Post 5843 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/10
Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
9
Förslag till statsbudget för 2000
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 9
2 Lagförslag 11
2.1 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) 11
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med
läkemedel 13
2.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård 14
3 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 15
3.1 Omfattning 15
3.2 Utgiftsutveckling 15
3.3 Resultatbedömning 15
4 Hälsovård och sjukvård 19
4.1 Omfattning 19
4.2 Utgiftsutveckling 21
4.3 Resultatbedömning 23
4.3.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras 23
4.3.2 Patientens ställning skall stärkas 26
4.3.3 Folkhälsan skall förbättras för de grupper i samhället som är mest
eftersatta ur hälsosynpunkt 29
4.3.4 Tobaksbruket skall minska 34
4.3.5 Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara
kostnadseffektiv 35
4.3.6 En god tandhälsa skall upprätthållas 37
4.3.7 Vården av och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras 38
4.4 Revisionens iakttagelser 39
4.5 Bedömning av personalkonsekvenser 40
4.6 Förslag till regeländringar 40
4.7 Anslag 49
A1 Sjukvårdsförmåner 49
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 52
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 53
A4 Insatser mot aids 55
A5 Bidrag till WHO 56
A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 57
A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 57
A8 Folkhälsoinstitutet 58
A9 Smittskyddsinstitutet 60
A10 Institutet för psykosocial medicin 62
A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 63
A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 65
A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall 67
A14 Personligt ombud 67
A15 Socialstyrelsen 68
4.8 Övrig statlig verksamhet 72
5 Social omsorg 77
5.1 Omfattning 77
5.2 Utgiftsutveckling 77
5.3 Resultatbedömning 78
5.3.1 Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och
med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha
tillgång till god vård och omsorg. 78
5.3.2 Personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet
och få tillgång till god omsorg och vård som bygger på den
enskilda människans delaktighet och självbestämmande 83
5.3.3 Barn och ungdomar skall växa upp under trygga och goda
förhållanden 87
5.3.4 Personer med sociala problem och försörjningssvårigheter
skall få stöd, bistånd och god omsorg. 92
5.3.5 Alkohol och narkotika 96
5.4 Revisionens iakttagelser 104
5.5 Bedömning av personalkonsekvenser 104
5.6 Anslag 104
B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 104
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 105
B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 106
B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder 108
B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 109
B6 Ersättning för texttelefoner 109
B7 Bilstöd till handikappade 110
B8 Kostnader för statlig assistansersättning 111
B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 112
B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 113
B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 114
B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) 115
B13 Handikappombudsmannen 116
B14 Barnombudsmannen 117
B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 119
B16 Statens institutionsstyrelse 120
B17 Alkoholinspektionen 121
B18 Alkoholsortimentsnämnden 123
B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 123
5.7 Övrig statlig verksamhet 124
6 Forskning 125
6.1 Omfattning 126
6.2 Utgiftsutvecklingen 126
6.3 Resultatbedömning 127
6.4 Revisionens iakttagelser 127
6.5 Anslag 128
C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 128
C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 129
7 Övrig statlig verksamhet 131
7.1 Allmänna arvsfonden 131
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 10
3.1 Utgiftsutvecklingen 15
3.2 Utgiftsutvecklingen 17
4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1998 samt
rändring 1995–1998 20
4.2 Resurstillskott till vården 21
4.3 Utgiftsutveckling 21
4.4 Försäljning av Viagra och Xenical under perioden januari-juli 1999 36
4.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukvårdsförmåner 49
4.6 Utgifternas fördelning på ändamål 50
4.7 Anslagsutvecklingen A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 52
4.8 Anslagsutvecklingen A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 53
4.9 Anslagsutvecklingen A4 Insatser mot aids 55
4.10 Anslagsutvecklingen A5 Bidrag till WHO 56
4.11 Anslagsutvecklingen A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 57
4.12 Anslagsutvecklingen A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 57
4.13 Anslagsutvecklingen A8 Folkhälsoinstitutet 58
4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 59
4.15 Beräkning av anslaget för år 2000 59
4.16 Anslagsutvecklingen A9 Smittskyddsinstitutet 60
4.17 Uppdragsverksamhet 61
4.18 Beräkning av anslaget för år 2000 62
4.19 Anslagsutvecklingen A10 Institutet för psykosocial medicin 62
4.20 Bidragsverksamhet 63
4.21 Beräkning av anslaget för år 2000 63
4.22 Anslagsutveckling A11 Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik 63
4.23 Beräkning av anslaget för år 2000 65
4.24 Anslagsutvecklingen A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 65
4.25 Beräkning av anslaget för år 2000 66
4.26 Anslagsutvecklingen A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall 67
4.27 Anslagsutvecklingen A14 Personligt ombud 67
4.28 Anslagsutvecklingen A15 Socialstyrelsen 68
4.29 Fördelning av totala förvaltningskostnaden på verksamhetsområde 68
4.30 Offentligrättslig verksamhet 70
4.31 Uppdragsverksamhet 71
4.32 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 71
4.33 Beräkning av anslaget för år 2000 72
4.34 Offentligrättslig verksamhet 74
4.35 Uppdragsverksamhet 74
4.36 Ekonomisk översikt 75
5.1 Utgiftsutvecklingen 77
5.2 Anslagsutvecklingen B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 104
5.3 Anslagsutvecklingen B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 105
5.4 Anslagsutvecklingen B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 106
5.5 Bemyndigandetabell 107
5.6 Anslagsutvecklingen B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder 108
5.7 Anslagsutvecklingen B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 109
5.8 Anslagsutvecklingen B6 Ersättning för texttelefoner 109
5.9 Anslagsutvecklingen B7 Bilstöd till handikappade 110
5.10 Anslagsutvecklingen B8 Kostnader för statlig assistansersättning 111
5.11 Anslagsutvecklingen B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 112
5.12 Anslagsutvecklingen B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 113
5.13 Anslagsutvecklingen B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 114
5.14 Anslagsutvecklingen B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) 115
5.15 Beräkning av anslaget för år 2000 116
5.16 Anslagsutvecklingen B13 Handikappombudsmannen 116
5.17 Beräkning av anslaget för år 2000 117
5.18 Anslagsutvecklingen B14 Barnombudsmannen 117
5.19 Beräkning av anslaget för år 2000 119
5.20 Anslagsutvecklingen B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 119
5.21 Beräkning av anslaget för år 2000 119
5.22 Anslagsutvecklingen B16 Statens institutionsstyrelse 120
5.23 Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- och
utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan under
perioden 1999–2001 121
5.24 Beräkning av anslaget för år 2000 121
5.25 Anslagsutvecklingen B17 Alkoholinspektionen 121
5.26 Beräkning av anslaget för år 2000 122
5.27 Anslagsutvecklingen B18 Alkoholsortimentsnämnden 123
5.28 Anslagsutvecklingen B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 123
5.29 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren 124
6.1 Utgiftsutvecklingen 126
6.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 128
6.3 Anslagsutvecklingen C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 128
6.4 Beräkning av anslaget för 2000 128
6.5 Anslagsutvecklingen C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 129
6.6 Beräkning av anslaget för 2000 129
Diagramförteckning
4.1 Fördelningen av kostnader på olika verksamheter inom hälso- och
sjukvården (%), 1990–1998 19
4.2 Landstingens inkomster år 1998 fördelade efter inkomstslag (%) 20
4.3 Ökning av återstående medellivslängd för en nyfödd 29
4.4 Antal hiv-smittade respektive aids-fall fördelat på kvinnor och män 30
4.5 Andel daglig rökare (%), 16–44 år, 1980–1997 34
4.6 Andel kariesfria barn (%) 37
4.7 Antal vårdplatser i sluten psykiatrisk vård samt antal läkarbesök 1000-tal
i öppen vård 1980–1998 39
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i läkemedelslagen (1992:859),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1152) om handel med läke-
medel,
3. antar regeringens förslag om fortsatt giltig-
het av lagen (1991:1136) om försöksverk-
samhet med kommunal primärvård,
4. godkänner de av regeringen föreslagna prin-
ciperna för ett nytt avgiftssystem för den
statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den
1 januari 2000 (avsnitt 4.6),
5. godkänner den av regeringen föreslagna
strukturen för det nationella stödet till ut-
vecklingsarbete inom vården och omsorgen
(avsnitt 4.6),
6. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om anslaget A3 Bidrag till hälso- och
sjukvård, disponera 24 miljoner kronor dels
för avvecklingen av Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut (Spri), dels för uppbygg-
nad av det nya nationella stödet till ut-
vecklingsarbete inom vård och omsorg,
7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A8 Folkhälsoinstitutet,
ingå ekonomiska förpliktelser som in-
klusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 108 miljoner kronor efter år 2000,
8. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A15 Socialstyrelsen,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklu-
sive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 20 miljoner kronor efter år 2000,
9. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m., ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 60 miljoner
kronor efter år 2000,
10. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B16 Statens institu-
tionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 20 miljoner kronor efter år
2000,
11. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget C1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
340 miljoner kronor efter år 2000,
12. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Sjukvårdsförmåner m.m.
ramanslag
1 998 000
A2
Bidrag för läkemedelsförmånen
ramanslag
14 137 000
A3
Bidrag till hälso- och sjukvård
ramanslag
980 225
A4
Insatser mot aids
ramanslag
65 622
A5
Bidrag till WHO
ramanslag
34 371
A6
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk-
ningar
anslag
1 591
A7
Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan
ramanslag
16 701
A8
Folkhälsoinstitutet
ramanslag
110 999
A9
Smittskyddsinstitutet
ramanslag
131 224
A10
Institutet för psykosocial medicin
ramanslag
13 059
A11
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
ramanslag
35 622
A12
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
ramanslag
19 086
A13
Ersättning till steriliserade i vissa fall
ramanslag
90 000
A14
Personligt ombud
ramanslag
45 000
A15
Socialstyrelsen
ramanslag
429 102
B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
ramanslag
260 000
B2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet
reservationsanslag
330 000
B3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
ramanslag
183 019
B4
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
anslag
78 394
B5
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
anslag
132 194
B6
Ersättning för texttelefoner
ramanslag
16 285
B7
Bilstöd till handikappade
ramanslag
230 000
B8
Kostnader för statlig assistansersättning
ramanslag
5 136 000
B9
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
ramanslag
63 000
B10
Bidrag till organisationer på det sociala området
anslag
64 341
B11
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
ramanslag
27 500
B12
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
ramanslag
8 663
B13
Handikappombudsmannen
ramanslag
8 159
B14
Barnombudsmannen
ramanslag
8 450
B15
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
ramanslag
6 908
B16
Statens institutionsstyrelse
ramanslag
557 032
B17
Alkoholinspektionen
ramanslag
6 984
B18
Alkoholsortimentsnämnden
ramanslag
691
B19
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa
reservationsanslag
10 000
C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
ramanslag
117 655
C2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
ramanslag
9 735
Summa
25 362 652
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs att 25 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §
Den som ansöker om godkännan-
de för försäljning av ett läkemedel,
om erkännande av ett godkännande
som meddelats i en annan medlems-
stat i Europeiska unionen, om sådan
jämkning av ett godkännande att in-
dikationerna för läkemedlet utvidgas
eller om tillstånd att få utföra en
klinisk läkemedelsprövning skall be-
tala ansökningsavgift.
Så länge ett godkännande eller ett
tillstånd enligt första stycket eller ett
godkännande enligt förordning
(EEG) nr 2309/93 gäller skall årsav-
gift betalas. Årsavgift får också tas ut
för läkemedel för vilka har meddelats
tillstånd till försäljning enligt 5 §
andra eller tredje stycket.
Den som ansöker om godkännan-
de för försäljning av ett läkemedel,
om erkännande av ett godkännande
som meddelats i en annan medlems-
stat i Europeiska unionen, om till-
stånd enligt 5 § tredje stycket, om till-
stånd för tillverkning av läkemedel,
om sådan jämkning av ett godkän-
nande att indikationerna för läke-
medlet utvidgas eller om tillstånd att
få utföra en klinisk läkemedelspröv-
ning skall betala ansökningsavgift.
Den som anmäler eller ansöker om
andra ändringar av villkoren i ett
godkännande än som avses i första
stycket skall betala tillkommande av-
gift. Även den som begär att Läke-
medelsverket utarbetar eller kom-
pletterar en prövningsrapport i sam-
band med en ansökan i en annan
medlemsstat om erkännande av ett i
Sverige godkänt läkemedel skall betala
tillkommande avgift för rapporten.
Så länge ett godkännande eller ett
tillstånd enligt första stycket gäller
skall årsavgift betalas. Årsavgift får
också tas ut för läkemedel för vilka
har meddelats tillstånd till försäljning
enligt 5 § andra eller tredje stycket.
Även den som ansöker om eller har tillstånd att tillverka en sådan
medicinsk gas, på vilken denna lag är tillämplig, och den som ansöker om eller
innehar registrering av ett homeopatiskt medel skall betala ansöknings- och
årsavgift.
Den som får vetenskaplig råd-
givning av Läkemedelsverket i sam-
band med utvecklingen av ett läke-
medel skall betala en särskild avgift för
det.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före-
skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läke-
medelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte
gäller avgifternas storlek.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. För ansökan eller anmälan som kommit in till Läkemedelsverket före
den 1 januari 2000 men ännu inte avgjorts gäller äldre föreskrifter.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om
handel med läkemedel
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:1152) om handel med läkemedel
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
Den som ansöker om tillstånd enligt 3 § skall betala ansöknings- och årsav-
gift.
Den som bedriver detaljhandel med
läkemedel enligt 4 eller 5 § skall betala
årsavgift.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före-
skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läke-
medelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte
gäller avgifternas storlek.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136)
om försöksverksamhet med kommunal primärvård
Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård , som gäller till utgången av år 1999, skall fortsätta att
gälla till och med utgången av år 2001.
3 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
3.1 Omfattning
Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social
omsorg omfattar tre verksamhetsområden:
A Hälsovård och sjukvård
B Social omsorg
C Forskning
I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har
till uppgift att svara för genomförande, tillsyn,
uppföljning, utvärdering och forskning. Verk-
samheten inom områdena A och B är huvudsak-
ligen inriktade mot kommuner och landsting,
vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso-
och sjukvård, socialtjänst m.m.
3.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
23 124
24 087
24 819
25 363
25 900
26 209
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
För information om verksamhetsutfall,
förändringar och prioriteringar hänvisas till
respektive verksamhetsområde.
Mål
- Att trygga en god hälsa och goda levnads-
villkor och se till att hälso- och sjukvården
och den sociala omsorgen bedrivs med god
kvalitet och effektiv resursanvändning samt
tillgodoser den enskilde individens behov
av vård, omsorg, stöd och service.
Inom Socialdepartementet pågår arbete med att
vidareutveckla målen.
3.3 Resultatbedömning
I budgetpropositionen för år 1998 lades ett antal
mål fast för utgiftsområdet. I budgetpropositio-
nen för år 1999 konkretiserades dessa mål för
verksamhetsområdena:
- Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall
förbättras.
- Patientens ställning skall stärkas.
- Folkhälsan skall förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur
hälsosynpunkt.
- Tobaksbruket skall minska.
- Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas
och vara kostnadseffektiv.
- En god tandhälsa skall upprätthållas.
- Vården av och omsorgen om psykiskt
störda skall förbättras.
- Personer med funktionshinder skall kunna
delta i samhällslivet och få tillgång till god
omsorg och vård som bygger på den
enskilda människans delaktighet och själv-
bestämmande.
- Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha
inflytande i samhället och över sin vardag,
kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende, bemötas med respekt, samt ha
tillgång till god vård och omsorg.
- Personer med sociala eller andra handikapp
och försörjningssvårigheter skall få stöd,
bistånd och god omsorg.
- Barn och ungdomar skall växa upp under
trygga och goda förhållanden.
- Den totala alkoholkonsumtionen skall
minska för att begränsa alkoholens skade-
verkningar.
- Att verka för ett narkotikafritt samhälle
genom insatser för att minska tillgången
och efterfrågan på narkotika samt genom
att få fler missbrukare att upphöra med sitt
missbruk.
- Kunskapen skall öka om tillstånd, processer
och effekter rörande hälsa och social
välfärd.
Regeringens resultatbedömning sker med ut-
gångspunkt från dessa mål och redovisas utför-
ligt under vart och ett av verksamhetsområdena
(se avsnitten 4.3, 5.3 och 6.3).
Folkhälsoläget är gott i Sverige, men på några
områden finns oroande tecken. Allt fler män-
niskor anger att de har psykiska besvär och inom
barn- och ungdomspsykiatrin har antalet besök
ökat kraftigt. En stor andel unga rör på sig så lite
att det hotar deras hälsa och en stor del av
befolkningen lider av övervikt. Alltför många
unga börjar röka. Allergier blir allt vanligare. I
folkhälsoarbetet skall de grupper som är mest
exponerade för hälsorisker prioriteras. Till dem
hör bl.a. invandrare och barn och unga.
Kvaliteten i sjukvården har generellt sett bibe-
hållits eller t.o.m. ökat och vården får generellt
högt betyg av patienterna, trots omfattande
strukturförändringar. Internationellt sett ligger
Sverige långt framme när det gäller att tidigt och
framgångsrikt införa nya och effektivare behand-
lingsmetoder som medför att fler kan behandlas.
Det finns dock stora lokala och regionala
variationer i kvaliteten. Primärvården är inte
tillräckligt utvecklad och det finns brister inom
äldrevården och psykiatrin. På vissa håll
förekommer långa väntetider till planerade
behandlingar, trots att antalet operationer
generellt sett kan ha mångdubblats tack vare ny
metodik. Regeringen bedömer att det är
angeläget att åtgärda dessa brister. Primärvården
måste utvecklas och landstingen och kom-
munerna säkra väl fungerande vårdkedjor.
Regeringen anser också att det är angeläget att se
till att patienternas möjligheter att välja vård-
givare förbättras, t.ex. genom att förbättra
informationen om väntetider på olika sjukhus.
Äldreomsorgen håller överlag god kvalitet.
Men på vissa områden finns brister och problem
som varit kända länge. Det gäller t.ex. avgifter,
läkarmedverkan, inflytande, samverkan mellan
kommuner och landsting samt de problem som
är förknippade med att allt fler anhöriga tar hand
om de äldre. En nationella handlingsplan för
äldrepolitiken lades fast 1998. Den syftar bl.a. till
att komma till rätta med dessa problem.
Regeringen bedömer att det är angeläget att
kraftfullt fortsätta genomförandet av handl-
ingsplanen.
FN:s standardregler för personer med funk-
tionshinder skall tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Sverige är det land i världen där reglerna är mest
kända. Trots det är det långt kvar innan de blir
förverkligade. Funktionshindrade får inte alltid
det stöd av kommuner och landsting som han
eller hon har rätt till enligt lag. Många funk-
tionshindrade kan inte delta i olika samhälls-
aktiviteter för att de rent fysiskt, men även på
andra sätt, utestängs. Dagens förhållningssätt till
funktionshindrade innebär att de många gånger
känner sig illa bemötta. Funktionshindrade skall
inte diskrimineras. Regeringen är mycket ange-
lägen om att attityderna till funktionshindrade
förändras och att deras möjligheter att delta i
samhällslivet förbättras under de kommande
åren.
Även om socialbidragsberoendet minskade
något under år 1998 anser regeringen att det är
mycket viktigt att minskningen fortsätter. Färre
barn skall växa upp i familjer som under längre
perioder behöver socialbidrag och fler invandrare
och unga måste få möjlighet att försörja sig på
andra sätt än genom bidrag.
FN:s konvention om barnets rättigheter är en
av grundpelarna för regeringens arbete med
barnfrågor. Myndigheter, landsting och kom-
muner känner idag till barnkonventionen ganska
väl, men det är långt kvar innan den genomsyrar
allt beslutsfattande som rör barn. Regeringens
ambition är att kommuner, myndigheter och
andra som arbetar med barn och unga har ett
aktivt förhållningssätt till konventionen som
bidrar till att barns och ungas levnadssituation
förbättras. Därför kommer regeringen att lägga
ner mycken möda på att genomföra den strategi
som riksdagen beslutade år 1998 för för-
verkligandet av barnkonventionen.
För vägledning av socialpolitiken vid ingången
av nästa årtusende har regeringen gett en kom-
mitté i uppdrag att göra en samlad bedömning av
välfärdsutvecklingen. Denna skall ske mot bak-
grund av en beskrivning vad gäller förändringar
av de socialpolitiska välfärdssystemen och de
stora strukturförändringarna under 1990-talet.
Därmed kan viktiga kunskapsluckor och centrala
forskningsuppgifter, med särskild relevans för de
utmaningar socialpolitiken står inför på 2000-
talet, identifieras.
Socialdepartementet ser nu över målen inom
ramen för den s.k. tvåårsöversynen.
Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Hälsovård och sjukvård
17 525
17 341
18 226
18 108
18 329
18 599
Social omsorg
5 496
6 633
6 490
7 128
7 431
7 468
Forskning
102
114
104
127
140
142
Totalt för utgiftsområde 9
23 124
24 087
24 819
25 363
25 900
26 209
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
4 Hälsovård och sjukvård
4.1 Omfattning
Verksamhetsområdet Hälsovård och sjukvård
omfattar verksamhet som i huvudsak är ett an-
svar för landstingen och kommunerna och som
regleras bl.a. i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Statens stöd till den kommunala
sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner. Under utgiftsom-
råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
redovisas vissa ersättningar som ges till sjuk-
vårdshuvudmännen till följd av den särskilda
årliga överenskommelsen mellan staten och
landstingen (den s.k. Dagmar-överenskommel-
sen).
De dominerande anslagsposterna inom verk-
samhetsområdet Hälsovård och sjukvård är
tandvårdsförsäkringen och läkemedelsförmånen.
I verksamhetsområdet ingår också de statliga
myndigheterna med anknytning till hälso- och
sjukvårdsområdet bidrag till Världshälsoorgani-
sationen (WHO) och Nordiska hälsovårds-
högskolan. En förändring jämfört med tidigare
år är att även Socialstyrelsen, som tidigare redo-
gjorts för under ett eget verksamhetsområde, nu
redovisas som ett anslag under verksamhets-
området Hälsovård och sjukvård. Under verk-
samhetsområdet redovisas även Läkemedels-
verket och Apoteket AB samt WHO-enheten
för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Sverige har i ett internationellt perspektiv re-
lativt låga kostnader för hälso- och sjukvård. En
jämförelse mellan de svenska kostnaderna för
hälso- och sjukvård som en andel av BNP och ett
genomsnitt för motsvarande kostnadsandel i
EU-länderna visar enligt OECD:s statistik att
Sveriges andel var 7,6 procent av BNP jämfört
med genomsnittet 7,9 procent i EU-länderna för
år 1997. Nettokostnaderna för landstingens
hälso- och sjukvård (primärvård, somatisk kort-
tidssjukvård, geriatrisk vård, psykiatrisk vård och
tandvård) uppgick under år 1998 enligt Lands-
tingsförbundets statistik till 95 miljarder kronor.
Detta var en ökning med drygt fyra procent
jämfört med år 1997 då kostnaderna uppgick till
91 miljarder kronor.
Den landstingskommunala hälso- och sjuk-
vården omfattar en rad olika verksamheter. För-
delningen av de totala kostnaderna för hälso- och
sjukvården på de olika verksamheterna för re-
spektive år under perioden 1990–1998 framgår av
nedanstående diagram.
Diagram 4.1 Fördelningen av kostnader på olika
verksamheter inom hälso- och sjukvården (%), 1990–1998
Som framgår av diagram 4.1 har den somatiska
korttidssjukvårdens andel av de totala kostna-
derna under den aktuella perioden ökat från
47,4 procent år 1990 till 61,3 procent år 1998.
Den geriatriska vårdens andel av de totala kost-
naderna har i stort sett varit oförändrad under
perioden och var 5,4 procent år 1998, medan
primärvårdens andel har minskat från
30,2 procent år 1990 till 20,6 procent år 1998.
När det gäller den psykiatriska vården så har dess
andel minskat från 12,3 procent av kostnaderna
för år 1990 till 9,2 procent av kostnaderna år
1998. Slutligen har tandvårdens andel minskat
från 4,7 procent av kostnaderna för år 1990 till
3,5 procent av kostnaderna för år 1998.
Förändringarna i kostnadsandelar för de olika
verksamheterna inom landstingens hälso- och
sjukvård kan förklaras av de omstruktureringar
som har genomförts under 1990-talet inom sek-
torn och som bl.a. innebär en omfördelning från
sluten vård till öppna vårdformer och hemsjuk-
vård. Stor betydelse för omfördelningen har
också de förändringar som skett till följd av
Ädelreformen och psykiatrireformen.
Landstingens verksamhet finansieras i huvud-
sak via landstingsskatten. Som framgår av dia-
gram 4.2 utgjorde landstingsskatten under år
1998 cirka 70 procent av landstingssektorns in-
komster. Statens bidrag till landstingen består
dels av det generella statsbidraget, dels av vissa
specialdestinerade statsbidrag (inom hälso- och
sjukvårdsområdet t.ex. ersättning med anledning
av den årliga Dagmaröverenskommelsen, stats-
bidraget för läkemedelsförmånen samt vissa tids-
begränsade stimulansbidrag med anledning av
t.ex. Ädel-, handikapp- och psykiatrirefor-
merna). Landstingen har vidare vissa övriga in-
komster (ersättningar från försäkringskassor, er-
sättningar från kommuner, försäljning av tjänster
osv.) samt inkomster från patientavgifter. Det
bör noteras att uppgifterna i diagram 4.2 är pre-
liminära och att de avser finansieringen av lands-
tingens totala verksamhet och inte endast hälso-
och sjukvården. Diagrammet ger emellertid en
relativt rättvisande bild av finansieringen av
landstingens hälso- och sjukvård eftersom den
verksamheten utgör en stor andel, ca 86 procent
år 1998, av landstingens totala verksamhet.
Diagram 4.2 Landstingens inkomster år 1998 fördelade
efter inkomstslag (%)
När det gäller personalen inom landstingens och
kommunernas hälso- och sjukvård så kan situa-
tionen för år 1998 illustreras av tabell 4.1 nedan.
Av tabellen framgår också förändringen jämfört
med år 1995 när det gäller personalens storlek
och fördelningen på vissa yrkeskategorier. Upp-
gifterna är hämtade från Landstingsförbundets
statistik. Av tabellen kan utläsas att den samlade
personalen inom hälso- och sjukvården totalt
ökade från drygt 240 000 till knappt 261 000
mellan år 1995 och år 1998. Hälso- och sjuk-
vårdspersonalen i kommunerna ökade under
perioden med knappt 16 000 medan ökningen av
hälso- och sjukvårdspersonalen i landstingen
uppgick till knappt 5 000.
Tabell 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1998 samt förändring 1995–1998
1998
Förändring 1995–1998
Landsting
Kommuner
Totalt
Landsting
Kommuner
Totalt
Läkare
23 000
800
23 800
2 500
–1 800
700
Sjuksköterska
74 300
17 500
91 800
6 200
–1 100
5 100
Undersköterska
41 900
61 500
103 400
1 400
20 000
21 400
Sjukvårdsbiträde
3 000
7 800
10 800
–3 800
–2 900
–6 700
Skötare
12 600
5 300
17 900
–2 000
900
–1 100
Sjukgymnast
5 500
1 200
6 700
400
100
500
Arbetsterapeut
3 800
2 500
6 300
100
450
550
Summa
164 100
96 600
260 700
4 800
15 650
20 450
Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
Nationell handlingsplan för vården
Ett av regeringens högst prioriterade mål är att
säkra en väl fungerande vård och omsorg. Som
framgår av resultatredovisningen i det följande
finns det inom vården vissa bristområden, som
det är angeläget att komma tillrätta med. Rege-
ringen avser mot denna bakgrund att under år
2000 presentera en nationell handlingsplan för
utveckling och förnyelse av sjukvården. Rege-
ringens ambition är att den nationella handlings-
planen skall kunna utvecklas under en bred poli-
tisk uppslutning. Handlingsplanen skall innehålla
förslag om mål och inriktning samt handlings-
vägar för den framtida sjukvården.
Nuvarande brister i vården är också bakgrun-
den till den s.k. försvarsuppgörelsen. Genom
uppgörelsen kommer sammanlagt åtta miljarder
kronor att tillföras vården och omsorgen under
perioden 2002–2004.
Regeringen gör emellertid bedömningen att
det finns ett behov av ytterligare resurser.
Bakgrunden är bl.a. demografiska förändringar
och förändringar i vårdens struktur, som
resulterat i ökade vårdbehov i primärvård,
äldreomsorg och psykiatri. Regeringen avser
därför att redan för år 2001 föreslå att ytterligare
medel – en miljard kronor – tillförs vården och
omsorgen.
Sammantaget innebär det att landstingen och
kommunerna kommer att tillföras extra stats-
bidrag för vård och omsorg om nio miljarder
kronor under perioden 2001–2004, fördelat en-
ligt följande:
Tabell 4.2 Resurstillskott till vården
Miljarder kronor
2001
2002
2003
2004
1
1
3
4
I försvarsuppgörelsen aviserades för åren 2002-
2004 fyra områden som skall prioriteras inom
ramen för satsningen; primärvården, vården och
omsorgen om äldre, psykiatrin samt tillgänglig-
het och mångfald i vården.
Regeringen återkommer i 2000 års ekono-
miska vårproposition angående resurstillskottet
för år 2001 och senare år. Resurstillskottet
kommer att inordnas i det generella statsbidraget
till kommuner och landsting. Avsikten är att
staten skall träffa s.k. utvecklingsavtal med
Landstingsförbundet respektive Svenska kom-
munförbundet, där den närmare inriktningen på
vårdsatsningen läggs fast.
4.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.3 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
17 525
17 341
18 226
18 108
18 329
18 599
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Folkhälsan har fortsatt att förbättras men
alltjämt finns stora skillnader i hälsa mellan
olika grupper i befolkningen. Ett oroande
tecken är att den andel av befolkningen som
uppger sig ha psykiska besvär ökar. Andra
hälsoproblem som ökar är övervikt och al-
lergier.
- Vårdens kvalitet har generellt sett bibehål-
lits eller förbättrats trots minskade reala
resurser, men det finns stora regionala och
lokala variationer. Det finns dessutom stora
brister i läkarinsatserna i den kommunala
äldreomsorgen.
- Problemen med långa väntetider till plane-
rade behandlingar inom sjukvården kvar-
står. Problemen beror i stor utsträckning på
att nya medicinska metoder introduceras
tidigt och erbjuds stora grupper patienter.
Köproblemen beror således inte på att sjuk-
vården producerar mindre än tidigare utan
på att fler patienter kan behandlas.
- Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy-
kiatrireformen får personer med psykisk
störning inte del av insatser för stöd och
service enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade i den ut-
sträckning som gruppens behov föranleder.
Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt
störda saknar adekvat sysselsättning anpas-
sad till deras funktionshinder.
- Kostnaden för läkemedelsförmånen ökade
med 19,5 procent mellan åren 1997 och
1998. Kostnadsökningen fortsatte under de
första månaderna 1999 varför en förändring
av läkemedelsförmånen genomfördes fr.o.m
1 juni 1999. Den årliga besparingseffekten
av den vidtagna åtgärden beräknas till
1 370 miljoner kronor.
Förändringar
- Ytterligare steg har tagits för att stärka pati-
entens inflytande och delaktighet i hälso-
och sjukvården genom de förändringar i
hälso- och sjukvårdslagstiftningen som
riksdagen beslutat. Landstingen har tillförts
medel för insatser inom området genom
den särskilda överenskommelsen mellan
staten och landstingen om ersättningar till
hälso- och sjukvården.
- Problematiken kring vårdens tillgänglighet
har under året fortsatt att vara en central
fråga för regeringen. Landstingen och kom-
munerna har genom utökade statsbidrag
fått förutsättningar att korta väntetiderna
inom vården samt att komma tillrätta med
de problem som i dag finns inom äldre-
sjukvården.
- Regeringen har tagit initiativ för att sam-
verkan mellan landstingens hälso- och sjuk-
vård och kommunernas vård och omsorg
skall förbättras, bl.a. när det gäller läkarin-
satserna i den kommunala äldrevården.
- Ytterligare åtgärder har vidtagits för att
stärka patientsäkerheten i vården genom
riksdagens beslut om en ny reglering för
yrkesverksamheten inom hälso- och sjuk-
vårdsområdet som trädde i kraft den
1 januari 1999.
- Riksdagens beslut att införa lagstiftning om
ersättning till steriliserade i vissa fall ger rätt
för vissa personer som steriliserats mot sin
vilja eller på någon annans initiativ att er-
hålla ekonomisk ersättning av staten med
175 000 kronor.
Prioriteringar för år 2000
- Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut-
sättningarna att korta väntetider och för-
bättra tillgängligheten i hälso- och sjukvår-
den.
- Insatser skall genomföras för att en lättill-
gänglig, nationellt jämförbar redovisning av
vårdens prestationer och resultat samt köer
och väntetider skall komma till stånd.
- Åtgärder skall vidtas för att förbättra den
psykiska hälsan hos befolkningen och sär-
skilt hos barn och ungdomar.
- Ytterligare steg mot att kontrollera kost-
nadsutvecklingen för läkemedelsförmånen
skall tas genom att en ny modell för ersätt-
ningen till landstingen införs. Inriktningen
är att landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut
skall ges ett kostnadsansvar för läkeme-
delsförsörjningen.
- Insatserna för att förbättra folkhälsan för de
mest utsatta grupperna i samhället skall
ytterligare förstärkas.
- Fortsatta insatser skall göras för att tobaks-
bruket skall minska, speciellt bland unga.
- Lagstiftningen på smittskyddsområdet skall
omarbetas med syfte att stärka rättssäker-
heten samt förbättra möjligheterna att för-
hindra spridning av smittsamma sjukdomar.
- Insatsen personligt ombud för personer
med psykiskt funktionshinder skall perma-
nentas.
4.3 Resultatbedömning
I budgetpropositionen avseende år 1998 lades ett
antal mål fast för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg. Dessa mål har i bud-
getpropositionen avseende år 1999 ytterligare
konkretiserats och beskrivits under verksam-
hetsområdena Hälsovård och sjukvård samt
Social omsorg. Regeringens resultatbedömning
nedan sker med utgångspunkt från de mål för
verksamhetsområdet Hälsovård och sjukvård
som beskrivits i budgetpropositionen avseende
år 1999.
4.3.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården
skall förbättras
Tillståndet och utvecklingen
I lagstiftningen ställs höga krav på kvalitet i
hälso- och sjukvården och kvalitetsfrågorna
kommer också alltmer i fokus i vården. Frågorna
har under senare år delvis ändrat karaktär. Tidi-
gare handlade det mycket om säkring av medi-
cinska resultat och medicinskteknisk säkerhet. I
dag har begreppet vidgats till att omfatta total-
kvalitet, dvs. hälso- och sjukvårdens förmåga att
möta de krav som medborgarna och patienterna
har på hälso- och sjukvården. Det råder delade
meningar om vilken effekt den omdanande
utvecklingen inom hälso- och sjukvården under
1990-talet har haft på vårdens kvalitet. I
Socialstyrelsens årsbok Sjukvården i Sverige 1998
redovisas senare års utveckling inom olika delar
av hälso- och sjukvården. Denna översikt ut-
mynnar i bedömningen att vårdens kvalitet gene-
rellt sett bibehållits eller ökat trots minskade
reala resurser, men att det finns stora lokala och
regionala variationer.
Underlag för bedömning av vårdens kvalitet
kan hämtas från olika håll och på olika sätt. En
indikator som belyser förekomsten och karak-
tären av brister och problem inom hälso- och
sjukvården är antalet anmälningar till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Antalet
ärenden som inkommit till HSAN har fördubb-
lats sedan början av 1990-talet. År 1998 uppgick
antal inkomna ärenden till ca 3 000 – av dessa var
det ca 400 som ledde till påföljd. Antalet ärenden
som lett till påföljd har dock inte blivit fler under
senare år, vilket tyder på att det kan vara anmäl-
ningsbenägenheten snarare än antalet fel som
ökat. De vanligaste typerna av fel avser behand-
ling, diagnos samt operationer.
Socialstyrelsen följer utvecklingen av vårdens
kvalitet bl.a. genom de så kallade nationella kva-
litetsregistren. Antalet sådana register är för när-
varande ca 45 st. Exempel på kvalitetsförbätt-
ringar, som kunnat utläsas ur kvalitetsregistren,
är minskad frekvens av reoperationer efter
ljumskbråcksoperation, bättre hållbarhet i im-
plantaten vid höftledsoperationer och minskad
frekvens av icke önskvärda brytningsfel efter
gråstarrsoperationer.
Register av den typ som det nationella kvali-
tetsregistret och slutenvårdsregistret, saknas i
dag för primärvården. Detta gör att uppföljning
av innehåll och kvalitet i primärvården är svår att
göra på nationell nivå.
Ett viktigt komplement i kvalitetsarbetet är att
studera kvaliteten ur patientens perspektiv. SCB
genomförde under våren 1998 en undersökning
som riktade sig till 50 000 patienter i Västra
Götalands län. Resultaten visar att på en index-
skala, NPI (NPI=Nöjd Patient Index) från 1 till
100 får sjukhusens slutenvård betyget 79, medan
primärvården och sjukhusvårdens öppna verk-
samhet får betyget 75. Undersökningen visar
också att äldre patienter samt patienter med
sämre hälsa är mer nöjda med vården än yngre
patienter och patienter med god hälsa. Män och
kvinnor gav i huvudsak samma betyg på vården.
Trots att äldre patienter var mer nöjda med
vården än yngre patienter har Socialstyrelsen
under de senaste åren ett flertal gångar pekat på
brister i läkarinsatserna i den kommunala äldre-
omsorgen. Trots att det i många kommuner och
landsting pågår arbete med att utveckla olika
former av samverkan saknas fortfarande ett full-
gott läkarstöd till särskilt boende. Även inom
hemsjukvården är insatserna otillräckliga.
Socialstyrelsen överlämnade i november 1998
en rapport om sjukhemmens utveckling före och
efter Ädelreformen (Ädelparadoxen – Sjuk-
hemmen före och efter Ädelreformen) till rege-
ringen. Sjukhemmen utvecklas enligt Social-
styrelsen allt mer mot att få karaktären av
sjukvårdsinrättningar, där människor med om-
fattande behov av omvårdnad och medicinska
insatser vistas allt kortare tider. Andelen under-
sköterskor har ökat betydligt vid sjukhemmen.
Andelen sjuksköterskor har däremot minskat vid
jämförelse med förhållandena före Ädelrefor-
men. Rapporten visar också att läkarnas tid för
direktkontakt med de boende har halverats
under de senaste fyra åren och nu är ca fyra mi-
nuter per boende och vecka. Den fysiska miljön
och boendestandarden har dock förbättrats och
utvecklingen går mot mindre boendeenheter.
En betydelsefull faktor för att utveckla kvali-
teten inom hälso- och sjukvården är personaltill-
gången. Situationen på arbetsmarknaden för
vård- och omsorgspersonal har förändrats i
snabb takt. Inom många områden ökar rekryte-
ringsproblemen och bristsituationer har uppstått
eller riskerar att uppstå. Ett ökat behov av re-
krytering beror bl.a. på ökade pensionsavgångar,
då medelåldern på befintlig personal är hög, samt
demografiska förändringar i framtiden. Den
snabba medicinska och tekniska utvecklingen
ställer dessutom krav på fortsatt vidareutbildning
av all personal under den yrkesverksamma
perioden.
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
I vårt decentraliserade hälso- och sjukvårdssys-
tem är det framförallt huvudmännen som är an-
svariga för kvalitetsutveckling inom vård och
omsorg. De direkta statliga insatserna på områ-
det är därför begränsade. En viktig roll för staten
är dock att stötta och stimulera huvudmännens
utvecklingsarbete mot en förbättrad kvalitet i
vård och omsorg. Staten har också en viktig
funktion att följa upp, utvärdera och uppmärk-
samma utvecklingen på området samt vid kon-
staterade behov förändra lagstiftningen.
Läkarinsatser i den kommunala vården samt
samverkan
I överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar år 1999 för att stärka
patientens ställning m.m. utlovades en utökad
satsning från landstingen för att komma till rätta
med bristerna i läkarinsatserna i den kommunala
vården och omsorgen. För att stödja det arbete
som bedrivs i landsting och kommuner har
Landstingsförbundet initierat ett projekt kring
Läkarmedverkan inom kommunal vård och
omsorg för äldre. Inom ramen för projektet, som
bedrivs i samverkan med Svenska kommunför-
bundet, belyses och fördjupas diskussionen om
vad som krävs för att äldre människors behov av
läkarkontakter skall kunna tillgodoses på ett till-
fredsställande sätt. Det handlar bl.a. om primär-
vårdsläkarens roll i äldrevården, samverkan med
övriga specialiteter – t.ex. geriatrik och psykiatri
– samt läkarmedverkan i informationsöverföring
och vårdplanering.
Dokumentation
En viktig fråga för kvaliteten och säkerheten
inom hälso- och sjukvården är dokumentationen
inom vården. Socialstyrelsen har haft regeringens
uppdrag att redovisa erfarenheterna av det sedan
år 1986 gällande signeringskravet för anteck-
ningar i patientjournaler. Socialstyrelsen konsta-
terar i sin uppföljning att hälso- och sjukvården
genomgått en omfattande administrativ, formell
och organisatorisk utveckling sedan lagens till-
komst. Stora delar av den utvecklingen påverkar
såväl den grundläggande frågan om vad som skall
dokumenteras och formerna för dokumentatio-
nen, som vilka metoder som skall tillämpas för
kontroll av de införda uppgifterna. Socialstyrel-
sen bedömer att signeringsbestämmelsen bör
ändras och ges en mer flexibel utformning dock
utan att kravet på kontroll av vad som införs i en
patientjournal eftersätts. En lösning av signe-
ringsfrågan bör dock enligt Socialstyrelsen inte
utarbetas enbart med problemen med signer-
ingen som utgångspunkt utan att det finns behov
av en mer omfattande översyn av patientjournal-
lagen. Regeringen delar Socialstyrelsens bedöm-
ning och avser att ge myndigheten i uppdrag att
göra en samlad översyn av patientjournallagen.
Regeringen har vidare under år 1999 gett
Socialstyrelsen i uppdrag att lämna förslag om
åtgärder för att få bort onödig administration i
hälso- och sjukvården. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 31 december 1999.
Tillsyn
Regeringen gav i december 1997 Socialstyrelsen
ett uppdrag om kvalitetsutveckling och förstärkt
tillsyn vid vården av äldre och funktions-
hindrade. Detta skulle ske dels genom för-
stärkning av den regionala tillsynsorganisation
under år 1998, dels genom utarbetande av ett
förslag till hur Socialstyrelsen föreskrifter och
allmänna råd (SOSFS 1996:24) Kvalitetssystem i
hälso- och sjukvården i tillämpliga delar skulle
kunna användas inom omsorgen av äldre och
funktionshindrade i dess helhet. Vidare skulle
samarbetet med länsstyrelserna utvecklas. I
Socialstyrelsens avrapportering av uppdraget
framgår att en förstärkt tillsyn uppnåtts genom,
dels anställning av tillsynspersonal med kom-
petens inom äldrevården, dels fler och
fördjupade tillsynsåtgärder. Intensifierad
samverkan med länsstyrelserna genom
gemensamma insatser i enskilda ärenden och
verksamhetstillsyn samt arrangerande av
tillsynsutbildningar är andra åtgärder som
vidtagits. Vidare resulterade uppdraget i nya
allmänna råd om kvalitetssystem inom
omsorgerna om äldre och funktionshindrade.
Tillgången till personal
Mot bakgrund av den hotande bristen på vård-
och omsorgspersonal inrättade regeringen i juni
1998 en kommission med uppgift att kartlägga
utbildningsbehoven i vård- och omsorgssektorn
samt att föreslå åtgärder för att underlätta re-
kryteringen av personal till sektorn. Kommissio-
nen presenterade i juli 1999 sin slutrapport
(Ds 1999:44) Den ljusnande framtid är vård.
Kommissionens rapport innehåller en rad förslag
som för närvarande bereds inom Regeringskans-
liet.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-
siering och organisation – HSU 2000 – över-
lämnade i början av sommaren 1999 sitt slutbe-
tänkande God vård på lika villkor? – om statens
styrning av hälso- och sjukvården (SOU
1999:66). Förutom den statliga styrningen läm-
nar kommittén förslag om att stärka vårdforsk-
ningen. Betänkandet kommer att remiss-
behandlas under hösten 1999.
Vissa medicinsk-etiska frågor
Till följd av att den medicinska utvecklingen ger
nya möjligheter att förebygga och behandla
sjukdomar aktualiseras i många fall svåra etiska
frågor som kan vara av stor betydelse för
kvaliteten i hälso- och sjukvården. Detta gäller
framför allt åtgärder i livets början och slut.
Dessa frågor kräver särskild prövning och efter-
tanke. Under senare år har flera områden blivit
föremål för lagstiftning eller reglering av annat
slag.
Regeringen har överlämnat en skrivelse om
genetisk integritet till riksdagen. I skrivelsen re-
dogörs för att regeringen kommer att tillsätta en
parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag
vilka garanterar att diskriminering på grund av
genetisk integritet inte skall kunna ske. Kom-
mittén skall lämna sitt förslag inom två år.
Regeringen har också slutit ett avtal med
Sveriges Försäkringsförbund som innebär ett
ökat skydd för den enskilde mot diskriminering
då enskild liv- eller sjukförsäkring skall tecknas.
Försäkringsbolagen förbinder sig i avtalet att inte
införa krav på att försäkringssökande skall ge-
nomgå genetisk undersökning som förutsättning
för att få teckna försäkring. Bolagen förbinder
sig också att inte fråga efter resultat av tidigare
genomförd genetisk undersökning upp till en
försäkringsersättning om 15 basbelopp, i dag ca
500 000 kronor. Försäkringsförbundet åtar sig
också i avtalet att inte undanta någon sjukdom
för utbetalning av försäkringsersättning. Avtalet
gäller till år 2002.
Regeringen har vidare beslutat ge Socialstyrel-
sen i uppdrag att utreda regleringen av integri-
tetskänsligt material i biobanker. Översynen
skall ske med utgångspunkt från att viktig kun-
skap som kan erhållas ur biobanker skall kunna
vara tillgänglig för forskning, vård och behand-
ling samtidigt som material från biobanker inte
får användas på ett sätt som kan skada den en-
skilde, dennes genetiska släktingar och deras in-
tegritet. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast 1 maj år 2000.
Ett omfattande utredningsarbete i kommitté-
form pågår också inom området. Här kan föl-
jande nämnas.
Utredningen om överföring av organ från djur
till människa, Xenotransplantationskommittén
(dir. 1997:44), överlämnar sitt slutbetänkande i
oktober 1999. Risken för spridning av smitta
från djur till människa är en av de viktiga frågor
utredningen har att ta ställning till.
Utredningen om vård i livets slutskede (dir.
1997:147) som bl.a. skall överväga och lämna för-
slag till hur man kan förbättra livskvaliteten för
dem som är svårt sjuka och döende, deras famil-
jer och närstående, skall lämna sitt slutbetän-
kande senast i början av år 2001.
Delegationen för uppföljning av riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården
(1997:135) påbörjade sitt arbete i juni 1998. De-
legationen har under året bedrivit en omfattande
utåtriktad verksamhet bl.a. i syfte att sprida in-
formation och kunskap om de riktlinjer för prio-
riteringar inom hälso- och sjukvården som riks-
dagen ställt sig bakom.
1997 års steriliseringsutredning (dir.
1997:100) har bl.a. i uppdrag att allsidigt belysa
de politiska beslutsfattarnas, myndigheternas,
forskarsamhällets och den medicinska professio-
nens ställningstaganden och ansvar vad gäller
tillkomsten och tillämpningen av den sterilise-
ringslagstiftning som var i kraft i Sverige från
1930-talet fram till dess att den nuvarande sterili-
seringslagen trädde i kraft år 1976. I ett delbe-
tänkande har utredningen presenterat förslag till
ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja
eller på någon annans initiativ. Avsikten är att
utredningens slutbetänkande skall lämnas i
december 1999.
Regeringens slutsatser
Regeringen kan konstatera att svensk hälso- och
sjukvård generellt sett håller en hög kvalitet. Det
pågår en dynamisk utveckling av angreppssätt,
metoder och modeller för att säkerställa att kva-
liteten i hälso- och sjukvården utvecklas fortlö-
pande och systematiskt. Trots det relativt goda
läget finns en rad områden med utrymme för
förbättringar. Ett viktigt material för kvalitetsbe-
dömningar utgörs av de s.k. kvalitetsregistren.
Fortfarande saknas dock kvalitetsregister på
centrala områden som t.ex. primärvården. Det är
därför enligt regeringen angeläget att bygga upp
system som gör det möjligt att följa upp kvalite-
ten även inom bl.a. primärvården. Speciell upp-
märksamhet bör ägnas utvecklingen inom
äldrevård, hemsjukvård, psykiatri samt rehabili-
tering.
Trots initiativ på såväl central som lokal nivå
består på många håll problemet med bristande
läkarinsatser inom särskilt boende och i hem-
sjukvården. Det är därför enligt regeringen av
största vikt att ytterligare åtgärder vidtas för att
komma till rätta med problemen. Regeringen har
mot bl.a. denna bakgrund tillkallat en särskild ut-
redare med uppgift att beskriva och analysera de
problem som i dag finns vid samverkan mellan
landstingens hälso- och sjukvård och kommu-
nernas vård och omsorg. Även i överenskom-
melsen mellan staten och landstingen om vissa
ersättningar för år 1999 har frågan lyfts fram.
I rapporten Den ljusnande framtid är vård
(Ds 1999:44) har kommissionen för rekrytering
till vård och omsorg enats om en rad åtgärder för
att komma till rätta med den hotande bristen på
vårdpersonal. Genomförandet av de åtgärder
som föreslås vilar på staten, landstingen och
kommunerna. Arbetet för att förbättra personal-
situationen måste aktivt drivas vidare.
Den snabba medicinska och tekniska utveck-
lingen ställer vården inför nya och svåra etiska
frågor. Arbetet med dessa frågor har hittills legat
långt framme. Regeringen bedömer att det är av
stor vikt att så sker också i fortsättningen.
4.3.2 Patientens ställning skall stärkas
Tillståndet och utvecklingen
Svensk hälso- och sjukvård är bland de främsta i
världen vad gäller tillämpningen av nya medi-
cinska metoder och utfallet av de medicinska
insatserna. En grundläggande utgångspunkt för
utvecklings- och förnyelsearbetet inom hälso-
och sjukvården är att patientens ställning skall
stärkas. Det finns en bred enighet om att svensk
hälso- och sjukvård också fortsättningsvis skall
ligga i framkanten av den medicinska ut-
vecklingen samtidigt som man vill gynna en ut-
veckling som leder till att patientens ställning
stärks. God tillgänglighet, valfrihet, god omvård-
nad och rätt till bra information är viktiga delar i
en patientfokuserad utveckling.
En viktig aspekt på patientens ställning inom
hälso- och sjukvården är således att vården är till-
gänglig i vid mening, så att den vårdsökande
inom rimlig tid kan få den vård och service som
behövs. Det finns i dag brister i hälso- och sjuk-
vårdens tillgänglighet. Det finns på flera håll i
vården väntetider till planerad behandling som är
oacceptabelt långa. De längsta köerna finns inom
områden som är relativt lågt prioriterade såväl
enligt riksdagens prioriteringsbeslut som kli-
niskt. Långa väntetider drabbar emellertid även
vissa högprioriterade patientgrupper. Dessvärre
saknas en heltäckande bild av kösituationen. Den
statistik som finns bygger som regel på prog-
noser avseende förväntade genomsnittliga vänte-
tider och ger ingen korrekt bild av verkligheten.
Problemets storlek är alltså inte känd och inte
heller dess utbredning inom olika delar av
vårdorganisationen. Det finns emellertid många
exempel som visar på förekomsten av icke önsk-
värda köer. Ett väl kartlagt område är katarakt-
kirurgin (gråstarrsoperationer), som årligen följs
upp genom det Nationella kataraktregistret. I
slutet av år 1998 väntade 31 500 patienter på ope-
ration. Den genomsnittliga faktiska väntetiden –
från beslut om behandling till operation – upp-
gick år 1998 till nära sju månader. Andelen pa-
tienter som opererades inom tre månader var i
genomsnitt 30 procent, men med en betydande
variation mellan olika kliniker. Endast en klinik
klarade att operera merparten av sina patienter
inom tre månader. Andra exempel kan hämtas
från ortopedin, där väntetiden till höft- och knä-
ledsplastiker på vissa kliniker är längre än tre
månader även för patienter med förtur. Enligt en
grov uppskattning av Socialstyrelsen fanns det
under hösten 1998 mer än 100 000 patienter på
väntelista för operation och annan icke akut be-
handling.
De problem med tillgänglighet och köer som
finns beror i stor utsträckning på att nya medi-
cinska metoder införs tidigt i vårt land och er-
bjuds stora grupper av patienter. Köproblemen
beror således inte på att sjukvården producerar
mindre än tidigare utan på att fler patienter kan
behandlas. Exempelvis opereras personer med
grå starr nu i huvudsak i öppen vård, vilket gjort
det möjligt att öka antalet operationer från 7 000
år 1980 till 47 000 år 1997.
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Riksdagen beslutade i december 1998 om för-
ändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen
fr.o.m. den 1 januari 1999 med syftet att stärka
patientens ställning i hälso- och sjukvården
(prop. 1997/98:189, prop. 1998/99:4, bet.
1998/99SoU3, rskr. 1998/99:54). Ändringarna
innebär bl.a. att patientens rätt att välja en fast
läkarkontakt i primärvården inte får begränsas till
ett visst geografiskt område inom landstinget.
Patientens rätt till information har preciserats
och lyfts fram i en ny bestämmelse i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Patienten skall få in-
dividuellt anpassad information om sitt hälso-
tillstånd och de metoder för undersökning, vård
och behandling som finns så att patienten i
största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina
intressen. Lämnad information skall också do-
kumenteras i journalen.
Patienten har vidare fått ökat inflytande över
sin egen behandling. Patientens val skall vara av-
görande när det finns flera medicinskt motive-
rade behandlingsalternativ. Alternativen måste
dock stå i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Patienten kan normalt inte
heller kräva att få tillgång till behandling på annat
håll om landstinget kan erbjuda ett eller flera be-
handlingsalternativ. Proportionerna mellan kost-
nader och förväntad nytta måste vara rimliga när
det finns flera alternativ.
Patienter som står inför svåra medicinska
ställningstaganden kan i vissa situationer få en
lagstadgad rätt till en förnyad medicinsk bedöm-
ning (s.k. second opinion) var som helst i landet.
Denna rätt gäller när det är fråga om livshotande
eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada och pa-
tienten står inför valet att utsätta sig för särskilt
riskfyllda behandlingar eller om valet har stor
betydelse för framtida livskvalitet. Ytterligare en
förutsättning är att det saknas entydig vägled-
ning för det medicinska ställningstagandet uti-
från vetenskap och beprövad erfarenhet.
De patientnämnder (tidigare kallade förtroen-
denämnder) som finns i kommuner och lands-
ting som stöd till patienten har förstärkts.
Nämndernas arbetsområde har utvidgats till att
omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjuk-
vård samt viss socialtjänst i huvudsak inom äld-
reomsorgen. Nämndernas arbetsuppgifter har
preciserats i lagstiftningen.
I den s.k. Dagmaröverenskommelsen för
år 1999 enades staten och landstingen via Lands-
tingsförbundet om en långsiktig satsning på att
stärka patientens ställning inom svensk hälso-
och sjukvård. Därvidlag betonades både behovet
av att öka patienternas inflytande och delaktighet
och att förbättra vårdens tillgänglighet.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om effek-
terna av de ändringar i hälso- och sjukvårdslag-
stiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1999.
Att öka patienternas delaktighet och inflytande
är ett omfattande arbete som kräver förändringar
av attityder, arbetssätt och organisation. Det
finns fortfarande ett betydande glapp mellan am-
bitioner och verklighet. Ett fortsatt långsiktigt
utvecklingsarbete på lokal nivå är avgörande för
att åstadkomma förändringar i praktiken.
I den vårdgaranti som gällt sedan år 1997
regleras väntetid för besök inom primärvård och
specialistsjukvård. Vårdgarantin anger emellertid
inte några tidsfrister för hur länge en patient skall
behöva vänta på den behandling som läkare
bedömt att han eller hon har behov av. Det kan
självfallet uppfattas som en brist, särskilt mot
bakgrund av att väntetider och köer på vissa håll
kan bedömas som omotiverat långa. Mot denna
bakgrund enades parterna i överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar år
1999 för insatser för att stärka patientens
ställning m.m., förutom om att bibehålla
vårdgarantin, också om att närmare klarlägga de
ekonomiska, organisatoriska och praktiska
förutsättningarna för en behandlingsgaranti. I
utredningsarbetet skulle som en viktig del ingå
att se hur en eventuell behandlingsgaranti
förhåller sig till de av riksdagen fastställda
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården. Senare uppdrog regeringen till
Socialstyrelsen att beskriva och analysera dessa
förutsättningar.
I rapporten En behandlingsgaranti i hälso- och
sjukvården – förutsättningar och konsekvenser
konstaterar Socialstyrelsen att vårdens tillgäng-
lighetsproblem består av två delar. Den ena är
väntetider för planerade behandlingar, den andra
överbelastade akutmottagningar och överbelagda
medicinavdelningar. Tre typer av faktorer ligger
enligt Socialstyrelsen bakom köerna till planerad
behandling, nämligen kapacitetsbrist, vidgade
behandlingsindikationer samt ineffektiva vård-
kedjor. Kapacitetsbristen kan t.ex. handla om
brist på personal med rätt kompetens samt på
kapacitetsproblem i primärvården inklusive den
kommunala vården och omsorgen. Den främsta
orsaken till väntetidsproblemen är emellertid en-
ligt Socialstyrelsens uppfattning att vårdkedjorna
inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Pri-
märvårdens läkarmottagningar förmår t.ex. inte
avlasta sjukhusens specialist- och akutmottag-
ningar.
Socialstyrelsen pekar på risker för att vänte-
tidsgarantier endast fokuserar på vissa delar av
vårdkedjan vilket kan leda till att vårdinsatser för
redan diagnostiserade patienter och patienter
under långtidsbehandling trängs undan. Fokuse-
ringen på väntetider kan också resultera i att re-
surserna styrs till verksamheter med synliga köer
på bekostnad av högre prioriterade men inte lika
synliga vårdbehov. Socialstyrelsen kommer till
slutsatsen att införandet av en tre månaders be-
handlingsgaranti i svensk sjukvård dels skulle
medföra risker för felaktiga prioriteringar, dels
vara mycket resurskrävande och sannolikt orea-
listisk med hänsyn till bristen på specialutbildad
personal.
Socialstyrelsen menar att de åtgärder som
krävs för att komma till rätta med sjukvårdens
köproblem måste grundas på orsakerna till pro-
blemen och anser att det fortsatta arbetet med att
nå en långsiktig hållbar lösning på sjukvårdens
köproblem bl.a. bör inriktas på kapacitetsför-
stärkning för att effektivisera vårdkedjan, en lag-
fäst rätt till fritt sjukhusval och rätt till relevant
väntetidsinformation samt utarbetande av
gemensamma ställningstaganden till behand-
lingsindikationer och prioriteringar.
Regeringens slutsatser
Regeringen kan konstatera att ytterligare steg har
tagits för att stärka patientens inflytande och del-
aktighet i hälso- och sjukvården genom de för-
ändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen
som riksdagen har fattat beslut om. Frågan om
att stärka patientens ställning i hälso- och sjuk-
vården handlar, som tidigare påpekats, i mycket
om ett aktivt och långsiktigt utvecklingsarbete
mot ett förändrat arbetssätt i hälso- och sjukvår-
den. Regeringen anser att det är av största vikt
att detta arbete drivs vidare. I överenskommelsen
mellan regeringen och Landstingsförbundet för
år 1999 om vissa ersättningar till hälso- och sjuk-
vården enades parterna också om att inrikt-
ningen att stärka patientens ställning skulle gälla
även för år 2000.
Mot bakgrund av Socialstyrelsens analys av de
konsekvenser införandet av en behandlings-
garanti skulle få i svensk hälso- och sjukvård är
regeringen inte beredd att föreslå någon sådan.
Kravet på att förbättra tillgängligheten kvarstår
dock oförändrat. Socialstyrelsen har pekat ut ett
antal åtgärder som myndigheten menar krävs för
att komma till rätta med sjukvårdens köproblem.
Det handlar bl.a. om kapacitetsförstärkningar
inom landstingens primärvård och kommuner-
nas vård och omsorg (i huvudsak äldrevård och
psykiatri) för att effektivisera vårdkedjan. Som
påpekats i det föregående avser regeringen att
redan år 2001 tillföra en extra vårdmiljard. Där-
utöver innebär den s.k. försvarsuppgörelsen att
totalt 8 miljarder kronor tillförs vården och om-
sorgen under perioden 2002–2004. Regeringen
bedömer att satsningarna på vård och omsorg
ligger väl i linje med de kapacitetsförstärkningar
Socialstyrelsen föreslagit.
Mot bakgrund av stora skillnader mellan
landstingen och oklara lokala regelverk när det
gäller patientens rätt att välja sjukhus och specia-
listmottagning föreslog Socialstyrelsen en lagfäst
rätt till fritt sjukhusval och rätt till relevant
väntetidsinformation. Regeringen har erfarit att
Landstingsförbundet redan med anledning av
1999 års överenskommelse mellan staten och
landstingen inlett ett arbete med att tydliggöra
vilka valmöjligheter som finns inom vården. Det
har därvidlag framkommit att möjligheten att
välja sjukhus redan i dag finns på de allra flesta
håll, men att informationen brister och stundtals
också tillämpningen. Regeringen har erfarit att
Landstingsförbundets styrelse under hösten
1999 kommer att ta ställning till en ny rekom-
mendation till landstingen som tydliggör val-
möjligheterna och som också eftersträvar en
större likhet över landet när det gäller patien-
ternas möjlighet att välja. Vidare arbetar Lands-
tingsförbundet i enlighet med överenskommel-
sen mellan staten och landstingen för år 1999
med ett projekt vars syfte är att utveckla ett kva-
lificerat och tillförlitligt system för att följa
väntetider i den svenska hälso- och sjukvården.
Systemet skall utformas så att det tillgodoser
olika intressenters informationsbehov. En första
nationell övergripande mätning av väntetider
planeras till årsskiftet 1999/2000. Regeringen av-
ser att behandla frågorna om fritt sjukhusval och
väntetidsinformation i samband med överlägg-
ningarna om ersättningen för år 2000.
I nämnda rapport konstaterade Socialstyrelsen
också att vidgade behandlingsindikationer är en
viktig förklaring till köproblemen i sjukvården.
Det finns enligt verksamhetsföreträdare behov
av att fastställa gemensamma och tydliga indika-
tioner för behandling liksom kriterier för förtur.
Socialstyrelsen har också inlett en översyn av sitt
arbete med dessa frågor med sikte på att ta fram
ett underlag som kan ingå i överenskommelsen
mellan staten och landstingen om vissa ersätt-
ningar för år 2000. Regeringen anser att detta ar-
bete är av stor vikt och avser att ta upp frågan i
överläggningarna om ersättning för år 2000. De-
legationen för uppföljning av riktlinjer för prio-
riteringar inom hälso- och sjukvården (dir.
1997:135) har också en viktig uppgift i detta
sammanhang.
Regeringen gör sammantaget bedömningen
att ovan redovisade åtgärder kommer att leda till
att tillgängligheten i hälso- och sjukvården för-
bättras och att patientens ställning kan stärkas.
4.3.3 Folkhälsan skall förbättras för de
grupper i samhället som är mest
eftersatta ur hälsosynpunkt
Tillståndet och utvecklingen
Svenska folkets hälsa, vare sig man mäter dödlig-
het, sjuklighet eller självrapporterad hälsa, har
förbättrats i stort. Men det finns emellertid också
tecken på ökade hälsoproblem. Det framgår bl.a.
av 1997 års folkhälsorapport (SoS-rapport
1997:18) och av Nationella folkhälsokommitténs
underlagsrapporter från maj 1999 om svenska
folkets hälsa. Medellivslängden har ökat för
kvinnor med 6,9 år och för män med 5,5 år sedan
år 1960
Diagram 4.3 Ökning av återstående medellivslängd för en
nyfödd
Slutsatserna i rapporterna pekar på att folkhälsan
på det hela taget utvecklas positivt. Späd-
barnsdödligheten minskar och vi lever längre och
aktivare. Främsta skälet till längre livslängd antas
vara nedgången i hjärt- och kärlsjukdomar, trots
att dessa kvarstår som främsta orsak till förtida
död. Färre personer dör av skador till följd av
olyckor. WHO-målet att minska skadorna med
25 procent kommer sannolikt att nås under
år 2000. Dessutom har dödligheten i alkoholre-
laterade skador minskat. Alkoholkonsumtionen
ligger dock relativt konstant.
Nästan tre miljoner människor i Sverige har
eller har haft någon form av allergi eller annan
överkänslighet. Det syns ingen sjunkande trend i
förekomst av allergi och annan överkänslighet
och bilden är densamma i övriga västvärlden.
Sverige har förblivit ett land med låg före-
komst av hiv-infektion. Antalet nydiagnostise-
rade fall av hiv-infektion har under de senaste
fem åren uppgått till ca 250 per år. De förebyg-
gande insatserna mot hiv-infektion har varit
framgångsrika.
Diagram 4.4 Antal hiv-smittade respektive aids-fall fördelat
på kvinnor och män1
I detta sammanhang kan också nämnas att anta-
let fall av sexuellt överförd klamydiainfektion
ökade med 9 procent under år 1998 jämfört med
år 1997. Ökningen har framförallt skett i de
yngre åldersgrupperna.
Förändringar i levnadsvanor och sociala
strukturer kan innebära nya hot mot folkhälsan.
Stress är ett sådant hot och mycket talar för att
den upplevda psykiska hälsan har försämrats un-
der 90-talet. Socialstyrelsen uppskattar i sin folk-
hälsorapport att mellan 20 och 40 procent av
befolkningen lider av någon form av psykiska be-
svär. Detta medför att psykisk ohälsa är ett av
våra största folkhälsoproblem. Arbetslivets om-
vandling har inneburit förändringar som medför
otrygghet. En hög arbetslöshet påverkar alla.
Brist på inflytande över sin egen arbetssituation
är en annan faktor som ökar stressen i arbets-
livet. Den ekonomiska stressen har ökat mot
bakgrund av att många människors ekonomiska
trygghet har försämrats. Stress påverkar livsstilen
och vissa ohälsosamma vanor, t.ex. rökning, kan
vara ett sätt att hantera stressen.
Övervikt håller också på att bli ett av våra
stora folkhälsoproblem. Omkring tio procent av
svenska folket lider av övervikt. Cirka 1/3 av 15-
åringarna bedöms inte vara tillräckligt fysiskt
aktiva för att bibehålla den fysiska hälsan.
Oberoende av hur vi mäter hälsan kvarstår att
det finns stora skillnader mellan olika samhälls-
grupper. Skillnaderna avspeglas både mellan män
och kvinnor, mellan olika socioekonomiska
grupper, mellan olika åldersgrupper och mellan
olika sjukdomsgrupper samt mellan regioner.
Arbetare har oftare än tjänstemän sämre hälsa,
någon långvarig sjukdom eller nedsatt arbets-
förmåga. Kvinnor lever längre än män, men kvin-
nor uppvisar högre sjuklighet och besöker sjuk-
vården oftare än män. Senare års forskning visar
att ekonomiska och sociala klyftor i sig utgör ett
hot mot folkhälsan. Många invandrargruppers
hälsotillstånd är sämre än jämförbara svenskars.
Mellan 20 och 40 procent av all ohälsa bland barn
och ungdomar bedöms kunna tillskrivas de
sociala uppväxtvillkoren.
Smittskydd omfattar en mängd olika åtgärder
som alla syftar till att minska spridningen av
smittsamma sjukdomar. De huvudsakliga be-
stämmelserna om åtgärder för att förhindra
spridning av smittsamma sjukdomar finns i
smittskyddslagen (1988:1472) och i smittskydds-
förordningen (1989:301). Normalt regleras
vården av patienter med smittsamma sjukdomar
genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:762).
Smittskyddslagen har tillkommit eftersom man
ansett att ett effektivt smittskydd inte varit
möjligt att uppnå enbart med stöd av hälso- och
sjukvårdslagstiftningen och strafflagstiftningen. I
lagen fastställs bl.a. vilka skyldigheter och rättig-
heter som gäller för enskilda och vilka
möjligheter samhället har att tillgripa tvångs-
åtgärder.
Under de senaste tjugo åren har det skett en
rad förändringar som påverkat smittskyddssitua-
tionen. Nya allvarliga infektionssjukdomar har
uppträtt eller kunnat identifieras, som t.ex. hiv-
infektion, legionella och den hemorragiska
febern ebola. Vidare har "gamla" sjukdomar åter-
uppstått, uppträtt i nya regioner eller uppträtt på
ett förändrat sätt. Uppkomsten av bakterier som
är resistenta mot antibiotika och andra läkemedel
är ett exempel på förändringar som medfört be-
tydande folkhälsoproblem i hela världen. Samti-
digt som vissa nya risker uppstår kan konstateras
att några av de sjukdomar som sedan lång tid
utgjort ett hot mot människors hälsa minskar i
omfattning och utbredning. Avseende vård-
relaterade infektioner konstaterade Socialstyrel-
sen i sin rapport från oktober 1998 att det för
närvarande finns brister inom hygienområdet i
hälso- och sjukvården och att en icke ringa del av
vårdrelaterade infektioner har sin grund i dessa
brister.
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Syftet med de statliga insatserna på folkhälsoom-
rådet är att främja likvärdiga förutsättningarna
för en god hälsa för hela befolkningen. Insat-
serna skall särskilt inriktas på de faktorer som
påverkar hälsoutvecklingen hos de grupper som
är mest utsatta för hälsorisker.
Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14)
med uppgift att utarbeta förslag till nationella
mål för hälsoutvecklingen överlämnade i mars
1998 delbetänkandet Hur skall Sverige må
bättre? (SOU 1998:43). Betänkandet utgör det
första steget i en process som skall resultera i för-
slag till nationella folkhälsomål och strategier.
En viktig målgrupp för folkhälsoarbetet är
barn och ungdomar. Ett av de hälsoproblem som
ökar bland befolkningen är allergier och det
drabbar främst barn och unga. Varannan ung
person under 20 år har någon gång under sin
uppväxt haft problem med allergier eller annan
överkänslighet. Folkhälsoinstitutet har genom
att initiera Innemiljöåret 1999 uppmärksammat
allergifrågorna. Innemiljöåret är en gemensam
satsning mellan ett 20-tal myndigheter och
byggsektorn när det gäller att uppmärksamma
inomhusmiljöns påverkan på förekomst av aller-
gier.
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet fick i
november 1992 i uppdrag att utreda en rad frågor
kring anorexi och bulimi. Detta är sjukdomar
som i första hand drabbar unga personer. I reg-
leringsbrevet för år 1998 fick Folkhälsoinstitutet
ett ytterligare uppdrag att se om utvecklingen
hade förändrats när det gäller anorexi och andra
ätstörningar. Uppdraget har redovisats i rappor-
ten Ett liv av vikt – fem år senare. I rapporten
framgår att det är mycket svårt att bedöma hur
vanligt det är med ätstörningar. Tillgängliga stu-
dier tyder på en ökning av antalet personer med
bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller
vara relativt konstant sedan ca 25 år.
Uppgifter från flera olika källor pekar på att
barns och ungdomars psykiska hälsa har för-
sämrats. Under våren 1998 överlämnade Barn-
psykiatrikommittén sitt slutbetänkande Det
gäller livet (SOU 1998:31). Med anledning av
kommitténs förslag har framför allt kommuner
och landsting vidtagit en rad åtgärder i syfte att
förbättra stödet till barn och ungdomar med
psykiska problem.
Som ett led i regeringens strategi för att för-
verkliga FN:s barnkonvention om barns rättig-
heter i Sverige (prop. 1997/98:182), har Social-
styrelsen fått i uppdrag att utveckla metoder i
syfte att ta till vara och förstärka barnkompeten-
sen inom hälso- och sjukvården. Detta är viktigt
bl.a. för att barn så tidigt som möjligt skall få en
korrekt diagnos och adekvat behandling. I upp-
draget ingår även att ungdomsmottagningarnas
förebyggande verksamhet skall ses över och då
särskilt stödet till unga män.
En proposition om åtgärder mot dopning
(prop. 1998/99:3) överlämnades till riksdagen i
september 1998 och riksdagen antog regeringens
förslag i febr. 1999 (bet. 1998/99:SoU5, rskr.
1998/88:139). I propositionen föreslogs bl.a.
vissa skärpningar av de straffbestämmelser som
rör hanteringen av dopningsmedel och läkeme-
del. Regeringen betonade i propositionen även
vikten av förebyggande åtgärder samt utbildning
och forskning på området.
Under våren 1999 överlämnade regeringen en
idrottspolitisk proposition, En idrottspolitik för
2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhåll-
ning (prop.1998/99:107). I propositionen läm-
nades ett antal förslag som syftar till att bl.a. öka
intresset bland medborgarna för fysisk aktivitet i
syfte att uppnå en god folkhälsa.
Under våren 1999 överlämnade regeringen
vidare en ungdomspolitisk proposition, På ung-
domars villkor – ungdomspolitik för demokrati,
rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115). I
propositionen anges att den centrala utgångs-
punkten för de statliga insatserna är ambitionen
att ge alla ungdomar jämlika förutsättningar in-
för framtiden. En strävan att ständigt försöka
skapa jämlika villkor oavsett socioekonomisk
bakgrund, kön, etisk och kulturell bakgrund eller
någon form av funktionshinder. Med tanke på
att ökade klasskillnader bidrar till skillnader i
ohälsa är en ungdomspolitik som tar sin ut-
gångspunkt i jämlikhet, rättvisa och demokrati
en viktig förutsättning.
Folkhälsoinstitutet har även uppmärksammat
att svenskarna blir allt mer fysiskt inaktiva och
har på regeringens uppdrag kartlagt förutsätt-
ningarna för att öka den fysiska aktiviteten
främst hos den del av befolkningen som är minst
fysiskt aktiv. Detta beskrivs i rapporten Fysisk
aktivitet – till nytta och nöje, som Folkhälso-
institutet överlämnade till Socialdepartementet
under hösten 1998. Folkhälsoinstitutet har i reg-
leringsbrevet för år 1999 fått i uppdrag att plane-
ra och genomföra ett "Fysiskt-aktivitets-år 2000".
Äldre människor utgör en annan viktig mål-
grupp för folkhälsoarbetet. Folkhälsoinstitutet
har i rapporten Liv till åren visat på möjligheter-
na att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsföre-
byggande bland äldre. Folkhälsoinstitutet har
fått ett ytterligare uppdrag att vara pådrivande i
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbete för äldre på nationell, regional och lokal
nivå.
Institutet för psykosocial medicin, Social-
styrelsen och Folkhälsoinstitutet har i samverkan
med berörda huvudmän utarbetat en handlings-
plan mot självmord. Mycket arbete har med ut-
gångspunkt i handlingsplanen lagts ner i lands-
ting och kommuner. Antalet självmord har
under en följd av år minskat i alla åldersgrupper
och uppgår i dag till cirka hälften av 1970-talets
nivå.
Regeringen utsåg i september 1996 en parla-
mentarisk kommitté, den s.k. Smittskydds-
kommittén (S 1996:07), med uppdrag att utvär-
dera det svenska smittskyddet med tonvikt på
smittskyddslagen (1988:1472) och övriga för-
fattningar som hör till smittskyddet. Smitt-
skyddskommittén överlämnade i mars 1999 sitt
slutbetänkande Smittskydd, samhälle och individ
(SOU 1999:51). Betänkandet är f.n. föremål för
remissbehandling.
Socialstyrelsen föreslår i sin rapport om
vårdrelaterade infektioner en rad åtgärder för att
åstadkomma förbättringar på området. Fram-
ställningen i den del som rör förslag till änd-
ringar i smittskyddslagen (1988:1472) har över-
lämnats till Smittskyddskommittén, som också
behandlar frågan i sitt slutbetänkande. Fram-
ställningen i övrigt bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Regeringen gav genom ett beslut i april 1999
Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta en nationell
handlingsplan för att bekämpa antibiotikaresis-
tens. I handlingsplanen skall samtliga aspekter på
resistensproblemet som är av betydelse för folk-
hälsan beaktas. Hänsyn skall tas till hanteringen
inom och effekter på såväl humansjukvården,
veterinärmedicinen, djuruppfödningen som jord-
bruket. Uppdraget avser att sammanfatta och
analysera det kunskapsunderlag som finns be-
träffande resistensproblemet. Vidare skall Social-
styrelsen utforma mål och ge förslag på åtgärder
som syftar till att bekämpa antibiotikaresistens
både på kort och lång sikt. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 1 april
år 2000.
Internationellt folkhälsoarbete
Det internationella samarbetet i folkhälsofrågor
har successivt utvecklats inom såväl EU som
Europarådet och WHO. WHO:s regional-
kommitté för Europa antog i september 1998 ett
reviderat ramverk med riktlinjer och mål till led-
ning för medlemsländernas folkhälsoarbete,
"Hälsa-för-alla" HÄLSA 21. Antalet mål för
Europaregionen har därmed minskat från 38 till
21. Plattformen för de förnyade "Hälsa för alla"-
målen är en jämlikare hälsa. Det gäller såväl inom
som mellan länder, genom att skapa förutsätt-
ningar för en positiv utveckling för dem som
lever under de sämsta hälsovillkoren.
Inom regeringen har beslut tagits om att ge
stöd till WHO:s anti-tobaksprogram. Andelen
rökare i befolkningen i många av tredje världens
länder ökar dramatiskt och syftet med pro-
grammet är att minska rökningen i denna del av
världen. Regeringen har i februari 1999 beslutat
om ett bidrag på 25 miljoner kronor till pro-
grammet.
År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets-
område inom EU genom Maastricht-fördraget.
Ett ramprogram har antagits. Ramprogrammet
innehåller folkhälsoprogram inom följande om-
råden; cancer, aids och andra smittsamma sjuk-
domar, narkotika, hälsofrämjande insatser samt
hälsoövervakning. Under våren 1999 beslutade
rådet om ytterligare tre åtgärdsprogram rörande
förebyggande av personskador, miljörelaterade
sjukdomar samt sällsynta sjukdomar.
Det nuvarande ramprogrammet löper ut
år 2000 och diskussioner pågår kring ett nytt
ramprogram för perioden år 2000 till år 2005.
Det nya ramprogrammet kommer att präglas av
den vidgade gemenskapskompetens som införts
genom Amsterdamfördraget. Av fördraget fram-
går att en hög hälsoskyddsnivå för människor
skall säkerställas vid utformning och genom-
förande av all gemenskapspolitik och alla gemen-
skapsåtgärder. Gemenskapens insatser, som skall
komplettera den nationella politiken, skall inrik-
tas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa
och sjukdomar hos människor och undanröja
faror för människors hälsa. Exempel på andra
politikområden där åtgärder får konsekvenser för
människors hälsa är inre marknadsfrågor,
närings- och jordbrukspolitik och forsknings-
frågor. Vid hälsoministerrådsmötet i juni 1999
antog rådet en resolution där kommissionen
uppmanas att lägga fram ett förslag till hand-
lingsprogram på folkhälsoområdet.
Rådet har beslutat att insatserna inom folk-
hälsoområdet bör koncentreras till följande om-
råden:
- att bekämpa de stora folksjukdomarna, in-
klusive smittsamma, sällsynta och miljörela-
terade sjukdomar.
- att reducera dödligheten och de sjukdomar
som hänger samman med livsstil och bete-
ende, social och mental hälsa.
- att minska bristande jämlikhet och jäm-
ställdhet avseende hälsa.
Tre breda handlingslinjer har lyfts fram:
- förbättrad hälsoinformation, genom att till-
skapa ett system på gemenskapsnivå för in-
samling, analys och spridning av hälsodata,
- snabba insatser vid hot mot folkhälsan,
genom att upprätta ett system på gemen-
skapsnivå som syftar till att övervaka och
förvarna om hälsorisker samt även göra
snabba insatser möjliga vid utbrott av
överförbara sjukdomar,
- beaktande av faktorer av avgörande betydelse
(s.k. ”health determinants”) för hälsan genom
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande
åtgärder.
En fråga av stor betydelse de närmaste åren inom
folkhälsoområdet är östutvidgningen inom EU.
Inom WHO:s Europaregion har en tredje
miljö- och hälsoministerkonferens ägt rum i
London i juni 1999. Planeringen av konferensen
har beretts inom den europeiska miljö- och
hälsokommittén (EEHC) där förutom WHO
och vissa medlemsländer, även representanter för
bl.a. Europeiska kommissionen, FN/ECE,
UNEP, OECD, EEA och Världsbanken ingår.
Vid ministerkonferensen undertecknades ett
protokoll om vatten och hälsa till FN/ECE:s
Konvention om skydd och användning av gräns-
överskridande vattendrag och internationella
sjöar. Vidare antogs en rekommendation om
transporter, miljö och hälsa som betonar vikten
av att integrera hälso- och miljöaspekter i
transportpolitik och planering av mark och
vatten.
EU:s ministerråd antog i juni 1999 en reso-
lution om antibiotikaresistens. Resolutionen
omfattar all antibiotikaanvändning. Bland annat
uttalas i resolutionen att en övergripande strategi
behövs för att komma till rätta med resistens-
problemen.
Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder
för att säkerställa att antibiotika inte används i
onödan eller felaktigt, att dokumentera använd-
ningen av antibiotika och resistensutvecklingen
samt att främja forskning inom området. Kom-
missionen ombeds bl.a. att övervaka resistensut-
vecklingen inom EU, att främja erfarenhetsut-
byte och forskning samt att överväga att utfärda
en rekommendation i enlighet med EU-fördra-
get. Kommissionen uppmanas även att under-
söka nödvändigheten av att se över nuvarande
EG-lagstiftning avseende bl.a. läkemedel för
människor och djur, inklusive läkemedel i foder
och fodertillsatser.
Under år 1999 har arbetet med ett nätverk för
epidemiologisk övervakning och kontroll av
smittsamma sjukdomar i EU påbörjats.
Regeringens slutsatser
Det finns svårigheter att mäta effekterna av en-
skilda insatser i form av förbättrad folkhälsa.
Eftersom folkhälsoarbetet måste ses i ett lång-
siktigt perspektiv medför det att det på kort sikt
är svårt att mäta sambanden mellan de statliga in-
satserna och förändringar i hälsoläget i befolk-
ningen.
Trots att befolkningen blir friskare och lever
längre, finns det fortfarande stora skillnader i
ohälsa mellan olika samhällsgrupper. Enligt rege-
ringens bedömning är insatser för att främja
folkhälsan och förebygga ohälsa fortfarande ett
högt prioriterat område. Det gäller inte minst åt-
gärder för att förbättra hälsan hos de grupper
som är mest exponerade för de största hälsoris-
kerna.
Under år 2000 kommer Nationella folkhälso-
kommittén att överlämna sitt slutbetänkande till
regeringen. I betänkandet avser kommittén att
presentera förslag till mål och strategier för häl-
soutvecklingen. Dessa förslag kommer att utgöra
ett viktigt underlag för utformningen av den
framtida folkhälsopolitiken.
Folkhälsoinstitutet har på regeringens upp-
drag tagit fram metoder och visat på hur hälso-
konsekvensbeskrivningar kan användas inom ett
antal områden. Regeringen avser att samla kun-
skap om olika metoder för att tillämpa hälsokon-
sekvensbeskrivningar i större utsträckning i po-
litiskt beslutsfattande.
Folkhälsoinstitutet har fått i uppdrag att i
samråd med Socialstyrelsen kartlägga och analy-
sera det hiv-preventiva arbetet i storstäderna.
Uppdraget redovisades den 1juli 1999. Slutsat-
serna i rapporten visar på att det hiv-förebyg-
gande arbetet i storstadsområdena kännetecknas
av stor bredd och har starka inslag av både pri-
mär- och sekundärprevention. Regeringen avser
att beakta Folkhälsoinstitutets rapport vad avser
inriktning av de hiv-preventiva insatserna. Rege-
ringen anser dock att det hiv-preventiva arbetet i
storstäderna tillhör kommunernas och lands-
tingens ansvarsområde. Regeringens avsikt är
dock att även för år 2000 värna om de
verksamheter som byggts upp och medel avses
utbetalas från anslaget A2 under utgiftsområde
25.
Regeringen observerar att Dopingjouren vid
Huddinge sjukhus sedan många år fungerar som
en kunskaps- och rådgivningscentral för hela
landet.
I jämförelse med andra länder är läget i Sverige
gott beträffande flertalet av de allvarliga smitt-
samma sjukdomarna. Ett flertal av de samhälls-
farliga sjukdomarna har endast förekommit som
något enstaka fall under den senaste tioårsperio-
den, t.ex. polio och difteri. Trots detta utgör in-
fektionssjukdomar fortfarande ett väsentligt
problem. Under 1980- och 1990-talen har dock
skett förändringar som påverkat smittskydds-
situationen i Sverige. Människors alltmer omfat-
tande resande, den ökade invandringen och han-
deln med livsmedel är några faktorer som har
betydelse i sammanhanget. Nya problem har
uppmärksammats, bl.a. förekomsten av antibio-
tikaresistenta bakterier. Regeringen anser mot
denna bakgrund att åtgärder som syftar till att
minska spridningen av smittsamma sjukdomar
även fortsättningsvis bör ges hög prioritet.
Smittskyddskommittén lämnade sitt slutbetän-
kande i mars 1999. Kommittén har utvärderat
det svenska smittskyddet och föreslagit en ny
lagstiftning på området. Regeringen avser att
återkomma i frågan under år 2000.
4.3.4 Tobaksbruket skall minska
Tillståndet och utvecklingen
Tobaksrökning är den största enskilda folk-
hälsorisken och ett av de allvarligaste häl-
soproblemen som ökar globalt. En något högre
andel kvinnor (22 procent) än män (17 procent)
är dagligrökare. De flesta dagligrökande kvin-
norna finns i en lägre åldersgrupp (16–44 år) än
männen. Snusning är dock fortfarande nästan
uteslutande en manlig företeelse. Sverige är det
enda landet i Europa där fler kvinnor än män
röker. Samtidigt finns stora skillnader mellan
olika socioekonomiska grupper. Rökning är nu
dubbelt så vanligt bland arbetare som bland
högre tjänstemän. Allra mest röker kvinnliga
arbetare och ensamstående mödrar med barn.
Det finns även stora geografiska skillnader. Mest
röker kvinnor i norra Sverige och i Stockholm.
Generellt sett har dock antalet rökare minskat i
Sverige. Däremot har man inte kunnat se någon
nämnvärd förändring i rökvanor hos ungdomar
under 1990-talet. Den nationella statistiken över
rökvanor bland gravida och småbarnsföräldrar
visar dock att andelen rökare bland mödrar har
minskat under senare år, med en till två
procentenheter per år. År 1991 rökte 25 procent
av de gravida jämfört med 15 procent år 1997.
