Post 5988 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1999
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/14
Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
9
Förslag till statsbudget för 1999
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Lagförslag 9
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring 9
3 Inledning 11
3.1 Omfattning 11
3.2 Utgiftsutveckling 12
3.3 Resultatbedömning 13
3.3.1 Tillstånd och utveckling 14
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 15
3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 16
3.3.4 Regeringens slutsatser 16
4 Hälsovård och sjukvård 19
4.1 Omfattning 19
4.2 Utgiftsutveckling 21
4.3 Resultatbedömning 22
4.3.1 Hälso- och sjukvård 22
4.3.2 Folkhälsa 29
4.3.3 Smittskydd 31
4.3.4 Psykiatri 32
4.3.5 Tandvård 33
4.3.6 Läkemedel 34
4.3.7 Regeringens slutsatser 35
4.4 Revisionens iakttagelser 36
4.5 Förslag till regeländringar 37
4.6 Anslag 37
A1 Sjukvårdsförmåner m.m. 37
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 40
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 41
A4 Insatser mot aids 43
A5 Bidrag till WHO 45
A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 45
A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 46
A8 Folkhälsoinstitutet 47
A9 Smittskyddsinstitutet 49
A10 Institutet för psykosocial medicin 51
A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 52
A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 54
4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet 56
4.7.1 Läkemedelsverket 56
4.8 Övrig statlig verksamhet 57
4.8.1 Apoteket AB 57
5 Social omsorg 59
5.1 Omfattning 59
5.2 Utgiftsutveckling 59
5.3 Resultatbedömning 61
5.3.1 Äldre 61
5.3.2 Personer med funktionshinder 66
5.3.3 Barn och ungdom 72
5.3.4 Socialt utsatta 76
5.3.5 Alkohol och narkotika 80
5.4 Revisionens iakttagelser 89
5.5 Anslag 90
B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 90
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 91
B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 92
B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 94
B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 95
B6 Ersättning för textelefoner 95
B7 Bilstöd till handikappade 96
B8 Kostnader för statlig assistansersättning 97
B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 98
B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 99
B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 102
B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd 103
B13 Handikappombudsmannen 104
B14 Barnombudsmannen 106
B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 107
B16 Statens institutionsstyrelse 108
B17 Alkoholinspektionen 110
B18 Alkoholsortimentsnämnden 111
B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. 112
B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 112
5.6 Övrig statlig verksamhet 113
5.6.1 Systembolaget AB 113
6 Socialstyrelsen 115
6.1 Omfattning 115
6.2 Utgiftsutveckling 115
6.3 Resultatbedömning 116
6.3.1 Regeringens slutsatser 121
6.4 Revisionens iakttagelser 122
6.5 Anslag 122
C1 Socialstyrelsen 122
7 Forskning 127
7.1 Omfattning 128
7.2 Utgiftsutveckling 128
7.3 Resultatbedömning 129
7.4 Revisionens iakttagelser 129
7.5 Anslag 130
D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 130
D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 131
8 Övrig statlig verksamhet 133
8.1 Allmänna arvsfonden 133
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner målet för utgiftsområdet i enlig-
het med vad regeringen förordar under av-
snitt 3.1,
2. antar regeringens förslag till lagen om
ändring i lagen (1998:553) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. godkänner de i avsnitt 5.5 föreslagna rikt-
linjerna för fördelning av statsbidrag till fri-
villigorganisationer på det sociala området,
4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Apoteket AB (publ) om bolagets fortsatta
verksamhet i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen tidigare ställt sig bakom,
5. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget A8 Folkhälsoinstitutet, under år
1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 108 miljoner
kronor under år 2000 och senare,
6. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget B16 Statens institutionsstyrelse,
under år 1999 åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor under år 2000 och senare,
7. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget C1 Socialstyrelsen, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 20 miljoner
kronor under år 2000 och senare,
8. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget D1 Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: Forskningsmedel, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
330 miljoner kronor under år 2000 och
senare,
9. medger att den statliga garantin för System-
bolagets pensionsförpliktelser höjs till 650
miljoner kronor,
10. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A1
Sjukvårdsförmåner m.m.
