Post 5840 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/7
Rättsväsendet
4
Förslag till statsbudget för 2000
Rättsväsendet
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 11
2 Lagförslag 13
2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 13
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan
inom Försvarsmakten 15
2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken 16
3 Rättsväsendet 17
3.1 Vad utgiftsområdet omfattar 17
3.2 Utgiftsutveckling 17
3.3 Bedömning av resultatet 1998 21
3.3.1 Brottslighet och trygghet – tillståndet och utvecklingen 22
3.3.2 De viktigaste resursinsatserna från rättsväsendet 1998 och hittills
under 1999 23
3.3.3 Rättsväsendets prestationer och effekterna av rättsväsendets
verksamhet 24
3.3.4 Åtgärder utanför rättsväsendet 25
3.3.5 Regeringens analys och slutsatser av verksamheten 1998 26
3.4 Något om utgångsläget inför år 2000 27
3.4.1 Beslutade och planerade förändringar av verksamheten inom
rättsväsendet inför år 2000 28
3.4.2 Förändringar i omvärlden inför år 2000 29
3.5 Regeringens politik och rättsväsendets fortsatta verksamhet 30
3.5.1 Mål för år 2000 30
3.5.2 Rättsväsendets prioriteringar i det fortsatta förändringsarbetet 30
3.5.3 Statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av rättsväsendet
2001 och 2002 40
3.6 Utgiftsutvecklingen 42
4 Polisväsendet 45
4.1 Omfattning 45
4.2 Utgiftsutvecklingen 45
4.3 Resultatbedömning 47
4.3.1 Det problemorienterade arbetssättet 47
4.3.2 Närpolisen 48
4.3.3 Ordning och säkerhet 49
4.3.4 Utredningsverksamheten 49
4.3.5 Våldsbrottslighet 51
4.3.6 Narkotikabrottslighet 52
4.3.7 Ekonomisk brottslighet 53
4.3.8 Trafik 53
4.3.9 Stöd till brottsoffer och vittnen m.m. 54
4.3.10 Personalförsörjning 55
4.3.11 Regeringens bedömning 55
4.4 Revisionens iakttagelser 58
4.5 Bedömning av personalkonsekvenser 58
4.6 Pågående och planerade förändringar inom polisväsendet 59
4.6.1 Polisverksamheten i närpolisområdena 59
4.6.2 Kampen mot organiserad och internationell kriminalitet 60
4.6.3 Skyddet för kvinnor och barn 62
4.6.4 Skydd för brottsoffer och vittnen m.m. 62
4.6.5 Problemorienterat arbete 63
4.6.6 Personalförsörjning och kompetensutveckling 63
4.6.7 Informationsteknik (IT) 65
4.6.8 Säkerhetspolisen och Registernämnden 66
4.6.9 Nationella insatsstyrkan 67
4.6.10 Beredskapspoliser 67
4.6.11 Poliser i fredsfrämjande insatser 68
4.7 Förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m. 69
4.8 Anslag 73
A1 Polisorganisationen 73
A2 Säkerhetspolisen 75
5 Åklagarväsendet 77
5.1 Omfattning 77
5.2 Utgiftsutvecklingen 77
5.3 Resultatbedömning 78
5.3.1 Allmänt 79
5.3.2 Våldsbrottslighet m.m. 80
5.3.3 Narkotikabrottslighet 80
5.3.4 Ekonomisk brottslighet 81
5.3.5 Personalförsörjning 82
5.3.6 Utvecklingsarbetet 83
5.3.7 Regeringens bedömning 85
5.4 Revisionens iakttagelser 86
5.5 Pågående och planerade förändringar inom åklagarväsendet 86
5.5.1 Miljöbrottslighet 86
5.5.2 Bekämpning av ekonomisk brottslighet 87
5.5.3 Bekämpning av grov och gränsöverskridande brottslighet 87
5.5.4 Skyddet för kvinnor och barn 88
5.5.5 Brott med inslag av rasism, främlingsfientlighet eller homofobi 88
5.5.6 Internationellt arbete 88
5.5.7 Kompetensutveckling 89
5.6 Anslag 90
B1 Åklagarorganisationen 90
B2 Ekobrottsmyndigheten 90
6 Domstolsväsendet m.m. 93
6.1 Omfattning 93
6.2 Utgiftsutvecklingen 93
6.3 Resultatbedömning 94
6.3.1 De allmänna domstolarna 94
6.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna 96
6.3.3 Personalförsörjning, kompetensutveckling m.m. 99
6.3.4 Rättshjälpsmyndigheten 100
6.3.5 Regeringens bedömning 100
6.4 Revisionens iakttagelser 101
6.5 Pågående och planerade förändringar inom domstolsväsendet 101
6.5.1 Ett effektivare och mer flexibelt domstolsväsende 101
6.5.2 En renodlad domstolsverksamhet 105
6.5.3 De allmänna advokatbyråerna 108
6.6 Bedömning av personalkonsekvenser 108
6.7 Anslag 108
C1 Domstolsväsendet m.m. 108
7 Kriminalvården 111
7.1 Omfattning 111
7.2 Utgiftsutveckling 111
7.3 Resultatbedömning 112
7.3.1 Frivården 112
7.3.2 Anstalter 113
7.3.3 Häkten 115
7.3.4 Arbetsmetoder och kvalitetsäkring 116
7.3.5 Bekämpningen av narkotika-missbruk i häkten och anstalter 116
7.3.6 Säkerheten i häkten och anstalter 117
7.3.7 Personalförsörjningen 118
7.3.8 Regeringens bedömning 118
7.4 Revisionens iakttagelser 121
7.5 Det fortsatta förändringsarbetet inom kriminalvården 121
7.5.1 Åtgärder för att förebygga återfall i brott 121
7.5.2 Frigivningsförberedelser 122
7.5.3 Alternativen till fängelse 122
7.5.4 Bekämpning av narkotikamissbruk 122
7.6 Anslag 123
D1 Kriminalvården 123
8 Kronofogdemyndigheterna 125
8.1 Omfattning 125
8.2 Utgiftsutvecklingen 125
8.3 Resultatbedömning 125
8.3.1 Inledning 125
8.3.2 RSV:s resultatredovisning 126
8.3.3 Regeringens bedömning 128
8.4 Revisionens iakttagelser 128
8.5 Anslag 129
E1 Kronofogdemyndigheterna 129
9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet 131
9.1 Anslag 131
F1 Brottsförebyggande rådet 131
F2 Rättsmedicinalverket 134
F3 Gentekniknämnden 136
F4 Brottsoffermyndigheten 137
F5 Ersättning för skador på grund av brott 139
F6 Rättshjälpskostnader m.m. 140
F7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. 141
F8 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar 142
F9 Bidrag till brottsförebyggande arbete 142
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 11
3.1 Utgiftsutvecklingen 17
3.2 Utgiftsutvecklingen 42
3.3 Resursförstärkningar 42
3.4 Förslag till fördelning av de nya resurserna 43
4.1 Utgiftsutvecklingen 45
4.2 Andel ärenden som redovisades till åklagare inom de prioriterade områdena och
därav andelen lagföringar (åtal, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser) 1998
. 50
4.6 Anslagsutvecklingen 73
4.7 Avgiftsbelagd verksamhet 74
4.8 Beräkning av anslag 75
4.9 Anslagsutvecklingen 75
5.1 Utgiftsutvecklingen 77
5.2 Anslagsutvecklingen 90
5.3 Beräkning av anslag 90
5.4 Anslagsutvecklingen 90
5.5 Beräkning av anslag 91
6.1 Utgiftsutvecklingen 93
6.2 Anslagsutveckling 108
6.3 Avgiftsbelagd verksamhet 109
6.4 Beräkning av anslaget för 2000 110
7.1 Utgiftsutvecklingen 111
7.2 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i medeltal och dygnskostnad för frivård
åren 1996-1998 113
7.3 Sysselsättning vid anstalt 1996 - 1998 (1000 timmar) 113
7.4 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn på anstalt åren 1996-1998 115
7.5 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1996 - 1998 (1000 timmar) 115
7.6 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren 1994 - 1998 117
7.7 Anslagsutvecklingen 123
7.8 Avgiftbelagd verksamhet 123
7.9 Beräkning av anslaget 2000 124
8.1 Utgiftsutvecklingen 125
8.2 Exekutionsväsendets utgifter fördelade på arbetsuppgifter 1995-1998 126
8.3 Exekutionsväsendets avgiftsinkomster 1995-1998 127
8.4 Inkomna mål och mål i balans 1995-1998 127
8.5 Anslagsutveckling 129
8.6. Beräkning av anslaget för 2000 130
9.1 Anslagsutvecklingen 131
9.2 Beräkning av anslaget för 2000 133
9.3 Anslagsutvecklingen 134
9.4 Offentligrättslig verksamhet 135
9.5 Uppdragsverksamhet 135
9.6 Beräkning av anslaget 2000 136
9.7 Anslagsutvecklingen 136
9.8 Beräkning av anslaget 2000 137
9.9 Anslagsutvecklingen 137
9.10 Beräkning av anslag för 2000 139
9.11 Anslagsutvecklingen 139
9.12 Beräkning av anslag 2000 140
9.13 Anslagsutvecklingen 140
9.14 Beräkning av anslaget för 2000 141
9.15 Anslagsutvecklingen 141
9.16 Anslagsutvecklingen 142
9.17 Anslagsutvecklingen 142
Diagramförteckning
3.1 Antal polisanmälda brott 1975-1998 22
4.3 Antalet rapporterade trafikbrott 54
4.4 Antalet alkoholutandningsprov 54
4.5 Antalet anställda 55
5.1 Balanserna 1996, 1997, 1998 processuppdelade i tusental 79
5.2 Genomsnittliga genomströmningstider 1998 80
6.1 Tingsrätternas målutveckling 1994/95-1998 94
6.2 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader) 95
6.3 Balanserade måls genomsnittsålder 95
6.4 Hovrätternas målutveckling budgetåret 1994/95 och kalenderåren 1996-1998 95
6.5 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader) 96
6.6 Balanserade måls genomsnittsålder i månader 96
6.7 Högsta domstolens målutveckling budgetåret 1994/95 och kalenderåren 1996-
1998 96
6.8 Länsrätternas målutveckling budgetåret 1994/95 och kalendeåren 1996-1998 96
6.9 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader) 97
6.10 Balansens genomsnittsålder i månader - socialförsäkringsmål, skattemål och mål
enligt socialtjänstlagen 97
6.11 Kammarrätternas målutveckling budgetåret 1994/1995 och kalenderåren 1996-
1998 97
6.12 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader) 98
6.13 Balansens genomsnittsålder i månader - socialförsäkringsmål, skattemål och mål
enligt socialtjänstlagen 98
6.14 Regeringsrättens målutveckling 1994-1998 98
6.15 Antalet anställda inom domstolsväsendet (exkl. Domstolsverket,
Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna 99
7.1 Frivårdsklienter (i medeltal) 113
7.2 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i %), anstalt 115
7.3 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i %), häkte 116
7.4 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte och frivård 118
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i brottsbalken,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i jordabalken,
4. godkänner att inskrivningsverksamheten
koncentreras till sju
inskrivningsmyndigheter,
5. godkänner att den minsta tiden för fiskals-
tjänstgöring i tingsrätt eller länsrätt ändras
från ett år till två år,
6. godkänner att
bouppteckningsverksamheten förs över
från domstolsväsendet till
skatteförvaltningen,
7. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelpp
(tusentals kronor)
A1
Polisorganisationen
ramanslag
11 506 881
A2
Säkerhetspolisen
ramanslag
540 747
B1
Åklagarorganisationen
ramanslag
694 997
B2
Ekobrottsmyndigheten
ramanslag
250 933
C1
Domstolsväsendet m.m.
ramanslag
3 358 956
D1
Kriminalvården
ramanslag
3 820 254
E1
Kronofogdemyndigheterna
ramanslag
1 341 739
F1
Brottsförebyggande rådet
ramanslag
50 005
F2
Rättsmedicinalverket
ramanslag
183 549
F3
Gentekniknämnden
ramanslag
2 601
F4
Brottsoffermyndigheten
ramanslag
14 940
F5
Ersättning för skador på grund av brott
ramanslag
74 500
F6
Rättshjälpskostnader m.m.
ramanslag
802 396
F7
Kostnader för visssa skaderegleringar m.m.
ramanslag
10 399
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelpp
(tusentals kronor)
F8
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar
ramanslag
6 606
F9
Bidrag till brottsförebyggande arbete
ramanslag
7 600
Summa
22 667 103
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 §
efter svensk lag och vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det
begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å så-
dant fartyg,
2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område
där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon
annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål
än övning,
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är
anställd i utlandsstyrkan inom för-
svarsmakten,
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är
anställd i utlandsstyrkan inom För-
svarsmakten eller som tillhör Polisens
utlandsstyrka
4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet
eller svensk allmän inrättning,
5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats
mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller
mot utlänning med hemvist i Sverige,
6. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, för-
sök till sådana brott, folkrättsbrott, olovlig befattning med kemiska vapen,
olovlig befattning med minor eller osann eller ovarsam utsaga inför en inter-
nationell domstol, eller
7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fäng-
else i fyra år eller däröver.
5 §
Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av
utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest
medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej
väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regering-
en bemyndigat därtill.
Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnan-
de enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om
brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om
brottet begåtts
1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon
som tillhörde besättningen å sådant fartyg,
2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av
Försvarsmakten befann sig,
3. vid tjänstgöring utom riket av
någon som är anställd i utlands-
styrkan inom försvarsmakten,
3. vid tjänstgöring utom riket av
någon som är anställd i utlands-
styrkan inom Försvarsmakten eller
som tillhör Polisens utlandsstyrka
4. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i
reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller
5. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt
intresse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 a §
Bestämmelserna i 2 och 5–12 §§
skall tillämpas även för den som
tjänstgör utomlands i Polisens
utlandsstyrka. Vad som sägs om
Försvarsmakten skall då i stället gälla
för Rikspolisstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 2 § jordabalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 kap.
2 §
Inskrivningsärende handlägges av
inskrivningsmyndighet. Sådan myn-
dighets område är domsaga. Regering-
en kan dock bestämma annan indel-
ning, om särskilda skäl föreligger.
Inskrivningsärende handläggs av
inskrivningsmyndighet. Regeringen
bestämmer inskrivningsmyndigheter-
nas verksamhetsområden.
Inskrivningsmyndighet förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara
lagfaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
3 Rättsväsendet
3.1 Vad utgiftsområdet omfattar
Huvuddelen av resurserna inom utgiftsområdet
avser kriminalpolitiskt inriktad verksamhet. I
övrigt är rättsväsendets verksamhet främst
inriktat på att bedöma och avgöra rättsliga tvister
mellan enskilda och mellan enskilda och det
allmänna, verkställa rättsliga anspråk och
handlägga andra rättsliga ärenden. Den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar
framför allt till att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, att förebygga brott, att utreda och
avgöra brottmål, att se till att den som begått
brott lagförs, att verkställa påföljder och
rättsanspråk och att ge stöd till dem som
drabbats av brott. Kriminalpolitiken skall bygga
på en helhetssyn och utgå från principen om alla
människors lika värde och respekten för den
enskildes integritet och värdighet. Rättsväsendet
och dess regelverk skall uppfylla medborgarnas
anspråk på att få sina tvister och ärenden
avgjorda snabbt, effektivt och säkert. Det
internationella samarbetet utgör en ökande andel
av utgiftsområdets verksamhet.
Det överordnade målet för rättsväsendet är att
garantera den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet. Med rättstrygghet avses
människors skydd för liv, hälsa, integritet och
egendom. Rättstrygghet uppnås främst genom
en effektiv brottsförebyggande, brottsbeivrande
och brotts-offerstödjande verksamhet och
genom att respekten för lag och rätt upprätthålls.
Men rätts-tryggheten förutsätter också en
lättillgänglig och säker ordning för att lösa
tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda
och det allmänna, samt ett väl fungerande
exekutionsväsende.
Rättssäkerheten kräver likformighet och
förutsebarhet i rättsskipning och
myndighetsutövning. Den enskilde måste kunna
lita på lagstiftningen och myndigheterna.
Lagstiftningen skall vara modern och
ändamålsenlig. Lagarna skall värna demokratin
och garantera grundläggande fri- och rättigheter.
De skall vara lätta att förstå och svåra att kringgå
eller missbruka. De skall stå sig under lång tid.
3.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1996
Utfall
1997
Utfall
1998
Anslag
19991
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
19 950
21 160
21 413
21 929
22 168
22 667
23 019
23 382
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Som framgår av tabell 3.1 omfattar
utgiftsområdet drygt 22 miljarder kronor. Ca 12
miljarder används för verksamhetsområdet
polisväsendet, knappt 1 miljard för
åklagarväsendet, drygt 3 miljarder för
domstolsväsendet, knappt 4 miljarder för
kriminalvården och drygt 1 miljard för
kronofogdemyndigheterna. Den övriga
verksamheten inom rättsväsendet –
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten,
ersättning för skador av brott och rättshjälpen –
förbrukar sammantaget drygt 1 miljard, varav
huvudparten (drygt 800 miljoner) avser
kostnader för rättshjälpen (se tabell 3.2).
Sammanfattning
Det fortsatta reformarbetet
Moderniseringen av rättsväsendet skall fortsätta.
Det skall ske genom en kombination av
verksamhetsutveckling hos myndigheterna,
kompetensutveckling för personalen och
åtgärder när det gäller lagstiftningen inom
myndigheternas områden. Ett genomgående
tema i reformarbetet är att utveckla ett
medborgarperspektiv och en helhetssyn som tar
sig uttryck bl.a. i en närmare samverkan mellan
rättsväsendets sektorer och myndigheter, med
respekt för den grundläggande rollfördelningen.
Närpolisreformen skall fullföljas. Polisen skall
bli bättre på att bekämpa den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. genom
att använda de nya internationella
samarbetsformer som EU-medlemskapet
erbjuder. Ett närmare samarbete mellan
Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen för att
bekämpa sådan brottslighet skall övervägas.
Arbetet för att bekämpa familjerelaterat våld
samt brottslighet med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag skall
utvecklas vidare, bl.a. genom ökad
kompetensutveckling. Det problemorienterade
arbetet, som hittills tillämpats huvudsakligen
inom närpolisen och
kriminalunderrättelseverksamheten, skall
utvecklas i all polisverksamhet för att effektivare
arbeta mot målet att minska brottsligheten och
öka tryggheten. För att statsmakternas
intentioner skall kunna förverkligas krävs en
kraftig ökning av antalet poliser.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten
skall utvecklas genom att uppbyggnaden av
Ekobrottsmyndigheten fullföljs. En ny
organisation för att bekämpa miljöbrott skapas
inom åklagarväsendet.
Det internationella samarbetet för att
förebygga och bekämpa brott utvecklas inom
EU generellt och inom ramen för bl.a. Europol,
Schengensamarbetet och samarbetet i
Östersjöregionen.
Det lokala brottsförebyggande arbetet skall
utvecklas, inte minst i storstäderna, för att skapa
ökad trygghet i människornas närmiljö, bl.a.
genom samarbete mellan rättsväsendet,
kommunerna, frivilligorganisationer, näringsliv
och enskilda. Stödet till brottsoffer skall
utvecklas, särskilt stöd skall ges till kvinnor och
barn som utsatts för övergrepp. Kriminalvårdens
möjligheter att förebygga brottslighet, genom att
öka insatserna för att motverka återfall i brott,
utvecklas.
Reformarbetet inom domstolsväsendet skall
fortsätta. Även i fortsättningen skall
utgångspunkten vara att såväl domstolarnas som
domarnas uppgifter skall renodlas och
koncentreras till de dömande uppgifterna.
Verksamheten skall genomsyras av ett
medborgarperspektiv och inriktas på att
säkerställa såväl kompetens och kvalitet som
korta handläggningstider. Nya arbetsformer lika
väl som nya organisatoriska former skall därvid
prövas. I detta utvecklingsarbete har
Domstolsverket en viktig roll.
Rättsväsendet tillförs 150 miljoner kronor
fr.o.m. år 2000 i enlighet med vad som aviserats i
1999 års ekonomiska vårproposition. För år 2000
fördelas dessa medel med 110 miljoner kronor
till domstolsväsendet, 21 miljoner kronor till
polisväsendet samt 18 miljoner kronor till
åklagarväsendet, varav 5 miljoner kronor till
Ekobrotts-myndigheten. En miljon kronor
överförs till Bokföringsnämnden.
Regeringen avser att i 2000 års ekonomiska
vårproposition återkomma till riksdagen när det
gäller vilka resursförstärkningar som behövs
efter år 2000 för att kunna fullfölja
statsmakternas intentioner i fråga om
utvecklingen av rättsväsendet (se 3.5.3).
Mål för rättsväsendet för år 2000
Liksom föregående år är det övergripande och
långsiktiga målet för rättsväsendet den enskildes
rättstrygghet och rättssäkerhet. Målet för
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten
och öka människors trygghet.
Prioriteringar för rättsväsendet för år 2000
Förändringsarbetet inom rättsväsendet skall
intensifieras. Viktiga utgångspunkter är därvid
medborgarperspektiv och samverkan mellan
myndigheterna. Centrala beståndsdelar i
utvecklingsarbetet skall vara frågor om styrning,
kompetensutveckling och personalförsörjning.
Kriminalpolitiken skall utvecklas. Arbetet skall
bygga på kunskap om brottsligheten och präglas
av helhetssyn och humanism. Följande områden
skall prioriteras:
Moderniseringen av rättsväsendet skall fortsätta
i syfte att öka rättstryggheten och
rättssäkerheten och för att rationaliteten och
effektiviteten i rättsväsendets arbete skall öka.
Detta ger också bättre förutsättningar för att
förebygga och bekämpa brottslighet och för att
öka tryggheten.
Satsningen på det brottsförebyggande arbetet
och verksamheten i närpolisområden fortsätter
med oförminskad styrka för att, utifrån ett
solidariskt förhållningssätt, ge bättre
förutsättningar att bekämpa den brottslighet
som drabbar människor i deras vardag och
påverkar deras välfärd och livskvalitet.
Stödet till brottsoffer skall stärkas.
Rättsväsendets förmåga att bemöta brottsoffer
utvecklas.
Skyddet för målsägande och vittnen skall
stärkas.
För att minska återfallen i brott förstärks
kriminalvårdens insatser för att under
verkställighetstiden utveckla de intagnas
personliga ansvar och för att förbättra
förberedelserna för frigivning från
kriminalvårdsanstalt.
Kampen mot ekonomisk brottslighet och
miljöbrottslighet fortsätter och ges bättre
förutsättningar.
Insatserna för kampen mot den
gränsöverskridande brottsligheten förstärks.
Förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i
EU:s ministerråd första halvåret 2001 ger
möjligheter att driva på det internationella
samarbetet.
Liksom under föregående år inriktas en stor
del av rättsväsendets resurser inom det
kriminalpolitiska området på att förebygga och
bekämpa den allvarligaste brottsligheten –
våldsbrott, särskilt våld mot kvinnor, brott mot
barn, brott med rasistiska, främlingsfientliga eller
homofobiska inslag, ekonomisk brottslighet och
narkotikabrott .
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1998
År 1998 polisanmäldes ca 1 191 000 brott vilket
innebär ca 5 500 (0,5 %) färre brott jämfört med
år 1997. De anmälda tillgreppsbrotten minskade
med 2 % (15 678 brott) medan de anmälda
brotten mot person ökade med 6 % (7 796
brott). Under det första halvåret 1999 minskade
antalet anmälda brott totalt med 4 % jämfört
med första halvåret 1998 – anmälda
tillgreppsbrott fortsatte att minska och anmälda
brott mot person var ungefär lika. Andelen brott
som klarades upp ökade något både under 1997
och 1998 efter att ha minskat särskilt kraftigt
mellan åren 1994 och 1996.
*Verksamhetsutfall
Polisens utredningsbalans bestod vid utgången
av 1998 av ca 165 000 ärenden, vilket innebär en
minskning med totalt 23 000 ärenden (12 %)
jämfört med föregående år.
Genomströmningstiderna hos
polismyndigheterna ökade för så gott som
samtliga ärendetyper.
Antalet ärenden som inkom till
åklagarmyndigheterna var under 1998 ungefär
detsamma som under 1997, men minskade under
början av 1999. Det totala antalet balanserade
ärenden minskade också.
Genomströmningstiderna för nästan alla
brottstyper ökade under 1998 jämfört med 1997.
Andelen ärenden som lett till åtal eller
strafföreläggande var 64 % 1998, en ökning med
4 procentenheter jämfört med året innan.
Ekobrottsmyndighetens resultat har påverkats
av att myndigheten under året befunnit sig i ett
uppbyggnadsskede. Antalet balanserade ärenden
ökade initialt liksom genomströmningstiderna.
Andelen ärenden som ledde till åtal eller
strafföreläggande var 23 %. Uppgifterna för de 4
första månaderna 1999 visar att
Ekobrottsmyndigheten utvecklas positivt.
Antalet tvistemål som inkom till tingsrätterna
och till hovrätterna minskade ytterligare under
1998 jämfört med föregående år medan antalet
inkomna brottmål ökade. Antalet balanserade
mål ökade något under året.
Vid länsrätterna minskade antalet inkomna
mål kraftigt. Även antalet avgjorda och
balanserade mål minskade något. I
kammarrätterna ökade däremot antalet inkomna,
avgjorda och balanserade mål.
Genomströmningstiderna har ökat för alla
domstolsslag. Det enda undantaget gäller
skattemål i länsrätterna, för vilka
genomströmningstiden minskat.
Antalet personer som lagfördes för brott eller
meddelades åtalsunderlåtelse ökade, jämfört med
1997, med 626 personer (0,5 %) till 124 449 år
1998. Antalet dömda för brott ökade med 722
(1,3 %) till 54 867. Antalet till fängelse dömda
ökade, jämfört med 1997, med 849 personer
(6 %) till 14 566 år 1998.
Medelbeläggningen i kriminalvårdsanstalterna
ökade med 7 procentenheter under 1998 till
87 %, en nivå som också gällde för första halvåret
1999. Medelbeläggningen i häktena ökade med 5
procentenheter under 1998 till 85 % och den
ökade ytterligare under första halvåret 1999 till
89 %. Antalet fängelsedömda som under 1998
avtjänade sitt straff genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll var i medeltal 381 per
dag, vilket är en ökning med 5 % jämfört med
föregående år. Antalet frivårdsklienter var i
medeltal 11 186 per dag.
*Ekonomiskt utfall
Polisväsendet förbrukade under 1998 258
miljoner kronor mindre än vad som anvisats för
verksamheten. Eftersom det vid ingången av år
1998 fanns ett underskott på 219 miljoner,
återstod vid budgetårets utgång ett
anslagssparande om 39 miljoner kronor, vilket
beräknas förbrukas under år 1999.
Vid utgången av 1998 hade åklagarväsendet ett
anslagssparande på knappt 34 miljoner kronor.
Ca1/3 av detta beräknas förbrukas under
budgetåret 1999.
Domstolsväsendet förbrukade 73 miljoner
kronor mer än vad som anslagits för
verksamheten. Vid ingången av 1999 återstod 85
miljoner kronor av anslagssparandet. Detta
beräknas förbrukas under år 1999.
Kriminalvården har förbrukat 477 miljoner
kronor mer än vad som anslagits för
verksamheten, i enlighet med tidigare beslut om
omfördelning inom rättsväsendet av
kriminalvårdens outnyttjade medel. Vid
budgetårets slut uppgick anslagssparandet till 243
miljoner kronor, vilket beräknas förbrukas under
år 1999.
Genomförda förändringar i verksamheten
*Tillförda resursförstärkningar
Under de senaste åren har ett intensivt reform-
och förändringsarbete bedrivits inom
rättsväsendets olika verksamhetsområden.
Rättsväsendet har, för att kunna genomföra
viktiga reformer, tillförts resursförstärkningar.
Enligt riksdagens beslut i enlighet med förslaget i
1998 års vårproposition tillfördes rättsväsendet
750 miljoner kronor för budgetperioden 1999 –
2001. Dessutom tillfördes polisväsendet
engångsvis 200 miljoner kronor i enlighet med
regeringens förslag i budgetpropositionen för år
1999. Betydande resursförstärkningar tillfördes
och omfördelades inom rättsväsendet även enligt
riksdagens beslut i enlighet med förslaget i
budgetpropositionen dessförinnan.
*Polisväsendet
Den stora verksamhetsreformen, med
polisverksamhet förlagd till närpolisområden och
ett problemorienterat arbetssätt som bas, har
organisatoriskt kunnat genomföras. Det återstår
att vidta åtgärder som säkerställer att
polisverksamheten i närpolisområdena utvecklas
till att utgöra en effektiv bas i polisväsendet.
Sedan den 1 januari 1999 har varje
polismyndighet en polisstyrelse med ledamöter
som, efter nominering av de politiska partierna,
utses av regeringen. Rikspolisstyrelsen har fått
ett ökat ansvar för tillsynen över polisen och har
också fått en utvidgad föreskriftsrätt.
Från den 1 juli 1998 är
länsmyndighetsorganisationen fullständigt
genomförd, dvs. varje polismyndighet omfattar
ett län.
Säkerhetspolisen har blivit öppnare. De
tidigare, delvis hemliga föreskrifterna om
registrering av uppgifter i Säkerhetspolisens
register upphävdes av regeringen den 22
december 1998. Från den 1 april 1999 regleras
registrering i SÄPO-register i huvudsak genom
bestämmelserna i polisdatalagen (1998:622).
Bestämmelserna om absolut sekretess för
uppgifter i SÄPO:s register har upphävts. Från
den 1 april 1999 gäller en presumtion för
sekretess och uppgifter kan i vissa fall lämnas ut.
För att klarlägga säkerhetstjänsternas inrikes
verksamhet från andra världskrigets slut fram till
i dag har regeringen i mars 1999 tillkallat en
kommission. Utredningsarbetet skall redovisas
till regeringen senast den 31 augusti 2001.
*Förundersökningsledning
Riksåklagaren har efter samråd med
Rikspolisstyrelsen beslutat om förändrade
principer för fördelningen av
förundersökningsledningen mellan polis och
åklagare. De nya reglerna, som gäller från den 1
januari 1998, syftar till att ge polisen ett större
ansvar för de förhållandevis mindre grova
brotten och att åklagarna skall kunna fördjupa
sina insatser i mer komplicerade utredningar.
*Åklagarväsendet
Åklagarväsendet genomgick för några år sedan
en genomgripande modernisering av
organisation och arbetssätt. Förändringsarbetet
har fortsatt under 1998 och 1999. Under våren
sammanfördes åklagarmyndigheterna i Umeå
och Sundsvall till en myndighet.
Den 1 januari 1998 inrättades
Ekobrottsmyndigheten som en
åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med
uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet.
Från den 1 juli 1999 ingår, utöver storstadslänen,
även Hallands och Gotlands län i
Ekobrottsmyndigheten.
*Domstolsväsendet
Moderniseringsarbetet inom domstolsväsendet
drivs vidare. Arbetet syftar till att säkerställa en
hög kompetens och en mer flexibel verksamhet
med minskad sårbarhet. Även i fortsättningen
inriktas arbetet på att såväl domarnas som
domstolarnas verksamhet skall renodlas och
koncentreras till de dömande uppgifterna.
Domstolsverket har från den 1 januari 1999 en
ny organisation för att kunna driva och stödja
det fortsatta reformarbetet i nära samverkan med
domstolarna i alla delar av landet.
Den 1 januari 1999 inrättades miljödomstolar
vid fem tingsrätter samt en miljööverdomstol i
Svea hovrätt. Då dessa domstolar bl.a. handlägger
vattenmål avvecklades därför samtidigt Vatten-
överdomstolen i Svea hovrätt och
vattendomstolarna vid de fem tingsrätterna.
Under 1999 avvecklas verksamheten vid de
allmänna advokatbyråerna. Verksamheten avses
vara avvecklad senast den 1 oktober 1999.
*Kriminalvården
De besparingar som har genomförts inom
kriminalvården under de senaste åren har krävt
omfattande förändringar av organisationen.
Under samma tid har ett arbete pågått för att
utveckla verksamheten och höja säkerheten.
Under 1998 har ytterligare tre
kriminalvårdsanstalter lagts ned och vid några
andra minskades antalet platser. Sammanlagt
minskade under året antalet anstaltsplatser med
259.
Kriminalvårdens lokala myndighetsnivå har
omorganiserats. Sedan den 1 januari 1998 finns
37 lokala kriminalvårdsmyndigheter.
*Brottsförebyggande rådet
Den 1 januari 1998 lades verksamheten vid
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet vid
Polishögskolan samman med verksamheten vid
Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Sedan dess är
forskningen för rättsväsendet koncentrerad till
BRÅ.
Kommittén för brottsförebyggande arbete
(KBA) har avslutat sitt arbete och den 1 januari
1999 övertog BRÅ uppgiften att ge stöd till det
lokala brottsförebyggande arbetet, inklusive den
särskilda satsningen på det brottsförebyggande
arbetet i storstadsregionernas utsatta områden.
Vid samma tidpunkt övertog BRÅ också KBA:s
uppgifter att initiera och ge stöd till
medlingsprojekt i landet.
*Brottsoffermyndigheten
Avgiften till Brottsofferfonden höjdes till 500
kronor från den 1 juli 1999. Därmed blev det
möjligt att öka det statliga stödet till ideella
organisationer som stödjer brottsoffer.
*Utbildning och annan kompetensutveckling
Särskilda insatser för att förbättra utbildningen
på olika nivåer och annan kompetensutveckling
inom alla rättsväsendets verksamhetsområden
påbörjades eller beslutades under 1998.
*Förändringar i lagstiftning som påverkar
verksamheten
Under 1997 och 1998 genomfördes en rad
lagstiftningsförändringar som i olika grad
påverkat rättsväsendets arbete. Bland de
viktigaste kan nämnas kvinnofridsreformen, ett
samlat åtgärdsprogram mot våld mot kvinnor,
förändringar i påföljdssystemet som trätt i kraft
den 1 januari 1999 och förändringar i
polisregisterlagstiftningen. Ny lagstiftning har
också tillkommit när det gäller bl.a.
barnpornografi, narkotika i trafiken,
kameraövervakning och polisens befogenheter
att ingripa mot ordningsstörningar.
3.3 Bedömning av resultatet 1998
Det övergripande målet för rättsväsendet år 1998
var att garantera den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet. För kriminalpolitiken var målet att
minska brottsligheten och öka människors
trygghet. De prioriteringar som gällde för år
1998 rörde det brottsförebyggande arbetet,
arbetet mot vardagsbrottsligheten och mot
våldsbrottslighet, särskilt våld mot kvinnor.
Vidare prioriterades arbetet mot brottslighet
med rasistiska inslag och mot den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, t.ex.
ekonomisk brottslighet, narkotikabrottslighet
och mc-relaterad brottslighet. Det är mot denna
bakgrund som resultatet för år 1998 skall
bedömas.
3.3.1 Brottslighet och trygghet –
tillståndet och utvecklingen
*Brottsutvecklingen
Den i det närmaste linjära ökningen av antalet
polisanmälda brott från 1960-talet har under
1990-talet ersatts av fluktuationer kring en
relativt konstant nivå. År 1998 anmäldes
1 190 812 brott vilket var ca 5 500 (0,5 %) färre
än år 1997 och 28 000 färre än år 1990. Under
första halvåret 1999 minskade det totala antalet
anmälda brott med 4 % jämfört med det första
halvåret 1999.
Antalet tillgreppsbrott (som utgör ca 60 % av
alla anmälda brott) minskade under 1998 med ett
par procent och nivån är nu lägre än 1990.
Minskningen har fortsatt under första halvåret
1999. Både bostadsinbrott, inbrott i källare och
vind, biltillgrepp och särskilt cykelstölder
minskade under 1998. Däremot fortsatte
ökningen av antalet anmälda inbrott i fritidshus
och anmälda fickstölder ökade med mer än en
fjärdedel.
Diagram 3.1 Antal polisanmälda brott 1975-1998
Anmälda våldsbrott (3-6 kap. BrB, vilka utgör
drygt 10 % av samtliga anmälda brott) har under
1990-talet uppvisat en annan utveckling än
anmälda tillgreppsbrott. Under början av 1990-
talet ökade antalet anmälda våldsbrott men har
sedan varit relativt konstant. Under 1998 ökade
de med 6 % jämfört med 1997. Den
andelsmässigt största ökningen gäller anmälda
misshandelsbrott mot kvinnor och
våldtäktsbrott. Under första halvåret 1999 har
ökningen avstannat. Antalet anmälda brott var
lika stort som under första halvåret 1998.
Antalet anmälda bedrägeribrott fortsatte att
minska under 1998 och första halvåret 1999,
liksom antalet anmälda rattfylleribrott. Anmälda
skadegörelsebrott har ökat kontinuerligt sedan
1975. Ökningen fortsatte under 1998. En stor
del av ökningen avsåg klotter. Under första
halvåret 1999 minskade dock de anmälda
skadegörelsebrotten, däribland klotterbrotten,
med 10 % jämfört med första halvåret 1998.
Antalet anmälda narkotikabrott ökade. Den
antalsmässigt största ökningen gällde
anmälningar om innehav eller eget bruk av
narkotika.
Anmälningar av hets mot folkgrupp ökade
kraftigt under 1998 jämfört med 1997, men
minskade något igen under första halvåret 1999.
Anmälningar rörande olaga diskriminering
ökade något jämfört med 1997. Under första
halvåret 1999 har ökningen fortsatt. Enligt
Säkerhetspolisen var antalet anmälda brott med
rasistiska eller främlingsfientliga motiv ca 30 %
högre 1998 än 1997.
*Vad påverkar brottsutvecklingen?
Flera andra faktorer, utöver en förändring av den
faktiska brottsligheten, kan påverka utvecklingen
av antalet polisanmälda brott. Det gäller bl.a.
allmänhetens anmälningsbenägenhet och
polisens insatser för att upptäcka brott. Det är
svårt att avgöra om de förändringar som
rapporteras från ett år till ett annat speglar
utvecklingen av den faktiska brottsligheten eller
enbart en förändring av andelen "synliga" brott. I
ett längre tidsperspektiv, från 1960-talet och
framåt, är det enligt BRÅ troligen så att den
faktiska brottsligheten totalt sett ökat något mer
än den anmälda brottsligheten. Det gäller
framför allt förmögenhetsbrottsligheten. När det
gäller våldsbrott (särskilt våld mellan bekanta) är
det, också enligt BRÅ, troligen så att den
faktiska brottsligheten inte ökat lika mycket som
den anmälda brottsligheten.
BRÅ:s prognoser för brottsligheten bygger på
ett antal samhällsfaktorer som visat sig ha
samband med utvecklingen av anmälda brott.
Prog-noserna har tidigare visat sig stämma
relativt väl med den faktiska utvecklingen. Under
första halvåret 1999 har de anmälda
tillgreppsbrotten minskat med 4 % (se avsnitt
3.4.2) trots att de enligt prognosen förväntas öka
med 3 % under helåret 1999. En sådan skillnad
kan bero på de åtgärder som vidtagits inom
rättsväsendet och på det brottsförebyggande
arbete som sker i samhället i övrigt. När det
gäller minskningen av t.ex. bostadsinbrott,
bedrägerier och skadegörelsebrott är det, enligt
BRÅ, troligt att den ökade inriktningen på att
förebygga brott också gett denna effekt.
*Brottslighet och trygghet i ett internationellt
perspektiv
Utvecklingen av brottsligheten har varit likartad
i hela västvärlden under de senaste decennierna.
Brottsligheten i Sverige ligger, enligt
internationella offerundersökningar
(Internationella jämförelser av brottsligheten.
BRÅrapport 1999:3), nära genomsnittet för
länder i västvärlden (elva länder ingick i
undersökningen). Brottsligheten i Sverige är
dock, i högre utsträckning än i många andra
länder, koncentrerad till mindre allvarliga brott.
Det kan vara en anledning till att Sverige år 1996
var det land där den största andelen av invånarna
kände sig trygga ute på kvällen. Andelen som
kände sig otrygga hade också minskat något
(med 4 procentenheter) jämfört med 1992.
3.3.2 De viktigaste resursinsatserna från
rättsväsendet 1998 och hittills
under 1999
*Polisen och åklagarväsendet
Polisen har använt en stor del av sina resurser på
de prioriterade områdena våldsbrott,
narkotikabrott och ekobrott. Av
myndigheternas totala kostnader 1998 avsåg 20
% dessa brottstyper. Det är en lika hög andel
som 1997.
Ärendeinströmningen från polisen till åklagar-
väsendet var densamma 1998 som 1997, ca
194 000 ärenden, men antalet ärenden minskade
under början av 1999. År 1998 avslutades
202 000 ärenden.
Åklagarväsendet har under 1998 lagt ner stora
resurser på de prioriterade områdena våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet.
Sådana ärenden utgjorde 18 % av det totala
antalet avslutade ärenden under 1998 medan
resursförbrukningen motsvarade 40 % av
åklagarväsendets totala resurser.
*Domstolsväsendet
Antalet till tingsrätterna inkomna mål har
fortsatt att minska under 1998. Däremot har
antalet inkomna brottmål, efter att ha minskat
under flera år, ökat under 1998 medan
tvistemålen fortsatt att minska. Antalet till
hovrätterna och till Högsta domstolen inkomna
mål ökade under 1998. För länsrätterna har
antalet inkomna mål minskat kraftigt. Det gäller
särskilt mål enligt socialtjänstlagen, medan
däremot antalet inkomna mål till
kammarrätterna och till Regeringsrätten har ökat
jämfört med 1997.
Det pågående reformarbetet inom domstols-
väsendet innebär bl.a. att ett antal försök och
projekt har inletts i syfte att dels pröva en ökad
samverkan mellan domstolarna, dels få ett bättre
underlag för fortsatt förändringsarbete.
Domstolsverket har från den 1 januari 1999 en
ny organisation för att, i nära samverkan med
domstolarna, driva och stödja det fortsatta
reformarbetet rörande domstolarnas
arbetsformer och administration.
*Kriminalvården
Inom kriminalvården har särskilda insatser gjorts
för dömda under 21 år, för att utveckla och
kvalitetssäkra programverksamheten, tillgodose
sexualbrottsdömdas behandlingsbehov och hålla
antalet avvikelser från anstalt på en fortsatt låg
nivå. Betydande insatser har också gjorts för att
förbättra förhållandena för häktade.
*Övrig verksamhet inom rättsväsendet
Insatserna för att ge stöd till och stimulera det
lokala brottsförebyggande arbetet har under året
genomförts av Kommittén för
brottsförebyggande arbete och av
Brottsförebyggande rådet. BRÅ har under året
bedrivit 36 forsknings- och utvecklingsprojekt av
vilka 24 legat inom de av regeringen för 1998
särskilt prioriterade områdena.
Brottsoffermyndigheten har i samarbete med
Brottsofferjourernas Riksförbund under 1999
påbörjat två projekt med brottsoffersamordnare
respektive länsassistent, som skall utveckla och
samordna brottsofferarbetet inom större
geografiska områden.
Rättsmedicinalverket har efter överläggningar
med Statens institutionsstyrelse och
Socialstyrelsen påbörjat ett projekt som syftar till
att förbättra lokala vårdenheters möjligheter att
ta hand om vårdsökande, som är i riskzonen för
att begå våldsbrott. Detta projekt är ett led i
strävandena att förbättra samhällets
brottsförebyggande arbete genom att informera
om de erfarenheter som vunnits inom verkets
verksamhetsområden.
*Lagstiftningsarbete
Ett omfattande lagstiftningsarbete som påverkar
möjligheterna till måluppfyllelse har utförts.
Under 1997 och 1998 beslutade regeringen
och riksdagen om olika delar av
kvinnofridsreformen, ett samlat åtgärdsprogram
för att motverka våld mot kvinnor. Den omfattar
ny och skärpt lagstiftning. Bland annat infördes
brottet grov kvinnofridskränkning och köp av
sexuella tjänster kriminaliserades. En mängd
andra åtgärder för att förebygga och bekämpa
våld mot kvinnor och för att ge stöd till
brottsoffer vidtogs också. Myndigheterna inom
samtliga verksamhetsområden har getts särskilda
uppdrag, med krav på återredovisning, i syfte att
förbättra arbetet för att bekämpa våld mot
kvinnor.
Det straffbara området när det gäller
barnpornografi har också ändrats den 1 januari
1999. I princip all befattning med
barnpornografi, även innehav, är nu straffbar.
Barnpornografiska skildringar har också flyttats
bort från det grundlagsskyddade området och
barnpornografibrottet regleras nu enbart i
brottsbalken.
En nollgräns för narkotika i trafiken har
införts den 1 juli 1999 genom ändringar i bl.a.
trafikbrottslagen (1951:649). Ändringarna
innebär att den som kör bil eller annat
motordrivet fordon, tåg eller spårvagn med
narkotika i blodet kan dömas för rattfylleri. Ett
undantag från nollgränsen har dock gjorts för
dem som tagit ett narkotikaklassat läkemedel
enligt läkares ordination.
Från den 1 januari 1999 har också
påföljdssystemet förändrats bl.a. i syfte att
åstadkomma ytterligare alternativ till
fängelsestraffet och för att utveckla
påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Systemet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll har permanentats såsom en
verkställighetsform vid fängelsestraff upp till tre
månader. Vidare har systemet med samhällstjänst
som ett alternativ till fängelse utvidgats och
gjorts till en permanent del av brottsbalkens
påföljdsreglering. En föreskrift om
samhällstjänst kan numera meddelas inte bara vid
skyddstillsyn utan även vid villkorlig dom.
En ny frihetsberövande påföljd, sluten
ungdomsvård, har införts för unga lagöverträdare
och påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten har stramats upp.
Reglerna om villkorlig frigivning efter
fängelsestraff har också ändrats. Villkorlig
frigivning får nu ske tidigast efter att två
tredjedelar av strafftiden har avtjänats.
Inte bara den straffrättsliga lagstiftningen har
ändrats. Lagstiftning som förbättrar
myndigheternas arbetsmetoder och
möjligheterna att förebygga och förhindra brott
har mycket stor betydelse för rättsväsendets
möjligheter att uppnå målen för verksamheten.
En ny lag (1998:150) om allmän
kameraövervakning trädde i kraft den 1 juli 1998.
Den nya lagen ger ökade möjligheter att använda
kameraövervakning i syfte att förebygga och
förhindra brott. Under 1998 ändrades även
polislagen (1984:387) bl.a. för att öka polisens
möjligheter att ingripa i förebyggande syfte vid
ordningsstörningar. Polisen har vidare genom en
ny polisdatalag (1998:622) getts förbättrade
möjligheter att använda datatekniken i sitt
arbete.
3.3.3 Rättsväsendets prestationer och
effekterna av rättsväsendets
verksamhet
Effekterna av rättsväsendets verksamhet för att
tillgodose den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet är i många fall svåra att renodla och
mäta. Hur brottsligheten och upplevelsen av
trygghet utvecklas påverkas också huvudsakligen
av samhällsutvecklingen.
Inom Regeringskansliet pågår ett
utvecklingsarbete som syftar till att målen för
rättsväsendets verksamhet i framtiden skall
kunna formuleras på ett sådant sätt att effekterna
av de statliga insatserna inom utgiftsområdet kan
mätas mer effektivt och ur ett
rättskedjeperspektiv.
Redovisningen av effekterna och regeringens
slutsatser i det följande avser utfallet av de
insatser som gjorts och de åtgärder som vidtagits
eller planeras för att förbättra förutsättningarna
för att nå målen för rättsväsendets verksamhet.
*Polisväsendet
Polisens insatser på åtskilliga områden, framför
allt när det gäller våld mot kvinnor och inom
familjen, krogrelaterat våld och narkotikabrott,
syftar bl.a. till att fler brott skall upptäckas och
beivras. Det finns anledning att anta att polisens
s.k. proaktiva verksamhet inom dessa områden
har bidragit till ett minskande mörkertal. Det ger
i sin tur bättre beslutsunderlag och ökar
förutsättningarna för framgång i det fortsatta
arbetet, i vilket ytterligare utveckling bl.a. för att
öka skyddet för brottsoffer och vittnen är av stor
vikt.
När det gäller insatserna mot rasistisk
brottslighet har samarbetet mellan den öppna
polisen och Säkerhetspolisen utvecklats.
Myndigheterna har fördjupat sina kunskaper om
de grupper och individer som kan antas begå
brott med rasistiska inslag och har också i större
utsträckning än tidigare kunnat förhindra sådana
brott.
De mycket allvarliga brott som under 1999
begåtts mot polismän och journalister
aktualiserar frågan om särskild uppmärksamhet
på fortsatt kunskapsuppbyggnad och
utvecklingsarbete inom rättsväsendet. Samtliga
myndigheter skall därför fortsätta att ägna stor
kraft åt att öka kunskapen om sådan direkt
samhällsfarlig kriminalitet och utveckla
metoderna för att effektivare förebygga eller
klara upp den.
Polisen har även genom utbildning och andra
insatser utvecklat det stöd som lämnas till
brottsoffer och vittnen.
*Åklagarväsendet
Att genomströmningstiderna för nästan alla
brottstyper ökade under 1998 kan sannolikt
förklaras av att en större andel äldre ärenden
avgjorts under året. Balanserna minskade med
11 % och andelen ärenden som ledde till
lagföring ökade med 4 procentenheter jämfört
med 1997. En något mindre andel av de färdiga
förundersökningarna skrevs av på grund av att
brott inte kunde styrkas.
Också åklagarmyndigheterna har genomfört
särskilda insatser för att tillgodose brottsoffers
och vittnens intressen, vilket på lite längre sikt
kan ha ökat allmänhetens anmälningsbenägenhet
för vissa typer av brott.
Vid Ekobrottsmyndigheten ökade
ärendebalanserna totalt sett med ca 23 %.
Ärendeinströmningen ökade med
uppskattningsvis 10 %. Genomströmningstiden
för ekobrottsärenden ökade såväl vid
Ekobrottsmyndigheten som vid övriga
åklagarmyndigheter. Andelen ärenden som ledde
till åtal eller strafföreläggande var ca 23 %.
Under det första halvåret 1999 höjdes den siffran
till ca 30 %. Ärendebalanserna hade under
samma tid sjunkit med ca 10 %.
Det positiva verksamhetsresultatet hittills
under 1999 tyder på att myndigheten kommit
över de svårigheter som fanns i
uppbyggnadsfasen.
*Domstolsväsendet
Genomströmningstiderna vid tingsrätterna
ökade något under år 1998 jämfört med tidigare
år. Andelen avgjorda mål i tingsrätten som
överklagas till hovrätten har varit konstant under
senare år. I hovrätt har genomströmningstiderna
ökat för tvistemål och minskat för brottmål,
jämfört med året innan. I länsrätterna har
målbalanserna minskats och åldersstrukturen
förbättrats, särskilt för skattemålen. I
kammarrätterna däremot, ökade balanserna
något.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om
effekterna av de insatser som gäller
förändringsarbetet inom domstolsväsendet. När
det gäller flera av försöksverksamheterna har
Domstolsverket, på uppdrag av regeringen,
påbörjat en utvärdering för att få underlag för det
fortsatta reformarbetet.
*Kriminalvården
Antalet avvikelser från anstalter, häkten och vid
permissioner har varit mycket lågt. De tragiska
händelser som inträffat under år 1999 i samband
med permissioner har föranlett kriminalvården
att inleda en översyn av permissionsrutinerna.
Genom att utveckla verkställighetens innehåll
och bedriva ett aktivt påverkansarbete har
kriminalvården förbättrat förutsättningarna för
att minska antalet återfall i brott.
Narkotikaproblemen i anstalterna har hållits på
en oförändrad nivå under året.
*Övrig verksamhet inom rättsväsendet
Brottsförebyggande rådet har ökat sitt stöd till det
lokala brottsförebyggande arbetet. Detta har
bidragit till den ökning av antalet lokala
brottsförebyggande råd som redovisas i avsnitt
3.3.4. BRÅ bedriver en omfattande
informationsverksamhet och har vidareutvecklat
informationsspridningen bl.a. genom en ny
webbplats.
Ärenden om ersättning för skador av brott har
ökat hos Brottsoffermyndigheten, bl.a. till följd av
ökad information om möjligheten till ersättning
till offer för brott. Från brottsofferfonden har
medel delats ut till 83 olika forsknings-,
verksamhets- eller informationsprojekt. 32 av
dessa har varit inriktade på våld mot kvinnor.
3.3.4 Åtgärder utanför rättsväsendet
Lokala brottsförebyggande råd har inrättats i ett
ökande antal kommuner. De finns nu i ca 130
kommuner jämfört med ca 30 hösten 1996 och
ca 50 för ett år sedan. I många av dessa har också
ett aktivt arbete för att förebygga brott påbörjats.
I enlighet med regeringens intentioner i det
nationella brottsförebyggande programmet finns
nu bättre förutsättningar för ett lokalt
brottsförebyggande arbete mot framför allt den
s.k. vardagsbrottsligheten. Om dessa
förutsättningar fullt ut tas till vara innebär det att
brott kan förebyggas mera effektivt.
Rättsväsendet har här en pådrivande och
stödjande roll. Det arbete som kan ge direkt
brottsförebyggande effekt är det lokala – inom
andra utgiftsområden, av kommuner,
frivilligorganisationer, näringslivet och av
enskilda.
3.3.5 Regeringens analys och slutsatser
av verksamheten 1998
Den anmälda brottsligheten har sammantaget inte
ökat under 1998 och den har minskat under
första halvåret 1999. Som angetts, kan
minskningen av vissa typer av tillgreppsbrott och
av skadegörelsebrott hänga samman med de
ökade insatserna för att förebygga brott. Att
antalet anmälda brott mot person ökat under
1998 har troligen delvis att göra med att
rättsväsendets insatser mot dessa typer av brott
ökat. En ökad anmälningsbenägenhet är positiv
genom att en större del av den tidigare dolda
brottsligheten blir synlig. Det ger förutsättningar
för ökad kunskap om brottsligheten som
underlag för det fortsatta förändringsarbetet
inom rättsväsendet. Det ger också en bra
utgångspunkt för ett problemorienterat
arbetssätt inom polisväsendet och för övrigt
förändringsarbete inom rättsväsendet. Det kan
dock inte uteslutas att den statistiska ökningen
av vissa typer av våldsbrott också motsvaras av en
faktisk ökning. Regeringen ser med oro på
utvecklingen av den anmälda våldsbrottsligheten
under senare år och bedömer att det är viktigt att
noga följa utvecklingen.
*Polisväsendet
Regeringen bedömer att polisen har förstärkt
verksamheten inom de prioriterade brotts-
områdena. Våldsbrottsligheten har angripits på
ett mer problemorienterat sätt och insatserna
mot brott med rasistiska inslag har utvecklats.
Stödet till brottsoffer har också förstärkts.
Regeringen bedömer att det är av vikt att
utvecklingen på dessa områden fortsätter med
oförminskad styrka.
När det gäller utredningsverksamheten är det
positivt att ärendebalanserna nu minskar.
Eftersom samtidigt handläggningstiderna blir
längre ägnas framöver särskild uppmärksamhet
åt dessa frågor. Regeringen bedömer att det finns
goda förutsättningar för att effektivisera och öka
kvaliteten i utredningsverksamheten genom att
bl.a. kompetensutvecklingsåtgärderna och
samarbetet med åklagarväsendet utökats och
arbetet med utvecklingen av systemet för
datoriserad utredningsrutin (DurTvå) har gått
planenligt. Ett syfte med systemet är just att
effektivisera utredningsarbetet. Det är nu viktigt
att de återstående etapperna genomförs.
Närpolisen har byggts upp med stor
beslutsamhet och på relativt kort tid. För att
reformen skall kunna fullföljas, vilket är
avgörande för att allmänhetens förtroende för
polisen skall upprätthållas, krävs tillräckliga
personella och tekniska resurser samt utvecklade
metoder för uppföljning och analys. Regeringen
ser med tillfredsställelse att det lokalt
organiserade polisarbetet på flera håll samordnas
allt bättre.
Det problemorienterade arbetssättet har
fortsatt att utvecklas. Det har emellertid i allt
väsentligt skett inom ramen för arbetet inom
närpolisen och
kriminalunderrättelseverksamheten. Det är nu
nödvändigt med förstärkta insatser för att det
problemorienterade arbetssättet skall genomsyra
all polisverksamhet.
Regeringen konstaterar att utvecklingen av
system för misstanke- och belastningsuppgifter
har försenats och noterar med tillfredsställelse att
särskild uppmärksamhet fortsättningsvis ägnas åt
frågan.
*Åklagarväsendet
Den målmedvetna förändringsprocessen inom
åklagarväsendet som tog sin början med
åklagarreformen år 1996 har, enligt vad det
senaste årets verksamhetsresultat visar, lett till att
åklagarorganisationen kan arbeta på ett nytt sätt
och nå goda resultat. Regeringen bedömer att
förändringsprocessen har skapat en god
organisatorisk grund och utrymme för
ytterligare förbättringar av
verksamhetsresultatet.
Regeringen noterar vikten av att
åklagarväsendet arbetar för att väsentligt minska
tiden för att ta ställning i åtalsfrågan när det
gäller våldsbrott och att det också är nödvändigt
att vidta åtgärder för att effektivisera
verksamheten så att andelen avskrivningsbeslut i
ärenden om våldsbrott minskas. En
förundersökning som inte leder till lagföring bör
kunna avslutas på ett tidigare stadium.
Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten har
skapat förutsättningar för en effektivare
ekobrottsbekämpning. Inom myndigheten har
det påbörjats projekt som inger förhoppningar
om att verksamheten skall utvecklas på det sätt
som avsågs vid bildandet av myndigheten. De
initiala problemen i uppgyggnadsskedet har
avtagit. Uppgifter om verksamhetsresultatet för
början av 1999 visar på en positiv utveckling.
*Domstolsväsendet
Såvitt kan bedömas har domstolsväsendet
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett
rättssäkert sätt. Samtidigt är situationen med
många gamla mål i balans, längre
genomströmningstider och en hög andel mål
klara för avgörande bekymmersam. Regeringen
anser att enbart resursförstärkningar inte löser
frågan med långa handläggningstider. För att
åstadkomma förbättringar behövs också
förändringar av arbetsformer, organisation och
regelverk. Det nyligen påbörjade
utvecklingsarbetet har stor betydelse i
sammanhanget och det är angeläget att
förutsättningar ges för att detta skall kunna
bedrivas planmässigt.
*Kriminalvården
Regeringen bedömer att kriminalvården har nått
flertalet av målen för anstaltsverksamheten. Det
gäller särskilt insatser för att tillgodose
behandlingsbehovet hos särskilda kategorier av
dömda och för att upprätthålla den yttre
säkerheten vid anstalterna. Det är
tillfredsställande att kriminalvården har fortsatt
arbetet med att förbättra förhållandena för
häktade. Enligt regeringens bedömning är det
dock angeläget att kriminal-vården kommer
tillrätta med problemet att antalet fängelsedömda
som väntar på anstaltsplats har ökat och
utvecklar effektivare placeringsmetoder.
Regeringen har tidigare bedömt att det finns
ett behov av att ytterligare utveckla säkerheten i
anstalterna. Kriminalvården kommer inom kort
att redovisa en uppföljning av förslagen i
rapporten för översyn av risk-, skydds- och
säkerhetsarbete i anstalter. Flera åtgärder har
redan vidtagits men säkerhetsarbetet kommer att
utvecklas vidare.
Frivården har förbättrat förutsättningarna för
ett tydligt och enhetligt innehåll i
frivårdspåföljderna. Erfarenheterna från
frivårdens verksamhet med intensivövervakning
är också, enligt BRÅ:s utvärdering, positiva.
Kriminalvården måste utvecklas ytterligare på
ett antal områden. Under verkställighetstiden
finns goda möjligheter att förbättra de intagnas
grundläggande kompetens vad gäller utbildning,
arbetslivserfarenhet och social förmåga, som bör
tillvaratas. Det är också angeläget att
kriminalvården fortsätter arbeta för att förbättra
de intagnas kontakt med sina familjer. Av
särskild betydelse är att kriminalvården gör
betydande insatser för att öka stödet till den
enskilde i samband med frigivningen, bl.a.
genom samverkan med andra berörda
myndigheter.
Insatserna för att bekämpa narkotikamissbruk
har sammantaget minskat något. Enligt
regeringens bedömning är detta en angelägen
arbetsuppgift som bör utvecklas.
På regeringens uppdrag har
Riksrevisionsverket (RRV) granskat
kriminalvården och identifierat ett antal hinder
för ett effektivt resursutnyttjande. Regeringen
har som följd uppdragit åt
Kriminalvårdsstyrelsen att redovisa de åtgärder
som genomförts, påbörjats eller planeras med
anledning av RRV:s rapport (1999:27).
*Övrig verksamhet inom rättsväsendet
Regeringen bedömer att Brottsförebyggande rådet,
trots stora organisatoriska förändringar under
1998, har drivit verksamheten med hög
ambitionsnivå och god kvalitet och att målen för
verksamheten i allt väsentligt uppfyllts. I det
fortsatta förändringsarbetet inom rättsväsendet
har BRÅ en viktig roll att spela när det gäller att
öka kunskapen om brottsligheten och dess
orsaker och om effekterna av rättsväsendets
insatser för att bekämpa brottsligheten.
Regeringens bedömning är att
Brottsoffermyndigheten drivs på ett effektivt sätt
med god kvalitet. Att myndigheten inte helt
uppnått verksamhetsmålen för 1998 såvitt avser
handlägg-ningen av brottsskadeärenden hänger
samman med den förhållandevis stora
personalomsättning som myndigheten haft
under året. Regeringen anser att myndighetens
ansträngningar för att förkorta
handläggningstider för brottsskadeärenden bör
fortsätta, liksom ansträngningarna för att mäta
de kvalitativa resultaten av de projekt som
beviljas medel ur brottsofferfonden.
Rättsmedicinalverket har under 1998 kunnat
tillgodose den efterfrågade
undersökningsvolymen inom ramen för
tillgängliga ekonomiska medel. Verket har sedan
det inrättades 1991 genomfört omfattande
omstruktureringar och rationaliseringar. Det
finns anledning för Rättsmedicinalverket att
fortlöpande ompröva de organisatoriska
formerna för verksamheten.
Rättsmedicinalverket bör även fortsätta
ansträngningarna för att utveckla systemen för
kvalitetssäkring och resultatanalys, liksom
arbetet med att få ett större genomslag för det
brottsförebyggande perspektivet i verksamheten.
3.4 Något om utgångsläget inför år
2000
Regeringen konstaterar att den pågående
moderniseringsprocessen inom rättsväsendet har
inneburit att det under de senaste åren
genomförts reformer och genomgripande
organisationsförändringar inom polisväsendet,
åklagarväsendet, kriminalvården och BRÅ.
Under de kommande åren skall
moderniseringsprocessen drivas vidare med ökad
intensitet. Domstolsväsendet kommer att ägnas
ökad uppmärksamhet. Särskilt viktiga frågor blir
möjligheterna till försörjning med kvalificerad
personal, kompetensutveckling och
ledningsfrågor.
3.4.1 Beslutade och planerade
förändringar av verksamheten inom
rättsväsendet inför år 2000
*Polisväsendet
För att säkerställa kompetensförsörjningen inom
polisväsendet är det enligt regeringens mening
nödvändigt att utnyttja Polishögskolans
utbildningskapacitet maximalt. Behovet av
utbildningsplatser är emellertid så stort att det
inte kan tillgodoses inom ramen för
Polishögskolans nuvarande kapacitet. Med
hänsyn till behovet av ytterligare
utbildningsplatser och till de särskilda
rekryteringssvårigheter som finns i
glesbygdslänen bör enligt regeringens mening
platser för polisiär grundutbildning öppnas även
utanför Stockholm. Från och med år 2000 avser
Rikspolisstyrelsen att utbilda poliser även i
Umeå, där ett samarbete med universitetet
inletts. Genom att förlägga grundutbildning
också i Umeå kan rekryteringen av poliser
utökas och rekryteringen till Norrland
underlättas. Vidare förändras sättet för
chefsutveckling och chefsrekrytering under 1999.
Sedan den 1 maj 1999 är det tidigare s.k.
Schengensamarbetet en del av EU. Sveriges
målsättning är att delta operativt i samarbetet
under år 2000. Samarbetet innebär att
personkontrollerna vid de inre gränserna
avskaffas, att gränskontrollen vid den yttre
gränsen utvidgas och att svensk polis kommer att
anslutas till Schengens informationssystem.
Regeringen föreslår att Rikspolisstyrelsen tar
över huvudmannaskapet för polispersonal i FN-
tjänst. Förslaget innebär att Rikspolisstyrelsen får
ett samlat nationellt ansvar för all internationell
polisiär verksamhet som rekrytering, utbildning,
arbetsgivaransvar under utlandstjänstgöring,
metodutveckling och personalvård efter
hemkomsten.
Rikspolisstyrelsen har, i en rapport till
regeringen i juni 1999, fastslagit att det även
fortsättningsvis bör finnas en polisiär styrka med
uppgift att bekämpa terroraktioner. Styrkans
verksamhetsområde bör utvidgas så att den kan
användas vid andra tillfällen där deras särskilda
kompetens behövs. Enligt förslaget skall styrkan
även fortsättningsvis ha organisatorisk hemvist
vid Polismyndigheten i Stockholms län, den skall
få arbeta sammanhållet och ha en särskild
budget. För att betona att den är en nationell
resurs, bör den kallas Nationella insatsstyrkan.
Enligt regeringens bedömning bör
Rikspolisstyrelsens förslag ge goda
förutsättningar för en gynnsam utveckling av
styrkans verksamhet. Regeringen avser därför att
vidta de förordningsändringar som behövs för
att förslaget skall kunna genomföras.
Beredskapspolisen består av
totalförsvarspliktiga som är krigsplacerade med
civilplikt vid en polismyndighet. Regeringen har
nu öppnat möjligheten att använda
beredskapspoliser även när höjd beredskap inte
råder eller det behövs för Sveriges
försvarsberedskap. De skall kunna kallas in till
polismyndigheterna då samhället utsatts för eller
riskerar att utsättas för särskilt svåra och
påfrestande situationer från ordnings- och
säkerhetssynpunkt. Förändringarna träder i kraft
den 1 oktober 1999 och är en del i regeringens
arbete med beredskapen inför tusenårsskiftet.
*Åklagarväsendet
En ny organisation för att bekämpa miljöbrott
skall tillskapas. Åklagare med
specialistkompetens skall handlägga mål om
brott mot miljön. Riksåklagaren skall samordna
miljöbrottsbekämpningen. Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen avser att gemensamt ta fram
planer för utbildning och annan
kompetensutveckling liksom för samverkan i
miljöbrottsbekämpningen.
En högre utbildning för åklagare skall
permanentas under 1999/2000.
I samband med att den nya trafikförordningen
träder i kraft den 1 oktober 1999 förändras
formerna för utfärdande av ordningsbot. Detta
förväntas föra med sig en markant minskad
ärendeinströmning till åklagarorganisationen
från polisen.
*Domstolsväsendet
Renodlingen av domstolsväsendets uppgifter
fortsätter. Fastighetsinskrivningen föreslås
koncentreras till tingsrätterna i Eksjö,
Härnösand, Hässleholm, Mora, Norrtälje,
Skellefteå och Uddevalla.
Bouppteckningsverksamheten föreslås överföras
från domstolsväsendet till skatteförvaltningen.
Regeringen har gett Domstolsverket i uppdrag
att lämna förslag till hur de ärenden som har
handlagts av Rättshjälpsmyndigheten skall hand-
läggas i framtiden.
Utvärderingen av flera av de försök och projekt
rörande arbetsformer och administration som
pågår inom domstolsväsendet skall redovisas till
regeringen den 31 december 1999.
Redovisningen kommer att ge underlag för
förändringsarbetet inom domstolsväsendet
under år 2000.
Under 1999 avser Domstolsverket att inleda
ett arbete för att utveckla en ny samlad IT-
strategi.
Departementspromemorian
Domstolsförfarandet Förslag till förbättringar
(Ds 1997:7), med flera förslag som syftar till en
smidigare handläggning i de allmänna
domstolarna, bereds för närvarande. En
proposition planeras under innevarande år. I
denna kommer även vissa förslag i
Skiljedomsutredningens slutbetänkande
Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65) att tas
upp.
*Kriminalvården
Den 1 januari 1999 trädde vissa förändringar i
påföljdssystemet i kraft (se avsnitt 3.3.2).
Förändringarna har stor betydelse för
kriminalvårdens verksamhet och har bl.a.
inneburit att antalet personer intagna i anstalt
med korta fängelsestraff minskat betydligt och
att frivården fått ytterligare uppgifter.
Regeringen överväger f.n. hur det på bästa sätt
kan skapas goda förutsättningar för att
långtidsdömda skall kunna anpassas till ett liv i
frihet bl.a. genom en tydligare ansvarsfördelning
mellan kriminalvården och andra inblandade
myndigheter. I det sammanhanget övervägs bl.a.
om intensivövervakning med elektronisk
kontroll skulle kunna användas.
3.4.2 Förändringar i omvärlden inför år
2000
*Brottslighet och missbruk
BRÅ:s prognos för brottsutvecklingen åren 1999
– 2000 pekar mot en tvåprocentig ökning av den
sammanlagda anmälda brottsligheten vart och ett
av åren. Det innebär att brottsnivån år 2000
beräknas ligga på i stort sett samma nivå som år
1990, dvs. drygt 1,2 miljoner anmälda brott.
Resultatet för det första halvåret 1999 pekar
dock mot att den faktiska utvecklingen under
1999 blir mer positiv än vad som förutsetts (se
avsnitt 3.3.1).
Antalet dömda till fängelse och
frivårdspåföljder har under de senaste åren ökat
medan antalet intagna i fängelse minskat på
grund av den ökade användningen av
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Den totala måltillströmningen till
domstolsväsendet kommer enligt tillgängliga
prognoser att minska.
Ökad brottslighet skulle självklart innebära
ökad belastning på rättsväsendet. Utvecklingen
av missbruket av alkohol och narkotika har
betydelse för brottslighetens utveckling. Ett
ökande bruk av alkohol i samhället kan förväntas
påverka våldsbrottsligheten. Regeringen har, i
den alkoholpolitiska proposition som
presenterades i juni 1999, bl.a. föreslagit en ökad
tillgänglighet genom flera butiker, förlängt
öppethållande i Systembolagets butiker och en
försöksverksamhet med lördagsöppet. Samtidigt
föreslås kriminalisering av förvärv och innehav av
illegalt tillverkad sprit vilket också, om förslaget
genomförs, påverkar polisens resursbehov och
insatser.
*Satsningar i storstadsområdena
Under perioden 1999-2002 satsas närmare två
miljarder kronor inom ramen för
storstadspolitiken. Enligt regeringens
storstadsproposition, som antogs av riksdagen i
december 1998, skall dessa medel användas för
lokala utvecklingsavtal med sju
storstadskommuner, vilka definierats som
särskilt utsatta områden. Ett av de långsiktiga
målen för storstadspolitiken är att alla stadsdelar
i storstäderna skall uppfattas som attraktiva och
trygga av sina invånare och utgöra goda och
hälsosamma livsmiljöer.
En av BRÅ:s prioriterade uppgifter är att
utveckla stödet till det brottsförebyggande
arbetet i de mest brottsbelastade
storstadsområdena. Särskilda
utbildningssatsningar görs också för de
kommuner som kommer att skriva lokala
utvecklingsavtal med staten.
*Ersättning vid frihetsberövanden och andra
tvångsåtgärder
Lagen (1998:714) om ersättning vid
frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder
trädde i kraft den 1 januari 1999. Genom lagen
ändrades bestämmelserna för ersättning vid
frihetsberövande så att även personer som varit
berövade friheten mindre än 24 timmar kan få
rätt till ersättning av det allmänna om det står
klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och
därför var oriktigt. Den nya lagen beräknades
leda till ökade kostnader för staten.
Rikspolisstyrelsen följer noga utvecklingen i
detta avseende.
*Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd
Under första halvåret 2001 kommer Sverige att
inneha ordförandeskapet i EU:s ministerråd.
Detta innebär en väsentligt ökad belastning på
rättsväsendets olika verksamhetsområden liksom
för verksamheten inom Regeringskansliet. Det
över- och mellanstatliga samarbete som
förekommer inom EU innebär samtidigt bättre
möjligheter att förebygga och bekämpa många
olika typer av brott och att öka rättssäkerheten
och rättstryggheten.
*Den ökande internationaliseringen
Anslutningen till Schengen, Europols arbete och
det utökade rättsliga och polisiära samarbetet i
övrigt inom EU kommer att stärka samarbetet
mot gränsöverskridande och organiserad
brottslighet och ge bättre möjligheter att
förebygga och bekämpa sådan brottslighet.
Samtidigt tas en ökande del av rättsväsendets
resurser i anspråk för det internationella
samarbetet.
3.5 Regeringens politik och
rättsväsendets fortsatta
verksamhet
3.5.1 Mål för år 2000
I avsnitt 3.1 framhålls rättsväsendets
övergripande långsiktiga mål att garantera den
enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.
Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett
kvalificerat och effektivt rättsväsende.
Verksamheten skall präglas av ett
medborgarperspektiv och utgå från en
genomtänkt ansvarsfördelning med långtgående
samverkan mellan rättsväsendets myndigheter.
*Minskad brottslighet, ökad trygghet – en
helhetssyn på brottsligheten
Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka tryggheten, upplevd och
faktisk. Det brottsförebyggande arbetet är därför
centralt. Möjligheterna att förebygga brott skall i
ökad utsträckning uppmärksammas inom hela
rättsväsendet, liksom i samhället i övrigt.
Rättsväsendet är den myndighetssfär som har
det grundläggande ansvaret för
kriminalpolitiken. Som tidigare påpekats,
påverkas brottsligheten av en rad faktorer i
samhället som ligger utanför rättsväsendets
utgiftsområde. En effektiv kriminalpolitik kan
bara drivas inom ramen för en allmän
välfärdspolitik som leder till social trygghet,
rättvis fördelning och solidaritet människor
emellan.
Åtgärder som rör barn och ungdomar,
alkohol, droger, arbets- och bostadsmarknad och
utbildning har särskilt stor potential när det
gäller möjligheterna att förebygga brottslighet.
De brott som begås skall leda till adekvata
reaktioner från samhällets sida. I det ingår att ta
tillvara brottsoffrens intressen. Det skall också
finnas en human och säker kriminalvård vars
verksamhet inriktas på att motverka återfall i
brott.
*Förändring genom ökad kunskap
Kriminalpolitiken och samtliga åtgärder som
vidtas inom rättsväsendet skall bygga på kunskap
om brottsligheten och dess orsaker och om
effekter av vidtagna åtgärder. Den kunskap som
byggs upp inom rättsväsendet skall i högre grad
än hittills, genom förbättrad
informationsspridning och utökad
kompetensutveckling, användas inom
rättsväsendets olika verksamhetsområden och
inom Regeringskansliet för att utveckla
verksamheten ytterligare.
3.5.2 Rättsväsendets prioriteringar i det
fortsatta förändringsarbetet
Prioriteringarna för rättsväsendet för år 2000
görs mot bakgrund av de övergripande mål som
gäller för rättsväsendet – att minska
brottsligheten, öka tryggheten och uppfylla
kraven på rätts-trygghet och rättssäkerhet. För
att nå dessa mål krävs ett ändamålsenligt och
effektivt rättsväsende som tar sin utgångspunkt i
medborgarnas krav på snabb handläggning, hög
kompetens, hög servicenivå och god
tillgänglighet. Kompetent personal och adekvat
ledningsorganisation, modern teknik och
rationella metoder är nödvändigt såväl för
brottsbekämpningen som för handläggningen av
övriga mål och ärenden inom rättsväsendet.
Moderniseringen av rättsväsendet fortsätter och
förstärks
Regeringen har, som framgår av
budgetpropositionen för 1999, inlett en
omfattande modernisering av rättsväsendet. För
att möta de krav som den ökade och mer
komplicerade brottsligheten,
internationaliseringen och den tekniska
utvecklingen ställer pågår sedan flera år tillbaka
ett målmedvetet utvecklingsarbete, som till
betydande del har initierats inom
myndigheterna. Arbetet omfattar
organisationsförändringar, förändrade och nya
arbetsmetoder, personalutbildning och annan
kompetensutveckling samt utökad samverkan
mellan myndigheterna. Arbetet för att
modernisera rättsväsendet fortsätter under den
kommande perioden med ökad styrka.
*Medborgarperspektiv och helhetssyn på
rättsväsendets verksamhet
Medborgarperspektivet skall prägla
verksamheten. Det gäller såväl i det
brottsförebyggande arbetet som i de olika
myndigheternas arbete med att lösa tvister,
tillgodose rättsanspråk, utreda brott, lagföra
brott, verkställa straff och ge stöd till brottsoffer.
Moderniseringen av rättsväsendet skall i
ökande utsträckning utgå från en helhetssyn på
verksamheten och långtgående
myndighetssamverkan. Självklart måste sådan
samverkan ske med respekt för den
grundläggande rollfördelningen. Inom
Regeringskansliet tillsätts, i samverkan med
myndigheterna inom rättsväsendet, en
arbetsgrupp i syfte att ge ytterligare förstärkning
åt moderniseringsarbetet.
Ett modernt rättsväsende kräver en fortsatt
utbyggnad av IT-stödet och satsningar på nya
och förbättrade system. Rättsväsendets IT-
miljöer skall kunna samverka med varandra för
att hindra onödigt dubbelarbete. Genom Rådet
för rättsväsendets informationsförsörjning (RIF-
rådet) utvecklas rättsväsendets IT-stöd i hög
utsträckning mot gemensamma tekniska
lösningar. Vid utgången av år 1999 har RIF-rådet
varit verksamt i tre år. Regeringen avser att
utvärdera rådets verksamhet under år 2000.
*Bättre resursutnyttjande inom polisen
Polisens organisation för att bekämpa den grova
och organiserade brottsligheten skall förstärkas
för att möta förändringar i omvärlden och
brottsligheten. Mycket tyder på att de samlade
resurserna skulle kunna användas bättre bl.a.
genom att utnyttja möjligheten att bättre
samordna Säkerhetspolisens och den öppna
polisens arbete. En parlamentarisk kommitté
utreder frågan och skall slutredovisa sitt uppdrag
senast vid utgången av år 1999.
*Samverkan mellan polis och åklagare utökas
Den samverkan mellan polis och åklagare för att
förbättra den brottsutredande verksamheten som
byggts upp under senare år, skall utvecklas
ytterligare. Samverkan har till syfte att förbättra
förundersökningarnas kvalitet och att
effektivisera utredningsarbetet. I arbetet ingår
personalutbildning och annan
kompetensutveckling, metodutveckling och
andra insatser för att förkorta
handläggningstiderna för ärenden och mål.
*Det problemorienterade arbetssättet skall
tillämpas i all polisverksamhet
Polisen skall prioritera utvecklingen av det
problemorienterade arbetssättet inom alla delar
av verksamheten. En förutsättning för att
polisarbetet skall utvecklas ytterligare är att
polisen inom alla nivåer på ett mer systematiskt
sätt tar till vara den kunskap som finns om
förhållanden som orsakar brott och som
påverkar brottsligheten. Likaså krävs det att
polisen använder och analyserar de uppgifter den
i sin verksamhet får tillgång till om den lokala
brottsligheten för att på bästa sätt planera
verksamheten och i samarbete med andra på den
lokala nivån utarbetar strategier för att bekämpa
och förebygga brottslighet.
*Domstolsväsendets modernisering intensifieras
Reformarbetet inom domstolsväsendet syftar till
att skapa ett effektivare och mer flexibelt
domstolsväsende med säkerställande av hög
kompetens och moderna arbetsformer.
Satsningar skall även göras på en tydligare
verksamhetsuppföljning kopplad till en bättre
resursfördelning. Som angetts i tidigare
budgetpropositioner syftar reformarbetet också
till att domstolsverksamheten skall renodlas och
koncentreras till de dömande uppgifterna.
Regeringen har nyligen beslutat om direktiv
till en utredning om processen i allmän domstol.
En särskild utredare skall undersöka hur den
allmänna domstolsprocessen i tvistemål och
brottmål kan göras effektivare. Frågorna om
muntlighet, omedelbarhet och koncentration i
förfarandet och frågor om bevisning skall särskilt
uppmärksammas. Ett betänkande skall lämnas
före utgången av år 2001.
Domstolsverket skall ha en både drivande och
stödjande roll och reformarbetet skall bedrivas i
nära samverkan med domstolarna och domstols-
personalen. Domstolsverket har därför tillsatt en
utvecklingsgrupp för att stödja domstolarna och
samtidigt fånga upp idéer i förändringsarbetet.
Domstolsverket skall tillsammans med
domstolarna se över rutiner och gemensamt med
domstolarna genomföra lokalt anpassade
förändringar.
En parlamentarisk kommitté har tillsatts för
att bl.a. se över domstolschefens roll och den
administrativa styrningen av domstolsväsendet.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
2000.
*Kriminalvården fortsätter rationaliseringsarbetet
och moderniseringen
De besparingar som kriminalvården genomfört
sedan år 1997 har ställt stora krav på omfattande
förändringar i hela organisationen.
Kriminalvården står nu inför fortsatt
rationaliseringsarbete. Det handlar om att
undanröja hinder för en effektiv verksamhet.
Riksrevisionsverket har granskat kriminalvården
och ansett sig kunna identifiera ett antal hinder
för ett effektivt resursutnyttjande (Effektivare
kriminalvård en hinderanalys RRV 1999:27).
Regeringen har gett Kriminalvårdsstyrelsen i
uppdrag att senast den 31 december 1999
redovisa de åtgärder som genomförts, påbörjats
eller planeras med anledning av RRV:s rapport.
*Jämställdhetsarbetet drivs vidare
All verksamhet inom rättsväsendet skall
genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Det
gäller såväl myndigheternas verksamhet som
utformningen av lagstiftning. Myndigheterna har
ett självständigt ansvar för att driva arbetet för
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. En
jämn könsfördelning bör eftersträvas vid
rekrytering och befordran av medarbetare. I
arbetet med att säkerställa moderna arbetsformer
inom rättsväsendet bör det vara en självklarhet
för myndighetsledningarna att se till att
strukturer och förhållningssätt bidrar till att
skapa jämställdhet mellan män och kvinnor. En
viktig uppgift är exempelvis att verka för att
andelen kvinnor som söker befordrade tjänster
inom rättsväsendet ökar. En annan självklarhet är
att medarbetare i rättsväsendet inte skall utsättas
för sexuella trakasserier.
Även i fortsättningen skall arbetet med att
motverka våld mot kvinnor vara ett prioriterat
område för rättsväsendet. Insatserna bör också
inriktas på att förbättra skyddet för vittnen och
målsäganden. Regeringen vill också framhålla
vikten av att arbetet med att påverka de intagnas
syn på jämställdhet mellan kvinnor och män
fortsätter.
Brottsförebyggande arbete och polisverksamhet i
människors närmiljö utvecklas vidare
En majoritet av de brott som begås drabbar
enskilda i deras närmiljö. Det handlar om t.ex.
skadegörelse, stölder av och ur bilar,
bostadsinbrott, cykelstölder och butiksstölder.
Det handlar också om gatulangning av narkotika,
försäljning av illegal sprit till unga samt våld och
hot på allmänna platser. Sådan brottslighet
påverkar i hög grad upplevelsen av trygghet och
livskvaliteten. Arbetet – både inom rättsväsendet
och i rättsväsendets samverkan med andra
samhällsområden, organisationer, näringsliv och
enskilda – för att bekämpa och förebygga denna
brottslighet vidareutvecklas under perioden.
*Närpolisreformen skall fullföljas och utvecklas
Polisverksamheten i närpolisområdena har till
huvuduppgift att bekämpa den nämnda
brottsligheten. Närpolisreformen skall fullföljas
och utvecklas. Regeringen har gjort
bedömningen att det finns organisatoriska och
resursmässiga förutsättningar för att
polisverksamheten i närpolis-områdena skall
kunna utgöra basen i polisverksamheten
samtidigt som det finns utrymme för att utveckla
innehållet ytterligare.
Alla verksamheter i närpolisområdena –
förebyggande av brott, utredande av brott,
utryckningsverksamhet m.m. – skall samordnas
och integreras så att resurserna på bästa sätt
anpassas till områdets behov utifrån ett
problemorienterat arbetssätt. Med den
utgångspunkten är det rimligt att en större andel
av polisområdenas resurser än hittills avsätts för
verksamheten i närpolis-områdena. En
förutsättning för detta är att de lokalt
organiserade polisresurserna samordnas.
Erfarenheter och resultat från de
försöksverksamheter som för närvarande pågår i
några polismyndigheter avses användas som
grund för fortsatt utvecklingsarbete.
En stor del av utredningsverksamheten utförs
numera inom närpolisområdena.
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har startat
flera gemensamma projekt för att utveckla och
effektivisera brottsutredningsverksamheten.
Flera av dem rör närpolisens och åklagarnas
samverkan i utredningar av s.k.
vardagsbrottslighet. Det har redan visat sig att
genomströmningstiderna kunnat förkortas på
flera ställen i landet. Formerna för samverkan
mellan polis och åklagare skall utvecklas
ytterligare både när det gäller enskilda
brottsutredningar och när det gäller prioritering,
planering och utbildning.
*Stödet till det lokala brottsförebyggande arbetet
skall öka
Utgångspunkten för ett effektivt förebyggande
arbete och för regeringens insatser under senare
år är att alla goda krafter mobiliseras i kampen
mot brottsligheten. Rättsväsendet skall på bästa
sätt tillvarata det engagemang i frågor som rör
brott och trygghet som finns hos enskilda,
organisationer, näringsliv m.fl. på olika nivåer
och inom olika områden.
Kommittén för brottsförebyggande arbete
(KBA), som tillsattes i samband med
presentationen av det nationella
brottsförebyggande programmet och som
avslutade sitt arbete under våren 1999, har verkat
i denna anda. Som en följd av bl. a. KBA:s
insatser har antalet lokala brottsförebyggande
råd ökat till omkring 130.
Insatserna för att dels utöka den verksamhet
som redan bedrivs, dels uppmuntra de
kommuner som hittills inte etablerat något organ
för brottsförebyggande arbete att göra detta,
ökar under de närmaste åren. För det krävs inte
bara ekonomiskt stöd i ett uppbyggnadsskede.
Det krävs också stöd när det gäller kunskap om
brottsligheten och om olika åtgärders effektivitet
samt organisatoriskt stöd och möjligheter att
utbyta erfarenheter på lokal, regional och
nationell nivå. BRÅ har här en central roll efter
att ha övertagit KBA:s uppgifter från den 1
januari 1999.
Olika möjligheter för att vidareutveckla det
brottsförebyggande arbetet på såväl regional som
nationell nivå och för att öka medvetenheten hos
beslutsfattare inom alla samhällsområden om
betydelsen av att förebygga brott och inte öka
tillfällena till brott, övervägs för närvarande inom
Justitiedepartementet.
