmedlingsarbetet ska kunna öka.
Det kan t ex ske via förbättrad individuell
vägledning, ökade företagskontakter,
effektivare matchning av lediga platser och
arbetssökande. Regeringen har därför beräknat
700 miljoner kronor under anslaget för
tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut, under år 2000. Det är
150 miljoner kronor mindre än innevarande
budgetår. Dessutom skall 100 miljoner kronor
av medlen användas för att särskilt stärka
ställning på arbetsmarknadenför personer med
utländsk bakgrund.
Regeringen anser med hänsyn tagen till det
resultat som AMS redovisat från granskningen
av arbetslöshetskassorna att det är angeläget att
AMS ytterligare intensifierar insatserna för att
skärpa tillsynen. För innevarande budgetår
1999 har regeringen beräknat att 14,5 miljoner
kronor skall användas för detta ändamål.
Tillsynen finansieras helt genom
arbetsmarknadsavgifter från och med den 1
januari 1998 (prop. 1996/97:107, bet.
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236).
Regeringen föreslår för budgetåret 2000 att
14 650 000 kronor får användas för tillsyn.
Regeringen avser att återkomma till AMS
vid ett senare tillfälle när det gäller den
yrkesinriktade rehabiliteringen.
AMS, CSN, RFV och
Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO)
har ett samarbetsprojekt. Detta syftar till att
utveckla system, metoder och rutiner för att
förbättra underlaget för beslut om ersättning
enligt regelverken inom respektive myndighets
område samt till att förhindra att ersättning
utgår samtidigt ifrån flera ersättningssystem.
Projektet påbörjades under år 1997 och
genomförs med stöd av de medel regeringen
avsatt för att stärka kontrollfunktionen inom
staten. Efter ansökan har projektet under året
beviljats ytterligare medel, 1 410 000 kr, för
utvecklande av de tekniska lösningarna och
implementeringen av dessa.
AMS är under innevarande programperiod
för EG:s strukturfonder administrativ
myndighet för Europeiska socialfondens mål 3.
AMS är vidare fondansvarig myndighet för
hela Socialfonden i Sverige, med undantag för
vissa Interreg II A-program. Uppgiften
innebär bl.a. att AMS svarar för rekvisition av
socialfondsmedel från EG-kommissionen och
utbetalning av dessa medel inom
strukturfondsprogrammen. Programperioden
omfattar åren 1995-1999, men
projektverksamhet och utbetalningar beräknas
fortgå in på år 2000 respektive år 2001.
Inför nästa programperiod för EG:s
strukturfonder, vilken omfattar åren 2000-
2006, planerar regeringen vissa organisatoriska
förändringar. Dessa förändringar, som
redovisas närmare under anslaget Europeiska
socialfonden m. m. för perioden 2000-2006,
innebär bl.a. att ett separat sekretariat inrättas
inom AMV för administration av det nya mål 3
och gemenskapsinitiativet Equal. AMS skall
vidare vara utbetalningsansvarig myndighet för
dessa program.
Regeringen beräknar, med ledning av
underlag från en utredare, kostnaderna för
AMS arbete med socialfondsprogrammen till
totalt ca 130 miljoner kronor. De ökade
utgifterna under anslaget uppgår därvid till 87
miljoner kronor, vilket bör finansieras genom
en minskning av dels anslaget Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder med 75
miljoner kronor, dels anslaget Europeiska
socialfonden m.m. för perioden 1995-1999
med 12 miljoner kronor. Det sistnämnda
beloppet avser förvaltningsmedel som tidigare
år har anslagits för Svenska EU-
programkontorets arbete med mål 4, Adapt
och Employment. Hänsyn har vid
beräkningarna tagits till tidigare höjd ram
under anslaget för arbetet med Socialfonden
inom AMV och till att medel kommer att
avsättas inom ramen för programbudgetarna
till s.k. tekniskt stöd som får täcka vissa
administrativa kostnader.
Anslaget har minskats med 150 000 kronor
från år 2000 som förts över till det under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet uppförda
anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten. Medlen
skall användas till utgifter i samband med att
Ekobrottsmyndigheten tar över EU-
bedrägeridelegationens uppgifter. Vidare
beräknas inom ramen för anslaget 1 100 000
kronor för administration av IAESTE.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringar. Anslaget har tillförts med
155 miljoner kronor.
Tabell 6.10 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
4 189 814
Pris och löneomräkning
35 915
Justering av premier
155 082
Beslut inkl. förslag
146 754
Förslag 2000
4 527 565
Sammanfattande medelsberäkning
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om
4 527 565 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåret 2001 och 2002 har anslaget
beräknats till 3 874 237 000 respektive
3 932 324 000 kronor.
A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Tabell 6.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
21 266 071
1
Anslags-
sparande
685 972
2
1999
Anslag
21 564 114
2
Utgifts-
prognos
22 000 000
2000
Förslag
19 590 591
2001
Beräknat
20 363 692
2002
Beräknat
20 639 969
1 I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utfallet var 497 mkr avseende medel som i
huvudsak disponeras av Boverket för bostadsinvesteringar m.m. Ingående
reservation för innevarande budgetår uppgick till 312 mkr och utgifterna beräknas
till 37 mkr. Ej intecknade medel skall föras bort från anslaget.
2 Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1999. Anslagssparandet beräknas att förbrukas under år 1999
inom ramen för den pågående IT-utbildningen i SwIT:s regi.
Utbetalningarna under anslaget avser utgifter
för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
yrkesinriktad rehabilitering och utbildning i
företag. Från anslaget utbetalas även utgifter
för viss nationell medfinansiering som svarar
mot utbetalningar från anslaget Europeiska
socialfonden m.m. för perioden 1995-1999
samt Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006 avseende mål 3. Närmare
60 procent av utgifterna beräknas avse
försörjning av deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering i form av
utbildningsbidrag (aktivitetsstöd) och
resterande del i huvudsak köp av
arbetsmarknadsutbildning. Utgifterna under
anslaget påverkas därför till största delen av
omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och den yrkesinriktade
rehabiliteringen, av bidragsnivåerna, samt av
hur stor del av deltagarna som har rätt till
arbetslöshetsersättning. Utbildningsbidraget
motsvarar den arbetslöshetsersättning
deltagarna skulle haft om de varit öppet
arbetslösa. Deltagare som ej är berättigad till
arbetslöshetsersättning erhåller 103 kronor per
dag i utbildningsbidrag. Anslaget kan efter
beslut av länsarbetsnämnden användas för
medfinansiering av regionala tillväxtavtal för
insatser som ryms inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska reglerna och med
utgångspunkt från de mål och prioriteringar
som finns uppsatta för
arbetsmarknadspolitiken.
För budgetåret 1998 anvisades 21 649
miljoner kronor under anslaget. På regeringens
förslag fattade riksdagen beslut på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 minskades anslaget med 800 miljoner
kronor på grund av att antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering bedömdes bli lägre
än beräknat (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:FiU11, rskr. 1998/99:48). Av anslaget
har 250 miljoner kronor använts för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut i enlighet med
riksdagens beslut om statsbudgeten för
budgetåret 1998 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:AU1, rskr. 1997/98:125).
Anslagssparandet från budgetåret 1998
beräknas komma att förbrukas under år 1999
och avser utgifter för SwIT:s IT-utbildningar.
Riksdagen anvisade för innevarande
budgetår 21 961 miljoner kronor. Regeringen
har utifrån bedömningen att behovet av
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och yrkesinriktad rehabilitering har
minskat jämfört med bedömningen i
budgetpropositionen för budgetåret 1999 fört
bort 981 miljoner kronor från anslaget.
Därutöver har regeringen fört bort ytterligare
200 miljoner kronor avseende en teknisk
justering av anslaget med anledning av att
AMV för budgetåret 1998 bytt
redovisningsprincip vilket det närmare
redoggjorts för under inledningen till
verksamhetsområdet. Vidare har riksdagen på
regeringens förslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten beslutat att minska innevarande
års anslag ytterligare med 397 miljoner kronor
(prop. 1998/99:100, yttr. 1998/99:AU3y, bet.
1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249).
Effekterna av den minskade
medelstilldelningen i kombination med den
höga medelsförbrukningen under det första
halvåret har inneburit att omfattningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar
under hösten. Detta ställer stora krav på AMV
att genom prioriteringar och omfördelningar
av resurser uppnå målsättningen att inom
ramen för arbetslöshetsförsäkringens roll som
omställningsförsäkring motverka
utförsäkringar. Regeringen följer noggrant
utvecklingen vad gäller antalet utförsäkrade
och finner det oacceptabelt att antalet
utförsäkringar skulle öka på grund av brist på
arbetsmarknadspolitiska medel.
Regeringen bedömer också att AMS under
innevarande budgetår kommer att behöva
utnyttja i stort sett hela sin anslagskredit trots
den kraftigt minskade omfattning på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Bakgrunden till detta är främst att AMV köpt
arbetsmarknadsutbildning i mycket större
omfattning än tidigare. Därutöver har de
genomsnittliga utbildningsbidragen stigit till
följd av att färre ungdomar, vilka i allmänhet
har en lägre ersättning, deltagit i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samtidigt
har åtgärden offentligt tillfälligt arbete för
äldre arbetslösa (OTA), där deltagarna
förutom utbildningsbidrag får en
stimulansersättning på 45 kr per dag, haft en
större omfattning än beräknat under
innevarande år.
Anslaget belastas från och med år 1999 med
statlig ålderspensionsavgift.
Redovisning av statlig ålderspensionsavgift
Tabell 6.12 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utbildningsbidrag
Ålderspensions-
avgift
2000
19 591
12 203
1 222
2001
20 364
12 279
1 229
2002
20 640
12 476
1 249
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Regeringen har i inledningen till verksamhets-
området redogjort för den
arbetsmarknadspolitiska verksamhetens
resultat. Någon redovisning av detta sker
därför inte under anslaget.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder löper i
normalfallet under sex månader. Det innebär
att åtaganden under anslaget medför kostnader
för kommande budgetår. Regeringen bör
därför bemyndigas att för år 2000 besluta om
åtagande under anslaget som medför framtida
utgifter. Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget under
år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
om högst 14 000 000 000 kronor under åren
2001-2003.
Slutsatser
Tillfälliga personalförstärkningar år 2000
AMV får under budgetåret 1999 använda 850
miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar. Regeringen föreslår att
700 miljoner kronor avsätts för budgetåret
2000 och att detta beräknas under anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
Av dessa medel skall 100 miljoner kronor
användas för tillfälliga personalförstärkningar i
stor-stadsregionerna för att särskilt stärka
ställningen på arbetsmarknaden för personer
med utländsk bakgrund. Förslaget påverkar
inte ramen för utgiftsområdet.
Bristyrkesutbildning för redan anställda
I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på ar-
betsmarknaden skall
arbetsmarknadsutbildningen på försök kunna
riktas till redan anställda under år 2000. AMV
skall tillsammans med de regionala
kompetensråden definiera de
bristyrkesutbildningar som kan vara aktuella.
Högst 130 miljoner kronor av den ordinarie
arbetsmarknadsutbildningen får användas till
redan anställda. Anställda som genomgår en
bristyrkesutbildning skall under
utbildningstiden kunna få aktivitetsstöd i form
av utbildningsbidrag.
Skillnaden i utbildningsnivå mellan de
arbetslösa och den arbetskraft som efterfrågas
har ökat under senare år. En stor del av de
arbetssökande är lågutbildade medan bara en
liten del av de lediga platserna utgörs av
mindre kvalificerade arbeten. Detta leder till
både brist på arbetskraft och till en hög
arbetslöshet. Genom att stimulera till ökad
kompetens av anställda går det att snabbare
svara upp mot arbetslivets kompetensbehov än
vad som är möjligt med
arbetsmarknadsutbildning i sin nuvarande
utformning. Det är viktigt att tillgången på
arbetskraft inte blir en hämmande faktor för
en framtida ökning av sys-selsättningen och
för att uppnå regeringens sysselsättningsmål.
Det är av stor vikt att arbetsgivarna kan erhålla
den arbetskraft de behöver för bibehållande av
nuvarande produktion samt för ökad tillväxt.
Genom att låta redan anställda få ökade
möjligheter att förbättra sin kompetens genom
utbildning kommer också de arbetslösa ges
möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför en
försöksverksamhet inom en ram på 130
miljoner kronor under anslaget med
bristyrkesutbildning för anställda. Det bör
ingå i de regionala kompetensrådens uppgifter
att tillsammans med länsarbetsnämnden
definiera de bristyrkesutbildningar som
behöver upphandlas för att regionerna skall
fortsätta att utvecklas.
Förslaget påverkar inte ramen för
utgiftsområdet och bör gälla under år 2000.
Regelförenklingar
I vårpropositionen för år 1999 aviserade
regeringen att det arbetsmarknadspolitiska
regelverket skulle reduceras väsentligt och
fokuseras på arbetsmarknadspolitikens
huvuduppgifter. Trots de regelförändringar
som genomförts under senare år återstår ett
stort antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och i vissa fall präglas regleringen av en hög
detaljeringsgrad som lämnar ett begränsat
utrymme för flexibla lösningar. I det
omfattande arbete som gjorts av länen i
samband med utarbetandet av de regionala
tillväxtavtalen har ett flertal förslag inkommit
om regelförändringar/regelförenklingar. Dessa
förslag har regeringen analyserat och de
återfinns i många stycken i det som presenteras
nedan.
Regeringen anser att
arbetsmarknadspolitiken i högre grad skall
styras genom att riksdag och regering utformar
ett tydligt och överblickbart regelverk (lagar
och förordningar), anger prioriteringar, ställer
upp tydliga och uppföljningsbara mål och
anvisar medel. Reglerna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, som
föreslås benämnas arbetsmarknadspolitiska
program, bör utformas så att de bidrar till att
uppfylla de nationella målen för
arbetsmarknadspolitiken. De skall anpassas till
den enskildes behov och de lokala
förutsättningarna och möjliggöra samverkan
med andra aktörer som arbetsgivare,
arbetsmarknadens parter, försäkringskassan,
kommuner samt utbildningsväsendet.
Förenklingen av regelsystemen bör bygga på
följande principer:
Regelverket skall säkerställa
konkurrensneutralitet, rättssäkerhet
samt minimera undanträngning och
inlåsningseffekter.
Regelverket utformas så att
träffsäkerheten av de statliga insatserna
ökar. De skall öka den arbetslöses
möjligheter till reguljär sysselsättning.
Antalet program (åtgärder) bör
reduceras. Program med i princip
samma syfte bör föras samman. Inom
varje enskilt program bör det finnas
enhetliga, stringenta och transparenta
regler med ett större utrymme för
flexibla lösningar än i dag. Undantag och
särregler bör så långt som möjligt
undvikas.
Regelsystemet bör vara så utformat att
regering och riksdag kan besluta om nya
satsningar eller en förändrad inriktning
av insatserna inom ramen för detta nya
system utan att nya särregler behöver
byggas upp.
Vikten av en väl utformad redovisning av
hur medlen använts och vad de lett till
bör betonas.
Regler om särskilda insatser för
arbetshandikappade samlas i ett program.
De arbetsmarknadspolitiska programmen (vid
sidan om platsförmedling, vägledning och
yrkesinriktad rehabilitering som inte är
reglerade i detalj) bör omfatta i huvudsak
följande (sju) områden:
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetspraktik
Anställningsstöd
Start av näringsverksamhet
Geografisk rörlighet
Projekt
Särskilda insatser för arbetshandikappade
Programområden
- I programområdet
arbetsmarknadsutbildning bör främst
den traditionella
arbetsmarknadsutbildningen regleras.
- I programområdet arbetspraktik bör
arbetspraktiken regleras. Regelverket
skall tydliggöra att arbetspraktiken skall
användas för utsatta grupper och i
vägledningssituationer.
- I programområdet anställningsstöd ingår
det allmänna anställningsstödet och det
nyligen beslutade förstärkta
anställningsstödet.
- I programområdet start av
näringsverksamhet bör starta- eget-
bidrag regleras.
- I programområdet geografisk rörlighet
bör flyttningsbidragen, där vissa
förenklingar nyligen har genomförts,
ingå liksom de rese- och
övernattningskostnader, som i dag
kombineras med åtgärderna och regleras
i förordningen om arbetshjälpmedel
m.m. eller betalas med otraditionella
medel.
- I programområdet projekt kan bl.a.
utvecklingsinsatserna för ungdomar som
riskerar att bli långtidsarbetslösa,
samverkansprojekt med kommuner och
andra aktörer inom
arbetsmarknadspolitiken och samt andra
typer av projekt som i dag benämns
otraditionella regleras.
- Inom programområdet särskilda insatser
för arbetshandikappade bör bl.a. regler
för lönebidrag, offentligt skyddat arbete,
och de särskilda merkostnader som
uppstår när arbetshandikappade deltar i
program och får ett arbete regleras, dvs
möjligheterna till arbetsbiträde,
arbetshjälpmedel och näringshjälpmedel
som i dag regleras i förordningen om
arbetshjälpmedel m.m.
Insatser inom de olika programmen skall
kunna kombineras för att uppnå önskvärd
effekt. Det bör därmed fortsatt vara möjligt att
kombinera t.ex. arbetsmarknadsutbildning
med arbetspraktik. Det nya
arbetsmarknadspolitiska regelverket kommer
även fortsättningsvis kunna användas i
samarbete för insatser inom EU:s mål 3.
Gällande individens finansiering under
aktiviteten menar regeringen att
huvudprincipen liksom i dag bör vara att den
enskilde som deltar i ett program har
ersättning i form av
aktivitetsstöd/utbildningsbidrag. Det finns av
effektivitets- och förenklingsskäl anledning att
åter aktualisera en översyn av administrationen
av aktivitetsstöd, som för närvarande hanteras
av tre parter; AMV, a-kassorna och
försäkringskassorna.
Regeringen avser att under våren år 2000
återkomma med ett förslag till förändringar i
regelverket i anslutning till översynen av
tillämpningen av regelverket för
arbetslöshetsförsäkringen.
Datortek/aktivitetscenter
Datortek/aktivitetscenter bedrivs i dag i nära
samverkan och utifrån lokalt utformade avtal
mellan länsarbetsnämnderna och
kommunerna. Kommunerna ansvarar i princip
för lokaler och annan utrustning än datorer
och programvara som anskaffats och ägs av
AMV. Länsarbetsnämnderna svarar i allmänhet
för huvuddelen av investeringar i utrustning
och utbildningsmaterial samt vanligen för de
programansvarigas lönekostnader. En person
får delta i datortek/aktivitetscenter i högst tre
månader och andelen utbildning i datateknik är
bestämd till halva åtgärdstiden.
AMS har i skrivelse den 18 juni 1998
föreslagit en vidareutveckling av
datorteksverksamheten. Förslaget bygger på
en rapport som AMS utarbetat tillsammans
med Svenska Kommunförbundet. Regeringen
ser positivt på den utveckling av
datortek/aktivitetscenter som beskrivs i
skrivelsen, även om det finns anledning att
framhålla att mycket av det som föreslås redan
i dag är möjligt att göra inom ramen för
befintliga regler. Av skrivelsen framgår att
rollfördelningen mellan länsarbetsnämnd och
kommun i vad som kan beskrivas som ett delat
huvudmannaskap behöver bli tydligare.
Regeringen avser därför att göra åtgärden
mer flexibel och rollfördelningen mellan
länsarbetsnämnd och kommun mer tydlig
enligt följande. En utgångspunkt är det arbete
med regelförenklingar som pågår i
Regeringskansliet.
Verksamheten skall liksom i dag bedrivas i
nära samverkan mellan länsarbetsnämnderna
och kommunerna. En enklare administration
och ett tydligare huvudmannaskap ger större
möjligheter att förbättra kvaliteten i
verksamheten. Detta främjas om kommunerna
jämte träningen i datateknik och ansvaret för
lokalerna där verksamheten bedrivs också
svarar för själva datautrustningen. Ett första
led i detta tydligare huvudmannaskap är att
samarbetsavtalen utformas med
förutsättningen att datorer och annan
datateknisk utrustning fortsättningsvis
upphandlas och underhålls av kommunen i
stället för av länsarbetsnämnden. Ett andra led
är att äldre, befintlig datateknisk utrustning
övergår i kommunens ägo. Med den mer
tydliga rollfördelningen behövs egendomen
inte längre i statlig ägo. Den kan därmed,
genom försäljning eller byte, överlåtas till de
kommuner som så önskar, i enlighet med de
ekonomiadministrativa bestämmelser som
gäller för statlig verksamhet, under former
som säkerställer krav på affärsmässighet. Av
samarbetsavtalen bör arbetsförmedlingens roll
i verksamhetens projektdel framgå tydligt
liksom arbetsförmedlingens ersättning till
kommunen.
Eftersom grundläggande kunskaper i
informationsteknik blir nödvändiga inom allt
fler yrkesområden och målgrupperna för
verksamheten har breddats sedan åtgärden
infördes anser regeringen att det finns
anledning ge verksamheten en mer flexibel
utformning. Hur stor del av tiden deltagarna
skall ägna åt utbildning i datateknik respektive
arbetsmarknadsinriktade projekt bör avgöras
utifrån vad som i det enskilda fallet framstår
som lämpligt, med utgångspunkt i deltagarens
individuella handlingsplan och andra relevanta
omständigheter. Detsamma bör gälla hur
omfattande i tid varje placering i
datortek/aktivitetscenter skall vara. Den nu
gällande hälftendelningen mellan dataträning
och arbetsmarknadsinriktade projekt och
tidsgränsen om tre månader i åtgärden
framstår som naturliga utgångspunkter även i
fortsättningen, men bör kunna frångås vid
behov. Även fortsättningsvis skall det vara
möjligt att använda personer i arbetspraktik
som handledare.
Regeringen föreslår därför att
länsarbetsnämnderna fr.o.m. 1 januari år 2000
får avgöra hur omfattande i tid varje placering i
datortek/aktivitetscenter skall vara.
Anvisningarna får dock vara längst 6 månader.
Även hur stor del av tiden deltagarna skall ägna
åt utbildning i datateknik respektive
arbetsmarknadsinriktade projekt skall avgöras
utifrån vad som är lämpligt i det enskilda
fallet. Förslaget påverkar inte ramen för
utgiftsområdet och bör gälla från den 1 januari
2000.
Förslaget innebär inga utgiftsökningar och
påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Förstärkt anställningsstöd
Riksdagen godkände våren 1999 ett förslag i
den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1998/99:100) om att den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden
anställningsstöd från och med den 1 oktober
1999 skulle förlängas och förstärkas för svaga
grupper på arbetsmarknaden. Förstärkningen
av anställningsstödet syftade till att underlätta
för personer som varit arbetslösa mycket lång
tid att komma in på den reguljära
arbetsmarknaden. Regeringen anser nu att det
finns skäl att ytterligare förstärka
anställningsstödet genom att utvidga den krets
av arbetslösa personer som kan komma i fråga
för det förstärkta anställningsstödet.
Regeringen föreslår därför att den som varit
arbetslös eller deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varit
anmäld vid arbetsförmedlingen i minst 24
månader skall kunna komma i fråga för det
förstärkta anställningsstödet. Förändringen
föreslås träda i kraft 1 januari 2000.
Motsvarande tid enligt de beslut som gäller i
dag är 36 månader. Förslaget påverkar inte
ramen för utgiftsområdet men statsbudgetens
inkomstsida enligt tabell 2.3 Skatteavvikelser.
Sammanfattande medelsberäkning
Vid medelsberäkningen för år 2000 har
regeringen tagit hänsyn till riksdagens beslut i
anledning av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1998/99:100, bet.
1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:256) samt de
under anslaget ovan beskrivna förslagen. Med
anledning av att anställningsstödet omvandlas
från ett bidrag till en kreditering av
arbetsgivanas skattekonto minskas anslaget
med 1 150 miljoner kronor år 2000 och med 1
250 miljoner kronor i beräkningen av anslaget
från år 2001. Vidare beräknas anslaget minska
med 103 respektive 93 miljoner kronor åren
2001 och 2002 för en del av medfinansieringen
för kompetensutvecklingssatsningen som sker
under anslaget Europeiska socialfonden m.m.
för perioden 2000-2006. Därutöver minskas
anslaget med 2,5 miljoner kronor åren 2000-
2002 för det ökade stödet för kooperativ
utveckling under det under utgiftsområde 24
Näringsliv uppförda anslaget A 3 Stöd till
kooperativ utveckling. För att öka utrymmet
för fler lönebidrag under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade minskas
anslaget med 30 miljoner kronor från år 2000.
Slutligen har anslaget minskats under år 2000
med 55 miljoner kronor för att kompensera att
inkomsterna på inkomsttitel 2524
Finansieringsbidrag för arbetspraktik blivit
lägre än tidigare beräknat. Mot bakgrund av
ovanstående föreslår regeringen att riksdagen
anvisar ett ramanslag om 19 590 591 000
kronor för budgetåret 2000. För år 2001
beräknar regeringen utgifterna under anslaget
till 20 363 392 000 kronor och för år 2002
beräknas utgifterna till 20 639 969 000 kronor.