ramanslag
1 992 000
A2
Bidrag för läkemedelsförmånen
ramanslag
13 491 000
A3
Bidrag till hälso- och sjukvård
ramanslag
985 626
A4
Insatser mot aids
ramanslag
51 622
A5
Bidrag till WHO
ramanslag
34 371
A6
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk-
ningar
anslag
1 591
A7
Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan
ramanslag
16 300
A8
Folkhälsoinstitutet
ramanslag
109 047
A9
Smittskyddsinstitutet
ramanslag
108 750
A10
Institutet för psykosocial medicin
ramanslag
11 110
A11
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
ramanslag
33 896
A12
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
ramanslag
22 421
B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
ramanslag
270 000
B2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet
reservationsanslag
275 000
B3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
ramanslag
144 617
B4
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
anslag
78 394
B5
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
anslag
132 194
B6
Ersättning för texttelefoner
ramanslag
16 382
B7
Bilstöd till handikappade
ramanslag
178 078
B8
Kostnader för statlig assistansersättning
ramanslag
4 653 000
B9
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
anslag
63 000
B10
Bidrag till organisationer på det sociala området
ramanslag
64 841
B11
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
ramanslag
30 000
B12
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
ramanslag
8 447
B13
Handikappombudsmannen
ramanslag
7 857
B14
Barnombudsmannen
ramanslag
7 717
B15
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
ramanslag
6 745
B16
Statens institutionsstyrelse
ramanslag
524 848
B17
Alkoholinspektionen
ramanslag
11 013
B18
Alkoholsortimentsnämnden
ramanslag
687
B19
Bidrag till äldrebostäder m.m.
reservationsanslag
150 000
B20
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa
reservationsanslag
10 000
C1
Socialstyrelsen
ramanslag
407 357
D1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
ramanslag
105 580
D2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
ramanslag
8 968
Summa
24 012 459
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap
3 §
Ersättning för tandvård lämnas
om vården ges vid en folktandvårds-
klinik, en odontologisk fakultet eller
annars genom det allmännas försorg.
Ersättning lämnas också om vården
ges hos en enskild näringsidkare, ett
bolag eller en annan juridisk person,
under förutsättning att vårdgivaren
är uppförd på en förteckning som
upprättats av den allmänna försäk-
ringskassan.
Ersättning för tandvård lämnas
om vården ges vid en folktandvårds-
klinik, en högskola där odontologisk
utbildning och forskning bedrivs eller
annars genom det allmännas försorg.
Ersättning lämnas också om vården
ges hos en enskild näringsidkare, ett
bolag eller en annan juridisk person,
under förutsättning att vårdgivaren
är uppförd på en förteckning som
upprättats av den allmänna försäk-
ringskassan.
För att bli uppförd på en förteckning enligt första stycket skall vårdgivaren
antingen själv vara legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist eller
ha tillgång till en eller flera legitimerade tandläkare eller tandhygienister. Vida-
re krävs att vårdgivaren har F-skattsedel.
Ersättning lämnas enligt grunder som regeringen fastställer. Ersättning
lämnas endast om tandvården har utförts av en legitimerad tandläkare eller
tandhygienist som inte har fyllt 65 år.
Ersättning lämnas inte för tandvård åt en försäkrad som fyller högst 19 år
under det år då vården ges. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad före-
skrivs i tandvårdslagen (1985:125).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
3 Inledning
Det övergripande målet för välfärdspolitiken är
att alla människor skall ges förutsättningar för att
kunna leva ett gott liv. I ett solidariskt samhälle
skall alla, oberoende av inkomst, ha tillgång till
sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg av hög
kvalitet. Tillsammans med inkomstrelaterade so-
cialförsäkringar ger denna generella välfärd både
förutsättningar till försörjning genom eget arbete
och trygghet i livets olika skeden.
Vård och omsorg skall kännetecknas av trygg-
het, kvalitet och delaktighet. Vården skall finnas
tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemen-
samt finansierad och demokratiskt styrd. Be-
hovet av vård skall vara avgörande. Personlig
ekonomi eller social status får aldrig påverka vår-
dens kvalitet och fördelning.
Den svenska sjukvården är i många avseenden
i världsklass då den kännetecknas av hög kvalitet,
tillgång efter behov och låga kostnader. De
ökade resurserna som tillförs kommunsektorn
ger förutsättningar för att kunna möta de viktiga
utmaningarna att förkorta väntetiderna, trygga
tillgången på personal samt att låta patienten få
en starkare ställning i vården.
Äldreomsorgen skall utvecklas enligt den av
riksdagen antagna nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken. FN:s äldreår genomförs och ar-
betet med en offensiv äldrepolitik fortsätter.
Socialtjänsten är en viktig del av vårt trygg-
hetssystem där socialbidragen är det yttersta
skyddsnätet. Den sociala omsorgen skall med-
verka till att barn och ungdomar kan växa upp
under goda förhållanden, att människor med
olika slag av funktionshinder kan delta i sam-
hällslivet, att de som missbrukar alkohol eller
andra beroendeframkallande medel kommer från
sitt missbruk och att de som saknar medel till sitt
uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.
Att leva upp till FN:s konvention om barnets
rättigheter kräver en långsiktig och ständigt på-
gående process. Den proposition som lades till
riksdagen före sommaren innehåller en strategi
för detta arbete. Sammanlagt satsar regeringen 30
miljoner kronor under tre år för att förverkliga
barnkonventionen. Dessutom fortsätter rege-
ringen sitt arbete mot sexuell exploatering av
barn.