*Det förebyggande arbetet i storstäderna utvecklas
Arbetet för att förebygga och bekämpa
brottslighet skall i ökad utsträckning ta hänsyn
till att en oproportionerligt stor andel av brotten
begås i storstäderna. Koncentrationen av
människor, näringsliv och nöjen till dessa
områden medför att såväl avancerad brottslighet
som vardagsbrottslighet och ordningsstörningar
är vanligare i storstadsområden än i övriga landet.
Ökningen av brottsligheten är också större här
än i andra regioner, även om hänsyn tas till
skillnader i befolkningstillväxten.
KBA har konstaterat att det har varit särskilt
svårt att mobilisera invånare och kommundelar i
sådana områden i ett aktivt brottsförebyggande
arbete. Det arbete som påbörjats av BRÅ för att
engagera storstadskommuner i
brottsförebyggande aktiviteter är därför av stor
vikt. Det är också viktigt att regeringen, i det
arbete som pågår för att träffa lokala
utvecklingsavtal med de i storstadspropositionen
definierade utsatta bostadsområdena, verkar för
att det skall finnas ett aktivt och av kommunen
understött arbete för att förebygga brott och öka
tryggheten.
I budgetpropositionen för år 1999
konstaterade regeringen att den engångsvisa
förstärkningen om 200 miljoner kronor till
polisen skulle tillfalla polismyndigheterna i
storstadsregionerna. Regeringen kommer noga
att följa utvecklingen av rättsväsendets arbete för
att bekämpa och förebygga brott i dessa
områden.
*Stödet till och skyddet för brottsoffer och vittnen
ökar
Att stärka stödet till och skyddet för den som
utsatts för brott är en angelägen fråga för
regeringen. Den som utsatts för brott skall
bemötas professionellt av de myndigheter han
eller hon kommer i kontakt med och få
tillräckligt stöd och skydd. Regeringen avser att
under början av år 2000 till riksdagen lämna en
proposition med förslag om bl.a. bättre stöd till
och bemötande av brottsoffer hos polis, åklagare,
domstolar, hälso- och sjukvården och
socialtjänsten.
De ideella organisationerna spelar en viktig
roll för den som utsatts för brott. Förbättrat stöd
till och utvecklat samarbete mellan myndigheter
och de ideella krafterna är angeläget. Statligt
finansierade försöksverksamheter med detta
syfte pågår för närvarande i
Brottsoffermyndighetens och
Brottsofferjourernas Riksförbunds regi. Den
nyligen genomförda höjningen av avgiften till
brottsofferfonden skapar utrymme för ett ökat
stöd till bl.a. brottsofferjourerna.
Att vittnen till brott skall kunna känna sig
trygga att anmäla och redogöra för vad de
bevittnat är av avgörande betydelse för en
rättsstat. Stödet till den som vittnar i domstol
utökas bl.a. genom den växande verksamheten
med vittnesstöd. Domstolsverket och
Brottsofferjourernas riksförbund bedriver för
närvarande en försöksverksamhet med
samordning av vittnesstöd i Jönköpings län.
Ytterligare förstärkningar behövs av insatserna
för skydd av vittnespersoner (brottsoffer,
vittnen och medansvariga). Regeringen avser
därför att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i
samråd med Riksåklagaren och
Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta ett nationellt
handlingsprogram för att samordna skyddet för
vittnespersoner. Handlingsprogrammet skall
avse skydd mot hot och andra övergrepp med
anledning av deras medverkan i brottsutredning
eller rättegång. Förslag till förbättrade eller nya
metoder för att öka vittnespersoners trygghet
skall också tas fram.
*Kriminalvårdens insatser för att förebygga återfall
i brott breddas
En stor del av den brottslighet som försämrar
livskvaliteten för enskilda och villkoren för
näringslivet, begås av en mindre grupp
brottslingar som ständigt återfaller. En av de
viktigaste uppgifterna för rättsväsendet i stort
och för kriminalvården är därför att minska
dessas brottsaktivitet och risk att återfalla i brott.
Inom kriminalvården erbjuds i dag många
olika möjligheter till sysselsättning och
behandling. Det är naturligtvis av betydelse att
verksamheten anpassas så att kriminalvårdens
klienter är rustade för de krav som samhället
ställer vid frigivningen.
BRÅ har på regeringens uppdrag kartlagt
frigivningssituationen för personer som avtjänat
fängelsestraff. Kartläggningen bekräftar att de
intagnas frigivningssituation ofta är svår. BRÅ
har pekat på olika hinder för bästa möjliga
förberedelser inför intagnas frigivning från
anstalt, bl.a. den otydliga ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna, den bristande
motivationen hos den intagne och bristande
resurser i kommunerna. Bostads- och
arbetslöshet liksom missbruksproblem ökar
självfallet risken för att den frigivne skall återfalla
i brott. Arbetet med att förbättra situationen vid
frigivning kommer att vara en prioriterad fråga
under de kommande åren.
Verkställigheten av fängelsestraffet skall redan
från början inriktas på att motverka återfall i
brott bl. a. genom att utbildning och arbete
betonas. Det är också viktigt att anstaltstiden
redan från början utnyttjas för att förstärka de
intagnas sociala kompetens så att
förutsättningarna för att de skall anpassa sig till
ett liv utan kriminalitet förbättras.
Kriminalvården skall tillsammans med den
intagne planera de åtgärder som behöver vidtas
efter frigivning.
Kriminalvården kan inte ensam ta ansvar för
frigivningssituationen. Det krävs ett väl utvecklat
samarbete mellan kriminalvården och andra
myndigheter och organisationer. BRÅ har i sin
kartläggning pekat på att det bör vara en central
uppgift för de lokala brottsförebyggande råden
att samverka med kriminalvården för att
förbättra situationen för frigivna.
Kampen mot ekonomisk brottslighet och
miljöbrott fortsätter och ges bättre förutsättningar
*Ekobrottslighet
Den ekonomiska brottsligheten berör stora
samhälleliga värden och drabbar det allmänna,
näringslivet och enskilda personer. Under de
senaste decennierna har det utvecklats många
former av komplicerad och samhällsfarlig
ekonomisk kriminalitet. Ofta begås sådana brott
inom ramen för en näringsverksamhet. Det finns
även samband mellan ekonomisk brottslighet
och annan grov organiserad brottslighet. Den
ekonomiska brottsligheten har blivit alltmer
gränsöverskridande och drar ofta nytta av
skillnader i nationell lagstiftning och av
myndigheternas svårigheter att samarbeta
effektivt över gränserna. Dessutom är det möjligt
att med hjälp av modern informationsteknik
göra snabba transaktioner oberoende av
nationsgränser.
Statsmakterna har under de senaste åren
väsentligt förstärkt insatserna mot denna
allvarliga kriminalitet. Utvecklingen av
myndighetssamarbete, arbetsmetoder och
kompetens utgör några av hörnstenarna i
regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet
(skr. 1994/95:217). Utöver detta innebär
strategin bl.a. att statsmakterna skall arbeta fram
ny och bättre lagstiftning. Det pågår ett 70-tal
projekt på området.
Internationellt samarbete är en viktigt
förutsättning för att bekämpa den
gränsöverskridande ekonomiska brottsligheten.
EU-medlemskapet ger nya möjligheter till sådant
samarbete. Det skall dock inte begränsas till
enbart EU. Det samarbete som sker med
länderna runt Östersjön mot organiserad
brottslighet är också betydelsefullt och kommer
framför allt att inriktas på samverkan med de
länder i vårt närområde som ansöker om
medlemskap i EU.
*Utvecklingen av Ekobrottsmyndighetens
verksamhet fortsätter
En ledstjärna i arbetet med att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten skall vara att ingripa
mot och avbryta brottsliga förfaranden i ett så
tidigt skede som möjligt och att i övrigt befrämja
det brottsförebyggande arbetet.
Ekobrottsmyndigheten, som inrättades den 1
januari 1998 och började verka under sommaren
1998, har en central roll i
ekobrottsbekämpningen. Uppbyggnaden av
Ekobrottsmyndigheten fullföljs under
budgetåret. I regeringens årliga skrivelse till
riksdagen redovisas läget i Sverige och
internationellt i fråga om den ekonomiska
brottsligheten.
Ekobrottsmyndigheten avses successivt under
en sexmånadersperiod fr.o.m. den 1 januari 2000
ta över EU-bedrägeridelegationens ansvar för att
samordna skyddet för gemenskapernas
finansiella intressen. Det gäller frågor om
oegentligheter med EU-medel i Sverige och
åtgärder för att hindra och beivra sådant fusk.
Ekobrottsmyndigheten avses dessutom vara
kontaktmyndighet till EU-kommissionens
bedrägeribekämpningsbyrå.
*En ny organisation för att bekämpa miljöbrott
införs
Miljöbrotten utgör en särskild form av
ekonomisk brottslighet. Regeringen
presenterade i förra årets ekobrottsskrivelse till
riksdagen (skr. 1998/99:25) en samlad strategi
för att förebygga och bekämpa miljöbrott. I
strategin slås fast att miljöbrottsligheten i
samhället skall minskas genom åtgärder som
innebär en effektivisering i fråga om att
förebygga, upptäcka, utreda och lagföra sådan
brottslighet. Den 1 januari 1999 trädde
miljöbalken i kraft. Miljöbalken utgör en
samordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning
för hållbar utveckling. I miljöbalken finns nu de
centrala bestämmelserna om miljöbrott och
andra straffrättsliga regler inom miljöområdet
samlade.
Regeringens mål är att effektivisera kampen
mot miljöbrottsligheten. Riksåklagaren har på
regeringens uppdrag utarbetat förslag till
effektivare utredning av miljöbrott
(Riksåklagarens rapport Effektivare
miljöbrottsbekämpning, december 1998). I en
skrivelse till regeringen har Riksåklagaren vidare
i juni 1999 preciserat förslaget om hur en
miljöbrottsorganisation kan utformas.
Regeringen ansluter sig till Riksåklagarens
förslag och har i juli 1999 uppdragit åt
Riksåklagaren att förbereda inrättandet av en ny
och flexibel organisation för
miljöbrottsbekämpningen. Under budgetåret
2000 satsas därför ytterligare medel på införandet
av en ny organisation för bekämpningen av
miljöbrott. Inom åklagar- och polisväsendet skall
det finnas åklagare och poliser med hög
kompetens inom området. Riksåklagaren
samordnar miljöbrottsbekämpningen.
Riksåklagaren avser att i samarbete med
Rikspolisstyrelsen ta fram planer för utbildning
och annan kompetensutveckling liksom för
samverkan när det gäller
miljöbrottsbekämpningen.
BRÅ tillfördes i budgetpropositionen för år
1998 resurser för att under en treårsperiod bygga
upp och initiera forskning om ekonomisk
brottslighet inklusive miljöbrott. Arbetet
fortsätter och ökar i omfattning under år 2000.
Det är angeläget att effektiva åtgärder kan
vidtas mot olagliga oljeutsläpp.
Oljeutsläppsutredningens betänkande Att
komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158), som
överlämnades till regeringen i januari 1999,
innehåller ett antal förslag som kan bidra till ett
effektivare rättsligt förfarande inom detta
område. Utredningens betänkande är under
beredning i Näringsdepartementet och en
proposition kan väntas under våren år 2000.
Kampen mot den mest allvarliga brottsligheten
skall stå i fokus när det gäller inriktningen av
myndigheternas verksamhet
All brottslighet skall bekämpas. Denna
utgångspunkt är självklar och nödvändig för att
respekten för lagstiftningen skall kunna
upprätthållas. Samhället skall stå fast vid de
värderingar som ligger till grund för att vissa
förfaranden är straffbelagda. Rättsväsendet skall
ha beredskap att ingripa mot brott på det sätt
som är föreskrivet i lagstiftningen. De samlade
resurserna inom rättsväsendets ram skall
samtidigt användas på ett medvetet sätt, med
utgångspunkt i en helhetssyn när det gäller vilka
åtgärder som bör vidtas för att uppnå de
kriminalpolitiska målen.
Det innebär att bekämpning av allvarlig
brottslighet och annan brottslighet som leder till
stor skada eller fara i många fall ges en
förhållandevis stor del av de samlade resurserna.
Till denna typ av brott hör våldsbrottslighet,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet
inklusive miljöbrott. Andra exempel på
brottslighet som även fortsättningsvis ägnas
särskild uppmärksamhet när det gäller fördelning
av tillgängliga resurser är grov organiserad
brottslighet och brott som riktar sig mot särskilt
utsatta personer eller grupper.
Frågan om att införa möjligheter till hemlig
avlyssning, s.k. buggning, kommer att övervägas
under hösten med sikte på att lämna förslag till
riksdagen om detta. Givetvis får
integritetsaspekterna central betydelse vid dessa
överväganden. I sammanhanget bör nämnas att
regeringen står i begrepp att besluta om direktiv
till en utredning som skall följa genomförandet
av den nya polisregisterlagstiftningen.
Utredningen skall även göra en särskild analys av
konsekvenserna från integritetssynpunkt av
lagstiftningen på området.
De mycket allvarliga brott som under 1999
begåtts mot polismän och journalister
aktualiserar enligt regeringens bedömning frågan
om särskild uppmärksamhet på fortsatt
kunskapsuppbyggnad och utvecklingsarbete
inom rätts-väsendet. Samtliga myndigheter inom
rättsväsendet skall därför fortsätta att ägna stor
kraft åt att samla kunskap om denna typ av
brottslighet och att använda den för att
effektivare förebygga eller klara upp direkt
samhällsfarlig kriminalitet. På sikt bör den
utökade kunskapsuppbyggnaden och det
utökade samarbetet mellan myndigheterna leda
till en effektivare bekämpning av den grövre
kriminaliteten.
*Våldsbrott
Regeringen gör den bedömningen att
utvecklingen när det gäller den anmälda
våldsbrottsligheten är oroande. Antalet anmälda
våldsbrott ökade kraftigt under den första delen
av 1990-talet. Ökningen dämpades senare något
och minskade under 1996. Under 1997 och 1998
har dock de anmälda våldsbrotten återigen ökat
med några procent. Det är möjligt att den
statistiska ökningen inte motsvaras av någon
faktisk ökning av våldsbrottsligheten. Det
förefaller troligt att ökade insatser för att
bekämpa våldsbrottsligheten också leder till att
fler våldsbrott anmäls även när det gäller våldet
på allmänna platser. Inte desto mindre är
våldsbrottsligheten i landet av alldeles för stor
omfattning. Särskild uppmärksamhet skall därför
även i fortsättningen ägnas åt kampen mot
våldsbrotten. För att motverka våld i städernas
citykärnor, i anslutning till krogar och
nöjesetablissemang, i gatumiljön eller annars på
allmän plats är polisens resursanvändning och
arbetssätt av avgörande betydelse.
Rikspolisstyrelsen har vidtagit åtgärder för att
anpassa polisens arbetssätt till syftet att motverka
våld på allmänna platser och de flesta
polismyndigheter har genomfört särskilda
insatser mot gatuvåld. Fortsatta sådana åtgärder
är nödvändiga för att polisens insatser mot våld
på allmän plats skall kunna bli ännu mer
kraftfulla.
*Våld mot kvinnor
En stor del av våldet i samhället begås i bostäder
mot personer som har en nära relation till
gärningsmannen. Ofta är det en kvinna eller ett
barn som är offret. För att bekämpa
våldsbrottslighet av detta slag är behovet av
myndighetssamarbete och samverkan med
frivilligorganisationerna uppenbart. Inte minst
när det gäller övergrepp mot barn är också en
skyndsam handläggning nödvändig.
Under 1997 gav regeringen flera myndigheter
inom rättsväsendet i uppdrag att vidta olika typer
av åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor
och för att kvinnor som utsatts skall få ett bättre
bemötande. Under 1998 beslutade riksdagen
enligt regeringens förslag om ny och skärpt
lagstiftning.
För att dessa åtgärder skall få genomslag krävs
ett långsiktigt och metodiskt arbete, byggt på
kunskap. De redovisningar av
myndighetsuppdragen, som myndigheterna
regelbundet skall lämna till regeringen, kommer
att användas som underlag i det fortsatta arbetet,
liksom den uppföljning av den nya lagstiftningen
som BRÅ genomför.
Regeringen har under våren 1999 lämnat
propositionen 1998/99:145 Ändring av
fridskränkningsbrotten. I den föreslås ett
klarläggande av att det inte skall finnas något
formellt krav på tidigare domar eller liknande för
att någon skall kunna dömas för grov frids- eller
grov kvinnofridskränkning. Under 1999 påbörjas
på regeringens uppdrag en utvärdering av olika
behandlingsmetoder för män som dömts för våld
mot kvinnor. Skyddet för hotade kvinnor och
barn skalll öka ytterligare.
Sverige deltar vidare i det internationella
samarbetet och erfarenhetsutbytet kring frågor
om våld mot kvinnor.
Ett annat område där regeringen avser att
driva utvecklingen vidare är kampen mot
sexualbrotten. Sommaren 1998 tillsatte
regeringen en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna
om sexualbrott. Skyddet för den sexuella
integriteten skall göras så heltäckande som
möjligt. Uppdraget skall redovisas senast den 1
september 2000.
*Brott mot barn
FN:s barnkonvention skall efterlevas och
övergrepp mot barn med kraft bekämpas. I
Sverige har den polisanmälda misshandeln mot
barn mer än fyrdubblats sedan år 1981. Det är
mot den bakgrunden som regeringen i december
1998 tillsatt en parlamentarisk kommitté för att
utreda frågan om barnmisshandel och därmed
sammanhängande frågor. Kommittén skall
slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 mars
2001. Det är regeringens målsättning att
utredningens arbete skall bidra till att skapa
bättre förutsättningar för att förhindra att barn
misshandlas, för en bättre samverkan mellan de
verksamheter som skall utreda och åtgärda
barnmisshandel, för förbättrad kunskap hos
berörda yrkesgrupper och för bättre möjligheter
till stöd och hjälp till berörda.
Det internationella samarbetet när det gäller
att bekämpa spridningen av barnpornografi har
väsentligt förbättrats under senare tid, såväl när
det gäller enskilda fall som när det gäller
kartläggning av problembilden och ett
problemorienterat arbetssätt. Trots sträng
lagstiftning har barnpornografi fått en allt större
global spridning via Internet. Det internationella
samarbetet på området är därför betydelsefullt
och vidareutvecklas framför allt genom insatser
inom polis-och åklagarväsendet.
Regeringen har redan under våren 1999
överlämnat ett förslag till riksdagen (prop.
1998/99:133) som innebär att det införs en
möjlighet att förordna en särskild företrädare för
barn i vissa fall. Syftet är att stärka barnets rätt,
förebygga fortsatt brottslighet och underlätta
utredning och lagföring i fall där en
vårdnadshavare eller annan närstående misstänks
för brott mot ett barn.
Enligt de offerundersökningar som
regelbundet genomförs av Statistiska
centralbyrån är unga personer – i
barnkonventionens mening barn – en av de
grupper som löper störst risk att utsättas för våld
och hot på offentliga platser. Andra
självdeklarations- och offerundersökningar
bekräftar bilden att många unga riskerar att
utsättas för brott i olika miljöer. Regeringen gör
bedömningen att det finns möjligheter att
genom utvecklade insatser på detta område
förebygga både utsatthet för brott och framtida
brottslighet.
*Grov organiserad mc-brottslighet
I Sverige liksom i andra nordiska länder har
under ett antal år en grov organiserad
brottslighet med anknytning till vissa
motorcykelklubbar vuxit fram. Brottsligheten
har bl.a. för några år sedan tagit sig uttryck i
särskilt allvarliga våldsdåd som inte bara drabbat
rivaliserande klubbar utan också andra i
samhället. På grundval av regeringens förslag i
proposition 1997/98:181 Ökade möjligheter att
ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m. har det
nyligen beslutats om lagändringar som ökar
möjligheterna att ingripa mot vissa mc-klubbar.
Bl.a. blir det lättare att genomföra husrannsakan i
lokaler som används av kriminella och
inkassoverksamheten ges en starkare reglering.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk
kommitté som har i uppdrag att överväga om det
bör bli straffbart att aktivt delta i en organisation
som sysslar med brottslig verksamhet.
Brottslighet av detta slag ges även
fortsättningsvis stor uppmärksamhet i
brottsbekämpningen. Den kunskapsöversikt om
kriminella mc-gäng som sommaren 1999
publicerades av BRÅ (Mc-brott, BRÅ-rapport
1999:6) utgör, liksom de redovisade åtgärderna,
ett led i en fortsatt utveckling av arbetet för att
bekämpa denna typ av brottslighet. Det
problemorienterade arbetssätt som tillämpats av
framför allt polisens
kriminalunderrättelseverksamhet
vidareutvecklas.
*Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller
homofobiska inslag
Respekten för alla människors lika värde är
grundläggande i en demokrati. Diskriminering
och brottsliga angrepp mot personer på grund av
deras ursprung eller sexuella läggning innebär ett
angrepp på denna respekt.
Rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska
yttringar skall förebyggas och bemötas med
kraftfulla åtgärder. Samarbetet med
Säkerhetspolisen och den öppna polisen på detta
område har varit positivt och utvecklas vidare.
Regeringen bedömer att det därutöver behöver
vidtas ytterligare åtgärder inom rättsväsendet när
det gäller sådana brott.
Ett sätt att motverka brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag och
för att minimera de skador de ger upphov till är
att säkerställa att de som arbetar inom
rättsväsendet har god kunskap om såväl grunden
för rasistiska, antisemitiska och homofobiska
yttringar som om situationen för de grupper som
utsätts för sådana brott. En sådan ökad kunskap
är också ägnad att motverka fördomar som kan
finnas om de grupper som utsätts för sådana
brott. En i dessa frågor förbättrad
grundutbildning och ökad kompetensutveckling
liksom ett förbättrat samarbete i metodfrågor
förutsätter ökad samverkan mellan
rättsväsendets myndigheter. En central uppgift
för rättsväsendet skall alltså vara att utveckla
metoderna för hur denna typ av brott förebyggs
och bekämpas och hur de som utsatts för sådana
brott bemöts.
Utöver vad som redan nämnts när det gäller
den brottsbekämpande verksamheten, bereds för
närvarande rapporten Rasistiskt och
främlingsfientligt våld (Ds 1998:35) inom
Regeringskansliet.
På regeringens uppdrag pågår arbete för att
överväga förändringar i lagstiftningen. Den
tidigare nämnda kommittén, som har till uppgift
att överväga en kriminalisering av aktivt
deltagande i en organisation som sysslar med
brottslig verksamhet, skall också överväga andra
frågor som rör brottslighet med rasistiska inslag.
Kommittén skall vidare överväga frågan om att
straffbelägga hets mot homosexuella.
Utredningen skall redovisa sitt arbete senast den
31 oktober 2000.
I februari 1999 tillsattes en parlamentarisk
utredning som har i uppdrag bl.a. att analysera
och ta ställning till om de preskriptionstider som
gäller för tryckfrihets- respektive
yttrandefrihetsbrott bör förlängas. I uppdraget
finns också andra moment som kan få betydelse
för framtida möjligheter att bekämpa rasism och
antisemitism i grundlagsskyddade medier.
I juni 1999 tillsatte regeringen en utredning
för att se över lagstiftningen om olaga
diskriminering och tilllämpningen av den. Syftet
med utredningen är att åstadkomma en
lagstiftning och en tillämpning av den som utgör
ett effektivt medel mot diskriminering.
Utredningen skall redovisa sitt arbete senast den
30 april 2001.
*Narkotikabrottslighet
Missbruk av narkotika är en starkt bidragande
orsak till förekomsten av brott och otrygghet i
samhället. Vid sidan av den brottslighet som är
förknippad med själva hanteringen av
narkotikan, skapar missbruket och den illegala
handeln en grogrund för annan kriminalitet. Att
utveckla och förstärka de brotts- och
drogförebyggande insatserna, särskilt bland
ungdomar, samt i övrigt bekämpa
narkotikabrottsligheten är därför en av de
viktigaste kriminalpolitiska prioriteringarna.
Regeringen tillkallade under 1998 en
narkotikakommission som skall utvärdera
samhällets narkotikapolitiska insatser och föreslå
effektiviseringar av narkotikapolitiken.
Översynen skall omfatta såväl lagstiftningen på
området som samhällets åtgärder i övrigt.
Uppdraget skall redovisas före utgången av år
2000.
Kampen mot brottsligheten kräver internationellt
samarbete – regeringens satsningar ökar
Regeringens ambition är att det svenska
deltagandet i och de svenska initiativen inom det
internationella samarbetet skall öka under de
kommande åren. Målen även för detta arbete är
att minska brottsligheten och öka tryggheten
med höga krav på rättssäkerhet och
rättstrygghet. Det ställer också större krav på
nationell samordning mellan
verksamhetsområden och myndigheter liksom
mellan departementet och rättsväsendets
myndigheter.
Den ökade internationaliseringen och
globaliseringen utgör en i grunden positiv
utveckling. En större marknad och öppnare
gränser ger möjligheter till utveckling för
samhällen och individer. Men samtidigt får den
grova och organiserade brottsligheten också
ökade möjligheter att agera på en större
marknad. En stor del av den verkligt allvarliga
kriminaliteten begås i organiserade former och är
av gränsöverskridande karaktär.
Det är ett förstahandsintresse för Sverige och
andra rättsstater att med stor kraft bekämpa den
organiserade och gränsöverskridande
brottsligheten. Detta kräver insatser på bred
front i nära samarbete mellan länderna.
En huvudfråga är att utveckla det
internationella polis- och åklagarsamarbetet,
liksom samarbetet mellan andra organ inom
rättsväsendet i skilda länder. Det kräver i sin tur
att det internationella samarbetet i
lagstiftningsfrågor utvecklas, så att nationella och
internationella regelverk anpassas till dagens och
morgondagens krav och så att rättsväsendets
myndigheter i skilda länder kan kommunicera
och samarbeta på ett effektivt och rättssäkert
sätt.
*Det straffrättsliga samarbetet över gränserna skall
förbättras
Inom EU pågår också ett omfattande arbete med
att förbättra såväl det polisiära samarbetet som
samarbetet på den internationella
straffprocessrättens område. Det gäller bl.a.
utlämningsförfarandet och förutsättningarna för
att bistå utländska åklagare och domstolar med
bevisupptagning och olika former av
tvångsmedel. EU har också antagit en
handlingsplan mot organiserad brottslighet som
nu håller på att genomföras.
Arbete pågår också inom Europarådet och FN
för att ta fram nya instrument för ett förbättrat
rättsligt samarbete över gränserna.
För att bättre kunna möta dagens och
morgondagens behov när det gäller att bekämpa
framför allt den gränsöverskridande
brottsligheten, krävs gemensamma regler för det
internationella samarbetet inom det
kriminalpolitiska området. För Sverige är detta
arbete högt prioriterat. Ny svensk lagstiftning
för det internationella straffrättsliga samarbetet,
som beräknas träda i kraft under år 2000,
kommer att avsevärt förbättra Sveriges
möjligheter att ge och få internationell rättslig
hjälp i brottsutredningar och
brottsmålsrättegångar.
*Schengensamarbetet leder till förbättrat
polissamarbete
Sverige har tillträtt Schengenkonventionen med
målet att, tillsammans med de övriga nordiska
länderna, bli operativ medlem i
Schengensamarbetet i slutet av år 2000.
Personkontrollerna vid gränsen till de övriga
Schengenstaterna avskaffas då och personer som
vistas här i landet kan resa fritt mellan alla länder
som deltar i samarbetet. Det innefattar samtidigt
ett åtagande att bevaka de gränser som vetter
mot länder utanför samarbetsområdet så
effektivt att den fria rörligheten för personer inte
innebär något hot mot ländernas inre säkerhet
och ordning och så att icke önskvärda personer
kan hindras att resa in. Vidare innefattas ett
långtgående polisiärt samarbete, med bl.a.
möjligheter för polisen att arbeta på
grannländernas områden, t.ex. för att följa efter
flyende brottslingar in på en grannstats
territorium. För att kunna efterlysa efterspanade
personer över hela området byggs ett effektivt
datasystem upp. Regler om rättsligt samarbete
bl.a. vad gäller utlämning av brottslingar och
annan internationell rättshjälp i brottmål
innefattas också.
Regeringen bedömer det svenska deltagandet i
Schengensamarbetet som värdefullt. Den fria
rörligheten för personer och
myndighetssamverkan mellan olika länder kan ge
stora vinster liksom samarbetet i övrigt. Särskilt
värdefullt är det att kunna hålla samman alla de
nordiska länderna i ett samarbetsprojekt som
numera, sedan Amsterdamfördragets
ikraftträdande den 1 maj 1999, är helt knutet till
EU. Det är en prioriterad uppgift att se till att
Sverige kan anslutas till det operativa samarbetet.
*Öresundsförbindelsen kräver ökat samarbete med
Danmark
När Öresundsförbindelsen öppnas för trafik den
1 juli 2000 ökar samarbetet ytterligare mellan
Sverige och Danmark. En särskild avtalsreglering
krävs, inte bara därför att Öresundsförbindelsen
bildar en landgräns i Schengenkonventionens
mening, utan också därför att den blir en starkt
trafikerad transportled mellan länderna.
Förhandlingar mellan Sverige och Danmark
har pågått under 1999 om ett avtal som skall
reglera polisarbetet på förbindelsen, bl.a. frågor
om ingripanden mot brott och
ordningsstörningar som sker där och om
efterföljande av flyende brottsling. Ett avtal
beräknas vara klart under 1999.
*Europol – regeringen stöder förbättrat
polissamarbete mot gränsöverskridande brottslighet
Regeringen anser att inrättandet av den
europeiska polisbyrån Europol är av stort värde
för möjligheterna att bekämpa den grova och
gränsöverskridande brottsligheten. Regeringens
ambition är att stödja utvecklingen av Europols
arbete och det viktiga och nödvändiga interna-
tionella polissamarbetet. Europol har byggts upp
som ett europeiskt organ för mellanstatligt
polisiärt kriminalunderrättelsesamarbete för
bekämpning av internationell brottslighet.
I Europolkonventionen regleras vilka allvarliga
internationella brott som Europol är behörigt att
ägna sig åt. Brott såsom olaglig narkotikahandel,
människohandel, olaga handel med nukleära och
radioaktiva ämnen, handel med stulna bilar samt
brottslighet förknippad med illegal immigration
är exempel. Europols mandat avses att utökas till
bekämpning av terrorism och
penningförfalskning. Sverige kommer att
aktualisera frågan om en utökning av mandatet
till att gälla också ekobrott.
*Det internationella samarbetet för att förebygga
brott skall öka
Regeringens intention är att tillvarata de utökade
möjligheter till internationellt samarbete inom
EU för att förebygga brott, som finns sedan
Amsterdamfördraget trätt i kraft.
Regeringens avser att verka för att samarbetet
inom EU när det gäller att utbyta kunskap om
brottslighetens utveckling och orsaker, om olika
åtgärders effektivitet och om pågående insatser
och projekt, skall öka på ett planerat och
effektivt sätt.
Sverige arbetar aktivt på detta område, såväl
inom ramen för det arbete som pågår i EU:s
olika rådsarbetsgrupper som inom det inofficiella
nätverk av experter i brottspreventiva frågor som
existerar i Europa och där BRÅ representerar
Sverige. Genom att Sverige står värd för den
europeiska tävlingen för brottsförebyggande
projekt – European Crime Prevention Awards –
i slutet av år 1999 och samtidigt samlar det
inofficiella nätverket skapas förutsättningar för
ett utökat samarbete.
I det internationella arbetet kommer
regeringen på samma sätt som har gjorts i Sverige
att driva frågan att brottsligheten inte kan
bekämpas eller tryggheten ökas enbart med hjälp
av lagstiftningsåtgärder eller repressiva insatser
av polisväsende, åklagarväsende, domstolar och
kriminalvård. Att öka samarbetet när det gäller
prevention blir en viktig fråga för Sveriges
ordförandeskap i EU:s ministerråd år 2001.
*Samarbete med bl.a. Östersjöstaterna utvecklas
Internationellt samarbete av stor betydelse
förekommer inte bara inom ramen för EU och
Schengenavtalet utan också med
Östersjöstaterna. De nordiska länderna,
Tyskland, de baltiska staterna, Polen och
Ryssland bedriver ett brottsbekämpande
samarbete inom ramen för Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet.
Aktionsgruppen tillsattes av regeringscheferna i
Österjöområdet 1996 och Sverige har sedan
starten varit ordförandeland.
Inom ramen för aktionsgruppen genomförs
ett konkret och praktiskt samarbete mellan
ländernas polis-, åklagar-, tull-, skatte- samt kust-
och gränsbevakningsmyndigheter. Åtgärder har
vidtagits för att förbättra informationsutbytet
mellan länderna, utöka det rättsliga samarbetet
samt genomföra gemensamma utbildningar,
undersökningar etc. Gemensamma operativa
aktioner genomförs löpande mot bl.a. stulna
fordon, narkotikasmuggling och illegal migration
och människosmuggling. År 1998 inrättade
regeringscheferna en operativ kommitté som har
till uppgift att föreslå gemensamma operativa
åtgärder samt ansvara för genomförandet av
konkreta aktioner. Aktionsgruppens verksamhet
har resulterat i att enklare och effektivare
samarbetsstrukturer har byggts upp.
Aktionsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete
i nuvarande form fram till och med år 2000.
*Internationellt utvecklingssamarbete är av central
betydelse
En uppgift för rättsväsendet som blivit allt
viktigare är att delta i internationellt
utvecklingssamarbete. Sådant samarbete
omfattar insatser såväl i närområdet som i andra
länder i vilka insatser på rättsområdet är en viktig
del av Sveriges utrikespolitik. I förlängningen
innebär bistånd på rättsområdet ökad trygghet
och säkerhet också för Sverige.
Under perioden 1999-2001 är Sveriges insatser
på rättsområdet särskilt inriktade på ett fördjupat
samarbete med grannländerna Estland, Lettland,
Litauen och Polen. Samarbetet manifesterar
Sveriges stöd för dessa länders strävanden att bli
medlemmar i EU. Denna delvis nya inriktning av
samarbetet och det förhållandet att insatserna
utförs av statliga myndigheter ställer nya krav på
samarbetets utformning. Hösten 1998
påbörjades därför genomförandet av den nya
modell för samarbete mellan rättsväsendet
myndigheter och Sida som Kommittén för
utvecklingssamarbete på rättsområdet föreslog i
sitt delbetänkande (SOU 1998:86).
Regeringsavtal om utvecklingssamarbete har
träffats med de baltiska staterna och emotses
med Polen. Till avtalen hör handlingsplaner med
program och projekt som regeringarna åtagit sig
att genomföra genom insatser av rättsväsendets
myndigheter och med finansiering som handhas
av Sida. Rättsväsendets myndigheter har blivit
aktivt delaktiga i samarbetet med de baltiska
myndigheterna och i arbetet med att utveckla
effektiva arbetsformer för de statliga
myndigheternas samverkan i detta samarbete.
Arbetet samordnas i en styrgrupp med
sekretariat i Justitiedepartementet.
3.5.3 Statsmakternas intentioner i fråga
om utvecklingen av rättsväsendet
2001 och 2002
Rättsväsendet befinner sig som framgått mitt i
en period av reformarbete. Myndigheterna inom
rättsväsendet har hunnit olika långt. Generellt
kan sägas att det fortfarande behövs betydande
insatser både från statsmakterna och från
myndigheterna själva innan verksamheten och
organisationen inom rättsväsendet har
utvecklats, så att det med fog kan hävdas att vi
har ett rättsväsende som fullt ut är anpassat till
2000-talets förutsättningar och krav.
Regeringens ambition är att med fortsatt kraft
driva moderniseringen, förändringen och
effektiviseringen av rättsväsendet.
En utgångspunkt för det fortsatta arbetet är de
slutsatser och förslag som Riksrevisionsverket i
sina granskningar av flertalet av rättsväsendets
områden tagit fram. Det arbete som redan
påbörjats inom rättsväsendet att utveckla och
definiera mätbara mål för verksamheterna bör
kunna ge väsentligt förbättrade förutsättningar
för effektiviseringar. En annan utgångspunkt är
myndigheternas budgetunderlag. Polisen,
åklagarväsendet, domstolsväsendet och
kriminalvården har i budgetunderlag redovisat
beräkningar av tillkommande resursbehov på
sammanlagt 776 miljoner kronor år 2001 och 665
miljoner kronor år 2002.
Riksdagens justitieutskott har vid
behandlingen av 1999 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1998/99:100) framhållit
vikten av att rättsväsendet har tillgång till medel
för att kunna lösa sina uppgifter och för att
verksamheten skall kunna utvecklas och
moderniseras i enlighet med de mål
statsmakterna har ställt upp. Det handlar då inte
minst om att öka antalet poliser, säkra
närpolisreformen, modernisera
domstolsväsendet, effektivisera
brottsutredningarna, fullfölja satsningen mot
ekonomisk brottslighet, utveckla det
internationella samarbetet och fortsätta att
utveckla verksamheten inom kriminalvården
(bet.1998/99: FiU20).
Regeringen avser att i 2000 års ekonomiska
vårproposition återkomma till riksdagen när det
gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som
behövs för att kunna fullfölja statsmakternas
intentioner i fråga om utvecklingen av
rättsväsendet.
För polisväsendets del handlar det särskilt om
att vända den pågående minskningen av antalet
poliser. Detta avses ske i två etapper. Först skall
minskningen hejdas och därefter skall nås en nivå
på antalet poliser som gör det möjligt att fullfölja
närpolisreformen, öka andelen brott som klaras
upp, förstärka gränskontrollen och utveckla det
internationella polissamarbetet. Det behövs
också en utveckling i fråga om teknikstödet.
Inom åklagarväsendet handlar det i första hand
om att konsolidera och ytterligare utveckla det
omfattande reformarbete som genomförts under
de senaste åren. Uppbyggnaden av Ekobrotts-
myndigheten fullföljs och en ny organisation för
bekämpning av miljöbrott införs.
Det påbörjade reformarbetet inom domstols-
väsendet har nu kommit in i ett intensivt skede.
På några års sikt kan reformarbetet förväntas
leda till att vi får ett bättre och modernare
domstolsväsende som samtidigt är mer effektivt.
För att reformarbetet skall kunna drivas framåt
behövs resursförstärkningar under de närmaste
åren.
Kriminalvården har under de senaste åren
genomfört rationaliseringar som motsvarar drygt
400 miljoner kronor. Detta har kunnat ske bl.a.
genom att anstalter lagts ner, att platser
avvecklats och att en ny lokal organisation
införts. Samtidigt har kriminalvården haft att
möta de krav som riksdag och regering ställt på
att förbättra verksamheten i häktena, höja
säkerheten i anstalterna och utveckla
verksamheten. De ytterligare rationaliseringar
som behöver göras skall genomföras utan att
verksamheten drabbas.
3.6 Utgiftsutvecklingen
Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1996
Utfall
1997
Utfall
1998
Anslag
19991
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
20012
Beräknat
anslag
20023
Polisväsendet
11 209
11 338
11 289
11 974
11 704
12 048
12 241
12 427
Åklagarväsendet
660
660
741
819
831
946
980
995
Domstolsväsendet
2 889
2 954
3 063
3 067
3 169
3 359
3 381
3 430
Kriminalvården
3 752
3 816
3 866
3 639
3 927
3 820
3 885
3 949
Kronofogdemyndigheten
1 289
1 217
1 303
1 310
1 342
1 342
1 363
1 385
Övrig verksamhet inom rättsväsendet
1 151
1 122
1 151
1 120
1 195
1 153
1 168
1 196
Totalt för utgiftsområde 4
19 950
21 160
21 413
21 929
22 168
22 667
23 019
23 382
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Motsvarar 22 672 miljoner kronor i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 22 672 miljoner kronor i 2000 års prisnivå.
Rättsväsendets ekonomi har stabiliserats under
1998. Polisväsendet och åklagarväsendet har gått
från stora underskott till en ekonomi i balans.
Samtidigt har rättsväsendets samlade an-
slagssparande som vid ingången av budgetåret
1998 uppgick till drygt 1,1 miljarder kronor
minskat under året med mer än 0,3 miljarder
kronor. Framförallt har förbrukningen varit hög-
re än anvisade medel inom domstolsväsendet och
kriminalvården samt på anslaget för rättshjälp
m.m. Vad gäller kriminalvården har anslaget
dragits ner budgetåren 1998 och 1999 för att
kriminalvårdens tidigare stora anslagssparande
skall förbrukas. Neddragningen av
kriminalvårdens anslag med sammanlagt 444
miljoner kronor har omfördelats inom
rättsväsendet, huvudsakligen till polisväsendet.
Budgetåret 1999 är det ekonomiska läget in-
om rättsväsendet förhållandevis bra.
Rättsväsendet har också i de senaste
budgetpropositionerna tillförts omfattande
resursförstärkningar, som framgår av tabell 3.3.
Därtill har pengar omfördelats inom
rättsväsendet enligt ovan.
Tabell 3.3 Resursförstärkningar
Miljoner kronor
1998
1999
2000
2001
Budgetpropositionen för år
1998
200
200
200
2001
Budgetpropositionen för år
1999
4002
250
300
1 Den ramhöjning som beslutades för budgetperioden 1998–2000 ligger kvar år 2001
och framöver.
2 I beloppet ingår engångsvisa resurser till polisväsendet om 200 mkr.
Trots detta finns det frågetecken inför
framtiden. Myndigheternas prognoser för
innevarande år visar att 1998 års utveckling håller
i sig, dvs. att polisväsendets och åklagarväsendets
ekonomier är i balans samtidigt som
domstolsväsendet och kriminalvården förbrukar
mer än anvisade medel. Detta leder till att det
sammanlagda anslagssparandet minskar med
nästan 700 miljoner kronor. Prognoserna för år
2000 visar på ett klart försämrat läge inför åren
2001 och 2002. Alla de stora myndigheterna
utom kriminalvården kommer att förbruka mer
än anvisade medel.
Utgiftsområdets ram tillförs i enlighet med
regeringens förslag i 1999 års ekonomiska vår-
proposition 150 mkr 2000 - 2002. Förstärkning-
en och myndigheternas möjligheter att utnyttja
anslagskredit gör att myndigheterna även under
år 2000 kan fortsätta driva utvecklingsarbetet in-
om rättsväsendet. Det behövs som framhållits i
1999 års ekonomiska vårproposition ytterligare
förstärkningar åren 2001 och 2002. Regeringen
avser därför att i 2000 års ekonomiska
vårproposition återkomma till riksdagen när det
gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som
behövs för att kunna fullfölja statsmakternas
intentioner i fråga om utvecklingen av
rättsväsendet.
Regeringen föreslår att de nya resurserna för-
delas inom utgiftsområdet enligt tabell 3.4. Av de
tillförda medlen överförs en miljon kronor till
utgiftsområde 2 anslaget B5 Bokföringsnämnden i
enlighet med propositionen om ny bokfö-
ringslag (prop. 1998/99:130).
Tabell 3.4 Förslag till fördelning av de nya resurserna
Miljoner kronor
Anslag
2000
2001
2002
A1 Polisorganisationen
21
26
26
B1 Åklagarorganisationen
13
23
23
B2 Ekobrottsmyndigheten
5
15
15
C1 Domstolsväsendet
110
85
85
Överföring till utg.omr. 2
anslaget B 5 Bokföringsnämnden
1
1
1
Summa
150
150
150
Vidare föreslås i denna proposition
omfördelning av medel inom utgiftsområdet
respektive mellan utgiftsområde 4 och andra
utgiftsområden. Omfördelningen redovisas
inom respektive anslagsavsnitt.
Sammantaget föreslår regeringen att den totala
anslagsramen för utgiftsområde 4 fastställs till
22 667 103 000 kronor budgetåret 1999. För åren
2001 och 2002 beräknas anslagsramen till
23 019 080 000 kronor respektive 23 381 856 000
kronor. Regeringens förslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområdet framgår
av respektive anslagsavsnitt.
4 Polisväsendet
4.1 Omfattning
Polisens verksamhet syftar till att förebygga och
beivra brott, upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp.
I varje län finns en polismyndighet som
ansvarar för polisverksamheten. För ledningen av
polismyndigheten finns en polisstyrelse. Den
består av myndighetens chef och det antal övriga
ledamöter som regeringen bestämmer.
Regeringen utser de ledamöter som utöver
polischefen skall ingå i styrelsen.
Rikspolisstyrelsen är central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har
tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för
Statens kriminaltekniska laboratorium.
Rikspolisstyrelsen är också ansvarig myndighet
för totalförsvarsfunktionen Ordning och
säkerhet m.m. vilken redovisas under
utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
4.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
10 760
11 460
11 119
11 507
11 687
11 864
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Förändringar
En ny ledningsorganisation har införts i
polisväsendet. Länsstyrelsens ansvar för
polisverksamheten har upphört. Varje
polismyndighet styrs nu av en polisstyrelse med
ledamöter som nomineras av partierna och utses
av regeringen. Rikspolisstyrelsen har ansvaret för
tillsynen över polisen och har fått en utvidgad
föreskriftsrätt.
Rekryteringen av nya poliser måste öka
väsentligt för att det skall vara möjligt att fullfölja
närpolisreformen, utveckla det
problemorienterade arbetssättet, förbättra
utredningsverksamheten, förstärka
gränskontrollen och utöka det internationella
samarbetet. Det innebär att
utbildningskapaciteten vid Polishögskolan i
Sören-torp måste utnyttjas maximalt och att det
är nödvändigt att snabbt öppna
utbildningsställen utanför Stockholm för att
ytterligare öka kapaciteten. Rikspolisstyrelsen
avser att öka intagningen vid Polishögskolan och
öppna platser för polisiär grundutbildning på
andra håll i landet. Redan nästa år kommer
polisiär grundutbildning att öppnas i Umeå.
Riksdagen har slagit fast riktlinjer för hur
rekryteringen och utvecklingen av chefer inom
polisväsendet skall anpassas till polisväsendets
behov av chefskompetens. Det begränsande
kravet på juridisk examen för högre chefer har
tagits bort.
Riksåklagaren har efter samråd med
Rikspolisstyrelsen fastställt nya allmänna råd om
ledningen av förundersökning i brottmål. De
innebär bl.a. att polisen har fått ett större ansvar
för att leda förundersökningar i jämförelsevis
enkla och medelsvåra ärenden medan åklagarna i
större utsträckning kan koncentrera sig på de
förhållandevis mer komplicerade
brottsutredningarna. Det ökar möjligheterna att
använda polis- och åklagarmyndigheternas
samlade resurser på ett mer effektivt sätt.
Alla myndigheter inom polisen och
åklagarorganisationen skall ha ett operativt
ansvar för miljöbrottsbekämpningen inom
ramen för den nya miljöbrottsorganisationen (se
avsnitt 5.5.1). Regeringen har för det ändamålet
avsatt särskilda resurser till polisväsendet och
åklagarorganisationen. Det skall hos polisen
finnas kvalificerade utredare med
specialistkompetens när det gäller utredning av
brott mot miljön.
Sverige och de övriga nordiska länderna räknar
med att bli operativa medlemmar i
Schengensamarbetet under år 2000.
Dessförinnan förutsätts bl.a. ett antal
lagstiftningsåtgärder. En del av den
lagstiftningen är också nödvändig för att reglera
det polisiära samarbetet med Danmark på och i
anslutning till Öresundsförbindelsen.
Huvudmannaskapet för polispersonal som
tjänstgör i internationella fredsbefrämjande
insatser överförs från Försvarsmakten till
Rikspolisstyrelsen. Det innebär att
Rikspolisstyrelsen får ett samlat nationellt ansvar
för att internationell polisiär verksamhet som
rekrytering, arbetsgivar ansvar under
utlandstjänstgöring, metod- och doktrin
utveckling samt personalvård efter hemkomsten.
Regeringen har öppnat möjligheter att
använda beredskapspoliser även när det inte är
höjd beredskap eller behövs för Sveriges
försvarsberedskap. Beredskapspoliser som ingått
avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan
tjänstgöring kan kallas in till polismyndigheterna
vid särskilt svåra och påfrestande situationer från
ordnings- och säkerhetssynpunkt.
Den nationella insatsstyrkan får ett breddat
verksamhetsområde. Den skall i fortsättningen
kunna sättas in när dess särskilda kompetens
behövs. Den skall fortfarande organisatoriskt
höra till Polismyndigheten i Stockholm, men den
skall arbeta sammanhållet, ha en egen budget och
en egen verksamhetsplan, som skall följas upp i
en årlig verksamhetsberättelse.
Rikspolisstyrelsen avser att ta ett fastare grepp
om verksamheten än tidigare.
Av den ramhöjning på 150 miljoner kronor
för rättsväsendet som aviserades i 1999 års
ekonomiska vårproposition tilldelas polisen 21
miljoner kronor år 2000 och 26 miljoner kronor
för år 2001 respektive år 2002.
Frågan om ytterligare resurser till
rättsväsendet åren 2001 och 2002 behandlas i
avsnitt 3.5.3.
Prioriteringar
Utvecklingen av polisverksamheten i när-
polisområdena skall fortsätta med oförminskad
styrka för att förebygga och beivra den
brottslighet som drabbar människor i deras
vardag och försämrar deras livskvalitet.
Det problemorienterade arbetssättet inom
polisen skall utvecklas inom alla delar av polisens
verksamhet. Ett problemorienterat
förhållningssätt skall således genomsyra såväl
bekämpningen av de allvarligaste brottstyperna -
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet - som all annan polisverksamhet.
Satsningen på att höja kompetensen och utveckla
nya arbetsmetoder för miljöbrottsbekämpningen
skapar utrymme för att ägna det
problemorienterade arbetssättet särskild
uppmärksamhet på det området.
Polisens insatser för att förebygga och beivra
våld mot kvinnor och barn skall intensifieras och
förbättras. Polisen skall utveckla samarbetet på
detta område med andra myndigheter, inom och
utom rättsväsendet, och med
frivilligorganisationer.
Rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska
brott skall förebyggas och beivras. Samarbetet
mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen
på detta område skall utvecklas vidare, liksom
samverkan med övriga myndigheter inom
rättsväsendet. De anställdas medvetenhet och
kunskaper om denna brottslighet skall
förstärkas.
Polisen skall förbättra och effektivisera
utredningsverksamheten, såväl den som bedrivs i
närpolisområdena som den som gäller särskilt
svåra och komplicerade brott.
Satsningen på kompetensutveckling inom
polisväsendet skall intensifieras. Det gäller såväl
utvecklingen av ledning och styrning på olika
nivåer som grund- och vidareutbildningen.
Polisen skall också utveckla IT-system för en
effektiv och rationell administration, för korrekt
och smidig resultatredovisning samt för stöd till
verksamheten, inte minst för anslutningen till
Schengens informationssystem.
Insatserna mot den gränsöverskridande
brottsligheten skall förstärkas. Polisen skall vidta
de åtgärder som behövs för en bättre
gränskontroll och det utvidgade polissamarbete
som följer av Sveriges anslutning till Schengen.
Också arbetet med Europol, den europeiska
polisbyrån, skall intensifieras.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Antalet anmälda våldsbrott har ökat med ca
1 000 till drygt 58 800 år 1998. De flesta
polismyndigheter har genomfört särskilda
insatser mot gatuvåld genom att bl a förstärka
bevakningen i centrummiljöerna och utöka
samarbetet med ordningsvakterna. Samtliga
myndigheter har vidtagit åtgärder för att
förebygga och beivra våld mot kvinnor och andra
familjerelaterade våldsbrott. Ökningen i antalet
anmälningar torde åtminstone delvis bero på
polisens insatser och på att allmänheten har blivit
mer benägen att anmäla brott.
Antalet anmälda brott med rasistiska inslag var
i stort sett detsamma som år 1997. Samarbetet
mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen
på detta område har enligt Rikspolisstyrelsen
medverkat till att polismyndigheterna har kunnat
förhindra brott i flera fall.
Antalet inkomna narkotikaärenden har ökat.
Beslagen har ökat väsentligt. Över 80 % av de
inkomna ärendena avsåg innehav eller eget bruk
av narkotika. Det är också dessa anmälningar
som har ökat medan registrerade smugglings-
och överlåtelsebrott har minskat.
Utredningsbalanserna minskade med 12 %
under året, medan andelen gamla ärenden i
balansen (äldre än tolv månader) ökade från 22
till 24 %. Genomströmningstiderna blev längre
medan andelen ärenden som redovisades till
åklagare minskade.
En stor del av utredningsverksamheten
bedrivs numera inom närpolisen, som ansvarade
för hälften av alla ärenden som redovisades till
åklagare.
Antalet anställda inom polisen sjönk under år
1998 med drygt 800 personer varav ca 350 poliser
och 450 civilanställda. Polishögskolan antog 185
nya polisstuderande som började hösten 1998.
De ca 70 polisstuderande som antogs 1997
inledde sin utbildning i januari 1998 och har gått
ut i praktikutbildning i juni 1999.
Polisen har förbrukat 258 miljoner kronor
mindre än vad som anvisats för verksamheten.
Vid utgången av år 1998 hade polisen därför ett
anslagssparande om 39 miljoner kronor.
4.3 Resultatbedömning
De övergripande målen för polisväsendet för år
1998 var att
- tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och
rättstrygghet,
- förhindra eller upptäcka brott,
- se till att den som har begått brott
identifieras och lagförs.
Följande verksamhetsmål ställdes upp för polis-
verksamheten:
- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet skall
prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas den grova och gränsöverskridande
brottsligheten, den mc-relaterade
brottsligheten, brott med rasistiska inslag
samt våld mot kvinnor.
- Polisverksamheten i närpolisorganisationen
skall förstärkas och utvecklas. En
huvuduppgift är att bekämpa
vardagsbrottsligheten, d.v.s. de brott som
drabbar enskilda och orsakar otrygghet i
samhället.
- Det problemorienterade arbetssättet skall
ligga till grund för allt polisarbete på alla
nivåer. Den brottsförebyggande
verksamheten skall växa och bli effektivare.
- Brottsutredningsverksamheten skall bli
effektivare.
- Polisens stöd till brottsoffer skall förbättras.
- Arbetsledningsfunktionen inom polisen
skall stärkas.
- Polisen skall genom att höja kompetensen
och utveckla rationella arbetsformer skapa
förutsättningar för en effektivare
verksamhet. Polisen skall påskynda
utvecklingen av de nya IT-system som är
nödvändiga för att kunna genomföra
rationaliseringar och därmed frigöra
resurser.
4.3.1 Det problemorienterade arbetssättet
Med ett problemorienterat arbetssätt avses ett
långsiktigt, systematiskt arbete som utgår från
kartläggning och analys av problemen, som
fortlöpande dokumenteras och utvärderas och
som kontinuerligt anpassas efter vad
utvärderingen visar. Det är ett arbetssätt som
bl.a. har resulterat i att flera polismyndigheter
valt att införa s.k. periodplanerad arbetstid, som
syftar till att anpassa förläggningen av
arbetstiderna efter verksamhetens krav.
Det problemorienterade arbetssättet har
hittills främst utvecklats inom närpolisen.
Problem-orienterade insatser har vidtagits bl.a.
mot krog- och nöjesrelaterad våldbrottslighet,
våld mot kvinnor och annat familjerelaterat våld,
ungdomsbrottslighet, rasism och brottslighet
som kan knytas till kriminella mc-gäng.
Ett ofta använt mått på hur långt en
polismyndighet har kommit i fråga om det pro-
blemorienterade arbetssättet är hur väl
arbetstidens förläggning har anpassats till
verksamhetens behov.
BRÅ och RRV har undersökt
arbetstidsförläggningen inom polisen.
Riksrevisionsverket har i tidigare utredningar
(RRV 1996:64 del 1 "Hinder för ett effektivare
resursutnyttjande") pekat på att tillämpningen av
arbetstidsavtalet alltför mycket påverkats av
personalintressen och att polisinsatserna inte
anpassats till verksamhetens behov. I en särskild
studie om arbetstidsförläggningen (RRV 1998:54
Polisens arbetstider) fann verket att de
tillgängliga polisresurserna inte utnyttjades
tillräckligt effektivt. Verket ansåg att den
reaktiva traditionen, den hierarkiska och
regelstyrda kulturen samt brister i
arbetstidsförläggning och planering utgjorde de
främsta hindren för genomförandet av ett
problemorienterat arbetssätt.
BRÅ kom till liknande resultat när det gäller
utryckningsverksamheten inom
Polismyndigheten i Stockholms län (När behövs
polisen bäst? Stencil BRÅ, september 1998).
BRÅ konstaterade att en relativt liten del av
personalen i de enheter som ägnade sig åt
övervakning och utryckning tjänstgjorde när det
var som mest besvärligt, nätterna till lördag och
söndag (jfr avsnitt 4.3.2).
Rikspolisstyrelsen anser att det
problemorienterade arbetssättet ännu inte fått
fullt genomslag. De flesta poliser har fått
utbildning i problemorienterat polisarbete och
många delar av verksamheten bedrivs med
problemorienterade inslag. För att arbetssättet
skall kunna utvecklas ytterligare behöver
verktygen för analys, planering, ledning och
uppföljning förbättras.
4.3.2 Närpolisen
Kostnaden för närpolisen uppgick till 3 294
miljoner kronor eller 34 % av de totala
resurserna.
Flertalet polismyndigheter tillämpar
Rikspolisstyrelsens definition av närpolisen. Den
innebär i korthet bl. a. att verksamheten skall
vara organiserad inom ett geografiskt avgränsat
område och bedrivas problemorienterat i nära
samverkan med dem som bor och verkar i
området. Poliserna i området skall arbeta mot
brotts- och trygghetsrelaterade mål och tilldelas
ett personligt ansvarsområde, i första hand ett
geografiskt men även funktionella kan
förekomma.
Antalet innevånare per närpolis är i det
närmaste det samma som föregående år (1 425
personer år 1998 jämfört med 1 467 år 1997). I
genomsnitt stod närpolisorganisationen för
hälften av alla ärenden som polismyndigheterna
redovisade till åklagare. Det är en ökning med 16
% jämfört med år 1997.
Anpassningen av närpolisens arbetstider till
vad som behövs med hänsyn till risken för brott
och ordningsstörningar rymmer fortfarande stor
utvecklingspotential (se avsnitt 4.3.1). BRÅ har
visat att endast 15 % av närpoliserna har
periodplanerad arbetstid .
Frågan om att finna en balanserad avvägning
mellan utryckningsverksamhet och annan
verksamhet är fortfarande i fokus.
Polismyndigheten Värmland har valt att
integrera utryckningsenheterna med
närpolisorganisationen och låter
närpolisområdena svara även för
ingripandearbetet. Erfarenheterna är enligt
Rikspolisstyrelsen goda och fler myndigheter
väntas följa efter.
En stor del av utredningsverksamheten
bedrivs numera inom närpolisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen har uppmärksammat att
utredningsverksamheten tar en allt större del av
närpolisens resurser och menar att det är
nödvändigt att utredningsverksamheten
effektiviseras för att inte hindra utvecklingen av
övrig verksamhet.
Polishögskolan genomför för närvarande en
bred brottsutredningsutbildning för närpolisen.
Totalt kommer 400 närpoliser att genomgå
central utbildning varje år under en treårsperiod.
I juli 1999 redovisade BRÅ den första delen av
ett regeringsuppdrag att granska
närpolisreformen och utvärdera polisens arbete
med att bekämpa vardagsbrottsligheten.
Rapporten (BRÅ-rapport 1999:8) bygger bl. a.
på uppgifter från polisens verksamhetsstatistik
och på intervjuer med närpolischefer och poliser
i tio närpolisområden vid Polismyndigheten i
Skåne.
Enligt BRÅ arbetar nu knappt 40 % av
Sveriges poliser som närpoliser. Av
undersökningen i Skåne framkom att
närpoliserna tillbringar ungefär hälften av
arbetstiden inne på närpolisstationen och 10 % åt
fotpatrullering.
Över 80 % av närpoliserna i Skåne uppger att
de i stor utsträckning själva styr över sitt dagliga
arbete och lika många att de arbetar
problemorienterat. Motsvarande andel bland
poliser i utrycknings- och utredningsverksamhet
var ca 45 respektive 30 %.
Av de närpoliser som arbetar
problemorienterat genomför så gott som alla
kartläggningar och analyser av brottslighet och
ordningsstörningar. Däremot är det bara drygt
hälften av dem som följer upp det
problemorienterade arbetet. De flesta närpoliser
dokumenterar sitt arbete dagligen eller veckovis.
De använder sig dock inte av den samlade
dokumentationen för närpolisen när de planerar
sitt arbete. Hälften av närpoliserna uppger att
dokumentationen i första hand används som
redovisning till områdeschefer. En femtedel
uppgav att de överhuvudtaget inte vet vad
dokumentationen används till.
BRÅ drar slutsatsen att kvaliteten i det
problemorienterade arbetssättet behöver
utvecklas, särskilt när det gäller uppföljning.
BRÅ redovisar också en undersökning av
närpolisens arbetstider vid fyra myndigheter.
Den genomfördes under en månad år 1998 och
visar att närpolisen i dessa myndigheter i hög
utsträckning arbetar under kontorstid men
ocksåatt mer än hälften av de poliser som är i
tjänst under helgnätter är närpoliser.
4.3.3 Ordning och säkerhet
Kostnaden för området ordning och säkerhet
uppgick till 3 444 miljoner kronor eller 36 % av
polismyndigheternas totala kostnader. Det är en
ökning med 2 procentenheter jämfört med år
1997. Kostnaden varierar emellertid starkt mellan
myndigheterna, från 21 till 50 % av de totala
kostnaderna.
Antalet ingripandeärenden minskade något i
förhållande till tidigare år men andelen
utryckningar av högsta prioritet ökade från 13 till
15 %. Av dessa högprioriterade utryckningar
hade 44 % en kötid under fyra minuter. Det är
en minskning med två procentenheter jämfört
med år 1997, men siffran varierar kraftigt mellan
olika polismyndigheter, från 10 till 69 %. I
Värmland, där polisen har avvecklat de särskilda
utryckningsenheterna och låter närpolisen svara
för ingripandeverksamheten, var siffran 54 %
1998, jämfört med 28 % år 1997.
Kostnaden för ingripandeverksamheten per
högprioriterat ärende minskade något, till i
genomsnitt drygt 11 300 kronor. Också här
finns det stora skillnader mellan myndigheterna,
från ca 1 500 kronor till ca 20 800 kronor. I
Värmland kostade verksamheten 6 060 kronor
per högprioriterat ärende, vilket är en minskning
jämfört med år 1997 då kostnaden var 7 420
kronor.
Rikspolisstyrelsen har inte analyserat
orsakerna till de stora skillnaderna mellan olika
polismyndigheter när det gäller
utryckningsverksamheten. Styrelsen anser att
polismyndigheternas insatser på området är
oförändrade i förhållande till föregående år och
noterar att problemen med att finna en
balanserad avvägning mellan
utryckningsverksamheten och närpolisen
kvarstår. Enligt styrelsen finns det utrymme för
åtgärder som bättre tar tillvara de samlade
resurserna.
4.3.4 Utredningsverksamheten
*Inkomna, avgjorda och balanserade ärenden
Antalet inkomna ärenden ökade från ca
1 160 000 ärenden år 1997 till ca 1 170 000
ärenden år 1998. De balanserade ärendena
minskade med drygt 23 000 ärenden eller med 12
%. Antalet ärenden minskade i 14 myndigheter
och ökade i sju. Polismyndigheten i Stockholm
svarade för nästan hälften av minskningen.
Trots de minskade balanserna ökade andelen
balanserade ärenden som var äldre än tolv
månader från 22 % vid utgången av år 1997 till
24 % vid utgången av år 1998. Variationerna
mellan myndigheterna är stora, från 7 till 37 %
gamla ärenden vid utgången av år 1998.
*Genomströmningstiderna
Genomströmningstiderna blev längre inom
nästan samtliga områden. Inom närpolisen ökade
den genomsnittliga handläggningstiden från 66
dagar år 1997 till 72 dagar år 1998 och inom den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten från 93
dagar år 1997 till 143 dagar år 1998.
De längre utredningstiderna inom den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten beror
enligt Rikspolisstyrelsen på att balanserna av
äldre mål har arbetats av. Balansavarbetningen
påverkar genomströmningstiderna, eftersom den
genomsnittliga tiden per avgjort ärende blir
längre när andelen gamla ärenden bland de
avgjorda ökar.
* Samarbetet med åklagarna
Antalet ärenden som redovisats till åklagare
minskade från 192 482 ärenden år 1997 till
185 430 ärenden år 1998.
Tabell 4.2 Andel ärenden som redovisades till åklagare
inom de prioriterade områdena och därav andelen
lagföringar (åtal, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser)
1998 .
Andel som redovisats
till åklagare
Andel lagförda av
dessa
Våldsbrott
34%
60%
Ekobrott
60%
40%
Narkotikabrott
72%
41%
Totalt har lagföringsandelen (antalet ärenden i
vilka beslut om strafföreläggande eller åtal
förekommer, i procent av det totala antalet
avslutade ärenden) ökat från 59 % år 1996 till 60
% år 1997 och 64 % år 1998. Vissa
polismyndigheter har en hög andel ärenden
redovisade till åklagare men en låg andel
lagföringar.
* Ansvarsfördelning mellan polis och åklagare
Riksåklagaren fastställde i december 1997, efter
samråd med Rikspolisstyrelsen, nya allmänna råd
för fördelningen av förundersökningsledning
mellan åklagare och polis (Riksåklagarens
författningssamling 1997:12, FAP 403-5). Med
den nya ansvarsfördelningen kan
myndigheternas samlade resurser användas på ett
mer effektivt sätt bl.a. eftersom polisen kan ges
ett större ansvar för att leda förundersökningar i
förhållandevis enkla och medelsvåra ärenden så
att åklagarna kan koncentrera sig på de mer
komplicerade brottsutredningarna.
Regelbundna samrådsmöten mellan
polismyndigheter och åklagarkammare har
införts. Där diskuteras operativa frågor samt
kvalitets- och kompetensfrågor. Dessutom har
mentorsverksamheten fortsatt och utvecklats.
Riksdagens revisorer har granskat bl.a. polis-
och åklagarorganisationernas prestationer (Riks-
dagens revisorer, Rapport 1998/99:9).
Revisorerna konstaterar att det är omöjligt att via
kriminalstatistiken på ett enkelt sätt följa
hanteringen av ett ärende inom rättsväsendet.
Det går inte heller att utifrån statistiken mäta
genomströmningstiderna för ärenden som lett
till dom. Revisorerna har undersökt
handläggningstiderna för samtliga
brottsanmälningar under 1997 i Stockholms,
Östergötlands och Västernorrlands län där en
person född 1973 varit skäligen misstänkt för
misshandel. Vid undersökningstillfället i augusti
1998 hade 57 % av de totalt 341 ärendena
avskrivits medan 24 % fortfarande var öppna.
Endast 18 % av ärendena hade lett till lagföring.
De avslutade ärendena hade tagit mellan 185 och
233 dagar från anmälan till dom. Revisorerna
anser att handläggningstiden för de aktuella
ärendena är anmärkningsvärt lång. Många
domare, försvarare och utredare som revisorerna
intervjuat anser att förundersökningarnas
kvalitet allmänt sett har blivit sämre under 1990-
talet. Revisorerna ser allvarligt på den kritiken.
Flera myndigheter inom rättsväsendet har
inlett samarbetsprojekt som syftar till att bl.a.
minska genomströmningstiderna för vissa
brottmålsärenden. Ett exempel är KLÖS-
projektet (Kvickare Lagföring genom Ökad
Samverkan) i Jönköpings län. Inom det projektet
samverkar polis, åklagare, domstol och
kriminalvård. Syftet är framför allt att markant
minska genomströmningstiderna för utvalda
brottsyper, bl.a. enklare fall av misshandel och
tillgreppsbrott. Ett liknande samarbetsprojekt
har inletts i Stockholms län mellan 6:e
åklagarkammaren i Stockholm, polisen i
Handen, Handens tingsrätt och frivården i
Nacka/Haninge. Det är en försöksverksamhet
som skall pågå i ett år. Inom projektet prioriteras
bl.a. ärenden om våld mot kvinnor och andra
våldsbrott.
Polis och åklagare har också i samarbete
utvecklat olika modeller för kvalitetssäkring av
brottsutredningsverksamheten. Exempel på
sådana är de s.k. Östgöta- och
Skövdemodellerna. Båda bygger på att
utredningsmannen upprättar en
kvalitetssäkringsrapport, som också fungerar
som en checklista, i varje ärende.
Kvalitetssäkringsrapporterna gör det möjligt att
på ett enkelt sätt följa upp den brottsutredande
verksamheten på enhetsnivå. På så sätt kan
utredningsverksamheten analyseras och
utvärderas, vilket är avgörande för en höjd
effektivitet.
Enligt Rikspolisstyrelsen har polisens
kompetens att leda förundersökningar ökat
under året. Fortfarande finns det utrymme för
att förbättra hanteringen av
förundersökningsledningen ytterligare. Det
utökade samarbetet med åklagarna anses ha varit
värdefullt och fortsätter.
Antalet inkomna ungdomsärenden ökade
kraftigt, från 22 723 år 1997 till 28 885 år 1998.
Den genomsnittliga genomströmningstiden för
ungdomsärenden ökade från 31 till 44 dagar.
Rikspolisstyrelsen bedömer insatserna på
ungdomsområdet som oförändrade och anser att
utredningsarbetet på det området kan förbättras
ytterligare. Styrelsen konstaterar att de generella
åtgärder som polismyndigheterna har vidtagit för
att förenkla och rationalisera
utredningsverksamheten har särskild tyngd när
det gäller utredningar om ungdomsbrott.
* Kriminalunderrättelsetjänsten
När det gäller kriminalunderrättelsetjänsten
anser Rikspolisstyrelsen att den har förbättrats
samtidigt som den vid flera myndigheter ännu
inte helt funnit sin optimala form. I takt med att
underrättelseverksamheten utvecklats har bl.a.
kartläggningen och identifieringen av
vaneförbrytare förbättrats. De delar av den
nationella underrättelsetjänstens verksamhet som
är riktad mot polismyndigheterna kan förbättras
ytterligare bl.a. genom ett snabbare och mer
kontinuerligt informationsutbyte mellan
nationell och lokal nivå.
4.3.5 Våldsbrottslighet
Polismyndigheternas kostnader för insatser mot
våldsbrottslighet uppgick till 1 250 miljoner
kronor eller 13 % av de totala kostnaderna. År
1997 var motsvarande kostnader 1 189 miljoner
kronor eller 12 % av totalkostnaderna.
Antalet inkomna våldsbrottsärenden ökade
under år 1998 med 2 procentenheter (1 046
ärenden) jämfört med år 1997 och med 7
procentenheter jämfört med år 1996. Antalet
anmälda misshandelsbrott har ökat. Det gäller
såväl inomhus som utomhus begångna brott. De
anmälda misshandelsbrotten mot kvinnor har
ökat mer än misshandelsbrotten totalt, med 5
procentenheter jämfört med år 1997 och 9
procentenheter jämfört med år 1996. Vid
utgången av år 1998 fanns 5 197 öppna ärenden
mot 5 831 vid utgången av år 1997.
Genomströmningstiderna har ökat med i
genomsnitt elva dagar, från 127 till 138.
* Särskilda satsningar
Särskilda insatser har riktats mot gatuvåld, våld
mot kvinnor och övergrepp mot barn.
Majoriteten av polismyndigheterna har ökat
bevakningen i centrummiljöerna och förstärkt
samarbetet med ordningsvakterna ytterligare.
Likaså har samtliga polismyndigheter vidtagit
åtgärder, såväl av repressiv som förebyggande
karaktär, mot brott med inslag av våld mot
kvinnor och annat familjerelaterat våld.
Samverkan med andra myndigheter och
organisationer, såsom åklagare, landsting,
kommuner, länsstyrelser, kvinnojourer och
brottsofferjourer, har vidareutvecklats.
* Våld mot kvinnor
I enlighet med regeringens uppdrag till bl.a.
Rikspolisstyrelsen i december 1997 om åtgärder
för att bekämpa våldet mot kvinnor har styrelsen
lämnat en delrapport i juni i år. Styrelsen
beskriver det brottsförebyggande arbetet,
åtgärdsprogrammen, myndighetssamverkan,
fortbildningen och det internationella samarbetet
på området. Styrelsen konstaterar att det på
många håll i landet pågår ett koncentrerat
utvecklingsarbete som syftar till att förändra
attityder och förbättra bemötandet och
omhändertagandet av kvinnor som utsatts för
olika former av våldsbrott. Utvecklingsarbetet
har bl.a. bestått i åtgärder som tar sikte på
kortare handläggningstider och snabbare beslut,
bättre risk- och hotbildsbedömningar samt ett
mer samlat lokalt/regionalt åtagande, bl.a. i fråga
om rehabiliterande insatser för alla inblandade
parter.
* Handel med kvinnor
Till den nämnda rapporten har också fogats en
lägesbeskrivning om handel med kvinnor. Av
den framgår bl.a. att det under år 1998 inletts
förundersökning om koppleri som kan härledas
till handel med kvinnor i fem fall, samtliga i de
tre storstäderna. Totalt omfattar ärendena ett 20-
tal kvinnor bosatta i Östeuropa.
Rikspolisstyrelsen konstaterar att det
förekommer handel med kvinnor i landet men
att det än så länge är för tidigt att dra några
närmare slutsatser eller göra ytterligare
bedömningar.
* Övergrepp mot barn
När det gäller spridningen av barnpornografi har
det internationella samarbetet utvecklats såväl i
enskilda ärenden som när det gäller
kartläggningen av problembilden. Utvecklingen
av det datoriserade referensbiblioteket, som har
visat sig mycket användbart, har fortsatt.
Polishögskolan har inlett en ny utbildning för
utredning av sexuella övergrepp mot barn.
Utbildningen riktar sig till åklagare och poliser.
* Brottslighet med rasistiska inslag
De största polisiära framgångarna i
bekämpningen av brottslighet med rasistisk
anknytning har noterats i samband med insatser
vid särskilda händelser. Insatserna har
genomförts med ett betydligt bättre
kunskapsunderlag än tidigare.
Säkerhetspolisen har sedan 1993 ett uppdrag
att kartlägga brott med inslag av rasism,
antisemitism och homofobi. Under 1998
bedömdes totalt 2 083 anmälda brott som tydligt
främlingsfientliga eller med rasistiska inslag,
varav ca 19 % våldsbrott (rapporten Brottslighet
kopplad till rikets inre säkerhet 1998).
Kartläggningen ger numera en total bild av sådan
anmäld brottslighet, oavsett vilken bakgrund
gärningsmannen eller offret har. Kartläggningen
för år 1997 avsåg endast brott som begåtts av
personer från majoritetsbefolkningen mot
personer från minoriteten. Därför ingår i
kartläggningen för år 1998 även uppgifter som
gör det möjligt att direkt jämföra 1997 års
statistik med den för år 1998. År 1997 anmäldes
1350 brott som var tydligt främlingsfientliga eller
med rasistiska inslag, varav ca 15 % våldsbrott.
Motsvarande siffra för år 1998 var 1795 anmälda
brott, varav ca 16 % våldsbrott. Det är en ökning
med ca 30 %. Kartläggningen visar dessutom att
det under år 1998 anmäldes 109 brott med
tydliga antisemitiska inslag och 154 brott med
tydliga homofobiska inslag. Motsvarande siffror
för år 1997 var 84 respektive 99 anmälda brott.
En rapport som ligger till grund för planering,
ledning, insats och uppföljning av särskilda
händelser med rasistiska inslag har utarbetats av
den öppna polisen och Säkerhetspolisen (RPS
Rapport 1998:1).
Vid en samlad bedömning anser
Rikspolisstyrelsen att polismyndigheternas
förmåga att upptäcka och bekämpa rasistisk
brottslighet har förbättrats.
* Rikspolisstyrelsens bedömning
Rikspolisstyrelsen anser att polismyndigheterna
varit betydligt mer problemorienterade i sitt
arbete med att bekämpa våldsbrottsligheten än
tidigare år och att insatserna mot brott med
inslag av våld mot kvinnor och familjerelaterat
våld har förbättrats. Erfarenheten visar att ju
närmare relationen är mellan gärningsman och
offer och ju mindre skada brottet orsakat desto
högre är mörkertalet. Genom insatser som ökar
anmälningsbenägenheten förbättras
förutsättningarna för en problemanalys av hög
kvalitet som kan ligga till grund för fortsatta
insatser. Styrelsen pekar på att sådana åtgärder i
ett kort perspektiv kan leda till att den anmälda
våldsbrottsligheten ökar.
4.3.6 Narkotikabrottslighet
Polismyndigheternas kostnader för insatser på
narkotikaområdet uppgick till 592 miljoner
kronor eller 6 % av myndigheternas totala
kostnader. Andelen är detsamma som
föregående år.
* Missbruket ökar
Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning har 1998 genomfört en
drogvaneundersökning av elever i årskurs nio.
Undersökningen visar att 6 % av flickorna och 9
% av pojkarna någon gång använt narkotika. Det
betyder att den tidigare uppmärksammade
ökningstrenden bland pojkar under 1990-talet
förstärks. Polismyndigheternas redovisningar
tyder på att användningen av ecstasy minskar.
Många av de tidigare användarna har övergått till
att använda amfetamin. Amfetaminmissbruket
anses ha ökat och förekommer allt oftare i
krogmiljöer. Cannabis anses vara den oftast
missbrukade narkotikaklassade drogen. Många
cannabismissbrukare rapporteras ha övergått till
att även missbruka rökheroin, en drog som blivit
allt vanligare bland ungdomar.
* Inkomna, avgjorda och balanserade ärenden
Antalet inkomna narkotikabrottsärenden ökade
något (från 21 979 ärenden år 1997 till 22 471
ärenden år 1998). Rikspolisstyrelsen erinrar om
att ökningen i första hand speglar polisens
aktivitet och insatser på området och inte en
faktisk ökning av brottsligheten. Över 80 % av
ärendena avsåg innehav eller eget bruk av
narkotika. Andelen ungdomar under 18 år som
misstänkts för narkotikabrott har också ökat
något. Antalet beslag av narkotika har ökat
kraftigt, från 11 849 beslag år 1997 till 13 531
beslag år 1998.
Den utgående balansen minskade vilket ledde
till att genomströmningstiden ökade. Andelen
ärenden som redovisades till åklagare var 72 %
och av dessa lagfördes 41%, men andelen
varierade kraftigt mellan myndigheterna (från 20
till 75 %). Antalet blod- och urinprov ökade och
även andelen misstänkta under 18 år.
* Hur polisen arbetar mot narkotika
De flesta polismyndigheter har organiserat
narkotikabekämpningen i en
myndighetsgemensam enhet för den grova
brottsligheten och gatulangningsgrupper eller
liknande grupper för bekämpningen på gatunivå.
Dessutom bedrivs inom närpolisorganisationen
såväl förebyggande arbete som spaning och
utredning av narkotikabrottslighet på gatunivå.
Rikspolisstyrelsens inspektionsverksamhet har
vid flera tillfällen pekat på bristande effektivitet
inom området, som beror på oklar
ansvarsfördelning och brister i samarbete och
samsyn mellan olika enheter inom polisen. Det
har särskilt gällt zonen mellan gatunivån och den
grova brottsligheten.
* BRÅ:s studie av narkotikabekämpningen
BRÅ har undersökt två av polisens förebyggande
strategier mot narkotikaproblemet bland
ungdomar närmare (Ungdomar, droger och
polisens insatser, 1999:1). Studien avser dels
polisens intensifierade insatser mot innehav och
bruk av narkotika, särskilt i nöjeslivet, dels
polisens droginformation i skolan. BRÅ påpekar
bl.a. att många som gripits inte har kunnat bindas
till något brott. Rådet säger också att det inte är
uteslutet att intensifierade polisinsatser på kort
sikt kan ha en positiv effekt - genom att minska
en viss typ av brottslighet - men att de sannolikt
bara har liten betydelse för drogkonsumtionen
bland ungdomar.
När det gäller polisens droginformation i
skolan anser BRÅ att polisen bör utveckla
samarbetet med skolor där brott och andra
sociala problem förekommer oftare än i andra
skolor och att det för närvarande förefaller som
polisens brottsförebyggande resurser i stor
utsträckning läggs på skolor med relativt få
problem.
* Amfetaminprojektet
Inom EU har Sverige sedan år 1997 haft en
drivande roll i det s.k. amfetaminprojektet, som
syftar till att göra det möjligt att kemiskt
analysera föroreningar i amfetamin för
krimalunderrättelseverksamhet och
brottsutredningar. Genom analyserna kan
polisen identifiera producenten av narkotikan.
Projektet, som är en fortsättning av det nordiska
amfetaminprogrammet som Sverige deltagit i
sedan mitten av 1980-talet, skall slutredovisas
under 1999.
De preliminära resultaten från
amfetaminprojektet visar att det öppnar stora
möjligheter för brottsbekämpningen, i synnerhet
för det strategiska arbetet med att kartlägga
utbredning, ursprung och smugglingsvägar. För
det operativa polisarbetet har framgångarna
hittills varit begränsade, främst på grund av
bristande nationell koordination i vissa
medlemsstater.
* Rikspolisstyrelsens bedömning
Vid en samlad värdering anser Rikspolisstyrelsen
att resultatet av insatserna mot
narkotikabrottslighet är oförändrat i förhållande
till föregående år.
4.3.7 Ekonomisk brottslighet
Ekobrottsmyndighetens verksamhet, som
inleddes den 1 januari 1998, beskrivs i avsnitt
5.3.4. I det här avsnittet beskrivs
ekobrottsbekämpningen under 1998 utanför
Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne
län.
Kostnaderna för insatserna mot ekonomisk
brottslighet var ca 117 miljoner kronor eller 1 %
av myndigheternas totala kostnader.
Vid utgången av år 1998 fanns totalt 2 506
öppna ärenden. Det är drygt 200 ärenden mindre
än vid utgången av 1997. Minskningen är särskilt
tydlig i gruppen äldre ärenden, dvs ärenden som
är mer än ett år gamla. Andelen lagföringar av
totalt antal redovisade ärenden uppgick till 40 %.
Balansavarbetningarna medförde att
genomströmningstiderna ökade. Den
genomsnittliga handläggningstiden för ett ärende
gick upp från 283 dagar under år 1997 till 297
dagar år 1998. Myndigheterna uppvisar stora
variationer. Hos den myndighet som hade den
kortaste handläggningstiden låg ärendena i
genomsnitt 167 dagar och hos den med den
längsta handläggningstiden 477 dagar. Det
saknas en närmare analys av skillnaderna i
handläggningstid.
Rikspolisstyrelsens bedömning är att
insatserna mot ekobrottsligheten har blivit bättre
och att polismyndigheternas förmåga att hantera
miljöbrottsutredningar kan förbättras ytterligare.
4.3.8 Trafik
Kostnaden för trafikverksamheten uppgick till
887 miljoner kronor. Det motsvarar 9 % av
myndigheternas totala kostnader, vilket är
samma andel som föregående år.
Antalet rapporterade trafikbrott ökade under
1998.
Diagram 4.3 Antalet rapporterade trafikbrott
Såväl antalet rapporterade hastighetsöverträdelser
som beteendebrott, t.ex. otillåtna omkörningar,
ökade. Hastighetsöverträdelserna ökade med
drygt 4 000 eller 3 % och beteendebrotten med
drygt 28 000 eller 23 % jämfört med år 1997.
Antalet fordonskontroller minskade däremot.
Resultaten varierar påtagligt mellan
polismyndigheterna. I resultatredovisningen har
åtta polismyndigheter uppgivit att verksamheten
inom området blivit bättre medan två
myndigheter bedömt att den blivit mycket sämre
under år 1998.
Antalet alkoholutandningsprov minskade
ytterligare.
Diagram 4.4 Antalet alkoholutandningsprov
Andelen prov med positivt utfall -
rattfylleribrotten - har alla tre åren uppgått till 1
% och således minskat till antalet.
Likaså har andelen trafikolyckor där de
inblandade varit påverkade av alkohol eller
droger i princip legat konstant mellan 2 och 3 %.
Betydande ansträngningar har gjorts för att
trafikövervakningen i allt större utsträckning
skall bidra till att målen i det nationella
trafiksäkerhetsprogrammet skall kunna uppnås.
En ny trafikpolisutbildning med en
problemorienterad inriktning har inletts under
1999. De mål som upp satts enligt
överenskommelsen mellan Rikspolisstyrelsen
och Vägverket har uppnåtts när det gäller kör-
och vilotidskontroller samtidigt som det återstår
en del när det gäller flygande inspektioner och
företagsbesök.
Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att
polismyndigheternas insatser inom området
under år 1998 har varit lika bra som eller något
bättre än år 1997.
4.3.9 Stöd till brottsoffer och vittnen
m.m.
Sex polismyndigheter har undersökt vad enskilda
som utsatts för bostadsinbrott ansåg om det stöd
som polisen givit dem. I genomsnitt har drygt
75 % uppgett att de varit nöjda med polisens
stöd.
Antalet personer som begärt olika former av
trygghetspaket som polismyndigheterna
tillhandahåller för personer som är hotade har
ökat och likaså andelen kvinnor av dem. Andelen
av de sökande som beviljades trygghetspaket var
82 %, lika hög som 1997.
Polismyndigheternas samverkan med de
lokala brottsoffer- och kvinnojourerna tycks
numera vara väl utvecklad även om
Rikspolisstyrelsen noterat skillnader mellan
polismyndig-heterna.
Rikspolisstyrelsen anser att
polismyndigheternas stöd och hjälp till
brottsoffer och vittnen har förbättrats jämfört
med år 1997 samtidigt som det finns utrymme
för ytterligare förbättringar, t.ex. när det gäller
att på ett effektivare sätt ta till vara samhällets
samlade resurser.
4.3.10 Personalförsörjning
Diagram 4.5 Antalet anställda
Vid utgången av år 1998 var 40 % av de manliga
och 9 % av de kvinnliga poliserna 50 år eller
äldre. Totalt var 19 % av polispersonalen
(kvinnor och män) äldre än 54 år. Siffran varierar
mellan myndigheterna från 12 till 33 %. I fyra
myndigheter var 30 % eller mer av
polispersonalen äldre än 54 år.
Av de anställda var 6 912 (31 %) kvinnor, av
dem 2 807 poliser och 4 105 civilanställda. Det
innebär att 17 % av poliserna och 74 % av de
civilanställda var kvinnor. Av
personalminskningen år 1998 utgjorde
kvinnornas andel ca 65 %.
År 1998 började 253 polisstuderande den nya
polisiära grundutbildningen. Av dem var 83
stycken, eller 33 %, kvinnor.
Rikspolisstyrelsens prognos över
personallägets utveckling till år 2003 visar att
antalet poliser beräknas minska med ytterligare
ca 500 om inte intagningen av elever till
Polishögskolan ökar väsentligt. Den
förhållandevis höga medelåldern bidrar till att
behovet av nyrekrytering är mycket stort.
Dessutom medför åldersfördelningen inom
polisen att pensionsavgångarna ökar avsevärt från
och med år 2004.
För att kunna öka rekryteringen av
polisstuderande avser Rikspolisstyrelsen att
bygga upp en polisiär grundutbildning i
samarbete med Universitetet i Umeå vid sidan av
den nuvarande utbildningen.
Den del av arbetstiden som användes för
vidareutbildningar av olika slag var 5 %, vilket
var detsamma som föregående år.