A3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Tabell 6.13 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
6 291 867
Anslags-
sparande
304 931
1999
Anslag
6 745 092
1
Utgifts-
prognos
6 700 000
2000
Förslag
6 828 941
2001
Beräknat
6 880 053
2002
Beräknat
6 917 548
1 Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1999, då 90 mkr tillfördes anslaget. Regeringen har den 31 mars
1999 beslutat att hela anslagssparandet samt därutöver 290 mkr skall föras bort
med anledning av förändrade redovisningsprinciper för anslaget.
Anslaget är avsett för lönebidrag, statsbidrag
till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA), kostnader för vissa otraditionella
insatser för arbetshandikappade, bidrag till
arbetshjälpmedel m.m. till personer med
funktionshinder, utgifter för utveckling av ny
teknik och datorbaserade arbetshjälpmedel för
personer med funktionshinder samt för
särskild expertmedverkan i sådana ärenden,
särskilt introduktions- och uppföljningsstöd
(SIUS) samt viss nationell medfinansiering
som svarar mot utbetalningar från anslaget
Europeiska socialfonden för perioden 1995-
1999 och anslaget Europeiska socialfonden för
perioden 2000-2006. Anslagets utgifter styrs
främst av omfattningen av lönebidrag och
OSA samt av den genomsnittliga
bidragskostnaden för dessa stödformer.
Syftet med de åtgärder som finansieras
under anslaget är att arbetssökande personer
med arbetshandikapp skall ges samma
möjligheter att delta i arbetslivet som personer
utan ett arbetshandikapp.
Lönebidrag och OSA kan lämnas till
arbetsgivare som anställer personer med
arbetshandikapp. Bidrag till arbetshjälpmedel
m.m. lämnas för arbetsplatsanpassningar för
personer med funktionshinder, arbetsbiträde,
vissa resekostnader och för näringshjälp, som
är ett särskilt kompletterande bidrag för
personer med funktionshinder som startar
företag. SIUS-verksamheten ger möjlighet att
anställa en särskild stödperson, som skall
hjälpa personer med funktionshinder in i
arbetslivet. De otraditionella medlen syftar till
att öka möjligheterna för arbetssökande med
svåra och oftast bestående funktionshinder att
få arbete.
Budgetåret 1998 anvisades 6,6 miljarder kro-
nor på statsbudgeten under anslaget. Med
anledning av en förändrad redovisningsprincip
för anslaget, se inledningstext under
verksamhetsområdet, stannade dock utgifterna
vid ca 6,3 miljarder kronor. Om förändringen
inte skett skulle AMS ha överskridit anslaget
med 300 miljoner kronor, vilket berodde på en
mycket hög omfattning av och ökade
styckkostnader för åtgärderna under år 1998.
Av medelsförbrukningen gick 97 procent till
lönebidrag och OSA. Lönebidraget är den
dominerande åtgärden. Resterande utgifter
bestod främst av arbetshjälpmedel m.m.
Omfattningen av lönebidrag och OSA har
under våren stigit betydligt över regeringens
målsättning för år 1999. Regeringen bedömer
därför att AMS kommer att behöva utnyttja
250 miljoner kronor av anslagskrediten för
budgetåret 1999.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Arbetslösheten för personer med arbetshan-
dikapp har i stort varit oförändrad mellan de
första åtta månaderna åren 1998 och 1999
samtidigt som arbetslösheten har minskat med
cirka tio procent för samtliga sökande under
samma period. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade, som lönebidrag och OSA,
är viktiga insatser för att arbetshandikappade
skall kunna få del av det gynnsamma
konjunkturläget i samma omfattning som för
andra grupper. Under första halvåret 1999 fick
35 procent av personer med arbetshandikapp
som fick arbete ett sådant med hjälp av
lönebidrag.
Omfattningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade ökade kraftigt under år
1998. Omfattningen var 2 000 personer fler i
åtgärdena än regeringens målsättning för 1998.
I snitt var 55 000 personer per månad an-
ställda med lönebidrag, varav 39 procent
kvinnor och 61 procent män, och i OSA, varav
21 procent kvinnor och 79 procent män, under
året. Det kan jämföras med i snitt 51 100 året
innan. Av dessa utgjorde ca 90 procent
anställningar med lönebidrag. Under första
halvåret 1999 fanns i genomsnitt 56 500
personer per månad anställda i åtgärderna.
Stora insatser från arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten i kombination med
det gynnsamma konjunkturläget har gjort det
möjligt för fler arbetshandikappade att få
anställning med lönebidrag. Dock har
anslagsförbrukningen varit oacceptabelt hög.
Den genomsnittliga bidragsnivån uppgick
till 60 procent av den bidragsgrundande
lönekostnaden år 1998, de allmännyttiga
organisationerna exkluderade. Det skall
jämföras med regeringens krav på en
genomsnittlig bidragsnivå på högst 58 procent
för år 1998. Under första halvåret 1999
uppgick den motsvarande nivån till 60,5
procent. Regeringens krav för år 1999 är högst
60 procent, exklusive de allmännyttiga
organisationerna. Styckkostnaderna i
lönebidrag och OSA har ökat från 9 700
kronor till 10 100 kronor per månad mellan
åren 1997 och 1998.
Utvecklingen under de senaste åren har
medfört att allt fler personer är anställda med
lönebidrag inom den privata sektorn. Bidragen
i den privata sektorn är något lägre. Nära
varannan, eller 43 procent, i anställning med
lönebidrag arbetade inom den privata sektorn
under år 1998 jämfört med 34 procent år 1994.
Ungefär en tredjedel (30 procent) arbetade
inom allmännyttiga organisationer 1998. De
resterande arbetade inom kommuner,
landsting och stat.
Lönebidrag kunde fram till och med år 1998
beviljas arbetsgivare som anställde en person
med arbetshandikapp som, vid personalminsk-
ningar eller omstruktureringar, bedömdes bli
långtidsarbetslös och löpa risk att slås ut från
arbetsmarknaden. Regeringen medgav att
högst 500 personer fick omfattas av sådant
bidrag under år 1998. Ca 30 miljoner kronor
betalades ut för ändamålet under år 1998 och
omfattade drygt 200 personer.
Vidare har än så länge minst tio arbetsledare
börjat i projektet Kulturarvs- IT (prop.
1998/99:1). De första arbetshandikappade
beräknas anställas vid årsskiftet 1999/2000.
Effektivisering av medelsförbrukningen
På regeringens uppdrag påbörjade AMV ett
treårigt lönebidragsprojekt under år 1998
(prop. 1996/97:150). Projektet syftar bl.a. till
att utveckla metoder, kompetens samt
uppföljnings- och utvärderingsinsatser för att
förbättra och effektivisera hanteringen av
lönebidrag. Samtliga län är involverade i
projektet, som slutredovisas i början av år
2001.
I juli 1999 har regeringen därutöver lämnat
ett uppdrag åt ESV att utveckla prognoser och
uppföljning av anslaget tillsammans med AMS.
Slutredovisningen kommer att ske i januari
2000.
Kvinnor i lönebidrag
AMS har den 17 augusti 1999 lämnat en
rapport som visar att män i lönebidrag har en
högre bidragsgrundande lönekostnad än
kvinnor, vilket även framkom i LOSAM-
utredningen (SOU 1997:5). Kvinnorna arbetar
dock deltid i mycket större omfattning än
männen och efter korrigering för
tjänstgöringsgrad minskade skillnaden till cirka
200 kronor per person och månad. I uppdraget
uppmanades AMS även att lämna förslag på
hur fler kvinnor skall kunna få del av
lönebidraget. Inom AMV pågår ett
fortlöpande arbete med att öka medarbetarnas
kunskap om kvinnors och mäns situation på
arbetsmarknaden genom bland annat
utbildningar, kartläggningsarbeten och
informationsprojekt.
SIUS
SIUS-verksamheten, som ger stöd och intro-
duktion för gravt arbetshandikappade, perma-
nentades den 1 juli 1998. Cirka 780
arbetssökande har omfattats av verksamheten
under 1998, varav 500 har tillkommit under
året. Vid utgången av år 1998 fanns 100 SIUS-
konsulenter anställda.
Otraditionella medel
För otraditionella insatser för personer med
arbetshandikapp avsattes högst 50 miljoner
kronor för budgetåret 1998 respektive 1999.
Totalt 39 miljoner kronor förbrukades år 1998.
Under första halvåret 1999 förbrukades 15
miljoner kronor. En tredjedel av alla projekt
har varit samverkansprojekt, där AMV har
samarbetat med försäkringskassan,
kommunen, landstinget och/eller Samhall AB.
En fjärdedel av alla projekt har varit
metodutvecklingsprojekt. Därtill har även
funnits IT-projekt, kultur-IT-projekt,
företagsförlagda projekt, arbetskooperativ och
övriga projekt.
Arbetshjälpmedel
Kostnaderna för arbetshjälpmedel uppgick till
150 miljoner kronor för år 1998, vilket
motsvarar förbrukningen för år 1997.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Beslut om särskilda insatser för
arbetshandikappade kan som längst omfatta en
tidsperiod på 3 år. Det innebär att åtagande
under anslaget medför kostnader för
kommande budgetår. Regeringen bör därför
bemyndigas att för år 2000 besluta om
åtagande under anslaget som medför framtida
utgifter. Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget under
år 2000 att ingå ekonomiska förpliktelser på
högst 6 700 000 000 kronor under åren 2001-
2003.
Slutsatser
AMS har inte lyckats nå målet om högsta
genomsnittlig bidragsnivå i anställningar med
lönebidrag. Den fick inte överstiga 58 procent
av bidragsgrundande lönekostnad, exklusive de
allmännyttiga organisationerna. Utfallet blev
60 procent. AMS har dock uppnått den
omfattning av särskilda åtgärder för
arbetshandikappade som var målsatt, men på
grund av en för hög bidragsnivå har detta skett
genom en oacceptabelt högt utnyttjande av
anslagskrediten. Detta är inte tillfredsställande.
Regeringen ser därför med oro på
konsekvenserna av den höga
anslagsförbrukningen 1998.
Regeringen anser att uppföljningen av
otraditionella medel för personer med
arbetshandikapp bör förbättras.
Regeringen har ytterligare velat förbättra
situationen på arbetsmarknaden för personer
med arbetshandikapp. Riksdagen har därför,
efter förslag från regeringen, beslutat att anvisa
ytterligare 90 miljoner kronor under anslaget
på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 (prop. 1998/99:100, yttr.
1998/99:AU3y, bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249). Regeringen föreslår därtill
riksdagen att ytterligare 30 miljoner kronor
anvisas under anslaget från år 2000. De ökade
utgifterna finansieras genom att anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas
med motsvarande belopp.
Under år 2000 bör minst 56 000 personer i
genomsnitt per månad ha en anställning med
lönebidrag eller OSA. Den genomsnittliga
bidragsnivån skall uppgå till högst 60 procent
av den bidragsgrundande lönekostnaden för
samtliga arbetsgivare förutom för
allmännyttiga organisationer.
Sammanfattande medelsberäkning
Vid medelsberäkningen för år 2000 har rege-
ringen tagit hänsyn till riksdagens beslut i
anledning av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1998/99:100, bet.
1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:256) samt de
under anslaget ovan be-skrivna förslagen. Mot
bakgrund av ovanstående föreslår regeringen
att riksdagen anvisar ett ramanslag om 6 828
941 000 kronor för budgetåret 2000. För år
2001 beräknar regeringen utgifterna under
anslaget till 6 880 053 000 kronor och för år
2002 beräknas utgifterna till 6 917 548 000
kronor.
A4 Europeiska socialfonden m.m.
för perioden 1995-19991
Tabell 6.14 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
1 713 082
Anslags-
sparande
1 199 279
1999
Anslag
1 840 484
Utgifts-
prognos
2 300 0000
2000
Förslag
1 242 563
2001
Beräknat
128 344
2002
Beräknat
0
1 Anslaget har tidigare benämnts Europeiska socialfonden m.m.
Under detta anslag redovisas utbetalningarna
från Europeiska socialfonden för
programperioden 1995-1999. Utbetalningarna
avser delfinansiering av insatser inom ramen
för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt
gemenskapsinitiativen. Från anslaget bekostas
vidare den statliga medfinansieringen av mål 4
och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6.
AMS och berörda länsstyrelser vad avser
vissa INTERREG II-program är
utbetalningsansvariga myndigheter för
Socialfonden i Sverige. För administrationen
av programmen svarar ett större antal
myndigheter.
Sverige har för programperioden från Social-
fonden tilldelats totalt ca 750 miljoner ecu
inklusive indexuppräkning, vilket motsvarar ca
6 400 miljoner kronor. Beslut om nya projekt
inom de olika strukturfondsprogrammen får
fattas till och med år 1999, medan
projektverksamhet och utbetalningar beräknas
fortgå in på år 2000 respektive år 2001.
Nästkommande programperiod redovisas
under anslaget Europeiska socialfonden m.m.
för perioden 2000-2006.
Mål 3 och mål 4 samt gemenskapsinitiativen
Employment och Adapt omfattas av enbart
Socialfonden medan övriga program
delfinansieras av flera fonder. En övergripande
redovisning avseende samtliga
strukturfondsprogram under innevarande
programperiod lämnas inom utgiftsområde 19.
Mål 3 syftar under programperioden till att
slussa in ungdomar på arbetsmarknaden,
bekämpa långtidsarbetslöshet och stödja
personer som riskerar att utestängas från
arbetsmarknaden. De svenska mål 3-insatserna
är inriktade på kompetensutveckling, skapande
av sysselsättning genom datortekens
aktivitetscentra, vägledning och rådgivning,
utveckling av små och medelstora företag samt
hjälp till egen företagarverksamhet. Ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra
insatserna. Mål 3 administreras av AMS. I varje
län finns en regional kommitté som
tillsammans med länsarbetsnämnden svarar för
genomförandet av programmet. I de regionala
kommittéerna ingår bl.a. företrädare för
organisationer och myndigheter.
Mål 4 syftar till att ge erforderlig kompe-
tensutveckling till anställda som hotas av
arbetslöshet till följd av strukturella
förändringar. Målgruppen är anställda i små
och medelstora företag samt offentligt
anställda i vård och omsorg. Det svenska mål
4-programmet, även kallat Växtkraft Mål 4, är
inriktat på att förändra arbetsorganisationen
för att därigenom stärka de anställdas och
företagens konkurrenskraft. Av dem som
omfattas av kompetensutvecklingen skall
hälften vara kvinnor. Svenska EU-
programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling är ansvarig myndighet
för programmet som genomförs i samarbete
med regionala partnerskap, i vilka bl.a.
arbetsmarknadens parter och andra
organisationer ingår.
Gemenskapsinitiativet Employment har till
syfte att genom olika utvecklingsprojekt öka
jämställdheten på arbetsmarknaden samt
förbättra möjligheterna till arbete för
arbetshandikappade, utsatta grupper och
ungdomar. Gemenskapsinitiativet Adapt syftar
till att genom utvecklingsprojekt underlätta för
anställda att klara arbetsmarknadens
förändrade krav, skapa nya arbetstillfällen och
stärka företagens konkurrensförmåga. De två
gemenskapsinitiativen är transnationella, vilket
innebär att projekten genomförs i partnerskap
med liknande projekt i minst två andra
medlemsländer. Svenska EU-programkontoret
administrerar programmen.
För år 1998 redovisas under anslaget ett ac-
kumulerat anslagssparande om totalt 1 199
miljoner kronor, vilket motsvarar 57 procent
av budget. Anslagssparandet förklaras till en
del av att uppbyggnaden av
strukturfondsverksamheten var mer
tidskrävande än vad som kunnat förutses,
vilket har påverkat omfattningen av vissa av
programmen under tidigare år. Andelen
intecknade socialfondsmedel är emellertid nu
mycket hög, totalt ca 93 procent per april 1999.
Även utbetalningstakten ligger på en hög nivå.
Det första halvåret 1999 har totalt 1 314
miljoner kronor betalats ut från anslaget vilket
utgör 71 procent av budget. Regeringen
beräknar med ledning av AMS prognos att
totalt 2 300 miljoner kronor kommer att
betalas ut från anslaget. Detta innebär att
anslagssparandet delvis kommer att tas i
anspråk.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Från programmets start i juli 1995 till och med
april 1999 har totalt 152 000 personer deltagit i
mål 3-projekt, varav 53 000 personer under år
1998. Av samtliga deltagare är 53 procent
kvinnor och 47 procent män. Antalet projekt
uppgår till totalt 1 700 och hälften av dessa har
varit särskilt inriktade mot målgruppen
långtidsarbetslösa. Ungefär en fjärdedel av
projekten har utgjorts av projekt för unga,
medan motsvarande andelar avseende
arbetshandikappade och invandrare är 15
respektive 6 procent. De olika målgrupperna
överlappar dock varandra.
Kommunerna har bedrivit en tredjedel av
samtliga projekt, därefter följer företag och all-
männyttiga organisationer. En sjättedel av pro-
jekten har anordnats av statliga myndigheter,
huvudsakligen AMV. Dessa projekt är
emellertid deltagarmässigt större än andra.
Vidare ingår arbetsförmedlingen som
samarbetspartner i mer än hälften av mål 3-
projekten.
Av de för mål 3 avsatta socialfondsmedlen
för programperioden som helhet, totalt ca
3 100 miljoner kronor, har per juni 1999
samtliga medel intecknats genom beslut och ca
78 procent utbetalats till projektanordnarna.
En uppföljning görs inom AMV i syfte att
använda de medel som kvarstår efter
slutredovisningen av genomförda projekt till
beslut om nya mål 3-projekt.
Mål 3 skall pröva nya vägar inom
arbetsmarknadspolitiken. Stor uppmärksamhet
har därför ägnats uppgiften att identifiera och
sprida goda exempel för genomförande i
ordinarie verksamhet. Bl.a. har rapporten
Projekt att lära av tagits fram och ett flertal
konferenser anordnats.
Övervakningskommittén för mål 3 har upp-
handlat oberoende utvärderingar av
programmet. I den senaste
utvärderingsrapporten, vilken avlämnades i
juni 1999, konstateras att de uppsatta målen i
programmet har uppnåtts på en övergripande
nivå, bl.a. vad avser inriktningen på de mest
utsatta grupperna. Mål 3 skall omfatta de
personer som står längst från
arbetsmarknaden. Analysen visar dock inte på
någon större skillnad i detta avseende jämfört
med ordinarie arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Enligt utvärderarna har mål 3 till
övervägande del som avsetts omfattat
nyskapande insatser - nya metoder, arbetssätt
och aktörer - vilka till viss del återförts till
ordinarie verksamhet. En jämförelse har gjorts
mellan mål 3 och ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
avseende på andelen deltagare som erhållit
arbete. Jämförelsen visar på ett något sämre
resultat för mål 3. Däremot anser merparten av
de deltagare som har erfarenhet av ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärder att mål 3-
insatserna har varit bättre eller lika bra som
dessa. Deltagarna anser också att de har haft
inflytande på innehållet i och genomförandet
av projekten. Sammanfattningsvis anser
utvärderarna att framtida programinsatser bl.a.
i högre grad bör koncentreras till de mest
marginaliserade målgrupperna. Dessutom bör
programmålen vara tydligare liksom målen för
jämställdhetsarbetet. Vidare bör enligt
utvärderingen centrala och regionala
myndigheter ta ett mer aktivt ansvar för att
sprida och återföra uppnådda resultat av
projekten.
De svenska mål 4-programmet har under
åren 1998 och 1999 fått ett fortsatt stort
gensvar ute i landet. Dessutom har
programmet på EU-nivå erhållit ett mycket
gott omdöme. Från programmets start i juni
1996 till och med juni 1999 har ca 16 500
företag beviljats stöd för steg 1-insatser, dvs.
analys av kompetensbehovet och utarbetande
av en handlingsplan i företaget. Dessa företag
har totalt 285 000 anställda, varav 49 procent
kvinnor och 51 procent män. Under samma
period har totalt 11 600 beslut, varav 5 000
under år 1998, fattats om stöd till steg 2-
insatser som innebär genomförande av
kompetensutvecklingen av anställda i enlighet
med handlingsplanerna.
Av de för programperioden tillgängliga bi-
dragsmedlen för mål 4, vilka utgörs av lika
delar socialfondsmedel och statlig
medfinansiering - totalt ca 3 100 miljoner
kronor, har ca 97 procent intecknats genom
beslut per juni 1999. De utbetalda medlen
uppgår till ca 56 procent av de tillgängliga
bidragsmedlen.
Arbetet inom mål 4 har kännetecknats av ett
mycket aktivt partnerskap. Det väl fungerande
samarbetet mellan Svenska EU-
programkontoret och de regionala
partnerskapen är en väsentlig förklaring till
programmets framgång. De regionala
partnerskapen har haft ett stort inflytande på
genomförandet av mål 4 vilket tydligt
återspeglas i resultaten av programmet.
Övervakningskommittén har upphandlat
oberoende utvärderingar av mål 4, av vilka den
senaste avlämnades i juni 1999. I denna
utvärderingsrapport påpekas att
genomförandeorganisationen i allt väsentligt
har fungerat tillfredsställande och att den har
haft ett stort förtroende hos såväl parter som
målgrupper. Intentionen att nå ut till de små
och medel-stora företagen, med arbetsställen
som har 1-49 anställda, har fullföljts. En
mycket stor andel, upp till 97 procent, av steg
1-projekten slutförs vilket enligt utvärderarna
måste anses som ett anmärkningsvärt gott
resultat. Mål 4-projekten har i allmänhet
präglats av en hög ambitionsnivå och stor
aktivitet hos de anställda. Ett tydligt mönster
kan skönjas av att ju större de anställdas
delaktighet har varit desto högre blir graden av
rapporterade positiva effekter av insatserna.
Till de brister som noteras av utvärderarna hör
att informationen till kommunerna om mål 4
inte har genomförts på ett systematiskt sätt,
trots att programmets inriktning passar väl in
på de förändringar som sker inom offentlig
sektor, i detta fall vården och omsorgen.
Vidare har det på vissa håll i landet funnits
svårigheter att definiera målgruppen inom vård
om omsorg. För ett bättre genomslag inom
denna sektor krävs enligt utvärderarna bl.a. en
mer utvecklad kunskap inom partnerskapet
om de specifika villkor som gäller inom vård
och omsorg. Det är även väsentligt att fler
representanter för den offentliga sektorn
involveras i genomförandet av insatserna.
Gemenskapsinitiativen Employment och
Adapt har under programperioden omfattat
totalt 120 respektive 55 projekt. Per juni 1999
har i båda programmen ca 97 procent av
socialfondsmedlen intecknats genom beslut.
Andelen utbetalda medel uppgår till ca 71
procent inom Employment och till ca 45
procent inom Adapt.
Arbetet med Employment och Adapt har
under det senaste året koncentrerats på
spridning av resultat och s.k. mainstreaming
med sikte på mål 3 respektive mål 4 och
ordinarie verksamhet. På EU-nivå har
medlemsstaterna samarbetat kring
gemensamma teman för att dra slutsatser av
resultaten i Employment och Adapt.
Målsättningen är att vidareutveckla strategier
och metoder som bl.a. skall kunna ha betydelse
för den europeiska sysselsättningsstrategin och
för den kommande programperioden för
Socialfonden.
Övervakningskommittén har upphandlat
oberoende utvärderingar av de två
gemenskapsinitiativen. I den senaste
utvärderingsrapporten för Employment, vilken
omfattar slutet av programperioden,
konstateras att målen för programmet har
uppnåtts på ett övergripande plan.
Programmet har tydliga drag av nyskapande
insatser och projekten har utgått från de
enskilda individernas behov. Däremot har
förankringen hos de lokala parterna fungerat
mindre väl. Det transnationella arbetet har ofta
haft en positiv inverkan på projektresultaten.
Bland dessa resultat, som kan utgöras av bl.a.
nya metoder och organisatoriska lösningar,
finns det ett antal som det är väsentligt att ta
till vara. Utvärderarna konstaterar dock brister
i arbetet med att sprida och återföra
projektresultaten till ordinarie verksamhet. En
utvärderingsrapport för Adapt lämnas under
hösten 1999.
Slutsatser
Regeringen bedömer liksom tidigare att ge-
nomförandet av mål 3, mål 4, Employment
och Adapt på många sätt har varit
framgångsrikt. I de fyra programmen har till
och med juni 1999 mellan 97 och 100 procent
av socialfondsmedlen intecknats genom beslut.
Sammantaget med redovisade
utbetalningsnivåer, som kan betecknas som
höga respektive tillfredsställande, tyder detta
på att Sverige vid avslutningen av programmen
kommer att ha uppnått ett högt utnyttjande av
de tillgängliga medlen.
Såväl mål 3 som mål 4 har genomförts i sam-
arbete med regionala partnerskap. Härvid har i
synnerhet partnerskapen inom mål 4 enligt
regeringens uppfattning inneburit en förnyelse
av samarbetsformerna på regional och lokal
nivå. De positiva erfarenheterna av dessa
partnerskap har varit en av grunderna för
utarbetandet av de s.k. tillväxtavtalen. Det är
angeläget att också bygga vidare på dessa
erfarenheter under programperioden 2000-
2006.