3.1 Omfattning
Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social
omsorg omfattar fyra verksamhetsområden:
A Hälsovård och sjukvård
B Social omsorg
C Socialstyrelsen
D Forskning
I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har
till uppgift att svara för genomförande, uppfölj-
ning och tillsyn inom de olika verksamhetsom-
rådena. Socialstyrelsen utgör ett eget verksam-
hetsområde till följd av att myndighetens ansvar
för uppföljning och tillsyn sträcker sig över verk-
samhetsområdena A och B. Verksamheter inom
dessa områden är huvudsakligen riktade mot
kommuner och landsting vilka står för huvud-
mannaskapet avseende hälso- och sjukvård, so-
cialtjänst m.m.
3.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
24 2182
22 754
23 0873
24 012
24 471
24 765
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 inkl. 540 mkr på äldre anslag
3 inkl. 152 mkr på äldre anslag
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
– Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men
alltjämt finns stora socioekonomiska skillna-
der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan-
de tecken är att den andel av befolkningen
som uppger sig ha psykiska besvär ökar.
Andra hälsoproblem som ökar är övervikt
och allergier.
– Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar
och omstruktureringar. Den demografiska
utvecklingen har samtidigt inneburit att an-
delen äldre ökar. I den situationen har vården,
trots en bibehållen produktionsnivå, fått
problem med ökade väntetider. Under år
1998 har ett kraftfullt arbete inletts för att
korta köer till och minska väntetider i vården.
– Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy-
kiatrireformen får personer med psykisk
störning inte del av insatser för stöd och ser-
vice enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade i den
utsträckning som gruppens behov föranleder.
Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt
störda saknar adekvat sysselsättning anpassad
till deras funktionshinder.
– Till följd av förändringen inom läkemedels-
förmånen minskade kostnaden för läkemedel
något mellan åren 1996 och 1997. Under år
1998 beräknas en viss kostnadsökning ske.
Det är för närvarande svårt att bedöma den
mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom
läkemedelsområdet.
– Den statliga assistansersättningen, som reg-
leras i lagen (1993:389) om assistansersättning
har tillförts kraftigt ökade resurser. Prog-
nosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån
nu har stabiliserats.
– De under år 1997 beslutade extra resurserna
till kommuner och landsting har förbättrat
förutsättningarna att bibehålla och i viss
utsträckning höja kvaliteten i verksamheten.
Uppföljningar i vården och omsorgen visar
dock att det fortfarande finns brister.
– De individuella stöden till funktionshindrade
har stor betydelse för att underlätta ett så
självständigt liv som möjligt, men det finns
brister när det gäller tillgängligheten i sam-
hällsmiljön som helhet.
– Kostnaderna för socialbidrag minskar.
– Arbetet har påbörjats med att redovisa, ana-
lysera och utveckla alla verksamheter utifrån
ett genderperspektiv.
Förändringar
– Ytterligare steg har tagits för att stärka pa-
tientens inflytande och delaktighet i hälso-
och sjukvården genom de förslag till föränd-
ringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen
som regeringen förelagt riksdagen. Lands-
tingen har tillförts medel för insatser inom
området genom den särskilda överenskom-
melsen mellan staten och landstingen.
– Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förutsättningar att
korta väntetiderna inom vården samt komma
tillrätta med de problem som idag finns inom
äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege-
ringens uppdrag utreda förutsättningarna för
en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk-
vården.
– Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka
patientsäkerheten i vården genom riksdagens
beslut om en ny reglering för yrkesverksam-
heten inom hälso- och sjukvårdsområdet som
träder i kraft den 1 januari 1999.
– Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö-
rande hälsodataregister och vårdregister inne-
bär en ökad enhetlighet i regleringen inom
området samtidigt som skyddet för den en-
skildes integritet förstärks.
– Riksdagens beslut om ett reformerat tand-
vårdsstöd innebär i princip att alla vuxna ges
ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och
regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras
stödet till vissa äldre samt personer som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har
särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd
införs vid särskilt omfattande behandlingar.
– Genom riksdagens beslut i juni 1998 har
grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts fast.
Nationella mål har formulerats och arbetet
med att utveckla en långsiktig strategi har
inletts för hur målen skall förverkligas. Riks-
dagsbeslutet innebär också ändringar och till-
lägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk-
ring inom äldre- och handikappomsorgen,
skyldighet för personal att rapportera om
missförhållanden samt förtydligande av
avgiftsreglerna inom äldre- och handikapp-
omsorgen. Särskilda medel föreslås avsättas
för att stödja och påskynda utvecklingen när
det gäller bl.a. stöd till anhöriga, forskning
och tillsyn.
– Riksdagen har förelagts förslag till en strategi
för det fortsatta arbetet med att förverkliga
och genomföra FN:s barnkonvention i
Sverige.