Även här utmärker sig Sverige som det enda land
inom EU där rökningen minskar bland de
gravida. Även om Sverige som första landet i
Europa har nått WHO-målet med 80 procent
rökfria i befolkningen, är ambitionen att minska
tobaksbruket fortfarande en prioriterad uppgift
inom folkhälsoarbetet.
Diagram 4.5 Andel daglig rökare (%), 16–44 år,
1980–1997
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Folkhälsoinstitutet har på regeringens uppdrag
tagit fram en handlingsplan för tobakspreven-
tion. Handlingsplanen överlämnades till rege-
ringen i januari i år och bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Regeringen arbetar även
aktivt med frågor som rör tobak inom EU.
Direktivet 98/43/EG om ett förbud mot direkt
och indirekt tobaksreklam antogs under hösten
1998 och även detta bereds nu inom Regerings-
kansliet. Även Nationella folkhälsokommittén
avser att utarbeta en långsiktig nationell hand-
lingsplan mot tobak med speciell fokus på barn
och ungdomar.
I september 1998 startade Sveriges första gra-
tis hjälptelefon för rökare, Sluta röka-linjen.
Folkhälsoinstitutet har haft regeringens uppdrag
att fördela särskilda medel ur Allmänna Arvs-
fonden till projekt som syftar till att få ungdomar
att inte börja röka.
Regeringens slutsatser
Arbetet mot tobakens skadeverkningar måste
genomföras på bred front. Information och
upplysning är en del i arbetet. Att motverka to-
bakens tillgänglighet för de unga är en annan
viktig del för att förhindra tobakens skadeverk-
ningar. Regeringen anser att det är viktigt att
åstadkomma långsiktiga insatser för att före-
bygga att ungdomar börjar använda nikotinhal-
tiga produkter.
Regeringen har som inriktning att i början av
år 2000 kunna lägga en proposition innehållande
bl.a. dels ett genomförande av EU-direktivet om
ett förbud mot direkt och indirekt tobaksreklam.
4.3.5 Läkemedelsförsörjningen skall
utvecklas och vara kostnadseffektiv
Tillståndet och utvecklingen
Läkemedlens roll inom hälso- och sjukvården
Inom hälso- och sjukvården används läkemedel
som en av flera behandlingsformer. De integreras
också alltmer i denna verksamhet. Det senaste
steget i riktning mot en ökad integration är att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen över-
förts på landstingen på så sätt att staten ersätter
landstingen för kostnader inom läkemedelsför-
månen genom ett särskilt statsbidrag.
Godkännande av läkemedel
Ett läkemedel som säljs i Sverige skall vara god-
känt. För detta krävs bl.a. att läkemedlet är av
god kvalitet och ändamålsenligt. Regler om god-
kännande av läkemedel finns i läkemedelslagen
(1992:859) och bygger på direktiv som antagits
inom EU. Enligt 5 § kan ett läkemedel försäljas
sedan det godkänts i Sverige eller i en annan
medlemsstat och därefter erkänts här. Om ett
läkemedel skall godkännas respektive erkännas
beslutas av Läkemedelsverket.
I dag finns i Sverige cirka 4 000 godkända
läkemedel varav ca 10 procent är receptfria. Om
ett läkemedel skall vara receptbelagt eller inte be-
slutas av Läkemedelsverket i samband med god-
kännandet.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen
Sedan lång tid tillbaka har i huvudsak receptbe-
lagda läkemedel subventionerats av det offent-
liga. Tidigare reglerades läkemedelsförmånen i
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I och
med införandet av ett nytt förmånssystem har
landstingen övertagit kostnadsansvaret för läke-
medelsförmånen. Det nya förmånssystemet för
läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997.
Överförandet av kostnadsansvaret från staten till
landstingen skedde dock först år 1998. Lands-
tingen ersätts av staten genom ett särskilt stats-
bidrag som Landstingsförbundet och regeringen
årligen omförhandlar. Om utgiften för läkeme-
delsförmånen avviker från vad som överens-
kommits sker en vinst- och förlustdelning mel-
lan staten och landstingen enligt vad som
närmare beskrivs under anslaget A2 Bidrag för
läkemedelsförmånen. Under år 2000 skall par-
terna komma överens om en ny modell för er-
sättningen till landstingen.
Grundläggande principer för läkemedelsförmånen
I förarbetena till det nya förmånssystemet angavs
att utgångspunkterna var att det skulle uppfattas
som rättfärdigt av flertalet och ge ett gott skydd
till människor med stora behov av läkemedel och
annan sjukvård. Det angavs vidare bl.a. att för-
månen skulle vara mer träffsäker mot höga kost-
nader generellt sett, i stället för att som tidigare
förmånssystem, subventionera alla läkemedels-
köp över en viss summa. Systemet skulle ut-
formas så att de samlade resurserna för hälso-
och sjukvården används så effektivt som möjligt i
ett längre perspektiv. Det anfördes att den
snabba kostnadsutvecklingen måste bromsas så-
väl kortsiktigt som i ett längre perspektiv.
Förmånssystemet regleras i lagen (1996:1150)
om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m. Det är i huvudsak receptbelagda läkemedel
som ingår i läkemedelsförmånen under förutsätt-
ning att ett pris på läkemedlet fastställts av
Riksförsäkringsverket. I läkemedelsförmånen
ingår även vissa livsmedel för den som är under
16 år och förbrukningsartiklar.
Kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen
I delbetänkandet Reform på recept (SOU
1995:122) av Kommittén om hälso- och sjukvår-
dens finansiering och organisation (HSU 2000)
som överlämnades i december 1995 redogjordes
för kostnadsutvecklingen för läkemedelsför-
månen under åren 1974–1994 (85 procent läke-
medel, 14 procent förbrukningsartiklar och
1 procent speciallivsmedel). Redogörelsen visade
att de nominella läkemedelskostnaderna under
dessa år hade ökat med i genomsnitt 11,2 procent
årligen. Ökningstakten var något lägre under
första hälften av 1980-talet än perioderna före
och efter. Ökningstakten i slutet av perioden var
särskilt markant och mellan åren 1993 och 1994
uppgick den till drygt 16 procent. Den snabbare
ökningstakten var särskilt tydlig i fråga om lä-
kemedel. När det gäller kostnadsutvecklingen
uttryckt i reala termer fann utredningen ett annat
mönster. Således ökade kostnaderna klart snab-
bare från mitten av 1980-talet. Detsamma gäller
om måttet real kostnad per person används som
visar att den årliga ökningen var klart större
under senare delen av perioden.
Den snabba ökningstakten fortsatte åren 1995
och 1996 med i nominella tal 11 procent respek-
tive 19 procent. Det senare årets kostnad kom
dock att påverkas av hamstringen av läkemedel
som skedde i samband med att de ändrade reg-
lerna för högkostnadsskyddet trädde i kraft den
1 januari 1997. För år 1997 redovisades som en
naturlig följd av hamstringen året före att läke-
medelskostnaderna hade minskat med
16 procent. Om siffrorna korrigeras för hamst-
ringen ökade läkemedelskostnaderna med
5 procent under år 1996 och minskade med
3 procent året därefter. Under år 1998 steg läke-
medelskostnaderna med 9 procent. För år 1999
finns för närvarande endast uppgifter för det
första halvåret. Läkemedelskostnaderna har för
denna period stigit med 19 procent i förhållande
till första halvåret 1998.
Orsaker till kostnadsutvecklingen
Orsakerna till kostnadsökningarna under den re-
dovisade perioden är enligt de analyser som
gjorts bl.a. den demografiska utvecklingen,
strukturförändringarna som lett till att en allt
större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård
samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel.
Under det senaste året har introduktionen av lä-
kemedel som mer syftar till att höja patienters
livskvalitet än att direkt lindra eller bota sjukdom
lett till läkemedelskostnader som det tidigare
inte fanns någon motsvarighet till (se tabell 4.4).
Tabell 4.4 Försäljning av Viagra och Xenical under perioden
januari-juli 1999
Tusental kronor
Viagra
Xenical
Januari
11 610
--
Februari
12 089
18 332
Mars
13 878
36 353
April
13 002
36 184
Maj
14 734
44 772
Juni
12 602
40 329
Juli
10 851
34 067
Totalt
88 766
210 537
Källa: Apoteket AB
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Ändrade regler för läkemedelsförmånen
I syfte att dämpa kostnadsutveckligen har riks-
dagen nyligen beslutat om ändringar i lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. (prop. 1998/99:106, bet.
1998/99:SoU14, rskr. 1998/99:209). De nya reg-
lerna trädde i kraft den 1 juni 1999 och innebär
att det högsta belopp en patient kan få betala för
läkemedel under en tolvmånadersperiod höjdes
från 1 300 kronor till 1 800 kronor.
De ändrade reglerna för läkemedelsförmånen
beräknas medföra en besparing på 800 miljoner
kr för år 1999 och 1 370 miljoner kr för år 2000.
Som förutskickades i prop. 1998/99:106 har re-
geringen nyligen tillsatt en utredning som skall
göra en översyn av läkemedelsförmånen vars
främsta syfte är att komma till rätta med brister i
systemet och att få kontroll över kostnadsut-
vecklingen. Utredningen skall redovisa sitt upp-
drag senast den 30 september 2000.
Andra åtgärder för att förbättra kostnadskontrollen
Inom Regeringskansliet bereds flera ärenden
inom läkemedelsområdet bl.a. i avsikt att för-
bättra kostnadskontrollen. Flertalet av dem be-
reds inom en projektgrupp för vissa läkemedels-
frågor med representanter för Socialdeparte-
mentet och Finansdepartementet. Projekt-
gruppens huvudsakliga uppgift är att förbereda
och genomföra överföringen av det fulla kost-
nadsansvaret för läkemedelsförmånen till lands-
tingen. Projektgruppen kommer därutöver bl.a.
att bereda frågan om ett nytt system för
prissättning av läkemedel som ingår i läkeme-
delsförmånen utifrån betänkandet Läkemedel i
priskonkurrens (1997:165) av Kommittén för
prisreglering av läkemedel. Projektgruppen avser
även att bereda Läkemedelsdistributionsutred-
ningens betänkande Läkemedel i vård och handel
(SOU 1998:28).
Regeringens slutsatser
Den uppbromsning av den snabba kostnadsut-
vecklingen som avsågs med läkemedelsreformen
år 1997 har inte uppnåtts. Samhällets kostnader
för läkemedel har under år 1998 och under första
halvåret 1999 fortsatt att öka i en takt som inte är
acceptabel. Läkemedelsreformen har således inte
fått avsedd effekt. Det kan på sikt leda till att lä-
kemedelskostnaderna tränger undan annan
hälso- och sjukvård om inte förändringar ge-
nomförs i systemet.
Genom höjningen av beloppsgränsen för hög-
kostnadsskyddet fr.o.m. den 1 juni 1999 har ett
första steg tagits för att hejda denna utveckling.
Åtgärden får full effekt år 2000. Ytterligare ett
steg mot att kontrollera kostnadsutvecklingen
avser regeringen att vidta under år 2000 när en ny
modell för ersättningen till landstingen utformas.
Inriktningen är att landstingen fr.o.m. år 2001
fullt ut skall ges ett kostnadsansvar för läkeme-
delsförsörjningen. Ett sista steg mot att få full
kontroll över kostnadsutvecklingen och för att
rätta till brister i det nuvarande förmånssystemet
bedöms kunna tas år 2002. Avsikten är att en ny
eller ändrad läkemedelsförmån då införs som ett
resultat av den nyligen tillsatta utredningen
Översyn av läkemedelsförmånen. Genom dessa
åtgärder uppnås en förbättrad läkemedelsför-
sörjning.
4.3.6 En god tandhälsa skall
upprätthållas
Tillståndet och utvecklingen
Tandhälsan blir allt bättre hos både barn, ung-
domar och vuxna. Under de senaste decennierna
har förbättringarna varit störst vad gäller barn
och ungdomar. Diagram 4.6 visar att andelen ka-
riesfria barn i olika åldrar stadigt har ökat under
perioden 1985–1998. Även den vuxna befolk-
ningens tandhälsa har förbättrats. Andelen äldre
med helprotes minskar och allt fler äldre har sina
egna tänder i behåll. Det finns dock skillnader
mellan olika delar av landet och befolknings-
grupper. Fortfarande finns det en högre andel
helt tandlösa bland människor som bor i gles-
bygdsregioner i norr, bland förtidspensionärer
och långvarigt arbetslösa, än det finns i andra
grupper i befolkningen. En patientgrupp med
speciella vårdbehov är invandrare och flyktingar.
Diagram 4.6 Andel kariesfria barn (%)
Personalsituationen inom tandvården har fram
till mitten av 1990-talet kännetecknats av ett
överskott på tandläkare. Detta förhållande håller
nu på att förändras på grund av att antalet ny-
utexaminerade tandläkare minskar, att andelen
tandläkare som går i pension ökar och att många
tandläkare har fått arbete utomlands under se-
nare år. Det är osäkert i vilken utsträckning det
minskade antalet tandläkare kommer att räcka
till för att täcka behoven framöver, men enligt
betänkandet Tänder hela livet – nytt ersättnings-
system för vuxentandvård (SOU 1998:2) kom-
mer under vissa förutsättningar antalet tandlä-
kare att vara tillräckligt under överskådlig tid.
Socialstyrelsen har i olika sammanhang framhållit
betydelsen av omprioriteringar, omorganisation
och förändrade arbetsformer med bl.a. en ökad
användning av tandhygienister.
Det finns i dag inga aktuella uppgifter över
tandvårdens totala kostnader. År 1994 beräk-
nades de statliga ersättningarna inom tand-
vårdsförsäkringen uppgå till ca 40 procent av
samhällets totala kostnader för tandvård. Sedan
början av 1990-talet har tandvårdsförsäkringens
kostnader minskat beroende på ändrade ersätt-
ningsregler. År 1998 uppgick statens kostnader
till närmare 1,8 miljarder kronor.
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Riksdagens beslut om ett reformerat tandvårds-
stöd i juni 1998 innebär att från den 1 januari
1999 lämnas försäkringsersättning för s.k.
bastandvård. För protetiska åtgärder och
tandreglering finns ett särskilt högkostnads-
skydd. Personer som till följd av långvarig sjuk-
dom eller funktionshinder har väsentligt ökade
tandvårdsbehov erhåller högre ersättning. För
personer som bor i särskilda boendeformer för
service och omvårdnad m.fl. och för personer
som behöver tandvård som led i en sjuk-
domsbehandling under begränsad tid gäller den
öppna hälso- och sjukvårdens avgiftsregler.
De åtgärder som vidtagits under senare år har
bidragit till att försäkringsutgifterna successivt
sänkts. Vid varje förändring har regeringen infört
övergångsbestämmelser för att skydda patienter
som genomgår mer omfattande behandlingar.
Syftet har varit att möjliggöra för patienter att
inom rimlig tid slutföra sin behandling enligt de
försäkringsvillkor som gällde när behandlingen
inleddes.
Utvecklingen under år 1998 präglades av riks-
dagens beslut om att införa ett reformerat tand-
vårdsstöd inom vuxentandvården. En inte obe-
tydlig tidigareläggning (hamstring) av mer kost-
nadskrävande behandlingar skedde under året
vilket medförde ett överskridande av utgifts-
ramen. Hamstringen har bidragit till att ut-
gifterna för tandvård i början av år 1999 varit för-
hållandevis låga, men nedgången i utgifterna
torde också bero på att tillämpningen av delar av
stödet ännu inte gett upphov till behandling och
därmed till utgifter. Det gäller inte minst stödet
till den kategori personer som har ett väsentligt
ökat behov av tandvård till följd av sjukdom eller
funktionshinder.
I övrigt gäller att då det ännu saknas statistik
för detaljerad uppföljning av tandvården är det
svårt att bedöma effekterna av regelföränd-
ringarna.
Regeringens slutsatser
Tandhälsan har utvecklats positivt hos både barn,
ungdomar och vuxna. Störst har förbättringarna
varit bland barn, ungdomar och unga vuxna där
förekomsten av karies stadigt har minskat under
senare år. Det finns dock skillnader i tandhälsa
mellan olika delar av landet och befolknings-
grupper.
Beslutet under år 1998 om att införa ett re-
formerat tandvårdsstöd är ett viktigt steg i rikt-
ning mot att stimulera och bidra till en god
tandhälsa. Det nya ersättningssystemet har flera
viktiga syften. Det framtida ekonomiska stödets
inriktning på den tandhälsoinriktade vardagliga
s.k. bastandvården bör stimulera till att en god
tandhälsa upprätthålls och förbättras för vissa
patientgrupper. Ett annat viktigt syfte med re-
formen är att förbättra stödet till vissa särskilt ut-
satta patientgrupper.
Hur patienterna har mottagit det nya ersätt-
ningssystemet är det ännu för tidigt att ha en be-
stämd uppfattning om. En effekt av det nya er-
sättningssystemet har varit att efterfrågan på
tandvård ökade betydligt under år 1998, men
detta var sannolikt betingat av den förestående
förändringen av ersättningsreglerna för mer
kostnadskrävande behandlingar. Utvecklingen
det första halvåret 1999 visar att det nya systemet
ännu inte fått fullt genomslag och att en stor del
av utgifterna alltjämt härrör från behandlingar
som enligt övergångsbestämmelser sker enligt de
äldre reglerna. Mot bakgrund av detta anser rege-
ringen att en bedömning av effekterna av det re-
formerade tandvårdsstödet kan göras först sedan
bl.a. RFV lämnat sin utvärderingsrapport till
regeringen senast den 1 april 2000. Regeringen
anser också att det är av stor vikt att det statis-
tiska underlaget förbättras på området.
4.3.7 Vården av och omsorgen om
psykiskt störda skall förbättras
Tillståndet och utvecklingen
Förekomsten av psykiska sjukdomar och funk-
tionshinder hos befolkningen är i stort sett lika
stor som tidigare år. Andelen som uppger någon
form av psykiska besvär ökar dock. Exempelvis
barn- och ungdomspsykiatrin redovisar ett kraf-
tigt ökat antal besök.
De samhällsekonomiska konsekvenserna av
psykisk sjukdom eller funktionshinder är be-
tydande. Socialstyrelsen uppskattar att de totala
kostnaderna för samhället har ökat under de
senaste åren till drygt 50 miljarder kronor under
år 1997, varav en tredjedel utgörs av olika typer
av direkta sjukvårdskostnader.
Ett uttryck för att bristerna inom den psykiat-
riska vården på sina håll kan vara betydande, är
att de regionala skillnaderna i vårdresurser,
vårdformer och vårdutnyttjande är långt större
än vad som kan motiveras av skillnader i den
bakomliggande sjukligheten hos befolkningen.
Ett annat problem i dagens psykiatri är bristen på
specialister i psykiatri och bristen på differentie-
rade vårdresurser.
Utvecklingen går mot allt färre slutenvårds-
platser och kortare vårdtider inom slutenvården.
Detta gäller för såväl frivillig vård som tvångs-
vård. Denna utveckling som inleddes i slutet av
1960-talet -– och var som mest intensiv under
1980-talet – har medfört att Sverige i dag har en
slutenvårdskonsumtion inom psykiatrin som är i
nivå med övriga nordiska länder. Vad avser anta-
let besök inom öppenvårdspsykiatrin kan kon-
stateras att antalet läkarbesök sjunker. Noteras
bör dock att inom psykiatrin sker en stor del av
kontakterna med öppenvården hos psykiatrisjuk-
sköterskor.
Diagram 4.7 Antal vårdplatser i sluten psykiatrisk vård
samt antal läkarbesök 1000-tal i öppen vård 1980–1998
Psykiatrireformen som trädde i kraft den
1 januari 1995 var det senaste steget i denna ut-
veckling. Reformen innebar bl.a. att kommuner-
nas ansvar för psykiskt funktionshindrade för-
tydligades och i viss mån utökades.
Socialstyrelsens slutrapport avseende uppfölj-
ningen av psykiatrireformen överlämnades till
regeringen i maj 1999. I rapporten påtalar styrel-
sen bl.a. att det finns problem både med utform-
ningen av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) och kommu-
nernas tillämpning av densamma. Antalet män-
niskor med psykiskt funktionshinder som ges
stöd enligt LSS är ytterst begränsat och svarar
enligt Socialstyrelsen inte mot de verkliga behov
som finns. Socialstyrelsen konstaterar också att
mellan 20 000 och 25 000 personer med psykiskt
funktionshinder – omkring hälften av målgrup-
pen – saknar adekvat sysselsättning anpassad till
deras funktionshinder (se vidare avsnitt 5.2.2
Personer med funktionshinder).
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
De stimulansmedel som anslagits från staten i
samband med psykiatrireformen har varit vär-
defulla och medfört att ett stort antal nya projekt
har startats. Huvuddelen av stimulansmedlen har
innehållit villkor om att medlen skall användas
till projekt där de olika huvudmännen samverkar.
Cirka 1 000 nya verksamheter har kommit igång
och exempel på sådana är nya verksamheter för
daglig sysselsättning eller nya former för boen-
destöd. Stimulansmedlen har varit en viktig
drivkraft i den utveckling som har skett på om-
rådet. Ett särskilt kontinuitetsproblem uppstår
dock vid utgången av projekttiderna eftersom de
kommunala huvudmännen inte i alla fall avser att
fortsätta projekten. Vidare har försöksverk-
samheten med s.k. personligt ombud slagit
mycket väl ut och Socialstyrelsen rekommen-
derar i sin rapport att verksamheten utvidgas till
att gälla hela landet.
Såväl Socialstyrelsen som Folkhälsoinstitutet
och Institutet för psykosocial medicin har varit
verksamma inom området med bl.a. ett hand-
lingsprogram mot självmord.
Regeringens slutsatser
Regeringen anser att det nuvarande tillståndet
och utvecklingen är oroande och har uppdragit åt
Nationella folkhälsokommittén att överväga
vilka åtgärder som kan vidtas för att minska den
psykiska ohälsan (se avsnitt 4.3.3). Regeringen
har vidare angett psykiatrin som ett av de priori-
terade områdena inom hälso- och sjukvården
inför framtiden. Genom de satsningar som görs
inom vård och omsorg – och som kommenterats
i det föregående – har också psykiatrins behov
särskilt uppmärksammats.
Regeringens avsikt är att senare återkomma till
riksdagen med förslag om att permanenta insat-
sen personligt ombud. Avsikten är att reformen
skall träda i kraft den 1 juli år 2000. Mot den
bakgrunden föreslås att 45 miljoner kronor an-
slås för ändamålet under år 2000 under anslaget
A14 Personligt ombud.
4.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk-
samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna
för samtliga myndigheter inom verksamhetsom-
rådet avseende budgetåret 1998. RRV har inte
haft några invändningar i revisionsberättelserna
för år 1998 avseende myndigheterna inom verk-
samhetsområdet. Två myndigheter, Institutet för
psykosocial medicin (IPM) och Hälso- och sjuk-
vårdens ansvarsnämnd (HSAN), har av RRV
emellertid tillställts var sin revisionsrapport.
Rapporterna innehåller vissa kommentarer om
myndigheternas ekonomiadministrativa rutiner
samt återrapporteringen i respektive myndighets
årsredovisning. Rapporterna behandlas närmare
under anslagen A10 Institutet för psykosocial
medicin och A12 Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd.
Den ekonomiadministrativa värdering som
Ekonomistyrningsverket (ESV) har utfört av
samtliga statliga myndigheter för år 1998 har
givit EA-värdet fullt tillfredsställande för samt-
liga myndigheter under verksamhetsområdet.
4.5 Bedömning av
personalkonsekvenser
Antalet arbetstillfällen hos de myndigheter som
faller inom ramen för verksamhetsområdet
Hälsovård och sjukvård har under åren 1998 och
1999 i stort varit oförändrat. Smärre förändringar
har dock skett på enskilda myndigheter. Smitt-
skyddsinstitutet har under åren 1998 och 1999
minskat personalstyrkan med tio personer.
Socialstyrelsen har däremot under året rekryterat
personal för att klara av ett antal nya uppgifter
och kompetensförstärkningskrav.
Statens och Landstingsförbundets beslut om
att avveckla verksamheten inom den ideella före-
ningen Hälso- och sjukvårdens utvecklingsin-
stitut, Spri, den 31 december 1999 kommer
också att få personalkonsekvenser. När beslutet
om att avveckla Spri fattades var antalet anställda
vid institutet ca 90 personer. Anställda vid Spri:s
bibliotek kommer att erbjudas anställning vid
Karolinska institutet, som regeringen föreslagit
skall bli ny huvudman för biblioteket. Övriga an-
ställda varslades om uppsägning före sommaren
1999. I samband med avvecklingen av Spri utgör
stödet till de anställda att finna ny anställning
eller annan sysselsättning en viktig komponent.
I den av regeringen till riksdagen överlämnade
propositionen Vissa alkoholfrågor m.m. (prop.
1998/99:134) framhölls behovet av att se över
Folkhälsoinstitutets uppgifter och organisation.
Regeringen har den 23 juni 1999 fattat beslut om
att tillkalla en Organisationskommitté med upp-
gift att ombilda Folkhälsoinstitutet till en myn-
dighet med tydligare uppgifter av stabkaraktär på
folkhälsoområdet. Kommittén skall redovisa sina
överväganden och förslag till regeringen den
1 juni år 2000 varför det är för tidigt att bedöma
eventuella personalkonsekvenser.
4.6 Förslag till regeländringar
Nytt avgiftssystem för den statliga
läkemedelskontrollen
Regeringens förslag: Ett nytt avgiftssystem införs
för den statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den
1 januari år 2000. Tre huvudtyper av avgifter skall
tas ut i det nya systemet; ansökningsavgift skall
främst tas ut vid ansökan om att få marknadsfö-
ringstillstånd för en ny produkt på marknaden,
tillkommande avgift skall tas ut vid ändringar
och utökningar i godkännandet för produkter
som redan finns på marknaden. Tillkommande
avgift skall även tas ut när Läkemedelsverket
utarbetar eller kompletterar en prövningsrapport
i samband med en ansökan i en annan medlems-
stat om erkännande av ett i Sverige godkänt läke-
medel. Årsavgift skall tas ut för samtliga produk-
ter på marknaden (förutom de produkter som
godkänts genom den för hela EU gemensamma
s.k. centrala proceduren). Storleken på de olika
avgifterna skall sättas så att de indirekta kostna-
der för läkemedelskontrollen som är av mer
övergripande karaktär fördelas ut på enbart års-
avgifterna.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund
Det nuvarande avgiftssystemet avser att täcka
Läkemedelsverkets (LV) kostnader för läkeme-
delskontrollen. LV inrättades den 1 juli 1990 som
en fristående myndighet med ansvar för bl.a.
kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet. Dessa
uppgifter åvilade tidigare Socialstyrelsens läke-
medelsavdelning som också hade rätt att ta ut av-
gifter för läkemedelskontrollen.
LV fick i regleringsbrevet för år 1998 i upp-
drag att, med utgångspunkt i att myndighetens
verksamhet även fortsättningsvis skulle finansie-
ras med avgifter, redovisa förslag till ett nytt av-
giftssystem för sin verksamhet fr.o.m. den
1 januari 2000. LV lämnade i april 1998 till
Socialdepartementet en rapport med förslag till
nytt avgiftssystem. Rapporten har remissbe-
handlats.
Lagförslagen har beretts med Läkemedels-
verket.
Förslagen om ändring i läkemedelslagen och
om ändring i lagen om handel med läkemedel
faller inom Lagrådets granskningsområde. Änd-
ringarna är emellertid av så enkel beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats
över förslagen.
Det nuvarande avgiftssystemet
Principerna bakom det nuvarande avgiftssyste-
met är främst att skapa en stabil finansiering av
kontrollverksamheten, ge läkemedelsindustrin
möjligheter att ansöka om och behålla mark-
nadsföringstillstånd till rimliga kostnader samt
ge LV ett integritetsskydd i så mån att avgifterna
skall vara så utformade att de värnar om LV:s
integritet och tydligt visar myndighetens obero-
ende i förhållande till läkemedelsindustrin.
Systemet består i huvudsak av två typer av av-
gifter; ansökningsavgifter och årsavgifter. Läke-
medelslagen (1992:859) reglerar vilka avgifter
som får tas ut för godkännande och kontroll av
läkemedel medan avgiftsnivåerna regleras i för-
ordningen (1997:961) om avgifter för den stat-
liga kontrollen av läkemedel. Ansökningsavgifter
tas huvudsakligen ut för LV:s utredningsarbete i
samband med godkännande av olika typer av lä-
kemedel och läkemedelsnära produkter. Års-
avgifter tas ut för LV:s övriga kontroll och tillsyn
av läkemedel och läkemedelsnära produkter, som
exempelvis uppföljning av produktkvalitet, pröv-
ning av förnyat godkännande vart femte år, in-
spektionsverksamhet, information rörande be-
handlingsrekommendationer samt säkerhetsupp-
följning. Ansöknings- och årsavgifterna skall
tillsammans täcka LV:s kostnader för läkeme-
delskontrollen men nivåerna på de olika avgif-
terna är inte nära relaterade till de faktiska ar-
betsprestationernas storlek och kostnaderna för
dessa. De samlade avgiftsintäkterna genererade
fram t.o.m. år 1996 ett ackumulerat överskott för
LV:s verksamhet om drygt 35 miljoner kronor.
Orsaken till överskotten var främst ett större
antal ärenden samt ett större antal läkemedel på
den svenska marknaden – och därigenom större
avgiftsintäkter – än beräknat. Under åren 1997
och 1998 har LV:s verksamhet emellertid gått
med underskott. Detta beror till stor del på en
medveten strategi att reducera det ackumulerade
överskottet genom att inte höja avgifterna i den
utsträckning som hade krävts för att nå balans
mellan intäkter och kostnader. Det balanserade
kapitalet i myndigheten uppgick till 22 miljoner
kronor per den 31 december 1998 och beräknas
vara förbrukat i och med utgången av år 1999
bl.a. på grund av investeringar i IT-systemen.
Det europeiska samarbetet inom
läkemedelsområdet
Det gemensamma europeiska systemet för god-
kännande och uppföljning av läkemedel trädde i
kraft den 1 januari 1995 och innebär i praktiken
att det nu finns tre olika procedurer för godkän-
nande av läkemedel; den centrala proceduren,
den ömsesidiga proceduren och den nationella
proceduren. Den europeiska läkemedelsmyndig-
heten, European Agency for the Evaluation of
Medicinal Products (EMEA), ansvarar för admi-
nistreringen av den centrala proceduren – dvs.
den procedur som innebär ett gemensamt god-
kännande av ett läkemedel för hela EU – och tar
ut ansökningsavgifter och årsavgifter för de läke-
medel som godkänns genom denna procedur.
EMEA har emellertid ingen egen utrednings-
kompetens utan fungerar främst som ett tekniskt
samordningskansli. De faktiska utredningarna
kring godkännande av nya läkemedel inom den
centrala proceduren sköts av de nationella läke-
medelsmyndigheterna på uppdrag av EMEA,
som till vissa delar ersätter de nationella läkeme-
delsmyndigheterna för deras kostnader för ut-
redningarna. LV är en av de tre mest anlitade
myndigheterna inom ramen för den centrala
proceduren. Genom den nationella proceduren
kan ett läkemedel godkännas för försäljning en-
bart i det land i vilket ansökan om godkännande
gjorts. Den ömsesidiga proceduren innebär där-
emot att den sökande som fått ett godkännande
för försäljning av ett läkemedel i en medlemsstat
(referensstaten), kan ansöka om att få godkän-
nandet erkänt i en eller flera andra medlemsstater
(berörd/a medlemsstat/er). Den medlemsstat
som godkänt läkemedlet för försäljning används
då som referens av sökanden och skall bl.a. på
begäran av sökanden utarbeta en prövningsrap-
port beträffande det aktuella läkemedlet (jfr.
rådets direktiv 93/39/EEG av den 14 juni 1993
om ändring av direktiv 65/65/EEG, 75/318/EEG
och 75/319/EEG avseende läkemedel). Detta
innebär således att den ömsesidiga proceduren
medför arbetsinsatser för den s.k. referensstaten
vid mer än ett tillfälle, medan den för en s.k. be-
rörd medlemsstat innebär en arbetsinsats av
mindre omfattning. Ansvaret för den nationella
respektive den ömsesidiga proceduren åvilar LV
som får ta ut ansökningsavgifter och årsavgifter
för de läkemedel som godkänts genom dessa. I
det nuvarande avgiftssystemet tas lika höga av-
gifter ut i den ömsesidiga proceduren som i den
nationella proceduren.
Det europeiska samarbetet medför omfattan-
de arbetsinsatser för LV. Dessutom påverkas
LV:s ekonomiska situation på flera sätt av detta.
Ett exempel är att ersättningen från EMEA inte
täcker LV:s resursinsatser vid utredningar om
godkännande inom den centrala proceduren,
utan har hittills motsvarat ca 50 procent av LV:s
faktiska kostnader . Ett annat exempel är att
möjligheten för enskilda medlemsländers läke-
medelsmyndigheter att ta ut årsavgifter för cent-
ralt godkända läkemedel har upphört fr.o.m. den
1 januari 1999. EMEA ersätter i stället det land
som genomfört utredningen för det aktuella
läkemedlet med 30 procent av den årsavgift som
erläggs för läkemedlet till EMEA. Detta leder
således till ett intäktsbortfall för LV.
Läkemedelsverkets förslag till nytt avgiftssystem
LV fick i regleringsbrevet för år 1998 i uppdrag
att, med utgångspunkt i att myndighetens verk-
samhet även fortsättningsvis skall finansieras ge-
nom avgifter, redovisa förslag till ett nytt avgifts-
system för sin verksamhet fr.o.m. 1 januari 2000.
Bakgrunden till uppdraget var dels att sambandet
mellan LV:s arbetsinsats för olika ärendetyper
och respektive avgifts storlek borde göras tydli-
gare, dels att förutsättningarna för läkemedels-
kontrollen delvis förändrats genom det gemen-
samma EU-systemet för godkännande och
uppföljning av läkemedel.
LV lämnade i mitten av april 1998 rapporten
Avgifter – Från 1 januari 2000 till regeringen. I
rapporten redovisar LV sitt förslag till ett nytt
avgiftssystem för läkemedelskontrollen med ut-
gångspunkt från att ett nytt avgiftssystem bör
uppfylla vissa grundläggande krav. Dessa krav är
att det nya systemet skall vara enkelt och tydligt,
skall stärka kopplingen mellan avgift och presta-
tion/arbetsinsats samt skall vara anpassat till och
beakta de ekonomiska konsekvenserna av det eu-
ropeiska systemet. Dessutom skall avgiftsin-
täkterna täcka de totala kostnaderna för läkeme-
delskontrollen, avgifterna fördelas över ett
läkemedels livscykel samt avgifterna utformas så
att de av läkemedelsindustrin upplevs som skä-
liga samtidigt som de ger LV ett integritets-
skydd.
LV föreslår att tre huvudtyper av avgifter skall
kunna tas ut i det nya avgiftssystemet, nämligen;
1. Ansökningsavgift skall tas ut vid ansökan
om att få marknadsföringstillstånd för en
ny produkt på marknaden samt vid ansökan
om tillstånd för kliniska prövningar respek-
tive licenser.
2. Tillkommande avgift skall främst tas ut vid
ändringar och utökningar (främst i form av
nya indikationer och nya doser) i godkän-
nandet för produkter som redan finns på
marknaden. Tillkommande avgift skall även
tas ut för en prövningsrapport som ut-
arbetas eller kompletteras i samband med
en ansökan i en annan medlemsstat om er-
kännande av ett i Sverige godkänt
läkemedel.
3. Årsavgift skall tas ut för samtliga produkter
på marknaden (förutom de produkter som
godkänts genom den centrala proceduren)
och skall täcka dels de kostnader för kvali-
tetskontroll, informationsuppgifter, biverk-
ningskontroll, inspektionsverksamhet m.m.
för vilka det finns en koppling till specifika
produkter, dels kostnader av mer över-
gripande karaktär och som inte är relaterade
till specifika produkter. Bland den senare
typen av kostnader ingår bl.a. kostnader för
kompetensutveckling, allmänt EU-arbete
och administrativa uppgifter.
LV presenterar två alternativa modeller för för-
delningen av olika kostnader på respektive av-
giftstyp. Båda modellerna innebär en starkare
koppling mellan avgift och prestation/arbetsin-
sats än i nuvarande system genom att samtliga de
kostnader som går att koppla till specifika pro-
dukter fördelas på respektive avgiftsslag i relation
till arbetsinsatsen/prestationen. Vad gäller för-
delningen av kostnader av mer övergripande
karaktär skiljer sig dock modellerna åt genom att
dessa kostnader i alt. 1 fördelas ut proportionellt
på såväl ansöknings- och tillkommande avgifter
som årsavgifter, medan de i alt. 2 fördelas ut
enbart på årsavgifterna. LV förordar den senare
modellen då denna i högre grad väger in kraven
på ett integritetsskydd för LV och minskar ris-
ken för att ansökningar om godkännande av
kostnadsskäl inte lämnas in och/eller mark-
nadsföringstillstånd inte bibehålls. LV föreslår
vidare att vissa nya avgiftsslag införs och att en
ökad differentiering av avgifterna görs, bl.a. med
anledning av de olika procedurerna för godkän-
nande av läkemedel. Vissa av de nya avgiftsslag
som LV föreslår kräver ändringar i eller tillägg till
läkemedelslagen (1992:859) och lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel. LV före-
slår bl.a. att ansökningsavgifter införs för till-
stånd för tillverkning av läkemedel och för licen-
ser. LV föreslår också att en särskild avgift skall
tas ut av den producent som erhåller vetenskaplig
rådgivning i samband med utvecklingen av ett
läkemedel och att en årsavgift skall tas ut för till-
syn av detaljhandeln med läkemedel på apotek.
Vidare förslår LV att avgiften för godkännande
av parallellimporterade läkemedel sänks och att
årsavgiften för sådana läkemedel skall uppgå till
1/3 av motsvarande originalprodukts årsavgift.
För godkännande av generika föreslår LV att
avgiften skall understiga motsvarande avgift för
en ny läkemedelsprodukt. LV föreslår också att
en differentiering av årsavgifterna görs så att en
högre avgift betalas för nya läkemedel under de
första fem åren och en lägre avgift betalas
därefter. Slutligen föreslår LV att avgifterna i den
ömsesidiga proceduren och den nationella
proceduren bättre skall anpassas till verkets ar-
betsinsats i respektive procedur.
LV presenterar i rapporten en prognos över
det förväntade antalet av respektive ärendeslag
under år 2000 samt en beräkning av myndighe-
tens kostnader för läkemedelskontrollen under
år 2000. LV konstaterar att det föreligger stor
osäkerhet om de förväntade volymerna av nya
ansökningar i de olika procedurerna och om hur
stort antal godkända läkemedel som kommer att
finnas på den svenska marknaden framöver.
Kostnaderna för läkemedelskontrollen under år
2000 beräknar LV till drygt 213 miljoner kro-
nor , inklusive ca 10 miljoner kronor som avser
utvecklingskostnader för LV:s IT-system. Enligt
LV:s förslag är det denna kostnadsnivå som skall
täckas av avgiftsintäkterna, oavsett vilken av de
två avgiftsmodellerna som tillämpas. Utöver
dessa kostnader beräknas LV under år 2000 ha
kostnader för den särskilda uppdragsverksam-
heten om drygt 14 miljoner kronor. Dessa kost-
nader beräknas täckas av särskilda intäkter i
samma storleksordning.
Remissinstansernas synpunkter
Regeringen har inhämtat yttranden över förslag-
en i LV:s rapport Avgifter – Från 1 januari 2000
från Ekonomistyrningsverket (ESV), Konkur-
rensverket och Läkemedelsindustriföreningen
(LIF).
ESV tillstyrker den av LV förordade avgifts-
modellen bl.a. då höjningen av ansökningsavgif-
terna innebär ett steg mot en bättre kostnadsan-
passning. ESV har inget att invända mot att
kostnader av mer övergripande karaktär läggs på
årsavgifterna eller mot att avgifterna tas ut i form
av saktaxor. Enligt ESV är fördelen med en sak-
taxa att företagen i förväg vet vad respektive
tjänst kommer att kosta och att avgiftssystemet
är lätt att administrera. ESV framhåller att hän-
syn bör tas till LV:s eventuella ackumulerade
över- eller underskott vid avgiftssättningen i det
nya systemet.
Konkurrensverket framhåller att det ur före-
tagens synvinkel är angeläget med en samord-
ning av avgiftssystemet i de olika procedurerna.
Vidare anser Konkurrensverket att en höjning av
ansökningsavgifterna är i linje med en bättre
kostnadsanpassning men att en avgiftsmodell
enligt LV:s alt. 1 kan få negativa effekter på
främst de mindre och medelstora företagens vilja
att ansöka om godkännande av nya läkemedel.
Avgifternas storlek har störst betydelse för dessa
företags möjlighet att etablera sig på marknaden
och det är vanligt att de är verksamma på mark-
naderna för generika eller parallellimporterade
läkemedel. De mindre och medelstora företagen
är allmänt sett betydelsefulla för möjligheten att
upprätthålla en fungerande konkurrens på läke-
medelsmarknaden. Konkurrensverket för i sitt
yttrande en diskussion om en alternativ avgifts-
modell där effekten av höjda ansökningsavgifter
minskas genom att årsavgifterna betalas i efter-
hand och differentieras med hänsyn till försälj-
ningens storlek. Enligt Konkurrensverket skulle
de mindre och medelstora företagens totala av-
giftsbörda därigenom kunna hållas låg. Konkur-
rensverket noterar att LV:s förslag inte innehåller
några sådana kvantitetsskalor och framhåller att
om så inte sker bör den föreslagna höjningen av
ansökningsavgifterna begränsas framförallt för
generikaläkemedel. Avslutningsvis tillstyrker
Konkurrensverket att avgiften för ansökan om
parallellimport av läkemedel sänks.
LIF:s principiella syn på ett nytt avgiftssystem
är att det bör ha samma grundstruktur som det
europeiska. LIF anser att varje avgiftsslag, i likhet
med LV:s förslag, bör fastställas utifrån en ge-
nomsnittskostnad som baseras på tidigare re-
sursåtgång och inte på den faktiska kostnaden
för varje ansökan eller efterkontroll. Den sökan-
de måste kunna veta kostnaden när ansökan
görs. LIF förordar emellertid en modell enligt
LV:s alt. 1. Avgifter bör enligt LIF dessutom
införas för viss verksamhet som inte är avgifts-
belagd i dag, t.ex. tillsyn av apotek, sjukhusapo-
tek och sjukvård. När regeringen eller någon
myndighet kräver särskilda insatser av LV måste
enligt LIF särskilda anslag tillföras LV för sådana
uppdrag så att kostnaderna för dessa uppdrag
inte belastar läkemedelsindustrin. Slutligen anser
LIF att avgifterna för parallellimporterade läke-
medel skall baseras på kostnaderna för kontroll-
insatserna för dessa läkemedel och inte på andra
faktorer.
Regeringens bedömningar och slutsatser
Regeringen delar LV:s bedömning när det gäller
de grundläggande krav som ett nytt avgiftssys-
tem för läkemedelskontrollen skall uppfylla. Ut-
över dessa krav har regeringen ett antal principi-
ella utgångspunkter för utformningen av ett nytt
system. Regeringen anser att LV:s framtida
funktion och den framtida inriktningen av dess
verksamhet i princip bör vara oförändrad jämfört
med i dag. Dessutom måste enligt regeringens
uppfattning en viss grundnivå av resurser tillför-
säkras läkemedelskontrollen för att den veten-
skapliga kvaliteten i insatserna skall kunna ga-
ranteras. Vidare anser regeringen att LV även
fortsättningsvis skall spela en viktig roll inom
EU-samarbetet på läkemedelsområdet. Rege-
ringen är också angelägen om att de olika avgif-
terna av företagen inom läkemedelsbranschen
skall anses vara skäliga och inte verka hämmande
vad gäller viljan och möjligheterna att introdu-
cera och/eller behålla olika läkemedel på den
svenska marknaden.
Mot bakgrund av de grundläggande kraven
och de principiella utgångspunkterna gör rege-
ringen bedömningen att en modell enligt LV:s
alt. 2 är den mest lämpliga för ett nytt avgifts-
system för läkemedelskontrollen fr.o.m. år 2000.
Regeringen anser i och för sig att det kan finnas
skäl att framdeles överväga att i ännu större ut-
sträckning fördela LV:s totala kostnader på
samtliga avgiftsslag för att på så vis ytterligare
öka relationen mellan olika prestationer och re-
spektive avgifts storlek. Detta skulle i sådana fall
innebära högre ansöknings- och tillkommande
avgifter samt lägre årsavgifter än i alt. 2. Rege-
ringen gör emellertid bedömningen att det i nu-
läget finns skäl för att välja en modell enligt alt. 2
då denna innebär ett enkelt och tydligt avgifts-
system samtidigt som den skapar en önskvärd
balans mellan kraven på ett ökat samband mellan
LV:s olika prestationer och respektive avgifts
storlek och att inga onödiga hinder skapas för
introduktion av nya läkemedel. Som ett exempel
på detta kan nämnas att ett avgiftssystem enligt
alt. 2 innebär att ansökningsavgiften för god-
kännande av ett helt nytt läkemedel i den
nationella proceduren blir drygt 4 gånger högre
än motsvarande avgift i det nuvarande systemet.
Detta skall jämföras med en avgiftsmodell enligt
alt. 1, där denna avgift skulle bli nära 9 gånger så
hög som i det nuvarande systemet.
En annan faktor som talar för att nu införa en
avgiftsmodell enligt alt. 2 är enligt regeringens
uppfattning att det europeiska systemet för god-
kännande och uppföljning av läkemedel för när-
varande genomgår en utveckling som kommer
att påverka vilken typ av ärenden som inkommer
till LV. Dessutom kommer det europeiska sys-
temet att utvärderas under år 2000. Beroende av
resultatet av utvärderingen kan förändringar i
EU-systemet komma att genomföras i fram-
tiden. Sådana förändringar i EU-systemet får
direkt effekt på finansieringen av den svenska
läkemedelskontrollen. Regeringens uppfattning
är att en avgiftsmodell enligt alt. 2 kan tjäna som
en stegvis övergång till ett system med ännu
tydligare koppling mellan avgift och prestation, i
det fall en sådan utveckling anses önskvärd och
är i linje med den framtida utvecklingen i det
europeiska systemet.
Regeringen föreslår är att ett nytt avgiftssys-
tem bör införas för den statliga läkemedelskon-
trollen fr.o.m. den 1 januari 2000. Regeringen
föreslår vidare att principerna i det nya systemet
skall vara att tre huvudtyper av avgifter – ansök-
ningsavgifter, tillkommande avgifter och årsav-
gifter – tas ut, att respektive avgiftstyp tillämpas i
enlighet med LV:s förslag samt att nivåerna på de
olika avgifterna sätts så att indirekta kostnader av
mer övergripande karaktär fördelas ut på enbart
årsavgifterna (dvs. enligt LV:s alt. 2).
Regeringen föreslår också att LV:s förslag av-
seende införandet av vissa nya avgiftsslag samt
om en ökad differentiering av avgifterna ge-
nomförs och att de föreslagna lagändringarna i
avsnitt 2.1 och 2.2 godkänns. Dessutom föreslår
regeringen att en ändring görs i läkemedelslagen
(1992:859) så att möjligheten för LV att ta ut
årsavgifter för läkemedel som godkänts genom
den centrala proceduren upphör. Denna ändring
har i praktiken redan genomförts då motsvaran-
de ändring gjorts i förordningen (1997:961) om
avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Regeringen har för avsikt att under hösten
1999 genom en ändring av förordningen
(1997:961) om avgifter för den statliga kontrol-
len av läkemedel mer i detalj lägga fast för vilka
ärendetyper avgifter skall tas ut, vilket eller vilka
avgiftsslag som skall tas ut för respektive ären-
detyp samt de konkreta avgiftsnivåerna. Rege-
ringen avser att noga följa utvecklingen av LV:s
totala avgiftsintäkter och kostnader. I det fall det
visar sig att det nya avgiftssystemet systematiskt
ger över- eller underskott har regeringen för
avsikt att vidta de åtgärder som erfordras för att
justera avgiftsnivåerna, och därigenom också av-
giftsintäkterna, så att dessa anpassas till en rimlig
total kostnadsnivå för LV:s verksamhet.
Kommunal primärvård
Regeringens förslag: Pågående försök med kom-
munal primärvård förlängs till utgången av år
2001.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen
(1991:1136) om försöksverksamhet med kom-
munal primärvård får en kommun erbjuda pri-
märvård om kommunen och landstinget är över-
ens om det och Socialstyrelsen lämnat sitt
tillstånd. Lagen begränsades vid sin tillkomst att
gälla till utgången av år 1998.
Regeringen gav i propositionen (prop.
1997/98:113) Nationell handlingsplan för äldre-
politiken uttryck för att de lagliga förutsätt-
ningarna för samverkan mellan kommuner och
landsting bör stärkas. Regeringens avsikt var där-
för att se över frågan om gemensamma nämnder
m.m. inom vårdområdet och därefter återkomma
med erforderliga förslag till lagändringar. Mot
bakgrund av detta ansåg regeringen, i propo-
sitionen (prop. 1997/98:189) Patientens ställ-
ning, det olämpligt att mer långsiktigt ta ställning
till försöksverksamheten med kommunal pri-
märvård. Försöksverksamheten förlängdes där-
för till utgången av år 1999 i avvaktan på över-
synen.
Regeringen har nu genom beslut den 27 maj
1999 beslutat att tillkalla en särskild utredare
(Dir. 1999:42) med uppgift att beskriva och
analysera de problem som finns vid samverkan
mellan landstingens hälso- och sjukvård och
kommunernas vård och omsorg. Utredaren skall
lämna förslag till lösningar som förbättrar möj-
ligheterna till samverkan mellan huvudmännen
på dessa områden. Utredaren skall bl.a. analysera
möjligheterna för kommuner och landsting att
bedriva vård och omsorg åt varandra på entrep-
renad samt analysera behoven av förbättrade
möjligheter att verka i en gemensam nämnd.
Uppdraget skall redovisas för regeringen senast
den 30 september år 2000.
Regeringen anser att det är olämpligt att ta
ställning till försöksverksamheten med kommu-
nal primärvård innan utredningen har presenterat
sitt förslag. I avvaktan på utredningen bör därför
försöksverksamheten med kommunal primär-
vård förlängas till utgången av år 2001.
Ny struktur för det nationella stödet till vårdens
och omsorgens utvecklingsarbete
Ärendet och dess beredning
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri)
är en ideell förening med staten och Lands-
tingsförbundet som medlemmar. Regeringen be-
slutade den 12 december 1998 att tillsätta en ar-
betsgrupp inom Regeringskansliet för beredning
av frågor rörande verksamheten vid Spri
(S 1998:H). I arbetsgruppens uppdrag ingick
bl.a. att bereda Spri:s utvärdering av verksam-
heten 1996–1997 Utvärdering för utveckling
(Spri rapport 471) samt rapporten Hälso- och
sjukvårdens utmaningar inför 2000-talet – Om
Landstingsförbundets engagemang i Spri m.m.
Staten och Landstingsförbundet träffade där-
efter den 7 april 1999 en överenskommelse om
att avveckla verksamheten vid Spri per den
31 december 1999 och att upplösa föreningen.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att ge-
mensamt med Landstingsförbundet upplösa
föreningen (prop. 1998/99:100, bet.
1998/99:FiU27, rskr.1998/99:249 ).
Arbetsgruppen överlämnade den 30 april 1999
rapporten Ny inriktning och nya former för na-
tionellt stöd till utvecklingsarbete inom hälso-
och sjukvården. Yttranden över arbetsgruppens
rapport inhämtades i samband med en hearing
den 17 juni 1999. Vid hearingen deltog repre-
sentanter från Socialstyrelsen, Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik (SBU),
Spri, Svenska kommunförbundet, Sveriges läkar-
förbund samt Vårdförbundet.
Regeringens förslag: Ett nationellt råd för vård-
politik inrättas i vilket staten, Landstingsför-
bundet och Svenska kommunförbundet deltar.
Rådet skall vara forum för en kontinuerlig dialog
mellan staten och huvudmännen i angelägna
vård- och omsorgsfrågor. Ansvarsområdet bör
omfatta landstingens hälso- och sjukvård samt
kommunernas vård och omsorg. Rådet skall ta
initiativ till och finansiellt stödja nationella pro-
gram för utvecklingsarbete inom vård och om-
sorg. Programmen läggs ut på regionala kun-
skapscenter. Socialstyrelsens arbete vad gäller
ekonomisk analys av vården och omsorgen för-
stärks. Spri:s bibliotek överförs till Karolinska
institutet. Det nationella stödet till vårdens IT-
arbete samt till ledarskaps- och verksamhetsut-
veckling förändras.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens. Arbetsgruppen för-
ordade emellertid att Spri:s bibliotek skulle
överföras till SBU.
Skälen för regeringen förslag: Spri har varit
verksamt under drygt trettio år och har därvid
aktivt bidragit till utvecklingen inom hälso- och
sjukvården. Emellertid har mycket hänt under
denna tid som nu gjort det nödvändigt med en
ny inriktning och nya former för ett nationellt
stöd till vårdens utvecklingsarbete.
Vårdpolitiskt råd samt nationella
utvecklingsprogram
Kommunerna har genom ett antal reformer
under 90-talet fått ett allt större ansvar för hälso-
och sjukvård. Mot den bakgrunden är det en
uppenbar svaghet att kommunerna stått utanför
det samarbete – bl.a. i form av Spri – som sedan
lång tid funnits mellan staten och landstingen via
Landstingsförbundet när det gäller att stimulera
utvecklingsarbete i vården. Det finns enligt rege-
ringen stora behov av att huvudmännen, kom-
muner och landsting, tillsammans finner former
för det gemensamma ansvar som finns för vård-
ens utveckling. Staten har därtill ett övergripande
ansvar för utvecklingen inom området. Rege-
ringen anser mot denna bakgrund att det är an-
geläget att etablera en ny samverkansform mellan
staten och huvudmännen i form av ett nationellt
råd för vårdpolitik.
Rådet bör bestå av företrädare för regeringen
och ledningarna i Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet. Ansvarsområdet
bör omfatta landstingens hälso- och sjukvård
samt kommunernas vård och omsorg. Rådet
kommer således att ha ett brett ansvarsområde
och gripa över hela vårdkedjan – hälso- och sjuk-
vården inom landstingen samt äldrevård, barn-
och ungdomsvård, missbrukarvård och vården av
vissa funktionshindrade inom kommunerna. Av-
sikten är att rådet skall vara forum för en konti-
nuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i
angelägna vårdpolitiska frågor. Rådet skall vidare
analysera vårdens långsiktiga utveckling utifrån
förhållanden som redovisas av bl.a. myndigheter
och sjukvårdshuvudmännen samt ta initiativ till
utvärderingar av hur vårdens och omsorgens mål
och syften nås.
Hälso- och sjukvården är en utpräglad kun-
skapsorganisation med en kunskapsmassa som är
både bred och djup. Det har på senare tid också
framstått allt klarare att utvecklingsarbetet inom
vården bör föras närmare huvudmännen och be-
drivas i former som engagerar dem som skall in-
föra och använda resultaten av utvecklingsar-
betet. Det är vidare nödvändigt att i ett land av
vår storlek tillvarata den kompetens som finns
över hela landet. Det finns ett stort värde i att
skapa förutsättningar som gör att t.ex. universitet
och högskolor involveras och kan bidra till att
stärka utvecklingen av vård och omsorg med
tvärvetenskaplig kunskap. Mot denna bakgrund
bör ytterligare en viktig uppgift för rådet vara att
ta initiativ till och finansiellt stödja nationella
program för utvecklingsarbete inom vården och
omsorgen. Programmen bör läggas ut på regio-
nala kunskapscenter eller till samverkansorgan
för olika regioner och bedrivas i samarbete med
t.ex. universitet, högskolor och andra FoU-en-
heter.
Rådet bör efter redovisning av behov och sin
egen bedömning ta ställning till angelägna ut-
vecklingsområden. Redovisning av behov bör
ske genom en systematisk värdering av de förslag
och idéer som lämnas av kommuner och lands-
ting, olika myndigheter, institutioner samt andra
aktörer. Behovsbedömningen skall sammanfattas
till ett program som bedrivs under en viss tidspe-
riod. Programmets innehåll skall specificeras av
rådet. Där skall syfte och mål anges, bl.a. med av-
seende på det kunskapsinnehåll som man vill ut-
veckla, hur spridningen av kunskap skall ske,
vilken finansiering som står till förfogande och
vilken kompletterande sådan som behövs. Ett
kunskapscenter bör omfatta minst en forsk-
ningsinstitution. Verksamheten skall ha ett tvär-
vetenskapligt anslag. Vidare bör kommuner och
landsting medverka samt involveras i dialogen
mellan forskning och utveckling och den prak-
tiska tillämpningen. Den organisatoriska formen
för ett kunskapscenter är av mindre betydelse.
De verksamheter som startas skall löpande ut-
värderas.
I arbetsgruppens rapport utpekas ett antal om-
råden där det finns behov av kunskapsutveckling;
t.ex. hälsoekonomi, medicinskt programarbete
och prioriteringar samt verksamhetsutveckling.
Regeringen är inte beredd att nu redovisa någon
uppfattning på denna punkt, utan det bör an-
komma på det vårdpolitiska rådet att göra en
samlad bedömning av vilka utvecklingsområden
som skall prioriteras.
Vid den hearing som anordnades med anled-
ning av arbetsgruppens rapport tillstyrkte samt-
liga instanser inrättandet av ett nationellt råd för
vårdpolitik samt modellen med nationella pro-
gram för utvecklingsarbete. Socialstyrelsen peka-
de t.ex. på de förnyelsemöjligheter som tanken
med regionala kunskapscenter innebär, liksom
effektivitetsvinster genom att parallellarbete vid
regionala center kan undvikas och erfarenhet tas
tillvara i större skala än hittills. SBU menade
emellertid att de kunskapscenter som nu finns
regionalt bör utvärderas innan man fastställer en
strategi för hur dessa skall bidra till utvecklingen
av svensk hälso- och sjukvård. Instanserna fram-
höll också att samverkan mellan rådet och andra
intressenter – privata vårdgivare, vårdens yrkes-
grupper samt statliga myndigheter – bör etable-
ras i någon form. Synpunkter framkom vidare på
att rådets sekretariat måste få en fastare struktur
än det roterande sekreterarskap som arbetsgrup-
pen föreslagit. Särskilt programarbetet bedömdes
kräva en fastare organisation som stöd för det
nationella rådet och för att rätt ta tillvara värdet
av det nationella utvecklingsarbetet.
Regeringen avser att inleda överläggningar
med Landstingsförbundet och Svenska kom-
munförbundet för att precisera och ytterligare
utveckla det vårdpolitiska rådets funktion, ar-
betsformer och finansiering. De synpunkter som
har framförts av remissinstanserna kommer att
beaktas i de fortsatta överläggningarna. Rege-
ringens avsikt är att det nationella rådet skall
kunna inrättas under hösten år 1999 i enlighet
med vad staten och Landstingsförbundet enades
om i den s.k. Dagmaröverenskommelsen för år
1999, för att därefter utvidgas och konkretiseras
på det sätt som nu föreslås. Arbetet med de na-
tionella programmen för utvecklingsarbete inom
vård och omsorg bedöms kunna komma i gång
successivt under år 2000.
Fördjupad ekonomisk analys
För närvarande är kunskapen bristfällig, i syn-
nerhet på övergripande nivå, om vad samhället
får ut av de resurser som satsas på vård och om-
sorg. Att på olika vägar förstärka den ekono-
miska kompetensen utgör enligt regeringen ett
viktigt inslag i en framtida struktur för centralt
utvecklingsarbete inom vården och omsorgen.
Det finns behov av en samlad analys och bedöm-
ning av tillgängliga fakta, grundad på såväl kun-
skap om vård och omsorg som ekonomisk kom-
petens. Regeringen anser mot denna bakgrund
att Socialstyrelsen inom ramen för sin uppfölj-
nings- och tillsynsroll skall spela en mer aktiv,
pådrivande och utåtriktad roll i dessa frågor bl.a.
genom att:
- bygga upp kompetens för kvalificerad ana-
lys av vårdens och omsorgens produktivitet,
effektivitet och kvalitet,
- regelbundet göra bedömningar av vårdens
och omsorgens tillstånd och utveckling på
basis av kostnader, produktivitet och effek-
tivitet,
- göra för vården och omsorgen gemen-
samma analyser, t.ex. rörande effektivise-
ringsmöjligheter i samspelet mellan lands-
ting och kommun,
- utföra uppdrag inom området, t.ex. eko-
nomiska uppföljningar av reformer som
komplement till verksamhetsuppföljningen,
- initiera och driva på utvecklingen av bättre
system för uppföljning och analys av vård
och omsorg på olika nivåer,
- initiera samhällsekonomiska studier t.ex.
rörande förebyggande insatser utifrån ett
sektorsövergripande perspektiv samt analy-
sera förutsättningarna för bättre samverkan
mellan huvudmännen, t.ex. vad gäller vård-
kedjor inom äldrevård och psykiatri.
SBU framförde i samband med den ovan
nämnda hearingen att alla statliga myndigheter
inom sjukvårdens område borde ha en god sam-
lad hälsoekonomisk kompetens, som kan sam-
verka i en nätverksliknande organisation. Rege-
ringen förutsätter att Socialstyrelsen arbetar i
nära samverkan med övriga berörda aktörer som
statliga myndigheter och högskolor, men också
med Landstingsförbundet och Svenska kom-
munförbundet.
Bibliotek
Spri:s bibliotek och utredningsbank uppfattas av
hälso- och sjukvårdens olika aktörer som en
mycket värdefull resurs och har spelat en bety-
dande roll som kunskaps- och informationscent-
rum för hälso- och sjukvård. Biblioteket är också
nationellt ansvarsbibliotek för hälso- och sjuk-
vård och i denna funktion associerat till Karo-
linska institutet. Vidare är Spri nationellt WHO
Documentation Centre, dvs. man har ålagts upp-
giften att hålla WHO:s samlade dokumentation
tillgänglig i Sverige.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning
att den verksamhet som bedrivs vid Spri:s biblio-
tek och utredningsbank är ett viktigt inslag i den
nya strukturen för ett nationellt stöd till utveck-
lingsarbete inom vården och omsorgen. Det är
viktigt att denna resurs tas tillvara och utvecklas.
Arbetsgruppen föreslog att verksamheten
skulle överföras till SBU. Det finns emellertid
även andra tänkbara mottagare av verksamheten.
Karolinska institutet har i kontakter med rege-
ringen framfört sitt intresse av att överta verk-
samheten. Spri:s ledning har också framfört tan-
kar om ett centralt informationscenter, där
biblioteket skulle ingå som en komponent.
Landstinget i Dalarna har i en skrivelse till rege-
ringen erbjudit sig att gemensamt med Kalmar
läns landsting och Värmlands läns landsting åta
sig ansvaret för en nationell databas över patient-
information. Detta skulle innebära en samord-
ning mellan Spri:s patientinformationsdatabas
Patrix och databasen PION, som har utvecklats
av de tre landstingen. Slutligen har Uppsala uni-
versitet i juli 1999 inkommit med en intressean-
mälan om lokalisering av biblioteket till univer-
sitet.
Vid en samlad bedömning av dessa förslag har
regeringen funnit att Karolinska institutet är den
lämpligaste mottagaren av verksamheten. Rege-
ringen föreslår därför att Spri:s bibliotek och ut-
redningsbank överförs till Karolinska institutet.
Karolinska institutets bibliotek är i dag natio-
nellt ansvarsbibliotek för medicin, odontologi
samt vårdvetenskap. Karolinska institutets verk-
samhet var tidigare i större utsträckning inriktad
på medicinsk vetenskap. Genom sammanslag-
ningen med hälsovårdshögskolan har verksam-
heten kommit att utvidgas till att omfatta även
vårdvetenskap. Socialstyrelsen framförde i sam-
band med hearingen att det är viktigt att beakta
den annorlunda profil som Spribiblioteket eröv-
rat. De i vården yrkesverksamma tycks, enligt
Socialstyrelsen, ha uppfattat ”tröskeln” till Spri:s
bibliotek som lägre än den till medicinskt-veten-
skapliga bibliotek, vilket bidragit till stor an-
vändning av denna service i FoU-verksamhet.
Med den nya inriktningen vid Karolinska insti-
tutet, bl.a. mot de medellånga vårdutbildning-
arna, bedömer regeringen att biblioteket motsva-
rar dessa krav. Överförandet skulle ytterligare
utveckla biblioteksverksamheten vid Karolinska
institutet till ett mer heltäckande bibliotek på
hälso- och sjukvårdsområdet, vilket i sin tur in-
nebär att målgrupperna har lättare att finns vägar
till biblioteket. Biblioteket vid Karolinska in-
stitutet har vidare hög kompetens och ett starkt
utvecklingsarbete bl.a. när det gäller olika IT-
lösningar och erfarenhet av EU-projekt. Detta
innebär att den nu höga nivån på Spri:s biblioteks
utvecklingsarbete har goda förutsättningar att
bibehållas. Biblioteket bör ha en fortsatt roll som
ansvarsbibliotek inom hälso- och sjukvård och
fortsatt hög servicenivå.
Regeringen är inte beredd att ta ställning till
skrivelsen från Dalarnas läns landsting om en
samordning mellan de olika patientinforma-
tionscentralerna utan anser att det är en fråga
som får övervägas av den nya huvudmannen.
IT-strategisk samverkan
Ett annat viktigt inslag i ett nationellt stöd till
utvecklingsarbete inom vården handlar om IT-
frågor. Landstingsförbundet har i samverkan
med Svenska kommunförbundet tillsatt en ut-
redning för att pröva behov av och en lämplig
form för ett organ som kan stödja och samordna
ett nationellt samarbete i frågor av strategisk be-
tydelse för IT-användningen i vården och om-
sorgen. Utredningen avses avslutas under hösten
1999. Riktpunkten för arbetet är att den organi-
sation som bör finnas för det strategiska IT-
stödet skall vara i funktion från och med års-
skiftet 1999/2000. I direktiven till utredningen
nämns bl.a. utredning och utveckling av för hu-
vudmännen strategiska IT-tjänster, det nationella
standardiseringsarbetet på IT-området, tillhan-
dahållande av nationella informationstjänster
samt bevakning och deltagande i EUs verksam-
het inom området.
I utredningen ingår också som en tung del att
gå igenom och pröva i vilken omfattning och i
vilka former den verksamhet som Spri för närva-
rande bedriver på IT-området kan bedrivas i
framtiden.
Vårdförbundet underströk vid hearingen med
anledning av arbetsgruppens förslag vikten av att
”Spriterm – hälso- och sjukvårdens termdatabas”
får en tydlig hemvist så att den kan vårdas och
utvecklas efter behov. Enligt Vårdförbundet bör
ansvaret för termdatabasen läggas på Socialstyrel-
sen. Svenska läkarsällskapet, Svensk sjuksköter-
skeförening, Förbundet Sveriges arbetstera-
peuter samt Legitimerade sjukgymnasters riks–
förbund har i skrivelser till regeringen också un-
derstrukit vikten av att termdatabasen kan ut-
vecklas.
När den ovan nämnda IT-utredningen under
hösten presenterar sina förslag kommer frågor
om ansvarsfördelning och organisation av det
nationella stödet till vårdens IT-arbete att bli fö-
remål för ytterligare överväganden.
Ledarskaps- och verksamhetsutveckling
Stöd till ledarskaps- och verksamhetsutveckling
är ytterligare en viktig komponent i ett nationellt
stöd till utvecklingsarbete inom vården och om-
sorgen. I vårt decentraliserade hälso- och sjuk-
vårdssystem är det i huvudsak ett ansvar för
sjukvårdshuvudmännen att utveckla dessa insat-
ser, även om staten till en del bidragit finansiellt
med s.k. Dagmarmedel. Landstingsförbundet har
också i samverkan med Svenska kommunför-
bundet tagit initiativ till att tillsätta en utred-
ningsgrupp vars arbete syftar till att utveckla det
nationella stödet på detta område.
Genomförande och kostnadsaspekter
Den nya inriktningen för det nationella stödet
till vårdens och omsorgens utvecklingsarbete
som har presenterats ovan innehåller många olika
komponenter. Inom flera områden återstår fråg-
or att bereda och överlägga med sjukvårdshu-
vudmännen om. Samtidigt har beslut fattats om
att lägga ner Spri. Föreningens verksamhet skall
upphöra den 1 januari 2000. Under år 2000
kommer dock bl.a. personalavvecklingskostna-
der och lokalkostnader att belasta statsbudgeten.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att de
olika delarna i det nya nationella stödet kommer
att införas successivt dels i takt med det fortsatta
beredningsarbetet, dels i den takt som avveck-
lingen av Spri och de kostnader detta medför till-
låter. Spri:s bibliotek föreslås överföras till Karo-
linska institutet fr.o.m. den 1 januari 2000.
Regeringens förslag om medelfördelning framgår
av anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård.
4.7 Anslag
A1 Sjukvårdsförmåner
Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukvårdsförmåner
Tusental kronor
1998
Utfall
1 879 925
Anslags-
sparande
-338 340
1999
Anslag
1 992 000
Utgifts-
prognos
2 080 000
2000
Förslag
1 998 000
2001
Beräknat
2 036 000
2002
Beräknat
2 076 000
Anslaget finansierade under år 1998 i huvudsak
vuxentandvård (tandvårdsförsäkringen), ersätt-
ningar till sjukvårdshuvudmännen avseende
sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden
samt Handikappinstitutets verksamhet. Finan-
sieringen av Handikappinstitutet upphörde
fr.o.m. år 1999 i samband med att verksamheten
ombildades till en ideell förening med namnet
Hjälpmedelsinstitutet. Det innebär att anslaget
under år 1999 i princip omfattar utgifter för
vuxentandvård samt ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen. Sistnämnda ändamål har fr.o.m.
år 1999 utökats genom att landstingen då över-
tog ansvaret för administrationen av viss vuxen-
tandvård och för detta erhåller ett årligt fast er-
sättningsbelopp.
Även för år 2000 beräknar regeringen utgifter
för två huvudsakliga ändamål under anslaget;
tandvårdsersättning samt ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen m.m. De beräknade utgif-
terna i miljoner kronor för dessa båda ändamål
åren 1999–2002 framgår av följande tabell.
Tabell 4.6 Utgifternas fördelning på ändamål
Miljoner kronor
Ändamål år
1999
2000
2001
2002
Ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen
530
530
530
530
Tandvårdsersättning
1 550
1 468
1 506
1 540
Totalt
2 080
1 998
2 036
2 076
Den 1 januari 1999 infördes ett reformerat tand-
vårdsstöd, vilket bl.a. innebar att landstingen
övertog det administrativa ansvaret för tandvår-
den för vissa särskilda patientgrupper. För detta
erhåller landstingen under åren 1999–2001 ett
årligt fast ersättningsbelopp på 405 miljoner kro-
nor. Övrig vuxentandvård administreras som
tidigare av Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna.
I budgetpropositionen för år 1999 överfördes
7 miljoner kronor till anslaget A11 Statens be-
redning för utvärdering av medicinsk metodik
för en systematisk granskning av det vetenskap-
liga underlaget för verksamheten inom tandvår-
den.
Regeringens överväganden
Resultatinformation/resultatbedömning
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Av medlemskapet i EU, EES-avtalet och vissa
bilaterala avtal (konventioner) följer att Sverige
har både kostnader och intäkter för sjukvårds-
förmåner gentemot annat land. Kostnaderna av-
ser å ena sidan de sjukvårdsförmåner som utländ-
ska medborgare i enlighet med medlemskapet
och andra avtal vid behov har rätt till under vis-
telse i Sverige. Landstingen erhåller ersättning
för sådana utförda vårdinsatser efter framställ-
ning hos försäkringskassan. RFV tillställer där-
efter respektive land krav på dessa kostnader om
det inte finns bilaterala avtal som anger annat.
Det kan dröja flera år innan kraven regleras. Å
andra sidan uppkommer kostnader för sådana
sjukvårdsförmåner som svenska medborgare vid
behov är berättigade till vid vistelse i dessa län-
der. En betydande del av de kostnaderna avser
svenska pensionärer som är bosatta i medel-
havsländerna. Utgifterna för vårdförmåner
utomlands betalas av RFV.
Som framgår av ovanstående regleras kostna-
der och intäkter i internationella förhållanden
först flera år efter att de uppkommit, varför svå-
righet föreligger att med större exakthet beräkna
den årliga nettokostnaden för försäkringen. Det
har dock kunnat konstateras under det senaste
året att kostnaderna för vård utomlands visar en
fortsatt tendens att öka.
Fr.o.m. år 1999 omfattar ändamålet även den
ersättning som staten lämnar till landstingen för
den vuxentandvård till vissa särskilda patient-
grupper som landstingen genom riksdagens be-
slut om det reformerade tandvårdsstödet har det
administrativa ansvaret för. Denna ersättning
skall – enligt en överenskommelse med staten –
utges under åren 1999–2001 med 405 miljoner
kronor per år. Om användningen av dessa medel
över- eller understiger den utbetalda ersättningen
skall den uppkomna sammanlagda mellanskillna-
den efter de tre åren slutregleras via budgetpro-
positionen för år 2003. Fr.o.m. budgetåret 2002
skall ersättningen föras in i det generella stats-
bidraget till landstingen.
Under första halvåret 1999 har utgifterna för
ändamålet varit sammanlagt 250 miljoner kronor.
Med hänsyn till den ökning av utgifterna som
förväntas i fråga om vårdkostnaderna i in-
ternationella förhållanden beräknas utgifterna för
hela år 1999 uppgå till 530 miljoner kronor.
Tandvårdsersättning
I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposi-
tion om reformerat tandvårdsstöd (prop.
1997/98:112, 1997/98 SoU25, rskr.1997/98:289).
Det reformerade tandvårdsstöd som trädde i
kraft den 1 januari 1999 är inriktat på att främst
ge alla vuxna ett ekonomiskt stöd för den
vardagliga hälsoinriktade tandvården, s.k. bas-
tandvård. Det andra området som skall täckas av
utgiftsramen är ett särskilt högkostnadsskydd
för mer kostnadskrävande protetiska behand-
lingar inklusive implantat, samt tandregleringar.
Den tredje delen av stödet är – som redovisats
ovan – riktat till vissa äldre och funktions-
hindrade personer samt till andra personer som
behöver tandvårdsinsatser som led i en sjuk-
domsbehandling under begränsad tid. Denna del
av stödet administreras av landstingen vilka för
detta erhåller ett fast årligt ersättningsbelopp på
totalt 405 miljoner kronor. I anslutning härtill
vill regeringen meddela att den har för avsikt att
fr.o.m. år 2000 – under förutsättning av att en
överenskommelse kan träffas med Landstings-
förbundet – utöka landstingens åtagande till att
omfatta även patienter med primärt Sjögrens
syndrom och patienter med nedsatt salivfunk-
tion till följd av strålbehandling, vilka patient-
grupper tidigare omfattades av reglerna om av-
giftsfri tandvård. Landstingen skall kompenseras
för detta åtagande i samband med att en ekono-
misk slutreglering av landstingens hela åtagande
sker i budgetpropositionen för år 2003. De mer-
kostnader som det tillkommande åtagandet leder
till skall finansieras inom utgiftsområde 9.
Utgiftsutvecklingen under år 1998 präglades
inledningsvis av osäkerhet om hur ersättnings-
systemet för vuxentandvård skulle utformas.
Detta ledde till en ökad efterfrågan på tandvård
som tilltog i slutet av året. Sammantaget innebar
detta att den utgiftsram för vuxentandvård som
gällde för år 1998 på 1 400 miljoner kronor över-
skreds med 355 miljoner kronor och för hela an-
slaget Sjukvårdsförmåner blev överskridandet
338 miljoner kronor. Den anslagskredit på
155 miljoner kronor som beslutats gälla för an-
slaget överskreds härigenom med 183 miljoner
kronor. Detta överskridande har i sin tur påver-
kat utgiftsramen för år 1999 på så sätt att rege-
ringen beslutat att 183 miljoner kronor av an-
slagsbeloppet på 1 992 miljoner kronor för år
1999 skall ställas till regeringens disposition.
Detta innebär att de disponibla medlen för år
1999 har reducerats till 1 809 miljoner kronor.
Utgiftsutvecklingen för år 1999 är svår att
bedöma eftersom det införts ett nytt ersättnings-
system samtidigt som effekterna av efterfråge-
ökningen under föregående år medför osäkerhet
i bedömningarna av den fortsatta utvecklingen
under år 1999. Det första halvåret 1999 uppgick
utgifterna för tandvårdsersättning till
728 miljoner kronor. De totala utgifterna beräk-
nas till 1 550 miljoner kronor för år 1999.
Slutsatser
Anslaget Sjukvårdsförmåner finansierar två än-
damål, vars utveckling är svåra att bedöma av skäl
som redovisats ovan. Utgiftsprognosen för
år 1999 är därför mycket osäker, inte minst mot
bakgrund av effekterna av den ökade efterfrågan
på tandvård under år 1998 vilket även fått bud-
getkonsekvenser för år 1999. Prognosen för ut-
gifterna under år 1999 pekar på att tillgängliga
medel kommer att överskridas med totalt
326 miljoner kronor, varav 100 miljoner kronor
skall täckas med höjd anslagskredit. Resterande
belopp föreslås finansieras genom omfördelning
från andra anslag på tilläggsbudget.
Den 1 januari 1999 refomerades tandvårds-
stödet. Det är angeläget att effekterna av de
genomförda förändringarna noga följs och
utvärderas. Regeringen har därför givit RFV i
uppdrag att följa och analysera effekterna av det
reformerade tandvårdsstödet. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 april år 2000 och kan
komma att utgöra underlag för framtida
förändringar i ersättningssystemet.
Sjukförsäkringens nettokostnader för sjuk-
vårdsförmåner i internationella förhållanden för-
väntas vidare bli något högre än vad som tidigare
beräknats. Detta beror främst på att kraven på
ersättning för sjukvårdsförmåner avseende
utomlands bosatta svenska pensionärer för åren
1994–1996 nu föreligger i ökad utsträckning.
Regeringen föreslog i propositionen
1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd att eko-
nomiskt stöd bör utges till två kompetenscenter
för sällsynta medicinska och odontologiska till-
stånd. Det första, Mun-H-Center i Bohuslands-
tinget, är ett kunskapscentrum kring odontolo-
giska problem hos små och mindre kända
grupper med funktionshinder, huvudsakligen
barn och ungdomar. Det andra, vid Odon-
tologiska Institutionen inom Jönköpings läns
landsting, är ett kompetenscentrum för sällsynta
odontologiska tillstånd.
Socialutskottet var i sitt betänkande
1997/98:SoU25 Reformerat tandvårdsstöd posi-
tivt till regeringens förslag. Utskottet konsta-
terade samtidigt att det finns behov av ytterligare
kompetenscenter. Regeringen borde enligt ut-
skottets mening överväga om ett kompetens-
centrum med inriktning på dentala material bör
inrättas. Riksdagen beslöt i enlighet med ut-
skottets förslag (rskr. 1997/98:289).
För olika kompetenscenter avsattes i budget-
propositionen (prop. 1998/99:1) för år 1999
sammanlagt 13 miljoner kronor. För Mun-H-
Center har medel beräknats med 6 miljoner
kronor och för Odontologiska institutionen i
Jönköping med 2 miljoner kronor.
Regeringen gav mot bakgrund av det nyss
nämnda tillkännagivandet Socialstyrelsen i upp-
drag att utreda frågan om behov finns av ytterli-
gare nationella kompetenscenter inom tandvår-
den utöver de av regeringen i propositionen
1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd aviserade
två kompetenscentrena.
Socialstyrelsen har den 18 maj 1999 redovisat
uppdraget till regeringen. Socialstyrelsen anser
att ett nationellt kompetenscentrum för dentala
material bör inrättas, men föreslår att benäm-
ningen kunskapscentrum för dentala material
används i stället. Detta centrum bör ha som in-
riktning att förse tandläkare och tandtekniker
med så aktuell kunskap som möjligt om dentala
material. Kunskapscentrumet skall också vara en
informationskälla för patienter och allmänheten.
Centrumet skall enligt Socialstyrelsen inte
befatta sig med den kliniska behandlingen av
patienter och inte bedriva forskning om dentala
material.
Socialstyrelsen föreslår att ett nationellt kun-
skapscentrum för dentala material placeras som
en självständig enhet inom Socialstyrelsen. Cent-
rumet skall bl.a. samarbeta med de
odontologiska institutionerna. Socialstyrelsen
föreslår också att regeringen avsätter särskilda
medel för en utvidgad drift av verksamheten vid
Metallbiologiskt Centrum i Uppsala.
Socialstyrelsens rapport har remissbehandlats.
Samtliga remissinstanser är positiva till Social-
styrelsens förslag att ett nationellt kunskaps-
centrum för dentala material skall inrättas. Vissa
remissinstanser har synpunkter på var ett natio-
nellt kompetenscentrum bör placeras.
Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning
att ett nationellt kunskapscentrum för dentala
material skall inrättas inom Socialstyrelsen.
För år 2000 skall sammanlagt 13 miljoner
kronor anvisas för ekonomiskt stöd till kompe-
tenscenter för sällsynta medicinska och odonto-
logiska tillstånd. Medlen tas inom ram. Av dessa
medel, som disponeras av Socialstyrelsen, skall
8 miljoner kronor utbetalas till de befintliga
kompetenscenterna, Mun-H-Center i Bohus-
landstinget och Odontologiska Institutionen i
Jönköpings läns landsting. Av resterande medel
skall, för åren 2000 och 2001, 4 miljoner kronor
avsättas för att inrätta och driva ett kunskapcent-
rum för dentala material inom Socialstyrelsen.
F.r.o.m år 2002 skall Socialstyrelsen disponera
5 miljoner kronor för detta ändamål. För åren
2000 och 2001 skall 1 miljon kronor avsättas till
en utvärdering av verksamheten vid Metallbiolo-
giskt Centrum i Uppsala.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 998 000 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Sjukvårdsförmåner för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
2 036 000 000 respektive 2 076 000 000 kronor.
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen
Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen A2 Bidrag för läkemedels-
förmånen
Tusental kronor
1998
Utfall
13 765 366
Anslags-
sparande
-274 366
1999
Anslag
13 491 000
Utgifts-
prognos
14 212 000
2000
Förslag
14 137 000
2001
Beräknat
14 351 000
2002
Beräknat
14 582 000
Från detta anslag utbetalas det särskilda stats-
bidraget till sjukvårdshuvudmännen för kost-
naderna för läkemedelsförmånen. På grund av en
viss eftersläpning i systemet med läkeme-
delsförmånen utbetalas från anslaget under år
2000 ersättning till sjukvårdshuvudmännen dels
för kostnaderna för läkemedelsförmånen under
månaderna november och december 1999, dels
för kostnaderna för läkemedelsförmånen under
månaderna januari t.o.m. oktober 2000.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Kostnaderna för läkemedelsförmånen har ökat
kraftigt under hela 1990-talet. Mellan 1990 och
1998 har statens kostnader för läkemedelsförmå-
nen ökat från knappt 6,9 miljarder kronor till
drygt 13,4 miljarder kronor. Den kraftiga ök-
ningen av kostnaderna för läkemedel i öppen
vård har flera olika orsaker; den demografiska ut-
vecklingen som innebär att läkemedelsbehoven
ökar i takt med att antalet äldre i befolkningen
ökar, strukturförändringarna inom vården som
lett till att en allt större andel av läkemedlen
skrivs ut i öppenvård samt tillkomsten av nya
och dyrare läkemedel.
Mellan åren 1997 och 1998 ökade kostnaderna
för läkemedelsförmånen från 11,2 miljarder kro-
nor till 13,4 miljarder kronor. En viktig orsak till
denna kraftiga ökning är att den andel av de to-
tala läkemedelskostnaderna som patienterna be-
talar minskade, från 24 procent år 1997 till
21 procent år 1998. Under de första sju måna-
derna år 1999 ökade kostnaderna för läkeme-
delsförmånen med 19 procent jämfört med mot-
svarande månader år 1998. Denna ökning kan
sannolikt förklaras av bl.a. användningen av nya
och dyrare läkemedel samt av att den höjning av
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp
av läkemedel som trädde i kraft den 1 juni 1999
föregicks av viss hamstring. Den höjda be-
loppsgränsen för högkostnadsskyddet beräknas
emellertid i enlighet med prop. 1998/99:106
medföra kostnadsminskningar för läkemedels-
fömånen om 800 miljoner kronor för år 1999
och 1 370 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000.
De ekonomiska villkoren för läkemedelsför-
månen regleras årligen i en överenskommelse
mellan regeringen och Landstingsförbundet.
Överenskommelsen innebär att staten via detta
anslag lämnar ersättning till sjukvårdshuvud-
männen för läkemedelsförmånen med ett fast
månatligt belopp (en tolftedel per månad av den
beräknade kostnaden enligt överenskommelsen)
som utbetalas två månader i efterhand. För år
1999 uppgår den beräknade kostnaden enligt
överenskommelsen till sammanlagt 13 672 miljo-
ner kronor.
Den årliga överenskommelsen bygger på den
principöverenskommelse som staten och Lands-
tingsförbundet träffade hösten 1996 om finansie-
ringsprincipens tillämpning m.m. Enligt denna
skall ett system för vinst- och förlustdelning
tillämpas. Systemet innebär för år 1999 att det
belopp varmed den faktiska kostnaden för
läkemedelsförmånen underskrider den beräk-
nade kostnaden enligt överenskommelsen delas
mellan staten och landstingen i proportionerna
50 procent till staten och 50 procent till lands-
tingen. På motsvarande sätt delas ett eventuellt
kostnadsöverskridande så att staten svarar för
80 procent och landstingen för 20 procent av
överskridandet. Landstingens ekonomiska
åtagande är dock begränsat till att omfatta högst
100 miljoner kronor. Ett under- respektive ett
överskridande av den beräknade kostnaden
enligt överenskommelsen för år 1999 kommer
att få betydelse för utgifterna under detta anslag
för år 2000 eftersom vinst- eller förlustdelningen
för år 1999 skall regleras mot detta anslag och
vara genomförd senast den 31 mars 2000.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 14 137 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen för
år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 14 351 000 000 respektive
14 582 000 000 kronor.
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård
Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen A3 Bidrag till hälso- och
sjukvård
Tusental kronor
1998
Utfall
928 987
Anslags-
sparande
10 437
1999
Anslag
986 626
Utgifts-
prognos
990 000
2000
Förslag
980 225
2001
Beräknat
966 225
2002
Beräknat
966 225
Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-
tingen (och motsvarande) i enlighet med de år-
liga överenskommelser som träffas mellan rege-
ringen och Landstingsförbundet om vissa ersätt-
ningar. Bidragets användningsområden m.m.
finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa
statsbidrag och försäkringsersättningar för
sjukvård m.m.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för
vissa kostnader och förluster som uppkommit på
grund av myndighetsingripanden för att för-
hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) betalas
också från detta anslag, liksom även kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från och med budgetåret 1999 ingår också den
statliga ersättningen till Hjälpmedelsinstitutet i
anslaget inom ramen för den ovan nämnda över-
enskommelsen. Även den statliga ersättningen
till den ideella föreningen Hälso- och sjukvår-
dens utvecklingsinstitut (Spri) ingår i anslaget
från och med budgetåret 1999.
Den 18 december 1997 överlämnade rege-
ringen en skrivelse med redogörelse för överens-
kommelsen om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. för år 1998 till riksdagen
(skr. 1997/98:51).