Övervakningskommittéerna har under pro-
gramperioden upphandlat ett flertal oberoende
utvärderingar av programmen. De senaste
utvärderingarna visar enligt regeringens
mening på att de övergripande målen i
programmen har uppnåtts i väsentlig grad.
Regeringen redovisar under anslaget Eu-
ropeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-
2006 den planerade organisationen för det nya
mål 3 och Equal under nästa programperiod.
Regeringens avsikt är att den nya
organisationen, som inrättas inom AMV, från
och med år 2000 även skall svara för
avslutandet av mål 3, mål 4, Adapt och
Employment.
Regeringen har vid beräkningen av anslaget
tagit hänsyn till AMS prognos för
utbetalningarna av socialfondsmedel under
åren 2000 och 2001. Dessutom ingår medel för
den statliga medfinansieringen av mål 4 och
insatser av mål 4-karaktär inom mål 6. Vidare
har hänsyn tagits till det redovisade förslaget
som innebär att 12 miljoner kronor av tidigare
beräknade medel under anslaget skall överföras
till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Beloppet motsvarar de
medel som under föregående år anvisats för
vissa administrativa kostnader vid Svenska
EU-programkontoret, för bl.a. mål 4.
Sammanfattande medelsberäkning
Regeringen förslår med hänsyn till det ovan-
stående att riksdagen anvisar ett ramanslag om
1 242 563 000 kronor för budgetåret 2000.
För budgetåret 2001 beräknas anslaget till
128 344 000 kronor. Verksamheten för den
innevarande programperioden avslutas under
år 2001 varför inga utbetalningar beräknas ske
från anslaget därefter.
A5 Europeiska socialfonden m.m.
för perioden 2000 - 2006
Tabell 6.15 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Förslag
641 000
1
2001
Beräknat
1 663 000
2002
Beräknat
1 663 000
1 Nytt anslag.
Under detta anslag skall utbetalningarna från
Europeiska socialfonden för programperioden
2000-2006 redovisas. Utbetalningarna skall
avse delfinansiering av insatser inom de nya
strukturfondsmålen 1, 2 och 3 samt
gemenskapsinitiativet Equal. Från anslaget
skall även statlig medfinansiering av en
satsning på kompetensutveckling inom mål 1
och mål 3 bekostas.
Mål 3 och Equal omfattas av enbart
Socialfonden, medan mål 1 och 2 delfinansieras
av flera strukturfonder. En övergripande
redogörelse för den nya programperioden
inom strukturfonderna lämnas inom
utgiftsområde 19.
Allmänna rådet har den 21 juni 1999 antagit
förordningar avseende programperioden 2000-
2006, bl.a. Rådets förordning (EG) nr
1260/1999 om allmänna bestämmelser för
strukturfonderna och Europaparlamentets och
Rådets förordning (EG) nr 1262/1999 om
Europeiska socialfonden. EG-kommissionen
har därefter fastställt riktlinjer för
programarbetet för bl.a. mål 3 liksom
indikativa medelsramar. Den indikativa
medelsramen för mål 3 i Sverige uppgår till 720
miljoner euro, vilket motsvarar ca 6 100
miljoner kronor, för programperioden 2000-
2006. Därutöver tillkommer en årlig
indexuppräkning av beloppet, samt den s.k.
resultatreserven som motsvarar 4 procent av
ramen. Resultatreserven skall fördelas av EG-
kommissionen i nära samråd med
medlemsstaten under år 2004 utifrån
uppnådda resultat i strukturfondsprogrammen.
Regeringens överväganden
Slutsatser
De nuvarande strukturfondsmålen 3 och 4
skall under programperioden 2000-2006
ersättas av ett nytt mål 3 inom Europeiska
socialfonden. Mål 3, som skall omfatta insatser
för såväl arbetslösa som anställda, skall stödja
genomförandet av den europeiska
sysselsättningsstrategin och de årliga
riktlinjerna för sysselsättningen. Regeringen
tillkallade den 10 juni 1999 en särskild utredare
med uppdrag att bl.a. ta fram förslag till ett
samlat programdokument för mål 3.
Utredaren skall avlämna sitt förslag senast den
10 september 1999. Förslaget skall
remissbehandlas och beredas inom
regeringskansliet. Regeringen avser att lämna
ett programförslag för mål 3 till EG-
kommissionen senast i slutet av oktober 1999.
En av grunderna för regeringens
ställningstaganden avseende inriktningen av
det nya mål 3 har utgjort det i februari 1999
avlämnade utredningsbetänkandet Utveckling
av mänskliga resurser - Förslag till inriktning
av nya mål 3 inom EG:s strukturfonder (SOU
1999:23). Detta tidigare utredningsbetänkande
har remissbehandlats, varvid remissinstanserna
i allmänhet har redovisat en positiv syn på den
föreslagna inriktningen av programmet. Enligt
regeringens mening bör det nya mål 3-
programmet omfatta redan anställda,
egenföretagare och arbetslösa. Den sistnämnda
gruppen skall ha tyngdpunkten på de personer
som har svårast att få eller behålla en
förankring på arbetsmarknaden. Individernas
behov skall relateras till den omgivande
arbetsmarknaden, tillväxtpolitiken samt den
framtida arbetsmarknaden. Följande
insatsområden är då aktuella: stöd till analyser
som skall leda till utveckling av
arbetsorganisationen i små och medelstora
företag, stimulanser till kompetensutveckling
av anställda i små och medelstora företag, stöd
till utbildning av anställda i kombination med
vikariat och praktik m.m. för arbetslösa, stöd
till insatser för att integrera invandrare på
arbetsmarknaden, stöd till insatser för
personer som står långt från arbetsmarknaden
och som behöver särskilt stöd för att motiveras
att delta i reguljär utbildning etc.,
jämställdhetsinsatser och ramprogram för
mindre projekt av lokal karaktär, främst inom
den s.k. sociala ekonomin, som
överensstämmer med mål 3-programmets
inriktning.
Regeringen har i vårpropositionen aviserat
att satsningen på kompetensutveckling för an-
ställda, vilken omfattas av de två förstnämnda
insatsområdena, skall genomföras under åren
2000-2002. Satsningen, som bör finansieras till
hälften vardera av socialfondsmedel och statlig
medfinansiering, bör uppgå till totalt 400
miljoner kronor under år 2000 och 1000
miljoner kronor per år under åren 2001 och
2002. Dess-utom förutsätts medfinansiering av
arbetsgivarna inom ramen för
trepartssamverkan. De angivna beloppen
inkluderar kompetensutveckling av anställda
inom ramen för mål 1. Utgångspunkten för
satsningen skall vara det förslag som
arbetsgruppen för kompetensutveckling i
arbetslivet lämnade under hösten 1999.
Den nationella medfinansieringen av de
insatser inom mål 3 som riktar sig främst till
arbetslösa avses ske huvudsakligen inom ramen
för anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Gemenskapsinitiativet Equal skall syfta till
att i transnationellt samarbete främja nya
metoder för att motverka all slags
diskriminering och ojämlikhet i anknytning till
arbetsmarknaden. Programmet skall omfatta
såväl arbetssökande som anställda och bygga
vidare på erfarenheter av de nuvarande
gemenskapsinitiativen Employment och
Adapt. Kommissionen planerar att i slutet av år
1999 fastställa riktlinjer för medlemsstaternas
programarbete. Medlemsstaterna skall därefter
inom fyra månader överlämna förslag till
programdokument till EG-kommissionen.
Enligt en sådan tidplan skulle Equal-
programmet kunna starta under andra halvåret
2000. Regeringen avser att under hösten 1999
lämna uppdrag för framtagandet av ett förslag
till programdokument för Equal i Sverige.
Förslaget bör enligt regeringens mening vara
utformat så att Equal väsentligt kan bidra till
en ökad mångfald i arbetslivet.
För genomförandet av mål 3 och Equal skall
ett separat sekretariat inom AMV inrättas. Sek-
retariatet skall ha särskilda beslutsbefogenheter
och dess chef anställs genom beslut av
regeringen. Sekretariatet skall vidare utgöra
förvaltningsmyndighet för programmet enligt
den definition av uppgiften som anges i artikel
9 n, Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 om
allmänna bestämmelser för strukturfonderna.
AMS skall vara utbetalningsansvarig
myndighet för mål 3 och Equal. För mål 3 skall
inom AMV skapas en ny regional organisation
under sekretariatet inom dess beslutsområde.
Den regionala organisationen skall ha sin
utgångspunkt i den nuvarande organisationen
för mål 4. Kompetensen hos den personal som
nu arbetar inom verksamhet med anknytning
till de innevarande programmen mål 3 och mål
4 samt Adapt och Employment skall tas till
vara liksom engagemanget hos partnerskapen
inom dessa program.
I det tidigare nämnda
utredningsbetänkandet Utveckling av
mänskliga resurser i arbetslivet - Förslag till
inriktning av nya mål 3 inom EG:s
strukturfonder (SOU 1999:23), togs också
frågan om organisationen för mål 3 och Equal
upp. Därvid diskuterades fyra olika alternativ
för hur arbetet skall organiseras, varav ett
alternativ ligger till grund för den beskrivna
lösningen. Remissopinionen i frågan var
mycket splittrad, bl.a. har föreslagits att en ny
myndighet för mål 3 skall inrättas. Regeringen
bedömer dock att den beskrivna
organisationslösningen innebär en stark
koppling till sakområdet samtidigt som
förutsättningar ges för arbetsformer inom mål
3 och Equal som bäst tillgodoser kraven inom
strukturfonderna, bl.a. avseende
partnerskapens roll. Vidare kan de rutiner och
system som byggts upp inom AMV för
utbetalning och kontroll av socialfondsmedlen
under innevarande programperiod tas till vara
och vidareutvecklas.
Den nya organisationen bör även ha i
uppdrag att sköta avslutandet av den
innevarande programperiodens mål 3, mål 4,
Adapt och Employment. Bemanningen av
organisationen skall ske utifrån nuvarande
förhållanden inom dessa program.
Som redovisats under anslaget Arbets-
marknadsverkets förvaltningskostnader
beräknar regeringen med ledning av underlag
från mål 3-utredaren kostnaderna för det nya
sekretariatet och dess regionala organisation
samt AMS arbete med utbetalningarna till
totalt ca 130 miljoner kronor.
Förslaget till organisation av mål 1 och 2,
vilket redovisas inom utgiftsområde 19,
innebär att utbetalningsansvaret för bl.a.
socialfondsmedel inom dessa mål skall ligga på
respektive förvaltningsmyndighet. I mål 1 skall
förvaltningsmyndigheterna utgöras av
länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens
län. Regeringen avser att för mål 2 inrätta en i
princip liknande organisation.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Verksamheten inom strukturfondsprogram-
men är av långsiktig karaktär och omfattar bl.a.
fleråriga projekt. Åtaganden under anslaget
kan således medföra kostnader för kommande
budgetår. Regeringen föreslår därför att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000 ingå ekonomiska förpliktelser under
anslaget som innebär utgifter om högst 2 400
miljoner kronor under åren 2001-2008.
Beloppet omfattar ca en femtedel av den
preliminärt beräknade totala socialfondsramen
och viss nationell medfinansiering. Den exakta
ramen för hela Socialfonden i Sverige under
den nya programperioden fastställs först under
år 2000 i samband med EG-kommissionens
godkännande av programdokumenten för mål
1, mål 2 och Equal. Endast ramen för mål 3 är i
nuläget känd.
Tabell 6.16 Bemyndiganden om ekonomiska
förpliktelser
Tusental kronor
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående
förpliktelser vid årets
början
0
2 400 000
3 137 000
Nya förpliktelser
2 400 000
2 400 000
2 400 000
Infriade förpliktelser 1
0
-1 663 000
-1 663 000
Utestående
förpliktelser vid årets
slut
2 400 000
3 137 000
3 874 000
Erhållen/föreslagen
bemyndiganderam
2 400 000
3 137 000
3 874 000
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser
Sammanfattande medelsberäkning
Regeringen föreslår med hänsyn till det
ovanstående att riksdagen anvisar ett
ramanslag om 641 000 000 kronor för
budgetåret 2000. För budgetåren 2001 och
2002 beräknas utgifterna under anslaget till
1 663 000 000 kronor.
A6 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk
utvärdering
Tabell 6.17 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
7 154
Anslags-
sparande
8 091
1999
Anslag
13 525
Utgifts-
prognos
15 000
2000
Förslag
13 768
2001
Beräknat
13 979
1
2002
Beräknat
14 200
1
1 Motsvarar 13 768 tkr i 2000 års prisnivå
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärde-
ring (IFAU) inrättades den 1 juli 1997.
IFAU:s uppgift är att främja, stödja och ge-
nomföra främst utvärderingsstudier av arbets-
marknadspolitiskt motiverade åtgärder och
studier av arbetsmarknadens funktionssätt.
Under uppbyggnadsfasen under de första 18
månaderna har IFAU påbörjat sammanlagt 21
projekt och färdigställt och distribuerat fem
forskningsrapporter. Forskningsresultaten
publiceras i två rapporter, dels som fullständig
rapport i form av working paper, dels som en
sammanfattande mer lättillgänglig publikation
i form av en forskningsrapport. Färdigställda
forskningsrapporter skickas till nationella och
internationella tidskrifter för bedömning och
publicering.
Under år 1998 har IFAU genomfört 28 se-
minarier i egen regi och personal från IFAU
har deltagit i ett stort antal konferenser och
workshops i Sverige och utomlands.
IFAU har även under år 1998 påbörjat ett
samarbete med Rådet för arbetslivsforskning
(RALF) och de båda myndigheterna kommer
tillsammans att genomföra två konferenser
under år 1999.
Från anslaget utbetalas kostnader för personal,
projekt , lokaler och andra
förvaltningskostnader vid IFAU.
Anslagssparandet beror på att institutet varit
inne i en uppbyggnadsfas samt att det beviljats
bidrag till extern forskning som ännu inte
inneburit utgifter. Anslagssparandet är
intecknat genom beslut till projekt och
kommer att betalas ut under åren 2000 och
2001.
Slutsatser
Det arbete inom arbetsmarknadspolitisk ut-
värdering som IFAU har inlett under åren
1997 och 1998 ligger väl i linje med de behov
som riksdagen har påvisat för att öka
kunskapen om arbetsmarknadspolitikens
effekter. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
innebär en stor offentlig utgift och därför är
det viktigt att följa upp och utvärdera
åtgärdernas effektivitet.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensationen för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts med
176 000 kronor.
Tabell 6.18 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
13 525
Pris och löneomräkning
67
Justering av premie
176
Förslag 2000
13 768
Sammanfattande medelsförbrukning
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 13 525 000 kronor för budgetåret 2000.
För budgetåren 2001 och 2002 beräknas
utgifterna till 13 979 000 respektive 14 200 000
kronor.
A7 Bidrag till administration av
grundbelopp till icke anslutna
Tabell 6.19 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
56 650
Anslags-
sparande
- 5 150
1999
Anslag
61 183
Utgifts-
prognos
56 300
2000
Förslag
62 445
2001
Beräknat
63 398
1
2002
Beräknat
64 400
1
1 Motsvarar 62 445 tkr i 2000 års prisnivå
Från anslaget utbetalas vissa förvaltningskost-
nader i den kompletterande
arbetslöshetskassan ALFA. Utgifterna avser
dels administrationen av grundbeloppet för de
icke anslutna och dels - under
uppbyggnadsskedet budgetåren 1998-1999 om
dessa kostnader inte täcks av
anslutningsavgifterna - administrationen av
ersättningen för dem som är anslutna till
arbetslöshetskassan.
Under budgetåret 1998 har totalt 56 650 000
kronor betalats ut från anslaget. Beloppet
inkluderar 5 150 000 kronor i anslagskredit.
Därutöver har Arbetslöshetskassan ALFA
erhållit 10 498 000 kronor av särskilda medel
under anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, varav 3 912 000 kronor inte har
utnyttjats av arbetslöshetskassan och därför
betalats tillbaka under år 1999.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
AMS har på regeringens uppdrag redovisat hur
stor del av de tilldelade medlen som
Arbetslöshetskassan ALFA använt för
administrationen av grundbeloppet för icke
anslutna respektive för administrationen
avinkomstbortfallsersättningen samt gjort en
bedömning av om anslagsmedlen använts på
ett ändamålsenligt sätt. Redovisningen har
även innefattat AMS ställningstagande kring
om de av arbetslöshetskassan planerade
teknikinvesteringarna avseende dator- och
telestöd är sådana nödvändiga kostnader som
skall omfattas av anslaget och således till del
betalas av staten.
AMS redovisning visar att Arbetslöshetskas-
san ALFA för budgetåret 1998 redovisat att
kostnaderna för administrationen av de icke
anslutna precis täckts av statsbidrag. För de
anslutna har däremot intäkterna i form anslut-
ningsavgifter varit 1 miljon kronor högre än
kostnaderna, vilket inneburit att
arbetslöshetskassan inte behövt utnyttja
anslagsmedel för att finansiera adminstrationen
av anslutna medlemmar. Även för år 1999 och
kommande år beräknas arbetslöshetskassan
kunna täcka sina kostnader för denna grupp
med inbetalda anslutningsavgifter. Enligt AMS
bedömning finns det inte något skäl att
ifrågasätta medelsanvändningens
ändamålsenlighet. Beträffande frågan om vissa
teknikinvesteringar vid arbetslöshetskassan,
anser AMS att det delvis, till 70-80 procent, rör
sig om sådana nödvändiga kostnader som skall
omfattas av anslaget. Sådana kostnader bör
belasta anslaget från och med år 2000.
Drygt 11 000 personer har erlagt
anslutningsavgift till arbetslöshetskassan under
perioden januari-juni 1999, vilket motsvarar
intäkter på cirka 7 miljoner kronor. Under
budgetåret 1998 betalade arbetslöshetskassan
ut inkomstrelaterad ersättning till 93 anslutna,
medan 1 329 anslutna fick grundbeloppet.
Grundbeloppet lämnades också till 61 000 icke
anslutna personer.
Slutsatser
Regeringen bedömer att anslaget från och med
budgetåret 2000 inte längre kommer att
belastas av kostnaderna för adminstrationen av
ersättningen för de anslutna till
arbetslöshetskassan. Anslagsbeloppen från år
2000 har därför justerats med utgångspunkt
från detta.
Tabell 6.20 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
61 183
Pris och löneomräkning
416
Beslut inkl. förslag
846
Förslag 2000
62 445
Sammanfattande medelsförbrukning
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om
62 445 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåret 2001 beräknas utgifterna under
anslaget bli 63 398 000 kronor och för
budgetåret 2002 64 400 000 kronor.
7 Arbetsliv
7.1 Omfattning
Arbetslivspolitiken skall verka för en god och
utvecklande arbetsmiljö där individer inte
förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet.
Arbetslivspolitiken har även till uppgift att öka
kunskap och kompetens i och om arbetslivet. En
central uppgift för arbetslivspolitiken är att verka
för jämställdhet mellan kvinnor och män. Inte-
grering av invandrare och insatser för att mot-
verka diskriminering och utestängning på grund
av funktionshinder, etnisk bakgrund eller sexuell
läggning skall också prioriteras.
Arbetarskyddsverkets (AV) verksamhet skall
bidra till att minska riskerna för ohälsa och
olycksfall i arbetslivet och förbättra arbetsmiljön
sett i ett helhetsperspektiv, det vill säga från såväl
fysisk, psykisk som social och arbets-
organisatorisk synpunkt.
Rådet för arbetslivsforskning (RALF) initierar
och finansierar forsknings- och utvecklings-
arbete samt anslutande kunskapsförmedling för
att bidra till utvecklingen av en god arbetsmiljö,
en effektiv arbetsorganisation och en
arbetsmarknad tillgänglig för alla.
Arbetslivsinstitutet (ALI) bedriver egen
forsknings- och utvecklingsverksamhet och skall
genom forskning, utbildning och
utvecklingsprojekt bidra till en förnyelse av
arbetslivet
genom effektivare former för arbetsorganisation,
en ökad tillgänglighet till arbetsmarknaden och
en förbättrad arbetsmiljö.
Samhall AB har till uppgift att anordna, leda
och samordna den verksamhet som bedrivs inom
Samhallkoncernen vars syfte är att ge
meningsfullt och utvecklande arbete åt personer
med funktionshinder.
Arbetsdomstolen prövar mål i tvister om
kollektivavtal och andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Den 1 maj 1999 startade Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO) sin verksamhet. Ombudsmannens
huvuduppgift är att se till att lagen (1999:133)
om förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning efterlevs.
Inom verksamhetsområdet finns även
myndigheterna Statens
förlikningsmannaexpedition samt Statens nämnd
för arbetstagares uppfinningar (SNAU).
Inom verksamhetsområdet finansieras även
Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s
verksamhet, avvecklingen av den tidigare
myndig-heten AmuGruppens outhyrda lokaler
och
bidrag lämnas till verksamheten vid Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten.
7.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
5 534
5 377
5 553
5 435
5 450
5 474
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Arbetsgruppen för kompetensutveckling i
arbetslivet lämnade i augusti 1998 en rapport till
arbetsmarknadsministern. Rapporten innehåller
ett förslag till trepartsöverenskommelse mellan
regeringen och arbetsmarknadens parter om hur
en statlig stimulans till verksamhetsrelaterad
kompetensutveckling skulle kunna utformas.
En särskild utredare har tillsatts med uppdrag
att utarbeta ett förslag till ett samlat program-
dokument för Europeiska socialfondens mål 3
för åren 2000-2006. Enligt direktiven skall
förslaget innehålla en stimulans till verksamhets-
relaterad kompetensutveckling med
utgångspunkt i
arbetsgruppens förslag. Förslaget lämnades den
10 september.
Arbetslivsdelegationen har i juni 1999
överlämnat slutbetänkandet Individen och
arbets-livet - perspektiv på det samtida
arbetslivet kring sekelskiftet 2000 (SOU
1999:69) där delega-tionen har identifierat
utvecklingstendenser
inom arbetslivet och analyserat problem-
områden. Delegationens betänkande bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Samhall har varit föremål för översyn av
Öhrlings Coopers & Lybrand AB samt av
Riksrevisionsverket (RRV). RRV har aviserat att
en slutrapport om Samhall AB och om
anställning med lönebidrag skall läggas fram
hösten 1999.
I september 1998 överlämnades Distans-
arbetsutredningens sitt betänkande (SOU
1998:115). Det innehåller en belysning av
distansarbetet samt en redovisning av den reg-
lering på olika områden som berör distansarbete
och behovet av förändrad reglering genom
lagstiftning eller avtal. I betänkandet lämnas
förslag till ändring av 22 § i LAS
(turordningskrets vid
arbete i bostaden) och kommunalskattelagen
(avdrag för bostadskostnad). Utredaren har
lämnat vissa andra förslag bl.a. om utökad
försöksverksamhet samt redovisat en checklista
bl.a. till hjälp för parterna i
distansarbetsförhållanden. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds nu vidare inom
Regeringskansliet.
Formerna för lönebildning är enligt
regeringens mening i första hand en fråga för
arbetsmarknadens parter. Avtal är att föredra
framför lagstiftning eftersom ett brett
samförstånd
mellan parterna skapar stabilitet och ger
legitimitet åt träffade överenskommelser.
Riksdag och regering har samtidigt ett
övergripande ansvar för den samhällsekonomiska
utvecklingen som går utöver det ansvar som
parterna har för lönebildningen. Riksdag och
regering kan ge goda förutsättningar för en
lönebildning som positivt bidrag till
samhällsutvecklingen.
I 1999 års ekonomiska vårproposition an-
mäldes att regeringen avsåg att återkomma under
hösten med en proposition till riksdagen om
lönebildningen.
I propositionen kommer regeringen att
redovisa sitt ställningstagande till de förslag som
lämnats av Utredningen om ett förstärkt
medlingsinstitut, vars slutbetänkande Medling
och lönebildning (SOU 1998:141) överlämnades
till regeringen i november 1998. Regeringen
avser bl.a. att föreslå att ett medlingsinstitut med
uppgift att dels medla, dels verka för en väl
fungerande lönebildning inrättas. I 1999 års
ekonomiska vårproposition anmälde regeringen
också sin avsikt att i budgetpropositionen föreslå
medel till det nya medlingsinstitutet.
I föreliggande proposition reserveras ett
utrymme inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv för medlingsinstitutets verksamhet.
En arbetsgrupp har tillsatts inom
Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågor. Arbetsgruppen skall under
våren 2000 presentera bedömningar av
konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar
samt lämna förslag till hur arbetet med
arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare. Gruppen
skall löpande inhämta synpunkter från
arbetsmarknadens parter och i sina förslag och
bedömningar fästa vikt vid att de inte försvårar
för parterna att lösa arbetstidsfrågan i
kollektivavtal.
I augusti 1998 överlämnade Utredningen om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder (FUDA), sitt
slut-betänkande Främjandelagen - en översyn
(SOU 1998:107). Betänkandet innehåller förslag
dels till lag om åtgärder för att främja anställning
av vissa arbetssökande, dels till lag om varsel vid
driftsinskränkning. Betänkandet har remiss-
behandlats och bereds nu vidare inom Regerings-
kansliet.