Mål för utgiftsområdet för 1999
– Att trygga en god hälsa och goda levnads-
villkor och se till att hälso- och sjukvården
och den sociala omsorgen bedrivs med god
kvalitet och effektiv resursanvändning samt
tillgodoser den enskilde individens behov av
vård, omsorg, stöd och service.
Prioriteringar för 1999
– Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut-
sättningarna att korta väntetiderna och för-
bättra tillgängligheten i hälso- och sjukvården.
– Insatser skall göras för att öka patientinfly-
tandet och stärka patientsäkerheten.
– Verksamhetsstatistik och resultatinformation
för hälso- och sjukvården skall tas fram.
– Åtgärder skall vidtas för att förbättra den
psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt
hos barn och ungdomar.
– Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet
skall reformeras.
– Förutsättningarna skall förbättras för att fort-
löpande prognostisera kostnadsutvecklingen
för läkemedel.
– Arbetet med att utveckla och effektivisera
läkemedelsförsörjningen skall fullföljas.
– Inom handikappområdet kommer frågor om
tillgänglighet och utformandet av en nationell
handlingsplan att ha hög prioritet. Regeringen
har i mars 1998 tillsatt en handikapp-
delegation och en nationell samordnings-
kommitté för handikappfrågor som har en
nyckelroll i arbetet.
– Opinionsbildning och förebyggande åtgärder
bland ungdomar skall ha en fortsatt hög prio-
ritet i syfte att påverka attityder och förhåll-
ningssätt till alkohol och narkotika.
– Arbetet med att förverkliga barnkonventio-
nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom
samarbetet kring vissa barnfrågor inom
Östersjöstaternas råd (CBSS).
– Inom äldreområdet skall genomförandet av
den nationella handlingsplanen prioriteras. En
parlamentarisk äldreberedning skall tillsättas.
Aktiviteter inom ramen för FN:s äldreår skall
genomföras.
– Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med kommuner
och ideella organisationer satsa resurser och
vidta åtgärder för att förbättra situationen för
de hemlösa.
– Ett genderperspektiv skall ingå i all verksam-
het. Förslag och verksamheter skall analyseras
utifrån båda könens behov och förutsätt-
ningar i syfte att höja kvaliteten och effekti-
viteten.
3.3 Resultatbedömning
Mål för 1997
– Att trygga en god hälsa och att åstadkomma
en hälso- och sjukvård av god kvalitet med
effektiv resursanvändning som tillgodoser
den enskilde individens behov.
– Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg
som ger goda levnadsvillkor för äldre och per-
soner med funktionshinder med olika behov
av service, omvårdnad och vård och som
bygger på den enskilda människans delaktig-
het och självbestämmande.
– Att åstadkomma en social omsorg av god
kvalitet med effektiv resursanvändning som
tillgodoser den enskilde individens behov av
stöd och bistånd i samband med sociala eller
andra handikapp, missbruksproblem och för-
sörjningssvårigheter samt som tillgodoser att
barn och ungdomar växer upp under trygga
och goda förhållanden.
– Att öka kunskapen om tillstånd, processer
och effekter rörande hälsa och social välfärd.
Nedan sammanfattas de resultatbedömningar
som gjorts utifrån de mål som gällde år 1997 för
hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen.
Dessa mål redovisades i budgetpropositionen för
år 1998. För en mer detaljerad resultatbedöm-
ning hänvisas till respektive verksamhetsområde
(se avsnitt 4.3, 5.3 och 7).
3.3.1 Tillstånd och utveckling
Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet varit mycket omdanande. Den
har bl.a. präglats av besparingar inom sjukhus-
sektorn samt kraftiga omfördelningar från slutna
till öppna vårdformer. Den demografiska ut-
vecklingen har också inneburit att andelen äldre
inom hälso- och sjukvården har ökat. Samman-
taget har denna utveckling, trots en bibehållen
produktionsnivå, inneburit att väntetiderna inom
vården har ökat under de senaste åren. Brister i
patienternas möjligheter till inflytande och del-
aktighet är andra problem som har uppmärk-
sammats.
Hälsoläget hos befolkningen har generellt sett
fortsatt att förbättras. Ett allvarligt problem är
dock att skillnaderna i hälsa mellan olika socio-
ekonomiska grupper kvarstår. Hälsorisker som
ökar i omfattning är övervikt och allergier. Det
finns dessutom tecken på att andelen i befolk-
ningen med psykisk ohälsa ökat.
Tandhälsan har påtagligt förbättrats under en
följd av år. Hos barn och ungdomar har före-
komsten av kariesskador minskat väsentligt.