Vidareutbildningen i Polishögskolans regi ökade
med nästan 40 % till 26 500 utbildningsdagar.
Sammantaget sjönk den genomsnittliga
kurskostnaden från 1 859 kronor år 1997 till
1 250 kronor per dag.
4.3.11 Regeringens bedömning
* Rationalisering och utveckling i ett
medborgarperspektiv
Medborgarna har rätt att förvänta sig av
rättsväsendets myndigheter att de skall
tillhandahålla hög kompetens, servicenivå och
tillgänglighet, snabb ärendehandläggning och ett
effektivt resursutnyttjande. För att polisen skall
kunna leva upp till dessa förväntningar på
verksamheten pågår sedan några år tillbaka ett
omfattande förändringsarbete inom
polisväsendet. Detta arbete har inneburit att
polisverksamheten har effektiviserats samtidigt
som den lokala förankringen har förstärkts
genom närpolisreformen. Det har i sin tur lett till
att medborgarnas inställning till hur polisen
sköter sitt arbete blivit mer positiv.
RRV:s rapport Hinder för ett effektivare
resursutnyttjande (RRV 1996:64)har utgjort en
utgångspunkt för polisens arbete med att
effektivisera och rationalisera polisverksamheten.
Rikspolisstyrelsen har givit en samlad
redovisning av rationaliseringsarbetet i mars
1998.
Enligt regeringens bedömning har
polismyndigheterna drivit rationaliseringsarbetet
med kraft och engagemang, särskilt med
beaktande av de sparbeting och förändringskrav
som ställts på polisväsendet under samma tid.
Det finns utrymme för polisväsendet att
ytterligare rationalisera sin verksamhet, i första
hand inom de områden som RRV har visat på i
sina rapporter. De rationaliseringssträvanden
som pågår - med bl. a. ett utvecklat IT-stöd,
samordnad administration och en mer
verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning -
avses därför fortsätta med oförminskad styrka.
Dessutom ställer de allt snabbare förändringarna
i samhället ständigt nya och förändrade krav på
polisen och förutsätter en kontinuerlig
anpassning både av organisation och verksamhet.
Regeringen har uppdragit åt RRV att granska
och utvärdera rationaliseringsarbetet inom några
polismyndigheter. RRV har valt att granska
myndigheterna i Västra Götalands län,
Värmlands län och Jönköpings län. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 1
december 1999.
* Problemorienterat polisarbete
En förutsättning för att polisarbetet skall
utvecklas ytterligare är att polisen inom alla
nivåer på ett systematiskt sätt tar till vara och
beaktar de goda kunskaper som finns om
förhållanden som orsakar brott eller på annat sätt
påverkar brottsligheten. Det problemorienterade
arbetssättet, som skall genomsyra allt polisarbete,
har hittills varit mest framgångsrikt inom
närpolis- och kriminalunderrättelseverksamheten
och förekommer också i andra delar av
polisväsendet. Det finns ytterligare utrymme för
problemorienterade arbetsmetoder inom många
delar av polisverksamheten. Uppföljning,
resultatanalys och införlivande av vunna
erfarenheter i arbetet tycks vara den del av det
problemorienterade arbetssättet som behöver
utvecklas mest. Det återstår en kraftsamling för
att nå fram till ett långsiktigt, väl inarbetat och
effektivt problemorienterat arbetssätt från
lednings- till fältnivå.
Arbetet med att anpassa polisens arbetstider
till verksamhetens behov är viktigt för det
problemorienterade arbetet. Ett instrument för
en sådan anpassning är s.k. periodplanering, där
ett schema fastställs för en kortare tid och med
hänsyn till kända evenemang och till kunskaper
om brott och ordningsstörningar. Flera
polismyndigheter tillämpar periodplanering
inom delar av verksamheten. Samtidigt är det
fortfarande bara ca 15 % av närpoliserna i landet
som period-planerar arbetstiden.
Ett hinder för en optimal
arbetstidsförläggning är den förhållandevis höga
medelåldern bland polispersonalen. Den har bl.a.
medfört att det har blivit vanligare att poliser på
grund av hälsoskäl inte kan tjänstgöra nattetid,
särskilt i yttre tjänst. Rikspolisstyrelsen har
uppmärksammat frågan och överväger åtgärder
inom arbetsmiljöområdet för att motverka
problemen
Det framgår av RRV:s och BRÅ:s
undersökningar att det fortfarande finns mycket
att göra för att anpassa polisens arbetstider till
verksamhetens krav. Det förutsätter att
verksamhetsintresset beaktas i arbetstidsavtal på
olika nivåer, samtidigt som befintliga resurser
samordnas och utnyttjas på bästa sätt. De
försöksverksamheter som pågår i bl. a.
Polismyndigheten i Stockholm län och
Polismyndigheten i Gotland, där personalen fått
ett ökat ansvar för schemaläggningen, är av stort
intresse för den fortsatta utvecklingen.
* Närpolisen
Regeringen konstaterar att närpolisreformen är
av avgörande betydelse för att polisen skall
kunna nå framgång i sitt arbete med att
förebygga brott och i övrigt bekämpa den stora
del av brottsligheten som drabbar enskilda
människor och försämrar deras livskvalitet. Det
innebär också att reformen är en viktig faktor för
allmänhetens trygghet och förtroende för
polisen.
Närpolisen har byggts ut med stor
beslutsamhet på några få år och trots att polisen
samtidigt har ställts inför sparkrav som inte varit
obetydliga. Regeringens bedömning är att det nu
på de flesta håll föreligger organisatoriska
förutsättningar för att polisverksamheten i när-
polisområdena skall kunna utgöra basen i
verksamheten. Samtidigt finns det utrymme för
att utveckla innehållet i verksamheten ytterligare.
För att reformen skall kunna fullföljas är det
nödvändigt att verksamheten i närpolisområdena
får tillräckliga personella och tekniska resurser
samt bättre metoder och rutiner för uppföljning
och analys.
Det är i verksamheten på den lokala nivån som
huvuddelen av alla de uppgifter som åläggs
polisen i 2 § polislagen skall skötas. Därför skall
det inom närpolisområdet finnas resurser för allt
normalt polisarbete. Alla verksamheter i
närpolisområdena - brottsförebyggande
verksamhet, utredningar, utryckning m.m. - skall
samordnas och integreras så att resurserna på
bästa sätt anpassas till områdets behov. På så sätt
kan närpolisen verkligen bli basen i
polisväsendet. Med den utgångspunkten är det
också ofta rimligt att bestämma de resurser som
skall avsättas för denna verksamhet till en större
del av samtliga polisresurser än de 30 % som
vanligen har varit vägledande för
dimensioneringen av närpolisområdena.
* Utredningsverksamheten
Det är tillfredsställande att polisens balanser
minskade under året.
Totalt minskade andelen ärenden som
redovisades till åklagare. Det finns exempel på
myndigheter som redovisat en hög andel ärenden
till åklagare samtidigt som andelen lagföringar
sedan är relativt låg. Det kan tyda på att det finns
utrymme för att driva verksamheten på ett ännu
effektivare sätt.
Genomströmningstiderna ökade
genomgående i varierande grad. En förklaring till
detta är avarbetningen av gamla mål.
Det är av största vikt att polismyndigheterna,
genom fortsatt kompetensutveckling, fördjupat
samarbete med åklagarna och organisatoriska
insatser, verkar för effektivitet och kvalitet i
utredningsverksamheten. Det är viktigt att
uppmärksamma att arbetstidens förläggning kan
vara ett sätt att effektivisera även denna
verksamhet.
De framgångsrika insatser för att höja
utredningskompetensen som har gjorts under
senare år, med bl.a. åklagarmentorer, har främst
riktat sig till närpolisen. Det finns skäl att nu
pröva vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att
främja kompetensutveckling och effektivisering
inom övrig utredningsverksamhet. Här kan det
utvecklingsarbete med kvalitetssäkringsmodeller
för brottsutredningar som pågår i Östergötland
och i Skövde ge intressanta förebilder. Det är
också glädjande att den första etappen av Dur-
Två, som är ett datoriserat stöd för
förundersökningsprocessen, nu är klar.
* Kriminalunderrättelsetjänsten
Behovet av en väl fungerande och effektiv
kriminalunderrättelsetjänst har ökat såväl
nationellt som i det internationella samarbetet.
Kriminalitet av gränsöverskridande karaktär har
blivit vanligare samtidigt som brottsligheten
numera ofta är av seriekaraktär och bedrivs enligt
vad som skulle kunna liknas vid professionella
och affärsmässiga principer. Samarbetet inom
Europol syftar till att råda bot på de svårigheter
som den utvecklingen medför för
medlemsländernas nationella polisorganisation.
Europol är ett kriminalunderrättelseorgan för
medlemsländerna i EU genom vilket polisen får
tillgång till de andra ländernas
kriminalunderrättelser och ett bättre underlag
för sin operativa verksamhet.
Kriminalunderrättelsearbetet har utvecklats
och har i många fall varit framgångsrikt, bl.a. i
kampen mot den organiserade brottsligheten
som t.ex. mc-brottsligheten. Mera generellt har
verksamheten haft en nyckelfunktion t.ex. när
det gäller insatserna mot vaneförbrytarna.
För att den information som
kriminalunderrättelsetjänsten kan tillhandahålla
skall kunna användas på ett problemorienterat
sätt är det nödvändigt att polisorganisationen i
övrigt anpassar sin verksamhet till den typen av
kunskapsunderlag. Utvecklingen av
verksamheten och av samordningen med övrig
polisverksamhet kommer därför att fortsätta.
Lagstiftningen om kriminalunderrättelseregister
som infördes den 1 april 1999 syftar bl.a. till att
underlätta den fortsatta utvecklingen. Lagen
innebär att polisen effektivare kan använda
datorer för att lagra och bearbeta uppgifter. Den
är också anpassad till det ökade internationella
samarbetet.
* Våldsbrottslighet
Polisen har förtjänstfullt angripit
våldsbrottsligheten på ett mer problemorienterat
sätt än tidigare. Åtgärderna har särskilt riktats
dels mot den krogrelaterade brottsligheten, dels
mot våld mot kvinnor och annat familjerelaterat
våld. Ett syfte med insatserna är att öka
anmälningsbenägenheten så att polisen kan
ingripa på ett tidigare stadium. En ökning av
antalet anmälda brott är positiv om den speglar
en ökad anmälningsbenägenhet. Det ger polisen
kunskaper om problembilden och möjlighet att
minska den verkliga brottsligheten inom
området.
Det är svårt att få en entydig bild av varför
genomströmningstiderna har fortsatt att öka
inom detta prioriterade område. Det visar enligt
regeringens mening på vikten av att
instrumenten för verksamhetsanalys utvecklas
ytterligare. Regeringen fäster stor vikt vid de
olika projekt som rättsväsendets myndigheter
har inlett för att korta handläggningstiderna.
* Rasistisk brottslighet m.m.
Regeringen konstaterar att polisens insatser mot
brott med rasistiska inslag förbättrats både när
det gäller särskilda händelser och när det gäller
det förebyggande arbetet. Det
metodutvecklingsarbete som genomförts av
Rikspolisstyrelsen tillsammans med
Säkerhetspolisen kan tjäna som förebild inom
flera andra områden.
Utvecklingen av den grova och komplexa
kriminaliteten ställer hela tiden nya krav på
framför allt polis och åklagare.
På sikt bör ett fördjupat samarbete mellan
olika myndigheter leda till en effektivare
bekämpning även av denna brottslighet.
* Narkotikabrottslighet
Resultatet av drogvaneundersökningarna är
oroande, eftersom de uppvisar en tydlig ökning
under 1990-talet av andelen pojkar som någon
gång använt narkotika.
Regeringen konstaterar att polisen har
redovisat ett gott resultat på narkotikaområdet.
Antalet inkomna ärenden, verifikationsanalyser,
misstänkta personer under 18 år, andelen
ärenden som har redovisats till åklagare och
antalet beslag har ökat, de senare väsentligt.
Antalet ärenden i balans minskade, men
genomströmningstiden har ökat.
Av de inkomna ärendena avsåg över 80 %
innehav eller eget bruk av narkotika. Det
bekräftar att anmälningar av sådana brott har
ökat medan registrerade smugglings- och
överlåtelsebrott har minskat. Polisens inriktning
och fördelningen mellan olika nivåer av resurser
för narkotikabekämpning liksom samordningen
mellan nivåerna måste följas noga.
Det är viktigt att verksamheten regelbundet
följs upp och analyseras så att arbetsmetoderna
kan vidareutvecklas och resultaten förbättras.
Om även extern kunskap beaktas vid
uppföljningen kan kvaliteten på den höjas
ytterligare.
En viktig kunskaps- och
informationsförmedling sker genom
Polishögskolans narkotikacentrum, vars
verksamhet riktar sig både mot
polismyndigheterna och mot andra myndigheter,
som socialtjänst och skolor.
Regeringen har bedömt att det finns ett behov
av en sammanhållen översyn och utvärdering av
de narkotikapolitiska insatser som gjorts under
de senaste två decennierna. Därför tillkallades år
1998 en narkotikakommission med
huvuduppgift att lägga fram förslag för att på
lång sikt skapa bättre förutsättningar för
samordnade och intensifierade insatser mot
narkotikamissbruket (dir. 1998:18). Uppdraget
omfattar såväl insatser för att förebygga
narkotikamissbruk och rehabilitera missbrukare
som rättsväsendets och tullens arbete med
narkotikabekämpningen. En av
narkotikakommissionens uppgifter är att
analysera polisväsendets arbetsmetoder och
eventuellt lägga fram förslag till förändringar.
Uppdraget skall slutredovisas före utgången av år
2000.
I det internationella samarbetet bör ytterligare
ansträngningar göras för att inom ramen för ett
nytt projekt utnyttja erfarenheterna av det s.k.
amfetaminprojektet på bästa sätt och vidta
åtgärder för att överbrygga de brister som
framträtt under det nu avslutade projektet.
* Trafikövervakningen
Polisens trafikövervakning har blivit mer
effektiv. Antalet trafikolyckor har minskat något
men antalet dödade har varit oförändrat de tre
senaste åren. Den utvecklingen är inte tillräcklig
för att nå det långsiktiga trafiksäkerhetsmålet i
nollvisionsbeslutet med delmålet för år 2000 att
sänka dödstalet till högst 400 och antalet svårt
skadade till högst 3 700. Rikspolisstyrelsen
analyserar tillsammans med Vägverket
utvecklingen och resultaten hittills av
trafikövervakningen och överväger förändringar i
inriktning och metoder för det fortsatta arbetet
för att pressa ned olyckstalen.
* Åtgärder till stöd för brottsoffer och vittnen
En modern polisverksamhet utgår från ett
medborgarperspektiv. Det är grundläggande för
att medborgarna skall kunna känna förtroende
för rättsväsendet. Det är viktigt att de som leder
och arbetar inom rättsväsendets myndigheter
ständigt beaktar att rättsväsendet är till för
medborgarna och har till uppgift att värna de
enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet.
Medborgarperspektivet skall ständigt vårdas. Det
synsättet har bl.a. varit vägledande för
närpolisreformen och har lett till att
medborgarnas förtroende för polisen ökat
ytterligare på senare tid. Det är i sin tur
avgörande för att verksamheten skall bli
långsiktigt framgångsrik.
Medborgarperspektivet sätter fokus på
polisens insatser till stöd och hjälp för
brottsoffer och vittnen. Regeringen gör
bedömningen att polisens insatser på detta
område har förbättrats under de senaste åren och
att den utvecklingen har fortsatt under år 1998.
Polisens engagemang och kunskap har ökat
samtidigt som informationen till brottsoffer och
vittnen har förbättrats. Likaså har polisens
samverkan med ideella organisationer som
brottsoffer- och kvinnojourerna förbättrats.
Enligt regeringens bedömning är det dock
angeläget att ytterligare förstärka skyddet för
hotade kvinnor och barn.
Rättsväsendets bemötande av dem som blivit
utsatta för brott är en viktig del i
moderniseringen av rättsväsendets myndigheter.
Regeringen kommer att verka för att samhällets
samlade resurser på det området i framtiden
samordnas och används än mer effektivt (se
avsnitt 4.6.4).
4.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheten inom
verksamhetsområdet.
4.5 Bedömning av
personalkonsekvenser
Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt
att den pågående minskningen av antalet poliser
vänds till en ökning och att dagens
polisunderskott täcks genom kraftfulla åtgärder
och tillräckliga resurstillskott (se avsnitt 4.6.6).
Likaså bör antalet civilanställda öka fram till år
2002 med hänsyn till de uppgifter som polisen
har att ansvara för, bl. a. den effektivare
gränskontroll som är en förutsättning för
Schengeninträdet.
Många av polisväsendets arbetsuppgifter
ställer sådana fysiska krav att de förutsätter ett
tillräckligt stort antal yngre polismän. Det är
därför nödvändigt med en föryngring av
personalen både inom polispersonalen och bland
de civilanställda.
Personalförsörjningsfrågorna behandlas också
i avsnitt 4.6.6.
4.6 Pågående och planerade
förändringar inom polisväsendet
Moderniseringen av rättsväsendet skall fortsätta
med oförminskad kraft.
Den skall utgå från ett medborgarperspektiv
och en helhetssyn på rättsväsendets uppgifter
och funktionssätt. Det innebär att reformarbetet
skall leda till höjd kompetens, snabbare
handläggning, högre servicenivå och ökad
tillgänglighet samt ett effektivare
resursutnyttjande.
4.6.1 Polisverksamheten i
närpolisområdena
* Närpolisen är polisverksamhetens bas
Polisverksamheten i närpolisområdena skall vara
basen i polisens verksamhet med huvuduppgiften
att bekämpa den brottslighet som sänker livs-
kvaliteten för dem som bor och verkar i området.
Att polisen klarar den uppgiften är avgörande för
allmänhetens tilltro till polisen och till
rättsväsendet i övrigt.
För att insatserna mot brott och
ordningsstörningar i närpolisområdena skall
kunna öka krävs tillräckliga personella och
tekniska resurser. Det krävs också kraftfulla
kompetenshöjande åtgärder, bättre metoder för
uppföljning och analys samt en bättre
samordning och integration av det lokalt
organiserade polisarbetet. Det polisarbete som
utövas i närpolisområdena skall bedrivas med all
den polisiära skicklighet, erfarenhet och
professionalism som den svenska polisen är
mäktig. Det är med den utgångspunkten som
närpolisen kan bli en bra bas i
polisverksamheten.
Koncentrationen av människor, näringsliv och
nöjen till storstäderna medför att brottslighet
och ordningsstörningar är vanligare i dessa
områden än i andra delar av landet. Bland annat
av det skälet fick polismyndigheterna i
storstäderna en engångsvis förstärkning om 200
miljoner kronor 1999. Regeringen kommer att
noga följa utvecklingen av polisens arbete för att
förebygga och bekämpa brott i dessa områden.
* Inom närpolisen skall olika verksamheter och
resurser integreras
Regeringen uppmärksammar också att det finns
tecken på att utrednings- eller
utryckningsverksamheten på sina håll riskerar att
hämma den brottsförebyggande verksamheten i
närpolisområdena. För att hindra en sådan
obalans är det nödvändigt att de olika
verksamheterna i närpolisområdena samordnas
och integreras så att alla resurser används på ett
problemorienterat sätt och fördelningen av de
totala resurserna på bästa sätt anpassas till varje
områdes behov.
Flera polismyndigheter, t. ex. de i Värmland,
Stockholm och Västra Götaland, arbetar med
olika modeller för att lösa dessa viktiga frågor.
Det är av strategisk betydelse att det
utvecklingsarbetet fortsätter och intensifieras så
att närpolisreformen inte stannar av. Det är
också viktigt att erfarenheter av olika modeller
sprids och tas tillvara.
För att det skall bli möjligt att vidareutveckla
verksamheten är det också nödvändigt att
utnyttja befintliga resurser på bästa sätt. Den
breda satsning på närpolisens kompetens när det
gäller brottsutredningar som nu genomförs på
Polishögskolan är av stor vikt för kvalitet och
effektivitet i utredningsverksamheten. Ett annat
steg i den riktningen är Polishögskolans
utbildning av civilanställda för att de i än större
utsträckning än idag skall kunna delta i
brottsutredningsverksamheten och på så sätt
avlasta polispersonalen. Den
kompetensförstärkningen bör framför allt
närpolisens utredningsverksamhet ha nytta av.
* Ledning och ansvar skall utvecklas
Enligt regeringens mening är det en
grundläggande förutsättning för den
problemorienterade närpolisen att
polismyndighetens ledning och övriga chefer
visar ett genuint intresse för den. Inställningen
hos ledningen är avgörande för graden av
engagemang hos den övriga personalen. Det är
viktigt att närpolisområdenas personal får ett
tydligt och långtgående eget ansvar för hur
verksamheten bedrivs. Av stor betydelse är också
att de verksamhetsmål som ställs upp är konkreta
och välavvägda och att verksamhetens resultat
följs upp och utvärderas kontinuerligt. Det
inspirerar till en hög ambitionsnivå i arbetet och
ökar intresset för att delta i utvecklingen av
verksamheten. Det är också nödvändigt med
regelbundna resultatdialoger mellan
polisledningen och närpolischeferna. Genom
ömsesidigt informationsutbyte ökar såväl
polisledningens som närpolischefernas
möjligheter att styra verksamheten i riktning
mot verksamhetsmålen.
* Samarbetet mellan närpolisen och åklagare skall
utvecklas
En aktiv ledning av förundersökningarna är av
central betydelse för att kunna styra
verksamheten och därigenom öka snabbheten
och kvaliteten i utredningsarbetet. Regeringen
fäster därför stor vikt vid de projekt som syftar
till att ytterligare utveckla formerna för
samverkan mellan polis och åklagare både med
avseende på de enskilda brottsutredningarna och
när det gäller prioriteringar, planering och
utbildning.
Flera av projekten rör närpolisens och
åklagarnas samverkan i utredningar av
vardagsbrottslighet. Genom långtgående
förstahandsåtgärder, förenklade förfaranden och
bättre blanketthantering har
genomströmningstiderna för utredningar av
vardagsbrott kunnat minskas på flera ställen i
landet. Den satsning på att utbilda närpoliser i
brottsutredning som nu har inletts på
Polishögskolan kommer enligt regeringens
mening också att leda till högre kvalitet och
effektivitet i utredningsverksamheten.
4.6.2 Kampen mot organiserad och
internationell kriminalitet
Regeringen gör bedömningen att det är
nödvändigt att den svenska polisen tar en aktiv
och effektiv del i det internationella
polissamarbetet för att förebygga och bekämpa
organiserad och gränsöverskridande brottslighet.
Kompetens, arbetsmetoder och organisation
inom polisen skall utvecklas med detta mål som
en ledstjärna. Under de närmaste åren är det
särskilt viktigt att utveckla polisens roll inom
Schengensamarbetet och Europol.
*Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet
består av personliga representanter för
regeringscheferna aktionsgruppen har sedan
starten fokuserat sitt arbete på att öka och
förbättra informationsutbytet mellan länderna,
utföra gemen-samma operativa aktioner,
utveckla det rättsliga samarbetet samt
tillsammans genomföra utredningar
utbildningar, projekt etc. Ett gemensamt
elektroniskt system för utbyte av information
och gemensamma kommunikationscentraler
med dygnetruntbevakning finns nu i samtliga
Östersjöländer. Gemensamma kontrollåtgärder
och operationer mot produktion och smuggling
av narkotika, illegal immigration och
människosmuggling, fordonsstölder etc,
genomförs löpande. För att underlätta det
dagliga samarbetet mellan de brottsbekämpande
myndigheterna har bl.a. projekt om vittnesskydd
startats. År 1998 förstärktes det operativa
samarbetet genom att Aktionsgruppen bildade
en operativ kommitté med Sverige som
ordförandeland. Den operativa kommittén
fungerar som en sektors-övergripande
expertgrupp i operativa frågor. Kommittén
ansvarar också för samtliga konkreta operationer
och aktioner. Den består av företrädare för
brottsbekämpande myndigheter i
Östersjöområdet, såsom polis-, åklagar-, tull-,
samt kust- och gränsbevakningsmyndigheter.
Aktionsgruppens arbete kommer att fortsätta
i sin nuvarande form till och med år 2000.
Gruppen har på kort tid etablerat effektiva och
användbara samarbetsformer. Sådana
lättillgängliga, enkla samarbetsstrukturer med en
operativ samverkan mellan gränserna är en
förutsättning för att lyckas med kampen mot
den organiserade brottsligheten. Regeringen
anser att arbetet bör fortsätta även efter år 2000
med tonvikt på den praktiska och operativa
samverkan som nu har etablerats. De svenska
myndigheternas engagemang i den operativa
kommittén är betydelsefullt för ett fortsatt
effektivt samarbete.
* Polisen skall förbereda Sveriges inträde i det
operativa Schengensamarbetet
Sedan den 1 maj 1999 är Schengensamarbetet en
del av Europeiska Unionen. Som framgått av
avsnitt 3.5.2 räknar Sverige och de övriga
nordiska länderna med att bli operativa
medlemmar i Schengensamarbetet under hösten
år 2000. Det innebär att personkontrollerna vid
de inre gränserna upphör. De ersätts av bl.a.
skärpt kontroll vid yttre gräns, inre
utlänningskontroll, efterlysnings- och
spaningsregistret i Schengens
informationssystem (SIS) samt polisiärt
samarbete genom gränsöverskridande
övervakning och efterföljande,
informationsutbyte m.m.
Rikspolisstyrelsen har sedan september 1996
regeringens uppdrag att samordna polisväsendets
åtgärder för anslutningen till
Schengensamarbetet. För det uppdraget har
styrelsen engagerat andra delar av polisväsendet.
För att Sverige skall kunna bli operativ
medlem i Schengensamarbetet krävs att vår
gränskontroll vid de yttre gränserna svarar mot
de krav som de andra länderna rimligen kan ställa
på den. Gränskontrollen skall vara effektiv och
tillförlitlig. Den skall omfatta både inrese- och
utresekontroll och den skall äga rum vid alla
flygplatser och hamnar som är
gränsövergångsställen och där trafik förekommer
med länder utanför Schengenområdet.
Gränserna skall också i övrigt övervakas på ett
sådant sätt att okontrollerade inresor försvåras.
Det krävs också att SIS är utbyggt i sina
nationella delar och att ett nationellt
sambandskontor för den verksamheten har
byggts upp.
För de kontakter med andra Schengenstater
som föranleds av efterlysningar i SIS inrättas ett
s.k. SIRENE-kontor inom Rikspolisstyrelsen.
Enligt styrelsens planering skall kontoret
integreras med funktionerna för Europol och
Interpol och tillsammans bilda
Rikskriminalpolisens nationella
sambandskontor.
* Öresundsförbindelsen
När Öresundsförbindelsen öppnas för trafik den
1 juli 2000 intensifieras polissamarbetet mellan
Sverige och Danmark. Öresundsförbindelsen
bildar inte bara en landgräns i
Schengenkonventionens mening utan kommer
också att bli en starkt trafikerad förbindelselänk
mellan länderna. Därför behövs en särskild
avtalsreglering för det vardagliga polisarbetet på
förbindelsen. Mellan de danska och svenska
regeringarna pågår tillsammans med berörda
myndigheter förhandlingar om ett avtal som
skall reglera frågor bl.a. om vilka befogenheter
dansk respektive svensk polis har att ingripa mot
ordningsstörningar och brott som begås på
Öresundsförbindelsen. Den gemensamma
målsättningen är att ingripanden mot brott och
ordningsstörningar bör kunna ske även på den
andra statens territorium. Till detta kommer att
fortsatt efterföljande av en flyende brottsling i
enlighet med Schengenkonventionens regler
skall kunna äga rum över Öresundsförbindelsen.
Ett avtal beräknas vara klart att undertecknas
under år 1999.
* Samarbetet inom Europol skall utvecklas
Den europeiska polisbyrån, Europol, har byggts
upp av länderna inom EU som ett europeiskt
organ för mellanstatligt polisiärt
kriminalunderrättelsesamarbete för bekämpning
av internationell brottslighet.
Förväntningarna på organisationen är högt
ställda sedan organisationen nu övergått i
permanent verksamhet från och med den 1 juli
1999. För polisens del kommer samarbetet inom
Europol att innebära att den internationella
kriminalunderrättelsetjänsten effektiviseras
avsevärt. Det bör leda till att vi får en mer
effektiv brottsbekämpning i Sverige när det
gäller grov organiserad internationell
kriminalitet.
Europols mandat är som framgått av
redogörelsen i avsnitt 3.5.2, begränsat till vissa
brotts-typer. Europolkonventionen förutsätter
att mandatet kan utökas. Regeringen avser att
under året aktualisera frågan om att utöka
Europols mandat till att även avse ekobrott.
* En central kraftsamling skall göras för att
bekämpa den organiserade brottsligheten
En förändrad hotbild och nya arbetsmetoder –
bland annat den under senare år utbyggda
kriminalunderrättelseverksamheten – har
aktualiserat frågan om ett utvidgat samarbete
mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen.
Av det skälet har regeringen i november år 1998
uppdragit åt en kommitté med parlamentariska
inslag att utreda hur behovet av en central
kraftsamling i kampen mot den organiserade
brottsligheten bäst skall kunna tillgodoses.
Målet för utredningen är att säkerställa att den
organiserade brottsligheten kan bekämpas på ett
effektivt sätt med hänsyn till det hot som den
grova och internationella brottsligheten utgör
mot landet och människorna. Kommittén skall
bl.a. belysa rikskriminalpolisens och
Säkerhetspolisens roller och pröva om
gränsdragningen mellan dessa båda polisorgan
bör förändras. Samarbetet mellan den öppna
polisen och Säkerhetspolisen är också viktigt för
kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
Också frågan om den demokratiska insynen i
och kontrollen av den centrala
polisverksamheten skall behandlas av
kommittén. Det betyder bl.a. att
Registernämndens sammansättning och framtida
verksamhet skall övervägas. Utredningsarbetet
skall redovisas senast den 31 december 1999.
* Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller
homofobiska inslag
Rasistiska, antisemitiska och homofobiska
yttringar skall förebyggas och bemötas med
kraftfulla åtgärder. Samarbetet mellan
Säkerhetspolisen och den öppna polisen på detta
område har givit goda resultat och skall utvecklas
vidare.
För att kunna motverka brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag och
minimera de skador som de ger upphov till krävs
medvetenhet om problematiken. Anställda inom
rättsväsendet behöver fördjupade kunskaper om
rasism, främlingsfientlighet och homofobi samt
om de utsatta gruppernas situation.
Rättsväsendets myndigheter skall samverka och
höja de anställdas kompetens. En central uppgift
skall vara att utveckla metoderna för hur dessa
brott och gärningsmän skall hanteras samt hur de
som utsatts för brotten skall bemötas.
*Ekobrott och miljöbrott
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten och
miljöbrottsligheten skall fortsätta att utvecklas
enligt vad som utvecklas närmare i det följande
(se avsnitt 5.5.1 och 5.5.2).
4.6.3 Skyddet för kvinnor och barn
En stor del av våldet i samhället utövas i hemmet
mellan nära anhöriga. Offret är ofta en kvinna
eller ett barn. Polismyndigheterna har inlett ett
ambitiöst utvecklingsarbete för att bekämpa det
familjerelaterade våldet. Fortfarande lever dock
många kvinnor och barn i miljöer som präglas av
hot och våld utan att få tillräcklig hjälp från
rättsväsendet. Det är därför en angelägen uppgift
att fortsätta och intensifiera det arbetet för att
förstärka skyddet för hotade kvinnor och barn.
Det krävs ett långsiktigt och systematiskt
arbete för att kvinnor och barn som utsätts för
våld eller hot skall våga söka hjälp och anmäla
brotten. Det finns anledning att tro att de
insatser som polisen gjort på detta område har
lett till en ökad anmälningsbenägenhet och till
minskade mörkertal. För att bekämpa
brottslighet av detta slag krävs också samarbete
mellan de brottsbekämpande myndigheterna
liksom samverkan med andra myndigheter och
med frivilligorganisationer. Polisen måste
vidareutveckla sina metoder för att t.ex. säkra
bevisning och bedöma den aktuella hotbilden.
En skyndsam handläggning kan vara avgörande
för att hindra ett våldsangrepp.
Regeringen har i regleringsbrevet för år 1999
uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att tillsammans
med Riksåklagaren se över och förbättra
rutinerna i ärenden om besöksförbud (se avsnitt
5.5.4).
Antalet polisanmälda fall av barnmisshandel
har mer än fyrdubblats sedan 1981. Regeringen
har därför i december 1998 tillsatt en kommitté
för att utreda möjligheterna till bättre
förebyggande åtgärder, samverkan mellan
myndigheter och bättre stöd och hjälp till
berörda.
När det gäller spridningen av barnpornografi
har det internationella samarbetet utvecklats
såväl i fråga om enskilda ärenden som när det
gäller kartläggning av problembilden.
Utvecklingen av det datoriserade
referensbiblioteket har fortsatt och gemensamma
internationella operationer genomförs.
Rikspolisstyrelsen deltar aktivt i arbetet både
inom Interpol och Europol. Inom
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet har riksåklagarna i
Östersjöländerna tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att motarbeta handel med och sexuella
övergrepp mot kvinnor och barn.
Rikspolisstyrelsen kommer att genomföra
utbildningsinsatser för handläggare av
barnpornografibrott från Baltikum.
År 1997 antog EU en gemensam åtgärd
gällande handel med människor och sexuell
exploatering av barn och för närvarande pågår
inom unionen ett arbete med att få fram ett
rättsligt instrument rörande barnpornografi på
Internet. Sverige har en långtgående och sträng
lagstiftning inom området. Samtidigt har dock
barnpornografi fått en allt större global spridning
bl.a. genom Internet. Det internationella
samarbetet på området är därför betydelsefullt
och skall vidareutvecklas.
Ungdomar riskerar i större utsträckning än de
flesta andra grupper att utsättas för våld och hot
på offentliga platser. Regeringen anser att det
finns goda möjligheter att förebygga sådana
angrepp genom bl.a. polisinsatser i samverkan
med andra myndigheter. Med sådana insatser
minskar både risken för att ungdomar utsätts för
brott och risken för att de utvecklar kriminella
beteendemönster.
4.6.4 Skydd för brottsoffer och vittnen
m.m.
Att vittnen och brottsoffer kan känna sig trygga
så att de vågar anmäla brott och berätta vad de
sett är av fundamental betydelse i en rättstat.
Regeringen ser därför mycket allvarligt på försök
att sabotera brottsutredningar eller rättegångar
genom att påverka vittnespersoner, alltså
brottsoffer, vittnen och medansvariga genom
våld eller hot.
För att ytterligare förstärka samhällets insatser
på detta område avser regeringen att ge
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med
Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen
utarbeta ett nationellt handlingsprogram för
skydd av vittnespersoner.
Handlingsprogrammets syfte skall vara att
samordna de insatser som behövs för att skydda
vittnespersoner från repressalier och hot i
anledning av deras medverkan i
brottsutredningar. Samordning bör ske mellan
de olika inblandade myndigheterna, såväl på
central som på lokal nivå. Enligt regeringens
bedömning är det viktigt att förbättra de
metoder som används i dag, men också att hitta
nya vägar för att öka tryggheten för
vittnespersoner.
4.6.5 Problemorienterat arbete
* Det problemorienterade arbetet skall fortsätta att
utvecklas
Traditionellt har polisen varit inriktad på att
reagera först då ett brott har begåtts. Sedan ett
antal år pågår en omställning som innebär att
polisen i större utsträckning skall inrikta arbetet
på att förebygga eller förhindra brott.
Regeringens nationella brottsförebyggande
program "Allas vårt ansvar" är en självklar
utgångspunkt för den utvecklingen. Den lokalt
förankrade verksamheten, där de enskilda
medborgarnas engagemang tas till vara, är en
hörnsten i det brottsförebyggande arbetet, där
polisen skall spela en aktiv och pådrivande roll..
Regeringen anser att det problemorienterade
arbetssättet har utvecklats på ett tillfredsställande
sätt samtidigt som många myndigheter har en bit
kvar till målet att det skall ligga till grund för all
polisverksamhet. Hittills har det i första hand
varit inom närpolisen och
kriminalunderrättelseverksamheten som arbetet
har styrts och bedrivits på ett problemorienterat
sätt. Det förekommer problemorienterade inslag
också inom andra delar av polisväsendet. Det
återstår på många håll en del arbete för att
åstadkomma ett långsiktigt, väl inarbetat och
effektivt problemorienterat arbetssätt från
lednings- till fältnivå.
Numera finns det också nya exempel på
handledningar och litteratur som beskriver
arbetssättet. Senast har Rikspolisstyrelsen
publicerat en rapport som beskriver hur polisen i
Värmlands län utvecklat det problemorienterade
polisarbetet (Värmlandsmodellen - Så utvecklar
vi problemorienterat polisarbete, 1998). En
bredare satsning på vidareutbildning i ämnet
genomförs på Polishögskolan och även lokalt.
Dessutom har den nya grundutbildningen en
tydligt problemorienterad inriktning.
Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att den
teoretiska kompetensen har ökat markant under
de senaste åren.
Regeringen konstaterar att det inom polisen
finns omfattande kunskaper om vilka individer
och faktorer som genererar brott. Dessutom vet
polisen ofta när, var och hur brotten har begåtts
och inte sällan också varför. En del av dessa
kunskaper vinner polisen genom sin egen
verksamhet. Annat kan inhämtas i samverkan
med andra myndigheter och organ.
Ofta är kunskaperna spridda i
polisorganisationen och inte sammanställda på
ett systematiskt sätt. Det kan hindra en
genomgripande problemanalys, vilket medför att
inriktningen av verksamheten saknar tillräckligt
kunskapsunderlag. Ibland saknas också ett
fullgott underlag för utvärdering av åtgärderna.
Sammantaget påverkar det effektiviteten negativt
på flera sätt. Brott äger rum som skulle kunna ha
förhindrats, polisen arbetar på områden som
någon annan i själva verket skulle ha varit bättre
lämpad för och insatserna kan få en olämplig
inriktning med t.ex. akuta åtgärder som inte
angriper det grundläggande problemet.
Regeringen understryker vikten av att det
betydelsefulla arbetet fortsätter och att de
återstående hindren för det problemorienterade
arbetssättet undanröjs.
4.6.6 Personalförsörjning och
kompetensutveckling
* Fler poliser skall rekryteras och en filial till
Polishögskolan inrättas
Antalet anställda inom polisen har fortsatt att
minska. Under år 1998 minskade antalet poliser
med ca 350 och de civilanställda med ca 450. Vid
årets utgång uppgick antalet poliser till 16 429.
Vid samma tidpunkt var 253 polisstuderande
under utbildning.
I en prognos över personalläget fram till år
2003 har Rikspolisstyrelsen bedömt att antalet
poliser kommer att minska ytterligare från
dagens nivå. Bedömningen grundar sig på
uppgifter från myndigheterna som baserar sig på
de budgetförutsättningar som myndigheterna
hade.
Rekryteringsbehovet påverkas på längre sikt
också av den förhållandevis höga medelåldern
och att personalrörligheten kan förväntas öka
bland framför allt de yngre poliserna.
Statsmakterna har tidigare slagit fast att det
behövs minst 16 700 poliser. Enligt regeringens
mening bör för framtiden antalet poliser inte
fastställas en gång för alla utan bedömas med
hänsyn till verksamhetens behov och
förutsättningarna i övrigt vid varje särskild tid.
Viktiga förutsättningar för de närmaste åren är
bl.a. statsmakternas intentioner att fullfölja
närpolisreformen, utveckla det
problemorienterade arbetssättet, förbättra
utredningsverksamheten, förstärka
gränskontrollen och utöka det internationella
polissamarbetet. För att detta skall vara möjligt
krävs att rekryteringen av poliser ökar väsentligt.
För att säkerställa kompetensförsörjningen
inom polisväsendet är det enligt regeringens
mening nödvändigt att utnyttja Polishögskolans
utbildningskapacitet maximalt. Behovet av
utbildningsplatser är emellertid så stort att det
inte kan tillgodoses inom ramen för
Polishögskolans nuvarande kapacitet.
Med hänsyn till behovet av ytterligare
utbildningsplatser och till de särskilda
rekryteringssvårigheter som finns i
glesbygdslänen bör enligt regeringens mening
polisiär grundutbildning förläggas även till en
eller flera andra orter. Rikspolisstyrelsens
överläggningar med Umeå Universitet om att
förlägga ett antal platser för den grundläggande
polisutbildningen dit är ett led i en sådan
utveckling, som kan underlätta rekryteringen av
poliser till norra Sverige. Enligt regeringens
mening kan det på sikt vara önskvärt att öka det
totala antalet utbildningplatser ytterligare genom
att förlägga utbildning till ännu en eller ett par
orter.
Arbetet med att säkerställa en lämplig resurs-
och arbetsfördelning mellan poliser och annan
personal bör under tiden fortsätta med
oförminskad kraft.
* Chefsfunktionen inom polisen skall utvecklas
Den 25 mars i år antog riksdagen regeringens
proposition om chefsförsörjningen inom
polisväsendet (prop. 1998/99:47). I
propositionen redovisas riktlinjer för hur
rekryteringen och utvecklingen av chefer inom
polisväsendet skall anpassas till kraven på
polisväsendets behov av chefskompetens. Där
föreslås också att det begränsande kravet på
juridisk examen för högre chefer skall tas bort.
Justitieutskottet (bet. 1998/99:JuU18)
underströk att det på ledningsnivå inom
polismyndigheterna skall finnas kvalificerad
allmänjuridisk kompetens och dessutom på olika
nivåer den specialistkompetens på det juridiska
området som verksamheten kräver.
Rikspolisstyrelsen har initierat
försöksverksamheter på olika håll i landet och
vidare utformat ett underlag för en
principdiskussion om den framtida rekryteringen
och utvecklingen av chefer inom polisen.
Styrelsen föreslår ett system där chefer kan
rekryteras såväl internt som externt. Styrelsen
slår fast att det inte är möjligt att i detalj ange de
krav på kompetens som skall ställas på alla
chefsfunktioner eller hur rekryteringen skall gå
till. Därför bör polismyndigheterna åläggas att
utarbeta personal- och
kompetensutvecklingsprogram med planer för
chefsrekrytering, chefsutveckling och
karriärväxling. Programmen skall ligga till grund
för myndigheternas planering och kan också
sammanställas till en totalbild av
chefsförsörjningen inom polisväsendet.
Genom att många av de högre
chefsbefattningarna tillsätts av Rikspolisstyrelsen
skapas förutsättningar för ett objektivt
anställningsförfarande där kraven kan bedömas
lika och på en jämn nivå. Rikspolisstyrelsen avser
att följa upp myndigheternas verksamhet på
området inom ramen för budget- och
resultatdialogerna samt genom
inspektionsverksamheten.
Samlad kunskap om chefssituationen inom
polisen kommer att finnas hos Ledarskaps-
centrum, den särskilda enhet inom
Rikspolisstyrelsen, som har byggts upp vid
Polishögskolan för att tillgodose behovet av
kompetens på chefsutvecklingsområdet inom
polisväsendet.
Regeringen anser att Rikspolisstyrelsens
utgångspunkter när det gäller utvecklingen av
chefsfunktionen ligger väl i linje med de höga
krav som måste ställas på chefer inom
polisväsendet. Det är viktigt att det på lokal nivå,
inom varje polismyndighet, finns ett uttalat och
tydligt ansvar för chefsfrågorna. Flera
polismyndigheter, bl.a. myndigheterna i Skåne
och Värmland, har utformat egna
chefsutvecklingsprogram med en hög
ambitionsnivå.
Ett lokalt ansvar för chefsförsörjningen
förutsätter att myndigheterna, särskilt de
mindre, kan få stöd i det arbetet från central nivå.
Likaså måste det på central nivå finnas
instrument för att fortlöpande följa upp och
analysera utvecklingen. Den avdelning som är
under uppbyggnad på Polishögskolan skapar
förutsättningar för den nödvändiga centrala
kompetensen på området.
Regeringen avser att i regleringsbrevet uppdra
åt Rikspolisstyrelsen att redovisa hur
chefsrekryteringen och chefsutvecklingen inom
polisväsendet utvecklas och att analysera behovet
av ytterligare åtgärder.
*Jämställdhet m.m.
Rikspolisstyrelsens ambitionen för polisväsendet
är att det skall finnas både kvinnor och män
inom samtliga anställningskategorier och att
könsfördelningen inom alla kategorier skall bli
jämnare. Särskilda satsningar görs för att öka
antalet kvinnor i chefsställning samt för att ge
särskilt stöd till kvinnliga chefer.
Polisväsendet har under året genomfört
undersökningar om förekomsten av sexuella
trakasserier mot kvinnligt anställda, såväl
civilanställda som poliser. Rikspolisstyrelsen
arbetar med ett handlingsprogram mot sexuella
trakasserier.
* Komplement till polisen i glesbygd
Stora delar av vårt land är så glest befolkade att
det i realiteten saknas förutsättningar för att där
upprätthålla en polisiär närvaro av samma slag
som i tätorterna. Det är enligt regeringens
mening nödvändigt att förutsättningslöst pröva
olika möjligheter att komplettera polisens
insatser i sådana områden och vid särskilda
tillfällen även i tätare bebyggelse.
Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag
beskrivit förutsättningarna för att ta andra
myndigheter eller icke polisutbildade personer i
anspråk för uppgifter som normalt utförs av
polis. Styrelsen redogör för de nuvarande
förhållandena på området. När det gäller den
framtida utvecklingen framhåller
Rikspolisstyrelsen att ett system som skulle
kunna betecknas som en reservpolis bör
övervägas som ett komplement till den befintliga
polisorganisationen, särskilt i glesbygdsområden.
Ett sådant system skulle kunna bygga på den
befintliga beredskapspolisorganisationen. Även
andra lösningar bör prövas. En möjlighet kan t.
ex. vara att fjällräddarna får ytterligare uppgifter
av polisiär art i fjällområdet.
Efter beredning inom Regeringskansliet avser
regeringen att ta ställning i frågan under år 2000.
4.6.7 Informationsteknik (IT)
* Modern informationsteknik skall hjälpa till att
göra polisen effektivare
Som ett led i rationaliseringsarbetet behöver
polisen utnyttja de möjligheter som ny teknik
erbjuder. Verksamheten kan på så sätt bli bättre
och effektivare. Utvecklingen av IT-system
syftar till att förbättra och effektivisera såväl
kärnverksamheten som administration och
resultatredovisning.
Den 1 april år 1999 infördes en ny lagstiftning
om polisens register. Syftet har varit att anpassa
lagstiftningen till den nya informationstekniken.
Polisens arbete effektiviseras samtidigt som
skyddet för enskildas integritet ligger på en hög
nivå. Enskildas möjligheter till insyn och
kontroll i Säkerhetspolisens register förstärks
genom lättnader i sekretessen. Polisdatalagen
innehåller dels allmänna bestämmelser om
polisens befattning med personuppgifter, dels
särskilda bestämmelser om register. De särskilda
bestämmelserna gäller
kriminalunderrättelseregister, DNA-register,
fingeravtrycks- och signalementsregister samt
SÄPO-registret.
* Ett omfattande utvecklingsarbete
Rikspolisstyrelsen har redovisat de åtgärder som
vidtagits för att påskynda utvecklingen av nya
IT-system som behövs för att rationalisera
verksamheten. Styrelsen har också redovisat
kostnader för IT-utvecklingen och gjort en
bedömning av den rationaliseringseffekt som
uppnåtts.
Den första etappen i etableringen av en för
polisväsendet gemensam modern IT-miljö
avslutades år 1998. Den nya
kommunikationslösningen DART har skapat
bättre förutsättningar för en effektiv
kommunikation och rationell drift. Likaså har
den nya basarbetsplatsen, som innebär att alla
arbetsplatser inom polisväsendet kommer att
vara lika, medfört att spridningen av nya system
förenklats avsevärt. En första etapp av DurTvå,
ett stöd för förundersökningsprocessen, är
färdigställd och under senare delen av 1998
påbörjades arbetet med etapp två, som är ett stöd
för tvångsmedelshanteringen.
Rutiner har också utvecklats för elektronisk
överföring av uppgifter från polisens
anmälningsregister RAR till åklagarnas
ärendehanteringssystem Brådis, vilket innebär en
avsevärd förenkling av åklagarväsendets
kansliarbete.
Under 1997 upphandlades ett nytt stödsystem
för polisväsendets kommunikationscentraler.
Efter tester har systemet tagits i provdrift vid
Polismyndigheten i Västmanlands län. Det
kompletta systemet (med bl a telefoni- och
radiointegration) kommer att provas vid
Polismyndigheten i Västra Götaland under 1999.
Rikspolisstyrelsen ansvarar för alla
förberedelser och åtgärder som är förenade med
den operativa anslutningen till
Schengensamarbetet, även teknikfrågorna. I
december 1998 avslutades upphandlingen av
Nationella Schengen Information Systems
(NSIS). Sverige har de övriga nordiska ländernas
uppdrag att leda och samordna arbetet med
anpassning och driftsättning av den upphandlade
produkten.
Kostnaden för nyutveckling och
vidareutveckling av IT-system som är
gemensamma för polisväsendet uppgick enligt
Rikspolisstyrelsen år 1998 till 171 miljoner
kronor. Spridningen av DART har medfört vissa
rationaliseringsvinster. Eftersom inga nya system
i övrigt har driftsatts för kontinuerlig drift har
inga ytterligare rationaliseringsvinster uppnåtts.
Regeringen har fattat beslut om utveckling av
nya register för misstanke- och
belastningsuppgifter. Till grund för beslutet låg
krav på skydd för enskildas integritet, högre
rationalitet och bättre förutsättningar för ett
smidigt samarbete mellan myndigheterna inom
rättsväsendet. Under 1998 försenades
utvecklingen av registren och de har inte, som
planerats, kunnat tas i bruk under första halvåret
1999. Projektorganisationen har nu
omorganiserats och beslut har fattats att
befintliga system skall millenniesäkras.
Rikspolisstyrelsens målsättning är emellertid att
de nya systemen skall kunna tas i bruk före
årsskiftet.
Modern informationsteknik kan hjälpa till att
utveckla verksamheten också när det gäller
brottsutredningar. Det är därför glädjande att
DurTvå har utvecklats planenligt eftersom det
systemet syftar till att effektivisera
utredningsarbetet genom att förkorta
handläggningstiderna. Det är nu viktigt att de
återstående etapperna utvecklas på samma sätt.
* Ett gemensamt system för mobil kommunikation
Inom Regeringskansliet bereds för närvarande
utredningens betänkande Ett tryggare Sverige,
Ett gemensamt system för mobil
kommunikation (SOU 1998:143). Utredningen
har föreslagit att ett landstäckande gemensamt
radiosystem baserat på TETRA-standard införs i
landet och att följande myndigheter skall delta i
ett sådant gemensamt nät:
Ordning och säkerhet (polis och tull)
Räddningstjänst (kommunal och statlig)
Hälso- och sjukvård (landstingen)
Försvarsmakten (för samverkan med civila
myndigheter)
Alarmeringen (SOS Alarm)
Dessutom föreslår utredningen att även övriga
samhällsviktiga verksamheter, som har uppgifter
under höjd beredskap och under svåra
påfrestningar i fred, bör delta i det gemensamma
nätet. Utredningen gör bedömningen att det är
viktigt att beslut i frågan fattas inom kort,
eftersom det förutses ta lång tid innan det nya
systemet kan tas i operativ drift.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
4.6.8 Säkerhetspolisen och
Registernämnden
* Säkerhetspolisens verksamhet skall vara så öppen
som möjligt
Möjligheten till insyn i Säkerhetspolisens
verksamhet har ökat. Den hemliga förordning
som i vissa delar styrt Säkerhetspolisens
registreringar har upphävts och ersatts av
polisdatalagen (1998:662) som trädde i kraft den
1 april 1999. Samtidigt upphävdes den absoluta
sekretess som tidigare gällt för bl.a. innehållet i
Säkerhetspolisens register. Numera råder en
presumtion för sekretess om inte tillräckligt
starka skäl kan anföras för motsatsen.
Förändringen innebär att det för första gången
har blivit möjligt för enskilda att ta del av bl.a.
sådana historiska uppgifter som i dag saknar
betydelse för Säkerhetspolisens verksamhet.
Säkerhetspolisens strävan att redovisa sin
verksamhet på ett så öppet sätt som möjligt har
fortsatt. I sin öppna verksamhetsberättelse för
1998 har Säkerhetspolisen för första gången
lämnat ut uppgifter om antalet anställda och
dessutom visas en organisationstablå.
Registernämnden konstaterade i sin
verksamhetsberättelse för år 1998 och fram till
den 1 april 1999 att det inte fanns anledning till
anmärkningar mot Säkerhetspolisens sätt att
sköta sina registreringar i SÄPO-registret.
Registernämnden redovisade i december 1998
ett regeringsuppdrag från november 1997 att
undersöka vissa frågor om hanteringen av
person-uppgifter i samband med
personalkontroll enligt 1969 års
personalkontrollkungörelse. Uppdraget kunde
dock inte fullföljas helt. Nämnden fick därför i
mars 1999 i uppdrag att utreda vilka som har
drabbats i sina anställningsförhållanden på grund
av att uppgifter ur Säkerhetspolisens register har
lämnats ut och vilken skada de har lidit.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj
2000.
Som framgått kommer Registernämndens
framtida verksamhet att behandlas av
utredningen om en central kraftsamling i
kampen mot den organiserade brottsligheten.
Regeringen beslutade i mars 1999 att tillsätta
en kommission för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet. Syftet med kommissionen är att den
skall kartlägga och granska den
författningsskyddande verksamhet som de
svenska säker-hetstjänsterna bedrivit när det
gäller hot som härrör ur inrikes förhållanden.
Uppdraget är avsett att resultera i ett samlat,
uttömmande och definitivt klarläggande av
säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet.
Utredningsarbetet skall redovisas till regeringen
senast den 31 augusti 2001.
4.6.9 Nationella insatsstyrkan
I juni 1999 överlämnade Rikspolisstyrelsen till
regeringen en rapport (Ju 1999/3116) som
behandlar vissa frågor om beredskapsstyrkan.
Styrelsen fastslår att det även fortsättningsvis bör
finnas en polisiär styrka med uppgift att
bekämpa terroraktioner och att styrkans
verksamhetsområde bör vidgas. Den nuvarande
begränsningen till enbart terroraktioner har
enligt Rikspolisstyrelsen medfört betydande
tillämpningsproblem. Styrelsen föreslår därför
att styrkan skall kunna sättas in i sådana fall där
en polis-operativ bedömning visar att det är
lämpligt på grund av de särskilda kunskaper som
styrkans personal har. Någon formell
begränsning av styrkans verksamhetsområde bör
enligt styrelsen inte finnas.
Styrkan bör enligt Rikspolisstyrelsens förslag
även i fortsättningen ha organisatorisk hemvist
vid Polismyndigheten i Stockholms län. Inom
polismyndigheten skall styrkan ha en särställning
som innebär att den får arbeta sammanhållet, att
den har en särskild budget och att den har en
handlingsplan. Handlingsplanen bör enligt
förslaget ange bl.a. vilken utrustning som måste
finnas tillgänglig för att styrkan skall kunna
fullgöra sin huvuduppgift. Handlingsplanen skall
också följas upp med en årlig
verksamhetsberättelse. Rikspolissstyrelsen skall
enligt förslaget ta ett fastare grepp om
verksamheten än tidigare.
Enligt förslaget bör det inte krävas något
beslut av Rikspolisstyrelsen för att styrkan skall
kunna tas i anspråk. En sådan prövning bör
enligt styrelsen kunna göras av
Polismyndigheten i Stockholms län på det sätt
som vid interna eller externa
förstärkningsrörelser av t.ex. piketen. För att
betona att styrkan är en nationell resurs bör den
kallas Nationella insatsstyrkan. Samtliga
länspolismästare har enligt rapporten ställt sig
bakom styrelsens förslag.
Regeringen och även justitieutskottet har
tidigare understrukit att beredskapsstyrkans
integration med piketen vid stockholmspolisen
inte fick resultera i att den mycket höga
kompetens som finns samlad inom
beredskapsstyrkan tunnades ut (prop. 1996/97:1
och JuU 96/97:1 s 25).
Enligt regeringens bedömning har
förutsättningarna för att bibehålla
beredskapsstyrkans kompetens försämrats efter
integrationen. Det är tydligt att de formella
begränsningar som i dag finns beträffande
styrkans verksamhetsområde är mindre lämpliga.
De förslag som Rikspolisstyrelsen nu har lämnat
bör ge goda förutsättningar för en gynnsam
utveckling av styrkans fortsatta verksamhet.
Regeringen avser därför att under hösten 1999
genomföra de förordningsändringar som behövs
för att Rikspolisstyrelsens förslag skall kunna
genomföras.
Regeringen noterar att Rikspolisstyrelsen har
för avsikt att, efter samråd med
Polismyndigheten i Stockholms län, se över de
föreskrifter och allmänna råd som finns för
styrkans verksamhet. Vidare avser
Rikspolisstyrelsen att informera
polismyndigheterna om den särskilda kompetens
som finns vid styrkan och bevaka att
myndigheterna inte av ekonomiska skäl avhåller
sig från att använda styrkan. Regeringen har
också inhämtat att Rikspolisstyrelsen avser att
göra en särskild utvärdering av styrkans
verksamhet när en tid förflutit efter det att de
föreslagna ändringarna har genomförts.
4.6.10 Beredskapspoliser
Beredskapspolisen består av totalförsvars-
pliktiga som är krigsplacerade med civilplikt vid
en polismyndighet. Verksamheten regleras
genom lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
och förordningen (1986:616) om
beredskapspolisen. Beredskapspolis har hittills
fått kallas in under höjd beredskap eller när
Regeringen beslutat att det behövs för Sveriges
försvarsberedskap. Beredskapspolisen skall
framför allt delta i polisverksamhet som har
anknytning till befolkningsskydd och
räddningstjänst.
Regeringen har nu (SFS 1999:726) öppnat
möjligheten att använda beredskapspoliser även
när det inte är höjd beredskap eller behövs för
Sveriges försvarsberedskap. Beredskapspoliser
som ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om
sådan tjänstgöring kan kallas in till
polismyndigheterna då samhället utsatts för eller
riskerar att utsättas för särskilt svåra och
påfrestande situationer från ordnings- och
säkerhetssynpunkt.
Regeringen beslutar på framställning av
Rikspolisstyrelsen när beredskapspoliserna skall
få kallas in. Begreppet ”särskilt svår och
påfrestande situation” är avsett att täcka de
situationer som ansetts utgöra svår påfrestning
på samhället i fred. Detta begrepp finns
analyserat i proposition Beredskap mot svåra
påfrestningar på samhället i fred (prop,
1996/97:11) och i departementspromemoria
Skyldigheter och befogenheter vid svåra
påfrestningar på samhället i fred (Ds 1998:38)
De situationer där det kan bli aktuellt att kalla
in beredskapspoliserna är framför allt sådana som
medför allvarliga störningar i viktiga
samhällsfunktioner och därmed fara för många
människors liv, personliga säkerhet eller hälsa
eller fara för mycket omfattande skador på
miljön eller egendom. Förändringarna träder i
kraft den 1 oktober 1999 och är en del i
regeringens arbete med beredskapen inför
tusenårsskiftet.
4.6.11 Poliser i fredsfrämjande insatser
*Rikspolisstyrelsen tar över huvudmannaskapet för
polispersonal som tjänstgör i internationella
fredsfrämjande insatser
I december 1996 beslutade regeringen att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att lämna
förslag till riktlinjer för insatser med civilpoliser i
internationell verksamhet (Civilpolis-
utredningen). Utredaren skulle bl.a. bedöma den
framtida internationella efterfrågan av svenskt
deltagande i insatser med civila poliser samt
lämna förslag på hur verksamheten med svenska
civilpolisinsatser kan organiseras och
administreras. I betänkandet Polis i fredens
tjänst (SOU 1997:104) föreslog utredaren bl.a.
att huvudmannaskapet för polispersonal i
internationell fredsfrämjande verksamhet skall
överföras från Försvarsmakten till
Rikspolisstyrelsen samt att det vid
Rikspolisstyrelsen skall tillskapas en Polisens
utlandsstyrka för vilken anställningsvillkoren är
likartade dem som gäller för personal i
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
I Sverige saknas enligt utredningen för
närvarande ett samlat ansvar för den
internationella polisiära verksamheten. Varken
Rikspolisstyrelsen eller Försvarsmakten har
uttryckligen tilldelats ett sådant ansvar. Den
nuvarande ordningen innebär istället att
Rikspolisstyrelsen utför rekryteringen utan
formellt uppdrag och att Förs-varsmakten
ansvarar genom Försvarets internationella
kommando (Swedint) för utbildning, utrustning
och administration av poliserna under den tid de
ingår i utlandsstyrkan inom Försvars-makten.
Även om samarbetet myndigheterna emellan
fungerar väl medför det nuvarande systemet
nackdelar. De osäkra ansvarsförhållandena
hindrar långsiktig planering och
metodutveckling av internationella polisinsatser i
fredsfrämjande verksamhet. Syftet med de
föreslagna ändringarna är att åstadkomma en
effektivare organisation för internationella
polisinsatser utan att förlora de fördelar som det
nuvarande systemet erbjuder. Förändringarna
skall också ses i ljuset av att efterfrågan på poliser
i sådan tjänst bedöms öka de närmaste åren.
Insatser med poliser kommer då i ökad
utsträckning att ingå som en del i humanitärt
stöd och utvecklingsbistånd i samband med
återskapande eller uppbyggnad av rättsväsendet i
ett konfliktområde.
Utredningen anger vidare bl.a. följande skäl
för sina förslag. Frågor om utveckling av
civilpolisverksamheten när det gäller metod- och
dok-trinfrågor kan förväntas drivas med större
kraft om uppgiften läggs på Rikspolisstyrelsen.
Personalfrågor under utlandsvistelsen kommer
att kunna hanteras på ett bättre sätt och
polisernas erfarenhet av utlandstjänstgöringen
kommer att kunna utnyttjas bättre och mer
systematiskt inom polisorganisationen. Den
polisinriktade specialutbildningen inför
uppdragen kan på ett bättre sätt än hittills
utformas för att passa just den verksamhet i
vilken polismannen skall delta. Utredningen
betonar också vikten av att ta tillvara de fördelar
som finns i det nuvarande systemet. Dit hör
särskilt den till stor del sammanhållna
utbildningen av militär och polisiär personal, det
goda samarbetet mellan Rikspolisstyrelsen och
Försvarsmakten, det effektiva utnyttjandet av
Försvarsmaktens samlade resurser för
transporter samt förrådshållnings- och
utrustningsfrågor.
Förslaget har remissbehandlats.
Remissyttrandena finns tillgängliga i
Utrikesdepartementets arkiv, (dossier HP 48
N/Allmänt). Statens räddningsverk,
Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i
Stockholms, Västernorrlands, Norrbottens,
Skåne, Göteborgs- och Bohus län, Svenska
Ambassaden i Sarajevo, SIDA,
Försvarshögsskolan samt FOA har i yttranden
uttryckt sig positiva till förslaget att
Rikspolisstyrelsen övertar huvudmannaskapet.
Försvarsmakten, Röda Korset och den
särskilde utredaren vid Försvarsdepartementet av
utbildning för internationella insatser har i
yttrande ansett att Försvarsmakten bör kvarstå
som huvudman. Röda Korset och utredaren har
vidare ansett att frågan bör utredas i särskild
ordning.
Övriga remissinstanser som svarat har inte
kommenterat denna fråga.
*Genomförande
Regeringen har i budgetpropositionen för 1999
uttalat sig positivt för den av utredningen
föreslagna ordningen. Regeringen har nu för
avsikt att genomföra den föreslagna
förändringen som innebär att Rikspolisstyrelsen
övertar huvudmannaansvaret för poliser i
fredsfrämjande tjänst och att det inrättas en
Polisens utlandsstyrka. Den tjänstgöring som
avses är även fortsättningsvis sådan som innebär
att poliser inom ramen för ett fredsfrämjande
uppdrag i Förenta Nationernas (FN),
Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) eller annan internationell
organisations regi sänds ut till ett
konfliktområde för att där utföra sådant
polisarbete som följer av mandatet för den
aktuella insatsen. I Polisens utlandsstyrka
kommer det i princip bara att tjänstgöra erfaren
svensk polispersonal som redan är anställd inom
Polisväsendet.
Ett beslut att föra över huvudmannaskapet
från Försvarsmakten till Rikspolisstyrelsen
kommer i korthet att innebära att den senare
myndigheten får ett samlat nationellt ansvar för
all internationell polisiär verksamhet som
rekrytering, utbildning, arbetsgivaransvar under
utlandstjänstgöring, metod- och
doktrinutveckling samt personalvård efter
hemkomsten.
Med anledning av de föreslagna
förändringarna lägger regeringen nu fram förslag
till vissa ändringar i brottsbalken och i lagen
(1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten. Dessa frågor behandlas i det
följande.
De organisatoriska förändringarna genomförs
i nära samverkan mellan Rikspolisstyrelsen och
Försvarsmakten. Diskussioner om den praktiska
utformningen av dessa förändringar har redan
inletts. Bland annat har resursfrågan diskuterats.
Sedan en tid har en polisman stationerats vid
Swedint med uppgift att följa
utbildningsutvecklingen och tillförsäkra en
fortsatt god samverkan mellan myndigheterna på
detta område.
Rikspolisstyrelsen har vidare förberett de
organisatoriska frågorna genom att överväga
lösningar på hur den nya organisationen skall
passas in. Rikspolisstyrelsen avser att föra
samman ansvaret för all utlandsverksamhet till en
särskild enhet vid Rikskriminalpolisen. Enheten
kommer att vara indelad i tre delar, en med
ansvar för sådana fredsfrämjande uppdrag som
kommer att utföras av Polisens utlandsstyrka, en
för bilaterala uppdrag av biståndskaraktär och en
som ansvarar för frågor som rör
utlandsstationerade polissambandsmän.
Inom enheten kommer vidare att handläggas
alla frågor som rör planering, rekrytering,
utbildning, utrustning samt psykosocialt stöd till
dessa poliser före, under och efter uppdraget.
Enheten kommer att ansvara för den logistiska
samverkan med Swedint, för
verksamhetsutveckling samt för doktrin- och
metodfrågor. Vid rikskriminalpolisen finns redan
idag en dygnet-runtbemannad sambandscentral
som bland annat har s.k. missionsuppföljande
uppgifter.
* Finansiering
Reformen beräknas inte medföra ökade
kostnader totalt sett. Kostnaderna för personal
på internationella uppdrag täcks av de särskilda
medel som redan finns avsatta för internationella
fredsbevarande insatser, den s.k.
missionsbudgeten. Regeringen anser att en
resursöverföring om 1 200 000 kronor bör ske
mellan Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen
för att täcka Rikspolisstyrelsens kostnader för
själva administrationen. Regeringen har beräknat
medel för anslaget A1 Förbandsverksamhet och
beredskap m.m. i enlighet med detta (se avsnitt
4.8). Övriga kostnader för Rikspolisstyrelsen
skall finansieras inom de ramar som
polisorganisationen disponerar.
4.7 Förslag till lag om ändring i
brottsbalken m.m.
Regeringens förslag: Svensk domstol skall vara
oinskränkt behörig att döma enligt svensk lag för
alla slags brott som har begåtts utom riket av en
person som tillhör Polisens utlandsstyrka. För
ett brott som begåtts utomlands av en sådan
person skall också åtal kunna väckas här i landet
utan föregående åtalsförordnande.
Bestämmelserna i 2 och 5–12 §§ i lagen
(1999:568) om utlandsstyrkan i Försvarsmakten
skall gälla också för den som tjänstgör utomlands
i Polisens utlandsstyrka.
Ärendet och dess beredning
I betänkandet Polis i fredens tjänst (SOU
1997:104) föreslås inrättandet av en Polisens
utlandsstyrka. I detta sammanhang behandlas
också behovet av de nu aktuella ändringarna i
brottsbalken men utan lagförslag. Betänkandet
har remitterats. De nu aktuella lagförslagen har
arbetats fram inom Regeringskansliet och beretts
med de närmast berörda myndigheterna, dvs.
Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten och Riks-
åklagaren. Försvarsmakten anser bl.a. att ett
lämpligare alternativ än att ändra lagen
(1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten skulle kunna vara att stifta en ny
lag för polisens utlandsstyrka, som i sin tur kan
hänvisa till tillämpliga paragrafer i lagen om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Övriga
myndigheter har lämnat förslagen utan erinran.
Lagrådet
Regeringen har inte bedömt det nödvändigt att
höra Lagrådet i detta ärende. Syftet med att
genomföra den reform som föreslagits av
civilpolisutredningen är att flytta det rättsliga och
administrativa huvudmannaskapet för interna-
tionella fredsfrämjande polisinsatser från
Försvarsmakten till polisväsendet. De föreslagna
lag-ändringarna innebär därför ingen saklig
ändring av enskildas rättsställning utan följer av
ändringar i den rent organisatoriska hemvisten
för den personkategori som kommer att
tjänstgöra utomlands i Polisens utlandsstyrka.
Dessa har tidigare varit anställda i utlandsstyrkan
inom Försvarsmakten och har då omfattas av de
regler som nu föreslås gälla även för Polisens
utlandsstyrka. Regeringen gör därför
bedömningen att ärendets beskaffenhet gör att
lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Nuvarande ordning
För brott som har begåtts utomlands skall dömas
efter svensk lag och av svensk domstol om
gärningsmannen är svensk eller har hemvist här
eller av utlänning som inte har hemvist här, men
som efter brottet har blivit svensk medborgare
eller har tagit hemvist i riket. Samma sak gäller
för medborgare i ett annat nordiskt land som
finns här i riket eller av annan utlänning som
finns här om det på brottet kan följa fängelse i
mer än sex månader enligt svensk lag. Det nu
sagda är förknippat med villkoret att gärningen i
princip skall vara straffbar på gärningsorten och
att strängare påföljd inte kan utdömas här än vad
som följer av gärningsortens lag. Detta följer av 2
kap. 2 § brottsbalken. För vissa särskilda
brottsplatser, personkategorier eller
gärningstyper eller om brottet har riktat sig mot
särskilt angivna svenska intressen eller är särskilt
grovt kan dock enligt 2 kap. 3 § brottsbalken
dömas enligt svensk lag även om kravet på
straffbarhet på gärningsorten inte är uppfyllt
eller dömas till en strängare påföljd än vad
gärningsortens lag föreskriver. Exempel härpå är
när ett brott har begåtts på ett svenskt fartyg
eller flygplan eller om brottet har begåtts i
tjänsten av befälhavaren eller en besättningsman.
Bestämmelsen gäller också om brottet har
begåtts t.ex. av någon som tillhör försvarsmakten
när en avdelning befunnit sig utomlands.
Bestämmelsen i 2 kap. 3 § brottsbalken gäller
också om brottet har begåtts vid tjänstgöring
utomlands av någon som är anställd i
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Eftersom
alla poliser som tjänstgör i fredsfrämjande tjänst
utomlands för närvarande är anställda i
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten tillämpas
denna regel på dem.
Vad gäller åtal för brott som har begåtts
utomlands föreskrivs i 2 kap. 5 § andra stycket
brottsbalken att det krävs ett särskilt
förordnande från regeringen eller myndighet
som regeringen har bestämt för att få väcka åtal
för ett sådant brott (åtalsförordnande). I vissa
speciella fall får dock åtal väckas utan
åtalsförordnande. Det gäller bl.a. om brottet har
begåtts vid tjänstgöring utomlands av någon som
är anställd i utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten. Undantagsregeln gäller alltså
för de poliser som är anställda i utlandsstyrkan.
För den som tjänstgör i internationell
fredsfrämjande verksamhet är risken att skadas
och invalidiseras högre än i många andra
verksamheter. En särskild risk föreligger för
allvarliga psykiska skador. Den 1 juli 1999 trädde
den nya lagen om utlandsstyrkan i
Försvarsmakten i kraft (prop. 1998/99:68, bet.
1998/99: FöU8, rskr. 1998/99:225, SFS
1999:568). Lagen innehåller särskilda arbets- och
socialrättsliga bestämmelser för de anställda. Det
socialrättsliga skyddet för anställda i
Försvarsmaktens utlandsstyrka har förbättras
och Försvarsmaktens ansvar för rehabilitering av
personer som skadats under sin anställning har
förtydligats och förstärkts.
I lagens 2–5 §§ finns bestämmelser som rör
tillämpning av vissa lagar av skyddskaraktär.
Arbetsmiljölagen (1977:1160) görs tillämplig
främst i de delar som närmare reglerar hur
arbetsmiljön skall vara beskaffad i olika
hänseenden samt de allmänna skyldigheter som
gäller för arbetsgivare och arbetstagare. En
möjlighet att begränsa skyldigheten att tillämpa
bestämmelserna har emellertid gjorts med
hänsyn till tjänstgöringsförhållandena på plats.
Arbetstidslagen (1982:673) samt vissa
bestämmelser i semersterlagen (1977:480) och
lagen (1976:580) om anställningsskydd undantas
från att vara tillämpliga. De bestämmelser som
avses här rör hur semesterledighet skall förläggas
samt skyldighet att lämna besked om att
tidsbegränsad anställning inte kommer att
fortsätta. Vidare skall vid tillämpningen av lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om
övervägande skäl talar för det, alla skador som
inträffar från det att den första färden till
tjänstgöringsplatsen påbörjas och till det att den
sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas
anses som arbetsskada. Undantag görs här för
semester eller motsvarande ledighet som
tillbringas utom tjänstgöringslandet. De
bevisregler i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd som är förmånligast för den
enskilde skall tillämpas vid prövning av om en
anställd har drabbats av en arbetsskada.
I lagens 6–11 §§ finns bestämmelser om
rehabiliteringsansvar och ersättning till anhöriga.
Om någon skadas under anställningen i
utlandsstyrkan skall Försvarsmakten utreda
rehabiliteringsbehovet, planera insatserna samt
stödja och hjälpa den skadade så att han eller hon
får lämplig arbetsträning eller utbildning.
Försvarsmakten skall också ekonomiskt bidra till
en utbildning som motiveras eller förlängs till
följd av skadan. Bidrag kan även utgå för andra
särskilda rehabiliteringsinsatser. Det sociala och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsansvaret skall
bestå under tre år med möjlighet till förlängning
med ytterligare två år. Samarbete skall därvid äga
rum med andra berörda myndigheter. Slutligen
kan anhöriga till den som skadades få ersättning
för vissa kostnader från Försvarsmakten. För en
närmare redogörelse av lagen, se prop.
1998/99:68.
Särregleringen är motiverad av den speciella
hotbild som tjänstgöring i utlandsstyrkan
medför. Bestämmelserna är tillämpliga också på
den polisiära personalen i Försvarsmaktens
utlandsstyrka.
Skälen för regeringens förslag
Civilpolisutredningen har föreslagit att en
Polisens utlandsstyrka skall inrättas. De poliser
som sänds ut för fredsfrämjande uppdrag i FN:s
eller någon annan internationell organisations
regi kommer att tjänstgöra i denna styrka. De
kommer att inom ramen för ett fredsfrämjande
uppdrag sändas ut till ett konfliktområde för att
där utföra sådant polisarbete som följer av
mandatet för den aktuella insatsen. I enlighet
med utredningens resonemang är
utgångspunkten att de polisrådgivare som sänds
ut i princip skall vara obeväpnade och
huvudsakligen ägna sig åt övervakande och
rådgivande verksamhet och
utbildningsverksamhet i samverkan med den
lokala ordningsmakten på stationeringsorten. Av
detta följer att de som regel inte kommer att ha
några uppgifter som är förenade med någon rätt
till självständig tvångsmedelsanvändning eller
liknande, s.k. exekutiva befogenheter. Det rör sig
ändå inte om biståndsarbete, utan den utsända
polisstyrkan skall arbeta i nära samverkan med
insatsens eventuella militära del och i övrigt i
enlighet med den fredsfrämjande insatsens
uppdrag. Frågan om en polisstyrkas beväpning
och eventuella exekutiva befogenheter avgörs
ytterst av hur uppdraget från FN eller någon
annan internationell organisation är utformat.
Det kan alltså inte uteslutas att framtida uppdrag,
liksom det som nu pågår i Kosovo, kommer att
vara av den karaktären att beväpning krävs och
att det är förenat med s.k. exekutiva
befogenheter.
Civilpolisutredningen tog i betänkandet vidare
upp frågan om vilken rättslig ställning de poliser
skall ha som skall tjänstgöra i den av utredningen
föreslagna Polisens utlandsstyrka. Utredningen
utgick från att dessa i princip skulle vara
underkastade samma reglering som idag gäller
för dem som är anställda i utlandsstyrkan inom
Försvars-makten. Sålunda borde enligt
utredningen Polisens utlandsstyrka ha i stort sett
samma reglering vad gäller straffrättsligt ansvar,
disciplinansvar, arbetsrättslig ställning och i
ersättningsfrågor som gäller för utlandsstyrkan
inom Försvars-makten. I fråga om
disciplinansvar kan övervägas om lagen
(1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. även fortsättningsvis bör
vara tillämplig på den som tjänstgör utomlands i
Polisens utlandsstyrka. Skäl talar för detta,
särskilt den sändande statens ansvar för att
upprätthålla ordning och disciplin bland sina
utsända som är undandragna den mottagande
statens straffrätts- och ordningsuppehållande
jurisdiktion. För en sådan ordning kan också tala
att de svenska poliserna kanske inte sällan
kommer att vara samförlagda med en svensk
militär kontingent som ingår i utlandsstyrkan
inom Försvarmakten. Å andra sidan kommer det
i Polisens utlandsstyrka i princip bara att
tjänstgöra erfaren svensk polispersonal. Behovet
av att kunna använda till exempel extra tjänst
eller utegångsförbud som disciplinpåföljder för
poliser som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka
bedöms därför vara försumbart. Därtill kommer
att den lokale FN-polischefen (Police
Commissioner) har befogenhet att vid
misskötsamhet ta poliser ur tjänst och ytterst att
se till att de sänds hem. Mot den bakgrunden
bedöms det i varje fall för närvarande vara
tillräckligt att poliserna i Polisens utlandsstyrka
omfattas av polisens eget disciplinansvarssystem
som grundas på lagen (1994:260) om offentlig
anställning. Även om detta system idag inte
innehåller regler om omedelbara
tvångsingripanden mot vissa ordningsstörningar
måste det ändå bedömas i praktiken vara
tillräckligt för att upprätthålla ordning och
disciplin bland dem som tjänstgör i Polisens
utlandsstyrka. Det kan finnas anledning att
återkomma till frågan sedan en utvärdering av
den föreslagna ordningen gjorts.
Innan en truppstyrka eller en polisstyrka sänds
ut till ett mottagande land har FN eller annan
internationell organisation fattat beslut om ett
mandat för styrkan. I detta fastslås vilka
uppgifter och befogenheter den utsända styrkan
har. Mellan FN eller en annan internationell
organisation som sänder ut militär trupp eller
poliser och den mottagande staten ingås också en
särskild överenskommelse; en s.k. Status of
Forces Agreement (SOFA) om bl.a. den rättsliga
ställningen för de i styrkan ingående personerna.
Av dessa instrument följer i regel att den utsända
personalen garanteras full immunitet mot den
mottagande statens jurisdiktion. Mot detta står
ett åtagande från den sändande staten eller
staterna att upprätthålla full jurisdiktion vad
avser brott och förseelser på mottagande stats
område som begåtts av någon som deltar i den
utsända styrkan. Hittills har alla insatser med
poliser i FN:s regi följt dessa regler och
utgångspunkten antas vara att det kommer att
vara så även i fortsättningen.
Utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och
Polisens utlandsstyrka består av olika
personalkategorier med olika arbetsgivare. Det
talar för att det socialrättsliga skyddet för
Polisens utlandsstyrka regleras särskilt. Det är
angeläget att förändringen av huvudmannaskapet
kan genomföras nu och att den inte medför
några försämringar i detta skydd. Det är mot den
bakgrunden som regeringen föreslår att vissa
bestämmelser i lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skall gälla
Polisens utlandsstyrka. Förslaget bör emellertid
ses som en övergångslösning. En utvärdering bör
göras med sikte på en särskild lagstiftning.
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Skälen för regeringens förslag: När en
fredsfrämjande insats beslutas av FN eller annan
internationell organisation så följer av det
regelverk som brukar tillämpas att den
utsändande staten åtar sig att lagföra och
bestraffa alla brott som begås av personal i den
utsända styrkan på den mottagande statens
område. Som framgått har detta sin grund i att
personalen garanteras fullständig immunitet mot
den mottagande statens straffrättsjurisdiktion.
Detta gäller idag för personalen i utlandsstyrkan
inom Försvarsmakten där den polispersonal som
hittills fullgjort uppdrag av denna karaktär har
varit anställd. När nu Polisens utlandsstyrka
inrättas och vissa uppgifter därigenom flyttas
från utlandsstyrkan inom Försvarsmakten bör
den nuvarande straffrättsliga regleringen
bibehållas. Detta sker genom ett tillägg till
bestämmelserna i 2 kap 3 § och 5 § andra stycket
brottsbalken som gör bestämmelserna tillämpliga
också på den som tillhör Polisens utlandsstyrka.
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
Skälen för regeringens förslag: Genom lagen
(1999:568) om utlandsstyrkan i Försvarsmakten
infördes ett antal särregler på det arbetsrättsliga
och socialrättsliga området för de anställda i
utlandsstyrkan. Den socialrättsliga delen, som
avser ersättnings- och rehabiliteringsfrågor,
innebär totalt sett ett förbättrat skydd för den
som skadas utomlands. Det är viktigt att det
förbättrade skyddet för poliser i fredsfrämjande
tjänst som införts genom den nya lagen inte
försämras när de i stället tjänstgör i Polisens
utlandsstyrka. De höga riskerna vid
internationell fredsfrämjande verksamhet har
motiverat särskilda satsningar för dem som
tjänstgör i sådan verksamhet. Det motiveras
också av att de frivilligt utsätter sig för fara i sin
tjänstgöring för att fullfölja Sveriges åtaganden
till stöd för världsfreden. Att förebygga ohälsa
och olycksfall i arbetet samt en god arbetsmiljö
är viktigt också för Polisens utlandsstyrka när
den verkar utomlands. Därför är det viktigt att
bestämmelsen som rör arbetsmiljölagen också
blir tillämplig på Polisens utlandsstyrka.
Bestämmelserna i 2 och 5–12 §§ i lagen
(1999:568) om utlandsstyrkan i Försvarsmakten
bör därför gälla också för den som tjänstgör
utomlands i Polisens utlandsstyrka. Däremot
bedöms det inte finnas något behov av att göra
övriga bestämmelser i lagen tillämpliga på den
som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka. Som sagts
är den verksamhet som avses även
fortsättningsvis begränsad till fredsfrämjande
uppdrag i FN:s eller någon annan internationell
organisations regi. Detta kommer också att
framgå av de bestämmelser som regeringen avser
att utfärda när den inrättar Polisens
utlandsstyrka, vilket planeras ske vid ingången av
år 2000. Vidare bör det särskilt beaktas att det i
princip bara kommer att vara redan anställd
polispersonal med lång erfarenhet som kommer i
fråga för tjänstgöring i Polisens utlandsstyrka.
Deras grundläggande anställningsförhållanden
m.m. kommer alltså att vara reglerade genom
anställningen i Polisväsendet. Sammantaget görs
bedömningen att det i praktiken inte torde
finnas något behov som för Polisens
utlandsstyrka motiverar den särreglering på
arbetsrättens område som det här är frågan om.
Författningskommentar
Lag om ändring i brottsbalken
De föreslagna ändringarna i 2 kap. 3 och 5 §§
brottsbalken syftar till att göra bestämmelserna
tillämpliga på de som tillhör Polisens
utlandsstyrka när de tjänstgör utomlands på
samma sätt som för dem som är anställda i
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
Lag om ändring i lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
Den nya paragrafen innebär att vissa
bestämmelser i lagen görs tillämpliga på den som
tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka.
Någon förändring i sak för de poliser som
tjänstgör utomlands i fredsfrämjande tjänst
innebär inte detta förutom att Rikspolisstyrelsen
i stället för Försvarsmakten utövar det
arbetsgivaransvar som berörs i lagens
bestämmelser. Som ovan nämnts kommer i
princip bara redan anställd polispersonal att
komma ifråga för tjänstgöring i Polisens
utlandsstyrka. Att bestämmelserna föreslås bli
tillämpliga bara i de delar som gäller vid
tjänstgöring utomlands innebär att de särregler
som gäller på det socialrättsliga området inte görs
tillämpliga på den som tillhör Polisens utlands-
styrka under den tid som förberedelser och
efterarbete pågår i Sverige. Skälet för detta är att
deras grundläggande anställningsförhållanden
m.m. normalt sett är reglerade genom
anställningen i polisväsendet. Särregleringen är
ytterst motiverad av den speciella hotbild som
tjänstgöring i ett konfliktområde medför.
Däremot kommer bestämmelserna att vara
tillämpliga när det gäller arbetsgivarens
skyldigheter i hemlandet vid rehabilitering m.m.
efter en skada som uppstått under
utlandstjänstgöring.
4.8 Anslag
A1 Polisorganisationen
Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
10 759 988
Anslags-
sparande
38 797
1999
Anslag
11 460 196
Utgifts-
prognos
11 119 000
2000
Förslag
11 506 881
2001
Beräknat
11 686 514
1
2002
Beräknat
11 863 719
2
1 Motsvarar 11 516 881 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 11 516 881 tkr i 2000 års prisnivå.
Vid ingången av år 1998 hade
polisorganisationen utnyttjat anslagskrediten
med knappt 219 miljoner kronor.
Polisorganisationens anslag uppgick år 1998 till
11 018 miljoner kronor. Förbrukningen under
året uppgick till 10 760 miljoner kronor. Vid
utgången av år 1998 hade polisen således byggt
upp ett anslagssparande om knappt 39 miljoner
kronor. Prognosen för år 1999 visar att
förbrukningen kommer att ligga lägre än totalt
tilldelade medel. Sammantaget betyder det att
polisens ekonomiska situation vid utgången av år
1999 generellt kommer att vara i balans. De
ekonomiska problemen från tidigare år vid vissa
myndigheter, framför allt i Stockholm, kvarstår.
Regeringens överväganden
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar
framför allt stämningsmannadelgivning,
passhantering och tillståndsgivning. Avgifterna
för passhanteringen och tillståndsgivningen skall
levereras in till staten på inkomsttitel i
statsbudgeten. Avgifterna för år 2000 beräknas
uppgå till ca 213 miljoner kronor. Utöver detta
kommer polisen enligt gällande prognos att
leverera avgiftsintäkter för bötesmedel m.m. med
ca 291 miljoner kronor till inkomsttitel i
statsbudgeten.
Polisen disponerar inkomsterna från
stämningsmannadelgivningen. Vidare får polisen
disponera avgiftsinkomster från
Ekobrottsmyndigheten, Statens
kriminaltekniska laboratorium och
Polishögskolan samt för kontorsservice och
andra liknande tjänster till andra myndigheter i
och kring kvarteret Kronoberg i Stockholm.