Förändringar
Under perioden budgetåren 1995/96–98 har
myndigheterna på arbetslivsområdet omfattats av
regeringens sparkrav bl.a. på utgifter för statlig
konsumtion (prop. 1994:95:100, bil.11). De
minskade resursramarna har bl.a. lett till per-
sonalminskningar, i vissa fall lokalförändringar
och andra administrativa förändringar, men
samtidigt till ett effektivare resursutnyttjande
och tydligare prioriteringar inom
verksamheterna.
Inom verksamhetsområdet har AV genomfört
de mest omfattande förändringarna, främst
genom att Yrkesinspektionens distriktsindelning
den 1 juli 1995 minskades från 19 till 11 distrikt.
Därigenom har vissa samordningsvinster liksom
en effektivare lokalanvändning kunnat uppnås.
Anpassningen till de nya villkoren har inte
medfört att verksamheternas produktivitets-
utveckling har minskat.
De nya målen för myndigheterna har bl.a.
bidragit till att samarbetet på regional nivå har
ökat. Satsningen på forskarstationer runt om i
landet som Arbetslivsinstitutet påbörjade år 1997
har fortsatt. Under år 1998 etablerades
forskningsstationen Tjänsteforum i Söderhamn
genom ett avtal mellan Rådet för
arbetslivsforskning och högskolan i Gävle.
Också Yrkesinspektionens samarbete med
myndigheterna inom
socialförsäkringsadministrationen har utvecklats.
Tillsynen på rehabiliterings- och
arbetsanpassningsområdet har stärkts ytterligare.
Den 1 maj 1999 trädde nya lagar mot
diskriminering i arbetslivet i kraft. De innebär
förbud mot diskriminering på grund av sexuell
läggning respektive funktionshinder. Samtidigt
har en ny myndighet inrättats, Ombudsmannen
mot
diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO). En övergripande utgångspunkt för
diskrimineringslagstiftningen har varit att varje
person som söker eller innehar en anställning
skall ha rätt att bedömas utifrån sina personliga
egenskaper och förutsättningar att utföra arbetet.
Den nya lagstiftningen och de möjligheter den
ger HomO och Handikappombudsmannen att
motverka diskriminering skall också ses som ett
led i regeringens strävan mot ökad mångfald i
arbetslivet. Om människors skilda erfarenheter
och kompetens bättre kan tas till vara ökar
förutsättningarna för en fortsatt god tillväxt. Det
är också en viktig förutsättning för att målet om
80 procents arbetskraftsdeltagande år 2004 skall
kunna uppnås.
Förslag som syftar till att förtydliga arbets-
givarens ansvar att tillhandahålla
företagshälsovård har förelagts riksdagen. En
ändring av
arbetsmiljölagen (1977:1160) samt av vissa
bestämmelser om ersättningar för läkarvård och
sjukgymnastik avses träda i kraft den 1 januari
2000.
Kompetensutveckling i arbetslivet
Regeringen föreslår att 1,35 miljarder kronor år
2000 och 1,15 miljarder kronor årligen fr o.m år
2001 avsätts i form av reducerad skatt för att
stimulera kompetensutveckling i arbetslivet.
Syftet är att stimulera till kontinuerlig individuell
kompetensutveckling i arbetslivet vilket kan öka
individens möjligheter att välja och byta arbete.
Ett system för individuell kompetensutveckling i
arbetslivet skulle därmed kunna öka
anställbarheten och tryggheten i arbetslivet.
Formerna för kompetensutveckling i
arbetslivet får övervägas i särskild ordning.
Regeringen avser att ge en utredare i uppdrag att
föreslå hur kompetensutvecklingen kan
utformas..
EU-frågor
Den 1 maj 1999 trädde Amsterdamfördragets
ändringar i EG-fördraget i kraft, vilket bl.a.
innebar att beslutsförfarandet när det gäller
rättsakter på arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet
ändrades. Beslut om rättsakter skall numera
fattas i enlighet med det s.k.
medbeslutandeförfarandet av rådet och EU-
parlamentet gemensamt. Vidare har i
fördragstexten numera avtalet om socialpolitik
inarbetats. Konsultationsförfarandet med de
europeiska arbetsmarknads-parterna och
möjligheterna till avtal på europeisk nivå är
därmed numera fördragsbundna.
Inom arbetslivsområdet har rådet fattat
följande beslut avseende direktiv m.m. under
1999:
- Rådet har slutligt antagit ett direktiv om en
andra ändring av rådets direktiv 90/394/EG
om skydd för arbetstagare mot risker vid
exponering för carcinogener i arbetet.
- Rådet har fattat beslut om tre direktiv
avseende de sektorer och verksamheter
(transportsektorerna och läkare under
utbildning) som inte omfattas av EG:s
arbetstidsdirektiv 93/104/EG. Rådet har
slutligt antagit ett rådsdirektiv om
genomförande av ett avtal om arbetstid för
sjömän, vilket har ingåtts av de europeiska
arbetsmarknadsparterna på sjöfartsområdet.
Rådet har antagit gemensam ståndpunkt
avseende förslag till två parlaments- och
rådsdirektiv, det ena avser ändring av
direktivet 90/104/EG och det andra
tillämp-ningen av bestämmelserna om
arbetstidens längd för sjömän ombord på
fartyg som anlöper gemenskapens hamnar.
- Rådet har, med upphävande av ett tidigare
beslut (70/532/EEG) antagit ett nytt beslut
om inrättande av den ständiga
sysselsättningskommittén.
För närvarande behandlas följande förslag till
direktiv i rådsarbetet.
- Förslag till ett arbetsmiljödirektiv om
fysikaliska agens (vibrationer).
- Förslag till en andra ändring av rådets
direktiv 89/655/EEG om säkerhet och hälsa
vid användning av arbetsutrustning i
arbetet. Förslaget avser krav på
byggnadsställningar, stegar och liknande
utrustning.
- Förslag till ett direktiv om arbetstagar-
inflytande i Europabolag
- Förslag till ett parlaments- och rådsdirektiv
om minimikrav för förbättring av arbets-
tagarnas säkerhet och hälsa när de kan
utsättas för fara orsakad av explosiv
atmosfär.
Ett förlikningsförfarande, mellan rådet och
parlamentet i enlighet med medbeslutandeför-
farandet enligt artikel 251 i EG-fördraget, har
inletts vad avser förslaget till ett nytt direktiv om
arbete i explosiv atmosfär.
Medicinska kontroller och andra integritetsfrågor i
arbetslivet
Regeringen avser att inom kort tillsätta en
utredning för att se över skyddet av den
personliga integriteten i arbetslivet framförallt
när det gäller drogtester i arbetet, användningen
av person-datorer, elektronisk post och internet i
arbetet.
Utredaren kan även ta upp andra integritets-
frågor på områden där skyddet för den person-
liga integriteten i arbetslivet kan vara allvarligt
hotat. Utredaren skall beakta det i april 1996
överlämnade betänkandet Medicinska
undersökningar i arbetslivet (SOU 1996:63).
Europeiska företagsråd
I departementspromemorian Ds 1999:41 föreslås
ändringar i lagen (1996:359) om europeiska
företagsråd. Lagändringarna genomför
bestämmelser i rådsdirektivet 97/74/EG om att
utvidga rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet
av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i
gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag för information till och
samråd med arbetstagare, till att avse även
Storbritannien.
Regeringen avser att överlämna en proposition i
frågan till riksdagen under hösten.
Prioriteringar
Arbetslivspolitiken skall verka för en god och
utvecklande arbetsmiljö där individer inte
förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet. Ett
samband som kan konstateras är att företag med
flexibel organisation generellt bättre förmår
utnyttja och utveckla medarbetarnas kompetens.
Ansvar och arbetsuppgifter är mer delegerade till
produktionspersonalen i flexibla
arbetsorganisationer. Det kan också konstateras
att arbets-ställen med en flexibel
arbetsorganisation är mer produktiva, har bättre
arbetsförhållanden samt en större förmåga till
fortsatt förändring än
arbetsställen med mindre flexibel organisation
(enligt NUTEK:s rapport B1996:06 Towards
flexible organisations).
En viktig förutsättning för ökad sysselsättning
och tillväxt är en fortsatt hög prioritering av
insatser för en god arbetsmiljö, integrering av
arbetsmiljöarbetet med verksamheten i övrigt,
liksom av insatser mot faktorer i arbetsmiljön
som ger upphov till skador och
funktionsnedsättningar.
Arbete med innehåll och inflytande, ”det
goda arbetet”, skall ge arbetstagarna möjlighet till
delaktighet och inflytande, till utveckling och
ökad kompetens. Inte minst när efterfrågan på
arbetskraft ökar, behövs insatser för att höja
utbildnings- och kompetensnivån hos anställda
såväl som arbetslösa för att undgå inflations-
drivande flaskhalsar på arbetsmarknaden. En god
matchning mellan utbud och efterfrågan på
kompetens är även en grundläggande
förutsättning för näringslivets utveckling. Frågan
om tillgång på kompetens blir därmed viktig i
arbets-
livspolitiken.
En central uppgift för arbetslivspolitiken är att
bidra till ökad kunskap och kompetens i
arbetslivet för att därigenom stimulera
sysselsättning, tillväxt, förnyelse och ett
utvecklande arbetsliv. Det är viktigt att
individens kompetens stärks och svarar mot
efterfrågan. Det är också av största vikt att FoU-
arbetet inom arbetslivsområdet bidrar till ökad
kunskap om och utvecklingen av en god
arbetsmiljö, en effektiv
arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla. Det är angeläget att den
forskning som bedrivs i större omfattning sker i
samarbete med näringslivet.
Forskning och utveckling liksom tillsyn bör
även fortsättningsvis bedrivas i aktiv samverkan
med regionala och lokala aktörer. Erfarenhets-
utbyte mellan arbetslivets aktörer samt
kunskapsöverföring mellan forskning och
arbetsliv är av väsentlig betydelse för både
arbetslivets utveckling och för att säkerställa
relevansen i den forskning som utförs.
Målet är jämställdhet mellan kvinnor och män
i arbetslivet. Skillnader i förutsättningarna för
kvinnor och män skall beaktas liksom deras olika
villkor i arbetslivet. Forskningen inom jämställd-
hetsområdet bör vidareutvecklas och ha fortsatt
hög prioritet.
Målet är att arbetslivet skall präglas av
integrering och mångfald. Invandrare besitter
kom-petens som inte utnyttjas i full utsträckning
av näringslivet eller arbetslivet i stort. Det är en
större del av de invandrare som flyttar till Sverige
som har utbildning på akademisk nivå än bland
svenskarna. Å andra sidan är även andelen med
låg utbildning större än hos den infödda
befolkningen. Med tanke på de krav som inter-
nationaliseringen medför är det av största vikt att
arbetslivet bättre förmår utnyttja den
internationella kompetens som finns hos
inflyttade invånare.
Arbetssökande och arbetstagare skall ha rätt
att slippa fördomsfullt eller kränkande
bemötande i arbetslivet. Insatser för att mot-
verka utslagningen från arbetslivet med
systematiskt förebyggande insatser skall ha
fortsatt hög prioritet. Möjligheterna för personer
med funktionshinder att få och behålla ett arbete
skall underlättas.
De nya arbeten som skapas skall präglas av
goda utvecklingsmöjligheter och ekologisk
hållbarhet. Regeringen har genom ett beslut i
augusti 1998 bestämt att bl.a.
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) skall vara en av de
myndigheter som har ett särskilt sektoransvar
för ekologisk hållbarhet.
Arbetsrätten skall förena flexibilitet med
trygghet och delaktighet i arbetslivet.
7.3 Resultatbedömning
7.3.1 De viktigaste statliga insatserna
inom utgiftsområdet
De statliga insatserna syftar till att finna lång-
siktigt stabila lösningar, som främjar en god och
hållbar samhällsutveckling med ett säkert och
utvecklande arbetsliv. Insatserna inbegriper till
exempel forskning och utveckling som skall
bidra till en förnyelse av arbetslivet med effektiva
arbetsorganisationer, en säker och utvecklande
arbetsmiljö och en ökad tillgänglighet till
arbetsmarknaden med lika villkor för kvinnor
och män. Effektiva tillsynsåtgärder på arbets-
platserna skall bl.a. bidra till att säkra företagens
och förvaltningarnas interna styrning av hälso-
och säkerhetsfrågorna. Vidare vidtas åtgärder
avseende rehabilitering och integrering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
samt åtgärder för att stärka arbetslösas ställning
på arbetsmarknaden genom utbildning och
kompetens-utveckling.
7.3.2 Effekter av statliga insatser
I budgetpropositionen för år 1998 angavs att
inriktningen av arbetslivspolitiken särskilt skulle
avse
- åtgärder för att få till stånd en god arbets-
organisation,
- att en helhetssyn på samhällsutvecklingen
skall prägla omställningen till kretslopp och
producentansvar,
- att hälso-och säkerhetsfrågorna måste
säkras genom en kontinuerlig och
systematisk intern styrning och kontroll i
företagen och förvaltningarna.
AV har i sin tillsynsverksamhet prioriterat frågor
om den interna kontrollen av arbetsmiljön på
arbetsställen. Prioriterade riskområden har varit
faktorer av stor betydelse för uppkomsten av
besvär i rörelseorganen, allvarliga olycksfall,
allergier samt psykiska belastningar. Verket har
fortsatt att verka för att fler arbetsställen skall ha
fungerande system för att integrera arbets-
miljöarbetet i den övriga verksamheten.
Samverkan mellan AV, socialförsäkrings- och
arbetsmarknadsmyndigheterna, Socialstyrelsen
och andra aktörer på området arbetsanpassning
och rehabilitering har fortsatt att utvecklas, både
i fråga om förebyggande insatser och re-
habiliterande insatser för att människor skall
kunna återgå i arbete.
Efter en nedåtgående trend under en lång rad
av år har under 1998 en ökning skett av antalet
anmälda arbetsskador och arbetssjukdomar.
Ökningen av antalet fall av arbetssjukdom som
lett till sjukskrivning är dramatisk - cirka 40
procent i förhållande till föregående år. Främst
handlar det om besvär i rörelseorganen och
psykiska belastningar.
Genom en ökad inriktning av forskningen
mot arbetsorganisationsfrågor, ett effektivare
tillsynsarbete bl.a. genom ett bättre samarbete
mellan myndigheter, en ökad kunskapsåterföring
till näringslivet, andra myndigheter samt
universitet och högskolor, ett bildande av
nätverk och ett bättre informationsutbyte har
verksamheten inom arbetslivsområdet
sammantaget gett förbättrade förutsättningar för
att forsknings-,
utvecklingsresultat och tillsyn kan bidra till en
positiv utveckling av arbetslivet. Det finns i dag
ökade kunskaper om arbetsmarknadens
funktionssätt och villkor och vad som till
exempel
orsakar segregation på arbetsmarknaden. Sådan
kunskap är betydelsefull för att arbetslösheten
skall kunna bekämpas, en hållbar
samhällsutveckling främjas med säkra och
utvecklande
arbetsplatser och skapandet av nya jobb.
Människors arbetsmiljö har blivit säkrare genom
bl.a. effektivare internkontroll på arbetsställena,
förebyggande åtgärder mot arbetsmiljörisker och
insatser av företagshälsovården samt genom
kunskaper från olycksfallsforskningen. De
funktionshindrades situation och möjligheter i
arbetslivet och på arbetsmarknaden stärks, bl.a.
genom ny lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder.
ASS har i en särskild rapport redovisat ett
uppdrag angående ”Erfarenheter beträffande
ohälsa och olycksfall betingade av olika
stressfaktorer i arbetsmiljön och som kan ha sin
grund i kvinnors och mäns olika villkor i arbetet”
(Rapport 1998-09-29). Enligt rapporten har
påfrestningarna inom arbetslivet i många
avseenden ökat under de senaste åren både för
kvinnor och män. Det finns skillnader i mäns
respektive kvinnors arbetsmiljöförhållanden.
Kvinnor
utsätts rent generellt för större psykosociala
påfrestningar i arbetslivet. Männen å andra sidan
utsätts för större risker att råka ut för olycksfall
och andra fysiska påfrestningar, t.ex. buller, som
kan orsaka stressreaktioner. ASS anser att de
skillnader som föreligger mellan kvinnor och
män vad gäller risker, ohälsa och olycksfall i
arbetslivet är viktiga att uppmärksamma i
tillsynsarbetet. Inom AV används nu en ”Strategi
för arbetet med kvinnors och mäns skilda
arbetsförhållanden” i tillsynsverksamheten.
7.3.3 Slutsatser
Effektiviseringar och besparingar inom
näringsliv och förvaltningar har medfört ökad
produk-tivitet och ett högre resursutnyttjande.
Samtidigt finns tecken på en ökad stress och
ökad psykisk belastning i arbetslivet. Fasta
anställningar har i ökad utsträckning fått ge vika
för olika typer av tillfälliga anställningar och
konsult- och entre-prenadverksamhet.
Distansarbete ökar i omfattning. Detta innebär
delvis förändrade och ökade krav på tillsynen av
arbetsmiljön, bl.a. att ökad uppmärksamhet
måste ägnas den psykosociala arbetsmiljön.
Lösare anställningsformer,
bemanningsverksamhet och liknande kan
innebära en risk för att arbetsgivare inte på ett
tydligt sätt känner ansvar för arbetsmiljön.
Fortsatta insatser för att integrera
arbetsmiljöarbetet i styrningen och driften av
verksamheten på arbetsplatserna för att få till
stånd en väl
fungerande internkontroll är av stor betydelse
för att få sunda och säkra arbetsmiljöer för alla.
Gemensamma strategier och insatser av
arbetsmarknadens parter är viktiga för en positiv
utveckling. Det är viktigt att kvinnors och mäns
olika villkor i arbetslivet uppmärksammas och att
fortsatta insatser görs för att få en ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Arbetsrelaterad ohälsa orsakar stora
samhällsekonomiska kostnader. Inriktningen
skall vara att motverka utslagningen från
arbetslivet med systematiskt förebyggande
insatser. Åtgärder i form av arbetsanpassning och
rehabilitering,
arbetsorganisationsutveckling samt möjligheter
till kompetensutveckling och långsiktigt lärande
är väsentliga instrument för att skapa ett säkert
och utvecklande arbetsliv. Genom att integrera
arbetsmiljöarbetet i styrningen och driften av
verksamheten ökar förutsättningarna för att
skapa en god arbetsorganisation som främjar
arbetstagarnas hälsa samtidigt som effektiviteten
och produktiviteten kan öka.
7.4 Revisionens iakttagelser
RRV har anmält invändningar rörande de
leasingavtal, som AV tecknat under budgetåret
och menar att de borde ha redovisats såsom
finansiell leasing. Om leasingavtalet redovisats
som finansiellt hade den av regeringen fastställda
låneramen överskridits vilket har föranlett även
en invändning mot myndighetens förvaltning.
Regeringen avser att efter diskussion med AV
och RRV åstadkomma ett klarläggande av frågan
för att därefter föreslå AV de åtgärder som detta
kan ge anledning till.
RRV hade även invändningar angående
SNAU:s årsredovisning 1998. Redovisade
kostnader i resultaträkningen och utgifterna i
anslagsredovisningen avser år 1997. Verksam-
hetens kostnader för 1998 har inte bokförts. Om
kostnaderna för 1998 hade redovisats riktigt
skulle anslaget ha överskridits. Regeringen
förutsätter att SNAU beaktar de invändningar
som framkommit i RRV:s granskning och
kommer att bevaka att lämpliga åtgärder vidtas.
Övriga årsredovisningar från myndigheter
under utgiftsområdet har lämnats utan
invändningar eller kommentarer av RRV.
7.5 Bedömning av
personalkonsekvenser
Regeringen föreslår i det följande medel till ett
nytt, förstärkt medlingsinstitut, som avses ersätta
Statens förlikningsmannaexpedition. Regeringen
återkommer senare i höst med förslag om den
närmare utformningen av den nya myndigheten.
B1 Arbetarskyddsverket
Tabell 7.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
369 942
Anslags-
sparande
42 535
1999
Anslag
376 133
Utgifts-
prognos
412 533
2000
Förslag
392 685
2001
Beräknat
398 226
1
2002
Beräknat
401 667
2
1 Motsvarar 392 285 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 389 585 tkr i 2000 års prisnivå.
Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetar-
skyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen
(YI).
AV har till uppgift att se till att arbetsmiljö-
och arbetstidslagstiftningen efterlevs. Verket
skall vidare utarbeta och sprida information i
syfte att förbättra arbetsmiljön. AV skall även
övervaka att tobakslagstiftningen efterlevs inom
arbetsmiljöområdet. Verket har också ansvar för
viss tillsyn enligt miljöbalken i fråga om
bekämpningsmedel och genetiskt modifierade
mikroorganismer.
ASS är central förvaltnings- och
tillsynsmyndighet för arbetsmiljö- och
arbetstidsfrågor,
utom i fråga om fartygsarbete, chefsmyndighet
för YI. ASS meddelar föreskrifter och allmänna
råd på arbetsmiljöområdet och ansvarar även för
officiell statistik över arbetsskador och
arbetsmiljö (inklusive Informationssystemet för
arbetsskador, ISA). ASS har till uppgift att i
samverkan med andra myndigheter och
organisationer främja företagshälsovårdens
utveckling.
YI är regional tillsynsmyndighet på
arbetsmiljö- och arbetstidsområdet och är
uppdelad på tio distrikt.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
De övergripande målen för AV:s verksamhet är
att
- minska riskerna för ohälsa och olycksfall i
arbetslivet samt
- förbättra arbetsmiljön ur ett
helhetsperspektiv det vill säga från både
fysisk, psykisk, social och
arbetsorganisatorisk synpunkt.
Under den period som omfattar budgetåren
1995/96 t.o.m. 1998 har AV till följd av statliga
besparingskrav sänkt sina kostnader med
57 miljoner kronor och minskat antalet års-
arbetskrafter med cirka 16 procent. Samtidigt har
anspråken på verksamheten ökat genom att nya
uppgifter tillkommit.
YI:s tillsynsverksamhet har påverkats genom
att omfattande förändringar i arbetslivet lett till
nya typer av arbetsmiljöproblem. Detta har bl.a.
medfört att varje inspektion i genomsnitt tar
väsentligt mer tid i anspråk än vad som gällde för
10–15 år sedan. Bl.a. har arbetsorganisatoriska
aspekter fått ökad betydelse när det gäller att
förebygga ohälsa och olycksfall. Detta gäller inte
minst ifråga om skador på grund av besvär i
rörelseorganen och psykiska belastningar. Som
framgått i avsnitt 4.3 är detta områden där
problemen snabbt ökar.
Verkets uppgifter har utökats som en följd av
EU-medlemskapet. Exempelvis kräver insatser
för marknadskontroll och produktsäkerhet
ökade resurser. Även deltagande i expertgrupper
och andra EU-initierade ärenden ställer ökade
anspråk. Ett annat område som krävt betydande
resursinsatser är det europeiska
standardiseringsarbetet. I tillsynsverksamheten
har tillämpningen av det s.k. Seveso II-direktivet
om allvarliga
kemikalieolyckor inneburit nya uppgifter.
De riskområden som AV prioriterat i
tillsynsverksamheten de senaste åren har gällt
faktorer i arbetsmiljön som har stor betydelse för
uppkomsten av besvär i rörelseorganen, allvarliga
olycksfall, allergier och annan överkänslighet
samt psykiska belastningar. Av YI:s
arbetsställebesök har nästan 60 procent inriktats
mot dessa områden.
Antalet arbetsgivare som har interna system
för att integrera arbetsmiljöarbetet i verksam-
heten (internkontroll) har ökat budgetåret 1998
jämfört med året innan. Skillnader finns mellan
företag av olika storlek. Ökningen gäller främst
företag med minst fem anställda. Bland
arbetsställen med färre än fem anställda bedöms
situationen vara i stort sett oförändrad.
ASS samverkar aktivt med AMS, Social-
styrelsen och Riksförsäkringsverket för en
effektivare användning av tillgängliga resurser
inom rehabiliteringsområdet. Samverkan sker
bl.a. i den s.k. Ceasargruppen, där även
Landstings- och Kommunförbundet ingår.
Socialstyrelsen har i juli 1998 på regeringens
uppdrag lämnat en läges-rapport om denna
samverkan. YI medverkade i 28 olika
samverkans-projekt. För att underlätta
samverkan mellan YI och försäkringskassorna
har AV utsett särskilda kontaktpersoner för olika
försäkringskassekontor. Alla YI-distrikt har
upprättat samverkans-avtal med nästan alla lokala
försäkringskassor. Samverkan handlar om allt
från gemensamma inspektioner till olika former
för informations- och erfarenhetsutbyte samt
gemensam information till arbetsgivare.