Undersökningar från Socialstyrelsen och läns-
styrelserna visar att äldre och funktionshindrade
inte alltid får den vård de behöver från kommu-
nen. Det saknas platser i särskilt boende. Av-
gifterna för bl.a. boende och service är i vissa fall
för höga för en del vårdtagare. Psykiskt funk-
tionshindrade kan ha svårt att få adekvat rehabi-
litering, bostad med särskild service och dagliga
aktiviteter. Många äldre och funktionshindrade
vårdas av sina anhöriga, men omfattningen av
detta är svår att uppskatta. Kommunerna lägger
generellt sett ned lika mycket resurser på kom-
munal vård och omsorg som tidigare, men av
dem som får kommunal vård och omsorg får en
minskande andel hjälp i hemmet, medan en
ökande andel får mer omfattande insatser. Kom-
munernas omsorg om äldre och funktionshandi-
kappade fungerar i huvudsak bra. Personalen gör
stora insatser för att ge god omsorg. Det finns
dock problem som behöver åtgärdas. Kvaliteten i
vården och omsorgen varierar såväl mellan som
inom kommunerna och brister som uppmärk-
sammats vid tillsyn åtgärdas inte alltid så snabbt
som vore önskvärt. Det är huvudsakligen stan-
darden i boendet, personaltätheten och persona-
lens kompetens som utgör problem.
Barns behov av stödinsatser har ökat. Allt fler
barn, mätt såväl i antal som andel av alla barn upp
till 18 år, får också stöd genom socialtjänsten.
Kommunerna lägger ned generellt sett lika
mycket resurser på detta område som tidigare,
men fler barn och unga får stöd genom kontakt-
person och en minskad andel får vård utom
hemmet.
Kostnaderna för socialbidraget har ökat under
1990-talet, men sedan andra halvåret 1997 har
kostnaderna sjunkit och de förväntas fortsätta
minska under 1998. Utvecklingen speglar bl.a.
det förbättrade arbetsmarknadsläget och det
minskade flyktingmottagandet. För många ung-
domar, invandrare och ålderspensionärer med
invandrarbakgrund har socialbidraget dock kom-
mit att fungera som ett mer långsiktigt försörj-
ningsstöd. Ytterligare ett problem är att olika
kommuner och olika handläggare gör olika be-
dömningar i socialbidragsbeslut.
Sedan år 1986 har en omstrukturering av
missbrukarvården skett. Vården sker i allt högre
grad inom öppenvården. Antalet tvångsvårdade
har halverats på knappt tio år. Behovet av ung-
domsvårdsplatser inom tvångsvården har däre-
mot ökat.
Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt
inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska
och folkhälsopolitiska området och kan till stor
del endast tillgodoses genom forskning. I rege-
ringens proposition 1996/97:5 Forskning och
samhälle redovisades kunskapsbehovet på flera
olika områden inom Socialdepartementets an-
svarsområde.
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna
Inom ramen för den särskilda överenskommel-
sen mellan staten och landstingen infördes under
år 1997 en vårdgaranti i syfte att öka tillgänglig-
heten inom hälso- och sjukvården. Landstingen
tillfördes i överenskommelsen medel för detta
ändamål samt för utvecklingsarbete avseende
kvalitet m.m. Vidare höjdes statsbidragen till
kommuner och landsting vilket förbättrade möj-
ligheterna för landstingen att vidta åtgärder för
att bl.a. korta väntetiderna i vården. Dessutom
har landstingen fått ersättning från staten i form
av medel för läkemedelsförmånen på grund av
övertagandet av kostnadsansvaret för denna. Re-
geringen har under år 1998 överlämnat två pro-
positioner till riksdagen med förslag till änd-
ringar i hälso- och sjukvårdslagen i syfte att
stärka patientens ställning i hälso- och sjuk-
vården.
För närvarande pågår ett omfattande utred-
ningsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Regeringen har bl.a. tillsatt en nationell folk-
hälsokommitté med uppgift att utarbeta förslag
till nationella mål för hälsoutvecklingen. Vidare
har en kommitté tillsatts för att utvärdera smitt-
skyddslagen. Kommittén om hälso- och sjukvår-
dens finansiering och organisation (HSU 2000)
skall avlämna sitt slutbetänkande i början av år
1999. Inom det medicinsk-etiska området
arbetar flera utredningar, bl.a. kan nämnas
Kommittén om vård i livets slutskede, Sterilise-
ringsutredningen samt Delegationen för upp-
följning av riktlinjer för prioriteringar inom
hälso- och sjukvården.
De ökade behoven av personal inom hälso-
och sjukvården har föranlett regeringen att in-
rätta en kommission med uppgift att kartlägga
utbildningsbehoven och föreslå åtgärder för att
underlätta rekryteringen av personal (se utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv).
Därutöver har en arbetsgrupp bildats inom
Socialdepartementet med uppgift att kartlägga
personalförsörjningen och utbildningsbehoven
inom äldreomsorgen (S 1998:D). Vidare har
regeringen i en proposition om läkarnas vidare-
utbildning föreslagit att ett nationellt planerings-
stöd skall införas i syfte att underlätta den lång-
siktiga bedömningen av den framtida läkar-
försörjningen m.m.