Ramen för det totala belopp som omfattades
av överenskommelsen uppgick år 1998 till
1 217 miljoner kronor varav 931 miljoner kronor
utgick från detta anslag och 286 miljoner kronor
från sjukförsäkringen. Detta är 48 miljoner kro-
nor mer än år 1997. Anledningen till ökningen är
främst att ersättningen till landstingen för admi-
nistration av ersättningar till privata vårdgivare
tidigare legat utanför överenskommelsen men
från och med år 1998 inordnades i densamma.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1998 visar ett överskott för anslaget om drygt
10,4 miljoner kronor. Överskottet finns huvud-
sakligen för anslagsposterna Kunskapsbaserad
hälso- och sjukvård samt Informationsförsörj-
ning som ingår i överenskommelsen om vissa er-
sättningar.
Spri hade vid utgången av år 1998 fonderade
medel om ca 7,3 miljoner kronor. Resultatet för
år 1998 var emellertid negativt (-835 tkr).
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Landstingens nettokostnader för hälso- och
sjukvård uppgick till år 1998 till ca 95 miljarder
kronor. Överenskommelsen mellan staten och
landstingen om vissa ersättningar till hälso- och
sjukvården för år 1998 omfattar ca 1,2 miljarder
kronor. Överenskommelsens huvudsakliga syfte
är att ge en plattform för en nationellt önskvärd
riktning för de kommande årens utveckling
inom hälso- och sjukvården. Överenskommelsen
för år 1998 betonade vikten av patientens möj-
lighet till delaktighet. Inriktningen var att stödja
en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och sär-
skilda medel avsattes såväl på nationell som re-
gional nivå. Andra prioriterade områden var
verksamhetsutveckling och informationsförsörj-
ning.
Under år 1998 har Socialstyrelsen fortsatt ar-
betet med att ta fram State of the Art dokument
samt nationella riktlinjer för god medicinsk
praxis. Nationella riktlinjer för kranskärlssjuk-
dom publicerades under året. Det arbete som på-
börjades under år 1997 med att ta fram metoder
för ständigt förbättringsarbete inom hälso- och
sjukvården har också fortsatt under år 1998.
Landstingsförbundet har tillsammans med lands-
tingen initierat flera utvecklingsprojekt med
detta syfte. I Ledarnätverket har ledare inom of-
fentlig och privat sjukvård arbetat med frågor om
hur man kan stödja och utveckla svensk sjuk-
vård. Ett annat projekt är ”Genombrott” som är
en modell för systematiskt förändringsarbete
som leder till förbättringar. I projektrapporten
Genombrott – att korta köer och väntetider till
och inom hälso- och sjukvården redovisas goda
resultat, t.ex. minskade väntetiden till urogyn-
mottagningen vid kvinnokliniken vid Universi-
tetssjukhuset i Linköping från mars 1997 till feb-
ruari 1998 från 511 till 139 dagar. Kirurgkliniken
vid regionsjukhuset i Örebro ökade opera-
tionskapaciteten från i genomsnitt nio till tretton
operationer per dag.
Arbetet med att stödja läkemedelskommitté-
erna har intensifierats. Under året har bl.a. läke-
medelsmonografier producerats för nästan alla
nya läkemedel och nya indikationer. Vidare har
nio kurser i läkemedelsvärdering och fyra upp-
följningsmöten efter workshops för läkemedels-
kommittéer genomförts. Informations- och ut-
bildningsmaterial har i ökad utsträckning gjorts
tillgängliga på Internet. Arbetet med att utveckla
Infomedica, som är ett IT-baserat informations-
system för patienter och allmänhet, har fortsatt
under året.
I överenskommelsen för år 1998 enades par-
terna också om att behålla den vårdgaranti som
introducerades år 1997. I denna garanteras pati-
enterna kontakt med primärvården samma dag,
läkarbesök inom åtta dagar, samt specialistbesök
inom tre månader (oklar diagnos inom en må-
nad). Som ett led i att följa upp överenskommel-
sen har Landstingsförbundet genomfört uppfölj-
ningar av väntetiderna vid ett 25-tal sjukhus i
landet. Uppföljningarna visade att landstingen
hade svårigheter att klara de tidsfrister som anges
i vårdgarantin. Väntetiderna hade också ökat år
1998 jämfört med året innan, t.ex. fick cirka
69 procent av patienterna med en fastställd diag-
nos träffa en specialist inom vårdgarantins tre
månader i oktober 1998, jämfört med 90 procent
i oktober 1997.
Av Spri:s årsberättelse för år 1998 framgår att
föreningen under året bedrivit projekt i enlighet
med den inriktning som anges i finansieringsav-
talet. Arbetet har haft sin tyngdpunkt inom om-
rådena hälsoekonomi, kvalitetsutveckling, in-
formationsteknik och informationsförsörjning. I
enlighet med finansieringsavtalet har också en
utvärdering av Spri:s verksamhet 1996–1997 Ut-
värdering för utveckling (Spri rapport 471)
överlämnats till Socialdepartementet och Lands-
tingsförbundet. Vidare har Spri inkommit med
framställning om ersättning för budgetåret 2000
till regeringen och Landstingsförbundet.
Staten och Landstingsförbundet träffade den
7 april 1999 en överenskommelse om att avveckla
Spri:s verksamhet per den 31 december 1999 och
att upplösa föreningen. Riksdagen har bemyn-
digat regeringen att gemensamt med
Landstingsförbundet upplösa föreningen
(prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249). Regeringen och Landstings-
förbundet har den 20 april 1999 uppdragit åt
Spri:s styrelse att snarast påbörja avvecklings-
arbetet.
Slutsatser
Den 30 april 1998 godkände regeringen överens-
kommelsen mellan staten och landstingen om
ersättningar år 1999 för insatser för att stärka pa-
tientens ställning m.m. som tidigare hade träffats
mellan företrädare för regeringen och Lands-
tingsförbundet (prop. 1997/98:189). Därvidlag
betonades både behovet av att förbättra vårdens
tillgänglighet och att öka patienternas inflytande
och delaktighet. Parterna enades om att denna
inriktning skall gälla även under år 2000. Där-
emot regleras den ekonomiska omfattningen av
överenskommelsen för ett år i taget. Parterna
enades vidare om att renodla överenskommelsen
till ett ”policyinstrument”. En del områden av
mer permanent karaktär som har behandlats i
tidigare års överenskommelser har fr.o.m.
år 1999 förts till vissa myndigheters ordinarie an-
slag.
Den verksamhet som Spri bedriver skall upp-
höra den 1 januari år 2000. Under år 2000 kom-
mer dock bl.a. personal- och lokalavvecklings-
kostnader att belasta detta anslag. Det kommer
därutöver även i fortsättningen att finnas behov
av statliga medel till nationellt stöd till utveck-
lingsarbetet inom vården och omsorgen. Inrikt-
ningen och formerna för detta arbete utvecklas
under avsnitt 4.6 Förslag till regeländringar.
Detta innebär att anslaget under år 2000 kommer
att belastas av både avvecklings- och utveck-
lingskostnader.
Regeringen har i förslaget till anslag för
år 2000 beräknat 24 miljoner kronor för Spri:s
avveckling samt för genomförande av den nya
strukturen för det nationella utvecklingsstödet
till hälso- och sjukvården. De faktiska avveck-
lingskostnaderna vid Spri är i dagsläget inte möj-
liga att exakt beräkna. De är bl.a. beroende av i
vilken takt den uppsagda personalen får nya an-
ställningar. Regeringen föreslås mot denna bak-
grund få bemyndigande att under år 2000 dispo-
nera 24 miljoner kronor för avvecklingen av Spri
och de kostnader som denna medför samt för ett
successivt införande av de olika komponenterna i
det nya nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vården och omsorgen. För åren 2001 och
2002 beräknar regeringen 9 miljoner kronor för
det nationella stödet till utvecklingsarbete inom
vården och omsorgen.
Regeringen föreslår vidare att 7 miljoner
kronor som tidigare anvisats under anslaget
fr.o.m. budgetåret 2000 överförs till utgiftsom-
råde 16 Utbildning och universitetsforskning,
anslaget B14 Karolinska institutet för kostnader i
samband med övertagande av Spri:s bibliotek.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 980 225 000 kronor anvisas under an-
slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år
2000. Av anslaget utgör 801 000 kronor statlig
ålderspensionsavgift. För åren 2001 och 2002 be-
räknas anslaget till 966 225 000 kronor vardera
året.
A4 Insatser mot aids
Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen A4 Insatser mot aids
Tusental kronor
1998
Utfall
69 007
Anslags-
sparande
6 277
1999
Anslag
51 622
Utgifts-
prognos
57 000
2000
Förslag
65 622
2001
Beräknat
65 622
2002
Beräknat
65 622
Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga
spridning av hiv/aids. Medlen skall användas till
information och kunskapsspridning, stöd till
psykosocialt arbete och till utvecklingsarbete.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
De förebyggande insatserna mot hiv-infektion
har varit framgångsrika och Sverige har blivit ett
land med låg förekomst av hiv-infektion. Årligen
diagnostiseras ca 250 nya hiv-fall och omfatt-
ningen har hållit sig konstant under de senaste
fem åren. Under år 1998 rapporterades 136 fall
smittade utomlands och 100 uppgav sig smittade
i Sverige, för övriga var smittorten okänd. Som
en effekt av nya bromsmediciner har dödligheten
i aids sjunkit; 66 fall rapporterades år 1998.
Av avgörande betydelse för hur det preventiva
arbetet lyckas är en väl fungerande verksamhet
inom kommuner, landsting och frivilligorganisa-
tioner samt en god samverkan mellan dessa.
Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med
olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids-
frågor. Det största ekonomiska stödet lämnas till
Noaks Ark-Röda korset, RFSL och RFSU. En
utvärdering av dessa organisationer visar att de
har en specifik och ändamålsenlig målgruppsin-
riktning. Organisationerna har framgångsrikt
engagerat medlemmar och aktivister och skapat
en social rörelse kring sexualupplysning och pre-
ventionsarbete.
Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv-
smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De
rikstäckande invandrarorganisationerna samarbe-
tar direkt med Folkhälsoinstitutet och spelar en
aktiv roll i vissa projekt.
Folkhälsoinstitutet har fått regeringens upp-
drag att utvärdera det s.k. extra bidraget till stor-
städerna. Uppdraget redovisades under somma-
ren 1999. Resultatet från utvärderingen visar att
det hiv-preventiva arbetet i storstäderna haft in-
slag av både primär- och sekundärprevention.
Arbetsfördelning och ansvarsfördelning mellan
kommun och landsting har lösts på olika sätt be-
roende på olika förutsättningar. Regeringen
anser att det hiv-preventiva arbetet som bedrivs i
storstäderna utgör ett viktigt inslag i kampen
mot hiv/aids.
Slutsatser
Det hiv-preventiva arbetet har varit framgångs-
rikt och den inriktning som angavs i budget-
propositionen för år 1999 ligger fast dvs. att:
- insatserna bör genomföras inom ramen för
sammanhållna handlingsprogram,
- insatserna bör i ökad grad riktas mot de
grupper som löper störst risk att smittas av
hiv/aids,
- samarbetet mellan olika aktörer behöver
fördjupas,
- stödet till frivilligorganisationer bör priori-
teras och deras kompetens tillvaratas och
utvecklas samt
- insatserna skall fortlöpande följas upp och
utvärderas.
Utvecklingen av nya bromsmediciner har lett till
att de som i dag är hiv-smittade förväntas kunna
leva betydligt längre. Detta gör att det hiv-pre-
ventiva arbetet delvis kommer att behöva för-
ändras.
Regeringen gör bedömningen att det hiv-pre-
ventiva arbetet i storstäderna tillhör kommu-
nernas och landstingens ansvarsområde. Rege-
ringens avsikt är dock att även för år 2000 värna
om de verksamheter som byggts upp och medel
avses utbetalas från anslaget A2 under utgiftsom-
råde 25.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 65 622 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Insatser mot aids för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
65 622 000 kronor vardera året.
A5 Bidrag till WHO
Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen A5 Bidrag till WHO
Tusental kronor
1998
Utfall
33 464
Anslags-
sparande
968
1999
Anslag
34 371
Utgifts-
prognos
36 141
2000
Förslag
34 371
2001
Beräknat
34 371
2002
Beräknat
34 371
Utgiften som belastar anslaget är Sveriges med-
lemsavgift till Världshälsoorganisationens
(WHO:s) reguljära verksamhet. Avgiften be-
stäms genom den tvåårsbudget som WHO:s be-
slutande församling antog i maj 1999. Avgiften
för verksamhetsåret 2000 uppgår till
4 354 290 USD, vilken enligt WHO:s regler skall
ha betalats in vid årets början. Utgiften belastar
således statsbudgeten för år 1999. För år 2001
har en avgift om 4 383 660 USD aviserats. Viss
justering av detta belopp kan dock ske i samband
med kommande revidering av FN:s skala för
medlemsländernas avgifter.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
WHO:s generaldirektör, Gro Harlem
Brundtland, har företagit en genomgripande re-
formering av WHO:s organisation och verk-
samhet. Sverige har aktivt stött detta föränd-
ringsarbete som är ett exempel på att effek-
tivisering inom FN-systemet går att genomföra
när organisationens ledning och medlemsländer
lägger fast tydliga prioriteringar och verksam-
hetsmål. Regeringen har för år 1999 givit ett
särskilt bidrag till förnyelsearbetet inom ange-
lägna programområden vilket belastar bistånds-
anslaget. I den strategiska budget som har god-
känts för åren 2000–2001 ingår verksamhetsmål
och aktiviteter vars genomförande skall redovisas
inför nästa budgetperiod. Utveckling av metoder
för resultatinformation ingår således i den nya
budgetprocessen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 34 371 000 kronor anvisas under an-
slaget A5 Bidrag till WHO för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till
34 371 000 kronor vardera året.
A6 Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av
läkemedelsbiverkningar
Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen A6 Bidrag till WHO-en-
heten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
Tusental kronor
1998
Utfall
2 591
Anslags-
sparande
0
1999
Anslag
1 591
Utgifts-
prognos
1 591
2000
Förslag
1 591
2001
Beräknat
1 591
2002
Beräknat
1 591
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidrag lämnas till driften av de operativa de-
larna av verksamheten vid Världshälsoorganisa-
tionens (WHO) enhet för läkemedelsbiverk-
ningar (WHO Drug Monitoring Centre), som
genom ett avtal mellan WHO och regeringen år
1978 fördes över till Sverige. Verksamheten be-
drivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre
for International Drug Monitoring.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och
WHO-centret har på ett förtjänstfullt sätt svarat
upp mot den ökande efterfrågan av dess tjänster.
En fortsatt uppdragsverksamhet fordras för att
centret fortlöpande skall kunna erbjuda den kva-
litet och kompetens som krävs för att upprätt-
hålla en internationell koordineringsfunktion.
Efter regeringens bemyndigande tillsatte
chefen för Socialdepartementet i januari 1999 en
särskild utredare med uppdrag att förutsätt-
ningslöst se över de organisatoriska aspekterna
av verksamheten vid WHO-enheten för rappor-
tering av läkemedelsbiverkningar. Översynen
skulle särskilt inriktas på frågor som hänger
samman med avtalet mellan svenska staten och
WHO och svenska statens finansiella stöd till
verksamheten. Utredaren skall redovisa sitt upp-
drag under september månad 1999.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 591 000 kronor anvisas under an-
slaget A5 Bidrag till WHO-enheten för rappor-
tering av läkemedelsbiverkningar för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
1 591 000 kronor vardera året.
A7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan
Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen A7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan
Tusental kronor
1998
Utfall
14 700
Anslags-
sparande
1 964
1999
Anslag
16 300
Utgifts-
prognos
16 008
2000
Förslag
16 701
2001
Beräknat
17 032
1
2002
Beräknat
17 393
2
1 Motsvarar 16 701 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 16 701 tkr i 2000 års prisnivå.
Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en
del av Nordiska ministerrådets organisation. På
högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av
personal från de nordiska ländernas hälso- och
sjukvårdssektorer samt näraliggande områden.
De utgifter som belastar anslaget är Sveriges
andel av kostnaderna för NHV. Nordiska mi-
nisterrådet fastställer varje år dels en total eko-
nomisk ram för högskolans verksamhet, dels en
garantinivå för finansieringen. Utgifter för verk-
samheten inom garantinivån fördelas mellan de
nordiska länderna efter samma proportioner som
gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter
verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i
förhållande till antalet utnyttjade studentplatser
under året.
Nordiska ministerrådets budget för år 2000
kommer att fastställas först i november 1999.
För år 2000 beräknas ett totalt anslag till NHV
om ca 38 miljoner kronor varav Sveriges andel
beräknas uppgå till ca 15,4 miljoner kronor.
Dessutom tillkommer en utgift om knappt
3 miljoner kronor som avser avräkning för år
1998. Medelsbehovet för år 2000 beräknas därför
uppgå till knappt 18,4 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
NHV spelar en viktig roll för det stora behov av
kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens
som finns i de nordiska länderna. Sverige dispo-
nerar ca 40 procent av utbildningsplatserna vid
NHV. I Sverige är intresset för utbildningen
stort och av de svenskar som söker kan årligen
endast ca en tredjedel beredas plats.
Regeringen har genom ett särskilt beslut i
mars 1999 tagit i anspråk 400 000 kronor av det
ackumulerade anslagssparandet för NHV till an-
nat ändamål. Resterande anslagssparande får tas i
anspråk under år 2000.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 701 000 kronor anvisas under an-
slaget A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshög-
skolan för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 17 032 000 respektive
17 393 000 kronor.
A8 Folkhälsoinstitutet
Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen A8 Folkhälsoinstitutet
Tusental kronor
1998
Utfall
107 435
Anslags-
sparande
18 832
1999
Anslag
109 047
Utgifts-
prognos
120 000
2000
Förslag
110 999
2001
Beräknat
114 852
1
2002
Beräknat
117 029
2
1 Motsvarar 112 799 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 112 799 tkr i 2000 års prisnivå.
Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att
uppfylla målet för verksamhetsområdet genom
att med förebyggande insatser främja likvärdiga
förutsättningar för en god hälsa för hela befolk-
ningen. FHI är en nationell utvecklingsmyndig-
het vars uppgift är att förebygga sjukdom och
annan ohälsa och att främja en god hälsa för alla.
Institutet skall särskilt inrikta insatserna mot de
faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de
grupper som är mest utsatta för hälsorisker.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Folkhälsoinstitutet har under år 1998 förstärkt
sin profil på analys- och utredningsområdet och
ökat intensiteten i sitt arbete med de internatio-
nella frågorna. Arbetet med att utveckla natio-
nella hälsopolitiska handlingsprogram med be-
toning på att minska social ojämlikhet i hälsa har
inletts på flera av institutets verksamhetsområ-
den. Under året har FHI bl.a. tagit fram hand-
lingsplaner när det gäller tobaks- och skadepre-
vention.
FHI har utvecklat arbetssättet att bedriva häl-
sofrämjande insatser utifrån ett arenaperspektiv.
Det hälsofrämjande arbetssättet innebär att för-
utsättningar ges för att förstärka de faktorer som
ökar människors möjligheter att bibehålla och
utveckla en god hälsa. FHI har bl.a. arbetat vida-
re med satsningen på hälsofrämjande skolor.
Myndighetens projekt om kvinnors hälsa utgår
bl.a. från hälso- och sjukvården som arbetsplats
för många kortutbildade kvinnor. Satsningar har
även inletts för att utveckla folkhälsoarbetet
bland äldre och invandrare.
För att få bättre genomslag för olika insatser
har arbetet i allt större utsträckning inriktats mot
specifika målgrupper. En stor och viktig insats
inom allergiområdet genomfördes under år 1999.
”Innemiljöåret 1999” är en omfattande informa-
tionskampanj som rör frågor om hälsoeffekter
till följd av exponering inomhus i icke-industri-
ella miljöer.
Vad gäller stödet till att utveckla folkhälso-
arbete på lokal och regional nivå har detta bl.a.
bestått i att bidra till att öka folkhälsokompeten-
sen hos strategiska aktörer och att stötta utveck-
lingen av lokala folkhälsoprogram. Strategiskt
stöd har bl.a. getts till bildandet av allergikom-
mittéer och allergianpassade kommuner. Allergi-
kommittéer finns nu i 105 av landets kommuner,
varav 30 är allergianpassade kommuner. FHI:s
insatser för att främja säkerhet och förebygga
Tabell 4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
36 454
23 666
44 166
35 666
17 166
Nya förpliktelser
9 220
39 000
10 000
–
–
Infriade förpliktelser1
22 099
18 500
18 500
18 500
17 166
Utestående förpliktelser vid årets slut
23 666
44 166
35 666
17 166
–
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
108 000
108 000
108 000
–
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
skador bygger på ett tvärsektoriellt engagemang
på lokal-, läns- och central nivå och en samver-
kan mellan myndigheter, vetenskapliga institu-
tioner, kommuner och landsting samt frivilligor-
ganisationer. Inom det lokala skadeförebyggande
arbetet utvecklas modellen En trygg och säker
kommun. I dag finns tio kommuner som aktivt
arbetar efter denna modell. Inom det förebyg-
gande hiv/aids-arbetet är ungdomar en viktig
målgrupp.
En ambition för FHI:s arbete är att försöka
förbättra skolans sex- och samlevnadsunder-
visning.
FHI:s internationella engagemang har ökat
inte minst till följd av deltagandet i EU:s olika
folkhälsoprogram.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
FHI finansierar varje år olika forsknings- och ut-
vecklingsprojekt inom folkhälsoområdet. För
flertalet av projekten upprättas fleråriga samar-
betsavtal med olika forskningsinstitutioner.
Detta innebär att FHI tar på sig ekonomiska för-
pliktelser för kommande budgetår. För att möj-
liggöra för FHI att ikläda sig sådana ekonomiska
förpliktelser föreslår regeringen att FHI ges ett
efter ändamålet anpassat bemyndigande. Det
föreslagna bemyndigandet under perioden
år 2000–2002 framgår av tabell ovan.
Slutsatser
FHI:s verksamhet utvecklas i enlighet med de
riktlinjer som redovisades i den fördjupade an-
slagsframställningen för åren 1997–1999. Rege-
ringen anser att institutet ytterligare bör sträva
efter att förstärka sin roll som kunskapscentrum
och metodutvecklare. I linje med detta ligger att
institutet skall stimulera och stötta andra aktörer
att bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta ar-
bete bör inte minst de frivilliga organisationernas
kompetens och engagemang tas tillvara. Ekono-
miskt stöd till de frivilliga organisationernas ar-
bete bör ges fortsatt hög prioritet. Vidare bör
FHI i högre grad utnyttja möjligheten att låta
fler av institutets aktiviteter utvärderas av extern
kompetens. Det är regeringens uppfattning att
FHI ytterligare bör sträva efter att fokusera in-
satserna på att minska skillnaderna i ohälsa mel-
lan olika grupper i samhället.
I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m.
(prop. 1998/99:134) som regeringen överläm-
nade till riksdagen i juni 1999 framhålls att en or-
ganisationskommitté skall se över FHI:s verk-
samhet. Utgångspunkten är att FHI skall om-
bildas till en myndighet med mer stabsliknande
uppgifter samt att myndigheten kan komma att
få utvidgade uppgifter inom alkohol- och
narkotikaområdet. Kommitténs uppdrag är att
mer i detalj tydliggöra mål och uppgifter samt
lämna förslag till organisation av den nya myn-
dighetens verksamhet. Den ombildade myndig-
heten beräknas kunna vara i funktion den 1 juli
2001. Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för avtals-
försäkringarna. Anslaget har tillförts
3 192 000 kronor. Vidare har 3 800 000 kronor
engångsvis överförts till Uo4, Rättsmedicinal-
verket.
Tabell 4.15 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag år 1999
109 047
Pris- och löneomräkning
2 560
Justering av premier
3 192
Omfördelning inom UO9
–3 800
Förslag år 2000
110 999
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 110 999 000 kronor anvisas under an-
slaget A8 Folkhälsoinstitutet för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
114 852 000 respektive 117 029 000 kronor. För
åren 2001 respektive 2002 har anslaget minskats
med 2 000 000 kronor på grund av finansiering
av åtgärder på handikappområdet.
A9 Smittskyddsinstitutet
Tabell 4.16 Anslagsutvecklingen A9 Smittskyddsinstitutet
Tusental kronor
1998
Utfall
125 611
Anslags-
sparande
2 325
1999
Anslag
108 750
Utgifts-
prognos
121 000
2000
Förslag
131 224
2001
Beräknat
133 309
1
2002
Beräknat
135 507
2
1 Motsvarar 131 224 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 131 224 tkr i 2000 års prisnivå.
Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att
uppfylla målen för utgiftsområdet genom att
medverka till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar upprätthålls och förstärks.
En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar att SMI hade ett anslags-
överskridande på ca 27 miljoner kronor, varav ca
19 miljoner kronor var relaterade till flyttningen
av SMI:s verksamhet till Karolinska institutets
område (KI-området) under hösten 1998. Dessa
flyttkostnader bestod i huvudsak av ökade hyres-
och kapitalkostnader och direktinvesteringar.
Resterande överskridande på ca 8 miljoner
kronor avser kostnader i den löpande verksam-
heten. Tidigare års ackumulerade anslagsspa-
rande har utnyttjats för att täcka underskottet.
Anslagssparandet är en följd av att många tjäns-
ter var obesatta under SMI:s uppbyggnadsfas.
Vid utgången av år 1998 kvarstod ca 2,3 miljoner
kronor av det ackumulerade anslagssparandet.
Med anledning av verksamhetsöverskridan-
dena har SMI under åren 1998 och 1999 vidtagit
åtgärder för att minska kostnaderna i den löpan-
de verksamheten. Personalstyrkan har minskats
med tio personer, enheternas materialbudgetar
har minskats med 30 procent och vissa service-
funktioner har lagts ut på entreprenad. Åtgär-
derna får dock inte full effekt under år 1999. En-
ligt prognosen för år 1999 beräknas SMI få ett
underskott på ca 12 miljoner kronor. Med anled-
ning av det fortsatt befarade underskottet i verk-
samheten har SMI gjort en grundlig verksam-
hetsöversyn för att ge underlag till nödvändiga
prioriteringar i verksamheten utifrån kommande
års anslag.
Byggstarten för det nya huset för försöks-
djursverksamhet har försenats. Enligt nuvarande
planer beräknas byggandet av det nya djurhuset
kunna påbörjas under hösten 1999 och vara klart
för inflyttning hösten 2001. Förseningen beror
på att byggprojektet inrymmer svåra avvägningar
som skall samrådas med bl.a. de myndigheter
som utövar djurskyddstillsyn.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Uppställda mål för verksamheten år 1998 har
kunnat uppnås relativt väl och beslutade planer i
huvudsak kunnat följas, trots störningar, främst
på grund av flytten till nya lokaler samt nedskär-
ningar med anledning av SMI:s ekonomiska
situation.
Sverige har i dag ett gynnsamt läge i Europa
beträffande antibiotikaresistens. Den svenska
modellen för övervakning av antibiotikaresistens
och strategier för minskad och rationell an-
vändning av antibiotika har under året vunnit ge-
hör och uppskattning inom många EU-länder.
SMI deltar aktivt i detta arbete i referensgruppen
för antibiotikafrågor (RAF) och i det nationella
nätverket STRAMA.
Samarbetet och kontakterna inom smitt-
skyddsområdet har utvecklats såväl nationellt
som internationellt. SMI-dagarna, som främst
riktar sig till kliniska mikrobiologer, smitt-
skyddsläkare, infektionsläkare och laboratorie-
personal, blir alltmer uppmärksammade och har
blivit ett forum för smittskyddsfrågor. SMI har
ett väl fungerande kontaktnät och samarbete
med smittskyddsläkarna och smittskyddsorgani-
sationen. Detta styrks bl.a. av en utredning som
tagits fram av Statskontoret kring den nationella
smittskyddsorganisationen. Statskontorets ut-
redning visar att samarbetet i smittskyddsfrågor
fungerar väl. Enligt utredningen finns det
emellertid ett ökat behov av nationellt stöd.
Även SMI har gjort en verksamhetsanalys,
grundad bl.a. på samtal med den samlade profes-
sionen i landet inom smittskyddsområdet.
Analysen visar att myndigheten utför sina myn-
dighetsuppgifter väl men att det finns önskemål
om ytterligare insatser från SMI:s sida inom en
rad områden .
I ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Försva-
rets forskningsanstalt (FOA), Statens veteri-
närmedicinska anstalt (SVA) och SMI pågår ut-
arbetande av ett program för beredskap mot
allvarlig smitta med utgångspunkt från bl.a.
SMI:s nya säkerhetslaboratorium med möjlig-
heter att hantera smittämnen som kräver högsta
säkerhetsnivå. SMI kommer genom det nya
säkerhetslaboratoriet att få en komplett diagnos-
tisk beredskap för allvarlig smitta.
Forskningsinsatser, bl.a. inom områden som
HIV, malaria och antibiotikaresistens, har väckt
internationell uppmärksamhet under året och
forskare vid SMI har nämnts bland de mest
framgångsrika i världen. Drygt hälften av forsk-
nings- och utvecklingsprojekten vid SMI finansi-
eras helt eller delvis med externa anslag.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.17 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
1
Kostnader
Resultat
(Intäkt -kost-
nad)
Utfall 1998
15 852
18 079
–2 227
(varav tjänsteexport)
(15%)
Prognos 1999
16 000
19 500
–3 500
(varav tjänsteexport)
(16%)
Budget 2000
16 500
18 500
–2 000
(varav tjänsteexport)
(15%)
1. SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset
(försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har både externa och interna
kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som
kommer från SMI.
SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för-
söksdjursverksamheten (djurhuset) och den spe-
ciella diagnostiken. Den speciella diagnostiken
skall finansieras med avgifter som ger full kost-
nadstäckning. För försöksdjursverksamheten har
SMI medgivits undantag från 5 § avgiftsför-
ordningen (1992:191). Inkomsterna disponeras
av SMI.
Försöksdjursverksamheten redovisade ett un-
derskott på ca 1,6 miljoner kronor för år 1998
och prognosen för år 1999 visar på ett under-
skott om ca 1,5 miljoner kronor. Underskotten
beror på ökade kostnader för drift och underhåll
av fastigheten och inköp av djur samtidigt som
omfattningen av verksamheten minskat och in-
täkterna är för låga. Eftersom det är svårt att höja
priserna nämnvärt och därmed uppnå full kost-
nadstäckning kan problemet med underskott i
denna verksamhet komma att kvarstå även fram-
över. I samband med övertagandet av driften av
djurhuset från Avvecklingsmyndigheten för
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL-AV)
våren 1995 räknades dock myndighetens raman-
slag upp med 5 miljoner kronor. Medlen var bl.a.
avsedda att täcka vissa kostnader till följd av re-
noveringar av nuvarande djurhus. Dessa planer
har dock fått ändras eftersom de krav som ställs
på djurhållningen medför att ett nytt djurhus
måste byggas. Mot bakgrund av att det är svårt
att uppnå full kostnadstäckning inom denna
verksamhet har regeringen ansett att resurstill-
skottet bör ligga kvar på myndigheten för att
bl.a. täcka underskott samt andra extra ordinära
kostnader relaterade till djurhuset.
Målet full kostnadstäckning har inte kunnat
uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den
speciella diagnostiken. Den speciella diagnosti-
ken redovisade ett underskott på ca
600 000 kronor år 1998 och prognosen för år
1999 pekar på ett underskott om ca 2 miljoner
kronor. Underskotten i verksamheten de senaste
åren beror bl.a. på ökade kostnader till följd av
ackreditering av verksamheten. Avgifterna har
dock höjts med 8 procent fr.o.m. den 1 maj år
1999.
Slutsatser
SMI flyttar enligt nuvarande planer in i den nya
säkerhetslaboratoriebyggnaden hösten år 2000
samt i det nya djurhuset hösten år 2001. Med
anledning av detta kommer SMI:s hyreskostna-
der att öka ytterligare de kommande två åren.
Regeringen anser att SMI:s anslag för år 2000 bör
höjas med 15 miljoner kronor för att klara ökade
hyreskostnader till följd av inflyttning i den nya
säkerhetslaboratoriebyggnaden samt ökade ka-
pitalkostnader till följd av investeringarna i de
allmänna lokalerna, i vilka myndigheten flyttade
in hösten år 1998, samt kommande investeringar
i djurhuset.
Myndigheten har också hemställt om an-
slagsmedel för fortsatt verksamhet när det gäller
övervakning av antibiotikaresistens i det natio-
nella nätverket STRAMA. Socialdepartementet
har erhållit en skrivelse från Socialstyrelsen och
Läkemedelsverket med förslag om att anvisa re-
surser ur de s.k. Dagmarmedlen till centralt
STRAMA-arbete. Frågan behandlas inom ramen
för överläggningarna mellan staten och Lands-
tingsförbundet om särskild ersättning till hälso-
och sjukvården gällande år 2000.
Vidare har myndigheten hemställt om an-
slagsmedel för smittskyddsarbete rörande vård-
relaterade infektioner och kretsloppsfrågor. Re-
geringen gör bedömningen att myndighetens
önskemål om ytterligare medel på dessa områden
inte kan tillgodoses.
Med anledning av att SMI under innevarande
år beräknas gå med ett underskott på grund av
oförutsedda kostnader och att hittills gjorda
neddragningar inte får full effekt förrän år 2000
har regeringen på tilläggsbudget för år 1999 före-
slagit att myndigheten skall tillföras
5 000 000 kronor från anslaget A12 Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen kommer
noga att följa den ekonomiska utvecklingen
inom myndigheten samt effekterna av de om-
prioriteringar som har gjorts och som ytterligare
kan komma att behöva göras under åren 1999
och 2000 för att klara verksamheten inom given
resursram. Regeringen avser att uppdra åt SMI
att redovisa vilka åtgärder som krävs för att få
myndighetens ekonomi i balans samt att redovisa
vilka konsekvenser åtgärderna får för verksam-
heten.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 6 075 000 kronor.
Tabell 4.18 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag år 1999
108 750
Pris- och löneomräkning
2 399
Justering för engångsförstärkning år 1999
–1 000
Ramförstärning VÅP år 1999
15 000
Justering av premier
6 075
Förslag år 2000
131 224
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 131 224 000 kronor anvisas under an-
slaget A9 Smittskyddsinstitutet för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
133 309 000 respektive 135 507 000 kronor.
A10 Institutet för psykosocial
medicin
Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen A10 Institutet för psyko-
social medicin
Tusental kronor
1998
Utfall
11 305
Anslags-
sparande
50
1999
Anslag
11 100
Utgifts-
prognos
11 150
2000
Förslag
13 059
2001
Beräknat
13 260
1
2002
Beräknat
13 471
2
1 Motsvarar 13 059 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 13 059 tkr i 2000 års prisnivå.
En jämförelse mellan anslag och utfall för bud-
getåret 1998 visar att utfallet översteg anslaget
med 453 000 kronor. Utgiftsprognosen för år
1999 beräknas till 11 150 000 kronor vilket inne-
bär att anslagssparandet, vid utgången av år 1998
uppgående till 49 000 kronor, förväntas vara
förbrukat vid utgången av år 1999.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Institutet för psykosocial medicin (IPM) skall
bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet
genom att särskilt uppmärksamma och bidra
med kunskap som minskar de psykosociala risk-
situationerna i samhället.
Myndighetens verksamhet utgörs av såväl
grundforskning som tillämpad forskning och är
inriktad på kunskaps- och informationssprid-
ning. Institutets verksamhet har särskilt kon-
centrerats på psykologiska och psykofysiologiska
långtidsmekanismer som orsaksbakgrund till
sambandet mellan hälsa och psykosocial
livsmiljö. Forskningen har inriktats på bak-
grundsfaktorer som psykosociala konsekvenser
till följd av arbetslöshet, internationalisering av
arbetslivet och nya fysiska riskfaktorer som kan
samverka med psykosociala när det gäller hälso-
effekter.
IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskap-
lig kvalitet. Institutet anlitas flitigt som granskare
av artiklar i internationella vetenskapliga tid-
skrifter och som producent och rådgivare i annan
typ av kunskapsspridning. För år 1999 beräknas
de externa medlen för forskningsuppdrag uppgå
till 8 000 000 kronor vilket kan jämföras med
utfallet för år 1998 som var 8 521 000 kronor.
Av IPM:s årsredovisning för år 1998 framgår
att målen för IPM:s verksamhet i allt väsentligt
har kunnat infrias.
Budget för bidragsverksamhet
Tabell 4.20 Bidragsverksamhet
Tusental kronor
Bidragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt-
kostnad)
Utfall 1998
8 521
8 521
0
Prognos 1999
8 000
8 000
0
Prognos 2000
8 300
8 300
0
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att IPM:s
årsredovisning för verksamhetsåret 1998 i allt
väsentligt är rättvisande. RRV har dock i en sär-
skild revisionsrapport till IPM uttalat sig om
vissa brister i myndighetens ekonomiadministra–
tiva rutiner och återrapportering i årsredovis–
ningen. IPM har inlett ett arbete syftande till att
förstärka ekonomiadministration och myndig-
heten har i ESV:s värdering av de ekonomi-
administrativa rutinerna år 1998 givits värdet
fullt tillfredsställande. Regeringen anser dock att
arbetet med att förstärka ekonomisadministra-
tionen vid myndigheten bör prioriteras under år
2000.
Slutsatser
IPM har inkommit med en kompletterande an-
slagsframställan angående en ny verksamhet som
har bedrivits i projektform det senaste året, Barn
och trauma. Regeringen är inte beredd att anslå
ytterligare medel för verksamheten utan be-
dömer att denna får finansieras inom ramen för
beräknat anslag.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 1 416 000 kronor.
Tabell 4.21 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag år 1999
11 110
Pris- och löneomräkning
533
Justering av premier
1 416
Förslag år 2000
13 059
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 13 059 000 kronor anvisas under an-
slaget A10 Institutet för psykosocial medicin för
år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 13 260 000 respektive
13 471 000 kronor.
A11 Statens beredning för
utvärdering av medicinsk
metodik
Tabell 4.22 Anslagsutveckling A11 Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik
Tusental kronor
1998
Utfall
19 975
Anslags-
sparande
0
1999
Anslag
33 896
Utgifts-
prognos
33 896
2000
Förslag
35 662
2001
Beräknat
36 259
1
2002
Beräknat
36 892
2
1 Motsvarar 35 662 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 35 662 tkr i 2000 års prisnivå.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (SBU) skall bidra till att uppfylla målen
för utgiftsområdet genom att verka för ett ratio-
nellt utnyttjande av givna resurser inom hälso-
och sjukvården genom att utvärdera och sprida
kunskap om befintlig och ny medicinsk metodik.
Beredningens arbete skall vara inriktat på utvär-
dering i vid mening och belysa de samlade medi-
cinska, ekonomiska, sociala och etiska konse-
kvenserna av såväl etablerade som nya metoder.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1998 visar att hela anslagssparandet har förbru-
kats. Anslagskrediten har emellertid inte utnytt-
jats. Enligt utgiftsprognosen för år 1999 kommer
SBU under året att förbruka hela anslaget.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I regel utgår SBU i sina utvärderingar från stora
folkhälsoproblem som har betydande sociala och
livskvalitetsmässiga aspekter för den enskilde
och omfattande ekonomiska implikationer för
samhället. Sammanlagt har SBU under år 1998
drivit 23 utvärderingsprojekt, exklusive de psy-
kiatriska projekten. Fyra stora psykiatriska ut-
värderingsprojekt pågår. Under året har fem
projekt avslutats.
Även under år 1998 har SBU prioriterat upp-
giften att på ett effektivare sätt sprida kunskap
om sitt arbete och utvärderingsresultat. Sam-
arbetet med olika regioner och landsting har ut-
vecklats vidare. I dag finns ett etablerat sam-
arbete med 14 landsting (13 st år 1997) och det
finns 24 SBU-informatörer som arbetar med att
sprida resultaten i SBU:s rapporter. Sammanlagt
har sex regionala konferenser anordnats. Till
dessa kommer de sammanlagt 120 informa-
tionsaktiviteter som SBU-informatörerna an-
ordnat i sina respektive landsting.
SBU har vidare fortsatt sitt arbete som sekre-
tariat för det internationella nätverket
INAHTA. SBU har också arbetat vidare med att
fördjupa samarbetet om utvärdering inom
Europa genom att ta initiativ till utveckling av ett
gemensamt nätverk inom EU. SBU har till-
sammans med myndigheter och institutioner
som arbetar med utvärdering i samtliga EU-
länder ansökt om finansiering från EU för att in-
rätta ett European Coordinating Center för me-
dicinsk värdering.
En sammanställning har gjorts av alla utvärde-
ringar som genomförts under åren 1990–1997.
Sammanställningen omfattar kännedom om
SBU och SBU-rapporter, attityder till medicinsk
utvärdering och till SBU:s verksamhet samt
praktisk nytta av SBU-rapporter (SBU:s genom-
slag i hälso- sjukvården, 1998). Den övergripande
bilden är att sjukvårdens företrädare anser att
SBU:s arbete och rapporter har ett högt värde,
men de anser samtidigt att strukturer och
metoder för att åstadkomma genomslag i
sjukvårdsarbetet ännu inte är fullt utvecklade.
Trots detta kan faktiska förändringar i praxis
spåras i flera oberoende utvärderingar. Exempel-
vis innebar SBU:s slutsatser i rapporten Måttligt
förhöjt blodtryck att den snabba ökningen av de
nya och dyrare läkemedlen avstannat och att de
äldre och mycket billigare preparaten behållit sin
andel av försäljningen. Detta trendbrott har inte
uppnåtts i andra länder, som exempelvis i Norge
eller i USA. Räknat på samtliga patienter med
måttligt förhöjt blodtryck i Sverige uppgår skill-
naden i kostnad mellan olika läkemedel till mer
än 400 miljoner kronor per år.
I samband med att rapporten Mätning av
bentäthet publicerades sjönk antalet nyinköpta
utrustningar för bentäthetsmätning dramatiskt. I
rapporten konstaterade SBU att det saknas
vetenskapligt underlag för att rekommendera
bentäthetsmätning av symtomfria individer.
Rutinmässiga undersökningar före planerade
operationer var tidigare vanligt förekommande i
Sverige. Den utvärdering som gjordes av SBU
visade på bristande vetenskapligt underlag för
nyttan av dessa för stora grupper av patienter. Ett
flertal utvärderingar har visat att rutinerna i stor
utsträckning har upphört och att kostnadsbespa-
ringarna till följd av detta uppgått till omkring
150 miljoner kronor per år.
SBU har en särskild utsedd gendersamordnare
och har utformat en genderplan för åren 1999–
2001. Varje projektgrupp inom SBU har till upp-
gift att beakta genderaspekter vid genomgången
av den vetenskapliga litteraturen och att särskilt
framhålla kunskapsluckor som beror på att något
kön studerats otillräckligt. SBU har också redo-
visat en kompetensförsörjningsplan för åren
1999–2002 med ett antal mål för kompetens-
försörjningen.
SBU har under de senaste fyra åren byggt upp
program och kompetens dels för ökad och mer
effektiv spridning av resultaten av utvärderings-
arbetet, dels för utvärderingar inom psykiatrin.
Detta har möjliggjorts genom särskilda anslag.
Verksamhetens volym har därför legat på drygt
40 miljoner kronor de senaste åren. Vid utgången
av år 1998 har dock det särskilda anslaget för ut-
värderingar inom psykiatrin förbrukats.
Slutsatser
Den medicinsktekniska utvecklingen går allt
snabbare, vilket innebär att nya medicinska me-
toder introduceras i rask takt. Ett särskilt pro-
blem gäller svårigheterna att värdera nyttan av de
medicinska framstegen, i synnerhet i kombina-
tion med de starka förhoppningar som ofta är
knutna till nya medicinska teknologier. Här spe-
lar opinionsbildning via massmedia och olika in-
tressegrupper en stor roll. Detta leder inte sällan
till användning av ineffektiva teknologier eller
överutnyttjande av dokumenterat effektiva tek-
nologier. Mot denna bakgrund gör regeringen
bedömningen att behovet av SBU:s utvärde-
ringar även framöver kommer att vara stort ef-
tersom utvecklingen av nya medicinska metoder
i kombination med begränsade ekonomiska ra-
mar ställer sjukvården inför stora utmaningar
under de närmaste åren.
Regeringen anser att SBU arbetar på ett till-
fredsställande sätt för att uppnå målen för verk-
samheten. Inriktningen vad gäller verksamheten
bör ligga fast för år 2000. Regeringen fäster sär-
skild vikt vid de intensifierade ansträngningar
som myndigheten har gjort för att sprida resul-
taten av utvärderingarna och anser att detta bör
vara en prioriterad uppgift också för år 2000.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 1 783 000 kronor.
Tabell 4.23 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag år 1999
33 896
Pris- och löneomräkning
–17
Justering av premier
1 783
Förslag år 2000
35 662
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 35 662 000 kronor anvisas under an-
slaget A11 Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till 36 259 000 kronor
respektive 36 892 000 kronor.
A12 Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd
Tabell 4.24 Anslagsutvecklingen A12 Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd
Tusental kronor
1998
Utfall
21 071
Anslags-
sparande
10 026
1999
Anslag
22 421
Utgifts-
prognos
23 300
2000
Förslag
19 086
2001
Beräknat
23 438
1
2002
Beräknat
23 807
2
1 Motsvarar 23 086 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 23 086 tkr i 2000 års prisnivå.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN)
uppdrag är att aktivt medverka till att stärka pa-
tientsäkerheten inom hälso- och sjukvården in-
klusive tandvården.
HSAN skall, när någon anmäler, på ett rätts-
säkert och omsorgsfullt sätt pröva hur hälso- och
sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Genom
beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av le-
gitimation m.m. skall nämnden ge sin bedöm-
ning av vad som är godtagbart eller inte inom
hälso- och sjukvården och tandvården.
Av HSAN:s årsredovisning framgår att det
under budgetåret 1998 uppkommit ett anslags-
sparande om 1 800 000 kronor. Från tidigare
budgetår finns ett anslagssparande om samman-
lagt 8 200 000 kronor. Sammantaget uppgår så-
ledes det ackumulerade anslagssparandet till
10 026 000 kronor. Förklaringen till sparandet är
enligt ansvarsnämnden att antalet inkommande
ärenden inte har ökat i den utsträckning som ti-
digare beräknats. Antalet avgjorda ärenden är
också lägre än beräknat, liksom kostnaden per
ärende.
HSAN uppger i sitt budgetunderlag för åren
2000–2002 att avsevärda extra utgifter kan förut-
ses under budgetåret 1999 i samband med en
planerad flyttning till nya lokaler. Vidare kom-
mer kostnader att uppstå genom införande av
nya ärendehanterings- och ekonomisystem. De
kostnader som sträcker sig utöver det vanliga be-
räknas till 1 100 000 kronor. Under budgetåren
2000–2002 kan ansvarsnämnden inte förutse
några mer omfattande utgifter som förutsätter
att anslagssparandet tas i anspråk.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
HSAN:s årsredovisning för budgetåret 1998
visar att antalet inkomna ärenden har ökat. Ök-
ningen av antalet inkomna ärenden uppgår för år
1998 till 9 procent. Motsvarande procenttal för
åren 1996 och 1997 var 5 respektive 8. Antalet
avgjorda ärenden har också ökat, men understi-
ger något antalet inkomna ärenden. Antalet ba-
lanserade ärenden har ökat något, från 1 529 år
1997 till 1 643 år 1998. Av de balanserade ären-
dena var 76 (5 procent) äldre än 12 månader och
579 (35 procent) äldre än sex månader. Enligt
HSAN:s delårsrapport var antalet balanserade
ärenden den 30 juni 1999 1 585. Regeringen an-
ser att det uppnådda resultatet är godtagbart.
Målet att få ned handläggningstiderna för
ärenden till under sex månader har inte uppnåtts
under budgetåret 1998. Den genomsnittliga
handläggningstiden har emellertid förkortats
från 6,8 månader för budgetåret 1997 till 6,2
månader för 1998. Under perioden januari – juni
1999 var enligt HSAN:s delårsrapport den
genomsnittliga handläggningstiden 5,9 månader.
Kostnaden per avgjort ärende var under
budgetåret 1998 ungefär densamma som år 1997.
HSAN har under år 1998 samverkat med
andra myndigheter och aktörer inom området,
främst Socialstyrelsen och landstingens patient-
nämnder. Nämndens beslut sänds regelmässigt
via e-post till ett antal intressenter. Information
har också lämnats genom besvarande av förfråg-
ningar från myndigheter, massmedier, forskare
och allmänhet per telefon och post samt vid per-
sonliga besök.
HSAN har i årsredovisningen för år 1998 pre-
senterat statistik med syftet att belysa ärende-
utvecklingen ur ett genderperspektiv. Nämnden
redogör bl.a. för den procentuella fördelningen
på ålder och kön hos såväl anmälande patienter
som anmäld hälso- och sjukvårdspersonal. Rege-
ringen anser det viktigt att myndigheten under
kommande år fortsätter det arbete som inletts
med att analysera verksamheten utifrån båda kö-
nens perspektiv.
Det har visat sig vara svårt att göra några till-
förlitliga prognoser för den framtida ärendeut-
vecklingen. HSAN påpekar i sitt budgetunderlag
för perioden 2000–2002 att nedskärningarna
inom hälso- och sjukvården och den debatt dessa
ger upphov till talar för att klagomålen ökar.
Ärendenas svårighetsgrad är mycket varierande.
Samtidigt som antalet bagatellartade ärenden
ökar, finns en viss tendens till att även mer krä-
vande ärenden, främst sådana som anmäls av
Socialstyrelsen, ökar.
Med stöd av förarbetena till lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område kan fler ärenden än hittills komma att
avgöras efter beslut av ordföranden ensam. Där-
med kan nämndsammanträdena komma att kon-
centreras på de mer komplicerade och om-
fattande ärendena. Detta bör kunna bidra till en
effektivisering av verksamheten utan att kvali-
tetskraven minskas.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att
HSAN:s årsredovisning för verksamhetsåret
1998 i allt väsentligt är rättvisande. RRV har
dock i en särskild revisionsrapport till HSAN
uttalat sig om vissa brister i myndighetens eko-
nomiadministrativa rutiner och återrapportering
i årsredovisningen. HSAN har redovisat vilka åt-
gärder myndigheten avser att vidta för att
komma till rätta med de brister som påpekats av
RRV, bl.a. skall ett nytt ärendehanteringssystem
upphandlas.
Slutsatser
Myndighetens verksamhet bedrivs enligt rege-
ringens mening på ett sådant sätt att målen för
verksamheten har uppnåtts. Regeringen anser
inte att det finns anledning att ändra den nuva-
rande inriktningen på myndighetens verksamhet.
Den genomsnittliga handläggningstiden för
ärenden bör nedbringas till en tid av högst sex
månader under budgetåren 2000–2002.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 506 000 kronor.
Vidare har 4 000 000 kronor engångsvis överförts
till Rättsmedicinalverket, utgiftsområde 4 Rätts-
väsendet. I sammanhanget bör även noteras att
regeringen på tilläggsbudget för år 1999 före-
slagit att 5 000 000 kronor engångsvis överförs
från HSAN till Smittskyddsinstitutet.
Tabell 4.25 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag år 1999
22 421
Pris- och löneomräkning
159
Justering av premier
506
Omfördelning
–4 000
Förslag år 2000
19 086
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 19 086 000 kronor anvisas under
anslaget A12 Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 23 438 000 kronor
respektive 23 807 000 kronor.
A13 Ersättning till steriliserade i vissa
fall
Tabell 4.26 Anslagsutvecklingen A13 Ersättning till
steriliserade i vissa fall
Tusental kronor
1998
Utfall
–
Anslags-
sparande
–
1999
Anslag
75 000
1
Utgifts-
prognos
75 000
2000
Förslag
90 000
2001
Beräknat
15 000
2002
Beräknat
0
1 Varav 75 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1999.
Riksdagen antog den 19 maj 1999 regeringens
proposition 1998/99:71 Ersättning av staten till
steriliserade i vissa fall. Enligt lagen (1999:332)
om ersättning till steriliserade i vissa fall – som
trädde i kraft den 1 juli 1999 – skall den som är
berättigad till ersättning enligt lagen få ett belopp
om 175 000 kronor. Ansökningstiden för ersätt-
ningsanspråk löper ut den 30 juni 2001. En ny
myndighet, Steriliseringsersättningsnämnden,
handlägger och beslutar i ersättningsfrågorna.
Med anledning av den nya lagen och inrättan-
det av Steriliseringsersättningsnämnden föreslog
regeringen i tilläggsbudget i 1999 års ekonomiska
vårproposition att medel skulle avsättas på
statsbudgeten under perioden 1999–2001 för er-
sättning till steriliserade.
Resultatbedömning
Resultatinformation
Osäkerheten om hur många personer som kan
komma att omfattas av ersättningen till sterilise-
rade är stor. Hittills har 1 170 ansökningar in-
lämnats till nämnden. Antalet personer som kan
komma att erhålla ersättning har tidigare upp-
skattats till omkring 1 000 personer. Detta inne-
bär att kostnaderna för utbetalda ersättningar
totalt kan beräknas uppgå till 175 miljoner
kronor. Utöver ersättningen till steriliserade till-
kommer vissa kostnader av administrativ karak-
tär. Häri ingår bl.a. kostnader för Steriliserings-
ersättningsnämnden samt för den handläggande
personalen. De administrativa kostnaderna be-
räknas totalt uppgå till ca 7,5 miljoner kronor.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 90 000 000 kronor anvisas under an-
slaget A13 Ersättning till steriliserade för år
2000. För år 2001 beräknas anslaget till
15 000 000 kronor.
A14 Personligt ombud
Tabell 4.27 Anslagsutvecklingen A14 Personligt ombud
Tusental kronor
2000
Förslag
45 000
2001
Beräknat
90 000
2002
Beräknat
90 000
Regeringens överväganden
Slutsatser
I samband med psykiatrireformen genomfördes
försöksverksamhet med förstärkt stöd till psy-
kiskt funktionshindrade (s.k. personligt ombud).
(se avsnitt 4.3.7 och 5.2.2) Socialstyrelsen har i
sin uppföljning av reformen konstaterat att för-
söksverksamheten fallit väl ut och rekommen-
derar att verksamheten görs tillgänglig för en
större målgrupp. Mot bakgrund härav anser rege-
ringen att verksamheten med personligt ombud
skall permanentas och göras landsomfattande.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 45 000 000 kronor anvisas under an-
slaget A14 Personligt ombud för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
90 000 000 kronor vardera året. Regeringen avser
att återkomma med förslag om närmare utform-
ning i särskild proposition.
A15 Socialstyrelsen
Tabell 4.28 Anslagsutvecklingen A15 Socialstyrelsen
Tusental kronor
1998
Utfall
377 711
Anslags-
sparande
22 161
1999
Anslag
407 357
Utgifts-
prognos
429 518
2000
Förslag
429 102
2001
Beräknat
431 224
1
2002
Beräknat
438 734
2
1 Motsvarar 424 102 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 424 102 tkr i 2000 års prisnivå.
De redovisade kostnaderna under anslaget för
år 1998 uppgick till 377 miljoner kronor. Då det
anvisade beloppet för år 1998 var 369 miljoner
kronor, innebär detta att anslaget överskreds
med 8 miljoner kronor. Det uppkomna
underskottet finansierades via anslagssparandet,
som vid utgången av år 1998 uppgick till
22 miljoner kronor. Socialstyrelsen har i del-
årsrapporten för första halvåret 1999 redovisat en
utgiftsprognos för helåret på 429,5 miljoner
kronor vilket innebär att hela anslagssparandet
beräknas tas i anspråk. Utgiftsökningen beror
bl.a. på att personalkostnaderna beräknas öka
jämfört med föregående år. Flyttkostnader sam-
manhängande med en genomförd flytt till mer
ändamålsenliga lokaler har också påverkat ut-
giftsnivån för år 1999. Socialstyrelsens totala om-
slutning uppgick under år 1998 till knappt
16 000 miljoner kronor. Omslutningen bestod
huvudsakligen av ett stort antal anslag inom
verksamhetsområdena Hälso- och sjukvård samt
Social omsorg.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Socialstyrelsen är nationell expert- och till-
synsmyndighet för socialtjänst, hälso- och sjuk-
vård, tandvård, stöd och service till funktions-
hindrade, hälsoskydd och smittskydd. Social-
styrelsens uppdrag är att verka för god hälsa,
social välfärd, omsorg och vård av hög kvalitet på
lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsen
intar därmed en central roll över hela det social-
politiska fältet. Regeringens bedömning av
Socialstyrelsens verksamhet återfinns därför
huvudsakligen under respektive resultatbedöm-
ningsavsnitt inom verksamhetsområdena Hälso-
vård och sjukvård samt Social omsorg.
Socialstyrelsen har vidare ett övergripande ansvar
för beredskapsfunktionen inom sina bevak-
ningsområden, vilket finns närmare redogjort för
under utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Socialstyrelsens övergripande uppdrag bröts i
regleringsbrevet för år 1998 ned i ett antal mål
fördelade på sex verksamhetsgrenar:
1. Tillsyn
2. Aktiv uppföljning
3. Nationell uppföljning och utvärdering
4. Utbildning och utveckling
5. Beredskap
6. Övriga huvuduppgifter
Till följd av en sådan verksamhetsbaserad indel-
ning för mål och redovisning tenderar produk-
tionsinriktade verksamhetsmål exempelvis antal
tillsynsinsatser, antal genomförda studier och
genomsnittlig handläggningstid, att hamna i
fokus. Fördelen är att sådana mål är relativt lätta
att formulera och mäta. Risken är dock att
effekterna av verksamheten, som är svårare att
påvisa, inte ägnas samma uppmärksamhet. I reg-
leringsbrevet för år 1999 ställs därför i stället
kravet att myndigheten skall redogöra för vad
som uppnåtts inom en rad områden. Förhopp-
ningen är att denna förändring leder till att
effekter av olika insatser på ett tydligare sätt skall
hamna i fokus för såväl myndighetens verksam-
het som återrapportering. Med utgångspunkt i
myndighetens årsredovisning för 1998 följer
dock regeringens bedömning av Socialstyrelsens
resultat indelningen i verksamhetsgrenar.
Tabell 4.29 Fördelning av totala förvaltningskostnaden på
verksamhetsområde
Verksamhetsgren
1997
1998
Tillsyn
20.5%
21.4%
Aktiv uppföljning
2.1%
1.7%
Nationell uppföljning och ut-
värdering
20.4%
18.0%
Beredskap
1
1
Utbildning och utveckling
25.3%
28.6%
Övriga huvuduppgifter
31.7%
30.3%
1 Förvaltningskostnader för området Beredskap är fördelade på övriga verksamhets-
områden.
Tillsyn
Målet för tillsynsverksamheten är att säkerställa
patientsäkerhet samt bidra till förbättrad kvalitet
i hälso- och sjukvården. Verksamheten omfattar
även registrering och marknadskontroll av
medicintekniska produkter. Därutöver förväntas
Socialstyrelsen understödja länsstyrelserna som
har det primära ansvaret för tillsyn av social-
tjänsten samt även kommuner och landsting som
ansvarar för tillsynen inom hälsoskyddet. Inom
smittskyddet är målet att medverka till effektiva
förebyggande åtgärder.
Satsning på primär medicinsk tillsyn har fort-
satt och under år 1998 genomfördes en resurs-
och kompetensförstärkning för tillsyn av vård
och omsorg av äldre. Alla indikatorer tyder på att
kvaliteten i tillsynsarbetet är fortsatt god. Social-
styrelsens verksamhetstillsyn åtnjuter hög legi-
timitet hos vårdgivarna och bedöms ha stor kor-
rektiv liksom preventiv effekt.
Vad gäller tillsynen inom socialtjänstområdet
är Socialstyrelsen i huvudsak inriktad på att till-
sammans med länsstyrelserna utveckla metoder
och arbetsformer. Under året har arbete syftande
till att ta fram mål, mått och metoder för upp-
följning av tillsynen fortsatt. Dessutom har ar-
bete med att utveckla systematiska former för
Socialstyrelsens stöd för tillsynsarbetet påbörjats.
Resultaten av det gemensamt bedrivna utveck-
lingsarbetet förväntas kunna omsättas i den
praktiska tillsynsverksamheten med början
år 2000.
Inom ramen för tillsynsverksamheten faller
även Socialstyrelsens arbete med att bidra till
hälso- och sjukvårdens kvalitetsarbete samt ut-
veckling och tillämpning av kvalitetssystem.
Socialstyrelsen har bl.a. kunnat notera att vård-
givarna i allt större utsträckning tillämpar
systematisk avvikelsehantering, vilket bl.a. fått
till följd att vårdgivarna allt oftare, och på ett
tidigt stadium, korrigerar missförhållanden på
egen hand. Kännedomen om och tillämpningen
av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården är
dock fortfarande bristfällig. Den relativt svaga
genomslagskraften för det stödjande kvalitets-
arbetet jämfört med verksamhetstillsynen under
år 1998 kan dels förklaras av att arbetet är lång-
siktigt syftande, dels av att myndigheten har en
kortare tradition och oklarare roll på området.
Registren över medicintekniska produkter,
tillverkare samt olycksrisker och olycksfall har
till följd av regleringsändringar expanderat
mycket kraftigt under år 1998.
Aktiv uppföljning
Syftet med Aktiv uppföljning har varit att följa
upp och granska ändamålsenligheten i de åtgär-
der som kommuner och landsting vidtar för att
tillgodose befolkningens behov av hälso- och
sjukvård samt socialtjänst. Speciellt intresse har
ägnats åt att dokumentera och analysera de hin-
der och möjligheter som finns för att huvud-
männen skall nå de nationella målen. Arbetet har
bedrivits så att huvudmännen, på basis av kon-
staterade förändrings- och utvecklingsbehov,
skulle kunna genomföra konkreta förbättringar.
Under år 1998 granskades tillståndet och utveck-
lingen i Västernorrlands län och Jämtlands län
med utgångspunkt i temat kommuners och lands-
tings långsiktiga anpassning till ändrade ekono-
miska förutsättningar. I och med detta har samt-
liga län granskats.
Till följd av resultatet av en extern utvärdering
av verksamhetsområdet och dess genomslag på
regional och lokal nivå kommer insatserna från
år 1999 i första hand att fokuseras på hälso- och
sjukvården. Översynen har också gällt arbets-
former och arbetet sker nu i nära samarbete med
den regionalt baserade tillsynen.
Nationell uppföljning och utvärdering
Socialstyrelsen tillhandahåller inom ramen för
verksamhetsgrenen Nationell uppföljning och
utvärdering Regeringskansliet, landsting, kom-
muner och allmänhet med analyser och rapporter
som belyser läget och utvecklingen inom hälso-
och sjukvård, smittskydd, hälsoskydd, folkhälsa,
välfärdsförhållanden och socialtjänst. En sam-
manfattade bedömning av situationen inom
hälso- och sjukvården finns i årsboken Sjuk-
vården i Sverige 1998. Under året har Social-
styrelsen även utkommit med rapporter där
effekterna av psykiatrireformen och föränd-
ringarna av äldrevården analyseras. Speciellt
intresse har också ägnats frågorna om vårdens
kvalitet och tillgänglighet, effekterna av patient-
avgifter för vårdefterfrågan samt etik inom vård
och omsorg.
Socialstyrelsen har även genomfört en rad
uppföljnings- och utvärderingsuppdrag med an-
ledning av förändringar på socialtjänstens om-
råde och då bl.a. fokuserat på att analysera resul-
tat, kostnadsutveckling, avgifter och pro-
duktivitet.
För att bättre tillgodose Regeringskansliets
ökade behov av självständiga ekonomiska be-
dömningar inom hälso- och sjukvårdsområdet
samt socialtjänsten har en förstärkning av myn-
dighetens ekonomiska kompetens inletts under
året.
Utbildning och utveckling
Socialstyrelsens uppdrag inom verksamhetsom-
rådet Utbildning och utveckling är att beskriva
kunskapsläget, sprida kunskap och verka för ett
kontinuerligt förnyelse- och utvecklingsarbete
inom myndighetens bevakningsområde. En
central del av arbetet inom hälso- och sjukvårds-
området är att ta fram state of the art-rapporter;
under år 1998 utkom ett tiotal rapporter som
spreds genom publikationer samt genom den
medicinska faktadatabasen MARS. Inom detta
område faller också Socialstyrelsens myndig-
hetsuppgifter avseende behörighet och före-
skrifter. För att bidra till utvecklingen inom
socialtjänsten har bl.a. insatser skett för att
stimulera kommunerna till uppbyggnad av lokala
FoU-verksamheter. Andra exempel är utveckling
av kvalitetsutvecklingsprogram och kunskaps-
sammanställningar. Kostnaderna för Utbildning
och utveckling har stigit under år 1998 beroende
på intensifierat arbete med metod- och kvalitets-
utveckling samt förberedelser inför införandet av
nya legitimationsgrupper jämte en ökad aktivitet
med föreskrifter och allmänna råd.
Övriga huvuduppgifter
Inom verksamhetsområdet Övriga uppgifter in-
går en rad sinsemellan olika verksamheter, bl.a.
arbete med beredskapsfrågor, drift och analys av
epidemiologiska register, handläggning av en rad
författningsstyrda ärenden, besvarande av remis-
ser samt internationellt arbete.
Socialstyrelsen fick den 25 juni 1998 rege-
ringens uppdrag att inom ansvarsområdet hälso-
och sjukvård följa anspassningarbetet, analysera
och bedöma eventuella risker för allvarliga stör-
ningar samt vid behov uppmärksamma ansvariga
på nödvändiga åtgärder för att säkerställa sam-
hällsfunktionen i samband med övergången till år
2000. Socialstyrelsen har vid två tillfällen, den
28 september 1998 och den 9 mars 1999, in-
kommit med lägesrapporter om år 2000-anpass-
ningen inom hälso- och sjukvården. Myndig-
heten bedömde vid dessa tillfällen att anpass-
ningarbetet kommit i gång inom de olika delarna
av hälso- och sjukvården men att vissa risker
kvarstod. Med anledning av Socialstyrelsens
beskrivning av läget uppdrog regeringen åt
Socialstyrelsen att fortsättningsvis följa anpass-
ningsarbetet inom hälso- och sjukvården med
fokus på patientsäkerheten.
Genderarbete och kompetensförsörjning
Under verksamhetsåren 1998 och 1999 har gen-
derarbetet vid myndigheten intensifierats. En
övergripande handlingsplan innhållande kon-
kreta mål och åtgärder för genderarbetet har
tagits fram och ett aktivt utvecklingsarbete i en-
lighet med denna bedrivs.
Med anledning av regeringens uppdrag har
Socialstyrelsen den 23 februari 1999 inkommit
med en rapport avseende myndighetens kompe-
tensförsörjning. Myndigheten konstaterar bl.a.
att könsfördelningen inom de flesta personalka-
tegorierna, undantaget assistentpersonalen, är
jämn, att genomsnittsåldern är något högre än
önskvärt samt att den externa rörligheten bör
öka.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.30 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig rätts-
lig verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
6 465
0
7 000
–535
Prognos 1999
13 000
0
10 000
3 000
Budget 2000
7 000
0
8 000
-1 000
Intäkterna avser avgifter från utfärdande av legi-
timationer som sker inom Socialstyrelsens arbete
med behörighetsfrågor. Under år 1998 utfärda-
des legitimationer för 12 yrkesgrupper inom
hälso- och sjukvården. I enlighet med riksdagens
beslut med anledning av propositionen om yr-
kesverksamhet på hälso- och sjukvården område
(prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr.
1997/98:290) har fyra nya yrkesgrupper; apote-
kare, arbetsterapeuter, receptarier samt sjukhus-
fysiker inom hälso- och sjukvården börjat att le-
gitimeras under år 1999.
Socialstyrelsen disponerar inte någon del av
intäkterna från legitimationshanteringen utan
dessa inlevereras i sin helhet till statsbudgetens
inkomstsida. Socialstyrelsen har aktualiserat
frågan om att få disponera intäkterna från legiti-
mationshanteringen. Efter beredning av frågan
gör regeringen bedömningen att det inte finns
skäl att överföra dispositionsrätten av berörda
avgiftsintäkter till Socialstyrelsen.
Tabell 4.31 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -kost-
nad)
Utfall 1998
15 169
24 679
-9 510
(varav tjänsteexport)
Prognos 1999
11 540
25 872
-14 332
(varav tjänsteexport)
Budget 2000
12 244
32 549
-20 305
(varav tjänsteexport)
Intäkterna består av avgifter för kontroll av me-
dicintekniska produkter, för material från EPC,
för data och statistikproduktion samt från för-
säljning av rapporter, skrifter m.m. Socialstyrel-
sen disponerar avgifterna i sin helhet.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Socialstyrelsen disponerar 42 miljoner kronor
per år för att stimulera önskvärd utveckling inom
den kommunala socialtjänsten. En stor del av
dessa medel används till fleråriga utvecklings-
projekt i någon eller några kommuner. Därmed
uppstår ett behov för Socialstyrelsen att ta på sig
ekonomiska förpliktelser som sträcker sig över
flera budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget A15 So-
cialstyrelsen ikläda sig sådana förpliktelser. Det
föreslagna bemyndigandet under perioden år
2000–2002 framgår av tabell nedan.
Slutsatser
För år 2000 ligger de mål och den inriktning som
tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens verk-
samhet fast. Detta innebär att Socialstyrelsen
även under år 2000 skall inrikta sin verksamhet
främst mot en förbättrad statlig tillsyn, mot
uppföljning och utvärdering samt mot stöd till
olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla sin
verksamhet. Dessutom skall myndigheten ytter-
ligare stärka sina insatser för att få en bättre
spridning av resultaten av sin verksamhet.
Regeringens samlade bedömning är att Social-
styrelsens tillsynsarbete inom hälso- och sjuk-
vårdsområdet, hälsoskydd, smittskydd, det
medicintekniska området och socialtjänst-
området varit framgångsrikt och att myn-
digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med
målen för verksamheten. Regeringen anser att
tillsynsverksamheten även framgent bör vara ett
högt prioriterat område och det är viktigt att
omfattningen och kvaliteten på tillsynen upp-
rätthålls. Samtidigt är det viktigt att erfaren-
heterna från tillsynsarbetet systematiskt tas till-
vara och utgör grunden för ett förebyggande och
stödjande arbete för att förbättra kvalitet i vård
och omsorg. I linje med detta bör Socialstyrel-
sens arbete med att stödja huvudmännens ut-
veckling och tillämpning av ett systematiskt kva-
litetsarbete inom såväl hälso- och sjukvård som
socialtjänst stärkas.
Tabell 4.32 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Miljoner kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
–
–
3
15
25
Nya förpliktelser
–
3
20
20
20
Infriade förpliktelser1
–
–
8
10
15
Utestående förpliktelser vid årets slut
–
3
15
25
30
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
–
20
20
30
30
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Regeringen anser att Socialstyrelsen under
år 2000 bör spela en aktivare roll för att förbättra
tillgänglighet och kvalitet, samt prioritera insat-
ser för att stärka patientens ställning, i vård och
omsorg. Strategin bör även fortsättningsvis
framförallt vara att stimulera huvudmännens ar-
bete mot dessa mål. Socialstyrelsen skall även ta
fram och fastställa gemensamma och tydliga in-
dikationer för behandling, inom områden med
stora variationer i behandlingsindikation, för att
därigenom bl.a. underlätta jämförbarheten i
landstingens öppna redovisning av köer och
väntetider som skall komma till stånd under
år 2000. Socialstyrelsen skall också företa studier
och analyser av variationer mellan huvudmän av-
seende resurser, kostnadseffektivitet, resultat och
kvalitet inom vård och omsorg.
Det är angeläget att Socialstyrelsens arbete för
att säkra och stödja långsiktig kvalitetsutveckling
inom socialtjänsten intensifieras. Det finns ett
särskilt behov av att utveckla forskning och sys-
tematisk kunskapsinsamling inom social-
tjänstområdet. I detta arbete är det viktigt att
kommunernas lokala utvecklingsarbete upp-
märksammas. Regeringen avser att ge Socialsty-
relsen i uppdrag att initiera ett brett och samord-
nat arbete för att stödja en utveckling av
socialtjänstområdet i denna riktning.
Genomförandet av ett konsekvent barnper-
pektiv i det sociala arbetet skall vidareutvecklas.
Socialstyrelsen kommer också att ha en fortsatt
aktiv roll inom äldreområdet, bl.a. när det gäller
genomförandet av de åtgärder som beslutats
inom ramen för den nationella handlingsplanen
för äldrepolitiken.
Regeringen anser att den redan inledda sats-
ningen på en förstärkt ekonomisk kompetens
skall fullföljas för att myndigheten bättre skall
kunna stötta regeringen med självständiga eko-
nomiska bedömningar på hälso- och sjukvårdens
samt socialtjänstens område. Likaså bör
Socialstyrelsens kompetens på läkemedelsan-
vändningsområdet förstärkas för att ge stöd till
regeringen inklusive tillhandahålla fortlöpande
uppföljning av kostnaderna för läkemedel.
Regeringen har också för avsikt att ge Social-
styrelsen i uppdrag att göra en överblick av den
kliniska forskning som bedrivs i landet.
Socialstyrelsen disponerar även 13 miljoner
kronor anvisade under anslag A1 Sjukvårdsför-
måner m.m. för ekonomiskt stöd till kompe-
tenscenter för sällsynta medicinska och odonto-
logiska tillstånd. Av dessa medel skall 8 miljoner
kronor utbetalas till två befintliga kompetens-
center.
Resterande 5 miljoner kronor avsätts för att
bygga upp ett dentalt kunskapscentrum inom
Socialstyrelsen. Verksamheten vid detta får dock
byggas upp successivt eftersom 1 miljon kronor
årligen för åren 2000 och 2001 skall avsättas till
en utvärdering av verksamheten vid Metallbio-
logiskt Centrum i Uppsala.
Vid beräkning av anslaget för år 2000 har hän-
syn tagits till att Socialstyrelsen i enlighet med
Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken
tillförts 5,8 miljoner kronor för att förstärka
tillsynen över vården av äldre och funktions-
hindrade. Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för avtalsför-
säkringarna. Anslaget har tillförts
20 421 000 kronor.
Tabell 4.33 Beräkning av anslaget för år 2000
Anslag år 1999
407 357
Pris- och löneomräkning
1 851
Justering av premier
20 421
Bottenbudgetering av lokalkostnader
–527
Förslag 2000
429 102
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 429 102 000 kronor anvisas under an-
slaget A15 Socialstyrelsen för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till 431 224 000
respektive 438 734 000 kronor. För åren 2001
respektive 2002 har anslaget minskats med
5 000 000 kronor på grund av finansiering av åt-
gärder på handikappområdet.
4.8 Övrig statlig verksamhet
Läkemedelsverket
Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla
målen för utgiftsområdet genom att se till att
läkemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet
samt verka för att läkemedel används på ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt.
Läkemedelsverket skall främja säkerheten och
kvaliteten för läkemedelsnära produkter.
Läkemedelsverket skall också medverka till att
läkemedelsförsörjningen utvecklas och blir kost-
nadseffektiv.
I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut-
göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta
för rationell utveckling och användning av nya
och äldre läkemedel.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Läkemedelsverkets verksamhet domineras av ar-
bete inom ramen för EU:s system för godkän-
nande och uppföljning av läkemedel, den s.k.
centraliserade proceduren. Verket har varit fram-
gångsrikt i detta arbete såväl som i det nationella
arbetet med läkemedelskontrollen.
Läkemedelsverket har representerats på ord-
förandeposter i arbetsgrupper och i övrigt del-
tagit i sådana, ansvarat för utarbetande av rikt-
linjer och råd till industrin inom flera
ämnesområden samt deltagit med experter i EU-
kommissionens arbete och i internationella av-
talsförhandlingar. Produktionsmässigt har under
år 1998 avgörandena i den centrala proceduren
för godkännande ökat med 50 procent och i den
decentraliserade proceduren för ömsesidigt er-
kännande med 20 procent jämfört med år 1997.
Antalet godkända parallellimporterade läkemedel
har femdubblats under denna period.
Läkemedelsverket har också medverkat i 3 st
ärenden i proceduren för ömsesidigt erkännande
av naturläkemedel och vissa utvärtes läkemedel.
Även i övrigt har Läkemedelsverket svarat för
arbetsinsatser som visar verkets förmåga att
hantera de komplicerade europeiska arbetsfor-
merna.
Läkemedelsverket är representerat i samtliga
arbetsgrupper som är underställda de veten-
skapliga kommittéerna CPMP och CVMP.
Läkemedelsverket har gett arbetet i dessa
grupper hög prioritet för att kunna påverka
utvecklingen av normerna för dokumentation av
nya läkemedel.
I den centrala proceduren där Sverige har varit
rapportör eller medrapportör har de inom Euro-
peiska unionen etablerade effektiva handlägg-
ningstiderna (210 dagar) rörande ansökningar
om marknadsföringstillstånd hållits och i samt-
liga fall varit t.o.m. lägre än stipulerat.
I de fall där Sverige har varit referensland i den
ömsesidiga proceduren har handläggningstiderna
(90 dagar) hållits. För nationella ansökningar har
handläggningstiderna (210 dagar) inte kunnat
hållas beroende på ett oväntat stort antal ansök-
ningar under åren 1997 och början av 1998.
För ansökningar om klinisk prövning av
läkemedel har andelen primärhandläggningar
inom 6 veckor uppnåtts till 82 procent samt
kompletteringar bedömda inom 4 veckor till
73 procent. Målet – inom sex veckor – har ej till
fullo uppnåtts. Läkemedelsverket har förklarat
detta med att det förelegat ett ökat antal biverk-
ningsrapporteringar och behov av komplette-
ringar under utredningarna. Personalvakanser,
ombyggnation och arbete med IT-stödet har
krävt extra resurser. Läkemedelsverket gör be-
dömningen att med optimal bemanning och IT-
support kommer målet att kunna uppnås under
år 1999.
Läkemedelsverket har bedrivit ett aktivt arbete
med information om läkemedel, säkerhetsupp-
följning, åtgärder mot olaga läkemedelsförsälj-
ning, inspektionsverksamhet samt efterkontroll
och uppföljning av reklamationer. Ytterligare in-
satser för information och utbildning har även
genomförts som särskild uppdragsverksamhet.
Läkemedelsverket har också aktivt utövat
uppföljning av marknadsföring av naturläkeme-
del, inspekterat märkning av kosmetiska och hy-
gieniska produkter samt samarbetat med Tull-
verket och Polisen för att förebygga illegal
narkotikatillverkning.
Regeringen gör bedömningen att Läkeme-
delsverket i allt väsentligt har uppfyllt målen för
godkännandeverksamheten och efterkontroll
och information om läkemedel samt verksam-
heten avseende läkemedelsnära produkter.
Den vetenskapliga kvalitetssäkringen av god-
kännande- och efterkontrollärenden är väl ut-
vecklad. Systemet tar stora resurser i anspråk
vilket beror på de komplexa frågeställningarna,
stora ärendeflöden och korta handläggningstider.
Ett stort arbete har lagts ner på samarbetet
med Kanada och USA på inspektionssidan
genom att få de viktiga GMP-avtalen att fungera
och åstadkomma en samordning inom EU av in-
spektionerna.
Läkemedelsverket har i årsredovisningens
resultaträkning för budgetåret 1998 redovisat en
total omsättning på 185 209 000 kronor och ett
rörelseunderskott efter finansiella intäkter och
kostnader på 11 253 000 kronor.
Läkemedelsverket har angivit en beräknad
kostnadsbudget om 227 167 000 kronor för år
2000.
Läkemedelsverket hade ett ingående myndig-
hetskapital år 1999 på ca 22,2 miljoner kronor.
Dessa medel kommer att finansiera den under-
balanserade verksamheten tillsammans med be-
räknade intäkter. Verket gör bedömningen att
verksamheten kommer att gå med underskott
under hela år 1999 varför en avgiftshöjning
kommer att erfordras från år 2000. Detta kom-
mer att beaktas i det nya systemet för avgifts-
finansiering som avses gälla från år 2000 och för
vilket principerna redovisas i avsnitt 4.6 Förslag
till regeländringar.
Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet
redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som
avser producentobunden läkemedelsinformation.
Medel finns beviljade för år 1999 med 6 miljoner
kronor och Läkemedelsverket har utgått från
samma belopp för år 2000.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.34 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
174 318
–186 021
–11 703
Prognos 1999
181 160
–202 400
–21 240
Budget 20001
212 950
–213 027
–77
1 Budgeten bygger på nytt avgiftssystem fr.o.m. den 1 januari 2000 och prognos per den
21 juni 1999.
Tabell 4.35 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -kost-
nad)
Utfall 1998
16 010
–15 560
450
(varav tjänsteexport)
Prognos 1999
14 100
–14 000
100
(varav tjänsteexport)
Budget 2000
14 100
–14 140
–40
(varav tjänsteexport)
Slutsatser
Regeringen bedömer att Läkemedelsverket ge-
nomfört sitt arbete så att de fastlagda målen i
huvudsak har uppfyllts. Regeringen anser att den
nuvarande inriktningen på Läkemedelsverkets
verksamhet bör kvarstå. Regeringens förslag till
principer för det nya systemet för avgiftsfinansi-
ering av läkemedelskontrollen redovisas i avsnitt
4.6 Förslag till regeländringar.
Apoteket AB
Apoteket AB är helägt av staten. Vid utgången av
år 1998 bestod koncernen av moderbolaget
Apoteket AB, de rörelsedrivande dotterbolagen
Apoteksbolaget Kemi och Miljö AB, IHE, In-
stitutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi AB
samt intressebolagen Oy Tamro Abp, Fastighets
AB Högberga och Kårhuset Pharmen AB.
Apoteket AB:s uppgift är att tillgodose all-
mänhetens och sjukvårdens behov av läkemedel.
Apoteket skall dessutom svara för information,
rådgivning, utbildning och andra tjänster kring
läkemedel. Läkemedelsdistributionen sker
genom ca 900 apotek. Den slutna vårdens behov
av läkemedel tillgodoses av Apoteket AB via ett-
åriga entreprenadavtal med sjukvårdshuvud-
männen genom ca 100 särskilda sjukhusapotek,
ofta kombinerade sjukhus- och expeditions-
apotek med försäljning också till allmänheten. I
Apoteket AB:s distributionsservice ingår för-
utom apoteken även ca 1 000 apoteksombud.
Dessa är enskilda näringsidkare som mot provi-
sion förmedlar receptbelagda läkemedel eller
säljer vissa receptfria läkemedel från ett lager som
ägs av Apoteket AB. Ombudens huvuduppgift är
att tillgodose behovet av distribution av läkeme-
del företrädesvis i glesbygd.
Apoteket AB har ensamrätt på detaljhandeln
med läkemedel. De har därför en skyldighet att
tillhandahålla alla läkemedel, såväl receptbelagda
som receptfria, som är godkända för försäljning i
Sverige. Apoteket har dock inte ensamrätt på
sjukhusmarknaden och inte heller vad gäller
läkemedelsinformation. Vad gäller produkter för
egenvård, t.ex. schampo och hudkrämer, konkur-
rerar bolaget på en fri marknad.
Av den totala läkemedelskostnaden tillfaller
knappt 20 procent apoteksledet, vilket är den
lägsta andelen i Europa.
Apoteket omsatte under år 1998 23,4 miljar-
der kronor, en ökning med 8,3 procent jämfört
med föregående år. Försäljningen av läkemedel
mot recept ökade med 14,9 procent till 16,5 mil-
jarder kronor.
Tabell 4.36 Ekonomisk översikt
Miljoner kronor
1998
1997
1996
1995
1994
Omsättning
23 420
21 624
23 541
20 584
18 754
Resultat efter
finansiella
poster
341
1 126
1 175
576
512
Eget kapital
1 873
3 076
2 600
1 042
976
Utdelning
100
1 500
300
101
330
Räntabilitet på
eget kapital,%
13,6
-11,7
5,5
22,3
12,8
Antal anställda
9 147
9 447
9 550
9 590
9 550
Från 1980-talet fram till och med år 1996 har för-
säljningen ökat tämligen konstant. Den mins-
kade försäljningen år 1997 var en effekt av det
nya systemet med läkemedelsförmånen som
trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i
läkemedelsförmånen ledde bl.a. till en hamstring
av läkemedel under senare delen av 1996 vilket
medförde en minskad försäljning under första
halvåret 1997.
I enlighet med riksdagens beslut
(prop.1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20) och
genom statens särskilda ägardirektiv inför ordi-
narie bolagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ)
den 9 juni 1997 och inför ordinarie bolags-
stämma i Apoteket AB (publ) den 15 juni 1998
har uttryckts att bolaget måste vidta åtgärder för
att minska kostnaderna för verksamhetsåren
1998 och 1999 med sammanlagt 400 miljoner
kronor. Apoteket AB har i skrivelser till Social-
departementet i mars och april 1998 preliminärt
visat att besparingarna genomförts. Åtgärderna
skall slutligt redovisas av Apoteket AB senast
den 1 februari år 2000.
Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apo-
teket AB (publ) den 26 maj 1999 uttalat att
Apoteket AB skall sträva mot målet att uppnå ett
resultat som medger en vinstutdelning till bola-
gets ägare avseende verksamhetsåret 1999 på
omkring 100 miljoner kronor.
5 Social omsorg
5.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar samhällets insat-
ser för äldre och funktionshindrade, barn och
ungdomar samt socialt utsatta grupper. Området
innefattar även alkohol- och narkotikafrågor.
Den sociala omsorgen är i huvudsak ett kommu-
nalt ansvar. Verksamheterna regleras i flera olika
lagar bl.a. socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS). Viktiga verksamheter är äldre- och handi-
kappomsorgen, bistånd i form av socialbidrag,
vård av barn och unga samt vård av missbrukare
och åtgärder för andra utsatta grupper i samhäl-
let. Den statliga tillsynen över socialtjänsten ut-
övas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen.
Statens stöd lämnas i huvudsak från utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner. Till
verksamhetsområdet hör sju statliga myndig-
heter, Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus), Handikappombudsmannen, Barnom-
budsmannen (BO), Statens nämnd för interna-
tionella adoptionsfrågor (NIA), Statens insti-
tutionsstyrelse (SiS), Alkoholinspektionen samt
Alkoholsortimentsnämnden. Under verksam-
hetsområdet redovisas bl.a. assistansersättning,
bilstöd, bidrag till vårdartjänst, stöd till kom-
munerna för att utveckla missbruks- och ung-
domsvården samt bidrag till organisationer på
det sociala området och till handikapp- och pen-
sionärsorganisationer.
5.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
5 496
6 633
6 490
7 128
7 431
7 468
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Den statliga assistansersättningen som reg-
leras i lagen (1993:389) om assistansersätt-
ning har tillförts ökade resurser under
perioden 1994 till 1998.
- De utökade statsbidragen under åren 1997
och 1998 har förbättrat förutsättningarna
för att bibehålla och utveckla kvaliteten i
vården och omsorgen. Äldreomsorgen hål-
ler överlag god kvalitet men de brister som
tidigare uppmärksammats har ännu inte i
tillräcklig grad åtgärdats.
- De individuella stöden till funktionshind-
rade har stor betydelse för att underlätta ett
så självständigt liv som möjligt. Det finns
dock brister när det gäller attityder till och
bemötande av funktionshindrade, samt till-
gängligheten i samhällsmiljön som helhet.