Det är fortfarande mindre vanligt att för-
säkringskassan rapporterar till YI om brister i
hanteringen av arbetsanpassning och
rehabilitering på arbetsställena. Kontakterna har
försvårats av neddragningar på kassorna. Ett
annat hinder är att långa väntetider i sjukvården
ger långa handläggningstider i
rehabiliteringsärenden.
ASS har kommit in med redovisningar av
nedan angivna uppdrag:
- metoder/system för uppföljning av
internkontroll av arbetsmiljön respektive
arbets-anpassning och rehabilitering,
- inventering av utvärderingsbehov,
- erfarenheter beträffande ohälsa och
olycksfall betingat av olika stressfaktorer i
arbetsmiljön som kan ha sin grund i
kvinnors och mäns olika villkor i
arbetslivet,
- besparingskrav på statlig konsumtion.
Tabell 7.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Informationsverksamhet m.m., tusental kronor
Uppdrags-
verksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt-kostnad)
Utfall 1998
67 000
82 000
-15 000
Prognos 1999
67 000
67 000
0
Budget 2000
62 000
62 000
0
Enligt regleringsbrevet skall intäkterna i den
avgiftsfinansierade delen av den särskilda
informationsverksamheten täcka kostnaderna
under perioden 1998–2000. Övergången till
avgiftstäckning har inneburit svårigheter. De tre
senaste budgetåren har gett negativt resultat. För
1998 blev underskottet 15 miljoner kronor. Ett
särskilt program för att få ekonomin i balans
arbetas fram för närvarande. Målet är balans vid
ingången till år 2001.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisions-
berättelse för år 1998 en invändning som gäller
ett avtal om leasing av tjänstebilar. Avtalet har
redovisats som operationellt. Enligt RRV borde
det ha redovisats såsom finansiell leasing,
eftersom en väsentlig del av eventuella
ekonomiska risker och förtjänster kommer att
bäras av AV. Konsekvensen blir att AV enligt
RRV redovisar anläggningstillgångar och
långfristiga skulder till ett för lågt belopp. Om
avtalet redovisats som finansiellt hade AV
överskridit den av regeringen fastställda
låneramen med cirka 3 miljoner kronor.
Från AV:s sida har redovisats ett expert-
utlåtande från Rolf Rundfelt, ledamot av
Redovisningsrådet. Han anser att avtalet skall
betecknas som operationellt. RRV har genmält
att
verket helt följt Redovisningsrådets
rekommendationer och finner inte skäl att ändra
sin
bedömning. AV har därefter redovisat ytterligare
en skrivelse från Rolf Rundfelt som stöder AV:s
tolkning.
Regeringen avser att efter diskussion med AV
och RRV åstadkomma ett klarläggande av frågan
för att därefter föreslå AV de åtgärder som detta
kan ge anledning till.
Slutsatser
Regeringen bedömer att AV:s verksamhet har
haft en inriktning som mycket väl svarar mot
målen i regleringsbrevet.
Med hänsyn till de kostnader som arbets-
betingad ohälsa medför för individer och
samhälle och till arbetsmiljöns betydelse för ett
utvecklande arbetsliv anser regeringen att stor
vikt bör läggas vid tillsynen av arbetsmiljön.
Detta gäller inte minst mot bakgrund av den
alarmerande ökningen med 40 procent under
1998 enligt preliminära uppgifter från ISA, av
främst
arbetssjukdomar som lett till sjukskrivning på
grund av besvär i rörelseorganen och psykiska
belastningar.
AV har en central roll i arbetsmiljöarbetet.
Detta gäller även i fråga om Sveriges deltagande i
utvecklingen på arbetsmiljöområdet inom EU.
Regeringen anser det väsentligt att Sverige
fortsättningsvis har denna roll. Motsvarande
gäller deltagandet i internationellt och europeiskt
standardiseringsarbete.
AV har sedan år 1992 bedrivit ett samarbete
med främst de baltiska staterna för att stödja
deras utveckling på arbetsmiljöområdet. Arbete
pågår med att utvidga detta samarbete till andra
öst- och centraleuropeiska länder. Regeringen
anser att det är viktigt att AV fortsätter detta
arbete.
Regeringen föreslår att AV:s anslag förstärks
med 600 000 kronor med hänsyn till de nya
uppgifter som kommer att åläggas AV genom
lagen (SFS 1999:678) om utstationering av
arbetstagare. Regeringen föreslår därför att
riksdagen anvisar 392 685 000 kronor till AV för
budgetåret 2000. Den nämnda förstärkningen
bör finansieras genom en varaktig omföring från
anslaget
B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
För budgetåren 2001 och 2002 beräknas
utgifterna under anslaget till 398,2 respektive
401,7 miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 13 604
000 kronor.
Tabell 7.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
376 133
Pris- och löneomräkning
2 648
Justering av premier
13 604
Överföring från anslaget B3
600
Bottenbudgetering av lokaler år 2000
-300
Förslag 2000
392 685
B2 Arbetslivsinstitutet
Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
220 429
Anslags-
sparande
22 012
1999
Anslag
145 733
Utgifts-
prognos
127 000
2000
Förslag
155 396
2001
Beräknat
157 774
1
2002
Beräknat
160 269
2
1 Motsvarar 155 396 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 155 396 tkr i 2000 års prisnivå.
För budgetåret 1998 omfattar anslaget
Arbetslivsinstitutets (ALI) förvaltnings- och
verksamhetskostnader. Kostnaderna för bidrag
och uppdrag belastar anslaget B3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. Kostnader för
forskning, utveckling och utbildning belastar
båda anslagen. Från och med budgetåret 1999
förändras kostnadsfördelningen och
inriktningen mellan de två anslagen. Detta
innebär en renodling av anslagen där anslaget B2
Arbetslivsinstitutet enbart skall täcka institutets
förvaltningskostnader och anslaget B3
Forskning, utveckling och utbildning m.m.
kostnaderna för forskning, utveckling och
utbildning.
I enlighet med 8 § budgetlagen beslutade
regeringen år 1999 att föra bort 10 000 000
kronor från anslaget B2 Arbetslivsinstitutet.
Regeringen beslutade även att år 1999 föra bort 5
000 000 kronor från anslaget B2
Arbetslivsinstitutet till UO 24 anslag A2
Småföretagsutveckling. Anslagssparandet för
budgetåret 1998 uppgick till 22 012 000 kronor. I
enlighet med 11 a § anslagsförordningen
(1996:1189) beslutade regeringen under år 1999
om engångsindragning av 10 000 000 kronor på
anslagssparandet. ALI disponerar därmed 12 012
000 kronor av anslagssparandet per den 31
december 1998.
ALI är en forsknings- och
utvecklingsmyndighet med uppgift att bedriva
och främja forskning, utveckling och utbildning
inom områdena arbetsmarknad,
arbetsorganisation och arbetsmiljö/-hälsa.
Institutet skall samverka med näringsliv, fackliga
organisationer, myndigheter, vetenskapliga
institutioner, universitet och högskolor i och
utanför Sverige.
ALI skall också bedriva och främja en
långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad
samt bidra till informations- och
kunskapsöverföring inom arbetslivsområdet.
Den forskning institutet bedriver skall vara
mångvetenskaplig och äga relevans för problem
och utvecklingstendenser i arbetslivet. Inom sitt
område skall institutet verka för en ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Under sina första år har institutet genomgått
stora förändringar för att uppnå regeringens mål
om ökad tyngdpunkt på de frågor som är
relevanta för dagens arbetsliv. En viktig
utgångspunkt för förändringarna har varit att
skapa förutsättningar för mångvetenskapliga
möten och långsiktig samverkan mellan olika
discipliner.
ALI har under året haft ett kunskaps- och
erfarenhetsutbyte med andra myndigheter,
vetenskapliga institutioner, universitet och
högskolor i Sverige och utomlands. Under året
har ALI också börjat förbereda den europeiska
konferensen, Work Life 2000, som skall hållas i
januari 2001. Den kommer att ta upp frågor
rörande arbetslöshet och vad som utmärker ett
gott arbetsliv.
Kunskaps- och erfarenhetsspridning sker
inom ramen för forsknings- och
utvecklingsarbetet. Institutets
informationsverksamhet skall utvecklas för
bättre kunskapsspridning mot institutets olika
målgrupper. Under året har antalet
publikationer, arrangerade konferenser,
expertuppdrag och internationella
samarbetsprogram ökat jämfört med tidigare år.
Efterfrågan på kopior och lån från institutets
bibliotek ligger på samma nivå som föregående
år. Däremot har användningen av
arbetslivsbibliotekets databas Arbline via
Internet ökat jämfört med tidigare år.
Arbetet med uppföljnings- och
kvalitetssystem ges hög prioritet, och insatser för
att förstärka institutets förmåga till analys,
planering och utvärdering av verksamheten
pågår.
Arbetslivsinstitutet är en av de aktörer med
forsknings- och utvecklingsverksamhet som
granskas i en pågående utredning om hur
näringsdepartementets myndigheter bättre kan
organiseras med hänsyn till deras bidrag till
innovationssystemet och därmed till samhälls-
utveckling och tillväxt.
Slutsatser
Det är regeringens bedömning att den utveckling
som sker inom arbetslivets område
nödvändiggör en viss förskjutning av inriktning
och angreppssätt inom den arbetslivsinriktade
forskningen. Arbetet med att skapa
förutsättningar för mångvetenskapliga möten
och långsiktig samverkan mellan olika discipliner
bör fortsätta. Liksom insatser för att förstärka
institutets förmåga till analys och planering samt
utvärdering av verksamheten bör göras. Vidare
bör utveckling av former och kontaktvägar för
kunskaps- och erfarenhetsspridning ges fortsatt
hög prioritet.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
155 396 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåren 2001 och 2002 beräknas utgifterna
till 157,8 miljoner kronor respektive 160,3
miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkring. Anslaget har tillförts 8,36
miljoner kronor.
Tabell 4.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
145 733
Minskat anslag
- 1 299
Pris- och löneomräkning
2 602
Justering av premie
8 360
Förslag 2000
155 396
B3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m.
Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
196 470
Anslags-
sparande
258 886
1999
Anslag
295 780
Utgifts-
prognos
425 000
2000
Förslag
308 585
2001
Beräknat
310 466
1
2002
Beräknat
323 296
2
1 Motsvarar 304 438 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 310 438 tkr i 2000 års prisnivå.
Anslaget som disponeras av ALI avser medel för
bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet samt
viss forskning, utveckling och utbildning.
I enlighet med 8 § budgetlagen beslutade
regeringen år 1999 att föra bort 25 000 000
kronor från anslaget B3 Forskning, utveckling
och utbildning m.m.. Ingående anslagssparande
för år 1999 uppgick till 255 569 000 kronor varav
138 000 000 kronor är ackumulerad
anslagsbehållning och avser intecknade men
ännu ej utbetalda medel.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Uppbyggnaden av långsiktigt inriktade
forsknings- och utvecklingsverksamheter i
samarbete med regionala och lokala aktörer inom
arbetslivsområdet har planerats och påbörjats.
Verksamheterna kommer att utvecklas vidare
under kommande år. Som ett led i arbetet med
att utöka de regionala verksamheterna invigdes
under år 1998 ett tvärvetenskapligt
forskningscentrum för belastningsskador i
Umeå. Dessutom har regionala forsknings- och
utvecklingsverksamheter påbörjats under år 1998
i Östersund i samverkan med Mitthögskolan.
Liknande verksamheter är under uppbyggnad i
Norrköping, Göteborg och Trollhättan samt i
Malmö. De regionala etableringarna är centrala i
institutets verksamhet. Avsikten är att insatserna
skall koncentreras till ett urval av regioner och
att verksamheten skall bedrivas i samverkan med
berörda högskolor, forskningsprogram samt
andra statliga och kommunala organisationer.
Samarbetet är avsett att medverka till en
förstärkning av forsknings- och
utvecklingsinsatserna för arbetslivet i dessa
regioner. Samarbetet bedöms också bidra till
bättre förutsättningar för mångvetenskaplighet
och för förmågan att fånga in och underlätta
bedömningen av vilka de relevanta
framtidsfrågorna är.
Dessutom har regionala nätverk initierats för
arbetsskapande åtgärder och regional utveckling i
Bergslagen, Söderhamn och Gnosjö. Nätverken
har till uppgift att utveckla en modell för att
bredda basen för ekonomiska initiativ och att
utveckla näringslivet och sysselsättningen i
regionen.
Som tidigare beskrivits har omfattande
organisatoriska förändringar genomförts i syfte
att stärka mångvetenskaplighet och inriktning
mot relevanta forskningsområden. Institutet har
därmed ökat fokuseringen på de frågor som rör
relationer och strukturer på arbetsmarknaden
samt samspelet mellan arbetsorganisatoriska och
arbetshälsorelaterade frågor. Mer medel har i
förhållande till föregående år avsatts till
verksamhetsområdena arbetsmiljö och
arbetsmarknad. Fördelningen framgår av
nedanstående tabell:
Tabell 4.8 Fördelning av bidrag på områden
Tusentals kronor
Arbetsmarknad
Arbetsorganisa-
tion
Arbetsmiljö
1997
34 699
91 901
174 700
1998
56 393
86 621
204 656
De projekt som har initierats under året inom
arbetsmarknadsområdet har inriktats mot;
”svensk modell i förändring”, ”arbetsrätt i
EU-perspektiv”, ”IT, innovationer och nya jobb”
samt ”integrations- och
segregationsmekanismer”. Då forskningsprojekt
ofta är fleråriga till sin karaktär och därmed inte
alltid visar resultat samma år som de initieras är
det svårt att redovisa några resultat av denna
forskning.
I syfte att stimulera en positiv utveckling
avseende arbetsorganisationsrelaterad frågor har
institutet initierat ett antal forsknings- och
utvecklingsprojekt. Några av dessa är
Gnosjöprojektet och Högskoleprojektet.
Gnosjöprojektet syftar till att fyra, för
Gnosjötrakten, stora företag skall på ett
systematiskt sätt lära deras underleverantörer
bättre arbetsmetoder för att kvalitets- och
leveranstidssäkra dem. Syftet med
Högskoleprojektet har varit att stödja
högskolornas lärande i kunskapsbildning i
samverkan med praktiker i omgivningen. Dessa
nätverk har på olika sätt inneburit att särskilt små
och medelstora företag har blivit delaktiga i
regionhögskolornas forsknings- och
utvecklingsarbete. Under budgetåret 1998 har tre
större forsknings- och utvecklingsprogram som
ALI bedriver kommit in i ett avslutande skede.
Det gäller LÖV-programmet om lönebildning,
arbetsvärdering och löneskillnader mellan
kvinnor och män, Sjukvårdens arbetsmiljö och
Service i förändring. Under kommande år
beräknas antalet utvecklingsprojekt som bedrivs i
institutets regi att minska i antal, till förmån för
färre men större regionala program.
Institutet har bedrivit en omfattande
forskning om besvär och sjukdomar som är
relaterade till fysisk och psykisk belastning på
arbetsplatserna. Basen för
forskningsverksamheten är studier kring
mekanismer bakom dessa belastningsskador.
Forsknings- och utvecklingsarbetet inom
området har gett kunskaper om hur arbetsplatser
tekniskt och organisatoriskt kan utformas för att
förbättra anställdas förhållanden och minska
risken för ohälsa och olycksfall.
Vid ALI bedrivs forskning om kvinnors
villkor och hälsa i arbetslivet. Under år 1998
påbörjades bland annat programmet ”Kön,
arbete, hälsa”, vars utformning vilar på en
tvärvetenskaplig bas. Under året har institutet
och Statistiska centralbyrån (SCB) fortsatt
utvecklingsarbetet om mäns och kvinnors löner.
Resultaten av arbetet visar att kvinnor
fortfarande har lägre lön än män och att någon
minskning av löneskillnaderna har inte skett
under åren 1996 till 1997.
SALTSA, Europaprogrammet om
arbetslivsfrågor, har på allvar kommit igång med
sin verksamhet under år 1998. Inom ramen för
detta program har ALI tillsammans med LO,
TCO, SACO och europeiska institutioner
etablerat ett långsiktigt forsknings- och
utvecklingssamarbete inom arbetslivsområdet
med fokus på problemorienterade insatser i ett
europeiskt perspektiv.
Programmet spänner över arbetsmiljö-,
arbetsorganisations- och
arbetsmarknadsområdena.
Förutom tidigare redovisade aktiviteter för
kunskaps- och erfarenhetsspridning har en viktig
del av kunskapsspridningen skett genom
institutets utbildningsverksamhet. Denna
verksamhet har riktat sig mot
företagshälsovården men bedrivs också i
samarbete med externa kursarrangörer och
vänder sig då mot nyckelpersoner i arbetslivet.
Inom Arbetslivsinstitutet pågår en satsning på
forskarutbildning. Under 1998 inrättade ALI en
särskild doktorandpool i syfte att koncentrera
resurserna och förstärka insatserna för
forskarutbildningen.
En stor del av anslaget avser bidrag till
verksamheten med regionala skyddsombud,
omfattande utbildnings- och
informationsverksamheten som bedrivs av till
exempel fackliga funktionärer samt till
samverkan med arbetsmarknadens parter.
Genom detta bidrag uppnås och bibehålls en
betydande kompetensnivå vad gäller arbetsmiljö
och arbetsmarknadsfrågor på landets
arbetsplatser. Under året har ALI bedrivit en rad
samarbetsaktiviteter med arbetsmarknadens
parter. Erfarenheterna från detta talar för att
fortsatta initiativ bör tas för att utveckla
samarbetet med parterna i nya former där
verksamhetens form och innehåll gemensamt
kan diskuteras, utvecklas och utvärderas.
ALI har under år 1999 bemyndigats att besluta
om medel för bidrag och uppdrag som medför
utgifter för budgetåren 2000-2002 inom en ram
som tillsammans med tidigare fattade beslut får
uppgå till högst 250 miljoner kronor.
Tabell 4.9 Beslutsbemyndigande
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
113 148
102 099
200 000
200 000
250 000
Nya förpliktelser
185 421
167 901
150 000
200 000
200 000
Infriade förpliktelser*
-196 470
-70 000
-150 000
-150 000
-200 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
102 099
200 000
200 000
250 000
250 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
180 000
250 000
250 000
250 000
250 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Utvecklingen på arbetsmarknaden och
arbetslivet har blivit alltmer sammansatt och
komplex. Arbetsmiljö- och
arbetsorganisationsarbetet har fått en allt vidare
innebörd. Detta ställer ökade krav på helhetssyn
och därmed på ett ökat samarbete mellan olika
forskningsdiscipliner och verksamhetsfält inom
arbetslivsforskningen. Det är därför regeringens
bedömning att den förskjutning av inriktning
och angreppssätt som nu fått genomslag inom
den arbetslivsinriktade forskningen bör fortsätta.
Erfarenhetsutbytet mellan arbetslivets aktörer
samt kunskapsöverföringen mellan forskning
och arbetsliv, och då särskilt på lokal och
regional nivå, är av väsentlig betydelse för både
arbetslivets utveckling och för relevansen i den
forskning som utförs. Arbetet med
samarbetsprogram och samarbetsprojekt samt de
regionala verksamheterna bör ges en fortsatt hög
prioritet.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
308 585 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 310,5 miljoner kronor respektive 323,3
miljoner kronor.
Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
295 780
Pris- och löneomräkning
2 340
Ökning av anslag
29 5081
Omprioriteringar inom
statsbudgeten m.m.
-19 0432
Förslag 2000
308 585
1 Med anledning av tidigare engångsvisa indragningar av 1999 års anslag görs en
justering av anslaget B3 för år 2000. Justeringen innebär en ökning av anslaget.
2 Sänkningen innebär att anslaget B3 minskas med 12 043 000 kronor på grund av
omprioriteringar mellan anslagen inom utgiftsområdet, varav 94 000 000 kronor går till
anslaget B14 Medlingsinstitutet. 5 000 000 kronor förs över till anslaget A2
Småföretagsutveckling inom utgiftsområde 24. 2 000 000 kronor förs över till
utgiftsområde 2 anslag A6 Statistiska centralbyrån.
B4 Rådet för arbetslivsforskning
Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
23 937
Anslags-
sparande
4 367
1999
Anslag
26 463
Utgifts-
prognos
27 000
2000
Förslag
28 322
2001
Beräknat
28 755
1
2002
Beräknat
29 210
2
1 Motsvarar 28 322 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 28 322 tkr i 2000 års prisnivå.
Anslaget avser Rådet för arbetslivsforsknings
(RALF) förvaltningskostnader. Kostnaderna för
forskning och utveckling inom rådets
ansvarsområde behandlas under anslaget B 5
Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet.
RALF har till uppgift att initiera och
finansiera forskning och utveckling samt
anslutande kunskapsförmedling och därigenom
bidra till utvecklingen av en god arbetsmiljö, en
effektiv arbetsorganisation samt till en
arbetsmarknad tillgänglig för alla. Rådet har
byggt upp sin interna organisation kring tre olika
program; arbetsmiljö, arbetsorganisation och
arbetsmarknad. Inom varje område bedrivs
forskning, utveckling och kunskapsspridning.
Programstrukturen innebär dock inte någon
definitiv gränsdragning mellan områdena vilket
kan innebära att vissa frågor kan komma att
hanteras inom flera programområden. Rådet
skall även främja internationellt samarbete och
erfarenhetsutbyte.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
RALF har under de senaste två åren lagt ned
avsevärda resurser för att utveckla och förbättra
myndighetens förmåga att hantera information
om de projekt som beviljas stöd. Ett nytt
projekthanteringssystem har förberetts och
tagits i bruk vid årsskiftet 1998/99. Detta skall
göra det möjligt för myndigheten att
fortsättningsvis redovisa verksamheten för flera
år, och därigenom i kommande årsredovisningar
ge ett förbättrat underlag för regeringens
bedömning av verksamhetens utveckling.
RALF är en av de aktörer med forsknings-
och utvecklingsverksamhet som granskas i en
pågående utredning om hur
näringsdepartementets myndigheter bättre kan
organiseras med hänsyn till deras bidrag till
innovationssystemet och därmed till
samhällsutveckling och tillväxt.
Slutsatser
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
28 322 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåren 2001 och 2002 beräknas utgifterna
till 28,8 miljoner kronor respektive 29,2 miljoner
kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkring. Anslaget har tillförts 1 714 tkr.
Tabell 4.12 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
26 463
Pris- och löneomräkning
145
Justering av premier
1 714
Förslag 2000
28 322
B5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivs-
området
Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
217 407
Anslags-
sparande
44 793
1999
Anslag
216 831
Utgifts-
prognos
235 000
2000
Förslag
218 854
2001
Beräknat
222 919
1
2002
Beräknat
227 280
2
1 Motsvarar 218 854 tkr i 2000 års prisnivå
2 Motsvarar 218 854 tkr i 2000 års prisnivå
Anslaget avser medel för forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet. Anslaget
disponeras av den medelsbeviljande myndigheten
RALF. Myndighetens verksamhet och mål
beskrivs under anslaget B 4 Rådet för
arbetslivsforskning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under år 1998 har bidrag beviljats till 346 FoU-
projekt inom områdena arbetsmiljö,
arbetsorganisation, arbetsmarknad och
programövergripande projekt. Vid
verksamhetsårets slut pågick 985 FoU-projekt
med stöd av bidrag beviljade av rådet. Av dessa
var 334 projekt inom
arbetsorganisationsområdet. I allt större
utsträckning har medel beviljats till områdena
arbetsorganisation och arbetsmarknad. Största
antalet beviljade projekt finns nu inom området
arbetsorganisation.
Universitetet och högskolor är största
mottagare av bidrag beviljade av rådet. Rådet
samarbetar aktivt med övriga
forskningsfinansiärer. Vidare har rådet lagt en
ökad vikt vid internationaliseringen av
forsknings- och utvecklingsarbetet.
Internationell bevakning sker också på uppdrag
av rådet genom Sveriges tekniska attachéer
(STATT).
Ett allt komplexare arbetsliv ställer ökade krav
på att de forskningsinsatser som sker inom
området bedrivs i projekt där mer än ett ämne
eller en forskningsdisciplin är företrädda. Rådet
redovisar att cirka 42 % av de beviljade projekten
bedrivs utifrån ett sådant mångvetenskapligt
perspektiv. Detta är en tydlig ökning jämfört
med år 1997. Utöver dessa projekt tillkommer
de centrumbildningar och forskningsinstitut
som rådet stödjer och som till sin natur är
mångvetenskapliga.
Drygt 20 procent av projektmedlen inom
programmet arbetsorganisation har använts för
utvecklingsprojekt. Många av projekten är
inriktade på förändringsprocesser inom
tillverkningsindustrin. Flera mycket stora
utvecklingsprojekt är inriktade på skolan där
Rådet utvecklar i samarbete med ett tjugotal
skolor framtidens skolmiljöer och framtidens
lagarbete inom skolan. Dessutom stödjer Rådet
projekt inom områdena jämställdhet,
kompetens- och lärandeprocesser samt visst stöd
till samverkans- och nätverksprojekt. För att
främja en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom
arbetslivsområdet stöder rådet fyra större s.k.
centrumbildningar. Tre av dessa
centrumbildningar bedriver tvärvetenskaplig
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
områdena arbetsorganisation och
förändringsarbete. Dessutom stöder rådet
verksamheten vid Centre for Advanced Studies in
Leadership vid Handelshögskolan i Stockholm,
som har sin tyngdpunkt i
arbetsorganisationsfrågor. Under 1998
etablerades forskningsorganisationen
Tjänsteforum i Söderhamn genom ett avtal
mellan rådet och högskolan i Gävle.