Polisen disponerar också inkomster från
Vägverket för kvalitetskontroll av trafiken och
liknande uppgifter. Sammanlagt beräknas polisen
disponera avgiftsinkomster om ca 396 miljoner
kronor år 2000, inklusive avgiftsinkomster enligt
4 och 15 §§ avgiftsförordningen (1992:191).
Tabell 4.7 Avgiftsbelagd verksamhet
Miljoner kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel (som inte
får disponeras)
Intäkter som får
disponeras
Utfall 1998
498,3
404,7
Prognos 1999
516,0
396,8
Budget 2000
503,8
395,8
Slutsatser
Regeringens bedömning av polisväsendets
verksamhet redovisas i avsnitt 4.3.11. Stora
ansträngningar har under de senaste åren gjorts
för att anpassa polisens verksamhet till de
ekonomiska förutsättningarna. Under 1998 har
polisens ekonomi åter kommit i balans. Enligt
gällande prog-noser kommer polisens ekonomi
att vara i balans även under 1999. För att klara
ekonomin och verksamheten behöver polisen
med oförminskad kraft fortsätta att effektivisera
och modernisera verksamheten.
I enlighet med 1999 års budgetproposition
(prop. 1998/99:1, utg.omr. 4, bet. 1998/99:JuU1,
rskr. 1998/99:80) tillförs polisorganisationen
ytterligare 905 miljoner kronor fram till och med
år 2001. För år 1999 är ökningen 405 miljoner
kronor. I det beloppet ingår en engångsvis
förstärkning på 200 miljoner kronor till polisen i
storstäderna. Av dessa medel har
Rikspolisstyrelsen hittills villkorsvis fördelat 102
miljoner kronor till Polismyndigheten i
Stockholms län, 58 miljoner kronor till
Polismyndigheten i Västra Götaland, 13,3 till
Polismyndigheten i Skåne samt 6,7 miljoner
kronor till Rikskriminalpolisen. 20 miljoner
kronor är ännu ofördelade.
Regeringen gör bedömningen att tidigare års
resursförstärkningar tillsammans med den
beviljade anslagskrediten i stort sett täcker
behoven för det kommande budgetåret.
Regeringen anser dock att polisens anslag för år
2000 skall höjas med 21 miljoner kronor från den
ramhöjning på 150 miljoner kronor för
rättsväsendet som aviserades i 1999 års
ekonomiska vårproposition. Resurstillskottet
skall bl.a. användas till den nya polisutbildningen
i Umeå och den särskilda satsningen på
bekämpning av miljöbrott. Genom
resurstillskottet kan polisen behålla en del av de
ekoutredare som enligt planerna skulle ha
övergått till Ekobrottsmyndigheten. Från och
med år 2001 skall anslagsramen höjas med
ytterligare 5 miljoner kronor.
Vidare skall polisens anslagsram höjas med 5
miljoner kronor i enlighet med proposition
1998/99:134 Vissa alkoholfrågor m.m. Samtidigt
minskas det nionde utgiftsområdets anslag B11
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder med
2,5 miljoner kronor. Utgiftsområde 4 tillförs
därutöver 2,5 miljoner kronor.
Till följd av att Ekobrottsmyndighetens
verksamhetsområde utvidgats med Hallands och
Gotlands län minskas polisens anslag med 2,22
miljoner kronor, vilket motsvarar kostnaden för
den personal som Ekobrottsmyndigheten tar
över från polisen. Samtidigt höjs anslaget B1
Ekobrottsmyndigheten med motsvarande
belopp (se avsnitt 5.6 och avsnittet om
tilläggsbudget i volym 1).
Utöver de nu nämnda satsningarna justeras
polisens anslagsram upp med 3,5 miljoner kronor
för att täcka kostnader för centrala funktioner i
Schengens informationssystem. Samtidigt
minskas tredje utgiftsområdets anslag B1
Tullverket med 0,35 miljoner kronor, fjärde
utgiftsområdets anslag F8 Avgifter till vissa
internationella sammanslutningar med 1,75
miljoner kronor, femte utgiftsområdets anslag
B1 Bidrag till vissa internationella organisationer
med 1,05 miljoner kronor och det sjätte
utgiftsområdets anslag B1 Funktionen Civil
ledning med 0,35 miljoner kronor.
Vidare höjs polisens anslag med 1,2 miljoner
kronor med anledning av att huvudmannaskapet
för poliser i fredsfrämjande verksamhet överförs
från Försvarsmakten till polisen. Samtidigt
minskas sjätte utgiftsområdets anslag A1
Förbandsverksamhet och beredskap med
motsvarande belopp.
Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av
ändrade utgifter. Som kompensation för
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
m.m. räknas anslaget upp med 117,7 miljoner
kronor. Vid anslagsberäkningen har även en
teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen
har genomförts för att korrigera en tidigare i
anslaget inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
201 698 000 kronor.
Sammantaget föreslås därmed 2000 års anslag
uppgå till 11 506 881 000 kronor. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget till 11 686 514 000
kronor respektive 11 863 719 000 kronor.
Tabell 4.8 Beräkning av anslag
Tusentals kronor
Anslag 1999
11 460 196
Pris- och löneomräkning
117 705
Ändringar m. a. a. tidigare beslut
-298 888
Rampåverkande överföringar, nettoförändring
26 170
Engångsvisa överföringar, nettoförändring
0
Justering av premier
201 698
Anslag 2000
11 506 881
Det beräknade anslaget från och med år 2001 har
minskats med 45 miljoner kronor till följd av
prognoser från föregående års budgetarbete.
Frågan om ytterligare resurser till rättsväsendet
åren 2001 och 2002 behandlas i avsnitt 3.5.3.
A2 Säkerhetspolisen
Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Anslag
514 134
2000
Förslag
540 747
2001
Beräknat
554 882
1
2002
Beräknat
563 389
2
1 Motsvarar 546 747 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 546 747 tkr i 2000 års prisnivå.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Regeringen föreslår att anslaget för år 2000
fastställs till 540 747 000 kronor. För åren 2001
och 2002 har anslaget beräknats till 554 882 000
kronor respektive 563 389 000 kronor
5 Åklagarväsendet
5.1 Omfattning
Central förvaltningsmyndighet för
åklagarväsendet är Riksåklagaren.
Åklagarväsendets organisation i övrigt består av
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås,
Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå, var och
en under ledning av en överåklagare. Vid dessa
myndigheter finns sammanlagt 38
åklagarkamrar.
Den 1 januari 1998 inrättades
Ekobrottsmyndigheten som en
åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med
uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet.
Ekobrottsmyndigheten svarar för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne
län, Västra Götalands län samt numera också i
Hallands län och Gotlands län.
Ekobrottsmyndigheten svarar också under
Riksåklagaren för samordningen när det gäller
ekobrottsbekämpningen i hela landet.
5.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
741
819
831
946
980
995
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen
Förändringar
Regeringen har uppdragit åt Riksåklagaren att
bygga upp en ny och flexibel organisation för
bekämpning av brotten mot miljön. Åklagare
och poliser med specialistkompetens skall
handlägga miljöbrotten. En enhet hos
Riksåklagaren skall ha nationellt
samordningsansvar för
miljöbrottsbekämpningen och dessutom biträda
andra åklagarmyndigheter vid handläggningen av
komplicerade miljöbrott.
För att åklagarna i större utsträckning skall
kunna koncentrera sig på de komplicerade
brottsutredningarna och utöva aktiv
förundersökningsledning får polisen ett ökat
ansvar för förhållandevis enkla och medelsvåra
ärenden.
Grundutbildningen för åklagare har
reformerats genom att praktikutbildningen har
förstärkts och den teoretiska utbildningen
genomförs i en serie kurser. En högre utbildning
för åklagare skall permanentas under 1999/2000.
Ett nytt beslut om ordningsbot, som träder i
kraft den 1 oktober 1999, antas medföra att
antalet ärenden som kommer in till
åklagarorganisationen minskar, eftersom fler
förseelser lagförs genom att polisen utfärdar
ordningsbot.
Ekobrottsmyndigheten har byggt upp en
organisation och ett arbetssätt som bygger på
åklagarledda arbetsgrupper med poliser,
ekonomer och personer med särskild kompetens
på IT-området. Myndigheten skall fram till år
2002 rekrytera ytterligare personal så att
verksamheten kan vidareutvecklas på avsett sätt.
Ekobrottsmyndigheten avses ta över EU-
bedrägeridelegationens ansvar för att samordna
skyddet för gemenskapernas finansiella
intressen. Övergången skall genomföras
successivt under sex månader fr.o.m. den 1
januari 2000.
Åklagarmyndigheterna i Umeå och Sundsvall
har slagits ihop till Åklagarmyndigheten i Umeå
för att bidra till rationaliseringen och
effektiviseringen av verksamheten.
Sedan den 1 juli 1999 ingår även
ekobrottsbekämpningen i Hallands län och
Gotlands län i Ekobrottsmyndigheten.
Av den ramhöjning på 150 miljoner kronor
för rättsväsendet som aviserades i 1999 års
ekonomiska vårproposition tilldelas
åklagarorganisationen13 miljoner kronor år 2000
och 23 miljoner kronor för år 2001 respektive år
2002.
Ekobrotssmyndigheten tilldelas på
motsvarande sätt 5 miljoner kronor år 2000 och
15 miljoner kronor år 2001 respektive år 2002.
Frågan om ytterligare resurser till
rättsväsendet åren 2001 och 2002 behandlas i
avsnitt 3.5.3.
Prioriteringar
Miljöbrottsbekämpningen skall förstärkas och
utvecklas genom utbildningsinsatser och
fördjupad samverkan med polisen och andra
myndigheter.
Rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska
brott skall beivras. Åklagarväsendet skall
samverka med rättsväsendets övriga myndigheter
på detta område. De anställdas medvetenhet och
kunskaper om denna brottslighet skall
förstärkas.
Åklagarorganisationsinsatser för att beivra
våld mot kvinnor och barn skall intensifieras och
förbättras. Åklagarorganisationen skall utveckla
samarbetet med andra myndigheter och med
frivilligorganisationer.
Ekobrottsbekämpningen skall fortsätta att
utvecklas inom hela åklagarväsendet genom att
Ekobrottsmyndigheten byggs ut till avsedd
styrka och genom kompetenshöjande insatser
även inom andra åklagarmyndigheter.
Samverkan med polisen för att förbättra den
brottsutredande verksamheten skall utvecklas
ytterligare. Det gäller såväl bekämpningen av de
allvarligaste brottstyperna - våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet -
som bekämpningen av annan kriminalitet.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Verksamhetsutvecklingen för åklagarväsendet
har varit positiv med en ökad produktivitet
under de senaste åren.
Antalet inkomna ärenden till
åklagarorganisationen fortsätter att minska.
Under perioden 1996–1998 minskade antalet
inkomna ärenden med drygt 12 %. Minskningen
ser ut att fortsätta. Det första halvåret 1999 kom
det in ca 92 000 ärenden, en minskning med ca
11 000 jämfört med motsvarande period 1998.
Antalet balanserade ärenden minskade med
drygt 11 % under 1998. Vid Ekobrotts-
myndigheten ökade balanserna med ca 23 %.
Under det första halvåret 1999 har dock antalet
balanserade ärenden vid Ekobrottsmyndigheten
minskat från 3 067 till 2 772 ärenden eller med ca
10 %.
Vid utgången av 1998 hade
åklagarorganisationen ett anslagssparande på 10,6
miljoner kronor. Anslagssparandet vid utgången
av budgetåret 1999 beräknas uppgå till 15,7
miljoner kronor.
Ekobrottsmyndigheten hade vid utgången av
1998 ett anslagssparande på 23,4 miljoner
kronor. Anslagssparandet vid utgången av
budgetåret 1999 beräknas uppgå till 6,6 miljoner
kronor.
5.3 Resultatbedömning
Åklagarväsendets övergripande mål för
budgetåret 1998 var att se till att den som hade
begått brott lagfördes.
Följande verksamhetsmål gällde för
åklagarväsendet i allmänhet.
- Åklagarverksamheten skall bedrivas på ett
sådant sätt att den enskilde tillförsäkras
rättssäkerhet och rättstrygghet.
- Beivrandet av våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet skall
prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas den grova och gränsöverskridande
brottsligheten, den mc-relaterade
brottsligheten, brott med rasistiska inslag
och våld mot kvinnor.
- Förundersökningarnas kvalitet skall höjas
samtidigt som antalet avslutade ärenden
skall uppgå till minst det antal som kommit
in.
- Genomströmningstiden skall minska, i
synnerhet på de prioriterade områdena.
- Rättstillämpningen skall vara enhetlig vid
prövning av åtalsfrågan och användning av
frihetsberövanden.
- Den del av åklagarnas arbetstid som ägnas
åt kvalificerade åklagaruppgifter skall öka.
För Ekobrottsmyndighetens del gällde
dessutom att myndigheten skulle förhindra eller
upptäcka ekonomisk brottslighet inom sitt
verksamhetsområde. Myndigheten skulle också
genom nya arbetsmetoder och hög kompetens
skapa förutsättningar för en effektiv
ekobrottsbekämpning.
Målen för stabsuppgifterna vid Ekobrotts-
myndigheten var att ge regeringen och övriga
intressenter en bättre helhetsbild av
ekobrottsligheten och bättre möjlighet att
förutse utvecklingen inom området. Berörda
myndigheter skulle på ett så tidigt stadium som
möjligt informeras om nya former av ekonomisk
brottslighet. Servicen till statsmakterna i form av
förslag på åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten och synpunkter på lagstiftningen
m.m. skulle förbättras.
I samverkan med andra myndigheter skulle
metoder utvecklas för att effektivisera
ekobrottsbekämpningen. Myndigheten skulle
finna kostnadseffektiva lösningar när det gäller
lokaler, verksamhetsstatistik och administration.
Dessutom har regeringen i december 1997
beslutat om myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten.
5.3.1 Allmänt
Åklagarorganisationen har satsat stora resurser
på de prioriterade områdena under 1998.
Ärenden som avsåg våldsbrott, ekonomisk
brottslighet och narkotikabrottslighet utgjorde
sammanlagt 18 % av det totala antalet avslutade
ärenden under 1998. Samtidigt var
resursförbrukningen för dessa brottstyper 40 %
av den totala resursanvändningen.
Balanserna minskade totalt sett från 74 687 till
66 044 ärenden. Även fördelat på brottstyper har
minskningen varit genomgående. Den s.k.
polisbalansen, dvs. ärenden i vilka åklagaren är
förundersökningsledare men där
förundersökningen ännu inte är avslutad,
minskade med ca 6 000 ärenden jämfört med
1997. Det första halvåret 1999 minskade
balanserna till 54 068 ärenden eller med ca 18 %.
Diagram 5.1 visar hur balanssituationen har
utvecklats på olika myndigheter, under perioden
1996-98.
Diagram 5.1 Balanserna 1996, 1997, 1998
processuppdelade i tusental
Samtidigt har ärendeinströmningen från polisen
till åklagarorganisationen minskat. Det kom in ca
221 000 ärenden under 1996. År 1997 sjönk
antalet inkomna ärenden till ca 194 000 och
samma antal kom in 1998. Tendensen är att
ärendeinströmningen fortsätter att minska under
1999. Det första halvåret 1999 kom det in 92 278
ärenden, en minskning med 10 580 eller med ca
12 % jämfört med motsvarande period 1998.
År 1996 avslutade åklagarna ca 202 000
ärenden. Den siffran höjdes till 206 000 ärenden
1997 för att 1998 åter sjunka till 202 000. Det
innebär att åklagarna under 1997 och 1998
avslutade 12 000 respektive 8 000 fler ärenden än
vad som kom in. Det första halvåret 1999
avslutades 111 645 ärenden vilket är en ökning
med 7 352 eller med ca 7 % jämfört med
motsvarande period 1998.
Genomströmningstiderna ökade för nästan
alla brottstyper under 1998. I genomsnitt ökade
genomströmningstiden med 16 dagar jämfört
med 1997. En sannolik förklaring till ökningen
är enligt Riksåklagaren att åklagarna under 1998
har arbetat av balanser och således avgjort en
större andel äldre ärenden än tidigare. Det första
halvåret 1999 har genomströmningstiderna
minskat något.
Diagram 5.2 visar genomströmningstiden för
de ärenden där åklagaren varit
förundersökningsledare.
Diagram 5.2 Genomsnittliga genomströmningstider 1998
Lagföringsandelen, dvs. den andel av alla
avslutade ärenden som lett till åtal eller
strafföreläggande, var 64 % 1998. Det är en
ökning med fyra procentenheter jämfört med
1997. Under perioden 1996-1998 har
lagföringsandelen ökat med nästan fem
procentenheter. Enligt Riksåklagaren visar detta
på en fortsatt positiv verksamhetsutveckling i
åklagarorganisationen.
Under 1998 avskrevs ca 19 % av de färdiga
förundersökningarna, varav 16 % på grund av att
brott inte kunde styrkas. Den senare siffran
innebär en minskning jämfört med 1997 då ca
18% av ärendena avskrevs med den
motiveringen.
5.3.2 Våldsbrottslighet m.m.
Åklagarväsendets kostnader för att beivra
våldsbrottslighet uppgick till ca 154 miljoner
kronor, vilket motsvarar 27 % av de totala
kostnaderna. Andelen beslut i
våldsbrottsärenden var ca 16 % av det totala
antalet beslut i färdiga förundersökningar.
Genomströmningstiderna ökade under 1998.
Det tog i genomsnitt 46 dagar för en åklagare att
ta ställning i åtalsfrågan när det gällde en färdig
förundersökning om våldsbrott. År 1997 var
genomsnittstiden 33 dagar.
Av den tid som åklagarna ägnade åt
våldsbrottsärenden upptogs ca 32 % av
förundersökningsledning.
År 1998 var lagföringsandelen för våldsbrott
ca 67 % en oförändrad nivå jämfört med 1997.
Andelen beslut att inte väcka åtal i färdiga
förundersökningar om våldsbrott var generellt
sett hög, med myndighetsvisa variationer mellan
26 och 35 %. År 1997 var den siffran mellan 26
och 36 %.
Ett antal myndigheter, däribland
åklagarväsendet, fick i december 1997 ett
uppdrag av regeringen att vidta specifika åtgärder
för att bekämpa våld mot kvinnor. En första
redovisning av uppdraget har lämnats i juli 1999
(Ju1999/3283). Åklagarväsendets insatser har
framför allt inriktats på utbildning, samverkan
med polisen för att utveckla arbetsmetodiken,
snabbare lagföring och kontakten med
målsäganden.
Säkerhetspolisen har sedan 1993 ett uppdrag
att kartlägga brott med inslag av rasism,
antisemitism och homofobi (se avsnitt 4.3.5).
Riksåklagaren har i allmänna råd gett riktlinjer
för utredningar som rör olaga diskriminering
(Riksåklagarens författningssamling 1997:13).
Det är alltid åklagare som är
förundersökningsledare i utredningar om brott
med rasistiska eller främlingsfientliga motiv.
Riksåklagaren har uppdragit åt
åklagarmyndigheterna att utveckla metoderna
för utredning av brott som innefattar olaga
diskriminering. Myndigheterna skall också se till
att utredningsåtgärder vidtas för att belysa inslag
av rasism eller främlingsfientlighet när det gäller
gärningen eller motivet till den.
Åklagarorganisationen har beslutat om riktlinjer
för en ny arbetsmetodik på området. Vid många
åklagarkamrar finns särskilda direktiv för
utredning av brott med rasistiska inslag och de
flesta har utsett särskilda åklagare för att
handlägga sådana utredningar.
På Riksåklagarens initiativ hölls i mars 1999
överläggningar med
Diskrimineringsombudsmannen. De behandlade
flera frågor med anknytning till brottet olaga
diskriminering. Riksåklagaren har i maj 1999
uppdragit åt överåklagaren vid
Åklagarmyndigheten i Stockholm att granska
hanteringen av sådana ärenden.
5.3.3 Narkotikabrottslighet
Åklagarväsendets kostnader för att beivra
narkotikabrottslighet uppgick till ca 31 miljoner
kronor, vilket motsvarar 5 % av organisationens
totala kostnader. År 1998 var andelen beslut i
narkotikabrottsärenden ca 10 % av det totala
antalet beslut i färdiga förundersökningar.
Lagföringsandelen var ca 71 % av det totala
antalet beslut i färdiga narkotikabrottsärenden.
Narkotikabrottsärendenas
genomströmningstider min-skade under 1998.
Andelen beslut att inte väcka åtal i färdiga
förundersökningar om narkotikabrottslighet har
varit förhållandevis hög under 1998, med
myndighetsvisa variationer mellan 15 och 24 %.
Knappt 45 % av den tid som åklagarna ägnade åt
narkotikabrottsärenden upptogs av
förundersökningsledning.
De mest kvalificerade
narkotikabrottsärendena handläggs av särskilda
narkotikaåklagare.
5.3.4 Ekonomisk brottslighet
Åklagarväsendets totala kostnader för att
bekämpa ekobrott uppgick till drygt 242
miljoner kronor eller drygt 30 % av de totala
kostnaderna, varav Ekobrottsmyndigheten
svarade för ca 194 miljoner kronor och övriga
åklagarmyndigheter för ca 48 miljoner kronor.
Ekobrottsmyndigheten övertog den 1 januari
1998 verksamhetsansvaret för bekämpningen av
ekonomisk brottslighet i Stockholms län, Västra
Götalands län och Skåne län. Först fr.o.m. den 1
juni 1998 har Ekobrottsmyndigheten varit
bemannad på ett sådant sätt att verksamheten
kunnat bedrivas med egna personalresurser. Från
och med den 1 juli 1999 ingår även Hallands län
och Gotlands län i myndigheten. Även i
åklagarorganisationen utanför
Ekobrottsmyndigheten handläggs
ekobrottsärenden av särskilda ekoåklagare.
*Brottsutredningar
Den 1 juni 1998 tog Ekobrottsmyndigheten över
ca 2 500 ärenden från åklagar- och
polismyndigheterna i storstadslänen. De
ärendena återstod efter det särskilda s.k.
balansavarbetningsuppdraget. Efter den 1 juni
1998 har Ekobrottsmyndigheten tagit över
ytterligare 188 ärenden från övriga
åklagarmyndigheter. Myndighetens balanser
ökade totalt sett från ca 2 500 till 3 067 ärenden
under 1998. Ärendeinströmningen ökade med
uppskattningsvis 10 % och det kom under 1998
in 2 966 ärenden medan 2 597 ärenden
avslutades. Myndigheten har pekat på att
verksamhetsstatistiken för 1998 innehåller
osäkerhetsfaktorer som en följd av
omregistreringar av ärenden m.m. i samband
med bildandet av myndigheten.
Under det första halvåret 1999 minskade
balanserna med ca 10 % till 2 772 ärenden.
Under samma tid kom det in 1 166 ärenden,
vilket är en minskning med 23 % jämfört med
motsvarande period 1998. Under det första
halvåret 1999 avslutades 1 461 ärenden. Det är en
ökning med ca 4 % jämfört med motsvarande
period 1998.
Inom övriga åklagarmyndigheter var andelen
beslut i ekobrottsärenden mindre än 1 % av det
totala antalet beslut i färdiga förundersökningar.
Genomströmningstiden för ekobrottsärenden
vid Ekobrottsmyndigheten ökade år 1998 från
203 till 345 dagar, eller med 70 % jämfört med
1997. Genomströmningstiderna kan enligt
myndigheten huvudsakligen förklaras av det
under sommaren 1998 avslutade
balansavarbetningsuppdraget, under vilket
många äldre mål avslutades. Bland de ärenden
som Ekobrottsmyndigheten tog över från övriga
polis- och åklagarmyndigheter fanns en mycket
stor andel äldre och svårutredda mål.
Myndigheten var dessutom i ett
uppbyggnadsskede under 1998.
Enligt Ekobrottsmyndigheten har ekomålens
svårighetsgrad ökat. Vid den särskilda
målinventering som Ekobrottsmyndigheten nu
har genomfört har ca 8 % av ärendena bedömts
vara av särskilt krävande art.
Vid övriga åklagarmyndigheter ökade
genomströmningstiden från 203 till 306 dagar
eller med drygt 50 % jämfört med 1997.
Ökningen kan i huvudsak förklaras av att ett
större antal äldre ärenden har avslutats under
året.
Vid Ekobrottsmyndigheten var
lagföringsandelen ca 23 % år 1998. Motsvarande
siffra för det första halvåret 1999 var ca 30 %.
Lagföringsandelen för ekobrottsärenden som
handlagts utanför Ekobrottsmyndigheten var ca
33 % under 1998.
Andelen ärenden som leder till lagföring är
generellt sett lägre för ekomål än för andra mål.
Ekobrottsmyndigheten har analyserat det
balansavarbetningsuppdrag som regeringen i
mars 1996 gav Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen
och samtliga länsstyrelser för att väsentligt
minska antalet balanserade ekobrottsärenden.
Vid uppdragets slut den 30 juni 1998 hade antalet
balanserade ekobrottsärenden minskat från 10
239 till 4 861 eller med 53 %. Andelen
nedläggningsbeslut utanför
storstadsmyndigheterna uppgick i genomsnitt till
45 %. I storstadsmyndigheterna var andelen
högre. Stockholm låg i täten med en
nedläggningsandel på 76,3 % medan Västra
Götaland hade 60,7 % och Skåne 50,6 %
nedlagda ärenden. Ekobrottsmyndighetens
bedömning är att inte ens den högsta
nedläggningsandelen är särskilt anmärkningsvärd
med hänsyn till den betydande andelen äldre
ärenden.
*Stabsverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten
Enligt Ekobrottsmyndigheten har
stabsuppgifterna utvecklats på ett positivt sätt.
Myndigheten har börjat bygga upp ett system för
uppföljning av den ekonomiska brottsligheten i
syfte att få en bättre helhetsbild av sådan
brottslighet. Den första delen av systemet skall
sättas i drift i slutet av 1999.
Myndigheten diskuterar med övriga
åklagarmyndigheter hur samordningsuppgiften
skall lösas.
Ekorådet består av Riksåklagaren,
Rikspolischefen, Generaltulldirektören samt
generaldirektörerna för Ekobrottsmyndigheten,
Riksskatteverket, Finansinspektionen och
Brotts-förebyggande rådet. Rådet har bildat en
beredningsgrupp med företrädare för samtliga
myndigheter som ingår i rådet. Gruppen har
initierat projekt som berört flera av
myndigheterna. Den har också haft en viktig roll
i informationsutbytet mellan myndigheterna.
Ekobrottsmyndigheten bedömer att behovet av
tidig information om nya företeelser inom den
ekonomiska brottsligheten har tillgodosetts.
Under 1998 har Ekobrottsmyndigheten inlett
ett samarbete med Rikskriminalpolisens
underrättelsetjänst, som också omfattar
Finanspolisen. Samarbetet syftar till att
bestämma ansvarsområden för respektive
myndighet och säkerställa att
Ekobrottsmyndigheten får tillgång till
nödvändig information.
Ekobrottsmyndigheten har tillsammans med
andra myndigheter satt i gång eller initierat flera
projekt med syfte att förebygga ekonomisk
brottslighet. Myndigheten har bl.a. tillsammans
med Riksrevisionsverket kartlagt förekomsten av
s.k. svart arbetskraft och föreslagit åtgärder mot
företeelsen.
Myndigheten har också inlett ett samarbete
med Finansinspektionen för att effektivisera
bekämpningen av insiderbrott.
*Statistik och målinventering vid
Ekobrottsmyndigheten
Verksamhetsstatistiken för
Ekobrottsmyndigheten består av
statistikuppgifter från åklagarväsendets
ärenderegister Brådis. Dessa statis-tikuppgifter är
viktiga för mål- och resultatstyrningen men visar
inte svårighetsgraden på de ärenden som
myndigheten hanterar. Ekobrotts-myndigheten
har därför genomfört en särskild inventering av
de ärenden som handläggs där. Myndigheten har
delat in målen i fyra kategorier: enkla mål,
normala/medelsvåra mål, särskilt krävande mål
och utländska framställningar om rättshjälp.
Indelningen har främst byggt på hur
resurskrävande målen bedömts vara. Som särskilt
krävande mål har räknats sådana som avser
kvalificerad brottslighet som antingen är
juridiskt komplicerad eller är av stor omfattning
och därigenom mycket resurskrävande. För att
ett mål skall anses vara av stor omfattning skall
det förväntas kräva minst fyra dagars
huvudförhandling. Av de 3 532 målen bedömdes
45 % som enkla, 46 % som medelsvåra och 8 %
som särskilt krävande. En procent av målen avsåg
utländska rättshjälpsframställningar.
Ekobrottsmyndigheten pekar på att
verksamhetsstatistiken för 1998 innehåller en rad
osäkerhetsfaktorer som en följd av
omregistreringar av ärenden m.m. i samband
med bildandet av myndigheten.
5.3.5 Personalförsörjning
*Åklagarorganisationen (exkl.Ekobrottsmyndig-
heten)
Vid utgången av år 1998 fanns det inom
åklagarväsendet 612 åklagare och 311 andra
anställda (exkl. personal vid Riksåklagarens
kansli samt åklagaraspiranter och extra åklagare).
Under budgetåret 1994/95 var det
genomsnittliga antalet anställda åklagare inom
organisationen 720 (exkl. personal vid
Riksåklagarens kansli). Därefter infördes
anställningsstopp under åren 1996 och 1997
vilket fick till följd att antalet åklagare under
budgetåret 1995/96 sjönk till 720 och 1997 till
703.
Under 1998 pensionerades 22 åklagare, 66
gick över till Ekobrottsmyndigheten och fem
slutade av annan anledning. Under året antogs 30
nya åklagaraspiranter. Dessutom tillfördes
organisationen sex åklagare externt. Under åren
1999-2002 kommer totalt 82 åklagare att
pensioneras. I dag finns det ca 170 åklagare som
har mer än 20 år på åklagarbanan. Till 2009
kommer dessa att ha gått i pension. Medelåldern
bland chefer och administratörer är hög.
Riksåklagaren konstaterar att utvecklingen
mot en jämnare könsfördelning fortsätter men
att andelen kvinnor är låg bland
kammarcheferna.
*Ekobrottsmyndigheten
Den 30 juni 1999 tjänstgjorde 391 personer vid
Ekobrottsmyndigheten. Av dessa var 200
anställda vid myndigheten. Övriga 191 var
poliser, anställda av polisväsendet och
inkommenderade för tjänstgöring vid
myndigheten. Poliserna har således kvar sina
anställningar inom polisväsendet, vilket innebär
att arbetsgivaransvaret för
Ekobrottsmyndighetens personal är uppdelat
mellan myndigheten och Rikspolisstyrelsen.
Riksåklagaren anställer åklagare vid Ekobrotts-
myndigheten.
Ekobrottsmyndighetens mål för
kompetensförsörjningen är att under år 2000 nå
upp till en personalstyrka av sammanlagt 425
personer, 88 åklagare, 209 poliser, 57 ekonomer,
41 administratörer och 24 anställda vid kansli
och stab. Rekryteringsbehovet fram till år 2002
beräknas till ca 20 åklagare, 30 poliser och fem
ekonomer.
Bemanningsmålet för 1998 har inte nåtts när
det gäller antalet åklagare. Anledningen till det är
enligt Ekobrottsmyndigheten främst att
myndigheten tagit hänsyn till bristen på åklagare
i landet. Myndigheten som samarbetar med
Riksåklagaren för att finna lösningar på
problemet, har rekryterat sju extra åklagare
externt.
Männen dominerar på chefs- och
handläggarnivå. Likaså är 80 % av
polispersonalen inom Ekobrottsmyndigheten
män. Bland administratörerna är
kvinnodominansen stor.
Ekobrottsmyndigheten planerar att satsa
kraftfullt på rekrytering för att nå upp till den
planerade bemanningsnivån. Myndigheten avser
att öka andelen kvinnor på chefs- och
handläggarnivå och andelen män bland
administratörerna.
5.3.6 Utvecklingsarbetet
*Metodutveckling
Riksåklagaren lade 1997 fram riktlinjer för att
skapa rationella och effektiva arbetsformer inom
åklagarväsendet. Riktlinjerna utgick från en
genomgripande analys av arbetet vid
åklagarkamrarna. Den resulterade i förslag till
nya arbetssätt och arbetsformer.
Åklagarväsendet har utvärderat och följt upp
projektet under 1998. Det konstaterades att en
betydande positiv utveckling hade ägt rum i
arbetsformerna vid åklagarkamrarna.
Ärendehanteringen hade förenklats genom en ny
arbetsorganisation och nya arbetssätt. IT-
användningen har stor betydelse. Den nya
modellen för arbetsfördelning har förbättrat
verksamhetsresultatet när det gäller
genomströmningstider, lagföringsandel och
produktionskostnad. Det fortsatta
förändringsarbetet skall vara målstyrt.
Kvalitetsarbetet inom åklagarväsendet syftar
till att verksamheten skall leva upp till de krav
som medborgarna, polisen, domstolarna och
andra samverkande myndigheter kan ställa på
den. Det kvalitetsarbete som sedan 1996
bedrivits vid åklagarkammaren i Umeå, där flera
förslag till förbättringar av verksamheten har
tagits fram, skall ligga till grund för det fortsatta
kvalitetsarbetet inom åklagarorganisationen.
Några av insatserna på det området har varit
gemensamma utbildningar, medarbetarenkäter
och aktivt arbete med feedback.
Åklagarkammaren har också samarbetat med
Polismyndigheten i Umeå för att säkra kvaliteten
i brottsutredningarna.
Vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs arbetet i
åklagarledda arbetsgrupper med poliser,
ekonomer och personer med särskild kompetens
på IT-området. Organisationen av arbetet är
enligt myndigheten viktig för resultatet.
Myndigheten har initierat ytterligare åtgärder för
att förbättra utredningsverksamheten, bl.a. när
det gäller arbetsmetoder för att få fram och
analysera information som finns lagrad i datorer.
En framgångsrik ekobrottsbekämpning bygger
enligt myndig-heten på ingående och aktuella
kunskaper om t.ex. misstänkta personers
rörelsescheman och ekonomiska transaktioner
m.m. Inom avdelning-arna finns det därför
särskilda spaningsenheter som snabbt kan bistå
med detaljinformation i utredningsarbetet.
Myndigheten har också inlett en dialog med
konkursförvaltare för att skapa ett bättre
informationsutbyte. Ett system som innebär att
ett par åklagarkamrar tilldelas i huvudsak enklare
mål prövas för att åstadkomma en snabbare
handläggning av sådana mål. För att nå bättre
effektivitet i utredningsarbetet drivs vissa
förundersökningar i projektform. Generellt
uppställs krav på planmässighet i utredningarna.
*Samverkan mellan åklagarväsendet och polisen
Den övergripande inriktningen för det
gemensamma utvecklingssamarbete som pågått
sedan 1996 mellan åklagarväsendet och polisen
har varit att polisen skall ta ett utökat ansvar för
förhållandevis enkla och medelsvåra
brottsutredningar medan åklagarna i större
utsträckning skall koncentrera sig på de
komplicerade målen och utöva aktiv
förundersökningsledning i dessa.
Utvecklingsarbetet har resulterat i olika åtgärder
och nya arbetsmetoder.
Riksåklagaren beslutade i december 1997 efter
samråd med Rikspolisstyrelsen om nya allmänna
råd för fördelningen mellan åklagare och polis av
förundersökningsledning (Riksåklagarens
författningssamling 1997:12). Myndigheterna
skall ta fram lokala överenskommelser mellan
åklagare och polis om vem som skall ha
förundersökningsansvaret.
Överenskommelserna skall utgå från den
uppgiftsfördelning som framgår av
rättegångsbalken. Lokala förhållanden, brottets
generella straffvärde, ärendets karaktär och
svårighetsgrad samt den kompetens som finns
vid polismyndigheten skall vara avgörande för
ansvarsfördelningen. Under våren 1998 har
myndigheterna i de flesta län träffat sådana
överenskommelser. Det kommer på sikt att
innebära att polisen oftare får
förundersökningsansvaret i jämförelsevis enkla
och medelsvåra utredningar medan åklagarna får
utrymme att koncentrera sig på de komplicerade
utredningarna.
Granskningskommissionen i anledning av
brottsutredningen efter mordet på statsminister
Olof Palme har i juni 1999 lämnat över sitt
betänkande (SOU 1999:88) till regeringen.
Regeringen har remitterat betänkandet till
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen för
synpunkter för framtiden på polis- och
åklagarverksamheten. Remissen avser framför
allt frågor om arbetsfördelningen mellan polis
och åklagare, rollen som förundersökningsledare,
utredningsorganisation och utredningsmetoder.
Vidare har arbetet med att effektivisera
lagföringen av förhållandevis enkla förseelser
fortsatt. Arbetet med att utfärda
strafförelägganden för enkla förseelser är en
belastning för åklagarväsendet. Utgångspunkten
är att förseelser och brott som inte kan föranleda
annan påföljd än penningböter i möjligaste mån
skall lagföras genom utfärdande av ordningsbot
av polisman. I samband med den nya
trafikförordningen skall ett nytt beslut om
ordningsbot träda i kraft den 1 oktober 1999.
Det bör föra med sig en ytterligare minskad
ärendeinströmning till åklagarorganisationen,
eftersom fler brott lagförs genom att polisen
utfärdar ordningsbot.
Utvecklingsarbetet under 1998 har också
omfattat frågor om kvalitetssäkring av
brottsutredningar och genomförande av den
arbetsmetodik som utvecklats i samarbete med
polisen. En särskild arbetsgrupp har lett
utvecklingsarbetet på central nivå. Den har följt
och stöttat det lokala utvecklingsarbetet och
arbetat med att effektivisera
utredningsverksamheten. Ett resultat av
gruppens arbete är att det på varje
polismyndighet utsetts en kontaktperson för
åklagarmentorerna. Det har varit till stor nytta
för samarbetet enligt arbetsgruppen.
Åklagarmyndigheterna har genomfört flera
insatser när det gäller samverkan med och
utbildning av närpolisen. Arbetet har varit
inriktat på att förbättra utredningarnas kvalitet
samt öka användandet av förenklade
utredningsförfaranden och utredningsstöd som
mallar och checklistor för enklare brott.
Åklagarmentorerna och andra åklagare har
genomfört betydande utbildningsinsatser för
poliser. Riksåklagaren har i årsredovisningen för
1998 angett att verksamheten med
åklagarmentorer motsvarade ca 10
årsarbetskrafter.
Åklagarmentorernas och kontaktåklagarnas
arbete har varit mångskiftande. Vid många
åklagarkamrar är en kontaktåklagare utsedd för
varje närpolisområde eller utredningsenhet.
Åklagarmentorerna och kontaktåklagarna har
utbildat polisen, gett råd i ärenden, infört system
för kvalitetssäkring av brottsutredningar,
genomgått arbetsbalanser och utarbetat olika
utredningsstöd. Åklagarmentorerna har också
tagits i anspråk för särskilda uppgifter såsom
samverkan med polisen vid utredningar om
våldsbrott mot kvinnor.
*Utvecklingen på IT-området
Åklagarväsendets IT-utveckling syftar till att
minimera registreringsarbetet, datorisera
manuella rutiner och ge åklagarna juridiskt stöd i
arbetet. Alla åklagare har nu tillgång till
rättsinformationssystemet InfoLex och
åklagarväsendets intranet RÅNET med juridisk
och administrativ information.
Ett nytt effektivt strafföreläggandesystem,
EnVis, har tagits i bruk under 1998. Ett
omfattande utvecklingsarbete som har påbörjats
under året skall göra det möjligt att i
åklagarsystemet Brådis kunna ta emot uppgifter
från polisens anmälansrutin, RAR. En sådan
möjlighet kan medföra stora administrativa
förenklingar. En ny besluts- och
underrättelserutin skall göra det möjligt att lagra
åklagares beslut elektroniskt. Samtidigt som
beslutet lagras upprättas en underrättelse till
misstänkta och målsägande i avskrivna mål.
Vid Ekobrottsmyndigheten utformas nu
också ett system för uppföljning av
ekobrottsbekämpningen. Den första delen av
systemet skall sättas i drift i slutet av 1999.
Därefter kommer statistikdatabasen att byggas
ut successivt. Målet är att under år 2001 ha en
databas som kan ge snabb och sammanhållen
redovisning av ekobrottsbekämpningen i landet,
uppgifter om brottseffekter och
myndighetsåtgärder samt information om nya
former av ekonomisk brottslighet.
*Arbetsproduktivitet (exkl. Ekobrottsmyndigheten)
Från 1996 har arbetsproduktiviteten inom
åklagarväsendet ökat och antalet avslutade
ärenden har varit oförändrat trots att antalet
inkommande ärenden fortsatt att minska. Det
som förändrats är att antalet faktiskt
årsarbetande minskat under perioden. Under
1996 minskade antalet kanslianställda med 192
personer. Antalet anställda minskade också
genom anställningsstoppet för åklagare under
1996-1997. Överföringen av resurser till
Ekobrottsmyndigheten innebar en minskning
med i genomsnitt 64 årsarbetande under 1998.
En oförändrad nivå på avslutade ärenden,
minskade kostnader och en minskning av
faktiska årsarbetare ger en minskad styckkostnad
och en ökad arbetsproduktivitet.
Enligt Riksåklagaren har
produktivitetsökningen varit möjlig på grund av
betydande arbetsinsatser av personalen. En
annan förklaring är moderniseringen och
rationaliseringen av organisation och
arbetsmetoder. Produktionen har på det sättet
kunnat bibehållas på en hög nivå.
5.3.7 Regeringens bedömning
*Verksamhetsmålen
Genom åklagarreformen 1996 skapades en
åklagarorganisation som var effektivare, mer
flexibel och mindre sårbar än den tidigare. Under
de senaste åren har åklagarväsendet utvecklat
organisationen och arbetsmetoderna samt
tillämpat nya former för ledning och styrning av
verksamheten. Arbetet har varit inriktat på att
anpassa organisationen till omvärldens krav och
finna de bästa formerna för att bekämpa den
alltmer komplicerade brottsligheten i samhället.
De senaste årens verksamhetsresultat pekar på
en fortsatt positiv utveckling. Regeringen
bedömer att förändringsprocessen inom
åklagarorganisationen är framgångsrik och att de
mål som slagits fast för verksamheten i stort sett
uppfyllts.
Åklagarväsendet har under 1998 lagt ner stora
resurser på de prioriterade områdena. Det är
viktigt att ambitionsnivån är hög när det gäller
att effektivisera verksamheten på dessa områden
ytterligare, bl.a. när det gäller lagföringsprocent
och genomströmningstider.
Vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs det
operativa arbetet i nära arbetsgemenskap mellan
åklagare, poliser, ekonomer och personer med
särskild kompetens på IT-området.
Erfarenheterna av att de olika
personalkategorierna är samlokaliserade och
arbetar nära varandra är goda.
Inom myndigheten pågår också ett intensivt
arbete för att ytterligare förbättra utrednings-
och stabsverksamheten. Flera projekt har inletts
som inger gott hopp om att verksamheten nu
efter uppbyggnadskedet skall fortsätta att
utvecklas på det sätt som avsetts med reformen.
Regeringen anser att inrättandet av Ekobrotts-
myndigheten har skapat goda förutsättningar för
en effektivare ekobrottsbekämpning.
Myndigheten har ett behov av ytterligare
rekrytering under de närmaste åren för att de nya
arbetsformerna skall kunna utvecklas enligt
planerna. Redan de siffror som finns att tillgå om
verksamhetsresultatet för det första halvåret
1999 ger vid handen att det finns anledning att se
fram mot goda verksamhetsresultat från
myndigheten.
*Ärendebalanser och lagföringsprocent
Det är glädjande att ärendebalanserna har
minskat och att åklagarväsendet avslutat fler
ärenden än vad som kommit in. Det är också
positivt att lagföringsandelen har fortsatt att öka
trots att det fanns färre åklagare och betydligt
färre kanslianställda än år 1996. Att
arbetsproduktiviteten har ökat kan delvis
förklaras av att de senaste årens omfattande
metod- och IT-utvecklingsarbete nu börjar ge
resultat.
Genomströmningstiderna har ökat för nästan
alla brottstyper under 1998. Enligt Riksåklagaren
har de förhållandevis långa
genomströmningstiderna sannolikt berott på att
åklagarmyndigheterna har arbetat av
ärendebalanser och då avslutat många äldre mål.
Enligt regeringens bedömning bör det vara
möjligt att väsentligt minska genomsnittstiden
för ett beslut i åtalsfrågan när det gäller en färdig
förundersökning om våldsbrott. I dag är den
tiden i genomsnitt 46 dagar. Riksåklagaren har
förklarat att en sådan målsättning finns redan för
år 1999. Det första halvåret 1999 har
genomströmningstiderna minskat något.
Under perioden 1996-1998 har antalet
inkommande ärenden minskat med drygt 12 %.
Minskningen tenderar att fortsätta.
Riksåklagaren analyserar i samarbete med
Rikspolisstyrelsen vad den minskade
ärendeinströmningen beror på.
Under 1998 avskrevs inom åklagarväsendet
ca 19 % av de färdiga förundersökningarna, varav
16 % med motiveringen att brott inte kunde
styrkas. I färdiga ärenden om våldsbrott var
andelen avskrivningsbeslut under 1998 generellt
hög, mellan 26 och 35 %. Riksåklagaren avser att
undersöka orsakerna till detta och genomföra de
åtgärder som krävs för att ytterligare
effektivisera utredningsverksamheten. Sådana
åtgärder är viktiga för allmänhetens förtroende
för rättsväsendet.
Det pågående metod-, IT- och
kompetensutvecklingsarbetet inom
åklagarväsendet syftar till kortare
genomströmningstider och en minskad
avskrivningsandel när det gäller färdiga
förundersökningar. Åklagarväsendets och
polisens gemensamma arbete för att förbättra
förundersökningarnas kvalitet och effektivisera
utrednings-arbetet är också ett viktigt led i den
utvecklingen.
5.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelserna för år 1998
avseende myndigheterna inom
verksamhetsområdet.
5.5 Pågående och planerade
förändringar inom
åklagarväsendet
Regeringen slår fast att arbetet med att
effektivisera och modernisera
åklagarverksamheten skall fortsätta.
Moderniseringen skall utgå från ett
medborgarperspektiv och från en helhetsyn på
rättsväsendet. Utvecklingen på flera
brottsområden har fört med sig att det ställs allt
högre krav på åklagarna bl.a. när det gäller
kompetensnivå, ett aktivt
förundersökningsledarskap samt ett ökat
helhetsengagemang i brottsbekämpningen.
Därför är det viktigt med kompetens-, metod-
och IT- utveckling inom åklagarorganisationen.
Det är också nödvändigt att åklagarväsendet
och polisen vidareutvecklar de gemensamma
arbetsmetoderna och formerna för intensifierad
samverkan. Initialt har samarbetet mellan
åklagarväsendet och polisen främst inneburit att
utredningsverksamheten vid närpolisen har
effektiviserats. På sikt bör samarbetet också leda
till en effektivare bekämpning av den grövre
kriminaliteten.
5.5.1 Miljöbrottslighet
*Kampen mot miljöbrott skall utvecklas inom
ramen för en ny organisation
Regeringen konstaterar att bekämpandet av
miljöbrott är ett viktigt led i arbetet med att
skydda miljön. Det är därför nödvändigt att det
inom åklagarväsendet byggs upp en flexibel orga-
nisation för en effektiv handläggning av de
många gånger svårutredda miljöbrotten. En så-
dan utveckling förutsätter att det finns åklagare
och poliser som har hög kompetens på miljö-
brottsområdet.
Riksåklagaren har på regeringens uppdrag
utarbetat förslag till effektivare utredning av
miljöbrott (Riksåklagarens rapport Effektivare
miljöbrottsbekämpning, december 1998).
Rapporten har remissbehandlats. Riksåklagaren
har i juni 1999 kommit in med en skrivelse till
regeringen med preciseringar till förslaget om
hur en miljöbrottsorganisation kan utformas.
Regeringen ansluter sig till Riksåklagarens
förslag och har den 1 juli 1999 uppdragit åt
Riksåklagaren att förbereda inrättandet av en ny
och flexibel organisation för
miljöbrottsbekämpning. Riksåklagaren bedömer
att det skall finnas totalt 14 åklagare för
miljöbrottsbekämpning. Den geografiska
placeringen av dessa åklagare bör enligt
Riksåklagaren göras på ett sådant sätt att ett
dagligt och nära samarbete med polisens utredare
kan utvecklas.
Regeringen kommer därför att för budgetåret
2000 satsa 13 miljoner kronor på en
effektivisering av miljöbrottsbekämpningen.
Inom åklagarväsendet finns ett stort behov av
utbildning och kompetensutveckling när det
gäller frågor som rör miljöbrottsbekämpningen.
Regeringen anser att ambitionsnivån i
reformarbetet måste vara hög.
Alla myndigheter inom åklagarväsendet och
polisen skall ha ett operativt ansvar för
miljöbrottsbekämpningen.
Ekobrottsmyndigheten skall dock inte ha något
sådant ansvar med undantag för de situationer
när det finns sådana samband mellan utredningar
om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet
att det är lämpligast att gemensam handläggning
sker där.
Riksåklagaren skall ha ett samordningsansvar
för miljöbrottsbekämpningen och bestämmer
närmare hur samordningen skall ske. Det skall
hos Riksåklagaren finnas en central enhet som
främst skall svara för samordningen inom
miljöbrottsbekämpningen. Enheten skall
dessutom, i den omfattning som Riksåklagaren
bestämmer, biträda vid handläggningen av
svårutredda brott mot miljön. Endast i
undantagsfall bör enheten själv ansvara för
handläggningen av utredningar om brott mot
miljön.
För att miljöbrottsbekämpningen skall
fungera effektivt är en fördjupad samverkan
mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter
nödvändig. Riksåklagaren avser att i samarbete
med Rikspolisstyrelsen ta fram
kompetensutvecklingsplaner för åklagare och
poliser som arbetar med miljöbrottsutredningar
liksom för samverkan om
miljöbrottsbekämpning.
Enligt Riksåklagaren bör en grundläggande
utbildning genomföras för alla åklagare och
poliser som handlägger utredningar om brott
mot miljön. En sådan utbildning bör enligt
Riksåklagaren vara helt eller delvis öppen för
personal från bl.a. tillsynsmyndigheterna,
Kustbevakningen och räddningstjänsten.
5.5.2 Bekämpning av ekonomisk
brottslighet
*Uppbyggnaden av Ekobrottsmyndigheten skall
fullföljas och myndighetens verksamhet skall
utvecklas
Den ekonomiska brottsligheten är ett allvarligt
hot mot näringslivets funktion och den enskildes
trygghet i ekonomiska sammanhang. Att
bekämpa ekobrott effektivt ställer stora och
speciella krav på bl.a. kompetens och
arbetsmetoder, inte minst när det gäller
myndighetssamarbete. Ekobrottsmyndigheten är
särskilt anpassad för denna speciella form av
brottsbekämpning.
Ekobrottsmyndigheten befinner sig i ett
uppbyggnadsskede. Det är viktigt att
organisationsarbetet fullföljs och att
myndigheten byggs ut enligt planerna. Det är
också viktigt att utvecklingen av arbetsmetoder
och specialistkompetens inom
ekobrottsbekämpningen fortsätter. Det handlar
inte bara om att förbättra det operativa,
brottsutredande arbetet med åklagare, poliser
och olika slag av specialister i nära samverkan.
Också uppbyggandet av de nationella
stabsfunktionerna skall fortsätta för att göra
Ekobrottsmyndigheten till ett kompetens- och
kunskapscentrum i fråga om ekobrott och
ekobrottsbekämpning. Statsmakterna,
myndigheter och näringsliv behöver fortlöpande
information om ekobrottsligheten och tidiga
varningssignaler om nya brottsformer och
brottsliga metoder. De nationella
stabsfunktionerna skall tillhandahålla sådan
information.
EU-bedrägeridelegationen har i juni 1999
föreslagit att delegationen skall avvecklas och att
Ekobrottsmyndigheten successivt, under längst
sex månader fr.o.m. den 1 januari 2000, skall ta
över ansvaret för att samordna skyddet för
gemenskapernas finansiella intressen. Det gäller
frågor om utvecklingen av oegentligheter med
EU-medel i Sverige samt åtgärder för att att
hindra och beivra sådant fusk.
Ekobrottsmyndigheten föreslås även ta över
rollen som kontaktmyndighet till EU-
kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå
(OLAF). Vidare föreslås att ett särskilt råd knyts
till Ekobrottsmyndigheten för att säkra fortsatt
god samverkan mellan de berörda
myndigheterna inom området.
Delegationens förslag innebär att
Ekobrottsmyndigheten skall bedriva den nya
verksamheten i hela landet inom såväl det
administrativa som det straffrättsliga området.
Regeringen delar delegationens slutsatser att
Ekobrottsmyndigheten är den bäst lämpade
myndigheten att ta över delegationens arbete och
att ett organ för samarbete mellan berörda
myndigheter bör inrättas. För att genomföra
förslaget avser regeringen att under hösten 1999
genomföra nödvändiga förändringar i Ekobrotts-
myndighetens instruktion. Kostnaden för den
nya verksamheten beräknas till 1,5 miljoner
kronor per år. Sammanlagt 1,2 miljoner kronor
tillförs Ekobrottsmyndighetens anslag från
anslag inom andra utgiftsområden (se avsnitt
5.6). Resterande 300 000 kronor finansieras inom
Ekobrottsmyndighetens anslag.
5.5.3 Bekämpning av grov och
gränsöverskridande brottslighet
*Åklagarväsendet skall fortsätta att utveckla
bekämpningen av grov och gränsöverskridande
brottslighet i samarbete med polisen
Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt
att åklagarväsendet organiseras på ett sådant sätt
att bekämpningen av den grova och
gränsöverskridande brottsligheten blir ännu
effektivare. Åklagarna har en ledande och
betydelsefull roll i sådana brottsutredningar. Det
ställs därför stora krav på dem bl.a. i fråga om
specialkompetens och helhetsengagemang i
utredningsverksamheten som bör ske i nära
samarbete med polisen.
Riksåklagaren har i verksamhetsplanen för
1998 uppdragit åt åklagarmyndigheterna att vidta
särskilda åtgärder mot den grova och
gränsöverskridande brottsligheten. Uppdraget
till myndigheterna innefattar åtgärder eller
förslag i fråga om organisation, arbetsformer och
kompetens för bekämpningen av sådan
brottslighet. De förslag som har kommit in till
Riksåklagaren från åklagarmyndigheterna avser
huvudsakligen åtgärder för att höja
åklagarkompetensen på området och förbättra
förutsättningarna för en förstärkt samverkan
med polisen. Riksåklagaren har ännu inte tagit
slutlig ställning till hur organisationen av den
verksamheten bör byggas upp, men har beslutat
att uppdra åt kvalificerade specialiståklagare att
vid varje myndighet bygga upp funktioner för
bekämpning av grov, organiserad och
gränsöverskridande brottslighet.
Regeringen anser att det är viktigt att
förändringsprocessen på området fortsätter. Det
är också viktigt att Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen gemensamt fortsätter att
verka för att finna lämpliga samarbetsformer för
att effektivare bekämpa den grova
gränsöverskridande brottsligheten.
5.5.4 Skyddet för kvinnor och barn
Åklagarorganisationen har bedrivit ett väl
planerat och ambitiöst utvecklingsarbete för att
effektivisera bekämpningen av de våldsbrott som
begås i hemmen mot framför allt kvinnor och
barn. Det är en angelägen uppgift för
åklagarorganisationen att fortsätta och
intensifiera utvecklingsarbetet för att förbättra
de samlade åtgärderna mot denna brottslighet.
För att effektivt bekämpa brottslighet av detta
slag krävs ett väl utvecklat samarbete med såväl
andra myndigheter som frivilligorganisationer.
I enlighet med Riksåklagarens allmänna råd
om ledningen av förundersökning i brottmål
(Riksåklagarens författningssamling 1997:12)
leder oftast åklagaren utredning om brott som
innefattar våld mot närstående kvinna, även om
brottet inte är grovt. Åklagarna fyller således en
viktig funktion när det gäller att i aktiv
samverkan med polisen vidta snabba och
adekvata åtgärder för att säkerställa en hög
utredningskvalitet i den här typen av
utredningar. Det är också viktigt att det finns väl
fungerande arbetsrutiner mellan polis och
åklagare bl.a. när det gäller att snabbt få fram ett
underlag för ett eventuellt beslut om
straffprocessuella tvångsmedel eller om
besöksförbud. Det är åklagaren som är behörig
att fatta sådana beslut.
Regeringen har i regleringsbrevet för år 1999
gett Riksåklagaren i uppdrag att tillsammans med
Rikspolisstyrelsen se över och förbättra
rutinerna i ärenden om besöksförbud.
Myndigheterna skall i arbetet beakta
Brottsofferutredningens förslag i dessa delar
(SOU 1998:40) och i samband med
årsredovisningen för år 1999 redovisa de åtgärder
som har vidtagits. Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen bedriver ett gemensamt arbete
i dessa frågor och har bl.a. utarbetat en handbok i
brottsofferfrågor. Dessutom pågår ett
analysarbete av material som har samlats in. Det
arbetet kommer att resultera i en översyn av de
föreskrifter som Riksåklagaren utfärdade år 1997
(Riksåklagarens författningssamling 1997:7).
Frågan kommer också att behandlas under en
planerad seminarieserie under hösten år 1999
tillsammans med polisen.
5.5.5 Brott med inslag av rasism,
främlingsfientlighet eller homofobi
Regeringen understryker vikten av att åklagar-
och polisväsendet ägnar särskild uppmärksamhet
åt brott med rasistiska inslag.
Åklagarväsendet har under senare år vidtagit
flera åtgärder för att mer effektivt bekämpa brott
med rasistiska eller främlingsfientliga inslag.
Regeringen anser att ambitionsnivån inom
åklagarorganisationen skall vara fortsatt hög när
det gäller att förbättra metoderna för utredning
av sådana brott. Det är också angeläget att
åklagarorganisationen utvecklar effektiva
utredningsmetoder för brott med homofobiska
inslag. En viktig förutsättning för
utvecklingsarbetet är att samarbetet mellan
åklagare och polis förbättras ytterligare.
Regeringen konstaterar också att det är viktigt
att åklagarna får kontinuerlig utbildning i frågor
om bekämpning av brottslighet med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag.
5.5.6 Internationellt arbete
*Det internationella samarbetet skall förbättras
Regeringen lägger stor vikt vid att arbetet med
att utarbeta nya instrument för ett förbättrat
rättsligt samarbete över gränserna fortsätter. Den
gränsöverskridande brottslighetens utveckling
kräver ett utökat gränsöverskridande samarbete
mellan de brottsbekämpande myndigheterna.
Riksåklagaren deltar aktivt i EU:s arbete med
att genomföra den s.k. aktionsplanen mot
organiserad brottslighet samt i det europeiska
nätverk som inrättats för att förbättra det
rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.
Kontaktpersonerna i nätverket skall kunna förse
sina motsvarigheter i andra medlemsstater med
praktisk information om rättssystemet.
Riksåklagaren deltar också i arbetet med en
handbok för det rättsliga samarbetet inom EU.
Åklagarväsendet medverkar i ökad omfattning i
utvecklingssamarbetet på rättsområdet med
Estland, Lettland, Litauen och Polen.
Rättsutvecklingssamarbetet syftar till att
underlätta för dessa länder att bli medlemmar i
EU. Riksåklagaren har åtagit sig det svenska
samordningsansvaret för Rikspolisstyrelsens,
Riksåklagarens, Ekobrottsmyndighetens,
Brottsförebyggande rådets samt
Domstolsverkets medverkan i det mellan Kom-
missionen och Europarådet gemensamma pro-
grammet Octopus II. Syftet med programmet är
att förstärka ländernas insatser mot korruption
och organiserad brottslighet.
De nordiska riksåklagarna träffas regelbundet
för att se över det nordiska rättshjälpsamarbetet.
Efter initiativ av Sverige i Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet
bildades i april 1997 ett särskilt
Östersjösamarbete för åklagare. Det senaste
Riksåklagarmötet inom ramen för det samarbetet
hölls i april 1999. Riksåklagarna beslutade då att
arbetet med att höja kompetensen inom
rättshjälp i brottmål skulle fortsätta. Som en del
av det arbetet har en handbok om inbördes
rättshjälp i brottmål och utlämningsfrågor
färdigställts och reviderats. Ett antal
arbetsgrupper har bildats som arbetar med
samarbetsfrågor rörande rättshjälp i brottmål,
penningtvätt, miljöbrott samt handel med och
sexuella övergrepp mot kvinnor och barn. Nästa
Östersjöriksåklagarmöte äger rum i Danmark i
februari 2000.
5.5.7 Kompetensutveckling
*Kompetensen inom åklagarväsendet skall vara
hög
Det är nu viktigt att konsolidera och gå vidare
med det omfattande reformarbetet. Regeringen
konstaterar därför bl.a. att utbildning och
återkommande möjligheter till
kompetensutveckling för åklagare och andra
personalkategorier inom åklagarorganisationen
skapar en effektivare organisation och inspirerar
till en högre ambitionsnivå i arbetet. Det är också
nödvändigt att åklagarna har en hög
kompetensnivå för att kunna utöva aktiv
förundersökningsledning i svåra utredningar om
t.ex. miljöbrottslighet, ekobrottslighet, grov
organiserad brottslighet eller IT-relaterad
brottslighet. Regeringen finner det därför
nödvändigt att tilldela åklagarväsendet ytterligare
resurser för kompetensutvecklingsinsatser.
Det långsiktiga reformarbete som pågår inom
åklagarväsendet kommer att medföra behov av
ytterligare resursförstärkningar budgetåren 2001
och 2002 för att bygga upp och förstärka
kompetensen på alla nivåer inom
åklagarorganisationen.
Riksåklagarens kansli har gjort en omfattande
översyn av åtgärder som är betydelsefulla för att
utveckla en hög kompetens inom
åklagarorganisationen. Arbetet har i första hand
inriktats på att skapa en ny åklagarutbildning
som är anpassad till de krav som brottslighetens
utveckling och den ökade internationaliseringen
ställer.
Grundutbildningen för åklagare har
reformerats i grunden. Praktikutbildningen har
förstärkts och den teoretiska utbildningsdelen
genomförs i en serie kurser, Åklagarkurs I-IV,
som vardera omfattar 3-4 veckors
internatutbildning.
Under 1999 har ett projekt för att etablera en
kvalificerad reguljär vidareutbildning för åklagare
gått in i en genomförandefas. 20 miljoner kronor
har avsatts för utbildningssatsningen.
Riksåklagaren har angett att det är av strategisk
vikt för brottsbekämpningen att hålla den nivån
på kompetensutvecklingen under de kommande
åren.
I det nya utbildningsprogrammet har också en
principiell plan upprättats för utvecklingen av
chefsrollen. Programmet innehåller bl.a. en
grundkurs för nya chefer och idéseminarium i
ledarskap.
Under 1999 har 60 specialisttjänster inrättats
inom åklagarväsendet. Tanken är att de skall
förstärka kompetensen inom vissa angelägna
områden, t.ex. när det gäller miljöbrott och vissa
grova våldsbrott. Dessa åklagare kommer att
genomgå särskild utbildning.
Det finns ett stort behov av utbildning och
kompetensutveckling inom
Ekobrottsmyndigheten. De områden som
myndigheten har riktat in sig på är ekoutbildning
för åklagare, poliser och ekonomer, IT-
utbildning, arbetsledarutbildning för
kansliföreståndare samt framtagande av ett
chefsutvecklingsprogram.
5.6 Anslag
B1 Åklagarorganisationen
Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
583 806
Anslags-
sparande
10 590
1999
Anslag
620 140
Utgifts-
prognos
615 000
2000
Förslag
694 997
2001
Beräknat
715 493
1
2002
Beräknat
726 471
2
1 Motsvarar 704 997 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 704 997 tkr i 2000 års prisnivå.
Vid utgången av år 1997 hade
åklagarorganisationen utnyttjat anslagskrediten
med drygt 40 miljoner kronor. Under år 1998
förbrukade åklagarorganisationen knappt 584
miljoner kronor, vilket innebar att ett
anslagssparande om 10,6 miljoner kronor hade
byggts upp vid utgången av år 1998. De senaste
årens ekonomiska obalans är därmed över.
Utfallet för första halvåret 1999 samt prognosen
för återstoden av innevarande år pekar på att det
ekonomiska läget kommer att vara fortsatt gott
vid utgången av år 1999.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Åklagarorganisationen skall ges ekonomiska
förutsättningar att fullfölja det omfattande
reformarbete som genomförts under de senaste
åren. För budgetåret 1999 tilldelades
åklagarorganisationen 10 miljoner kronor som
en engångsvis satsning på bland annat
kompetensutveckling och till att ytterligare
utveckla samverkan med polisen. Regeringen gör
bedömningen att en särskild satsning på
kompetensutveckling är nödvändig även för år
2000. Av den anledningen har
åklagarorganisationens anslag justerats upp
engångsvis med 10 miljoner kronor på
tilläggsbudget i denna proposition (se avsnittet
om tilläggsbudget i volym 1).
Vidare kräver den nya organisationen för
bekämpning av miljöbrottslighet ökade resurser.
Mot bakgrund av detta anser regeringen att
åklagarorganisationen skall tillföras 13 miljoner
kronor år 2000 och 23 miljoner kronor år 2001
respektive 2002 från den ramhöjning på
150 miljoner kronor för rättsväsendet som
aviserades i 1999 års ekonomiska vårproposition.
Till följd av att Ekobrottsmyndighetens
verksamhetsområde utvidgats med Hallands län
och Gotlands län minskas åklagarorganisationens
anslag med 380 000 kronor, vilket motsvarar
kostnaden för den personal som
Ekobrottsmyndigheten tar över från
åklagarorganisationen. Samtidigt höjs anslaget B
1 Ekobrottsmyndigheten med motsvarande
belopp (se avsnittet om tilläggsbudget i volym
1).
Som kompensation för beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas
anslaget upp med 15,4 miljoner kronor. Vid
anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
57 434 000 kronor.
Sammantaget föreslås därmed 2000 års anslag
uppgå till 694 997 000 kronor. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till 715 493 000 kronor
respektive 726 471 000 kronor.
Tabell 5.3 Beräkning av anslag
Tusental kronor
Anslag 1999
620 140
Pris- och löneomräkning
15 375
Ändringar m. a. a. tidigare beslut
-10 000
Rampåverkande överföringar, nettoförändring
12 048
Engångsvisa överföringar, nettoförändring
0
Justering av premier
57 434
Anslag 2000
694 997
Frågan om ytterligare resurser till rättsväsendet
åren 2001 och 2002 behandlas i avsnitt 3.5.3.
B2 Ekobrottsmyndigheten
Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
156 719
Anslags-
sparande
23 381
1999
Anslag
199 197
Utgifts-
prognos
216 000
2000
Förslag
250 933
2001
Beräknat
264 818
1
2002
Beräknat
268 881
2
1 Motsvarar 260 933 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 260 933 tkr i 2000 års prisnivå.
Ekobrottsmyndighetens anslag uppgick år 1998
till 180 miljoner kronor. Förbrukningen under
året uppgick till 157 miljoner kronor. Vid
utgången av år 1998 hade man således byggt upp
ett anslagssparande om 23,4 miljoner kronor.
Prognosen för år 1999 visar att anslagssparandet
kommer att minska till ca 6,6 miljoner kronor
vid utgången av år 1999. Sammantaget betyder
det att Ekobrottsmyndighetens ekonomiska
situation vid utgången av år 1999 kommer att
vara god.
Regeringens överväganden
Slutsatser
I enlighet med 1999 års budgetproposition
(prop. 1998/99:1, utg.omr. 4, bet. 1998/99:JuU1,
rskr. 1998/99:80) har Ekobrottsmyndigheten
tillförts 90 miljoner kronor för perioden 1999 -
2001, fördelat på 10 miljoner kronor år 1999 och
40 miljoner kronor år 2000 respektive år 2001.
Resurstillskottet var nödvändigt för att ge
Ekobrottsmyndigheten förutsättningar för att
klara en alltmer komplicerad brottslighet och
kunna ha den offensiva roll inom
ekobrottsbekämpningen som samhället kräver.
För att ge Ekobrottsmyndigheten
förutsättningar för att kunna fullfölja
uppbyggnaden av myndigheten anser regeringen
att ytterligare resursförstärkningar är
nödvändiga. Därför föreslår regeringen att
Ekobrottsmyndigheten tillförs 5 miljoner kronor
år 2000 och 15 miljoner kronor år 2001
respektive år 2002.
Till följd av att Ekobrottsmyndighetens
verksamhetsområde utvidgats med Hallands län
och Gotlands län tillförs Ekobrottsmyndigheten
medel från polisorganisationen respektive
åklagarorganisationen motsvarande kostnaden
för den personal som förs över till
Ekobrottsmyndigheten. Myndighetens anslag
höjs med 2,6 miljoner kronor samtidigt som
anslaget B 1 Åklagarorganisationen minskas med
380 000 kronor och anslaget A 1
Polisorganisationen minskas med 2,22 miljoner
kronor (se avsnitt om tilläggsbudget i volym 1).
Vidare tillförs Ekobrottsmyndigheten
sammanlagt 1,2 miljoner kronor till följd av att
myndigheten tar över EU-
bedrägeridelegationens uppgifter. Samtidigt
minskas andra utgiftsområdets anslag A 13
Utvecklingsarbete med 600 000 kronor,
fjortonde utgiftsområdets anslag A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
med 150 000 kronor, nittonde utgiftsområdets
anslag A 1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder
med 150 000 kronor och tjugotredje
utgiftsområdets anslag B16 Räntekostnader för
förskot-terade arealersättningar m.m. med
300 000 kronor.
Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av
ändrade utgifter. Som kompensation för
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
m.m. räknas anslaget ned med 26 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har också en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera den kompensation
som tidigare i anslaget inlagd kompensation för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
10 362 000 kronor.
Sammantaget föreslås därmed 2000 års anslag
uppgå till 250 933 000 kronor. För åren 2001 och
2002 beräknas anslaget till 264 818 000 kronor
respektive 268 881 000 kronor.
Tabell 5.5 Beräkning av anslag
Tusental kronor
Anslag 1999
199 197
Pris- och löneomräkning
-26
Ändringar m. a. a. tidigare beslut
30 000
Rampåverkande överföringar, nettoförändring
11 400
Engångsvisa överföringar, nettoförändring
0
Justering av premier
10 362
Anslag 2000
250 933
Frågan om ytterligare resurser till rättsväsendet
åren 2001 och 2002 behandlas i avsnitt 3.5.3
6 Domstolsväsendet m.m.
6.1 Omfattning
Domstolsverket är central
förvaltningsmyndighet för de allmänna
domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,
hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.
Allmänna domstolar är de 95 tingsrätterna, de
6 hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna
förvaltningsdomstolar är de 23 länsrätterna, de 4
kammarrätterna och Regeringsrätten. Vid
årsskiftet 1998/99 inrättades miljödomstolar i
Stockholms, Växjö, Vänersborgs, Östersunds
och Umeå tingsrätter samt en miljööverdomstol
i Svea hovrätt. Miljödomstolarna och
Miljööverdomstolen handlägger mål enligt
miljöbalken, bl.a. vattenmål. Därför avvecklades
samtidigt Vattenöverdomstolen i Svea hovrätt
och vattendomstolarna i nämnda tingsrätter samt
i Luleå tingsrätt.
6.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
3 063
3 067
3 169
3 359
3 381
3 430
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Förändringar
Moderniseringen och renodlingen av
domstolsverksamheten fortsätter.
Fem miljödomstolar och en Miljööverdomstol
inrättades vid årsskiftet 1998/99.
De allmänna advokatbyråerna avvecklas under
år 1999.
Minsta tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt
eller länsrätt föreslås ändras från ett år till två år.
Inskrivningsverksamheten föreslås
koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter.
Bouppteckningshanteringen föreslås överföras
till skatteförvaltningen.
Av den ramhöjning på 150 miljoner kronor
för rättsväsendet som aviserades i 1999 års
ekonomiska vårproposition tilldelas
domstolsväsendet, för att med oförminskad kraft
kunna fortsätta med moderniseringsarbetet, 110
miljoner kronor år 2000 samt 85 miljoner kronor
för vartdera av åren 2001 och 2002.
Frågan om ytterligare resurser till
rättsväsendet åren 2001 och 2002 behandlas i
avsnitt 3.5.3.
Prioriteringar
Moderniseringen av domstolsväsendet fortsätter
för att det skall stå väl rustat för 2000-talet.
Moderniseringen skall bl.a. ske genom renodling
av domstolarna och domarrollen, möjligheter till
samverkan mellan domstolarna,
kompetensutveckling av personalen och
förenklade förfaranderegler.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Inom flertalet domstolsslag finns ett stort antal
äldre mål i balans. Vidare har
genomströmningstiderna i de flesta fall ökat
något under 1998 och antalet mål som vid
utgången av 1998 var färdiga för avgörande var
förhållandevis högt i samtliga domstolsslag utom
vid tingsrätterna.
Arbetsläget är oroande särskilt i hovrätterna
och i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Domstolsväsendet har förbrukat 73 miljoner
kronor mer än vad som år 1998 anslagits för
verksamheten. Vid budgetårets slut uppgick
anslagssparandet eller det ackumulerade
överskottet till 85 miljoner kronor. Under år
1999 beräknas domstolsväsendet förbruka hela
anslags-sparandet samt behöva utnyttja
anslagskrediten med ca 16 miljoner kronor.
6.3 Resultatbedömning
Målet för domstolsväsendet är att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.
För att kunna göra en bedömning av
rättssäkerheten och effektiviteten bör hänsyn tas
till utvecklingen av ett antal faktorer. En del
faktorer är mätbara medan andra faktorer, t.ex.
kvalitet, är svårare att mäta. De faktorer som i
dag är möjliga att mäta och följa upp för att
möjliggöra en bedömning av resultatet är t.ex.
- antalet inkomna, avgjorda och balanserade
mål
- omloppstider, balansernas åldersstruktur,
styckkostnad samt andelen förordnade
offentliga försvarare och
målsägandebiträden
- i vilken utsträckning mål avgörs så snart de
är färdigberedda.
Ett förhållande som är intressant att följa och
som har betydelse för resultatet är tillgången på
personal och personalsammansättningen.
6.3.1 De allmänna domstolarna
*Tingsrätterna
Diagram 6.1 Tingsrätternas målutveckling 1994/95-1998
Som framgår av diagrammet har antalet inkomna
och avgjorda mål gradvis minskat under perioden
1994/95 - 1998. Det finns en skillnad mellan
tvistemål och brottmål. Antalet inkomna och
avgjorda brottmål har, efter att ha minskat under
flera år, ökat under 1998 medan tvistemålen
fortsatt att minska. Antalsmässigt har inkomna
tvistemål minskat mer än vad inkomna brottmål
ökat.
Jämfört med 1994/95 har antalet inkomna
tvistemål totalt minskat med ca 21 % och antalet
inkomna brottmål med ca 16 %. Lagändringar
har skett under perioden som påverkat antalet
inkomna mål, bl.a. avkriminalisering av vissa
brott, särskilda restriktioner för åtalsprövning,
utvidgade möjligheter till strafföreläggande och
ändringar i familjelagstiftningen.
Tingsrätternas genomsnittliga förhandlingstid
för såväl tvistemål som brottmål ökade under
perioden 1994/95 - 1998 med närmare 24
respektive 19 minuter per mål. Antalet tvistemål
respektive brottmål med mer än tolv timmars
förhandlingstid har också ökat. Antalet brottmål
med mer än en tilltalad har dock i stort sett varit
oförändrat.
I diagrammen nedan redovisas utvecklingen
under perioden 1994/95-1998 avseende
tingsrätternas genomströmningstider och
åldersstrukturen på balanserade mål.
Genomströmningstiderna anges som
genomsnittliga tider.
Diagram 6.2 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader)
Som framgår har genomströmningstiderna ökat
under perioden, speciellt när det gäller tvistemål.
Diagram 6.3 Balanserade måls genomsnittsålder
Genomsnittsåldern för balanserade tvistemål
(exkl. familjemål och FT-mål) samt för brottmål
(exkl. notariemål) var 1998 13,7 respektive 8,4
månader. Detta innebär en ökning under
perioden med drygt 2 månader respektive 1
månad.
Vid utgången av 1998 var det sammanlagda
antalet tvistemål färdiga för avgörande drygt
2 900 mål, vilket motsvarar 10 % av antalet
balanserade mål eller produktionen under en halv
månad. Enligt Domstolsverkets bedömning är
detta normalt i förhållande till vad som är
nödvändigt för verksamheten.
*Hovrätterna
Diagram 6.4 Hovrätternas målutveckling budgetåret
1994/95 och kalenderåren 1996-1998
Den för tingsrätterna beskrivna tendensen med
en minskad andel tvistemål och en ökad andel
brottmål mellan 1997 och 1998 återfinns även i
hovrätternas resultat. Här har emellertid det
totala antalet inkomna, avgjorda och balanserade
mål ökat vilket gör att hovrätternas
arbetsbelastning ökat något under 1998 jämfört
med 1997. Sammantaget har antalet inkomna mål
i hovrätterna ökat med 900 mål, varvid ökningen
till största delen består av övriga mål. Ökningen
utgjordes främst av mål om återbetalning av
stämpelskatt och bedöms av Domstolsverket
som tillfällig.
Hovrätternas genomsnittliga förhandlingstid
för såväl tvistemål som brottmål ökade under
perioden 1994/95 - 1998 med närmare 34
respektive 24 minuter per mål som avgjorts efter
förhandling. Antalet brottmål med mer än tolv
timmars förhandlingstid var under 1997 och
1998 i huvudsak densamma.
Andelen av antalet avgjorda mål i tingsrätten
som överklagas till hovrätten utgör
överklagandefrekvensen.
Överklagandefrekvensen för tvistemål och
brottmål har varit relativt konstant under de
senaste fyra åren. Överklagandefrekvensen var år
1998 7 % för tvistemålen och 13,9 % för
brottmålen. Ändringsfrekvensen i tvistemål och
brottmål har under samma period varit omkring
23 % respektive 31 %.
Diagram 6.5 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader)
I likhet med tingsrätterna är det även när det
gäller hovrätterna tvistemålens
genomströmningstider som ökat mest.
Genomströmningstiderna har, som framgår av
diagrammet, ökat vad gäller tvistemål med drygt
två månader under perioden. När det gäller
brottmålen minskade tiden något 1998 jämfört
med 1997.
Diagram 6.6 Balanserade måls genomsnittsålder i månader
Genomsnittsåldern på balanserade brottmål och
tvistemål var 4,8 respektive 10 månader vid
utgången av 1998. För övriga mål har åldern
minskat något under perioden medan den ökat
för de andra måltyperna. Vid utgången av 1998
var antalet balanserade tvistemål i hovrätterna
som var färdiga för avgörande 1 250 stycken
(46%). Av brottmålen var 1 700 (54 %) av
antalet balanserade brottmål färdiga för
avgörande.
*Högsta domstolen
Diagram 6.7 Högsta domstolens målutveckling budgetåret
1994/95 och kalenderåren 1996-1998
Under 1998 ökade måltillströmningen något till
Högsta domstolen. Samtidigt avgjordes dock fler
mål än som kom in, vilket gjorde att antalet
balanserade mål minskade under år 1998. Vid
utgången av 1998 var antalet mål färdiga för
avgörande knappt 1000. Det motsvarar drygt
70 % av det totala antalet balanserade mål.
Flertalet av de mål som förekommer vid
Högsta domstolen omfattas av systemet med
prövningstillstånd. Av samtliga avgjorda mål
under 1998 var 86,5 % mål i vilka
prövningstillstånd inte beviljats.
6.3.2 De allmänna
förvaltningsdomstolarna
* Länsrätterna
Diagram 6.8 Länsrätternas målutveckling budgetåret
1994/95 och kalendeåren 1996-1998
För länsrätterna har antalet inkomna mål
minskat kraftigt. Minskningen är särskilt
markant när det gäller mål enligt
socialtjänstlagen, där antalet gått ned med ca 14
000 mål jämfört med 1997. Minskningen
sammanhänger i huvudsak med de ändringar
som införts för dessa mål, både såvitt gäller det
materiella innehållet i socialtjänstlagen som vissa
processuella frågor i anslutning därtill. Antalet
avgjorda mål i länsrätterna har emellertid också
minskat totalt. Samtidigt har dock antalet
avgjorda skattemål äldre än 6 månader och
socialförsäkringsmål äldre än 12 månader ökat.
När det gäller det höga antalet avgjorda mål för
budgetåret 1994/95 skall påpekas att länsrätterna
fram till den 1 oktober 1994 beslutade om
körkortsingripande som första instans.
När det slutligen gäller balanserna har
situationen förbättrats. Länsrätterna har minskat
målbalanserna med ca 13 000 mål jämfört med år
1997. Åldersstrukturen i balanserna har
förbättrats särskilt för skattemålen även om
andelen äldre mål fortfarande är stor i vissa
domstolar.
Diagram 6.9 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader)
Genomströmningstiden för skattemål har
minskat stadigt de senaste fyra åren.
Socialförsäkringsmålen och målen enligt
socialtjänstlagen har däremot ökat något under
samma period.
Diagram 6.10 Balansens genomsnittsålder i månader -
socialförsäkringsmål, skattemål och mål enligt
socialtjänstlagen
Genomsnittsåldern på balanserade skattemål och
socialförsäkringsmål var 18,6 respektive 9,1
månader vid utgången av 1998. Åldern på
skattemålen har minskat med ca 11 månader
under perioden. Även åldern på
socialförsäkringsmålen har minskat något medan
åldern på mål enligt socialtjänstlagen har ökat.
Drygt 15 000 (63 %) av de balanserade
skattemålen var klara för avgörande. Det är
ungefär lika stor andel som föregående år.
Knappt 7 300 (75 %) av alla balanserade
socialförsäkringsmål var klara för avgörande. Det
är en liten minskning från föregående år.
*Kammarrätterna
Diagram 6.11 Kammarrätternas målutveckling budgetåret
1994/1995 och kalenderåren 1996-1998
För kammarrätterna har det totala antalet
inkomna mål och antalet avgjorda mål ökat 1998
jämfört med 1997. Kammarrätternas situation
har försämrats något när det gäller antal mål i
balans även om åldersstrukturen i balansen har
förbättrats. Fortfarande finns dock många äldre
mål kvar i balans. Samtidigt skall noteras att
kammarrätterna tillsammans med hovrätterna
och Högsta domstolen är de domstolar som ökat
antalet avgjorda mål under 1998.
Diagram 6.12 Genomsnittsålder på avgjorda mål (månader)
Till skillnad från i länsrätterna har
genomströmningstiden för skattemål ökat något
de senaste fyra åren. När det gäller
socialförsäkringsmål har tiden ökat med drygt 2
månader sedan 1994/95. Genomströmningstiden
för mål enligt socialtjänstlagen ökade något
under 1998.
Diagram 6.13 Balansens genomsnittsålder i månader -
socialförsäkringsmål, skattemål och mål enligt
socialtjänstlagen
Genomsnittsåldern på balanserade skattemål och
socialförsäkringsmål var 13 respektive 10
månader vid utgången av 1998. Det innebär en
viss ökning sedan 1994/95.
Överklagandefrekvensen totalt för alla måltyper
har ökat med fem procentenheter under de tre
senaste åren till 23,1 %. Ökningen har i första
hand avsett skattemål. Ändringsfrekvensen har
däremot legat relativt konstant för alla måltyper
de tre senaste åren och var 1998 12,7 %. Vid
utgången av 1998 var antalet skattemål färdiga
för avgörande 5 800 mål eller 52 % av antalet
balanserade mål. Antalet so-cialförsäkringsmål
färdiga för avgörande var 4 800 mål eller 79 % av
antalet balanserade mål.
*Regeringsrätten
Diagram 6.14 Regeringsrättens målutveckling 1994-1998
Antalet inkomna mål till Regeringsrätten har
ökat med ca 1000 (13 %) jämfört med 1997. Det
är framförallt skattemålen som ökat i antal.
Antalet avgjorda mål minskade 1998 med ca 300
mål jämfört med 1997. Samtidigt som
åldersstrukturen i balansen har förbättrats har
antalet mål i balans ökat med mer än 1 500 mål
jämfört med föregående år. Minskningen av
antalet avgjorda mål kan till en viss del förklaras
av att stora resurser gått åt för att avgöra ett
mycket stort mål.
Flertalet av de mål som förekommer i
Regeringsrätten omfattas av systemet med
prövningstillstånd. Av samtliga avgjorda mål
under 1998 var 90,5 % mål i vilka
prövningstillstånd inte beviljats. Vid utgången av
1998 var antalet fastighetstaxeringsmål, skattemål
och socialförsäkringsmål som var färdiga för
avgörande drygt 4 200 (86 %) av det totala
antalet balanserade mål. Det är en marginell
ökning jämfört med 1997.
6.3.3 Personalförsörjning,
kompetensutveckling m.m.
Diagram 6.15 Antalet anställda inom domstolsväsendet
(exkl. Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten och de
allmänna advokatbyråerna
Det totala antalet anställda har minskat med 607
personer (10 %) under perioden. Den största
minskningen, 14 %, har skett inom kategorin
administrativ personal. När det gäller ordinarie
domare och icke – ordinarie domare är
minskningen 6 respektive 10 %. Relationen
mellan olika personalkategorier har inte
förändrats nämnvärt. När det gäller
åldersstrukturen så har inte heller denna
förändrats nämnvärt sedan före-gående år. Den
största åldersgruppen inom domstolsväsendet är
den mellan 45 och 60 år.
*Jämställdhet
Fortfarande är de flesta chefer män, 93 % vid de
allmänna domstolarna och 80 % vid de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Även flertalet av de
ordinarie domarna är män, 80 % respektive
75 %. Vad gäller de icke ordinarie domarna och
nota-rierna utgörs respektive grupp av ca 60 %
kvinnor. Rekryteringsunderlaget börjar således
bli kvinnodominerat, vilket Domstolsverket
beräknar på sikt kommer att öka antalet kvinnor
som är ordinarie domare. Gruppen övrig
personal består av 90 % kvinnor.
Domstolsverket fick i regleringsbrevet för
1998 regeringens uppdrag att vidta åtgärder för
att uppmuntra kvinnor att söka chefs-
anställningar. En enkät sändes ut till samtliga
tjänstgörande domare som var kvinnor. Ett antal
domstolschefer har också intervjuats i frågan. De
kvinnliga domarna ansåg det vara svårt att
kombinera arbete och familj under den period
som är viktig för att kvalificera sig för
chefspositioner. Det angavs också att
domstolsväsendet är en värld med manliga
värderingar och att det är brist på kvinnliga
förebilder, liksom att kvinnor är mycket
självkritiska. Domstolsverket skall vidta
ytterligare åtgärder för att uppmuntra kvinnor
som är domare att söka chefsanställningar.
*Utbildningsplan
Domstolsverket har tillsammans med
representanter för domstolarna utarbetat en
utbildningsplan för domstolsanställda. Planen
innebär en ökad satsning på
kompetensutveckling inom domstolsväsendet.