- Socialbidragskostnaderna minskade med
8 procent under år 1998, huvudsakligen till
följd av den förbättrade arbetsmarknads-
situationen. Det finns dock inga tecken på
att det långvariga bidragsberoendet mins-
kar.
Förändringar
- Genomförandet av den av riksdagen beslu-
tade nationella handlingsplanen för äldre-
politiken har påbörjats. Regeringen har be-
slutat om medel till ett stort antal projekt
inom prioriterade områden.
- En parlamentarisk äldreberedning har till-
satts.
- Riksdagen har i mars 1999 godkänt rege-
ringens förslag till strategi för det fortsatta
arbetet med att förverkliga och genomföra
FN:s barnkonvention i Sverige.
- En parlamentarisk kommitté mot barn-
misshandel har tillsatts. En särskild utredare
har fått i uppdrag att göra en översyn av la-
gen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU) m.m.
- En parlamentarisk kommitté har tillsatts
som arbetar med frågor som rör hemlösa.
Kommittén skall bereda och till regeringen
föreslå projekt för att förbättra de hemlösas
situation. Projekten finansieras av särskilda
utvecklingsmedel.
Prioriteringar för år 2000
- Ett genderperspektiv skall ingå i all verk-
samhet. Förslag och verksamheter skall ana-
lyseras utifrån båda könens behov och för-
utsättningar i syfte att höja kvaliteten och
effektiviteten.
- Åtgärder skall vidtas i syfte att rätta till
bristerna i avgiftssystemet inom äldre- och
handikappomsorgen.
- Situationen för äldre med psykiska besvär
och psykisk sjukdom skall ägnas ökad upp-
märksamhet.
- Inom handikappområdet skall en nationell
handlingsplan presenteras där bl.a. de na-
tionella målen för handikappolitiken slås
fast och frågor om tillgänglighet, bemö-
tande och diskriminering tas upp.
- Barnperspektivet skall genomsyra allt be-
slutsfattande som rör barn. Arbetet med att
förverkliga barnkonventionen skall ha fort-
satt hög prioritet. Arbetet med att genom-
föra barnperspektivet inom socialtjänsten
skall vidareutvecklas. Samarbetet kring vissa
barnfrågor inom Östersjöstaternas råd
(CBSS) skall fortsätta.
- De utsatta barnens och ungdomarnas situa-
tion skall uppmärksammas.
- Åtgärder skall föreslås för att stärka klien-
tens ställning i socialtjänsten samt för att
minska det långvariga behovet av socialbi-
drag.
- Opinionsbildning och förebyggande åtgär-
der bland ungdomar skall även fortsätt-
ningsvis prioriteras i syfte att påverka atti-
tyder och förhållningssätt till alkohol och
narkotika.
5.3 Resultatbedömning
5.3.1 Äldre skall kunna leva ett aktivt liv
och ha inflytande i samhället och
över sin vardag, kunna åldras i
trygghet och med bibehållet
oberoende, bemötas med respekt
samt ha tillgång till god vård och
omsorg.
Kommunernas ansvar för äldreomsorgen och
äldrevården regleras huvudsakligen i social-
tjänstlagen (1980:620) och hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763).
Tillstånd och utveckling
År 1998 var drygt 1,5 miljoner invånare 65 år och
äldre, vilket motsvarar 17,4 procent av befolk-
ningen. Av dessa är 58 procent kvinnor. Antalet
äldre över 80 år uppgick samtidigt till knappt
433 000 vilket motsvarar 5 procent av befolk-
ningen. Av de äldre över 65 år var ca 132 000
födda utomlands.
En stor majoritet av de äldre klarar sig utan
vård och omsorg från samhället. De äldres behov
av sådana insatser är beroende dels av deras fy-
siska och psykiska hälsa och funktionsförmåga,
dels av faktorer i deras omgivning. Som exempel
på det sistnämnda kan nämnas förekomsten av
sociala nätverk och tillgången till informell om-
sorg, bostadens och närmiljöns utformning, till-
gången till offentlig och kommersiell service
samt den äldres ekonomiska situation. De äldres
hälsa och funktionsförmåga har kontinuerligt
förbättrats vilket bl.a. medför en successivt ökad
medellivslängd. År 1997 var medellivslängden
81,9 år för flickor och 76,8 år för pojkar.
Statistiken inom äldreomsorgen och äldrevår-
den är fr.o.m. år 1998 förändrad jämfört med ti-
digare år. Resultatet för år 1998 har ännu inte re-
dovisats.
År 1997 hade ca 130 000 personer (8,4 per 100
inv.) i åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst i
ordinärt boende. Knappt 70 procent av dessa var
kvinnor. I särskilt boende inklusive landstingens
långvård/geriatrik erhöll samma år 133 500 per-
soner (8,7 per 100 inv.) vård och omsorg. Ande-
len kvinnor var också här knappt 70 procent.
Andelen ålderspensionärer med vård och hjälp
har under den senaste femårsperioden minskat
från 18 till 17 per 100 invånare. Andelen med
service i ordinärt boende har minskat från 9,7 till
8,4 per 100 invånare medan andelen med vård
och omsorg i särskilt boende har ökat från 8,4 till
8,7 per 100 invånare.
Huvuddelen av äldreomsorgen och äldrevår-
den drivs i kommunal regi. Av de särskilda bo-
endeformerna för äldre drivs knappt 10 procent
av de permanenta bostäderna av privata ent-
reprenörer. Variationerna mellan kommunerna
är stora.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att
följa utvecklingen inom äldreområdet från år
1997 till år 2000. Av Socialstyrelsens rapport av-
seende år 1998 framgår att utvecklingen inom
äldreomsorgen under detta år i allt väsentligt
följer den trend som präglat hela 1990-talet. Det
innebär en utveckling mot en alltmer restriktiv
hjälptilldelning där hjälpen koncentreras till de
mest behövande. Socialstyrelsen konstaterar
också att kommunernas ekonomi i allt högre ut-
sträckning påverkar innehållet i och omfatt-
ningen av den hjälp som erbjuds den enskilde.
Allt mindre hänsyn tas till de äldres faktiska be-
hov av vård och omsorg. En ökad andel
vårduppgifter förs därmed över på anhöriga och
andra närstående. Socialstyrelsen redovisar ett
antal områden där det finns system- och/eller
kvalitetsbrister i äldreomsorgen. Det gäller bl.a.
omhändertagandet av personer i livets slutskede,
läkarnas insatser inom äldreomsorgen, äldres av-
gifter för vård och boende samt brukarnas infly-
tande. Vissa grupper får inte den uppmärksamhet
de är i behov av. Detta gäller bl.a. äldre med
psykiska besvär, reumatiska sjukdomar eller
tandsjukdomar.
I utvärderingen av 1995 års psykiatrireform
framgår att äldre med psykiska besvär och psy-
kisk sjukdom är en målgrupp som nästan glömts
bort. Socialstyrelsen, som har gjort utvärde-
ringen, anser att denna grupp – omkring 20 pro-
cent av de äldre – samt deras anhöriga behöver
mer uppmärksamhet i framtiden.
De viktigaste statliga insatserna
Riksdagen beslutade i december 1998 att
2 miljarder kronor skall tillföras kommuner och
landsting fr.o.m. år 2001 för utveckling av kvali-
teten i vård, skola och omsorg (prop. 1998/99:1,
bet. 1998/99SoU1, rskr. 1998/99:104). Därut-
över beslutade riksdagen i juni 1999 att ytter-
ligare 2 miljarder kronor skall tillföras kommun-
sektorn fr.o.m. år 2001 för samma ändamål
(prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU20, rskr.
1998/99:110). I förhållande till 1996 års nivå in-
nebär hittills beslutade och aviserade tillskott
t.o.m. år 2002 en höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med 25 miljarder kro-
nor.
I juni 1998 antog riksdagen regeringens pro-
position Nationell handlingsplan för äldrepoliti-
ken (prop. 1997/98:113). Riksdagsbeslutet inne-
bär bl.a. nya nationella mål för äldrepolitiken
samt vissa ändringar och tillägg i socialtjänstlagen
(SoL). Riksdagen tog samtidigt ett inriktnings-
beslut om att 300 miljoner kronor årligen skall
fördelas under perioden 1999–2001 för att stödja
och påskynda kvalitetsutvecklingen inom äldre-
området. Riksdagen har i samband med behand-
lingen av budgetpropositionen för år 1999 be-
slutat anslå medel i enlighet med detta beslut
(prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SoU1, rskr.
1998/99:104).
Utredningar och kommittéer
Regeringen tillsatte i juni 1998 en kommission
för att underlätta rekryteringen av personal till
vård- och omsorgssektorn. Kommissionen redo-
visade den 31 juli 1999 resultatet av sitt arbete.
Av kommissionens slutrapport Den ljusnande
framtid är vård (Ds 1999:44) framgår att kom-
muner och landsting har stora rekryteringsbehov
under de närmaste tio åren, särskilt vad beträffar
omvårdnadspersonal och sjuksköterskor. Kom-
missionen föreslår också ett antal åtgärder som
skall motverka den kommande bristsituationen
och öka intresset för vårdutbildningar samt
läkarutbildningen.
I juni 1998 tillsattes inom Socialdepartementet
en arbetsgrupp för kartläggning av personalför-
sörjning och utbildningsbehov inom äldreom-
sorgen. Resultatet av arbetsgruppens arbete
kommer att redovisas under hösten 1999.
Regeringen beslutade i december 1998 att till-
kalla en parlamentarisk beredning med uppdrag
att skapa förutsättningar för en långsiktig ut-
veckling av äldrepolitiken. Beredningen skall re-
dovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj år
2003.
I mars 1999 avlämnade Boende- och avgifts-
utredningen inom äldre- och handikappområdet
sitt slutbetänkande Bo tryggt – betala rätt (SOU
1999:33). Kommittén har haft i uppdrag att
analysera olika aspekter av socialtjänstlagens
begrepp särskild boendeform och vissa avgifts-
frågor inom vård och omsorg. Kommittén före-
slår bl.a. en modell för reglering av förbehålls-
beloppets nivå och innehåll, riktlinjer för
beräkning av inkomster samt ett tak för den
högsta avgift som får debiteras för vård och
omsorg. Förslaget har remissbehandlats. Rege-
ringen avser att återkomma i frågan under år
2000.
Regeringen beslutade i maj 1999 att tillkalla en
särskild utredare (dir. 1999:42) med uppgift att
beskriva och analysera de problem som idag
finns vid samverkan mellan landstingens hälso-
och sjukvård och kommunernas vård och om-
sorg på sådana områden där behov och intresse
av att samarbeta finns. Utredaren skall lämna
förslag till lösningar som förbättrar möjlighe-
terna till samverkan mellan kommuner och
landsting på dessa områden. Utredaren skall re-
dovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30
september år 2000.
Effekter av de statliga insatserna
Utökade statsbidrag till kommunerna
De utvärderingar som har genomförts om hur de
utökade statsbidragen har använts visar att
kommuner och landsting följer de mål riksdagen
och regeringen har haft för resursförstärkningen,
dvs. att förbättra förutsättningarna för att bibe-
hålla och utveckla kvaliteten inom vård, skola
och omsorg. Minskningen av personal inom äld-
reomsorgen har i det närmaste upphört och
fr.o.m. år 1998 visar tillgänglig personalstatistik
från Svenska Kommunförbundet att antalet an-
ställda åter börjar öka. Statistiken visar också att
antalet personer med mer kvalificerad utbildning
inom äldreomsorgen och äldrevården ökar.
Ändringar i socialtjänstlagen
Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa änd-
ringar i socialtjänstlagen – SoL (prop.
1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.
1996/97:264). Beslutet innebär bl.a. att en ny be-
stämmelse om kvalitet inom socialtjänsten har
införts genom tillkomsten av 7 a § SoL. Med an-
ledning av den nya bestämmelsen har Socialsty-
relsen i augusti 1998 givit ut allmänna råd om
kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
funktionshindrade (SOSFS 1998:8).
Av länsstyrelsernas årsrapporter för år 1998
framgår bl.a. att många kommuner arbetar med
att utveckla och förbättra kvaliteten i äldreom-
sorgen. Ett mer systematiskt kvalitetsarbete har
utförts bl.a. när det gäller att utveckla rutiner för
att stärka den enskildes rättssäkerhet samt i ar-
betet med att förbättra informationsöverföring
mellan personal.
Riksdagens beslut om ändringar i socialtjänst-
lagen innebär också att äldre, allvarligt sjuka och
personer med funktionshinder som har varaktiga
och omfattande vård- och omsorgsbehov skall
ges möjlighet att söka bistånd i annan kommun i
form av hjälp i hemmet eller särskilt boende (6 h
§ SoL). Deras ansökan ska behandlas som om de
redan bodde där. Av Socialstyrelsens uppföljning
framgår bl.a. att antalet ansökningar om flyttning
till annan kommun har ökat. Även andelen
bifallda ansökningar ökade. Trots detta har an-
delen personer som erhållit plats inte förändrats
nämnvärt. Problemet är att det i många kommu-
ner finns en brist på platser vilket gör att vänte-
tiden för att efter beslut erhålla plats i många fall
blir långa. Därtill skall läggas den väntetid som
ofta föreligger innan beslut fattas.
Uppföljningen av den nya bestämmelsen i so-
cialtjänstlagen om socialnämndens ansvar att un-
derlätta för den som vårdar en närstående lång-
varigt sjuk, äldre eller funktionshindrad (5 §
SoL) visar att nästan två tredjedelar av kommu-
nerna säger sig ha tagit särskilda initiativ med ut-
gångspunkt från tillägget i 5 § SoL. De stödfor-
mer som enligt Socialstyrelsen utvecklats mest
till följd av den nya bestämmelsen är avlösning,
stöd till anhöriga till personer med demenssjuk-
dom samt information/utbildning.
Riksdagen har också beslutat om en precise-
ring av de biståndsinsatser som kan överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Biståndsbeslut
ifråga om hjälp i hemmet samt särskilt boende
för service och omvårdnad för äldre (6 f § SoL)
kan fr.o.m. den 1 januari 1998 överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol medan beslut om bi-
stånd i annan form (6 g § SoL) endast kan över-
klagas genom laglighetsprövning. Socialstyrel-
sens uppföljning av vilken effekt lagändringen
fått på beslut om dagvårdsinsatser visar att två av
tre kommuner räknar beslut om dagvård som bi-
stånd enligt 6 g §. Anledningen till den varierade
tillämpningen är enligt Socialstyrelsen att kom-
munerna tolkar begreppet ”hjälp i hemmet” i
6 f § olika. Regeringen avser att senare
återkomma i frågan i samband med behandlingen
av socialtjänstutredningens förslag.
Den nationella handlingsplanen
Socialstyrelsens uppföljning visar att så gott som
samtliga kommuner känner till innehållet i pla-
nen. Något mer än varannan kommun har hun-
nit vidtaga åtgärder med anledning av planen och
ytterligare en fjärdedel planerar sådana. Åtgärder
inom områdena anhörigstöd, fortbildning av ar-
betsledande personal samt uppsökande verksam-
het har haft störst genomslagskraft.
Regeringen har i enlighet med riksdagens be-
slut med anledning av den nationella handlings-
planen samt budgetpropositionen för år 1999
fattat beslut om fördelning av 37 miljoner kro-
nor under åren 1999–2001 för uppbyggnad och
utveckling av 15 regionala forsknings- och ut-
vecklingscentra inom äldreområdet. Centrum-
bildningarna skall medverka till en lokalt förank-
rad och praktiknära kunskapsutveckling inom
både äldreomsorg och äldresjukvård. Under det
första halvåret 1999 har regeringen också beslutat
om fördelning av ett 70-tal projektbidrag till
verksamheter över hela landet som syftar till ut-
veckling och nytänkande inom äldreomsorgen.
Inom ramen för handlingsplanens åtgärd ut-
veckling av anhörigstöd har ett trettiotal kom-
muner under det första halvåret år 1999 tagit
fram en handlingsplan som berättigar till statligt
projektbidrag. De flesta kommuner anger i sina
planer att de avser satsa på utbyggnad av kort-
tidsplatser, möjligheter till avlösning samt stöd-
grupper. Många kommuner planerar också upp-
sökande verksamheter för att hitta ”dolda”
anhöriginsatser. Arbetet med att utveckla hand-
lingsplanerna har skett i nära samarbete med fri-
villigorganisationer och organisationer för an-
höriga. Socialstyrelsen svarar för nationell
uppföljning och utvärdering av verksamheterna.
När det gäller handlingsplanens åtgärd fort-
bildning av arbetsledande personal inom äldre-
omsorgen hade den 1 juni 1999 knappt 38 miljo-
ner kronor av för året anslagna 80 miljoner
kronor utbetalats till totalt 164 kommuner.
Socialstyrelsens uppföljning visar att det i de
flesta län fortfarande pågår planering av insatser-
na med målsättningen att utbildningarna skall
kunna påbörjas under hösten 1999.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
administrerat och bedömt ansökningar om för-
söksverksamheter med uppsökande verksamhet
bland äldre. Syftet med verksamheterna är att
bygga upp kunskaper inom kommunernas äldre-
omsorg, hemsjukvården och inom primärvården
om hur man förebygger ohälsa och vårdbehov
bland äldre. Under våren 1999 har sammanlagt
105 ansökningar behandlats. Av dessa har rege-
ringen beslutat bevilja bidrag till 21 projekt till
ett sammanlagt belopp om ca 35 miljoner
kronor.
Såväl den centrala som regionala tillsynen
inom äldreområdet har förstärkts. Socialstyrelsen
har bl.a. utökat bemanningen av geriatriker och
sjuksköterskor med geriatrisk kompetens. Myn-
digheten har därmed kunnat ägna ökad upp-
märksamhet åt hälso- och sjukvård inom de sär-
skilda boendeformerna.
I samband med den nationella handlingspla-
nen för äldrepolitiken anslogs ett stimulans-
bidrag om sammanlagt 380 miljoner kronor un-
der budgetåren 1998 och 1999 för äldrebostäder,
dvs. ny- och ombyggnad av bostäder i sådana
särskilda boendeformer som avses i 20 § SoL. Bi-
draget handläggs av Boverket och länsstyrelser-
na. Per den 30 juni 1999 hade drygt 320
ansökningar avseende ny- och ombyggnad av
drygt 5 500 lägenheter inkommit till länsstyrel-
serna. Av dessa har 147 ansökningar gällande ca
4 800 lägenheter beviljats. Drygt 3 000 lägenheter
avser ombyggnad och knappt 1 800 nybyggnad.
Preliminära uppgifter tyder på att den nya be-
stämmelsen i SoL om skärpt anmälningsplikt för
personal avseende missförhållanden inom äldre-
omsorgen och omsorgerna om funktionshind-
rade (71 a §) upplevs som svårtolkad av dem som
skall tillämpa bestämmelsen. Enligt Socialstyrel-
sen består svårigheterna bl.a. i att bedöma vad
som är att betrakta som ett missförhållande inom
vård och omsorg. Socialstyrelsen avser att under
hösten 1999 påbörja arbetet med att utveckla
allmänna råd och/eller föreskrifter om tillämp-
ningen av bestämmelsen.
Regeringens slutsatser
Under de senaste två åren har regeringen vidtagit
ett flertal åtgärder för att skapa bättre förutsätt-
ningar för kommuner och landsting att komma
tillrätta med problem och brister inom äldreom-
sorgen och äldrevården. Effekterna av dessa åt-
gärder kan ännu inte fullt ut följas upp och ut-
värderas, men den information som regeringen
hittills erhållit från Socialstyrelsen och länsstyrel-
serna visar att det finns ett stort intresse i
kommuner och landsting att snabbt genomföra
beslutade åtgärder i den egna verksamheten.
Den viktigaste åtgärden är förstärkningarna av
landstingens och kommunernas finanser genom
de successiva höjningarna av statsbidragen till
kommunsektorn. Uppföljning av den kommu-
nala ekonomin visar att kommuner och landsting
som ett resultat av resursförstärkningarna har
prioriterat verksamheter inom vård och omsorg
samt skolan framför andra verksamheter, vilket
är i enlighet med riksdagens intentioner. Sam-
tidigt kan dock konstateras att de ekonomiska
förutsättningarna i kommuner och landsting
fortfarande ser olika ut vilket gör att effekterna i
kommunerna varierar.
Nyligen genomförda uppföljningar av de år
1997 beslutade lagändringarna i socialtjänstlagen
visar att lagstiftningen så här långt i huvudsak
fungerar i enlighet med regeringens och
riksdagens intentioner. Positivt är bl.a. att kvali-
tetsmedvetandet och utvecklingen av kvalitets-
indikatorer och system för uppföljning och
utvärdering av verksamheten nu förefaller ha fått
bra genomslagskraft i många kommuner. Det är
emellertid angeläget att Socialstyrelsen fortsätter
att uppmuntra och understödja de kommuner
som ännu inte kommit så långt i detta arbete.
Kommunerna har snabbt hörsammat den nya be-
stämmelsen om anhörigstöd, även om inte alla
har lyckats hitta nya och samtidigt väl funge-
rande former för stödet. Regeringen bedömer att
det nya stimulansbidraget inom området som
riksdagen beslutade år 1998 kommer att ge
kommunerna ökade förutsättningar att utveckla
såväl nya som befintliga och beprövade stöd-
former.
Regeringen anser att det är otillfredsställande
att väntetiderna för att erhålla beslut om flytt-
ning till annan kommun i många fall är långa.
Motsvarande gäller väntetiderna för att efter bi-
fallsbeslutet erhålla den beviljade tjänsten. Det
huvudsakliga problemet är här att det i många
kommuner finns en brist på platser i de särskilda
boendeformerna, ett problem som den nya flytt-
bestämmelsen inte kan lösa. Regeringen avser att
noga följa utvecklingen inom området och senare
återkomma till riksdagen med bedömningar,
slutsatser och eventuella förslag till åtgärder med
anledning av den förändrade lagstiftningens
effekter.
Regeringen gör bedömningen att stimulans-
bidraget för äldrebostäder kommer att bidra till
en betydande standardhöjning inom befintliga
boenden samt nya bostäder av hög kvalitet.
Både Socialstyrelsen och länsstyrelserna har
efter beslutade resursförstärkningar kunnat in-
tensifiera sina insatser inom tillsynsverksamhe-
ten. Socialstyrelsen redovisar bl.a. resultat från
genomförda tillsynsinsatser inom de särskilda
boendet. Det samlade omdömet med utgångs-
punkt från insamlade uppgifter är att omsorgen
och vården i huvudsak fungerar bra men att det
finns generella brister som behöver åtgärdas. Re-
geringen ser särskilt allvarligt på det faktum att
det fortfarande råder brist på läkare i de särskilda
boendena och att planeringen för vård och om-
sorg efter sjukhusvård alltjämt är bristfällig i
många kommuner. Regeringen avser att i annat
sammanhang återkomma till riksdagen med en
redovisning av de resultat som länsstyrelserna
redovisar avseende tillsynsverksamheten under
år 1999.
Äldreomsorgen och äldrevården håller överlag
en god kvalitet. Samtidigt får allt färre del av den
offentliga äldreomsorgen och den informella
äldreomsorgen i anhörigas och andra närståendes
regi växer. Kommunernas ekonomi spelar också
en allt större roll för utfallet av biståndsbedöm-
ningen för enskilda. Många av de problem som
tidigare uppmärksammats finns fortfarande kvar,
bl.a. den bristande läkarmedverkan och proble-
men med samverkan mellan huvudmännen.
Det är otillfredsställande att många av de
brister som sedan länge har uppmärksammats av
Socialstyrelsen, bl.a. inom ramen för det s.k.
äldreuppdraget, samt även andra aktörer ännu
inte i tillräcklig grad har åtgärdats. Regeringen
bedömer dock att åtgärderna inom ramen för
den nationella handlingsplanen fr.o.m. år 1999
och framåt i kombination med beslutade och
aviserade statsbidragshöjningar ger kommuner
och landsting de kort- och långsiktiga förutsätt-
ningar som krävs för att komma tillrätta med
många av dessa brister. Regeringen har i detta
sammanhang tagit initiativ till en utredning som
skall se över möjligheterna att åstadkomma
bättre möjligheter för kommuner och landsting
att samverka i frågor som rör omsorg och vård av
bl.a. äldre.
5.3.2 Personer med funktionshinder skall
kunna delta i samhällslivet och få
tillgång till god omsorg och vård
som bygger på den enskilda
människans delaktighet och
självbestämmande
Ansvaret för stöd och service till personer med
funktionshinder är delat mellan stat, kommun
och landsting och regleras i socialtjänstlagen
(1980:620) (SoL), hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) (HSL), lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) och
lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).
Tillstånd och utveckling
Bilden av den handikappolitiska utvecklingen i
Sverige under det senaste decenniet är inte enty-
dig. I många avseenden har människor med
funktionshinder blivit mer delaktiga i samhälls-
livet. En grundläggande förutsättning för detta
har varit den generella välfärdspolitiken i kombi-
nation med särskilt riktade handikappolitiska in-
satser. Olika offentliga individinriktade insatser
har genomförts i syfte att stärka den enskildes
ställning och kompensera för de merkostnader
och det inkomstbortfall funktionshindret kan
medföra. Generella insatser som t.ex. lagstiftning
om förbättrad tillgänglighet och lagstiftning om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av perso-
ner med funktionshinder är andra exempel på
offentliga åtgärder. Kommunerna har under de
senaste åren vidtagit åtgärder för att förbättra
och utveckla kvaliteten i verksamheterna. Det
gäller såväl frågor om bemötande av och attityder
till funktionshindrade som åtgärder för att stärka
den enskildes ställning.
På senare år har det dock blivit svårare och
dyrare att få tillgång till t.ex. hemtjänst och färd-
tjänst. Vissa huvudmän dröjer med att verkställa
domar som går den enskildes väg. Fortfarande är
stora delar av samhället inte tillgängligt varken i
fysisk bemärkelse eller när det gäller tillgång till
t.ex. information, teknik och kommunikation.
Även arbetslösheten bland funktionshindrade
personer är högre än bland befolkningen i övrigt.
Funktionshindrade personer upplever ofta att de
blir dåligt bemötta och diskriminerade i sina
kontakter med myndigheter och andra offentliga
organ.
Handikappombudsmannen bekräftar nämnda
förhållanden i sin senaste rapport till regeringen.
Där konstateras att Sverige inte helt uppfyller
FN:s standardregler för att tillförsäkra männi-
skor med funktionsnedsättning delaktighet och
jämlikhet. Myndigheten framför kritik på fram-
förallt tre områden. Det första är det s.k. dom-
stolstrotset, dvs. att vissa huvudmän inte verk-
ställer domar enligt LSS och SoL, som går den
enskildes väg. I praktiken innebär detta att den
enskilde inte får det stöd hon eller han har rätt
till enligt lag. Det andra gäller brister i kunskapen
om barn med funktionshinder. Handikappom-
budsmannen har uppmärksammat vissa brister
vad gäller rättssäkerheten för barn med funk-
tionshinder inom skolområdet. Problemen be-
handlas bl.a. i den pågående översynen av skol-
lagen (dir. 1999:15). Det tredje området rör
kommunernas tillämpning av FN:s standard-
regler, framför allt då det gäller tillgängligheten.
Det är inte möjligt att få säkra uppgifter om
antalet personer i befolkningen som har funk-
tionshinder. En människa kan ha ett funktions-
hinder på grund av en skada eller sjukdom. Om
det leder till handikapp eller inte beror många
gånger på hur den omgivande miljön ser ut. Det
är därför inte särskilt meningsfullt att försöka
definiera målgruppen med utgångspunkt från
graden av funktionshinder i fysiologiska eller
medicinska termer, eller med någon typ av pres-
tationsmått. En bättre avgränsning är istället att
utgå från den enskildes behov av individuellt och
generellt stöd.
Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS)
I Socialstyrelsens sammanställning av länsstyrel-
sernas rapporter över den sociala tillsynen år
1998 dras slutsatsen att många kommuner har
förbättrat sin kunskap om LSS. Enligt rapporten
har kommunerna en hög ambitionsnivå när det
gäller att erbjuda personer med funktionshinder
goda levnadsvillkor. Antalet personer med behov
av stöd och hjälp har dock ökat per anställd inom
handikappomsorgen. Det finns inte alltid tid att
tillgodose personalens behov av handledning och
utveckling vilket kan inverka negativt på för-
hållningssätt till och bemötande av de funktions-
hindrade.
Länsstyrelserna noterar också att handlägg-
ningstiderna ofta är oacceptabelt långa och do-
kumentationen bristfällig. Även Handikappom-
budsmannen har anmärkt att handläggnings-
tiderna för utredningar av stöd till barn med
funktionshinder i många fall är långa.
Betydligt färre personer med psykiska funk-
tionshinder än vad som förutsågs när handi-
kappreformen genomfördes, har fått sina behov
tillgodosedda genom LSS. Socialstyrelsen upp-
skattar antalet psykiskt funktionshindrade till
mellan 40 000 och 46 000 personer (Välfärd och
valfrihet SoS 1999:1). I november 1998 hade ca
2 250 personer beslut om insatser enligt LSS på
grund av psykiska funktionshinder. Av dessa var
något fler män än kvinnor. Detta är visserligen
en fördubbling sedan 1996 men fortfarande lågt i
förhållande till de ursprungliga uppskattning-
arna. Tänkbara orsaker till att det är färre än
väntat som får stöd enligt LSS kan enligt Social-
styrelsen vara dels svårigheter att hantera lag-
stiftningen, dels bristande rutiner för att bedöma
vad som avses med psykiska funktionshinder.
Ett annat skäl kan vara att insatserna i LSS är
preciserade på ett sätt som inte överensstämmer
med de behov som personer med psykiska
funktionshinder kan ha.
När det gäller insatsen ”rådgivning och annat
personligt stöd”, konstaterar både Socialstyrelsen
och Landstingsförbundet att det är mycket få
personer med fysiska eller psykiska funktions-
hinder, dvs. grupp 3 i LSS personkrets, som får
sådant stöd. Orsaken antas vara bristen på in-
formation och uppsökande verksamhet. Enligt
tillgänglig statistik hade 22 000 personer beslut
om råd och stöd under år 1997. Av dem hade
1 600 personer fysiska eller psykiska funktions-
hinder.
Regeringsrätten har konstaterat att gränsdrag-
ningen mellan LSS och HSL är otydlig. Man har
dock i ett antal domar slagit fast att habilite-
ringsinsatser inte ryms inom insatsen råd och
stöd enligt LSS.
Enligt Socialstyrelsen finns det stora skillnader
mellan landstingen när det gäller resurser för
habilitering respektive råd och stöd (Barn och
ungdomar med funktionshinder – en kartlägg-
ning av habiliteringsinsatser enligt HSL och råd
och stöd enligt LSS).
Andelen personer med insatser enligt LSS
varierar mellan kommunerna. Det gäller såväl
barn som vuxna. Stora kostnadsskillnader kan
också konstateras. Skillnaderna har flera orsaker,
bl.a. historiska. När landstingen hade ansvar för
verksamheten för personer med utvecklings-
störning koncentrerades den ofta till enstaka in-
stitutioner. När sedan institutionerna lades ner
valde många att inte flytta till sin hemkommun
utan bodde kvar på institutionsorten där de
kanske levt under lång tid. En annan orsak är att
verksamhet som tillgodoser behov hos numerärt
små handikappgrupper kräver speciell kompe-
tens hos omsorgspersonalen. Detta gör att verk-
samheten koncentreras till ett fåtal orter i landet
och att människor med sådana diagnoser flyttar
till dessa orter.
Tillkomsten av den statliga assistansersätt-
ningen har lett till att många funktionshindrade
personer kan leva ett mer självständigt liv. Anta-
let beslut om ersättning enligt lagen (1993:387)
om assistansersättning (LASS) ökade något
under 1998 men den främsta orsaken till att
kostnaderna ökat är att antalet assistanstimmar
stigit.
Män beviljas assistansersättning i något större
utsträckning än kvinnor. Till en del kan denna
skillnad bero på att männen utgör en större andel
av befolkningen i åldrarna upp till 64 år. Vidare
erhåller männen något fler assistanstimmar än
kvinnorna men skillnaden är relativt liten. Det
finns dock en tendens till att denna skillnad ökar.
Många personer med funktionshinder väljer
att studera vid folkhögskolor. Den s.k. vårdar-
tjänsten ger möjligheter till ett personligt stöd
för att klara studierna. Vårdartjänst kan också ges
till studerande vid universitet och högskolor. Re-
sultatet av de brukarstudier Statens institut för
särskilt utbildningsstöd (Sisus) genomfört visar
bl.a. att eleverna vid folkhögskolorna generellt är
mycket nöjda med den assistans som finansieras
genom vårdartjänst. Studerande vid universitet
och högskolor uppger att det har varit svårt att få
information om vårdartjänsten. Tydligare infor-
mation till handikapphandläggarna vid universi-
teten och högskolorna kan förbättra situationen.
Kunskapen om den fysiska tillgängligheten till
universitet och högskolor uppdateras kontinuer-
ligt av Sisus. Utifrån vissa grundläggande till-
gänglighetskriterier har situationen blivit något
bättre under året. Stora förändringar har t.ex.
noterats vid universiteten i Linköping och Lund.
Antalet elever vid riksgymnasierna för rörel-
sehindrade har ökat med 27 procent under peri-
oden 1995/96 t.o.m. 1998/99 . De fyra befintliga
riksgymnasieorterna kan i viss mån expandera sin
verksamhet. Läsåret 1998/99 gick 170 elever i
riksgymnasium för rörelsehindrade.
Sisus har närmare undersökt verksamheten vid
riksgymnasierna för rörelsehindrade elever ur ett
genderperspektiv och följt upp tidigare resultat.
Könsfördelningen bland samtliga gymnasieelever
med rörelsehinder var 57 procent pojkar och
43 procent flickor läsåret 1996/97. Motsvarade
fördelning i riksgymnasierna för samma läsår var
66 procent pojkar och 34 procent flickor. Det
finns också vissa geografiska skillnader mellan de
olika skolorna när det gäller könsfördelningen.
När det gäller beviljade bilstöd har könsför-
delningen blivit jämnare med åren. Av andra-
gångssökande är majoriteten män. Däremot var
det år 1997 nästan lika många kvinnor som män
som sökte bilstöd första gången. Fortfarande är
det dock en större andel kvinnor än män som får
avslag.
De viktigaste statliga insatserna
De beslutade och aviserade statsbidragshöjning-
arna för vård, skola och omsorg förbättrar förut-
sättningarna för att kommuner och landsting
skall kunna erbjuda insatser av god kvalitet för
personer med funktionshinder.
Den 1 maj 1999 trädde lagen (1999:132) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av perso-
ner med funktionshinder i kraft. Förbudet om-
fattar såväl direkt som indirekt diskriminering
och gäller till förmån för en arbetstagare eller
arbetssökande när en arbetsgivare beslutar om
anställning, befordran, arbetsledning och upp-
sägning. Handikappombudsmannen skall utöva
tillsyn över att denna lag följs. Vidare får Handi-
kappombudsmannen föra talan vid Arbetsdom-
stolen för en enskild arbetstagare eller arbets-
sökande som diskrimineras inom arbetslivet.
Den 1 januari 1998 infördes en bestämmelse i
socialtjänstlagen som reglerar möjligheterna för
äldre och funktionshindrade med stora behov av
vård och omsorg att flytta till en annan kommun.
En ny bestämmelse tillkom också om social-
nämndens ansvar för att underlätta för den som
vårdar en närstående långvarigt sjuk, äldre eller
funktionshindrad (se avsnitt 5.3.1).
Statlig assistansersättning är ett individinriktat
statligt stöd till personer med stora och varaktiga
funktionhinder. Ersättningen kan lämnas till
funktionshindrade personer som har behov av
personlig assistans för sin dagliga livsföring
under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.
Syftet med ersättningen är att den enskilde skall
kunna leva så oberoende som möjligt och själv
kunna påverka hur assistansen utformas. Den
1 september 1997 infördes en schablon för assi-
stansersättningen som den 1 januari 1999 upp-
gick till 173 kronor per timme. Om det finns sär-
skilda skäl kan försäkringskassan medge att
schablonersättningen får överskridas – dock med
högst 12 procent. Den genomsnittliga faktiska
ersättningsnivån uppgick i juli 1999 till
173,45 kronor per timme. De flesta ersättnings-
berättigade erhåller schablonersättningen. Endast
en mindre andel, 5 procent, har beviljats högre
ersättning.
Bilstöd kan utgå till personer med funktions-
hinder eller till föräldrar till funktionshindrade
barn. Stödet syftar till att göra det möjligt att leva
ett mer självständigt och socialt liv och att kunna
delta i arbetslivet. Därmed förväntas behovet av
insatser inom andra samhällsområden, främst
färdtjänst, minska.
Personer som är döva, gravt hörselskadade,
dövblinda eller talskadade har möjlighet att få en
texttelefon. Statsbidrag utgår till landstingen som
förskriver sådana telefoner. Den som har rätt till
texttelefon kan också få en så kallad anhörig-
telefon för direktsamtal mellan texttelefonabon-
nenter. Post- och telestyrelsen ansvarar numera
för upphandlingen av den förmedlingstjänst som
är nödvändig för att genomföra samtal mellan
vanlig telefon för hörande och texttelefon.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) har i uppgift att förbättra förutsättning-
arna för utbildning och studier för unga och
vuxna personer med funktionshinder. Sisus skall
också administrera och utveckla olika stöd som
behövs i och omkring studiesituationen för per-
soner med funktionshinder. Hittills har kostna-
derna för omvårdnad, boende och habilitering i
anslutning till riksgymnasieutbildningen för
svårt rörelsehindrade ungdomar finansierats av
staten. Regeringen föreslår i propositionen
1998/99:105 Elever med funktionshinder –
ansvar för utbildning och stöd, att kostnaderna
för denna verksamhet i framtiden skall delas
mellan stat, kommun och landsting. Riksdagen
kommer att behandla propositionen under hös-
ten.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att
öka informationen om små och mindre kända
handikappgrupper och har bl.a. byggt upp en
kunskapsbas, som i februari 1999 innehöll 94 s.k.
smågruppsdiagnoser. Databasen kan nås via
Socialstyrelsens hemsida på internet och infor-
mationsfoldrar finns framtagna. Ytterligare ca
110 diagnoser håller på att bearbetas för att läg-
gas in i databasen.
Hjälpmedelsinstitutet (HI) bildades den
1 januari 1999 genom ombildning av Handi-
kappinstitutet som en ideell förening med staten,
landstingsförbundet och Svenska kommunför-
bundet som huvudmän. HI skall arbeta för en
förbättrad livskvalitet för människor med funk-
tionshinder genom att medverka till utveckling
av bra och säkra hjälpmedel och till en effektiv
hjälpmedelsförsörjning. HI skall också bidra till
ökad tillgänglighet i samhället för personer med
funktionshinder. Intitutet har på uppdrag av re-
geringen och i samarbete med berörda organ och
myndigheter utformat ett förslag till åtgärdspro-
gram på IT-området för funktionshindrade per-
soner. Programmet har börjat genomföras.
Staten bidrar sedan många år till handikapp-
organisationernas allmänna verksamhet. Antalet
organisationer ökar i snabb takt. En särskild ut-
redare har i betänkandet Statsbidrag till handi-
kapporganisationer (SOU 1999:89) lämnat för-
slag till en modell för statsbidragsutgivning till
handikapporganisationerna. Förslaget remissbe-
handlas under hösten. Staten ger också bidrag till
viss annan verksamhet för personer med funk-
tionshinder, t.ex. till riksverksamhet för små och
mindre kända handikappgrupper och till handi-
kapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Riksrevisionsverket har på regeringens upp-
drag gjort en översyn av bilstödet. I rapporten
(Bilstöd till personer med funktionshinder, RRV
1999:24)framhålls att bilstöd i många fall kan in-
nebära lägre kostnader för samhället än färd-
tjänst. RRV konstaterar också att det finns bris-
ter i offentlig statistik och otillräcklig kunskap
om de personer som kan erhålla stöd. Det råder
osäkerhet om i vad mån stödet når de personer
som är berättigade till det. Det skapar vissa svå-
righeter att bedöma efterfrågan och kostnaderna
för bilstödet. Rapporten bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Effekter av de statliga insatserna
Handikappombudsmannen skall bl.a. informera
om FN:s standardregler för personer med funk-
tionshinder och utvärdera efterlevnaden av reg-
lerna. Effekterna av detta arbete är att reglerna
blivit mer kända och att det skapats större upp-
märksamhet kring funktionshindrade personers
livsvillkor. Ombudsmannen har också med reg-
lerna som utgångspunkt åstadkommit rättelser
både i enskilda fall och när det gäller brister i den
fysiska planeringen. Handikappombudsmannen
konstaterar – med hänvisning till FN:s särskilde
rapportör i handikappfrågor att Sverige är det
land i världen där reglerna är mest kända. Trots
detta visar resultaten att det fortfarande är långt
kvar innan reglerna förverkligas i Sverige.
Avvecklingen av vårdhem för personer med
utvecklingsstörning skall vara avslutad den
31 december 1999. Under år 1998 har nio vård-
hem lagts ned vilket berörde ca 250 personer.
Det återstår 30 vårdhem med totalt 440 boende.
Vid årsskiftet 1998/99 saknade fortfarande sju
vårdhem planer för avveckling. Socialstyrelsen
konstaterar att avvecklingen av institutionerna
har haft stor effekt för att förbättra levnadsför-
hållandena för personer med utvecklingsstör-
ning.
Uppbyggnaden av Socialstyrelsens kun-
skapsdatabas om små och kända handikappgrup-
per har medfört att kunskapen om sådana grup-
per ökat bland såväl professionella som bland
organisationer och enskilda.
Regeringens slutsatser
Det är viktigt att regeringen får ett tillfreds-
ställande statistiskt underlag för sina beslut inom
handikappområdet för såväl barn som vuxna.
Den statistik som finns att tillgå i dag är i vissa
delar osäker. Socialstyrelsen har därför fått ett
uppdrag att utforma förslag till system för riks-
täckande individbaserad statistik inom omsorgen
om äldre och funktionshindrade. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars år 2000.
Psykiatrireformens huvuduppgift var att före-
slå åtgärder som förbättrar psykiskt funktions-
hindrade personers livsvillkor och livskvalitet.
Mot den bakgrunden är det allvarligt om många
inte får det stöd de har rätt till. Socialstyrelsens
utvärdering har visat att i de fall den enskilde har
tillgång till personligt ombud har möjligheterna
att få stöd enligt LSS ökat. Psykiatrin är ett prio-
riterat område inför framtiden inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Även socialtjänsten har ett
viktigt ansvar vad gäller stödinsatser för psykiskt
funktionshindrade. Regeringen föreslår därför
att 45 miljoner kronor anvisas år 2000 och
därefter 90 miljoner årligen för att inrätta
verksamhet med personligt ombud för psykiskt
funktionshindrade. Detta skall bidra till att fler
personer med funktionshinder får sina behov
tillgodosedda.
Regeringen avser att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att
personer som beviljats assistansersättning före 65
års ålder skall få behålla denna ersättning även
efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna
presentera en proposition hösten 2000 så att
lagändringen skall kunna träda i kraft vid
årsskiftet 2000/2001. Innan en proposition kan
läggas måste dock förslaget utredas i en
arbetsgrupp eller utredning. Vidare måste
förhandlingar genomföras och överenskommelse
ha träffats med Svenska Kommunförbundet.
Detta kan komma att påverka tidsschemat.
Preliminärt har för ändamålet uppförts 150
miljoner kronor år 2001 och 200 miljoner kronor
år 2002.
Det finns stora skillnader mellan olika lands-
ting när det gäller användningen av resurser för
habilitering respektive ”råd och stöd”. Det är
också svårt att bedöma kvaliteten, särskilt när det
gäller insatser för barn. Det kan därför vara skäl
att få en bättre överblick av stödet till barn med
funktionshinder och deras familjer.
Utvecklingen inom IT-området har stor bety-
delse för personer med funktionshinder. Det
gäller t.ex. möjligheter till fjärrkommunikation
för döva m.fl. Flera projekt pågår för att ytter-
ligare utveckla tekniken inom området. Rege-
ringen avser att noga följa denna utveckling. Re-
geringen har i propositionen 1998/99:105 Elever
med funktionshinder – ansvar för utbildning och
stöd föreslagit bl.a. åtgärder i syfte att stödja
kompetensutveckling och forskning för elever
med funktionsnedsättningar samt lagt förslag
som rör en framtida stödorganisation.
En nationell handlingsplan
Utgångspunkten för det handikappolitiska ar-
betet är principen om alla människors lika värde
och lika rätt. Viktiga steg har tagits för att för-
verkliga de handikappolitiska målen utifrån
denna utgångspunkt men mycket återstår. Det
fordras därför konkreta politiska insatser för att
personer med funktionshinder skall få rätten till
delaktighet, värdighet och självbestämmande
över sina egna liv. Ytterst är handikappolitik de-
mokratifrågor och frågor om medborgerliga rät-
tigheter. Samhället måste i högre grad än för när-
varande markera betydelsen av att människor
inte får missgynnas eller utestängas på grund av
funktionshinder.
Arbetet med att förverkliga de handikappoli-
tiska målen är långsiktigt. Det krävs ett förhåll-
ningssätt hos medborgarna och en fortsatt kom-
bination av individinriktade och generella
insatser som ligger i linje med FN:s standard-
regler. En sådan kombination har varit effektiv
på många områden som har betydelse för per-
soner med funktionshinder.
Det krävs nu ytterligare satsningar inom det
handikappolitiska området för att målen skall
uppnås. Arbetet inriktas på att ge statliga myn-
digheter, landsting, kommuner, organisationer
m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten
i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. Det gäller såväl byggnader,
utemiljö och kollektivtrafik som kommunika-
tion, samhällsinformation, service, IT-teknik,
kulturutbud och tjänster av olika slag. Handi-
kappaspekterna skall beaktas inom varje sam-
hällsområde och handikapporganisationerna skall
ingå som viktiga parter i samverkan i ett sådant
arbete.
Synen på människor med funktionshinder har
en avgörande betydelse för inriktningen på de
handikappolitiska insatserna. Enligt regeringens
mening krävs det insatser för att höja medveten-
heten och kunskapen om bemötande, etik, atti-
tyder och förhållningssätt hos myndigheter,
huvudmän och andra offentliga organ. Ett
långsiktigt arbete för att utveckla kompetensen
hos politiker, chefer och anställda i dessa frågor
är nödvändigt. Utredningen om bemötande av
personer med funktionshinder överlämnade i
mars 1999 sitt slutbetänkande, Lindqvists nia –
nio vägar att utveckla bemötandet för personer
med funktionshinder (SOU 1999:21) till rege-
ringen. I betänkandet lämnas bl.a. förslag om
förbättrad tillsyn och åtgärder för att komma till-
rätta med domstolstrots. Förslagen bereds inom
Regeringskansliet.
Regeringen kommer senare i höst att avlämna
en proposition till riksdagen om en nationell
handlingsplan inom handikappområdet. Syftet är
att ge tydliga riktlinjer i form av mål och inrikt-
ning för den framtida handikappolitiken och
redovisa konkreta förslag om hur funktionshind-
rade personers situation kan förbättras. I syfte att
genomföra prioriterade insatser för att förverk-
liga handlingsplanen föreslår regeringen i enlig-
het med vad som aviserades i vårpropositionen
att ytterligare 55 miljoner kronor årligen avsätts
inom handikappområdet. Fr.o.m. år 2001 kom-
mer regeringen att föreslå en ytterligare förstärk-
ning med 15 miljoner kronor.
5.3.3 Barn och ungdomar skall växa upp
under trygga och goda förhållanden
FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) är en av grundpelarna för
regeringens arbete med barnfrågor. Barnets bästa
skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder
som rör barn och barnperspektivet skall genom-
syra allt beslutsfattande som rör barn.
Genom bestämmelserna i föräldrabalken
åläggs föräldrarna huvudansvaret för att barnet
får omvårdnad och en god fostran. Samhällets
uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna
så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garan-
teras för alla barn.
Socialtjänsten har ett ansvar för att barn och
ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt
får det skydd och stöd de behöver och om det är
motiverat med hänsyn till den unges bästa, vård
och stöd utanför det egna hemmet. I enlighet
med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU) kan i vissa situationer
beslut fattas om tvångsingripande. Socialtjänsten
har också ett ansvar för vissa familjerättsliga upp-
gifter. Ungdomar som har begått brott och
dömts till den nya straffpåföljden sluten ung-
domsvård skall få nödvändig vård och behand-
ling på de särskilda ungdomshem Statens insti-
tutionsstyrelse ansvarar för.
Tillstånd och utveckling
De flesta barn och ungdomar i Sverige har i dag
materiella förutsättningar för en god uppväxt. De
har också goda möjligheter att utbilda sig, vilket
det stora flertalet ungdomar också gör. De gene-
rella system till stöd för familjerna och till stöd
för barnens uppväxt som finns i föräldraförsäk-
ring, barnhälsovård, barnomsorg, skola etc. fun-
gerar i allmänhet väl även om det på vissa håll
uppstått brister och problem under 1990-talet.
Födelsetalen har haft en kraftig nedgång under
de senaste tio åren. Unga par skjuter upp barna-
födandet allt längre. Det är sannolikt att detta
hängt samman med den negativa utveckling som
drabbade arbetsmarknaden i början av 1990-talet.
Att allt fler människor studerar bidrar sannolikt
till utvecklingen. Erfarenhetsmässigt finns det en
koppling mellan ett ökat antal studerande och en
nedgång i födelsetalen. Nedgången har nu
planats ut, men några ansatser till återhämtning
syns ännu inte.
En konsekvens av den negativa arbetsmark-
nadssituationen under 1990-talet är att antalet
barn som lever i familjer med långvarigt social-
bidrag mer än fördubblats. År 1996 gällde det
120 000 barn. De flesta av dessa barn har utrikes
födda föräldrar som vistats kort tid i Sverige och
därmed har svag förankring på arbetsmarknaden.
Socialbidragstagandet bland barnfamiljer har
också påverkats av att inkomstläget försämrats,
framförallt för ensamstående kvinnor med barn
och för unga småbarnsföräldrar.
En i huvudsak positiv bild av barns och ung-
domars situation redovisas i Barnombudsman-
nens (BO) rapport till regeringen för år 1999.
BO frågade barn och ungdomar hur de själva
upplever sin vardag, hur de ser på sina rättigheter
och hur de uppfattar sin situation i bostadsområ-
det, i skolan och i samhället. En klar majoritet av
barnen och ungdomarna ser positivt på sina
familjeförhållanden, sin tid med föräldrarna,
tryggheten och trivseln i närmiljön. De flesta
barn och ungdomar trivs där de bor, men en stor
andel önskar ett bredare utbud av fritidsaktivi-
teter. Behovet av mötesplatser är tydligast hos
högstadieungdomarna. De flesta barn och ung-
domar trivs i skolan, men när det gäller psyko-
somatiska besvär framkommer det att en tredje-
del av flickorna ofta har ont i huvudet eller i
magen. Många av barnen och ungdomarna vill ha
inflytande på fritidsutbudet och i bostadsom-
rådet där de bor. Endast en liten andel av hög-
stadieungdomarna uppger att de vid något till-
fälle har blivit tillfrågade av kommunala
beslutsfattare om vad de tycker i en viss fråga.
Barnkonventionens genomförande i samhället
Barnombudsmannens kartläggning av svenska
myndigheter, som direkt eller indirekt arbetar
med frågor som rör barn, visar att det finns en
medvetenhet om barnkonventionens betydelse
men att de flesta myndigheter saknar ett aktivt
förhållningssätt till konventionen och dess in-
tentioner. Få myndigheter tillämpar konven-
tionen på ett strategiskt och systematiskt sätt.
Samtliga landsting har tagit upp barnkonven-
tionen på olika sätt, t.ex. i utbildningssamman-
hang eller under fullmäktige- och styrelsesam-
manträden. Hälften av landstingen har eller
planerar för en särskild strategi för barnkonven-
tionens införlivande i sitt arbete. Inte heller inom
landstingen används konventionen som ett sys-
tematiskt verktyg i planerings- och beslutspro-
cesser eller som ett medel för att förverkliga
barns och ungdomars möjligheter att påverka
landstingens verksamheter.
Kommunernas intresse för barnkonventionen
har ökat under de senaste åren, men den har
ännu inte fått fotfäste i de kommunala besluts-
processerna. Endast ett fåtal kommuner har
fattat beslut som innebär att konventionen skall
genomsyra verksamheten och beslutsprocessen i
samtliga nämnder, bolag och styrelser. En
mycket liten andel av kommunerna har särskilda
rutiner för hur den skall användas som besluts-
underlag för nämnder och styrelser. Besluts-
fattarnas intresse för ungdomars inflytande i
kommunerna ökar, men det är fortfarande få
kommuner som betonar de yngre tonåringarnas
och barnens möjligheter till ökat inflytande.
Situationen för utsatta barn
De barn och ungdomar samt deras familjer som
har behov av socialtjänstens hjälp och stöd er-
bjuds olika insatser i öppenvård, i vård utanför
det egna hemmet, i familjehem eller i hem för
vård eller boende (HVB). Statens institutions-
styrelse ansvarar för vården av de mest utsatta
barnen och ungdomarna vid de särskilda ung-
domshemmen. Till insatser i öppenvård hör bl.a.
strukturerade öppenvårdsprogram, behovsprövat
personligt stöd eller kontaktperson/-familj.
Drygt 3 600 barn och unga deltog någon gång
under året i strukturerade öppenvårdsprogram. I
åldersgruppen 0–20 år motsvarar det två
barn/ungdomar per 1000. Drygt 17 000 (8 per
1000) erhöll behovsprövat personligt stöd och
drygt 21 000 (9 per 1000) hade kontaktperson/-
familj. I samtliga kategorier är antalet pojkar
större än antalet flickor men skillnaden är relativt
liten. Det totala antalet barn som erhållit öppen-
vårdsinsatser under året kan inte redovisas, efter-
som samma barn kan vara föremål för mer än en
öppenvårdsinsats.
Cirka 16 000 (7 per 1000) barn och unga var
under 1998 någon gång placerade för vård utan-
för det egna hemmet enligt socialtjänstlagen eller
LVU. Skillnaden mellan pojkar och flickor är
relativt liten. Medan det skett en minskning av
omhändertagande av yngre barn, de s.k.
miljöfallen (2 § LVU), har omhändertaganden av
ungdomar, de s.k. beteendefallen (3 § LVU),
ökat.
Av länsstyrelsernas årsrapporter för år 1998
framgår att utvecklingen av öppenvårdsinsatser i
kommunerna fortsätter. Nya utrednings- och
behandlingsmetoder växer fram och samarbetet
ökar med andra myndigheter såsom skola och
polis. Kommuner utarbetar program för barn-
och ungdomsarbetet. Barnperspektivet lyfts fram
på olika sätt. Socialtjänsten har i sitt barnavårds-
arbete utvecklat sin förmåga att se till barnets
bästa. Däremot har barnperspektivet fått betyd-
ligt mindre genomslag i ärenden som rör ekono-
miskt bistånd eller föräldrars missbruk. Oenig-
het mellan kommuner om vem som har ansvar
för ett visst ärende, t.ex. när en barnfamilj flyttar
under pågående utredning, har blivit vanligare
och många kommuner vänder sig till länsstyrel-
serna för att få hjälp att lösa sådana tvister. På
vissa håll finns svårigheter att rekrytera och be-
hålla personal med lämplig utbildning och er-
farenhet och från några län rapporteras att ar-
betsbelastningen för dem som arbetar med barn-
och ungdomar inom socialtjänsten är hög.
Familjerätt
Till de familjerättsliga uppgifter som åvilar
socialtjänsten hör bl.a. att erbjuda föräldrar sam-
arbetssamtal i syfte att nå enighet i frågor som
rör vårdnad, boende och umgänge samt att på
uppdrag av domstol utreda sådana frågor. Cirka
13 600 barn var föremål för samarbetssamtal
inom familjerätten under år 1998 vilket motsva-
rar 7 barn per 1 000 barn i åldersgruppen 0–17 år.
Cirka 10 100 samarbetssamtal avslutades under
året. I nästan hälften av fallen enades föräldrarna
helt och i ungefär en femtedel enades föräldrarna
delvis. Vårdnads- och umgängesrättsutredning
genomfördes för cirka 5 400 barn.
De viktigaste statliga insatserna
Kommuner och landsting har tilldelats extra re-
surser för att de grundläggande verksamheterna
vård, skola och omsorg skall kunna bedrivas på
ett tillfredsställande sätt. Detta förbättrar förut-
sättningarna för kommunerna att ge dessa verk-
samheter både en rimlig dimensionering och en
tillfredsställande kvalitet.
Genomförandet av strategin för att förverkliga
FN:s barnkonvention i Sverige
Riksdagen har i mars 1999 godkänt regeringens
proposition Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige
(prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr.
1998/99:171). Barnkonventionen skall vara ett
aktivt instrument och genomsyra allt statligt be-
slutsfattande som rör barn. En samordnings-
funktion har inrättats inom Socialdepartementet,
som bl.a. har att granska alla relevanta regerings-
beslut ur ett barnkonventionsperspektiv. BO har
fått i uppdrag att i samarbete med Ekonomistyr-
ningsverket utreda hur man kan göra konsek-
vensanalyser av hur statliga beslut som rör barn
också påverkar dessa. BO skall också bl.a. ut-
arbeta utbildningsprogram samt genomföra
grundläggande utbildningsinsatser om barn-
konventionen för att få igång fortbildning på
statlig, kommunal och landstingskommunal nivå.
Vidare skall olika verktyg och metoder för att
genomföra barnkonventionen utvecklas och
spridas.
I samhälls- och trafikplaneringen skall barns
och ungdomars inflytande och delaktighet ut-
vecklas. Boverket har, i samarbete med bl.a.
Vägverket, fått i uppdrag att utveckla metoder
för hur detta skall gå till i kommunerna samt
analysera frågan om eventuella lagstiftnings-
åtgärder.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att föreslå åt-
gärder för att stärka barnkompetensen inom
hälso- och sjukvården m.m. Myndigheten skall
också vidareutveckla och sprida metoder samt
initiera projekt i syfte att förebygga könsstymp-
ning av flickor och kvinnor.
En årlig basstatistik om barn skall utvecklas av
Statistiska centralbyrån. Statistiken skall bl.a.
omfatta familjernas sammansättning, föräldrar-
nas sysselsättning, barntillsyn, föräldraledighet,
familjeekonomi, barnpopulationens storlek och
årliga förändringar.
BO har under året samordnat frivilligorganisa-
tionerna i en informationssatsning om barnkon-
ventionen till förtroendevalda, tjänstemän och
andra personalkategorier som arbetar med barn-
frågor i kommuner och landsting. Regeringen
beslutade år 1996 att under en tvåårsperiod av-
sätta totalt 20 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden för ändamålet. Femtiotalet projekt
har fått stöd.
Som ett led i uppföljningsarbetet efter Världs-
kongressen mot kommersiell sexuell exploate-
ring av barn i Stockholm år 1996, har Sverige
inom Östersjöstaternas råd (CBSS) åtagit sig en
samordnande roll i arbetet med utsatta barn.
Sverige och Norge samarbetar för att initiera
samverkan mellan ministerier och myndigheter i
frågor som rör utsatta barn i regionen. Med an-
ledning av detta har Socialdepartementet utsett
en arbetsgrupp som ansvarar för denna uppgift.
Två konferenser, en för höga beslutsfattare i
Tallin och en för ministrar i Stockholm, har an-
ordnats. Ett förslag att med stöd av informa-
tionsteknologin skapa ett nätverk i regionen för
samarbete kring de utsatta barnen har mötts med
stort intresse. Arbete pågår med att skapa ett så-
dant IT-nätverk.
Europarådet har, med starkt stöd från Sverige,
påbörjat ett arbete om barn. Ett viktigt syfte med
programmet är att ge barnfrågorna en plats på
den politiska dagordningen i de olika medlems-
länderna. Sverige anordnade i juni 1999 en euro-
peisk familjeministerkonferens med temat
”Towards a child-friendly society” där viktiga
frågor som berör barn diskuterades. Programmet
arbetar också med kunskapsöverföring om barn
till de länder på Balkan som drabbats av krig.
Utsatta barn
Den 1 januari 1998 trädde ändringar i social-
tjänstlagen i kraft. Ändringarna har kommit till i
syfte att höja kvaliteten på det sociala arbetet
med barn och familjer inom socialtjänsten. De
innebär i huvudsak att hänsyn skall tas till bar-
nets bästa, att barnet skall komma till tals när
frågor rör barnet samt att en barnavårdsut-
redning skall vara genomförd inom fyra
månader. Anmälningsskyldigheten gällande barn
som far illa har förtydligats.
Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över
50 miljoner kronor för utveckling av före-
byggande arbete och öppenvårdsinsatser. Många
projekt har fått stöd som resulterat i nya perma-
nenta verksamheter.
Socialstyrelsen riktar kontinuerligt utveck-
lingsinsatser mot vissa prioriterade områden som
exempelvis sociala barnavårdsutredningar, sexu-
ella övergrepp och barn i familjehemsvård.
Socialstyrelsen har inom det s.k. KUB-projektet
(KunskapsBas) under två år arbetat med temat
sexuella övergrepp mot barn. Projektet syftar till
att ge ökad kunskap om och förståelse för pro-
blemets förekomst och komplexitet. Ett projekt
för att höja kvaliteten i familjehemsvården
genom att utveckla system för att följa upp vår-
den av barn i familjehem har påbörjats.
Statens insitutitionsstyrelse (SiS) har såväl
forsknings- som utvecklingsprojekt rörande
vården av utsatta ungdomar vid myndighetens
institutioner. Cirka 25 forskningsprojekt pågår,
exempelvis ett projekt om ”Att tala om
övergrepp och svåra erfarenheter. Behandling på
särskilda ungdomshem”. Projektet sker i sam-
arbete mellan Stockholms och Linköpings uni-
versitet. Adoptivbarn är en grupp som särskilt
uppmärksammats bl.a. i projektet ”Transnatio-
nellt adopterade ungdomar på § 12-hem”.
Utredningar och kommittéer
En parlamentarisk kommitté (dir. 1998:105) ar-
betar med frågor om barnmisshandel och där-
med sammanhängande frågor. Utredningen har
ett brett uppdrag som bl.a. innefattar att definie-
ra begreppet barnmisshandel, undersöka vad som
krävs för att olika verksamheter som kommer i
kontakt med misshandlade barn skall bli bättre
samt föreslå eventuella lagändringar. Den skall
också arbeta utåtriktat i syfte att öka medveten-
heten om barnmisshandel hos både allmänhet
och i verksamheter som möter barn.
En särskild utredare (dir. 1999:43) har fått i
uppdrag att göra en översyn av lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU), pröva hur ett barns behov av uppfölj-
ningskontakt med socialtjänsten kan tillgodoses
och undersöka möjligheterna att minska osäker-
heten i tillvaron för barn i långvarig familje-
hemsvård.
Familjerätt
Ändringar i föräldrabalken har genomförts i
syfte att betona vikten av samförståndslösningar
och underlätta för föräldrar att i så stor utsträck-
ning som möjligt komma överens om hur frågor
om vårdnad, boende och umgänge skall lösas.
Socialstyrelsen har med anledning av dessa änd-
ringar fått i uppdrag att stödja utvecklingen av
metoder för samarbetssamtalen, för att främja
barnets bästa vid tvister om vårdnad, boende och
umgänge. De flerkulturella familjernas behov i
detta sammanhang skall särskilt uppmärksam-
mas. Styrelsen skall också belysa hur man genom
alternativa arbetssätt förmår lösa de mest komp-
licerade tvisterna.
Det ekonomiska familjestödet
Avseende det ekonomiska familjestödet, se ut-
giftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn.
Effekter av de statliga insatserna
Barnkonventionen är ett av de internationella
avtal som fått starkast genomslag i Sverige. Kon-
ventionen har förutsättningar att bli ett instru-
ment som på allvar förbättrar barns och ungas
levnadssituation. Regeringen fäster stor vikt vid
att sprida konventionen så brett som möjligt.
Informationssatsningen om barnkonventionen
syftar bl.a. till att varje kommun skall införliva
barnkonventionen i sitt arbete med barn och
ungdomar. Medvetenheten om barnkonven-
tionen tycks ha ökat i kommunerna som ett re-
sultat av BO:s och frivilligorganisationernas
generella insatser. Alla kommuner har dock inte
nått upp till målet att varje kommun skall inför-
liva barnkonventionen i sitt arbete med barn och
ungdom, då endast en minoritet av kommunerna
har omsatt barnkonventionen i beslutsprocesser
och i konkreta metoder. Ett viktigt utvecklings-
arbete har dock påbörjats i många kommuner.
Regeringens strategi för att förverkliga barn-
konventionen i Sverige har som målsättning att
barnkonventionen och dess intentioner skall fin-
nas med i allt beslutsfattande som rör barn. De
regeringsuppdrag som under året har givits till
bl.a. Boverket och Socialstyrelsen syftar till att
successivt utveckla barnperspektivet inom sam-
hälls- och trafikplaneringen och hälso- och sjuk-
vården. Ett strategiskt viktigt arbete har på-
börjats av BO inom ramen för regeringsupp-
draget att genomföra utbildningsinsatser samt
utveckla modeller och verktyg för barnkonven-
tionens genomförande. Arbetet med att ta fram
och utveckla barnkonsekvensanalyser har också
påbörjats. Utbildningsinsatserna samt metod-
utvecklingsarbetet bör bidra till att möta det be-
hov av vägledning, information och konkretion
som efterlyses av såväl statliga myndigheter som
kommuner och landsting.
Socialstyrelsens uppföljning av de ändringar i
socialtjänstlagen som berör barn och unga visar
att kommunerna är positiva till lagändringen och
ser den som en bekräftelse på en redan inledd ut-
veckling mot ett mer barnorienterat arbetssätt
inom socialtjänsten. Bestämmelserna om barnets
bästa och bestämmelserna om att barnet skall få
komma till tals i frågor som rör det har fått
genomslag, även om det fortfarande råder viss
osäkerhet om lämpliga metoder för att utveckla
arbetet i enlighet med intentionerna i lagstift-
ningen. Socialstyrelsen framhåller att det finns
ett stort behov av utbildning inom detta område.
Att utvidga anmälningsskyldigheten till fler
befattningshavare tycks inte ha lett till fler an-
mälningar till socialtjänsten. Enligt Social-
styrelsen kan detta bero på att kommunerna inte
i tillräcklig utsträckning informerat de yrkes-
grupper som omfattas av anmälningsskyldig-
heten. Anmälningsfrekvensen varierar dock
kraftigt mellan kommuner. Det är också stora
variationer i andelen anmälningar som leder till
att en utredning om barns förhållanden inleds.
Den nya tidsgränsen för genomförande av en
utredning till fyra månader är den lagändring
som haft störst effekt. Långa väntetider hos
barn- och ungdomspsykiatrin anges ofta som
skäl till beslut om förlängd utredningstid.
Regeringens slutsatser
I samband med Sveriges andra rapportering om
efterlevnaden av barnkonventionen påpekade
FN:s barnkommitté att staten måste öka sina an-
strängningar för att säkerställa att regeringens
politik respekteras av kommunerna när det gäller
att skydda barn från all sorts diskriminering.
Den strategi för förverkligandet av barnkonven-
tionen i Sverige som godkändes av riksdagen i
mars i år utgör ett viktigt steg i det fortsatta
arbetet med att införliva barnkonventionen i hela
samhället. Arbetet med barnkonventionen
handlar i huvudsak om attitydförändringar och
ändrade arbets- och förhållningssätt i olika verk-
samheter och på olika nivåer i samhället. Arbetet
med att förankra det synsätt som genomsyrar
barnkonventionen är därför långsiktigt och det
kommer även fortsättningsvis finnas behov av
insatser för att höja medvetenheten om barns
rättigheter och behov.
Födelsetalen varierar över tiden. En enstaka
svacka behöver inte i sig vara ett alltför stort
problem. Nedgången har dock under 1990-talet
varit brantare och djupare än tidigare. Därför är
regeringens arbete för ökad sysselsättning,
minskad arbetslöshet och ekonomisk förbättring
för barnfamiljerna viktiga ingredienser för att
vända utvecklingen.
Trots att Sverige är ett välfungerande land för
barn och ungdomar finns det de som, av olika
orsaker, får problem. Det förefaller som om pro-
blemen ökat för vissa grupper. Det är därför vik-
tigt med en fortsatt prioritering av de generella
barnfrågorna. Barn som har allvarliga problem
får inte bara bli en fråga för socialtjänsten utan
insatserna för dem måste omfatta alla de
verksamheter som möter barn.
Det är viktigt att de brister som länsstyrel-
serna uppmärksammar i sin tillsyn följs upp och
används som underlag i kommunernas arbete
med att utveckla kvaliteten i socialtjänstens in-
satser. Den pågående utredningen om barn-
misshandel samt översynen av LVU bör ge goda
förutsättningar för konkreta förbättringsåtgärder
inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. De
stimulansbidrag som länsstyrelserna fördelar till
olika utvecklingsprojekt har också bidragit till
metodutveckling vad gäller utrednings- och be-
handlingsarbete och till bättre samarbete med
andra myndigheter, som skola och polis. SiS
forsknings- och utredningsarbete har bidragit till
utveckling av institutionsvård för utsatta barn
och ungdomar.
Under senare år har behovet av barnpsykiat-
riska insatser ökat. Det finns också behov av
bättre samverkan mellan landstingets hälso- och
sjukvård och kommunernas socialtjänst när det
gäller vård och omsorg. Mot bl.a. denna bak-
grund tillsatte regeringen i maj 1999 en särskild
utredare (dir. 1999:42). Utredningen skall redo-
visas den 30 september år 2000 och kan ge
underlag för att förbättra situationen inom den
barnpsykiatriska verksamheten.
Regeringen avser att se över de bestämmelser i
socialtjänstlagen som handlar om överflyttning
av ärenden mellan kommuner då barnet flyttar
under pågående utredning eller insats. Syftet är
att motverka att det uppstår tvister mellan kom-
muner som går ut över det enskilda barnet.
Vikten av att utveckla ett konsekvent barn-
perspektiv i det sociala arbetet är nödvändigt inte
bara när det gäller barnavårdsarbetet, utan också i
ärenden rörande ekonomiskt bistånd och stöd-
insatser till föräldrar på grund av t.ex. missbruk,
psykisk sjukdom eller kriminalitet. Det är därför
angeläget att följa Socialstyrelsens och läns-
styrelsernas uppföljning av lagändringarna som
skall vara genomförd år 2000.
Arbetet med utsatta barn inom Östersjö-
staternas råd (CBSS) som Sverige tagit initiativ
till har fått stort genomslag i regionen. Sats-
ningen på att utveckla detta samarbete kommer
att fortsätta även under kommande år.
5.3.4 Personer med sociala problem och
försörjningssvårigheter skall få stöd,
bistånd och god omsorg.
Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommu-
nen det yttersta ansvaret för att människor i ut-
satta situationer får det stöd och den hjälp de be-
höver. Kommunernas socialtjänst svarar för olika
former av individuellt bistånd.
Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ-
som grupp- och samhällsnivå och skall arbeta
med både förebyggande insatser och med vård
och behandling. Det individuella bistånd som ges
genom socialtjänstens försorg skall utformas så
att det stärker den enskildes möjligheter att leva
ett självständigt liv.
Ansvaret för socialtjänsten, såväl vad gäller de
olika verksamheterna som kostnaderna för
socialbidrag, ligger hos kommunerna. Staten ger
finansiellt stöd genom det generella statsbidraget
och genom vissa specialdestinerade statsbidrag,
t.ex. statlig ersättning för mottagandet av flyk-
tingar.
Tillstånd och utveckling
Socialbidrag
Socialbidraget ökade kraftigt under större delen
av 1990-talet. Till följd av det förbättrade ar-
betsmarknadsläget har nu denna ökning avstan-
nat. Sedan år 1997 minskar antalet hushåll med
socialbidrag och introduktionsersättning till
flyktingar. Under år 1998 sjönk också kostna-
derna. Utvecklingen fortsatte under det första
kvartalet i år då det kunde noteras att kostna-
derna för socialbidrag och introduktionsersätt-
ning till flyktingar sjunkit med 8 procent i jäm-
förelse med samma kvartal föregående år. Även
den successiva ökningen av bidragstiden har
upphört. Den genomsnittliga bidragstiden var
5,6 månader under år 1998.
Det finns däremot inga tecken på att antalet
hushåll som är långvarigt beroende av social-
bidrag blir färre. Närmare 100 000 hushåll hade
socialbidrag i mellan tio och tolv månader år
1997, vilket är en fjärdedel av samtliga social-
bidragshushåll. Resultat från Socialstyrelsens
försörjningsprojekt visar att många barn berörs
av av det långvariga socialbidragstagandet. År
1996 levde 120 000 barn i familjer som hade
socialbidrag i minst tio månader.
Det är framför allt grupper som inte lyckats
etablera sig på arbetsmarknaden och som därmed
inte omfattas av de försäkringar som byggts upp
till skydd för den enskilde vid arbetslöshet som
behöver socialbidrag. Detta gäller bl.a. ungdomar
och nyanlända invandrare. Trots att arbets-
marknadssituationen bland ungdomar generellt
har förbättrats de senaste åren har ungdomar
med bristfällig utbildning och ungdomar med
utländsk bakgrund fortfarande svårt att få fot-
fäste på arbetsmarknaden. De blir därför i stor
utsträckning hänvisade till socialbidrag för sin
försörjning. Även ensamstående föräldrar be-
höver i högre grad än andra socialbidrag för sin
försörjning. Socialbidragstagare är i stor ut-
sträckning yngre personer. Ålderspensionärer
har länge varit en liten grupp bland social-
bidragstagarna men under 1990-talet har alltfler
äldre behövt socialbidrag. De flesta är invandrare,
bosatta i storstadskommunerna, som inte är be-
rättigade till ålderspension i Sverige.
Andelen socialbidragstagare i befolkningen
uppgår nu till ca 8 procent. Andelen kvinnor
respektive män 16 år och äldre (av samtliga
kvinnor respektive män i befolkningen) är lika
stor.
Vid jämförelser mellan socialbidragsutbetal-
ningar till ensamstående män respektive kvinnor
(Åt var och en efter behov, Svenska Kommun-
förbundet, 1998) framkommer att kvinnorna får
något lägre socialbidrag än männen. Skillnaderna
var inte så stora men återkom systematiskt år för
år. Det är dock svårt att värdera dessa skillnader.
Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha
olika behov av socialbidrag kan enligt rapporten
sökas på flera håll. Det gäller dels hur villkoren i
samhället för kvinnor och män i stort påverkar
livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten som
organisation bedömer de kvinnor respektive män
som söker socialbidrag.
Många kommuner arbetar aktivt för att social-
bidragstagare skall komma ur sitt socialbidrags-
beroende. Arbetet bedrivs i många fall i sam-
verkan med andra myndigheter såsom Arbets-
förmedlingen och Försäkringskassan. Samverkan
syftar till att använda myndigheternas gemen-
samma resurser på ett för individen mer effektivt
sätt och undvika att människor hamnar i en
rundgång mellan de olika myndigheterna.
Allmänt har det de senaste åren skett en mer
restriktiv tolkning av 6 § socialtjänstlagen. Läns-
styrelserna påpekar i sina tillsynsrapporter att
handläggningen av ekonomiskt bistånd riskerar
att ske utifrån ett alltför snävt perspektiv, där in-
dividens ekonomi blir den enda bedömnings-
grunden. Detta kan leda till att människor med
mer komplexa problem inte får den hjälp de be-
höver. Vidare uppmärksammar länsstyrelserna
brister i bemötandet av den enskilde och en åter-
kommande kritik rör socialtjänstens handlägg-
ning och dokumentation.
Hemlöshet
Under senare år har hemlösheten uppmärksam-
mats alltmer. Trots att det inte med säkerhet går
att konstatera att problemet blivit vanligare är
det mycket som talar för att hemlösheten ökat
och att de hemlösas situation blivit svårare. I flera
undersökningar har det uttryckts farhågor om att
allt fler kvinnor och personer med psykiska
funktionshinder återfinns bland dem som kan
betraktas som hemlösa. Enligt Socialstyrelsen
fanns det i slutet av april ca 1 200 personer i
Sverige som var uteliggare eller bodde på här-
bärge. Det är något fler än man fann vid förra
undersökningstillfället år 1993. Totalt finns det
enligt Socialstyrelsens senaste beräkningar ca
8 400 hemlösa i landet. Hälften av landets hem-
lösa beräknas befinna sig i storstäderna. De do-
minerande orsakerna till hemlöshet angavs i
undersökningen år 1993 vara svårigheter att
betala hyran eller svårighet att klara av att bo
utan att störa andra boende.
De viktigaste statliga insatserna
Socialbidrag
Den statliga tillsynen över socialtjänsten utövas
av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Tillsynen,
som bedrivs på både nationell och regional nivå,
omfattar såväl kommunernas socialtjänst som
olika institutioner inom socialtjänsten som en-
skilda vårdhem. Länsstyrelsernas tillsyn avser så-
väl hanteringen av enskilda ärenden som upp-
följning av verksamheter. Länsstyrelserna har i
sin tillsynsverksamhet granskat i genomsnitt
hälften av landets kommuner. Ekonomiskt bi-
stånd har granskats i 80 procent av alla landets
kommuner.
Den 1 januari 1998 genomfördes en ändring i
socialtjänstlagen som innebar att den enskildes
rätt till bistånd preciserades genom nya bestäm-
melser om försörjningsstöd och annat bistånd. I
socialtjänstlagen anges vad som ingår i den s.k.
riksnormen samt vilka övriga kostnader som
skall täckas av försörjningsstödet. Som ett kom-
plement till försörjningsstödet har kommunen
rätt att ge bistånd även i andra fall. Detta stöd
kan omfatta t.ex. mer omfattande tandvård,
hemutrustning, psykoterapikostnader samt olika
former av stöd, vård- och behandlingsinsatser.
Beslut om bistånd av detta slag kan inte överkla-
gas genom förvaltningsbesvär. Förändringen
innebar således en ökad frihet för kommunerna
att besluta om bistånd utöver försörjningsstödet.
Kommunerna har dock fortfarande ansvar för att
uppfylla socialtjänstens intentioner om att till-
försäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.
Den höga ungdomsarbetslösheten under sena-
re år har accentuerat behovet av att finna mer
ändamålsenliga metoder i arbetet med bidrags-
behövande arbetslösa ungdomar. Därför infördes
den 1 januari 1998 en s.k. utvecklingsgaranti för
ungdomar. Syftet var att öka ungdomars möjlig-
het att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden
och därmed minska risken att hamna i långvarig
arbetslöshet och i långvarigt beroende av social-
bidrag. Utvecklingsgarantin innebär att kom-
munerna har möjlighet att erbjuda ungdomar
mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarkna-
dens förfogande, en aktiverande och utvecklande
insats på heltid. Ungdomar som är berättigade
till socialbidrag får en kommunalt finansierad ut-
vecklingsersättning motsvarande minst social-
bidragsnivån.
Hemlöshet
Samhällets ansvar för de hemlösa vilar ytterst på
kommunerna. Staten har emellertid tagit olika
initiativ i syfte att hjälpa de mest utsatta grup-
perna. I mars 1997 beslutade regeringen att
under en treårsperiod avsätta sammanlagt
30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden.
Medlen skall användas för ideella organisationers
kostnader för att tillsammans med berörda
kommuner utveckla och pröva nya modeller för
stöd och boende för personer med psykiska
funktionshinder. För att få aktuella kunskaper
om problemets omfattning har Socialstyrelsen
fått i uppdrag att kartlägga omfattningen av
hemlösheten och redovisa de insatser som görs
för hemlösa. För att ytterligare stärka stödet till
utveckling av nya former för stöd till hemlösa
tillsatte regeringen i december 1998 en
parlamentarisk kommitté (dir. 1998:108).
Kommittén skall i dialog med berörda
myndigheter, organisationer och andra föreslå
och initiera åtgärder som syftar till att skapa en
bättre situation för de hemlösa och förhindra att
hemlöshet uppstår. Kommittén skall till
regeringen lämna förslag till stöd till projekt som
finansieras av utvecklingsmedel för åtgärder för
hemlösa. Kommittén skall vara verksam till och
med utgången av år 2001. För ändamålet
disponerar regeringen 30 miljoner kronor under
åren 1999–2001.
Regeringen har givit en bostadssocial bered-
ning i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen på det
bostadssociala området och lämna förslag till åt-
gärder för att stödja särskilt utsatta grupper på
bostadsmarknaden, bl.a. hemlösa, psykiskt funk-
tionshindrade och ekonomiskt svaga hushåll.
Beredningen skall vara verksam till och med ut-
gången av år 2000 och skall till regeringen lämna
en samlad redovisning och bedömning av situa-
tionen för hushåll med särskilda svårigheter på
bostadsmarknaden.
Utsatta kvinnor
Socialtjänstlagen har den 1 juli 1998 komplette-
rats med en ny bestämmelse som innebär att
socialnämnden bör verka för att kvinnor som är
eller har varit utsatta för våld eller andra över-
grepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra
sin situation. Kvinnojourerna har fått ett utökat
årligt stöd med 6 miljoner kronor.
För att stödja kompetens- och metodutveck-
ling inom socialtjänsten och hälso- och sjukvår-
den har Socialstyrelsen fått i uppdrag att leda ett
utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor.
Socialstyrelsen skall också fortlöpande följa och
samla kunskap om prostitutionens omfattning
och utveckling, sammanställa kunskap om de
sociala insatser som bedrivs på lokal nivå samt ge
stöd till utveckling och förbättring av insatserna.
Den 1 januari 1999 trädde lagen (1998:408)
om förbud mot köp av sexuella tjänster i kraft.
Den nya lagen skall ses som ett komplement till
de sociala insatserna som syftar till att motivera
de prostituerade att söka hjälp och ge dem det
stöd de behöver för att komma bort från prosti-
tutionen.
Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag
att utreda hur en central kristelefon för vålds-
utsatta kvinnor skall komma till stånd, hur den
skall organiseras, finansieras och vilken kompe-
tens som bör finnas. Socialstyrelsen har över-
lämnat ett förslag till regeringen. Frågan bereds
inom Regeringskansliet och diskussioner förs
med kvinnojourernas centrala organisationer.
Effekter av de statliga insatserna
Den statliga tillsynen har bidragit till att ge rege-
ringen viktigt underlag vad gäller situationen
inom socialtjänsten. Av länsstyrelsernas årsredo-
visning framgår att de påpekanden man gjort i
sin tillsyn i många fall leder till konkreta förbätt-
ringar och förändringar av socialtjänstens arbete.
Länsstyrelsernas rådgivning är efterfrågad. Vissa
länsstyrelser kombinerar tillsynsaktiviteterna
med en aktiv dialog med kommunerna och med
olika utbildningsinsatser. Resultatet bedöms ha
blivit en ökad medvetenhet och kompetens hos
personalen inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen presenterade i september 1999
en första större utvärdering av de ändringar i
socialtjänstlagen som rör socialbidraget. Resul-
taten visar att det sker en allt restriktivare pröv-
ningen av socialbidrag. Man har bl.a. konstaterat
att:
- Riksnormen har blivit en enhetsnorm sna-
rare än en miniminivå.
- Många kommuner har sänkt den godtag-
bara nivån för bidrag till bostadskostnader.
- Antalet förvaltningsbesvär har minskat med
40 procent, vilket framför allt beror på infö-
randet av en riksnorm men även på att
rätten att överklaga innehållet i besluten
tagits bort för vissa biståndsformer.
- Antalet laglighetsprövningar har fördubb-
lats mellan åren 1997 och 1998. Inte i något
fall har dock överklagan bifallits.
- Barnfamiljer har fått mindre genomsnittligt
bidrag.
Uppgifter i länsstyrelsernas årsrapporter tyder på
att den nya lagkonstruktionen och förändring-
arna när det gäller rätten att överklaga har med-
fört ökad rättsosäkerhet vid handläggning av för-
sörjningsstöd och ekonomiskt bistånd i andra
fall. Länsstyrelserna ser också exempel på att
riktlinjer som gäller det bistånd som är ett kom-
plement till försörjningsstödet (6 g §) är restrik-
tiva, vilket kan leda till en större begränsning av
vad som bedöms som skälig levnadsnivå.
Utvärderingar av utvecklingsgarantin för ung-
domar visar att många kommuner kunnat er-
bjuda deltagarna i utvecklingsgarantin ett varierat
utbud av aktiviteter. Både uppmätta syssel-
sättningseffekter och deltagarnas egna be-
dömningar visar att införandet av utvecklings-
garantin har underlättat möjligheterna att få ar-
bete.
Regeringens slutsatser
Under de senaste året har regeringen vidtagit
flera åtgärder för att förbättra situationen för
hemlösa och för kvinnor som utsatts för våld.
Med hjälp av ökade medel och olika stimulans-
åtgärder har bl.a. en rad projekt igångsatts och i
ett antal kommuner pågår arbete med att ut-
veckla och förbättra insatserna för utsatta
grupper.
Antalet hushåll som under en längre tid be-
höver socialbidrag måste minska. Fler invandrare
och ungdomar måste få möjlighet att försörja sig
på den reguljära arbetsmarknaden i stället för
med hjälp av socialbidrag.
Utvecklingsgarantin har underlättat möjlig-
heten för många ungdomar att komma ut på den
reguljära arbetsmarknaden. Åtgärder behöver nu
vidtas för att förbättra situationen också för de
personer som är långvarigt socialbidragsberoen-
de på grund av svårigheter att etablera sig på ar-
betsmarknaden. Den särskilde utredare som haft
regeringens uppdrag att analysera problemet
lämnar under september 1999 förslag till åtgärder
för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden
för dessa grupper.
En särskild utredare (dir. 1997:109)har haft i
uppdrag att analysera och lämna förslag som rör
en rad, för socialtjänsten, viktiga områden.
Utredaren har nyligen avlämnat sitt betänkande.
Förslagen omfattar socialtjänstlagens struktur
och konstruktion, finansiering, uppgifter och
kompetensområden samt organisationen och
former för tillsynen över socialtjänsten. Ut-
redaren lämnar även förslag om hur den eko-
nomiska ersättningen för äldre invandrare skall
utformas.
Nämnda utredningsförslag skall remiss-
behandlas under hösten. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen under år 2000.
5.3.5 Alkohol och narkotika
Alkoholpolitik
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att
minska alkoholens medicinska och sociala skade-
verkningar. Detta skall åstadkommas dels genom
åtgärder för att begränsa skadligt dryckesbe-
teende, dels genom att minska den totala alko-
holkonsumtionen. I en nationell handlingsplan
för alkohol- och narkotikaförebyggande arbete
finns olika delmål preciserade. Insatser skall
genomföras som vidmakthåller eller förstärker
en opinion till förmån för återhållsamma alko-
holvanor i befolkningen och för punktnykterhet
när det gäller vissa grupper och i vissa situationer.
Detta innebär att en alkoholfri uppväxt skall
främjas i syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att
trafiken, kvinnans graviditetsperioder och ar-
betsplatserna skall vara alkoholfria och att åter-
hållsamma alkoholvanor i befolkningen upp-
muntras genom bland annat omfattande
opinionsbildning.
Tillstånd och utveckling
Som helhet har perioden från början av 1980-
talet fram till i dag varit tämligen stabil när man
ser till såväl vuxna som ungdomars genomsnitt-
liga alkoholkonsumtion. Det finns dock idag
oroande tecken på att det sker en ökning av al-
koholkonsumtionen bland allt yngre ungdomar.