Rådets program för arbetsmarknad har under
året omfattat delprogrammen ”arbets-
marknadens utveckling och reglering”,
”arbetsförmåga, rehabilitering och rätten till
arbete” samt ”att skapa nya jobb”. Under 1998
har särskilt tre övergripande teman lyfts fram -
utveckling av nya jobb och företag, flexibla
anställningsvillkor i förening med arbetstids- och
sysselsättningsfrågor samt mångfald och
diskriminering i arbetslivet. Den största
sammanhållna satsningen gäller FoU om nya
jobb och företag. Vid årsskiftet 1998/99 bedrevs
där ett tjugotal forskningsprojekt.
Vid utgången av 1998 stödde rådet ca 70
pågående FoU-projekt som behandlade frågor
inom området jämställdhet och kvinnors villkor i
arbetslivet. Vanliga forskningsteman är kvinnors
arbete och hälsa, kvinnor och ledarskap,
löneförhållanden samt maktförhållanden i
organisationen.
I regleringsbrevet för 1998 anges en riktlinje
om att 10 procent av projektmedlen skall
användas till kunskaps- och
erfarenhetsspridning. Resultatet av
tillämpningarna av regleringsbrevet för år 1998
kommer att synas först i de forskningsprojekt
som startar år 2000 och då i projektens slutskede.
Riksdagen har på regeringens förslag i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU 27, rskr.
1997/98:317) beslutat om ett utökat
beställningsbemyndigande för anslaget som
innebär att regeringen får fatta beslut inom en
högsta ram om 420 000 000 kronor och som
medför utgifter under en femårsperiod. För år
1999 har rådet fått följande bemyndigande att
fatta beslut om åtaganden under respektive år.
Tabell 4.14 Beslutsbemyndigande
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
160 000
313 000
400 000
420 000
420 000
Nya förpliktelser
252 000
269 000
215 000
195 000
195 000
Infriade förpliktelser*
-99 000
-182 000
-195 000
-195 000
-195 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
313 000
400 000
420 000
420 000
420 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
400 000
420 000
420 000
420 000
420 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Vid utgången av år 1998 var 313 000 000 kronor
av den sammanlagda bemyndiganderamen
intecknad. Från och med år 2000 räknar rådet
med att hela den totala ramen, dvs 420 000 000
kronor, kommer att vara intecknad.
Slutsatser
Den ökade satsning på forsknings- och
utvecklingsverksamhet som påbörjats inom
områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad
bör genomföras i enlighet med myndighetens
plan. Fortsatt hög prioritet ges vad gäller
satsning på kunskaps- och erfarenhetsspridning.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
218 854 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 222,9 miljoner kronor respektive 227,3
miljoner kronor.
Tabell 4.15 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
216 837
Pris- och löneomräkning
2 017
Förslag 2000
218 854
B6 Bidrag till Samhall AB
Tabell 4.16 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
4 456 419
Anslags-
sparande
o
1999
Anslag
4 262 419
Utgifts-
prognos
4 262 419
2000
Förslag
4 262 419
2001
Beräknat
4 262 419
2002
Beräknat
4 262 419
Samhall Aktiebolags uppgift är att anordna, leda
och samordna koncernens verksamhet för att ge
meningsfullt och utvecklande arbete åt personer
med arbetshandikapp där behoven finns. Staten
ersätter Samhall för de merkostnader som
Samhall har i förhållande till andra affärsdrivande
bolag i samma branscher, t.ex. för den anpassade
arbetstakten, arbetet med övergångar,
extra/särskilda stödinsatser, inte säger upp
arbetshandikappade anställda och den
geografiska spridningen.
Utgifterna på anslaget styrs främst av antalet
anställda med arbetshandikapp.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Statens ersättning till Samhall uppgick till 4,5
miljarder kronor för budgetåret 1998.
Koncernens övriga rörelseintäkter var 5,1
miljarder kronor under budgetåret.
Lönekostnaden för arbetshandikappade anställda
var 4,5 miljarder kronor och övriga
rörelsekostnader 5,0 miljarder kronor, inklusive
avskrivningar, för 1998. Revisionsberättelsen till
bolagsstämman 1999 innehöll inga
anmärkningar.
Inom psykiatrin genomfördes en stor reform i
mitten av 1990-talet. Vidare skärptes reglerna för
rätt till förtidspension fr.o.m. år 1997. Det kan
inte uteslutas att dessa förändringar har bidragit
till att öka målgrupperna för dem som är i behov
av en plats i Samhall. Regeringen kan ännu inte
bedöma om anställningar på ¼-tid kommer att
bli särskilt omfattande med anledning av att
personer med ¾-förtidspension skall kunna få
anställning vid Samhall fr.o.m. den 1 januari i år
(prop. 1998/99:1, UO10 anslag A5 Kostnader
för sysselsättning av vissa förtidspensionärer).
De prioriterade grupperna inom Samhall, dvs.
psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer
med fler än ett handikapp, har särskilt svårt att få
arbete. Bland intellektuellt och psykiskt
arbetshandikappade fick 2,0 respektive 2,4
procent av de arbetssökande i sin
handikappgrupp ett arbete, med eller utan
arbetsmarknadspolitiskt stöd, under första
halvåret 1999. Synskadade hade samma svårighet
att få ett arbete som intellektuellt
arbetshandikappade, men fick i större
omfattning arbete utan stöd. Av samtliga
arbetssökande arbetshandikappade fick 2,6
procent arbete under perioden, varav en tredjedel
med hjälp av ett lönebidrag. Samtidigt bör dock
nämnas att arbetslösheten har sjunkit för både
intellektuellt och psykiskt funktionshindrade
under senaste åren, från 3 900 personer i maj
1997 till 3 200 personer i maj 1999. Ännu finns
ingen statistik över personer med fler än ett
handikapp.
Utbildningsnivån för arbetshandikappade
nyanställda i Samhall är mycket lägre än både
genomsnittet hos arbetssökande vid
arbetsförmedlingen och bland dem som får
lönebidrag. Utbildningsnivån för gruppen har
ökat något under de senaste åren, vilket borde
skapa ökade möjligheter till övergångar från
Samhall till annan verksamhet. År 1994 hade 60
procent av ar-betshandikappade anställda i
Samhall högst grundskoleutbildning. Fyra år
senare hade andelen minskat till 55 procent.
Tabell 7.17 Verksamhetsmål och utfall för Samhalls verksamhet åren 1997-1999
Målsättning
Utfall 1997
Utfall 1998
Utfall första halvåret 1999
Sysselsättningsvolym
Minst 31,9 miljoner
arbetstimmar för
personer med
arbetshandikapp
32,2 miljoner
31,8 miljoner
16,4 miljoner
Prioriterade grupper
(utvecklingsstörda,
psykiskt sjuka och
personer med fler än ett
handikapp)
Minst 40 procent av
nyrekryteringen skall ske
från grupperna
45%
44%
41%
Övergångar
Minst 3 procent skall
lämna Samhall till
ordinarie arbetsmarknad
4%
4%
4%
Samhall klarade de verksamhetsmål som
regeringen ställde upp för bolaget för 1998 med
undantag för sysselsättningsmålet, som inte
uppnåddes fullt ut. Samhall beräknas även nå upp
till regeringens målsättningar för 1999, som är
oförändrade sedan 1997.
Samhall hade 26 900 anställda med
arbetshandikapp, varav 42 procent kvinnor och
58 procent män, i slutet av 1998. Antalet
anställda var då drygt 400 fler än i slutet av 1997.
Sysselsättningsvolymen, mätt i antal
arbetstimmar, minskade dock något för 1998 på
grund av ökad frånvaro, vilken också gällde för
arbetsmarknaden i stort. Under 1998
rekryterades 2 300 arbetshandikappade anställda,
vilket är ungefär dubbelt så många som året
innan. Vidare skedde fyra av fem övergångar
med hjälp av lönebidrag under 1998. Av dem
som år 1997 gick till annan anställning, hade 38
procent använt sig av möjligheten att återgå till
Samhall inom en tolvmånadersperiod.
En utförlig redogörelse för Samhalls
verksamhet och dess resultat framgår av
regeringens skrivelse 1999 års redogörelse för
företag med statligt ägande (1999/2000:20).
Samhall-verksamheten i Arboga
Regeringen beviljade Samhall sju miljoner
kronor i december 1997 för att etablera en ny
verksamhet i Arboga. Samhall lämnade in
slutredovisningen den 1 april 1999.
Verksamheten invigdes i november 1998. I april
1999 hade verksamheten 72 anställda med
arbetshandikapp. Huvuddelen av dessa hade
tidigare arbetat i Volvo-Aero AB. Under år 1999
väntas personalstyrkan utökas till 80 - 85
personer.
Övergångar från Samhall
AMS har den 17 augusti 1999 särskilt redovisat
vilka insatser som görs för att öka antalet
varaktiga övergångar från Samhall till reguljär
arbetsmarknad. För det första har
ombytessökande från Samhall till den reguljära
arbetsmarknaden en egen sökandekategori som
gör att detta kan följas upp. AMV klargör
därefter redan vid anvisningen till Samhall vad
som är syftet med anställningen, vilket
konkretiseras i en trepartsöverenskommelse.
AMV och Samhall samarbetar även kring ökade
kompetensutvecklingssatsningar för anställda i
Samhall, vilket ger ökade möjligheter för dem att
lämna sin anställning i koncernen. AMV och
Samhall arbetar därtill med kvalitetssäkring och
rollfördelning i arbetet med övergångar.
RRV:s rapport Samhall - en effektiv åtgärd
RRV presenterade rapporten Samhall - en
effektiv åtgärd (1999:18) i mars 1999. I
rapporten konstaterades bland annat att en
majoritet av de nyrekryterade från de
prioriterade grupperna inte hade ett
arbetshandikapp som överensstämde med
kategoriseringen prioriterade grupper. Vidare
bedömde RRV att tre av tio arbetshandikappade
anställda i Samhall borde ha möjlighet att gå över
till arbete utanför bolaget.
Rapporten har remissbehandlats och
Näringsdepartementet har gjort en
sammanställning av remissyttrandena (dnr
N1999/6382/A). Av Samhalls respektive AMS
remissvar framgår att de tillsammans vidtar en
rad åtgärder för att i fortsättningen säkra att rätt
målgrupper rekryteras till Samhall. De utvecklar
bland annat ett gemensamt program för
kvalitetssäkring av anvisnings-
/rekryteringsprocessen samt reviderar det
gemensamma samverkansdokumentet. De
kommer också att initiera diskussioner om
bedömning och klassificering av prioriterade
grupper.
När det gäller RRV:s synpunkter på
övergångarna, kommer Samhall att bland annat
att satsa på kompetensutveckling och
personalutveckling för anställda
arbetshandikappade samt på att utöka antalet
arbetsledare.
Ett flertal remissinstanser har fört fram att
Samhall bedriver en viktig verksamhet och att
målgruppen för Samhall - arbetshandikappade
med fokus på prioriterade grupper - bör vara
kvar. De har även lämnat en rad kritiska
synpunkter på hur Samhall fungerar i dag, bland
annat när det gäller vilka arbetshandikappade
som rekryteras till Samhall och vilka möjligheter
det finns för arbetshandikappade att utvecklas
inom företaget. Därtill har flera remissinstanser
haft synpunkter på Samhalls expansion inom
tjänstesektorn. De har även ställt sig kritiska till
RRV:s förslag att tre av tio arbetshandikappade
anställda skulle kunna lämna Samhall för ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden, även
om några instanser varit positiva till ett högre
övergångsmål än de tre procent som gäller för
1999.
RRV återkommer med en rapport om de icke-
konjunkturbundna åtgärderna för
arbetshandikappade i slutet av hösten 1999. Den
sammanfattar erfarenheterna som dragits från de
två rapporterna om lönebidrag och Samhall.
Samhall AB:s bolagsordning
Riksdagen har i samband med Samhall AB:s
ombildning till aktiebolag beslutat (prop.
1991/92:91, bet. 1991/92:AU16, rskr.
1991/92:249) att regeringen inte bör ge tillstånd
att ändra i 3 och 4 §§ i Samhall AB.s
bolagsordning utan riksdagens medgivande.
Av 3 § i Samhalls bolagsordning framgår att
aktierna i Samhall inte ger rätt till utdelning. Med
hänvisning till att Samhall ökat sin
konkurrensutsatta verksamhet sedan
ombildningen till aktiebolag 1992 och att en
sådan reglering inte finns i övriga statliga bolags
bolagsordningar bör detta ändras. Av 4 § samma
bolagsordning framgår att Samhall AB direkt
eller genom dotterbolag skall bedriva produktion
och försäljning av varor och tjänster inom ett
flertal branscher som räknas upp. Med
hänvisning till bolagets utveckling sedan början
av 1990-talet bör denna paragraf revideras för att
göras mer ändamålsenlig.
Slutsatser
Samhalls sysselsättningsmål år 2000
Regeringen anser att sysselsättningsmålet, d.v.s.
att Samhallkoncernen skall erbjuda en minsta
sysselsättningsvolym för arbetshandikappade
anställda om 31,9 miljoner arbetstimmar, skall
vara oförändrat för år 2000. Övriga mål för
Samhalls verksamhet beslutas i samband med att
regeringen skriver avtalet med Samhall AB i
december 1999.
RRV:s rapport om Samhall
Regeringen har tagit del av RRV:s rapport och
dess slutsatser. Regeringen anser att det är viktigt
att rätt målgrupp rekryteras till Samhall.
Regeringen ställer sig dock tveksam till den nivå
på övergångar som RRV bedömt. Regeringen
avser att återkomma i frågan när avtalet mellan
Samhall och staten skrivs.
Vidare har regeringen tagit del av
remissinstansernas svar på RRV:s rapport om
Samhall. Regeringen har funnit att AMS och
Samhall håller på att vidta åtgärder på de punkter
som de har fått kritik för och stödjer dessa
initiativ. Dessutom har Samhall påbörjat en
större översyn av hela organisationen som
kommer att träda i kraft den 1 januari 2000.
Förändringen kommer dock inte att innebära att
anställda med arbetshandikapp sägs upp.
Regeringen kommer noga att följa utvecklingen
och vid behov vidta ytterligare åtgärder efter det
att RRV presenterar sin sammanfattande rapport
om lönebidrag och Samhall.
Samhalls bolagsordning
Regeringen föreslår att Samhall AB:s aktier i
fortsättningen skall kunna ge möjlighet till
utdelning varför 3 § i bolagsordningen bör
ändras. Vidare föreslår regeringen också att
Samhall AB:s verksamhetsinriktning enligt 4 § i
bolagsordningen i fortsättningen får ändras av
bolagsstämman i syfte att få denna mer såväl
ändamåls- som tidsenlig.
Som en konsekvens av detta föreslår
regeringen att ändringar av 3 och 4 §§ i
bolagsordningen för Samhall AB får beslutas av
bolagsstämman utan riksdagens medgivande.
Sammanfattande medelsberäkning
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag
om 4 262 419 000 kronor för budgetåret 2000.
För budgetåret 2001 beräknar regeringen
utgifterna under anslaget till 4 262 419 000
kronor och för budgetåret 2002 beräknas
utgifterna till 4 262 419 000 kronor.
B7 AmuGruppen AB
Tabell 7.18 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
4 933
Anslags-
sparande
4 586
1999
Anslag
6 513
Utgifts-
prognos
11 099
2000
Förslag
4 368
2001
Beräknat
948
2002
Beräknat
969
De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen
av outhyrda lokaler, gällande de kontrakt som
övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten
AMU-gruppen. Vad avser avvecklingskostnader
skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget
bildades den 1 juli 1993 mellan staten och
AmuGruppen AB, staten stå för 2/3 av
hyreskostnaderna.
AmuGruppen AB bedriver
arbetsmarknadsutbildning med tyngdpunkt på
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och är
ett statligt bolag. AmuGruppen AB bildades
1993 och tog från och med den 1 juli 1993 över
den verksamhet som tidigare hade bedrivits inom
myndigheten AMU-gruppen. (prop.
1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr.
1992/93:175)
B8 Arbetsdomstolen
Tabell 7.19 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
15 839
Anslags-
sparande
1 522
1999
Anslag
16 061
Utgifts-
prognos
17 437
2000
Förslag
17 920
2001
Beräknat
18 188
1
2002
Beräknat
18 468
2
1 Motsvarar 17 920 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 17 920 tkr i 2000 års prisnivå.
Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektiv-
avtal och andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. För
domstolen gäller förordningen (1988:1137) med
instruktion för Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen är en specialdomstol som
prövar arbetsrättsliga tvister, det vill säga tvister
som rör förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Domstolens mål delas in i A- och
B-mål. A-mål är de arbetsrättsliga tvister där
domstolen är första och sista instans och B-mål
sådana mål som avser överklagande av arbets-
tvister som prövats i tingsrätt.
En jämförelse mellan budget och utfall
budgetåret 1998 visar att Arbetsdomstolen
förbrukade hela anslaget förutom 10 000 kr.
Anslagssparandet har därmed ökat till 1 522 000
kronor. Domstolen har liksom under år 1997,
även
periodvis haft vakanser under år 1998. I syfte att
minska målbalansen har domstolen dock arbetat
med en något större organisation än vad
tilldelade medel i princip medgett, vilket väntas
med-föra att anslagssparandet kommer att
förbrukas under budgetåret 1999.
Delårsrapporten för första halvåret 1999 visar
att 8 541 000 kronor förbrukats och för hela året
beräknas utgifterna uppgå till 17 437 000 kronor.
Arbetsdomstolen har i februari 1999
inkommit till regeringen med bl.a. en rapport om
sin kompetensförsörjning samt en
miljöredovisning. Vidare har Arbetsdomstolen
redovisat åtgärder som vidtagits med anledning
av det besparingskrav avseende offentlig
konsumtion som ställts för perioden 1995/96–
98.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
De övergripande målen för Arbetsdomstolen är
att snabbt och effektivt, samt med iakttagande av
höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister
som förs till domstolen samt leda
rättsutvecklingen och främja en enhetlig
rättstillämpning.
Arbetsdomstolens verksamhetsmål för
budgetåret 1998 var att fortsätta att minska
handläggningstiderna samt att eftersträva en
målbalans på högst 150–200 mål.
Årsredovisningen för budgetåret 1998 visar att
den genomsnittliga handläggningstiden för det
totala antalet avgjorda mål (även mål som har
avskrivits efter återkallelse och mål där en
förlikning kommit till stånd ingår) minskade
något under år 1998 jämfört med år 1997.
Handläggningstiden var cirka 7,5 månader för A-
mål och drygt 6 månader för B-mål.
Genomsnittlig handläggningstid för mål som
avgjorts efter dom eller särskilt uppsatt beslut
har under det senaste året minskat med en
månad till 10,5 månader för A-mål. För B-målen
minskade handläggnings-tiden från 10,6 till 10,2
månader. Arbetsdom-stolen eftersträvar en
genomsnittlig handläggningstid på cirka 8
månader för A-mål och cirka
6 månader för B-mål.
Av de redovisade resultaten framgår att
Arbetsdomstolen inte heller år 1998 kunnat
uppnå den eftersträvade målbalansen på 150–200
mål, även om en viss minskning skett. Även
handläggningstiderna minskade något.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
1999 reviderat det verksamhetsmål som gäller
målbalansen på så sätt att önskad nivå inte anges i
siffror. Domstolen skall dock fortfarande
eftersträva en låg målbalans. Vidare bör den
genomsnittliga handläggningstiden minska.
Samtidigt bör
poängteras att handläggningen inte bara styrs av
processuella regler utan också av parternas krav
och önskemål, vilket påverkar handläggnings
tiden.
Arbetsdomstolen har vidtagit flera åtgärder i
syfte att förkorta handläggningstiderna. Exempel
på detta är att domstolen numera håller
huvudförhandling fyra dagar i veckan i stället för
tre dagar. Vidare har domstolen haft en något
större bemanning än vad anvisade medel i princip
har medgett.
Antalet inkomna mål och målbalansen var
under år 1998 lägre än flera år tillbaka. Mål-
balansen minskade från 269 mål år 1997 till 241
år 1998. I stort kan dock sägas att både antal
inkomna mål och målbalansen under de senaste
åren har varit stabilt hög.
Slutsatser
De övergripande målen för Arbetsdomstolen bör
ligga fast under budgetåret 2000. Regeringen
föreslår att riksdagen anvisar 17 920 000 kronor
för budgetåret 2000. För budgetåren 2001 och
2002 beräknas utgifterna till 18 188 000 kronor
respektive 18 468 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 746
000 kronor.
Tabell 7.20 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
16 061
Pris- och löneomräkning
1113
Justering av premier
746
Förslag 2000
17 920
B9 Statens förliknings-
mannexpedition
Tabell 7.21 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
2 147
Anslags-
sparande
575
1999
Anslag
2 402
Utgifts-
prognos
2 432
2000
Förslag
603
2001
Beräknat
0
1
1 Anslaget övergår till Medlingsinstitutet.
Statens förlikningsmannaexpedition är central
myndighet för det statliga förlikningsväsendet.
Myndigheten förordnar förlikningsmän vid
medlingar i arbetstvister mellan arbetsgivare och
arbetstagare enligt lagen (1976:580) om med-
bestämmande i arbetslivet. Förfarandet regleras i
förordningen (1976:826) om medling i arbets-
tvister. Expeditionen ansvarar vidare för
statistiken över arbetsinställelser i riket. För För-
likningsmannaexpeditionen gäller också
förordningen (1988:653) med instruktion för
Statens förlikningsmannaexpedition.
Instruktionen reglerar expeditionens
sammansättning och ärendenas handläggning.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Statens förlikningsmannaexpedition har som mål
att bidra till en fredlig lösning av arbetstvister
och att medverka till att
arbetsmarknadskonflikter bringas till ett så
snabbt slut som möjligt.
De huvudsakliga faktorer som styr
Förlikningsmannaexpeditionens utgifter är
antalet konflikter på arbetsmarknaden som
kräver
medlarinsatser samt hur omfattande medlingarna
är. Antalet konflikter styrs i sin tur främst av hur
många kollektivavtal som löper ut under året.
1998 års avtalsrörelse på den svenska
arbetsmarknaden omfattade den allt övervägande
delen av löntagarna. Flertalet avtal löper på tre år
med det sista året uppsägningsbart. De flesta
avtal tecknades innan de gamla avtalen löpt ut
eller i nära anslutning till detta datum. 1998 års
avtalsrörelse kom att påverkas på ett avgörande
sätt av det i mars 1997 slutna s.k. Industriavtalet.
Detta tillämpades för första gången i 1998 års
förhandlingar. Redan under januari slöts avtal
inom
pappers- och massaindustri, det gemensamma
metallavtalet och avtal inom den kemiska indu-
strin. Dessa avtal kom att prägla den fortsatta
avtalsrörelsen på ett gynnsamt sätt.
Trots att avtalsrörelsen 1998 berörde den
större delen av arbetsmarknaden och ett
förhållandevis stort antal tvister anmäldes till
Förlikningsmannaexpeditionen, blev
avtalsrörelsen en av de lugnaste på mycket lång
tid. Antalet tvister under året uppgick till 23.
Antalet arbetsdagar som förlorades på grund av
arbetskonflikter uppgick till 1 632, vilket är det
lägsta antalet sedan 1960-talet.
En jämförelse mellan budget och utfall visar
att Förlikningsmannaexpeditionen inte
förbrukade hela anslaget budgetåret 1998. Till
budgetåret 1999 har Statens
förlikningsmannaexpedition överfört ett
ackumulerat anslagssparande på
576 000 kronor, vilket utgör 24 procent av
anslagsbeloppet för budgetåret 1998. Regeringen
beslutade den 27 maj 1999 om medgivande för
myndigheten att disponera även den del av
anslagssparandet som överstiger tre procent av
anslaget utan hinder av bestämmelserna i 11§
anslagsförordningen (1996:1189).
Regeringen avser att föreslå att ett nytt
medlingsinstitut skall inrättas den 1 april 2000.
Medlingsinstitutet skall ersätta Statens
förlikningsmannaexpedition, som därför bör
avvecklas vid samma tidpunkt. Regeringen
återkommer under hösten 1999 med en
proposition till riksdagen om det nya
medlingsinstitutets uppgifter och befogenheter
samt om formerna för avvecklingen av Statens
förlikningsmannaexpedition.
Slutsatser
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 603 000
kronor till Statens förlikningsmannaexpeditions
verksamhet för det första kvartalet av budgetåret
2000.