För att minska antalet nya hiv-infektioner
bland befolkningen har staten avsatt medel för
att förebygga spridningen av hiv/aids.
Staten har vidtagit flera åtgärder för att på-
verka kommunernas förutsättningar att erbjuda
en god omsorg. De höjda statsbidragen till
kommuner och landsting som nämnts ovan
syftade även till att värna den sociala omsorgen.
Vidare fick kommunerna möjlighet att ansöka
om statliga medel för att utveckla stödet till an-
höriga. Regeringen föreslog också ändringar i so-
cialtjänstlagen för att bl.a. underlätta för äldre
och funktionshindrade att flytta eller söka vård
och omsorg i annan kommun. Regeringen har
vidare påbörjat en översyn av socialtjänstlagen
(1980:620), socialtjänstens finansiering och av-
gifter, tillsynen över socialtjänsten samt hur den
ekonomiska tryggheten för vissa äldre invandrare
skall utformas.
Regeringen har utarbetat en nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken. I den redovisas de
mål för äldrepolitiken som skall gälla i hela lan-
det. Regeringen anger där också åtgärder för att
rätta till problem inom äldreomsorgen. Efter
riksdagens beslut har planen nu börjat genom-
föras. Det innebär bl.a. att tillsynen över kom-
munernas omsorgsverksamhet föreslås få mer
resurser för att kunna utökas och att statliga me-
del kan ansökas av kommuner för att förbättra
standarden i äldrebostäder och öka antalet platser
i särskilt boende. Ökade resurser föreslås också
till forskning och utveckling inom äldreom-
sorgsområdet. En handikappdelegation har bil-
dats med uppgift att ta fram ett förslag till en
motsvarande nationell handlingsplan för handi-
kappområdet.
Staten ger stöd direkt till funktionshindrade
personer genom att anslå resurser för statlig assi-
stansersättning, bilstöd, texttelefon och vårdar-
tjänst.
Kommunerna har fått möjlighet att ansöka om
statliga medel för att utveckla kvaliteten i so-
cialtjänstens arbete med barn och unga och So-
cialstyrelsen har fått i uppdrag att bistå kommu-
nerna i utvecklingsarbetet. Genom ändringar i
socialtjänstlagen har staten bl.a. lyft fram att
kommunerna alltid ska ta hänsyn till barnets
bästa när de vidtar omsorgsåtgärder för barn. I
lagen anges nu också en riksnorm som preciserar
socialbidragets storlek och staten har markerat
såväl kommunens ansvar för att bistå den en-
skilde med aktiva åtgärder som den enskildes an-
svar att göra vad han kan för att bli självför-
sörjande. En strategi har tagits fram för det
fortsatta arbetet med att i Sverige förverkliga och
genomföra FN:s konvention om barnets rättig-
heter.
Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med ideella krafter,
särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta
åtgärder för att förbättra denna situation.
På forskningsområdet har regeringen i propo-
sition 1996/97:5 Forskning och samhälle lyft
fram de kunskapsbehov som man ansåg vara av
stor vikt. Medel för forskning anslogs och kun-
skapsbehoven omsattes till mål och uppdrag i
1997 års regleringsbrev för de myndigheter som
arbetar med forskning.
3.3.3 Effekter av de statliga insatserna
Den vårdgaranti som infördes år 1997 syftade till
att öka tillgängligheten för alla patienter genom
att införa regler om tillgänglighet till primär-
vården och specialistvården. Det kan konstateras
att vårdgarantin, som företrädare för staten och
landstingen beslutat bibehålla för åren 1998 och
1999, ledde till en ökad fokusering på problemen
kring vårdens tillgänglighet. Däremot visar olika
uppföljningar att landstingen inte fullt ut har
lyckats nå upp till garantins tidsfrister. Nu
gällande vårdgaranti är inte någon behandlings-
garanti. I överenskommelsen mellan staten och
landstingen om ersättningar år 1999 för insatser
för att stärka patientens ställning m.m. tas ytter-
ligare steg för att förbättra vårdens tillgänglighet.
Landstingen har åtagit sig att påtagligt minska
väntetiderna både för besök och behandling.
Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen i
uppdrag att utreda förutsättningarna för en
behandlingsgaranti inom svensk hälso- och
sjukvård.
De hiv-preventiva insatser som gjorts, bl.a.
med stöd av de medel som staten avsatt för att
förhindra spridningen av hiv-infektion, har visat
sig vara framgångsrika och Sverige har förblivit
ett land med låg förekomst av hiv-infektion.