Flera undersökningar under det senaste året visar
att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar
och andelen som aldrig berusar sig minskar.
Flickornas andel av den totala alkoholkonsum-
tionen har också ökat sett i ett längre tidspers-
pektiv.
Det är framför allt starköl och illegala alko-
holdrycker (hembränt och smuggelsprit) som
har ökat. Ungefär 35 procent av spritkonsumtio-
nen är illegal.
Systembolaget har aldrig sålt så mycket starköl
som under år 1998. För vissa grupper, framför
allt ungdomar, närmar sig ölkonsumtionen 1970-
talets nivå.
Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva
en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i
och med det svenska EU-inträdet och den ökade
internationaliseringen. Det har medfört att sta-
tens insatser för att upprätthålla de alkoholpoli-
tiska målen måste förändras.
I målet C–185/95, åklagaren mot Harry
Franzén, prövade EG-domstolen de svenska be-
stämmelserna om Systembolagets detaljhan-
delsmonopol och dess funktionssätt mot artikel
31 i EG-fördraget (f.d. artikel 37), som reglerar
anpassningen av statliga handelsmonopol. Dom-
stolen slog fast att ett statligt detaljhandels-
monopol för alkoholdrycker utformat och
anpassat såsom det svenska Systembolaget inte
stred mot artikel 37 i EG-fördraget.
För svenskt vidkommande var EG-domsto-
lens beslut mycket viktigt ur folkhälsopolitisk
synvinkel. EG-domstolen kritiserade dock det
svenska systemet med partihandelstillstånd och
menade att detta utgör ett hinder för import av
alkoholdrycker från övriga medlemsstater och att
villkoren för att erhålla sådana tillstånd – bl.a.
alltför höga avgifter och krav på lagringskapacitet
– inte står i proportion till syftet att skydda folk-
hälsan. Med anledning av kritiken sänkte rege-
ringen ansöknings- och tillsynsavgifterna samt
förenklade föreskrifterna kring lager och distri-
bution av alkoholdrycker.
EG-kommissionen har dock den 5 maj 1998 i
en formell underrättelse och med stöd av EG-
domstolens dom i Franzénmålet riktat kritik
bl.a. mot att de svenska tillsynsavgifterna för
partihandlare fortfarande anses vara för höga och
diskriminera utländska alkoholexportörer och
försvåra framför allt för små företag att komma
in på den svenska marknaden. Den formella
underrättelsen innehåller även kritik mot att
restauranger som har serveringstillstånd också
måste ha partihandelstillstånd för att kunna
importera alkoholdrycker för den egna verksam-
heten samt mot att det svenska regelsystemet
inte möjliggör att alkoholdrycker kan sändas
som gåva från ett annat EU-land till en mot-
tagare i Sverige.
De viktigaste statliga insatserna
Med anledning av kritiken från EG-domstolen
och EG-kommissionen har regeringen i propo-
sitionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop.
1998/99:134) föreslagit att nuvarande parti-
handelstillstånd, som meddelas av Alkohol-
inspektionen, tas bort och ersätts av det godkän-
nande som skattemyndigheten ger för att man
som partihandlare skall få importera punkt-
skattepliktiga alkoholvaror. I propositionen före-
slås också att Systembolaget skall ges en viss
begränsad importrätt och att införsel av
spritdrycker, vin och starköl i form av gåvoför-
sändelser skall tillåtas under vissa förutsättningar.
Vidare föreslås att det skall vara straffbart att bl.a.
förvärva sprit eller spritdryck som är olovligt till-
verkad.
Bestämmelserna i lagen (1978:763) med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alko-
holdrycker föreslås bli inarbetade i alkohollagen.
En särskild bestämmelse förs in i alkohollagen
om att alkoholreklam inte får rikta sig särskilt till
barn och ungdomar och inte heller får skildra
sådana personer. I propositionen lämnar rege-
ringen också förslag till nya riktlinjer för Sys-
tembolagets öppethållande.
Förändringarna på alkoholområdet har rest
krav på nya arbetssätt och metoder som kan
komplettera den nuvarande alkoholpolitiken för
att förhindra en ökad konsumtion.
Regeringen har därför inrättat en nationell
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser under socialministerns led-
ning. Ledningsgruppens uppgift är att stödja ett
förstärkt långsiktigt alkohol- och drogförebyg-
gande arbete. Det är angeläget att med nya
metoder försöka kompensera de förändringar
som EU-medlemskapet medfört för den svenska
alkoholpolitiken. Det handlar om insatser som
direkt kan påverka människors förhållningssätt
och vanor och som också ökar det individuella
ansvarstagandet. Det handlar vidare om att i
ökad utsträckning utveckla hållbara lokala
strategier som också innebär ett ökat lokalt
ansvarstagande. Detta är en omställningsprocess
som kräver insatser under lång tid framöver.
Ledningsgruppen har tagit initiativ till ett antal
nationella projekt i syfte att stimulera en sådan
utveckling (se Narkotikapolitik). För bl.a. detta
ändamål har 30 miljoner kronor årligen avsatts.
Regeringen har också tillsatt en kommitté som
skall utveckla samarbetet mellan berörda
myndigheter, försäkringsbolag och olika
branschorganisationer på alkoholområdet.
Kommittén kallar sig Oberoende Alkohol-
samarbetet (OAS). Utgångspunkten för sam-
arbetet är de prioriteringar som gjorts i den
nationella handlingsplanen för alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser. Uppgiften är att
uppmuntra olika aktörer, såsom företag,
branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda
myndigheter och andra att engagera sig i arbetet
mot missbruk och alkoholskador. Ett prioriterat
område där samtliga inblandade har gemen-
samma intressen är insatser som motverkar den
illegala alkoholhanteringen, dvs. illegalt tillverkad
eller insmugglad alkohol och langning till
ungdomar. Här pågår en omfattande opinions-
insats som planeras fortsätta under de närmaste
åren och som löpande kommer att utvärderas.
Kostnaden för insatsen, som för år 1998 uppgick
till ca 20 miljoner kronor, finansieras till hälften
av staten och till hälften av branschorganisa-
tionerna. I propositionen Vissa alkoholfrågor,
m.m. (prop. 1998/99:134) lägger regeringen fram
förslag till bl.a. riktlinjer för det framtida OAS-
samarbetet. Avsikten är att samarbetet på sikt
skall ombildas till en allmännyttig ideell
förening.
I syfte att samordna och effektivisera verk-
samheten på alkohol- och narkotikaområdet har
Statskontoret haft i uppdrag att se över myndig-
hetsstrukturen på alkohol- och narkotikaområ-
det utifrån en förändrad verklighet såväl centralt
som regionalt. Statskontoret har den 1 oktober
1998 överlämnat ett principiellt förslag till en ny
myndighetsstruktur och ansvarsfördelning på
alkohol- och narkotikaområdet. Mot denna bak-
grund har en organisationskommitté tillkallats
med uppgift att föreslå en ombildning av Folk-
hälsoinstitutet till en myndighet med tydligare
uppgifter av stabskaraktär på folkhälsoområdet
(dir. 1999:36). Uppgifter för den nya myn-
digheten bör vara att följa utvecklingen på hela
folkhälsoområdet, ta fram fakta, utarbeta
nationella handlingsplaner, stå för kunskaps-
försörjning och utveckling av metoder samt
arbeta med underlag och utredningsuppdrag som
hör samman med regeringens ledning, styrning
och utvärdering av folkhälsoområdet. Alkohol-
inspektionens uppgifter av övergripande tillsyns-
karaktär skall också tillföras den nya myndig-
heten liksom Läkemedelsverkets uppgifter när
det gäller teknisk sprit. Organisationskommittén
skall redovisa sina överväganden och förslag till
regeringen senast den 1 juni år 2000.
Situationen på alkoholpolitikens område krä-
ver en hög grad av samordning, effektivitet och
en ledningsorganisation med hög beredskap för
olika varierande insatser. På ledningsgruppens
initiativ har ett arbete med att revidera den
nationella handlingsplanen för alkohol- och nar-
kotikaförebyggande insatser påbörjats under
Svenska Kommunförbundets ledning (se Nar-
kotikapolitik). Ett framtidsscenarieprojekt om
hur alkohol- och narkotikasituationen i Sverige
kan komma att se ut år 2005 har genomförts som
ett av flera underlagsmaterial för revideringen av
handlingsplanen.
Alkoholutredningen (dir. 1998:19 och
1998:52) tillsattes i mars 1998 med uppdrag att se
över vissa bestämmelser i alkohollagen samt
lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. I
uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen
tillämpas och huruvida erfarenheterna från
tillämpningen visar att ändringar, förtydliganden
eller tillägg behövs på särskilda punkter.
Utredningen skall slutredovisa uppdraget till
regeringen senast den 31 december 1999.
Sverige har tillsammans med Finland erhållit
medel från EU-kommissionen för att genomföra
två länderjämförande studier om alkoholproble-
mens omfattning och dess hälsoeffekter samt om
hur alkoholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder.
Studierna, som slutförs under det svenska ord-
förandeskapet i EU våren 2001, utgör ett viktigt
vetenskapligt underlag för EU-kommissionens
fortsatta arbete med alkoholfrågan på folkhäl-
soområdet. Som ett led i förberedelserna inför
det svenska ordförandeskapet har Sverige också
tagit initiativ till gemensamma diskussioner med
de närmast kommande ordförandeländerna i EU
för att tillsammans utarbeta en EU-strategi på
alkoholområdet. Vid EU:s senaste hälsominster-
råd (juni 1999) fick Sverige starkt stöd för beho-
vet av en framtida EU-strategi på alkoholområ-
det.
Den svenska regeringen kommer att vara värd
för Världshälsoorganisationens (WHO) minis-
terkonferens om alkohol och unga människor i
Europa som kommer att hållas i Stockholm år
2000. En plan för WHO:s framtida hälsofräm-
jande arbete håller på att tas fram och kommer
att presenteras på konferensen.
Regeringen har genom Allmänna arvsfonden
under år 1997 beslutat om 15 miljoner kronor till
Folkhälsoinstitutet för stöd till olika ideella
organisationers barn- och ungdomsprojekt som
ligger i linje med den nationella handlingsplanen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
För åren 1998 och 1999 har regeringen genom
Allmänna arvsfonden tillskjutit ytterligare
10 miljoner kronor.
Effekter av de statliga insatserna
Inrättandet av den Nationella ledningsgruppen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser
och branschsamarbetet i OAS har tillsammans
med Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspektio-
nens insatser lett till en ökad aktivitet på alko-
holområdet. Flera nationella projekt har initierats
och ett trettiotal regionala konferenser har hållits
över hela landet för att få i gång lokala aktiviteter
på området. Erfarenheterna från de projekt på
nationell nivå som ledningsgruppen hittills har
initierat är mycket goda. Branschsamarbetet har
inneburit att nya kommunikationskanaler och
kontaktytor ställts till förfogande för informa-
tion i alkoholfrågan. Informationsmaterial har
t.ex. kunnat spridas till samtliga livsmedelshand-
lare, restaurang-, bryggeri- och försäkrings-
anställda samt anställda vid berörda myndigheter
m.fl. Utvärdering av de olika insatserna är
inplanerade men det är ännu alltför tidigt att
uttala sig om effekterna av de vidtagna
åtgärderna. Regeringen bedömer dock att de
insatser som hittills genomförts har fungerat bra
och varit nödvändiga för att få igång en aktiv
process. Regeringen har också en hög beredskap
för att vidta ytterligare åtgärder om situationen
så kräver. Även på europeisk nivå har olika
framgångsrika initiativ tagits och ytterligare
insatser planeras för att påverka framför allt EU
att lyfta upp alkoholfrågan på dagordningen.
Regeringens slutsatser
Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt-
ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet
att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att minska den totala konsumtionen av alkohol
ligger fast. EU-medlemskapet gör det dock nöd-
vändigt att söka nya metoder för det före-
byggande arbetet för att kunna förverkliga målet.
I den nya situationen behöver samhällets olika
insatser på området samordnas bättre än hittills.
Den nationella ledningsgruppens insatser är
därför av stor betydelse för det fortsatta alkohol-
och narkotikaförebyggande arbetet.
På alkoholforskningens område behöver kon-
sumtionsforskningen utvecklas och stimuleras.
Centrum för alkohol- och narkotikaforskning
vid Stockholms universitet är under uppbyggnad
under ledning av Socialvetenskapliga forsknings-
rådet. En föreståndarprofessur har nyligen till-
satts och verksamheten har påbörjats om än i
blygsam omfattning. Regeringen anser att Folk-
hälsoinstitutets erfarenheter är av stort värde i
det fortsatta uppbyggnadsarbetet. Även Folkhäl-
soinstitutets medel för alkohol- och narkotika-
forskning bör därför samordnas med den tänkta
verksamheten.
Narkotikapolitik
Narkotikapolitiska insatser skall syfta till att
begränsa tillgången och efterfrågan på narkotika.
Målet för den svenska narkotikapolitiken skall
enligt regeringens skrivelse En narkotikapolitisk
redogörelse (1997/98:172) vara att minska
nyrekryteringen till missbruk, att fler missbru-
kare skall upphöra med sitt missbruk samt att
tillgången på narkotika skall minska. Visionen är
ett samhälle utan narkotika. Insatser och åtgärder
inom narkotikapolitikens område skall baseras på
kunskap om faktiska förhållanden och utvärde-
ringar av effekterna av olika insatser.
Narkotikaförebyggande insatser skall syfta till
att stärka individens vilja och förmåga att avstå
ifrån droger, med särskild uppmärksamhet på
ungdomar och individer som befinner sig i
riskzonen att utveckla ett missbruk. Rehabilite-
ringsinsatser skall bidra till att minska missbru-
kets konsekvenser för individen, närstående och
samhälle. Samverkan mellan tull, polis och andra
myndigheter skall utvecklas och fördjupas såväl
nationellt och internationellt för att minska till-
gången på narkotika.
Samarbete över nationsgränserna är en förut-
sättning för att på sikt komma tillrätta med ett
växande globalt narkotikaproblem Sveriges
internationella engagemang i narkotika frågor är
en integrerad del av den nationella politiken.
Sverige motverkar aktivt alla försök till ned-
rustning av narkotikakontrollen.
Tillstånd och utveckling
Tillgången till och efterfrågan på narkotika ökar i
hela världen. Europa är idag den största produ-
centen av syntetiska droger. Samtidigt som pro-
duktionen av illegal narkotika ökar blir den ille-
gala handeln med narkotika alltmer välorgani-
serad och svårare att bekämpa. Det finns idag
knappt någon skillnad mellan renodlade kon-
sument- och producentländer. Där det finns
narkotika, där växer också missbruket.
Narkotika i olika former förekommer i prak-
tiskt taget hela landet. Mellan 8 och 10 procent
av den vuxna befolkningen uppger i regelbundet
återkommande undersökningar att de någon
gång under sin livstid prövat narkotika. Cannabis
är det ojämförligt vanligast förekommande pre-
paratet, både bland ungdomar och vuxna.
Amfetamin har sedan 1960-talet dominerat det
intravenösa missbruket. Heroinmissbruket i
Sverige är relativt litet. Under 1990-talet har det
dock rapporterats om tendenser till ett ökat
missbruk av rökheroin. Tillgången på ecstasy och
LSD, som ökade under 1990-talet, har
stabiliserats de senaste åren.
Från flera länder i Europa kommer rapporter
om en positivare inställning till droger bland
ungdomar och en ökning av missbruket. Samma
tendens finns också i Sverige. Andelen ungdo-
mar som någon gång prövat narkotika var under
större delen av 1980-talet omkring 4 procent för
att under 1990-talets första hälft successivt öka
till omkring 8 procent år 1996. Därefter har det
inte skett någon ökning totalt sett. Andelen
ungdomar som uppger att de inte har prövat
narkotika men haft lust att göra det har ökat
något under 1990-talet, men ligger fortfarande på
en låg nivå. Uppgifterna om en ny öppenhet att
experimentera med droger bekräftas av personal
och organisationer som verkar bland ungdomar.
Drogliberala budskap får emellertid fortfarande
mycket litet stöd bland ungdomar i åldern 15–
24 år.
I en undersökning av det tunga narkotika-
missbrukets omfattning år 1992 uppskattades
antalet tunga missbrukare till mellan 14 000 och
19 000. År 1979, när en motsvarande kartlägg-
ning genomfördes fann man 10 000–14 000
tunga missbrukare. Enligt Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som
genomfört undersökningarna inträffade nyre-
kryteringen till gruppen tunga missbrukare
huvudsakligen i slutet av 1970-talet och i början
av 1980-talet. Enligt CAN pekar flera av de indi-
katorer som används för att uppskatta det tunga
missbruket på att missbruket har ökat under
1990-talet.
De viktigaste statliga insatserna
Folkhälsoinstitutet har ett särskilt ansvar för
narkotikaprevention. Institutet följer konsum-
tions- och skadeutvecklingen, fördelar stöd till
lokalt förebyggande arbete samt stödjer forsk-
ning och utvärdering inom området. Institutet
har de senaste åren disponerat extra medel för
stöd till drogförebyggande verksamhet, utöver
de utvecklingsmedel som finns i myndighetens
ordinarie budget. Institutet hade under år 1998
drygt 100 lokala projekt i organisationslivet,
vartill kommer ett 50-tal projekt av liknande
karaktär som får stöd under två eller tre år.
Socialstyrelsen svarar för tillsyn samt uppföljning
och utvärdering av förebyggande insatser och
vård och behandling inom socialtjänsten samt
stöder metodutvecklingen inom området. Läns-
styrelserna förfogar sedan år 1995 över 50 miljo-
ner kronor årligen för utveckling av alkohol- och
narkotikaförebyggande öppenvårdsinsatser.
Som tidigare nämnts (se Alkoholpolitik) finns
under socialministerns ledning en nationell led-
ningsgrupp med uppgift att samordna och stödja
ett förstärkt långsiktigt alkohol- och drogföre-
byggande arbete. I syfte att pröva nya metoder
för att stärka unga människors vilja och förmåga
att avstå från narkotika och skjuta upp alkohol-
debuten har ledningsgruppen tagit initiativ till ett
antal projekt av nationellt intresse. En gemensam
utgångspunkt är att aktivt söka engagera
ungdomarna själva och utgå ifrån deras egna
erfarenheter och uppfattningar. Regeringen dis-
ponerar årligen 30 miljoner kronor för alkohol-
och narkotikapolitiska åtgärder att användas bl.a.
i detta arbete.
Ledningsgruppen står bakom bl.a. Drugsmart,
ett alkohol- och narkotikapolitiskt forum på
internet. Drugsmart, som startade höstterminen
1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt
deras lärare med information och kommunika-
tion om alkohol och narkotika. Genom att öka
kunskapen samt tillåta och stimulera till debatt i
för många ungdomar väsentliga existentiella frå-
gor om droger och droganvändning skall ung-
domarna stödjas i valet av en drogfri livsstil.
Drugsmart hade under sitt första år drygt en
miljon besökare.
Ett annat initiativ är projektet Motstånds-
Kraft, som drivs med Svenska Kommunförbun-
det som huvudman i ett 25-tal kommuner. Inom
projektet, som startade hösten 1997, engageras
ungdomar i det drogförebyggande arbetet. Pro-
jektet avslutas år 1999, men verksamheten kom-
mer att fortsätta under en eller två deltagande
kommuners ledning. Syftet är att pröva och
sprida fungerande modeller för lokalt förankrat
arbete med och av ungdomar.
I syfte att öka kunskapen hos ungdomar i
arbetslivet om hur alkohol och narkotika påver-
kar individen och arbetsplatsen, bl.a. vad gäller
säkerhet och den egna hälsan, genomför Riks-
alna som är ett samarbetsorgan mellan arbets-
marknadens parter, ett tre-årigt projekt på
arbetsplatser med många ungdomar. Projektet
syftar till att stödja och stärka ungdomarnas vilja
och förmåga att hjälpa och stötta varandra samt
att ha beredskap för ”tidig upptäckt” på arbets-
platserna.
Kunskapen om det tunga missbrukets utveck-
ling samt missbruksutvecklingen i marginalise-
rade grupper är bristfällig. Centralförbundet för
Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN)
genomför därför på ledningsgruppens uppdrag
ett drygt treårigt projekt som syftar till att
undersöka det tunga narkotikamissbrukets
omfattning och utveckling och att därvid särskilt
uppmärksamma utvecklingen i sociala marginal-
grupper. En central del i Max-projektet, som
studien kallas, är en omfattande studie av det
tunga missbruket i de tre storstäderna.
Som grund för det förstärkta drogförebyg-
gande arbete som regeringen år 1994 beslutade
om låg en nationell handlingsplan. Hösten 1998
påbörjades, på uppdrag av nationella lednings-
gruppen och under Svenska Kommunförbundets
ledning, ett arbete med att revidera handlings-
planen. Omkring 30 kommuner är involverade i
arbetet, som kommer att utmynna i en handbok i
drogförebyggande arbete som skall spridas och
användas i det lokala arbetet med dessa frågor.
Den 1 april 1999 trädde lagen (1999:42) om
förbud mot vissa hälsofarliga varor i kraft. Lagen
ger möjlighet till kontroll av varor som, utan att
vara narkotika, medför fara för människors liv
eller hälsa och som används för att uppnå berus-
ning eller annan påverkan. Narkotikadefinitio-
nen i narkotikastrafflagen ändrades samtidigt för
att den klart skall täcka alla de varor som idag
anses vara narkotika. Från den 1 augusti 1999
skall svampar som innehåller ämnena psilocyn
och psilocybin anses vara narkotika enligt nar-
kotikastrafflagen, om svamparna är framodlade
eller om de har torkats eller på annat sätt beretts.
Sedan hösten 1998 arbetar en särskild
narkotikakommission (dir. 1998:18) med uppgift
att utvärdera Sveriges narkotikapolitiska insatser
sedan mitten av 1980-talet. Kommissionen skall
lägga förslag till effektivisering av narkotika-
politiken. Kommissionen har börjat sitt arbete
med att se över behovet av information om
narkotikautvecklingen, lagstiftningen inom om-
rådet, narkotikarelaterad dödlighet samt
ungdomar och droger. Uppdraget skall redovisas
före utgången av år 2000.
FN spelar en central roll i det internationella
samarbetet mot narkotikan. Sverige är en av de
största bidragsgivarna till FN:s narkotika-
kontrollprogram UNDCP. Vid FN:s General-
församlings särskilda möte om narkotika år 1998
antogs för första gången ett internationellt doku-
ment om efterfrågedämpande åtgärder. Sverige
har deltagit i utarbetandet av en handlingsplan
för hur denna deklaration skall genomföras.
Sverige deltar också aktivt i Europarådets sam-
arbetsrupp för narkotikafrågor, den s.k. Pom-
pidougruppen. Sverige har bl.a. medverkat med
finansiering och genomförande av ett utbild-
nings- och träningsprogram för personal verk-
samma inom förebyggande arbete och vård och
behandling i Central- och Östeuropa som avslu-
tades under år 1997. Sverige deltar också i upp-
följningsprojektet som startar hösten 1999.
Genom medlemskapet i EU har Sverige fått
tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring
narkotikafrågorna. I januari 1998 inrättades ett
särskilt varningssystem för nya syntetiska droger
inom EU. Systemet syftar till tidig upptäckt av
nya droger på den illegala marknaden och en
gemensam analys av dessa drogers farlighet.
Folkhälsoinstitutet rapporterar för Sveriges del
till varningssystemet.
Folkhälsoinstitutet är Sveriges nationella
enhet för det arbete med informationsutbyte
inom narkotikaområdet som är uppbyggt kring
det europeiska narkotikacentret i Portugal
(EMCDDA). Under kommande år kommer en
av huvudpunkterna i arbetet vara att utveckla
indikatorer som skall göra det möjligt att bättre
jämföra utvecklingen i de olika länderna vad
gäller narkotikakonsumtion, dess negativa effek-
ter, behandling och förebyggande arbete. Detta
är en verksamhet som kräver medverkan från en
rad myndigheter utöver Folkhälsoinstitutet t.ex.
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och
Rikspolisstyrelsen.
Effekter av de statliga insatserna
De statliga insatserna har varit inriktade på att
hålla tillbaka missbruket samt upprätthålla en
negativ attityd till användningen av narkotika.
Även om det i vissa ungdomsgrupper finns ten-
denser till ökad erfarenhet av och en mer tilll-
låtande inställning till droger visar tillgängliga
undersökningar att en överväldigande majoritet
av svenska folket inte befattar sig med någon
form av narkotika. Det finns en bred folklig och
politisk uppslutning kring en restriktiv narko-
tikapolitik. Någon legaliseringsdebatt liknande
den som bedrivs i flera andra europeiska länder
förekommer inte i Sverige.
Regeringens slutsatser
Trots rapporter om ett ökat experimenterande
med droger i ungdomsgrupper och rapporter om
ändrade attityder till narkotika är narkotikamiss-
brukets omfattning i Sverige relativt begränsat,
både i jämförelse med 1970-talet och i ett inter-
nationellt perspektiv. Det finns dock anledning
att ta utvecklingen på allvar. Genomgripande
politiska, tekniska, ekonomiska och sociala för-
ändringar har starkt påverkat eller förändrat till-
varon för stora grupper människor samtidigt
som toleransen mot narkotika har ökat på många
håll i världen. Risken att ett nyfiket experimen-
terande med droger skall leda till ett mer per-
manent bruk som leder till ett beroende kan inte
negligeras.
Tillgången till narkotika i samhället är god och
priserna relativt låga. Olika undersökningar
pekar på att fler unga prövar eller vill pröva
narkotika och att nyrekryteringen till tungt
missbruk tycks ha ökat. Sammantaget innebär
utvecklingen att förebyggande insatser samt
rehabilitering skall ha fortsatt hög prioritet. Det
är både fråga om generella förebyggande insatser
för ungdomar för att stärka motståndet mot
droger samt riktade insatser och intervention
bland ungdomar som löper särskilt stor risk att
utveckla missbruk och beroende. Utvecklingen
kommer också av allt att döma kräva stärkta
insatser för att tillgodose rehabiliteringsbehovet
hos en liten grupp etablerade och socialt belas-
tade missbrukare.
FN:s narkotikakonventioner utgör en stabil
grund för det internationella samarbetet och den
internationella kontrollen av narkotika. Genom
samarbete inom både FN och EU har polis och
tull förbättrat sina möjligheter att begränsa
utbudet av narkotika. Sverige bör även fortsätt-
ningsvis ha en framträdande roll i det internatio-
nella samarbetet. Detta samarbete är utom-
ordentligt betydelsefullt, inte minst mot bak-
grund av den pågående europeiska integrationen
och de genomgripande förändringarna i Central-
och Östeuropa.
Narkotikakommissionen skall inom ramen för
sitt uppdrag lägga förslag som skall stärka
Sveriges internationella arbete. Utgångspunkten
är att narkotikaproblemet är globalt till sin
karaktär och därför kräver ett vittgående inter-
nationellt samarbete för att kunna få en lösning.
Vård av missbrukare
Målet är att åstadkomma en social omsorg av god
kvalitet med effektiv resursanvändning som
tillgodoser den enskilde individens behov av stöd
och bistånd i samband med missbruksproblem.
Socialtjänsten skall arbeta för att förebygga och
motverka missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel och därvid ägna
särskild uppmärksamhet åt insatser för barn och
ungdom. Den enskilde missbrukaren skall av
socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp och den
vård som han behöver för att komma ifrån sitt
missbruk.
Tillstånd och utveckling
Ansvaret för vården av missbrukare vilar främst
på socialtjänsten och landstinget. Socialtjänsten
ansvarar för den långsiktiga vården och andra
stöd och hjälpinsatser medan sjukvården främst
svarar för avgiftning och vård till personer med
psykiska komplikationer till följd av missbruk.
Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för
tvångsvården av vuxna missbrukare och ungdo-
mar med behov av särskild tillsyn. SiS har
driftsansvar för 15 institutioner som huvudsakli-
gen tar emot vuxna som vårdas med stöd av
lagen (1998:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM). Missbrukarvård bedrivs också vid de
32 institutioner enligt 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
som också ingår i SiS verksamhet. LVM-hemmen
och de särskilda ungdomshemmen är den enda
missbrukarvård som bedrivs med statligt
huvudmannaskap. För övrig missbrukarvård är
kommuner, landsting eller privata vårdgivare
huvudman.
Under hotet av en aidsepidemi bland injek-
tionsmissbrukare i mitten av 1980-talet skedde
en kraftig utbyggnad och förstärkning av miss-
brukarvården. Därefter har en marginell nedgång
skett i antalet vårdplatser i frivilligvården medan
det har gjorts kraftiga nedskärningar av antalet
vårdplatser för vuxna tvångsvårdade. Den
1 november 1998 fick cirka 20 300 personer
någon form av vårdinsats inom socialtjänsten.
Omkring 80 procent av insatserna skedde i
öppenvård. Antalet missbrukare i institu-
tionsvård var drygt 3 500, vilket var något fler än
året innan. Uppgången gällde både frivilligvården
och tvångsvården. Andelen akuta omhänder-
taganden enligt LVM har ökat under de senaste
åren och uppgår nu till cirka 70 procent av alla
intagna på LVM-hem. Den genomsnittliga
vistelsetiden i LVM-vård har minskat något
jämfört med föregående år, från 90 dagar år 1997
till 84 dagar år 1998. Genomsnittlig vårdtid i
frivillig institutionsvård var drygt 100 dagar.
Kommunerna har under senare år medvetet
styrt över missbrukarvården från dygnet-runt-
vård i behandlingshem till öppna vårdformer
som bedrivs lokalt. Enligt Socialstyrelsen skedde
mellan åren 1994 och 1997 ingen allmän ned-
dragning av resurser och insatser för vuxna miss-
brukare (Balans i missbrukarvården 1998:3).
Mycket tyder enligt Socialstyrelsen på att många
kommuner gjorde ekonomiska neddragningar
inom detta område i början av 1990-talet. Ned-
gången i tvångsvården förefaller totalt sett kvan-
titativt ha kompenserats av andra frivilliga insat-
ser. De problem som funnits sedan länge med att
nå vissa grupper, t.ex. nya missbrukare och tunga
missbrukare, finns fortfarande kvar. Olika
samverkansmodeller har dock utvecklats kring
svårt psykiskt störda missbrukare. Vad gäller det
fortsatta utvecklingsarbetet inom missbru-
karvården betonade Socialstyrelsen särskilt
behovet att uppmärksamma sambandet mellan
narkotikamissbruk och arbetslöshet, fattigdom
och social marginalisering samt att sambandet
mellan alkohol- och narkotikamissbruk har blivit
allt tydligare under senare år.
De viktigaste statliga insatserna
Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över
50 miljoner kronor årligen för utveckling av
öppenvårdsinsatser samt olika alkohol- och nar-
kotikaförebyggande insatser. Socialstyrelsen har i
uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp
med representanter från länsstyrelserna, Statens
institutionsstyrelse och Svenska Kommun-
förbundet planera och styra den allmänna inrikt-
ningen av utvecklingsarbetet samt följa upp och
utvärdera de verksamheter som kommer till
stånd.
Under många år har uppmärksamheten riktats
mot missbrukare som har psykiska störningar.
Inom ramen för utvärderingen av psykiatri-
reformen har riksdagen anvisat medel som
Socialstyrelsen fördelar till olika projekt som
arbetar med att utveckla samarbetet mellan
psykiatri och socialtjänst.
SiS har fortsatt sitt arbete med att höja kvalite-
ten på tvångsvården, bl.a. genom kompetens-
höjande åtgärder bland personalen och en ökad
differentiering av vården. Vidare arbetar SiS med
att öka kontakterna mellan myndigheten och
kommunerna i syfte att åstadkomma en bättre
eftervård. Under år 1998 har flera nya studier om
LVM-vården presenterats som ger en bättre kun-
skap om LVM-vården och de tvångsvårdade
klienterna. Även inom ungdomsvården arbetar
SiS för att utveckla behandling av missbrukare.
Socialstyrelsen har lagt om sin statistik inom
vårdområdet för att bättre spegla de förändringar
som sker inom hela området. Fr.o.m. i år redo-
visas samtliga vårdinsatser som sker för vuxna
missbrukare, och inte som tidigare endast insti-
tutionsvård.
Effekter av de statliga insatserna
Vården av missbrukare har undergått stora för-
ändringar de senaste tio åren. Uppgifter om vad
utvecklingen har inneburit är dock motstridiga
och bilden svårfångad. Medan somliga hävdar att
det har skett en regelrätt nedrustning av vården
påstår andra att det främst är fråga om en
omstrukturering av insatserna, från institu-
tionsvård till öppenvård och från tvångsvård till
frivillig vård, samt en övergång till nya former
för rehabilitering. Med Socialstyrelsens nya sta-
tistik över vårdinsatser för vuxna missbrukare
ges bättre förutsättningar att följa utvecklingen
och bedöma behovet av förändringar.
Enligt länsstyrelserna har de medel som
avsatts för att utveckla öppenvården samt olika
förebyggande insatser fått avsedd effekt. Kom-
munerna har visat ett stort intresse att starta
olika projekt med hjälp av dessa medel, vilket
tyder på att det finns ett behov av olika åtgärder
på detta område. Länsstyrelserna konstaterar
också att utvecklingsmedlen har bidragit till att
stimulera samverkan med såväl etablerade som
nya samverkanspartners.
Förändringarna i socialtjänstlagen den 1 janu-
ari 1998 innebar bl.a. inskränkningar i rätten att
överklaga beslut om missbrukarvård. Social-
styrelsen har i sin uppföljning av ändringarna i
socialtjänstlagen särskilt granskat effekterna av
den inskränkta överprövningsrätten på miss-
bruksområdet. Socialstyrelsen konstaterar att
tillgängliga uppgifter inte pekar på någon större
förändring i vårdens omfattning efter det att
besvärsrätten inskränktes. Flera i undersök-
ningen ingående organisationer understryker
dock att det är stora skillnader mellan olika
kommuner, varför det är svårt att dra generella
slutsatser. Av samtliga tillfrågade politiker och
tjänstemän ansåg dock 85 procent att ändringar-
na missgynnade klienterna.
Regeringens slutsatser
Vård och behandling samt andra rehabilite-
ringsinsatser är grunden för att hjälpa missbru-
kare att komma ifrån ett beroende. Rehabilite-
ring av missbrukare skall baseras på metoder som
har visat sig framgångsrika och effektiva. Den
enskildes integritet skall respekteras. Rehabilite-
ring skall bidra till att minska missbrukets kon-
sekvenser för individen, dennes närstående och
samhället. Den som behöver stöd och hjälp för
att upphöra med sitt missbruk skall ha tillgång
till sådant stöd
Regeringen kan konstatera att det har skett en
fortsatt förskjutning mot öppenvård, korta vård-
tider och skyddat boende med stöd. Efterfrågan
på tvångsvård verkar ha stabiliserat sig. Det är
dock svårt att veta vad denna utveckling betyder
för den enskilde missbrukaren. Socialstyrelsen
har i sina uppföljningar av utvecklingen inom
missbrukarvården inte kunnat konstatera en
generell neddragning av resurser och insatser för
vuxna missbrukare. Det finns dock vissa tecken
som kan tyda på att missbrukare inte erbjuds
relevanta insatser i en tidig fas av missbruket, vil-
ket i sin tur kan innebära att missbruket utveck-
las och förvärras. Det är därför angeläget att
fortlöpande noga följa och uppmärksamma för-
ändringar i vården.
Det är också angeläget att utveckla kunskapen
om missbrukarvårdens effekter. Ett långsiktigt
utvärderingsarbete pågår såväl inom Centrum för
utvärdering av metoder i socialt arbetet (CUS)
vid Socialstyrelsen som vid SiS.
Narkotikakommissionen (dir. 1998:18) har
som ett av sina uppdrag att analysera utveck-
lingen av missbrukarvårdens och kriminalvår-
dens behandlingsprogram, värdera dess resultat
och effekter i förhållande till insatta resurser
samt föreslå åtgärder för att stärka rehabilite-
ringen av missbrukare, bl.a. genom förbättrad
samverkan mellan olika huvudmän och aktörer.
Kommissionens överväganden kommer att ligga
till grund för framtida ställningstaganden i fråga
om missbrukarvårdens utveckling.
5.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende
myndigheternas verksamhetsområde.
5.5 Bedömning av
personalkonsekvenser
Till följd av strukturförändringarna har Statens
institutionsstyrelse (SiS) under de senaste åren
sagt upp ett stort antal (ca 500) anställda, främst
vid LVM-hem. Någon ytterligare minskning av
personal är för närvarande inte aktuell då
efterfrågan på SiS vård är stabil och beräknas öka
något. Under förutsättning att regeringens
förslag i propositionen 1998/99:134 Vissa
alkoholfrågor, m.m. att ta bort Alkohol-
inspektionens verksamhet när det gäller till-
ståndsgivning och tillsyn av partihandel god-
känns av riksdagen kommer detta att få konsek-
venser för antalet anställda vid Alkohol-
inspektionen. Ett tiotal arbetstillfällen kan kom-
ma att beröras under år 2000 och 2001.
Utredningen om Handikappombudsmannens
framtida förutsättningar och arbetsuppgifter
remissbehandlas för närvarande. Utredningen
föreslår vissa förändringar i Handikapp-
ombudsmannens arbetsuppgifter och organisa-
tion som kan påverka personalsituationen.
5.6 Anslag
B1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken
Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen B1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken
Tusental kronor
1999
Anslag
270 000
1
Utgifts-
prognos
230 000
2000
Förslag
260 000
2001
Beräknat
250 000
2002
Beräknat
150 000
1 varav regeringen beslutat dra in 40 000 tkr.
Regeringen aviserade i propositionen, Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/97:113) att särskilda medel skulle avsättas
för genomförande av prioriterade insatser för att
förverkliga målen i handlingsplanen under åren
1999–2001. Riksdagen anslog för år 1999
270 miljoner kronor, varav 40 miljoner kronor
har dragits in av regeringen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Från anslaget har bidrag lämnats till följande
aktiviteter under år 1999:
- Fortbildning av arbetsledare och förtroende-
valda. Regeringen har givit Socialstyrelsen i
uppdrag att utbetala medel för fortbildning
av personer i arbetsledande befattningar
inom äldreomsorgen till landets kommuner
i förhållande till antalet personer 65 år och
äldre som är folkbokförda i respektive
kommun. Målet med fortbildningsinsat-
serna är att ge arbetsledare och bistånds-
handläggare inom äldreomsorgen bättre
förutsättningar att klara de krav som ställs
på deras insatser och den verksamhet som
de ansvarar för mot bakgrund av de föränd-
ringar som vård och omsorg om äldre
genomgått under 1990-talet. För att stödja
kommunernas fortsatta arbete med fort-
bildning av arbetsledare och biståndshand-
läggare inom äldreomsorgen föreslås ett
bidrag på 70 miljoner kronor år 2000.
Under år 2000 kommer ett antal regionala
konferenser för förtroendevalda verksamma
inom äldreomsorgen att anordnas på flera
platser i landet.
- Stöd till anhöriga. Regeringen har givit
Socialstyrelsen i uppdrag att fördela medel
till landets kommuner i förhållande till
antalet personer 65 år och äldre som är
bosatta i respektive kommun. För att bidra-
get skall utges till en enskild kommun krävs
att kommunen redovisar en treårig hand-
lingsplan för arbetet med att utveckla stödet
till anhöriga som vårdar äldre, funktions-
hindrade och långvarigt sjuka. Handlings-
planen skall baseras på insatser som genom-
förs av kommunen i samverkan med an-
hörig- och frivilligorganisationer. Under
hösten 1999 förväntas landets kommuner
ha arbetat fram dessa handlingsplaner.
Regeringen föreslår därför ett fortsatt
stimulansbidrag om 100 miljoner kronor år
2000 för att åstadkomma en varaktig kvali-
tetshöjning i det stöd som kommunerna
erbjuder anhöriga. Enligt riksdagens beslut
(bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307)
bör medlen fördelas av Socialstyrelsen efter
samråd med länsstyrelserna. Socialstyrelsen
har i uppdrag att utvärdera och följa upp
insatserna. Av anslaget kan en viss del
användas till uppföljnings-, informations-
och utbildningsinsatser.
- Initiativmedel. Regeringen föreslår att
90 miljoner kronor år 2000 anslås som ett
särskilt stimulansbidrag för försöksverk-
samheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom
vård-, omsorgs- och serviceverksamheter
för äldre. Medlen föreslås disponeras av
regeringen. Under våren 1999 har
regeringen fattat följande beslut:
- försöksverksamheter i kommuner och
landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter för äldre. Rege-
ringen har beviljat ca 70 projekt inom
flera prioriterade områden stöd.
Huvudman för projekten är kommu-
ner, landsting samt föreningar. Pro-
jekten är såväl ettåriga som fleråriga.
- försöksverksamheter med uppsökande
verksamhet. Regeringen har beviljat
stöd till 21 försöksverksamheter under
åren 1999–2001. Socialstyrelsen har
fått i uppdrag att dokumentera, följa
upp och utvärdera försöksverksam-
heterna.
- regionala FoU-centra inom äldre-
området. Regeringen har beviljat stöd
till 15 regionala FoU-centra under
åren 1999–2001
- telefonjourer. Under hösten 1999
kommer en nationell kartläggning av
telefonupplysning riktad till äldre och
deras anhöriga att göras.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 260 000 000 kronor anvisas under
anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken för år 2000. För år 2001 beräknas
anslaget till 250 000 000 kronor och för år 2002
150 000 000 kronor.
B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet
Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet
Tusental kronor
1998
Utfall
312 039
Reservation
78 353
1999
Anslag
275 000
Utgifts-
prognos
275 000
2000
Förslag
330 000
2001
Beräknat
345 000
2002
Beräknat
345 000
Från anslaget lämnas statsbidrag till landstingen
för vissa handikappinsatser som avser:
- statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner
kronor) samt
- statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner
kronor)
Medlen fördelas av Socialstyrelsen till lands-
tingen. Bidraget till rådgivning och annat stöd
lämnas i enlighet med finansieringsprincipen för
de ökade åtaganden landstingen fick genom
införandet av lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade (LSS).
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Ca 21 700 personer hade vid årsskiftet 1998/99
beslut om insatsen råd och stöd enligt LSS.
Insatserna skall vara ett komplement till t.ex.
habilitering, rehabilitering och socialtjänst. Idag
har drygt hälften av de landsting/kommuner som
medverkat i Socialstyrelsens uppföljning år 1999
ett policydokument för tillämpningen av råd och
stöd. Regeringsrätten avkunnade år 1997 fyra
domar som innebar att innehållet i insatsen råd
och stöd påtagligt minskade jämfört med tidigare
praxis. Socialstyrelsens uppföljning visar att
domarna fått genomslag både inom lands-
ting/kommuner och i länsrätterna vilket inne-
burit en begränsning av innehållet i råd och stöd.
Hur lagstiftningen används varierar dock som
tidigare nämnts mellan olika län. Vilka insatser
som bedöms ingå varierar mellan lands-
tingen/kommunerna. Den vanligaste insatsen är
kuratorsinsats i form av stödsamtal, stöd i kon-
takten med och samordningen av olika myndig-
heters insatser samt stöd och handledning till
anhöriga.
Socialstyrelsens uppföljning under åren 1994–
1997 visade att statsbidraget i många fall använts
till tjänster inom habiliteringsorganisationen
men att det var oklart om insatserna kommit
dem som omfattas av LSS till godo. Successivt
har dock situationen förändrats.
Under anslaget föreslår regeringen att
55 miljoner kronor anvisas för särskilda åtgärder
inom handikappområdet, vilka regeringen senare
preciserar i en särskild proposition.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 330 000 000 kronor anvisas under
anslaget B2 Vissa statsbidrag inom handi-
kappområdet för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till vardera 345 000 000
kronor.
B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen B3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m.
Tusental kronor
1998
Utfall
168 770
Anslags-
sparande
58 828
1999
Anslag
144 617
Utgifts-
prognos
183 000
2000
Förslag
183 019
2001
Beräknat
174 741
2002
Beräknat
165 987
Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och genom-
föra studier vid folkhögskola, universitet och
högskola, dels att göra det möjligt för ungdomar
som antagits till riksgymnasium för svårt rörelse-
hindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasie-
utbildning, att genomföra studierna.
De utgifter som belastar anslaget när det gäller
stöd åt studerande med rörelsehinder i anslut-
ning till rh-anpassad gymnasieutbildning, är
kostnader för elevhemsboende, omvårdnad i
boendet och habilitering. De huvudsakliga fakto-
rer som styr utgifterna på riksgymnasieområdet
är dels antalet elever med rörelsehinder vid
utbildningsställena, dels dessa elevers individuella
behov av stödinsatser i anslutning till utbild-
ningen.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel-
serna i förordningen (1996:1536) med instruk-
tion för Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd.
Den förväntade ökningen av antalet vårdar-
tjänst timmar per person har ännu inte fått den
omfattning som beräknats. Antalet studerande
vid riksgymnasierna fortsätter att öka men i lägre
takt än tidigare. Anslagssparandet för 1998
uppgick därför till 58,8 miljoner kronor.
Mot denna bakgrund minskades anslagsnivån
med 45 miljoner kronor för innevarande år och
med 8 miljoner kronor för åren 2000 och 2001
och därefter. Enligt prognosen för år 1999 kom-
mer anslagssparandet att uppgå till ca 20 miljoner
kronor vid årets slut.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Antal kursdeltagare inom folkhögskolan med
vårdartjänst var 2 597 elever under år 1998
(2 207 år 1997). Antal studenter inom universitet
och högskola med vårdartjänst var 48 personer
under år 1998 (34 personer år 1997). Antal
avtalade elevplatser inom verksamhetsgrenen
stöd inom riksgymnasieverksamheten var för
läsåret 1997/98 165 platser och för läsåret
1998/99 170 platser.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 2000, i fråga om ram-
anslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,
besluta om bidrag som inklusive tidigare åtagan-
den innebär utgifter på högst 60 000 000 kronor
under år 2001 och senare.
Slutsatser
I linje med förslag i prop. 1998/99:105 Elever
med funktionshinder – ansvar för utbildning och
stöd har anslaget reducerats med 12,5 miljoner,
kronor för år 2001 och 25 miljoner kronor för år
2002 som en följd av att kostnadsansvaret fr.o.m.
1 juli 2001 delas mellan stat, kommun och
landsting.
Mot bakgrund av ovanstående förslår
regeringen att 183 019 000 kronor anvisas under
anslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för
budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 174 741 000 kronor
respektive 165 987 000 kronor
Tabell 5.5 Bemyndigandetabell
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
0
60 000
60 000
40 000
Nya förpliktelser
0
60 000
60 000
40 000
40 000
Infriade förpliktelser1
0
0
60 000
60 000
40 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
0
60 000
60 000
40 000
40 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
0
60 000
60 000
40 000
40 000
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
B4 Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder
Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen B4 Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder
Tusental kronor
1998
Utfall
78 275
1999
Anslag
78 394
Utgifts-
prognos
78 394
2000
Förslag
78 394
2001
Beräknat
78 394
2002
Beräknat
78 394
Bidraget är avsett att öka organisationernas möj-
ligheter att själva bedriva vissa verksamheter av
betydelse för personer med funktionshinder. En
del organisationer som får bidrag från detta
anslag har fått statsbidrag sedan 1950-talet (SRF
Hantverk) medan andra kom till så sent som år
1997. Statsbidrag lämnas till följande organisa-
tioner och verksamheter:
- Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverk
AB för verksamhet för synskadade hant-
verkare
- SRF för inköp och tilldelning av ledarhun-
dar för synskadade m.m.
- SRF för viss övrig verksamhet, bl a utgiv-
ning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade
med ytterligare funktionsnedsättning, stöd
till synskadades sysselsättning, punktskrift-
projekt och skrivtjänst
- Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för
utgivning av tidningar (ej medlems-
tidningar) för dövblinda och för utveckling
av databasen Telenuet.
- Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess
teckenspråksavdelning.
- Stiftelsen Rikstolktjänst för rikstolktjänst.
- Naturhistoriska riksmuseet/palynologiska
laboratoriet för bl.a. pollenmätningar och
rapportering av pollenhalt i luften
- Föreningen Rekryteringsgruppen för trä-
nings- och rehabiliteringsverksamhet
- Neurologiskt handikappades riksförbund
(NHR) för hjälpmedelsutställningen
NHR-Center.
- Riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper vid Mo Gård och
Ågrenska.
- Stöd till handikapporganisationer för att
driva riksomfattande rekreationsanlägg-
ningar för personer med funktionshinder.
Regler för fördelning av bidraget finns i
förordningen (1994:950) om statsbidrag till
rekreationsanläggningar.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Organisationerna har redovisat hur förra årets
bidrag har använts. Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar de verksamheter som bedrivs med
bidrag från anslaget. En första rapport har läm-
nats till regeringen om den särskilda uppföljning
som skett angående ledarhundsverksamheten,
FSDB:s tidningsutgivning samt Rekryterings-
gruppens verksamhet.
En del av anslaget används för bidrag till vissa
handikapporganisationer som sedan länge driver
egna rekreationsanläggningar av med riks-
karaktär. Organisationerna har med dessa tagit
på sig ett ansvar för ge personer med omfattande
funktionshinder möjlighet till rekreation i
tillgänglig miljö och med särskild personal och
service.
Flertalet organisationer och andra verksam-
heter ansöker om ökade medel för att kompen-
sera ökade kostnader och för att kunna utveckla
verksamheten. Regeringen bedömer att organi-
sationerna genom sina verksamheter svarar för
insatser som är av stor betydelse för personer
med funktionshinder. Det är angeläget att i ökad
utsträckning följa upp och utvärdera de verk-
samheter som bedrivs med bidrag.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 78 394 000 kronor anvisas under
anslaget B4 Bidrag till viss verksamhet för perso-
ner med funktionshinder för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera
78 394 000 kronor.
B5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer
Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen B5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer
Tusental kronor
1998
Utfall
132 194
1999
Anslag
132 194
Utgifts-
prognos
132 194
2000
Förslag
132 194
2001
Beräknat
132 194
2002
Beräknat
132 194
Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensio-
närsorganisationer. Villkoren för bidraget till
pensionärsorganisationer regleras i förordningen
(1994:316) om statsbidrag till pensionärsorgani-
sationer. Bidraget till handikapporganisationerna
regleras i förordningen (1994:951) om stats-
bidrag till handikapporganisationer. Regeringen
beslutar om fördelningen av bidraget medan
anslaget administreras av Socialstyrelsen.
Med anledning av att alltfler handikapporgani-
sationer har bildats och ansökt om bidrag har en
särskild utredare på regeringens uppdrag sett
över statsbidragen till organisationernas allmänna
verksamhet bl.a. avseende kriterier för stats-
bidragsberättigande och riktlinjer för fördel-
ningen av statsbidraget mellan organisationerna.
Utredarens förslag bereds inom Regerings-
kansliet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Handikapp- och pensionärsorganisationerna har
en viktigt opinionsbildande roll och fyller en
central funktion bland folkrörelserna i Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 132 194 000 kronor anvisas under
anslaget B5 Bidrag till handikapp- och pen-
sionärsorganisationer för år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till vardera
132 194 000 kronor.
B6 Ersättning för texttelefoner
Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen B6 Ersättning för
texttelefoner
Tusental kronor
1998
Utfall
14 948
Anslags-
sparande
804
1999
Anslag
16 382
Utgifts-
prognos
18 000
2000
Förslag
16 285
2001
Beräknat
16 656
2002
Beräknat
17 050
Syftet med ersättningen för texttelefoner är att
ge personer som är döva, gravt hörselskadade,
dövblinda och talskadade möjlighet att kommu-
nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar
anslaget är ersättning till landstingen för inköp av
texttelefoner m. m. till dessa personer samt för
texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner.
Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till
landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksamhe-
ten regleras i förordningen (1992:621) om stats-
bidrag till texttelefoner. De huvudsakliga fakto-
rer som styr utgifterna under anslaget är antalet
personer som har behov av texttelefon, utbyte av
föråldrad utrustning och prisutvecklingen på
framför allt ny teknik. Antalet ordinerade text-
telefoner varierar år från år, varför det är svårt att
göra säkra prognoser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att utreda frå-
gan om bildtelefoni bl.a. på grundval av erfaren-
heter från den försöksverksamhet som bedrivits
under år 1998 och år 1999. I redovisningen skall
hänsyn bl.a. tas till den fortsatta teknikutveck-
lingen inom området telekommunikation.
Socialstyrelsen har också sett över konstruktio-
nen av statsbidraget. Uppdraget redovisades i
augusti år 1999 och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 285 000 kronor anvisas under
anslaget B6 Ersättning för texttelefoner för
budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 16 656 000 kronor
respektive 17 050 000 kronor.
B7 Bilstöd till handikappade
Tabell 5.9 Anslagsutvecklingen B7 Bilstöd till
handikappade
Tusental kronor
1998
Utfall
211 721
Anslags-
sparande
- 7 812
1999
Anslag
178 078
Utgifts-
prognos
179 000
2000
Förslag
230 000
2001
Beräknat
227 000
2002
Beräknat
164 000
Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-
tionshindrade personer och föräldrar med funk-
tionshindrade barn för anskaffning och anpass-
ning av motorfordon m. m.
Bestämmelser om bilstöd finns i lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bil-
stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för
bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grund-
bidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan,
under vissa förutsättningar, bidrag också lämnas
till körkortsutbildning till den som beviljats bil-
stöd. De huvudsakliga faktorer som styr utgif-
terna inom området förutom nya bidragsberätti-
gade som årligen tillkommer och antalet som
söker förnyat stöd, är villkoren inom färdtjäns-
ten och den försäkrades möjligheter att avsätta
egna medel för bilinköp. Nytt bilstöd kan bevil-
jas den som tidigare fått sådant om minst sju år
förflutit sedan beslut senast fattades. Någon
tidsbegränsning finns inte beträffande anpass-
ningsbidrag.
Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att
bilstödet måste användas inom sex månader från
det att den som beviljats bilstöd fått besked om
att bidraget kan betalas ut.
Genom en förordningsändring under hösten
1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så
att de för respektive budgetår ryms inom ramen
för de medel som anslås.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utgifterna för bilstödet har legat relativt kon-
stant de senaste åren. Under år 1998 beviljades
2 213 personer bilstöd. Andelen avslag, som
årligen har legat runt 40 procent sedan det nu-
varande bilstödet infördes år 1988, minskar
fr.o.m. år 1996 och utgör nu 34 procent av samt-
liga beslut. Orsaken till detta är främst att den
andra sjuårsperioden börjat, varvid tidigare
bilstödsberättigade återkommit med ny ansökan.
Anslagsnivån sänktes i tilläggsbudgeten år 1997 i
syfte att bidra till finansieringen av de ökade
kostnaderna för statlig assistansersättning. För
att klara utgiftsbehoven för år 1999
omfördelades tillfälligt medel till anslaget. I
enlighet med beräkningar i vårpropositionen
föreslås en höjning av anslagsnivån för år 2000.
Riksrevisionsverket överlämnade sin rapport
1 maj 1999 om den översyn verket på
regeringens uppdrag gjort av bilstödets kon-
struktion och det framtida stödbehovet. Frågan
om eventuella regelförändringar bereds för när-
varande inom Regeringskansliet.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 230 000 000 kronor anvisas under
anslaget B7 Bilstöd till handikappade för
budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 227 000 000 respektive
164 000 000 kronor.
B8 Kostnader för statlig
assistansersättning
Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen B8 Kostnader för statlig
assistansersättning
Tusental kronor
1998
Utfall
3 884 178
Anslags-
sparande
202 650
1999
Anslag
4 653 000
Utgifts-
prognos
4 600 000
2000
Förslag
5 136 000
2001
Beräknat
5 440 000
2002
Beräknat
5 649 000
Statlig assistansersättning lämnas till funktions-
hindrade personer som har behov av personlig
assistans för sin dagliga livsföring under i genom-
snitt mer än 20 timmar per vecka.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
De allmänna försäkringskassorna administrerar
och beslutar om ersättningen. Frågor om assi-
stansersättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning. Rätten till
assistansersättning gäller för svårt funktions-
hindrade personer som inte fyllt 65 år och som
bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller
anhörig. Assistansersättning utgår under år 1999
med 173 kronor per timme. Om det finns sär-
skilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan
medge att schablonen får överskridas med de
godkända faktiska kostnaderna – dock högst
12 procent. Kommunerna finansierar beviljad
assistansersättning för de första 20 timmarna per
vecka.
De faktorer som styr utgifterna på området är
personkretsens omfattning, antalet beviljade assi-
stanstimmar per vecka och beviljad assistans-
ersättning per timme.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och den statliga assistansersättningen
enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) har inneburit ökad valfrihet, större
inflytande och bättre livskvalitet för många per-
soner med omfattande funktionshinder. Detta
har bl.a. framgått av Socialstyrelsens utvärdering
av handikappreformen.
Utgifterna för den statliga assistansersätt-
ningen har ökat årligen sedan reformen trädde i
kraft år 1994. Ökningen beror på att allt fler
personer beviljas assistansersättning liksom att
antalet beviljade assistanstimmar per vecka ökar.
Prognoserna för år 1999 och 2000 bygger på
antaganden om att den hittillsvarande utveck-
lingen fortsätter. Anslaget beräknas efter avdrag
för kommunernas uppskattade kostnader de
första 20 timmarna.
I juli 1999 hade i genomsnitt 8 160 personer
assistansersättning. I genomsnitt uppgick antalet
assistanstimmar per vecka till 83 vilket är dubbelt
så många som beräknades i propositionen om
LSS. Antalet personer med statlig assistans-
ersättning är också ca 1 200 fler än de 7000 som
då beräknades. Schablonen för assistansersätt-
ningen som infördes i september 1997 har inne-
burit en dämpning av ökningstakten i den
genomsnittliga timersättningen under det
senaste året. I genomsnitt utbetalades i juli
173,45 kronor per timme i assistansersättning.
Som ett led i en uppföljning av reformen har
regeringen givit Riksförsäkringsverket i uppdrag
att göra en översyn av ersättningen för personlig
assistans och en rapport har inkommit i februari
1999. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.
Slutsatser
Prognoser för anslaget tyder på att det finns risk
för utgiftsökningar under den kommande treårs-
perioden. Mot bakgrund av den osäkerhet som
föreligger angående utvecklingen av både antalet
personer och hjälpbehov, gör regeringen be-
dömningen att de volymantaganden som låg till
grund för de beräknade nivåerna i budgetpro-
positionen för 1999 tills vidare bör kvarstå som
utgångspunkt för de beräknade utgiftsnivåerna
för perioden 2000–2002. Regeringen avser att
noga följa utvecklingen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 5 136 000 000 kronor anvisas under
anslaget B8 Kostnader för statlig assistanser-
sättning för budgetåret 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till 5 440 000 000 kronor
respektive 5 649 000 000 kronor.
B9 Bidrag till ungdomsvård och
missbrukarvård m.m.
Tabell 5.11 Anslagsutvecklingen B9 Bidrag till
ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
Tusental kronor
1998
Utfall
52 000
1999
Anslag
63 000
Utgifts-
prognos
63 000
2000
Förslag
63 000
2001
Beräknat
63 000
2002
Beräknat
63 000
Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år
1996 inlagt i det generella statsbidraget till kom-
munerna. Genom Statens institutionsstyrelses
(SiS) verksamhet har staten ett direkt ansvar för
ungdomsvård och missbrukarvård. Staten har ett
starkt intresse av att det råder balans mellan å ena
sidan institutionsvården och å andra sidan den
vård som bedrivs av kommunerna och består av
förebyggande och olika slags öppenvårdsinsatser.
Under de senaste budgetåren har därför ur
anslaget avsatts särskilda utvecklingsmedel för
att stimulera kommunerna att utveckla förebyg-
gande och öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna
har i uppdrag att årligen fördela 50 miljoner
kronor till särskilt angelägna utvecklingsinsatser.
Under anslaget disponerar regeringen 4 miljo-
ner kronor för insatser mot spelberoende och
dess sociala konsekvenser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under senare år har kommunerna i stor
utsträckning utvecklat förebyggande insatser och
vård i öppna former för ungdomar och missbru-
kare. Länsstyrelserna bedömer att utvecklings-
medlen har bidragit till att stimulera samverkan
med såväl redan etablerade som med nya sam-
verkans partners.
Socialstyrelsens utvärdering för år 1998 av hur
medlen använts visar att projektbidragen har
använts på det sätt som regeringen avsett och så
långt det går att bedöma har pengarna haft posi-
tiv effekt på ungdoms- och missbrukarvården.
Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverksam-
het god kännedom om lokala förhållanden i
länets kommuner och kunskap om eventuella
brister och behov av särskilda utvecklingsmedel.
Dessa medel har också en naturlig funktion vid
uppföljningen av vad som framkommer vid läns-
styrelsens tillsynsarbete. Enligt Socialstyrelsen
anser länsstyrelserna att utvecklingsmedlen bl.a.
bidragit till en bättre dialog med kommunerna
och att den stimulerat kommunerna att ta nya
initiativ.
Medlen för åtgärder mot spelberoende har
använts till forskning för att få ökade kunskaper
om spelberoende.
Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsätt-
ningsvis avsättas och fördelas av länsstyrelserna
till att stimulera kommunerna att utveckla insat-
ser i öppen vård för ungdomar och missbrukare.
I socialtjänstlagen betonas betydelsen av tidig
upptäckt och tidiga insatser för att förebygga och
motverka ett mer omfattande behov av vård.
Utvecklingsmedlen skall mot denna bakgrund
också kunna användas för att utveckla metoder
för tidig upptäckt och tidiga insatser för ung-
domar och missbrukare.
Från anslaget utgår i år 9 miljoner kronor till
insatser för att genomföra den nationella
strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182)
samt till åtgärder för att förbättra barns och
ungdomars situation.
Användningsområdet för medlen bör syfta till
att öka kunskapen om FN:s barnkonvention på
alla nivåer i samhället samt till vidareutveckling
och spridning av metoder för att genomföra
konventionen. Vidare bör påbörjade insatser när
det gäller utredning och utveckling rörande
barnmisshandel, utveckling av basstatistik inom
barnområdet, arbetet mot kvinnlig könsstymp-
ning samt arbetet med utsatta barn inom
Östersjöregionen fortsätta.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 63 000 000 kronor anvisas under
anslaget B9 Bidrag till ungdomsvård och miss-
brukarvård m.m. för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till vardera 63 000 000
kronor.
B10 Bidrag till organisationer på det
sociala området
Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen B10 Bidrag till
organisationer på det sociala området
Tusental kronor
1998
Utfall
63 841
1999
Anslag
64 841
Utgifts-
prognos
64 841
2000
Förslag
64 341
2001
Beräknat
64 341
2002
Beräknat
64 341
Från anslaget ges bidrag till olika frivilliga orga-
nisationer inom det sociala området. Sedan den
1 januari 1999 administreras bidragsgivningen av
Socialstyrelsen. Kriterier för att få bidrag och för
uppföljning av bidragen har också gjorts likfor-
miga, enligt förordningen (1998:1814) om stats-
bidrag till vissa organisationer inom det sociala
området. Under anslaget disponerar regeringen
500 000 kr för åtgärder mot sexuell exploatering
av barn, i huvudsak för regeringens satsning i
Östersjöregionen. För samma ändamål för-
stärktes anslaget under 1999 engångsvis med
500 000 kronor.
Bidrag lämnas till såväl länkorganisationer och
andra organisationer som arbetar med att stödja
och hjälpa före detta missbrukare och andra
socialt utsatta grupper som organisationer som
arbetar med att hjälpa barn och deras familjer
samt organisationer som motverkar våld mot
kvinnor. Nykterhetsorganisationer och Central-
förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) erhåller också bidrag från detta anslag.
Anslaget är för närvarande beräknat enligt föl-
jande:
- Bidrag till organisationer (inkl. vissa nyk-
terhetsorganisationer), 55 677 000 kronor
- Bidrag till CAN, 8 164 000 kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Nykterhetsrörelsen får sedan lång tid tillbaka
organisationsstöd för sin centrala verksamhet.
Resurser har dessutom avsatts för att stödja
länkorganisationer och andra organisationer som
arbetar med att stödja och hjälpa före detta
missbrukare. Bidrag har kunnat utgå till såväl
klientorganisationer inom alkohol- och narko-
tikaområdet som till organisationer med kyrklig
anknytning som bedriver verksamheter inriktade
på socialt utsatta grupper. En del av bidrags-
givningen har varit inriktad på organisationer
som bedriver arbete för utsatta barn och deras
familjer, respektive organisationer som mot-
verkar våld mot kvinnor.
Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat
informationsorgan som har till uppgift att
bedriva och främja saklig upplysning om verk-
ningar av alkohol- och narkotikamissbruk, lik-
som om vägar och medel att förekomma och
bekämpa alkoholskador samt motverka icke-
medicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om
droger till organisationer, myndigheter, mass-
media m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är
att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och
organisationer i deras arbete med droginforma-
tion.
Slutsatser
Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga
insatser på det sociala området som komplement
till samhällets insatser. Bidragsgivningen inom
området har förts ihop till ett system.
Socialstyrelsen har i en rapport från den
31 maj 1999 redovisat de första erfarenheterna av
det nya systemet för administration av bidragen.
Utvecklingen bedöms i denna rapport som posi-
tiv. Organisationerna har – inom ramen för det
brukarråd som i enlighet med regeringens förslag
inrättades i samband med övergången till ett nytt
system – aktivt deltagit när det gäller att utforma
regler för bidragsgivningen. Avsikten är också att
i brukarrådet diskutera inriktningen på bidrags-
givningen och former för uppföljning och
utvärdering. Ett av syftena med detta arbete är
att öka organisationernas kompetens i dessa
frågor.
Regeringen bedömer det som angeläget att
Socialstyrelsen även i fortsättningen arbetar i
nära samarbete med organisationerna och
utvecklar brukarrådet till ett forum för samver-
kan mellan organisationerna och staten. Detta är
viktigt bl.a. när det gäller att ge regeringen
beslutsunderlag för sin politik inom berörda
områden.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 64 341 000 kronor anvisas under
anslag B10 Bidrag till organisationer på det
sociala området för budgetåret 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera
64 341 000 kronor.
B11 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder
Tabell 5.13 Anslagsutvecklingen B11 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder
Tusental kronor
1998
Utfall
35 248
Anslags-
sparande
21 869
1999
Anslag
30 000
Utgifts-
prognos
30 000
2000
Förslag
27 500
2001
Beräknat
27 500
2002
Beräknat
27 500
Internationaliseringen och det svenska EU-
inträdet har ändrat förutsättningarna att bedriva
en traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på
sådana förändringar är ändrade regler för införsel
av alkohol och avskaffandet av monopolen för
tillverkning, import och partihandel av alko-
holdrycker. Den illegala alkoholhanteringen
ökar. Ytterligare förändringar av nuvarande in-
försel- och partihandelsregler kommer att ske till
årsskiftet om förslagen i propositionen Vissa
alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) be-
slutas av riksdagen. Senast till den 1 juli år 2000
skall översynsförhandlingar när det gäller
Sveriges rätt att begränsa resandeinförseln av
alkoholdrycker vara genomförda. Förändringar
här kan kraftigt påverka alkoholkonsumtionen
och alkoholens tillgänglighet i Sverige som måste
motverkas på andra sätt än tidigare.
Alkohol förekommer som berusningsmedel
långt ner i åldrarna samtidigt som allt fler ung-
domar uppger att de har prövat eller skulle vilja
pröva narkotika. Narkotikan är alltmer lättill-
gänglig. Handeln via internet är ett exempel på
detta. Mot den bakgrunden har bl.a. Nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser tagit flera initiativ för att vända
utvecklingen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I syfte att stärka unga människors vilja och för-
måga att avstå ifrån narkotika och skjuta upp
alkoholdebuten har nationella ledningsgruppen
under året initierat och finansierat ett antal ung-
domsprojekt av nationellt intresse. De projekt
som kommit till stånd utgår ifrån att inställ-
ningen till alkohol och narkotika är en fråga om
värderingar och livsstil. En annan gemensam
utgångspunkt har varit att aktivt engagera ung-
domarna själva. Tillsammans med ett trettiotal
kommuner pågår också arbetet med att revidera
den nationella handlingsplanen för alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser. Bl.a. kommer en
kommunal handbok att tas fram i drogskade-
förebyggande verksamhet som skall vara ett
verktyg för kommunerna i det lokala arbetet.
Folkhälsoinstitutet, Oberoende Alkoholsamar-
betet (OAS) och Svenska Kommunförbundet
har också fått del av dessa medel för förstärkning
av såväl det nationella som det lokala förebyg-
gande arbetet.
Slutsatser
De förebyggande insatserna blir av avgörande
betydelse när det gäller att motverka alkohol-
och narkotikamissbrukets utbredning. Informa-
tion, opinionsbildning och andra alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser, framför allt på
lokal och regional nivå, får därför en ökad bety-
delse i ansträngningarna att påverka attityder och
beteenden.
Erfarenheterna från de projekt på nationell
nivå som ledningsgruppen hittills har initierat är
mycket goda. Ledningsgruppen kommer därför
att fortsätta att utveckla och pröva metoder och
modeller för förstärkta förebyggande insatser
samt att utvidga ansvaret till att också omfatta
frågor som har att göra med vård och behandling
på missbruksområdet.
Regeringen har i propositionen Vissa alko-
holfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit
olika åtgärder för att komma tillrätta med illegal
hantering av alkoholdrycker. En överföring av
medel till polismyndigheten finansieras genom
en minskning av anslaget med 2,5 miljoner
kronor.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 27 500 000 kronor anvisas under
anslaget B11 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till vardera 27 500 000 kronor.
B12 Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (Sisus)
Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen B12 Statens institut för
särskilt utbildningsstöd (Sisus)
Tusental kronor
1998
Utfall
9 543
Anslags-
sparande
2 066
1999
Anslag
8 447
Utgifts-
prognos
9 630
2000
Förslag
8 663
2001
Beräknat
8 800
1
2002
Beräknat
8 945
2
1 Motsvarar 8 663 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 8 663 tkr i 2000 års prisnivå.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) skall bidra till att uppnå målet för utgifts-
området genom att förbättra förutsättningarna
för utbildning och studier för unga och vuxna
personer med funktionshinder samt genom att
med god kvalitet och kostnadseffektivitet
administrera och utveckla olika stöd som behövs
i och omkring studiesituationen för personer
med funktionshinder. Sisus ger också kansli-
service till Nämnden för Rh-anpassad
utbildning. Sisus åtagande är här bredare än då
det gäller omvårdnadsinsatserna, eftersom Sisus
också direkt skall ta hänsyn till utbildningssidan
av riksgymnasieverksamheten.
Av årsredovisningen för budgetåret 1998
framgår att Sisus anslagssparande när det gäller
förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret
1998 uppgick till drygt 2 miljoner kronor, bl.a.
beroende på lägre personalkostnader än vad som
budgeterats. Myndigheten planerar att använda
anslagssparandet till bl. a. implementering av ett
nytt ekonomisystem flyttkostnader samt till
redan påbörjade projekt för att förbättra kon-
trollen av statsbidragshanteringen vid folkhög-
skolorna, m.m.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I sin årsredovisning för år 1998 redovisar Sisus
sin verksamhet under verksamhetsgrenarna stöd
inom folkhögskoleområdet, stöd inom univer-
sitet och högskolor samt stöd inom riksgym-
nasieverksamheten för svårt rörelsehindrade
ungdomar.
Regeringens bedömning är att myndigheten i
allt väsentligt uppfyllt sina mål
Den största andelen personalresurser avsätts
för insatser inom folkhögskoleområdet (6,42
personer uttryckt i årsarbetskraft). För riks-
gymnasieverksamheten respektive universitet/
högskoleområdet är motsvarande andelar 4,11
respektive 2,82 årsarbetskrafter.
Personalresurserna är totalt sett lägre för år
1998 än för år 1997, vilket beror på långtids-
sjukskrivningar.
Under år 1998 utgick statsbidrag för vårdar-
tjänst till 45 av landets 147 folkhögskolor. Folk-
högskoleområdet är den största verksamhets-
grenen inom Sisus. Mellan åren 1997 och 1998
ökade antalet kursdeltagare vid folkhögskolor
med 18 procent. Ökningen beror delvis på att ett
antal nya folkhögskolor öppnats de senaste åren.
Timkostnaden för vårdartjänst vid folkhögskola
har också ökat. Fördjupade studier som gjorts
under 1998 visar att de fem skolorna med de
högsta timkostnaderna alla har en relativt
omfattande verksamhet för personer med
rörelsehinder. Orsaken till högre timkostnader
är bl. a. att dessa skolor har fast anställda assis-
tenter, med högre utbildning och många tjänste-
år och därmed högre lön.
Kostnaderna för omvårdnadsinsatserna vid
riksgymnasierna ökade med 6 procent mellan
åren 1997 och 1998 vilket är en betydligt mindre
ökning än året innan då motsvarande ökning
uppgick till 22 procent. Riksgymnasieverk-
samheten omfattade 170 elever under läsåret
1998/99 ( varav118 i elevhem) och 165 elever
under läsåret 1997/98 (varav 113 i elevhem).
Sisus bedömning är att riksgymnasieverk-
samheten nu har stabiliserats och att antalet
platser sannolikt kommer att stanna vid 200.
Under 1998 fick 48 studenter vid universitet
och högskolor assistans genom vårdartjänst-
anslaget. Detta kan jämföras med 34 elever året
innan. Trots denna ökning har kostnaderna för
vårdartjänsten minskat med 4 procent år 1998.
Detta bror på att omfattningen av det stöd
eleverna behöver har minskat. Sisus har även
inom verksamhetsgrenen inhämtat och presen-
terat information på Internet om den fysiska
tillgängligheten vid universitet och högskolor.
Ett av Sisus verksamhetsmål är att prioritera
lösningar som möjliggör jämförelser mellan olika
huvudmän vad gäller verksamheternas omfatt-
ning, inriktning och kvalitet i förhållande till
använda resurser. Detta arbete har påbörjats
under 1997 för folkhögskoleområdet och fortsatt
för övriga verksamhetsgrenar under 1998.
Sisus får efter regeringsbeslut i maj 1998 ta ut
avgift av Folkbildningsrådet för att registrera
ansökningar och redovisningar samt bereda
rådets beslut avseende förstärkningsbidraget till
folkhögskolor. Insatsen innebär att Sisus får en
helhetsbild av handikappinsatserna på folkhög-
skolorna. Den bidragsfinansierade verksamheten
skall ha som mål full kostnadstäckning. Sisus fick
45 000 kr av Folkbildningsrådet under 1998 för
att sköta denna administration.
Regeringen har i prop. 1998/99:105 Elever
med funktionshinder – ansvar för utbildning och
stöd, bl.a. föreslagit att kostnadsansvaret för
riksgymnasieverksamheten skall delas mellan
stat, kommun och landsting. De nya bestämmel-
serna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. Riks-
dagen kommer att behandla propositionen under
hösten.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 177 000 kronor.
Tabell 5.15 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
8 447
Pris- och löneomräkning
39
Justering av premier
177
Förslag 2000
8 663
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 8 663 000 kronor anvisas under
anslaget B12 Statens institut för särskilt utbild-
ningsstöd (Sisus) för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till 8 800 000 kronor
respektive 8 945 000 kronor.
B13 Handikappombudsmannen
Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen B13 Handikappombuds-
mannen
Tusental kronor
1998
Utfall
8 481
Anslags-
sparande
- 111
1999
Anslag
7 857
Utgifts-
prognos
7 746
2000
Förslag
8 159
2001
Beräknat
8 295
1
2002
Beräknat
8 438
2
1 Motsvarar 8 159 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 8 159 tkr i 2000 års prisnivå.
Handikappombudsmannen skall bidra till att
uppnå målet för utgiftsområdet genom att
bevaka frågor som angår funktionshindrade per-
soners rättigheter och intressen samt verka för
att personer med funktionshinder uppnår full
delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i lev-
nadsvillkoren.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I årsredovisningen för budgetåret 1998 redovisar
Handikappombudsmannen sin verksamhet
under verksamhetsgrenarna ärendehandläggning,
uppföljning och analys samt information och
kunskapsöverföring. Myndigheten har också i
särskild ordning lämnat en rapport till regeringen
om sin verksamhet och utvecklingen inom han-
dikappområdet samt förslag till åtgärder.
Verksamheten har bedrivits i enlighet med
målet.
Handikappombudsmannen har utvecklat
effektiva och ändamålsenliga handläggningsruti-
ner. Enkla ärenden skall besvaras inom 14
arbetsdagar. Anmälningsärenden och skriftliga
rådgivningsärenden skall besvaras inom tre
månader. Myndigheten har systematiskt kunnat
handlägga de anmälningsärenden som inkommit
till myndigheten trots den ökning av anmäl-
ningsärenden (41 procent) som skett jämfört
med år 1996. De vanligast förekommande
anmälningarna under år 1997 gällde tillgänglighet
i vid bemärkelse, dvs. yttre miljö, färd-
tjänst/kommunikationer och tillgång till infor-
mation. En uppföljning av ärendena som var
aktuella åren 1995 och 1996 visar att Handi-
kappombudsmannens insatser har lett till
förändringar i drygt hälften av ärendena (73 av
134 anmälningar). Det rör sig om både direkta
effekter där den anmälde går anmälaren till
mötes, men också om generella effekter där även
andra funktionshindrade har gagnats. Från och
med den 1 november 1997 finns också juridisk
rådgivning på internet.
Handikappombudsmannen har sedan myn-
digheten inrättades år 1994 utvecklat sitt analys-
arbete genom att ha tillgång till könsuppdelad
statistik. Myndigheten har också spridit infor-
mation om behovet av könsuppdelad statistik
och nödvändigheten av ett genderperspektiv
inom handikappforskningen.
Förutom barn med funktionshinder och psy-
kiskt funktionshindrade har genderfrågor prio-
riterats under år 1998.
Inom Socialdepartementets ansvarsområde
finns en rad myndigheter som omfattas av gen-
derarbetet. Iakttagelser från Handikappombuds-
mannen om tillämpningen av lagar och regler
kan tillföra dessa myndigheter värdefull informa-
tion i ett genderperspektiv.
Den nya lagen (1999:132) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder innebär nya arbetsuppgifter för
Handikappombudsmannen. Myndigheten be-
dömer att det behövs ytterligare resurser för att
lösa det nya kompetenskrav som uppstått med
anledning av detta. Regeringen avser att åter-
komma i frågan.
En särskild utredare har haft regeringens upp-
drag att göra en översyn av Handikappombuds-
mannens arbete (dir. 1997:131). Utredningen
överlämnade sitt betänkande Handikappom-
budsmannens framtida förutsättningar och ar-
betsuppgifter (SOU 1999:73) i juni 1999. Den
bereds för närvarande inom regeringskansliet. I
uppraget har ingått att pröva vilken betydelse
ombudsmannen haft för utvecklingen inom
handikappområdet i stort samt bedöma om och i
så fall hur ombudsmannens roll och arbets-
uppgifter bör förändras.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 187 000 kronor.
Tabell 5.17 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
7 857
Pris- och löneomräkning
249
Justering av premier
187
Bottenbudgetering av lokaler
–134
Förslag 2000
8 159
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 8 159 000 kronor anvisas till Handi-
kappombudsmannen för år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till 8 295 000 kronor
respektive 8 438 000 kronor.
B14 Barnombudsmannen
Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen B14 Barnombudsmannen
Tusental kronor
1998
Utfall
7 725
Anslags-
sparande
-198
1999
Anslag
7 717
Utgifts-
prognos
7 519
2000
Förslag
8 450
2001
Beräknat
8 583
1
2002
Beräknat
8 723
2
1 Motsvarar 8 450 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 8 450 tkr i 2000 års prisnivå.
Barnombudsmannens (BO) del av effektmålet
inom utgiftsområdet är att verka för att barns
och ungdomars rättigheter och intressen till-
godoses. Barnombudsmannen skall i sin verk-
samhet informera om FN:s konvention om bar-
nets rättigheter (barnkonventionen) och med-
verka till att den genomförs på alla nivåer i
samhället. Ombudsmannen skall bevaka frågor
som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen och skall särskilt uppmärksamma att
lagar och andra författningar står i överensstäm-
melse med Sveriges åtaganden enligt FN:s barn-
konvention.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Barnombudsmannens förslag har fått gehör
inom många områden men genomförandet av
barnkonventionen är en långsiktig process.
Många aktörer måste samverka för att uppnå en
attitydförändring som stärker barnets rättig-
heter. Barnombudsmannen har en opinions-
bildande och attitydpåverkande roll som innebär
att i första hand söka påverka bl.a. regering och
riksdag, kommuner, landsting och myndigheter
att vidta initiativ och åtgärder som syftar till att
förbättra barns och ungdomars livsvillkor.
Barnombudsmannens måluppfyllelse har varit
god under 1998. Barnombudsmannen har under
budgetåret bl.a. publicerat en handbok om barn-
konventionens genomförande i kommuner och
landsting som är riktad till politiker och tjänste-
män. Ombudsmannen har vidare genomfört
enkätundersökningar om landstingens och myn-
digheters arbete med barnkonventionen. Kart-
läggningarna utgör en del av processen när det
gäller den del av strategiarbetet som Barn-
ombudsmannen skall genomföra med anledning
av den nationella strategin för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182).
Myndigheten har vidare samordnat frivillig-
organisationerna, i informationssatsningen Dags
för barnkonventionen, som syftar till föra ut
barnkonventionen till kommuner och landsting.
Barnombudsmannen har när det gäller barn i
utsatta situationer bl.a. lämnat remissyttranden,
anordnat och deltagit i konferenser samt
delfinansierat en rapport om sexuella övergrepp.
Insatserna har gett underlag till riksdag och
regering samt lett till stort mediagenomslag
kring frågor som rör utsatta barn. Inom området
barnsäkerhet och samhällsplanering har Barn-
ombudsmannen bl.a. genomfört en uppfölj-
ningsstudie av barnolyckor. Ombudsmannen har
dessutom stärkt det tvärsektoriella arbetet inom
ramen för sitt barnsäkerhetsnätverk. Nya aktörer
har tillkommit och samverkansmöjligheterna har
förbättrats. Dödsolyckorna bland barn och
ungdom fortsätter att minska. Barnombuds-
mannen har genomfört enkätundersökningar
bland mellanstadiebarn kring frågan om in-
flytande och medbestämmande i skola och sam-
hälle. I samarbete med Statistiska centralbyrån
har Barnombudsmannen gett ut en statistik-
publikation som syftar till att samla kunskap och
skapa en överblick om barns och ungdomars
situation och villkor. Ombudsmannen har vidare
genomfört en enkätstudie om 10-åringars
vardagstillvaro samt medverkat i nätverk,
expertgrupper m.m. i syfte att öka kunskapen
om barns och ungas levnadsvillkor. Barnom-
budsmannens egen hemsida och en internetkanal
för dialog med barn och unga har haft många
besökare, vilket har inneburit en direktdialog
med barnen och en möjlighet att inhämta barns
synpunkter samt låta barnen själva bli delaktiga i
genomförandeprocessen av barnkonventionen.
Barnombudsmannen pekar i sin årsredovis-
ning på att statistik från olika register uppvisar
brister när det gäller barn och ungdomar ur ett
genderperspektiv. I många fall är det inte möjligt
att få uppgifter och statistik särredovisade på
flickor och pojkar. Myndigheten har ambitionen
att i sitt samarbete med t.ex. Statistiska central-
byrån påverka och utveckla statistiken om barn
och ungdomars uppväxtvillkor.
Den särskilde utredare som hade att se över
Barnombudsmannens verksamhet och organisa-
tion överlämnade under våren sitt betänkande
Barnombudsmannen – företrädare för barn och
ungdomar (SOU 1999:65). Betänkandet remiss-
behandlas för närvarande.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Barnombudsmannen har utnyttjat en stor del av
sin beviljade anslagskredit. Riksrevisionsverket
rekommenderar Barnombudsmannen att även
fortsättningsvis kontinuerligt följa upp anslags-
utfallet noggrant samt överväga att ansöka om
utökad anslagskredit hos regeringen.
Myndighetens kostnader och intäkter för
budgetåret 1999 ligger på en avsevärt högre nivå
jämfört med föregående period. Prognosen för
budgetåret 1999 pekar på att myndigheten inte
behöver utnyttja beviljad anslagskredit, vilket
innebär en förbättring av utfallet jämfört med
föregående år.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 174 000 kronor.
Tabell 5.19 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
7 717
Pris- och löneomräkning
559
Justering av premier
174
Förslag 2000
8 450
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 8 450 000 kronor anvisas under
anslaget B14 Barnombudsmannen för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
8 583 000 kronor respektive 8 723 000 kronor.
B15 Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
Tabell 5.20 Anslagsutvecklingen B15 Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
Tusental kronor
1998
Utfall
5 920
Anslags-
sparande
494
1999
Anslag
6 745
Utgifts-
prognos
7 239
2000
Förslag
6 908
2001
Beräknat
7 021
1
2002
Beräknat
7 140
2
1 Motsvarar 6 908 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 6 908 tkr i 2000 års prisnivå.
Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) är central myndighet med ansvar
för tillsyn, kontroll och information i frågor
rörande internationella adoptioner.
NIA har som uppgift att underlätta adoption i
Sverige av utländska barn. NIA skall därvid
sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa
och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets
ursprungsland och i Sverige.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förord-
ningen (1976:834) om prövning av utländskt
beslut om adoption, samt frågor om auktorisa-
tion av organisationer enligt lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling. NIA beslu-
tar också om fördelning av statsbidrag till sådana
organisationer.
Sverige har i maj 1997 ratificerat 1993 års
Haag-konvention om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner. Enligt
lagen (1997:191) om Sveriges tillträde till
konventionen är NIA svensk centralmyndighet.
När det är fråga om adoption av ett utländskt
barn utan medverkan av auktoriserad samman-
slutning skall NIA enligt lagen om internationell
adoptionsförmedling pröva om förfarandet är
godtagbart.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Antalet barn som adopteras till Sverige har
uppgått till 800–1000 per år under de senaste
åren. För år 2000 görs bedömningen att 1000
adoptivbarn skall komma till Sverige.
Regeringens bedömning är att myndigheten
fungerar väl och att de anslagna resurserna
utnyttjas på ett tillfredsställande sätt.
Adoptionsverksamheten håller en hög etisk
nivå i Sverige. NIA har väsentligt bidragit till
detta genom sin aktiva tillsyns- och informa-
tionsverksamhet. Enskilda händelser visar dock
att man inte kan ta den höga etiska nivån för
given. Fortsatta ansträngningar från NIA:s sida
är därför nödvändiga.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 139 000 kronor.
Tabell 5.21 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
6 745
Pris- och löneomräkning
24
Justering av premier
139
Förslag 2000
6 908
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 908 000 kronor anvisas under ansla-
get B15 Statens nämnd för internationella adop-
tionsfrågor för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 7 021 000 respektive
7 140 000 kronor.
B16 Statens institutionsstyrelse
Tabell 5.22 Anslagsutvecklingen B16 Statens
institutionsstyrelse
Tusental kronor
1998
Utfall
496 449
Anslags-
sparande
-25 669
1999
Anslag
524 848
Utgifts-
prognos
499 000
2000
Förslag
557 032
2001
Beräknat
562 100
1
2002
Beräknat
570 515
2
1 Motsvarar 554 032 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 554 032 tkr i 2000 års prisnivå.
Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan 1 juli
1993 central förvaltningsmyndighet för de hem
som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (särskilda ung-
domshem) och lagen (1998:603) om sluten ung-
domsvård samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem).