Tabell 722 Beräkning av anslaget 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
2 388 1
Pris- och löneomräkning
22
Överföring till anslag B14
-1 807
Förslag 2000
603
1 Motsvarar 2 402 tkr i löpande pris för år 1999
B10 Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
Tabell 7.23 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
51
Anslags-
sparande
17
1999
Anslag
56
Utgifts-
prognos
56
2000
Förslag
57
2001
Beräknat
58
1
2002
Beräknat
59
2
1 Motsvarar 57 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 57 tkr i 2000 års prisnivå.
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
(SNAU) avger utlåtanden i frågor som avser
tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar. I tvist mellan
arbetstagare och arbetsgivare kan någon av
parterna inhämta utlåtande från nämnden.
Förordningen (1988:1140) med instruktion för
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
reglerar ärendenas handläggning.
Nämnden sammanträder endast då den skall
lämna utlåtande i ett ärende. Det senaste åren har
nämnden sammanträtt ett par gånger per år.
Ordförande och sekreterare erhåller fast arvode.
Övriga sex ledamöter får ersättning per samman-
trädesdag. Utöver arvodes- och
ersättningskostnader har nämnden endast små
kostnader i form av reseersättning, brevporto
m.m.
Kammarkollegiet disponerar anslaget till SNAU
och upprättar årsredovisning åt nämnden.
Regeringens överväganden
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har haft invändning
mot nämndens årsredovisning. Redovisade
kostnader i resultaträkningen och utgifterna i
anslagsredovisningen har avsett år 1997.
Verksamhetens kostnader för 1998 har inte
bokförts. Om 1998 års kostnader hade redovisats
riktigt skulle anslaget ha överskridits.
Utbetalningen av anslaget har alltså skett i
efterhand och Kammarkollegiet har därmed
utbetalat 1997 års medel under år 1998. RRV
anser att utbetalningarna skall bokföras som
verksamhetskostnader och belasta rätt
redovisningsperiod. Regeringen förutsätter att
SNAU beaktar de invändningar som
framkommit i RRV:s granskning och kommer
att bevaka att lämpliga åtgärder vidtas.
Slutsatser
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 57 000
kronor för budgetåret 2000. För budgetåren
2001 och 2002 beräknas utgifterna till 58 000
kronor respektive 59 000 kronor.
Tabell 7.24 Beräkning av anslaget 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
56
Pris- och löneomräkning
1
Förslag 2000
57
B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
Tabell 4.25 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
4 000
1
Anslags-
sparande
-
1999
Anslag
7 229
1
Utgifts-
prognos
7 229
2000
Förslag
7 229
2001
Beräknat
7 229
2
2002
Beräknat
7 229
3
1 Varav x tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999.
2 Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten drivs av
Sverige, Finland och Norge enligt ett avtal från
1990. Stiftelsen är belägen i Övertorneå
kommun. Stiftelsens uppdrag är att anordna
arbetsmarknadsutbildning anpassad till de
nordligaste delarna av länderna samt att utveckla
och stärka det regionala samarbetet. Stiftelsen
anordnar utbildning inom områdena hantverk,
service/turism, informationsteknik samt
teknik/industri. Utbildningsplatserna köps av
institutioner och företag - främst
arbetsförmedlingar - i de tre länderna.
Till grund för verksamheten ligger bland annat
en överenskommelse mellan länderna.
Nuvarande avtal går ut i och med utgången av år
1999. Verksamheten regleras även i stadgar.
Avtalet och stadgarna reviderades senast år 1998.
I samband därmed åtog sig svenska staten att
bidra till stiftelsens verksamhet med ett årligt
belopp om 4 miljoner kronor för åren 1997 och
1998 samt med 3 miljoner för år 1999. Riksdagen
beslutade på regeringens förslag till
tilläggsbudget för budgetåret 1999 att bidragen
till stiftelsen skall ökas med 4 miljoner kronor
från år 1999 (prop.1998/99:100, yttr.
1998/99:AU3y, bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249) för är att säkerställa att antalet
utbildningsplatser inte minskar, till följd av att
stiftelsen pålagts mervärdesskatt.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utöver statsbidraget finansieras stiftelsen
verksamheten genom intäkter från kurs- och
uppdragsverksamhet. Stiftelsens omsättning
avseende utbildningar uppgick år 1998 till 46,5
miljoner kronor. Antalet årsanställda var 64
personer, i medeltal. Under året har ca 4 miljoner
kronor av statsbidraget använts till åtgärder som
kompetensutveckling, marknadsföring,
elevsocial verksamhet samt produktutveckling.
Från tidigare år balanserat statsbidrag har
utnyttjats med ca 1,8 miljoner kronor. Enligt
överenskommelsen mellan Finland, Norge och
Sverige har länderna förbundit sig att köpa 50,
100 respektive 140 kursplatser per år under
avtalsperioden 1997-1999. I genomsnitt har
drygt 300 elever deltagit i utbildning inom
ramen för de fasta platserna. Därutöver har
ytterligare 150 personer fått utbildning.
IM-Gruppen i Uppsala AB har på regeringens
uppdrag utvärderat verksamheten vid stiftelsen
inför nästa avtalsperiod för åren 2000-2002.
Resultatet av översynen har bland annat visat att
utbildningarnas inriktning ansluter i begränsad
utsträckning till näringslivets specialisering i
Nordkalotten. Stiftelsen försöker i stället fånga
upp de yrkesinriktningar som expanderar, vilket
förefaller vara en riktig strategi. Det finns under
den senaste fyraårsperioden en tydlig tendens
mot en förskjutning mot de mer teknikinriktade
utbildningarna, såsom informationsteknik och
industri/teknik. Detta har skett på bekostnad av
framförallt ämnesområdet service/turism.
Omfördelningen mellan olika ämnesområden
anses dock vara naturlig och tyder på att man
från skolans sida försöker att anpassa utbudet
efter arbetsmarknadens krav.
De stora skillnaderna mellan de tre ländernas
arbetsmarknadssituation avspeglar hur urvalet av
elever går till i de olika länderna och synen på
vilka som utgör målgruppen. Den största
skillnaden återfinns mellan Norge och Finland. I
det norska perspektivet utgörs stiftelsens
målgrupp i första hand av långtidsarbetslösa och
arbetslösa som på grund av sociala problem eller
bristande grundutbildning har svårt att komma
in på den reguljära arbetsmarknaden. I Finland
däremot har man en relativt hög arbetslöshet,
vilket leder till att det finns ett större urval till
varje utbildningsplats. Sveriges situation är
mellan dessa ytterligheter. Svenskarna antar
huvudsakligen elever efter den tid de stått i kö.
Stiftelsen är organiserad med råd på olika
nivåer med externa deltagare för att kunna
påverka utbildningens sammansättning och
innehåll. I dessa råd sker samråd mellan de olika
nationella köparrepresentanter och
representanter från stiftelsens ledning, eleverna
och ämnesansvariga. Detta arbetssätt anses ha
förutsättningar att fånga upp viktig information
och utveckla innehållet i utbildningen på ett
relevant sätt. Men det innebär också att köparna
av utbildning finns inom stiftelsens organisation
och därmed blir systemet tidskrävande och
otydligt vad gäller rollfördelning. Styrelsens
arbete fungerar i stort väl. Men detta att
köparsidan finns representerade i styrelsen leder
till intressekonflikt. Kritik framförs också vad
gäller lämpligheten i att stiftelsens direktör och
styrelsens ordförande ibland kan komma från
samma land. När ett land innehar båda dessa
poster kan detta leda till en alltför stor
maktförskjutning åt ett håll.
Kvalitetsmässigt håller stiftelsen ungefär
jämna steg med andra motsvarande
utbildningsproducenter. Den generella bilden är
att stiftelsen vad gäller resultat i form av
placering i arbete är likvärdigt med andra
jämförbara utbildningar i Sverige och Finland,
medan man lyckas bättre än jämförbara norska
utbildningar. Vidare har deltagarna i hög
utsträckning fått arbete inom det yrkesområde
som utbildningen syftade till. Inom
ämnesområdena teknik/industri samt
informationsteknik har nästan alla elever fått
arbete, det vill säga hamnat inom "rätt"
ämnesområde. Även fullföljandegraden är hög.
Detta innebär att nio av tio elever som påbörjade
utbildningen också slutför den. Stiftelsen är
dyrare än motsvarande nationella utbildningar.
Generellt ligger stiftelsen 20 procent över det
svenska riksgenomsnittet. Vid en jämförelse med
AmuGruppens priser i Norrbotten är stiftelsens
priser dock ungefär jämbördiga.
Följande rekommendationer lämnas för
stiftelsens framtida verksamhet utifrån de
resultat och resonemang som presenterats;
- En anpassad vision - trenationssamarbetet bör
tydligt lyftas fram som ett dominerande
kännetecken för stiftelsens verksamhet.
Annars riskerar stiftelsen att tappa
konkurrenskraft vid kostnadsjämförelser.
Strävan kunde vara att till eleverna ge en
yrkeskompetens anpassad till hela Norden.
- Förtydliga rollerna - genom
trestatsöverenskommelsen arbetar stiftelsen i
dag på en marknad med begränsad
konkurrens, samtidigt som man försöker
ingjuta marknadsmedvetenhet i
organisationen. För att underlätta denna
omställning är det viktigt att leverantörs- och
köparrollerna är tydliga. Så är inte fallet idag.
Stiftelsen bör därför ta upp en diskussion
med köparsidan på olika nivåer om vad som
är en lämplig engagemangsnivå i stiftelsens
verksamhet.
- Verkställ de goda ideérna - viktigt att
ledningen kontinuerligt driver och bevakar att
de goda ideérna realiseras för att hålla hög
kvalitet och aktualitet i utbildningen tex
systemet med råd på olika nivåer.
- Förbättra den löpande uppföljningen - för att
få information i resultat- och kvalitetsfrågor
måste stiftelsen ha bättre uppföljningsverktyg
än idag. Stiftelsen uppmanas att se över sina
rutiner för uppföljning, eventuellt
tillsammans med köparna i de tre länderna.
- Flexibilitet för olika elevers behov - viktigt att
stiftelsen på alla nivåer har en hög
organisations- och attitydmässig flexibilitet
för att svara mot de skiftande behoven bland
eleverna. Det finns all anledning att förvänta
sig att de tre ländernas behov även
fortsättningsvis inte kommer att vara
identiska, eftersom ländernas ekonomier inte
går alltigenom i takt. Det kommer även
fortsättningsvis att vara heterogena
elevgrupper, inte bara vad avser nationalitet,
utan även vad avser studieförutsättningar
- Utbilda i entreprenörskap- många av dem
som studerar på stiftelsen kommer att utöva
sina yrkeskunskaper inom ramen för andra
arbetsformer än traditionell anställning.
Många av utbildningarna kräver att eleverna
ska kunna driva verksamhet i form av eget
företag. Därför bör stiftelsen utveckla
företagaranknytningen i utbildningen samt
utbilda eleverna om företagandets villkor i de
tre länderna
- Ändra reglerna för ordförande-rotation -
inför en alternativ lösning där direktören och
ordföranden inte är från samma land. Om
både direktören och ordföranden kommer
från samma land blir inslaget för stort från
detta land samtidigt som övriga medverkande
länders inslag/intresse minskar.
Slutsatser
Regeringen stödjer utvärderingens
rekommendationer och resonemang och anser
det betydelsefullt att stiftelsen anpassar sin
framtida verksamhet och inriktning
därefter.Vidare kommer regeringen att initiera
förhandlingar om en ny överenskommelse med
ovanstående inriktning träffas mellan Sverige,
Norge och Finland för åren 2000-2002.
Sammanfattande medelsförbrukning
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
7 229 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåren 2001 och 2002 beräknas utgifterna
till 7 229 000 respektive år.
B12 Internationella avgifter
Tabell 7.26 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
22 422
Anslags-
sparande
5 439
1999
Anslag
24 195
Utgifts-
prognos
24 195
2000
Förslag
24 195
2001
Beräknat
24 195
2002
Beräknat
24 195
Från anslaget betalas Sveriges andel av
kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Genom sin anslutning till Nationernas
förbund blev Sverige år 1920 medlem av Inter-
nationella arbetsorganisationen (ILO). Sedan år
1946 är ILO FN:s fackorgan för sysselsättnings-
och arbetslivsfrågor.
ILO:s främsta mål är att främja sysselsättning,
förbättra arbets- och levnadsvillkor samt värna
om fackliga fri- och rättigheter.
ILO:s beslutande församling, Internationella
arbetskonferensen, antog i juni 1999 ett av den
nye generaldirektören Juan Somavía framlagt
förslag till arbetsprogram och budget för
perioden 2000-01, omfattande totalt 715
miljoner schweizerfranc. ILO:s verksamhet
under perioden skall främst inriktas på fyra
strategiska mål: främjandet och genomförandet
av grund-läggande principer och rättigheter i
arbetslivet, ökade möjligheter för såväl kvinnor
som män att finna en god sysselsättning och
tryggad för-sörjning, ett mer omfattande och
effektivt socialt trygghetssystem för alla samt
främjande av trepartism och social dialog. Under
varje strategiskt mål skall en rad centrala
(InFocus) program
genomföras, såsom främjandet av den år 1998
antagna deklarationen om grundläggande
principer och rättigheter i arbetslivet, det
successiva avskaffandet av barnarbete,
återuppbyggnad och investeringar i
arbetskraftsintensiv verksamhet, ekonomisk och
social trygghet, ökad sysselsättning genom
utveckling av små företag,
arbetarskydd, kunskapsutveckling och
rehabilitering.
Över den reguljära budgeten finansieras ILO:s
mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och
publikationsverksamhet, ILO-sekretariatet i
Genève (Internationella arbetsbyrån), de
regionala och lokala kontoren och ett antal s.k.
multidisciplinära team runt om i världen. ILO:s
tekniska biståndsverksamhet finansieras till
knappt 20 procent över den reguljära budgeten, i
övrigt genom frivilliga bidrag från
medlemsländerna.
I Näringsdepartementet handläggs ärenden
som rör förhållandet till Internationella
arbetsorganisationen (ILO). För beredning av
vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns
den trepartiskt sammansatta ILO-kommittén.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Följande av ILO antagna beslut kommer senare
att redovisas för riksdagen.
År 1996 höll ILO en särskild sjöfartskon-
ferens. Konferensen antog sju nya sjöfarts-
instrument, det vill säga en konvention (nr 178)
och en rekommendation (nr 185) om tillsyn av
sjömäns arbets- och levnadsförhållanden, en
konvention (nr 179) och en rekommendation
(nr 186) om rekrytering av och arbetsförmedling
för sjömän, en konvention (nr 180) om sjömäns
arbetstid och bemanning på fartyg och en
rekommendation (nr 187) om sjömäns löner och
arbetstid samt bemanning på fartyg samt
slutligen ett protokoll till 1976 års konvention
(nr 147) om miniminormer i handelsfartyg.
1997 års arbetskonferens antog en konvention
(nr 181) och en rekommendation (nr 188) om
privat arbetsförmedling, inklusive
personaluthyrning, vilka ersätter 1949 års
konvention om avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer, uppsagd av Sverige år
1992.
1998 års arbetskonferens antog en
rekommendation (nr 189) om allmänna villkor
för främjandet av sysselsättning i små och medel-
stora företag.
1999 års arbetskonferens antog en konvention
(nr 182) och en rekommendation (nr 190) om
förbud mot och omedelbara åtgärder för att
avskaffa de värsta formerna av barnarbete.
På dagordningen för Internationella
arbetskonferensen år 2000 står två nya ämnen,
dels
säkerhet och hälsa inom jorbruket, i syfte att år
2001 anta nya instrument, dels utveckling av
mänskliga resurser: yrkesvägledning och
yrkesutbildning, för s.k. allmän diskussion. År
2000 sker även slutbehandling av en ny
konvention med kompletterande
rekommendation som
reviderar 1952 års konvention (nr 103) och
rekommendation (nr 95) om skydd vid
havandeskap och barnsbörd.
Under perioden 1996-99 hade Sverige en
nordisk plats på regeringssidan i ILO:s styrelse.
Vid val till styrelsen i juni 1999 efterträdde
Danmark Sverige enligt en fastställd nordisk
rotations-ordning. Inför varje styrelsemöte äger
nordiskt samråd rum.
Slutsatser
Sveriges andel utgör 1.06 procent av ILO:s
budget år 2000. Länder som betalar sin avgift
tidigt under budgetåret får ett avdrag ett följande
år genom ett så kallat incentive scheme. Efter
avdrag är Sveriges medlemsavgift 3,6 miljoner
schweizerfranc för år 1999, motsvarande knappt
20 miljoner kronor och 3,8 miljoner
schweizerfranc för år 2000. Beloppet i kronor
beror även på rådande valutakurs vid
betalningstillfället.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
24 195 000 kronor för budgetåret 2000. För
budgetåren 2001 och 2002 beräknas utgifterna
under anslaget till samma belopp.
B13 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av
sexuell läggning
Tabell 7.27 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Anslag
1 000
Utgifts-
prognos
1230
2000
Förslag
3 018
2001
Beräknat
3 064
1
2002
Beräknat
3 113
2
1 Motsvarar 3018 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 3018 tkr i 2000 års prisnivå.
Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning (HomO) inrättades efter att
riksdagen antagit lagen (1999:133) om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning.
HomO startade sin verksamhet den 1 maj
1999. Ombudsmannens huvuduppgift är att se
till att lagen (1999:133) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning efterlevs. Ombudsmannen skall också
enligt sin myndighetsinstruktion verka för att
sådan
diskriminering inte förekommer på andra
områden i samhällslivet. Ombudsmannen skall
genom information och rådgivning öka
kunskapen hos arbetsgivare och arbetstagare om
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Efter samråd med Folkhälsoinstitutet skall
ombudsmannen genom opinionsbildande
insatser motverka och förebygga diskriminering
på grund av sexuell
läggning.
Ombudsmannen delar lokaler med
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) och samordnar också vissa kansliuppgifter
med DO, som t.ex. telefonväxel, fax,
arkivutrymme etc. Ombudsmannen har under år
1999 rekryterat en handläggare, vilket innebär att
den samlade
personalstyrkan uppgår till två personer. Vidare
har HomO under år 1999 tillsammans med DO,
Handikappombudsmannen och JämO
producerat boken Rekrytera utan att diskriminera
som är en handbok om diskrimineringslagarnas
innebörd och om hur man undviker fallgropar
som kan leda till lagbrott.
Regeringens överväganden
Ombudsmannens nuvarande anslag ger
svårigheter att genomföra de uppgifter
myndighetens instruktion fastställer. Regeringen
föreslår, särskilt med hänsyn till att
ombudsmannens uppgifter också innefattar
diskriminering i samhällslivet i övrigt, en
förstärkning av anslaget med
2 miljoner kronor och att riksdagen anvisar
3 018 000 kronor för budgetåret 2000.
Anslagsökningen finansieras inom
utgiftsområdet. För budgetåren 2001 och 2002
beräknas utgifterna under anslaget till
3,1miljoner kronor respektive budgetår.
Tabell 7.28 Beräkning av anslaget 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
1 000
Pris- och löneomräkning
18
Ökat resursbehov
2 000
Förslag 2000
3 018
B14 Medlingsinstitutet
Tabell 7.29 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Förslag
11 250
1
2001
Beräknat
15 226
2
2002
Beräknat
15 462
3
1 Verksamheten beräknas inrättas från den 1 april 2000.
2 Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.
Som anmäldes i 1999 års ekonomiska
vårproposition avser regeringen att återkomma
till riks-dagen under hösten 1999 med förslag om
förändringar i ramarna för lönebildningen. Ett
syfte med förslagen är att underlätta en
utveckling som gör det möjligt att nå målet om
80 procents sysselsättningsgrad år 2004. I
propositionen kommer regeringen att redovisa
sitt ställnings-tagande till de förslag som lämnats
av Utredningen om ett förstärkt
medlingsinstitut, vars slutbetänkande Medling
och lönebildning
(SOU 1998:141) överlämnades till regeringen i
november 1998. Regeringen avser att föreslå
bland annat att ett nytt förstärkt medlingsinstitut
inrättas den 1 april 2000. I 1999 års ekonomiska
vårproposition anmälde regeringen också sin
avsikt att i budgetpropositionen för år 2000
föreslå medel till det nya medlingsinstitutet.
Regeringen föreslår att ett ramanslag på 11 250
000 kronor anvisas för finansiering av det nya
medlings-institutet. Beloppet är beräknat med
utgångspunkt från att den nya myndigheten skall
inrättas från den 1 april 2000. Finansiering sker
genom att anslaget B9 Statens
förlikningsmannaexpedition minskas med 1 807
000 kronor, motsvarande kostnaden för
expeditionens verksamhet från och med andra
kvartalet år 2000. Resterande medel till
Medlingsinstitutet finansieras genom en
omföring av medel från anslaget B3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. inom
utgiftsområde 14. För budgetåren 2001 och 2002
beräknas medel för helt budgetår med 15,2
respektive 15,5 miljoner kronor.
8 Jämställdhet mellan kvinnor och män
8.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar
samordningsansvar för jämställdhetspolitiken i
stort och anslagen för
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och
särskilda jämställdhetsåtgärder.
8.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
35,9
33,41
50,41
30,4
30,7
30,9
1 3,4 miljoner kronor avser tidigare anslag C3 Bidrag till kvinnoorganisationer som nu
redovisas under utgiftsområde 17.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Det pågår ett arbete inom alla politikområden
för att nå målen för jämställdhetspolitiken.
Frågor under andra departement som rör
åtgärder för att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män redovisas i huvudsak under
respektive utgiftsområde.
JämO:s verksamhet visar goda resultat i
förhållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning. De
ytterligare medel som JämO har tillförts,
5 miljoner kronor 1997 respektive 2 miljoner
kronor 1999, har möjliggjort en effektivisering
och rationalisering av verksamheten, som
därmed har kunnat intensifieras.
Prioriteringar
Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla
delar av regeringens politik. Det innebär bl.a. att
det åvilar varje departement att inom sina res-
pektive ansvarsområden vidta åtgärder för att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetsliv och samhälle. Regeringen prioriterar
arbetet med att utveckla arbetssätt som leder till
att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det
löp-ande planerings- och utvecklingsarbetet på
alla sakområden.
Under hösten 1999 kommer regeringen att
överlämna en särskild skrivelse till riksdagen med
en redovisning av hur jämställdhetspolitiken har
utvecklats hittills under mandatperioden. Där
redogörs också för den fortsatta inriktningen av
jämställdhetspolitiken.
8.3 Anslag
C1 Jämställdhetsombudsmannen
Tabell 8.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
14 082
Anslags-
sparande
1 908
1999
Anslag
16 235
Utgifts-
prognos
17 010
2000
Förslag
16 708
2001
Beräknat
16 966
1
2002
Beräknat
17 238
2
1 Motsvarar 16 708 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 16 708 tkr i 2000 års prisnivå.
Från anslaget betalas kostnader för JämO med
kansli och för Jämställdhetsnämnden.
De övergripande målen för JämO är att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och att verka för att jämställdhetslagens
föreskrifter följs. JämO:s verksamhet bedrivs i
form av information och rådgivning, uppföljning
av kraven om aktiva åtgärder samt genom att
myndigheten bistår arbetstagare och
arbetssökande som anmäler överträdelser av
förbuden mot könsdiskriminering.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är antalet anmälningar om
könsdiskriminering respektive arbetsgivares
bristande förmåga att leva upp till
jämställdhetslagens krav på aktiva ågärder. Vidare
styrs utgifterna av JämO:s insatser för att följa
upp lagens krav på aktiva åtgärder och för att
fullgöra det informationsansvar som ålagts
myndigheten.
JämO:s årsredovisning visar att
resursförstärkningen gjort att JämO kunnat
effektivisera och intensifiera sin verksamhet. En
jämförelse mellan budget och utfall för år 1998
visar att JämO inte förbrukat hela anslaget
(inklusive anslagssparandet från 1997). Det
anslagssparande som fanns vid utgången av år
1998 förklaras främst av att tryckningen av en
handbok om aktiva åtgärder inte hanns med
under året. Prognosen för anslagsbelastningen
under innevarande budgetår visar att årets anslag
kommer att förbrukas. Dessutom kommer en
del av det tidigare anslagssparandet att förbrukas.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
JämO:s årsredovisning visar goda resultat i
förhållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning.
Informations- och opinionsbildningsarbetet har
intensifierats, bl.a. genom att
informationsmaterial har distribuerats till allt fler
målgrupper. Insatser för tillsyn och uppföljning
av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på
aktiva åtgärder och upprättande av
jämställdhetsplan har ökat. Flera s.k.
massgranskningar av jämställdhetsplaner har
initierats och i samband härmed har kraftfulla
informations- och rådgivningsinsatser
genomförts.
Årsredovisningen visar på vissa förändringar
avseende JämO:s resursanvändning. Procentuellt
sett har området diskriminering och
arbetsvärdering minskat sin andel medan
området information har ökat.