Utbildningsplanen består av baskurser,
grundkurser, påbyggnadskurser och
återkommande utbildningar som är obligatoriska
för de olika personalkategorierna. Därutöver
kommer fördjupningskurser och specialkurser
att anordnas inom olika områden. Planen
innebär stora förändringar för de anställda i
domstolarna. Den innehåller grundläggande
utbildning för såväl domare som
domstolssekreterare av helt annan omfattning än
tidigare och förmodas leda till
kompetenshöjning. Kursinnehållet skall
fortlöpande utvärderas och utvecklas.
* Notarier
Regeringen vill peka på värdet av notarier i våra
tingsrätter och länsrätter. Notarietjänstgöringen
har ett stort utbildningsvärde för de unga
juristerna samtidigt som notarierna gör ett
värdefullt arbete i våra domstolar. Det är viktigt
att det pågående förändringsarbetet inte leder till
att antalet notarieanställningar minskar. Det
mesta talar för att framtidens domstolar snarare
har ett ökat behov av notarier och andra jurister
för att åstadkomma en än högre kvalitet i
verksamheten och för att möjliggöra nödvändig
renodling av domarnas arbetsuppgifter.
Riksdagen har uttalat att det är angeläget att,
med bibehållande av kvalitetskraven, så många
jurister som möjligt bereds tillfälle till
notarietjänstgöring (1996/97:JuU8 s.10, rskr.
1996/97:160) .
* Nämndemän
Nämndemännen är ett viktigt inslag genom den
insyn och det inflytande de har i den dömande
verksamheten. De senaste årens diskussioner
angående nämndemän har i hög grad kretsat
kring ersättning för uppdraget, utbildning och
information samt rekrytering.
Det är viktigt att uppdraget att vara
nämndeman ges till så många medborgare som
möjligt. Om samma nämndemän tjänstgör under
långa perioder och rekryteringsbasen är smal kan
nämndemännens legitimitet som lekmän och
representanter för allmänheten komma att
urholkas. De blir en del av systemet och får
svårare att fylla sin roll som länk mellan
domstolarna och medborgarna. Det är därför
viktigt att uppdraget cirkulerar i en betydligt
vidare krets än i dag.
När det gäller nämndemännens ekonomiska
villkor har regeringen under året avskaffat
inkomsttaket för förlorad arbetsinkomst samt
infört inläsningsarvode för nämndemän i
kammarrätt (SFS 1998:1806).
Regeringen har ändrat i domstolarnas
instruktioner så att lagmännen vid tingsrätterna
respektive länsrätterna samt hovrätterna och
kammarrätterna, efter samråd med
Domstolsverket, skall svara för att
nämndemännen får introduktionsutbildning och
regelbunden information (SFS 1999:85-88).
6.3.4 Rättshjälpsmyndigheten
I regeringens proposition till ny rättshjälpslag
förutskickades att Rättshjälpsmyndigheten i och
med ikraftträdande av den nya lagen endast
skulle ha underlag för sin verksamhet under
ytterligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9 s.196
ff, SOU 1995:81, 1996/97:JuU3). Regeringen
har gett Domstolsverket i uppdrag att lämna
förslag till hur de ärenden som har handlagts av
Rättshjälpsmyndigheten skall handläggas i
framtiden och om överklagade ärenden även i
fortsätt-ningen skall prövas av
Rättshjälpsnämnden. Uppdraget skall redovisas
senast den 30 juni 2000.
Myndighetens verksamhetsmål är att den
snabbt och korrekt skall hantera
rättshjälpsfrågor. Rättshjälpsärenden som inleds
vid myndigheten skall i genomsnitt vara
beslutade inom tjugo arbetsdagar. Den
genomsnittliga omlopps-tiden för beslut i
rättshjälpsärenden 1998 var 20 arbetsdagar. Det
är en höjning med drygt 4 dagar jämfört med
1997.
Andelen ärenden som överklagats till
Rättshjälpsnämnden har nästan fördubblats
under 1998 jämfört med föregående år, från 8,5
% till 16,5 %. Orsaken till detta är, enligt
Domstolsverket, bl.a. att den nya lagen varit i
kraft så kort tid att någon praxis inte hunnit
bildas förrän under senare delen av året.
Ändringsfrekvensen har dock minskat med 2 %
jämfört med 1997.
6.3.5 Regeringens bedömning
Inledningsvis i detta avsnitt angavs att
effektmålet för domstolsväsendet är att avgöra
mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt
sätt. På grund av att hänsyn skall tas till ett stort
antal faktorer vid bedömningen av om målet
uppfyllts och att det föreligger skillnader mellan
domstolarna bl.a. såvitt avser storleken, är det
svårt att bedöma om domstolsväsendet i sin
helhet uppfyllt målet.
Sammantaget får dock domstolarna anses ha
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett
rättssäkert sätt. Enhetlig rättstillämpning, d.v.s.
lika fall skall bedömas lika, kan vara ett mått på
rättssäkerhet. Regeringen anser därför att
resultatet av en undersökning som
Domstolsverket har genomfört och som visar på
skillnader i domstolarnas tillämpning av
bestämmelserna om förordnande av offentlig
försvarare respektive offentligt biträde är
oroande. Eftersom aktuell studie rör en så
begränsad tid är det dock svårt att dra några
långtgående slutsatser av detta. Det ligger inom
ramen för Domstolsverkets verksamhet att följa
utvecklingen och överväga vilka insatser som kan
vara nödvändiga.
Tidsaspekten, dvs. den tid det tar att slutligen
avgöra mål och ärenden utgör enligt regeringen
ett viktigt mått på om effektmålet uppfyllts.
Regeringen anser därför att det stora antalet mål
vid domstolarna som var färdiga för avgörande
vid årets slut får ägnas särskild uppmärksamhet.
Detta gäller dock inte tingsrätterna som hade en
godtagbar andel färdiga mål. Där är emellertid
den genomsnittliga åldern på målbalansen inte
tillfredsställande. Domstolarnas verksamhetsmål
i regleringsbrevet om minskade omloppstider
och förbättrad åldersstruktur för balansen kan
därför, med ett undantag, inte anses uppfyllt.
Undantaget gäller länsrätterna och den
förbättring som skett av balanserade äldre
skattemål. Domstolarna kan inte anses helt ha
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett
effektivt sätt. Enligt regeringens bedömning är
resursförstärkningar inte tillräckliga för att
avhjälpa dessa problem, utan det är också
nödvändigt med fortsatta förändringar av
arbetsformer, organisation och regelverk. En
noggrann genomlysning av verksamheten är
därför påkallad och bör ske inom ramen för det
utvecklingsarbete som Domstolsverket påbörjat
tillsammans med domstolarna. Samtliga nivåer
inom domstolsväsendet bör innefattas i det
arbetet. Det är därför angeläget att
domstolsväsendet ges de förutsättningar som
behövs för att detta skall kunna bedrivas
planmässigt.
I avsnitt 6.5 redovisas åtgärder som regeringen
vidtagit eller avser att vidta för att stimulera
reformarbetet.
När det gäller frågorna om ökat antal kvinnor
som domstolschefer, antalet notarier och
rekryteringen av nämndemän avser regeringen
att noga följa den fortsatta utvecklingen.
6.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheterna inom
verksamhetsområdet. I en rapport (RRV 30-199-
0503) till Domstolsverket har
Riksrevisionsverket framfört synpunkter på
hanteringen av avvecklingen av de allmänna
advokatbyråerna. Riksrevisionsverket anser att
Domstolsverkets dokumentation avseende
överväganden om affärsmässighet varit
bristfällig. Synpunkter har också förts fram på
det sätt Domstolsverket avyttrat statliga
fordringar och tecknat överlåtelseavtal. Vad
gäller årsredovisningen för de allmänna
advokatbyråerna har Riksrevisionsverket haft
synpunkter av redovisningsteknisk karaktär.
6.5 Pågående och planerade
förändringar inom
domstolsväsendet
Regeringen har sedan flera år inlett en
omfattande modernisering av rättsväsendet. För
att möta de krav som bl.a. den ökade och mer
komplicerade brottsligheten,
internationaliseringen och den tekniska
utvecklingen ställer pågår således ett
målmedvetet utvecklingsarbete inom
rättsväsendet. Det tar också sikte på att garantera
att ett medborgarperspektiv skall prägla
verksamheten på 2000-talet. Moderniseringen av
rättsväsendet skall i ökande utsträckning utgå
från en helhetssyn på verksamheten och
långtgående myndighetssamverkan. Självklart
måste sådan samverkan ske med respekt för den
grundläggande rollfördelningen.
Moderniseringsarbetet tar också sikte på
domstolsväsendet som en fundamental del i en
rättsstat och demokratiskt samhälle.
Moderniseringsarbetet har nu kommit in i en
mer intensiv fas inte minst genom den nya roll
som regeringen i budgetpropositionen för år
1999 gav Domstolsverket (prop. 1998/99:1
utgiftsområde 4 s.76). Förändringsarbetet syftar
bl.a. till att säkerställa och ytterligare höja
kompetensen inom domstolsväsendet och att
göra verksamheten mer flexibel och mindre
sårbar samt att se till att domstolarna blir
attraktiva arbetsplatser. Vidare skall domstolarna
både anpassas till och dra nytta av den tekniska
utvecklingen. Ambitionsnivån i reformarbetet
skall vara hög. Förutsättningar skall skapas för
att förändringsarbetet med kraft skall kunna
drivas långsiktigt och planmässigt. För att
reformarbetet och uppnådda resultat inte skall
äventyras krävs resursförstärkningar. Som
framgår av följande avsnitt pågår redan många
projekt och det är nu angeläget att arbetet ger
resultat bl.a. i form av kortare
genomströmningstider.
6.5.1 Ett effektivare och mer flexibelt
domstolsväsende
*Domstolsprocessen skall moderniseras
Som ett led i arbetet med att förenkla förfarandet
för både parter och domstolar har regeringen
nyligen beslutat om direktiv till en utredning om
processen i allmän domstol (dir. 1999:62). En
särskild utredare skall undersöka hur processen i
tvistemål och brottmål kan göras effektivare.
Frågorna om muntlighet, omedelbarhet och
koncentration i förfarandet och vissa frågor om
bevisning skall särskilt uppmärksammas.
Utredaren skall bl.a. undersöka hur muntlighet
och skriftlighet bör vägas mot varandra i
behandlingen av tviste- och brottmål för att
processen med bibehållna rättssäkerhetskrav
skall bli så effektiv som möjligt. När det gäller
frågan om en ny eller fortsatt huvudförhandling i
brottmål skall bl.a. möjligheterna att dela upp ett
brottmål övervägas. Utredaren skall också
undersöka om arbetet med domskrivning kan
rationaliseras, t.ex. genom ett system där
avgörandet i vissa fall inte skrivs ut fullständigt.
Utredningen skall redovisas senast vid utgången
av år 2001.
Vidare har riksdagen nyligen antagit ett av
regeringen framlagt förslag som innebär att
parter och vittnen under vissa förutsättningar
skall kunna delta i rättegångar genom
videokonferens (prop. 1998/99:65, bet.
1998/99:JuU23, rskr. 1998/99:212 ). De
allmänna domstolarna skall på försök kunna
använda videokonferensteknik. Huvudregeln
skall dock fortfarande vara att den som skall
delta i en rättegång skall komma till rättssalen.
Lagen om videokonferens i rättegång träder i
kraft den 1 januari 2000 och gäller till utgången
av år 2001.
I en proposition till riksdagen under hösten
1999 avser regeringen vidare att lämna förslag
som syftar till att effektivisera och förenkla
domstolsförfarandet för parterna och för
domstolarna. Förslagen rör framförallt
handläggningen i tingsrätterna och påverkar
också hovrätterna. Bland annat föreslås
förenklade regler om protokollföring och om
uppehåll i förhandlingar samt regler som ger
ökade möjligheter att undvika uppskov i
tvistemål. Vidare flyttas ansvaret för obligatorisk
avräkning av tid för frihetsberövande från
domstolarna till kriminalvården. Beslut om
ersättning av allmänna medel föreslås kunna
fattas utanför rättssalen.
Regeringen har den 31 mars 1999 beslutat att
en särskild utredare skall se över ordningen för
prövning av mål som handläggs vid
Patentbesvärsrätten samt av patentmål vid
Stockholms tingsrätt (dir. 1999:28). Uppdraget
skall redovisas till regeringen senaste den 31
december 2000.
Regeringen har även under året förbättrat
ersättningen till vittnen för förlorad inkomst
från 300 kronor till högst 700 kronor per dag
(SFS 1999:706).
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens
bestämmelser om vårdnad m.m. (prop.
1997/98:7, bet. 1997/98:LU 12). Ändringarna
syftar till att betona vikten av
samförståndslösningar och underlätta för
föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt
komma överens om hur frågor om vårdnad m.m.
skall lösas. Ett annat syfte med förslagen var att
betona principen om barnets bästa. Föräldrar kan
numera reglera frågor om vårdnad, boende och
umgänge genom avtal som godkänns av
socialnämnden. Ett godkänt avtal är gällande och
kan verkställas som ett lagakraftvunnet
domstolsavgörande. Genom den införda
ordningen kan frågor om vårdnad m.m. i större
utsträckning än tidigare handläggas i mindre
konfliktskapande former och utanför
domstolarna.
*Den framtida yttre domstolsorganisationen
De senaste årtiondena har diskussionerna om en
reformering av domstolsväsendet fokuserats på
tingsrätternas storlek. Numera bedrivs
moderniseringsarbetet med ett annorlunda
synsätt. I reformarbetet skall det goda i den
nuvarande tingsrättsorganisationen behållas och
åtgärder vidtas som främjar en utveckling mot
ett effektivare resursutnyttjande och en dömande
verksamhet av ännu högre kvalitet än i dag.
Viktiga utgångspunkter är den geografiska
närheten till domstolen och domstolens lokala
förankring i allmänhet. Ett rättssäkert och
modernt domstolsväsende måste kunna
tillgodose krav på specialisering och
kompetensutveckling. Därutöver måste
organisationen kunna hantera arbetstoppar och
frånvaro m.m. Även lokaliseringen av polis,
åklagare och häkten är av betydelse när
domstolsorganisationen diskuteras.
Allt fler måltyper kräver att domarna har
specialkompetens. Den ökade
internationaliseringen ställer samma krav. Detta
kan vara svårt att upprätthålla vid en allt för liten
domstol. Den lösning som hittills har valts är att
vissa speciella måltyper, exempelvis miljömål,
tryckfrihetsmål och sjömål, har fördelats på
regionala domstolar. En annan lösning kan vara
att göra domstolarnas verksamhetsområden
större. En sådan ordning leder i sin tur till ökade
möjligheter till indivi-duell
kompetensutveckling. Regeringen avser att
inrikta en del av det fortsatta förändringsarbetet
på att se över domstolarnas domkretsar. I en
region kan det t.ex. vara lämpligt att bedriva
verksamhet i flera domstolar med en gemensam
domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt
att samla specialmål till en del enheter, förstärka
vid sjukdom och semestrar. Den ger också
möjlighet till att utjämna arbetsbördan vid
toppar samtidigt som de stora flertalet mål av
mer normalt slag även fortsättningsvis handläggs
vid den domstol som ligger närmast för parterna
i målet. Den beskrivna modellen förutsätter en
gemensam administration och en gemensam
ledning.
Den skisserade modellen kan användas för att
behålla domstolsverksamhet vid mindre
domstolar som utan vidtagna åtgärder har eller
kommer att få svårt att bedriva en effektiv
verksamhet med bibehållen kvalitet i framtiden. I
ett mindre antal fall, t.ex. där det är mycket nära
mellan domstolar och/eller där målunderlaget är
allt för litet för att skapa bärkraftiga
domstolsenheter, kan det finnas behov av att
lägga samman domstolen på orten med en annan
intilliggande domstol. Ett exempel på det
sistnämnda är den sammanläggning som skedde
den 1 maj 1999 av Åmåls tingsrätt med
Vänersborgs tingsrätt.
Enligt Domstolsverkets slutredovisning har
sammanläggningen gått att genomföra till gagn
både för verksamheten och personalen.
Vidare har Domstolsverket fått ett uppdrag av
regeringen att se om det finns förutsättningar för
att lägga samman Jakobsbergs och Sollentuna
tingsrätter. Domstolsverket skall redovisa
uppdraget senast den 1 december 1999. Om
Domstolsverkets utredning visar att
verksamheten i regionen kan förbättras i en
sammanslagen domstol avser regeringen att lägga
samman domstolarna. Domstolsverket har
bedömt att Ljusdals tingsrätt inte har
målunderlag för mer än en halv domarrotel.
Domstolsverket har därför remitterat ett förslag
av innebörd att Ljusdals tingsrätt läggs samman
med Hudiksvalls tingsrätt.
Domstolsverket arbetar för närvarande
tillsammans med tingsrätterna i Helsingborg,
Klippan, Landskrona och Ängelholm för att se
över vad som kan och bör göras för att förstärka
den dömande verksamheten i Nordvästra Skåne.
I Blekinge län pågår ett liknande projekt.
Inriktningen är att fördela mål och resurser så att
domstolsverksamheten i områdena kan bedrivas
effektivare.
I februari 1999 överlämnade 1997 års
hyreslagstiftningsutredning ett delbetänkande
Nytt system för prövning av hyres- och
arrendemål (SOU 1999:15). I betänkandet
föreslås att merparten av hyres- och
arrendenämndernas verksamhet förs över till
tingsrätterna och att nämnderna avvecklas.
Betänkandet är remitterat och remisstiden går ut
den 30 september 1999. Efter remisstidens
utgång avser regeringen att bereda förslagen
vidare.
*Försök skapar bättre underlag för
utvecklingsarbetet
För att få bättre underlag för det fortsatta
förändringsarbetet har ett par försök inletts.
Projekten syftar till en ökad samverkan inom
och mellan domstolsslagen. Under 1998
påbörjades ett antal försöksverksamheter som
syftar till att pröva om en utökad samverkan
mellan domstolarna innebär att verksamheten
kan främjas vid dessa och chefsresursen kan
användas effektivare så att domararbetskraften i
högre utsträckning kan komma den dömande
verksamheten till godo. Projekten innebär att två
tingsrätter eller en tingsrätt och en länsrätt har
samma lagman. Vidare kan notarietjänstgöringen
fullgöras vid både länsrätten och tingsrätten i de
fall det är fråga om skilda domstolsslag. I
tingsrätterna i Hallsberg och Örebro respektive
Kalmar och Oskarshamn pågår projekt med
gemensam chef för två tingsrätter. Administrativ
samverkan prövas även mellan tingsrätter och
länsrätter, bl.a. i Växjö och i Karlskrona. Under
1999 har Domstolsverket tagit initiativ till
ytterligare utvecklingsprojekt av liknande slag.
De första projekten skall avslutas under första
halvåret 2000. Domstolsverket påbörjar nu en
utvärdering av de som inleddes under 1998.
Utvärderingen skall redovisas till regeringen den
31 december 1999.
I detta sammanhang kan också nämnas att
regeringen har gett Domstolsverket i uppdrag att
i samråd med Hovrätten för Nedre Norrland,
Hovrätten för Övre Norrland och
Kammarrätten i Sundsvall utreda
förutsättningarna för en organisatorisk
samverkan under gemensam ledning mellan
dessa överrätter. Detta uppdrag skall redovisas
senast den 3 januari 2000.
Det är enligt regeringens bedömning lika
viktigt att ta till vara de erfarenheter som görs i
pågående lokala projekt som rättsväsendets olika
myndigheter själva tagit initiativ till. Ett exempel
på detta är projektet Snabbare lagföring som
bedrivs mellan Handens tingsrätt, 6:e
åklagarkammaren i Stockholm, Södertörns
polismästardistrikt och Frivården
Nacka/Haninge. Projektet som påbörjades i april
1999 skall pågå ett år och syftar till att minska
handläggningstiderna från anmälan till dom.
Målsättningen är en handläggningstid på högst
tre veckor. Enligt uppgift har positiva
erfarenheter gjorts. Ett liknande projekt bedrivs
också i Jönköping. De två projekten är goda
exempel på vad rättsväsendets myndigheter inom
befintligt regelverk kan åstadkomma för att
förkorta handläggningstiderna i brottmål.
*1995 års Domstolskommitté
I juni 1998 avlämnade 1995 års
Domstolskommitté betänkandet Domaren och
Beredningsorganisationen - utbildning och
arbetsfördelning (SOU 1998:88). Betänkandet
har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr. Ju
98/2378).
I betänkandet behandlas frågor om
domstolarnas beredningsorganisation,
notarieutbildningen, domarutbildningen,
arbetsfördelningen mellan domstolspersonalen
samt icke ordinarie domares anställningsskydd.
Remissutfallet har varit blandat. En åsikt som har
förts fram av flera remissinstanser är att den
föreslagna samordningen av notarie- och
domarutbildningen mellan domstolsslagen är
svår att genomföra utan organisatoriska
förändringar. Flera remissinstanser menar att en
samordnad domarbana innebär att
utbildningstiden förlängs så mycket att det kan
bli svårt att locka unga jurister till domarbanan.
Många pekar också på att den föreslagna
förlängningen av notarieutbildningen kommer
att minska antalet notarieplatser.
När det gäller domstolarnas
beredningsorganisation samt notarie- och
domarutbildning pågår det olika
försöksverksamheter som ansluter till de förslag
som har lämnats av domstolskommittén. Vid ett
tiotal tingsrätter pågår försöksverksamhet med
förändrad beredningsorganisation. I
försöksverksamheten ges vidgade möjlig-heter
för notarier och domstolssekreterare att företa
förberedande åtgärder i målen. I förord-ningen
ges vidare möjlighet att besluta att tingsfiskal inte
skall ha rotel. De synpunkter som har kommit
från de deltagande domstolarna är att den
ändrade arbetsfördelningen har fallit väl ut.
Försöksverksamheten kommer under hösten
1999 att utvärderas av Domstolsverket.
Regeringen avser efter genomförd utvärdering
att ta ställning till vilka regeländringar som blir
nödvändiga för att vidga möjligheterna för
notarier och andra anställda att vidta
förberedande åtgärder i målen. I det
sammanhanget avser rege-ringen även att ta
ställning till om de gällande reglerna om
rotelindelning behöver modifieras.
När det gäller frågor om notarieutbildning
med tjänstgöring i såväl tingsrätt som länsrätt,
pågår försöksverksamheter i Karlskrona tingsrätt
och Länsrätten i Blekinge län samt i Växjö
tingsrätt och Länsrätten i Kronobergs län.
Försöksverksamheten innebär, för de notarier
som anställs vid dessa domstolar, en förlängd
utbildningstid med sex månader.
Domstolskommitténs förslag om att
aspiranttjänstgöringen i hovrätt och kammarrätt
skall ersättas med en tidsbegränsad tjänstgöring
som överrättsnotarie prövas f.n. vid samtliga
hovrätter och kammarrätter. Förslaget syftar till
att öka antalet föredragande i överrätt utan att ett
överskott av icke ordinarie domare byggs upp.
Regeringen avser efter det att de olika
försöksverksamheterna har slutförts och
utvärderats att ta ställning till vilka
regeländringar som är nödvändiga för att få till
stånd en effektivare beredningsorganisation och
om det finns skäl att föreslå förändringar av
notarie- respektive domarutbildningen.
Den 26 mars 1998 beslöt regeringen att ge
domstolskommitténs ordförande i uppdrag att
ställa samman det grundmaterial som
Domstolskommittén tagit fram rörande
domstolsorganisationen. Betänkandet
Domstolsorganisationen - sammanställning av
grundmaterial från 1995 års Domstolskommitté
överlämnades till regeringen i november 1998
(SOU 1998:135). Justitiedepartementet har
överlämnat till Domstolsverket att distribuera
betänkandet inom domstolsväsendet att
användas som diskussionsunderlag i det fortsatta
reformarbetet.
*Tjänstgöringstiden för fiskaler i tingsrätt och
länsrätt
Regeringens förslag: Den minsta tiden för
fiskalstjänstgöring i tingsrätt eller länsrätt ändras
från ett år till två år.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller
domarutbildningen har domstolskommittén i
betänkandet bl.a. föreslagit att minimitiden för
fiskalers tjänstgöring i tingsrätt eller länsrätt
ändras från ett år till två år och två månader.
Förslaget har i de delar som rör förlängning av
tjänstgöringen i underrätt vunnit ett brett stöd
bland remissinstanserna. Inte minst de unga
fiskalerna har framhållit att ett år är en för kort
tid för att hinna inhämta nödvändiga kunskaper.
Re-geringen delar remissinstansernas synpunkter
och föreslår därför att tiden för
underrättstjänstgöringen förlängs från ett till två
år. Regeringen vill betona att förändringen inte
syftar till en återgång till långa tjänstgöringstider
för fiskaler i underrätt. I normalfallet bör således
en fiskal inte tjänstgöra längre tid än två år i
tingsrätt eller länsrätt. En annan viktig
utgångspunkt är att antalet adjunktionsplatser
bör anpassas till de behov av ordinarie domare
som finns för framtiden. Enligt regeringen bör
det också eftersträvas att dömandet i hovrätt och
kammarrätt i hög grad utförs av ordinarie
domare.
*Domstolsverket har fått en ny organisation för att
kunna fungera som motor i förändringsarbetet
I budgetpropositionen för 1999 gavs
Domstolsverket en mer tydlig roll i det fortsatta
reformarbetet. Domstolsverket skall ha en både
drivande och stödjande roll och regeringen
uttalade också att reformarbetet skall bedrivas i
nära samverkan med domstolarna och
domstolspersonalen ( prop. 1998/99:1 s.76).
Den 1 januari 1999 genomfördes en
omorganisation för att anpassa Domstolsverket
till de nya uppgifterna. Till Utvecklingsenheten,
som bl.a. ansvarar för utveckling av
arbetsmetoder, organisation och IT, har en
nybildad utvecklingsgrupp knutits. Gruppen,
som består av personer med bred kunskap om
och erfarenhet av domstolsverksamhet, skall
huvudsakligen arbeta med förändringsarbetet ute
på domstolarna. I dialog med domstolarna skall
projekt utvecklas som syftar till att förbättra
verksamheten. Gruppen är för närvarande
lokaliserad i Stockholm, Jönköping, Malmö och
Göteborg. Syftet med detta är att kunna driva
utvecklingsarbetet vidare i olika delar av landet
tillsammans med och nära domstolarna.
*Ny funktion för verksamhetsuppföljning och
analys har byggts upp
Det pågår ett arbete där Domstolsverket genom
vidareutveckling av metoderna för
resursfördelningen mellan domstolarna skall
knyta denna fastare till en mera aktiv
verksamhetsuppföljning och analys. Under 1998
har en funktion för verksamhetsuppföljning och
verksamhetsanalys byggts upp vid
Domstolsverket. I funktionen ingår bl.a. att
löpande följa upp, analysera och utvärdera
verksamhetens resultat samt utveckla effektiva
verktyg för detta arbete. Som ett led i detta
arbete har varje domstol fått en särskild
budgethandläggare hos Domstolsverket som
ansvarar för den löpande kontakten i
budgetärenden med respektive domstol.
*Modern informationsteknik skall bidra till att
göra domstolarna effektivare
Ett modernt IT-stöd är avgörande för en effektiv
domstolsverksamhet. En viktig uppgift för
Domstolsverket är därför att kartlägga och
tillgodose domstolarnas IT-behov i ett längre
perspektiv. Under första halvåret 1999 slutfördes
införandet av det databaserade
målhanteringssystemet (MÅHS) vid
tingsrätterna.
Domstolsverket arbetar med att utveckla en
ny samlad IT-strategi för domstolsväsendet.
Detta innefattar även ett nytt
verksamhetsstödjande system för
domstolsväsendet.
När det gäller att säkra systemet inför
millennieskiftet återstår ett verksamhetskritiskt
system att åtgärda efter den 1 juni 1999.
Systemet, som är ett målregister, används endast
vid en domstol och säkringen kommer att vara
klar den 1 oktober 1999. Ordbehandlingssystem
och serveroperativsystem vid samtliga domstolar
avses vara säkrat den 1 oktober 1999.
*Domarrollen och tillsättningen av högre
domartjänster ses över
Som angavs i budgetpropositionen för 1999
beslutade regeringen den 1 oktober 1998 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift
att se över förfarandet vid utnämning av högre
domare (dir. 1998:84). Kommittén skall även
lämna förslag till hur domstolschefens roll kan
utformas så att den administrativa styrningen av
domstolarna och tillsynen över den dömande
verksamheten förstärks. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 augusti 2000. Regeringen
har också i regleringsbrevet för 1999 gett
Domstolsverket i uppdrag att se över rutinerna
och arbetsformerna inom
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Syftet är att stärka kvaliteten på beredningen av
tillsättningsärenden. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 oktober 1999.
6.5.2 En renodlad domstolsverksamhet
Som angetts i tidigare budgetpropositioner syftar
reformarbetet bl.a. till att domstolsverksamheten
skall renodlas och koncentreras till de dömande
uppgifterna. Som ett led i det arbetet föreslår nu
regeringen förändringar avseende den
fastighetsrättsliga inskrivningsverksamheten och
bouppteckningshanteringen.
*Inskrivningsverksamheten koncentreras till ett
mindre antal tingsrätter
Regeringens förslag: Inskrivningsverksamheten
koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter.
Regeringen bemyndigas bestämma
inskrivningsmyndigheternas
verksamhetsområden.
Det finns för närvarande 91
inskrivningsmyndigheter i landet.
Inskrivningsmyndigheterna är självständiga
myndigheter som är knutna till tingsrätterna på
de aktuella orterna. Inskrivningsverksamheten
sysselsätter i den nuvarande organisationen 187
årsarbetskrafter, fördelade på 4 domare, 22
tingsnotarier och 161 domstolssekreterare.
Inskrivningsmyndighetens framtida
organisation har under lång tid varit föremål för
diskussion. Mot bakgrund härav gav regeringen i
april 1996 Domstolsverket i uppdrag att i samråd
med Lantmäteriverket utarbeta förslag om
inskrivningsverksamhetens framtida
organisation.
Domstolsverkets rapport
I Domstolsverkets redovisning av uppdraget
(DV rapport 1997:5) behandlas olika alternativ
för den framtida inskrivningsorganisationen.
Domstolsverket kom fram till att den
lämpligaste lösningen är att den
fastighetsrättsliga inskrivningsverksamheten
integreras med lantmäteriorganisationen med en
arbetsenhet i varje län. Behovet av juridisk
kompetens kunde tillgodoses genom att vissa av
enheterna bemannades med jurister.
Domstolsverkets rapport har
remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr. Ju
97/3472). Remissvaren visar att det väger jämnt
mellan de remissinstanser som antingen
tillstyrker eller inte har något att erinra mot
förslaget och de som antingen avstyrker eller
anser att en annan lösning är att föredra.
Huvuddelen av de remissinstanser som är
negativa till en överflyttning anser att
verksamheten bör ligga kvar på
inskrivningsmyndigheter vid tingsrätterna.
De remissinstanser som avstyrker eller
förordar en annan lösning än den som föreslås i
rapporten är främst små och medelstora
tingsrätter samt kommuner och Svenska
kommunförbundet. Många remissinstanser har
anfört att den nuvarande
inskrivningsverksamheten fungerar bra samt att
den service som lämnas genom att medborgarna
kan vända sig till inskrivningsmyndigheterna
genom personliga besök och samtal är viktig och
även underlättar arbetet vid
inskrivningsmyndigheterna. Ett flertal av
remissinstanserna har också pekat på problemen
med att få handläggarna vid
inskrivningsmyndigheterna att följa med till den
nya organisationen samt att det enligt förslaget
inte skulle finnas jurister på samtliga
inskrivningsenheter inom
lantmäteriorganisationen. Sveriges
domareförbund, Örebro tingsrätt och
Statstjänstemannaförbundet har pekat på
möjligheterna att koncentrera
inskrivningsverksamheten till färre tingsrätter.
Det i departementet upprättade lagförslaget
har remitterats till Göta hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Klippans tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Umeå tingsrätt och Domstolsverket.
Remissyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr. Ju 97/3472).
Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot det remitterade lagförslaget.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande
inskrivningsmyndigheterna fungerar, i likhet
med vad många remissinstanser har påpekat, väl
och medborgarna erbjuds en god service i såväl
inskrivningsfrågor som juridiska frågor med viss
anknytning till inskrivningsärenden. Den
genomförda datoriseringen av
inskrivningsmyndigheterna och en allmän
effektivisering av verksamheten har emellertid
inneburit att det vid de allra flesta tingsrätterna
inte finns arbetsunderlag för mer än en
årsarbetskraft vid inskrivnings-myndigheten. En
så liten organisation är sårbar och inte tillräckligt
kostnadseffektiv. Beräk-ningar av
ärendemängder vid några av de större
inskrivningsmyndigheterna ger vid handen att
verksamheten i större enheter kan effektiviseras
ytterligare. Merparten av arbetet vid
inskrivningsmyndigheterna utförs av
domstolssekreterare och om det uppkommer
frågor som kräver juridisk sakkunskap bistår i
första hand tingsnotarier och i undantagsfall
domare med dessa kunskaper.
Det som talar för en överföring till
Lantmäteriverket och de statliga
lantmäterimyndigheterna är främst
samordningen med fastighetsbildning och
fastighetsregistrering.
En förändrad organisation ställer dock krav på
att verksamheten fungerar väl redan från den
första dagen, eftersom inskrivningsverksamheten
har en stor betydelse för kreditgivningen. En
förändring inom tingsrättsorganisationen kan
ske successivt utan att medborgarna drabbas av
försämrad service. I den nuvarande
verksamheten finns tillgång till erforderlig
handläggar- och juristkompetens. Vid en
överföring till lantmäteriorganisationen kan inte
den juridiska kompetensen i tingsrätterna tas
tillvara och det juriststöd som fordras i den av
Domstolsverket förordade organisationen kan
vara svårt att dimensionera.
En avvägning av de skäl som legat till grund
för Domstolsverkets förslag och de synpunkter
som förts fram av remissinstanserna leder
regeringen till slutsatsen att
inskrivningsmyndigheterna även framöver bör
knytas till tingsrätterna. Det är dock självklart att
i olika former tillvarata utvecklings-
samordnings- och rationaliseringsfördelar med
fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen.
I den nya organisationen bör Domstolsverket
ges centralmyndighetsfunktioner för
inskrivningsmyndigheterna. Dessa funktioner
kommer att göra en tydligare styrning möjlig av
verksamheten.
*Vid hur många tingsrätter bör det bedrivas
inskrivningsverksamhet ?
I princip kan all inskrivningsverksamhet, på
motsvarande sätt som t.ex. bolagsregistret och
sjöfartsregistret, utföras vid en tingsrätt i landet,
eftersom det är fråga om ADB-baserad
registreringsverksamhet. En sådan organisation
skulle dock få svårt att locka över tillräckligt
många av medarbetarna från de nuvarande
inskrivnings-myndigheterna. Länsvisa
inskrivningsmyndigheter skulle å andra sidan i
många län bara bestå av 4 - 5 anställda och
därigenom inte heller vara ett tillräckligt uthålligt
och bra alternativ. Om i stället en
inskrivningsmyndighet placeras i varje
hovrättsområde så kommer det att bli
myndigheter med mellan 15-30 anställda. En
sådan organisation har goda förutsättningar att
bli en stimulerande arbetsplats för de anställda
och vara en uthållig och kostnadseffektiv
organisation för den avsedda verksamheten i
framtiden.
De framtida inskrivningsmyndigheterna bör
placeras vid tingsrätter utanför storstäderna. Det
finns lika goda förutsättningar att bedriva
inskrivningsverksamhet vid en mindre tingsrätt
som vid en stor tingsrätt. Det är mindre
kostsamt med lokaler utanför de större städerna
och det är sannolikt lättare att rekrytera personal
vid orter där arbetsmarknaden inte är lika god
som i tillväxtregioner. Det finns också goda skäl
att ta regionala- och sysselsättningshänsyn vid
lokaliseringen.
Regeringen har därför för avsikt att ta också
sådana hänsyn vid placeringen av inskrivnings-
myndigheterna. Regeringen avser att placera
inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna i
Eksjö, Härnösand, Hässleholm, Mora, Norrtälje,
Skellefteå och Uddevalla.
*Konsekvenser för personalen
Den föreslagna organisationen kommer att
innebära att behovet av personal minskar.
För tingsnotarierna kommer förändringen att
medföra att ökad tid kan ägnas åt
kärnverksamheten att bereda mål för avgörande,
göra rättsutredningar och skriva förslag till dom.
Redan i dag tjänstgör notarierna endast i
begränsad omfattning vid
inskrivningsmyndigheten. Endast drygt 20
årsarbetskrafter notarier tas i anspråk för dagens
verksamhet.
Avsikten är att verksamheten skall vara
överförd till de nya myndigheterna den 1 juli
2001.
*Den framtida bouppteckningshanteringen
Regeringens förslag:
Bouppteckningsverksamheten förs över från
domstolsväsendet till skatteförvaltningen.
I det delbetänkande som Ärvdabalksutredningen
lämnade hösten 1996 föreslås bl.a. att
skattemyndigheterna från tingsrätterna skall ta
över uppgiften att registrera bouppteckningar
och att vara beskattningsmyndighet i fråga om
arvsskatt (SOU 1996:160). Förslaget har
remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr. Ju
96/4105). Flertalet remissinstanser har tillstyrkt
eller inte haft någon att erinra mot den
föreslagna förändringen.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om att
överföra bouppteckningsverksamheten från de
allmänna domstolarna till
skattemyndigheterna har varit föremål för ett
flertal olika utredningar. Regeringen delar
bedömningen i betänkandet att det finns stora
effektivitetsvinster för det allmänna om
verksamheten samlas vid
skattemyndigheterna, som är det allmännas
specialister på beskattning. Det är regeringens
bedömning att betydande förenklingar och
effektiviseringar av
bouppteckningshanteringen har större
möjlighet att slå igenom vid en överföring till
skattemyndigheterna, bl.a. genom att arbetet
med bouppteckningarna kommer att
datoriseras. En överföring från tingsrätterna
innebär att arbetet där i högre grad kan
renodlas till den dömande verksamheten. De
som i dag i huvudsak handlägger ärendena vid
domstol är domstolssekreterare och
tingsnotarier. Den kompetens som dessa
besitter kan överföras till skattemyndigheterna
genom överföring av domstolssekreterare från
tingsrätterna till skattemyndigheterna och
genom inrättande av särskilda
kombinationstjänster mellan skattemyndighet
och domstol för notarier. De årliga
besparingarna efter en överföring i enlighet
med Domstolsverkets och Riksskatteverkets
huvudförslag bedöms bli ca 30 miljoner
kronor per år. Vid en samlad bedömning anser
regeringen att bouppteckningsverksamheten
har betydligt större möjligheter att utvecklas
och effektiviseras inom skatteförvaltningen.
Regeringen föreslår därför att
skatteförvaltningen i framtiden skall svara för
bouppteckningsverksamheten.
De organisatoriska konsekvenserna av en
överflyttning behandlas inte i
Ärvdabalksutredningens betänkande.
Domstolsverket och Riksskatteverket har därför
på regeringens uppdrag analyserat dessa.
Uppdraget redovisades den 1 juni 1999 genom
rapporten Registrering och skattläggning av
bouppteckningar - Förslag till framtida
organisation (DV Rapport 1999:1 och RSV
Rapport 1999:10). Olika alternativ har övervägts
avseende lokaliseringen av verksamheten,
nämligen en, tre - fyra och tio orter.
Domstolsverket och Riksskatteverket föreslår att
verksamheten förläggs till en ort per region,
d.v.s. sammanlagt tio orter. Med region avses här
skatteförvaltningens regionindelning. Rapporten
är remitterad och remisstiden går ut den 29
oktober 1999. Eftersom reformen kräver
omfattande lagändringar avser regeringen att
lägga fram en proposition med sådana förslag
under år 2000 i syfte att förändringarna skall
kunna träda i kraft den 1 juli 2001.
6.5.3 De allmänna advokatbyråerna
*De allmänna advokatbyråerna avvecklas
I december 1998 fick Domstolsverket i uppdrag
att på affärsmässiga grunder senast den 1 oktober
1999 avveckla verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. Redan under hösten 1998
ordnades informationsmöten för personalen vid
byråerna och förhandlingar med de fackliga
organisationerna inleddes. I december sades all
personal upp.
Under våren 1999 har Domstolsverket inrättat
en särskild avvecklingsorganisation som snabbt
kommit i gång med avvecklingsarbetet.
Under våren har organisationen besökt i stort
sett alla byråer för att ge allmän information om
vilka åtgärder respektive byrå bör vidta med
anledning av avvecklingen. I samband med dessa
besök fördes också individuella samtal med
personalen.
Av de 132 anställda inom de allmänna
advokatbyråerna är arbetssituationen för 125
personer i nuläget klarlagd och beslutad. För
resterande sju anställda pågår olika aktiviteter för
att finna en ny sysselsättning. Flertalet jurister
har ingått avtal om att ta över pågående ärenden
och några byråer kommer att drivas vidare i
privat regi. Advokaterna skall ersätta staten för
nedlagd ej fakturerad tid, s.k. upparbetat värde,
och för övertagande av kundfordringar. I några
fall tar advokaten över hela verksamheten, d.v.s.
personal, lokaler och inventarier.
Under våren 1999 avvecklades verksamheten
vid de flesta byråer. Alla byråer torde vara
avvecklade senast den 1 september 1999. En del
efterarbete behövs inom det
ekonomiadministrativa området.
Domstolsverket har i delårsrapporten för 1999
och i övriga skrivningar redovisat en beräknad
nettokostnad för avvecklingen på 38,5 miljoner
kronor.
6.6 Bedömning av
personalkonsekvenser
De förändringar som föreslås avseende
bouppteckningshandläggningen och
inskrivningsmyndigheterna kommer på sikt att
minska personalbehovet, se avsnitt 6.5.2. En del
av den personal som idag arbetar med dessa
uppgifter kommer även efter förändringarna att
göra det. Även i övrigt kommer reformarbetet
att leda till att personalen i domstolarna minskar.
Det är viktigt att de neddragningar som planeras
genomförs eftersamråd med bl.a. berörda
personalorganisationer och att den kompetens
som den nuvarande personalen besitter
tillvaratas, så att negativa effekter för såväl
personalen som verksamheten kan undvikas.
Detta förutsätter tillskott.
6.7 Anslag
C1 Domstolsväsendet m.m.
Tabell 6.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
3 062 962
Anslags-
sparande
85 375
1999
Anslag
3 066 983
1
Utgifts-
prognos
3 168 500
2000
Förslag
3 358 956
2001
Beräknat
3 381 098
2
2002
Beräknat
3 430 088
3
1 Varav 10 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1999.
2 Motsvarar 3 333 956 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 3 333 956 tkr i 2000 års prisnivå.
Domstolsväsendets anslag uppgick 1998 till
2 990 miljoner kronor. Under året förbrukades
3 063 miljoner kronor. Förbrukningen översteg
således anvisade medel med 73 miljoner kronor.
Vid utgången av 1998 uppgick anslagssparandet
till 85 miljoner kronor. Domstolsväsendet har
under flera år förbrukat mer än anvisade medel.
Detta har finansierats av ett tidigare stort
anslagssparande. Under 1999 beräknas
anslagssparandet ta slut och krediten beräknas
behöva tas i anspråk med ca 16 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 6.3 Avgiftsbelagd verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-
rättslig
verksamhet
Intäkter till inkomsttitel
(Som inte får disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Utfall 1998
54 376
7 769
Prognos 1999
60 000
7 500
Budget 2000
60 000
7 000
Under innevarande år kommer
domstolsväsendet enligt prognos att leverera in
avgiftsinkomster motsvarande 60 miljoner
kronor. Avgifterna består av ansökningsavgifter
(35 miljoner kronor), kungörandeavgifter (16
miljoner kronor) och expeditionsavgifter (9
miljoner kronor).
Slutsatser
Regeringens bedömning av domstolsväsendets
verksamhet redovisas i avsnitt 6.3.
Domstolsväsendets utgifter för 1999 beräknas
uppgå till 3 169 miljoner kronor, vilket är 102
miljoner kronor mer än anvisade medel för året.
Domstolarna har under flera år förbrukat mer än
anvisade medel. Detta har finansierats av ett
tidigare stort anslagssparande.
För att reformarbetet ska kunna fortsätta med
oförminskad kraft bedömer regeringen det
nödvändigt att avsätta resurser för detta ändamål.
Riksdagen beslutade i enlighet med 1999 års
ekonomiska vårproposition att tillföra
rättsväsendet 150 miljoner kronor från år 2000.
Regeringen föreslår att domstolsväsendet
tilldelas 110 miljoner kronor år 2000. Av dessa
avser 40 miljoner kronor engångsvisa medel för
avvecklingen av verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. För vartdera av åren 2001 och
2002 föreslår regeringen att domstolsväsendet
tilldelas 85 miljoner kronor
I enlighet med regeringens tilläggsbudget i
samband med 1999 års ekonomiska
vårproposition beslutade riksdagen (prop.
1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249) att engångsvis för 1999 tillföra
domstolsväsendet 10 miljoner kronor för
kostnader i samband med inrättandet av
miljödomstolar.
För beräknade ökade tolk- och
översättningskostnader i samband med
regeringens proposition om en samlad
minoritetspolitik med inriktning på skydd för de
nationella minoriteterna och de historiska
minoritetsspråken föreslås att en miljon kronor
överförs från utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar.
Regeringens proposition 1997/98:7 Vårdnad,
boende och umgänge lämnade förslag som
innebär att kommunerna i ökad utsträckning
skall hjälpa föräldrar att träffa avtal om vårdnad,
boende och umgänge. Förslagen förväntades
medföra minskade kostnader för domstolarna
samtidigt som kommunernas kostnader
beräknades öka. Till budgetåret 1999 överfördes
12 miljoner kronor till utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner. Från och med
år 2000 skall 7,5 miljoner kronor överföras. En
återföring med 4,5 miljoner kronor från
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner görs således inför år 2000.
För arkivkostnader överförs 384 000 kronor
till utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid.
Som kompensation för beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler med mera
räknas anslaget upp med drygt 26 miljoner
kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 160,8
miljoner kronor.
Sammantaget föreslår regeringen att anslaget
för år 2000 fastställs till 3 358 956 000 kronor.
För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget
uppgå till 3 381 098 000 kronor respektive
3 430 088 000 kronor.
Tabell 6.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
3 066 983
Pris- och löneomräkning
26 054
Justering av premier
160 803
Resurstillskott
110 000
Ändring m.a.a. tidigare beslut
-5 500
Rampåverkande överföringar, nettoförändringar
616
Förslag 2000
3 358 956
Frågan om ytterligare resurser till rättsväsendet
åren 2001 och 2002 behandlas i avsnitt 3.5.3.
7 Kriminalvården
7.1 Omfattning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att
ansvara för övervakning av villkorligt frigivna,
verkställa föreskrifter om samhällstjänst och
utföra särskilda personutredningar i brottmål.
Kriminalvården ansvarar dessutom för
verksamheten vid häktena. Kriminalvården
ombesörjer också transporter av personer som
skall avvisas eller utvisas från Sverige.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltnings-
myndighet för all kriminalvårdsverksamhet.
Styrelsen är chefsmyndighet för fem
regionmyndigheter och 37 lokala
kriminalvårdsmyndigheter samt
Transporttjänsten. I administrativt hänseende är
styrelsen chefsmyndighet även för
Kriminalvårdsnämnden och de 30
övervakningsnämnderna.
7.2 Utgiftsutveckling
Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
3 866
3 639
3 927
3 820
3 885
3 949
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Förändringar
Antalet anstaltsplatser har minskats under
budgetåret genom att tre anstalter lagts ned i sin
helhet och några platser avvecklats vid andra.
Sammanlagt minskade antalet anstaltsplatser
med 259, av vilka 167 var slutna platser och 92
öppna platser.
Medelbeläggningen vid
kriminalvårdsanstalterna har ökat jämfört med
föregående budgetår från 80 % till 87 % av
tillgängliga platser.
Medelbeläggningen vid häktena ökade under
budgetåret från 78 % till 85 % av tillgängliga
platser. Under 1998 har andelen intagna i häkte
med verkställbar dom som väntar på anstaltsplats
ökat.
Den lokala myndighetsnivån har
omorganiserats och består sedan den 1 januari
1998 av 37 lokala kriminalvårdsmyndigheter.
Den 1 januari 1999 trädde vissa ändringar i
påföljdssystemet i kraft. Det innebar bl.a. att
föreskrift om samhällstjänst numera kan
meddelas också vid villkorlig dom. Vidare har
möjligheten till villkorlig frigivning efter halva
strafftiden avskaffats. Villkorlig frigivning får nu
ske tidigast efter att två tredjedelar av strafftiden
avtjänats i anstalt. Frågan om ytterligare resurser
till rättsväsendet åren 2001 och 2002 behandlas i
avsnitt 3.5.3.
Prioriteringar
Åtgärder som bidrar till att den dömde inte
återfaller i brott skall ha fortsatt hög prioritet.
Frigivningsförberedelserna skall förstärkas.
Alternativen till fängelse skall utvecklas,
framför allt genom ytterligare satsning på
innehållet i frivårdspåföljderna.
Arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket skall bedrivas med ökad
intensitet.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Innehållet i verkställigheten utvecklas
kontinuerligt för att minska återfallen i brott.
Det innebär bl.a. att kvaliteten på de brotts- och
missbruksrelaterade programmen har utvecklats
och att innehållet i frivårdspåföljderna blivit mera
strukturerat.
Möjligheterna till meningsfull sysselsättning
och gemensamhet under häktestiden har utökats.
Antalet avvikelser från anstalt och andelen
misskötta permissioner har hållits på en låg nivå.
Narkotikaproblemen i anstalterna har hållits
på en oförändrad nivå.
Kriminalvården har förbrukat 477 miljoner
kronor mer än vad som anslagits för
verksamheten, i enlighet med tidigare beslut om
omfördelning inom rättsväsendet av
kriminalvårdens outnyttjade medel. Vid
budgetårets slut uppgick det ackumulerade
anslagssparandet till 243 miljoner kronor.
7.3 Resultatbedömning
Det övergripande målet för rättsväsendet och
därmed också för kriminalvården är att tillgodose
den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och att öka människors trygghet.
Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas
av en human människosyn, god omvårdnad och
ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av
hög grad av säkerhet samt respekt för den
enskildes integritet och rättssäkerhet.
Verksamheten skall inriktas på att motverka
återfall i brott.
Kriminalvårdens resultat år 1998 skall
bedömas mot bakgrund av de för detta år
uppställda målen och prioriteringarna, nämligen
att
- innehållet i frivårdspåföljderna skall bli mer
tydligt och konsekvent,
- verksamheten med brotts- och
missbruksrelaterade påverkansprogram
skall utvecklas ytterligare,
- omhändertagandet av de psykiskt störda
skall förbättras,
- arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket skall bedrivas med
fortsatt intensitet,
- de insatser som görs för att den intagne vid
frigivningen skall få bostad, sysselsättning
och försörjning skall öka,
- förhållandena för häktade skall göras mer
humana samt
- en hög grad av säkerhet skall vidmakthållas
vid häkten och anstalter.
7.3.1 Frivården
Kriminalvården har arbetat med att utveckla
frivårdspåföljderna inom ramen för
frivårdsuppdraget. Uppdraget har redovisats i en
rapport som beskriver resultaten under åren 1995
till 1998. Arbetet bedöms ha medfört en mer
förutsägbar och strukturerad frivård än tidigare.
Det har också resulterat i att kriminalvården tagit
fram en mängd material, bl.a. nya föreskrifter
och allmänna råd om personutredningar i
brottmål, om kontraktsvård och om
samhällstjänst. Enligt rapporten bör
utvecklingen av kvaliteten i klientarbetet
prioriteras framöver. Hur arbetsmetoder och
brotts- och missbruksrelaterade program
utvecklas beskrivs i avsnitt 7.3.4.
*Antalet frivårdsklienter och kostnader
Under 1998 minskade antalet personer som
dömts till frivårdspåföljd med 2 % jämfört med
föregående år. Antalet frivårdsklienter var i
medeltal 11 186. Andelen skyddstillsynsdomar
av det totala antalet brottmålsdomar är dock i
stort sett oförändrat jämfört med föregående år.
Under det första halvåret 1999 har medeltalet
personer som dömts till frivårdspåföljd minskat
med 2 % jämfört med samma period föregående
år. Antalet domar där villkorlig dom förenats
med föreskrift om samhällstjänst uppgick det
första halvåret 1999 till omkring 900.
Antalet fängelsedömda som år 1998 avtjänade
sitt straff genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll var i medeltal 381. Detta är
en ökning med 5 % jämfört med föregående år.
Under det första halvåret 1999 avtjänade i
medeltal 383 personer per dag sitt fängelsestraff
genom intensivövervakning.
Diagram 7.1 Frivårdsklienter (i medeltal)
Kostnaderna för frivården minskade med
sammanlagt 8 % under 1998. För
intensivövervakning med elektronisk kontroll
anger Kriminalvårdsstyrelsen i sin årsredovisning
för 1998 en kostnad på 790 kronor per
övervakningsdygn. Motsvarande kostnad 1997
var 1 110 kronor. I början av 1998 fanns det
enligt Kriminalvårdsstyrelsen fortfarande
tekniska problem med intensivövervakningen,
vilket avspeglas i större personalinsatser än
beräknat. Den tekniska kvaliteten har dock
förbättrats väsentligt sedan hösten 1998. Att
effektivisera arbetsmetoderna och organisationen
när det gäller intensivövervakningen är även
fortsättningsvis en central fråga i arbetet med att
utveckla verksamheten.
Tabell 7.2 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i
medeltal och dygnskostnad för frivård åren 1996-1998
Budgetår
1996
Medeltal
klienter
per dag
Kr per
klient
och
dag
Budget-
år 1997
Medeltal
klienter
per dag
Kr per
klient
och
dag
Budgetår
1998.
Medeltal
klienter
per dag
Kr per
klient
och
dag
Frivård,
totalt
12 232
124
11 785
145
11 567
137
Skydds
tillsyn
6 037
98
5 525
90
5 470
81
Villkorligt
frigivna
4 211
86
4 126
88
4 023
53
Samhäll
tjänst
690
179
636
171
680
77
Kontrakts-
vård
1 245
290
1 136
294
1 013
261
Intensiv
över-
vakning
49
1 728
362
1 110
381
790
7.3.2 Anstalter
*Verkställighetens innehåll
Den totalt använda tiden i anstalt för
ersättningsberättigad sysselsättning, dvs. arbete,
utbildning och olika former av
programverksamhet var 80,5 % år 1998. Detta är
lägre än föregående års 82,6 %. Minskningen
hänför sig huvudsakligen till de brotts- och
missbruksrelaterade programmen och förklaras
enligt Kriminalvårdsstyrelsen dels av att
utveckling av programmens kvalitet prioriterats,
dels av att personalkontinuiteten försämrats i
samband med omorganisationen. Av den totalt
möjliga sysselsättningstiden i anstalt föll 6,2 %
bort under 1998 på grund av sysselsättningsbrist.
Det är något mer än föregående års 5 %.
Tabell 7.3 Sysselsättning vid anstalt 1996 - 1998
(1000 timmar)
Sysselsättning
1996
1997
1998
Arbetsdrift
2 492
38%
2 118
36%
2 071
35,5%
Utbildning
878
13%
877
15%
853
14,5%
Intern
service
1 421
22%
1 243
21%
1 296
22%
Program
verksamhet
851
13%
735
12,5%
652
11%
Övr.
sysselsättnin
g med
ersättning
750
11%
723
12%
816
14%
Frigång
165
3%
168
3%
159
3%
Summa
6 558
100%
5 864
100%
5 847
100%
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller i
årsredovisningen för 1998 att behovet av
grundläggande utbildning hos de intagna är stort.
Av en enkätundersökning till intagna i anstalt
framgår att 14 % har s.k. anpassad skolgång som
högsta utbildning, medan 25 % anger att de
fullföljt sina grundskolestudier. Övriga uppgav
studier över grundskolenivå. Under 1998 har ca
48 % av de intagna i anstalt deltagit i en eller flera
av följande utbildningar; grundläggande
utbildning 48 % gymnasieutbildning 7 %,
yrkesutbildning 7 %, arbetsmarknadsutbildning
8 %, annan utbildning (datautbildning m.m.) 22
%.
*Psykiskt störda intagna
Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen om
psykiskt störda intagna har utvecklats enligt
Kriminalvårdsstyrelsen men det finns
fortfarande många problem. Vård kan enligt
styrelsen fortfarande utebli bl.a. på grund av att
vårdbehovet bedöms annorlunda av sjukvårdens
läkare än av kriminalvårdens, att hemlandsting
inte anser sig kunna betala regional specialistvård
för särskilt vårdkrävande eller att rätt
sjukvårdsinrättning p.g.a. platsbrist inte tar emot
vårdbehövande. Det senare anges av flera
kriminalvårds-regioner som det största
problemet. Kriminalvården planerar under 1999
att uppmärksamma problemen för att etablera en
samsyn inom kriminalvården och mellan
kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen
kring psykiska störningar och intagnas
behandlingsbehov. Totalt har häktade och
intagna erhållit omkring 10 000 vårddagar/år i
psykiatrisk sjukhusvård, en siffra som varit stabil
sedan mitten av 1990-talet.
Under 1998 har kriminalvården öppnat de
planerade stödavdelningarna vid anstalterna
Storboda, Fosie och Norrtälje med tillsammans
84 platser. Kriminalvårdens erfarenheter hittills
är att de intagna har svårigheter att delta i
verksamheten, eftersom deras uthållighetsnivå
oftast är mycket låg. Verksamheten vid
stödavdelningarna är dock under uppbyggnad.
Arbetsmetoden är främst pedagogisk behandling
och omfattar bl.a. insikts- och
motivationspåverkan avseende drogmissbruk
och relationsträning. Drygt 10 % av de intagna
på stödavdelningarna har genom vårdintyg tagits
in för psykiatrisk vård utanför kriminalvården.
*Sexualbrottsdömda
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen ökar
behandlingsinsatserna för sexualbrottsdömda i
anstalt. Av de sexualbrottsdömda har omkring
90 % varit placerade på de anstalter som
bedriver verksamhet för dömda för sådana brott.
En intagen kan enligt individuell plan delta i
särskild programverksamhet, i vilken
information- och motivationsprogram är
obligatorisk och psykoterapi är frivillig. Nästan
40 % av de sexualbrottsdömda har deltagit i
psykoterapi.
*Unga lagöverträdare
Kriminalvården placerar unga lagöverträdare vid
ett fåtal anstalter med särskilt anpassad
programverksamhet. Verksamheten vid
anstalterna inriktas i stor utsträckning på studier
och är ofta kopplad till yrkesutbildning.
*Långtidsdömda
Mottagningsförfarandet vid
kriminalvårdsanstalten Kumla är en klar tillgång
för att planera de långtidsdömdas verkställighet.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen har de intagna
också uppfattat verksamheten där som mycket
positiv. Kriminalvården planerar att utveckla
verksamheten ytterligare under 1999. Det
planeras också ombyggnadsåtgärder vid flera av
anstalterna i säkerhetsklass I och II för att skapa
möjlighet till ytterligare besökslägenheter för att
förbättra de långtidsdömdas situation. Den 1
januari 1999 avskaffades den formella
klassificeringen för särbehandling av vissa
långtidsdömda enligt 7 § tredje stycket lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt.
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att reformen,
som innebär att särskilda villkor för
verkställigheten skall bestämmas individuellt,
ytterligare ökar den intagnes möjlighet till
förutsebarhet avseende verkställigheten.
*Frigivningsförberedelser
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att samarbetet
med socialtjänsten och andra myndigheter måste
förbättras när det gäller de intagnas
frigivningssituation. Enligt en
enkätundersökning, gjord av kriminalvården, om
frigivningsförhållanden under 1998 är cahälften
av de intagna som friges från anstalt arbetslösa.
Behovet av hjälp när det gäller arbetssituationen
är stort hos de intagna. De flesta regioner har
uppgivit att samarbetet med
Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och
arbetsförmedlingen fungerar bra.
Kriminalvårdens samarbete med AMI i lokala
projekt Kriminalvårdsklienter i
arbetsmarknadsinstitut (KrAMI) är enligt
Kriminalvårdsstyrelsen mycket lyckat och bör få
en större utbredning. Enligt
enkätundersökningen är vidare var femte intagen
bostadslös. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att
bostadssituationen är ett huvudansvar för
socialtjänsten och att det inte finns någon
prioritering för att ge gruppen från
kriminalvården förtur beträffande bostad. När
det gäller missbruksvården påpekar i stort sett
samtliga kriminalvårdsmyndigheter att
kommunernas benägenhet att bekosta vård och
behandling har minskat kraftigt under året.
Svårigheter att få ansvarsförbindelse av
socialtjänsten vid behandling enligt 34 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt är ett
exempel som nämns.
*Beläggningssituationen och kostnader
Medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
ökade under 1998 till 87 % av tillgängliga platser.
Beläggningssituationen i vissa delar av anstalts-
organisationen var under hösten 1998 mycket
ansträngd. Platser som varit avsedda för särskilda
behandlingsbehov togs därför i bruk för andra
kategorier intagna. Platsförändringar under 1998
i form av nedläggningar av och platsminskningar
vid anstalter har sammantaget minskat antalet
platser vid anstalterna med 259, varav 167 slutna
platser och 92 öppna platser.
Diagram 7.2 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i
%), anstalt
Under det första halvåret 1999 var
medelbeläggningen 88 %. För 1999
prognosticerar Kriminalvårdsstyrelsen en
medelbeläggning på 90 % av de tillgängliga
platserna.
Kriminalvårdsstyrelsen driver för närvarande
ett projekt i syfte att förbättra anstaltsplaceringar
utifrån gjorda säkerhets- och
behovsbedömningar av den intagne och
därigenom utnyttja an-staltsorganisationen mer
effektivt. Projektet skall avslutas under 1999 och
innehålla förslag bl.a. till en förnyad
anstaltsindelning.
De totala kostnaderna för anstalterna har
minskat under 1998 med 12 miljoner kronor
jämfört med 1997. Ett lägre platsutnyttjande
medför högre kostnad per producerat vårddygn,
eftersom de fasta kostnaderna slås ut på färre
vårddygn.
Tabell 7.4 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn
på anstalt åren 1996-1998
Kostnad i kr. per producerat vårddygn
1996
1997
1998
Anstalt, totalt
1 645
1 873
1 870
Klass I
2 031
2 435
2 954
Klass II
1 825
2 033
2 201
Klass III
1 765
1 932
1 922
Klass IV
1 341
1 598
1 288
§ 34
1 118
1 136
1 291
7.3.3 Häkten
I årsredovisningen för år 1998 framhåller
Kriminalvårdsstyrelsen att de häktades
möjligheter till gemensamhet och besök stadigt
ökar. Vid samtliga häkten planeras eller
genomförs lokalmässiga förändringar.
Förändringarna av lokalerna sker främst i syfte
att möjliggöra gemensamhet.
Den sammanlagda ersättningsberättigade
sysselsättningstiden i häkten under 1998
fortsatte också att öka. Den genomsnittliga tiden
för aktiviteter, både i gemensamhet och enskilt,
för häktade utan restriktioner var omkring 6
timmar per dag. För häktade med restriktioner
var den drygt 2 timmar per dag.
Tabell 7.5 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1996 - 1998
(1000 timmar)
Sysselsättning
1996
1997
1998
Arbetsdrift
211
44%
291
49%
313
47%
Utbildning
104
22%
113
19%
133
20%
Intern service
66
13%
80
13%
96
14%
Programverk-
samhet
43
9%
44
8%
43
6,5%
Övr.
sysselsättning
med
ersättning
56
12%
67
11%
78
12%
Summa
479
100%
595
100%
663
100 %
Andelen häktade med
gemensamhetsrestriktioner var omkring 38 % år
1998 och ligger därmed på samma nivå som
föregående år. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller
att lagändringen när det gäller
restriktionstillämpningen, som trädde i kraft den
1 januari 1999, förväntas ge resultat i form av ett
minskat antal häktade med restriktioner men
även beträffande förutsättningarna för ett ökat
antal besök.
Under 1998 har andelen intagna i häkte med
verkställbar dom som väntar på anstaltsplats ökat
till omkring 10 %, vilket motsvarar i medeltal
135 fall. Även väntetiden har ökat. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen har olika åtgärder
vidtagits inom framför allt anstaltsorganisationen
för att denna kategori skall kunna placeras ut på
anstalt snabbare och för att väntetiderna skall
kunna kortas väsentligt. Kriminalvårdsstyrelsen
har under hösten 1998 begränsat de lokala
myndigheternas möjligheter att tillfälligt stänga
anstalts- och häktesplatser, arbetat för att få
platsplaneringssystemet att fungera
tillfredsställande och öppnat anstaltsplatser som
legat i ”malpåse”. Vidare pågår ett arbete med att
se över indelningen i säkerhetsklasser och
differentiering av intagna.
Den 1 juli 1999 redovisades ett fortsatt högt
antal personer med verkställbar dom som i häkte
väntar på anstaltsplats, 151. En viss förbättring
har dock enligt Kriminalvårdsstyrelsen skett, till
följd av att väntetiden har minskat.
*Beläggningssituationen och kostnader
Medelbeläggningen vid häktena har ökat under
1998 till 85 %. Beläggningssituationen i vissa
delar av häktesorganisationen har under hösten
1998 varit mycket ansträngd. Under det första
halvåret 1999 var medelbeläggningen 89 %. För
år 1999 prognosticerar Kriminalvårdsstyrelsen en
medelbeläggning på 80-85 % av de tillgängliga
platserna.
Diagram 7.3 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i
%), häkte
Den totala kostnaden för häktena har ökat med
12 %. Kostnaden per producerat vårddygn inom
häktesverksamheten är i princip oförändrad
jämfört med år 1997, trots högre
platsutnyttjande. Kostnaden per producerat
vårddygn var 1 869 kronor.
7.3.4 Arbetsmetoder och kvalitetsäkring
*Arbetsmetoder och kvalitetssäkring
Utvecklingen av arbetsformer och
arbetsmetoder har främst rört brotts- och
missbruksrelaterade program och instrument för
analys av de dömdas behov av stöd- och
hjälpinsatser och risk för återfall. Olika s.k.
klientanalysinstrument för kvalitetssäkring och
för bättre kontinuitet inom kriminalvården har
prövats under året. Arbetet med att ta fram
instrument för att följa upp och kvalitetssäkra
kriminalvårdens verksamhet kom-mer att
fortsätta under 1999.
*Brotts- och missbruksrelaterade program
Brotts- och missbruksrelaterade program finns
såväl vid anstalter och häkten som inom
frivården. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att
verksamheten med brotts- och
missbruksrelaterade program framför allt
utvecklats kvalitativt. Gjorda bedömningar enligt
kvalitetsdokumentet Krav & Råd har visat på en
kvalitativ förbättring, men fortfarande återstår en
del brister i programverksamheten.
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att den brotts-
och missbruksrelaterade programverksamheten
är resurskrävande och att det behövs
kompetensutveckling och handledning för
personal som leder program samt att externa
resurspersoner behöver anlitas för mer
kvalificerade program på behandlingsnivå.
7.3.5 Bekämpningen av narkotika-
missbruk i häkten och anstalter
I årsredovisningen framhåller
Kriminalvårdsstyrelsen att missbruk av narkotika
är ett sällsynt problem på majoriteten av landets
anstalter och häkten, men ett dagligt problem på
några få. I genomsnitt rapporterar ca 60 % av
anstalterna att narkotikamissbruk inte
förekommer eller är sällsynt. Omkring 10 % av
anstalterna uppger att de dagligen har problem.
Förhållandena är därmed oförändrade jämfört
med föregående år.
*Ökande andel missbrukare
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen måste
kriminalvården koncentrera sig på en ökande
andel narkotikamissbrukare, eftersom det totala
antalet intagna har minskat. De senaste åren har
ca 40 % av samtliga nyintagna i anstalt bedömts
som narkotikamissbrukare. I oktober 1998
bedömdes närmare 45 % av samtliga nyintagna
som narkotikamissbrukare. Ökningen kan
förklaras av att definitionen av
narkotikamissbrukare har ändrats och att
korttidsdömda, som i regel inte har
narkotikaproblem, avtjänar sitt straff genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen har inte
narkotikaproblemen inom kriminalvården
färvärrats under året.
*Behandlingsåtgärder
Deltagandet i olika behandlingsåtgärder mot
narkotika (motivationsavdelningar, annan
strukturerad verksamhet i anstalterna eller
vistelse enligt 34 § KvaL) har minskat i
förhållande till år 1997, men är i nivå med åren
dessförinnan. Kriminalvårdsstyrelsen anför att
minskningen kan förklaras av den genomförda
omorganisationen och att beläggningssituationen
under hösten 1998 varit ansträngd, vilket
medfört att vissa narkomanvårdsplatser har tagits
i bruk för andra kategorier intagna. Antalet
motivations- och behandlingsplatser för
narkotikamissbrukare har minskat. Den 1
oktober 1998 fanns det 400 särskilda platser,
vilket motsvarar 10 % av tillgängliga platser.
Minskningen beror på att ett antal platser har
tillfälligt fått stänga p.g.a. ombyggnationer och
att en anstalt har lagts ned. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen har också vissa platser vid
tillsyn och genomförd kvalitetsgranskning inte
ansetts motsvara kraven som skall ställas på
motivations- eller behandlingsplatser.
Omfattningen av kontrollåtgärder i anstalter
och häkten i form av grundliga visitationer och
urinprovstagningar har minskat enligt
Kriminalvårdsstyrelsen. Antalet intagna i häkte
som deltog i narkotikarelaterad
programverksamhet har däremot ökat med över
20 %.
*Effektivare narkotikabekämpning
Kriminalvården har i rapporten för översyn av
risk-, skydds- och säkerhetsarbete vid
kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla och
Tidaholm (RSS-rapporten) presenterat ett antal
förslag för att förbättra säkerheten och
förebygga hot och våld för såväl personal som
intagna. Rapporten innehåller också förslag för
att effektivisera narkotikabekämpningen i
anstalterna. Enligt uppgift från
Kriminalvårdsstyrelsen har det blivit möjligt att
efter ansökan hos Kriminalvårdsstyrelsen införa
system med kontantlös handel i anstalter. Andra
förslag som för närvarande behandlas är
inrättandet av en central ledningsgrupp inom
kriminalvården för narkotikabekämpning. Ett
arbete på lokal nivå med att utarbeta
handlingsplaner mot narkotika kommer också
att diskuteras. Även frågan om kriminalvårdens
användning av narkotikahundar kommer att
behandlas vidare. I första hand kommer
kriminalvården att se över samarbetet med tullen
och polisen när det gäller användningen av
narkotikahundar, för att förbättra och
formalisera samarbetet genom avtal.
Kriminalvårdsstyrelsen har också drivit ett
projekt för att kartlägga narkotikaproblemet i
den slutna kriminalvården (KARTNARK).
Projektet har bl.a. resulterat i en särskild
redovisning av drogsituationen inom
kriminalvården (KROD), som kommer att
publiceras årligen. I övrigt kommer projektets
frågor att drivas vidare i den fortsatta
behandlingen av RSS-rapporten.
7.3.6 Säkerheten i häkten och anstalter
Ingen rymning har ägt rum från anstalterna i de
två högsta säkerhetsklasserna under 1998. Det
har under de sju senaste åren inte förekommit
någon rymning från klass I– anstalt. Från de
slutna anstalterna rymde 36 intagna år 1998. Den
fortsatt låga nivån av antalet direktrymningar är
enligt Kriminalvårdsstyrelsen sannolikt en följd
av en mer realistisk differentiering och en ökad
prioritering av rymningshindrande insatser.
Tabell 7.6 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren
1994 - 1998
Säkerhetsklass 1994 1995 1996 1997 1998
I
0
0
0
0
0
II
5
0
3
4
0
III
107
68
41
44
36
IV
347
261
173
169
155
Summa
459
329
217
217
191
Under år 1998 stannade andelen misskötta
permissioner genom avvikelse på 0,6 %, vilket
även var fallet 1997. Andelen misskötta
permissioner har minskat succesivt de senaste tio
åren.
Under 1998 har sammanlagt 8 intagna i häkte
avvikit i samband med transporter, rättegångar,
sjukhusvistelser eller andra vistelser utanför
häkteslokalerna. Ingen rymning har skett direkt
från häkte.
Antalet anmälningar om hot och våld mot
anställda har minskat under 1998 jämfört med
1997. Kriminalvårdsstyrelsen har även
sammanställt uppgifter från personalen om hot
och våld mellan intagna i anstalter och häkten.
Personalen vid anstalterna uppgav att hot och
våld mellan intagna varit sällsynt. På häktena
uppgav man att hot och våld i det närmaste aldrig
varit ett problem. Styrelsen framhåller dock att
mörkertalet troligen är stort.
Kriminalvården har under året 1998 prioriterat
säkerhetsarbetet. Behandlingen av förslagen i
RSS-rapporten om säkerheten vid anstalterna
kommer att fortsätta. Enligt uppgift från
Kriminalvårdsstyrelsen pågår eller planeras, med
utgångspunkt i förslagen, ett antal
ombyggnadsåtgärder vid flera av anstalterna i
säkerhetsklass I och II för att skapa möjlighet att
sektionera anstalterna i mindre enheter. Även
andra förslag kommer kriminalvården att arbeta
vidare med, exempelvis beslutsfattande kring
vissa långtidsdömda kontroll av intagnas
telefonering och brevkommunikation samt
förbättrad inpasseringskontroll. Vissa av RSS-
rapportens förslag torde kräva lagändringar för
att kunna genomföras. Detta gäller bl.a. förslagen
om ett IT-baserat informationssystem om
intagna som utgör potentiella risker i t.ex. hot-
och våldshänseende och inpasseringskontroll av
alla besökare och personal genom
metalldetektorbåge.
7.3.7 Personalförsörjningen
Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården var
7 701 år 1998 och 7 747 under år 1997. Det
genomsnittliga antalet anställda inom
kriminalvården var 8 271 under år 1998 och 8
360 under 1997. Kriminalvården har ett relativt
stort antal vikarier och dessa utgjorde ca23 % av
det totala antalet årsarbetskrafter år 1998.
Diagram 7.4 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte och
frivård
* Fördelningen av antalet årsarbetskrafter mellan anstalt, häkte och frivård för år 1998 är inte
helt jämförbara med tidigare år på grund av den nya lokala organisationen.
Av dem som var anställda inom kriminalvården i
oktober 1998 var 42 % kvinnor, vilket är
oförändrat jämfört med föregående år. Andelen
kvinnor i chefsgruppen var 41 % i oktober 1998.
Motsvarande andel var 30 % 1997.
7.3.8 Regeringens bedömning
*Frivården
En grundläggande förutsättning för att antalet
frivårdspåföljder skall öka på bekostnad av
antalet fängelsestraff är att innehållet i
påföljderna är tydligt och konsekvent.
Kriminalvården har bl.a. inom ramen för
frivårdsuppdraget fortsatt att utveckla och
tydliggöra innehållet i frivårdspåföljderna.
Regeringen konstaterar liksom föregående år, att
kriminalvården genom hittillsvarande arbete
utvecklat frivårdspåföljderna och ökat
förutsättningarna för ett mer konsekvent och
tydligt innehåll i dem. Genom de åtgärder som
vidtagits har kriminalvården uppfyllt
verksamhetsmålet.
Det går inte att utläsa ur kriminalvårdens
redovisning om antalet frivårdspåföljder
verkligen har ökat på bekostnad av antalet
fängelsestraff. Andelen skyddstillsynsdomar av
det totala antalet brottmålsdomar har de senaste
åren varit i stort sett oförändrat. Det återstår för
kriminalvården att följa upp tillämpningen och
effekterna av vidtagna åtgärder under kommande
år. Av avgörande betydelse är naturligtvis också
att verksamhetens kvalitet kontinuerligt ses över
och förbättras.
Sedan den 1 januari 1999 har reglerna om
samhällstjänst ändrats. Det är numera möjligt att
meddela en föreskrift om samhällstjänst även vid
villkorlig dom. Tidigare kunde sådan föreskrift
bara meddelas vid skyddstillsyn.
Kriminalvården har utvecklat en verksamhet
med intensivövervakning med elektronisk
kontroll på ett sätt som möjliggjort att
intensivövervakning nu är ett permanent inslag i
straffsystemet. Erfarenheterna från
intensivövervakning är mycket positiva.
Brottsförebyggande rådets utvärdering av
försöksverksamheten med intensiv-övervakning
under 1997 och 1998 visar bl.a. att
intensivövervakning tillämpades som
verkställighetsform i drygt 60 % av alla utdömda
fängelsestraff i den för intensivövervakning
lagreglerade målgruppen. Det framgår bl.a. att
dömda, sammanboende och frivården är enigt
positiva till intensivövervakning och att endast 6
% av de dömda avbröt eller tvingades avbryta
verkställigheten för att avtjäna resten av tiden i
anstalt. Brottsförebyggande rådet gör vidare
bedömningen att intensivövervakning är en
verkställighetsform som inte är behäftad med
fängelsestraffets negativa konsekvenser, som är
mindre resurskrävande än fängelse och som till
betydande del är lika ingripande som fängelse.
*Anstalterna
Några av verksamhetmålen för
anstaltsverksamheten var att förbättra
omhändertagandet av olika grupper av intagna
bl.a psykiskt störda, sexualbrottsdömda, unga
lagöverträdare och långtidsdömda. Som framgår
av resultatredovisningen har kriminalvården
vidtagit åtgärder för att förbättra
omhändertagandet av de olika grupperna av
intagna. Därmed har kriminalvården också
uppnått målen. När det gäller unga
lagöverträdare finns sedan den 1 januari 1999
också en ny frihetsberövande påföljd, sluten
ungdomsvård, som gör det möjligt att hålla de
yngsta lagöverträdarna utanför fängelserna.
Det går emellertid inte att uttala sig om
vidtagna åtgärders effekter. Kriminalvården
måste säkerställa att verksamhetens resultat följs
upp och utvärderas kontinuerligt.
Det är tillfredsställande att kriminalvården på
olika sätt arbetar med att utveckla sina insatser
att hantera intagna med psykiska störningar.
Kriminalvårdsstyrelsen genomför också
tillsammans med Rättsmedicinalverket en studie
för att belysa frågor om omfattningen och
karaktären av psykiska störningar för att bereda
de intagna adekvat vård. Regeringen har också
tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift
att utreda frågor om ansvar och påföljder för
psykiskt störda lagöverträdare. I uppdraget ingår
bl.a. att överväga behovet av åtgärder för att
tillgodose behov av rättspsykiatrisk vård för
intagna i kriminalvårdsanstalt och lämna förslag
till åtgärder om sådant behov föreligger.
Uppdraget skall redovisas senast vid utgången av
2001.
Ett annat verksamhetsmål för kriminalvården
var att de insatser som görs för att den intagne
vid frigivningen skall ha bostad, sysselsättning
och försörjning ordnad skulle öka. Det
övergripande målet att minska återfallen i brott
kräver förbättrade frigivningsförberedelser. Det
går inte att utläsa ur Kriminalvårdsstyrelsen
redovisning vilka åtgärder som vidtagits för att
öka de insatser som görs för att den intagne skall
få bostad, sysselsättning och försörjning vid
frigivningen. Det framgår inte heller om
kriminalvården har prioriterat insatser för att
åtgärder som inletts under verkställigheten kan
fullföljas efter frigivningen. Det kan därför
ifrågasättas om verksamhetsmålet kan sägas vara
uppfyllt. Kriminalvårdsstyrelsen torde vara
medveten härom. Oordnade förhållanden efter
frigivningen ökar självfallet risken för återfall i
brott. Verkställigheten av fängelsestraffet skall
redan från början inriktas på att motverka återfall
i brott.
*Häktena
Förhållandena på häktena förbättras successivt.
Kriminalvårdsstyrelsens redovisning visar att
omfattande åtgärder vidtagits och planeras för att
förbättra förhållandena på häktena. Målen för
häktesverksamheten får därmed anses uppfyllda.
Även om möjligheterna till aktiviteter och
gemensamhet ökat på häktena under senare år är
den situation som uppstått med ett ökat antal
fängelsedömda på häktena som väntar på
anstaltsplats inte acceptabel. Kriminalvården har
emellertid vidtagit åtgärder för att komma
tillrätta med problemet. Regeringen följer
utvecklingen på detta område noga och vill
framhålla att det är väsentligt att kriminalvården
ser till att dömda till fängelse inte verkställer
straff i häkte utan placeras på en anstalt. Detta är
av vikt för att tillgodose den dömdes behov av
arbete, utbildning och särskild behandling.
*Verksamheten med brotts- och
missbruksrelaterade program
Utvecklingen av brotts- och missbruksrelaterade
program har fortsatt under 1998. Regeringen
anser att den fortsatta utvecklingen bör inriktas
på att utveckla kvaliteten i verksamheten. Av
Kriminalvårdsstyrelsens redovisning framgår att
en sådan utveckling redan pågår. Det är angeläget
att de erfarenheter som kan vinnas av pågående
kvalitetssäkring av verksamheten utvärderas och
tas tillvara i utvecklingsarbetet.
*Bekämpningen av narkotikamissbruk
Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket
bl.a. genom att differentiera de intagna,
tillhandahålla missbruksrelaterad
programverksamhet,
genomföra urinprovskontroller och visitationer.
Av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning framgår
att kriminalvården måste koncentrera sig på en
ökande andel nyintagna i anstalterna, som
bedöms som narkotikamissbrukare. Situationen
med narkotikahantering i anstalterna har under
året hållits på en oförändrad nivå, trots att
insatserna för att bekämpa narkotikamissbruket
under 1998 har minskat på i det närmaste alla
områden. Enda undantaget är brotts- och
missbruksrelaterade program i häktena. Att
insatserna minskat kan delvis förklaras av att
kriminalvården omorganiserats under året - en
process som naturligtvis innebär omställningar
och en viss effektivitetsförlust i ett kort
tidsperspek-
tiv. Mot bakgrund av detta betraktar regeringen
insatsminskningen som tillfällig. Regeringen
anser ändå att utvecklingen är oroande. Att
bekämpa narkotikamissbruket är en av
kriminalvårdens viktigaste uppgifter. En stor del
av dem som är föremål för kriminalvård är
missbrukare. Kriminalvårdens insatser på
området kan därför ha en stor betydelse när det
gäller att förebygga brott.
Kriminalvården gör betydelsefulla insatser för
att bekämpa narkotikamissbruk. Sammantaget
gör regeringen dock bedömningen att insatserna
för att bekämpa narkotikamissbruket under året
minskat något. Denna utveckling måste
kriminalvården vända. Att bekämpa
narkotikamissbruk är en prioriterad uppgift i
kriminalvårdens verksamhet. Som framgått
tidigare i avsnitt 7.3.5 kommer arbetet med att
effektivisera narkotikabekämpningen även i
fortsättningen att vara en prioriterad uppgift för
kriminalvården.
*Säkerheten i anstalter och häkten
Kriminalvården har under 1998 uppfyllt
verksamhetsmål väl när det gäller att förhindra
avvikelser direkt från anstalt och häkte eller i
samband med permissioner och andra
utevistelser.
Ett par uppmärksammade fall av
permissionsmissbruk har dock inträffat det
senaste halvåret. För att förhindra missbruk är
det nödvändigt att kriminalvården analyserar och
överväger tillämpningen av permissionsreglerna
och utvecklar förutsättningarna för att göra
bättre risk- och farlighetsbedömningar.
Under senare år har ett antal mord och andra
allvarliga incidenter inträffat inne i anstalterna.
Regeringen har därför ansett att förutsättningar
skall skapas för att ytterligare utveckla
säkerheten i anstalterna. Som framgått tidigare i
avsnitt 7.3.6 kommer arbetet med att förbättra
säkerheten och förebygga hot och våld för såväl
personal som intagna att fortsätta.
*Resultatstyrning
Regeringen anser att Kriminalvårdsstyrelsen
måste skapa förutsättningar för en bättre kvalitet
i kriminalvårdens styrning och
resultatredovisning. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen behövs det
utvecklingsinsatser framför allt inom området
uppföljning och utvärdering. Styrelsen tar nu
också fram enhetliga risk- och behovsinstrument
som kan användas i uppföljnings- och
utvärderingssyfte. Arbetet med att ta fram olika
instrument som på ett fördjupat plan kan ge
kunskap om klientsammansättningen och de
insatser som behövs inom hela kriminalvården
har intensifierats.
Kriminalvården har sedan tidigare regeringens
uppdrag att utveckla formerna för redovisningen,
uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten. På uppdrag av regeringen har
Riksrevisionsverket granskat kriminalvården och
identifierat ett antal hinder för ett effektivt
resursutnyttjande (RRV 1999:27).
Riksrevisionsverket pekar på brister i den
centrala samordningen av styrningen och
uppföljningen av kriminalvården. När det gäller
organisationen rekommenderar
Riksrevisionsverket att den administrativa
verksamheten minskas genom att pröva behovet
av den regionala administrativa nivån. Även den
lokala myndighetsstrukturen bör ses över för att
åstadkomma ytterligare integrering av
verksamhetsgrenarna häkte, anstalt, och frivård.
Vidare föreligger enligt Riksrevisionsverket
hinder för ett effektivt resursutnyttjande i det att
fängelsestrukturen kännetecknas av en
långtgående differentiering av utbudet av platser.
Riksrevisionsverket rekommenderar att
säkerhetsindelningen görs mer flexibel och att
utbudet av olika platser styrs mer från centralt
håll. Riksrevisionsverket konstaterar även att
inriktningen mot vård- och behandlingsarbete
kräver betydande utbildningssatsningar för att
höja kompetensen framför allt hos den personal
som arbetar nära de intagna. Hinder för ett
effektivt resursutnyttjande föreligger enligt
Riksrevisionsverket också i byggprocessen och
upphandlingen samt i IT-användningen.
Regeringen anser att det är av stor vikt att
kriminalvården arbetar vidare med att utveckla
formerna för redovisningen, uppföljningen och
utvärderingen av verksamheten. Regeringen har
därför gett kriminalvården ytterligare uppdrag
att särskilt redovisa de åtgärder som genomförts,
påbörjats eller planeras med anledning av
Riksrevisionsverkets rapport Effektivare
kriminalvård – en hinderanalys (RRV 1999:27).
Uppdraget omfattar i detta skede åtgärder som
berör styrningen av kriminalvården, organisation
och fängelsestruktur samt
informationsförsörjning och IT-användning.
Kriminalvårdsstyrelsen har också själv tagit
initiativ till att analysera och vidta åtgärder
avseende hinder för ett effektivt
resursutnyttjande som Riksrevisionsverkets
rappport visar på. För närvarande ses uppgifts-
och rollfördelningen mellan
Kriminalvårdsstyrelsen och
regionmyndigheterna över samt
ändamålsenligheten i anstalternas indelning i fyra
säkerhetsklasser. Kriminalvården arbetar även
med att skapa nationella brotts- och
missbruksrelaterade program och metoder för
att analysera de dömdas behov av stöd- och
hjälpinsatser.