Från och med 1 april 1994 övertog SiS det for-
mella huvudmannaskapet från landsting och
kommuner för de institutioner som bedömdes
motsvara behovet av efterfrågan av vårdplatser.
Under anslaget beräknas kostnader för tio
platser enligt lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård. Prognosen pekar på
behov av ytterligare platser de närmaste åren.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är
mycket omvärldsberoende och därför svårpla-
nerad. Den är ständigt utsatt för krav på föränd-
ring och anpassning. Därtill skall den vård som
tillhandahålls tillgodose vitt skilda behov och
samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad
beroende av intäkter från vårdavgifter för finan-
sieringen av verksamheten. Avgiftsintäkterna
beräknas enligt SiS till 785 miljoner kronor för år
1999 och 760 miljoner kronor för år 2000.
Myndigheten lägger stor vikt vid att uppnå
balans mellan den vård som efterfrågas och de
resurser som kan erbjudas, utan att vårdens
kvalitet har eftersatts.
Prognosen för budgetåret 1999 pekar på att
verksamheten är i balans. Antalet vårdplatser
överensstämmer i stort med nuvarande
efterfrågan. Tidvis är dock efterfrågan hög, spe-
ciellt inom ungdomsvården, vilket kan medföra
viss väntetid för plats. SiS genomför organi-
satoriska åtgärder för att öka flexibiliteten och
därmed tillgodose efterfrågan av platser.
En särskild utredare, som haft regeringens
uppdrag att se över SiS organisationsstruktur,
finansiella styrning och framtida platsbehov
överlämnade i september 1998 sitt betänkande
Effektivitet och kvalitet i tvångsvården (SOU
1998:140). Utredarens förslag rörde bl.a.
vårdavgifterna, fastighetsfrågan, huvudkontorets
stöd till institutionerna samt behovet av bättre
prognoser vad gäller efterfrågan av vårdplatser.
Betänkandet behandlades vid ett seminarium i
maj 1999 där samtliga berörda myndigheter och
departement deltog.
Regeringen bedömer att det för närvarande
inte finns behov av ytterligare åtgärder med
anledning av utredningens förslag. Institutions-
styrelsen har skapat särskilda nätverk och
arbetsgrupper inom myndigheten för att ta
tillvara den samlade kunskapen och utveckla
arbetet i olika frågor. Skolnätverk har skapats för
att utveckla skolverksamheten för ungdomarna
inom 12 § vården och inom LVM-vården har ett
nätverk bildats för att utveckla arbetsmetoder för
att hjälpa missbrukare med svåra psykiska
problem. En arbetsgrupp har också bildats inom
SiS som har utarbetat ett förslag till hand-
lingsprogram för genderfrågor. Konkreta frågor
för SiS att ta upp är t.ex. vilka könsroller som
förmedlas på institutionerna, vilka behov flickor
och pojkar har behandlingsmässigt, att kvinnor
och män får tillgång till vård på lika villkor samt
vilken betydelse kvinnlig respektive manlig
personal har för vården och behandlingen inom
SiS verksamhet.
Tabell 5.23 Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan
under perioden 1999–2001
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
11 467
11 934
10 567
11 567
12 567
Nya förpliktelser
11 415
10 000
10 000
10 000
10 000
Infriade förpliktelser1
10 948
11 367
9 000
9 000
9 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
11 937
10 567
11 567
12 567
13 567
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
0
20 000
20 000
20 000
20 000
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtals-
försäkringarna. Anslaget har tillförts 26 591 000
kronor. För åren 2001 respektive 2002 har
anslaget minskats med 3 000 000 kronor på
grund av finansiering av åtgärder inom handi-
kappområdet.
Tabell 5.24 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
524 848
Pris- och löneomräkning
5 593
Justering av premier
26 591
Förslag 2000
557 032
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 557 032 000 kronor anvisas under
anslag B16 Statens institutionsstyrelse för år
2000. För åren 2001 och 2002 beräknas
562 100 000 respektive 570 515 000 kronor.
B17 Alkoholinspektionen
Tabell 5.25 Anslagsutvecklingen B17 Alkoholinspektionen
Tusental kronor
1998
Utfall
12 690
Anslags-
sparande
5 873
1999
Anslag
11 013
Utgifts-
prognos
14 500
2000
Förslag
6 984
2001
Beräknat
7 094
1
2002
Beräknat
7 209
2
1 Motsvarar 6 984 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 6 984 tkr i 2000 års prisnivå.
Alkoholinspektionen skall bidra till att uppfylla
målet för utgiftsområdet genom att övervaka
efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse att
bestämmelser avseende hanteringen av alko-
holdrycker efterlevs och bidrar till att samhällets
alkoholpolitiska mål uppfylls.
Alkoholinspektionen startade sin verksamhet
den 1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU-
medlemskapet och att riksdagen beslutat att
avskaffa de tidigare import-, export-, till-
verknings- och partihandelsmonopolen när det
gäller alkoholdrycker. Dessa har ersatts av ett
nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och
tillsynssystem som hanteras av Alkohol-
inspektionen. Detta system har dock i vissa delar
kritiserats av EG-domstolen och EU-kom-
missionen. Med anledning av denna kritik har
regeringen i propositionen Vissa alkoholfrågor,
m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit att nu-
varande partihandelstillstånd tas bort och ersätts
av det godkännande som skattemyndigheten ger
för att man som partihandlare skall få importera
punktskattepliktiga alkoholvaror. Det betyder
för Alkoholinspektionens del att deras verk-
samhet när det gäller tillståndsgivning och tillsyn
av partihandeln faller bort.
Alkoholinspektionen har ett anslagssparande
från år 1998 på 5 873 000 kronor vilket delvis är
avsett att användas till utvecklingskostnader för
myndighetens databaserade tillstånds- och till-
synsregister.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Alkoholinspektionen har arbetat i enlighet med
de mål som regeringen satt upp i reglerings-
brevet. Handläggning av tillstånds- och tillsyns-
ärenden har prioriterats. Vissa problem finns vad
gäller kvaliteten och användningen av det till-
stånds- och tillsynsregister som förutom de egna
tillverknings- och partihandelstillstånden även
skall omfatta samtliga kommuners ca 12 000 ser-
veringstillstånd med personregister över sty-
relseledamöter, föreståndare och tillståndshavare.
I enlighet med ett regeringsuppdrag har
inspektionen den 15 juli 1999 till regeringen
redovisat det uppbyggnadsarbete av registret
som skett sedan myndighetens tillkomst liksom
problem och utvecklingsmöjligheter av register-
funktionen.
Under det gångna budgetåret har 105 ansök-
ningsärenden avgjorts till en totalkostnad av
2 174 000 kr. Jämfört med de intäkter som
betalas in i ansökningsavgift med sammanlagt
258 000 kr uppstår här ett underskott på
1 916 000 kr. Utbildningsinsatser och informa-
tionsspridning har genomförts enligt vad som
planerats. Ett flertal konferenser och andra
initiativ har genomförts för att bl.a. utveckla
länsstyrelsernas regionala tillsyn. Samarbetet
med andra myndigheter har utvecklats i
tillsynsarbetet och Alkoholinspektionen redo-
visar i årsredovisningen en omfattande sam-
verkan med andra myndigheter och organisa-
tioner.
Tillsynsbesök med ingående kontroller har
gjorts vid 62 företag. Tillsynsbesöken har med-
fört att ett tillstånd har återkallats och 24 påpe-
kanden har gjorts. Den totala kostnaden för till-
synsverksamheten inklusive resor och konsult-
arvoden uppgick 1998 till 3 680 000 kr. I sam-
band med tillsyn har sex tillstånd återkallats och
34 påpekanden har gjorts. Sex ansökningar om
partihandelstillstånd har avslagits.
Slutsatser
Alkoholinspektionens verksamhet finansieras
genom ramanslag på statsbudgeten som bestäms
av riksdagen samtidigt som deras och länsstyrel-
sernas verksamhet på alkoholområdet skall mot-
svaras av de avgifter som tas in från tillverkare
och partihandlare inom alkoholbranschen. Med
anledning av EG-domstolens dom i det s.k.
Franzénmålet och fortsatt kritik från EU-kom-
missionen föreslås i propositionen Vissa alko-
holfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) att nu-
varande tillstånds- och tillsynssystem avseende
partihandel med alkoholdrycker tas bort och
ersätts med det godkännande skattemyndigheten
ger för motsvarande verksamhet. Om förslaget
antas av riksdagen innebär detta att också
avgiftsintäkter faller bort från årsskiftet. Detta
medför att Alkoholinspektionens anslag föreslås
minska till 7 miljoner kronor och läns-
styrelsernas anslag med 5 miljoner kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsför-
säkringarna. Anslaget har minskats med 16 000
kronor.
Tabell 5.26 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
11 013
Justering av anslagsnivån
–4 013
Justering av premier
–16
Förslag 2000
6 984
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 984 000 kronor anvisas under anslag
B17 Alkoholinspektionen för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till 7 094 000
kronor respektive 7 209 000 kronor.
B18 Alkoholsortimentsnämnden
Tabell 5.27 Anslagsutvecklingen B18 Alkoholsortiments-
nämnden
Tusental kronor
1998
Utfall
108
Anslags-
sparande
918
1999
Anslag
687
Utgifts-
prognos
200
2000
Förslag
691
2001
Beräknat
701
1
2002
Beräknat
710
2
1 Motsvarar 691 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 691 tkr i 2000 års prisnivå.
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den
1 januari 1995 i enlighet med de krav som
Europeiska kommissionen uppställt inför
Sveriges inträde i Europeiska unionen för att
Sverige skulle kunna behålla detaljhandelsmono-
polet på alkohol.
Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-
diskriminerande i enlighet med de principer som
fastlagts i avtalet mellan staten och Systembola-
get. För att säkerställa icke-diskrimineringen
inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär
över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra
viss alkoholhaltig dryck från sortimentet.
Nämnden består av en lagfaren domare som
ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses
av regeringen för tre år. För beredning av ären-
den hos nämnden utses en sekreterare som skall
vara lagfaren. År 1998 avgjorde nämnden 12 av
16 inkomna ärenden.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 691 000 kronor anvisas under anslag
B18 Alkoholsortimentsnämnden för år 2000.
Häri ingår pris- och löneomräkning med 4 000
kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 701 000 kronor respektive 710 000
kronor.
B19 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa
Tabell 5.28 Anslagsutvecklingen B19 Utvecklingsmedel till
åtgärder för hemlösa
Tusental kronor
1999
Anslag
10 000
Utgifts-
prognos
10 000
2000
Förslag
10 000
2001
Beräknat
10 000
2002
Beräknat
0
Regeringens överväganden
Under senare år har hemlösheten uppmärksam-
mats alltmer. Trots att det inte med säkerhet går
att konstatera att problemet blivit vanligare är
det mycket som talar för att hemlösheten ökat
och att de hemlösas situation försvårats. I flera
undersökningar har det uttryckts farhågor för att
allt fler personer med psykiska funktionshinder
återfinns bland dem som kan betraktas som
hemlösa. Enligt Socialstyrelsen fanns det i slutet
av april i år cirka 12 000 personer i Sverige som
var uteliggare eller bodde på härbärge. Totalt
finns det enligt Socialstyrelsen cirka 8 400 hem-
lösa i landet.
Kommunerna har det yttersta ansvaret för att
människor i utsatta situationer får det stöd och
hjälp de behöver. I många kommuner är man
medveten om de ökade svårigheterna för grup-
pen hemlösa och det pågår ett aktivt utvecklings-
arbete för att finna relevanta stödformer. Också
frivilligorganisationerna gör ett mycket värde-
fullt arbete för de hemlösa. Mycket tyder på att
de ideella organisationernas roll inom området
har ökat.
Staten har emellertid de senaste åren tagit
olika initiativ i syfte att hjälpa de mest utsatta
grupperna. I mars 1997 beslutade regeringen att
under en treårsperiod avsätta sammanlagt
30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden.
Medlen skall användas för ideella organisationers
kostnader för att tillsammans med berörda kom-
muner utveckla och pröva nya modeller för stöd
och boende för personer med psykiska
funktionshinder. För att få aktuella kunskaper
om problemets omfattning har Socialstyrelsen
fått i uppdrag att kartlägga omfattningen av
hemlösheten i Sverige och redovisa de insatser
som görs för hemlösa. Uppdraget skall redovisas
den 31 december 1999.
För att ytterligare stärka stödet till utveckling
av nya former för stödet till de hemlösa tillsatte
regeringen i december 1998 en parlamentarisk
kommitté(dir. 1998:108). Kommittén skall i
dialog med berörda myndigheter, organisationer
och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar
till att skapa en bättre situation för de hemlösa
och förhindra att hemlöshet uppstår. Kommittén
skall bereda och till regeringen lämna förslag till
stöd till projekt som finansieras av utvecklings-
medel för åtgärder för hemlösa. Kommittén skall
vara verksam till och med utgången av år 2001.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 000 000 kronor anvisas under
anslag B19 Utvecklingsmedel för åtgärder för
hemlösa för budgetåret 2000. För år 2001
beräknas anslaget till 10 000 000 kronor. Inga
medel beräknas för år 2002.
5.7 Övrig statlig verksamhet
Systembolaget
Systembolaget är ett av staten helägt företag. I
koncernen ingår förutom moderbolaget System-
bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena
Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj-
handel och partihandel med alkoholdrycker. Den
totala försäljningen uppgick 1998 till
15 494,8 miljoner, en ökning med 30,8 miljoner
kronor eller 0,2 procent jämfört med 1997.
Försäljningen av spritdrycker minskade med
4,3 procent vilket troligen beror på en ökad ille-
gal försäljning. Vinförsäljningen ökade däremot
med 1,9 procent och starkölsförsäljningen med
2,1 procent. Resultatet efter finansiella intäkter
och kostnader uppgick 1998 till 350,9 Mkr.
Tabell 5.29 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren
Miljoner kr
1998
1997
1996
1995
1994
Omsättning
15 495
15 464
15 837
16 063
16 199
Resultat efter
finansiella
poster
351
239
145
88
342
Justerat eget
kapital
1 179
1 040
962
854
842
Räntabilitet på
JEK, %
29,7
22,9
13,6
18,5
35,1
Antal
anställda
32701
33641
2746
2658
2552
1Beräkningsgrunderna för medelantalet anställda har ändrats varvid 1997 års uppgifter
justerats.
Bolaget har för närvarande 400 butiker runt om i
landet. Under 1998 ökade produktiviteten i
butiksarbetet med 2,2 procent och lageromsätt-
ningen i butikerna med 12,0 procent. Två nya
butiker öppnades och en lades ned. Under första
halvåret 1999 har det öppnats ytterligare tre
butiker.
Systembolaget hade vid årsskiftet 1998/99
totalt 2 586 märken eller 3 155 artiklar (inklusive
olika förpackningar) till försäljning. Under 1998
lanserades totalt 871 märken.
I slutet av året fanns det cirka 300 företag med
partihandelstillstånd för handel med System-
bolaget, vilket kan jämföras med ett fyra år tidi-
gare. Det kan nu konstateras att Systembolaget
har klarat de stora omställningar som EU-med-
lemskapet har inneburit.
Eftersom andra alkoholpolitiska instrument
har försvagats har Systembolagets roll blivit allt
viktigare. Den svenska alkoholmarknaden har
genomgått en kraftig förändring sedan Sverige
blev medlem i EU och Systembolaget har däri-
genom fått ökade uppgifter. En central uppgift
för Systembolaget kommer dock fortfarande att
vara att uppfylla EU:s krav på objektiv behand-
ling av produkter och leverantörer.
6 Forskning
Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar
av det forsknings- och utvecklingsarbete som ges
stöd eller genomförs inom Socialdepartementets
ansvarsområde.
Till verksamhetsområdet hör en myndighet,
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).
Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt
inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska
och folkhälsopolitiska området och kan till stor
del endast tillgodoses genom satsning på forsk-
ning och utvecklingsarbete. Inom Socialdepar-
tementets ansvarsområde har därvid Social-
vetenskapliga forskningsrådet (SFR) en mycket
viktig roll, såväl som finansiär gentemot forsk-
ningsvärlden som sådan som idégivare, inspiratör
och samarbetspartner för övriga myndigheter
under Socialdepartementet.
Omkring hälften av de drygt ca 200 miljoner
kronor som inom Socialdepartementets område
årligen avsätts till forskning slussas genom SFR.
Andra myndigheter som ger stöd till eller utför
forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen
för sina ramanslag är bl.a. Socialstyrelsen, Folk-
hälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse,
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik, Institutet för psykosocial medicin och
Smittsskyddsinstitutet. Från och med 1999 har
även Riksförsäkringsverket givits möjlighet att
stödja forskning inom socialförsäkringsområdet
som ett komplement till den mera allmänna
forskning som stöds av SFR. Riksförsäkrings-
verkets pågående modernisering av sina
databaser är viktig för den framtida socialförsäk-
ringsforskningens tillgång till grundläggande
data på området.
SFR:s forskningssatsningar är i huvudsak av
grundforskningskaraktär i den meningen att den
syftar till att uppnå fördjupad förståelse av pro-
blem och mekanismer inom problemområdet. I
princip all forskning som SFR stöder bedöms ha
hög samhällsrelevans och utgör grund för tilläm-
pade studier på olika områden. När det gäller
forskning och utvecklingsarbete som stöds eller
bedrivs av andra myndigheter under Socialde-
partementet så är deras satsningar på forskning
vanligtvis direkt verksamhetsmotiverade. En
viktig eftersträvad effekt av att medge att andra
myndigheter än SFR får satsa på kunskapsin-
hämtning genom forskning är att dessa måste
bygga upp sin kompetens och överblick över an-
nan relevant forkning på sina respektive om-
råden.
I regeringens proposition 1996/97:5 Forsk-
ning och samhälle redovisades planerade insatser
och prioriteringar inom Socialdepartementets
verksamhetsområde. Dessa prioriteringar gäller
fortfarande, dock med förstärkt prioritering av
äldreforskningen som även givits betydande
medelstillskott. Vidare skall noteras att rege-
ringen i den ekonomiska vårpropositionen avise-
rade en handikappolitisk proposition och att den
kommer att beröra behovet av viss förstärkning
av handikappforskningen.
Ett högt prioriterat område är forskningen
kring folkhälsa, som också hittills resursmässigt
varit det största av SFR:s forskningsområden. De
problem som finns inom detta område kräver
vanligtvis insatser av både medicinskt, samhälls-
vetenskapligt och beteendevetenskapligt utbilda-
de forskare. SFR lade efter samarbete med andra
myndigheter och intressenter, bl.a. Folkhälso-
institutet och Medicinska forskningsrådet, 1998
fram ett nationellt forskningsprogram om
ojämlikhet i hälsa. Flera universitet och hög-
skolor medverkar till att genomföra program-
met. Även resultat från IPM har inneburit vä-
sentlig kunskapsökning på området, främst när
det gäller psykosociala faktorers betydelse.
Många landsting satsar också resurser på
området för att få en grund för främst det före-
byggande arbetet.
Den kraftsamling som eftersträvades inom al-
koholforskningsområdet har genom insatser från
SFR och FHI lett till att Centrum för alkohol-
drogforskning inrättats vid Stockholms univer-
sitet. En samrådsgrupp som leds av SFR arbetar
vidare för att ytterligare förstärka forskningen
inom området.
Bland andra Socialstyrelsen har gjort insatser
för att bidra till utveckling av arbetsmetodiken
inom socialtjänstområdet. Det bör också noteras
att Socialstyrelsens databaser utgör en ovärderlig
grund för såväl medicinsk som samhällsveten-
skaplig forskning.
Nästan all den forskning som bedrivs med
medel från olika myndigheter under Socialde-
partementet utförs vid universitet och högskolor.
Genom Vårdalstiftelsens försorg sker väsentliga
satsningar på vård- respektive allergiforskning.
Stiftelsen samarbetar med bl.a. FHI och SFR.
Socialvetenskapliga forskningsrådet
SFR ska främja och stödja betydelsefull grund-
forskning och tillämpad forskning inom social-
vetenskap, socialpolitik och folkhälsopolitik samt
sprida information om kunskapsläget och aktuell
forskning. Genom sin verksamhet ska SFR bidra
till målet att öka kunskapen om tillstånd,
processer och effekter rörande hälsa och social
välfärd.
SFR har ett väl utvecklat samarbete med
forskningsråd under Utbildningsdepartementet,
främst MFR, HSFR och FRN, vissa andra forsk-
ningsfinansiärer och med myndigheter under
Socialdepartementet.
6.1 Omfattning
SFR disponerar två ramanslag, ett för forskning
respektive ett för administration. Totalt uppgår
anslagen 1999 till 114 miljoner kronor.
6.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
102
114
104
127
140
142
Höjningen av nivån 1999–2001 avser en succes-
siv utökning av äldreforskningen och nödvändig
administration till en nivåhöjning med 30 miljo-
ner kronor jämfört med 1998 utifrån vad rege-
ringen aviserade i propositionen Nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken (prop 1997/98:113).
År 2000 föreslås SFR även tillföras ytterligare en
miljon kronor för att kunna förstärka Centrum
för alkohol- och drogforskning med ytterligare
en professur. Förstärkning av handikappforsk-
ningen kommer att diskuteras i den handikappo-
litiska proposition som regeringen aviserade i
den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Verksamheten har bedrivits med tillfredsställan-
de måluppfyllelse. Verksamhetens inriktning är
långsiktig och omprövas främst i samband med
forskningspropositionerna som presenteras vart
tredje eller fjärde år då även SFR:s roll i hela det
svenska forskningssystemet skärskådas.
Administrationsanslaget har utnyttjats fullt ut
och anslagskredit har tagits i anspråk. För 1999
finns dock utrymme för utökade åtaganden. På
forskningsanslaget finns ett anslagssparande som
tillfälligt kommer att öka under 1999 vilket dock
skall ses mot bakgrund av verksamhetens lång-
siktiga karaktär och framåtsyftande planering.
Förändringar
Strukturen och formerna för rådets grund-
läggande verksamhet ligger fast vilket dock in-
rymmer en successiv utökning av verksamhets-
volymen i takt med att mera forskningsmedel
tillförts, och i det följande föreslås tillföras rådet.
SFR kan i ännu okänd omfattning komma att
beröras av de förslag som för närvarande utreds
rörande myndighetsorgansiationen för forsk-
ningsfinansiering.
Prioriteringar
Regeringen har deklarerat sin avsikt att under
2000 lägga fram en ny forskningsproposition
vilken kan komma att påverka den fortsatta prio-
riteringen inom SFR:s ansvarsområde. Behovet
av kunskap inom Socialdepartementets ansvars-
område genom forskning kommer dock även
fortsättningsvis att vara mycket stort och dras-
tiska omkastningar av den långsiktiga inrikt-
ningen skulle vara olycklig. Några viktiga frågor
under 2000 kommer att vara:
- fullföljandet av den ökade satsningen på
äldreforskning
- fortsatt utveckling av stödet till forskning
kring ojämlikhet i hälsa
- handikappforskningen
- ytterligare insatser för att skapa fler möten
mellan forskare, praktiker och myndigheter
för information och diskussion kring
forskningsresultat och forskningsbehov.
6.3 Resultatbedömning
Socialvetenskapliga forskningsrådets verksamhet
har i stort sett bedrivits i enlighet med målen.
När det gäller forskning kring barn och handi-
kappade har regeringens intentioner dock ännu
inte kunnat fullföljas helt, men sammanfatt-
ningsvis konstaterar regeringen att de insatser
som genomförts redan har lett till ökad kunskap
eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra
kunskapstillväxten på sikt. Regeringen bedömer
därför att målet, att öka kunskapen om tillstånd,
processer och effekter rörande hälsa och social
välfärd, nåtts.
Ett ökat antal ansökningar har kommit in till
rådet de senaste åren och fler har beviljats stöd än
tidigare. Projektstödet utgör den största andelen
av utgifterna för forskning men har dock
minskat de senaste åren, medan finansieringen av
program och tjänster har ökat. Detta speglar bl.a.
rådets satsning på yngre forskare, vilket svarar
mot målen för verksamheten. Rådet satsar också
på forskarnätverk, utländska gästforskare, pub-
liceringsstöd m.m. och inte minst att skapa väl-
ordnade tillfällen för möten mellan forskare och
praktiker.
I förhållande till hur många ansökningar som
män respektive kvinnor lämnar in, så beviljar
SFR män och kvinnor stöd i lika utsträckning.
Vidare bevakar SFR vid sin prövning av ansök-
ningar att dessa beaktat alla för respektive pro-
jekt relevanta aspekter, t.ex. könsperspektivet.
Gendermålet bedöms därför uppfyllt. Etnisk och
kulturell mångfald är andra viktiga perspektiv att
uppmärksamma i sammanhanget.
I enlighet med målen har SFR:s informa-
tionsverksamhet och kontakterna med övriga
myndigheter under Socialdepartementet utökats.
Vidare har rådet genom ett omfattande pro-
gramarbete förberett den ökade satsningen på
äldreforskning som påbörjats under 1999. Rådet
har också bidragit till att Centrum för alkohol-
och drogforskning inrättats och att verksam-
heten fortsätter att utvecklas.
Regeringen bedömer att måluppfyllelsen är
tillfredsställande men kommer i samband med
den pågående s.k. tvåårsöversynen och arbetet
med den forskningspolitiska propositionen även
att se över SFR:s mål.
6.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredo-
visningen i allt väsentligt är rättvisande.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tabell 6.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
182 200
150 000
241 400
318 000
Nya förpliktelser
90 000
190 000
207 000
110 000
Infriade förpliktelser*
122 200
72 700
120 000
126 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
150 000
267 300
328 400
312 400
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
230 000
330 000
340 000
350 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
6.5 Anslag
C1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
Tabell 6.3 Anslagsutvecklingen C1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
Tusental kronor
1998
Utfall
94 631
Anslags-
sparande
3 009
1999
Anslag
104 580
Utgifts-
prognos
95 450
2000
Förslag
117 655
2001
Beräknat
129 766
1
2002
Beräknat
131 997
2
2 Motsvarar 127 655 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 127 655 tkr i 2000 års prisnivå.
Anslagssparandet på 3 milj kr från 1998 uppstod
bl.a. på grund av förseningar i tillsättningen av
vissa tjänster samt besked om nya programstöd.
Utgiftsprognosen för 1999 pekar på att an-
slagssparandet kommer att uppgå till ca 12
miljoner kronor vilket framför allt beror på att
de noggranna förberedelserna för den kraftiga
ökningen av äldreforskningen tagit något längre
tid än regeringen tidigare bedömde. Det skall
dock betonas att forskningssatsningen är
långsiktigt inriktad och successivt skall växa i
volym vilket innebär att anslagssparandet kan
förutses minska kraftigt redan under nästa år.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Flertalet av de forskningsanslag som SFR beviljar
är fleråriga. Regeringen föreslår därför bemyn-
digande enligt tabellen ovan.
Regeringens slutsatser
Socialvetenskapliga forskningsrådets organisa-
tion och verksamhet har en sådan utformning att
rådets nuvarande inriktning, arbetssätt och pres-
tationer kan förväntas innebära att de generella
målen för forskning uppnås även framdeles. Re-
geringen överväger därför att utarbeta vissa nya
och mer situationsanpassade mål för SFR.
Regeringen instämmer i SFR:s bedömning att
fluktuationerna på anslaget måste ses i ljuset av
verksamhetens planering av resursanvändningen
som sträcker sig minst 3–6 år framåt och be-
dömer därför att det prognoserade anslags-
sparandet kommer att behövas för planerade
satsningar.
I enlighet med den nationella handlingsplanen
för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) föreslår
regeringen att Socialvetenskapliga forsknings-
rådets ramanslag förstärks med ytterligare
11 miljoner kronor 2000 respektive 10 miljoner
kronor 2001. Vidare föreslås att SFR tillförs
1 miljon kronor för inrättande av ytterligare en
professur vid Centrum för alkohol- och drog-
forskning.
Tabell 6.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
104 580
Pris- och löneomräkning
1 075
Förstärkning av forskning
12 000
Förslag 2000
117 655
Regeringen föreslår att 117 655 000 kronor an-
visas under anslaget Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet: Forskning samt att anslaget för åren
2001 och 2002 beräknas till 129 766 000 kronor
respektive 131 997 000 kronor.
C2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning
Tabell 6.5 Anslagsutvecklingen C2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning
Tusental kronor
1998
Utfall
7 566
Anslags-
sparande
–94
1999
Anslag
8 968
Utgifts-
prognos
8 100
2000
Förslag
9 735
2001
Beräknat
9 888
1
2002
Beräknat
10 049
2
2 Motsvarar 9 735 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 9 735 tkr i 2000 års prisnivå.
De disponibla medlen på anslaget överskreds
med 94 tkr under 1998 efter att även 1997 ha
överskridits i ungefär samma omfattning. An-
slaget förstärktes 1999 med 1 mkr bl.a. med hän-
syn till de ökade åliggandena i samband med den
kraftiga satsningen på äldreforskning. Aktuell
prognos för 1999 pekar på att SFR kommer att få
ett anslagssparande.
Regeringens slutsatser
Regeringens bedömer att rådets nuvarande ram-
anslag för förvaltning i princip är tillfyllest för att
SFR skall klara att genomföra de utökade forsk-
ningssatsningarna liksom de ökade kraven på
forskningsinformation i olika former.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 714 000 kronor.
Tabell 6.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
8 968
Pris- och löneomräkning
53
Justering av premier
714
Förslag 2000
9 735
Regeringen föreslår att 9 735 000 kronor anvisas
under anslaget Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: Förvaltning samt att anslaget för åren 2001
och 2002 beräknas till 9 888 000 kronor respek-
tive 10 049 000 kronor.
7 Övrig statlig verksamhet
7.1 Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för
barn, ungdomar och personer med funktions-
hinder. Stöd ur fonden skall i första hand lämnas
för förnyelse- och utvecklingsverksamhet till or-
ganisationer som bedriver ideell verksamhet.
Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare
bestämmelser om fonden finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en
särskild fond.
Den övergripande beslutanderätten i ärenden
som rör Allmänna arvsfonden ligger hos rege-
ringen. Den 1 juli 1994 inrättades Arvsfonds-
delegationen som organisatoriskt sorterar under
Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen
fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som
beviljats stöd och informerar allmänheten om
fondens ändamål och medlens användnings-
område. Om stödet bedöms överstiga
300 000 kronor eller om ärendet är av principiell
betydelse eller annars av större vikt, överlämnas
ärendet till regeringen för beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handlägg-
ningen av arvsfondsärenden som rör barn under
12 år och för ärenden som rör personer med
funktionshinder. Kulturdepartementet ansvarar
för handläggningen av ärenden som rör ung-
domar i åldrarna 12–25 år.
Regeringen har i skrivelse Redovisning av för-
delningen av medel från Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1998 (1998/99:125) lämnat en
fyllig redovisning av de medel som fördelats
under berört budgetår och också lämnat förslag
till kommande inriktning av stödet.
För budgetåret 1999 är det sammanlagda ut-
delningsbara beloppet ca 200 miljoner kronor.
Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp
10
Förslag till statsbudget för 2000
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Lagförslag 9
2.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566)
om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels
ändring i samma lag 9
3 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 11
3.1 Omfattning 11
3.2 Utgiftsutvecklingen 11
3.3 Resultatbedömning 13
3.3.1 Förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa
sjukperioderna samt aktivt arbeta med att samordna
rehabiliteringen så att sjuka och funktionshindrade personer
får förutsättningar att åter kunna förvärvsarbeta 13
3.3.2 Säkerställa likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden, samtidigt
som kravet på snabbhet i handläggningen och god service
tillgodoses 16
3.3.3 Regeringens slutsatser 18
3.4 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser 20
3.5 Förslag till regeländringar 20
3.6 Anslag 24
A Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 24
A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 24
A2 Förtidspensioner 29
A3 Handikappersättningar 31
A4 Arbetsskadeersättningar 32
A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 34
A6 Ersättning för kroppsskador 35
B Socialförsäkringens administration 35
B1 Riksförsäkringsverket 35
B2 Allmänna försäkringskassor 37
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 7
3.1 Utgiftsutvecklingen 11
3.2 Antalet pågående sjukfall1 13
3.3 Antalet nybeviljade förtidspensioner 1994-1998 14
3.4 Utgiftsutveckling för de i utgiftsområde 10 ingående anslagen 23
3.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 24
3.6 Anslagsposter 24
3.7 Andel långtidssjukskrivna som genomgår samordnad rehabilitering (%) 27
3.8 Antal långtidssjukskrivna som efter genomförd samordnad rehabilitering
uppnått ökad arbetsförmåga 27
3.9 Anslagsutvecklingen A2 Förtidspensioner 29
3.10 Antalet personer med förtidspension/sjukbidrag uppdelat efter kön
och ålder (exkl. utlandsboende) 1995-1998 30
3.11 Anslagsutvecklingen A3 Handikappersättningar 31
3.12 Antal personer med handikappersättning uppdelat efter kön och
ersättningsstorlek 32
3.13 Anslagsutvecklingen A4 Arbetsskadeersättningar 32
3.14 Antalet egenlivräntor och årsmedelbelopp i december 1998 33
3.15 Arbetsskadeförsäkringens inkomster och utgifter åren 1997-2000 34
3.16 Anslagsutvecklingen A5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer 34
3.17 Anslagsutvecklingen A6 Ersättning för kroppsskador 35
3.18 Anslagsutvecklingen B1 Riksförsäkringsverket 35
3.19 Beräkning av anslaget för år 2000 36
3.20 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 37
3.21 Anslagsutvecklingen B2 Allmänna försäkringskassor 37
3.22 Beräkning av anslaget för år 2000 37
3.23 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 38
Diagramförteckning
3.1 Antal försäkrade med sjukpenning 26
3.2 Antal sjukskrivna, 60 dagar och längre 26
3.3 Antal sjukpenningdagar, miljoner dagar 26
8 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om dels
fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i
samma lag,
2. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B1 Riksförsäkrings-
verket ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 9 000 000 kronor efter år 2000,
3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt följande
uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
ramanslag
31 502 036
A2
Förtidspensioner
ramanslag
47 171 000
A3
Handikappersättningar
ramanslag
1 036 000
A4
Arbetsskadeersättningar
ramanslag
7 189 338
A5
Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer
ramanslag
25 000
A6
Ersättning för kroppskador
ramanslag
65 002
B1
Riksförsäkringsverket
ramanslag
717 116
B2
Allmänna försäkringskassor
ramanslag
4 764 977
Summa
92 470 469
9 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
9.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst, dels ändring i samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst, som gäller till utgången av år 2000 ,
dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 2002,
dels att 10, 21 och 23 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen väljs av medlemmarnas full-
mäktige och allmän försäkringskassas styrelse. Vid sådant val skall för kom-
mun och landsting 2 kap. 5 § andra stycket kommunalförbundslagen
(1985:894) gälla i tillämpliga delar.
Till sådan ledamot eller ersättare
får medlem endast välja den som är
ledamot eller ersättare i medlemmens
fullmäktige eller försäkringskassans
styrelse.
Till sådan ledamot eller ersättare
får medlem endast välja den som är
ledamot eller ersättare i medlemmens
fullmäktige, i försäkringskassans sty-
relse eller i en socialförsäkringsnämnd
hos försäkringskassan. Minst en av de
ledamöter som försäkringskassans
styrelse väljer skall vara ledamot eller
ersättare i styrelsen.
Vid val av ersättare till förbundsstyrelsen skall bestämmas i vilken ordning
de skall inkallas till tjänstgöring.
21 §
Förbundsstyrelsen skall fastställa
beställarförbundets budget senast tre
månader före räkenskapsårets början.
Förbundsstyrelsen skall dessförinnan
samråda med förbundsmedlemmar-
nas styrelser om budgeten. För ett
nybildat beställarförbund fastställs
förbundets budget av medlemmarna
vid bildandet av förbundet.
Förbundsstyrelsen skall fastställa
beställarförbundets budget senast en
månad före räkenskapsårets början.
Förbundsstyrelsen skall dessförinnan
samråda med förbundsmedlemmar-
nas styrelser om budgeten. För ett
nybildat beställarförbund fastställs
förbundets budget av medlemmarna
vid bildandet av förbundet.
23 §
Förbundsstyrelsen skall fort-
löpande föra räkenskaper över be-
ställarförbundets medel. Bokförings-
lagen (1976:125) skall därvid gälla i
tillämpliga delar. Styrelsen skall år-
ligen och inom tre månader från
räkenskapsårets slut sammanfatta och
avsluta räkenskaperna.
Förbundsstyrelsen skall fort-
löpande föra räkenskaper över be-
ställarförbundets medel. Lagen
(1997:614) om kommunal redovis-
ning skall därvid gälla i tillämpliga
delar. Styrelsen skall årligen och
inom tre månader från räkenskaps-
årets slut upprätta årsbokslut och års-
redovisning.
Denna lag träder kraft den 1 januari 2000. För räkenskapsåret 1999 gäller
dock 23 § i sin äldre lydelse.
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
10.1 Omfattning
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsom-
råden ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt socialförsäkringens administra-
tion.
Socialförsäkringens administration utgörs av
Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna
försäkringskassorna.
10.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
39 685
80 502
87 873
92 470
92 454
92 247
1 Från år 1999 ingår statlig ålderspensionsavgift samt allmän tilläggspension (ATP).
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
– På grund av den ökade sjukfrånvaron har
utgifterna för sjukpenning ökat kraftigt för
år 1998 i förhållande till budgeterade medel.
Den ökade sjukfrånvaron kan förväntas be-
stå även under de närmaste åren. De senaste
prognoser som finns för kostnadsutveck-
lingen för sjukförsäkringen visar även på en
fortsatt ökning av utgifterna.
– Försäkringskostnaderna för sjukpenning
uppgick år 1998 till 18 610 miljoner kronor,
vilket är en ökning med ca 4,7 miljarder
jämfört med år 1997. Antalet ersatta dagar
med sjukpenning för år 1998 var drygt 50
miljoner vilket är 21 procent fler ersatta
dagar än under år 1997.
– Med anledning av att utgiftsökningen för
sjukpenningen under år 1998 skett under en
förhållandevis kort tidsperiod har tidigare
bedömningar om utgifterna underskattat
ökningen. De senaste bedömningarna pekar
därför på mycket kraftiga avvikelser mellan
de anvisade medel för sjukpenningen som
regeringen föreslog i budgetpropositionen
för år 1999 och nuvarande prognostiserade
utgifter. Det finns därför skäl att fördjupa
analysen av orsakerna till sjukförsäkrings-
kostnaderna samt att ta fram förslag som
syftar till att minska sjukfrånvaron och för
att reducera utgifterna inom sjukförsäk-
ringen.
Förändringar
– Fr.o.m. den 1 januari 1998 ändrades ersätt-
ningsnivån från 75 till 80 procent av ersätt-
ningsunderlaget och fr.o.m. den 1 april 1998
har sjuklöneperioden ändrats till att omfatta
de 14 första dagarna i varje sjukperiod. Un-
der tiden 1 januari 1997 - 31 mars 1998
omfattade sjuklöneperioden de 28 första
dagarna i varje sjukperiod.
Mål
– Målet för år 2000 är att ge ekonomisk
trygghet för sjuka och funktionshindrade
och att aktivt arbeta för att återföra männi-
skor i arbete. Inom Socialdepartementet
pågår arbete med att vidareutveckla målen.
Prioriteringar
– Regeringen fortsätter arbetet med att
modernisera trygghetssystemen bl.a. genom
att anpassa dem till en föränderlig arbets-
marknad.
– Regeringen har med anledning av kost-
nadsutvecklingen inom sjukförsäkringen
den 23 juni 1999 beslutat utse en särskild
utredare (dir. 1999:54) som dels skall göra
en analys av sjukförsäkringen, dels lämna
förslag till konkreta åtgärder i syfte att
minska sjukfrånvaron och för att reducera
utgifterna inom sjukförsäkringen. Utre-
daren skall lämna en delrapport senast den
15 februari år 2000. En slutredovisning av
uppdraget skall ske senast den 31 maj 2000.
– Regeringen har den 3 juni 1999 beslutat att
utse en särskild utredare med uppdrag att se
över den arbetslivsinriktade rehabilite-
ringen. I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga
den arbetslivsinriktade rehabiliterings-
processen, att utforma en plattform för
prioriteringar samt att klargöra hur ansvar
och uppgifter effektivast kan fördelas mel-
lan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet.
Utredarens förslag skall redovisas senast
den 1 juli 2000.
– En proposition om s.k. vilande förtidspen-
sion föreläggs riksdagen i samband med
denna budgetproposition.
– För närvarande bereds inom Regerings-
kansliet ett förslag om nya beräknings-
regler, Beräkningsunderlag för dagersätt-
ning – sjukpenning, föräldrapenning m.m.
(Ds 1999:19). I detta sammanhang kommer
inkomna remissyttranden att beaktas.
– En arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift
att utreda utgiftsutvecklingen inom förtids-
pensioneringen och lämna konkreta förslag
till åtgärder. Arbetsgruppens arbete bör
vara slutfört i sådan tid att regeringen kan
lämna förslag i nästa års budgetproposition.
– Regeringen avser att våren år 2000 lämna
förslag till förändring av arbetsskadeförsäk-
ringen.
Socialförsäkringens administration
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
– Försäkringskassornas ekonomiska situation
har förbättrats under budgetåret 1998. Efter
ett antal år med ansträngd ekonomi har nu
de flesta försäkringskassor en ekonomi i
balans.
– RFV:s verksamhet har under år 1998
kännetecknats av stora satsningar på att in-
föra det reformerade ålderspensionssyste-
met och på att anpassa IT-systemen inför år
2000. Eftersom betydande delar av resur-
serna har använts för dessa insatser har
andra delar av verksamheten fått stå tillbaka
eller getts lägre prioritet.
Förändringar
– RFV och försäkringskassorna har under år
1998 förberett sig för att administrera det
reformerade ålderspensionssystemet vars
regler trädde i kraft den 1 januari 1999.
Under året har 5,3 miljoner försäkrade fått
ett preliminärt pensionsbesked.
– Parallellt med att 2000-säkra IT-systemen
och utveckla IT-stöd för det reformerade
ålderspensionssystemet har RFV inom be-
fintliga ramar även avseende övriga delar av
verksamheten påbörjat ett förnyelsearbete
för att ge administrationen ett modernt IT-
baserat ärendehanteringssystem, vilket en-
ligt RFV skall bidra till kortare handlägg-
ningstider, ökad kvalitet och rättssäkerhet i
besluten.
– Rollfördelningen mellan RFV och de all-
männa försäkringskassorna har tydliggjorts
genom att ansvar och befogenheter har
getts en reformerad författningsmässig
reglering.
Mål
– Målet är att socialförsäkringens administra-
tion skall garantera effektivitet, rättssäker-
het och kompetens vid ärendehandläggning.
Inom Socialdepartementet pågår arbete
med att vidareutveckla målen.
Prioriteringar
– RFV:s tillsyn av de allmänna försäkrings-
kassorna skall utvecklas i syfte att säker-
ställa en nationellt likformig och rättssäker
tillämpning av försäkringen.
– En fortsatt satsning på samverkan inom re-
habiliteringsområdet.
– Resultatuppföljningen av socialförsäkring-
ens administration måste förbättras. Redo-
visningen måste bli jämförbar, tillförlitlig
och korrekt. RFV:s verksamhetsanalys
måste utvecklas så att bl.a. förhållandet
mellan kostnader, kvalitet, prestationer och
regionala skillnader tydliggörs och förkla-
ras. Andelen fel i samband med beslut om
olika förmåner inom socialförsäkringen
måste minska.
– Genomförandet av det reformerade ålders-
pensionssystemet fullföljs.
– Arbetet med att säkerställa IT-stöden inför
år 2000 skall slutföras.
– Service och bemötande vid försäkrings-
kassorna skall hålla en hög kvalitet.
– Verksamheten skall utgå från både kvinnors
och mäns utgångspunkter samt beakta den
etniska och kulturella mångfalden.
– Insatser för att stödja forskningen inom
socialförsäkringens område skall fortsätta.
– Kvalitetskraven avseende försäkringsmedi-
cinska utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar skall utvecklas.
10.3 Resultatbedömning
Resultatbedömningen görs med utgångspunkt i
de två delmålen för utgiftsområdet.
10.3.1 Förebygga och minska ohälsa i syfte
att minska de långa sjukperioderna
samt aktivt arbeta med att
samordna rehabiliteringen så att
sjuka och funktionshindrade
personer får förutsättningar att åter
kunna förvärvsarbeta
Tillståndet och utvecklingen inom området
Verksamhetsmålet för år 1998 har inte uppnåtts.
Antalet sjukfall har ökat i samtliga intervaller och
andelen partiella sjukfall, dvs. ersättningar på 25,
50 eller 75 procent i förhållande till hela ersätt-
ningar, har minskat i jämförelse med år 1997.
Det är också färre långtidssjukskrivna som åter-
får arbetsförmågan.
Som framgår av tabellen nedan har antalet
sjukfall ökat i samtliga intervall under år 1998
jämfört med år 1997 och ökningen är genom-
gående störst för kvinnor (Tabell 3.2).
Tabell 3.2 Antalet pågående sjukfall1
1998
1997
1996
män
kvinnor
totalt
män
kvinnor
totalt
män
kvinnor
totalt
1 dagar 2
58 509
89 773
148 282
51 553
75 356
126 909
56 806
79 877
136 693
29 dagar 2
52 645
81 027
133 672
47 735
70 280
118 015
49 800
69 725
119 525
60 dagar 3
47 435
72 237
119 672
43 279
62 732
106 011
44 741
61 818
106 589
365 dagar 3
19 211
29 028
48 239
18 252
26 270
44 522
19 437
26 422
45 858
731 dagar 3
7 905
11 557
19 462
7 871
11 073
18 944
7 791
10 141
17 931
1 Här avses pågående sjukpenning-/rehabiliteringspennigärenden. Sjukfall som enbart avser sjuklöneperiod ingår inte. 1996 omfattade sjuklöneperioden 14 dagar, 1997 t.o.m. mars
1998 28 dagar, och fr.o.m. april 1998 14 dagar.
2 Uppgifter för 1998 avser utgången av perioden november 1997–oktober 1998
3 Uppgifter för 1998 avser ingången av perioden december 1997–november 1998.
Källa: Årsredovisningen för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV)
Det är bland de anställda som antalet sjukfall
ökar. Bidragande orsaker är troligen de regel-
ändringar som har genomförts under 1998, t.ex.
höjd ersättningsnivå, samt i viss mån det
förbättrade konjunkturläget.
Målet att öka andelen sjukpenningdagar med
partiella ersättningar i förhållande till hela ersätt-
ningar, har inte nåtts på riksnivå under år 1998.
Andelen partiella ersättningar har minskat med
0,1 procentenheter under år 1998 jämfört med år
1997. Minskningen gäller männen medan kvin-
nornas andel av de partiella ersättningarna är
densamma som 1997. Det förekommer variatio-
ner mellan försäkringskassorna men trenden är
negativ.
Andelen arbetslösa bland de sjukskrivna är
högre än hos befolkningen som helhet. Detta är
ingen ny företeelse, men det minskar möjlighe-
ten att öka andelen partiella sjukskrivningar. Be-
nägenheten att sjukskriva en arbetslös partiellt är
liten, då det är svårt för såväl läkare som hand-
läggare att bedöma eventuell restarbetsförmåga i
förhållande till ett arbete "som är normalt före-
kommande på arbetsmarknaden".
Kassorna konstaterar att graden av sjuklighet
och komplexiteten i sjukdomstillstånden har
ökat bland de sjukskrivna. Det talar för att en
större andel skulle vara i behov av hel sjukskriv-
ning. Sannolikt har detta också påverkat siff-
rorna.
Andelen långtidssjukskrivna som återfått ar-
betsförmågan har minskat sedan år 1996 och en
mindre andel långtidssjukskrivna än tidigare
genomgår samordnad rehabilitering. Det går
heller inte att finna något samband mellan an-
delen långtidssjukskrivna som genomgår sam-
ordnad rehabilitering och andelen långtidssjuk-
skrivna som återvinner arbetsförmågan helt eller
delvis.
När det gäller förtidspensioner framgår av
följande tabell att antalet nybeviljade förtidspen-
sioner minskade kraftigt under år 1998 jämfört
med år 1997, men även i förhållande till åren
1994-1996. Orsakerna finns närmare beskrivna
under anslaget A2 Förtidspensioner.
Tabell 3.3 Antalet nybeviljade förtidspensioner 1994-1998
År
Nytillkomna/
nybeviljade pensioner
Utbetalade pensioner
i december
1994
49 697
410 626
1995
40 365
408 576
1996
40 068
407 584
1997
47 262
417 424
1998
34 500
417 404
Trots denna betydande minskning ökade det to-
tala återstående pensionsåtagande under år 1998
något, i huvudsak beroende på att antalet för-
tidspensionärer i de yngre åldersgrupperna har
ökat samt att andelen partiella pensioner inte
längre ökar. Det är kvinnor och yngre personer
som står för den senaste ökningen av antalet
återstående pensionsår, samtidigt som detta antal
minskat för männen.
Antalet förtidspensioner/sjukbidrag är i stort
sett oförändrat mellan åren, mätt i slutet av re-
spektive år. Däremot var det genomsnittliga an-
talet pensioner färre år 1997 än år 1998. Fördel-
ningen mellan hela och partiella förmåner är i
stort sett oförändrad. Däremot ökade inte antalet
partiella pensioner under år 1998, och antalet
hela förtidspensioner var i stort sett oförändrat
mellan åren. Antalet nybeviljade förtidspensio-
ner/sjukbidrag har minskat i alla åldersgrupper,
men mest i åldersgruppen 60-64 år, vilket är na-
turligt med tanke på att nybeviljandet i den
gruppen var onormalt högt under år 1997. De
tidsbegränsade förtidspensionerna (sjukbi-
dragen) fortsätter att minska i antal för både män
och kvinnor.
En viktig slutsats är att minskningen av antalet
nybeviljade pensioner år 1998 knappast kan tas
som intäkt för att det är de under året vidtagna
åtgärderna mot ohälsa som varit framgångsrika.
Orsaken till det låga nybeviljandet under år 1998
är i huvudsak att olika regeländringar inträffade
år 1997. Dessa gav upphov till ett betydande an-
tal ansökningar om förtidspension, och ett stort
antal av dessa ansökningar beviljades därmed
tidigare än vad som annars skulle varit fallet.
Arbetsskadeförsäkringen redovisades år 1998
under socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. Arbetsskadefonden har avvecklats
från och med den 1 januari 1999 och arbets-
skadeförsäkringen finansieras istället från ett an-
slag i statsbudgeten. Från anslaget finansieras
även ersättning enligt äldre lagar. Antalet arbets-
skadelivräntor minskar liksom medelbeloppet.
Detta beror på att livräntor samordnas med för-
tidspension på så sätt att livränta utges till den
del pensionen inte täcker inkomstbortfallet. Det
reducerade basbeloppet för förtidspensioner har
tagits bort, vilket medför att en större del av er-
sättningen utges i form av förtidspension.
Kritik har riktats mot arbetsskadeförsäkringen
med innebörd att försäkringen inte ersätter
inkomstförlust vid arbetsskada i tillräcklig om-
fattning.
RFV har våren 1999 lämnat en tillsynsrapport
till regeringen om beslut och beslutsunderlag i
arbetsskadeärenden. Tillsynen visar att stora
delar av verksamheten fungerar, men att det
finns väsentliga delar i handläggning och
tillämpning, där det förekommer brister.
Det sker en successiv, mindre ökning av anta-
let handikappersättningar. Fördelningen mellan
kvinnor och män är dock relativt konstant. Ök-
ningen av antalet handikappersättningar kan
hänföras till ökningen av antalet förtidspensionä-
rer och till befolkningsförändringar. Fördel-
ningen på de olika nivåerna av handikappersätt-
ning (69, 53 och 36 procent av basbeloppet) visar
en förskjutning från den högsta till den lägsta ni-
vån, vilket betyder att medelersättningen sam-
tidigt sjunker.
De viktigaste statliga insatserna och dess effekter
Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning, sjuk-
lön, rehabiliteringspenning och närståendepen-
ning höjdes från 75 till 80 procent fr.o.m. den 1
januari 1998. Sjuklöneperioden förkortades från
28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998.
Regeringen har med anledning av kostnads-
utvecklingen inom sjukförsäkringen den 23 juni
1999 beslutat utse en särskild utredare (dir.
1999:54) som dels skall göra en analys av sjukför-
säkringen, dels lämna förslag till konkreta åtgär-
der i syfte att minska sjukfrånvaron och för att
reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Ut-
redaren skall lämna en delrapport senast den 15
februari 2000. En slutredovisning av uppdraget
skall ske senast den 31 maj 2000.
Regeringen har den 3 juni 1999 beslutat att
utse en särskild utredare med uppdrag att se över
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I upp-
draget ingår bl.a. att kartlägga den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringsprocessen, att utforma en
plattform för prioriteringar samt att klargöra hur
ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas
mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet. Ut-
redarens förslag skall redovisas senast den 1 juli
2000.
En proposition om s.k. vilande förtidspension
föreläggs riksdagen i samband med denna bud-
getproposition.
En arbetsgrupp kommer att tillsättas med
uppgift att utreda utgiftsutvecklingen inom för-
tidspensioneringen och lämna konkreta förslag
till åtgärder. Arbetsgruppens arbete bör vara
slutfört i sådan tid att regeringen kan lämna för-
slag i nästa års budgetproposition.
Kritik har under en följd av år riktats mot
handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV har
därför utarbetat ett instrument för bedömning av
beslutsunderlagen i arbetsskadeärenden – Qben
LAF. Bedömningsinstrumentet har under år
1998 använts för första gången inom arbets-
skadeområdet varefter verket har lämnat en till-
synsrapport till regeringen om beslut och be-
slutsunderlag i arbetsskadeärenden.
Regeringens slutsatser
Regeringen ser mycket allvarligt på den bristande
måluppfyllelsen inom sjukförsäkrings- och reha-
biliteringsområdet. Den kraftiga ökningen av
antalet sjukfall, i samverkan med den minskade
aktiviteten på rehabiliteringsområdet, riskerar att
på sikt leda till en ökning av antalet förtidspen-
sionärer. Regeringen avvaktar dock med föränd-
ringar på området tills utredningarna om sjukför-
säkringen och den arbetslivsinriktade rehabilite-
ringen har redovisat sina förslag i maj respektive
juli år 2000.
En viktig slutsats är att minskningen av antalet
nybeviljade förtidspensioner år 1998 knappast
kan tas som intäkt för att det är de under året
vidtagna åtgärderna mot ohälsa som varit fram-
gångsrika. Orsaken till det låga nybeviljandet un-
der år 1998 är i huvudsak en följd av att olika
regeländringar genomfördes år 1997. Dessa gav
upphov till ett stort antal ansökningar om för-
tidspension och ett stort antal av dessa ansök-
ningar beviljades därmed tidigare än vad som an-
nars skulle varit fallet.
RFV avser att fortlöpande utöva särskild till-
syn över arbetsskadeområdet för att tillse att
ärendehantering och tillämpning sker på avsett
sätt och att de brister som har påtalats avhjälps.
För att öka den samlade kompetensen inom ar-
betsskadeområdet avser verket att anordna semi-
narier, där försäkringskassorna tillsammans med
forskare och läkare samt representanter för dom-
stolarna kan diskutera mer komplicerade medi-
cinska och försäkringsjuridiska frågor kring till-
lämpningen av arbetsskadeförsäkringen i syfte
att uppnå konsensus. Regeringen kommer att
följa utvecklingen på området. Regeringen har
för avsikt att återkomma med förslag till vissa
förändringar i regelsystemet våren 2000.
10.3.2 Säkerställa likformighet, kvalitet
och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och
bidragsärenden, samtidigt som
kravet på snabbhet i
handläggningen och god service
tillgodoses
Tillståndet och utvecklingen inom området
En sammanvägning av 13 ärendeslag inom social-
försäkringen som de allmänna försäkrings-
kassorna handlägger under perioden 1996 - 1998
visar att volymen har minskat med knappt 10
procent. Under år 1998 har volymerna samman-
taget minskat med ca 3,5 procent. Styckkostna-
derna under perioden 1996 - 1998 för de olika
ärendeslagen varierar mycket både per beslut och
per utbetalning. För bl.a. assistansersättning,
ålderspension, arbetsskadelivränta, förtidspen-
sion och utbildningsbidrag har styckkostnaderna
per beslut ökat, medan de bl.a. för bostadsbidrag,
föräldrapenning och sjukpenning har minskat.
Produktiviteten, som tidigare år varit negativ, har
under år 1998 förbättrats. För de tunga
utredningsärendena assistansersättning och
arbetsskadelivränta har genomströmningstiden
ökat liksom för bostadsbidragen medan genom-
strömningstiden för bostadstillägg, förtids-
pension samt sjukbidrag har minskat. När det
gäller kvaliteten i ärendena ligger den fortfarande
på en alltför låg nivå. I statistik från JO framgår
att antalet klagomåls- och initiativärenden ökat,
särskilt åren 1995 och 1997 medan den för år
1998 har sjunkit till 375 ärenden. Däremot har
andelen ärenden som föranlett kritik från JO
ökat till 20 procent av antalet avgjorda ärenden
under år 1998. Det är i stor utsträckning samma
typ av brister som återkommer år från år. Det
rör sig bl.a. om brister i tillämpning av
förvaltningslagens bestämmelser om
kommunicering, anteckningsskyldighet,
utformning av beslut, partsinsyn m.m. Andra
förekommande brister är dröjsmål av olika slag
samt långsam handläggning. De förmånsslag som
föranlett flest utredningar och starkast kritik av
JO är arbetsskadeförsäkringen,
förtidspension/sjukbidrag och sjukpenning. Bl.a.
undersökningar gjorda av SIFO:s
Samhällsbarometern 1998 visar att förtroendet
för försäkringskassan och dess beslut har sjunkit
från 41 procent år 1997 till 28 procent år 1998.
Arbetsmiljösituationen är oroande vid många
försäkringskassor. De försäkringskassor som
under år 1998 varit föremål för granskning av
Yrkesinspektionen har genomgående ålagts att
vidta åtgärder för att begränsa arbetsbelastningen
för de anställda.
Socialförsäkringsutskottet har i betänkande
1998/99:SfU7 behandlat Riksdagens revisorers
förslag 1998/99:RR4 angående socialförsäkring-
ens administration. Riksdagens revisorer har
granskat utvecklingen av socialförsäkringens
administration. Granskningen har bland annat
visat på brister inom försäkringskassornas hand-
läggning av försäkringsärenden. Av gransk-
ningen framgår även att det finns stora regionala
skillnader i kostnader, kvalitet och prestationer.
Revisorerna gör dock bedömningen att det är
svårt att få en samlad uppfattning om resultat-
utvecklingen. Vidare anser revisorerna att RFV:s
samlade slutsatser endast är en form av värdering
och att det är inte klart på vilka grunder be-
dömningarna görs. Revisorerna anser att rege-
ringen bör ge RFV i uppdrag att sätta igång ett
arbete med att höja kvaliteten i handläggningen
och återkomma till riksdagen med en redo-
visning av hur detta arbete utvecklas. Vidare bör
regeringen återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur arbetet med att utveckla ana-
lysen av de regionala skillnaderna mellan försäk-
ringskassorna fortskrider.
Regeringen har även erfarit att utbetalningarna
av ersättningar, i form av dagersättningar som
sjukpenning och föräldrapenning, i vissa fall
handlagts och utbetalats så långsamt att det för-
anlett ekonomiska problem för den försäkrade.
Socialförsäkringens administration skall bidra
till att större andel män tar ut fler föräldra-
penningdagar. För barn födda fr.o.m. den
1 januari 1995 kan noteras en tydlig ökning av
andelen män som tagit ut föräldrapenning. Fler
män har tagit ut fler föräldrapenningdagar år
1998 jämfört med år 1997. Förklaring till ök-
ningen kan sökas bland flera faktorer. Möjligen
kan män ha valt att skjuta upp sitt uttag till år
1998. RFV menar även att det i flera fall går att
påvisa att försäkringskassornas satsningar på
pappaområdet har givit ett bra resultat.
När det gäller informationen om det reforme-
rade ålderspensionssystemet är det svårt att nu
göra en relevant resultatbedömning, eftersom
informationen till medborgarna skickats ut un-
der våren 1999. RFV har låtit göra mätningar av
allmänhetens kunskaper och attityder till den nya
pensionen. Undersökningarna visar att informa-
tionsbehovet är stort och dessutom varierar
främst mellan olika åldersgrupper.
I samband med regleringsbrevet för år 1998
omarbetades målen för administrationen. För att
möjliggöra uppföljning av RFV:s speciella an-
svarsområde gav regeringen verket riktade verk-
samhetsmål. Målen har haft direkt koppling till
det speciella ansvar RFV har för tillsyn, norme-
ring, ekonomistyrning och systemägarskap för
de gemensamma IT-systemen inom socialförsäk-
ringens administration. Verket har gjort flera in-
satser inom de olika målområdena. Av årsredo-
visningen för socialförsäkringen för budgetåret
1998 framkommer att insatserna och graden av
måluppfyllnad varierar kraftigt.
RFV har inom sina ansvarsområden under år
1998 bl.a. gjort en total genomgång av samtliga
författningar samt också påbörjat arbetet med att
ge ut allmänna råd om tillämpningen av förvalt-
ningslagen vid kassorna.
Arbetet med att utveckla och förbättra ruti-
nerna för kvalitetssäkring och kontroll vid kas-
sorna har genomförts.
Inom området tillsyn har RFV enligt egen be-
dömning inte varit tillräckligt aktiv. Verket
kommer dock att öka tillsynen i enlighet med
sitt tillsynsprogram. Inom området för mål- och
resultatstyrning utgör regleringsbrevet till de
allmänna försäkringskassorna det viktigaste styr-
dokumentet till kassorna. Under åren 1997 och
1998 förde verket resultatdialog med samtliga
kassor. Dialogerna resulterar i överenskommel-
ser om hur verksamheten vid kassan kan förbätt-
ras.
Arbetet inom IT-området har bl.a. känneteck-
nats av insatser inom det s.k. utvecklingspro-
grammet vid RFV, där insatserna under 1998 kan
sammanfattas enligt följande:
– byte av IT-plattformen har inletts,
– insatser har gjorts inom det nya pensions-
systemet som bl.a. utgör den första appli-
kationen i den nya IT-strukturen,
– förslag till ett nytt ärendehanteringssystem
har utarbetats som innehåller en gemensam
utvecklingsstrategi för administrationen,
– en kundpolicy har tagits fram och en stra-
tegi för kompetensförsörjning har utarbe-
tats, samt
– merparten av 2000-säkringsarbetet har slut-
förts.
RFV har också i enlighet med sitt mål arbetat för
ökad samverkan med AMS, Socialstyrelsen och
Arbetarskyddsstyrelsen för att en effektivare an-
vändning av tillgängliga resurser inom rehabi-
literingsområdet kan uppnås. Denna samverkan
har utökats genom att kommun- och landstings-
förbunden varit med i arbetet.
RFV har som generellt mål att tillsammans
med de allmänna försäkringskassorna integrera
kunskaper om både kvinnor och mäns olika för-
utsättningar och behov i hela verksamheten.
Verket har påbörjat denna process, genom att
systematiskt arbeta med frågorna enligt en fast-
ställd handlingsplan. Verket har bl.a. konstaterat
att det kan finnas risk att bedömningarna kan bli
olika i samband med beslut som innehåller ett
stort mått av skälighetsbedömningar. Verket
anser också att arbetet för att öka medvetenheten
om kvinnors och mäns olika förutsättningar är
en långsiktig process som kräver tid och kun-
skaper.
De viktigaste statliga insatserna inom området
och dess effekter
RFV och de allmänna försäkringskassorna har
gjort omfattande förberedelse för att införa det
reformerade ålderspensionssystemet, som fr.o.m.
1 januari 1999 successivt ersätter pensionsfor-
merna folkpension och ATP inom ålderspen-
sioneringen. För genomförandet har betydande
informationsinsatser genomförts, kompetensut-
veckling inletts och nya IT-baserade användar-
system utvecklats. Ett steg i informationsarbetet
är de 5,3 miljoner pensionsbrev innehållande
pensionsprognoser, beslut om intjänade pen-
sionsrätter och information om det nya pen-
sionssystemet som har skickats ut under våren
1999.
Med början år 1998 förändrades och tydlig-
gjordes de olika aktörernas roller inom administ-
rationen. RFV:s roll gentemot de allmänna för-
säkringskassorna klargjordes inom ett antal väl
definierade områden. RFV skall bl.a. utöva
tillsyn över försäkringskassornas tillämpning av
socialförsäkringen, vara ansvarig systemägare för
de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer
för regeltillämpning, samt svara för ekonomi-
styrningen inom verksamheten. Försäkrings-
kassornas ansvar och roll tydliggjordes på ett
liknande sätt, bl.a. förtydligades hur ledningen
för en försäkringskassa skall fungera och hur
ansvar skall utkrävas. Varje försäkringskassa har
bl.a. ansvar för att rätta till brister i sin
verksamhet. Det är numera regeringen som utser
hela styrelsen för de 21 försäkringskassorna samt
deras direktörer.
För att kunna göra en relevant och rättvis be-
dömning av resultaten avseende måluppfyllelsen
inom administrationen krävs det tillförlitligt och
korrekt underlag. I RFVs årsredovisning för år
1998 finns en hel del brister som gör att rege-
ringen saknar en heltäckande bild av tillståndet
och utvecklingen inom försäkringskassan. För
att komma till rätta med dessa brister finns ett
behov av att utveckla och förbättra instrumenten
för uppföljning och utvärdering. Regeringen har
i samband med regleringsbrevet för år 1999 ut-
arbetat mål och uppdrag som bör kunna medföra
förbättringar inom området. Inom en rad områ-
den har det initierats en utveckling som syftar till
en bättre måluppfyllelse bl.a. genom uppdrag och
återrapporteringskrav samt en löpande dialog
med RFV. Detta avser bl.a. IT-området, tillsyns-
verksamheten, tillförlitligheten i RFVs mät- och
analysmetoder och de allmänna försäkrings-
kassornas handläggning av förmånerna.
Riksdagen har godkänt regeringens proposi-
tion 1998/99:76 om försäkringsmedicinska ut-
redningar m.m. (bet. 1998/99:SfU8, rskr.
1998/99:232). Beslutet innebär förändringar av
verksamheten vid RFV:s sjukhus. Verksamhets-
ansvaret för försäkringsmedicinska utredningar
och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar överförs fr.o.m. år
2000 till Östergötlands läns allmänna försäk-
ringskassa. Regeringen har uppdragit åt RFV att
utveckla kvalitetskraven avseende försäkrings-
medicinska utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar, vilka skall tillämpas
vid de ombildade försäkringsmedicinska centren.
Patienter inom den medicinska rehabiliteringen
som idag bedrivs vid RFV:s sjukhus skall
behandlas inom den allmänna hälso- och sjuk-
vården. Företrädare för Landstingsförbundet har
bekräftat att landstingen har beredskap att ta
hand om de aktuella patienterna. De bolag som
för närvarande förvaltar sjukhusen skall
avvecklas.
10.3.3 Regeringens slutsatser
IT-stöd inom RFV och de allmänna
försäkringskassorna
RFV och de allmänna försäkringskassorna har i
samband med budgetunderlaget för åren 2000-
2002 presenterat ett gemensamt åtagande att i
grunden modernisera socialförsäkringens admi-
nistration under perioden fram till år 2005. En
väsentlig del av åtagandet utgörs av att huvud-
delen av ärendehandläggningen skall ges ett nytt
IT-stöd, som skall medverka till att förkorta
handläggningstiderna och öka kvaliteten i beslu-
ten vid de allmänna försäkringskassorna.
Inom socialförsäkringens administration före-
ligger ett påtagligt behov av modernisering av
IT-stöden. RFV har som ansvarig systemägare
för de gemensamma IT-systemen ett särskilt an-
svar för utvecklingsarbetet. Detta har också be-
tonats i flera olika sammanhang, bl.a. regeringens
proposition 1997/98:41 om socialförsäkringens
administration, m.m.
Enligt RFV är systemkonstruktionen för att
säkerställa genomförandet av pensionsreformen
nära knuten till RFV:s arbete med modernise-
ringen av IT-stödet. Detta innebär att arbetet
med att införa det nya pensionssystemet är prio-
riterat liksom arbetet inför IT-omställningen år
2000.
Regeringen vill särskilt framhålla att en grund-
läggande fråga är hur den nämnda visionen skall
förverkligas, med vilka medel samt i vilken takt
och ordning åtgärder bör vidtas. Förändringar av
en sådan omfattning som verkets planer innebär
bör ske i väl definierade och avgränsade utveck-
lingssteg där kostnader och förväntade effekter
noga kan bedömas som grund för regeringens
ställningstagande. Insatsernas träffsäkerhet har
stor betydelse för att kunna förbättra den om-
fattande ärendehantering som sker inom försäk-
ringskassorna. Ett effektivt ärendehanterings-
system för handläggning av socialförsäkrings-
ärenden är av central betydelse för att kunna
komma till rätta med de brister som finns idag.
RFV bör därför, i sitt fortsatta arbete lägga stor
vikt vid att noggranna verksamhetsanalyser görs.
Detta som grund för precisering av ut-
vecklingsinsatserna och att dessa insatser prio-
riteras och planeras i tydliga steg vars effekter
kan bedömas och följas upp. I budgetunderlaget
för år 2001 bör RFV ge en uttömmande
beskrivning och kostnadsberäkning av läget i
utvecklingsarbetet och vilka krav som därvid
ställs på finansiering. Regeringen anser även att
försäkringskassornas förberedelser och aktiva
medverkan är avgörande för att utvecklingsarbe-
tet skall kunna genomföras framgångsrikt.
Regeringen kommer noga följa denna utveck-
ling inom såväl verket som kassorna. Regeringen
avser också att ge Statskontoret i uppdrag, som
ett stöd för framtida ställningstaganden, att
granska utvecklingsarbetet och redovisa sina
iakttagelser och bedömningar till regeringen.
Handläggning av bidrags- och försäkringsärenden
Bl.a. den tidigare redovisade rapporten från
Riksdagens revisorer pekar på att det finns ett
mycket stort behov av kvalitetsförbättringar och
effektiviseringar när det gäller försäkrings-
kassornas handläggning av olika försäkrings-
ärenden. Även bemötande och service måste för-
bättras. Regeringen ser mycket allvarligt på de
redovisade bristerna och avser därför att förtyd-
liga målen för försäkringskassornas handläggning
av bidrags- och försäkringsärenden. RFV ges, i
egenskap av tillsyns- och normeringsmyndighet,
i uppdrag att närmare följa upp kassornas
utvecklingsarbete avseende kompetens, admi-
nistrativa rutiner, bemötande och service m.m.
RFV bör särskilt uppmärksamma de goda resul-
taten och se till att dessa får en spridning över
landet. Regeringen kommer att noga följa RFV:s
och försäkringskassornas arbete med att komma
tillrätta med den redovisade situationen.
Planerade reformer/förändringar
Inom Socialdepartementet pågår arbete med att
modernisera trygghetssystemen innefattande
bl.a. ett antal större förändringar avseende vilan-
de förtidspension, beräkningsunderlag för dager-
sättning – sjukpenning, föräldraförsäkring m.m.
samt reformerad efterlevandepension och för-
tidspension. För att kunna genomföra dessa för-
ändringar på ett effektivt sätt kan administratio-
nens resursbehov komma att påverkas.
Färdigställandet av Öresundsbron kommer att
innebära ett ökat svensk-danskt samarbete. I det
sammanhanget kommer också socialförsäk-
ringsfrågor att beröras.
Förvaltningskostnader för det reformerade
ålderspensionssystemet
Kostnaderna för förvaltning av det reformerade
ålderspensionssystemet skall enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
fr.o.m. år 1999 finansieras med avgifter som be-
talas in till systemet. Förvaltningskostnaderna
skall belasta AP-fonden och täckas genom en
minskning av pensionsbehållningarna. För att
åstadkomma en jämnare fördelning av kostna-
derna mellan yngre och äldre skall endast en viss
andel, 60 procent av förvaltningskostnaderna,
minska pensionsbehållningarna de första åren.
Från och med år 2002 skall denna andel ökas
med 2 procentenheter per år från 60 procent för
att efter 20 år uppgå till 100 procent.
De myndigheter som arbetar med administ-
rationen ersätts årligen med belopp som beslutas
av regeringen. Förberedelser för det reformerade
ålderspensionssystemet samt planerade följd-
reformer i form av investeringar i anläggnings-
tillgångar finansieras via lån i Riksgäldskontoret.
Utgifterna för räntor och den kommande av-
skrivningen utgör en förvaltningskostnad inom
ramen för det reformerade ålderspensionssys-
temet och bör därför finansieras på samma sätt
som övriga förvaltningskostnader inom systemet
genom att belasta AP-fonden och pensionsbe-
hållningarna. Avskrivningen bör göras under en
femårsperiod. När avskrivning skall påbörjas bör
medel för detta årligen efter regeringsbeslut föras
från AP-fonden till RFV för återbetalning av lån
hos Riksgäldskontoret. Den parlamentariskt till-
satta Genomförandegruppen (S1994:9) ställer sig
också bakom att räntor och amorteringar
hanteras på detta sätt.
Försäkringsmedicinska centra
Med anledning av den omstrukturering som har
påbörjats av verksamheten vid RFV:s sjukhus har
en organisationskommitté tillsatts med uppdrag
att förbereda inrättandet av försäkringsmedi-
cinska center (S 1999:03). Regeringen gör i
likhet med organisationskommittén bedöm-
ningen att försäkringsmedicinska center behöver
ett ekonomiskt stöd under uppbyggnadsskedet
samt till forskningsverksamheten vid dessa.
Medel från folkpensioneringsfonden, vars till-
gångar till viss del är placerade i de bolag som
idag driver RFV:s sjukhus, bör användas för att
tillhandahålla detta stöd. Medlen i fonden
beräknas dessutom öka när försäljningen av
fastigheterna som för närvarande inrymmer
RFV:s sjukhus är genomförd. Regeringen avser
därför via ett särskilt beslut från folk-
pensioneringsfonden överföra 20 miljoner
kronor till huvudmannen för försäkrings-
medicinska center avseende år 2000. Medlen till
rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus
skall fr.o.m. år 2000 tillföras anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. särskilda
medel för köp av tjänster och skall kunna an-
vändas för försäkringskassornas köp av försäk-
ringsmedicinska utredningar och arbetslivsin-
riktade rehabiliteringsutredningar. Beloppet som
tillförs uppgår till 158 miljoner kronor under
budgetåret 2000.
RFV har i uppdrag att svara för den avveckling
som blir aktuell vid RFV:s sjukhus i samband
med inrättandet av försäkringsmedicinska center
samt redovisa kostnaderna för denna. I skrivelse
till regeringen har verket beräknat att de totala
utgifterna för avvecklingen kan komma att uppgå
till högst 110 miljoner kronor bestående främst
av löner till uppsagd personal och pensionsersätt-
ningar. Till detta tillkommer att inkomsterna vid
sjukhusen beräknas minska med 12,5 miljoner
kronor under innevarande år (S 1999/6547/SF).
Beräkningarna är dock i dagsläget förknippade
med viss osäkerhet. Regeringen anser att den del
av avvecklingskostnaderna som uppkommer
under innevarande budgetår bör finansieras från
redan anvisade anslag. Regeringen har därför
föreslagit en omdisponering av vissa medel inom
utgiftsområde 10 avseende budgetåret 1999
(Tilläggsbudget Volym 1). För att finansiera av-
vecklingskostnader och för täckning av under-
skott som föranleds av att RFV:s sjukhus av-
vecklas i nuvarande form, medges att medel
under anslaget B2 Allmänna försäkringskassor
och anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m., anslagspost 2 medel avsedda för utred-
ningar vid RFV:s sjukhus skall kunna användas.
Medlen som används under anslaget B2 All-
männa försäkringskassor för avveckling under år
1999 föreslås återbetalas från anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m., anslagspost
2 särskilda medel budgetåret 2000. För år 2000
medges att högst 50 miljoner kronor tillförs för
att täcka avvecklingskostnader inom anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. anslagspost
2 särskilda medel avsedda för köp av tjänster.
10.4 Regeringens bedömning
avseende revisorernas
iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har avseende års-
redovisningen för socialförsäkringen budgetåret
1998 riktat en invändning i revisionsberättelsen.
Invändningen avser att väsentlig information
saknas i anslagsredovisningen avseende anslaget
under utgiftsområde 10 A1 Sjukpenning och re-
habilitering, m.m. Den andra invändningen avser
att RFV har bokfört balanserade utgifter för
dataprogram m.m. till ett belopp om 439 miljo-
ner kronor. RRV bedömer att en väsentlig del
inte är aktiverbar.
RFV har med anledning av invändningen till
regeringen redovisat sina ståndpunkter. När det
gäller överskridande av anslaget Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. anser RFV att felet bör ses
enbart som ett formellt fel, då regeringens med-
givande om överskridande kom efter det års-
redovisningen var beslutad. Verket anför vidare
avseende frågan om bokföring av balanserade ut-
gifter för dataprogram m.m. att ett utvecklings-
arbete inom området har initierats och pekar
också på bristande vägledning samt att ansvariga
myndigheter bör ta fram närmare anvisningar.
Regeringen ser allvarligt på revisorernas in-
vändningar och kommer att noga följa arbetet
med att rätta till bristerna.
10.5 Förslag till regeländringar
Lokal försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-
vård och socialtjänst (SOCSAM) har bedrivits
sedan 1 juli 1994. Flera av försöksområdena har
dock startat sin försöksverksamhet under åren
1997 och 1998. För att försöksverksamheten
skall ge underlag för en tillfredsställande utvärde-
ring föreslår regeringen därför att försöksverk-
samheten förlängs.
Riksförsäkringsverket (RFV) och Social-
styrelsen har i en gemensam skrivelse till rege-
ringen föreslagit vissa förändringar i den nu-
varande försökslagstiftningen. Riksrevisions-
verket (RRV), Kommunförbundet, Landstings-
förbundet och Försäkringskasseförbundet har
underhand getts tillfälle att lämna synpunkter på
förslagen. Regeringen tar nu upp flertalet av för-
slagen som förslag till riksdagen. Dessa förslag
har i princip inte mött några invändningar från
de hörda instanserna.
Förlängning av försöksverksamheten
Regeringens förslag: Försöksverksamheten med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst förlängs till
utgången av år 2002.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Riksdagen har beslutat om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och social-
tjänst. Försöksverksamheten regleras genom lag
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst (prop.
1993/94:205, bet. 1993/94:SfU19, rskr.
1993/94:369).
Försöksverksamheten startade den 1 juli 1994
och skulle ursprungligen avslutas vid utgången av
år 1997. Beslut om förlängd försökslagstiftning
till utgången av år 1998 fattades år 1995. År 1996
förlängdes försöksverksamheten ytterligare till
utgången av år 2000.
Antalet försöksområden har under senare år
ökat betydligt. För närvarande uppgår antalet
försöksområden till åtta. Tillstånd om att med-
verka i försöksverksamheten har beviljats för:
– Stenungsunds kommun, Västra Götalands
landsting och Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1994),
– Göteborgs kommun, Västra Götalands
landsting och Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997),
– Grästorps kommun, Västra Götalands
landsting och Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997),
– Gotlands kommun och Gotlands läns all-
männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997),
– Finspångs kommun, Östergötlands läns
landsting och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa (fr.o.m. år 1997),
– Malmö kommun, Skåne läns landsting och
Skåne läns allmänna försäkringskassa
(fr.o.m. år 1998),
– Haninge kommun, Stockholms läns lands-
ting och Stockholms läns allmänna försäk-
ringskassa (fr.o.m. år 1998) samt
– Laholms kommun, Hallands läns landsting
och Hallands läns allmänna försäkrings-
kassa (fr.o.m. år 1998).
Erfarenheter från de pågående projekten är att
det bl.a. tar lång tid att komma igång med en för-
söksverksamhet av detta slag. Försöket måste
förankras inom de olika organisationerna, bland
både politiker och tjänstemän.
För att en försöksperiod skall kunna ge un-
derlag för tillfredsställande utvärdering bör den
helst omfatta minst tre år. Eftersom försöksverk-
samheten kan pågå till utgången av år 2000, och
då flera försöksområden startade först under
åren 1997 och 1998, anser regeringen det ange-
läget att en förlängning sker.
Begäran om förlängning av försöksverksam-
heten t.o.m. utgången av år 2002 har inkommit
från ett flertal försöksområden. Samtliga begär
att försöksverksamheten förlängs till utgången av
år 2002. Två av försöksområdena begär vidare att
tidpunkten för slutrapporten flyttas fram till
halvårsskiftet år 2003.
Regeringen anser att det är av stor vikt att de
försöksverksamheter som skall bedrivas med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst fullföljs un-
der sådana förutsättningar att de utvärderingar
som skall göras blir av sådan kvalitet att dessa
kan fungera som underlag för framtida beslut
inom bl.a. rehabiliteringsområdet. Regeringen
föreslår därför att försökslagstiftningen förlängs
till utgången av år 2002.
Sedan tidigare gäller att en rapport avseende
försöksverksamheten skall lämnas till regeringen
årligen och en slutlig rapport senast den
1 oktober år 2001. Enligt regeringens uppfatt-
ning bör dessa utvärderingstidpunkter fortfaran-
de gälla. Regeringen anser vidare att det i sam-
band med den slutliga rapporten (1 oktober
2001) tydligt bör redogöras för vilka frågeställ-
ningar som återstår att utvärdera vid ett senare
tillfälle, dock senast 1 juli år 2003.
Styrelsens ledamöter i Beställarförbundet
Regeringens förslag: Försäkringskassans styrelse
får rätt att välja ledamot eller ersättare av en
socialförsäkringsnämnd till ledamot i förbunds-
styrelsen. Minst en av de ledamöter som försäk-
ringskassans styrelse väljer skall dock vara
ledamot eller ersättare i styrelsen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får till leda-
mot eller ersättare i förbundsstyrelsen endast
väljas den som är ledamot eller ersättare i med-
lemmens fullmäktige eller försäkringskassans
styrelse.
RFV och Socialstyrelsen har i den nämnda
gemensamma skrivelsen till Socialdepartementet
föreslagit att även en ledamot eller ersättare av en
socialförsäkringsnämnd skall kunna väljas till
ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen. För-
säkringskasseförbundet, Kommunförbundet och
Landstingsförbundet är positiva till förslaget.
RRV har inget att erinra.
Beställarförbundets styrelse måste ha en god
lokal förankring. Vid införandet av försökslag-
stiftningen (prop. 1993/94:205) anfördes att det
hos ledningsorganet måste finnas en bred och
samlad kunskap om invånarna och deras behov
och förmånsrättigheter. Genom sin kännedom
och kunskap om befolkningen i försöksområdet
skall styrelsen planera för och prioritera bland
verksamheter eller olika samverkansprojekt som
utifrån vissa särskilt utsatta gruppers behov av
vård, omsorg och rehabilitering kan anses mest
nödvändiga att bedriva.
I och med bildandet av Västra Götalands läns
allmänna försäkringskassa och Skåne läns all-
männa försäkringskassa kan det vara svårt att
tillgodose de krav på lokal förankring som ställs
eftersom försäkringskassan kan vara medlem i
flera beställarförbund. Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa är för närvarande med-
lem i tre beställarförbund. Den situationen kan
därvid uppstå att flera ledamöter i försäkrings-
kassans styrelse är engagerade i fler än ett be-
ställarförbund. Enligt 24 § lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst skall försäkringskassans styrelse
besluta om ansvarsfrihet för förbundsstyrelsen.
För att minska risken att problem med jäv och
brister i lokal förankring uppstår bör försäk-
ringskassans styrelse även få utse ledamöter till
förbundsstyrelsen bland ledamöter i de socialför-
säkringsnämnder som försäkringskassan inrättat.
Minst en av ledamöterna bör dock väljas från
försäkringskassans styrelse.
I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an-
fört föreslår därför regeringen att även en leda-
mot eller ersättare av en socialförsäkringsnämnd
skall kunna väljas till ledamot eller ersättare i
förbundsstyrelsen.
Fastställande av budget
Regeringens förslag: Förbundsstyrelsen får fast-
ställa beställarförbundets budget senast en må-
nad före räkenskapsårets början.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 21 § lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst skall för-
bundsstyrelsen fastställa beställarförbundets
budget senast tre månader före räkenskapsårets
början. Förbundstyrelsen skall dessförinnan
samråda med förbundsmedlemmarnas styrelse
om budgeten.
Två av beställarförbundets medlemmar –
kommunen och landstingen – skall, enligt kom-
munallagen (1991:900), upprätta budget före
oktober månads utgång. Om det finns särskilda
skäl får budgetförslaget upprättas i november
månad. Budgeten fastställs av respektive full-
mäktige före november månads utgång.
RFV och Socialstyrelsen har i den gemen-
samma skrivelsen till Socialdepartementet före-
slagit att förbundsstyrelsen får fastställa beställar-
förbundets budget senast en månad före räken-
skapsårets början. Försäkringskasseförbundet,
Kommunförbundet och Landstingsförbundet är
positiva till förslaget. RRV har inget att erinra.
Beställarförbundets budgetprocess löper i
många fall parallellt med medlemmarnas budget-
process. I så gott som samtliga försöksområden
har medlemmarna beslutat om att skjuta till eller
dra ifrån medel till beställarförbundet efter det
att dess budget fastställts. Att beställarförbundet
måste fatta beslut om budget innan medlem-
marna fattar sina budgetbeslut försvårar be-
ställarförbundets möjligheter att arbeta utifrån
korrekta ekonomiska ramar. Den ekonomiska
uppföljningen försvåras avsevärt genom denna
bestämmelse.
I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an-
fört föreslår regeringen att förbundsstyrelsen får
fastställa beställarförbundets budget senast en
månad före räkenskapsårets början.
Bokföringsskyldighet
Regeringens förslag: Lagen (1997:614) om kom-
munal redovisning skall tillämpas för räkenska-
per som förs över beställarförbundets medel.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst skall för-
bundsstyrelsen fortlöpande föra räkenskaper
över beställarförbundets medel. Bokföringslagen
(1976:125) skall därvid gälla i tillämpliga delar.
Förbundsstyrelsen skall tillämpa bokförings-
lagens bestämmelser när styrelsen för räken-
skaper över beställarförbundets medel. Kommu-
ner, landsting och kommunförbund är
bokföringsskyldiga enligt lagen (1997:614) om
kommunal redovisning. Försäkringskassorna är,
enligt RFV:s föreskrifter (RFFS 1998:20) om
ekonomisk redovisning m.m. vid de allmänna
försäkringskassorna, skyldiga att tillämpa be-
stämmelserna i bokföringsförordningen
(1979:1212). Ingen av förbundsmedlemmarna
tillämpar således bestämmelserna i bokförings-
lagen i sin verksamhet.