En undersökning gjord av Statistiska central-
byrån visar att ökningen av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting i huvudsak
har använts i enlighet med riksdagens intentio-
ner. Det innebär att vården och omsorgen har
fått resurser, bl.a för att öka personaltätheten,
som de annars inte skulle ha fått. Detta ger dess-
utom landstingen möjligheter att korta vänte-
tiderna. Många landsting har också beslutat om
åtgärder för att minska väntetiderna. Stimulans-
medlen har bl.a. bidragit till en ökad medveten-
het i kommuner och landsting om anhörigas si-
tuation och flera av de projekt som fått stöd har
permanentats och fortsätter nu inom den regul-
jära verksamheten. Fler äldre och funktionshind-
rade än tidigare söker nu bistånd i annan kom-
mun. Det är en effekt av lagändringarna som
redan är märkbar. I övrigt är det svårt att redan
nu bedöma effekter i omsorgen av lagändringar-
na och handlingsplanen för äldrepolitik.
De direkta stöden till funktionshindrade inne-
bar att ungefär 7 700 personer fick stöd i sitt
dagliga liv genom statlig assistansersättning
under år 1997, ca 2 500 personer kunde med
hjälp av vårdartjänst studera vid gymnasium,
folkhögskola eller universitet, nästan 900 döva
och talskadade fick texttelefon för att underlätta
kontakterna med anhöriga och andra och ca
2 200 personer fick bilstöd. Regeringen konstate-
rar att den förbättring av levnadsvillkoren detta
inneburit för dessa personer och deras anhöriga
inte kommit till stånd utan dessa insatser.
Det utvecklingsarbete som kommit till stånd
till följd av de statliga utvecklingsmedlen riktade
mot barn- och ungdomsomsorgen har, enligt
Socialstyrelsen, bidragit till att kvaliteten för-
bättrats i kommunernas utredningar i enskilda
ärenden om omsorgsbehovet. Förbättringen har
skett trots att det görs fler utredningar därför att
antalet anmälningar och ansökningar ökat.
Effekter av de olika lagändringar som genom-
förts kan ännu inte redovisas.
Till följd av insatserna inom forskningsom-
rådet har bl.a. ett nationellt forskningsprogram
om ojämlikhet i hälsa utarbetats och ett centrum
för alkohol- och drogforskning har inrättats vid
Stockholms universitet. Vidare har en utvärde-
ring gjorts av arbetsplatsanknutet alkohol- och
drogförebyggande arbete. Effekter av nedskär-
ningar på vårdpersonalens psykosociala arbet-
miljö har studerats och resultaten har givit upp-
slag till vårdorganisatoriska åtgärder som nu
prövas.
3.3.4 Regeringens slutsatser
Regeringen bedömer att de genomförda insat-
serna inom vården och omsorgen inneburit att
viktiga steg har tagits för att uppnå målen, men
att måluppfyllelsen ännu inte är tillfredsställande.
Väntetiderna inom vården måste kortas ytter-
ligare och patienterna få ett ökat inflytande över
och en ökad delaktighet i beslut som fattas inom
hälso- och sjukvården. När det gäller hälsoläget i
befolkningen finns det alltjämt stora skillnader
mellan olika befolkningsgrupper. Insatserna bör
därför främst inriktas mot de grupper som är
mest eftersatta. Barns och ungdomars hälsa
måste särskilt uppmärksammas. Andelen skol-
ungdomar som använder alkohol och som har
prövat narkotika ökar. Man kan dessutom notera
en ökning av antalet rökande tonårsflickor. När
det gäller tandhälsan så kvarstår problem med
kariesskador i vissa utsatta bostadsområden.
När det gäller den del av målet som avser kva-
litet och effektiv resursanvändning inom hälso-
och sjukvården åligger det främst sjukvårds-
huvudmännen att förbättra måluppfyllelsen. Re-
geringen anser, bl.a. mot bakgrund av de skillna-
der i effektivitet och kvalitet som finns mellan
olika landsting, att det krävs fortsatta insatser av
de enskilda landstingen för att förbättra kvalite-
ten och effektiviteten. Regeringen avser att
framöver utveckla uppföljningen och utvärde-
ringen på dessa områden.
Den sociala omsorgen har svårigheter att möta
vissa gruppers behov, t.ex. de psykiskt funktions-
hindrades. Det förekommer att behövande inte
får tillgång till omsorg på grund av nivån på av-
gifterna och för att det på vissa håll saknas platser
i särskilt boende. Regeringen avser att
genomföra de insatser, bl.a. ekonomiskt stöd till
bostäder för äldre och funktionshindrade och
utökade resurser till tillsyn, som redovisats i den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.
Vidare skall regeringen utarbeta en motsvarande
handlingsplan för handikappområdet. Rege-
ringen bedömer att detta är en bra grund för
fortsatt utveckling av omsorgen, så att målupp-
fyllelsen kan förbättras.
Regeringen konstaterar att behovet av social-
tjänstens olika insatser har ökat på flera områden.