*Slutsats
Sammanfattningsvis anser regeringen att det
omfattande utvecklingsarbete som pågår inom
kriminalvården skall fortsätta. I avsnitt 7.5 pekar
regeringen ut vilka områden som skall prioriteras
under år 2000.
7.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheten inom
verksamhetsområdet.
7.5 Det fortsatta förändringsarbetet
inom kriminalvården
7.5.1 Åtgärder för att förebygga återfall i
brott
*Kriminalvårdens del i det brottsförebyggande
arbetet skall förstärkas
Kriminalvårdens möjligheter att förebygga brott
skall tillvaratas bättre. Verksamheten skall
inriktas på att den dömde inte återfaller i brott.
Det är därför viktigt att verksamheten redan från
början inriktas på åtgärder som förbereder den
intagne för tillvaron utanför anstalten.
*De intagnas grundläggande kompetens skall
förstärkas för att minska risken för återfall i
kriminalitet
Under verkställighetstiden måste alla tillfällen till
utveckling av det personliga ansvaret tas till vara.
Många av de intagna saknar grundläggande
arbetslivserfarenhet och utbildning. De har också
svårt att socialt anpassa sig till ett liv utan
kriminalitet. En förbättring av de intagnas
förutsättningar i dessa hänseenden är en
avgörande faktor för att minska risken för att
den frigivne återfaller i brott. Därigenom skapas
bättre möjligheter för att de skall kunna leva ett
laglydigt liv. En viktig uppgift för kriminalvården
är därför att se till att de intagna erbjuds arbete
och andra former av sysselsättning, såsom
utbildning, undervisning, arbetsträning och
social färdighetsträning. En strävan skall vara att
ytterligare förstärka inslaget av grundläggande
praktisk och teoretisk utbildning.
Utgångspunkten skall vara att alla intagna i
anstalt som har behov av det skall erbjudas
grundskoleutbildning och gymnasieutbildning.
Det är vidare viktigt att göra arbetsdriften mer
meningsfull och anpassad efter de intagnas
behov.
*Programverksamheten skall utvecklas, följas upp
och utvärderas
Under verkställighetstiden skall de intagna få
den behandling för psykiska störningar, drog-
missbruk och andra problem som de behöver.
För att verkställighetens innehåll bättre skall
kunna anpassas till de intagnas behov är det
viktigt att kunskaperna om de dömdas situation
vid intagningen förbättras.
Programverksamheten skall vara utformad så att
den svarar mot behoven. Kriminalvården skall
också erbjuda social träning och meningsfulla
fritidsaktiviteter. Insatser behövs också för att
förändra de intagnas syn på jämställdheten
mellan män och kvinnor. En kompetent och
engagerad personal är en förutsättning för att
detta arbete skall lyckas. Att se till att personalen
har kompetens som motsvarar verksamhetens
krav är därför en viktig uppgift för
kriminalvården. Utveckling av
kontaktmannaskapet måste också fortsätta.
Uppföljning och utvärdering av vidtagna
åtgärder är en självklar förutsättning för att
verksamhetens kvalitet skall förbättras. För att
man skall kunna analysera vilka åtgärder som
bäst bidrar till att den intagne inte återfaller i
brott efter frigivningen krävs att det utvecklas
metoder för att följa upp och utvärdera
återfallsfrekvensen för olika kategorier intagna.
*De intagna skall få bättre möjligheter att
upprätthålla kontakten med sina familjer
För att den intagne efter avtjänat straff skall
kunna återanpassas till ett liv utan kriminalitet är
det också viktigt att de sociala kontakterna med
familj och vänner upprätthålls. Detta gäller inte
minst för långtidsdömda. Kriminalvårdsstyrelsen
och Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
gjort en utredning om förhållandena för barn till
intagna föräldrar. Av rapporten framgår att det
också för barnens skull är angeläget att
kontakten med den intagne föräldern
underlättas. Arbetet med att förbättra de
intagnas kontakter med sin familj är därför
angeläget och bör prioriteras även i
fortsättningen, t.ex. genom att inrätta ytterligare
besökslägenheter.
7.5.2 Frigivningsförberedelser
*Samarbetet mellan kriminalvården och andra
myndigheter skall förbättras för att de intagna skall
vara bättre förberedda inför frigivning
En kriminalvård där möjligheterna att förhindra
återfall i brott sätts i centrum förutsätter bra och
effektiva frigivningsförberedelser. Verksamheten
i anstalt skall redan från början inriktas på
åtgärder som förbereder den intagne för ett liv i
frihet. Av stor vikt är därför att förberedelserna
inför frigivningen utformas på ett sådant sätt att
den som friges från straffet inte genast återfaller i
nya brott på grund av den situation han eller hon
då befinner sig i.
Brottsförebyggande rådet redovisade förra
året en kartläggning av frigivningssituationen för
personer som avtjänat fängelsestraff (BRÅ-
rapport 1998:6). Kartläggningen visade att de
intagna ofta står inför en svår situation efter
frigivningen. Det är därför viktigt att öka de
insatser som görs för att de intagna skall få
bostad, sysselsättning och försörjning när de
återvänder ut i samhället. Det räcker emellertid
inte med åtgärder från kriminalvårdens sida.
Intagna i anstalt har samma rättigheter och
förmåner som andra människor. De skall inte
särbehandlas på grund av att de har begått brott.
Ett effektivt samarbete mellan kriminalvården
och andra myndigheter, t.ex. socialtjänsten,
Arbetsmarknadsverkets myndigheter samt
hälso- och sjukvård är en förutsättning för att
skapa goda möjligheter för den dömde att
återanpassa sig till ett icke kriminellt liv. Det är
viktigt inte minst för att behandling och andra
rehabiliterande åtgärder som påbörjats under
verkställigheten skall kunna fullföljas även efter
verkställighetens slut. Brottsförebyggande rådets
kartläggning visar dock att samarbetet mellan
kriminalvården och andra myndigheter brister.
De lokala brottsförebyggande råd som
inrättats i många kommuner bör kunna utgöra
ett viktigt forum för samarbetet mellan
kriminalvården och andra berörda myndigheter.
*Särskild utslussning för långtidsdömda övervägs
Frigivningsförberedelserna är av särskild
betydelse för den som suttit lång tid på anstalt.
Även om anstaltsvistelsen skall pågå under lång
tid måste verkställigheten även för denna grupp
vara inriktad på ett liv i frihet. Risken är stor att
de långtidsdömda passiviseras och
institutionaliseras. För att förhindra risken för
återfall i brott är det för de långtidsdömda
särskilt viktigt att förhållandena vid frigivningen
är ordnade. En effektiv frigivningsförberedelse
för långtidsdömda bör i huvudsak ta fasta på
träning och förberedelse för ett socialt liv på det
personliga planet samt social och ekonomisk
etablering i samhället. Ett särskilt problem är att
vissa långtidsdömda av olika skäl vill vistas längre
i anstalter med högre säkerhetsgrad än vad
samhällsskyddet kräver. En viktig uppgift för
kriminalvården är därför att verka för en succesiv
övergång från höga till lägre säkerhetsklasser.
Regeringen överväger för närvarande hur man
på bästa sätt kan skapa goda förutsättningar för
att anpassa de långtidsdömda till ett liv i frihet
genom en organiserad utslussning och en
tydligare ansvarsfördelningen mellan
kriminalvården och andra inblandade
myndigheter. I det sammanhanget övervägs bl.a.
om intensivövervakning med elektronisk
kontroll skulle kunna användas under
utslussningen.
7.5.3 Alternativen till fängelse
* Kriminalvården skall utveckla alternativen till
fängelse inom ramen för den lagstiftning om
påföljdssystemet som nyligen trätt i kraft
Den 1 januari 1999 trädde vissa ändringar i
påföljdssystemet i kraft. Det innebar bl.a. att
systemet med samhällstjänst permanentades och
utvidgades. En föreskrift om samhällstjänst kan
numera meddelas också vid villkorlig dom.
Vidare har intensivövervakning med elektronisk
kontroll blivit en permanent verkställighetsform
vid korta fängelsestraff.
Det har ännu gått för kort tid för att utvärdera
reformen. Påföljden villkorlig dom med
föreskrift om samhällstjänst tycks dock ha fått
genomslag. Arbetet inom kriminalvården med
att utveckla samhällstjänsten är avgörande för att
säkerställa en fortsatt tilltro till alternativen till
fängelse. Det är därför viktigt att kriminalvården
också fortsättningsvis prioriterar detta arbete.
Även satsningarna på att förbättra
intensivövervakningen måste fortsätta för att
garantera dess forsatta trovärdighet som
alternativ till fängelse.
7.5.4 Bekämpning av narkotikamissbruk
*Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
skall bedrivas med ökad intensitet
Den svenska narkotikapolitikens långsiktiga mål
är att skapa ett narkotikafritt samhälle. En stor
del av dem som är föremål för kriminalvård
missbrukar narkotika. Kriminalvårdens insatser
på området är därför av betydelse. En av
kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att hålla
anstalter och häkten fria från narkotika och verka
för att narkotikamissbruket bland
frivårdsklienter minskar. Dessutom skall
kriminalvården verka för att dömda som har
behov av det får tillgång till missbruksvård.
Särskild vikt skall läggas vid insatser för att
motivera de dömda till att skapa förutsättningar
för en långsiktig behandling av adekvat
vårdgivare.
Som framgått av avsnitt 7.3.5 har insatserna
för att bekämpa narkotikamissbruket minskat på
nästan alla områden under 1998. Att den intagne
blir fri från sitt narkotikamissbruk är en
förutsättning för att han eller hon skall kunna
leva ett liv utan kriminalitet efter frigivningen.
Narkotikamissbruket är också en bidragande
orsak till att det förekommer våld mellan
intagna. Kriminalvårdens insatser för att
bekämpa narkotikamissbruket är därför av
väsentlig betydelse i det brottsförebyggande
arbetet. Arbetet härmed måste därför bedrivas
med ökad intensitet.
7.6 Anslag
D1 Kriminalvården
Tabell 7.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
3 866 215
Anslags-
sparande
242 650
1999
Anslag
3 639 055
Utgifts-
prognos
3 927 000
2000
Förslag
3 820 254
2001
Beräknat
3 885 360
1
2002
Beräknat
3 948 509
2
1Motsvarar 3 825 398 tkr i 2000 års prisnivå.
2Motsvarar 3 825 398 tkr i 2000 års prisnivå.
Under 1998 förbrukade kriminalvården 477
miljoner kronor mer än anvisade medel. Det
innebar att det ackumulerade anslagssparandet
minskade med 477 miljoner kronor vid ingången
av 1999. Enligt gällande prognos kommer
kriminalvården under innevarande budgetår att
förbruka 287 miljoner kronor mer än anvisade
medel. Detta beror främst på de engångsvisa
besparingar som ålades kriminalvården i enlighet
med budgetpropositionen för 1998. Det tidigare
anslagssparandet beräknas således vid ingången
av 2000 vara förbrukat i sin helhet.
Kriminalvården kommer också enligt nu gällande
prognos att under 1999 behöva utnyttja ca 45
miljoner kronor av sin anslagskredit .
Regeringens överväganden
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Kriminalvården disponerar inkomster från
arbetsdriften inom kriminalvården. För
arbetsdriften gäller inte kravet på full
kostnadstäckning. Inkomsterna täcker ungefär
hälften av kostnaderna.
Av 5 § lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll
framgår att dömda som deltar i verksamheten
skall betala en avgift. Avgiften uppgår till 50
kronor per dag, dock högst 3000 kronor.
Avgiften skall betalas i förskott till
Kriminalvårdsstyrelsen för att därefter
kvartalsvis tillföras brottsofferfonden.
Tabell 7.8 Avgiftbelagd verksamhet
Tusentals kronor
Ej disponibla/intensiv-
övervakning
Disponibla/arbets
drift
Utfall 1998
2 500
140 000
1
Prognos 1999
2 200
145 000
Budget 2000
2 200
145 000
1 Exkl. interna inkomster om 3,3 miljoner kronor.
Slutsatser
Under början av 1990-talet var kriminalvårdens
anslagsförbrukning lägre än anvisade medel,
vilket innebar att kriminalvården byggde upp ett
stort anslagssparande. Orsaken var i första hand
att beläggningen vid anstalter och häkten
minskade. I det korta perspektivet blev
kriminalvårdens häktes- och anstaltsorganisation
överdimensionerad. Beläggningen minskade
främst på grund av att verkställighetsreformen
intensivbevakning med elektronisk kontroll har
utvidgats men också på grund av att antalet
fängelsedomar minskade. Mot denna bakgrund
minskades tillfälligt kriminalvårdens anslagsram i
enlighet med budgetpropositionerna för 1997
respektive 1998 med 867 miljoner kronor
fördelat på åren 1997-2000. Avsikten var inte att
den lägre anslagsramen skulle utgöra
planeringsram för kriminalvårdens verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsen skall istället i planeringen
och budgeteringen av verksamheten ha utnyttjat
anslagssparandet för att täcka de engångsvisa
neddragningarna av anslaget.
Vid utgången av budgetåret 1998 återstod 243
miljoner kronor av anslagssparandet. Dessa
medel behövs bl.a. för att klara av det resterande
sparkravet.
Till följd av tidigare beslut görs för år 2000 en
engångsvis neddragning av anslaget med 8
miljoner kronor. Vidare läggs de 124 miljoner
kronor åter som ramanslaget drogs ned med
engångsvis för 1999. För särskilda insatser med
hänsyn till Socialstyrelsens och
Kriminalvårdsstyrelsens gemensamma rapport
”Barn med frihetsberövade föräldrar” höjs
anslaget engångsvis för år 2000 med 3 miljoner
kronor. Slutligen sänks anslaget med 0,026
miljoner kronor för att delfinansiera
arkivhållningen.
Vid beräkningen av anslaget för år 2000 har
vissa tekniska justeringar gjorts av anslaget som
motsvaras av ändrade utgifter. Som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för
löner, lokaler m.m. räknas anslaget därför upp
med 23,8 miljoner kronor. Vid
anslagsberäkningen har ytterligare en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 38,4
miljoner kronor.
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
kriminalvårdens anslag för 2000 fastställs till
3 820 254 000 kronor. För 2001 och 2002
beräknas anslaget till 3 885 360 000 kronor
respektive 3 948 509 000 kronor.
Frågan om ytterligare resurser till
rättsväsendet åren 2001 och 2002 behandlas i
avsnitt 3.5.3.
Tabell 7.9 Beräkning av anslaget 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
3 639 055
Pris- och löneomräkning
23 798
Justering av.premier.
38 427
Återläggning
124 000
Engångsvisa medel
3 000
Engångsvis neddragning
-8 000
Arkivhållning
-26
Förslag 2000
3 820 254
8 Kronofogdemyndigheterna
8.1 Omfattning
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala
ledningen av exekutionsväsendet (jfr utg.omr. 3
Skatteförvaltning och uppbörd, avsnitt 3
Skatteförvaltningen). På regional nivå finns det
tio kronofogdemyndigheter med i dagsläget
sammanlagt 80 lokala kontor. Huvuddelen av
arbetet med indrivning och andra former av
verkställighet bedrivs från de lokala kontoren,
medan vissa andra arbetsuppgifter, främst vad
gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m.
och tillsyn i konkurs, är koncentrerade till ett
mindre antal orter.
8.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
1 303
1 310
1 342
1 342
1 363
1 385
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Det beloppsmässiga utfallet av
indrivningsverksamheten har förbättrats
påtagligt under år 1998, jämfört med år 1997.
Handläggningstiderna är i princip oförändrade.
Antalet fastighetsförsäljningsärenden i balans
liksom andelen öppna konkurstillsynsärenden
som är äldre än två år har minskat, medan antalet
skuldsaneringsärenden i balans har ökat något.
Den totala resursförbrukningen har ökat
något och den totala produktiviteten har sjunkit.
Anslagssparandet har minskat.
Förändringar
Under år 1998 har en omfattande inre
omorganisation av myndigheterna, inom ramen
för den nya regionindelning som trädde i kraft
den 1 januari 1997, slutförts.
Prioriteringar
Det skall även fortsättningsvis vara en prioriterad
uppgift att genom förbättring av IT-stödet och
andra rationaliseringsåtgärder se till att
verksamheten kan klara en eventell uppgång i
arbetsbelastningen utan allvarliga störningar eller
betydande resurstillskott.
I den löpande verksamheten bör arbetet med
att höja ambitionsnivån i indrivningen fortsätta,
bl.a. vad gäller processföring och andra
borgenärsuppgifter vid indrivning i allmänna
mål.
8.3 Resultatbedömning
8.3.1 Inledning
Av målet för exekutionsväsendet – att
upprätthålla rättstrygghet och rättssäkerhet vad
gäller betalningsförpliktelser och andra
förpliktelser som kan verkställas av
kronofogdemyndigheterna – följer att
kronofogdemyndigheterna skall verka för en god
betalningsmoral i samhället och för att alla även i
övrigt gör rätt för sig. Det betyder bl.a. att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser
som kan verkställas med tvång i stället i största
möjliga utsträckning bör fullgöras frivilligt i rätt
tid och ordning.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet är av
stor betydelse för att målet skall uppnås, men
möjligheterna att klara detta påverkas av en rad
faktorer utanför verksamheten såsom
konjunkturläge och sysselsättning. Av betydelse
är också andra myndigheters liksom även
företags agerande, attityder till skuldsättning
m.m. Detta är dock saker som i viss utsträckning
kan påverkas av hur kronofogdemyndigheterna
arbetar. Myndigheterna kan medverka till att
målet uppnås genom åtgärder av flera slag.
Kronofogdemyndigheternas största
arbetsuppgift är att på uppdrag av borgenärer och
andra sökande verkställa rättsanspråk som inte
har reglerats frivilligt. För att målet skall uppnås
måste kronofogdemyndigheternas utredningar i
indrivningsarbetet vara så tillförlitliga att
verkställigheten kan antas leda till att
gäldenärernas betalningsförmåga tas i anspråk
fullt ut för att reglera fordringarna, med
beaktande av de bestämmelser som finns till
skydd för gäldenärernas rätt.
För att målet för verksamheten skall uppnås
skall kronofogdemyndigheterna också
- genom information och liknande
förebyggande åtgärder bidra till att stärka
viljan hos allmänheten att frivilligt fullgöra
de förpliktelser man har tagit på sig,
- snabbt och enkelt fastställa otvistiga
anspråk genom utslag i den summariska
processen och
- när fråga om skuldsanering väcks utreda
förutsättningarna och, om dessa är
uppfyllda, besluta om frivillig
skuldsanering.
Det är också en viktig uppgift för
kronofogdemyndigheterna att se till att
avvecklingen av konkurser sker på ett lagenligt
och ändamålsenligt sätt och utan att dra ut på
tiden.
I allt arbete med verkställighet är snabbt
agerande av avgörande betydelse för att
framgång skall nås i det enskilda fallet. Samtidigt
måste kvaliteten värnas för att man skall skapa
det förtroende för verksamheten som behövs för
att denna skall vara framgångsrik i ett vidare
perspektiv. I bedömningen av resultatet av
indrivningsverksamheten kan man vidare enligt
regeringens mening aldrig bortse från det
beloppsmässiga utfallet. Samtidigt gäller att detta
är ett mycket trubbigt mått på resultatet. Dels
påverkas det indrivna beloppets storlek i hög
grad av faktorer utanför myndigheternas
kontroll och av enstaka fall där det rör sig om
mycket stora belopp, dels saknas det i vart fall
ännu så länge statistik som på ett tillförlitligt sätt
visar i vilken utsträckning det i enskilda mål görs
betalningar direkt till sökanden under målets
handläggning.
8.3.2 RSV:s resultatredovisning
I RSV:s årsredovisning (ÅR) lämnas information
om resultatet i fråga om verksamhetsgrenarna
förebyggande verksamhet, summarisk process,
indrivning, exekutiv fastighetsförsäljning, tillsyn
i konkurs och skuldsanering.
Under år 1998 användes drygt tre fjärdedelar
av de totala resurserna för indrivning i allmänna
och enskilda mål, exklusive exekutiv
fastighetsförsäljning, vilket är en ökning jämfört
med år 1997. Se vidare nedanstående tabell.
Tabell 8.2 Exekutionsväsendets utgifter fördelade på
arbetsuppgifter 1995-1998
Miljoner kronor
ÅR
VERKSAMHETSGREN
1995
1996
1997
1998
ÄNDR.
97-98
Indrivning
852
938
964
1 029
6,7%
- A-mål
411
482
492
515
4,7%
- E-mål
441
456
472
515
9,1%
Summarisk process
127
200
183
176
-3,8%
Fastighetsförsälj-
ning
121
107
91
75
-17,6%
Konkurstillsyn
43
46
42
44
4,8%
Förebyggande
verksamhet
5
7
5
6
20%
Skuldsanering
27
35
37
31
-16,2%
Totalt
1 175
1 333
1 322
1 361
3%
En betydande del av verksamhetens kostnader
täcks liksom tidigare av avgifter som levereras in
till inkomsttitel på statsbudgeten. Hur
avgiftsinkomsterna har utvecklats framgår av
nedanstående tabell.
Tabell 8.3 Exekutionsväsendets avgiftsinkomster 1995-
1998
Miljoner kronor
ÅR
1995
1996
1997
1998
Grundavgifter
- A-mål
279
319
329
347
- E-mål
311
275
256
239
Avg. i fastighetsförs.
93
55
44
35
Ansökningsavgifter i
summarisk process
130
175
169
166
Totalt
813
824
798
787
Den förebyggande verksamheten skall enligt
regleringsbrevet planeras så att huvuddelen av av
eleverna i gymnasieskolan kan nås med direkt
information med det innehåll som RSV
föreskriver. Vidare skall nystartade företag
informeras i ökad utsträckning. Den andel av
eleverna som nåtts med information har sjunkit
något jämfört med 1997, samtidigt som antalet
nya företagare som informerats har ökat.
Antalet inkomna mål i den summariska
processen (mål om betalningsföreläggande och
handräckning) har sjunkit tillbaka till 1996 års
nivå efter en uppgång 1997.
Handläggningstiderna är i princip oförändrade
jämfört med 1997.
Inom indrivningen har som redan nämnts det
indrivna beloppet ökat påtagligt jämfört med år
1997. Ökningen faller i sin helhet på de allmänna
målen och motsvarar där närmare 16 %. Det
indrivna beloppet i enskilda mål är i princip
oförändrat jämfört med år 1997. Det belopp som
återkallats av sökande i enskilda mål och som
därför kan antas ha betalats direkt til sökanden
har fallit tillbaka till samma nivå som 1995 och
1996 efter en påtaglig uppgång 1997.
Utredningstiderna har på det hela taget blivit
något längre i såväl allmänna som enskilda mål.
Utvecklingen av antalet inkomna mål och mål i
balans framgår av nedanstående tabell.
Tabell 8.4 Inkomna mål och mål i balans 1995-1998
Tusental
MÅLTYP
1995
1996
1997
1998
A-MÅL
Inkomna
1 369
1 459
2 181
2 468
Utgående balans
3 193
3 543
4 400
5 389
E-MÅL
Inkomna
476
561
455
345
Utgående balans
192
454
444
411
Inom det nya medelsslaget (fr.o.m. år 1997)
underhållsstöd har antalet mål ökat kraftigt och
är nu i särklass störst bland de allmänna målen,
följt av TV-avgift, felparkeringavgift och
kvarstående skatt. Mål om indrivning av såväl
underhållsstöd som TV-avgift och
felparkeringsavgift rör dock regelmässigt bara
smärre belopp och de stora beloppsmässiga
balanserna i allmänna mål utgörs av främst
mervärdesskatt, men också kvarstående och
tillkommande skatt, samt dröjsmålsavgifter.
Antalet gäldenärer, som på sätt och vis är ett
bättre mått på kronofogdemyndigheternas
arbetsbörda än både antalet mål och beloppet att
driva in, har fortsatt att öka och ligger nu ca 15
% över nivån år 1995, som är det första året i den
redovisade tidsserien. Nu liksom tidigare är det
en mindre del av gäldenärerna, med stora
skulder, som svarar för huvuddelen av det totala
fordringsbeloppet. Sålunda svarade vid utgången
av år 1998 62 % av gäldenärerna i allmänna mål,
med en skuld understigande 25 000 kronor, bara
för 2,8 % av det totala fordringsbeloppet, medan
18 % av gäldenärerna, med skulder överstigande
100 000 kronor, svarade för 90 %. Av det
sammanlagda fordringsbeloppet i allmänna mål
avser 52 % gäldenärer som är försatta i konkurs.
Inom verkamhetsgrenen exekutiv
fastighetsförsäljning har volymminskningen
fortsatt även under år 1998. Antalet inkomna
ärenden under året motsvarande knappt hälften
av antalet år 1995 och antalet ärenden i balans
knappt 40 % av antalet det året.
Även antalet inkomna konkurstillsynsärenden
har fortsatt att minska och är nu nere i knappt tre
fjärdedelar av antalet år 1995. Antalet ärenden i
balans vid årets slut var knappt 60 % av
motsvarande antal år 1995.
Antalet inkomna skuldsaneringsärenden har
minskat något och var under år 1998 det lägsta
under de fyra hela kalenderår som lagstiftningen
har varit i kraft. Samtidigt har antalet avslutade
ärenden också minskat, och betydligt kraftigare,
varför antalet ärenden i balans har ökat något.
Bland de avslutade ärendena har antalet avvisade,
avslagna eller avskrivna minskat kraftigt, medan
antalet beslut om frivillig skuldsanering har ökat.
Det sistnämnda kan enligt RSV ses som att
borgenärerna nu är mera benägna än tidigare att
godta kronofogdemyndigheternas bedömningar.
Av ÅR framgår vidare att produktiviteten,
beräknad enligt en metod som rekommenderas
av Statskontoret, efter en uppgång i den totala
produktiviteten år 1997 har försämrats inom alla
verksamhetsgrenar utom den summariska
processen, där den är oförändrad. De största
förändringarna gäller förebyggande verksamhet,
exekutiv fastighetsförsäljning och tillsyn i
konkurs. Regeringen återkommer nedan till hur
dessa uppgifter kan tolkas.
Kvaliteten i verksamheten mäts ur tre
aspekter: produktkvalitet, processkvalitet och
ändamålsenlighet. Något specifikt resultatmått
för produktkvalitet finns inte, utan en allmän
bedömning får göras utifrån ett antal indikatorer.
RSV redovisar uppfattningen att verksamheten
kännetecknas av god produktkvalitet, vilket man
grundar på att antalet överklaganden är litet och
att myndigheternas bedömningar oftast står sig
vid överprövning.
Den viktigaste indikatorn på processkvaliteten
är enligt RSV handläggningstiderna. Som redan
framgått har dessa inte generellt sett minskat
under året. Däremot har balanserna av äldre mål
och ärenden minskat inom flera områden. I
begreppet processkvalitet innefattas också
myndigheternas tillgänglighet. RSV har i en
serviceplan angett minimikrav vad gäller
öppethållande för besök och telefonsamtal.
Efterlevnaden av serviceplanen följs upp.
Med ändamålsenlighet avses i vilken
utsträckning produkterna uppfyller
uppdragsgivares och andra intressenters krav och
önskemål. Det betalda beloppet som andel av det
belopp som överlämnats för verkställighet
(indrivningspro-centen) ses av RSV som ett mått
på ändamålsenligheten, liksom även
köpeskillingens storlek vid exekutiv
fastighetsförsäljning. Medan
indrivningsprocenten som redan framgått har
förbättrats, har köpeskillingarna i förhållande till
åsatt värdering utvecklats negativt.
För att få en mera allsidig bild av kvaliteten i
verksamheten låter RSV göra
enkätundersökningar av allmänhetens och
företagens uppfattning. Undersökningarna år
1996 och 1998 har vänt sig till privatpersoner,
medan undersökningen år 1997 vände sig till
företag. I de förstnämnda har mätts andelen
tillfrågade som instämmer i påståendet att
kronofogdemyndig-heten totalt sett utför sin
uppgift på ett bra sätt. Såväl andelen som
instämmer som andelen som inte instämmer har
minskat mellan de två åren, medan andelen som
svarat varken eller, eller inte svarat alls, har ökat.
Vad gäller svaren på ett antal mera specifika
frågor är bilden inte heller tydlig - i vissa
avseenden har omdömet blivit mera positivt
sedan 1996, i andra har det blivit mindre positivt.
8.3.3 Regeringens bedömning
Sammanfattningsvis konstaterar RSV att
indrivningsprocenten har stigit, medan
produktiviteten sjunkit och
handläggningstiderna på det hela taget har varit
oförändrade. Balanserna av äldre mål och
ärenden har dock som nämnts minskat inom
flera områden och den rättsliga kvaliteten i
verksamheten bedöms som hög. Enligt RSV
handlar det totalt sett om en resultatförsämring,
vilket till en del förklaras av de
produktionsstörningar som uppstått till följd av
den inre omorganisationen samt införandet av
nya IT-system.
Regeringen gör inte någon annan bedömning
av resultatet än den som RSV redovisat. Den
försämring som kan noteras i det löpande arbetet
framstår som acceptabel mot bakgrund av de
störningar som verksamheten utsatts för.
Samtidigt är det naturligtvis av största vikt att det
snarast sker en återhämtning.
Regeringen har vid flera tillfällen tidigare fört
resonemang om hur man kan tolka uppgifterna
om produktivitetsutvecklingen.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet
utmärks bl.a. av att arbetsmängden varierar
avsevärt från tid till annan. När arbetsmängden
ökade kraftigt under det tidiga 1990-talet ledde
det till en ytligt sett kraftigt förbättrad
produktivitet. Det var dock ofrånkomligt att
detta, som regeringen då framhöll, skedde delvis
till priset av en sänkt ambitionsnivå eller kvalitet i
verksamheten. När produktiviteten nu försämras
inom flertalet verksamhetsgrenar kan det,
omvänt, uppfattas så att ambitionsnivåer och
kvalitet håller på att återställas. Såvitt gäller den
största verksamhetsgrenen, indrivningen, är det i
så fall helt i linje med den prioritering som
regeringen angett. Det finns emellertid anledning
för RSV att utveckla resultatredovisningen så att
man får fram ett bättre underlag för att bedöma
om det finns fog för en sådan välvillig tolkning
av uppgifterna om produktivitetsutvecklingen.
8.4 Revisionens iakttagelser
RRV:s revisionsberättelse avseende
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
innehåller inte någon invändning. ÅR bedöms
som i allt väsentligt rättvisande.
I revisionsrapporten rekommenderas att RSV
vidtar åtgärder för att ytterligare förbättra
redovisningens koppling till mål och krav på
återrapportering i regleringsbrevet. Enligt RRV
bör RSV pröva i vilken utsträckning övrig
resultat-information har sådan betydelse för
regeringens prövning av verksamheten att den
skall tas med i årsredovisningen. Vidare
rekommenderas bl.a.
- att RSV i ÅR för 1999 påbörjar en
redovisning av kostnader och intäkter i
enlighet med kraven i förordningen
(1996:882) om myndigheters årsredovisning
m.m. (i ÅR för 1998 redovisas enligt RRV
kostnader blandade med utgifter),
- att RSV överväger att införa en mer samlad
redovisning av informationskvalitet och
redovisningsprinciper i samband med
resultatredovisningen,
- att RSV säkerställer att redovisningen mot
statsbudgeten sker på rätt inkomsttitel i rätt
period,
- att fordringar som drivs in för annans räkning
i fortsättningen inte tas upp i
balansräkningen.
8.5 Anslag
E1 Kronofogdemyndigheterna
Tabell 8.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
1 303 098
Anslags-
sparande
178 585
1999
Anslag
1 309 986
Utgifts-
prognos
1 342 000
2000
Förslag
1 341 739
2001
Beräknat
1 362 650
2002
Beräknat
1 384 523
Medel för RSV:s arbetsuppgifter som central
myndighet inom exekutionsväsendet anvisas
under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd, ramanslaget A1. Riksskatteverket.
Hos kronofogdemyndigheterna har det under
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96
byggts upp ett avsevärt anslagssparande. Under
1997 ökade anslagssparandet marginellt för att
därefter minska under år 1998. Regeringen har
vid tre tillfällen, senast hösten 1998, beslutat om
indragning av vissa medel från anslaget som en
besparing. Sammanlagt har i enlighet med
regeringens beslut 82 760 000 kronorförts bort
från anslaget under perioden 1995/96-1998.
Regeringens överväganden
För kronofogdemyndigheterna tillämpades för
perioden 1995/96 – 1998 ett besparingskrav på
11 %. Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott
på 25 miljoner kronor som gavs budgetåret
1994/95 därefter dragits bort i två omgångar.
Som regeringen anförde i
budgetpropositionen för år 1999 är de betydande
resurser som avsatts för utveckling av IT-stödet
en viktig del i förklaringen till överskottet.
Arbetet i ett omfattande projekt som avser nytt
teknikstöd för indrivningsverksamheten (INIT)
har varit avbrutet under en stor del av 1996 och
1997 men därefter återupptagits. Andra
omständigheter är att minskat antal mål av vissa
slag har lett till lägre kostnader än beräknat för
exekutiva förrättningar m.m., och återhållsamhet
hos myndigheterna med att rekrytera nya
medarbetare. Ett inte obetydligt belopp har
också avsatts för pensionsersättningar i samband
med avveckling av personal.
Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att
anslagssparandet hos kronofogdemyndigheterna
kommer att avvecklas under den kommande
treårsperioden, främst på grund av kostnaderna
för INIT.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet är
starkt beroende av hur mängden inkommande
mål och ärenden utvecklas. Det finns fortfarande
tecken på att den kraftiga nedgång inom vissa
verksamhetsgrenar som ägt rum under några år
nu har brutits och antalet allmänna mål har på
nytt ökat. Samtidigt gäller att utvecklingen
fortfarande är svårbedömd. Som redan framgått
bör det enligt regeringens mening även i
fortsättningen vara en prioriterad uppgift att
genom förbättring av IT-stödet och andra
rationaliseringsåtgärder se till att verksamheten
kan klara en eventuell uppgång i
arbetsbelastningen utan allvarliga störningar eller
betydande resurstillskott.
Slutsatser
Tabell 8.6. Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
1 309 986
Pris- och löneomräkning
10 838
Lokalkostnadsjustering
-2 606
Överföring till Rikarkivet
-94
Justering av premier
23 615
Förslag
1 341 739
Regeringen finner mot bakgrund av det som
sagts i det föregående inte anledning att nu göra
någon ändrad bedömning vad gäller
resursbehovet under perioden t.o.m. år 2002.
Vid beräkningen av anslaget har en teknisk
justering gjorts för att korrigera tidigare i
anslaget inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna.
9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet
9.1 Anslag
F1 Brottsförebyggande rådet
Tabell 9.1 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor (löpande priser)
1998
Utfall
38 866
Anslags-
sparande
9 429
1999
Anslag
43 674
Utgifts-
prognos
47 099
2000
Förslag
50 005
2001
Beräknat
42 551
1
2002
Beräknat
43 285
2
1 Motsvarar 41 861 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 41 861 tkr i 2000 å rs prisnivå.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett
stabsorgan under regeringen och ett expertorgan
inom rättsväsendet. Rådets övergripande mål är
att främja brottsförebyggande arbete genom
utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området
och därigenom bidra till att minska
brottsligheten och öka tryggheten. Viktiga inslag
i verksamheten är att ta fram underlag till
regeringen och rättsväsendets myndigheter för
åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska
arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder och
stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. Två
rådgivande organ är knutna till myndigheten dels
en referensgrupp för rättsväsendet, dels en
vetenskaplig nämnd med representanter från
olika ämnesområden.
Det genomsnittliga antalet anställda hos BRÅ
var 55, jämfört med 35 föregående budgetår.
Ökningen beror framför allt på
sammanslagningen med Polishögskolans
forskningsenhet. Vissa effektiviseringsåtgärder,
som att minska antalet konsulter, har också lett
till flera anställda.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
BRÅ har varit föremål för stora förändringar
under 1998. En ny generaldirektör tillträdde i
december 1997, verksamheten har organiserats i
fem sakenheter med ansvariga enhetschefer,
Polishögskolans forskningsenhet har förts över
till BRÅ och myndigheten har bytt lokaler.
BRÅ:s verksamhet kan delas upp på
verksamhetsområdena stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete, forsknings- och
utvecklingsverksamhet, informations- och
förlagsverksamhet samt officiell statistik för
rättsväsendet.
* Lokalt brottsförebyggande arbete
Enligt regleringsbrevet för 1998 skall BRÅ på
olika sätt stimulera lokalt brottsförebyggande
arbete. BRÅ:s insatser på det området har
huvudsakligen skett inom ramen för Kommittén
för brottsförebyggande arbete (KBA) men med
aktiv medverkan från BRÅ. BRÅ:s eget arbete
har varit inriktat dels på övertagandet av KBA:s
verksamhet från och med den 1 januari 1999, dels
på att stödja en mängd lokala projekt och lokala
brottsförebyggande råd. BRÅ har också byggt
upp en kontaktdatabas som nås via BRÅ:s
webbplats. I kontaktdatabasen beskrivs närmare
60 lokala brottsförebyggande råd och ett antal
lokala projekt.
* Forsknings- och utvecklingsverksamhet
BRÅ har under året drivit sammanlagt 36 projekt
i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Av
dessa har 24 legat inom de av regeringen särskilt
prioriterade områdena brottsförebyggande
arbete, våldsbrott, narkotikabrott, ekonomisk
brottslighet (inklusive miljöbrott), brott med
rasistiska inslag och våld mot kvinnor. Av de
19 332 995 kronor som forsknings- och
utvecklingsverksamheten kostade budgetåret
1998 gick 12 218 023 kronor till projekt inom de
av regeringen prioriterade områdena. Enligt
regleringsbrevet skall BRÅ också prioritera
projekt som avser utvärdering av åtgärder som
vidtagits inom rättsväsendets område. Åtta av
årets projekt har avsett utvärderingar och
uppföljningar.
För att öka kvaliteten och effektiviteten i
verksamheten gjorde myndigheten vid
budgetårets början en genomgång av alla
pågående projekt vid BRÅ och Polishögskolans
forskningsenhet. Den ledde bl.a. till att vissa
projekt slogs ihop eller gavs nya inriktningar.
Som en följd av det kunde antalet projekt
minskas och verksamheten ges ett tydligt fokus.
* Informations- och förlagsverksamhet
De projekt som pågår vid BRÅ resulterar i
rapporter, promemorior och andra skrifter som
huvudsakligen sprids genom försäljning men
också kostnadsfritt till en grupp av
nyckelpersoner och myndigheter. BRÅ bedriver
även en omfattande informationsverksamhet via
massmedier och konferenser. Myndigheten ger
ut två tidskrifter, varav en engelskspråkig.
Tidskriften Apropå har spridits i närmare 50 000
exemplar under året. BRÅ:s nya webbplats
färdigställdes under 1998 och lanserades i början
av 1999. Den innehåller en stor mängd fakta om
bl.a. brott, brottslingar, brottsoffer och
rättsväsende.
* Officiell statistik för rättsväsendet
BRÅ har kommit ikapp med offentliggörandet
och publiceringen av kriminalstatistiken.
Statistiken för 1996 och för 1997 publicerades
respektive offentliggjordes under sommaren
1998. Brottsstatistiken för 1997 publicerades
samtidigt via Internet. Årsboken
Kriminalstatistik 1997 publicerades i oktober
1998. BRÅ har därmed följt den tidsplan som
upprättats av myndigheten.
BRÅ har också vidtagit ett flertal åtgärder för
att öka statistikens tillförlitlighet, relevans och
lättillgänglighet. Produktionsprocessen har
effektiviserats och ett statistikråd har bildats med
företrädare för olika användargrupper.
Regeringens bedömning
Trots att det omfattande förändringsarbete som
har skett inom BRÅ under 1998 har krävt stora
resurser har verksamheten drivits med hög
ambitionsnivå och god kvalitet. De mål för
verksamheten som uppställts har i allt väsentligt
uppfyllts. Myndigheten utvecklas på ett mycket
positivt sätt.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende BRÅ.
Slutsatser
* Det brottsförebyggande perspektivet måste få ett
större genomslag i samhället
Det är angeläget att det brottsförebyggande
perspektivet får större genomslag på olika nivåer
och olika områden i samhället. Åtgärder som
vidtas inom rättsväsendet måste bygga på
kunskaper om brottsligheten och dess orsaker.
BRÅ:s arbete med att stödja uppbyggnaden av
lokalt brottsförebyggande arbete och att
generellt verka för det brottsförebyggande
perspektivet skall fortsätta. Det är viktigt att
BRÅ fungerar som ett centrum för forsknings-
och utvecklingsverksamheten inom hela
rättsväsendet och att arbetet bedrivs i nära
samverkan med rättsväsendets övriga
myndigheter. Inriktningen av projkten skall
präglas av ett behovs- och nyttoperspektiv. Att
utvärdera åtgärder som vidtagits inom
rättsväsendet är här en angelägen uppgift.
Till BRÅ:s huvuduppgifter hör att ta fram
underlag till regeringen och rättsväsendets
myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det
kriminalpolitiska arbetet samt att genomföra
utvärderingar av vidtagna åtgärder och
förändringar inom rättsväsendet. Det är viktigt
att BRÅ har beredskap för att med relativt kort
varsel ta hand om uppdrag som regeringen har
behov av att få utförda.
En annan huvuduppgift är att sprida kunskap
om resultaten av verksamheten så att dessa kan
nyttiggöras hos målgrupper och användare. Det
är här angeläget att utveckla metoderna för
informationsspridning och möjligheterna att
anpassa dem efter den information som skall
spridas och de målgrupper som skall nås.
Inrättandet av en webbplats med en mängd
information är ett viktigt steg i denna utveckling.
Kvaliteten i forsknings- och
utvecklingsverksamheten skall vara hög och
BRÅ skall bedriva ett väl utvecklat
kvalitetsarbete.
* Den internationella dimensionen i det
brottsförebyggande arbetet skall utvecklas
Även i ett internationellt perspektiv ökar vikten
av ett effektivt brottsförebyggande arbete. En
förutsättning för detta är ett välutvecklat
samarbete över nationsgränserna och ett
konstruktivt informationsutbyte mellan
länderna. Sverige och BRÅ kan här spela en
betydelsefull roll. BRÅ skall därför, särskilt med
sikte på det svenska ordförandeskapet i EU,
prioritera åtgärder som skapar förutsättningar
för ett sådant samarbete.
* Lokalt brottsförebyggande arbete skall prioriteras
bl.a. genom stöd till lokala brottsförebyggande råd
BRÅ skall prioritera stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete. Detta sker bl.a.
genom att bildandet av nya lokala
brottsförebyggande råd initieras och stöds. Allt
viktigare blir emellertid att följa upp gjorda
stödinsatser och att utvärdera de olika projekten.
Av särskilt intresse är brottsförebyggande
projekt i storstadsregionerna.
Från och med den 1 januari 1999 har BRÅ
övertagit de uppgifter som Kommittén för
brottsförebyggande arbete ansvarade för tidigare.
Myndigheten har tillförts tre miljoner kronor
från och med budgetåret 1998 för ändamålet.
Medel från anslaget F9 Bidrag till
brottsförebyggande arbete skall användas.
* Forskning om ekonomisk brottslighet skall
prioriteras
BRÅ skall prioritera forskning om ekonomisk
brottslighet, inklusive miljöbrott. I
budgetpropositionen för 1998 föreslogs att BRÅ
engångsvis skulle tilldelas 3, 6 respektive 8
miljoner kronor för budgetåren 1998 - 2000 för
forskning om ekonomisk brottslighet. För att
säkerställa att det bedrivs forskning på området
skall huvuddelen av de medel som BRÅ tilldelats
utlysas som projektmedel för forskning om
ekonomisk brottslighet, vilka forskare från
universitet och högskolor kan ansöka om. Under
1998 har BRÅ upprättat en plan för hur
myndigheten skall verka för att forskningen om
ekonomisk brottslighet (inklusive miljöbrott)
utvecklas vid universitet och högskolor.
* Rättsstatistiken skall utvecklas, bl.a. i ett
internationellt perspektiv
Genom en aktiv satsning och en stor arbetsinsats
har BRÅ kommit ikapp med publiceringen av
kriminalstatistiken under budgetåret.
Arbetet med att förbättra förutsättningarna
för att kunna ta fram internationellt jämförbar
statistik och att ta fram statistik som gör det
möjligt att följa flödet inom rättsväsendet är nu
angelägna uppgifter på statistikområdet. Att söka
vägar att ytterligare höja kvaliteten i statistiken är
också viktigt
Anslag
BRÅ:s ramanslag för 1998 var 46,8 miljoner
kronor. I detta belopp ingick engångsvis dels 3
miljoner kronor för forskning om ekonomisk
brottslighet, dels 7 miljoner kronor för
rättsstatistiken. Vid budgetårets slut fanns ett
anslagssparande på 9,4 miljoner kronor.
Anslaget för 1999 är 43,6 miljoner kronor. I
detta belopp ingår engångsvis 6 miljoner kronor
för forskning om ekonomisk brottslighet.
Regeringen föreslår att Brottsförebyggande
rådet tilldelas ett anslag på 50 005 000 kronor för
budgetåret 2000. För budgetåren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 42 551 000 kronor
respektive 43 285 000 kronor.
I beräkningen av anslaget för 2000 ingår
engångsvis 8 miljoner kronor för forskning om
ekonomisk brottslighet. Vidare har i
anslagsberäkningen kompenserats för beräknade
utgifts-ökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader. Beloppet uppgår till 2 095
000 kronor. Vid anslagsberäkningen har
ytterligare en teknisk justering gjorts av anslaget.
Justeringen har genomförts för att korrigera
tidigare i anslaget inlagd kompensation för
premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har
tillförts 2 236 000 kronor.
Tabell 9.2 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
43 674
Ändring med anledning av tidigare beslut
-6 000
1
Medel för forskning om ekonomisk brottslighet
8 000
Pris- och löneomräkning
2 095
Justering av premier
2 236
Förslag 2000
50 005
1 Beloppet avser de engångsvisa medlen för ekonomisk forskning 1999.
F2 Rättsmedicinalverket
Tabell 9.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utgift
171 973
Anslags-
sparande
7 168
1999
Anslag
169 305
Utgifts-
prognos
178 000
2000
Förslag
183 549
2001
Beräknat
183 670
1
2002
Beräknat
186 519
2
1 Motsvarar 180 949 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 180 949 tkr i 2000 års prisnivå.
Rättsmedicinalverkets (RMV) del av effektmålet
för utgiftsområdet är att genom sin verksamhet
medverka till att skapa goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.
Vidare skall verket bidra till att förbättra
samhällets brottsförebyggande arbete genom att
informera om de erfarenheter som vunnits inom
verkets verksamhetsområden.
Rättsmedicinalverket ansvarar för
genomförandet av rättspsykiatrisk,
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk
verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
handläggs av någon annan statlig myndighet.
Antalet anställda under budgetåret 1998
uppgick i medeltal till 370, vilket kan jämföras
med 397 för budgetåret 1997. Det minskade
antalet anställda beror främst på den
strukturomvandling som skett inom
rättspsykiatrin under senare år, men även inom
övriga verksamhetsgrenar har
personalreduceringar genomförts.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
I så gott som samtliga ärenden, oavsett
verksamhetsområde, har Rättsmedicinalverket
uppfyllt de krav som ställts på undersöknings-
och handläggningstider. Verket har också satsat
aktivt på forskning och utveckling inom de olika
verksamhetsgrenarna. Forskning och utveckling
är ett viktigt område för Rättsmedicinalverket
som bör ha fortsatt prioritet under kommande
budgetår. Även då det gäller kvalitetssäkring och
system för resultatanalys har verket fortsatt
arbetet med metod- och kvalitetsutveckling.
*Rättspsykiatri
Antalet rättspsykiatriska undersökningar har
under 1998 varit fortsatt högt jämfört med
tidigare år. 609 rättspsykiatriska undersökningar
har utförts, vilket är cirka 15 % över den
genomsnittliga nivå som gällt under 1990-talet.
Under innevarande år har domstolarnas
efterfrågan på rättspsykiatriska undersökningar
fortsatt att öka och beräknas komma att uppgå
till omkring 650 under 1999. Antalet s.k. § 7–
intyg som Rättsmedicinalverket utfärdat var
under 1998 totalt 1 841, vilket motsvarar nivån
under senare år. Denna nivå bedöms kvarstå
under 1999 och de närmast följande åren.
Rättsmedicinalverket arbetar aktivt med att
uppfylla målet om att den rättspsykiatriska
verksamheten skall bedrivas med respekt för de
undersöktas personliga integritet samt att
säkerhet för intagna och personal prioriteras.
Efter diskussioner med Statens
institutionsstyrelse och Socialstyrelsen har
Rättsmedicinalverket påbörjat ett projekt som
syftar till att förbättra lokala vårdenheters
möjligheter att ta hand om vårdsökande som är i
riskzonen för att begå våldsbrott. Detta projekt
är ett led i strävandena att förbättra samhällets
brottsförebyggande arbete genom att informera
om de erfarenheter som vunnits inom verkets
verksamhetsområden.
*Rättsmedicin
Antalet rättsmedicinska förrättningar har legat
på en stabil nivå under de senaste åren. Totalt har
7 968 förrättningar gjorts 1998. De
rättsmedicinska obduktionerna är den numerärt
dominerande förrättningen med 5 328 utförda
under året.
Rättsmedicinalverket prioriterar arbetet med
att förbättra rekryteringen av rättsläkare. Verket
har vidare fortsatt att utveckla
specialistutbildningen inom rättsmedicinen.
*Rättskemi
Rättskemiska analyser utförs i ca 90 % av alla
rättsmedicinska dödsfallsundersökningar.
Antalet analyser har varit tämligen konstant
under senare år, ca 4 900. Antalet trafikärenden
för att undersöka alkoholhalt i blod har minskat
under hela 1990-talet, medan antalet
drograttfylleri-ärenden länge legat på oförändrad
nivå. En ökning av antalet ärenden har dock
kunnat skönjas efter den lagändring som trädde i
kraft på området den 1 juli 1999.
Inom den uppdragsfinansierade verksamheten
har ärenden från kriminalvården, i huvudsak
screeningundersökningar avseende narkotika,
minskat till ca 43 000 jämfört med ca 45 000
under 1997. Under 1998 har avdelningen
återigen försvarat sin ackreditering hos
SWEDAC.
*Rättsgenetik
Huvuduppgiften för den rättsgenetiska
avdelningen är faderskapsundersökningar. Den
tidigare nedåtgående trenden i ärendeinflödet har
avstannat och 1998 registrerades 1 790 ärenden
mot 1 716 för 1997. Detta betyder att
faderskapsundersökning utförs i 2 % av alla
födslar. Under 1998 har avdelningen arbetat
vidare med kvalitetssäkring och försvarat sin
ackreditering hos SWEDAC.
Budget för avgiftsfinansierad verksamhet
Tabell 9.4 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-
rättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
14 234
13 997
237
Prognos 1999
15 200
15 000
200
Budget 2000
15 000
14 500
500
Rättsmedicinalverket bedriver avgiftsfinansierad
verksamhet inom den rättsgenetiska
avdelningen.
Tabell 9.5 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
15 989
16 171
-182
(varav tjänsteexport)
-
-
-
Prognos 1999
16 300
16 800
-500
(varav tjänsteexport)
-
-
-
Budget 2000
16 000
15 700
300
(varav tjänsteexport)
-
-
-
Rättsmedicinalverket bedriver
uppdragsverksamhet inom den rättskemiska
avdelningen.
Regeringens bedömning
Rättsmedicinalverket har i allt väsentligt uppfyllt
statsmakternas övergripande mål för
myndighetens verksamheter och bedrivit
verksamheten enligt regleringsbrevets krav.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för 1998
avseende Rättsmedicinalverket.
Slutsatser
Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar
Rättsmedicinalverket har gjort i årsredovisning
och budgetunderlag. Ansvaret för
Rättsmedicinalverket övergick den 1 juli 1999
från Socialdepartementet till
Justitiedepartementet. Detta får bl.a. till följd att
dialogen mellan Justitiedepartementet och
Rättsmedicinalverket om verkets framtida
utveckling och inriktning kommer att fördjupas.
Viktiga inslag i en sådan utveckling kan redan nu
skönjas.
Rättsmedicinalverket bör t.ex. fortlöpande
ompröva de organisatoriska formerna för
verksamheten. Verket bör även fortsätta
ansträngningarna att utveckla systemen för
kvalitetssäkring och resultatanalys, liksom
arbetet med att få ett större genomslag för det
brottsförebyggande perspektivet i verksamheten.
Rättsmedicinalverkets forsknings- och
utvecklingsarbete skall, inom ramen för sitt
verksamhetsområde, ha en sådan inriktning att
det kommer hela rättsväsendet tillgodo.
Kunskapsbasen när det gäller risk- och
farlighetsbedömningar behöver vidgas och
fördjupas.
I syfte att främst förbättra förutsättningarna
för att rekrytera rättsläkare och stimulera
forsknings- och utvecklingsarbetet föreslår
regeringen att Rättsmedicinalverket tilldelas
extra resurser för dessa ändamål.
Anslag
En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar att Rättsmedicinalverkets
utgifter inom den anslagsfinansierade
verksamheten överstigit anslaget med 6,26
miljoner kronor, som tagits från det tidigare
anslagssparandet. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår
visar att Rättsmedicinalverkets utgifter kommer
att överstiga anslaget med ca 8 miljoner kronor.
Det ackumulerade anslagssparandet uppgick
vid utgången av budgetåret 1998 till 7,17
miljoner kronor. Detta belopp kommer således
att under innevarande år behöva användas till att
möta den del av utgifterna som inte täcks av
anslaget.
Rättsmedicinalverkets ramanslag ökas med
2 600 000 kronor engångsvis för år 2000. Vidare
har i anslagsberäkningen kompenserats för
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader. Beloppet uppgår
till 3 168 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har
ytterligare en teknisk justering gjorts av anslaget.
Justeringen har genomförts för att korrigera
tidigare i anslaget inlagd kompensation för
premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har
tillförts 8 476 000 kronor.
Mot bakgrund av detta föreslås ramanslaget
för år 2000 uppgå till 183 549 000 kronor. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget uppgå till
183 670 000 respektive 186 519 000 kronor.
Tabell 9.6 Beräkning av anslaget 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
169 305
Pris- och löneomräkning
3 168
Engångsvisa medel
2 600
Justering av premier
8 476
Förslag 2000
183 549
F3 Gentekniknämnden
Tabell 9.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
2 700
Anslags-
sparande
540
1999
Anslag
2 258
Utgifts-
prognos
2 648
2000
Förslag
2 601
2001
Beräknat
2 640
1
2002
Beräknat
2 682
2
1 Motsvarar 2 601 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 2 601 tkr i 2000 års prisnivå.
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.
Nämnden skall bl.a. följa den nationella och
internationella utvecklingen på
genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna
samt bedriva rådgivande och upplysande
verksamhet.
Vid utgången av 1998 uppgick
anslagssparandet till 540 000 kronor.
Gentekniknämnden har för avsikt att använda
sparandet till att anordna konferenser inom
genteknikens område. Anslagssparandet
beräknas att förbrukas under år 2000.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Målet för Gentekniknämnden är att främja en
etiskt försvarbar och säker användning av
gentekniken så att människors och djurs hälsa
samt miljön skyddas. Nämnden har vidare till
uppgift att sprida kunskap om den gentekniska
utvecklingen. Av verksamhetsredogörelsen för
budgetåret 1998 framgår att nämnden har verkat
för att målet skall uppnås genom att bl.a. avge
yttranden, utarbeta informationsskrifter,
anordna konferenser samt bevaka utvecklingen
på området.
Utvecklingen inom genteknikområdet går
snabbt och den kan medföra risk för missbruk
eller andra negativa konsekvenser.
Gentekniknämndens verksamhet är därför
mycket betydelsefull. En parlamentarisk
kommitté - Bioteknikkommittén - utreder för
närvarande frågor om biotekniken i samhället
(dir. 1997:120). I kommitténs uppdrag ingår bl.a.
att bedöma långsiktiga förändringseffekter av
den moderna biotekniken samt lämna förslag till
en övergripande politik för området i ett
internationellt perspektiv. Kommittén har i maj
1999 lämnat ett delbetänkande angående
Gentekniknämndens arbetsuppgifter och
sammansättning (SOU 1999:70). I betänkandet
föreslås inte några förändringar härvidlag. I
betänkandet framhålls emellertid att kommittén
har för avsikt att återkomma till dessa frågor i
slutbetänkandet.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att omfattningen av
Gentekniknämndens verksamhet är väl avvägd.
För ökade översättningskostnader föreslår
regeringen att anslaget justeras upp med 200 000
kronor. Detta finansieras genom att anslaget F5
Ersättning för skador på grund av brott justeras
ned i motsvarande mån.
Som kompensation för beräknade ökade
utgifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget
upp med 8 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
135 000 kronor.
Anslaget föreslås uppgå till 2 601 000 kronor
för 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 2 640 000 kronor respektive 2 682
000 kronor.
Tabell 9.8 Beräkning av anslaget 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
2 258
Pris- och löneomräkning
8
Justering av premier
135
Ökat resursbehov
200
Förslag 2000
2 601
F4 Brottsoffermyndigheten
Tabell 9.9 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
10 855
Anslags-
sparande
1 621
1999
Anslag
12 588
Utgifts-
prognos
15 500
2000
Förslag
14 940
2001
Beräknat
14 869
1
2002
Beräknat
15 111
2
1Motsvarar 14 640 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar14 640 tkr i 2000 års prisnivå.
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att tillförsäkra den enskilde rätts-
trygghet och rättssäkerhet, att främja
brottsoffers rättigheter, att bevaka deras behov
och intressen samt att verka för att den som är
berättigad till brottsskadeersättning får sådan.
Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om
brottsskadeersättning och ärenden om bidrag
från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns
en särskild nämnd som prövar vissa ärenden om
brottsskadeersättning och ett råd som prövar
frågor om bidrag från brottsofferfonden.
Brottsoffermyndigheten har i medeltal haft 31
anställda under året.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
I regleringsbrevet för 1998 anges att minst 70 %
av brottsskadeärendena skall handläggas inom tre
månader med bibehållen kvalitet, att
ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning
skall minska, att de organisationer och projekt
som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst
nytta skall beviljas bidrag ur brottsofferfonden
och att projekt inriktade mot våld mot kvinnor
därvid skall prioriteras samt att
Brottsoffermyndigheten skall prioritera
informationsinsatser som bidrar till att sprida
kunskap om brottsoffers rättigheter.
Under 1998 inkom 5 386 brottsskadeärenden.
Det är en ökning jämfört med 1997 med ca 8 %.
Ökningen gällde enbart ärenden avseende
personskador.
Under första halvåret 1999 har antalet
inkommande ärenden ökat med 20 % jämfört
med samma period 1998. Myndigheten bedömer
att ökningen i viss mån är en effekt av att
information om möjligheten till
brottsskadeersättning numera automatiskt följer
med brottmålsdomar, där ersättning kan vara
aktuell. Enligt myndighetens uppfattning är
ökningen inte tillfällig.
Myndigheten har under 1998 inte uppnått
målet att handlägga 70 % av brottsskadeärendena
inom tre månader. Målet att ärendebalansen skall
minska har inte heller uppnåtts. Detta förklaras
med att myndighetens personalomsättning varit
ovanligt hög under året, 33 % mätt i antalet
nyanställda i förhållande till antalet anställda.
Ärendebalansen vid årets slut var 1 780, vilket är
en ökning jämfört med föregående år med ca 20
%. Antalet avgjorda ärenden under 1998 var
5 083. Jämfört med föregående år är detta en
minskning med 3,5 %. Handläggningskostnaden
per ärende, 1 715 kronor, har varit i stort sett
oförändrad de senaste åren.
Under 1998 har de medel som influtit genom
regressverksamheten mer än fördubblats. Under
samma period har utredningsarbetet när det
gäller den skadelidandes försäkringsförhållanden
och den skadeståndsskyldiges betalningsförmåga
fördjupats. Detta arbete är antagligen den
huvudsakliga förklaringen till att summan av
utbetalda brottsskadeersättningar har minskat
med 20 % under 1998.
Från brottsofferfonden har under 1998
12,2 miljoner kronor delats ut till 83 olika
brottsofferprojekt. Av dessa har 32 varit
inriktade på våld mot kvinnor. Ca 3,8 miljoner
kronor av de utdelade medlen har fördelats till
forskning, 1,5 miljoner kronor till utbildning,
1,9 miljoner kronor till information och
3,4 miljoner kronor till annan
utvecklingsverksamhet. Bidrag för löpande
verksamhet har lämnats med 1,7 miljoner kronor
till Brottsofferjourernas riksförbund.
Brottsofferfonden tillförs medel främst
genom avgifter från dem som dömts för brott,
där fängelse ingår i straffskalan. Fonden tillförs
också medel från dem som avtjänar straff i form
av intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Den dömde kan åläggas att betala en avgift till
fonden om 50 kronor per dag under
verkställigheten, dock högst 3 000 kronor.
Enligt myndighetens prognos för innevarande
år beräknas utfallet för 1999 att bli 15,5 miljoner
kronor. Myndigheten kommer därmed att ta
hela sin anslagskredit om 378 000 kronor i
anspråk och ändå göra ett ytterligare
överskridande på 913 000 kronor. Med anledning
av detta har Brottsoffermyndigheten vänt sig till
regeringen i en särskild skrivelse den 12 maj 1999
och begärt att få anslaget engångsvis höjt med 1
miljon kronor för 1999.
Regeringens bedömning
Brottsoffermyndighetens arbete har den
inriktning som statsmakterna bestämt och målen
som uppställts för verksamheten har i allt
väsentligt uppfyllts. Myndigheten har inte
uppnått verksamhetsmålen såvitt avser
handläggningen av brottsskadeärenden. De
bakomliggande orsakerna har dock identifierats
och åtgärder har vidtagits. Sammanfattningsvis
kan sägas att myndigheten drivs på ett effektivt
sätt med god kvalitet.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende Brottsoffermyndigheten.
Slutsatser
Brottsoffermyndigheten har en central funktion
när det gäller stöd till dem som drabbas av brott.
Det är viktigt att ärenden om
brottsskadeersättning handläggs effektivt, snabbt
och med hög kvalitet. Trots den stora ökningen
av antalet inkommande ärenden och den höga
personalrörlighet som varit, har myndigheten
hittills inte gett avkall på dessa krav. Det är
emellertid nödvändigt att tillföra myndigheten
ytterligare resurser för att målen för
verksamheten skall kunna uppnås framöver.
För att tillgodose det medborgerliga kravet på
ett starkt stöd till dem som drabbas av brott bör
myndighetens ansträngningar för att förkorta
handläggningstider för brottsskadeärenden
fortsätta. Det är också viktigt att myndigheten
utvecklar ytterligare rutiner för att mäta
kvaliteten i besluten. Myndighetens arbete med
att utveckla regressverksamheten och fördjupa
utredningen av den skadelidandes
försäkringsförhållanden och den
skadeståndsskyldiges betalningsförmåga har visat
mycket goda resultat. Det är angeläget att det
fortsätter och vidareutvecklas.
De projekt som beviljas medel ur
brottsofferfonden måste följas upp genom
kontroller av att uppgjorda planer för
verksamhet och ekonomi fullföljs. Det har
Brottsoffermyndigheten gjort. För att fondens
medel skall kunna användas på ett sådant sätt att
brottsoffrens positioner stärks är det dock
väsentligt att uppföljningar och utvärderingar
även tar sikte på projektens kvalitativa resultat.
Det är en viktig uppgift för myndigheten att
förstärka sina insatser på det området.
Regeringen har behandlat
brottsofferutredningens förslag om en höjning
av avgiften till brottsofferfonden. I enlighet med
regeringens förslag, som i huvudsak
överensstämde med utredningens, har riksdagen
beslutat om en höjning av avgiften från och med
den 1 juli 1999 från 300 kronor till 500 kronor.
Förstärkningen av fonden sker för att öka
utrymmet för bidrag från fonden till ideella
organisationer på brottsofferområdet.
Brottsoffermyndigheten har under 1999
påbörjat ett projekt med brottsoffersamordnare,
som skall utveckla och samordna
brottsofferarbetet i ett större geografiskt
område. Myndigheten har tilldelats särskilda
medel för projektet.
De ändringar i brottsskadelagen som
regeringen föreslagit i propositionen 1998/99:41
har antagits av riksdagen och trätt i kraft den 1
juli 1999. Ändringarna innebär bl.a. att
omprövning i brottsskadeärenden skall kunna
begäras hos Brottsoffermyndighetens nämnd. I
propositionen förutsätts att genomförandet kan
ske utan kostnadsökningar.
Anslag
För första gången sedan Brottsoffermyndigheten
inrättades har antalet avgjorda ärenden under ett
år minskat. Trots stora ansträngningar av de
anställda har målet med en minskad ärendebalans
inte kunnat uppnås. Detta kan antas bero på
myndighetens stora personalomsättning.
Antalet inkomna brottsskadeärenden har ökat
drastiskt under första kvartalet 1999. Sannolikt
beror ökningen på vidtagna informationsinsatser.
Enligt myndighetens prognoser kommer antalet
ärenden att öka med minst 15 % för kommande
år. För att möta den ökade
ärendetillströmningen har myndigheten
aktualiserat frågan om resurstillskott redan under
1999, se förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för 1999.
För att skapa förutsättningar att uppnå
fastställda verksamhetsmål, bl.a. genom att
anställa ytterligare tre personer, har myndigheten
begärt att ramanslaget skall höjas med 1 650 000
kronor. Kompetent personal behövs för att
uppnå de verksamhetsmål som gäller för
myndigheten. I syfte att skapa förutsättningar
för att rekrytera och behålla sådan personal anser
regeringen att Brottsoffermyndigheten bör
medges begärd höjning.
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
Brottsoffermyndighetens anslagsram höjs med
1 650 000 kronor från och med budgetåret 2000.
Höjningen finansieras genom att anslaget F5
Ersättning för skador på grund av brott sänks
med motsvarande belopp. Vidare föreslår
regeringen att Brottsoffermyndigheten
engångsvis för budgetåret 2000 tillförs 300 000
kronor i särskilda medel för
brottsoffersatsningar i samband med
propositionen med anledning av SOU 1998:40
Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras?
Regeringen föreslår att
Brottsoffermyndighetens anslag fastställs till
14 940 000 kronor. För åren 2001 och 2002
beräknas anslaget till 14 869 000 kronor
respektive 15 111 000 kronor. Vid beräkningen
av anslaget för år 2000 har vissa tekniska
justeringar gjorts av anslaget som motsvaras av
ändrade utgifter. Som kompensation för
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
m.m. räknas anslaget därför upp med 67 000
kronor. Vid anslagsberäkningen har ytterligare
en teknisk justering gjorts av anslaget.
Justeringen har genomförts för att korrigera
tidigare i anslaget inlagd kompensation för
premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har
tillförts 335 000 kronor.
Tabell 9.10 Beräkning av anslag för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
12 588
Justering av premier
335
Pris- och löneomräkning
67
Ramhöjning
1 650
Engångsvis höjning för 2000
300
Anslag 2000
14 940
F5 Ersättning för skador på grund av
brott
Tabell 9.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utgift
48 252
Anslags-
sparande
35 556
1999
Anslag
55 074
1
Utgifts-
prognos
73 000
2000
Förslag
74 500
2001
Beräknat
75 916
2
2002
Beräknat
77 434
3
1Inklusive beslut om engångsvis indragning om 20 000 tkr till följd av förslag till
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999.
2 Motsvarar 74 500 tkr i 2000 års prisnivå.
3 Motsvarar 74 500 tkr i 2000 års prisnivå.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel
enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på
grund av brott. Utgifterna på anslaget styrs av
antalet beviljade ansökningar och
brottsskadeersättningens storlek. Anslaget
disponeras av Brottsoffermyndigheten.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Under budgetåret 1998 utbetalades 48 252 000
kronor i brottsskadeersättning. Under 1998 har
summan av utbetalda ersättningar sjunkit med
20 %, huvudsakligen till följd av det fördjupade
utredningsarbete som har omnämnts ovan under
anslaget F4.
Under första halvåret 1999 har summan av
utbetalda ersättningar ökat med 60 % jämfört
med första halvåret 1998. Myndigheten har
bedömt att belastningen på anslaget under 1999
kommer att öka med 46 % jämfört med 1998.
Ökningen beror på det ökade antalet
inkommande ärenden och att myndigheten till
följd av detta, för att begränsa den negativa
balansutvecklingen, har minskat det fördjupade
utredningsarbetet.
Till följd av tidigare beslut läggs de 20 000 000
kronor åter som engångsvis drogs in under 1999.
Anslagets ram sänks med 1 650 000 kronor för
att finansiera motsvarande anslagshöjning för
anslaget F4 Brottsoffermyndigheten. Vidare
sänks anslaget med 200 000 kronor för att
finansiera motsvarande anslagshöjning för
anslaget F3 Gentekniknämnden. Mot bakgrund
av detta föreslår regeringen att anslaget för
budgetåret 2000 fastställs till 74 500 000 kronor.
För budgetåren 2001 och 2002 har anslaget
beräknats till
75 916 000 kronor respektive 77 434 000 kronor.
Vid beräkningen av anslaget för 2000 har en
uppräkning gjorts med 1 276 000 kronor som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för
ökade priser m.m.
Tabell 9.12 Beräkning av anslag 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
55 074
Priskompensation
1 276
Återläggning
20 000
Ramsänkning
-1 850
Anslag 2000
74 500
F6 Rättshjälpskostnader m.m.
Tabell 9.13 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
831 201
Anslags-
sparande
-35 502
1999
Anslag
781 149
Utgifts-
prognos
815 000
2000
Förslag
802 396
2001
Beräknat
824 221
1
2002
Beräknat
846 640
2
1 Motsvarar 802 396 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 802 396 tkr i 2000 års prisnivå.
Från anslaget skall betalas de kostnader som
enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen
(1988:609) om målsägandebiträde och rätts-
hjälpslagen (1996:1619) skall betalas av allmänna
medel. Därutöver skall från anslaget betalas de
kostnader som enligt lagen (1996:1620) om
offentligt biträde skall betalas av allmänna medel,
dock inte sådana kostnader som avser offentligt
biträde i ärenden enligt utlänningslagen
(1989:529) och lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll.
De faktorer som styr kostnaderna är framför
allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad,
ersättningsnivån till biträden och offentliga
försvarare samt den andel av
rättshjälpskostnaderna som betalas av den
rättssökande.
Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 27 §
rättshjälpslagen samt 25 § lagen om
målsägandebiträde och 5 § lagen om offentligt
biträde bestämmer regeringen den
timkostnadsnorm som ligger till grund för
ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Då
verksamheten nu avvecklas vid de allmänna
advokatbyråerna ser Domstolsverket över hur
taxorna inom rättshjälpsområdet kan fastställas i
framtiden. För närvarande finns en taxa för
ersättning till offentliga försvarare i vissa
brottmål i tingsrätt och hovrätt (DVFS 1998:9).
Taxor beslutas av Domstolsverket på grundval av
timkostnadsnormen. Regeringen har beslutat
timkostnadsnormen för perioden 1 januari 1999
- 31 december 1999 till 842 kronor exklusive
mervärdesskatt (1 053 kronor inklusive
mervärdesskatt).
Regeringens överväganden
Den nya rättshjälpslagen (SFS 1996:1619) som
gäller från och med den 1 december 1997 har
inneburit en mängd förändringar. Bl.a. gäller att
rättshjälpen är generellt subsidiär till
rättsskyddet. Det innebär att den som har en
rättsskyddsförsäkring skall bekosta en rättslig
tvist med medel från denna i stället för genom
den statliga rättshjälpen. Den som inte har en
rättsskyddsförsäkring men, med hänsyn till sitt
försäkingsskydd i övrigt och sina ekonomiska
och personliga förhållanden, borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring kan endast få rättshjälp om
det finns särskilda skäl. Den nya lagen innebär
kostnadssänkningar samtidigt som rättshjälpens
grundläggande syfte behålls, nämligen att vara ett
yttersta skyddsnät för dem som inte kan få
rättsligt bistånd på annat sätt.
Från och med den 1 april 1999 har
inkomstgränsen för rätt till rättshjälp höjts från
210 000 till 260 000 kronor per år. Vidare har
underårigas avgifter ändrats. Dessa avgifter skall
numera grundas på den underåriges egna
ekonomiska förhållanden. Underåriga skall även
kunna befrias helt från rättshjälpsavgift och
rådgivningsavgift (SFS 1999:63).
Slutsatser
Som kompensation för ökade timkostnader och
ökade priser räknas anslaget upp med 21,2
miljoner kronor till år 2000. För år 2000 föreslår
regeringen att anslaget fastställs till 802 396 000
kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 824 221 000 kronor respektive
846 640 000 kronor.
Tabell 9.14 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
781 149
Pris- och timkostnadskompensation
21 247
Förslag 2000
802 396
F7 Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m.
Tabell 9.15 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
-
Anslags-
sparande
-
1999
Anslag
-
Utgifts-
prognos
-
2000
Förslag
10 399
2001
Beräknat
10 592
1
2002
Beräknat
10 799
2
1 Motsvarar 10 399 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 10 399 tkr i 2000 års prisnivå.
Från anslaget betalas en rad kostnader för
rättsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter
och rättegångsbiträden samt kostnader för
statens rättegångar. Det har varit svårt att
prognosticera utgifterna för det hittillsvarande
anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet.
Vid flera tillfällen har anslaget överskridits och
extra medel har begärts på tilläggsbudget. I den
senaste budgetpropositionen har regeringen
anmält till riksdagen att en översyn av anslagets
konstruktion har påbörjats. Riksdagen har i
betänkandet 1998/99:JuU1, rskr. 1998/99:80,
angett att en översyn av anslagets konstruktion
vore bra.
I budgetpropositionen för 1999 lovade
regeringen att återkomma till riksdagen med
förslag på åtgärder. Regeringen föreslår nu att
F7-anslaget Diverse kostnader för rättsväsendet
avvecklas och delas upp från och med år 2000.
Det nya anslaget F7 Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m. kommer att disponeras av
Justitiekanslern och anslaget kommer att bestå av
de anslagsposter som Justitiekanslern belastade
på anslaget F 7 Diverse kostnader för
rättsväsendet. Det rör främst kostnader för
ersättning vid frihetsberövanden och
förundersökning i tryck- och yttrandefrihetsmål.
Myndigheter från olika departements
ansvarsområden har tidigare haft möjlighet att
rekvirera medel från F7 Diverse kostnader för
rättsväsendet. Då anslaget nu avvecklas föreslår
regeringen att medel tillförs de departement vars
myndigheter de tre senaste åren nyttjat anslaget.
Inför år 2000 föreslår regeringen att
utgiftsområde 2, anslaget A8 Kammarkollegiet
tillförs 3 miljoner kronor, utgiftsområde 5,
anslaget A3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet samt diverse kostnader för
rättsväsendet tillförs 1,8 miljoner kronor,
utgiftsområde 18, anslaget D2 Statens va-nämnd
tillförs 17 000 kronor, utgiftsområde 18, anslaget
C1 Länsstyrelserna tillförs 2,3 miljoner kronor,
utgiftsområde 22, anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag tillförs 1,8 miljoner kronor och
utgiftsområde 24, anslaget F1
Marknadsdomstolen tillförs 1 miljon kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen prognostiserar att utgifterna för 1999
på F7 Diverse kostnader för rättsväsendet
kommer att uppgå till knappt 29 miljoner
kronor. Detta innebär att anslagssparandet som
vid ingången av året uppgick till 9 miljoner
kronor beräknas förbrukas i sin helhet.
Anslagssparande eller utnyttjad kredit på F7
Diverse kostnader för rättsväsendet vid utgången
av 1999 överförs till F7 Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m. år 2000.
Anslaget F7 Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m. har beräknats med
utgångspunkt i att berörda myndigheter liksom
hittills skall svara för de ersättningsbelopp som
staten enligt domstolsavgöranden eller beslut av
Justitiekanslern har att betala till enskilda i andra
fall än vid oriktiga frihetsberövanden. På samma
sätt bör myndigheterna i fortsättningen kunna
svara för ombudskostnader som uppkommer i
skaderegleringsverksamheten hos
Justitiekanslern och för statens utgifter i
samband med rättegångar.
Regeringen avser att under år 2000 göra en
närmare bedömning av hur det nya anslaget skall
budgeteras i framtiden, bland annat med
anledning av beräknade kostnadsökningar till
följd av den nya lagen (1998:714) om
frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
Slutsatser
Regeringen föreslår att anslaget F7 Kostnader
för vissa skaderegleringar m.m. skall fastställas
till 10 399 000 kronor för 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslaget uppgå till 10 592 000
kronor respektive 10 799 000 kronor.
F8 Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar
Tabell 9.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
8 349
Anslags-
sparande
3 527
1999
Anslag
8 356
Utgifts-
prognos
10 762
2000
Förslag
6 606
2001
Beräknat
6 606
2002
Beräknat
6 606
Från anslaget betalas årsavgifter till
Haagkonferensen för internationell privaträtt,
Internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten (UNIDROIT), Association
Internationale des Hautes Jurisdictions
Administratives samt Bernunionen
(WIPO=World Intellectual Property
Organization).
Dessutom betalas från anslaget bidrag till
Helsingfors Kriminalpolitiska institut och till
Nordiska samarbetsrådet för Kriminologi. Även
bidrag till vissa andra internationella
sammanslutningar med anknytning till
Justitiedepartementet betalas från anslaget.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Regeringen föreslår att anslaget minskas med
1 750 000 kronor från och med år 2000 samtidigt
som anslaget A1 Polisorganisationen höjs med
samma belopp. Anledningen är att kostnader för
centrala funktioner i Schengens
informationssystem i fortsättningen kommer att
betalas via polisens anslag.
Regeringen föreslår att anslaget fastställs till
6 606 000 kronor budgetåret 2000. Samma
belopp beräknas för budgetåren 2001 och 2002.
F9 Bidrag till brottsförebyggande
arbete
Tabell 9.17 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
6 944
Anslags-
sparande
22 456
1999
Anslag
2 200
1
Utgifts-
prognos
21 656
2000
Förslag
7 600
2001
Beräknat
7 200
2002
Beräknat
7 200
1 Inklusive beslut om engångsvis indragning om 5 000 tkr till följd av förslag till
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999.
Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program. Syftet med prog-
rammet är att förstärka och utveckla de
brottsförebyggande insatserna i hela landet. För
detta ändamål har tidigare anvisats 7,2 miljoner
kronor under budgetåret 1997, 22,2 miljoner
kronor under budgetåret 1998 och 7,2 miljoner
kronor under budgetåret 1999. Under 1999 har
5 miljoner kronor engångsvis dragits in från
anslaget. Anslagssparandet vid 1998 års utgång
var 22,4 miljoner kronor.
I samband med att det nationella programmet
presenterades tillsattes Kommittén för
brottsförebyggande arbete (KBA) som fick till
uppgift att stödja lokalt brottsförebyggande
arbete och fördela stöd till uppbyggnaden av
sådan verksamhet. För att utföra denna uppgift
har kommittén anförtrotts de medel som avsatts
för budgetåret 1995/96 och delar av de medel
som avsatts för budgetåren 1997 respektive 1998.
Sedan den 1 januari 1999 har Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) övertagit de arbetsuppgifter KBA
tidigare hade.
Resultatbedömning
Med stöd av bl.a. KBA och de medel som
kommittén förfogat över har lokala
brottsförebyggande råd inrättats i ca en tredjedel
av landets kommuner. BRÅ har under 1999
fortsatt arbetet med att aktivt verka för att lokalt
förebyggande arbete organiseras och bedrivs på
ett lämpligt sätt. 27 kommuner har beviljats s.k.
startbidrag för att inrätta
samarbetsorganisationer och ytterligare 11
kommuner har ansökt om sådant bidrag.
I fem kommuner har särskilda satsningar
gjorts för att utveckla det brottsförebyggande
arbetet för att skapa goda exempel. Inriktningen
har varit att stimulera ett problemorienterat
brottsförebyggande arbete.
Flera metoder används i arbetet med att samla
in och sprida kunskap om framgångsrika projekt,
t.ex. BRÅ:s kontaktdatabas, idé- och tipsböcker,
tidskriften Apropå m.m. Genom att delta i
konferenser, seminarier och utbildningsdagar
runt om i landet, men också genom ekonomiska
bidrag, verkar BRÅ för att behovet av
kvalificerad utbildning skall tillgodoses.
Uppdraget till KBA och BRÅ om
försöksverksamhet med medling för unga
lagöverträdare har resulterat i att ett drygt 30-tal
projekt beviljats medel t.o.m. årsskiftet 1998/99.
BRÅ följer och utvärderar projekten, men det är
ännu för tidigt att dra några slutsatser om
försöksverksamheten. Intresset för
verksamheten är dock mycket stort.
Enligt KBA:s uppfattning är det förenat med
särskilda svårigheter att bygga upp ett
fungerande brottsförebyggande arbete i
storstäderna. BRÅ har därför, i enlighet med
regeringens uppdrag, sökt stärka det
brottsförebyggande arbetet i dessa städer. Bl.a.
har ansökningar om ekonomiskt stöd till insatser
i de större städernas mest utsatta delar
prioriterats. Elva sådana ansökningar har beviljats
medel under 1999. Ytterligare sju ansökningar
bereds för beslut.
Regeringens överväganden
Många lokala brottsförebyggande råd har nyligen
startat eller står i begrepp att starta sin
verksamhet. I uppbyggnadsskedet behöver dessa
samarbetsorganisationer visst fortsatt nationellt
stöd. Det är angeläget att de verksamheter och
projekt som beviljas medel följs upp och
utvärderas. Detta bl.a. för att få underlag att
bedöma hur ett nationellt stöd på sikt bör
utformas för att det bäst skall bidra till en
fortsatt utveckling av det brottsförebyggande
arbetet.
Slutsatser
Förutom de tidigare beräknade medlen till
brottsförebyggande arbete föreslår regeringen att
anslaget engångsvis för budgetåret 2000 tillförs
400 000 kronor för särskilda insatser för
brottsförebyggande arbete. Mot bakgrund av
detta föreslår regeringen att anslaget för
budgetåret 2000 fastställs till 7 600 000 kronor.
För vardera budgetåret 2001 och 2002 beräknas
anslaget till 7 200 000 kronor.
Utrikesförvaltning
och internationell
samverkan
5
Förslag till statsbudget för 2000
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 149
2 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 151
2.1 Omfattning 151
2.2 Utgiftsutvecklingen 151
2.3 Resultatbedömning 152
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 152
2.3.2 Statliga insatser inom området 159
2.3.3 Effekter av de statliga insatserna 161
2.3.4 Regeringens slutsatser och prioriteringar för år 2000 161
3 Utrikesförvaltningen 165
3.1 Omfattning 165
3.2 Utgiftsutvecklingen 165
3.3 Revisionens iakttagelser 166
3.4 Anslag 166
A1 Utrikesförvaltningen 166
A2 Nordiskt samarbete 169
A3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
samt diverse kostnader för rättsväsendet 169
4 Internationella organisationer 171
4.1 Omfattning 171
4.2 Utgiftsutvecklingen 171
4.3 Resultatinformation 171
4.4 Anslag 172
B1 Bidrag till vissa internationella organisationer 172
B2 Nordiska ministerrådet 176
B3 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) 177
B4 Fredsfrämjande verksamhet 178
5 Information om Sverige i utlandet 181
5.1 Omfattning 181
5.2 Utgiftsutvecklingen 181
5.3 Revisionens iakttagelser 182
5.4 Anslag 182
C1 Svenska institutet 182
C2 Övrig information om Sverige i utlandet 183
6 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor 185
6.1 Omfattning 185
6.2 Utgiftsutvecklingen 185
6.3 Resultatbedömning 186
6.4 Revisionens iakttagelser 186
6.5 Anslag 186
D1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 186
D2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling 187
D3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) 187
D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 188
D5 Utrikespolitiska Institutet 189
D6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse 191
7 Övriga utrikespolitiska frågor 193
7.1 Omfattning 193
7.2 Utgiftsutvecklingen 193
7.3 Revisionens iakttagelser 194
7.4 Anslag 194
E1 Inspektionen för strategiska produkter 194
E2 Europainformation m.m. 196
E3 Föreningen Norden 197
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 149
2.1 Utgiftsutvecklingen 151
2.2 Utgiftsutvecklingen 163
3.1Utgiftsutvecklingen 165
3.2 Anslagsutveckling 166
3.3 Offentligrättslig verksamhet 168
3.4 Uppdragsverksamhet 168
3.5 Beräkning av anslaget för 2000 169
3.6 Anslagsutvecklingen 169
3.7 Beräkning av anslaget för 2000 169
3.8 Anslagsutvecklingen 169
3.9 Beräkning av anslaget för 2000 170
4.1 Utgiftsutvecklingen 171
4.2 Anslagsutvecklingen 172
4.3 Anslagsutveckling 176
4.4 Beräkning av anslaget för 2000 177
4.5 Anslagsutvecklingen 177
4.6 Beräkning av anslaget för 2000 178
4.7 Anslagsutvecklingen 178
4.8 Beräkning av anslaget för 2000 180
5.1 Utgiftsutvecklingen 181
5.2 Anslagsutveckling 182
5.3 Uppdragsverksamhet 183
5.4 Beräkning av anslaget för 2000 183
5.5 Anslagsutveckling 183
5.6 Beräkning av anslaget för 2000 184
6.1 Utgiftsutvecklingen 185
6.2 Anslagsutveckling 186
6.3 Beräkning av anslaget för 2000 187
6.4 Anslagsutveckling 187
6.5 Anslagsutveckling 187
6.6 Beräkning av anslaget för 2000 188
6.7 Anslagsutveckling 188
6.8 Beräkning av anslaget 189
6.9 Anslagsutveckling 189
6.10 Beräkning av anslaget för 2000 190
6.11 Anslagsutveckling 191
6.12 Beräkning av anslaget 192
7.1 Utgiftsutvecklingen 193
7.2 Anslagsutvecklingen 194
7.3 Offentligrättslig verksamhet 195
7.4 Beräkning av anslaget för 2000 195
7.5 Anslagsutveckling 196
7.6 Anslagsutveckling 197
10 Förslag till riksdagsbeslu
Regeringen föeslår att riksdagen
1. för budgetåret 2000 anvisar anslagen
under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan enligt
följande uppställning.
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A1
Utrikesförvaltningen
ramanslag
1 891 058
A2
Nordiskt samarbete
ramanslag
1 494
A3
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
samt diverse kostnader för rättsväsendet
ramanslag
7 337
B1
Bidrag till vissa internationella organisationer
ramanslag
441 608
B2
Nordiska ministerrådet
ramanslag
291 717
B3
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD)
ramanslag
26 856
B4
Fredsfrämjande verksamhet
ramanslag
147 416
C1
Svenska institutet
ramanslag
55 644
C2
Övrig information om Sverige i utlandet
ramanslag
15 172
D1
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
ramanslag
1 659
D2
Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling
ramanslag
9 000
D3
Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI)
obetecknat anslag
20 948
D4
Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
ramsanslag
11 177
D5
Utrikespolitiska Institutet
obetecknat anslag
11 511
D6
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse
ramanslag
4 493
E1
Inspektionen för strategiska produkter
ramanslag
17 375
E2
Europainformation m.m.
ramanslag
21 800
E3
Föreningen Norden
ramanslag
7 128
Summa
2 983 393
11 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
11.1 Omfattning
Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och
internationell samverkan består av följande
verksamhetsområden: utrikesförvaltning,
internationella organisationer, information om
Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga
utrikespolitiska frågor.