Myndigheten redovisar i första hand
kvantitativa resultat av verksamheten. En del
kvalitativa aspekter lyfts också fram, bl.a. när det
gäller arbetsgivares jämställdhetsplaner. Effekter
av jämställdhetsarbete är dock svåra att mäta i ett
kort perspektiv. Den kvantitativa analysen visar
att styckkostnaderna för avslutade
diskriminerings-ärenden har ökat i jämförelse
med budgetåret 1997. I övrigt har det inte skett
några större förändringar när det gäller
styckkostnader.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV har lämnat revisionsberättelse utan
invändning. Regeringen anser det betydelsefullt
att fortsätta den dialog som förs med JämO när
det gäller att vidareutveckla uppföljningsbara mål
för verksamheten.
Slutsatser
JämO har en central roll i arbetet för att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och för att se till att jämställdhetslagen följs. Den
budgetförstärkning som JämO erhöll inför
budgetåret 1997 har möjliggjort en lång rad
satsningar för att myndigheten effektivare skall
kunna medverka i jämställdhetsarbetet på
arbetslivets område. Framför allt inom områdena
information och opinionsbilding samt aktiva
åtgärder har verksamheten intensifierats. Vidare
har resurstillskottet betytt att driften av JämO:s
verksamhet har kunnat rationaliseras. De
ytterligare 2 miljoner kronor som JämO erhöll
inför budgetåret 1999 har bidragit till att JämO
har kunnat öka sina insatser när det gäller tillsyn
över de delar av jämställdhetslagen som rör
löneskillnader mellan kvinnor och män. Det är
dock för tidigt att bedöma effekterna av denna
resursförstärkning. JämO skall senast den 1 mars
2000 redovisa hur det ökade anslaget har
påverkat myndighetens verksamhet.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 458
000 kronor.
Tabell 8.3 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
16 235
Pris- och löneomräkning
71
Justering av premier
458
Minskning enligt beslut
-56
Förslag 2000
16 708
För år 2000 förelås att anslaget beräknas till
16 708 000 kronor. För åren 2001 och 2002
beräknas utgifterna till 16,7 miljoner kronor
respektive år.
C2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Tabell 8.4 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
1 076
Anslags-
sparande
23 457
1999
Anslag
13 706
Utgifts-
prognos
30 000
2000
Förslag
13 706
2001
Beräknat
13 706
2002
Beräknat
13 706
Från anslaget betalas kostnader för särskilda
jämställdhetsåtgärder som syftar till att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom ramen för anslaget genomförs
projektverksamhet och samlade satsningar m.m.
för att främja utvecklingen mot jämställdhet på
särskilt angelägna områden. Vidare prövas nya
metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
Dessa är de faktorer som huvudsakligen styr
utgifterna under anslaget.
En jämförelse mellan budget och utfall för år
1998 visar att omkring 8 procent av anslaget
förbrukats. Det beror på att regeringen i första
hand har använt reservation från tidigare anslag
för särkilda jämställdhetsåtgärder under femte
huvudtitelns uppförda reservationsanslag G 2,
Särskilda jämställdhetsåtgärder, från budgetåret
1995/96. Enligt prognosen för innevarande
budgetår förväntas en större del av årets anslag
förbrukas.
Regeringens överväganden
För år 2000 bör inriktningen fortsatt vara
satsning på utvecklings- och förändringsarbete
som syftar till att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män. Regeringen föreslår 13 706
000 kronor för budgetåret 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas utgifterna till 13,7 miljoner
kronor res-pektive år.
9 Staten som arbetsgivare
9.1 Omfattning och ändamål
Området omfattar myndigheterna
Arbetsgivarverket (AgV) och Statens
pensionsverk (SPV). AgV är den statliga
arbetsgivarorganisationen till vilken alla statliga
myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga
arbetsgivare kan ansluta sig till organisationen.
SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor
som rör den statliga tjänstepensioneringen och
statens tjänstegrupplivförsäkring, allt i den
utsträckning dessa frågor inte hör till någon
annan myndighet. Både AgV och SPV är
avgiftsfinansierade. För av AgV utförda stabs-
uppgifter till regeringen disponerar regeringen
ett ramanslag (D 1).
Området omfattar även utgifter för
personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m.
9.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
8 059
8 143
7 739
7 758
7 784
7 906
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Anställda inom staten
Staten har för närvarande drygt 230 000 anställda
(inkl. affärsverken), vilket motsvarar cirka 5
procent av alla anställda i Sverige. Av dessa är 58
procent män och 42 procent kvinnor. Drygt
8 procent av kvinnorna och drygt 3 procent av
männen arbetar deltid. Under åren 1999–2002
beräknas överslagsmässigt cirka 10 500
statsanställda avgå med ålderspension.
Trygghetsstiftelsen
Staten är tillsammans med de centrala
arbetstagarorganisationerna på det statliga
avtalsområdet stiftare av Trygghetsstiftelsen.
Trygghetsstiftelsen är den organisation som
enligt det statliga trygghetsavtalet bistår dem
som är övertaliga och som ansvarar för
användningen av de medel som parterna har
avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad
regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har
cirka 58 000 personer i staten sagts upp under
tiden april 1990 – juni 1999. Därtill kommer
cirka 3 200 personer som varit eller är föremål
för förebyggande insatser utan att registreras
som uppsagda. Antalet uppsagda under tiden juli
1998 – juli 1999 är ca 2 400.
Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av
lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna
avsättning grundar sig på en överenskommelse
mellan parterna på det statliga avtalsområdet.
Avsättningen motsvarar sammanlagt cirka 384
miljoner kronor per år. Trygghetsstiftelsens
kapital uppgår för närvarande till cirka 1 077
miljoner kronor. Av detta belopp skall cirka 96
miljoner betalas ut enligt redan fattade beslut om
trygghetsåtgärder. Den totala omfattningen av
beräknade återstående kostnader för redan
uppsagda kan uppskattas till cirka 430 miljoner
kronor. Under 1998 utbetalades 386 miljoner
kronor i stöd till övertaliga. En närmare
redogörelse för Trygghetsstiftelsens verksamhet
och resultat har lämnats i Regeringens skrivelse
1998/99:150 Årsredovisning för staten 1998.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Medelvärdet av en utbetald statlig tjänstepension
minskade kraftigt fr.o.m. 1999, när den allmänna
pensionen höjdes på grund av regeringens beslut
om att hela basbeloppet ska ligga till grund för
beräkningen. Höjningen är i praktiken en
återgång till de regler som gällde före 1993. Den
övervägande delen av utbetalda pensioner är s.k.
bruttopensioner, enligt ett äldre avtal.
Bruttopension innebär att den statliga
kompletteringspensionen sänks i motsvarande
grad som den allmänna pensionen höjs. Denna
förändring innebär att belastningen av anslaget D
2 minskar fr.o.m. 1999. (se vidare under D 2
Statliga tjänstepensioner)
Förändringar 1998 och 1999
Från och med år 1998 har en omläggning skett av
finansieringen av avtalsförsäkringarna. I
budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1
utgiftsområde 14 sid. 93) informerade regeringen
dels om att det fanns ett behov av ytterligare
tekniska justeringar av anslagen för
förvaltningsändamål med anledning av
omläggningen, dels om att den såg vissa problem
med den tillämpade modellen för
premieberäkning. Regeringen uttalade att den
därför avsåg att i budgetpropositionen för 2000
lägga fram förslag om sådana justeringar av
anslagen. Nämnden för statens
avtalsförsäkringar, som på regeringens uppdrag
har utrett modellen, har funnit att nämnden kan
genomföra sådana förändringar i modellen att de
effekter som regeringen efterlyste uppnås. Med
utgångspunkt i bland annat de föreslagna
åtgärderna har regeringen i denna proposition
företagit de aviserade ytterligare justeringarna av
anslagen för förvaltningsändamål. En
redogörelse för dessa justeringar finns även i
volym 1: avsnitt 7.1 Tekniska justeringar.
De brister som påtalats av revisionen (avsnitt
6.4) påverkade även det underlag som låg till
grund för regeringens justering av anslagen för
förvaltningsändamål i budgetpropositionen för
1998. Dessa brister är den huvudsakliga
förklaringen till de ytterligare justeringar av
anslagen som företagits i denna proposition.
Justeringarna uppgår sammanlagt till 5,0
miljarder kronor. Samtidigt beräknas de premier
som myndigheterna skall betala för år 2000 och
som skall tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga
pensionsavgifter öka med 3,8 miljarder kronor i
förhållande till år 1999.
Mål
- De statliga myndigheterna skall erbjudas
stöd av hög kvalitet.
- En utvecklad och samordnad statlig
arbetsgivarpolitik.
Prioriteringar
- Vidareutveckla systemet för uppföljningen
av myndigheternas arbetsgivarpolitik.
- Följa upp och utvärdera systemet med
premier för vissa avtalsstyrda
anställningsförmåner som infördes den 1
januari 1998.
9.3 Resultatbedömning
Verksamhetsområdet är relativt begränsat.
Resultatbedömningarna görs därför under
anslagsavsnitten.
9.4 Revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att RRV riktat
invändning mot Statens pensionsverk. Som
framgår av SPV:s årsredovisning har preliminära
pensionspremier beräknats till ett för lågt
belopp. Brister i ledningens interna styrning och
kontroll har enligt RRV lett till väsentliga
felbelopp i premierna. Iakttagelserna behandlas
under anslagsavsnittet 6.7 Statens pensionsverk.
9.5 Anslag
D1 Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket
Tabell 9.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
1 253
Anslags-
sparande
4 764
1999
Anslag
3 000
Utgifts-
prognos
2 500
2000
Förslag
2 000
2001
Beräknat
2 000
2002
Beräknat
2 000
De utgifter som belastar anslaget är bl.a.
medlemsavgifter för de samnordiska
institutionerna, utgivning av författningssamling
(AgVFS), överklagandeärenden och AgV:s
funktion enligt beredskapsförordningen. Under
anslaget har också medel beräknats för sådana
stabsuppgifter som regeringen kan komma att
efterfråga hos Arbets-givarverket (AgV) och
som inte ingår i AgV:s ordinarie arbete.
Under budgetåren 1998 och 1999 har anslaget
huvudsakligen belastats för ersättningar för
överklagandeärenden och förhandlings- och
utredningsuppdrag från regeringen.
Ingående balans på anslaget 1999 var 4 764 000
kronor. Regeringen har i beslut den 23 juni 1999
beslutat om indragning av 2,4 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Som ett led i regeringens vidareutveckling av
uppföljningen av myndigheternas
arbetsgivarpolitik har AgV:s insamling och
bearbetning av statistikuppgifter ökat. I och med
att regeringen i prop. 1998/99:138 föreslagit att
rätten att överklaga skälighetsbeslut enligt
kollektivavtal och enligt
tjänstledighetsförordningen tas bort, kommer
denna stabsuppgift att utgå. Mot bakgrund av
detta samt med beaktande av tidigare års utfall
anser regeringen att nuvarande anslagsnivå bör
sänkas med 1 miljon kronor.
D2 Statliga tjänstepensioner m.m.
Tabell 9.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
8 046 193
Anslags-
sparande
- 120 489
1999
Anslag
8 140 000
Utgifts-
prognos
7 733 511
2000
Förslag
7 755 800
2001
Beräknat
7 781 600
2002
Beräknat
7 903 600
Anslaget avser utgifter för
personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m.
Personalpensionsförmånerna styrs av
kollektivavtal. Inkomsterna utgörs främst av de
försäkringsmässigt beräknade premier som
statliga arbetsgivare från den 1 januari 1998 skall
betala (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr.
1996/97:53) och som redovisas under
inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter.
Inkomsterna på inkomsttiteln kommer inte att
överensstämma med utgifterna på anslaget. Detta
beror på att de försäkringsmässigt beräknade
premier som redovisas på inkomsttiteln avser
beräknade pensionskostnader för aktiv personal
för ett visst år medan anslaget belastas med de
pensioner som utbetalas samma år.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Medelsbehovet för anslaget styrs främst av
antalet förmånstagare, medelvärdet av den
statliga kompletteringspensionen samt av
basbeloppsförändringar. Löneutvecklingen har
betydelse för nytillkomna förmåners storlek.
Vad gäller utbetalda förmåner utom SJ visar
utvecklingen, enligt Statens pensionsverks
bedömning, under de senaste åren att antalet
ökat fram till 1996, men minskat under 1997 och
1998 med 0,3 respektive 0,4 procent. Detta
motsvarar 500 resp. 600 förmåner av totalt 175
200. Volymerna beräknas också minska med ca
500 förmåner årligen under de närmaste
budgetåren.
Antalet utbetalda förmåner enbart vid SJ har
minskat stadigt. Minskningen motsvarar cirka 2
procent årligen de senaste fyra åren eller ca 1 000
förmåner per år av SJ:s totalt i genomsnitt 40 500
utbetalda förmåner. För SJ har SPV därför utgått
från att volymen kommer att minska i samma
omfattning.
På grund av basbelopps- och lönehöjningar
har medelvärdet av tjänstepensionerna med
undantag för 1999 ökat under de senaste åren.
För de närmaste åren (med år 1999 som
utgångspunkt) har SPV antagit en årlig ökning av
medelvärdet av tjänstepensioner i allmänhet med
0,5 procent och för SJ:s tjänstepensioner med 1
procent.
Under 1998 har kostnaden för
pensionsersättningar ökat. Den förändring av
kostnadsansvaret för pensionsersättningar som
regeringen aviserade i budgetpropositionen för år
1997 har trätt i kraft från och med år 1999. Den
ger inte effekt förrän år 2000, vilket innebär att
ökningen i belastning på anslaget fortsätter
under år 1999 och avtar de följande åren.
Utgifterna för grupplivförmåner har ökat
mellan åren 1997 och 1998 på grund av att
affärsverken fr.o.m. 1998 betalar premier och
därmed belastar anslaget som avser
grupplivförmåner.
Med ledning av ovanstående antaganden
föreslår regeringen att anslaget för år 2000 blir
7 755 800 000 kronor. Anslaget för år 2001 har
beräknats till 7 781 600 000 kronor och för år
2002 till 7 903 600 000 kronor.
9.6 Arbetsgivarverket
Arbetsgivarverket (AgV) omsatte budgetåret
1998 70 miljoner kronor. Omsättningen för 1997
var 69 miljoner kronor. AgV är till 99 procent
avgiftsfinansierat, varav 93 procent hänför sig till
medlemsavgifter. Medlemsavgiften beräknas som
en andel av medlemmens (myndighetens)
bruttolönesumma. Medlemsavgiften sänktes den
1 januari 1996 från 0,14 procent till 0,13 procent
av respektive myndighets bruttolönesumma.
Från den 1 januari 1998 sänktes avgiften
ytterligare till 0,115 procent. Denna nivå gäller
även för år 1999.
Driftskostnaden per årsarbetskraft har ökat
över tiden. Detta beror på att antalet anställda
har minskat samtidigt som AgV:s lokalkostnader
fortfarande är höga. AgV sänker dock sina
driftskostnader successivt genom
rationaliseringsarbete inom den administrativa
verksamheten. Ett lokalbyte sker under hösten
1999. Detta beräknas möjliggöra avgiftssänkning
fr.o.m. år 2000.
Kyrkans skiljande från staten beräknas minska
medlemsavgifterna med 1 miljon kronor från år
2000.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
AgV:s verksamhet budgetåret 1998 har präglats
av den centrala avtalsrörelsen som på det statliga
förhandlingsområdet upptog nästan hela första
halvåret. Parterna enades i RALS 1998-2001
(Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos
staten m.fl.) om en ny avtalskonstruktion som
ökar möjligheterna att genom lokal lönebildning
bidra till ökad effektivitet. Bestämmelserna i
avtalen bedöms leda till en dämpad utveckling av
arbetskraftskostnaderna i nivå med övriga
arbetsmarknaden. Lönestatistiken blev genom
metodutveckling ett ännu bättre hjälpmedel för
förhandlingsverksamheten.
Under året har nya former för
sektorsverksamheten prövats framgångsrikt.
Erfarenheterna är positiva av de försök som
gjorts med aktiviteter riktade till samtliga
myndigheter inom respektive sektor. Styrelsen
har försöksvis utsett en särskild grupp, Centro,
som består av åtta centrala myndigheter med
regional organisation.
Genom en samverkan på arbetsgivarsidan
kunde en hotande lokförarkonflikt hösten 1998
avvärjas utan några eftergifter.
AgV efterfrågar årligen, sedan 1993,
medlemmarnas bedömning av sin verksamhet.
Utgångspunkten inför undersökningen är de
verksamhetsmål som formulerats av AgV och – i
årets undersökning – ett antal specialfrågor om
1998 års avtalsrörelse. Av resultaten i 1998 års
Servicebarometer kan man utläsa att
medlemmarna visar stor tillfredsställelse med det
arbete AgV utför.
Slutsatser
Utifrån årsredovisningen, Servicebarometer samt
genomförda dialoger är regeringens bedömning
att de prestationer som genomförts av AgV lett
till en vidareutvecklad och mer samordnad statlig
arbetsgivarpolitik.
9.7 Statens pensionsverk
Statens pensionsverk (SPV) är central
förvaltningsmyndighet för frågor som rör den
statliga tjänstepensioneringen och statens
tjänstegrupplivförsäkring. SPV svarar vidare för
att myndigheter och andra arbetsgivare som är
anslutna till de statliga avtalsförsäkringarna
påförs premieavgifter samt för att värdet av
statens åtaganden i fråga om dessa försäkringar
kan redovisas. SPV får utföra uppdrag åt
myndigheter och andra uppdragsgivare under
förutsättning att det är fråga om uppgifter som
ligger nära verkets huvuduppgifter
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
SPV skall
- effektivt och korrekt hantera tillämpningen
av den statliga tjänstepensioneringen och
statens tjänstegrupplivförsäkring,
- genom Nämnden för statens
avtalsförsäkringar (NSA) se till att de
statliga myndigheterna fullgör sitt
ekonomiska arbetsgivaransvar för
finansieringen av den statliga
tjänstepensionen, grupplivförsäkringen och
personskadeförsäkringen samt för
pensionsersättning enligt det statliga
trygghetsavtalet.
Arbetet med att färdigställa
försäkringsmodellen för den statliga
tjänstepensionen har fortsatt under 1998.
Huvuduppgiften har varit att utveckla system för
beräkning av pensionsskulden och premier.
Under året har också de första delarna av
försäkringsmodellen införts.
Verksamheten, som är helt avgiftsfinansierad,
har bedrivits inom två resultatområden.
Inom resultatområdet Pension Statlig
administreras tjänstepensioner för
statstjänstemän. SPV har ensamrätt på området.
Det ekonomiska målet är full kostnadstäckning.
I de premier som statliga arbetsgivare skall betala
(se ovan under anslaget D2) ingår ersättning för
SPV:s administration. Av årsredovisningen
framgår att utfallet i stort sett sammanfaller med
den budgetram som angavs i regleringsbrevet.
Ett av verksamhetsmålen är att öka
effektiviteten, produktiviteten och säkerheten i
verksamheten samt att förbättra servicen till
statliga myndigheter, tjänstemän och
pensionärer. Verksamhetens driftkostnader skall
redovisas och jämföras med kostnader för
motsvarande tjänster som utförs av andra aktörer
på marknaden med liknande verksamhet.
Jämförelser visar att SPV:s driftkostnader är låga.
Under hösten 1998 har en mätning av
kundernas nöjdhet genomförts med hjälp av
Statistiska centralbyrån (SCB). Över 300
myndigheter tillfrågades. För
helhetsbedömningen erhöll SPV ett
nöjdkundindex (NKI) på 74 på en 100-gradig
skala. SCB , som genomför liknande mätningar i
andra branscher, anser att SPV:s NKI-värde är
högt. I mätningen kan man dock utläsa
skillnader i bedömningen av SPV mellan kunder
i stora respektive små organisationer m.m.
Månadsvis görs en stickprovskontroll, där ett
antal slumpmässigt utvalda ärenden kontrolleras.
Stickprovsrutinens urval och antalet kontroller är
totalt sett för litet, vilket innebär att det idag inte
går att statistiskt säkerställa stickproven. En ny
stickprovsrutin håller därför på att tas fram.
SPV hanterar återkrav av statliga fordringar
som uppkommit genom felaktiga utbetalningar
av pensionsförmåner. Felaktiga utbetalningar
upptäcks bl.a. i månatliga och dagliga kontroller,
som finns inbyggda i utbetalningssystemet eller
genom att förmånstagare eller myndigheter
meddelar sig med SPV.
Regeringen beslöt 1997 att SPV skall etablera
en aktualiseringsverksamhet motsvarande cirka
femtio arbetstillfällen under två år i Söderhamn.
SPV skall därvid genomföra en totalaktualisering
av pensionsunderlaget för alla statsanställda med
pågående anställning. Hittills har produktionen
dock endast nått en tredjedel av den nivå som
erfordras för att slutföra uppdraget på två år.
Orsakerna till detta är i huvudsak att kvaliteten
pådet från myndigheterna insända materialet
kräver kompletteringar, att antalet anställda vid
SPV är färre samt problem i anslutning till
scanningen av dokumenten. SPV bedömer att
etapp 1, totalaktualiseringen av pågående
anställningar i Söderhamn kan avslutas den 31
december 2002 till en årsvis kostnad av 16
miljoner kronor.
Inom resultatområdet Pension Försäkring
erbjuder SPV pensionsadministrativa tjänster till
bolag och kommuner. Syftet är att SPV genom
ökade volymer bättre ska kunna utnyttja sina
resurser och sin kompetens och därmed hålla
nere kostnaderna för hela SPV:s verksamhet.
Verksamheten bedrivs i konkurrens med andra
pensionsadministratörer. Priserna bestäms i
förhandling mellan SPV och kunderna. Det
ekonomiska målet är att generera ett
verksamhetsutfall motsvarande minst 6 procent
av verksamhetens intäkter. Av årsredovisningen
framgår att utfallet avviker markant från den
budgetram som angavs i regleringsbrevet. Orsak
till detta är att kostnaderna för år 2000-
anpassningen påverkar resultatet med cirka 9,4
miljoner kronor vilket förklarar det negativa
resultatet. Verksamhetsresultatet exkl. dessa
projektkostnader är drygt 4,9 miljoner kronor
och ger en vinstmarginal på 6,2 procent.
Omsättningen ligger cirka 1,5 miljoner kronor
över föregående år, beroende bl.a. på ett nytt
avtal med en större kund och högre intäkter av
engångskaraktär, när engångsinlösen av
pensionsskulden skett. Kostnadsökningen på
cirka 16 miljoner kronor beror främst på
kostnader för år 2000- anpassning,
utvecklingskostnader med anledning av ett nytt
kommunalt pensionsavtal, förändrad
kostnadsbild med anledning av ett nytt avtal med
en kund samt kostnader för IT-omställning.
Statskontoret konstaterar i rapporten Skiftet
till år 2 000 - Läget i myndigheter (1999:10) att
SPV bedöms ha tillfredsställande grepp om läget
vad gäller 2000-anpassningen.
Tabell 9.4 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
173 375
187 722
- 14 347
(varav tjänsteexport)
Prognos 1999
202 541
188 830
13 711
(varav tjänsteexport)
Budget 2000
215 100
208 950
6 150
(varav tjänsteexport)
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att RRV riktat
invändning mot Statens pensionsverk. Som
framgår av SPV:s årsredovisning har preliminära
pensionspremier beräknats till ett för lågt
belopp. Brister i ledningens interna styrning och
kontroll har lett till väsentliga felbelopp i
premierna.
Regeringen ser allvarligt på den av RRV
riktade invändningen. Regeringen har erfarit att
SPV bl.a. avser att vidta följande åtgärder:
- utvärdera såväl den ansvarsfördelning som
gällt mellan SPV:s ledning och Nämnden
för statens avtalsförsäkringar (NSA) som
verksledningens hantering av
försäkringsmodellen för att se om
ansvarsfördelningen och styrningen bör
ändras och beräkningarna därmed kunna
göras säkrare
- förbereda rekrytering av en chefaktuarie till
SPV.
Slutsatser
Regeringen gör, med ledning av ovanstående
redovisning, bedömningen att SPV utfört sina
instruktionsenliga uppgifter.
Verksamhetsmålen har ej helt uppnåtts under
året. Viss tveksamhet råder huruvida
kvalitetsaspekten i effektmålen uppnåtts.
Mot bakgrund av RRV:s invändning är
utgångspunkten att SPV:s kärnverksamhet skall
prioriteras. Kompetens och kvalitet skall vara
ledstjärnor i utvecklingen av kärnverksamheten.
Regeringen vill särskilt peka på behovet av hög
kvalitet i de grunduppgifter som är avgörande för
bl.a. SPV:s prognos-, aktualiserings-, och
premieberäkningsverksamhet.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare
med uppdrag att se över exporten av statligt
förvaltningskunnande. SPV kan komma att ha en
roll inom tjänsteexporten, men det är naturligt
att avvakta med denna verksamhet mot
bakgrund av det lagda utredningsuppdraget.
Regeringen kommer genom en intensifierad
dialog och en översyn av SPV:s regleringsbrev att
noga följa utvecklingen av SPV:s verksamhet.
Regeringen kommer att ge SPV i uppdrag att
genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete.
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
2
7
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
12
11
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
12
11
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
18
17
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
26
25
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
34
35
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
70
71
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
86
87
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
98
97
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
100
101
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
108
107
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 13
18
109