RFV och Socialstyrelsen har i den gemen-
samma skrivelsen till Socialdepartementet före-
slagit att förbundsstyrelsen skall tillämpa lagen
(1997:614) om kommunal redovisning för
räkenskaper som förs över beställarförbundets
medel. Förbundsstyrelsen får fastställa beställar-
förbundets budget senast en månad före räken-
skapsårets början. Av skrivelsen framgår att en
sådan ändring skulle medföra att den ekono-
miska redovisningen i större utsträckning an-
passas till offentlig verksamhet och på ett tyd-
ligare sätt tar hänsyn till verksamhetens
ändamålsenlighet. Med hänsyn till hur försöks-
verksamheten utvecklats lokalt är lagen om
kommunal redovisning lämpligare än bok-
föringslagen för beställarförbundets ekonomiska
redovisning.
Försäkringskasseförbundet, Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet är positiva till
förslaget. RRV har ingen synpunkt på förslaget
att bokföringslagen ersätts av lagen om kom-
munal redovisning. RRV föreslår dock att be-
stämmelserna om avslutandet av räkenskaperna
vid räkenskapsårets slut ändras till att förbunds-
styrelsen årligen och inom tre månader från
räkenskapsårets slut skall upprätta årsbokslut
och årsredovisning, i syfte att förtydliga kravet
att en årsredovisning skall avlämnas och anpassas
terminologiskt till andra relevanta författningar.
I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an-
fört föreslår regeringen att lagen (1997:614) om
kommunal redovisning skall gälla för beställar-
förbundets ekonomiska redovisning. Regeringen
föreslår vidare att bestämmelserna om årsbokslut
ändras på det sätt RRV har föreslagit.
Tabell 3.4 Utgiftsutveckling för de i utgiftsområde 10 ingående anslagen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
20 761
20 035
1
27 439
31 502
31 872
31 386
A2 Förtidspensioner
13 554
46 761
2
46 460
2
47 171
46 777
46 981
A3 Handikappersättningar
996
1 013
1 015
1 036
1 058
1 092
A4 Arbetsskadeersättningar
3
7 136
4
7 099
4
7 189
7 066
7 015
A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen-
sionärer
–
55
25
25
55
55
A6 Ersättning för kroppsskador
5
66
4
64
4
65
66
67
Totalt för verksamhetsområde A
35 311
75 067
82 102
86 988
86 894
86 596
B1 Riksförsäkringsverket
667
709
800
717
727
741
B2 Allmänna försäkringskassor
3 707
4 726
4 971
4 765
4 834
4 910
Totalt för verksamhetsområde B
4 374
5 435
5 771
5 482
5 561
5 651
Totalt för utgiftsområde 10
39 685
80 502
87 873
92 470
92 454
92 247
1 19 920 mkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning.
2 I beloppen ingår även statliga ålderspensionsavgifter som för år 1999 redovisas under särskilt anslag. Från år 1999 ingår allmän tilläggspension (ATP) som tidigare redovisats
utanför statsbudgeten.
3 Arbetsskadeersättningar redovisades år 1998 utanför statsbudgeten.
4 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionsavgift för arbetsskadeersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats till de anslag
utifrån vilket pensionsrätten grundas.
5 Anslaget var år 1998 uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
10.6 Anslag
A Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
A1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m.
Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukpenning och reha-
bilitering, m.m.
Tusental kronor
1998
Utfall
20 761 211
Anslags-
sparande
–2 404 4383
1999
Anslag
20 035 000
1
Utgifts-
prognos
27 438 694
2000
Förslag
31 502 036
2
2001
Beräknat
31 871 623
2
2002
Beräknat
31 385 819
2
1 19 920 000 tkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning.
2 Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift motsvarande 2 744 000 tkr år
2000, 2 731 000 tkr år 2001 och 2 727 000 tkr år 2002.
3 Anslagskredit 1 788 100 tkr.
Redovisningen av anslaget för år 1998 är uppde-
lade på tre ändamål:
– sjukpenning
– rehabilitering
– närståendepenning
Mål för anslaget är att ersättningssystemen skall:
– bygga på standardtrygghet och ge ersätt-
ning relaterad till inkomstbortfall,
– uppmuntra arbetslinjen i den mening att
den försäkrade i stället för långa passiva
sjukskrivningar får möjlighet till rehabilite-
ring.
Sjukpenning
Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive
de utgifter som kan uppkomma med anledning
av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k.
sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd).
Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för
återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper
på studerandes sjukperioder.
Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar
ersatta med sjukpenning. Antalet dagar påverkas
av förändringar inom regelverk och regelverkets
administration. Även demografiska rörelser samt
frånvaroförändringar på individnivå har bety-
delse för utvecklingen. Den genomsnittliga er-
sättningen påverkas framförallt av regelverk samt
löneutvecklingen.
Särskilt högriskskydd kan beviljas den som
lider av sjukdom som kan antas innebära ett
större antal än tio sjukperioder under en tolv-
månadersperiod. Från den 1 januari 1998 kan
även den som har en sjukdom som medför risk
för en eller flera längre sjukperioder (längre än 28
dagar i följd) under en tolvmånadersperiod få
särskilt högriskskydd. Ett beslut om särskilt
högriskskydd innebär att arbetsgivaren får sina
kostnader för sjuklön ersatta av försäkrings-
kassan.
Försäkringskostnaderna för sjukpenningen
uppgick år 1998 till 18 610 miljoner kronor, vil-
ket är en ökning med drygt 33 procent jämfört
med år 1997. För år 1999 beräknas kostnaderna
för sjukpenningen uppgå till 25 059, vilket inne-
bär en kraftig ökning jämfört med år 1998. För
år 2000 beräknas kostnaderna för sjukpenningen
uppgå till 28 950 miljoner kronor, för år 2001 till
29 264 miljoner kronor och för år 2002 till
28 761 miljoner kronor.
Tabell 3.6 Anslagsposter
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Sjukpenning2
18 610
17 716
25 059
28 950
29 264
28 761
Rehabilitering3
2 103
2 274
2 332
2 500
2 555
2 573
Närståendepenning2
42
45
48
52
52
52
Vissa Yrkesskadeersättningar m.m.4
6
–
–
–
–
–
Totalt för anslaget A1
20 761
20 035
1
27 439
31 502
31 872
31 386
1 19 920 mkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning.
2 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999.
3 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999 på den del av anslaget som avser rehabiliteringspenningen. Efter indragning av 115 miljoner av den del av anslagsposten som
avser särskilda medel uppgår disponibla medel för rehabilitering år 1999 till 2 159 miljoner kronor
4 Redovisas under anslaget A4 Arbetsskadeersättningar fr.o.m. år 1999.
Rehabilitering
Anslagsposten omfattar utgifter för:
– Rehabiliteringspenning
– Dagmarmedel (medicinsk rehabilitering)
– Särskilda medel
– särskilt bidrag
– arbetshjälpmedel
– köp av tjänst
– administration
– resor tur och retur arbetsplatsen
– läkarintyg/läkarundersökningar
Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning
styrs av antalet ersatta dagar. Liksom för sjuk-
penningen påverkas antalet ersatta dagar av för-
ändringar inom regelverket och dess administra-
tion. Även demografiska rörelser samt frånvaro-
förändringar på individnivå har betydelse för
utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen
påverkas framförallt av regelverket samt löne-
utvecklingen.
För arbetslivsinriktad rehabilitering avsattes
2 279 miljoner kronor för budgetåret 1998. Det
faktiska utfallet uppgick till 2 103 miljoner
kronor. Differensen beror främst på en fortsatt
minskad aktivitet inom rehabiliteringsområdet –
försäkringskassorna har under år 1998 fortsatt
att föra över personalresurser från rehabilite-
ringsarbetet till utbetalningar av ersättningar på
grund av det ökade antalet sjukanmälningar.
Samtidigt har försäkringskassorna ökat sina
kostnader något för köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster under år 1998 i jämförelse
med åren 1996 och 1997.
Prognosen för år 1999 beräknas överskridas
med 173 miljoner kronor. Orsaken är främst att
antalet ersatta dagar med rehabiliteringspenning
har ökat.
Med anledning av inrättandet av försäkrings-
medicinska center och avveckling av RFV:s sjuk-
hus förs medlen avsedda för rehabiliterings-
utredningar vid RFV:s sjukhus fr.o.m. år 2000 till
de särskilda medlen för försäkringskassornas köp
av försäkringsmedicinska utredningar och ar-
betslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. Be-
loppet uppgår under budgetåret 2000 till 158
miljoner kronor. Medel avsedda för avveckling
av RFV:s sjukhus, maximalt 110 miljoner
kronor, skall också belasta den del av
anslagsposten som avser Särskilda medel. Av den
del av anslagsposten som avser Särskilda medel
föreslås vidare att socialförsäkringens
administration tillförs 225 miljoner kronor för år
2000. Dessutom föreslås att högst 40 miljoner
kronor överförs till anslaget A2 Förtidspensioner
och att 37,5 miljoner kronor överförs till
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn, anslaget A3 Underhållsstöd.
Slutligen föreslås att 5 miljoner kronor avsätts till
särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet.
För år 2000 beräknas kostnaderna för rehabi-
literingsersättningen totalt sett att uppgå till
2 500 miljoner kronor, för år 2001 till 2 555 mil-
joner kronor och för år 2002 till 2 573 miljoner
kronor.
Närståendepenning
Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående-
penningen styrs av samma faktorer som för ut-
vecklingen av sjukpenningen – antal ersatta da-
gar, löneutvecklingen och regelverket.
För år 2000 beräknas kostnaderna för närstå-
endepenningen uppgå till 52 miljoner kronor, för
år 2001 till 52 miljoner kronor och för år 2002 till
52 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation/Resultatbedömning
Sjukpenning
Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp-
gick år 1998 till 18 610 miljoner kronor, vilket är
en ökning med ca 4,7 miljarder eller drygt 33
procent jämfört med år 1997. Antalet ersatta
dagar med sjukpenning för år 1998 var drygt 50
miljoner vilket är 21 procent fler ersatta dagar än
under år 1997. Utgifterna för det särskilda
högriskskyddet motsvarade 74 miljoner kronor
under år 1998.
Enligt RFV beror ökningen framför allt på det
förbättrade konjunkturläget och regeländringar i
form av höjd ersättningsnivå. En ytterligare del-
förklaring till att antalet ersatta sjukpenningdagar
ökat kan enligt RFV vara att antalet nybeviljade
förtidspensioner/sjukbidrag samt även stocken
förtidspensionärer blivit färre än vad som
tidigare beräknats, vilket skulle kunna innebära
att fler personer under en längre period uppbär
sjukpenning i stället för förtidspension.
Ytterligare en delförklaring till att antalet ersatta
sjukpenningdagar ökat kan vara en minskad akti-
vitet inom rehabiliteringsområdet vilket ger ut-
slag i längre sjukskrivningar.
Inom regeringskansliet har ett särskilt arbete
genomförts för att analysera orsakerna till de
ökade utgifterna inom sjukförsäkringen och
finna förbättrade prognosmetoder.
RFV har i syfte att få en beskrivning av vilka
personer som är sjukskrivna genomfört en en-
kätundersökning med hjälp av försäkrings-
kassorna. Undersökningen redovisar en bild av
de sjukskrivningar som pågick den 4 september
1998. Enkätundersökningen gjordes eftersom
RFV:s register inte innehåller uppgifter om t.ex.
diagnos och yrke.
Enkätundersökningen visar att 60 procent av
de sjukskrivna är kvinnor och 40 procent är män.
Av enkätundersökningen framgår vidare att ca
75 procent av dagarna vid mättidpunkten var da-
gar med hel sjukpenning. Den huvudsakliga sys-
selsättningen vid sjukfallens början utgjordes av
ca 70 procent anställda, ca 20 procent arbetslösa
samt 10 procent övriga.
Diagram 3.1 Antal försäkrade med sjukpenning
Av bilden framgår att det är inom gruppen an-
ställda som den stora ökningen av sjukfrånvaron
finns. De övriga grupperna – arbetslösa och
egenföretagare – uppvisar inte några anmärk-
ningsvärda förändringar av sjukfrånvaron.
Diagram 3.2 Antal sjukskrivna, 60 dagar och längre
Av ovanstående bild framgår att det är antalet
"nya sjukfall" som framförallt har ökat, dvs. så-
dana sjukpenningfall som inte har någon tidigare
sjukpenningperiod inom ett år.
För att förstå den beskrivna utvecklingen är
det dock viktigt att sätta denna i sitt historiska
sammanhang. Antalet sjukpenningdagar har va-
rierat kraftigt sedan år 1955. Det finns dock en
trendmässig ökning av sjukpenningdagarna fram
till och med år 1990. Den beskrivna utvecklingen
är bland annat en effekt av att regelsystemen har
justerats och att antalet personer som har kunnat
erhålla sjukpenning har förändrats mycket under
perioden.
Diagram 3.3 Antal sjukpenningdagar, miljoner dagar
Av diagram 3.3 framgår att antalet ersatta sjuk-
dagar, trots ökningen mellan åren 1997 och 1998,
synes ligga på en låg nivå. På grund av att sjuk-
dagar som ingår i sjuklöneperioden, vilken in-
fördes 1992, inte har medräknats bör dock dia-
grammet tolkas med försiktighet. Under tiden
januari 1997 till mars 1998 omfattade sjuklöne-
perioden 28 dagar, för att därefter återgå till att
vara 14 dagar.
Rehabilitering
Tre större uppföljningar/utredningar som rör
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har ge-
nomförts under åren 1997 och 1998: Perspektiv
på rehabilitering (Statskontoret 1997:27), För-
säkringskassornas handläggning av ohälsoför-
säkringarna (RFV Anser 1998:4) samt Arbets-
givarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104).
Dessa utredningar visar samtliga på allvarliga
brister i tillämpningen av lagstiftningen hos re-
habiliteringsarbetets centrala aktörer, arbets-
givare och försäkringskassan. Det är betydligt
fler faktorer än diagnos som är av avgörande be-
tydelse för vem som får en viss rehabiliterings-
åtgärd, t.ex. individens motivation, yrke, ålder,
medborgarskap och kön. Rehabiliteringsinsat-
serna sker ofta för sent samtidigt som arbets-
givarna inte fullgör sina skyldigheter när det
gäller rehabiliteringsutredningarna. Dessutom
går det inte att dra några djupgående slutsatser
om resultaten och effekterna av de senaste årens
rehabiliteringssatsningar – dvs. det går inte att
bedöma om de medel som budgeterats till reha-
bilitering ger önskat resultat.
Att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
inte fungerar tillfredställande framgår vidare av
RFV:s årsredovisning för socialförsäkringen
budgetåret 1998. Enligt RFV har inte försäk-
ringskassorna lyckats möta den ökade sjukfrån-
varon med ökad aktivitet inom rehabiliterings-
området. Det är tvärtom en mindre andel av de
långtidssjukskrivna som har varit aktuella för
samordnad rehabilitering – dvs. att försäkrings-
kassan vidtagit någon form av åtgärd i det en-
skilda fallet – under år 1998 jämfört med år1997
(tabell 3.7).
Tabell 3.7 Andel långtidssjukskrivna som genomgår sam-
ordnad rehabilitering (%)
Män
Kvinnor
Totalt
19981
17,8
19,7
19,0
19972
18,4
20,4
19,6
1 Uppgiften för 1998 avser perioden december 1997-november 1998.
2 Uppgiften för 1997 avser skattade värden augusti–december 1997.
Källa: Årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV).
Dessutom är det ett färre antal långtidssjuk-
skrivna som efter genomförd samordnad rehabi-
litering återfår arbetsförmåga helt eller delvis
(tabell 3.8).
Tabell 3.8 Antal långtidssjukskrivna som efter genomförd
samordnad rehabilitering uppnått ökad arbetsförmåga1
1998
1997
Män
Kvinnor
Totalt
Män
Kvinnor
Totalt
Totalt
4 872
7 675
12 547
4 850
7 419
12 269
Antal med
ökad arbets-
förmåga
3 013
4 571
7 584
3 449
5 133
8 573
Andel (%)
61,8
59,6
60,4
70,9
69,2
69,0
1 Uppgiften för 1997 avser perioden april-december 1997.
Källa: Årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV).
Som framgår av tabellerna ovan är det något fler
kvinnor än män som genomgår samordnad reha-
bilitering under år 1998 jämfört med år 1997.
Däremot är det relativt sett färre kvinnor än män
som efter genomförd samordnad rehabilitering
uppnår ökad arbetsförmåga under 1998.
Slutligen är det enligt RFV svårt att finna sam-
band mellan andelen långtidssjukskrivna som ge-
nomgår samordnad rehabilitering och andelen
långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga.
Till exempel har den försäkringskassa med lägst
andel långtidssjukskrivna som genomgår rehabi-
litering under år 1998 (8,9 procent), störst andel
långtidssjukskrivna som återvinner arbetsför-
mågan helt elled delvis (14,2 procent). Samtidigt
har den försäkringskassa med lägst andel lång-
tidssjukskrivna som återvinner arbetsförmågan
helt eller delvis (10,4 procent), en hög andel
långtidssjukskrivna som genomgår samordnad
rehabilitering (20,7 procent).
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
med anledning av proposition 1996/97:63 lämnat
en lägesrapport i juli 1999 om samverkan inom
rehabiliteringsområdet (FRISAM). I rapporten
redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga
lokala och regionala chefer i landet angående
deras uppfattning om samverkan. De positiva
effekterna av samverkan anses överväga. Särskilt
tydligt är detta hos cheferna för försäkrings-
kassan och arbetsmarknadsinstituten samt hos
socialcheferna. Bl.a. anges tydligt att samverkan
är positivt för individerna och flertalet anser att
samverkan tydliggör ansvar. Samverkan anses
även ha skapat ett lärande hos specialister och
ökat kännedomen om de personer som berörs.
Närståendepenning
I budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1) beräknades kostnaderna för när-
ståendepenning för år 1998 till 39 miljoner
kronor. Det faktiska utfallet för år 1998 blev 42
miljoner kronor. Differensen på 3 miljoner
kronor har uppstått på grund av att antalet er-
satta dagar har blivit fler än vad som uppskatta-
des. Att antalet ersatta dagar blivit fler än
förväntat kan enligt RFV bero på att ersätt-
ningsnivån höjdes från 75 till 80 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998. För närvarande visar pro-
gnosen enligt RFV att antalet ersatta dagar med
närståendepenning kommer att öka något be-
roende på den höjda ersättningsnivån samt att
ersättningsslaget även blivit mer känt hos allmän-
heten.
Slutsatser
På grund av den kraftigt ökade sjukfrånvaron har
utgifterna för sjukpenning ökat kraftigt under år
1998 i förhållande till budgeterade medel. Den
ökade sjukfrånvaron kan förväntas bestå även
under de närmaste åren.
De senaste prognoser som finns avseende
kostnadsutvecklingen för sjukförsäkringen visar
på en fortsatt ökning av utgifterna. Det finns
därför skäl att fördjupa analysen av orsakerna till
sjukförsäkringskostnaderna samt att ta fram för-
slag som syftar till att minska sjukfrånvaron och
reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Vida-
re finns det skäl att, genom en översyn, pröva om
den ökade sjukfrånvaron t.ex. speglar en försäm-
rad arbetsmiljö.
I budgetpropositionen för år 1999 redovisade
regeringen mål för sysselsättningen. Målet inne-
bär att antalet reguljärt sysselsatta av befolk-
ningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74 pro-
cent 1997 till 80 procent år 2004. En av
förutsättningarna för att nå detta mål är att anta-
let personer vars försörjning utgörs av ersätt-
ningar för bl.a. ohälsa kan sänkas. Utvecklingen
av sjukfrånvaron och de eventuella effekter som
det kan ha på förtidspensioneringen är därför av
stor betydelse för möjligheten att nå målet för
sysselsättningen.
Regeringen har med anledning av ovanstående
den 23 juni 1999 beslutat att utse en särskild ut-
redare som skall göra en analys av sjukförsäk-
ringen.
Utredaren skall fördjupa beskrivningen och
analysen av varför sjukfrånvaron och utgifterna
för sjukpenning förändras över tiden samt så
långt som möjligt identifiera vilka direkta och
indirekta faktorer som är avgörande för sjuk-
penningförsäkringens kostnadsutveckling.
Vidare skall utredaren redovisa hur incitament
för såväl individ, arbetsgivare m.fl. kan förändras
i syfte att minska kostnaderna samt klarlägga
samband mellan sjukförsäkringen och förtids-
pensionssystemet och i detta sammanhang sär-
skilt belysa effekterna för framtida förtidspen-
sionering av stigande sjukfrånvaro samt hur
reglerna för förtidspension påverkar sjukförsäk-
ringen.
Utredaren skall även granska sjukskrivande
läkarens och försäkringsläkarens roll samt lämna
förslag till konkreta åtgärder i syfte att minska
sjukfrånvaron och för att reducera utgifterna
inom sjukförsäkringen.
Slutligen skall utredaren göra en analys av hur
en prognosmodell för bedömning av utgiftsut-
vecklingen av sjukförsäkringen skulle kunna ut-
formas, redovisa hur statistiktillgången inom
området ser ut samt redovisa en överblick av in-
ternationella erfarenheter och idéer inom om-
rådet.
Vägledande principer för arbetet är att
sjukförsäkringen skall vara trygg, rättvis och
effektiv. Detta skall uppnås bl.a. genom en
generell offentlig försäkring som ger standard-
trygghet genom att ersätta inkomstbortfall och
som är statsfinansiellt hållbar.
För närvarande bereds inom Regeringskansliet
ett förslag om nya beräkningsregler, Beräknings-
underlag för dagersättning – sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I detta
sammanhang kommer inkomna remissyttranden
att beaktas.
Vidare är regeringen inte nöjd med den rådan-
de situationen på rehabiliteringsområdet och an-
ser att de resurser som satsas på rehabilitering
måste användas på ett sätt som är effektivare för
både individen och samhället.
Regeringen är medveten om att yttre faktorer
som t.ex. tidigare sysselsättningsläge och resurs-
situationen hos framförallt försäkringskassan, i
hög utsträckning har bidragit till de redovisade
problemen på rehabiliteringsområdet. Samtidigt
vittnar de utredningar som gjorts under senare år
om brister i rehabiliteringsarbetets förutsätt-
ningar – oenighet kring betydelsen av vitala be-
grepp, otydlig ansvarsfördelning mellan aktörer
och oprecisa mål för verksamheten m.m. Det
saknas också kunskap om vilka faktorer som är
avgörande för bedömningen av om det föreligger
rehabiliteringsbehov eller inte. Orsaken till detta
är att det aldrig har funnits klara kriterier och
värderingar om vem eller vilka som bör priorite-
ras i rehabiliteringsarbetet.
Regeringen har med anledning av ovanstående
den 3 juni 1999 beslutat att utse en särskild utre-
dare med uppdrag att se över den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringen. En väsentlig del i detta
arbete skall vara en kartläggning av den arbets-
livsinriktade rehabiliteringsprocessen, vilket bl.a.
innebär att belysa nuvarande rollfördelning
mellan ansvariga aktörer, verksamhetsmål och
kostnadseffektivitet. Vidare skall utredaren ut-
forma en plattform för prioriteringar, klargöra
den arbetslivsinriktade rehabiliteringens innehåll
och gränser mot andra typer av rehabilitering,
klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan
fördelas mellan olika aktörer samt behandla
frågor som rör målbeskrivningar och hur driv-
krafterna kan förstärkas i rehabiliteringsarbetet.
Utredarens förslag skall redovisas senast den
1 juli 2000.
Regeringen anser vidare att det är viktigt att
samverkansaktiviteter som är en del av ordinarie
verksamhet utvecklas ytterligare i syfte att göra
rehabiliteringen av människor med komplex
problematik effektiv genom bl.a. den breddning
av kompetens och resurser som samverkan ger.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 31 502 036 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 31 871 623 000 kronor
respektive 31 385 819 000 kronor.
A2 Förtidspensioner
Tabell 3.9 Anslagsutvecklingen A2 Förtidspensioner
Tusental kronor
1998
Utfall
13 553 856
Anslags-
sparande
–300 645
1999
Anslag
46 760 830
1
Utgifts-
prognos
46 460 000
2000
Förslag
47 171 000
2
2001
Beräknat
46 777 000
2
2002
Beräknat
46 981 000
2
1 Inklusive statlig ålderspensionsavgift 8 864 830 tkr som redovisades under särskilt
anslag.
2 Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 8 739 000 tkr för år
2000, 8 545 000 tkr för år 2001 samt med 8 869 000 tkr för år 2002.
Här redovisas utgifter för förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtids-
pension och barntillägg till förtidspension, lik-
som sjukbidrag som är en tidsbegränsad förtids-
pension. Fr.o.m. år 1999 redovisas även
förtidspension från allmän tilläggspension
(ATP) under anslaget. När det gäller barntillägg
har den förmånen i princip avskaffats, men de
som var berättigade till barntillägg år 1990 har
fortfarande rätt att uppbära förmånen enligt
äldre regler. De sista barntilläggen beräknas
betalas ut år 2005. De statliga ålderspensions-
avgifter, som för år 1999 redovisats under särskilt
anslag, kommer fr.o.m. år 2000 att belasta
anslaget.
Efter den betydande ökningen av antalet ny-
beviljade förtidspensioner under år 1997 minska-
de antalet nybeviljade förtidspensioner kraftigt
under år 1998. De minskade från ca 42 000 år
1997 till ca 34 500 år 1998. Orsakerna till det
höga antalet under år 1997 var flera, bl.a. slopan-
det av dels vissa övergångsregler för personer 60
år och äldre, dels övergångsregler i samband med
införande av nya kriterier för rätt till sjukpenning
och förtidspension. Vidare medförde införandet
av inkomstprövad änkepension att ett betydande
antal kvinnor med rätt till både förtidspension
och änkepension bytte folkpensionsförmånen
från änkepension till förtidspension. Antalet
utbetalade pensioner i december år 1998 var i
stort sett detsamma som i december år 1997.
Trots detta överskreds anslagsbeloppet för år
1998 med ca 179 miljoner kronor. De främsta
orsakerna härtill är att genomsnittliga antalet
pensioner var större år 1998 än under år 1997
samt att andelen partiella pensioner inte längre
ökade under år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation/Resultatbedömning
Utgiftsutvecklingen för förtidspensionerna är
beroende av flera olika faktorer av vilka de vikti-
gaste är de demografiska förhållandena, regel-
tillämpning, praxisutveckling, utveckling av
ATP-nivån och basbeloppsutveckling.
De faktiska försäkringsutgifterna år 1998 för
förtidspension/sjukbidrag ökade med ca 43 mil-
joner kronor, eller med 0,3 procent, i förhållande
till år 1997. Anslagsbeloppet år 1998 överskreds
dock med ca 179 miljoner kronor eller 1,3 pro-
cent. Beståndet förtidspensioner/sjukbidrag är i
stort sett oförändrat mellan åren, mätt i slutet av
resp. år, men det genomsnittliga antalet pensio-
ner var högre år 1998 jämfört med år 1997. En
annan viktig faktor för utgiftsutvecklingen är
fördelningen mellan hela och partiella förmåner.
Antalet partiella pensioner ökade inte under år
1998 jämfört med föregående år och antalet hela
förtidspensioner är i stort sett oförändrat mellan
åren. Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjuk-
bidrag har minskat i alla åldersgrupper, dock
mest i åldersgruppen 60-64 år. Detta är naturligt
med tanke på att nybeviljandet i den gruppen var
onormalt högt under år 1997 beroende på att
övergångsregler i samband med att de särskilda
reglerna för försäkrade 60 år eller äldre av-
skaffades fr.o.m. år 1997. De tidsbegränsade för-
tidspensionerna (sjukbidragen) fortsätter att
minska i antal för både män och kvinnor.
Antalet tillkommande förtidspensioner/sjuk-
bidrag är en viktig faktor för utgiftsutvecklingen.
Nybeviljandet beror på bl.a. demografiska
faktorer, utvecklingen av långa sjukfall, regel-
ändringar och försäkringskassornas ohälsoarbete.
I nedanstående tabell, redovisas antalet perso-
ner (exkl. utlandsboende) med förtidspension/
sjukbidrag från folkpensioneringen vid utgången
av åren 1995-1998 uppdelat på kön och ålder.
Av tabellen framgår att antalet kvinnor med
förtidspension/sjukbidrag ökat successivt under
de fyra åren, medan antalet män med dessa för-
måner minskat i ungefär motsvarande grad. Den
största ökningen för kvinnorna har skett i ålders-
gruppen 50-59 år. I gruppen 60-64 år har en på-
taglig minskning skett bland männen. En oro-
väckande tendens är den ökning som skett för
både kvinnor och män i de yngsta åldersklasser-
na.
Utvecklingen av förtidspensionerna har inne-
burit en ökning vad gäller försäkringens åter-
stående pensionsåtagande beräknat i såväl åter-
stående år som i kostnader mellan åren 1997 och
1998, men i mindre omfattning än mellan åren
1996 och 1997. Mellan åren 1997 och 1998 mins-
kade detta åtagande för männen men ökade för
kvinnorna. Det är alltså kvinnorna som står för
den senaste ökningen av återstående pensionsår.
Den återstående kostnaden för pensionsåtagan-
det är dock fortfarande något högre för männen
än för kvinnorna, vilket beror på att männen i
genomsnitt har högre inkomster. Sammantaget
har dock åtagandet kostnadsmässigt under år
1998 ökat mycket marginellt. Det bör framhållas
att ökningen av det återstående pensionsåtagan-
det inte bara beror på att antalet personer som
uppbär förtidspension/sjukbidrag har ökat utan
också på en uppgång i antalet pensionerade per-
soner i de yngre åldersgrupperna.
Som en följd av det reformerade ålderspen-
sionssystemet och i enlighet med den av riks-
dagen godkända propositionen 1997/98:111
Reformerad förtidspension m.m. pågår inom
Socialdepartementet arbete med att reformera
beräkningen av förtidspension. I propositionen
föreslog regeringen bl.a. vissa riktlinjer för ut-
formningen av beräkningsregler för ersättning
vid varaktigt medicinskt grundad arbetsoför-
måga. Som ett första led i detta arbete – som
också syftar till att stimulera till återgång till ar-
betslivet och ett i övrigt aktivt liv – redovisade
departementet i slutet av april i år promemorian
Vilande förtidspension – stimulans till återgång i
arbetslivet (Ds 1999:18). Promemorian har re-
missbehandlats och lagts till grund för prop.
1999/2000:4 Vilande förtidspension m.m., vilken
i dag har överlämnats till riksdagen. I korthet in-
nebär förslagen i propositionen att regler införs
fr.o.m. år 2000 som ger stor frihet för den för-
tidspensionerade att under ett år pröva att arbeta
utan att rätten till förtidspension påverkas. Un-
der ytterligare två år därefter skall förtidspensio-
nen kunna vara vilande, när den försäkrade för-
värvsarbetar.
Ett slutgiltigt förslag om ersättning vid varak-
tig arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspen-
sion, samt det regelsystem som skall ersätta
dagens sjukbidrag avses komma att redovisas i en
särskild promemoria under våren 2000.
Tabell 3.10 Antalet personer med förtidspension/sjukbidrag uppdelat efter kön och ålder (exkl. utlandsboende) 1995-1998
1998
1997
1996
1995
Ålder/kön
män
kvinnor
män
kvinnor
män
kvinnor
män
kvinnor
16-19
1945
1428
1825
1366
1801
1288
1813
1324
20-29
6429
6103
6340
5975
6248
5959
6255
5940
30-39
14352
17361
14404
17294
14503
17289
14477
16959
40-49
30440
43371
30968
44381
31510
45019
31702
45278
50-59
64908
92100
65219
90740
65049
87388
64487
85016
60-64
58843
67612
61179
68267
59924
64428
62059
66196
Summa
176917
227975
179935
228023
179035
221371
180793
220713
Källa: RFV:s årsredovisning för budgetåret 1998
En särskild frågeställning i detta sammanhang
är hur systemet för unga personer som av medi-
cinska skäl saknar förmåga att försörja sig skall
utformas i framtiden. Förtidspensionsutred-
ningen (S1997:03) avlämnade i augusti 1998 be-
tänkande Unga i ohälsoförsäkringen – tid för
aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Be-
tänkandet har remissbehandlats och ett ställ-
ningstagande från regeringens sida kan väntas
tidigast under år 2000.
Slutsatser
Det finns starka skäl befara att den kraftiga ök-
ningen av antalet långa sjukfall under de senaste
åren på sikt kommer att leda till en successiv ök-
ning av antalet förtidspensioner under början av
2000-talet. Antagandet om denna sannolika ut-
veckling grundas också på att de stora ålders-
grupper som är födda på 1940-talet nu börjar
uppnå de åldrar då risken att bli förtidspensionär
påtagligt ökar, vilket i sig innebär att den grupp
som kan göra anspråk på sådan pension växer.
Dessutom gäller som en följd av den demogra-
fiska utvecklingen att det är förhållandevis få
förtidspensionärer som under de närmaste åren
övergår till ålderspension. Detta leder samman-
taget till bedömningen att antalet förtidspensio-
närer med stor sannolikhet kommer att öka de
närmaste åren med växande utgifter som följd,
även om utvecklingen hittills under år 1999 inte
inneburit någon större antalsökning. De föränd-
rade kriterierna för rätt till bl.a. förtidspension
har sannolikt varit en bidragande faktor till den
hittillsvarande utvecklingen.
Den 1 januari 2000 avses, som nämnts ovan,
nya regler om vilande förtidspension träda i
kraft. Det beräknas medföra minskade kostnader
för förtidspensionerna med ca 90 miljoner
kronor per år.
För att kompensera ekonomiskt utsatta grup-
per, bl.a. förtidspensionärer, för den höjning av
högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen som
riksdagen beslutade om i våras, höjdes pen-
sionstillskottet med 1,4 procentenheter fr.o.m.
den 1 juni 1999. Detta innebär ökade utgifter
med 35 miljoner kronor år 1999 och med 60
miljoner kronor år 2000. De ökade utgifterna år
1999 föreslås finansieras genom tilläggsbudget.
I vårpropositionen aviserades en ändring av
reglerna för beräkning av antagandepoäng i för-
tidspensionssystemet. Denna ändring är inte
möjlig att genomföra under år 2000. För att
finansiera denna försening överförs 40 miljoner
kronor från anslaget A1 Sjukpenning och reha-
bilitering m.m. och 30 miljoner kronor från an-
slaget A5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer. I avvaktan på den översyn
som för närvarande pågår inom förtidspensions-
området, har regeringen fastställt beräkningarna
till en i huvudsak oförändrad utgiftsnivå för åren
2001 och 2002. Regeringen avser att återkomma i
frågan i den ekonomiska vårpropositionen för år
2000.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 47 171 000 000 kronor anvisas under
anslaget Förtidspensioner för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till
46 777 000 000 kronor respektive 46 981 000 000
kronor.
A3 Handikappersättningar
Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen A3 Handikappersättningar
Tusental kronor
1998
Utfall
995 733
Anslags-
sparande
6 032
1999
Anslag
1 013 000
Utgifts-
prognos
1 015 300
2000
Förslag
1 036 000
2001
Beräknat
1 058 000
2002
Beräknat
1 092 000
Från anslaget bekostas handikappersättning från
folkpensioneringen. Handikappersättning utges
till personer som fyllt 16 år och som fått sin
funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och
till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av
annan och/eller har merkostnader på grund av
sitt funktionshinder.
Handikappersättning utbetalas med belopp
som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro-
cent eller 36 procent av prisbasbeloppet. Handi-
kappersättning till blinda och döva eller gravt
hörselskadade utges alltid med en viss garanterad
nivå om inte stödbehovet ger anledning till högre
ersättning. Handikappersättning kan beviljas
som självständig förmån eller som tilläggsförmån
till pension.
Utgiftsutvecklingen är beroende av antalet
personer med handikappersättning och av bas-
beloppsutvecklingen.
Tabell 3.12 Antal personer med handikappersättning uppdelat efter kön och ersättningsstorlek
69%
53%
36%
Summa antal
År
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Totalt
1996
6475
6889
5271
4048
17598
14298
29344
25235
54579
1997
6450
6887
5379
4090
17864
14535
29693
25512
55205
1998
6549
6967
5493
4171
18264
14824
30306
25962
56268
Regeringens överväganden
Resultatinformation/Resultatbedömning
Det sker en successiv mindre ökning av antalet
handikappersättningar. Antalet handikapper-
sättningar har ökat med drygt en procent de se-
naste åren. Under år 1998 fördubblades emeller-
tid ökningstakten till två procent. Något fler
kvinnor än män uppbär handikappersättning.
Fördelningen mellan män och kvinnor är kon-
stant över tiden (46 respektive 54 procent). Den
större andelen kvinnor förklaras av att kvinnor
lever längre än män.
22 procent av kvinnorna uppbär den högsta
nivån av handikappersättning jämfört med 27
procent av männen. Under 1990-talet har ten-
densen varit att andelen med den högsta nivån
minskat. För år 1998 har emellertid andelen ökat
något. Riksförsäkringsverket gör bedömningen
att denna ökning fortsätter under år 1999 men i
minskad takt. Nivån bedöms därefter vara kons-
tant. 60 procent av kvinnorna uppbär den lägsta
nivån jämfört med 57 procent av männen. Ök-
ningstakten är störst för denna nivå och den är i
stort sett den samma för båda könen.
Övervägande delen av beviljad handikapper-
sättning uppbärs som tilläggsförmån. Vanligast
är att ersättning utges i kombination med för-
tidspension. Kvinnor dominerar bland personer
som har handikappersättning som tilläggsförmån
och män dominerar bland personer som har han-
dikappersättning som huvudförmån.
Slutsatser
Antalet handikappersättningar bedöms fortsätta
öka något medan medelersättningen bedöms
vara ganska stabil och minska något. Uppräkning
görs med fem procent på grund av retroaktiva
utbetalningar.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 036 000 000 kronor anvisas för an-
slaget A4 Handikappersättningar för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
1 058 000 000 kronor respektive 1 092 000 000
kronor.
A4 Arbetsskadeersättningar
Tabell 3.13 Anslagsutvecklingen A4 Arbetsskadeersätt-
ningar
Tusental kronor
1998
Utfall
1
1999
Anslag
7 136 400
2, 3
Utgifts-
prognos
7 099 1003
2000
Förslag
7 189 338
2
2001
Beräknat
7 066 253
2
2002
Beräknat
7 014 650
2
1 Arbetsskadeersättningar redovisades utanför statsbudgeten.
2 I beloppen ingår statliga ålderspensionsavgifter med 1 457 200 tkr för år 1999,1 595
695 tkr för år 2000, 1 547 154 tkr för år 2001 och 1 551 258 tkr för år 2002.
3 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionavgift för arbetsskade-
ersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats
till de anslag utifrån vilket pensionsrätten grundas.
Under anslaget redovisas utgifterna för arbets-
skadeförsäkringen och i vissa fall lagen om stat-
ligt personskadeskydd samt utgifter enligt mot-
svarande äldre regler. Dessutom redovisas
statliga ålderspensionsavgifter för främst egenliv-
räntor under anslaget. Även i de fall livräntorna
betalas av t.ex. bolagiserade före detta affärsverk
finansieras ålderspensionsavgifterna över ansla-
get. År 1999 var den statliga
ålderspensionsavgiften 6,40 procent. Avgiften
höjs år 2000 till 10,21 procent. År 1999 redovisas
under särskilt anslag ålderspensionsavgiften för
den del av en livränta som är samordand med
förtidspension. Denna avgift är 18,5 procent. År
2000 kommer dessa ålderspensionsavgifter att
redovisas under detta anslag. För ytterligare
information kring den statlig
ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8,
avsnitt 5, volym 1.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda,
uppdragstagare samt egenföretagare och ger er-
sättning för inkomstbortfall till dem som drab-
bas av skada i sitt arbete. Från försäkringen ut-
betalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor,
begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt
ersättning i samband med sjukhusvård utom ri-
ket, tandvård och ersättning för särskilda hjälp-
medel. Utgiftsutvecklingen är beroende av flera
olika faktorer. De viktigaste är medellivräntan,
prisbasbeloppsutvecklingen samt regeltillämp-
ning och praxis.
För ändamålet beräknades 6 052 000 000 kro-
nor för budgetåret 1998. De faktiska utgifterna
blev 6 070 000 000 kronor. Differensen beror
främst på en ökning av retroaktiva livränteut-
betalningar. För år 2000 beräknas utgifterna till
7 189 338 000 kr.
Målet med arbetsskadeförsäkringen är att den
som drabbas av bestående men på grund av ar-
betsskada i största möjliga utsträckning skall
hållas skadeslös.
Anslagsposten vissa yrkesskadeersättningar
m.m. innefattar skadeersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd vid
tjänstgöring i civilförsvaret eller räddningstjänst
liksom skadeersättningar till fångar m.fl. Vidare
innefattas ersättning enligt lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän. För liknande
skadefall inträffade före juli 1977 belastas an-
slaget enligt flera olika förordningar. Här redo-
visas även tillägg för vissa äldre livräntor och
slutligen skadeståndslivräntor. Kostnadsutveck-
lingen styrs främst av prisbasbeloppsutveck-
lingen.
För ändamålet föreslogs 6 miljoner kronor för
budgetåret 1998. Det faktiska utfallet blev 5,8
miljoner kronor. Anslagsposten är känslig för
slumpmässiga variationer. För år 2000 beräknas
utgifterna till 6 772 000 kronor.
De ersättningar som ligger till grund för den
ålderspensionsavgift som belastar anslaget är liv-
räntor och sjukpenning enligt bl.a. lag om arbets-
skadeförsäkring, inklusive vissa utbetalningar
från affärsverken och före detta affärsverk,
affärsverksfonden samt Swedint. Swedint är För-
svarsmaktens kompetenscentrum för interna-
tionell fredsfrämjande verksamhet.
Regeringens övervägande
Resultatinformation/Resultatbedömning
Arbetsskadelivränta m.m.
Som en följd av praxisutvecklingen ökade antalet
anmälningar och ärenden som skulle prövas hos
försäkringskassorna kraftigt under hela 1980-
talet, så även antalet personer med arbetsskade-
livränta. Detta ledde till att arbetsskadeförsäk-
ringens utgifter steg kraftigt. Antalet godkända
ärenden har dock sjunkit kraftigt sedan år 1993.
År 1997 godkändes ca 7 800 ärenden jämfört
med ca 67 600 år 1992. Det är framför allt bi-
fallsfrekvensen för arbetssjukdomar som har
sjunkit. Även antalet till försäkringskassan för
prövning inkomna ärenden har sjunkit. Det kan
finnas flera förklaringar bl.a. regelförändringarna
från år 1993, då beviskraven höjdes och arbets-
skadesjukpenningen togs bort, en begynnande
lågkonjunktur med ett minskat antal förvärvs-
arbetande och införandet av sjuklöneperioden.
Antalet livräntetagare minskar nu. I december
1998 uppgick antalet utbetalda livräntor till ca
98 000.
Egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen för-
delas enligt följande mellan kvinnor och män.
Den högre ersättningen för män speglar bl.a. lö-
neskillnaderna mellan män och kvinnor, men
den har också ett samband med skadans svårig-
hetsgrad.
Tabell 3.14 Antalet egenlivräntor och årsmedelbelopp i
december 1998
Kvinnor
Män
Samtliga
Antal egenlivräntor
46 928
48 804
95 732
Årsmedelbelopp
35 801
49 179
42 621
Det har framförts kritik från flera håll att regel-
förändringarna slagit hårdare mot kvinnor än
män. Könsperspektivet har behandlats i flera
rapporter, bl.a. i rapporten En socialförsäkring
för kvinnor och män – en kartläggning ur ett
genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1). RFV
framhåller bl.a. att den mer restriktiva bevis-
regeln som infördes den 1 januari 1993 i arbets-
skadeförsäkringen drabbar kvinnor hårdare än
män. Detta beror enligt RFV på att det främst är
vid belastningsskador som bedömningen är mer
restriktiv vid beslut om arbetsskada.
Kritik har förts fram mot att arbetsskadeför-
säkringen inte ersätter inkomstförlust vid arbets-
skada i tillräcklig omfattning. Kritiken avser ord-
ningen med karensdagar vid arbetsskada,
värdesäkringen av livräntan samt samordningen
med sjukförsäkringen i sådana fall då nedsätt-
ningen av arbetsförmågan inte är bestående. Den
särskilde utredare som åren 1997 och 1998 hade i
uppdrag att se över reglerna i arbetsskade-
försäkringen, angav att det i allt väsentligt är
slopandet av arbetsskadesjukpenningen som
orsakat nedgången i antalet anmälningar respek-
tive antalet godkända skador.
Livräntan är för närvarande värdesäkrad ge-
nom koppling till prisbasbeloppet. Enligt lagen
om arbetsskadeförsäkring har försäkrad under
vissa förutsättningar rätt till ersättning i form av
livränta för den inkomstförlust som uppkom-
mer.
Den högre ersättning som livräntan ger den
försäkrade utges endast vid bestående nedsätt-
ning av arbetsförmågan. Innan arbetsskadan kan
anses vara bestående ges ersättning enligt de all-
männa reglerna om ersättning vid sjukdom. För
den försäkrade innebär detta i många fall att den
högre ersättningen aldrig kommer att erhållas
eller erhålls först efter att en längre tid förflutit.
Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut-
gifter reglerades tidigare via arbetsskadefonden.
Fonden uppvisade ett underskott från år 1987
och fram till avvecklingen 1 januari 1999. In-
komster och utgifter kommer att redovisas årli-
gen tills det ackumulerade underskottet är regle-
rat.
Tabell 3.15 Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut-
gifter åren 1997-2000
År
Inkomster
Ersättningar
Förvaltning
Ackumulerad
skuld 31dec.
1997
10 288
5 879
225
– 11 727
1998
10 903
5 824
246
– 6 894
19991
11 368
5 854
228
– 1 608
20001
11 767
5 833
234
4 092
1 Beloppen för dessa år är beräknade
Vissa yrkesskadeersättningar
Volymen antas vara relativt konstant. I progno-
sen förväntas utgifterna för äldre skadefall
minska i samma takt som utgifterna för skadefall
inträffade efter år 1977 ökar. Skadeståndslivrän-
tor räknas normalt upp endast om prisbasbelop-
pet stigit med minst 5 procent sedan föregående
uppräkning, vilket inte kommer att inträffa un-
der den prognostiserade perioden enligt de anta-
gen som gjorts.
Slutsatser
Utgiftsutvecklingen bedöms vara relativt stabil.
Vid framskrivningen antas att antalet nybeviljade
livräntor och medelbeloppet kommer att öka
under några år. Orsaken till detta är dels vissa
domar från Regeringsrätten som innebär att liv-
ränta kan utges under såväl tid för rehabilitering
som tid med sjukbidrag, dels att det på sikt finns
demografiska skäl för en ökning av antalet nybe-
viljade livräntor. Det är dock mycket osäkert hur
många livräntor som kommer att tillkomma med
anledning av domarna.
Arbetsskadeförsäkringen har nyligen varit
föremål för utredning. Utredningens förslag be-
reds för närvarande inom regeringskansliet. Re-
geringen har för avsikt att återkomma i denna
fråga.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 189 338 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Arbetsskadeersättningar för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
7 066 253 000 kronor respektive 7 014 650 000
kronor.
A5 Kostnader för sysselsättning av
vissa förtidspensionärer
Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen A5 Kostnader för syssel-
sättning av vissa förtidspensionärer
Tusental kronor
1999
Anslag
55 000
Utgifts-
prognos
25 000
2000
Förslag
25 000
2001
Beräknat
55 000
2002
Beräknat
55 000
Anslaget infördes år 1999 i syfte att finansiera en
ersättning som i vissa fall kommer att betalas till
arbetsgivare som anställer personer med 75 pro-
cent förtidspension/sjukbidrag och som står till
arbetsmarknadens förfogande med avseende på
resterande arbetsförmåga. Det skall i första hand
gälla ersättning för anställning på den ordinarie
arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av löne-
bidrag. Om inte detta kan ske inom sex månader
skall berörda personer beredas anställning vid
Samhall AB. Berörda arbetsgivare och Samhall
AB skall efter framställning erhålla ersättning
från försäkringskassan.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Med hänsyn till att sysselsättningsstödet infördes
fr.o.m. år 1999 kan någon resultatredovisning
inte lämnas för år 1998. Det är dessutom svårt att
i mitten av år 1999 göra en bedömning av hur
stora utgifterna kommer att bli för denna nya er-
sättningsform under året. Beroende på regel-
systemets utformning bedöms dock utgifterna
under år 1999 bli betydligt lägre eller knappt
hälften av vad som budgeterats.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 25 000 000 kronor anvisas under an-
slaget för år 2000. För åren 2001 och 2002 be-
räknas anslaget till vardera 55 000 000 kronor.
A6 Ersättning för kroppsskador
Tabell 3.17 Anslagsutvecklingen A6 Ersättning för kropps-
skador
Tusental kronor
1998
Utfall
1
Anslags-
sparande
2 469
1999
Anslag
66 400
2, 3
Utgifts-
prognos
63 8003
2000
Förslag
65 002
2
2001
Beräknat
65 690
2
2002
Beräknat
67 307
2
1 1998 var anslaget uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
2 I belopp en ingår statlig ålderspensionsavgift motsvarande 3 800 tkr för år 1999,
5 302 tkr år 2000, 5 327 år 2001 och 5 517 år 2002.
3 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionsavgift för arbetsskade-
ersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats
till de anslag utifrån vilket pensionsrätten grundas.
Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i
de fall skada inträffat under militär verksamhet.
För skador som inträffat före juli 1977 belastas
anslaget av bl. a. ersättningar enligt lagen
(1950:261) om ersättning i anledning av kropps-
skada ådragen under militärtjänstgöring (militär-
ersättningslagen). Anslaget belastas även av stat-
liga ålderspensionsavgifter.
Utgiftsutvecklingen påverkas bl. a. av föränd-
ringar inom regelverket, däribland prisbasbe-
loppets utveckling.
Regeringens övervägande
Resultatinformation/Resultatbedömning
För budgetåret 1998 blev utgifterna för äldre
skadefall 48,4 miljoner kronor och utgifterna för
ersättning enligt lag om statligt personskade-
skydd 11,2 miljoner kronor, vilket gav en total
utgift om 59,6 miljoner kronor. Anslaget var
uppfört med 61,7 miljoner kronor.
Utgifterna för skadefall som inträffat efter år
1977 tenderar att öka. Den förbättring som
gjorts av de totalförsvarspliktigas personskade-
skydd år 1998 torde innebära en något kraftigare
utgiftsökning än tidigare. Det är dock osäkert
hur utvecklingen blir på lång sikt bland annat be-
roende på osäkerhet i fråga om hur många som
kommer att bli inkallade till plikttjänstgöring de
närmaste åren.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 65 002 000 kronor anvisas under an-
slaget A6 Ersättning för kroppsskador för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
65 690 000 kronor respektive 67 307 000 kronor.
B Socialförsäkringens
administration
B1 Riksförsäkringsverket
Tabell 3.18 Anslagsutvecklingen B1 Riksförsäkringsverket
Tusental kronor
1998
Utfall
667 158
Anslags-
sparande
89 312
1999
Anslag
709 181
1
Utgifts-
prognos
800 393
2000
Förslag
717 116
2001
Beräknat
727 195
2
2002
Beräknat
741 090
3
1 Inklusive 1 000 tkr indraget på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1999.
2 Motsvarar 715 116 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 716 116 tkr i 2000 års prisnivå.
RFV:s anslagssparande uppgår till 75 412 tkr,
därutöver tillkommer ytterligare 13 900 tkr som
tidigare stått till regeringens disposition. Rege-
ringen beslutade i december 1998 att utbetala 55
mkr till RFV för engångsvisa merkostnader p.g.a.
genomförandet av det reformerade ålderspen-
sionssystemet. Dessa medel överfördes från för-
säkringskassans särskilda resultatområde admi-
nistration av arbetsskadeersättningar som vid det
tillfället hade ett överskott.
Regeringens övervägande
Resultatinformation/Resultatbedömning
Av RFV:s resurser användes under budgetåret
1998 ca 85 % av resurserna inom IT-området och
resterande för centrala myndighetsuppgifter. Till
de centrala myndighetsuppgifterna räknas främst
normering, tillsyn, utvärdering, mål- och resul-
tatstyrning, statistikansvar och stabsuppgifter.
Mot bakgrund av att RFV under år 1998 sat-
sade stora resurser på förberedelser inför det nya
pensionssystemet och 2000-säkringen har andra
uppgifter fått stå tillbaka. Målen att RFV skall se
till rättssäkerheten, likformigheten och att kva-
litet säkerställs inom försäkringstillämpningen
har inte uppfyllts. Detta avser även målet om
samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktö-
rerna. Kompetensfrågorna har fått en ny aktua-
litet inom RFV eftersom den nya allmänna pen-
sionen och den nya generationen av IT-stöd
ställer andra krav. För att uppnå bättre målupp-
fyllelse i framtiden har ett tillsynsprogram tagits
fram, samverkansformerna utvecklats och leve-
ranser av nya IT-stöd genomförts. Även flera
insatser har vidtagits för att utveckla verkets roll
när det gäller det sammanhållande ansvaret för
ekonomistyrningen. RFV:s roll som stabsmyn-
dighet åt regeringen bör utvecklas ytterligare.
Uppgiften som stabsmyndighet innebär bl.a. att
vid behov redovisa systematiska analyser av för-
säkringsutnyttjandets utveckling, förklara
oväntade förändringar i prognostiserat utfall
samt analysera regelsystemens och omvärlds-
faktorernas påverkan. Utvecklingsarbete har
också genomförts inom området resultatredo-
visning och av prognosmodeller. Projekt har
påbörjats inom tjänsteexporten. Denna verk-
samhet skall på sikt vara självfinansierande. På
miljöområdet har miljöledningssystem införts
inom myndigheten.
Inom beredskapsområdet omfattar verksam-
heten inom funktionen socialförsäkring m.m.
administration av socialförsäkringen samt arbets-
löshets- och tjänstegrupplivförsäkring. RFV är
funktionsansvarig myndighet. Verksamheten
skall bedrivas så att de ekonomiska trygghets-
systemen fungerar under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred.
RFV har till regeringen redovisat vilka åtgär-
der som bör genomföras inom funktionen för att
förmågan skall vara uppfylld (S1999/4422/SF).
RFV definierar ett antal gränssättande faktorer.
För att klara de påfrestningar som en total ut-
slagning av de centrala IT-systemen skulle inne-
bära, pågår arbete med att ta fram centrala
katastrofrutiner. Dessa rutiner planeras vara
färdiga under år 1999. Inom datakommunika-
tionsområdet har arbete med att uppgradera och
byta ut vissa tjänster genomförts. Avseende be-
talningsväsendet har en arbetsgrupp bildats på
initiativ av RFV med syfte att skapa reserv-
rutiner. Med anledning av detta bedömer rege-
ringen att funktionens förmåga vid utgången av
år 1999 är godtagbar.
Slutsatser
Tabell 3.19 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
710 181
Pris- och löneomräkning
14 751
Teknisk justering
18 584
Div förändringar
– 26 400
Förslag 2000
717 116
Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning, tekniska justeringar avseen-
de kompensation för premiekostnader för av-
talsförsäkringar samt viss reduktion för över-
föring av medel till statistikområdet. Hänsyn har
tagits till att ränteutgifterna för investeringar
avseende det reformerade ålderspensionssyste-
met fr.o.m. år 2000 skall belasta AP-fonden
Liksom för budgetåret 1999 skall RFV ges ut-
rymme för satsningar för att initiera forskningen
inom socialförsäkringens område. Det föreslås
också att RFV skall kunna åta sig ekonomiska
förpliktelser avseende forskning inom social-
försäkringens område som innebär utgifter om
högst 9 miljoner kronor under år 2001 och
senare.
Vissa av RFV:s administrationskostnader
täcks via ersättningar bl.a. från AP-fonden och
de affärsdrivande verken. I tabellen har inte
utgifter för amorteringar beaktats.
Tabell 3.20 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000
Tusental kronor
AP-fonden
226 500
Övrigt
25 500
Totalt
252 000
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 717 116 000 kronor anvisas på anslaget
B1 Riksförsäkringsverket år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till 727 195 000 kro-
nor respektive 741 090 000 kronor.
B2 Allmänna försäkringskassor
Tabell 3.21 Anslagsutvecklingen B2 Allmänna försäkrings-
kassor
Tusental kronor
1998
Utfall
3 707 299
Anslags-
sparande
444 801
1999
Anslag
4 726 394
Utgifts-
prognos
4 971 195
2000
Förslag
4 764 977
2001
Beräknat
4 833 619
1
2002
Beräknat
4 910 061
2
1 Motsvarar 4 760 977 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 4 760 977 tkr i 2000 års prisnivå.
Under 1998 fanns 25 försäkringskassor. Från
och med den 1 januari 1999 har antalet försäk-
ringskassor anpassats till länsindelningen och
uppgår därmed till 21 stycken. I ledningen för
varje försäkringskassa finns en styrelse och en
direktör. Cirka 160 förtroende valda socialför-
säkringsnämnder beslutar i vissa enskilda
ärenden.
Vid utgången av år 1997 hade kassorna samlat
utnyttjat en anslagskredit på 117 miljoner kronor
och vid utgången av år 1998 finns det ett anslags-
sparande på ca 90 miljoner kronor. Till detta
kommer medel som överförts i samband med
regleringen av resultatområdena för arbetsskade-
administration och ATP-administration. Dessa
medel är i huvudsak uppbundna, bl.a. för att dis-
poneras av försäkringskassorna för genomföran-
dekostnader i samband med det reformerade
ålderspensionssystemet. Sammantaget gör detta
att försäkringskassorna vid utgången av år 1998
har ett anslagssparande på 445 miljoner kronor.
Regeringens övervägande
Resultatinformation/Resultatbedömning
Åtgärder mot ohälsa tar i anspråk ca 16 procent
av anslaget, och resterande ca 84 procent, utgör
administrationskostnader för handläggning och
utbetalning av ersättningar.
Regeringen har utifrån ett antal rapporter och
redovisningar noterat att det föreligger brister i
handläggningen av socialförsäkringens administ-
ration, som bl.a. får till följd bristande rätts-
säkerhet, sjunkande produktivitet, långa hand-
läggningstider och allt för stora regionala
skillnader. Varje försäkringskassa har ansvar för
att rätta till de brister som framkommit. Den nya
ansvars- och rollfördelningen mellan RFV och
försäkringskassorna som gäller från årsskiftet
innebär ett tydligt ansvar för styrelserna när det
bl.a. gäller att uppfylla de mål som regeringen
satt upp för verksamheten.
När det gäller försäkringskassans bemötande
och service har olika undersökningar som gjorts
visat på ett allt för låg tilltro till försäkringskassan
och dess beslut. Beroende på vilken typ av
undersökning och hur frågor ställts varierar
också resultatet. En undersökning visar på ett
minskat förtroende från 41 procent är 1997 till
28 procent år 1998. Regeringen ser allvarligt på
denna utvecklingen. Tilltron till försäkrings-
kassan är en mycket viktig grund för hela
socialförsäkringssystemet. Regeringen anser även
att det är viktigt att arbetet med att utveckla för-
säkringskassorna till moderna arbetsplatser bl.a.
med avseende på bemötande, service, tillgänglig-
het och IT-stöd.
Slutsatser
Tabell 3.22 Beräkning av anslaget för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
4 726 394
Pris- och löneomräkning
42 083
Div förändringar
-3 500
Förslag 2000
4 764 977
Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning samt att KAS-administra-
tionen överförs till arbetslöshetskassan.
Tabell 3.23 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000
Tusental kronor
AP-fonden
303 000
Övrigt
14 500
Totalt
317 500
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 4 764 977 000 kronor anvisas på ansla-
get B2 Allmänna försäkringskassor för år 2000.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
4 833 619 000 kronor respektive 4 910 061 000
kronor
Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
11
Förslag till statsbudget för 2000
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 9
2.1 Omfattning 9
2.1.1 Justeringar till följd av ålderspensionsreformen 9
2.2 Utgiftsutvecklingen 9
2.3 Resultatbedömning 11
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 11
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området och effekterna av
dessa 13
2.3.3 Regeringens slutsatser 15
2.4 Skatteavvikelser 15
2.5 Anslag 18
A1 Ålderspensioner 18
A2 Efterlevandepensioner till vuxna 19
A3 Bostadstillägg till pensionärer 20
A4 Delpension 21
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 7
2.1 Överföringar inom utgiftsområdet år 1999 9
2.2 Utgiftsutvecklingen 9
2.3 Utgiftsutvecklingen med fördelning efter kön 10
2.4 Utvecklingen av disponibla inkomster under 1980-talet och under
1990-talet samt skillnaden mellan dessa tidsperioder 11
2.5 Offentliga pensionsinkomster åren 1991 och 1996 för ålderspensionärer
i olika inkomstgrupper. Exklusive de som under mätperioden blev
änkor/änklingar 12
2.6 Skatteavvikelser 16
2.7 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 11 ingående anslagen 17
2.8 Anslagsutvecklingen A1 Ålderspensioner 18
2.9 Överföring av utgifter från anslaget 19
2.10 Anslagsutveckling A2 Efterlevandepensioner till vuxna 19
2.11 Överföring av utgifter till anslaget 20
2.12 Anslagsutveckling A3 Bostadstillägg till pensionärer 20
2.13 Anslagsutveckling A4 Delpension 21
Diagramförteckning
2.1 Pensionärernas inkomststandard som andel av övrigas inkomststandard
åren 1991 till 1998. 1996 års priser 12
2.2 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med pensionstillskott
åren 1990–1981 12
2.3 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990–1998 13
11 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Ålderspensioner
ramanslag
10 826 000
A2
Efterlevandepensioner till vuxna
ramanslag
12 988 000
A3
Bostadstillägg till pensionärer
ramanslag
9 682 000
A4
Delpension
ramanslag
122 800
Summa
33 618 800
12 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
12.1 Omfattning
Utgiftsområde 11 omfattade t.o.m. budgetåret
1998 folkpension och pensionstillskott i form av
ålderspension och efterlevandepension till vuxna
samt bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till
folkpensionärer (BTP respektive SBTP).
Från och med budgetåret 1999 innefattar ut-
giftsområdet folkpension till ålderspensionärer
som inte har rätt till tilläggspension, folkpension
och tilläggspension i form av efterlevandepen-
sion, pensionstillskott såväl till ålderspension
som till efterlevandepension, bostadstillägg till
pensionärer samt delpensioner.
Den 1 januari 1999 bytte basbeloppet namn
till prisbasbelopp. Fortsättningsvis kommer be-
nämningen prisbasbelopp att användas även för
tid före år 1999.
12.1.1 Justeringar till följd av
ålderspensionsreformen
Ett led i införandet av det reformerade pensions-
systemet har varit en omfördelning av pensions-
kostnaderna mellan statsbudgeten och den All-
männa pensionsfonden (AP-fonden). Detta
innebär bl.a. att utgifterna för efterlevandepen-
sion i form av ATP, 12,2 miljarder kronor,
fr.o.m. år 1999 belastar utgiftsområde 11 och att
utgifterna för folkpension till ålderspensionärer
som har rätt till tilläggspension, 41,8 miljarder
kronor, har överförts från utgiftsområdet till
AP-fonden. Ytterligare en ändring vid årsskiftet
1998/1999 var att delpensionerna har överförts
till utgiftsområdet som ett nytt anslag. Även den
statliga ålderspensionsavgiften som betalas på
delpensionerna har därvid belastat utgiftsom-
rådet. Överföringarna uppdelade efter anslag
framgår av tabellen nedan.
Tabell 2.1 Överföringar inom utgiftsområdet år 1999
Miljoner kronor
Överföringar
från anslaget
Överföringar till
anslaget
A1
Ålderspensioner
41 800
0
A2
Efterlevandepensioner
till vuxna
0
12 200
A4
Delpensioner1
0
259
1 Anslaget delpension är nytt under utgiftsområdet.
12.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
62 684
34 315
34 350
33 619
32 691
32 198
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna minskade med ca 450 miljoner
kronor mellan åren 1997 och 1998. Detta kan
delvis förklaras med att den inkomstprövning av
änkepensioner som infördes år 1997 fick fullt
genomslag först år 1998. Den successiva avveck-
lingen av änkepensioneringen som påbörjades år
1990 får effekter på kostnadsutvecklingen först
på mycket lång sikt till följd av de långtgående
övergångsbestämmelserna.
Delvis kan de minskade utgifterna för utgifts-
området hänföras till vissa strukturella föränd-
ringar av mer långsiktig karaktär. Således gäller
att nyblivna pensionärer, såväl kvinnor som män,
i regel har högre ATP än de äldre generationerna,
varför behovet av grundskydd i form av pen-
sionstillskott, bostadstillägg och särskilt bo-
stadstillägg minskar. Av tabellen nedan framgår
en ungefärlig fördelning av utgifterna mellan
kvinnor och män.
Tabell 2.3 Utgiftsutvecklingen med fördelning efter kön
Miljoner kronor
Kvinnor
1998
Män
1998
Totalt
1998
Ålderspensioner
32 200
20 500
52 700
Efterlevandepensioer
till vuxn
400
100
500
Bostadstillägg till
pensionärer
7 500
2 000
9 500
utgifterna totalt
40 100
22 600
62 700
Fördelningen mellan kvinnor och män är en uppskattning.
Förändringar
Genomförda under år 1998
- Ersättningsnivån för bostadstillägg har
höjts från 83 procent till 85 procent.
- Den nedre åldersgränsen för uttag av
ålderspension har höjts från 60 till 61 år.
- Tidpunkten för utbetalning av pension har
tidigarelagts till den 18 respektive den 19 i
varje månad.
- Sammanboende har likställts med makar vid
beräkning av bostadstillägg.
- Privat pensionssparande betraktas inte
längre som förmögenhet vid inkomst-
prövning av änkepension.
- Utbildningsbidrag som utges vid arbets-
marknadsutbildning skall anses som in-
komst vid beräkning av bostadstillägg.
- Vid beräkning av bostadstillägg till pensio-
närer som har sin bostad i särskild boende-
form beaktas inte längre privatbostaden vid
inkomstprövning, om den andra maken bor
permanent i bostaden.
Genomförda år 1999
- Det reformerade ålderspensionssystemet
har införts.
- Prisbasbeloppet beräknas med ledning av
hela prisförändringen.
- Prisbasbeloppet skall inte längre minskas
när pensionsförmånerna beräknas.
- Ersättningsnivån för bostadstillägg har
höjts från 85 procent till 90 procent.
- Pensionstillskottet och det särskilda bo-
stadstillägget till pensionärer har höjts med
1,4 procentenheter.
- Små pensionsbelopp skall fortsättningsvis
utbetalas i efterskott.
Förutom de nämnda ändringarna beslutades år
1998 att delpension inte skall kunna beviljas efter
utgången av år 2000.
Mål
Målet för år 1999 är att ge ekonomisk stöd till
äldre och efterlevande.
Prioriteringar för år 2000
- Under de senaste åren har flera förbätt-
ringar för pensionärsgrupperna genomförts.
Således minskas inte prisbasbeloppet längre
när de pensionsförmåner som är knutna till
prisutvecklingen beräknas. Också bostads-
stödet för pensionärerna har förbättrats
genom att ersättningsgraden för BTP har
höjts. Regeringen kan även konstatera att
de centrala delarna av pensionsreformen nu
är på plats.
- Det nya reformerade pensionssystemet
medför ökade möjligheter för den enskilde
att påverka den framtida pensionens
storlek. Förutsättningen är att det finns
tillräckliga kunskaper om hur det nya
pensionssystemet fungerar. Det är därför av
stor vikt att kunskapen om
pensionssystemet ökar. Detta skall
framförallt uppnås genom fortsatta
informationsinsatser.
- Den kvarvarande anpassningen av det re-
formerade ålderspensionssystemet skall
genomföras.
- I många fall beräknas bostadstillägget med
hjälp av schabloner. Regeringen avser under
hösten 1999 att initiera en översyn av de
schabloner som används i BTP-beräk-
ningen.
12.3 Resultatbedömning
12.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Målet för utgiftsområdet år 1998 har varit att ge
ekonomisk trygghet till äldre som tillgodoser ett
rimligt och grundläggande konsumtionsbehov
och tillgång till en bostad med tillfredsställande
standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt
stabilt.
Ålderspensionärernas ekonomi under 1990-talet
I departementspromemorian Sämre för mig
Bättre för oss (Ds 1999:5) belyses sanerings-
programmets effekter för ålderspensionärernas
inkomststandard. Av promemorian framgår att
pensionärerna som kollektiv har ökat sin
inkomststandard, både i reala termer och i för-
hållande till andra grupper.
Av promemorian framgår också att pensionä-
rerna som individer hade en sämre inkomstut-
veckling mellan åren 1991 och 1996 än vad pen-
sionärer i motsvarande ålder hade under 1980-
talet. Orsaken är de förändringar i transfere-
ringssystemen som skett till följd av 1990-talets
lågkonjuktur och det saneringsprogram som
regeringen genomfört. På individnivå har således
pensionärerna varit med och delat bördan av
1990-talets ekonomiska saneringsprogram.
Tabell 2.4 Utvecklingen av disponibla inkomster under
1980-talet och under 1990-talet samt skillnaden mellan
dessa tidsperioder
Åldersgrupper
Utveckling
1984–1989
Procent
Utveckling
1991–1996
Procent
Differens
mellan 1990-
talets inkomst-
ut-
veckling och
1980-talets
Procentenheter
Pensionärer 66–72 år
2,7
–4,1
–6,8
Pensionärer 73–79 år
4,6
–1,0
–5,6
Pensionärer 80–86 år
1,9
–2,5
–4,4
Samtliga pensionärer
66–86 år
3,2
–2,9
–6,1
Ungdomar 18–29 år
43,1
16,1
–27,0
Medelålders 30–59 år
15,5
–4,3
–19,8
Samtliga i yrkesaktiv
ålder
22,1
0,4
–21,7
Skydd för de sämst ställda pensionärerna
Av promemorian framgår även att de ekono-
miskt svagaste pensionärerna har skyddats. Detta
kan främst förklaras med införandet av det
särskilda bostadstillägget som garanterar pen-
sionärerna en viss minimistandard. Pensionärer
med högre inkomst har fått sina pensioner
sänkta med 2–4 procent mellan åren 1991 och
1996. Det är dock viktigt att komma ihåg, att
sänkningarna helt eller delvis har eliminerats
genom att prisbasbeloppet inte längre minskas.
Ersättningsgraden i BTP har också höjts, vilket
ytterligare har förbättrat pensionärernas ekono-
miska situation. Av tabell 2.5 nedan framgår att
det reala värdet av pensionsförmånerna har
minskat mest bland pensionärer med medelin-
komster. Av tabellen framgår vidare den dispo-
nibla inkomsten för pensionärer i olika inkomst-
grupper, vilken påverkas dels av arbets- och
kapitalinkomster, dels av justeringar i skattesys-
temen.
Tabell 2.5 Offentliga pensionsinkomster åren 1991 och 1996 för ålderspensionärer i olika inkomstgrupper. Exklusive de
som under mätperioden blev änkor/änklingar
Belopp i 1996 års priser
Medelinkomst 1991
Medelinkomst 1996
Förändring i kornor 91/96
Förändring i procent 91/96
Inkomst-
Disp. inkomst
51 521
55 389
3 868
7,5
grupp 1
Off. pension
49 935
50 927
992
2,0
Inkomst-
Disp. inkomst
70 182
70 947
765
1,1
grupp 2
Off. pension
70 452
68 889
-1 563
-2,2
Inkomst-
Disp. inkomst
86 742
83 250
-3 492
-4,0
grupp 3
Off. pension
92 368
88 321
-4 047
-4,4
Inkomst-
Disp. inkomst
104 194
99 155
-5 039
-4,8
grupp 4
Off. pension
113 373
108 020
-5 353
-4,7
Inkomst-
Disp. inkomst
175 576
156 171
-19 405
-11,1
grupp 5
Off. pension
143 023
137 138
-5 885
-4,1
Pensionärerna som kollektiv
På individnivå fick pensionärerna sänkt köpkraft
under perioden 1991–96. Om vi studerar pen-
sionärerna som grupp blir bilden en annan. Pen-
sionärerna som grupp har ökat sin inkomststan-
dard under 1990-talet, både i reala termer och i
förhållande till andra åldersgrupper. Detta för-
hållande beror enligt promemorian på flera fak-
torer. Nyblivna pensionärer har i genomsnitt
högre ATP-poäng, och därmed högre inkomster,
än de som redan finns i gruppen. Detta höjer för
varje år gruppens inkomststandard. Vidare drab-
bades personer i yrkesverksam ålder betydligt
hårdare än pensionärerna av saneringsprogram-
met. Arbetslöshet drabbar heller inte pensionärer
i särskilt hög grad. Pensionärerna som grupp har
därför förlorat mindre än vad andra ålders-
grupper har gjort.
Det faktum att nyblivna pensionärer har en
relativt hög inkomststandard leder till att antalet
ålderspensionärer med pensionstillskott (PTS)
stadigt minskar; de nyblivna pensionärerna be-
höver PTS i allt mindre utsträckning.
Diagram 2.1 Pensionärernas inkomststandard som andel av
övrigas inkomststandard åren 1991 till 1998. 1996 års
priser
Diagram 2.2 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer
med pensionstillskott åren 1990–1981
Delgrupper inom pensionärskollektivet
Ålderspensionärerna är självfallet inte någon
homogen grupp. Det är således möjligt att finna
ganska stora skillnader i standard mellan olika
delgrupper i pensionärskollektivet. Ovan kon-
staterades att yngre pensionärer i genomsnitt har
högre ATP-poäng än äldre. Yngre pensionärer
har också oftare arbetsinkomster och vissa typer
av tidsbestämda avtalspensioner som höjer in-
komsterna under första tiden som pensionär,
men som minskar eller upphör då de blir äldre
pensionärer. Vidare kan man hos de yngre pen-
sionärerna finna en mindre andel ensamhushåll.
Eftersom det per person är billigare att bo två
personer i ett hushåll än att bo ensam får ensam-
stående, allt annat lika, lägre inkomststandard än
gifta eller samboende.
Skillnad i inkomststandard mellan män och
kvinnor
Ytterligare en faktor som bidrar till att äldre pen-
sionärer har lägre inkomststandard än yngre är
att kvinnor, som i genomsnitt har en lägre in-
komststandard än män, är överrepresenterade
bland de äldre.
Behovet av bostadsstöd mindre
ATP-systemets successiva mognad präglar även
behovet av bostadstillägg. Följaktligen minskar
andelen pensionärer som uppbär BTP för varje
år. År 1990 erhöll knappt en tredjedel av ålders-
pensionärerna bostadstillägg (då var bostads-
tillägget kommunalt). I december 1998 hade an-
delen ålderspensionärer med beviljat BTP sjunkit
till en fjärdedel. Av dessa var 81 procent kvinnor
och 19 procent män. Hur antalet ålderspensionä-
rer med BTP har förändrats över tiden redovisas
i diagrammet nedan.
Det särskilda bostadstillägget till pensionärer
(SBTP) har skyddat pensionärerna med de lägsta
inkomsterna från saneringsprogrammets effek-
ter. Behovet av SBTP har minskat sedan år 1997
till följd av att ersättningsgraden i BTP har höjts
år 1998 och år 1999. Således har antalet SBTP-
tagare minskat.
De kommunala avgifterna och pensionärernas
standard
Det finns många faktorer som påverkar pensio-
närernas standard. Ovan nämns att boendekost-
nader har betydelse. En annan faktor som på-
verkar är kommunernas avgifter för olika
tjänster. Kommunernas avgifter är ofta olika och
svåra att överblicka. De bygger i de flesta fall på
en kombination av en grundavgift, en inkomst-
relaterad avgift och en avgift som är beroende av
serviceinsatsens storlek. Promemorian Sämre för
mig Bättre för oss analyserar hur kommunernas
avgifter för hemtjänst påverkar pensionärernas
ekonomiska situation.
Drygt 10 procent av ålderspensionärerna har
utgifter för kommunal hemtjänst i olika former.
Omsorgstagarna är överrepresenterade bland de
äldre, de ensamstående och bland kvinnorna, det
vill säga i grupper som redan i utgångsläget har
en lägre inkomststandard än genomsnittet för
ålderspensionärer. Det kan konstateras att de
som hade utgifter för hemtjänst år 1996 endast
hade omkring 80 procent av de övrigas inkomst-
standard, redan innan hemtjänstavgiften var av-
dragen. Då avgiften dragits ifrån inkomsten
minskade denna andel med ytterligare knappt
5 procent.
Män betalar något högre avgifter än kvinnor.
Det är även större skillnad i inkomststandard
mellan de som har hemtjänst och de som inte har
det bland män än bland kvinnor. Då omsorgs-
tagarna grupperas utifrån både inkomststandard
och hemtjänstens omfattning, visar det sig att de
med hög inkomst och stor insats betalar de
högsta avgifterna, medan de med låga inkomster
och liten insats betalar de lägsta.
Diagram 2.3 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer
med BTP åren 1990–1998
12.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området och effekterna av
dessa
Beslut om ett reformerat ålderspensionssystem
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt system för ålderspensionering (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315
och 320). Den nya pensionen införs successivt
från år 1999, och de första utbetalningarna av in-
komstrelaterad pension sker år 2001. Första ut-
betalningarna av garantipension från det nya
systemet sker år 2003.
Överenskommelse om återstående frågor i
pensionsöverenskommelsen
I juni 1999 kom de fem partierna bakom pen-
sionsöverenskommelsen överens om de fem
återstående frågorna i pensionsöverenskommel-
sen. Dessa är balanseringen av pensionssystemet,
överföringen av medel från AP-fonden till stats-
budgeten (s.k. finansiell infasning), rätt att kvar-
stå i arbete upp till 67 år, avgiftsväxlingen samt
AP-fondens organisation och placeringsregler.
Förslaget till balanseringen har presenterats i
departementspromemorian Ds 1999:43. För-
slaget syftar till att säkerställa pensionssystemets
långsiktiga finansiella stabilitet. Detta sker
genom att det för varje år beräknas den största
pensionsskuld som kan finansieras vid den givna
avgiftsprocentsatsen för inkomstpension (16
procent) utan risk för varaktiga underskott. Ba-
lanseringen utlöses om systemets faktiska pen-
sionsskuld skulle komma att överstiga summan
av den maximala skulden och tillgångarna i
buffertfonden. En proposition om automatisk
balansering planeras till våren år 2000.
I departementspromemorian Höjd ålder för
avgångsskyldighet till 67 år (Ds 1999:39) pre-
senterar regeringen ett förslag som innebär att
åldern för avgångsskyldighet höjs. Förslaget av-
ses att träda ikraft om parterna på arbetsmarkna-
den inte före årsskiftet 1999/2000 har kommit
överens om en motsvarande ändring. Enligt för-
slaget skall de avtal som har en avgångsskyldighet
mellan 65 och 67 års ålder ändras så att ålders-
gränsen i stället blir 67 år. Möjligheten för ar-
betsmarknadens parter att avtala om avgångs-
skyldighet för arbetstagare före 65 års ålder
behålls.
Vad gäller avgiftsväxlingen innebär överens-
kommelsen från juni 1999 att den allmänna pen-
sionsavgiften höjs till 7 procent. Vidare höjs
ålderspensionsavgiften och den statliga ålders-
pensionsavgiften till 10,21 procent. Regeringen
föreslår dessa höjningar i avsnitt 8 i volym 1.
Detta ger utrymme för en sänkning av
arbetsgivaravgifterna. I avsnitt 8 föreslås således
att det sammantagna uttaget av socialavgifter och
allmän löneavgift sänks med 0,14 procent-
enheter.
Från och med år 1999 dras den allmänna
pensionsavgiften av från inkomsterna vid beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst. Detta av-
drag innebär att avgifterna (allmän pensionsav-
gift, ålderspensionsavgift och den statliga ålders-
pensionsavgiften) år 1999 betalas för inkomster
upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Enligt
pensionsöverenskommelsen skall denna gräns
höjas till 8,07 förhöjda prisbasbelopp.
Enligt den ursprungliga pensionsuppgörelsen
år 1994, och enligt riksdagsbeslut år 1998, skulle
finansieringen av pensionerna ske genom att
pensionsavgiften på 18,5 procent betalas till
hälften via arbetsgivaravgifter och till hälften via
allmänna pensionsavgifter av löntagarna. 9,25
procent av den pensionsgrundande inkomsten
motsvarar 8,47 procent av bruttoinkomsten. De
fem partierna bakom överenskommelsen står
fast vid att pensionssystemet skall finansieras
med lika stora delar ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift. Beredningen har dock
visat att detta innebär flera tekniska problem.
Frågan om en hälftendelning av pensionsavgiften
i en arbetsgivaravgift och en allmän
pensionsavgift på inkomster upp till
pensionstaket skall hanteras parallellt med
skattereformen. En avstämning av resultatet sker
före halvårsskiftet år 2000.
Överenskommelsen om finansiell infasning
innebär att ett belopp om 155 miljarder kronor
överförs från AP-fonden till statsbudgeten den
1 januari 2001. Därigenom uppgår överföringar-
na från AP-fonden, inklusive redan tidigare be-
slutade överföringar, till ett belopp som på AP-
fondens behållning motsvarar en engångsöver-
föring, om 258 miljarder kronor. En ny be-
dömning av ålderspensionssystemets finansiella
ställning kommer att göras år 2004. Om det då
bedöms möjligt utifrån rimliga antaganden om
tillväxt och avkastning, skall ytterligare medel
föras från fonden till statsbudgeten den 1 januari
2005. En proposition om den finansiella
infasningen och förslag till en ny organisation
och nya placeringsregler för AP-fonden kommer
att lämnas till riksdagen under hösten 1999.
Prisbasbeloppet minskas inte vid beräkning av
pensionsförmåner
Som ett led i saneringsprogrammet har prisbas-
beloppet från och med år 1993 minskats med
2 procent vid beräkning av pensionsförmåner.
Från och med år 1999 skall inte någon motsva-
rande minskning göras.
Ersättningsnivån för BTP har höjts från 83 procent
till 90 procent
År 1997 sänktes ersättningsnivån för BTP från
85 till 83 procent. År 1998 kunde ersättnings-
nivån återställas. År 1999 höjdes ersättningsnivån
till 90 procent. För en enskild pensionär medför-
de 1999 års höjning att ersättningen från BTP-
systemet maximalt steg med 195 kronor per må-
nad. Denna höjning får bl.a. pensionären i
inkomstgrupp 1 i tabell 2.5, om han eller hon har
en boendekostnad om 4 000 kronor. Även pen-
sionärer med högre inkomster (inkomst-
grupperna 2–5 i tabell 2.5) kan erhålla BTP och
har därför genom höjningen av ersättningsnivån
fått ytterligare kompensation för att värdet av
deras pensionsförmåner sänktes under åren
1991–1996.
Pensionstillskottet och det särskilda bostadstillägget
har höjts med 1,4 procentenheter
Regeringen konstaterade i propositionen Vissa
ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (Prop.
1998/99:106) att samhällets kostnader för läke-
medel ökar i en takt som inte är acceptabel. För
att motverka detta höjdes gränsen för högkost-
nadsskyddet på läkemedel. För den enskilda
konsumenten innebar detta en höjning av läke-
medelsutgifterna med högst 42 kronor per må-
nad. Regeringens uppfattning var dock att pen-
sionärer med de lägsta pensionerna bör skyddas
från den nämnda utgiftsökningen. Med anled-
ning av detta höjdes pensionstillskottet och det
särskilda bostadstillägget till pensionärerna med
1,4 procentenheter. Det särskilda grundavdraget
till folkpensionärer anpassades till ändringen av
pensionstillskottet.
Äldre invandrare
Genom tilläggsdirektiv (1998:70) till socialtjänst-
utredningen har beaktats de ekonomiska villko-
ren för vissa äldre invandrare. Utredningen har
nyligen lämnat sitt betänkande Socialtjänst i ut-
veckling (SOU 1999:97).
12.3.3 Regeringens slutsatser
Det omfattande saneringsprogrammet som
genomförts har inneburit ekonomiska påfrest-
ningar för många grupper i samhället. När eko-
nomin nu har vänt och statens finanser är i balans
har en prioriterad åtgärd, enligt vad som även
framgår av 1999 års budgetproposition, varit att
följa upp saneringsprogrammets effekter för
pensionärsgrupperna. Resultat har presenterats i
departementspromemorian Sämre för mig Bättre
för oss (Ds 1999:5). En slutsats i promemorian
är att pensionärer drabbats mindre än andra
grupper av saneringsprogrammet och att de
sämst ställda pensionärerna har skyddats fullt ut
genom det särskilda bostadstilläggets konstruk-
tion. Emellertid har det funnits behov av
åtgärder som återställer köpkraften för det stora
flertalet pensionärer som inte är berättigade till
SBTP. Åtgärder i denna riktning är såväl beslutet
att inte minska prisbasbeloppet vid beräkning av
pensionsförmåner som höjningen av ersättnings-
graden för BTP i två steg till det år 1999 gällande
90 procent.
Genom fempartiöverenskommelsen i juni
1999 är de kvarstående byggstenarna i pensions-
reformen på plats. Resultatet är ett ekonomiskt
och politiskt stabilt pensionssystem. Därigenom
kan pensionerna för framtida ålderspensionärer
tryggas och allmänhetens förtroende för pen-
sionssystemet upprätthållas.
Det reformerade pensionssystemet innebär att
det särskilda grundavdraget avskaffas och att den
inkomstgrundade ålderspensionen beräknas på
andra grunder än dagens ATP. Det är därför
nödvändigt att det sker en anpassning av andra
närliggande regelverk till det nya pensionssyste-
met. Ett led i anpassningen är det förslag till re-
formering och anpassning av reglerna för efter-
levandepensioner som kommer att lämnas till
lagrådet i november 1999. Förslag till anpassning
av ålderspensioner till personer som inte berörs
av reformen har utformats i Ö-garpsutred-
ningens betänkande Garantipension och Bosätt-
ningstillägg för personer födda år 1937 eller tidi-
gare (SOU 1999:17). Betänkandet överlämnades
i februari 1998. Vidare lämnade BTP-utred-
ningen i april 1999 betänkandet Inkomstpröv-
ning av bostadstillägg till pensionärer (SOU
1999:52) innehållande förslag till anpassning av
BTP-systemet. Propositioner i nämnda frågor
avses lämnas till riksdagen under år 2000.
12.4 Skatteavvikelser
Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 redovisas
i huvudsak som anslag på statsbudgetens utgifts-
sida. Vid sidan av de stöd som redovisas via an-
slag finns dock även stöd på statsbudgetens in-
komstsida i form av olika särregler i skattelag-
stiftningen. Dessa stöd brukar betecknas som
saldopåverkande skatteavvikelser. De kan t.ex.
syfta till att påverka hushållens och företagens
inkomster eller priser. Skatteförmånerna kan
vara motiverade av fördelningspolitiska eller
andra skäl. Om en sådan förmån på budgetens
inkomstsida slopas, leder detta till en budget-
förstärkning för den offentliga sektorn.
En brist i den traditionella redovisningen av
anslag gäller den samtidiga förekomsten av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar medför att kostnaden för dessa stöd inte
är direkt jämförbara.
I tabellen nedan anges bl.a. hur mycket bo-
stadstilläggen till pensionärer skulle behöva höjas
för att hushållens disponibla inkomster inte ska
påverkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen
för olika offentliga transfereringar brukar be-
tecknas som icke saldopåverkande skatteavvikel-
ser.