11.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
2638
2871
3011
2983
3027
3066
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Den svenska utrikesförvaltningen har medverkat
aktivt till att förverkliga regeringens mål och
ambitioner på det utrikespolitiska området så
som de här inledningsvis redovisas. Sverige lyfte
som medlem i FN:s säkerhetsråd 1997-98 fram
humanitära frågor och konfliktförebyggande
verksamhet i rådsarbetet. Det av bland andra
Sverige framlagda åttanationsinitiativet om
kärnvapennedrustning erhöll 1998 starkt stöd i
FN:s generalförsamling. Beslut fattades 1998 om
ytterligare en miljard kronor för
näringslivsinriktade satsningar i
Östersjöregionen. EU:s utvidgningsprocess har
under året i stora drag motsvarat svenska
önskemål. Beslutet 1999 att tillföra EU militär
förmåga för fredsfrämjande uppgifter ligger i
linje med Sveriges och Finlands initiativ inför
Amsterdamfördraget. Östersjösamarbetet
intensifierades och breddades under året. Den
svensk-danska rapporten om Öresund med
förslag till stimulans av integrationen
presenterades våren 1999.
Utfallet år 1998 för utgiftsområdet blev 173
miljoner kronor lägre än statsbudgeten beroende
på svårigheten att exakt förutse storleken på de
obligatoriska bidragen till internationella
organisationer och framför allt till FN:s
fredsbevarande operationer.
Förändringar
Utrikesförvaltningens verksamhet anpassas
fortlöpande till de krav, som den ökande
internationaliseringen ställer på Sverige. Vårt
medlemskap i Europeiska unionen (EU) reser
särskilda krav på ett aktivt arbete. Sålunda har
förberedelserna för Sveriges ordförandeskap i
EU, som infaller första halvåret 2001, redan
under 1998 och början av 1999 i växande grad
påverkat utrikesförvaltningens arbete. I och med
utgången av 1998 avslutades Sveriges tvååriga
medlemskap i Förenta nationernas (FN)
säkerhetsråd. Särskild uppmärksamhet har under
det gångna året ägnats konfliktförebyggande och
krishantering, samarbetet i Östersjöområdet,
samt vårt samarbete med länderna i Asien som
ett led i anpassningen av våra förbindelser med
utomeuropeiska områden till en ny tids krav.
Stor uppmärksamhet har vidare givits främjandet
av svenska ekonomiska intressen i utlandet.
I samband med omorganisationen av
Regeringskansliet vid årsskiftet 1998/99 fördes
enheten för exportfrämjande och inre
marknaden, handelsministerns kansli med mera
från dåvarande Närings- och
handelsdepartementet till Utrikesdepartementet.
Mål
Målet för utgiftsområdet är att säkerställa
Sveriges intressen i förbindelserna med andra
länder.
Prioriteringar
Prioriterade uppgifter i svensk utrikespolitik
under år 2000 är EU:s utveckling, reformering
och utvidgning och det svenska
ordförandeskapet, ökat samarbete i hela
Östersjöregionen, förstärkt nordiskt-baltiskt
samarbete, främjande av Rysslands inlemmande i
det europeiska samarbetet, samarbete för global
fred, säkerhet och utveckling, mänskliga
rättigheter och demokrati, framväxten av en
internationell rättsordning grundad på
folkrätten, reformeringen och stärkandet av FN,
frihandel, främjande av svensk export och
utländska investeringar i Sverige, satsning på en
mera offensiv och slagkraftig information om
Sverige i utlandet.
11.3 Resultatbedömning
11.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Den globala och europeiska utvecklingen och
Sveriges mångskiftande samverkan med andra
länder är av avgörande betydelse för det svenska
folkets välfärd och säkerhet. Den ekonomiska
globaliseringen och den europeiska integrationen
medför ett ständigt växande beroende av
omvärlden och ger samtidigt Sverige medansvar
för och möjlighet att påverka den internationella
och europeiska utvecklingen i för vårt land
viktiga avseenden. Detta reser ökande krav på
svensk utrikespolitik och svensk
utrikesförvaltning att hävda svenska
ståndpunkter och tillvarata svenska intressen.
Vårt medlemskap i EU påverkar i varierande
grad svenskt samhällsliv och svensk politik på de
flesta områden, samtidigt som Sverige genom
medlemskapet deltar i formandet av Europas
framtid.
Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1
maj 1999 markerar ytterligare ett viktigt steg i
unionens utveckling och fördjupning. Det
stärker samarbetet på flera av Sverige prioriterade
områden. Införandet av euron, Europeiska
monetära unionens (EMU) tredje fas, som
omfattar 11 av unionens 15 medlemmar, den 1
januari 1999 innebär en fördjupning av det
europeiska samarbetet och ger EU en starkare
global ekonomisk roll. Eurons framgång är av
största betydelse för hela Europa. Samtidigt
pågår utvidgningsprocessen som syftar till att
sprida ekonomiskt och socialt välstånd, befästa
demokratin och stärka den europeiska freden.
Genom Amsterdamfördraget och besluten vid
toppmötet i Köln får unionen nu bättre
möjligheter att ta direkt ansvar för
konfliktförebyggande och civil och militär
krishantering i Europa. Som militärt alliansfri
nation medverkar Sverige aktivt i EU-ländernas
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP) för att befästa och fördjupa säkerheten i
vår del av världen.
Förtrycket i Kosovo, som ledde fram till
luftkriget mot Serbien våren 1999, visade med
tydlighet hur ofullkomlig den demokratiska
utvecklingen ännu är i Europa och hur skör
freden är ett decenium efter Berlinmurens fall.
Världssamfundets svårigheter att effektivt
ingripa i tid liksom de europeiska staternas
beroende av Förenta staternas ledarskap i
Atlantpakten (NATO) ställdes i blixtbelysning i
Kosovokrisen. Framför allt klargjordes
nödvändigheten av en alleuropeisk säkerhets-
och samarbetsordning med inriktning på att
förebygga och i sista hand hejda väpnade
konflikter. En sådan ordning fordrar samverkan
mellan alla europeiska och euro-atlantiska
samarbets- och säkerhetsorgan. Genom främst
EU, Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE), Europarådet, Västeuropeiska
unionen (VEU) samt de NATO-anknutna
Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och
Partnerskap för fred (PFF) medverkar Sverige
till framväxten av en struktur för gemensam
säkerhet i Europa.
I vårt lands närmaste grannskap, Norden,
Östersjöområdet och Barentsregionen, fortsätter
utbyggnaden av förbindelserna på skilda
områden. För Sverige är detta samarbete och
Nordeuropas integration i ett vidare europeiskt
samarbete av central betydelse. Särskild vikt har i
detta sammanhang att Ryssland, som alltjämt
befinner sig i en svår och osäker ekonomisk och
politisk omställning, inlemmas i en framväxande
alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning.
Utvecklingen i Nordeuropa, EU och övriga
Europa upptar av naturliga skäl en stor plats i
svensk utrikespolitik. Likväl är Sveriges och
Europas välstånd och trygghet ytterst beroende
av den globala ekonomiska och politiska
utvecklingen. För Sverige är medlemskapet i FN
liksom i Världshandelsorganisationen (WTO) av
grundläggande betydelse för möjligheterna att
påverka denna utveckling.
Den globala utvecklingen uppvisar skiftande
tendenser. Ökande världshandel, världsvida
kapitalröreler och snabba teknologiska framsteg,
framför allt på informationsområdet, medför
ökat välstånd men skapar också växande klyftor.
Styrkan hos de globalt verkande
marknadskrafterna reser krav på internationell
politisk samverkan för att hävda gemensamma
intressen som hänsyn till miljön och stöd till
fattiga länders ekonomiska och teknologiska
utveckling. I svensk utrikespolitik förenas
strävan efter fri världshandel med förnyat
utvecklingssamarbete och arbete för en
miljömässigt hållbar global utveckling.
Demokratins globala frammarsch har fortsatt.
Större vikt har i internationell politik lagts vid
kravet på respekt för de mänskliga rättigheterna.
På många håll har den ekonomiska utvecklingen
lyft människorna ur den djupaste fattigdomen.
Samtidigt vållar väpnade konflikter, kränkningar
av de mänskliga rättigheterna, svält och misär
svåra lidanden och driver människor på flykt.
Faran av ett förödande stormaktskrig har
upphört för överskådlig tid, även om relationerna
mellan de ledande staterna inte saknar friktioner.
Efter det kalla krigets slut har antalet
mellanstatliga krig minskat, men i många delar av
världen utkämpas väpnade konflikter, orsakade
av etniska, religiösa, ekonomiska och
maktpolitiska motsättningar. Trots viktiga
internationella överenskommelser består hoten
från kärnvapen och andra massförstörelsevapen
och risken för spridning av dessa vapen.
Samtidigt sker i de rikaste industriländerna en
snabb kvalitativ utveckling av olika
konventionella vapensystem.
Insikten om nödvändigheten av långsiktigt
konfliktförebyggande arbete växer i det
internationella samfundet. Att förebygga
väpnade konflikter är ett av motiven till det
internationella och svenska arbetet på att främja
demokrati och en rättfärdig social och
ekonomisk utveckling och på att stärka
respekten för folkrätten och de mänskliga
rättigheterna.
Det åvilar FN att upprätthålla internationell
fred och säkerhet. FN och dess fackorgan bär
även ett ansvar för ekonomisk och social
utveckling i alla dess aspekter. I en global
situation, präglad av Förenta staternas ställning
som enda världsmakt, har FN inte till fullo
förmått motsvara de förväntningar, som ställs på
världsorganisationen. Detta förhållande
understryker med förnyad skärpa alla
medlemsländers gemensamma ansvar för FN
liksom vikten av den pågående reformeringen av
FN-systemet.
En väl samordnad information i utlandet om
Sverige och svenska förhållanden utgör en
betydelsefull del av svensk utrikespolitik.
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet har
befäst sin roll som samarbetsforum för
strategiskt Sverigefrämjande insatser.
FN och global säkerhet
NATO:s flygbombningar av Serbien våren 1999
reste den folkrättsliga frågan om undantag från
FN-stadgans förbud mot våldsanvändning annat
än efter beslut av säkerhetsrådet eller i
självförsvar. Kosovokrisen ställde också den
vidare, politiska frågan om FN:s möjligheter att
utöva sitt ansvar för internationell fred och
säkerhet i fokus. Det finns en uppenbar risk att
världsorganisationen efter en tid av större
handlingsförmåga i samband med det kalla
krigets slut åter kan komma att förlamas på
grund av motsättningar mellan säkerhetsrådets
ständiga medlemmar med följden att av FN ej
auktoriserat våld tillgrips. Ett sätt att möta denna
risk är att arbeta för en så långt möjligt "vetofri
kultur" i säkerhetsrådet.
FN:s ansvar för internationell fred och
säkerhet är ett omistligt värde och en
förutsättning för att den starkares rätt ej skall få
råda. Från att endast ha gällt de suveräna
staternas säkerhet har säkerhetsbegreppet i
internationella sammanhang alltmera kommit att
omfatta även individernas säkerhet. Det
internationella samfundets medansvar för
enskilda människors säkerhet och respekten för
de mänskliga rättigheterna - något som inte
sällan råkar i konflikt med staternas suveränitet –
uppmärksammas på ett annat sätt än tidigare.
Utvecklingen under 1998 och 1999 har klarare än
tidigare ställt FN:s medlemmar inför den
grannlaga uppgiften att kunna reagera i
nödfallssituationer och allvarliga humanitära
situationer. I en tid, präglad av inomstatliga
konflikter snarare än av mellanstatliga krig,
skulle ett sådant agerande kunna bidra till att
återskapa den auktoritet, som FN och
säkerhetsrådet onekligen mist.
FN är på olika sätt engagerat i fredsfrämjande
verksamhet och krishantering runt om i världen.
Särskild tonvikt har lagts vid mekanismer för
konfliktlösning i Afrika. Under senare år har
behovet av ett mera långsiktigt perspektiv vid
fredsfrämjande insatser framträtt all tydligare.
Betydelsen av snabba insatser har understrukits.
Såväl samverkan mellan militära och civila
insatser och mellan olika organisationer som en
klar uppfattning om den eftersträvade politiska
konfliktlösningen måste på ett annat sätt än vad
som tidigare varit fallet ingå i planeringen av en
fredsfrämjande operation.
I Europa har FN tvingats avveckla
fredsstyrkan i Makedonien (UNPREDEP) efter
ett kinesiskt veto utan samband med
säkerhetssituationen på Balkan. Den NATO-
ledda SFOR-styrkan i Bosnien-Hercegovina
fortsätter sin verksamhet på FN-mandat, och i
Kosovo har den likaledes NATO-ledda KFOR-
styrkan inrättats med FN-mandat. I samtliga
dessa styrkor har Sverige deltagit, deltar eller
kommer att delta. FN har också efter krigsslutet
fått ett brett ansvar för utvecklingen i Kosovo.
Samtidigt med att antalet mellanstatliga krig
minskar, blir gränsen mellan militär och icke-
militär säkerhet mindre skarp. Miljöförstöring,
massfattigdom, fattiga länders skuldsättning,
etniskt, religiöst och politiskt förtryck,
internationell terrorism, grov internationell
brottslighet och spridning av
massförstörelsevapen är hot, som måste mötas
globalt på samma sätt som krig och väpnade
konflikter. Ofta utgör dessa hot också orsaker
till väpnade konflikter. Bland världens stater
växer insikten om nödvändigheten att i god tid
angripa de icke-militära hoten för att förebygga
väpnade konflikter.
Det har de senaste åren blivit alltmera
uppenbart att konfliktförebyggande verksamhet
fordrar bred internationell samverkan. Det har
blivit allt tydligare att det krävs ett integrerat
synsätt, omfattande såväl ekonomisk och social
utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter
som mellanstatliga relationer. FN:s
generalsekreterares Afrikarapport 1998 är ett
starkt och betydelsefullt uttryck för detta
synsätt. Världssamfundets gemensamma ansvar
för att långsiktigt bygga för fred och förebygga
väpnade konflikter har dock ännu endast i ringa
mån omsatts i praktiskt politiska strategier.
Ännu har staterna svårt att enas kring
gemensamma insatser – i och utanför FN –
innan krig utbrutit.
Att trygga enskilda människors säkerhet och
skapa bättre levnadsvillkor för vår egen och
framtida generationer kräver global solidaritet
och globalt samarbete. FN och dess olika organ
spelar här en central roll, vars betydelse inte får
skymmas av att resultaten ibland kan inge
besvikelse, då världsorganisationens mål och
förhoppningar ställs mot starka nationella
intressen. 1990-talets stora FN-konferenser om
miljö, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor,
kvinnor och social utveckling och boende och
bebyggelse har trots besvikelser inneburit ett
genombrott för ett globalt synsätt och
ansvarstagande. För att denna utveckling skall
föras vidare fordras nu en effektiv och
samordnad uppföljning av konferenserna. Att
delta i detta långsiktiga arbete ingår som ett
viktigt led i Sveriges internationella
solidaritetsarbete, som traditionellt är starkt
knutet till FN och dess fackorgan.
Den reformering av FN-systemet, som inletts
under generalsekreterarens ledning, är en
förutsättning för att FN och särskilt
säkerhetsrådet och generalsekreteraren skall
återvinna större auktoritet. Framsteg har gjorts
vad gäller fackorganen och i någon mån
beträffande sekretariatet, medan reformeringen
av säkerhetsrådet ännu ter sig svårgenomförbar.
Till skilda uppfattningar bland olika
medlemsgrupper kommer som ett särskilt
bekymmersamt reformhinder att vissa
medlemsländer, bland dem Förenta staterna, inte
fullgör sina ekonomiska skyldigheter.
Folkrätten har under det nu gångna seklet
intagit en central plats i svensk utrikespolitik. Av
särskild betydelse idag är att förbättra
efterlevnaden av folkrättens bestämmelser och
att staterna ansluter sig till bindande
tvistlösningsmekanismer. Folkrätten befinner sig
under ständig utveckling. NATO-bombningarna
av provinsen Kosovo och andra delar av Serbien
utgjorde ett avsteg från FN-stadgans principiella
våldsförbud. Samtidigt illustrerar skälet till
flyganfallen, Belgradregimens grova kränkningar
och förföljelse av den kosovoalbanska
befolkningen, hur mänskliga rättigheter alltmera
blir ett element, som påverkar folkrätten. Den
1998 beslutade internationella
brottmålsdomstolen är ett annat - och
utomordentligt viktigt - konkret exempel på
detta.
Arbetet för att stärka och skydda de mänskliga
rättigheterna och demokratin spelar en allt större
roll i vårt lands utrikespolitik. Denna strävan
genomsyrar alltmera vårt internationella
agerande på skilda områden. Fastän arbetet för
de mänskliga rättigheterna rönt växande
uppmärksamhet också i det internationella och
mellanstatliga samarbetet, återstår mycket att
göra. Dödsstraff utdöms och verkställs i en lång
rad länder. Tortyr förekommer på många håll.
Särskilt i inbördeskonflikter respekteras den
humanitära rätten dåligt. Barnens rättigheter,
kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan
könen har ägnats ökad uppmärksamhet under
senare år men kräver ett intensifierat
internationellt utvecklingsarbete.
De internationella
nedrustningsansträngningarna måste drivas
vidare med kraft. På kärnvapenområdet, som i
decennier varit prioriterat i den aktiva svenska
nedrustningspolitiken, har inga multilaterala
avtal kommit till stånd efter provstoppsavtalet
(CTBT) 1996. Indiens och Pakistans
provsprängningar med kärnvapen 1998 innebar
ett allvarligt hot mot icke-spridningssträvandena
och därtill ett hot mot regional och internationell
säkerhet på grund av det spända förhållandet
mellan de båda länderna.
Särskilt angelägna mål för nedrustningsarbetet
på kärnvapenområdet är att de amerikansk-ryska
START-förhandlingarna fullföljs, att alla stater,
bland dem Indien, Pakistan och Israel, ansluter
sig till icke-spridningsfördraget (NPT) och
provstoppsavtalet, att provstoppsavtalet träder i
kraft samt att ett avtal om förbud mot
framställning av klyvbart material för
vapenändamål sluts. Att FN:s generalförsamling
hösten 1998 antog en av Sverige med flera stater
framlagd resolution om nedrustning och icke-
spridning av kärnvapen innebar ett framsteg i det
internationella nedrustningsarbetet.
Nedrustningsansträngningarna vad gäller
biologiska och kemiska vapen fortsätter. Det är
av yttersta vikt att dessa fullföljs aktivt.
Förhandlingarna om ett kontrollsystem för B-
vapenkonventionen bör slutföras snarast möjligt
år 2000, och C-vapenkonventionen måste
genomföras fullt ut.
Sedan faran för stormaktskrig med
tillgripande av massförstörelsevapen sjunkit
undan, har allt större uppmärksamhet i det
internationella nedrustningsarbetet riktats mot
konventionella vapen, särskilt lätta vapen. Det är
dessa vapen som skördar offer i dagens
konflikter, och civilbefolkningen, särskilt
kvinnor och barn, drabbas hårt. Det globala
Wassenaar-arrangemanget med syfte att hindra
spridning av krigsmateriel och strategiskt
känsliga produkter är liksom EU:s
uppförandekod för krigsmaterielexport av 1998
ett betydelsefullt led i de internationella
ansträngningarna rörande nedrustning och
rustningsbegränsning.
Sveriges utvecklingssamarbete behandlas
under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Ett vidgat internationellt ekonomiskt utbyte
Utrikeshandel utgör en stark drivkraft för
ekonomisk tillväxt och utveckling såväl globalt
som inom EU och nationellt. Som en följd av
den ekonomiska globaliseringen växer
världshandeln snabbare än världsproduktionen.
Frihandel är en nödvändighet för ett land som
Sverige med stort beroende av utrikeshandel.
Sverige fortsätter därför sitt mångåriga arbete för
multilateralt samarbete och väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. Väl
fungerande spelregler är en förutsättning för att
alla länder oavsett ekonomisk och politisk styrka
skall få lika rättigheter.
Vid WTO:s ministerkonferens 1998 beslöt
medlemsländerna att inleda förberedelser för en
ny så kallad förhandlingsrunda. EU föreslog
hösten 1998 att beslut om denna fattas vid
WTO:s ministerkonferens i Seattle hösten 1999.
Förberedelsearbetet har fortsatt under 1999.
EU:s ministerråd kommer i oktober att lägga fast
kommissionens förhandlingsmandat. Bland
områden, som kommer att bli föremål för
förhandlingar, finns handeln med jordbruksvaror
och tjänster. Att förhandlingarna även skall
omfatta tullar på industrivaror är ett viktigt mål
för EU. Härutöver vill Sverige och EU att
förhandlingar skall äga rum på en rad områden av
betydelse för tillkomsten av ett
sammanhängande och väl fungerande
multilateralt regelverk för handeln som
investeringsregler och konkurrensrättsliga
riktlinjer. Sambandet mellan handel och miljö
måste integreras i förhandlingarna liksom hur
WTO-systemet bäst hanterar sambandet mellan
handel och grundläggande mänskliga rättigheter i
arbetslivet.
Regionala frihandelsarrangemang är normalt
värdefulla, pådrivande komplement till
multilaterala lösningar. EU utgör en av världens
mest öppna marknader. Det är viktigt att
effektivisera den inre marknaden, särskilt vad
gäller den fria rörligheten för varor och tjänster,
och göra den tydlig för konsumenter och
företag. Inom EU fortsätter Sverige att verka för
ökad öppenhet mot omvärlden, för en reform av
den gemensamma jordbrukspolitiken och
därmed för en liberalisering av världshandeln
med jordbruksprodukter och för en förbättring
av utvecklingslän-
dernas tillträde till den europeiska marknaden.
Inom EU pågår sedan 1998 förhandlingar om ett
nytt så kallat Lomé-avtal med en lång rad
utvecklingsländer. Sverige lägger också stor vikt
vid EU-samarbetet med Central- och Östeuropa
och Medelhavsområdet och vid ansträngningarna
att få till stånd bilaterala frihandelsavtal mellan
EU och Sydafrika, Mexico, Mercosur och Chile.
De svenska medlemsavgifterna för flera av de
internationella ekonomiska
samarbetsorganisationerna finansieras över
utgiftsområde 24 Näringsliv. Under
utgiftsområde 24 behandlas vidare utrikeshandel,
export- och investerings-
främjande samt bland annat teknologisk
infrastruktur (standardisering, prövning och
kontroll, alla viktiga områden inom den inre
marknaden).
EU. Samarbete och säkerhet i Europa
EU förblir den främsta drivkraften i den
fortlöpande omdaning Europa genomgår efter
det kalla krigets mångåriga blockuppdelning.
Medlemskap och utsikterna till medlemskap i
unionen utgör en utomordentligt viktig
fredsfaktor i Europa. EU är också ekonomiskt
och alltmera även politiskt den mest
betydelsefulla europeiska rösten i
världssamfundet.
Integrationen har under 1998 och 1999 stärkts
främst genom Amsterdamfördraget och
införandet av euron. Likväl är EU:s förankring
bland medborgarna i medlemsländerna ännu
relativt svag, vilket framgick av det låga
deltagandet i valet till Europaparlamentet i
merparten av länderna, bland dem Sverige, våren
1999.
Under våren 1999 slutfördes Agenda 2000-
förhandlingarna , som lägger grunden för
betydande reformer inom jordbruks- och
regionalpolitiken, och unionens nästa
långtidsbudget antogs. Därmed lades en
finansiell grund för utvidgningen.
Inträdesförhandlingar förs nu med sex av de tolv
kandidatländerna i den pågående
utvidgningsprocessen. Diskussioner pågår om att
redan under 1999 inleda realförhandlingar med
flera länder. För Sverige är det särskilt angeläget
att realförhandlingar utan dröjsmål kommer till
stånd även med Lettland och Litauen. Nya
medlemsländer måste före ett inträde uppfylla
regelverkets höga krav på demokrati,
marknadsekonomi och ett fungerande
rättssamhälle.
De reformer av kommissionen och rådets
beslutsregler, som den kommande utvidgningen
gör nödvändiga och som inte genomfördes i
Amsterdamfördraget, kommer att bli föremål för
nya regeringsförhandlingar år 2000.
Förberedelser för dessa har inletts. Samtidigt
pågår ett arbete för att reformera ministerrådets
arbetsformer inför utvidgningen. Efter
kommissionens avgång våren 1999 har ett
välkommet arbete inletts för större öppenhet,
klarare ansvarsförhållanden och bättre
förvaltning inom institutionerna. Därutöver är
en förstärkning av GUSP och unionens förmåga
till konfliktförebyggande och krishantering en
prioriterad uppgift för unionen under
kommande år.
Genom Europa idag löper en låt vara oskarp
men dock tydlig gräns mellan å ena sidan EU
och det övriga Västeuropa samt
kandidatländerna till EU och å den andra västra
Balkan och det forna Sovjetunionen. I
Västeuropa är arbetslösheten ett huvudproblem.
Att få till stånd en sysselsättningsfrämjande
ekonomisk tillväxt med bevarad social trygghet
är en huvuduppgift för EU:s medlemmar. I
flertalet central- och östeuropeiska länder har de
senaste åren demokratin befästs och den
ekonomiska omvandlingen fullföljts, om än med
betydande skillnader mellan olika stater.
Den djupa ekonomiska kris som blossade upp
i Ryssland 1998 har tonat ned något, men det
råder stor osäkerhet om utvecklingen. Inte bara
för Sverige som grannland utan för EU och hela
Europa är det av största säkerhetspolitiska vikt
att främst Ryssland men även Ukraina och andra
länder i det tidigare Sovjetunionen inlemmas i
det alleuropeiska samarbetet. EU:s nordliga
dimension kommer här att kunna spela en viktig
roll. Ryssland är också föremål för EU-ländernas
första gemensamma strategi för förbindelserna
med ett område utanför kandidatkretsen.
I Kosovo ökade under 1998 och början av
1999 den serbiska regimens förföljelse av den
albanska befolkningsmajoriteten och samtidigt
det kosovoalbanska väpnade motståndet mot
Belgrad. Sedan det internationella samfundet
misslyckats att framtvinga en fredlig lösning,
inleddes i mars 1999 NATO:s över två månader
långa flygbombning. Kraftigt stegrad etnisk
rensning i Kosovo och väldiga flyktingströmmar
till i första hand Albanien och Makedonien
följde.
På EU faller nu huvudansvaret att under FN:s
överinseende och tillsammans med OSSE och
den NATO-ledda KFOR-styrkans militära
kontroll bidra till återuppbyggnaden av Kosovo.
I och med den i juni 1999 beslutade
stabilitetspakten för sydöstra Europa har EU
tagit initiativ till en övergripande lösning av det
jugoslaviska problemet, det för fred och säkerhet
i Europa efter det kalla kriget allvarligaste och
mänskligt mest förödande. Initiativets framgång
beror i stor utsträckning på möjligheterna att
uppnå en politiskt hållbar form för samlevnad
mellan olika folkgrupper, vilket i sin tur i hög
grad är avhängigt av den politiska utvecklingen i
Serbien.
För internationell och europeisk säkerhet var
det ett misslyckande att Kosovokriget inte kunde
undvikas. Den breda internationella samverkan,
som också slutligen ledde fram till
krigshandlingarnas avslutande, inger likväl viss
optimism för framtiden. På längre sikt är västra
Balkans successiva inlemmande i EU av
avgörande betydelse för den fredliga
utvecklingen i området.
NATO, som vid sitt 50-årsjubileum 1999
antog ett nytt strategiskt grunddokument,
förblir den viktigaste militära
samarbetsorganisationen i Europa. Med stöd av
det alleuropeiska samarbetet i EAPR och PFF
fyller NATO en central funktion i framväxten av
en alleuropeisk säkerhetsstruktur.
EU:s stats- och regeringschefer kunde vid
toppmötet i Köln i juni 1999 slå fast att EU
måste ha en förmåga för konfliktförebyggande
verksamhet och civil och militär krishantering.
En sådan EU-förmåga förutses leda till att VEU
upphör att existera som organisation. Det
gemensamma försvaret av EU:s NATO-
medlemmar förblir NATO:s angelägenhet, och
militärt alliansfria EU-medlemmar som Sverige
kommer att kunna medverka fullt ut i framtida
fredsfrämjande EU-operationer. Fredsfrämjande
militära EU-operationer kommer dock endast
att bli en realitet i de fall, då NATO inte
engageras. För Sverige innebär Kölnbeslutet att
vi i framtiden – efter beslut av FN:s säkerhetsråd
– kommer att kunna delta inte bara i FN-ledda
och NATO-ledda utan även i EU-ledda
fredsoperationer.
Till de grundläggande principerna för
europeisk säkerhet hör varje lands rätt att självt
träffa sitt säkerhetspolitiska vägval, att inga nya
skiljelinjer får skapas i Europa och att alla stater
bär ett ansvar för den gemensamma säkerheten.
NATO:s utvidgning – Polen, Tjeckien och
Ungern blev 1999 de första nya medlemmarna
från den forna Warszawapakten - skall värderas i
ljuset av dessa principer. Utvidgningen är liksom
EAPR och PFF, där Sverige deltar, och NATO-
Rysslandsrådet sammanhängande delar av en
positiv förändringsprocess i europeisk säkerhet.
Sveriges militära alliansfrihet, som syftar till
att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i
vårt närområde, består. Den gagnar vår egen
säkerhet bäst, befäster säkerheten i vårt
närområde och vår förmåga att medverka i
uppbyggnaden av en alleuropeisk
säkerhetsstruktur.
Med sitt vida säkerhetsbegrepp och sin breda
medlemskrets intar OSSE en särställning i det
alleuropeiska säkerhetssamarbetet. OSSE har en
central plats i konfliktförebyggande arbete och
krishantering. Särskild vikt fäster Sverige vid den
roll OSSE:s högkommissarie för nationella
minoriteter spelar för att avvärja etniska
konflikter. Rustningskontroll är en prioriterad
uppgift för OSSE. Av särskild betydelse är
utarbetandet av ett nytt Wiendokument om
förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder
liksom de förhandlingar, som sker inom OSSE:s
ram syftande till en anpassning av avtalet om
konventionella styrkor i Europa (CFE-avtalet)
från 1990 efter förändrade förutsättningar.
Europarådet har en mycket viktig uppgift, när
det gäller att stödja och främja de mänskliga
rättigheterna, demokratin och rättsstatens
principer. Stöd till den fortsatta demokratiska
utvecklingen i Central- och Östeuropa är en
central uppgift för Europarådet.
Samarbete i Norden och Baltikum,
Östersjöområdet och Barentsregionen
Geografisk, historisk, kulturell och språklig
gemenskap har skapat en unik samhörighet
mellan de nordiska länderna. Utifrån de
förutsättningar, som följer av ländernas olika
former för deltagande i de europeiska samarbets-
och säkerhetssträvandena, fortsätter det nära
samarbetet mellan dem på skilda områden.
Genom Norges och Islands anslutning till
Schengenavtalet 1999 består den nordiska
passfriheten inom ramen för EU.
Utbyggnaden av det svenska och nordiska
samarbetet med de baltiska länderna fortsätter.
Ett nordiskt-baltiskt samarbetsområde, liknande
det nordiska, håller på att växa fram.
Östersjösamarbetet med Östersjöstaternas råd
som centralt organ har det gångna året
intensifierats och breddats. Till detta knyts också
stater utanför området som Förenta staterna,
Frankrike, Storbritannien och Ukraina, alla
observatörer i Östersjöstaternas råd.
Östersjöområdet är i färd med att utvecklas till
en stark europeisk tillväxtregion.
Barentssamarbetet fördjupas, och förbindelserna
med nordvästra Ryssland ökar.
Gränsöverskridande regionala
utvecklingsinsatser främjar säkerheten i norr.
Det är av största vikt för Sverige och övriga
länder i området att Nordeuropa,
Barentsregionen och Arktis likaväl som
Östersjöområdet inlemmas i det europeiska och
nordatlantiska samarbetet. Den nordliga
dimensionen, som EU antog riktlinjer för 1999,
öppnar nya möjligheter för EU att främja
samarbete i hela norra Europa och fäster
unionens uppmärksamhet på tillväxtpotentialen i
de nordliga områdena. Särskild säkerhetspolitisk
betydelse har Rysslands medverkan.
Nordeuropas säkerhet kan inte isoleras från
europeisk och nordatlantisk säkerhet.
Sveriges utvecklingssamarbete med länderna i
Central- och Östeuropa behandlas under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Under
utgiftsområde 24 Näringsliv behandlas anslag för
medel till näringslivsutveckling i
Östersjöregionen.
Samarbete utanför Europa
Sverige har sedan decennier ett brett och
välutvecklat samarbete, såväl bilateralt som
multilateralt, med länder och regioner utanför
Europa. Genom EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik och unionens breda dialog och
biståndssamarbete med utvecklingsländerna har
vår politik fått en ny dimension. I FN och andra
internationella organisationer bidrar vårt land till
att stärka internationell fred och säkerhet, till att
öka respekten för de mänskliga rättigheterna, till
solidaritet med folken i utvecklingsländerna och
till att bekämpa de globala miljöhoten.
Vårt lands sedan länge omfattande och täta
förbindelser med Förenta staterna spänner över
ett vitt fält från handel och vetenskapligt och
kulturellt samarbete till säkerhetsskapande
samarbete inom EAPR och PFF och livliga
kontakter rörande utvecklingen i
Östersjöområdet och Barentsregionen. Sverige
välkomnar ett ökat amerikanskt engagemang och
amerikansk medverkan i olika projekt i
Östersjöregionen. Det fortsatta samarbetet
mellan EU och Förenta staterna inom ramen för
den transatlantiska agendan, särskilt det
ekonomiska samarbetet, är liksom den
transatlantiska dialogen mellan EU och Kanada
av stor betydelse för Sverige.
Sveriges bilaterala relationer med länderna i
Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien och
Latinamerika omfattar såväl politiska
förbindelser som handelsutbyte och
utvecklingssamarbete.
Fredsprocessen i Mellanöstern har under det
gångna året till största delen stått stilla. Den nya
israeliska regeringens hållning har dock ökat
förhoppningarna om framsteg inom såväl de
palestinska som de syriska och libanesiska
fredssamtalen. Sverige har fullföljt sin långa
tradition av aktivt engagemang för en
allomfattande, rättvis och varaktig
fredsuppgörelse. Biståndssamarbetet med
palestinierna syftande till att bidra till
uppbyggnaden av en demokratisk palestinsk stat
har fortsatt.
Till följd av Bagdadregimens
obstruktionspolitik har den av FN beslutade
avvecklingen av Iraks massförstörelsevapen ej
genomförts. De amerikansk-brittiska
flygbombningarna av Irak vid årsskiftet 1998/99
och i mindre skala därefter har inte fört
konflikten närmare en lösning. Särskilt som
medlem av FN:s säkerhetsråd har Sverige aktivt
deltagit i arbetet att med FN som huvudaktör
säkerställa fred och slå vakt om humanitära
hänsyn.
Vårt land fortsätter att medverka i
Barcelonaprocessen, EU:s breda samarbete med
länderna kring Medelhavet, som syftar till att
skapa välstånd och stabilitet i området.
I Afrika söder om Sahara pågår en rad väpnade
konflikter. Sverige stöder regionala och lokala
ansträngningar att lösa dem. Afrikanska
enhetsorganisationen (OAU) är engagerad i
försöken att få slut på kriget mellan Etiopien och
Eritrea. Subregionala samarbetsorganisationer
medlar i Sudan och i kriget i Demokratiska
Republiken Kongo. Sverige verkar för ett fortsatt
starkt FN-engagemang i konflikthantering i
Afrika. Mot bilden av krig och utbredd
fattigdom står att politisk pluralism och
ekonomiska reformer vinner insteg. På många
håll är tillväxten god. Demokratiseringen i
Nigeria, Afrikas folkrikaste stat, inger hopp. I
Sydafrika har demokratin ytterligare befästs
genom landets andra fria val.
I Öst- och Sydöstasien har återhämtningen
efter den allvarliga ekonomiska krisen kommit
igång förvånansvärt snabbt. Krisen har dock
slagit hårt mot svensk exportindustri. I krisens
efterföljd har Indonesien inlett en
demokratisering. En process har påbörjats, som
trots våld och övergrepp skulle kunna leda fram
till en lösning av det mångåriga problemet med
det av Indonesien annekterade Östtimors
framtida status. Konflikten mellan Indien och
Pakistan om Kashmir har förvärrats och lett till
att krigshandlingar 1999 återigen blossat upp.
Situationens särskilda allvar denna gång
understryks av att båda de sydasiatiska
stormakterna sedan 1998 öppet framträder som
kärnvapenmakter.
Den positiva ekonomiska och politiska
utvecklingen i Latinamerika har fortsatt, fastän
tillväxten stagnerat under det senaste året till
följd av de finansiella kriserna i Asien och
Ryssland. Demokratin har vunnit allt starkare
fotfäste på kontinenten. Dock består breda
klyftor mellan skilda befolkningsgrupper, och på
flera håll förekommer alltjämt övergrepp mot de
mänskliga rättigheterna. Trots det senaste årets
fredsansträngningar fortsätter den inre väpnade
konflikten i Colombia. EU:s liksom Sveriges
förbindelser med Latinamerika befinner sig i
utveckling. Ett toppmöte mellan EU,
Latinamerika och Karibien hölls 1999 i Rio de
Janeiro. Sverige har 1999 påtagit sig en central
roll i det internationella stödet till
återuppbyggnadsarbetet i Centralamerika efter
orkanen Mitchs härjningar.
Sveriges utvecklingssamarbete med
utvecklingsländer behandlas under utgiftsområde
7 Internationellt bistånd.
11.3.2 Statliga insatser inom området
Mänskliga rättigheter, FN, nedrustning,
konfliktförebyggande och fredsfrämjande
verksamhet har under 1998 och 1999 liksom
tidigare tillhört prioriterade områden i svensk
utrikespolitik.
Regeringens skrivelse till riksdagen (skr.
1997/98:89) om de mänskliga rättigheterna som
en integrerad del av utrikespolitikens alla
områden har engagerat utrikesförvaltningen
bland annat i form av kompetensutveckling. I det
internationella arbetet för att främja de
mänskliga rättigheterna har Sverige en viktig
uppgift som ordförande i den kommitté, som
utarbetar en nytt protokoll till FN:s
barnkonvention om höjd åldersgräns för
soldater. Sverige spelar vidare en aktiv roll i den
kommission, som utarbetar förfaranderegler
inför ikraftträdandet av den 1998 antagna
stadgan om en internationell brottmålsdomstol.
Vårt land har också under det gångna året varit
engagerat i det långsiktiga arbetet på
utvecklingen av humanitärrätten.
Sveriges arbete i FN präglades under 1997 och
1998 i hög grad av vårt medlemskap i
säkerhetsrådet och den hantering av olika kriser
och andra frågor detta medförde. På svenskt
initiativ fördömde säkerhetsrådet de indiska och
pakistanska provsprängningarna med kärnvapen
1998. Sverige lyfte fram humanitära frågor i
rådsarbetet och verkade målmedvetet för
konfliktförebyggande som en naturlig uppgift
för rådet. Det svenska initiativet om civilpoliser
(1997) var ett led i utvecklingen av nya former
för fredsfrämjande operationer.
Vårt land var starkt engagerat i strävan att
hålla samman säkerhetsrådet och undvika veton i
Irak- och Kosovokonflikterna. Så kunde Sverige
exempelvis som ordförande i rådet i september
1998 få enighet kring en resolution med tydliga
krav på Belgradregimen. Sverige har fortsatt
arbetet för att stärka FN och dess
kärnverksamheter och medverkar aktivt, särskilt
vad gäller säkerhetsrådet, i den pågående
reformprocessen, vilken dock stannat av på
grund av motsättningar inom
världsorganisationen.
Sveriges aktiva engagemang i det
internationella nedrustningsarbetet har under
1998 fullföljts på en rad områden, bland annat
vad gäller lätta vapen, antipersonella minor och
ett kontrollsystem för konventionen om förbud
mot biologiska vapen. Det av Sverige med flera
länder framlagda så kallade åttanationsinitiativet
erhöll i december 1998 starkt röststöd i FN:s
generalförsamling, vilket gav ny energi åt de
internationella strävandena efter
kärnvapennedrustning. Vårt land ratificerade
1998 provstoppsavtalet av 1996 och leder arbetet
på uppbyggnaden av avtalets verifikationssystem.
Sverige är pådrivande i arbetet på att skapa en
multinationell snabbinsatsstyrka (SHIRBRIG)
till FN:s förfogande och övertog 1999 ledningen
i detta arbete.
Insikten om nödvändigheten att förebygga
väpnade konflikter, innan de nått dithän att
fredsfrämjande militära insatser blir påkallade, får
allt större genomslag i det internationella
samfundet. Konfliktförebyggande verksamhet
kommer att få en allt viktigare roll i svensk
utrikespolitik. Som en grund för denna
prioritering färdigställde Utrikesdepartementet i
maj 1999 ett svenskt handlingsprogram - "Att
förebygga väpnade konflikter" (Ds 1999:24) –
som givits en bred inhemsk och internationell
spridning.
Utrikesförvaltningen spelar en betydelsefull
roll för att stödja svensk export och svenska
ekonomiska intressen utomlands, särskilt på
avlägsna och svårbearbetade marknader.
Regeringskansliets Projektexportsekretariat har
under året arbetat särskilt för att öka svenska
företags deltagande i offentliga upphandlingar.
Inom handelspolitiken har förberedelserna för
nästa WTO-runda varit en viktig uppgift. I en
skrivelse till riksdagen, "Öppen handel – rättvisa
spelregler" (skr. 1998/99:59), redovisade
regeringen den svenska politiken på området.
Utvecklingen av det ekonomiska samarbetet
kring Östersjön är utomordentligt viktig för vårt
land, och 1998 beslutades om ytterligare en
miljard kronor för näringslivsinriktade satsningar
i Östersjöregionen.
Inom ramen för den första Östersjömiljarden
har Sverige finansierat omfattande och
framgångsrika program för upprustning av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Förutom
att bevara kulturhistoriska värden har målet
bland annat varit att bilda strukturer för
kunskapsutbyte, att främja jämställdsarbete samt
att skapa förutsättningar för turism,
kulturutbyte, handel och regional utveckling och
tillväxt.
Den politiska arbetet i EU präglades under
1998 och våren 1999 av tre stora frågor:
utvidgningen, Agenda 2000 samt utvecklingen
inom GUSP. Utvidgningsprocessen motsvarade
i stora drag svenska önskemål.
Medlemskapsförhandlingar har inletts med
Estland och Polen. Såväl Lettland som Litauen
synes ha goda utsikter att flyttas upp i den grupp
av kandidatländer som för realförhandlingar om
medlemskap. Överenskommelsen om Agenda
2000, som träffades vid Europeiska rådets möte i
Berlin i mars 1999, gick i av Sverige önskad
riktning vad gäller jordbruks- och
regionalpolitiken, även om reformerna inte
uppfyllde Sveriges mera långtgående önskemål.
Beslutet i Köln i juni 1999 att tillföra EU en
militär förmåga för fredsfrämjande uppgifter
ligger i linje med Sveriges och Finlands initiativ
inför Amsterdamfördraget.
För Utrikesdepartementets del inriktas EU-
arbetet successivt alltmera på det kommande
svenska ordförandeskapet våren 2001. Ansvaret
att förbereda ordförandeskapet ligger från
årsskiftet 1998/99 hos Statsrådsberedningen,
som även svarar för samordningen av
övergripande EU-frågor. Det särskilda 2001-
sekretariat som upprättats har ansvaret för
planeringen och samordningen av mötena i
Sverige, därtill för samordningen av
möteskalendariet och bemanningen av
ordförandeposterna i rådets arbetsgrupper. UD:s
press- och informationsenhet har det samlade
ansvaret för press- informations- och
kulturfrågor inför ordförandeskapet.
Utrikesdepartementet har även fortsättningsvis –
förutom GUSP, institutionella frågor och
utvidgningsprocessen - som en viktig uppgift att
bevaka andra medlemsländers ställningstaganden
och att bidra med utrikes- och europapolitiska
aspekter på svenska ställningstaganden i EU-
frågor. Departementet skall vidare stimulera en
bred och fördjupad diskussion om EU:s
långsiktiga utveckling och om svensk
Europapolitik i ett längre perspektiv. Efterfrågan
på EU-information från departementet har vuxit
kontinuerligt, och särskilda medel avsätts för
detta ändamål.
Sveriges strävanden att vidga och fördjupa
samarbetet i Norden, Östersjöregionen och
Barentsområdet har fortsatt under 1998 och
1999.
I mitten av år 2000 kommer den fasta
förbindelsen över Öresund att tas i bruk.
Förbindelsen kommer att skapa nya
förutsättningar för en ekonomisk utveckling inte
bara i Öresundsregionen utan i hela Norden och
Östersjöområdet. Under våren 1999
presenterade den svenska och danska regeringen
en rapport ”Öresund - en region blir till”, som
innehåller en rad förslag för att stimulera
integrationen. Under 1998 var Sverige
ordförande i det nordiska ministerrådet och
valde att koncentrera arbetet till samverkan för
ökad sysselsättning och regional miljösäkerhet.
Östersjösamarbetet intensifierades och
breddades under 1998. En väsentlig del av de
svenska insatserna har som tidigare år inriktats på
stöd till Polen, Estland, Lettland och Litauen
inför kommande EU-medlemskap. Samarbetet
med Polen har givits särskild uppmärksamhet
under 1999.
Det för svensk utrikes- och säkerhetspolitik
betydelsefulla samarbetet med Ryssland,
syftande till att inlemma Ryssland i en regional
och europeisk gemenskap, fördjupades under
1998 trots försämrade handelsförbindelser till
följd av den ryska ekonomiska krisen. Sverige
har också aktivt deltagit i utformningen av EU:s
gemensamma strategi avseende Ryssland.
Förslag till en framtida svensk Asienpolitik
framlades hösten 1998 av en särskild utredning.
På grundval av utredningens betänkande
överlämnade regeringen i mars 1999 en skrivelse
till riksdagen, "Framtid med Asien. En svensk
Asienstrategi inför 2000-talet" (skr. 1998/99:61).
I skrivelsen redovisar regeringen hur Sveriges
relationer med länderna i Asien kan stärkas inom
en rad områden som demokrati och mänskliga
rättigheter, handel och investeringar,
utvecklingssamarbete, miljö och forskning.
11.3.3 Effekter av de statliga insatserna
Ett land av Sveriges storlek kan sällan peka på att
utrikespolitiken givit det eller det konkreta
resultatet. Endast när det gäller sådant som
direkt rör det egna landet eller på enskilda
punkter i ett internationellt frågekomplex är det i
allmänhet möjligt att säga att det är den svenska
utrikespolitiken som haft avgörande betydelse.
Oftast måste man stanna vid en värdering av den
utveckling landet varit delaktig i utan att söka
precisera landets bidrag till denna.
Främjandet av respekt för mänskliga
rättigheter, humanitärrättens utveckling,
demokratins utbredning, det fortsatta
nedrustningsarbetet, utveckling av internationell
fredsfrämjande verksamhet, FN:s reformering
och effektivisering är allt exempel på traditionellt
viktiga strävanden i svensk utrikespolitik. Det är
områden, där Sveriges medverkan i de
internationella ansträngningarna varit
betydelsefulla under det gångna året liksom
tidigare. Det är här fråga om långsiktiga
processer, som väsentligen går i av Sverige
önskad riktning och som kräver ett långsiktigt,
aktivt engagemang för att drivas framåt. I FN:s
säkerhetsråd lyfte Sverige fram konfliktförebyg-
gande verksamhet och humanitära frågor, vilket
alltmera måste bli en del av rådets arbetsfält som
ansvarigt för internationell fred och säkerhet.
För svensk europapolitik, där tillkomsten av
en alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning
utgör ett centralt mål, har utvecklingen under
1998 och förra hälften av 1999 trots
Kosovokriget snarast varit positiv. Genom EU
och sitt engagemang i EAPR och PFF och
genom sitt deltagande i fredsfrämjande
verksamhet i det forna Jugoslavien har Sverige
bidragit till denna utveckling.
EU:s utvidgningsprocess pågår, och ett
anslutningsperspektiv har antytts för västra
Balkan. Sverige tillhör de EU-länder som
starkast och mest konsekvent drivit på
utvidgningen, som utgör ett huvudelement i
förverkligandet av en all-
europeisk säkerhets- och samarbetsordning. På
det militära området har EU:s fredsfrämjande
förmåga stärkts inom ramen för det euro-
atlantiska samarbetet, samtidigt som
boskillnaden upprätthålls mellan fredsfrämjande
verksamhet och ömsesidiga försvarsförpliktelser.
Därigenom kommer det mönster för
försvarspolitisk samverkan inom EU till stånd
som Sverige arbetat för.
Östersjösamarbetet har intensifierats, den
demokratiska och marknadsekonomiska
utvecklingen i Central- och Östeuropa har
fortsatt, och Ryssland har snarare närmat sig än
fjärmats från det övriga Europa. Det är en
utveckling av central betydelse för Sverige, som
Sverige aktivt bidragit till genom politiska och
ekonomiska satsningar, särskilt för att på olika
sätt bistå de länder som kandiderar till
medlemskap i EU.
Framläggandet av den svensk-danska
rapporten om Öresund innebar ett viktigt led i
strävan att stimulera den ekonomiska
utvecklingen inte bara i Öresundsregionen utan i
hela Norden och Östersjöområdet, vilket är ett
centralt mål i svensk politik.
11.3.4 Regeringens slutsatser och
prioriteringar för år 2000
De mål och de områden som prioriterats i svensk
utrikes- och handelspolitik under 1998 och 1999
skall i allt väsentligt prioriteras även under år
2000. Likväl är det nödvändigt att på alla
områden kontinuerligt prioritera insatserna, att
analysera vilket intresse en fråga har för Sverige
och vilka särskilda förutsättningar vårt land har
att bidra på området.
Sveriges mål är att samarbetet inom
Östersjöområdet skall bli lika djupt och självklart
som det nordiska samarbetet. Estlands,
Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU
är av avgörande betydelse för en positiv
utveckling i Östersjöregionen. En särskild
satsning skall under det kommande året göras på
samarbetet med de baltiska länderna. Samarbetet
i Östersjöstaternas råd skall intensifieras, och
fortsatta åtgärder skall vidtas för att förbättra
svenska företags ställning i Östersjöregionen.
Integrationen i Öresundsregionen, som gör
denna till ett av Europas ledande
tillväxtområden, skall främjas. Det är av särskild
vikt att EU genom den gemensamma strategin
för Ryssland och på andra sätt medverkar till att
landet inlemmas såväl i det ekonomiska som det
säkerhetspolitiska samarbetet i Europa.
Sverige kommer våren 2001 att för första
gången inneha ordförandeskapet i EU. Detta
kräver en kraftsamling av resurser redan under år
2000. Ett framgångsrikt svenskt ordförandeskap
är ett centralt svenskt intresse.
EU:s utvidgning är av största betydelse för
stabil fred och gemensam säkerhet i Europa.
Sverige skall aktivt stödja kandidatländernas
förberedelser för medlemskapet. Vårt land skall
fortsätta att arbeta för att stärka EU:s förmåga
att med civila och militära medel förebygga och
hantera kriser och väpnade konflikter. Särskild
uppmärksamhet måste ägnas utvecklingen på
Balkan.
Den regeringskonferens om institutionella
reformer som inleds år 2000 måste skapa den
beslutskraft som fordras för ett fungerande
samarbete inom en utvidgad union. Reformerna
inom ministerrådet och kommissionen måste
vägledas av krav på öppenhet, samverkan och
god förvaltningskultur. Unionens trovärdighet
hos medborgarna måste stärkas.
Konsumentperspektivet måste i högre grad än
hittills genomsyra arbetet med den inre
marknaden. Sverige skall verka för höga
skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet. Ett
effektivare samarbete för att bekämpa
internationell brottslighet är nödvändigt.
Jämställdheten ska lyftas fram.
Sverige skall inom EU fortsätta att verka för
större handelspolitisk öppenhet. Vårt land skall
inom unionen tydligt företräda internationell
solidaritet och stöd till de fattigaste länderna. Vi
skall arbeta för fördjupade förbindelser mellan
unionen och övriga europeiska länder och
länderna runt Medelhavet liksom för en
intensifierad transatlantisk dialog.
Krav på respekt för de mänskliga rättigheterna
och främjande av demokrati skall genomsyra
svensk utrikespolitik. Sverige skall arbeta för en
internationell rättsordning grundad på
folkrätten. FN har alltid utgjort en hörnsten i
svensk utrikespolitik. Vårt land skall fortsätta att
aktivt stödja reformeringen av stärkandet av FN.
Vi skall göra särskilda ansträngningar för att både
globalt och i Europa utveckla förmågan att
snabbt och effektivt hantera kriser. Särskild vikt
skall tilläggas konfliktförebyggande verksamhet
med utgångspunkt i det nyligen framlagda
svenska handlingsprogrammet. FN:s förmåga att
förebygga och hantera humanitära kriser måste
förbättras.
Att rätt möta globaliseringen är en av vår tids
viktigaste frågor. En fri världshandel, byggd på
respekt för miljö och mänskliga rättigheter, är ett
svenskt mål. Hållfasta och rättvisa spelregler för
världshandeln är av avgörande betydelse. Sverige
skall inom ramen för EU:s gemensamma
handelspolitik verka för ytterligare liberalisering
av världshandeln och förbättringar av de
handelspolitiska spelreglerna inom WTO.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas åtgärder,
som kan underlätta utvecklingsländernas
integration i det internationella handelssystemet.
Dialogen mellan Utrikesdepartementet och
näringslivet och samarbetet mellan
utlandsmyndigheterna och och svenska företag
skall förstärkas. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas små och medelstora företag och
främjandet av svensk projektexport. Det ökade
utländska intresset för Sverige som
investeringsland skall tillvaratas och långsiktighet
prägla investeringsfrämjandet.
Underbudskonkurrens mellan länder för att
locka utländska investeringar skall motarbetas.
Sverige skall satsa på en mera offensiv och
slagkraftig information i utlandet med tonvikt
vid ekonomi, teknologi, kultur, miljö och den
sociala trygghetens betydelse för dynamisk
utveckling och framsteg.
Kommentarer till utgiftsutvecklingen
Utgifterna för budgetåret 1999 beräknas bli ca
140 miljoner kronor högre än budgeten
beroende på att anslagssparande kommer att tas i
anspråk, framför allt på anslaget A1
Utrikesförvaltningen. Ökningen på
verksamhetsområdet Övriga utrikespolitiska
frågor fr.o.m. 1999 beror på att anslaget
Föreningen Norden överförts till utgiftsområde
5 från utgiftsområde 17.
Tabell 11.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Utrikesförvaltningen
1821
1747
1919
1900
1937
1971
Internationella organisationer
679
954
907
908
914
933
Information om Sverige i utlandet
61
67
69
71
69
68
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
57
58
61
59
60
61
Övriga utrikespolitiska frågor
20
45
55
46
46
33
Totalt för utgiftsområde 5
2638
2871
3011
2983
3027
3066
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen
12 Utrikesförvaltningen
12.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar anslagen
utrikesförvaltningen, dvs. såväl Utrikes-
departementet som utrikesrepresentationen,
nordiskt samarbete som här avser i första hand
resekostnader för Sveriges deltagande i det
nordiska samarbetet och ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet samt diverse
kostnader för rättsväsendet.
12.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 3.1Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
1821
1747
1919
1900
1937
1971
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Regeringen avser att föreslå riksdagen en sammanslagning av Regeringskansliets och
Utrikesdepartementets förvaltningsanslag år 2002. Detta är inte inräknat i tabell 3.1
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1998
visar att utgifterna överskred anslagna medel
med ca 50 miljoner kronor. En del av
anslagssparandet har därmed tagits i anspråk.
Förändringar
Det förändringsarbete som pågått under senare
år inom det administrativa området kommer
under innevarande budgetår att resultera dels i en
översyn med förslag hur utrikesförvaltningens
framtida kompetensförsörjning bör ske, dels till
en utbyggd och förbättrad språkutbildning av
utrikesförvaltningens tjänstemän. De nuvarande
funktionerna för språkträning och
translatorverksamhet inom UD slås samman till
en enhet. UD:s translatorsfunktion fungerar
sedan något år även som hela Regeringskansliets
över-sättningsorgan.
Östersjöfrågorna, inkl. hanteringen av de s.k.
Östersjömiljarderna, har integrerats i en
omorganiserad enhet för Central- och
östeuropafrågor, som sedan tidigare hanterar de
medel som under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd finns avsatta för samarbetet med
Central- och östeuropa.
För att underlätta förberedelsearbetet inför
EU-ordförandeskapet har EU-sekretariatet
slagits samman med UD:s enhet för europeisk
integration till en ny enhet, enheten för
Europeiska unionen. Ett särskilt sekretariat,
2001-sekretariatet, har inrättas för att sköta
mötesverksamheten i Sverige under
ordförandeskapet. Den gemensamma EU-
informationen inom Regeringskansliet har förts
till UD:s press- och informationsenhet.
Genomförandet av den nya organisationen för
hantering av utlänningsärenden, som beslutades
förra året, har under 1999 inletts genom att
tjänster som tillsätts av Statens invandrarverk har
börjat inrättas på de tyngst belastade
utlandsmyndigheterna. Ett administrativt
samarbetsavtal mellan UD och SIV, för
hantering av denna nya ordning, har
undertecknats.
Ett nytt samarbetsavtal, som ersätter det
gamla från 1994, och som syftar till att bättre och
effektivare integrera UD:s och Sida:s
fältorganisation vid berörda utlandsmyndigheter
har slutits under 1999.
Prioriteringar
Förberedelserna inför det svenska EU-
ordförandeskapet under första halvåret år 2001
har under innevarande budgetår förstärkts och
kommer under hela nästa budgetår att sätta en
mycket markant prägel på verksamheten.
Etablerandet av de nya utlandsmyndigheter
som är aktuella under nästa budgetår skall ske på
ett så kostnadseffektivt och rationellt sätt som
möjligt.
För såväl ett effektivt genomförande av EU-
ordförandeskapet som för utrikesförvaltningens
fortlöpande verksamhet kommer att krävas
fortsatta investeringar och andra satsningar på
IT-området.
Genomförandet av
kompetensförsörjningsöversynens förslag utgör
en viktig förutsättning för att klara av ökade och
föränderliga krav på utrikesrepresentationen.
Inför den planerade sammanslagningen av de
två förvaltningsanslagen i Regeringskansliet, som
redovisas närmare i det följande, kommer ett
förberedelsearbete att inledas i syfte att
samordna de idag skilda processerna för
verksamhetsplanering.
12.3 Revisionens iakttagelser
Regeringskansliet granskas av riksdagens
revisorer. Riksdagens revisorer har inte haft
några invändningar i revisionsberättelsen för år
1998 avseende Regeringskansliet.
12.4 Anslag
A1 Utrikesförvaltningen
Tabell 12.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
1 807 447
Anslags-
sparande
345 637
1999
Anslag
1 740 101
Utgifts-
prognos
1 906 101
2000
Förslag
1 891 058
2001
Beräknat
1 928 384
1
2002
Beräknat
1 962 038
2
1 Motsvarar 1 896 651 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 1 896 651 tkr i 2000 års prisnivå.
Regeringen avser att föreslå riksdagen en sammanslagning av Regeringskansliets och
Utrikesdepartementets förvaltningsanslag år 2002. Detta är inte inräknat i tabell 3.2.
Utrikesförvaltningens viktigaste uppgifter är att
bevaka och främja svenska intressen, politiska
såväl som handels- och biståndsrelaterade. Detta
görs genom politisk, ekonomisk och
handelspolitisk bevakning, genom export-,
investerings- och turistfrämjande verksamhet,
insatser inom kultur och information samt
handläggning av migrations- och rättsfrågor.
Anslaget Utrikesförvaltningen används för de
samlade förvaltningskostnaderna för
departementet och de 103 utlandsmyndigheterna
samt de drygt 400 honorärkonsulaten. Totalt
omfattar utrikesförvaltningen ca 2400 anställda,
varav omkring 1000 utgörs av lokalanställda. Till
de tyngre förvaltningskostnaderna hör förutom
löner och utlandstillägg till de anställda,
fastighetskostnader, resekostnader för
deltagande i ett stort antal internationella möten
och förhandlingar, driftskostnader för en, på
grund av verksamhetens art, omfattande IT- och
telekommunikationsverksamhet. I anslaget ingår
också kostnader för utredningar och officiella
besök.
Kostnader som kan uppstå med anledning av
garantier för banklån till personal respektive
uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen
belastar detta anslag. Utestående lån uppgår för
närvarande till 10,3 miljoner kronor.
Avvikelsen mellan anslag 1999 och prognos
beror på att 166 miljoner av anslagssparandet
beräknas tas i anspråk.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utrikesdepartementets arbete under 1998
präglades av:
– samarbetet i närområdet, Norden,
Östersjöområdet och Barentsregionen
– samarbetet i Europa, inom Europeiska unionen
(EU), Partnerskap för fred (PFF)
Organisationen för säkerhet och samarbete
(OSSE), och Europarådet
– det globala samarbetet, framför allt inom FN
(en närmare redogörelse finns i "Sverige i FN:s
säkerhetsråd 1997-1998", aktstycken utgivna av
Utrikesdepartementet, Ny serie 11:54), och i
handelspolitiska sammanhang, t.ex. inom
Världshandelsorganisationen (WTO), samt
– moderniseringen av det internationella
utvecklingssamarbetet.
Utrikesförvaltningen medverkar i att omsätta
regeringens prioritering att minska den öppna
arbetslösheten i handling. Det sker genom olika
åtgärder för att främja exporten samt
investeringar och turism i Sverige. Sålunda
öppnades under 1998 de nya
utlandsmyndigheterna i Gdansk och Los
Angeles med detta som främsta
verksamhetsuppdrag samt inrättades ett antal s.k
främjartjänster vid såväl de geografiska enheterna
i departementet som vid dessa
utlandsmyndigheter. Vidare fick
Projektsekretariatet inom UD förstärkta
resurser.
Ambassaden i Beirut har under 1999
uppväxlats till full ambassad med utsänd
ambassadör på platsen. Som resultat av den
omstrukturering som sker av
utrikespresentationen i Afrika öppnas under
innevarande en ny myndighet i Kampala
(Uganda) samt i början av år 2000 en i Dakar
(Senegal). Samtidigt avvecklas vissa av de
funktioner som funnits i form av
Stockholmsbaserade ambassadörer för dessa
länder. Inför Sloveniens kommande EU-
medlemskap, och i enlighet med gällande praxis
att hålla ambassader hos övriga EU-medlemmar,
kommer Sverige att i början av år 2000 öppna en
ambassad i Ljubljana.
Genom verksamhetsplaneringsprocessen for-
muleras allmänna och specifika mål av
departementets politiska ledning till enheterna
och utlandsmyndigheterna. Dessa avlämnar
verksamhetsberättelser som utgör ett av
underlagen vid fastställandet av nya uppdrag.
Målen uppfattas utgöra en vägledning och ett
stöd för att kunna arbeta målmedvetet och
effektivt. Utlandsmyndigheterna anser sig i regel
ha kunnat uppfylla sina mål, vilket bekräftas i de
ansvariga hemmaenheternas
verksamhetsberättelser. De mål som enheterna
ställt upp för den egna verksamheten har för
många på ett effektivt sätt bidragit till den totala
måluppfyllelsen. För att tillgodose de
resursförstärkningar som bedömts behövas
redan från hösten 1999 samt i början av år 2000
med anledning av det svenska EU-
ordförandeskapet har efter en noggrann
prövning beslut om sådana resursbehov fattats
strax före halvårsskiftet. På grund av EU-
ordförandeskapets stora betydelse för
verksamheten under år 2000 och 2001, kommer,
med utgångspunkt i dessa resursförstärkningar,
en tvåårig verksamhetsplanering att göras under
hösten 1999.
Övriga överväganden
Regeringskansliet utgör sedan den 1 januari
1997 en enda myndighet men dess verksamhet
finansieras från två skilda anslag, nämlligen
anslaget C1 Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och anslaget A1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde 5.
För att fullfölja tidigare beslut som innebar att
Regeringskansliet blev en myndighet kommer
regeringen att föreslå riksdagen en
sammanslagning av de båda förvaltningsanslagen
till ett för myndigheten gemensamt anslag.
Bakgrunden till förslaget är i korthet att samma
principer bör gälla för Regeringskansliet som för
alla övriga myndigheter, dvs. att
förvaltningskostnaderna samlas på ett för
myndigheten gemensamt anslag.
UD och övriga Regeringskansliet driver skilda
men parallella processer för
verksamhetsplaneringen. Inför en
anslagssammanslagning måste dessa båda
processer samordnas till en gemensam. Även i
övrigt kräver en sammanslagning ett
förberedelsearbete. För att detta arbete inte i allt
för stor utsträckning skall kollidera med annan
prioriterad verksamhet de närmaste åren, i första
hand förberedelserna och genomförandet av EU-
ordförandeskapet, anser regeringen att en
sammanslagning bör genomföras per den 1
januari år 2002.
I samband med anslagssammanslagningen
kommer utgiftsområde 5, som inom riksdagen
handhas av Utrikesutskottet, att väsentligt
ändras i och med att anslaget
Utrikesförvaltningen flyttas till utgiftsområde 1
och därmed inom riksdagen övertas av
Konstitutionsutskottet. Indelningen i
utgiftsområden är fastslagda enligt lag i tillägg till
riksdagsordningen. Med anledning av den
planerade anslagssammanslagningen avser
regeringen att senare återkomma med ett förslag
till riksdagen om ändring i denna lag, dock senast
i vårpropositionen år 2001. Innebörden av ett
sådant förslag kommer att vara att de delar av
nuvarande utgiftsområde 5 som blir kvar efter
det att anslaget A1 Utrikesförvaltningen
överflyttas till utgiftsområde 1 bildar ett nytt
utgiftsområde 5. Detta utgiftsområde kommer
att omfatta obligatoriska medlemsbidrag till
internationella organisationer, fredsfrämjande
verksamhet, information om Sverige i utlandet,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt
övriga utrikespolitiska frågor. För att
åstadkomma en bättre samordning av stödet till
likartade internationella organisationer kommer
regeringen vidare att föreslå att till detta nya
utgiftsområde från utgiftsområde 24 Näringsliv
förs anslagsposten E6 Avgifter till vissa
internationella handelsorganisationer. Detta
anslag omfattar i första hand
Världshandelsorganisationen (WTO).
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 12.3 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-
rättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
65 200
-
-
-
Prognos 1999
72 100
-
-
-
Budget 2000
75 100
Inkomsterna för expeditions- och
ansökningsavgifterna beräknas minska från 45
miljoner år 2000 till 30 miljoner år 2001 i och
med Sveriges inträde i Schengen.
Återbetalningen av lån för svenska FN-styrkor
är mycket svår att beräkna, då den är beroende av
FN:s återbetalningsförmåga.
Minimiutbetalningen 20 miljoner förväntas dock
kunna höjas till 25-30 miljoner.
Tabell 12.4 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
(varav tjänsteexport)
64 600
64 600
0
Prognos 1999
(varav tjänsteexport)
64 200
64 200
0
Budget 2000
(varav tjänsteexport)
64 400
64 400
0
Den övervägande delen av
uppdragsverksamheten består av kostnader för
specialattachéer vid utlandsmyndigheterna som
har ett annat departement eller en myndighet
som huvudman. Bland övrig
uppdragsverksamhet kan nämnas
fastighetsadministration som personal vid
utlandsmyndigheterna sköter för
Fastighetsverkets räkning och
Utrikesdepartementets translatorverksamhet för
hela Regeringskansliet. Inga större förändringar
väntas i uppdragsverksamheten nästa budgetår.
Slutsatser
De kommande åren kommer, inte minst med
anledning av det första svenska ordförandeskapet
för EU, att innebära nya omfattande och svåra
uppgifter för utrikesförvaltningen. För att kunna
leva upp till de höga ambitioner, som regeringen
redovisar under inledningsavsnittet till detta
utgiftsområde, vad avser svensk utikespolitik i
allmänhet och det svenska orförandeskapet i
synnerhet krävs att utrikesförvaltningen även i
fortsättningen upprätthåller en hög kunskaps-
och kompetensnivå. Åtgärder i detta syfte har
redovisats ovan.
Vid beräkningen av anslaget för år 2000 har
hänsyn tagits till den engångsbesparing på 50
miljoner kronor som drogs från anslaget år 1999
och som nu läggs tillbaka. Som redovisades i
1999 års budgetproposition har Statens
invandrarverk fått ett övergripande
processansvar för handläggningen av
migrationspolitiska frågor och
utlänningsärenden i utrikesförvaltningen, vilket
innebär att resurser överförs från utgiftsområde
5 till utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.
Med anledning av att utrikeshandelsfrågorna
har återförts till UD förs lönemedel m. m. över
från utgiftsområde 1 till utgiftsområde 5. Medel
för verksamheten vid UD:s bibliotek, som slagits
samman med Regeringskansliets bibliotek, förs
över till utgiftsområde 1. Vid anslagsberäkningen
har en teknisk justering gjorts av anslaget.
Justeringen har genomförts för att korrigera
tidigare i anslaget inlagd kompensation för
premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har
tillförts
80 195 000 kr.
För år 2001 har anslaget beräknats till 1928
miljoner kronor och för år 2002 till 1962
miljoner kronor.
Tabell 3.5 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslaget 1999
1 740 101
Återlägg engångsbesparing
50 000
Återlägg engångsöverföring uo
24
3 000
Överföring uo 8
- 7 500
Överföring uo 1
20 000
Överföring uo 1
- 2 000
Pris- och löneomräkning
16 807
Valutakompensation
-9 545
Justering av premier
80 195
Förslag 2000
1 891 058
A2 Nordiskt samarbete
Tabell 12.6 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
1 588
Anslags-
sparande
355
1999
Anslag
1 480
Utgifts-
prognos
1 755
2000
Förslag
1 494
2001
Beräknat
1 522
2002
Beräknat
1 553
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges
deltagande i samarbetet inom ramen för
Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna)
och Nordiska samarbetskommittén m.fl.
samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra
former av nordiskt samarbete, däribland det
svensk-norska samarbetet.
Regeringens överväganden
Outnyttjade medel under 1998 har enligt särskilt
beslut disponerats som en del av regeringens
stöd till Föreningen Nordens
informationsverksamhet vid Arena Norden.
Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
oförändrad nivå, dvs. 1 494 000 kronor inklusive
prisomräkning.
Tabell 12.7 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
1 480
Pris- och löneomräkning
14
Förslag 2000
1 494
A3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m. samt
diverse kostnader för rättsväsendet
Tabell 12.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
1 667
Anslags-
sparande
4 653
1999
Anslag
5 486
Utgifts-
prognos
10 139
2000
Förslag
7 337
2001
Beräknat
7 476
2002
Beräknat
7 626
Anslaget är uppdelat på två områden. Det ena
avser tillfälligt ekonomiskt bistånd och det är
efterfrågestyrt. Det omfattar bl.a kostnader för
hemresa för nödställd svensk medborgare,
kostnader vid allvarliga sjukdoms- eller olycksfall
och för bistånd åt brottsoffer, nödvändiga
kostnader för kost och logi samt kostnader för
tillfredsställande rättsskydd åt frihetsberövade
svenska medborgare utomlands
(advokatarvoden). Antalet frihetsberövade
svenska medborgare utomlands har ökat på
grund av den internationellt ökade
brottsligheten. Efterskänkta skulder och krav till
kronofogdemyndigheterna (som tillfaller dem i
de fall återbetalningskraven inbetalas) finansieras
också inom ramen för tillfälligt ekonomiskt
bistånd. I anslaget ingår sedan några år tillbaka
även avgifter för stämningsmannadelgivning. Fr.
o m. 1 januari i år har ett belopp på 1 miljon
kronor tillförts anslaget för täckande av
resekostnader och andra kostnader i samband
med återförande av internationellt bortförda
barn till hemviststaten. Från anslaget betalas
också kostnader för expertgruppen för
identifiering av katastrofoffer utomlands. Det
andra området avser periodiskt understöd i
ömmande fall till svenska medborgare bosatta
utomlands, huvudsakligen i Sydamerika.
Regeringens överväganden
Det periodiska understödet minskar för varje år
då antalet personer som kan få sådant blir färre.
Däremot kommer frihetsberövade på grund av
den stigande brottsligheten utomlands att
medföra ökande kostnader för rättshjälp. Dessa
utbetalningar sker i efterhand.
Anslagssparandet behöver utnyttjas mot
bakgrund av att verksamheten är helt
efterfrågestyrd och redovisningen av kostnader
sker i efterhand; i många fall med en kraftig
eftersläpning under flera budgetår. En reserv
behövs för oförutsedda utgifter t.ex. för åtgärder
i ärenden beträffande kidnappningar (som
exempel ett aktuellt ärende i Demokratiska
Republiken Kongo), svenska medborgares
försvinnande utomlands (som exempel ett
aktuellt ärende i Guatemala) samt utlägg för allt
fler svenska pensionärer som bosätter sig
utomlands bl.a. i Thailand och saknar medel för
sjukvård etc.
I syfte att sprida information till
utlandsresenärer kommer 50 000 kr att tas i
anspråk för att bl.a. arrangera seminarier för
researrangörer. Eventuellt kommer deltagande i
ytterligare någon resemässa att ske under
kommande år.
Fr.o.m budgetåret 2000 föreslås anslaget
tillföras ett belopp på 1,8 miljoner kronor från
utgiftsområde 4, anslaget F7 Diverse kostnader
för rättsväsendet för att täcka departementets
kostnader för delgivning som har beslutats av
domstol, utlämning till Sverige, bevisupptagning
utomlands, överflyttning av barn m.m.
Tabell 3.9 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
5 486
Pris- och löneomräkning
51
Överföring uo 4
1 800
Förslag 2000
7 337
13 Internationella organisationer
13.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar Sveriges
obligatoriska bidrag till vissa internationella
organisationer, i första hand Förenta nationerna,
Europarådet, Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
(GUSP), Nordiska ministerrådet och
Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) samt fredsfrämjande
verksamhet.
13.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
679
954
907
908
914
933
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Budgeten för 1998 har underskridits med drygt
200 miljoner kronor. Avvikelsen är störst
beträffande det obligatoriska bidraget till FN:s
fredsbevarande operationer, därför att
uttaxeringarna har hållits nere.
Förändringar
Verksamhetsområdets budget minskades 1999
till följd av en förutsedd lägre uttaxering till FN:s
reguljära budget (särskilt avseende
fredsbevarande operationer). Den under 1998
inrättade verifikationsmissionen i Kosovo, som
under 1999 ersattes av en ny OSSE-mission
kommer att innebära att utdebiteringen till
OSSE, där en särskild bidragsskala för
fredsfrämjande insatser inrättats under 1998,
kan komma att fördubblas.
Prioriteringar
Fortsatt reformering och effektivisering av FN,
ökade ansträngningar för att utveckla den
internationella förmågan till
konfliktförebyggande verksamhet och skapandet
av en alleuropeisk säkerhets- och
samarbetsordning. Alla möjligheter skall
utnyttjas för att utveckla det nordiska samarbetet
till fullo och främja en positiv utveckling i
Östersjöregionen.
13.3 Resultatinformation
Sverige har under året varit fortsatt aktiv i arbetet
inom de aktuella internationella organisationerna
och därvid verkat för att svenska prioriteringar
avspeglas i deras verksamhet. I en rad
fredsfrämjande insatser med geografisk
spridning har Sverige deltagit med personal.
Tyngdpunkten har här inte minst legat på Västra
Balkan. Vidare har Sverige främjat ett bredare
synsätt på den fredsfrämjande verksamheten i
olika relevanta forum. Ytterligare
resultatredovisning finns under respektive
anslag.
13.4 Anslag
B1 Bidrag till vissa internationella
organisationer
Tabell 13.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
268 862
Anslags-
sparande
1999
Anslag
491 608
Utgifts-
prognos
361 000
2000
Förslag
441 608
2001
Beräknat
450 352
2002
Beräknat
459 899
Från anslaget betalas obligatoriska avgifter som
Sverige är folkrättsligt bundet att betala för sitt
medlemskap i ett antal internationella
organisationer. Anslaget omfattar främst
bidragen till Förenta nationerna, Europarådet,
Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) samt den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP).
Kostnaden för Sveriges medlemskap styrs av
organisationernas budgetar. De obligatoriska
bidragen uttaxeras enligt en på förhand fastställd
bidragsskala, som varierar mellan
organisationerna. Budgetramen för de olika
organisationerna blir därmed en av de viktigaste
utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen
uttaxeras i annan valuta än svenska kronor
(främst US-dollar) påverkar även växelkursen
utgiftsnivån. Denna påverkas också av
inflationen i organisationernas
verksamhetsländer.
Skillnaden mellan tillgängliga medel och
utgiftsprognosen för 1999 har sin förklaring i
den lägre uttaxering som förutses ske från FN:s
sida avseende framför allt budgeten för
fredsbevarande insatser.
Förenta nationerna
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för
Sveriges andel till FN:s reguljära budget och
FN:s fredsbevarande insatser. Vidare betalas
Sveriges bidragsandel till den Haag-baserade
organisationen för förbud mot kemiska vapen
(Organisation for the Prohibition of Chemical
Weapons, OPCW), och till Förberedande
Kommissionen i Wien för upprättandet av den
internationella kontrollorganisationen under
fördraget om fullständigt förbud mot
kärnsprängningar (Comprehensive Nuclear
Test-Ban Treaty Organization, CTBTO), samt
andra konventionsorgan. Från anslaget betalas
också Sveriges bidragsandel för de pågående
förhandlingarna i Genève om ett
verifikationsprotokoll för konventionen om
förbud mot biologiska vapen. Vidare täcks
obligatoriska kostnader till följd av bl.a.
uppföljnings- och granskningskonferenser för
internationella konventioner.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Målen för Sveriges arbete i Förenta nationerna är
enligt regleringsbrevet att effektivisera FN och
dess kärnverksamheter, att trygga FN:s finanser
och dess verksamhet långsiktigt och att förbättra
betalningsdisciplinen samt verka för en
amerikansk skuldreglering.
Sverige har fortsatt arbetat för att stärka och
effektivisera FN och dess kärnverksamheter.
Detta har skett bl.a. genom att verka för en mer
effektiv och modern förvaltning av FN,
inkluderande en övergång till mål- och
resultatstyrning, förbättrad betalningsdisciplin
och mer rättvisa bidragsskalor i syfte att trygga
FN:s finanser och dess verksamhet på lång sikt.
Den reformprocess som inleddes 1997 har
visserligen resulterat i ett antal reformåtgärder
inom olika områden men blockeras nu i stor
utsträckning av politiska meningsskiljaktigheter
om vilka verksamhetsområden som bör
prioriteras. En fråga som i hög grad bidragit till
trögheten i den fortsatta reformprocessen är
USA:s skuld till FN. Ett amerikanskt förslag
finns nu om att skulden ska betalas men i
kombination med att USA unilateralt beslutar
sänka sina bidragsandelar till FN:s reguljära
budget. I den för FN:s fortsatta legitimitet
angelägna reformfrågan om säkerhetsrådets
arbetsformer och sammansättning har inga
avgörande framsteg ännu tagits. Uttaxeringarna
avseende den fredsbevarande budgeten har under
1998 fortsatt varit lägre än tidigare till följd av
avvecklade missioner och få nya omfattande
åtaganden.
Slutsatser
Eventuella framtida beslut om ändrade
bidragsskalor kan komma att påverka storleken
av det svenska bidraget till FN:s reguljära
budget. Som alltid finns också ett stort mått av
osäkerhet kring vilka fredsbevarande insatser
FN:s säkerhetsråd kan komma att besluta om.
En omfattande insats i t.ex. Demokratiska
Republiken Kongo skulle i stor omfattning
påverka uttaxeringen till den fredsbevarande
budgeten. Regeringen bedömer att 120 miljoner
kronor bör avsättas för bidrag till FN:s reguljära
budget under budgetåret 2000. Bidraget till
kostnaderna för FN:s fredsbevarande
operationer beräknas uppgå till 170 miljoner
kronor.
Europarådet
Främjande av demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter samt rättsstatens principer är
Europarådets huvuduppgift. Verksamheten
sträcker sig dock över ett vitt fält och omfattar
även kultur, sociala frågor etc. Europarådet
arbetar framförallt genom normbildning i form
av konventioner och rekommendationer men har
även ett biståndsprogram inriktat på Öst- och
Centraleuropa.
Sveriges obligatoriska grundavgift samt
medlemsbidrag för s.k. partsavtal utgör de
huvudsakliga kostnaderna under anslaget.
Sveriges andel av den reguljära budgeten
uppgick år 1999 till 2,18%. Europarådets
reguljära budget för år 2000 är inte fastställd. En
mindre ökning kan dock förväntas på grund av
de nya uppgifter som ålagts organisationen,
såsom den nya domstolen och funktionen som
kommissarie för de mänskliga rättigheterna.
Därutöver kommer en viss höjning av det totala
svenska bidraget att ske på grund av Sveriges
anslutning till partsavtalet för bekämpande av
korruption
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I regleringsbrevet har som mål angivits att
genom medlemskapet i Europarådet bidra till
demokratiseringsprocessen i de nya
medlemsländerna, att verka för främjandet av
skyddet för barn och uppföljning av övriga
beslut från Europarådets toppmöte 1997 samt att
verka för att den nya domstolen blir ett
slagkraftigt instrument för att främja de
mänskliga rättigheterna.
Övervakningen i Europarådet av
medlemsländernas åtaganden har varit av
betydelse som ett led i de nya medlemmarnas
demokratiseringsprocess. Från svensk sida fästes
särskild vikt vid barnfrågorna under
Europarådets toppmöte och som ett resultat av
barnprogrammet inrättades ett ”forum för barn”
i slutet av år 1998. Den nya domstolen inrättades
i slutet av förra året och det är ännu för tidigt att
dra några slutsatser om resultatet av denna
reform.
Slutsatser
Europarådets arbete med dess tonvikt på
demokrati och mänskliga rättigheter faller väl in
under prioriteringarna i den svenska
utrikespolitiken. De nya medlemmarnas
anslutning till Europarådets normsystem har
varit ett viktigt bidrag för att inlemma dessa
länder i den europeiska värdegemenskapen.
Regeringen beräknar preliminärt bidraget till
Europarådet till 36,5 miljoner kronor för
budgetåret 2000.
Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE)
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för
Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget,
gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s
kommunikationssystem, OSSE:s skiljedomstol i
Genève samt vissa andra av organisationen
debiterade gemensamma kostnader. 1998 var det
första året som en särskild bidragsskala för större
missioner tillämpades, enligt beslut vid
ministermötet i Köpenhamn 1997.
Köpenhamnsbeslutet innebär att de belopp som
tidigare samlades in som frivilliga bidrag nu till
största delen täcks av uttaxeringar enligt en
fastställd skala. Som större missioner räknas
OSSE-missionerna i Bosnien-Hercegovina och
Kroatien samt den under 1998 upprättade
missionen i Kosovo. Sveriges andel av budgeten
för de större missionerna uppgår till 4,07%.
Sveriges andel av den övriga gemensamma
budgeten uppgår till 3,55%. Totalt uppgick den
svenska bidragsdelen under 1998 till ca 48
miljoner kronor.
Sveriges andel av den gemensamma budgeten
för 1999, exklusive Kosovo-missionen (KVM),
uppgår till ca 35,3 miljoner kronor. Den svenska
delen av budgeten för KVM under ett år
beräknades initialt uppgå till ca 40 miljoner
kronor. Under 1999 har Sverige inbetalat ca 17,4
miljoner kronor för KVM i enlighet med beslut
om utgiftsbemyndigande och i avvaktan på en
fastställd KVM-budget. Budgeten för en ny
OSSE-insats i Kosovo för andra halvåret 1999 är
inte fastställd, men kostnaderna uppskattas till
72,5 miljoner euro (ca 638 miljoner kronor).
Den svenska andelen därav kan beräknas till 26
miljoner kronor. Av de 17,4 miljoner kronor
som Sverige inbetalat för KVM kan 7,8 miljoner
kronor beräknas komma att avräknas som
överskott. För svenskt vidkommande torde det
obligatoriska bidraget till den totala
gemensamma budgeten för 1999 komma att
uppgå till 70 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Sveriges mål för OSSE:s verksamhet enligt
regleringsbrevet är dess fortsatta utveckling som
ett regionalt säkerhetsorgan för kris- och
konflikthantering, en förbättrad tillämpning av
de åtaganden som medlemsstaterna gjort och till
fortsatt utveckling av det normativa regelverket,
samt europeisk rustningskontroll. Sverige verkar
för en ytterligare utveckling av kapaciteten för
konfliktförebyggande och krishantering samt
främjande av respekten för demokrati, rättstatens
principer och de mänskliga rättigheterna genom
deltagande i fältmissioner och i valövervakning.
Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. OSSE
spelar en allt viktigare roll i den framväxande nya
europeiska säkerhetsordningen. Under 1999 har
en stark betoning i OSSE:s arbete legat på
fältrepresentation på Balkan och framför allt i
Kosovo. I slutet av 1998 upprättades OSSE:s
verifikationsmission i Kosovo (KVM).
Missionens personaltak uppgick till 2000
personer. Sverige ställde totalt 74 personer till
missionens förfogande. På grund av den allt
svårare säkerhetssituationen under våren 1999
tvingades KVM evakuera i mars 1999. En mindre
kärngrupp fortsatte att verka i Makedonien och
Albanien. Dess uppgift var att planera för
OSSE:s fortsatta uppgifter i Kosovo samt att
stödja UNHCR:s flyktingmottagande. KVM
avslutades den 9 juni och ersattes av en
Transitional Task Force. Denna avslutades i sin
tur den 1 juli 1999 då Ständiga Rådet samtidigt
upprättade den nya OSSE-missionen i Kosovo.
Denna mission kommer att utgöra en integrerad
del av FN:s civila mission i Kosovo (UNMIK).
Storleksordningen på den nya OSSE-insatsen
antas uppgå till minst 500 personer. Sverige
bidrar med upp till 40 personer. OSSE svarar
även fortsatt för civilpolismissionen i östra
Slavonien, Kroatien, en uppgift som man övertog
från FN i oktober 1998.
I november 1999 kommer OSSE att hålla ett
toppmöte i Istanbul med deltagande av OSSE-
ländernas stats- eller regeringschefer. Före mötet
i Istanbul kommer en översynskonferens att äga
rum under hösten. Huvudpunkten för
toppmötet beräknas bli antagandet av en
säkerhetsstadga, som bl.a. definierar OSSE:s roll
inför 2000-talet. Vidare är förväntningarna att
toppmötet skall leda till en förstärkning av
OSSE:s operativa förmåga och därmed främst en
förstärkning av dess sekretariat i Wien. Detta är
nödvändigt för att organisationen skall kunna
möta de nya utmaningar och därmed krav som
man ställs inför. Antagandet av ett moderniserat
CFE-avtal och ett reviderat Wiendokument är
andra viktiga frågor för toppmötet.