Tabell 2.6 Skatteavvikelser
Miljarder kronor
Namn på skatte-
avvikelsen
Skatte-
avvikelse
brutto
1998
Skatte-
avvikelse
brutto
1999
Skatte-
avvikelse
netto
1998
Skatte-
avvikelse
netto
1999
Saldopåverkande
avvikelser
Pensionskostnader
för arbetstagare
6,69
8,48
3,65
4,69
Avdrag för pen-
sionspremier
0,47
0,67
0,25
0,36
Avsättning till per-
sonalstiftelser
Avkastningsskatt
17,19
16,25
12,03
11,37
S:a saldopåverkande
avvikelser
24,35
25,40
15,93
16,42
Icke saldopåver-
kande avvikelser
Bostadstillägg till
penisonärer (KBT)
3,73
3,90
0,00
0,00
Särsk. grundavdrag
för pensionärer
14,02
13,03
0,00
0,00
Delpension
0,15
–
0,00
–
S:a icke saldopåver-
kande avvikelser
17,9
16,93
0,00
0,00
Saldopåverkande avvikelser
Pensionskostnader för arbetstagare
Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens
kostnader inte tas upp till beskattning hos ar-
betstagaren om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensionsförsäk-
ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen ut-
gör ersättning för utfört arbete ligger ersätt-
ningen till grund för en särskild löneskatt som
arbetsgivaren skall betala. Skatteavvikelsen vad
gäller inkomstskatten beror på skillnaden i mar-
ginalskatter vid avsättning och utbetalning av
pension.
Avdrag för pensionspremier
Avdrag får göras för erlagda pensionspremier.
Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i
normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp
eller 10 procent av inkomsten då inkomsten är
högre än ett prisbasbelopp. Om marginalskatten
vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid in-
betalningen av premien uppstår en avvikelse.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Avsättning till personalstiftelser
Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel
som avsatts till personalstiftelse för tryggande av
pensionsutfästelse. Visst undantag finns för få-
mansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter.
Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä-
ringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomst-
skatt.
Avkastningsskatt
Avkastningen på medel reserverade för pensions-
ändamål beskattas lägre än annan avkastning på
kapital. Avvikelsen uppkommer dels i närings-
verksamhet, genom bolagens egna reserveringar
och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital
genom det individuella pensionssparandet.
Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha-
blonberäknad avkastning.
Icke saldopåverkande avvikelser
Bostadstillägg till pensionärer
Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Särskilt grundavdrag för pensionärer
Grundavdraget för skattskyldiga med folkpen-
sion (förtidspension, änkepension mm) avviker
från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är
berättigade till. Det särskilda grundavdraget är
lika med folkpensionens grundbelopp plus pen-
sionstillskott och reduceras med ökad pensions-
inkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än
det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller.
Syftet med avdraget är att garantera pensionären
ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser in-
komstskatt.
Delpension
Delpensionen är en skattepliktig och pensions-
grundande ersättning. Skatteavvikelsen avser den
del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän
tilläggspension. I och med att statlig ålderspen-
sionsavgift infördes på delpensionen fr.o.m. den
1 januari 1999 upphörde skatteavvikelsen fr.o.m.
detta datum.
Tabell 2.7 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 11 ingående anslagen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
A1 Ålderspensioner
52 674
11 536
11 485
10 826
10 104
9 557
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
476
12 734
12 666
12 988
13 091
13 318
A3 Bostadstillägg till pensionärer
9 535
9 841
9 940
9 682
9 411
9 279
A4 Delpension
0
204
259
123
85
44
Totalt för utgiftsområde 11
62 684
34 315
34 350
33 619
32 691
32 198
12.5 Anslag
A1 Ålderspensioner
Tabell 2.8 Anslagsutvecklingen A1 Ålderspensioner
Tusental kronor
1998
Utfall
52 673 501
Anslags-
sparande
80 303
1999
Anslag
11 536 000
Utgifts-
prognos
11 485 000
2000
Förslag
10 826 000
2001
Beräknat
10 104 000
2002
Beräknat
9 557 000
År 1998 omfattade anslaget folkpensionen i form
av ålderspension. Förutom grundförmånen in-
gick de särskilda folkpensionsförmånerna pen-
sionstillskott och särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller han-
dikappat barn. I anslaget ingick dessutom barn-
tillägg till ålderspension och hustrutillägg. För
budgetåret 1999 har utgifterna för folkpensio-
nens grundförmån till personer med ATP över-
förts från anslaget till AP-fonden.
Utgifterna för anslaget uppgick år 1998 till
52 674 miljoner kronor. Anslagsbeloppet för
samma år uppgick till 52 492 miljoner kronor.
Anslaget överskreds således med 182 miljoner
kronor eller 0,3 procent. Anslaget beräknas för
år 1999 underskridas med 51 miljoner kronor.
Kvarvarande anslagssparande uppgår därmed till
131 miljoner kronor. Regeringen föreslår i denna
proposition att anslagssparandet delvis tas i an-
språk för finansiering av överskridandet för an-
slag A4 Delpensioner.
År 1998 uppgick folkpensionen för en ensam-
stående pensionär till 96 procent och för en gift
ålderspensionär till 78,5 procent av prisbasbe-
loppet sedan det hade minskats med 2 procent.
Ålderspensionär med låg eller ingen ATP har
rätt till pensionstillskott. Pensionstillskottet re-
duceras med ATP-beloppet krona för krona.
Pensionstillskottet till ålderspensioneringen
uppgick år 1998 till 55,5 procent av prisbasbe-
loppet sedan det hade minskats med 2 procent.
Pensionstillskottet har höjts den 1 juni 1999 och
uppgår nu till 56,9 procent av prisbasbeloppet.
Anslaget ålderspension i form av folkpension
och pensionstillskott finansieras via allmänna
skattemedel. Utgiftsstyrande faktorer för an-
slaget är i första hand prisbasbeloppets utveck-
ling, befolkningsutvecklingen samt utvecklingen
av den genomsnittliga pensionsnivån i ATP-
systemet.
Resultatinformation
Antalet ålderspensionärer är förhållandevis sta-
bilt, dock har en viss ökning i antalet personer
med förtida uttag kunnat skönjas under de
senaste åren. Detta bland annat har inneburit att
medelbeloppet från folkpensioneringen årligen
har minskat. Också år 1998 var andelen personer
med förtida uttag förhållandevis hög bland de
nytillkomna ålderspensionärerna, vilket innebar
att medelbeloppet från folkpensioneringen var
något lägre jämfört med år 1997. Det motsatta
förhållandet gällde ATP-pensionerna. Den
genomsnittliga ålderspensionen från tilläggspen-
sioneringen steg med 0,03 prisbasbelopp mellan
åren 1997 och 1998. Detta i sin tur resulterade i
att såväl antalet personer med pensionstillskott
som den genomsnittliga ersättningen sjönk år
1998 jämfört med året innan.
Slutsatser
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget ålderspensioner i
form av folkpension under budgetåret 1999 till
11 585 000 kronor. Det jämfört med år 1998 låga
beloppet beror på att anslaget från och med bud-
getåret 1999 inte längre belastas med folkpensio-
nens grundbelopp till de ålderspensionärer som
också uppbär tilläggspension. I stället belastar
dessa utgifter ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten. Överföringarna redovisas i
tabellen nedan.
Till följd av uppdelningen av betalningsansva-
ret mellan statsbudgeten och AP-fonden har de
tidiga prognoserna för anslaget karaktäriserats av
osäkerhet. Följaktligen tyder utfallet för första
halvåret 1999 på att utgiftsnivån för det inne-
varande året kommer att vara lägre än den som
beräknades i Riksförsäkringsverkets budget-
underlag. Med beaktande av detta, omräknat
med aktuell befolkningsprognos och med hän-
syn tagen till höjningen av pensionstillskottet år
1999, beräknas utgifterna för budgetåret 1999 till
11 485 000 000 kronor.
Tabell 2.9 Överföring av utgifter från anslaget
Tusental kronor
Utgifter som
kvarstår inom
anslaget
Utgifter som förs
från anslaget
Totala utgifter för
folkpension
1999
7 351 000
41 757 000
49 108 000
2000
6 888 200
42 575 800
49 464 000
2001
6 439 700
43 526 700
49 966 400
2002
6 105 000
44 974 500
51 079 500
Vad gäller de kommande åren är regeringens be-
dömning att antalet ålderspensionärer kommer
att vara relativt stabilt. Trenden att de nyblivna
pensionärerna i genomsnitt har högre ATP
jämfört med de äldre generationerna beräknas
fortsätta. Detta innebär att allt färre personer
kommer att helt sakna ATP eller ha en så låg så-
dan pension att pensionstillskottet kan vara ak-
tuellt.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 826 000 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Ålderspensioner för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
10 104 000 000 kronor respektive 9 557 000 000
kronor.
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
Tabell 2.10 Anslagsutveckling A2 Efterlevandepensioner
till vuxna
Tusental kronor
1998
Utfall
475 750
Anslags-
sparande
27 750
1999
Anslag
12 734 000
Utgifts-
prognos
12 666 000
2000
Förslag
12 988 000
2001
Beräknat
13 091 000
2002
Beräknat
13 318 000
Anslaget omfattar folkpension och pensionstill-
skott i form av omställningspension, förlängd
omställningspension, särskild efterlevandepen-
sion och änkepension. Från och med budgetåret
1999 ingår även tilläggspension i form av efter-
levandepension som en del av anslaget.
Utgifterna för anslaget uppgick år 1998 till
476 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick
för samma år till 555 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 79 miljoner kronor,
dvs. ungefär 14 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1999 underskridas med 68 miljoner
kronor eller ca 0,5 procent. Det totala anslags-
sparandet för år 1999 beräknas uppgå till
96 miljoner kronor.
För år 1998 utgavs omställningspension, för-
längd omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension och oreducerad
änkepension med 90 procent av prisbasbeloppet
sedan detta minskats med två procent. Den som
har låg eller ingen ATP kan dessutom få
pensionstillskott. År 1998 uppgick
pensionstillskottet till högst 61,5 procent av
prisbasbeloppet sedan detta minskats med två
procent. Pensionstillskottet har höjts den 1 juni
1999 och uppgår nu till 62,9 procent av
prisbasbeloppet.
De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet
kvinnor som är berättigade till änkepension. An-
slaget har finansierats med allmänna skattemedel.
Från och med budgetåret 1999 sker finansie-
ringen med en ny efterlevandepensionsavgift.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Antalet änkepensioner från folkpensioneringen
sjönk till 16 500 år 1998 från 25 000 året innan.
Huvudsakligen kan nedgången förklaras med att
den inkomstprövning som infördes den 1 april
1997 även fick genomslag år 1998.
Också antalet personer med omställningspen-
sion minskade mellan åren 1997 och 1998, från
2 070 personer till 1 090 personer. Detta kan för-
klaras med att omställningspension fr.o.m. år
1997 utges för en period på 6 månader istället för
12 månader som gällde tidigare. Regeländringen
gav utslag på utgiftsutvecklingen även år 1998.
Förlängd omställningspension infördes den
1 januari 1990 och kan utbetalas upp till tolv år.
Antalet personer som omfattas av förmånen ökar
därför fortfarande. Antalet utbetalningar ökade
mellan åren 1997 och 1998 med 240 personer. År
1998 utbetalades förlängd omställningspension
till 3 190 personer.
Slutsatser
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget efterlevandepension
för vuxna under budgetåret 1999 till
12 674 000 000 kronor. Den höga utgiftsnivån
förklaras med att ATP till efterlevandepensione-
ring fr.o.m. detta budgetår belastar anslaget. Ut-
gifterna som förs till anslaget från AP-fonden
redovisas i tabellen nedan. Regeringen delar ver-
kets bedömningar. Omräknat med aktuell an-
tagandebild och med hänsyn till höjningen av
pensionstillskottet beräknas utgifterna för bud-
getåret 1999 till 12 666 000 000 kronor.
Tabell 2.11 Överföring av utgifter till anslaget
Tusental kronor
Totala utgifter
Utgifter som
förts till an-
slaget (ATP)
Utgifter i form
av folkpension
1999
12 666
12 197
469
2000
12 988
12 534
454
2001
13 091
12 658
433
2002
13 318
12 902
416
Den successiva avvecklingen av änkepensione-
ringen beräknas medföra en faktisk minskning av
antalet utbetalda pensioner från tilläggspensione-
ringen under prognosperioden. Också utbetal-
ningarna från folkpensioneringen beräknas år-
ligen minska under de kommande åren. Detta
förklaras delvis med att nytillkomna yngre änkor
i regel har egen inkomst och därför inte blir be-
rättigade till folkpension. De änkor som saknar
egna inkomster är i regel äldre och övergår därför
successivt till att lyfta folkpensionen i form av
ålderspension.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 12 988 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Efterlevandepensioner till vuxna för
år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas an-
slaget till 13 091 000 000 kronor respektive
13 318 000 000 kronor.
A3 Bostadstillägg till pensionärer
Tabell 2.12 Anslagsutveckling A3 Bostadstillägg till pen-
sionärer
Tusental kronor
1998
Utfall
9 534 743
Anslags-
sparande
482 700
1999
Anslag
9 841 000
Utgifts-
prognos
9 940 000
2000
Förslag
9 682 000
2001
Beräknat
9 411 000
2002
Beräknat
9 279 000
Anslaget omfattar bostadstillägg och särskilt bo-
stadstillägg till ålderspensionärer, förtidspensio-
närer samt till personer med
efterlevandepension. Utgifterna för anslaget
uppgick år 1998 till 9 535 miljoner kronor.
Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 9 654
miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed
med 119 miljoner kronor, dvs. ungefär 1 procent
av anslaget. Det totala anslagssparandet för år
1998 uppgick till 483 miljoner kronor, vilket är 5
procent av anslaget. Anslaget för år 1999
beräknas överskridas med 99 miljoner kronor.
Detta är 1 procent av anslaget. Anledningarna till
överskridandet är dels att antalet BTP-tagare
beräknas bli fler jämfört med beräkningarna när
anslaget fastställdes, dels den i juni 1999
beslutade höjningen av ersättningsnivån för BTP.
År 1998 kunde BTP utges med maximalt 85
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är
helt inkomstprövat och reduceras med 40 pro-
cent av årsinkomsten upp till ett ett halvt pris-
basbelopp och med 45 procent av inkomsten
däröver.
Det särskilda bostadstillägget betalas ut som
en utfyllnad om inkomsten efter det att bostads-
kostnaden är betald understiger nivån för vad
som kan anses som skäligt. År 1998 var denna
nivå 122 procent av prisbasbeloppet för en en-
samstående och 101 procent av prisbasbeloppet
för en gift pensionär. Beloppet för den skäliga
levnadsnivån har höjts i juni 1999 med 1,4 pro-
centenheter i samband med höjningen av
pensionstillskottet.
Anslaget bostadstillägg till pensionärer finan-
sieras via allmänna skattemedel. De utgifts-
styrande faktorerna för anslaget är främst pris-
basbeloppsutvecklingen, boendekostnadsutveck-
lingen och utvecklingen av medelpensionen i
ATP-systemet.
Resultatinformation/Resultatbedömning
Antalet BTP-tagare minskade med 14 400 perso-
ner från 502 800 personer år 1997 till 488 400
personer år 1998. Den största nedgången skedde
bland ålderspensionärer, men även antalet för-
tidspensionärer med BTP minskade något.
Denna utveckling förklaras av att pensionsin-
komsterna i regel är högre bland nyblivna pen-
sionärer än bland de som sedan tidigare lyfter
ålders- eller förtidspension. Antalet personer
med SBTP minskade med ca 3 000 personer
mellan åren 1997 och 1998, vilket var en effekt av
att ersättningsnivån i BTP höjdes från 83 till 85
procent.
Bostadstillägget var tidigare kommunalt men
är sedan den 1 januari 1995 statligt. Kommuner-
na kan dock t.o.m. år 2000 lämna komplette-
rande kommunalt bostadstillägg som helt finan-
sieras av resp. kommun. År 1998 utbetalades
sådant kommunalt bostadstillägg till ca 27 000
pensionärer.
Slutsatser
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget bostadstillägg till
pensionärer under budgetåret 1999 till
9 907 300 000 kronor. Omräknat med aktuell
befolkningsprognos, bostadskostnadsindex och
med hänsyn tagen till höjningen av SBTP
den 1 juni 1999 beräknas utgifterna för budget-
året 1999 till 9 940 000 000 kronor.
Vad gäller prognosperioden i sin helhet är re-
geringens bedömning att antalet BTP-tagare suc-
cessivt kommer att minska. Detta gäller såväl
ålderspensionärer som förtidspensionärer och
änkor.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 9 682 000 000 kronor anvisas under
anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer för år
2000. För åren 2001 och 2002 beräknas medels-
behovet till 9 411 000 000 kronor respektive
9 279 000 000 kronor.
A4 Delpension
Tabell 2.13 Anslagsutveckling A4 Delpension
Tusental kronor
1998
Utfall
0
Anslags-
sparande
0
1999
Anslag
204 009
Utgifts-
prognos
259 400
2000
Förslag
122 800
2001
Beräknat
84 900
2002
Beräknat
43 500
Anslaget omfattar delpension och är ett nytt an-
slag under detta utgiftsområde fr.o.m. år 1999.
Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m. år
1999 och numera finansieras anslaget via allmän-
na skattemedel. Eftersom delpension ger pen-
sionsrätt i det reformerade ålderspensionssys-
temet skall anslaget belastas med statliga ålders-
pensionsavgifter. Delpensionssystemet kommer
successivt att avvecklas och nya delpensioner
kommer inte att beviljas efter år 2000.
Utgifterna för år 1999 beräknas överskrida an-
visade medel med 55 391 000 kronor eller ca 27
procent.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Delpensionsförsäkringen har haft till syfte att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvs-
arbete till livet som pensionär. Den 1 juli 1994
ändrades reglerna inom delpensionsförsäkringen.
Detta innebar att omfattningen av den arbets-
tidsminskning som kompenserades genom del-
pension begränsades till tio timmar och att för-
säkringens kompensationsgrad sänktes från 65
procent till 55 procent. Antalet nybeviljade del-
pensioner har därefter minskat väsentligt till ca
850 per år från 16 000 personer åren 1993–1994.
Efter införandet av det reformerade ålderspen-
sionssystemet finns inte längre behov av en sär-
skild delpension. Ålderspensionssystemet i sig
ger i framtiden stort utrymme för uttag av par-
tiell ålderspension i kombination med fortsatt
förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.
Delpensionssystemet kommer därför att av-
vecklas.
Slutsatser
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för delpension under budgetåret
1999 till 204 009 000 kronor. Utgiftsprognosen
har senare justerats till 259 400 000 kr. Skälet är
dels att utbetalda medel per person räknat i pris-
basbelopp är högre än tidigare beräknat, dels att
antalet personer som uppbär delpension är fler
än man tidigare räknat med. Överskridandet
föreslås finansieras med medel från A1 Ålders-
pension för år 1999.
Anslaget belastas med statlig ålderspensions-
avgift motsvarande 11 171 000 kronor år 2000,
7 724 000 kronor år 2001 och 3 956 000 kronor
år 2002. Den statliga ålderspensionsavgiften var
6,4 procent år 1999. Avgiften höjs år 2000 till
10,21 procent.
Anslaget kommer att avvecklas innebärande
att delpensioner inte kommer att nybeviljas efter
år 2000. Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 122 800 000 kronor skall anvisas
under anslaget A4 Delpensioner för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
84 900 000 kronor respektive 43 500 000 kronor.
Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
12
Förslag till statsbudget för 2000
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Lagförslag 9
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag 9
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 12
3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 13
3.1 Omfattning 13
3.2 Utgiftsutveckling 13
3.3 Resultatbedömning 14
3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 14
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 16
3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 17
3.3.4 Regeringens slutsatser 17
3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 17
3.5 Anslag 18
A1 Allmänna barnbidrag 18
A2 Föräldraförsäkring 20
A3 Underhållsstöd 23
A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 25
A5 Barnpensioner 25
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 26
A7 Pensionsrätt för barnår 27
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 7
3.1 Utgiftsutvecklingen 13
3.2 Utgiftsutvecklingen 18
3.3 Anslagsutvecklingen A1 Allmänna barnbidrag 18
3.4 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg år 2000 20
3.5 Anslagsutvecklingen A2 Föräldraförsäkring 20
3.6 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift 21
3.7 Anslagets komponenter 21
3.8 Anslagsutvecklingen A3 Underhållsstöd 23
3.9 Antal barn med olika typer av underhållsstöd 24
3.10 Anslagsutvecklingen A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 25
3.11 Anslagsutvecklingen A5 Barnpensioner 25
3.12 Anslagets komponenter 25
3.13 Anslagsutvecklingen A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 26
3.14 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift 26
3.15 Anslagsutvecklingen A7 Pensionsrätt för barnår 27
Diagramförteckning
3.1 Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1998 14
3.2 De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla
inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1998 15
3.3 Ensamstående med barn, genomsnittlig disponibel inkomst
1991–1998 justerad för försörjningsbörda, som andel av motsvarande
inkomst för enstamstående utan barn 15
3.4 Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991–1998,
justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande inkomst för
gifta/samboende utan barn 15
3.5 Antal födda barn och födelsetal åren 1970–1998 16
3.6 Förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år 1998 för
familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp. höjd ersätt-
ningsnivå i föräldraförsäkringen 17
3.7 Barnbidrag under åren 1980–2001 i löpande och fasta priser (1999-års nivå) 19
13 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. antar regeringens förslag till ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. antar regeringens förslag till om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt följande upp-
ställning.
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Allmänna barnbidrag
ramanslag
18 832 000
A2
Föräldraförsäkring
ramanslag
16 929 000
A3
Underhållsstöd
ramanslag
2 737 500
A4
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
ramanslag
24 000
A5
Barnpensioner
ramanslag
985 000
A6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
ramanslag
2 008 000
A7
Pensionsrätt för barnår
ramanslag
3 240 000
Summa
44 755 500
14 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
14.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 a §§ lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För barn, som är svensk med-
borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt barnbidrag med 9 000
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.
För barn, som är svensk med-
borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt barnbidrag med
10 200 kronor om året i enlighet med
vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall också lämnas för här i riket bosatt barn, som inte
är svensk medborgare, om barnet eller någon av föräldrarna sedan minst sex
månader vistas i riket. Detta gäller dock inte för tid då dagersättning enligt
17 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. lämnas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om ut-
landsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgiva-
rens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljan-
de barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan,
ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fort-
farande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
2 a §
Flerbarnstillägg lämnas om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller
flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i 4 §
tredje stycket eller 7 §.
Flerbarnstillägg lämnas med
1. 2 400 kronor om året för det
tredje barnet,
2. 7 200 kronor om året för det
fjärde barnet,
3. 9 000 kronor om året för det
femte barnet och varje ytterligare
barn.
Flerbarnstillägg lämnas med
1. 2 724 kronor om året för det
tredje barnet,
2. 8 160 kronor om året för det
fjärde barnet,
3. 10 200 kronor om året för det
femte barnet och varje ytterligare
barn.
Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär
allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär
allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor
och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn
gemensamt.
Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall
anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.
Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i
denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
14.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna me-
del med 750 kronor i månaden från
och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i motsvaran-
de utbildning i sameskolan, en riks-
internatskola eller en sådan friståen-
de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 §
skollagen (1985:1100).
En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna me-
del med 850 kronor i månaden från
och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i motsvaran-
de utbildning i sameskolan, en riks-
internatskola eller en sådan friståen-
de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 §
skollagen (1985:1100).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
14.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten
härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha
varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för 180 dagar
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte
stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldra-
penning enligt 3 § andra stycket för
90 dagar med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, beräknad
enligt femte stycket, och 90 dagar
med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldra-
penning enligt 3 § andra stycket för
90 dagar med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, beräknad
enligt femte stycket, och 90 dagar
med belopp enligt garantinivån. För
varje barn utöver det andra utges dock
föräldrapenning för samtliga dagar en-
ligt 3 § andra stycket med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket.
När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena skall utges med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med
undantag av 5 § fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§.
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om för-
älderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje
stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen
skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet
därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn.
Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder,
skall föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.
Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader
efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. I fråga om barn som är födda
eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före ikraftträdandet tillämpas
lagen i sin äldre lydelse.
15 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
15.1 Omfattning
För att stärka barnfamiljernas ekonomi har sam-
hället byggt upp ett stödsystem som syftar till att
ge en ekonomisk trygghet under den period
deras försörjningsbörda är stor. Genom de olika
stödens utformning utjämnas resurser över livs-
cykeln och mellan familjer med och utan barn.
Det ekonomiska familjestödet är också utformat
så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov
hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till
funktionshindrade barn.
Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag
inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbi-
drag, föräldraförsäkring inklusive havandeskaps-
penning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension, vårdbi-
drag för funktionshindrade barn samt pensions-
rätt för barnår. Statens utgifter inom området
beräknas uppgå till 44,8 miljarder kronor år 2000.
Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamil-
jerna är bostadsbidragen, som återfinns under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande samt studiebidragen, som
återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd.
Utgifterna för bostadsbidrag och studiebidrag
under budgetåret 2000 beräknas till 5,7 miljarder
kronor respektive 2,4 miljarder kronor.
15.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
35 910
39 896
40 893
44 756
47 915
48 243
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna för de flesta anslagen har minskat i
förhållande till de budgeterade beloppen år 1998,
främst beroende på de låga födelsetalen. Ut-
gifterna för underhållsstöd och vårdbidrag har
däremot överskridit bugeterande belopp, varför
det samlade utfallet för utgiftsområdet år 1998
överstiger anvisade medel med ca 100 miljoner
kronor. För år 1999 förväntas de prognostiserade
utgifterna för samtliga förmåner utom barn-
pensioner bli högre än vad som anvisats.
Förändringar år 1998
- Barnbidraget har höjts med 1 320 kronor
per barn och år.
- Flerbarnstillägg lämnas till fler familjer.
- Ersättningsnivån har höjts för föräldrapen-
ning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning.
- Vissa regeländringar avseende rätten till
vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning har
genomförts.
Mål
Att utjämna de ekonomiska villkoren mellan fa-
miljer med och utan barn samt över livscykeln.
Inom Socialdepartementet pågår arbete med
att vidareutveckla målen.
Prioriteringar för år 2000
Att fortsätta att analysera och om möjligt
förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation.
15.3 Resultatbedömning
Mål för år 1998 var att:
- utjämna levnadsvillkoren mellan familjer
med och utan barn,
- stödja föräldrarnas möjligheter att kom-
binera förvärvsarbete med föräldraskap,
- särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn-
familjer i utsatta situationer.
15.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Utgiftsområdet är i flera avseenden nära kopplat
till den samhällsekonomiska utvecklingen och
har därmed påverkats av den ekonomiska kris
som Sverige genomgått under 1990-talet. Många
barnfamiljer har upplevt ekonomiska försäm-
ringar till följd av arbetslöshet, minskade in-
komster och tidvis höga räntor. Allt fler har del-
tagit i utbildning eller arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I det följande illustreras den ekono-
miska situationen under perioden för olika typ-
hushåll. Familjetyperna betecknas E1, E2+,
G/S1, G/S2, och G/S3+. Dessa beteckningar
betyder ensamstående eller gifta/sammanboende
med 1, 2, 3 eller flera barn. I diagram 3.1 re-
dovisas den disponibla inkomsten för familjer
med bar år 1998. Med disponibel inkomst avses
summan av löner, kapitalinkomster, skatte-
pliktiga transfereringar minus skatter samt de
familjeekonomiska förmånerna inkl. bostads-
bidrag.
Diagram 3.1 Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer
med barn år 1998
Tusental kronor
Det ekonomiska familjestödets andel av barnfa-
miljernas disponibla inkomst är betydande. Ju
fler barn som finns i familjen, desto större andel
av inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är
stödet till ensamstående med barn. Drygt en
femtedel av den disponibla inkomsten för en-
samstående med ett barn består av ekonomiskt
familjestöd. För ensamstående med två eller flera
barn utgör familjestödet drygt en tredjedel av
den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt
72 000 kronor per år. Även för samboende hus-
håll med barn har stödet betydelse. För t.ex.
sammanboende med tre eller flera barn lämnas
ekonomiskt familjestöd med knappt en femtedel
av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt
54 000 kronor per år.
Trots att det ekonomiska familjestödet till
både ensamstående och sammanboende med
barn är relativt sett omfattande, lämnas även so-
cialbidrag till vissa av dessa hushåll.
Diagram 3.2 De familjeekonomiska förmånernas andel (%)
av den disponibla inkomsten för familjer med barn.
Medelvärde år 1998
Större delen av det ekonomiska familjestödet till
ensamstående med barn består av underhållsstöd
och bostadsbidrag. Dessa förmåner utgör till-
sammans 19 procent av den disponibla in-
komsten för ensamstående med ett barn. För en-
samstående med två eller flera barn utgör under-
hållsstöd och bostadsbidrag drygt 27 procent av
den disponibla inkomsten. För sammanboende
hushåll med barn däremot består större delen av
det ekonomiska familjestödet av barnbidrag och
föräldraförsäkring. Nästan 15 procent av den
disponibla inkomsten för dessa hushåll med tre
eller fler barn utgörs av sådana förmånsslag.
(Diagram 3.2).
Riksförsäkringsverket (RFV) redovisar i So-
cialförsäkringsboken 1999 att stödet till barn-
familjer är som mest betydelsefullt då föräldrarna
är i 25–40-årsåldern. Att socialförsäkringen i
genomsnitt svarar för en större del av kvinnors
inkomster i denna ålder beror bl.a. på att be-
tydligt fler kvinnor än män är ensamstående för-
äldrar och att socialförsäkringen har särskilt stor
betydelse för denna grupp. Nästan sex av sju
ensamföräldrar är kvinnor. Ytterligare en orsak
är att föräldraförsäkringen används mer bland
kvinnor än bland män också bland de föräldrar
som lever tillsammans.
Ett av målen för det ekonomiska familjestödet
är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer
med och utan barn. För att belysa hur detta mål
uppfyllts under perioden 1991–1998 jämförs i
diagram 3.3 och 3.4 den ekonomiska standarden,
mätt såsom disponibel inkomst justerad för för-
sörjningsbörda, för familjer med olika samman-
sättning och barnantal med motsvarande hushåll
utan barn.
Diagram 3.3 Ensamstående med barn, genomsnittlig
disponibel inkomst 1991–1998 justerad för
försörjningsbörda, som andel av motsvarande inkomst för
enstamstående utan barn
Diagram 3.4 Gifta/samboende med barn, genomsnittlig
disponibel inkomst 1991–1998, justerad för
försörjningsbörda som andel av motsvarande inkomst för
gifta/samboende utan barn
Under perioden 1991–1997 försämrades den
ekonomiska standarden för så gott som samtliga
hushåll med barn jämfört med motsvarande hus-
håll utan barn. År 1997 hade ensamstående med
ett barn en ekonomisk standard som var knappt
80 procent av motsvarande standard för ensam-
stående utan barn. Samma år var den ekonomiska
standarden för samboende med två barn drygt 60
procent av standarden för samboende hushåll
utan barn. För såväl ensamstående som sambo-
ende hushåll gäller att antalet barn avgör famil-
jens ekonomiska standard. Ju fler barn som finns
i familjen, desto sämre standard i förhållande till
motsvarande hushåll utan barn. Mellan åren 1997
och 1998 förbättrades den ekonomiska standar-
den något i förhållande till de barnlösa hushållen
för såväl ensamstående som samboende föräld-
rar.
Målet för föräldraförsäkringen är att stödja
föräldrarnas möjligheter att kombinera förvärvs-
arbete med föräldraskap. Genom föräldraförsäk-
ringen ges båda föräldrarna en reell möjlighet att
kombinera förvärvsarbete med familj. I princip
alla föräldrapenningdagar nyttjas av föräldrarna.
Ett av målen för det ekonomiska familjestödet
är att särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn-
familjer i utsatta situationer. Inom ramen för
underhållsstödet sker detta genom att föräldrar
skall ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn
som de inte sammanlever med, samtidigt som
samhället garanterar dessa barn en rimligt
ekonomisk standard.
Systemet för underhållsstöd har endast varit i
kraft under tre år. Det tar alltid en viss tid innan
ett helt nytt system har stabiliserat sig, varför det
har ansetts vara för tidigt att redan nu göra en
mera genomgripande analys av måluppfyllelsen i
systemet.
Syftet att öka båda föräldrarnas ekonomiska
ansvar för sina barn kan dock redan nu till en del
sägas ha uppnåtts; 35 procent av vad som totalt
betalas ut i underhållsstöd återbetalas nu av de
bidragsskyldiga föräldrarna jämfört med 27 pro-
cent i det tidigare gällande bidragsförskotts-
systemet.
Diagram 3.5 Antal födda barn och födelsetal åren
1970–1998
Antalet födda barn har minskat kraftigt i förhål-
lande till åren under 1990-talets början. Födel-
setalen i Sverige har aldrig varit lägre än de är för
närvarande. År 1990 var det summerade födel-
setalet 2,14 barn per kvinna. Under år 1998 var
det summerade födelsetalet 1,51 barn per kvinna.
De sjunkande födelsetalen innebär på sikt ett
allvarligt problem för samhället. För att befolk-
ningen inte skall börja minska, krävs ett genom-
snittligt födelsetal per kvinna på 2,1 barn. Är fö-
delsetalen lägre än 2 kommer befolkningen att
minska, om man bortser från effekterna av in-
och utvandring. Dessutom leder detta till en
fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk-
ning av befolkningen, tillsammans med en oba-
lans mellan den del av befolkningen som är i för-
värvsaktiv ålder och den del av befolkningen som
inte är det, kan leda till att förutsättningarna för
tillväxten påverkas på ett negativt sätt.
Mot bakgrund av de starkt sjunkande födel-
setalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i upp-
drag att närmare analysera utvecklingen av fö-
delsetalen. SCB:s analyser visar att nedgången
framför allt gäller det första och det tredje bar-
net. Det är i första hand de lågutbildade, de stu-
derande och de yngre kvinnorna som skjuter upp
sitt barnafödande. Analysen visar att de sjunkan-
de födelsetalen sannolikt har ett samband med
problemen på arbetsmarknaden. Trots att nivåer-
na inom det ekonomiska familjestödet åter har
höjts, finns det för närvarande inga tecken som
tyder på att trenden med ett minskande barna-
födande har brutits. Under år 1998 och under
det första halvåret 1999 har nedgången i barna-
födandet dock dämpats och planat ut på en låg
nivå. Skulle barnafödandet åter stiga, kommer
utgifterna för familjestödet att öka. På kort sikt
gäller det särskilt utgifterna för föräldraförsäk-
ringen.
RFV har i regleringsbrev för år 1997 fått re-
geringens uppdrag att analysera förslag och verk-
samhet utifrån både kvinnors och mäns utgångs-
punkter. Verket har i rapporten En socialför-
säkring för kvinnor och män – en kartläggning ur
ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1)
konstaterat att reglerna är lika för kvinnor och
män inom de allra flesta socialförsäkringsförmå-
nerna. Inom utgiftsområde 12 finns dock i några
fall särskilda regler för kvinnor, bl.a. allmänna
barnbidrag, underhållsstöd och havandeskaps-
penning. De enda särregler som finns för män är
de s.k. pappadagarna inom föräldraförsäkringen,
som kan tas ut i samband med ett barns födelse. I
rapporten redovisas också RFV:s handlingsplan
avseende genderfrågor för år 1998.
15.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Från och med den 1 januari 1998 höjdes barn-
bidraget med 1 320 kronor per barn och år. Även
flerbarnstilläggen förbättrades. Numera lämnas
2 400 kronor per år för tredje barnet, 7 200 kro-
nor per år för fjärde barnet och 9 000 kronor per
år för det femte och därefter följande barn. Från
och med år 1998 fastställdes också förmånsnivån
i föräldraförsäkringen till 80 procent av den sjuk-
penningsgrundande inkomsten. Ändringen in-
nebär att ersättningsnivån höjts för föräldra-
pennning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning. Vidare har vissa regeländringar
genomförts avseende rätten till vårdbidrag vid
sjukhusvistelse, merkostnadsersättning samt till-
fällig föräldrapenning vid övergångsboende.
15.3.3 Effekterna av de statliga insatserna
Diagram 3.6 Förändring av den genomsnittliga disponibla
inkomsten år 1998 för familjer med barn som resultat av
höjda barnbidrag resp. höjd ersättningsnivå i
föräldraförsäkringen
Kronor per år
Den höjning som genomfördes i januari 1998 av
barnbidrag och ersättningsnivån i föräldraförsäk-
ringen har förbättrat den ekonomiska situatio-
nen för barnfamiljerna. En ensamstående föräl-
der med ett barn har fått i genomsnitt cirka 1 200
kronor mer per år. Sammanboende föräldrar
med tre eller flera barn har fått en ökning med
upp till närmare 4 900 kronor per år. De sam-
manboende föräldrarna har fått del av de höjda
ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen i
större utsräckning än ensamstående. Detta för-
klaras sannolikt av att en majoritet av de ensam-
stående föräldrarna har äldre barn och därmed
nyttjar försäkringen i mindre utsträckning än
sammanboende föräldrar.
15.3.4 Regeringens slutsatser
Barnfamiljerna fick relativt stora försämringar av
sin ekonomiska standard mellan åren 1991 och
1997. Den nedåtgående trenden bröts år 1997.
Barnbidragshöjningen och den höjda ersätt-
ningsnivån i föräldraförsäkringen år 1998 för-
bättrade barnfamiljernas ekonomiska standard
något jämfört med hushåll utan barn. Trots detta
var den ekonomiska standarden för hushåll med
barn år 1998 fortfarande lägre än under år 1991.
Regeringen har tidigare aviserat avsikten att
ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi
genom en höjning av barnbidrag och flerbarns-
tillägg i två steg under åren 2000 respektive 2001.
En förutsättning för dessa höjningar var att
statens finanser utvecklas i enlighet med vad som
prognostiserats. Det kan nu konstateras att för-
utsättningarna i dag är goda för en hög och
uthållig tillväxt i svensk ekonomi.
Regeringen föreslår därför i det följande att
det första steget av de aviserade höjningarna skall
genomföras.
Behov av omprövning
Regeringen avser att långsiktigt verka för att ta
bort fattigdomsfällor och minska marginal-
effekter. Arbete har ett värde i sig och ger själv-
känsla. De familjepolitiska stödsystemen bör
därför utformas så att utbildning och arbete lö-
nar sig bättre.
I 1999 års vårproposition aviserade regeringen
att den avser att utse en särskild utredare för att
bl.a. utreda utgiftsutvecklingen inom underhålls-
stödet. Utredningen skall se över de ekonomiska
familjesstöden. De marginaleffekter och fördel-
ningseffekter som följer av de ekonomiska
familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall
särskilt beaktas.
15.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamil-
jerna är dels bostadsbidragen, som återfinns
under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande, dels studie-
bidragen som återfinns under utgiftsområde 15
Studiestöd. Fr.o.m. år 1998 har studiebidragen
för studerande i gymnasieskolan höjts med 110
kronor från 640 till 750 kronor per månad.
Motsvarande höjning av barnbidraget genom-
fördes samtidigt.
Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
A1 Allmänna barnbidrag
16 830
16 705
16 759
18 832
20 928
20 789
A2 Föräldraförsäkring
14 129
14 830
15 243
16 929
17 652
18 232
A3 Underhållsstöd
2 989
2 473
2 955
2 738
2 690
2 665
A4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner
20
24
25
24
24
24
A5 Barnpension
286
967
954
985
1 015
1 056
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
1 656
1 789
1 849
2 008
2 137
2 205
A7 Pensionsrätt för barnår
–
3 108
3 108
3 240
3 469
3 272
Totalt för utgiftsområde 12
35 910
39 896
40 893
44 756
47 915
48 243
15.5 Anslag
A1 Allmänna barnbidrag
Tabell 3.3 Anslagsutvecklingen A1 Allmänna barnbidrag
Tusental kronor
1998
Utfall
16 829 601
Anslags-
sparande
418 494
1999
Anslag
16 705 000
Utgifts-
prognos
16 759 000
2000
Förslag
18 832 000
2001
Beräknat
20 928 000
2002
Beräknat
20 789 000
Anslaget disponeras för barnbidrag, flerbarns-
tillägg och förlängt barnbidrag. Bestämmelser
om barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Bestämmel-
ser om förlängt barnbidrag finns i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag.
Målet för de allmänna barnbidragen är att ut-
jämna de ekonomiska villkoren mellan familjer
med och utan barn samt över livscykeln, dvs.
samma mål som för utgiftsområdet i sin helhet.
Utgifterna för de allmänna barnbidragen är
främst beroende av bidragets storlek, antalet
födda barn och nettomigrationen. Antalet fa-
miljer med tre eller flera barn påverkar de totala
kostnaderna för flerbarnstillägg.
Under budgetåret 1998 uppgick utgifterna för
de allmänna barnbidragen till knappt 16 830
miljoner kronor. Det innebär att anslaget detta år
underskreds med cirka 190 miljoner kronor eller
1,1 procent. De lägre utgifterna för budgetåret
1998 beror främst på att antalet födda barn blev
färre än vad tidigare befolkningsprognoser indi-
kerat. För innevarande budgetår (1999) beräknas
utgifterna till cirka 16 759 miljoner kronor,
jämfört med anslaget på 16 705 miljoner kronor.
Regeringens övervägande
Resultatinformation
Allmänna barnbidrag lämnades under år 1998 till
drygt 1 miljon hushåll med sammanlagt
1 749 000 barn, vilket är en minskning med cirka
10 000 barn i förhållande till föregående år. Så-
som närmare redovisats på utgiftsområdesnivå
visar nu de senaste årens utveckling mot lägre
födelsetal tecken på att plana ut. Tendensen är
dock fortfarande sjunkande.
Antalet flerbarnstillägg har däremot ökat nå-
got. I mars 1998 lämnades sådant bidrag till drygt
200 000 familjer jämfört med 186 500 familjer
under samma månad år 1997. Ökningen är
främst en följd av att nya flerbarnstillägg åter
lämnas fr.o.m. den 1 januari 1998.
Antalet barn med förlängt barnbidrag varierar
mycket kraftigt över året och är som högst oför-
ändrat cirka 35 000 under årets andra kvartal.
Den 1 januari 1998 höjdes barnbidragen med
1 320 kronor till 9 000 kronor per barn och år.
Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg
med 2 400 kronor per år för det tredje barnet,
7 200 kronor per år för det fjärde barnet och
9 000 kronor per år för det femte och varje ytter-
ligare barn. Dessa förändringar har lett till att ut-
gifterna för de allmänna barnbidragen ökade med
totalt 2 400 miljoner kronor, eller 17 procent,
mellan åren 1997 och 1998. Kostnaderna för
flerbarnstillägg uppgick under år 1998 till 945
miljoner kronor, vilket innebär en ökning med
cirka 125 miljoner kronor jämfört med föregå-
ende år.
En jämförelse över perioden 1980–1999 visar
att barnbidraget, i fasta priser, var högst år 1991
då det motsvarade drygt 10 200 kronor per barn
och år i 1999 års nivå. Dagens barnbidragsnivå
kan i köpkraft jämföras med den som gällde år
1987.
Diagram 3.7 Barnbidrag under åren 1980–2001 i löpande
och fasta priser (1999-års nivå)
Regeringen har aviserat att barnbidraget och det
förlängda barnbidraget skall höjas med 100
kronor per barn och månad i två steg under åren
2000 och 2001. Dessa förstärkningar innebär att
bidragsnivån – i 1999 års penningvärde enligt
nuvarande prognos – därmed kommer att vara
högre än under något annat år de senaste två
decennierna. Förstärkningarna innebär också att
barnbidraget med god marginal överstiger de
sänkta nivåer som genomfördes under åren 1996
och 1997 som ett led i budgetsanerings-
programmet.
De totala administrationskostnaderna för de
allmänna barnbidragen har ökat något under år
1998 till 204 miljoner kronor. En orsak är åter-
införandet av flerbarnstilläggen. Försäkrings-
kassornas styckkostnad per beslut har däremot
minskat något. Barnbidragsärenden kostar i ge-
nomsnitt 15 kronor per utbetalning. Stödet är
således totalt sett en billig förmån att administ-
rera.
Slutsatser
Barnbidragen fyller väl målet att, utan att skapa
marginaleffekter, bidra till utjämningen av de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer
med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster mellan hög- och låginkomst-
tagare, eftersom inkomstskatten är högre för de
med hög inkomst och barnbidrag betalas med
samma belopp till alla barn. Barnbidragssystemet
är vidare lätt att överblicka samt enkelt och bil-
ligt att administrera.
Bedömningen av anslagsbehovet utgår från
Statistiska centralbyråns (SCB) senaste befolk-
ningsprognos från mars 1999. Mot bakgrund av
ovanstående, och med hänsyn till följande förslag
till regeländringar, föreslår regeringen att
18 832 000 000 kronor anvisas för anslaget A1
Allmänna barnbidrag för år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till 20 928 000 000
kronor respektive 20 789 000 000 kronor.
Förslag till regeländringar
Regeringens förslag: Barnbidraget och det
förlängda barnbidraget höjs med 100 kronor per
barn och månad från och med den 1 januari 2000.
Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i
budgetpropositionen för år 1999, och senare i
årets ekonomiska vårproposition, aviserat av-
sikten att ytterligare förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation genom en höjning av
barnbidrag och flerbarnstillägg i två steg under
åren 2000 respektive 2001. Som förutsättning för
dessa höjningar angavs att statens finanser ut-
vecklas i enlighet med vad som prognostiserats.
Det kan nu konstateras att förutsättningarna i
dag är goda för en hög och uthållig tillväxt i
svensk ekonomi. De offentliga finanserna visar
ett stigande överskott, inflation och inflations-
förväntningar är låga och räntan är låg. Syssel-
sättningsutvecklingen väntas vara fortsatt god
under de närmaste åren. Regeringen anser därför
att det nu är möjligt att genomföra det första
steget av de höjningar som aviserats.
Tabell 3.4 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg år 2000
Antal barn
per hushåll
Nuvarande system, kr/mån
Barnbidrag år 2000, kr/mån
Höjning, kr/mån
Barnbidrag
Flerbarns-
tillägg
Totalt
Barnbidrag
Flerbarns-
tillägg
Totalt
Barnbidrag
Flerbarns-
tillägg
Totalt
1
750
0
750
850
0
850
100
0
100
2
1 500
0
1 500
1 700
0
1 700
200
0
200
3
2 250
200
2 450
2 550
227
2 777
300
27
327
4
3 000
800
3 800
3 400
907
4 307
400
107
507
5
3 750
1 550
5 300
4 250
1 757
6 007
500
207
707
6
4 500
2 300
6 800
5 100
2 607
7 707
600
307
907
Regeringen föreslår att barnbidrag och för-
längt barnbidrag, som lämnas till barn i grund-
skolan och vissa andra skolor, höjs med 100
kronor till 850 kronor per barn och månad
fr.o.m. den 1 januari 2000. Motsvarande höjning
föreslås också – under utgiftsområde 15 Studie-
stöd – gälla för studiebidrag, som lämnas till
studerande i gymnasieskolan. För att särskilt
stödja familjer med flera barn föreslår regeringen
dessutom att flerbarnstillägget höjs i motsvaran-
de mån. Det innebär att flerbarnstillägg fr.o.m.
den 1 januari 2000 lämnas enligt nedanstående
sammanställning:
- 2 724 kronor per år (227 kronor per månad)
för det tredje barnet,
- 8 160 kronor per år (680 kronor per månad)
för det fjärde barnet,
- 10 200 kronor per år (850 kronor per må-
nad) för det femte och varje ytterligare
barn.
Jämfört med 1999 års förhållanden innebär re-
geringens förslag att det ekonomiska stödet från
den 1 januari 2000 sammantaget förstärkts med
327 kronor per månad för hushåll med tre barn,
med 507 kronor per månad för hushåll fyra barn
och med 707 kronor per månad hushåll med fem
barn. Därutöver lämnas till hushåll med fler än
fem barn 200 kronor mer per månad för varje
ytterligare barn, se nedanstående tabell.
Den utgiftsökning som följer av förslaget be-
räknas uppgå till cirka 2 175 miljoner kronor år
2000. Det innebär att det ekonomiska stödet till
barnfamiljer detta år, genom höjda allmänna
barnbidrag, förstärkts med sammanlagt cirka
4 600 miljoner kronor i löpande priser, eller
drygt 30 procent, sedan år 1997.
Regeringens förslag föranleder ändringar i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i
lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Utvecklas statens finanser enligt nuvarande
prognoser avser regeringen att i nästa års bud-
getproposition återkomma med förslag om höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg i ett andra steg
fr.o.m. år 2001. Genomförs höjningarna såsom
aviserats, ökar utgifterna för de allmänna barn-
bidragen med ytterligare cirka 2,2 miljarder kro-
nor. Medel för detta ändamål har beräknats
under anslaget A1 Allmänna barnbidrag.
A2 Föräldraförsäkring
Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen A2 Föräldraförsäkring
Tusental kronor
1998
Utfall
14 128 584
Anslags-
sparande
701 200
1999
Anslag
14 829 979
Utgifts-
prognos
15 243 000
2000
Förslag
16 929 000
2001
Beräknat
17 652 000
2002
Beräknat
18 232 000
Målet för föräldraförsäkringen, dvs. föräldrapen-
ningen, den tillfälliga föräldrapenningen och ha-
vandeskapspenningen, är att stödja båda föräld-
rarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete.
Föräldraförsäkringen syftar till att göra det
möjligt för föräldrar att i samband med barns fö-
delse eller adoption vara hemma med föräldra-
penning samt med tillfällig föräldrapenning när
barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i
vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta
att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila.
Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån
från 75 procent till 80 procent av den förmåns-
grundande inkomsten för samtliga förmåner
inom föräldraförsäkringen och havandeskaps-
penningen.
Utgifterna för föräldraförsäkringen uppgick år
1998 till 14 128 miljoner kronor, jämfört med
anslaget på 14 759 miljoner kronor. Avvikelsen
kan bl.a. härledas till födelsetalens utveckling.
Medelersättningen har ökat något jämfört med
år 1997, men ökningen begränsas av att skatte-
pliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte
längre ingår i den förmånsgrundande inkomsten.
Av föräldraförsäkringen utbetalades 11 303 mil-
joner kronor eller 80 % till kvinnor och 2 825
miljoner kronor eller 20 % till män. Om barna-
födandet åter ökar skulle det innebära att utgif-
terna för föräldraförsäkringen ökar. Om det föds
10 000 fler barn än beräknat år 2000, innebär det
att utgifterna för föräldraförsäkringen detta år
ökar med cirka 412 miljoner kronor. En sådan
ökning av födelsetalen skulle för perioden åren
2000 t.o.m. 2002 innebära en summerad ökad
kostnad för föräldraförsäkringen med cirka 1 425
miljoner kronor.
Anslaget för föräldraförsäkring inklusive ha-
vandeskapspenning belastas från och med år
1999 med statliga ålderspensionsavgifter. An-
slaget belastas med statlig ålderspensionsavgift
motsvarande 1 539 miljoner kronor år 2000,
1 604 miljoner kronor år 2001 och 1 657 miljoner
kronor år 2002.
Tabell 3.6 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utgifter föräld-
raförsäkring
Statlig ålders-
pensionsavgift
10,21%
2000
16 929
15 390
1 539
2001
17 652
16 048
1 604
2002
18 232
16 575
1 657
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Tabell 3.7 Anslagets komponenter
Miljoner kronor
Utgifter per kalenderår
1997
1998
19991
Föräldrapenning
10 389
10 951
11 092
Tillfällig föräldrapenning
2 640
2 892
2 984
Havandeskapspenning
253
285
292
Ålderspensionsavgift
875
Totalt
13 282
14 129
15 243
1 Prognos
Föräldrapenning utbetalades under år 1997 och
1998 för totalt 38 respektive 36 miljoner dagar.
För år 1999 beräknas antalet till cirka 36 miljoner
dagar. Medelersättningen per ersatt dag för år
1997 var 274 kronor. År 1998 steg medelersätt-
ningen per ersatt dag till 302 kronor. Den faktor
som främst påverkat utgiftsutvecklingen och
uttaget av föräldrapenning är antalet födda barn
under ett år. Födelsetalet har sjunkit från 124 000
barn per år vid 1990-talets början till cirka 87 500
beräknade antal födda barn för år 1999. Detta har
kraftigt minskat antalet ersatta dagar.
Vid gemensam vårdnad har föräldrarna rätt till
hälften var av föräldrapenningdagarna. En för-
älder kan överlåta sina dagar till den andra föräl-
dern förutom 30 dagar, den s.k. pappa- och
mammamånaden som infördes år 1995. Effek-
terna av denna kan inte redovisas fullt ut förrän
tidigast år 2003, eftersom föräldrapenningdagar
kan tas ut fram till dess barnet fyllt åtta år eller
avslutat första skolåret. Uppgifter från Riksför-
säkringsverket (RFV) visar dock att för barn
födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan en tydlig
ökning av andelen män som tagit ut föräldra-
penning noteras. Cirka 70 % av papporna till
barn födda fr.o.m. år 1995 har under barnets
första två år nyttjat föräldrapenningen. Motsva-
rande siffra för pappor till barn födda åren 1993
och 1994 var cirka 60 %. Dessa pappor nyttjade i
genomsnitt 50 % respektive 60 % föräldarpen-
ningdagar under barnets första två år. I samband
med regeländringen har fler pappor använt för-
äldrapenningen än tidigare. Dessa pappor har
dock nyttjat färre ersättningsdagar än pappor till
barn födda före regeländringen. Männens totala
andel av de utbetalade nettodagarna med för-
äldrapenning var 9,6 procent under år 1995, 10,6
procent under år 1996, 9,9 procent under år 1997
och 10,4 procent under år 1998. Av de 10,4 pro-
cent av föräldrapenningdagarna som männen tog
ut under år 1998, togs cirka 63 procent av
dagarna ut för barn upp till 18 månaders ålder.
Männen tar med andra ord ut ett stort antal av de
dagar de nyttjar tidigt i barnets liv.
Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt
5 113 000 dagar år 1997 och 5 087 000 dagar år
1998. Antalet ersatta dagar år 1999 beräknas till
cirka 5 046 000. Uttaget av tillfällig föräldrapen-
ning har sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta
kan förklaras av de låga födelsetalen, den sänkta
kompensationsnivån, begränsningarna i möjlig-
heten att byta ut föräldrapenning mot tillfällig
föräldrapenning och slopade kontaktdagar. Även
den ökade arbetslösheten kan ha påverkat ut-
vecklingen. Av det totala antalet ersatta dagar
med tillfällig föräldrapenning för vård av barn
som togs ut under år 1998 utgjorde männens an-
del 32,3 procent. För barn födda år 1998 tog
cirka 73 procent av de nyblivna papporna i ge-
nomsnitt ut nio dagar av de tio dagar med tillfäl-
lig föräldrapenning som enbart utges till pappan i
samband med barnets födelse.
Havandeskapspenning utbetalades år 1997 för
cirka 750 000 dagar. Under år 1998 ersattes
771 000 dagar med havandeskapspenning. Under
år 1999 beräknas antalet dagar med havande-
skapspenning till cirka 761 000. Nyttjandet av
havandeskapspenning har minskat sedan år 1990,
vilket kan förklaras av de sjunkande födelsetalen.
I regleringsbrevet till Riksförsäkringsverket
(RFV) för år 1998 finns som verksamhetsmål
angivet att socialförsäkringens administration
skall bidra till att fler män tar ut fler föräldrapen-
ningdagar. Av RFV:s årsredovisning för år 1998
framgår att detta mål har uppnåtts. Fler män har
tagit ut fler föräldrapenningdagar år 1998 jämfört
med år 1997.
Ökningen kan bero på flera faktorer. Föräld-
rapenningens ersättningsnivå höjdes från 75 %
till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten
den 1 januari 1998, vilket kan ha medfört att män
har valt att skjuta upp sitt uttag till år 1998. Den
1 januari 1995 infördes den s.k. pappa- och
mammamånaden, vilken innebär att 30 dagar för
vardera förälder av föräldrapenningen inte kan
överlåtas till den andra föräldern. Den s.k.
pappamånaden har påverkat männens uttags-
mönster. För barn födda fr.o.m. den 1 januari
1995 kan noteras en tydlig ökning av antalet
pappor som tagit ut föräldrapenning.
RFV menar även att det i flera fall går att på-
visa att försäkringskassornas satsningar på pap-
paområdet har givit ett bra resultat. De insatser
som RFV och försäkringskassorna har genom-
fört är av varierande omfattning. Nämnas kan
personlig rådgivning, informationsträffar i sam-
arbete med mödravårdscentraler, information
genom det s.k. pappapaketet, direktinformation
till nyblivna fäder, reklaminslag i teve, videoin-
spelningar som visats hos försäkringskassorna.
Några försäkringskassor har deltagit i samver-
kansprojekt med t.ex. landsting och kommuner.
Slutsatser
Föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att
bidra till att utjämna de ekonomiska levnadsvill-
koren mellan familjer med respektive utan barn
som målet att stödja båda föräldrarnas möjlighet
att kombinera föräldraskap med arbete. Genom
föräldraförsäkringen ges båda föräldrarna en reell
möjlighet att kombinera förvärvsarbete med fa-
milj. I princip alla föräldrapenningdagarna nyttjas
av föräldrarna, mycket få dagar fryser inne. Be-
träffande kvinnors förvärvsfrekvens kan noteras
att under år 1998 var det färre arbetslösa kvinnor
med barn under 7 år jämfört med år 1994.
Föräldrapenning som utbetalas i samband med
barns födelse utgör omkring 80 procent av kost-
naderna inom föräldraförsäkringen. Därmed har
förändringar av regler och kompensationsnivåer
för föräldrapenning samt utvecklingen av födel-
setalet en avgörande effekt på den sammanlagda
utgiften för hela försäkringen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag om ändring av reglerna avseende
möjligheterna att överlåta tillfällig föräldrapen-
ning.
För närvarande bereds inom Regeringskansliet
ett förslag om nya beräkningsregler, Beräknings-
underlag för dagersättningar – sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I detta sam-
manhang kommer inkomna remissyttranden att
beaktas.
Fr.o.m. år 1999 belastas anslaget för föräld-
raförsäkring inklusive havandeskapspenning med
statliga ålderspensionsavgifter om 10,21 %. Den
statliga ålderspensionsavgiften var år 1999 6,4
procent. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent.
För ytterligare information kring den statliga
ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8,
avsnitt 5, volym 1. Effekterna av dessa föränd-
ringar har beaktats avseende resursbehovet under
budgetåret 2000 enligt förslaget nedan.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 929 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Föräldraförsäkring för år 2000. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
17 652 000 000 kronor respektive 18 232 000 000
kronor.
Förslag till regeländringar
Regeringens förslag: Vid flerbarnsfödsel utges för
varje barn utöver det andra barnet föräldrapen-
ning motsvarande förälderns sjukpenning för
samtliga tillkommande ersättningsdagar.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen fö-
reslår att förmånsnivån avseende föräldrapenning
vid flerbarnsfödsel för varje barn utöver det
andra för de tillkommande 180 föräldrapen-
ningdagarna ersätts med belopp som motsvarar
förälderns sjukpenning. Förslaget har beretts i
samråd med Riksförsäkringsverket (RFV) och
Försäkringskasseförbundet (FKF).
Föräldrapenning ges till föräldrarna under
sammanlagt 450 dagar och kan betalas ut längst
till dess barnet fyller åtta år eller har avslutat sitt
första skolår. Vid flerbarnsbörd utges föräldra-
penning under ytterligare 180 dagar för varje
barn utöver det första. Av dessa 180 dagar ersätts
90 dagar med belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning och 90 dagar med belopp enligt ga-
rantinivån, för närvarande 60 kronor per dag.
Föräldrar ges på detta sätt möjlighet att gemen-
samt och samtidigt vårda barnen och hjälpas åt
med det tillkommande arbete som en fler-
barnsfödsel innebär. Detta ger sammantaget
möjligheter till stor flexibilitet. Det finns anled-
ning att ytterligare stärka stödet vid flerbarns-
födsel. Genom att höja ersättningsnivån vid fler-
barnsfödsel för varje barn utöver det andra för de
90 dagar som idag ersätts enligt garantinivå till
att motsvara förälderns sjukpenning stärks stö-
det till föräldrarna. Detta bör i sin tur möjliggöra
för föräldrar att i större utsträckning kunna hjäl-
pas åt med det extra arbete som en flerbarnsföd-
sel innebär.
Utgiftsökningen för denna regeländring upp-
skattas till cirka 500 000 kr, vilken finansieras
inom utgiftsområdet.
Förslaget att ändra ersättningsnivån vid fler-
barnsfödsel för barn utöver det andra föranleder
ändringar i 4 kap. 6 § AFL.
A3 Underhållsstöd
Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen A3 Underhållsstöd
Tusental kronor
1998
Utfall
2 989 187
Anslags-
sparande
-151 920
1999
Anslag
2 473 000
Utgifts-
prognos
2 955 000
2000
Förslag
2 737 500
2001
Beräknat
2 690 000
2002
Beräknat
2 665 000
Anslaget disponeras för underhållsstöd till barn
med särlevande föräldrar.
Mål för underhållsstödet är att systemet skall
bidra till att föräldrar skall ta sitt ekonomiska an-
svar gentemot de barn som de inte sammanlever
med, samtidigt som samhället garanterar dessa
barn en rimlig ekonomisk standard.
Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende dels av omvärldsfaktorer som staten
har små möjligheter att påverka, dels av regel-
systemet. Till den första kategorin hör de åter-
betalningsskyldigas inkomstutveckling, den åter-
betalningsskyldiges totala antal barn, födelsetalen
och antalet separationer. Styrande faktorer som
staten kan påverka är bl.a. underhållsstödets nivå,
storleken på de procentsatser som bestämmer
återbetalningsskyldigheten samt storleken på det
grundavdrag på inkomsten som får göras innan
återbetalningsskyldigheten beräknas.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I maj 1999 lämnades underhållsstöd till 352 172
barn. Av dessa hade 12 248 utfyllnadsbidrag vid
växelvis boende och 29 393 hade endast utfyll-
nadsbidrag, eftersom den bidragsskyldige beta-
lade återbetalningsbeloppet direkt till boföräl-
dern. Nedanstående sammanställning visar ut-
vecklingen av antalet barn med olika typer av
underhållsstöd under de första två åren. Utfyll-
nadsbidrag vid växelvis boende utbetalades inte i
det tidigare bidragsförskottssystemet. Antalet
barn med utfyllnadsbidrag vid växelvis boende
har ökat kraftigt sedan det nya systemet trädde i
kraft. Antalet barn med underhållsstöd, där den
bidragsskyldige betalar sin andel direkt till
boföräldern och antalet barn som får fullt
underhållsstöd, är relativt konstant.
Tabell 3.9 Antal barn med olika typer av underhållsstöd
Maj 1997
Maj 1999
Fullt underhållsstöd
305 115
310 581
Utfyllnadsbidrag vid
växelvis boende
2 660
12 248
Utfyllnadsbidrag vid
direktbetalning
23 270
29 393
Totalt
331 045
352 172
I maj 1999 fanns det totalt 237 606 bidragsskyl-
diga föräldrar i underhållsstödssystemet. Av
dessa var 33 395 (14 %) kvinnor och 204 211
(86 %) män. Av de bidragsskyldiga hade 31 959
endast en skuld, dvs. inget löpande ärende. Av
samtliga bidragsskyldiga var 16 929 utlandsären-
den som styrs av delvis andra regler.
Vid samma tidpunkt fanns det 172 147 bi-
dragsskyldiga med ett fastställt återbetalnings-
belopp på mellan 0 och 1 173 kronor per barn.
För cirka 100 170 (58 %) avsåg återbetalnings-
skyldigheten ett barn och cirka 51 300 (30 %)
återbetalade underhållsstöd för två barn. Knappt
90 procent var alltså återbetalningsskyldiga för
ett eller två barn.
Av de 172 147 bidragsskyldiga som hade ett
fastställt återbetalningsbelopp var 23 747 kvinnor
(14 %). Antalet bidragsskyldiga män var 148 400
(86 %).
Utgifterna för utbetalda underhållsstöd upp-
gick år 1998 till cirka 4 580 miljoner kronor. De
återbetalningsskyldiga föräldrarna debiterades
återbetalningsbelopp på 1 960 miljoner kronor
vilket motsvarar 43 procent av det utbetalade
beloppet. Cirka 80 procent, 1 600 miljoner kro-
nor, av det debiterade beloppet återbetalades.
Det inbetalade beloppet uppgick till 35 procent
av utbetalat belopp. En jämförelse kan göras med
förhållandena år 1996, det sista året som bi-
dragsförskottssystemet var i kraft, då återbetal-
ningsandelen var 27 procent.
De nya reglerna för underhållsstöd började
gälla den 1 februari 1997. I regleringsbrevet för år
1997 uppdrog regeringen åt Riksförsäkringver-
ket (RFV) att utvärdera de nya reglerna om un-
derhållsstöd. RFV har vid sin redovisning av
uppdraget lämnat förslag till vissa regeländringar.
RFV pekade också på vissa problem. Det s.k.
grundavdraget i underhållsstödssystemet är
mycket lägre än såväl socialbidragsnorm som
normalbeloppet vid beräkning av förbehållsbe-
lopp vid löneutmätning. RFV ansåg att det vore
önskvärt att grundavdraget justerades upp så att
bidragsskyldiga med små inkomster skulle kunna
befrias från återbetalningsskyldighet utan att be-
höva ansöka om anstånd med en ökad skuld-
börda som följd. RFV ansåg också att reglerna
om fördelning av utfyllnadsbidrag vid växelvis
boende i många fall skapar konflikter mellan
föräldrarna.
Riksdagen har efter regeringens proposition
Beräkning av underhållsskyldighet för under-
hållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.
(prop. 1998/99:78, bet. 1998/1999:SfU9,
rskr.1998/1999:235) beslutat att grundavdraget
fr.o.m. år 2000 skall höjas från nuvarande 24 000
kronor till 72 000 kronor, samtidigt som de pro-
centsatser som bestämmer återbetalningsskyl-
digheten höjs. Vidare beslutades att hänsyn skall
tas till realisationsförluster och avdrag enligt la-
gen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av
bostad vid beräkningen av det inkomstunderlag
som används för bestämmande av återbetal-
ningsskyldighet. Förslagen, som skall tillämpas i
fråga om återbetalningsskyldighet för tid efter
den 31 januari 2000, uppskattas leda till en bespa-
ring på cirka 160 miljoner kronor per år samt en
förbättrad fördelningspolitisk profil. Samtliga
återbetalningsskyldiga som i dag finns i systemet
kommer att omfattas av de nya reglerna. Cirka
80 procent får oförändrad eller minskad åter-
betalningsskyldighet.
I 1999 års vårproposition angav regeringen att
den avsåg att föreslå ändrade regler för under-
hållsstöd vid växelvis boende. En departe-
mentspromemoria Underhållsstöd vid växelvis
boende (Ds 1999:30) med förslag till nya regler
för fördelning av utfyllnadsbidrag mellan föräld-
rarna har därefter utarbetats inom Socialdepar-
tementet. Även ett förslag om att helt slopa bi-
draget har lagts fram i promemorian. Prome-
morian har remissbehandlats och bereds för när-
varande inom regeringskansliet. Regeringen
avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om
ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis
boende under våren 2000. Förslaget beräknas
kunna träda i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas
första gången i fråga om underhållsstöd som
avser tid efter den 30 september 2000. Förslaget
kommer att innebära en besparing på anslaget A3
Underhållsstöd med 12,5 miljoner kronor år
2000 och med 50 miljoner kronor per år därefter.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 2 737 500 000 kronor anvisas för an-
slaget A3 Underhållsstöd för år 2000. För åren
2001 och 2002 beräknas anslaget till
2 690 000 000 kronor respektive 2 665 000 000
kronor.
A4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
Tabell 3.10 Anslagsutvecklingen A4 Bidrag till kostnader
för internationella adoptioner
Tusental kronor
1998
Utfall
19 976
Anslags-
sparande
1 200
1999
Anslag
24 000
Utgifts-
prognos
25 200
2000
Förslag
24 000
2001
Beräknat
24 000
2002
Beräknat
24 000
Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för
internationella adoptioner enligt lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn. Bidrag lämnas med 24 000 kr per barn. Syf-
tet med bidraget är att underlätta för människor
med begränsade ekonomiska resurser att adop-
tera barn från utlandet.
Bidraget administreras av Riksförsäkrings-
verket (RFV) och de allmänna försäkringskas-
sorna. Statens nämnd för internationella adop-
tionsfrågor (NIA) beräknar att cirka 950 adop-
tivbarn skall komma till Sverige år 2000.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning och slutsatser
Antalet barn som adopteras till Sverige har år-
ligen legat på ungefär 800–1000 barn de senaste
åren, med en svagt nedåtgående tendens. För år
2000 görs bedömningen att cirka 1000 adoptiv-
barn skall komma till Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 24 000 000 kronor anvisas för år 2000
under anslaget A 4. Bidrag till internationella
adoptioner. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till vardera 24 000 000 kronor.
A5 Barnpensioner
Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen A5 Barnpensioner
Tusental kronor
1998
Utfall
285 868
Anslags-
sparande
14 550
1999
Anslag
967 000
Utgifts-
prognos
954 000
2000
Förslag
985 000
2001
Beräknat
1 015 000
2002
Beräknat
1 056 000
Från anslaget bekostas barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension. Från och
med budgetåret 1999 redovisas barnpension i
form av allmän tilläggspension under anslag A5.
Målet för barnpensioner är att garantera barn
vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig eko-
nomisk standard.
Barnpension ges till barn under 18 år vars far
eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn
som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år.
Utgiftsutvecklingen är stabil och styrs främst
av utvecklingen av medelpoängen inom ATP,
prisbasbeloppsutvecklingen och utvecklingen av
antalet barn med barnpension.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Tabell 3.12 Anslagets komponenter
Tusental kronor
Barnpension i
form av:
folkpension
allmän till-
läggspension
2000
Förslag
300 000
685 000
2001
Beräknat
306 000
709 000
2002
Beräknat
315 000
741 000
Under år 2000 beräknas ungefär 30 500 barnpen-
sioner i form av folkpension och 29 900 barn-
pensioner i form av allmän tilläggspension beta-
las ut. Antalet barnpensioner har tidigare sjunkit
under ett flertal år. I mitten av 1990-talet avstan-
nade denna minskning. Fram till sekelskiftet an-
tas antalet utbetalda barnpensioner öka med
cirka två procent till ungefär 31 100 respektive
30 400 barnpensioner år 2002.
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me-
delsbehovet för anslaget barnpensioner under
budgetåret 2000 till 985 000 000 kronor.
Slutsatser
Barnpensioner fyller väl målet att garantera barn
vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig eko-
nomisk standard.
Regeringen delar RFV:s bedömning av me-
delsbehovet. Regeringen föreslår att 985 000 000
kronor anvisas under anslaget A5 Barnpensioner
för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas an-
slaget till 1 015 000 000 respektive 1 056 000 000
kronor.
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn
Tabell 3.13 Anslagsutvecklingen A6 Vårdbidrag för funk-
tionshindrade barn
Tusental kronor
1998
Utfall
1 656 367
Anslags-
sparande
–52 661
1999
Anslag
1 789 066
Utgifts-
prognos
1 848 600
2000
Förslag
2 008 000
2001
Beräknat
2 137 400
2002
Beräknat
2 204 500
Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder
med hemmavarande barn under 16 år, som är i
behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm-
ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer-
kostnader på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder. För barn som vistas på institu-
tion eller enskilt hem genom samhällets försorg
kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård-
bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till
prisbasbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent
av prisbasbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår
under år 1999 till 91 500 kronor. Vårdbidraget är
skattepliktigt och pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas som
skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning
för merkostnader som motsvarar minst 18 pro-
cent av basbeloppet kan betalas ut utöver det an-
nars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag
om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så
stort att det räcker för att grunda rätt till helt
vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsva-
rar merkostnader är skattefri och ej pensions-
grundande.
Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag
beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost-
nader. Denna regeländring medför att bidrags-
nivån bättre anpassas till stödbehovet och där-
med till de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan
även från denna tidpunkt i vissa fall ges vid
längre sjukhusvistelse.
Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av-
ser merkostnadsersättning, belastas från och med
år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Den
statliga ålderspensionsavgiften var år 1999 6,4
procent. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent.
För ytterligare information kring den statliga
ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8,
avsnitt 5, volym 1. Anslaget belastas med statlig
ålderspensionsavgift motsvarande 172 miljoner
kronor år 2000, 189 miljoner kronor år 2001 och
195 miljoner kronor år 2002. Cirka 6, 3 % av
vårdbidragskostnaden utgörs av merkostnads-
ersättning.
Tabell 3.14 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Vårdbidrag
Ålderspensions-
grundande för-
mån
Statlig ålders-
pensionsavgift
2000
1 836
1 720
172
2001
1 949
1 884
189
2002
2 010
1 943
195
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret
1998 till 1 656 miljoner kronor, varav 104 miljo-
ner kronor bestod av merkostnadsersättningar.
Antalet vårdbidrag i december 1998 var 26 400.
Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
En socialförsäkring för kvinnor och män – en
kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redo-
visar 1998:1) redovisat en handlingsplan för år
1998. RFV skall redovisa könsuppdelad statistik
och analyser ur både kvinnors och mäns perspek-
tiv i sina publikationer. RFV prioriterar att göra
fördjupade studier med detta perspektiv inom
handikappområdet. Sådana fördjupade studier
har utförts enligt ett uppdrag i regleringsbrevet
för år 1998, att analysera och bedöma orsakerna
till att antalet ersättningar och bidrag har ökat i
förmånerna handikappersättning och vårdbidrag.
RFV har i rapporten Utvecklingen av handi-
kappersättning och vårdbidrag under nittiotalet
redovisat analys och bedömning av orsakerna till
att antalet handikappersättningar och vårdbidrag
för funktionshindrade barn successivt ökat, trots
införandet av statlig assistansersättning. När
båda föräldrarna förvärvsarbetar behöver de hjälp
med omvårdnaden av sina barn. Detta gäller även
föräldrar med funktionshindrade barn, vilket
medför ett större nyttjande och kombination av
olika rättigheter som assistansersättning och
vårdbidrag. Under nittiotalets första år skedde en
kraftig ökning av antalet barn för vilka
vårdbidrag beviljades. En del av ökningen
förklaras av befolkningsökningen under denna
tid, men den största ökningen av vårdbidrag
härrör från att fler blivit berättigade till vård-
bidrag genom det ökade antalet pojkar med
psykiska störningar, särskilt diagnoserna autism
och DAMP.
RFV har inte funnit något som tyder på att
vårdbidrag nyttjas på ett icke avsett sätt. RFV an-
ser att uppmärksamhet kring genomförda re-
former givit fler möjlighet att kunna ta tillvara
sin rätt till ersättning.
De totala administrationskostnaderna för
vårdbidragen har ökat år 1998 till 117 miljoner
kronor. RFV anger som orsak att fler ärenden
har behandlats med större utredningsinsatser
samt att kvalitetssäkringsarbete utförts. Ett vård-
bidragsärende kostar i genomsnitt 376 kronor
per utbetalning. Handläggningstiden för 75 pro-
cent av vårdbidragsärendena var knappt sex må-
nader år 1998.
Slutsatser
Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller väl
målet att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta
hand om funktionshindrat barn med behov av
särskild tillsyn och vård.
För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att
öka. Ökningen kan troligen förklaras med att re-
gelverket utvecklats, att kännedomen om förmå-
nen hos föräldrarna har ökat samt att det finns
fler barn som är berättigade till förmånen, bl.a.
som ett resultat av den s.k. avinstitutionalise-
ringen och det ökade antalet barn med diagnosen
DAMP.
Anslagsbehovet för budgetåret 2000 utgår från
det fastställda prisbasbeloppet 36 600 kronor.
Beräkningen har grundats på utbetalning av i ge-
nomsnitt cirka 17 000 hela vårdbidrag år 2000.
Till detta skall läggas en uppräkning på grund av
retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag
samt statlig ålderspensionsavgift. Regeringen
föreslår därmed att 2 008 000 000 kronor anvisas
anslaget A6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 2 137 400 000 respektive
2 204 500 000 kronor.
A7 Pensionsrätt för barnår
Tabell 3.15 Anslagsutvecklingen A7 Pensionsrätt för barnår
Tusental kronor
1998
Utfall
–
Anslags-
sparande
–
1999
Anslag
3 108 000
Utgifts-
prognos
3 108 000
2000
Förslag
3 240 000
2001
Beräknat
3 469 000
2002
Beräknat
3 272 000
Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14,
rskr. 1997/98:315 och 320).
Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst-
baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system
finns behov av särskild kompensation för från-
varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör
slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant
exempel är föräldrar med små barn som ofta av-
står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Även
om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun-
dande inkomst i det reformerade pensionssyste-
met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen-
sionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds
och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om
barnet är fött under någon av månaderna juli–
december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års
ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.
Föräldrar med små barn skall därför ges pen-
sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas
pensionsrätt i form av pensionsgrundande be-
lopp för barnår.
Pensionsgrundande belopp för barnår tillgo-
doräknas med automatik och kräver inte någon
ansökan från föräldern. Föräldrarna kan dock
själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. För de fall
där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer
den förälder med det lägsta pensionsunderlaget
för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions-
grundande beloppet. En person med flera barn
skall inte för samma tid kunna tillgodoräkna sig
pensionsrätt för barnår dubbelt eller flerfaldigt.
För föräldrar med mer än ett gemensamt barn i
"rätt" ålder kan endast en av föräldrarna tillgodo-
räknas pensionsgrundande belopp för ett och
samma barnår.
För den förälder som tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv in-
komst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ
som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år
används.
- Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande
inkomst året före barnet födelse,
- utfyllnad till 75 procent av den genom-
snittliga pensionsgrundande inkomsten för
alla försäkrade under 65 år,
- ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Utfyllnad kan ske upp till en viss pensionsgrun-
dande inkomst. Endast inkomster upp till intjä-
nandetaket beaktas vid jämförelserna.
En statlig ålderspensionsavgift om 18,5 pro-
cent skall beräknas på det pensionsgrundande
beloppet. Det är denna avgift som skall belasta
anslaget.
Regeringens överväganden
Slutsatser
För pensionsgrundande belopp skall, i likhet
med pensionsgrundande inkomster, en statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 procent betalas.
Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ål-
derspensionsavgiften betalas inte av den enskilde
utan av staten och kallas för statlig ålderspen-
sionsavgift.
Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek
och pensionsrätten för barnår varierar med för-
ändringar i bland annat arbetsmarknad, utveck-
ling av födelsetalen och basbeloppet.
Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig ålders-
pensionsavgift ska betalas, beräknas för år 2000
till 16 415 miljoner kronor. För åren 2001 och
2002 beräknas avgiftsunderlaget till 16 485
respektive 16 916 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att 3 240 000 000 kronor
anvisas under anslaget A7 Pensionsrätt för
barnår år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas
medelsbehovet till 3 469 000 000 respektive
3 272 000 000 kronor.
Ålderspensions-
systemet vid sidan av
statsbudgeten
Förslag till statsbudget för 2000
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Innehållsförteckning
1 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 7
1.1 Omfattning 7
1.2 Utgiftsutveckling 7
Tabellförteckning
1.1 Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten 7
1.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som belastar AP-fonden 8
1.3 AP-fondens utgifter för ålderspension samt medelbelopp.
Med fördelning efter kön. År 1999 8
Diagramförteckning
1.1 Medelersättningen från ATP för ålderspensionärer 7
16 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
16.1 Omfattning
Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m. bud-
getåret 1999 endast ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Arbetsskadeförsäkringen och del-
pensionen som t.o.m. år 1998 redovisats vid
sidan av statsbudgeten ingår fr.o.m. år 1999 som
anslag under utgiftsområdena 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp respektive
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
16.2 Utgiftsutveckling
Tabell 1.1 Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av
statsbudgeten
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
124 862
135 849
135 860
140 034
144 805
151 390
Allmän tilläggspension utges i form av ålders-
pension, förtidspension, efterlevandepension till
vuxna och barnpension. Utgifterna för ATP
styrs av antalet pensionärer och deras medelbe-
lopp för ATP och utvecklingen av pris-
basbeloppet. Den för närvarande största utgifts-
höjande faktorn är det stigande medelbeloppet
på grund av ATP-systemets successiva mognad,
dvs. äldre pensionärer med låg ATP ersätts av
nytillkommande pensionärer med avsevärt högre
ATP. De senare har erhållit fler ATP-år men
även erhållit högre medelpoäng genom
reallönehöjningar under ett flertal år. Av
diagrammet nedan framgår att
medelersättningen från ATP årligen ökar med ca
0,03 prisbasbelopp eller med ca 2 procent.
Diagram 1.1 Medelersättningen från ATP för
ålderspensionärer
Prisbasbeloppet
Fr.o.m. år 1999 har utgifterna för ATP i form av
förtidspension, efterlevandepension till vuxna
och barnpension förts över till statsbudgeten.
Samtidigt har utgifterna för folkpension till
ålderspensionärer som också uppbär tilläggspen-
sion förts över från statsbudgeten till fonden.
Överföringarna är ett led i införandet av det
reformerade ålderspensionssystemet.
Tabell 1.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som belastar AP-fonden
Miljoner kronor (löpande priser)
ATP
Folkpension
Summa
1999
93 289
41 757
135 046
2000
96 644
42 575
139 219
2001
100 464
43 527
143 991
2002
105 602
44 975
150 576
Exklusive administration
Män har genomsnitt högre tilläggspension än kvinnor. Av tabellen nedan framgår att genomsnittlig
tilläggspension är 93 300 kronor vad gäller män och 45 900 kronor vad gäller kvinnor.
Tabell 1.3 AP-fondens utgifter för ålderspension samt medelbelopp. Med fördelning efter kön. År 1999
ATP-utgifter I miljoner kronor
Medelbelopp I kronor
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
31 500
61 800
45 900
93 293
Ålderspensioner som betalas från AP-fonden finansieras med avgifter. Avgiften till AP-fonden har
under år 1999 delats upp mellan försäkrade och arbetsgivare på så sätt att den förvärvsarbetande
betalar en allmän pensionsavgift om 6,95 procent och arbetsgivaren betalar en ålderspensionsavgift om
6,40 procent. Dessutom betalas en statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande transfereringar
och pensionsgrundande belopp.
I juni 1999 kom de fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen överens om de återstående
frågorna i reformeringen av ålderspensionssystemet. Avgiftsväxlingen var en av dessa. I enlighet med
överenskommelsen föreslår regeringen i denna proposition (avsnitt 8.4, volym 1) att den allmänna
pensionsavgiften höjs till 7 procent samt att ålderspensionsavgiften och den statliga
ålderspensionsavgiften höjs till 10,21 procent. Detta ger utrymme för en sänkning av
arbetsgivaravgifterna. I avsnitt 8.4, volym 1 i denna proposition föreslås således att det sammantagna
uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift sänks med 0,14 procentenheter.
Taket för pensionsgrundande inkomst är 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Av denna inkomst utgör
pensionsrätten 18,5 procent. Fr.o.m. år 1999 dras den allmänna pensionsavgiften av från inkomsterna
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta avdrag innebär att avgifterna (allmän
pensionsavgift, ålderspensionsavgift, och den statliga ålderspensionsavgiften) måste betalas för in-
komster upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Med anledning av den föreslagna höjningen av den
allmänna pensionsavgiften, ålderspensionsavgiften och den statliga ålderspensionsavgiften föreslår
regeringen i avsnitt 8.4 i volym 1 att avgifter istället skall betalas för inkomster upp till 8,07 förhöjda
prisbasbelopp.
Avgiften till ålderspensionssystemet delas upp på ett sådant sätt att 2,5 procentenheter (av 18,5
procent) kommer att tillföras premiepensionssystemet och den resterande delen fördelningssystemet.
För försäkrade som är födda åren 1938 – 1953 förs den delen av avgiften till premiepensionssysstemet
som motsvarar andelen av den framtida pensionen från det reformerade systemet.
AP-fondens förvaltning är för närvarande uppdelad på sex fondstyrelser. Medel ur första, andra och
tredje fonden placeras främst i obligationer. Medel ur fjärde, femte och sjätte fonden placeras
huvudsakligen i aktier. Den nämnda pensionsöverenskommelsen från juni 1999 innefattar även en ny
organisation och nya placeringsregler för AP-fonden. Således skall de nuvarande första-femte
fondernas tillgångar delas upp på fyra lika stora oberoende AP-fonder med lika placeringsregler. Dessa
fonder skall tillskjuta de medel respektive ta ut de avgifter som pensionssystemet behöver med en
fjärdedel var. Den sjätte fondstyrelsen lämnas utanför uppgörelsen.
Överenskommelsen innefattade också den omfördelning av medel mellan AP-fonden och
statsbudgeten som är en del av den finansiella infasningen av det reformerade systemet. Ett belopp om
155 miljarder kronor skall således överföras från AP-fonden till statsbudgeten den 1 januari 2001.
Därigenom uppgår överföringarna från AP-fonden, inklusive tidigare beslutade överföringar, till ett
belopp som på AP-fondens behållning motsvarar 258 miljarder kronor. En ny bedömning av
ålderspensionssystemets finansiella situation skall göras år 2004. Om det då bedöms möjligt utifrån
rimliga antaganden om tillväxt och avkastning, skall ytterligare medel föras från fonden till stats-
budgeten den 1 januari 2005. En proposition med dessa förslag och förslag till en ny organisation och
nya placeringsregler för AP-fonden planeras att lämnas till riksdagen under hösten 1999.
Under åren 1990 – 1998 har AP-fondens samlade avkastning legat runt 45 – 50 miljarder kronor per
år. En allt större del av denna avkastning har fr.o.m. år 1991 tagits i anspråk för att täcka
avgiftsunderskottet. Som exempel kan nämnas att för år 1998 var avgiftsinkomsterna till AP-fonden ca
92 000 miljoner kronor och utgifterna drygt 126 000 miljoner kronor. Av AP-fondens avkastning i
form av ränteinkomster, kursskillnader m.m. netto, aktieutdelningar och övriga inkomster dvs totalt
55 000 miljoner kronor, fick 34 000 miljoner kronor användas för att täcka avgiftsunderskottet.
Utgifterna för den tilläggspension och den folkpension som belastar AP-fonden beräknas till 96 644
miljoner kronor respektive 42 575 miljoner kronor för år 2000. Utgifterna för administrationen
beräknas till 814 miljoner kronor. Regeringen beräknar således att de utgifter som belastar AP-fonden
år 2000 sammantaget kommer att uppgå till 140 033 800 000 kronor.
Senaste lydelse 1995:475
Lagens giltighetstid senast förlängd 1998:1653.
Nettokostnaden = samtliga kostnader med avdrag för samtliga intäkter.
För år 1999 beräknas ersättningen från EMEA täcka ca 60 procent av
LV:s kostnader vid utredningar.
Kostnaderna för läkemedelskontrollen år 1998 uppgick till knappt
202 miljoner kronor, vilket också beräknas bli kostnaden för år 1999.
Lagen senast förlängd 1996:1541.
Lagen omtryckt 1973:449.
Senaste lydelse 1997:1316.
Senaste lydelse 1997:1316.
Senaste lydelse 1997:1317.
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse 1996:1063.
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
10
9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
14
13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
16
17
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
32
33
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
124
123
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
128
129
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
130
131
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
6
5
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
10
38
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
38
38
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
4
5
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
22
21
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
6
5
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
27
27
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
28
13
PROP. 1999/2000:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
PROP. 1999/2000:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
4
9