Slutsatser
Som framgår under resultatinformationen pågår
kontinuerligt arbete att uppfylla målen inom
ramen för OSSE och med stöd av beslutade
svenska insatser. De svenska insatserna inriktas
på att uppnå de uppställda målen. Genom vårt
arbete inom OSSE har vi kunnat aktivt verka för
att stärka organisationens roll, dess instrument
och fältmissioner. Ett konkret exempel där
Sverige bidragit är framtagandet av en
utbildningsstrategi. Sverige ställer vidare under
ett år externa revisorer till OSSE:s förfogande.
Det föreligger ännu osäkerhet angående
OSSE:s budget för år 2000 och därigenom även
storleken på det svenska bidraget. Det svenska
bidraget till OSSE:s budget för Kosovo kan
preliminärt uppskattas till 49 miljoner kronor
medan bidraget till övriga delar av den
gemensamma budgeten preliminärt beräknas till
36 miljoner kronor, dvs totalt 85 miljoner
kronor för år 2000.
Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU (GUSP)
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för
Sveriges deltagande i det mellanstatliga
samarbetet inom EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik (GUSP). Genomförandet
sker genom beslut om gemensamma åtgärder,
gemensamma ståndpunkter och gemensamma
strategier. Särskilda sändebud kan också utses
med mandat att följa en viss fråga.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Målet för Sveriges deltagande i GUSP är att
möjliggöra ett aktivt engagemang inom GUSP-
samarbetet, att säkerställa finansieringen av för
Sverige prioriterade insatser, i de fall där enhälligt
beslut fattats av EU:s medlemsstater om
nationell finansiering av det gemensamma EU-
agerandet samt att därigenom bidra till ett snabbt
och effektivt beslutsfattande inom GUSP.
Sverige söker fortsatt bidra till ett snabbt och
effektivt GUSP. Finansieringen av för Sverige
prioriterade insatser bör därför säkerställas.
Anslaget väntas liksom hittills användas för att
täcka obligatoriska kostnader för insatser i de fall
där nationell finansiering av gemensamma
insatser är påkallad. Hittills har detta främst gällt
uttaxeringar avseende ECMM, dvs
gemenskapens övervakningsgrupp i det f.d.
Jugoslavien. En fortsatt viktig uppgift för denna
grupp blir att bevaka händelseutvecklingen i
området kring Kosovo.
Slutsatser
Det kommande året kan väntas präglas av
tillämpningen av de nya instrumenten för GUSP.
En uttalad ambition finns hos medlemsstaterna
att öka EU:s handlingsförmåga och effektivitet,
inte minst vad gäller krishantering och
konfliktförebyggande.
Enligt Amsterdamfördraget blir
gemenskapsfinansiering huvudregel för alla
beslut i GUSP, med undantag för dem inom
försvarsdimensionen. Rådet kan dock frångå
huvudregeln genom ett enhälligt beslut. I de fall
gemenskapsfinansiering inte tillämpas är
huvudregeln nationell finansiering fördelad
mellan medlemsstaterna enligt en s.k. BNI-
nyckel (dvs. i proportion till respektive
medlemslands bruttonationalinkomst).
Kostnader för krishanteringsinsatser kommer
enligt huvudregeln att uttaxeras
medlemsstaterna.
En fortsatt beredskap för nationell
finansiering av insatser inom GUSP krävs.
Nuvarande anslagsnivå, 8,4 miljoner kronor, bör
bibehållas.
Övriga internationella organisationer
Övriga internationella organisationer innefattar
de obligatoriska bidragen till Permanenta
skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding
Commission under första tilläggsprotokollet till
Genève-konventionerna, havsrättsdomstolen i
Hamburg, havsbottenmyndigheten i Kingston,
CCAMLR (Convention on the Conservation of
Antartic Marine Living Resources),
sekretetariatet för Östersjöstaternas råd,
deltagande i Wassenaar-arrangemanget och andra
internationella exportkontrollarrangemang samt
eventuella kostnader för skattejustering av
pensioner för svensk personal som arbetat i de
s.k. koordinerade organisationerna. Hit hör
också Sveriges bidrag till Haagakademien för
internationell rätt och till Internationella
institutet för humanitär rätt i San Remo.
Arktiska rådet bildades år 1996 av de åtta
arktiska staterna Danmark, Finland, Island,
Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA och
utgör ett mellanstatligt samarbete. Arktiska
ursprungsbefolkningar ingår som permanenta
representanter. Rådet skapades som ett forum
för att främja samarbete och samordning särskilt
vad gäller hållbar utveckling och miljöskydd i
norr och utvecklades ur den s.k. Rovaniemi-
processen. Detta arbete förs nu vidare inom
ramen för Arktiska rådet.
Vid Arktiska rådets första ministermöte i
Iqaluit, den nya provinshuvudstaden i Nunavut,
Kanada, i september 1998, antogs en deklaration
med riktlinjer för det fortsatta arbetet, den s.k.
Iqaluit-deklarationen. Ordförandeskapet i Rådet
övergick samtidigt från Kanada till USA.
Länderna har identifierat ett antal områden av
gemensamt intresse, såsom mänsklig hälsa,
marina levande resurser, hållbara livsmönster,
kommunikationer, landsbygdens infrastruktur
och turism. En central fråga är finansieringen av
aktiviteter och projekt. Det saknas ett
gemensamt åtagande för finansiering av dessa
aktiviteter liksom för ursprungsbefolkningarnas
deltagande och för de olika
sekretariatsfunktionerna. Sverige bör dock bidra
på lämpligt sätt och under Övriga internationella
organisationer har avsatts del av regeringens
bidrag till Arktiska rådet. Medel för Sveriges
bidrag till finansiering av samarbetet inom
Barentsrådet och Barents Regionråd har avsatts
under utgiftsområde 7 Bistånd.
Sverige kommer i egenskap av observatör i
Västeuropeiska unionen (VEU) att fr. o. m år
2000 erlägga en avgift för observatörsskapet
Preliminärt beräknas bidragen till 21,7
miljoner kronor för budgetåret 2000.
På grund av risken att statens utgiftstak skulle
överskridas har anslaget B1 ålagts en besparing
på 50 miljoner kronor under 1999, d.vs.
tillgängliga medel är 441 608 000 kronor. Samma
belopp föreslås för år 2000.
B2 Nordiska ministerrådet
Tabell 13.3 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
267 745
Anslags-
sparande
1999
Anslag
290 043
Utgifts-
prognos
268 805
2000
Förslag
291 717
2001
Beräknat
286 660
2002
Beräknat
292 737
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges
andel till Nordiska ministerrådets budget.
Faktorer som styr utgifterna under detta
anslag är utvecklingen av organisationens budget,
Sveriges andel av budgeten samt
valutaförändringar. Utgifterna betalas till större
delen i danska kronor.
Som närmare redogjordes för i
budgetpropositionen för år 1997 sker en
justering av kostnaderna för studentutbyte i de
nordiska länderna över Nordiska ministerrådets
budget. Vanligtvis erlägger Sverige därmed en
lägre avgift.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I regleringsbrevet har som mål angivits att
utveckla det nordiska samarbetet som en del av
Sveriges Europapolitik och utnyttja de nordiska
samarbetsstrukturerna för avstämning och
agerande i EU/EES-frågor, att verka för att
nordiskt samarbete med närområdet blir ett
strategiskt komplement till bilaterala insatser och
annat regionalt samarbete, att fullfölja
reformeringen av det nordiska samarbetet i syfte
att koncentrera det och utveckla den språkliga
och kulturella gemenskapen, att utöva Sveriges
ordförandeskap i det nordiska samarbetet år
1998 aktivt med ambitionen att göra samarbetets
politiska och strategiska dimensioner tydliga
samt att följa upp de svenska initiativen om
närmare nordisk samverkan för ökad
sysselsättning liksom för omställning till ett
ekologiskt hållbart Norden.
Arbetsåret 1998 präglades starkt av att Sverige
ansvarade för ordförandeskapet i Nordiska
ministerrådet.
Sveriges ambition var att koncentrera
ordförandeskapet på ett par viktiga profilfrågor,
nämligen samverkan för ökad sysselsättning och
uppgiften att göra Norden och dess närområden
till en ekologiskt hållbar region. Därtill kom
frågorna om avveckling av gränshinder för
boende, arbete och företagande över gränserna i
Norden. Från svensk sida har initiativ tagits för
att utreda frågorna om en bättre exponering av
det nordiska samarbetet i huvudstäderna.
Sverige har fortsatt verkat för att utveckla det
nordiska samarbetet på de tre huvudområdena
inom - nordiskt samarbete, Norden-EU/EES
och Norden-närområdet.
EU/EES-frågorna är en stående punkt på
dagordningen vid nordiska ministerrådets
möten. Den nordiska samarbetsorganisationen
utnyttjas löpande för avstämning och agerande i
europafrågor. De nordiska samarbetsministrarna
har årliga möten med de nordiska EU-
ambassadörerna. En utbytesordning har tagits i
bruk för att göra det möjligt för tjänstemän från
ministerrådet att en tid tjänstgöra på en nordisk
representation i Bryssel.
Samarbetet med närområdet har utökats och
en översyn görs av ministerrådets insatser på
längre sikt. Närområdesinsatserna utformas i
dialog med berörda samarbetsorganisationer,
bl.a. genom möten med Baltiska ministerrådet.
Arbetet med att effektivisera den nordiska
samarbetsorganisationen har gått vidare. En
omorganisation har gjorts av Nordiska
ministerrådets sekretariat och
anställningsvillkoren för personalen har
moderniserats. Arbetet med att se över
styrningen och kontrollen av de nordiska
institutionerna har förts vidare.
Nordiska ministerrådet fastställde i november
1998 ministerrådets budget för år 1999.
Budgeten uppgår till totalt 732 miljoner danska
kronor. Sveriges andel av Nordiska
ministerrådets budget för verksamhetsåret 1999
är 34,1 % enligt den fördelningsnyckel som
tillämpas.
Slutsatser
I det budgetförslag som ministerrådet utarbetat
för år 2000 uppgår budgeten till oförändrat 732
miljoner danska kronor. Sveriges andel av
budgeten minskar till 33,7 %. Områden som
prioriteras är utbildning, forskning och IT-
samarbete. Medel har reserverats för en bättre
exponering av nordiskt samarbete i Stockholm.
Den budgetmässiga tyngdpunkten ligger fortsatt
på kultur, utbildning och forskning. Satsningarna
på närområdet förblir oförändrade. Nordiska
ministerrådets budget för 2000 kommer, efter
behandling i Nordiska rådet, att fastställas i
november 1999. Då kommer också
prisomräkning att ske.
Anslaget har beräknats till 291,7 miljoner
kronor för budgetåret 2000.
Tabell 4.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
290 043
Besparing
- 2 040
Pris - och löneomräkning
3 450
Valutakompensation
264
Förslag 2000
291 717
B3 Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
(OECD)
Tabell 13.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
20 052
Anslags-
sparande
1999
Anslag
26 300
Utgifts-
prognos
22 000
2000
Förslag
26 856
2001
Beräknat
27 388
2002
Beräknat
27 968
OECD är ett samarbetsorgan för regeringarna i
världens ledande industriländer till stöd för deras
ekonomiska utveckling. OECD:s syfte är att
bidra till att utveckla världsekonomin och verka
för att den ekonomiska expansionen sker enligt
sunda principer samt bidra till en ökning av
världshandeln på multilateral icke-
diskriminerande basis. OECD:s kompentens
ligger i analyser och policydialoger inom
områdena ekonomi, ekonomisk politik och
internationella handelspolitik. OECD har under
årens lopp successivt tillförts nya uppgifter så att
organisationen idag täcker nästan alla
samhällsområden däribland bistånds-, jordbruks-
, arbetsmarknads-, social-, miljö-, utbildnings-,
närings- och energipolitik. Många frågor idag
berör ett flertal politikområden och alltfler
projekt blir tvärsektoriella. Hållbar utveckling är
ett exempel på en sådan horisontell fråga. Bland
andra högaktuella projekt kan nämnas kampen
mot mutor och korruption, ”corporate
governance”, elektronisk handel och
regleringsformer.
Samtidigt som OECD:s budget har ökat som
en följd av utvidgningen av medlemskretsen har
det varit en medveten politik att söka nedbringa
den totala kostnaden för den ordinarie budgeten
med 10% över en treårsperiod. Arbetet med
budgetfrågorna har de senaste åren varit mycket
tidskrävande och nedskärningsprocessen har inte
löpt utan svårigheter. För 1999 har
budgetförhandlingar pågått sedan sommaren
1998 och beslut om budgeten togs först i april
1999. Nu finns beslut att behålla organisationen
på oförändrad nivå, enighet om en ny
bidragsskala och en ny budgetprocedur.
Diskussioner pågår f.n. inom OECD om hur
pensionsskulden ska lösas. Sannolikt kommer
den svenska avgiften till OECD från år 2000 att
öka med ett belopp i storleksordningen 3-4 milj.
franska francs per år.
Utöver den egna budgeten administrerar
OECD bidragen till vissa närstående
internationella organ och aktiviteter. I anslaget
inkluderas därför även Sveriges bidrag till bl.a.
det internationella energiprogrammet
(International Energy Agency; IEA), Europeiska
Transportministerkonferensen (European
Conference of Ministers of Transport; ECMT),
Centret för Utbildningsforskning (Centre for
Educational Reseearch and Innovation, CERI)
samt olika specialprogram.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Målet är att genom medlemskapet i OECD
arbeta för långsiktig ekonomisk tillväxt och
finansiell stabilitet i medlemsländerna och för
expantion av världshandeln på multilateral och
icke diskriminerande basis.
Sverige ger arbetet inom OECD hög prioritet.
Svenska departement och myndigheter gör
bedömningen att de får en god utdelning av
OECD-samarbetet då Sverige genom
medlemskapet i OECD får tillgång till
organisationens analyser, deltar i diskussioner
och därigenom får del av andra medlemsländers
erfarenheter samt medverkar i formuleringen av
gemensamma målsättningar vilket främjar den
långsiktiga tillväxten och den finansiella
stabiliteten i medlemsländerna. Medlemskapet i
OECD och arbetet inom organisationen är av
direkt relevans för den svenska ekonomiska
politiken. Sekretariatets analyser är av stort värde
för regeringens överväganden på många olika
områden. Sverige deltar aktivt i alla OECD:s
aktiviteter dels genom ett stort antal tillresande
experter, dels genom den permanenta svenska
delegationen. Regelbundna samråd sker mellan
samtliga departement och myndigheter som
berörs av OECD:s verksamhet.
Slutsatser
OECD:s budget löper per kalenderår och
fastställs i december. Faktorer som styr
utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen
av organisationens budget, dels
valutakursförändringar. Beloppet betalas i
franska francs. Med ledning av tillgängligt
underlag har anslaget beräknats till 26,9 miljoner
kronor för budgetåret 2000.
Tabell 13.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
26 300
Pris och löneomräkning
309
Valutakompensation
247
Förslag 2000
26 856
B4 Fredsfrämjande verksamhet
Tabell 13.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
74 823
Anslags-
sparande
124 043
1999
Anslag
146 333
Utgifts-
prognos
203 000
2000
Förslag
147 416
2001
Beräknat
149 815
2002
Beräknat
152 352
Anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet uppgick
1998 till 143 409 000 kr. Genom att regeringen i
regleringsbrevet för 1998 beslutade att
Försvarsmakten, utöver 49,5 miljoner kronor
från anslaget B4, fick disponera också visst
utrymme (37,3 miljoner kronor) av den ingående
reservationen på äldreanslaget B9 för
delfinansiering av redan pågående insatser, kunde
ett relativt omfattande belopp inom B4
reserveras för eventuellt nya/utökade missioner.
I regeringsbeslut våren 1998 om svensk
minröjningsinsats i Västsahara har äldreanslaget
B9 härutöver belastats av Försvarsmakten med
15 miljoner kronor. Under 1999 har vidare
beslutats att anslaget får belastas av
Försvarsmakten med sammanlagt 67 miljoner
kronor för eventuell svensk militär medverkan i
en internationell insats i Kosovo under 1999.
Under 1999 kommer anslaget B4 sannolikt att
utnyttjas helt. Därutöver kommer
anslagssparandet att behöva tas i anspråk, bl.a.
för att möjliggöra svensk medverkan i FN:s
polisinsats samt OSSE:s mission i Kosovo.
Det ligger i sakens natur att efterfrågan på
svensk medverkan i internationella
fredsfrämjande insatser styrs till tid och omfång
av faktorer till största delen utanför vår egen
kontroll. Anslagsförbrukningen är visserligen
någorlunda förutsägbar vad gäller pågående
missioner där Sverige redan medverkar. Däremot
kan den fluktuera kraftigt och är mycket
svårförutsägbar när det gäller nya insatser. Ett
exempel på detta är det svenska deltagandet i den
under 1998 upprättade verifikationsmissionen i
Kosovo (KVM) som sommaren 1999 avslutades
och ersattes av en ny mission. Från anslaget
avsattes hösten 1998 20 miljoner kronor för
KVM och i juni 1999 35 miljoner kronor för det
svenska deltagandet i den nya missionen. Det
sistnämnda beloppet avser en period av ett år.
Den omfattande polisinsatsen i Kosovo är ett
annat exempel på en tillkommande mission
under år 1999 vilken innebär en stor belastning
på anslaget (ca 45 miljoner kronor på årsbasis). I
sammanhanget bör framhållas att efterfrågan på
svensk såväl militär, polisiär som annan civil
personal ökat från FN:s, OSSE:s, EU:s
(ECMM) och andra organisationers sida.
Finansiering av svensk medverkan i
internationella fredsfrämjande insatser sker även
genom utnyttjande av anslag inom utgiftsområde
6, Totalförsvar samt utgiftsområde 7,
Internationellt bistånd.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Målet för den fredsfrämjande verksamheten är
att möjliggöra för Sverige att genom deltagande i
fredsfrämjande insatser, i första hand inom
ramen för FN och Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa, medverka till att stärka
möjligheterna att bidra till konfliktlösning, samt
till insatser till skydd av mänskliga rättigheter
och humanitär verksamhet. Vidare att med bred
geografisk spridning stödja konkreta
fredsfrämjande insatser genom att på begäran av
FN, enligt beslut av OSSE, EU eller annat
bilateralt eller mellanstatligt organ, ställa
observatörer, civilpoliser m.fl. till förfogande för
konfliktförebyggande, fredsbevarande och annan
fredsfrämjande verksamhet inklusive skydd av
mänskliga rättigheter, sanktionsövervakning,
planerings- och förhandlingsarbete eller
övervakningsverksamhet (insatser med väpnad
trupp finansieras över utgiftsområde 6).
Sverige har under 1998 och första hälften av
1999 haft ett bibehållet starkt engagemang i
policyfrågor avseende fredsfrämjande
verksamhet. Även genom konkret deltagande i
fredsfrämjande insatser har vi sökt verka för
internationell fred och säkerhet och för att stärka
säkerhetsrådet och FN i övrigt liksom dess
förmåga inom området. Insatserna inom OSSE:s
ram har på motsvarande sätt stärkt den regionala
säkerheten i Europa. Sverige har deltagit med
observatörer, poliser och experter i ett stort antal
missioner med bred geografisk spridning. Sådan
personal har deltagit i missioner i bl.a.
Guatemala, Angola, Bosnien, Kroatien,
Albanien, Kashmir, Irak, Kosovo, Korea,
Georgien, Västsahara, Libanon och Östtimor.
Sverige har varit pådrivande i det fortsatta arbetet
med att etablera en multinationell
snabbinsatsstyrka (SHIRBRIG) till FN:s
förfogande. Sverige övertog ordförandeskapet
den 1 juni 1999. Initiativet i säkerhetsrådet 1997
om polisers roll i fredsfrämjande insatser följdes
upp av ett civilpolisseminarium i FN:s regi i New
York våren 1998. Engagemanget i att bygga upp
en afrikansk kapacitet för fredsfrämjande har
fortsatt genom exempelvis bidrag såväl finansiellt
som personellt till övningar i området och i form
av stöd till relaterade projekt i södra Afrika. Det
bör vidare framhållas att en svensk handlingsplan
för att stärka internationell
konfliktförebyggande verksamhet presenterats
under våren 1999.
Under 1998, Sveriges andra år som medlem i
FN:s säkerhetsråd, verkade vi för att rådet skulle
agera på ett resultatorienterat sätt som stärker
dess relevans och medlemsstaternas förtroende
och stöd för dess beslut. Vidare har Sverige sökt
stärka den internationella förmågan att
förebygga konflikter och tidigt ingripa när
väpnad konflikt brutit ut samt att stärka FN:s
fredsfrämjande insatser och åstadkomma en
effektivare samordning av FN:s politiska,
militära, polisiära, civila och humanitära resurser
vid sådana insatser.
Sverige har under 1998 och under första
hälften av 1999 fortsatt deltagit aktivt i OSSE:s
arbete. En viktig insats därvidlag har varit de
svenskar som Sverige ställt till OSSE:s
förfogande för deltagande i flera missioner. I den
under våren upprättade verifikationsmissionen i
Kosovo deltog totalt 74 personer. Sverige har
också deltagit i OSSE-missioner i Albanien,
Bosnien, Estland, Georgien, Kroatien och
Makedonien. Dessutom ställde Sverige i juni
1999 externa revisorer till OSSE:s förfogande
under ett år.
Vidare har Sverige ställt personal till
förfogande för VEU:s rådgivande polisinsats i
Albanien, MAPE. Sverige har ledningsansvaret
för EU/VEU:s insats på minröjningsområdet i
Kroatien, WEUDAM.
Slutsatser
De mål som hänvisats till ovan kommer att vara
vägledande för användandet av anslaget också
under år 2000. I Kosovo kan det nu beslutade
deltagandet med poliser, observatörer och vissa
civila experter förväntas ligga kvar på samma nivå
som innevarande år. Beroende på utvecklingen i
vissa afrikanska konfliktområden kan det bli
aktuellt med förfrågningar om svensk
medverkan i och stöd för insatser i t.ex.
Demokratiska Republiken Kongo,
Etiopien/Eritrea, Angola samt Sierra Leone.
Dessutom kommer Sverige att intensifiera
arbetet med att i högre grad inrikta den
fredsfrämjande verksamheten på
konfliktförebyggande åtgärder, bl.a. inom ramen
för det handlingsprogram för
konfliktförebyggande verksamhet, som tagits
fram inom Utrikesdepartementet.
Ordförandeskapet i det multinationella
samarbetet med att skapa en multinationell
snabbinsatsstyrka till FN:s förfogande
(SHIRBRIG) blir en viktig uppgift under
perioden juni 1999 t.o.m. maj 2000. Sverige
kommer under år 2000 att fortsatt verka för en
utvecklad roll för poliser i fredsfrämjande
insatser. I sammanhanget kan noteras att
huvudmannaskapet för svenska poliser i
internationella insatser enligt årets
budgetproposition överförts från
Försvarsmakten till Rikspolisstyrelsen.
Anslaget kommer vidare att utnyttjas för stöd
till andra former av insatser inom området
fredsfrämjande och mänskliga rättigheter dels i
form av finansiering av utländska elevers
deltagande i förberedande kurser för FN-
tjänstgöring arrangerade av Sverige men också
genom direkt stöd till internationella seminarier,
konferenser och forskningsprojekt. Finansiellt
stöd kan vidare lämnas till enskilda
organisationer som bedriver verksamhet inom
området. Särskilda medel kommer att avsättas
för att följa upp handlingsprogrammet för
konfliktförebyggande verksamhet.
Sverige kan också i ökad utsträckning ombes
ge finansiellt stöd till insatser som genomförs
inom ramen för regional och subregional
krishantering, inte minst i Afrika. Detta kan
komma att ske t.ex. genom bidrag till särskilt
upprättade fonder inom FN-systemet.
Med det utnyttjande av anslagssparandet som
förutsätts nödvändigt för gjorda och kommande
åtaganden (Kosovo, Afrika m.fl.) föreslås
anslaget för år 2000 uppgå till 147 416 000 kr.
Tabell 4.8 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
146 333
Pris- och löneomräkning
1 083
Förslag 2000
147 416
14 Information om Sverige i utlandet
14.1 Omfattning
Verksamhetsområdet Information om Sverige i
utlandet omfattar anslaget till Svenska institutet
för att sprida kunskap om Sverige i utlandet och
svara för utbyte med andra länder inom kultur,
utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt
samt anslaget till de svenska
utlandsmyndigheterna för informations- och
kulturutbytesverksamhet, pressverksamhet och
integrerade främjandeinsatser inklusive medel till
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet
(NSU) för strategiskt sverigefrämjande insatser.
Ändamålet med verksamheten är att skapa
goodwill och förtroende för Sverige som
samarbetspartner och därmed främja svenska
intressen och bidra till tillväxt och sysselsättning.
De svenska utlandsmyndigheterna utgör
regeringens främsta instrument för att
genomföra detta mål i enskilda länder.
14.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
61
67
68
71
69
68
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Dialog, rapportering och utvärdering ger stöd för
uppfattningen att målsättningarna för
verksamheten har uppfyllts väl. Verksamhetens
övergripande mål och inriktning har legat fast
och verksamheten har utförts inom angivna
ramar. Kraven och förväntningarna har dock
fortsatt att öka. Genomförandet av
informations- och kulturinsatser i utlandet är
starkt beroende av nationella och lokala
samarbetspartners.
Förändringar
Svenska institutets uppdrag och instruktion fick
en ny dimension i samband med att institutet
den 1 januari 1998 omvandlades från stiftelse till
myndighet: att främja svenska intressen och
bidra till tillväxt, sysselsättning och kulturell
utveckling i Sverige.
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet fick
budgetåret 1999 sin första egna budget för en
treårsperiod 1999-2001 inom ramen för
regeringens satsning på Europafrågor i
vårpropositionen 1998 (prop. 1997/98:150).
Prioriteringar
Inom anslaget C1 Svenska institutet skall
insatser i Västeuropa prioriteras, då behovet av
sådana insatser accentuerats genom
medlemskapet i EU.
Under anslaget C2 Övrig information om
Sverige i utlandet skall insatser i Västeuropa,
Nordamerika och vissa länder i Asien prioriteras.
Särskild tonvikt skall läggas på information om
Sverige som ledande industri-, IT-, kultur-,
musik- och miljötekniknation. Medlen till
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet
(NSU) skall prioritera insatser och projekt till
stöd för en resultatinriktad, integrerad
främjandeutveckling i Europa.
Sveriges första ordförandeskap i EU 2001 är
ett informationstillfälle att planera för och
uppmärksamma redan år 2000. Evenemang som
föranleder särskilda insatser är
världsutställningen i Hannover, där Svenska
institutet samordnar Sverigeinformationen, och
det nordiska vikingajubileet i USA – som är en
del av det officiella amerikanska
millenniefirandet. Arkitekturåret 2001 kommer
att förberedas och behovet av insatser, också på
formgivnings- och designområdet, bör
uppmärksammas. Kulturens centrala roll i
presentationen av Sverige i utlandet bör
framhävas.
14.3 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin
revisionsberättelse för Svenska institutet
redovisat en invändning, nämligen att sociala
avgifter och skatt inte betalats på två
avgångsvederlag.
14.4 Anslag
C1 Svenska institutet
Tabell 14.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
49 445
Anslags-
sparande
1 427
1999
Anslag
51 826
Utgifts-
prognos
53 253
2000
Förslag
55 644
2001
Beräknat
55 933
1)
2002
Beräknat
56 927
2)
1 Motsvarar 55 000 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 55 000 tkr i 2000 års prisnivå.
Anslaget, som är Svenska institutets
huvudanslag, finansierar Sverigeinformation,
kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte
(stipendi-er, stöd till svenskundervisning i
utlandet) samt Svenska kulturhuset i Paris.
Verksamheten genomförs i samverkan med bl.a.
den svenska utrikesförvaltningen samt nationella
och utländska samarbetspartner.
Svenska institutet har därutöver anslag för
biståndsrelaterade insatser i Central- och
Östeuropa (utgiftsområde 7), för uppdrag på
utbildnings- och forskningsområdet
(utgiftsområde 16 resp. utgiftsområde 14) och
för insatser som rör internationellt kulturutbyte
(utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal
särskilda uppdrag.
Den totala budgeten uppgick 1998 till ca 192,8
miljoner kronor, varav anslaget C 1 utgjorde ca
50,7 miljoner. Anslagsbehållningen vid bokslutet
avsåg medel som beslutats för insatser under
1998, men där en viss del av betalningarna sker
1999.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Målen för Svenska institutet är enligt
regleringsbrevet att producera material och
tjänster för en grundläggande informations- och
kulturutbytesverksamhet i förhållande till andra
länder, att stärka det svenska samhällets
internationella kompetens beträffande
Sverigeinformation och kunskapsutbyte, att i
samarbete med olika aktörer genomföra ett
aktivt informations-, kultur- och
erfarenhetsutbyte, framför allt med Västeuropa,
till stöd för Sveriges utbyte med länderna i denna
region samt för det allmänna Sverigefrämjandet,
att tillhandahålla information om Sverige av god
kvalitet som tillgodoser kravet på en saklig,
snabb och aktuell information om svenskt
samhälls- och kulturliv till utländska målgrupper,
att upprätthålla en informations-, service- och
samordningsroll gentemot de svenska
utlandsmyndigheterna som tillgodoser dessas
behov av att kunna förmedla såväl efterfrågestyrd
som aktiv information om Sverige samt
genomföra riktade projekt till olika målgrupper,
att spela en aktiv roll inom Sverigefrämjandet till
stöd för ökad tillväxt och sysselsättning samt att
främja kunskapsöverföring till Central- och
Östeuropa och tredje världen.
Årsredovisningen för 1998 i kombination med
en löpande dialog med Svenska institutet och
utlandsmyndigheterna ger regeringen stöd för
bedömningen att SI väl uppfyllt sina mål.
Institutet har tillhandahållit en bred och saklig
information om Sverige som svarat mot
utländska målgruppers efterfrågan, förstärkt sin
serviceroll gentemot de svenska
utlandsmyndigheterna samt initierat och
medverkat till utbyten inom kultur och
samhällsliv samt utbildning och forskning. SI:s
stöd till den akademiska svenskundervisningen i
utlandet har gjort det möjligt för ett stort antal
utländska studenter att lära sig svenska. De
medel som SI fördelat till kulturellt utbyte och
projektförberedelser har i många fall resulterat i
konkret samarbete mellan svenska och utländska
parter. Bedömningen är att SI:s insatser bidragit
till att skapa förtroende och goodwill för Sverige
som internationell samarbetspartner samt
bidragit till ökat internationellt utbyte på
väsentliga områden och ökade mellanfolkliga
kontakter.
Antalet utbytesprojekt och produktioner
finansierade via SI:s huvudanslag, inom vilket
Västeuropa skall prioriteras, har dock minskat.
Svenska institutet har påtalat klyftan mellan
institutets vidgade uppdrag och den faktiska
resurssituationen för insatser i Västeuropa och
västvärlden i övrigt.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 14.3 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
Intäkt - kostnad
Utfall 1998
6 869
Prognos 1999
7 000
Budget 2000
7 000
Försäljningen av böcker och
informationsmaterial via Sverigebokhandeln och
postorder utvecklas enligt prognos. Underlag för
kostnader saknas.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att de åtgärder som
revisorernas invändning föranleder har vidtagits.
Slutsatser
Regeringen finner de synpunkter på sin
resurssituation, som SI redovisat, beaktansvärda,
men har inte funnit utrymme för någon
ytterligare ökning av anslaget.
För budgetåret 2000 har anslaget tillförts pris-
och löneomräkning och justerats för
merkostnader för personalen vid Svenska
kulturhuset i Paris i samband med att Svenska
institutet fr.o.m. den 1 januari 1998 blev
myndighet och fick ökade skattekostnader. Vid
anslagsberäkningen har ytterligare en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2 030
000 kr. Under utgiftsområde 24 har i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150) för budgetåren 1999-2001 också
avsatts medel för östersjöregionen, som kan
användas för vissa främjande- och
informationsinsatser, inklusive specifika
personalförstärkningar, och som efter förslag
från Utrikesdepartementet skulle kunna
användas för SI:s verksamhet.
Tabell 14.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
51 826
Pris- och löneomräkning
501
Teknisk justering
1 287
Justering av premier
2 030
Förslag 2000
55 644
C2 Övrig information om Sverige i
utlandet
Tabell 14.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
9 769
Anslags-
sparande
284
1999
Anslag
14 835
Utgifts-
prognos
15 119
2000
Förslag
15 172
2001
Beräknat
13 172
2002
Beräknat
11 172
Anslaget används till att finansiera särskilda, av
regeringen prioriterade, informations- och
främjandeinsatser genom de svenska
utlandsmyndigheterna. Det har även använts till
journalistinbjudningar samt seminarier och visst
personutbyte. Insatser i Västeuropa,
Nordamerika och vissa länder i Asien har
prioriterats.
Anslagsbehållningen vid bokslutet avsåg
medel som beslutats för informationssatsningar
under 1998, men där en viss del av betalningarna
sker 1999.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Målet för anslaget är att med hjälp av
informations- och främjandeinsatser genom de
svenska utlandsmyndigheterna skapa goodwill
och förtroende för Sverige som internationell
sam-arbetspartner och därmed främja svenska
intressen samt att genom de svenska
utlandsmyndigheterna och Nämnden för
Sverigefrämjande i utlandet spela en aktiv roll
inom Sverigefrämjandet till stöd för ökad tillväxt
och sysselsättning.
Kraven och förväntningarna på de svenska
utlandsmyndigheterna att skapa goodwill och
förtroende för Sverige har ökat markant under
de senaste tre åren. Informations- och
kulturutbytesverksamhet, pressaktiviteter och
integrerade sverigefrämjande aktiviteter har blivit
allt viktigare för att presentera Sverige och skapa
uppmärksamhet för vårt land i andra länder. I ett
internationellt perspektiv kan konstateras att
främjandefrågorna i bred bemärkelse har fått en
väsentligt ökad roll inom många
utrikesförvaltningar. Allt fler länder, inte minst
de övriga EU-ländernas, inser också den
betydelse som informations- och
kultursatsningar samt pressverksamhet har för
att presentera landet liksom för att nå mer
definierade mål. Sådana aktiviteter kan – utöver
sina andra syften – fungera både som näringslivs-
och kulturfrämjare, ha en funktion som
mötesplats för att skapa nätverk, bidra till
opinionsbildning osv.
Utifrån utlandsmyndigheternas rapportering
av genomförda evenemang och aktiviteter är
bedömningen att anslaget under 1998 och första
halvåret 1999 fyllt sin del av målet för
utgiftsområdet på ett utmärkt sätt. En aktiv
kontaktskapande verksamhet och riktade
aktiviteter har bidragit till att förmedla en bild av
det samtida Sverige samt bidragit till samarbeten
inom olika områden. Den finansiering som
anslagits har i många projekt runt om i världen
utgjort en plattform för samarbete med
nationella och lokala samarbetspartners. På så
sätt har de statliga medlen ofta genererat större
insatser och kunnat resultera i viktiga
Sverigepresentationer i bl.a. Frankrike, Tyskland,
Polen, Japan, USA och Sydafrika.
Slutsatser
Med anledning av regeringens satsning på
Europafrågor i den ekonomiska
vårpropositionen 1998 (prop. 1997/98:150) för
budgetåren 1999-2001 föreslås anslaget tillföras 2
miljoner kronor budgetåret 2000 för Nämnden
för Sverigefrämjande i utlandet, dvs. 1 miljon
kronor mindre jämfört med budgetåret 1999.
Medlen skall användas för att initiera eller
medverka i särskilda samarbetsprojekt med
inriktning på Europa mellan Sverigefrämjandets
huvudaktörer, d v s UD och
utlandsmyndigheterna, Exportrådet, Invest in
Sweden Agency, Svenska institutet, Sveriges
rese- och turistråd och Sveriges tekniska
attachéer. För budgetåret 2001 tillförs anslaget 2
miljoner för samma ändamål. För budgetåret
2000 tillförs anslaget även 2 miljoner kronor för
Sveriges bidrag till ett gemensamt nordiskt
centrum, Scandinavia House i New York. År
1999 tillfördes anslaget 2 miljoner kronor för
samma ändamål.
Under utgiftsområde 24 har i
vårpropositionen 1998 för budgetåren 1999-2001
också avsatts medel för Östersjöregionen, som
kan användas för vissa främjande- och
informationsinsatser, inklusive specifika
personalförstärkningar, enligt förslag från
Utrikesdepartementet.
Budgetåret 2001 upphör den tillfälliga
höjningen för budgetåren 1999 och 2000
avseende Sveriges bidrag till Scandinavia House i
New York. År 2002 upphör den tillfälliga
höjningen för budgetåren 1999-2001 till
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet.
Tabell 14.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
14 835
Minskning av engångsanvisning NSU
- 1 000
Valutakompensation
1 337
Förslag 2000
15 172
15 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor
15.1 Omfattning
Målsättningarna för verksamhetsområdet är att
främja information och forskning om
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt
att tillförsäkra Utrikesdepartementet teknisk och
vetenskaplig sakkunskap vid förhandlingar om
nedrustning och rustningskontroll samt vid
internationellt samarbete för att motverka
spridning av massförstörelsevapen. Inom ramen
härför lämnas stöd till:
- utredningar, seminarier, utgivande av
publikationer m.m.
- organisationer och stiftelser för information
och studier om global och europeisk
säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
- Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)
- Försvarets forskningsanstalt (FOA)
- Utrikespolitiska Institutet (UI)
- forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse
15.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
57
58
61
59
60
61
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Förhandlingarna i Genève om ett kontrollsystem
för 1972 års konvention om förbud mot
bakteriologiska (biologiska) vapen och
toxinvapen har intensifierats under 1998 och
första halvåret 1999. Målsättningen är att arbetet
skall slutföras år 2000. Sverige agerar pådrivande
i förhandlingarna för att få till stånd ett effektivt
kontrollsystem, bl.a. med tekniskt stöd från
FOA. I Wien fortsätter arbetet för att förbereda
ikraftträdandet för Förenta nationernas fördrag
om fullständigt förbud mot kärnsprängningar
(provstopps-
avtalet). Sverige leder genom företrädare för
FOA arbetet för upprättandet av fördragets
kontrollsystem. Under 1998 har Sverige i
omfattande utsträckning bidragit med FOA-
expertis till FN:s säkerhetsråds särskilda
kommission för eliminering av Iraks
massförstörelsevapen (UNSCOM).
Nedrustningskonferensen (CD) i Genève beslöt
i slutet av 1998 års session att inleda
förhandlingar om ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för vapen-
ändamål. I avvaktan på beslut om CD:s
arbetsprogram för 1999 har dessa förhandlingar
dock ännu inte kommit igång.
Förändringar
Verksamhetens övergripande målsättningar och
inriktning ligger fast. Några större förändringar
har därför inte skett i verksamheten jämfört med
närmast föregående budgetår.
Prioriteringar
Följande frågor avses särskilt prioriteras under
budgetåret 2000:
Förhandlingarna i Genève om ett kontrollsystem
för konventionen om förbud mot biologiska
vapen, vilka avses slutföras under året. Arbete i
CD rörande ett avtal om förbud mot produktion
av klyvbart material för vapenändamål så snart
detta kan inledas. Sveriges deltagande, på de
nordiska ländernas vägnar, i C-
vapenkonventionens verkställande råd fr.o.m.
maj 2000. Uppbyggnaden av ett svenskt
nationellt datacenter för provstoppsavtalet.
Upprätthållande av FOA:s tekniska och
vetenskapliga kompetens för området
nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.
Tillhandahållande av svensk expertis till FN:s
arbete för eliminering av Iraks
massförstörelsevapen i den utsträckning sådant
arbete aktualiseras under budgetåret.
Möjligheterna för SIPRI och UI att utöka
externfinansieringen av sin verksamhet.
15.3 Resultatbedömning
Sammantaget bedöms målsättningarna för
verksamhetsområdet ha uppfyllts väl under
budgetåret 1998 och första halvåret 1999. Det
internationella nedrustningsarbetet har
fortskridit under perioden. De ovan beskrivna
förhandlingarna har bedrivits i skiftande takt och
Sverige har haft god möjlighet att aktivt agera i
dessa, bl.a. tack vare tekniskt underlag och
expertdeltagande av FOA. Forsknings- och
informationsverksamhet om nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor har bidragit till att
upprätthålla den kunskapsnivå hos såväl de
svenska förhandlarna som hos en bredare
allmänhet som är nödvändig för ett effektivt
deltagande i processen.
15.4 Revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att det vid granskning av
SIPRI:s och UI:s bokslut och redovisning för
budgetåret 1998 inte framkommit några
anmärkningar som föranlett ytterligare åtgärder.
15.5 Anslag
D1 Utredningar och andra insatser
på det utrikespolitiska området
Tabell 15.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
1 752
Anslags-
sparande
2 187
1999
Anslag
1 409
Utgifts-
prognos
2 197
2000
Förslag
1 659
2001
Beräknat
2 259
2002
Beräknat
2 259
Ändamålet med anslaget är att ge stöd till
verksamhet som främjar svensk utrikespolitik,
framför allt vad gäller nedrustnings- och
säkerhetspolitik. 1998 års anslag har i allt
väsentligt tagits i anspråk. Anslagssparandet för
detta budgetår härrör närmast ifrån det
anslagssparande som skedde 1997. Dessa medel
avses utnyttjas under budgetåren 1999, 2000 och
2001. Beredskap måste hållas för att omfördela
medel till anslaget D4 Forskning till stöd för
nedrustning och internationell säkerhet i fall att
förhandlingar inleds i nedrustningskonferensen
(CD) i Genève om ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för
vapenändamål. Anslaget för 1999 har till stor del
redan tagits i anspråk.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Projekt m.m. som finansierats inom anslaget har
legat inom prioriterade områden för svensk
utrikespolitik. Som exempel på bidrag som
beslutats under 1998 och första halvåret 1999 kan
nämnas stöd till internationella seminarier
syftande till att främja universell anslutning till
Ottawakonventionen om totalförbud mot
antipersonella minor och till
kemvapenkonventionen, stöd till svenska och
internationella projekt rörande problematiken
med lätta vapen samt bidrag till FN-fonder för
nedrustningsfrågor. Stöd har också utgått till
seminarier om kärnvapennedrustningsfrågor.
Slutsatser
Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av
publikationer m.m. ger en flexibel möjlighet att
genom anlitande av insatser utanför
Utrikesdepartementet främja och informera om
den svenska utrikespolitiken. Ändamålet med
anslaget bedöms ha uppfyllts väl.
Tabell 15.3 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
1 409
Återföring från anslaget D6
250
Förslag 2000
1 659
D2 Information och studier om
säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling
Tabell 15.4 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
8 686
Anslags-
sparande
704
1999
Anslag
9 000
Utgifts-
prognos
9 704
2000
Förslag
9 000
2001
Beräknat
9 000
2002
Beräknat
9 000
Ändamålet med anslaget är att genom stöd till
organisationer och stiftelser främja studier och
information om nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor. Regeringen beslutar,
efter yttrande av en beredningsgrupp, om
fördelning av medel från anslaget i enlighet med
förordningen (1993:983) om statligt stöd för
information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, samt de ändringar
som införts i denna genom förordning
(1996:824). Bidrag lämnas till organisationer och
stiftelser som organisationsstöd eller
projektbidrag. Stödet omfattar ämnesområdena
nedrustning och rustningskontroll,
konflikthantering samt andra säkerhetspolitiska
ämnen inom ramen för ett vidgat
säkerhetspolitiskt synsätt. 1998 års
anslagssparande beror dels på att beviljade bidrag
inte rekvirerats, dels på att organisationer
återbetalat outnyttjade medel vid
slutredovisningen av äldre projekt.
Anslagssparandet beräknas tas i anspråk under
innevarande budgetår.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Stöd enligt förordningen utgick under
budgetåret 1998 till 15 organisationer och 79
projekt. För budgetåret 1999 har beslut fattats
om stöd till 15 organisationer och 64 projekt.
Slutsatser
Regeringen finner det väsentligt att kunskap,
intresse och engagemang för frågor som rör
global och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet
till organisationer och stiftelser för detta ändamål
fyller därför en viktig funktion. En förutsättning
för att stöd skall lämnas är att det främjar
verksamhet som är av allmänt intresse och har en
god spridningseffekt. Sammantaget bedöms
uppställda mål ha uppfyllts väl inom den givna
budgetramen. Stödet bedöms ha haft god
spridningseffekt. Denna bedömning görs på
grundval av den kontinuerliga rapportering som
sker av pågående projekt samt den
slutredovisning som inkommer för avslutade
projekt.
D3 Bidrag till Stockholms
internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)
Tabell 15.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
20 324
Anslags-
sparande
1999
Anslag
20 755
Utgifts-
prognos
20 755
2000
Förslag
20 948
2001
Beräknat
21 346
2002
Beräknat
21 773
1
Stockholms internationella
fredsforskningsinstitutets (SIPRI) del av
effektmålet inom utgiftsområde 5 är att bedriva
forskning i konflikt- och samarbetsfrågor. Syftet
med forskningen är att bidra till förståelsen av
betingelserna för fredliga lösningar av konflikter
och för en stabil fred.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Institutets forskning under budgetåret 1998 har
främst inriktats på regional säkerhet, militära
utgifter, vapenproduktion och vapenhandel
(institutets kärnverksamhet), icke-spridning av
bl. a. massförstörelsevapen och konventionella
vapen, däribland antipersonella minor och
internationell säkerhet.
Inte minst genom sin mycket
välrenommerade årsbok har SIPRI bidragit till
att, såväl i Sverige som internationellt, sprida
kunskap om de frågor som berör dess forskning.
SIPRI:s verksamhet under budgetåret 1998 och
första halvåret 1999 ligger väl inom ramarna för
ovan nämnda effektmål.
I de samtal som ägt rum mellan SIPRI och
UD har dock framkommit en ömsesidig insikt
om behovet att bättre anpassa institutets
verksamhet till de frågor som dels utmärker
utvecklingen inom freds- och konfliktrelaterade
processer efter det kalla kriget, dels är av
betydelse för konfliktförebyggande. En
uppföljning av dessa samtal kommer att äga rum
under kommande budgetår.
Regeringen har under ett antal år uppmanat
SIPRI att söka utöka den externa finansieringen.
Det kan konstateras att SIPRI tagit sig an
uppgiften med stort allvar. Detta arbete bör dock
intensifieras av institutet.
SIPRI har även mottagit statsmedel för
särskilda projekt som finansierats från andra
anslag och finansiering av särskilda SIPRI-
projekt från andra anslag bör fortsätta.
Slutsatser
För budgetåret 1999 har anvisats 20 755 000 kr
för anslaget D 3. För att upprätthålla institutets
verksamhet föreslås anslaget ligga kvar på samma
reala nivå för budgetåret 2000. Med beräknad
pris- och löneomräkning blir beloppet då 20 948
000 kr.
Tabell 15.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
20 755
Pris- och löneomräkning
193
Förslag 2000
20 948
D4 Forskning till stöd för
nedrustning och internationell
säkerhet
Tabell 15.7 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
10 393
Anslags-
sparande
602
1999
Anslag
11 080
Utgifts-
prognos
11 440
2000
Förslag
11 177
2001
Beräknat
10 759
2002
Beräknat
10 953
Ändamålet med anslaget är att tillföra
Utrikesdepartementet teknisk och vetenskaplig
sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt
(FOA) vid förhandlingar om nedrustning,
rustningsbegränsning, internationell säkerhet
samt vid internationellt samarbete för att
motverka spridning av massförstörelsevapen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
I de internationella förhandlingarna i Genève om
ett kontrollsystem för konventionen om förbud
mot biologiska vapen agerar Sverige aktivt för att
få till stånd ett så effektivt system som möjligt.
Detta arbete möjliggörs bl.a. av det tekniska stöd
som lämnas av FOA. I den förberedande
kommissionen i Wien för provstoppsavtalets
ikraftträdande leder Sverige genom företrädare
för FOA arbetet för att upprätta avtalets
kontrollsystem. Inom FOA fortsätter arbetet för
att upprätta ett svenskt nationellt datacenter för
provstoppsavtalet. Häri ingår också att ansluta en
station för mätning av luftburen radioaktivitet
och en seismisk mätstation till avtalets
internationella övervakningssystem. FOA har
vidare under 1998 och första halvåret 1999
vidtagit förberedelser inför internationella
förhandlingar om ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för
vapenändamål. Organisationen för förbud mot
kemiska vapen (OPCW) i Haag har under 1998
utsett FOA:s kemiska laboratorium i Umeå till
ett av de laboratorier som organisationen vid
behov skall kunna anlita för analys av prover.
För Sveriges deltagande i internationella
exportkontrollarrangemang lämnar FOA
fortlöpande tekniskt stöd.
Under 1998 har Sverige genom företrädare för
FOA i omfattande utsträckning bidragit med
expertis till FN:s särskilda kommission för
eliminering av Iraks massförstörelsevapen
(UNSCOM). Till följd av händelseutvecklingen
gällande Irak har UNSCOM inte bedrivit någon
verksamhet i landet under första halvåret 1999.
Sverige har dock under denna tid bidragit med
FOA-expertis till kommissionens högkvarter i
New York. Det är f.n. osäkert hur FN-arbetet i
Irak fortsättningsvis kommer att ske. För att
möjliggöra eventuella fortsatta svenska insatser
genom företrädare för FOA bör dock 600 000
kronor liksom innevarande år ställas i beredskap
för detta ändamål för budgetåret 2000.
Slutsatser
Tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis är
en nödvändighet för att Sverige på ett aktivt och
trovärdigt sätt skall kunna delta i det
internationella arbetet för nedrustning,
rustningskontroll och främjande av
internationell säkerhet. Verksamhetens mål
bedöms ha uppfyllts väl genom att FOA försett
Sveriges förhandlingsdelegation med tekniskt
underlag som kommit till direkt operativ
användning i förhandlingarna och medfört att
dessa påverkats i en positiv riktning. Under
budgetåret 2000 bör FOA vara berett att även
lämna tekniskt och vetenskapligt stöd till
Utrikesdepartementet för Sveriges deltagande i
förhandlingar i CD om ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för
vapenändamål. I fall att sådana förhandlingar
inleds kan omfördelning av medel från anslaget
D1 Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området till detta anslag
aktualiseras för att täcka ökade kostnader till
följd av behov av utvidgat stöd från FOA:s sida.
Regeringen återkommer i så fall till riksdagen i
denna fråga.
Tabell 15.8 Beräkning av anslaget
Tusental kronor
Anslag 1999
11 080
Pris- och löneomräkning
97
Förslag 2000
11 177
För budgetåren 2001 och 2002 kan eventuellt en
viss ökning av anslaget komma att krävas om
förhandlingar då pågår i CD om ett avtal om
förbud mot produktion av klyvbart material för
vapenändamål.
D5 Utrikespolitiska Institutet
Tabell 15.9 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
10 004
Anslags-
sparande
1999
Anslag
10 216
Utgifts-
prognos
10 216
2000
Förslag
11 511
2001
Beräknat
10 507
2002
Beräknat
10 717
Utrikespolitiska Institutets (UI) del av
effektmålet inom utgiftsområde 5 är att främja
intresset för internationella frågor samt öka
kunskapen om detta ämne genom forskning och
information till allmänheten.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
UI:s information genom publikationer (5
tidsskrifter, internet), konferenser (6 st större
under 1998) och seminarier/föredrag (c:a 40)
m.m. riktade till en bred svensk allmänhet fyller
en viktig funktion genom att främja intresset och
kunskapen kring utrikespolitiska frågor. UI:s
forskning (forskningsrapporter och stöd till
doktorsavhandlingar; 4 permanenta forskare, 2
gästforskare och 8 forskare med arbetsplats på
UI) har tilldragit sig stort intresse och utgör
basen för den breda informationsverksamheten.
Ämnesmässigt är det särskilt Europa, Norden,
Östersjöområdet samt nedrustning som stått i
fokus för institutets verksamhet.
Effekterna av UI:s verksamhet kan uttryckas i
det ökande intresset för bl.a. UI:s konferens-
och forskningsverksamhet på Europaområdet.
Institutets bidrag till att fördjupa förståelsen för
EU och det svenska EU-medlemskapet kan, hur
svåruppskattat det än må vara, särskilt framhållas.
Allmänt sett är UI:s verksamhet svår att
överskatta i ett samhälle präglat av ökad grad av
internationalisering och ökad medvetenhet om
utrikespolitiska och internationella frågor. Det
står klart att UI:s verksamhet under 1998 främjat
intresset för internationella frågor samt ökat
kunskapen om detta ämne.
UI:s verksamhet har i ett antal år gått med
betydande underskott som endast kunnat täckas
av reserverade medel och eget kapital. Dessa
medel är i dagsläget i det närmaste uttömda. UI
ansöker därför om en höjning av regeringens
grundbidrag för verksamheten med 1,8 miljoner
kronor för år 2000. Det sökta resurstillskottet
innebär möjligheten att behålla 4-5 tjänster
(Institutet hade den 31 december 1998 41
anställda). Det kan konstateras att UI med stort
allvar och med stor öppenhet för förändringar
tagit sig an uppgiften med att komma till rätta
med underskotten. UI:s finansiella situation
måste i dagsläget dock bedömas som mycket
svår.
Regeringen bedömer att kortsiktiga lösningar,
som t. ex. en avveckling av någon av
verksamhetsgrenarna, skulle innebära stora risker
för UI:s verksamhet i en tid av ökande intresse.
Regeringen stödjer de långsiktiga riktlinjer för
utvecklingsarbetet som f.n. håller på att utvecklas
inom UI. Särskilt positivt ser regeringen på UI:s
betoning på att stärka forskningen såväl
kvalitativt som kvantitativt, att utveckla rollen
som 'think-tank' och utredare samt att skapa
möjligheter för nya inkomst- och bidragskällor. I
detta sammanhang bör särskilt beaktas de krav
på ett oberoende och vitalt utrikespolitiskt
institut som ställs till följd av EU-medlemskapet.
Exempelvis kan nämnas de extra förväntningar
från övriga medlemsstater och de åligganden på
UI vad gäller seminarier och konferenser som är
en direkt följd av Sveriges ordförandeskap i EU
våren 2001. EU-samarbetet aktualiserar även
generella svenska behov av ett institut med
förmåga att överbrygga det gap som kan uppstå
mellan grundforskning om Europa och mer
policyinriktade aktiviteter.
Regeringen har för UI understrukit vikten av
att Institutet säkerställer en högre grad av extern
finansiering för att minska beroendet av statliga
medel, men har samtidigt förståelse för att det
omställningsarbete som UI står inför initialt kan
innebära ökade kostnader för insatser som ej
omedelbart bär frukt, men som är långsiktigt
nödvändiga. Särskilt gäller detta bl.a. satsningen
på ökad externfinansierad forskning som kan
komma att kräva ökade insatser för kontakter
med bidragsgivare, ansökningsförfaranden etc.
UI:s prekära finansiella situation och
framställningen om ökat statsbidrag har
aktualiserat behovet av en långsiktig strategisk
diskussion kring UI:s framtid, särskilt i
perspektiv av EU-medlemskapet. En tätare
dialog med UI har också inletts. Denna har
grundats på en av UI utarbetad plan för UI:s
utvecklingsarbete för verksamhetsåren 2000,
2001 och 2002, som bl.a. omfattat en redogörelse
för konkreta nya inkomstkällor och en
uppskattning av storleken på det resurstillskott
dessa källor kan ge. Regeringen gör
bedömningen att dialogen utfallit väl.
Slutsatser
För att till del tillmötesgå UI:s ansökan om en
höjning av bidraget till UI för verksamhetsåret
2000 föreslås detta öka med 1 200 000 kr.
Ökningen föreslås att finansieras genom en
omfördelning från anslaget D6 till anslaget D5,
innebärande att de medel som avsatts för
direktstöd till ansökande forskare temporärt
överförs till UI under verksamhetsåret 2000. En
återföring till anslaget D6 från D5 om 1 200 000
kr föreslås alltså för budgetåret 2001. Anslaget
till UI för år 2001 och 2002 föreslås med pris-
och löneomräkning uppgå till 10 507 000 kr resp.
10 717 000 kr.
Tabell 15.10 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
10 216
Pris- och löneomräkning
95
Överföring från anslaget D6
1 200
Förslag 2000
11 511
D6 Forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse
Tabell 15.11 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
5 094
Anslagssparande
550
1999
Anslag
5 891
Utgiftsprognos
6 319
2000
Förslag
4 493
2001
Beräknat
5 801
2002
Beräknat
5 917
Anslaget används dels till forskarprogrammet på
Utrikespolitiska Institutet (UI) som bedrivs
enligt särskilt avtal mellan UI och staten, dels till
direktstöd till enskilda forskare enligt beslut av
regeringen. En del av medlen används också för
forskning om europeisk säkerhet i samarbete
med Försvarets forskningsanstalt (FOA) eller
andra uppdragstagare.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Forskarprogrammet vid UI sysselsatte under
1998 sammanlagt ett dussintal forskare och
gästforskare och ledde till publicering av
forskningsrapporter samt till
doktorsavhandlingar, konferenser och
seminarier. Programmets effekter har i
förhållande till anslagets storlek varit betydande.
Programmet har genom sin placering vid UI bl.a.
kompletterat den forskning som bedrivs av UI:s
tillsvidareanställda forskare och lett till fruktbara
synergieffekter som förbättrat möjligheterna för
en vidareutveckling av UI:s
forskningsverksamhet.
Direktstöd från anslaget D6 har erhållits av
sammanlagt ett 20-tal forskningsprojekt. Stödet
till forskningsprojekten har ofta utgjort ett
viktigt led i förberedelser för att söka större
anslag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet, Riksbanksfonden eller privata
stiftelser. Därigenom har anslaget bidragit till att
underlätta för forskare att inrikta större
forskningsprojekt på frågor som är av särskild
betydelse för svensk utrikespolitik.
Bedömningen är – på grundval av den höga
kvaliteten på insända forskarrapporter och
avhandlingar samt avrapportering i andra former
- att forskningsanslaget under budgetåret 1998
och första halvåret 1999 väl uppfyllt målet för
anslaget såväl vad gäller UI-forskningen som
direktstöden.
Den aktuella svåra finansiella situationen för
Utrikespolitiska Institutet (se under anslaget D5
ovan), de goda erfarenheterna från det särskilda
forskningsprogrammets placering vid UI, samt
en diskussion inom regeringen om hur stödet till
forskningsverksamhet bäst kommer till nytta,
föranleder ett behov av förändringar inom
anslagsfördelningen. Regeringen föreslår att de
medel som avsatts för direktstöd under
verksamhetsåret 2000 används för att finansiera
den föreslagna ökning av anslaget till UI för år
2000 som nämns under anslaget D5 ovan.
Därigenom upprätthålls syftet med
forskningsstödet, som är att stimulera forskning
om förutsättningarna att uppnå målen för vår
utrikes- och säkerhetspolitik och om de sätt på
vilka dessa mål kan främjas. Genom det extra
bidraget kan UI stimuleras till att fortsätta det av
regeringen önskvärda utvecklingsarbete som bl.a.
omfattar ökade satsningar på UI:s
forskningsverksamhet.
Under 1999 har medlen för forskning om
europeisk säkerhetspolitik till största del använts
för samarbete med FOA genom bl.a.
personutbyte och fördjupningsstudier. Inför
1999 förutsågs att behovet av studier om
europeisk säkerhetspolitik var i växande, varför
250 000 kronor från anslaget D1 tillfördes
temporärt. Dessa medel återförs alltså år 2000 till
anslaget D1.
Slutsatser
Regeringen föreslår en omfördelning från
anslaget D6 till anslaget D5 om 1 200 000 kr,
innebärande att de medel som avsatts för
direktstödet till ansökande forskare temporärt
överförs till UI under verksamhetsåret 2000.
Detta belopp föreslås alltså återföras till anslaget
D6 år 2001.
Med ovannämnda omfördelningar föreslås
anslaget uppgå till 4 493 000 kr år 2000. Anslaget
för budgetåren 2001 och 2002 föreslås med pris-
och löneomräkning uppgå till 5 801 000 kr
respektive 5 917 000 kr.
Tabell 15.12 Beräkning av anslaget
Tusental kronor
Anslag 1999
5 891
Pris- och löneomräkning
52
Överföring t anslaget D5
- 1 200
Återföring t anslaget D1
- 250
Förslag 2000
4 493
16 Övriga utrikespolitiska frågor
16.1 Omfattning
I detta verksamhetsområde ingår anslagen för
Inspektionen för strategiska produkter (ISP),
Europainformation m.m. samt Föreningen
Norden.
16.2 Utgiftsutvecklingen
_________________________________________
_____________________
Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
20
45
55
46
46
33
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Inspektionen för strategiska produkter
Verksamheten vid Inspektionen för strategiska
produkter (ISP) har för 1998 redovisat ett
överskott uppgående till 671 000 kronor.
Orsaken till denna utveckling kan i första hand
härledas till att myndigheten haft ett par
vakanser under året.
Europainformation
Verksamheten var under 1998 och första halvåret
1999 inriktad på att i enlighet med uppdraget nå
den svenska allmänheten med bred och saklig
information om aktuella EU-frågor och
regeringens EU-politik. Under hösten 1998
påbörjades utdelning av projektbidrag för
informationsinsatser om EU.
En reservation fanns 1998 på ett äldreanslag
från budgetåret 1995/96. Den har under 1998
använts för information om
Amsterdamfördraget och till projektbidrag.
Ambitionsnivån för EU-informationen har
höjts.
Hösten 1998 kom i stor utsträckning att ägnas
åt planering och förberedelser inför 1999 års
verksamhet. Ett anslagssparande finns för 1998,
som avses användas för denna verksamhet. Det
ekonomiska utfallet för första halvåret 1999 visar
att utgifterna följer budget.
Förändringar
Inspektionen för strategiska produkter
Verksamhetens övergripande mål och inriktning
ligger fast. Myndigheten skall säkerställa att den
svenska exportkontrollens syften uppnås och att
Sveriges internationella åtaganden inom ramen
för ISP:s verksamhetsområde fullföljs. Några
större förändringar har därför inte skett i
verksamheten jämfört med närmast föregående
budgetår.
Europainformation
Verksamhetens inriktning och målsättning ligger
fast. Det är att öka kunskaperna, i huvudsak hos
den svenska allmänheten, om regeringens EU-
politik och om aktuella EU-frågor, såsom EU:s
utvidgning, samt att öka antalet mottagare av det
informationsmaterial som produceras. En
förändring i verksamheten jämfört med 1998 är
att anslaget under en treårsperiod (1999-2001)
får användas för information om praktiska
eurofrågor.
Stöd till kandidatländerna har efterfrågats och
ökat i omfattning.
Prioriteringar
Inspektionen för strategiska produkter
ISP:s installation av ett nytt
ärendehanteringssystem förväntas bli klart under
hösten 1999. I början av 2000 bör utbildningen
av personalen för det nya systemet och
inkörningen av detta ha avslutats. Under 2000
prioriteras utöver finslipningen av
ärendehanteringssystemet genomförande av
beslut föranledda av en grundläggande
organisationsöversyn av myndigheten under
hösten 1999 och vintern 2000 jämte en fortsatt
satsning på kompetenshöjande åtgärder.
Europainformation
Regeringen kommer fortsatt att prioritera
information om sin EU-politik och aktuella EU-
frågor som EU:s framtid, med de institutionella
reformfrågorna och utvidgningen i fokus, samt
information om euron och valutaunionen.
Antalet mottagare av informationsmaterial ska
öka. I detta arbete kommer modern teknik och
marknadsföring att utnyttjas. Utvecklingen av
information på hemsidan intensifieras. Samtidigt
fortsätter arbetet med uppföljning av
aktiviteterna för att säkerställa en effektiv
informationsverksamhet.
Under 2000 förstärks förberedelserna för
informationsaktiviteter i anslutning till det
svenska ordförandeskapet i EU.
16.3 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheten inom
verksamhetsområdet.
16.4 Anslag
E1 Inspektionen för strategiska produkter
Tabell 16.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Utfall
14 594
Anslags-
sparande
671
1999
Anslag
16 027
Utgifts-
prognos
16 338
2000
Förslag
17 375
2001
Beräknat
17 443
2002
Beräknat
17 731
1) Motsvarar 17 172 tkr i 2000 års prisnivå.
2) Motsvarar 17 172 tkr i 2000 års prisnivå.
Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
inrättades den 1 februari 1996 genom att
Krigsmaterielinspektionen (KMI) inom
Utrikesdepartementets handelsavdelning
ombildades till en myndighet (prop. 1995/96:31,
bet. 1995/96:UU3, skr. 1995/96:93).
ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll
enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och
lagen (1998:397) om strategiska produkter.
Inspektionen skall också vara nationell
myndighet enligt Sveriges åtaganden inom ramen
för icke-spridning av kemiska vapen.
Inspektionen prövar förvaltningsärenden
avseende kontroll av krigsmateriel och varor med
dubbla användningsområden.
Inspektionen har till sitt förfogande dels det
parlamentariskt sammansatta
exportkontrollrådet (EKR), dels det teknisk-
vetenskapliga rådet (TVR).
Kostnaderna för verksamheten täcks av
avgifter som redovisas mot särskild inkomsttitel
på statsbudgeten. Avgiften tas ut av företag vars
produkter omfattas av kontrollen över
krigsmateriel och varor med dubbla
användningsområden.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det är regeringens bedömning att ISP har
säkerställt att exportkontrollens syften uppnåtts
samt att Sveriges internationella åtaganden
fullföljts inom ramen för ISP:s
verksamhetsområde. Arbetsbalanserna var vid
slutet av år 1998 obetydliga.
Antalet beviljade utförseltillstånd på
krigsmaterielsidan och värdet av dessa minskade
kraftigt eller med drygt 35 % 1998 jämfört med
närmast föregående år. Utvecklingen befäster ett
traditionellt mönster karakteriserat av en kraftig
variation av beviljade utförseltillstånd
tillsammans med en mindre variation av värdet
av faktiska leveranser. Detta förklaras i första
hand av att delleveranser förknippade med ett
enskilt utförseltillstånd kan pågå under flera år.
Beträffande ärendenas karaktär har flera
ansökningar blivit allt mer komplicerade och
kräver längre handläggningstid än förr. Årligen
handläggs också ett antal ärenden avseende
tillstånd att tillverka och tillhandahålla
krigsmateriel m.m. Antalet tillstånd avseende
export av varor med dubbla
användningsområden har ökat något under 1998
jämfört med samma period under närmast
föregående år.
Sedan ISP inrättades den 1 februari 1996 har
myndigheten på ett effektivt sätt skött sina
löpande åligganden av vilka tillståndsgivningen
utgör myndighetens kärnverksamhet. Detta
resultat har fordrat särskilda ansträngningar
eftersom övergången till en självständig
myndighet har medfört vissa problem bl.a.
avseende ärendehanteringssystemet. Efter
upphandling av ett nytt datasystem under 1998
och inkörning av detta under 1999 beräknas det
nya ärendehanteringssystemet kunna fungera till
fullo under hösten 1999. På regeringens uppdrag
har ISP under 1999 utrett möjligheterna att
utvidga den elektroniska licenshanteringen i
syfte att bereda företag tillfälle att göra
licensansökningar och få dem behandlade
elektroniskt och sekretesskyddat. Utredningen
har visat att förutsättningar finns för elektronisk
licenshantering med iakttagande av gällande
bestämmelser om handlingsoffentlighet,
arkivering och autenticitet.
I syfte att förstärka och upprätthålla
myndighetens internationella kontaktnät, som är
en viktig förutsättning för ett effektivt
internationellt samarbete på
exportkontrollområdet, har ISP fortsatt det
redan 1997 förstärkta besöksutbytet med främst
länder i Västeuropa och Nordamerika.
För att svara upp mot förändrade
verksamhetskrav avser ISP erbjuda
kompetenshöjande åtgärder för all personal
avseende i första hand språkutbildning,
datautbildning samt utrikes- och
säkerhetspolitik.
Under 1999 har en utbyggnad skett av
myndighetens hemsida på Internet. ISP avser att
under andra halvåret 1999 börja tillämpa en ny
grundläggande informationspolicy för
myndigheten på grundval av en tidigare under
detta år företagen konsultstudie.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 16.3 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-
rättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
16 016
16 016
Prognos 1999
16 174
16 174
Budget 2000
17 134
17 134
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 1 361
000 kr. Regeringen finner det väsentligt att ISP
fortsätter att förnya sin verksamhet i syfte att
leva upp till de ökade kraven på extern
informationsgivning, den ökade omfattningen av
internationellt samarbete på området samt den
fortsatta moderniseringen av
ärendehanteringssystemet. Mot denna bakgrund
och med tanke på möjligheten att göra mindre
resursomallokeringar föreslås anslaget uppgå till
17 375 kronor budgetåret 2000.
Tabell 16.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
16 027
Pris- och löneomräkning
87
Minskat resursbehov
- 100
Jusstering av premier
1 361
Förslag 2000
17 375
Anslaget beräknas till 17 443 000 kr för 2001 och
17 731 000kr för 2002, båda motsvarande
17 172 000 kronor i 2000 års prisnivå.
E2 Europainformation m.m.
Tabell 16.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
2 984
Anslags-
sparande
5 220
1999
Anslag
21 800
Utgifts-
prognos
27 020
2000
Förslag
21 800
2001
Beräknat
21 800
2002
Beräknat
7 800
Regeringskansliet bedriver sedan flera år genom
Utrikesdepartementet en bred och saklig
informationsverksamhet om den europeiska
integrationen. Det är en viktig del av den svenska
öppenheten att medborgarna på ett enkelt sätt
kan få information om regeringens EU-politik
och aktuella EU-frågor.
Verksamheten består av produktion av
informationsmaterial och informationsaktiviteter
samt fördelning av projektbidrag om EU. Syftet
är att öka kunskaperna om EU och den politik
regeringen för i EU-samarbetet. Därmed avses
även debatten om EU-frågorna och det framtida
Europa stimuleras.
Kännedom om unionens möjligheter är en
förutsättning för att medlemskapet skall
utnyttjas till fullo av såväl enskilda som företag
och organisationer.
En reservation på anslaget från 1995/96 fanns
kvar på anslaget 1998. Den har använts till
projektbidrag för informations- och
kunskapshöjande insatser inom EU och för
information om Amsterdamfördraget.
Reservationen kommer att förbrukas i sin helhet
under 1999.
1998 års anslag minskades med 1 miljonor
kronor från 8,8 miljoner kronor till 7,8 miljoner
kronor. Detta anslag förbrukades inte helt under
1998, men anslagssparandet kommer att tas i
anspråk under 1999.
För år 1999 har anslaget ökats till 21,8
miljoner kronor – varav 5 miljoner kronor
disponeras av Finansdepartementet för praktisk
information om euron.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Det informationsarbete som bedrivits om
regeringens EU-politik och aktuella EU-frågor
som Amsterdamfördraget och EU:s utvidgning
har i stort uppfyllt de mål som sattes upp för
verksamheten. Kännedomen om
Amsterdamfördraget och utvidgningen har ökat.
Antalet beställare och mottagare av regeringens
information har ökat.
Nyhetsbrevet EU-rapport gavs ut
kontinuerligt i en upplaga på 45 000 exemplar.
Hälften av upplagan spreds genom landets
folkbibliotek. Andra mottagare av nyhetsbrevet
var bland andra gymnasieskolorna,
studieförbund, företag och organisationer.
En ny faktabladsserie om regeringens EU-
politik har tagits fram under 1999. Erbjudanden
om kostnadsfritt material infördes upprepade
gånger i rikstäckande dagspress. Ett särskilt
material med film och broschyr togs fram för
gymnasieskolorna.
Utvecklingen av EU-information på
regeringens hemsida med en särskild EU-sida,
påbörjades under 1998 och har vidareutvecklats
under 1999. Seminarier om aktuella EU-frågor
har genomförts i viss mån i samarbete med
Europeiska kommissionen och
Europaparlamentet under 1998.
Seminarieverksamheten har fortsatt under första
halvåret 1999 med en temadag om EU för lärare
och ett seminarium om EU i förändring.
Under 1998 och första halvåret 1999
fördelades sammanlagt 6 miljoner kronor i
projektbidrag för informationsinsatser om EU.
Projektbidragen är ytterligare ett sätt att bidra till
ökade kunskaper om EU. Totalt fick 125 ideella
organisationer och stiftelser över hela Sverige
bidrag på mellan 25 000 kronor och 340 000
kronor för olika projekt om EU.
Samarbetet med Information Rosenbad och
med övriga departement förstärktes, vilket
resulterade i ett ökat samarbete kring seminarier
och projekt.
Hösten 1998 innebar också oförutsedda
arbetsuppgifter som måste prioriteras. Stöd och
insatser till kandidatländerna efterfrågades och
ökade. Kandidatländerna efterfrågade särskilt
information om hur Sverige informerade
medborgarna inför folkomröstningen.
Efterfrågan har varit fortsatt stor under första
halvåret 1999.
Förberedelser för informationsaktiviteter i
anslutning till det svenska ordförandeskapet i
EU har pågått under 1999.
I maj 1999 genomfördes en uppföljning av
informationssatsningen "Nyfiken EU" med
informationsfilmer på TV och annonser i dags-
och kvällspress. Syftet var att uppmana
allmänheten att informera sig om aktuella frågor
inom EU, det stundande Europaparlamentsvalet,
en ny EU-kommission och ikraftträdandet av
EU:s nya grundlag Amsterdamfördraget.
Resultatet av satsningen blev drygt 6000
telefon- och e-postbeställningar med begäran om
mer skriftlig och elektronisk information.
Slutsatser
Regeringen anser att information om EU till den
svenska allmänheten har fortsatt hög prioritet.
Som ett uttryck för regeringens aktiva roll i EU-
samarbetet gavs i budgetpropositionen 1999 en
kraftfull ökning av medel för EU-information
under tre år. Målet är att öka kunskaperna om
EU och regeringens EU-politik. Ökade
kunskaper kan också bidra till en ökad debatt om
det framtida Europa.
Anslaget för 2000 är beräknat så att
regeringen skall kunna bedriva en informations-
verksamhet med fortsatt hög ambitionsnivå till
den svenska allmänheten.
Anslaget skall även användas till projektbidrag
för informationsinsatser om EU.
Anslaget kan även användas för information
om Sverige som EU-land i andra länder.
Till de prioriterade områdena under 2000 hör
regeringens prioriterade frågor i EU-arbetet,
EU:s framtid med de institutionella
reformfrågorna och utvidgningen i fokus samt
information om euron och valutaunionen.
Sverige innehar ordförandeskapet i EU första
halvåret 2001. Ordförandeskapet ger anledning
och tillfälle att öka intresset för EU i Sverige.
Under 2000 fortsätter arbetet med att planera
och förbereda informationsaktiviteterna i
anslutning till ordförandeskapet.
Anslaget beräknas för år 2001 uppgå till
samma belopp som 2000. En fortsatt ökad
satsning på kunskapshöjande och
intresseväckande informationsinsatser om EU
kräver långsiktighet.
För år 2002 måste en ny bedömning göras av
behovet av en omfattande EU-information i
Sverige. Regeringen avser återkomma om detta.
E3 Föreningen Norden
Tabell 16.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1998
Utfall
7 128
Anslags-
sparande
1999
Anslag
7 128
Utgifts-
prognos
7 128
2000
Förslag
7 128
2001
Beräknat
7 128
2002
Beräknat
7 128
3
Över anslaget utbetalas medel till Föreningen
Nordens verksamhet. Föreningen Norden
bedriver en omfattande informationsverksamhet
som kan utnyttjas för att göra det nordiska
regeringssamarbetet mer känt.
Som redogjordes för i budgetpropositionen år
1999 överfördes anslaget till Föreningen Norden
från budgetåret 1999 från utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
(Kulturdepartementet) till utgiftsområde 5 (den
nordiska samarbetsministerns ansvarsområde).
Föreningen Norden har i
anslagsframställning för år 2000 begärt en
uppräkning av anslaget till 8 miljoner kronor
samt därutöver begärt särskilda medel till
informationsverksamheten vid Arena Norden
m.m.
Regeringens överväganden
Regeringen anser att Föreningen Nordens
verksamhet är värdefull och fyller en väsentlig
funktion då det gäller att sprida information och
ge det nordiska samarbetet en folklig förankring.
Föreningen är också en central samarbetspartner
vid genomförandet av samnordiska
aktiviteter/program.
Regeringen har både under 1998 och 1999
genom särskilda beslut beviljat stöd till
informationsverksamheten vid Arena Norden
med 1 miljon kronor. Behovet av eventuellt
ytterligare sådant stöd får bedömas i särskild
ordning mot bakgrund av det initiativ som tagits
från svensk sida inom Nordiska ministerrådet
för att med samnordisk finansiering få till stånd
en bättre exponering av nordiskt samarbete i
Stockholm.
Ett avtal har upprättats med Föreningen
Norden för att närmare specificera användning
och resultatredovisning av de medel som beviljas
av statsbudgeten.
Anslaget har beräknats till 7,1 miljoner kronor
för budgetåret 2000.
Bilaga 5.1
Sveriges samlade bidrag
till FN
Bilaga 5.1
Sveriges samlade bidrag till FN
Innehållsförteckning
5.1 Sveriges samlade bidrag till FN 203
5.1 Sveriges samlade bidrag till FN
Tabell 1.1
Miljoner kronor
Myndighet
FN-organisation
Utfall 95/96
(18 mån.)
1997
1998
O/F1
1.
JUSTITIEDEPARTEMENTET
WIPO
1,3
1,1
1,2
O
2.
UTRIKESDEPARTEMENTET
FN:s reguljära budget
89,0
93,5
102,3
O
FN:s fredsbevarande operationer
245,0
92,8
68,3
O
UNIDO
11,0
10,5
8,0
O
Kemvapenkonventionen
2,7
5,7
6,2
O
Övriga obligatoriska bidrag
0,9
2,5
6,3
O
Fredsbevarande insatser
1 463,0
623,0
192,8
F
Fred och återuppbyggnad
24,0
22,0
-
F
DHA/UNDCHA
5,0
-
13,0
F
GEF
117,6
151,0
-
F
HABITAT
7,5
5,0
5,0
F
IFAD
65,3
38,0
28,0
F
ITC
8,0
5,0
6,0
F
UNAIDS
20,0
25,0
37,0
F
UNCDF
64,0
40,0
42,0
F
UNDCP
56,0
32,0
35,0
F
UNDP
920,0
460,0
470,0
F
UNESCO
3,0
2,0
29,0
F
UNFPA
232,0
116,0
125,0
F
UNHCR
497,0
248,5
260,0
F
UNICEF
566,0
283,0
250,0
F
UNIFEM
8,0
5,0
5,0
F
UNRWA
275,0
130,0
145,0
F
Världsbanken/IDA
1 372,0
966,0
907,0
F
WFP inkl. IEFR/PRO
434,0
200,0
180,0
F
WHO/PSA
6,0
3,0
-
F
WMU
27,0
-
-
F
UNEP
20,0
-
F
Övrigt
26,1
34,0
-
F
Sida
FAO
39,0
46,0
39,0
F
"
HABITAT
4,7
0,6
-
F
"
IAEA
4,5
3,1
3,2
F
"
ICTP
6,6
5,0
19,0
F
"
ILO
20,0
20,0
-
F
"
ITC
7,7
2,9
0,3
F
"
IUCN
48,3
33,5
34,6
F
"
Mekong k
-
14,5
1,8
F
"
UNDCP
1,7
1,9
5,1
F
”
UNDHA
42,6
45,0
45,0
F
"
UNDP
297,0
264,0
236,0
F
Myndighet
FN-organisation
Utfall 95/96
(18 mån.)
1997
1998
O/F1
Sida
UNEP
10,4
3,3
5,5
F
"
UNFPA
0,5
9,0
-
F
"
UNHCR
347,0
96,0
138,0
F
"
UNICEF
469,0
340,0
225,0
F
"
UNIDO
2,0
2,2
1,7
F
"
UNIFEM
-
1,7
-
F
"
UNOCHA
18,5
19,5
7,0
F
"
UNRISD
8,2
5,3
5,0
F
"
UNRWA
19,8
10,7
-
F
"
UNSO
0,6
-
-
F
"
UNV
3,0
5
5,7
F
"
Världsbanken/IDA
593,0
212,0
155,0
F
"
WFP
85,0
62,0
40,0
F
"
WHO/PSA
97,0
102,0
93,0
F
"
WIPO
0,7
-
0,5
F
"
WMU
23,7
17,2
19,5
F
"
PAHO
64,4
80,0
30,0
F
"
Övrigt
90,0
62,1
31,0
F
8 850,0
5 078,0
4061,8
3.
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
Fredsfrämjande truppinsatser
472,0
F
4.
SOCIALDEPARTEMENTET
WHO
67,1
38,4
33,5
O
” för rapportering om läkemedelsbiverkning
3,9
2,6
2,6
O
71,0
41,0
36,1
5.
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
UNESCO
33,3
33,1
30,5
O
6.
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
FAO
28,1
31,3
32,9
O
7.
NÄRINGSDEPARTEMENTET
ILO
23,1
20,5
22,3
O
WIPO
3,6
3,1
4,2
O
Internat. Studiegruppen f. bly och zink
0,2
0,2
0,2
O
Internat. Studiegruppen f. nickel
0,2
0,2
0,2
O
IMO
1,5
1,5
1,5
O
OTIF
0,6
1,3
0,02
O
IRCA
0,02
-
0,01
O
Luftfartsverket
ICAO
3,3
3,2
4,0
O
Post- & Telestyrelsen
"
ITU
24,6
13,8
14,3
O
"
UPU
4,8
3,0
3,2
O
61,92
46,8
49,93
8.
MILJÖDEPARTEMENTET
Miljöfonden
20,0
20,0
20,0
F
SMHI
WMO
4,6
4,1
1,1
O
Myndighet
FN-organisation
Utfall 95/96
(18 mån.)
1997
1998
O/F1
Övrigt
4,2
3,1
3,9
F
28,8
27,2
25,0
TOTALT SUMMA
9 074,42
5 258,5
4709,43
1O= obligatoriskt bidrag, F= frivilligt bidrag
Bilaga 5.2
Förteckning över
Sveriges
utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade
ambassadörerna
Bilaga 5.2
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade
ambassadörerna
Innehållsförteckning
5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna 209
I.Beskickningar 209
II. Delegationer 211
III. Karriärkonsulat 211
IV. Stockholmsbaserade ambassadörer 212
5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna
I.Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan
(Ouagadougou, Freetown, Monrovia)
Addis Abeba
(Djibouti, Asmara)
Alger
Amman
Ankara
(Baku)
Athén
Bagdad**)
Bangkok
(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)
Beirut*)
Belgrad
(Skopje)
Berlin
Bern
(Vaduz)
Brasilia
Bryssel
Budapest
Buenos Aires
(Asunción, Montevideo)
Bukarest
Canberra
(Wellington)
Caracas
(Port of Spain, Georgetown, Paramaribo)
Colombo*)
Dakar ****)
(Banjul, Bissau, Praia, Bamako, Conakry)
Damaskus
(Beirut)
Dar es Salaam
(Antananarivo)
Dhaka
Dublin
Gaborone
(Maseru)
Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)
Haag
Hanoi
Harare
Havanna
Heliga Stolen
(San Marino)
Helsingfors
Islamabad
Jakarta
Kampala
Kairo
(Alexandria *****), Khartoum)
Kiev
(Chisinau)
Kinshasa*)
Kuala Lumpur
Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manama)
Köpenhamn
Lagos
(Accra, Niamey, Porto Novo, Lomé)
Lima
(La Paz)
Lissabon
Ljubljana ****)
London
Luanda
(Sao Tomé)
Lusaka
(Lilongwe)
Luxemburg
Madrid
(Andorra la Vella)
Managua
(San José, Panamá)
Manila
(Koror)
Maputo
(Mbabane)
Mexico
Moskva
(Astana, Asjchabad, Bisjkek, Jerevan,
Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe)
Nairobi
(Bujumbura, Kigali, Moroni, Victoria, Mogadis-hu)
New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)
Oslo
Ottawa
(Nassau)
Paris
Peking
(Ulan Bator)
Prag
(Bratislava)
Pretoria
(Port Louis)
(Pyongyang***)
Rabat
(Nouakchott)
Reykjavik
Riga
Riyadh
(Muscat, Sana)
Rom
(Tirana, Valletta)
Santafé de Bogotá
(Quito)
Santiago de Chile
Sarajevo
Seoul
Singapore
(Bandar Seri Bagawan)
Sofia
Tallinn
Teheran
Tel Aviv
(Nicosia)
Tokyo
(Majuro, Pohnpei)
Tunis
Vientiane*)
Vilnius
Warszawa
Washington
Wien
Windhoek
Zagreb
II. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Europeiska Unionen (EU) i Bryssel
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Genève
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris
Sveriges ständiga representation vid Europarå-det i Strasbourg
Sveriges ständiga delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i
Wien
III. Karriärkonsulat
a) Generalkonsulat
Gdansk
Hamburg
Hongkong (Macau)
Istanbul
Jerusalem
Los Angeles
New York
S:t Petersburg
Shanghai
b) Konsulat
Mariehamn
IV. Stockholmsbaserade ambassadörer
De tre sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville, (Folkrepubliken Kongo), Kinsha-sa***)
(Demokratiska Republiken Kongo), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé
(Kameroun), ’Djamena (Tschad).
2. Basseterre (St Christopher och Nevis), Bridgetown (Barbados), Castries (St Lucia) Kingston
(Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Port-au-Prince (Haiti), Roseau
(Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George’s (Grenada), St John’s
(Antigua och Barbuda).
3. Apia (Västra Samoa), Nuku’alofa (Tonga), Suva (Fiji), Honiara (Salomonöarna), Port Moresby
(Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).
4. Tripoli (Libyen)*
Senaste lydelse 1998:1703.
Senaste lydelse 1993:350.
Senaste lydelse 1974:820.
I denna budgetproposition används en delvis annan systematik än
tidigare år bl.a. därigenom att regeringen avstår från att peka ut vissa
brotts-typer som "prioriterade". Sådana uppräkningar tenderar att låsa
utvecklingen och minska nödvändig flexibilitet i problemorienterade
organisationer. Den förändrade systematiken innebär ingen ändring i sak
när det gäller myndigheternas verksamhetsinriktning
Nytt anslag, tidigare anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet.
*) Beskickningen förestås av en chargé d’affaires
**) Beskickningen är tills vidare obemannad
***) Har utsänd personal
****) öppnas i början av 2000
*****) Svenska institutet i Alexandria
******) med placering i Kairo
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
2
11
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
14
13
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
16
15
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
42
43
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
74
75
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
90
91
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
110
109
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
124
123
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
130
129
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
144
143
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
148
147
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
162
163
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
170
169
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
180
179
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
184
183
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
192
191
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
198
199
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
206
205
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
212
211