Därför anser regeringen att det är värdefullt att
socialtjänstens utredningar av enskilda barns och
ungdomars vård- och omsorgsbehov har
förbättrats, så att bedömningarna av
insatsbehoven kan bli mer korrekta och
insatsernas effektivitet därmed kan öka. I vissa
fall, t.ex. när det gäller äldre invandrare, är det
eventuellt lämpligare att möta behoven med
andra insatser än dem som socialtjänsten idag
kan erbjuda. Mot bakgrund av detta är den på-
började översynen av socialtjänstlagen och so-
cialtjänsten mycket angelägen.
Genom socialdepartementets genderprojekt
har det bl.a. framkommit information om att
män och kvinnor har olika tillgång till vård och
omsorg; fler män än kvinnor får t.ex. bilstöd och
assistansersättning. Departementet arbetar vidare
med att få fram könsuppdelad statistik och
verkar för att förslag och verksamheter skall
genomföras utifrån båda könens behov och för-
utsättningar. Den information som finns till-
gänglig om vård- och omsorgsbehov, kom-
muners och landstings vård- och omsorgs-
insatser och om effekter av insatserna, är inte
tillräcklig för att regeringen ska kunna bedöma
måluppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt.
Ytterligare insatser krävs för att utveckla
informationsförsörjningen.
Regeringen konstaterar att de planerade insat-
ser och prioriteringar som redovisades i proposi-
tionen Forskning och samhälle i huvudsak har
fullföljts och att de redan lett till ökad kunskap
eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra
kunskapstillväxten på sikt. Regeringen bedömer
därför att målet, att öka kunskapen om tillstånd,
processer och effekter rörande hälsa och social
välfärd, har nåtts på ett tillfredsställande sätt.
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
A Hälsovård och sjukvård
16 872 227
16 387 184
16 728 390
16 857 734
16 847 992
16 853 243
B Social omsorg
6 331 047
5 894 817
5 726 436
6 632 820
7 081 705
7 350 895
C Socialstyrelsen
377 403
369 636
381 658
407 357
414 438
421 432
D Forskning
97 659
102 179
99 300
114 548
126 785
139 234
Totalt för utgiftsområde 9
23 678 336
22 753 816
22 935 784
24 012 459
24 470 920
24 764 804
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
4 Hälsovård och sjukvård
4.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar hälso- och sjuk-
vård som i huvudsak är ett ansvar för landstingen
och kommunerna. Verksamheten regleras bl.a. i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens
stöd till den kommunala sektorn utgår främst
från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg redovisas vissa ersätt-
ningar som utges till sjukvårdshuvudmännen till
följd av den särskilda årliga överenskommelsen
mellan staten och landstingen.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen har
fr.o.m. den 1 januari 1998 överförts till lands-
tingen och ett särskilt statsbidrag utges därför
fr.o.m. budgetåret 1998 till landstingen för detta
ändamål. De dominerande posterna anslagsmäs-
sigt inom verksamhetsområdet utgörs av läke-
medelsförmånen och tandvårdsförsäkringen.
Vidare ingår i verksamhetsområdet de statliga
myndigheterna med anknytning till hälso- och
sjukvårdsområdet, dock inte Socialstyrelsen som
redovisas under ett separat verksamhetsområde,
samt bidrag till Världshälsoorganisationen
(WHO) och Nordiska hälsovårdshögskolan.
Under verksamhetsområdet redovisas även
Läkemedelsverket och Apoteket AB samt
WHO-enheten för rapportering av läkemedels-
biverkningar.
Sverige har i ett internationellt perspektiv rela-
tivt låga kostnader för hälso- och sjukvård. En
jämförelse mellan de svenska kostnaderna för
hälso- och sjukvård som en andel av BNP och ett
genomsnitt för motsvarande kostnadsandel i
EU-länderna visar enligt OECD:s statistik för år
1996 att Sveriges andel var 7,6 procent av BNP
jämfört med genomsnittet 7,9 procent i EU-
länderna. Kostnaderna för landstingens hälso-
och sjukvården (primärvård, somatisk
korttidssjukvård, långtidssjukvård, psykiatrisk
vård och tandvård) uppgick under år 1997 enligt
Landstingsförbundets statistik (Statistisk årsbok
för landsting 1998) till 91 miljarder kronor.
Detta var en ökning med knappt tre procent
jämfört med år 1996 då kostnaderna uppgick till
88,4 miljarder kronor. Jämfört med 1990-talet i
sin helhet innebär kostnadsutfallet för år 1997 en
oförändrad kostnadsnivå jämfört med år 1993.
Den landstingskommunala hälso- och sjuk-
vården omfattar en rad olika verksamheter. För-
delningen av de totala kostnaderna för hälso- och
sjukvården på de olika verksamheterna för
respektive år under perioden 1990-1996 framgår
av nedanstående diagram.
Diagram 4.1
Fördelning av kostnader på olika verksamheter inom hälso- och
sjukvården, 1990 - 1996
Som framgår av diagram 4.1 har den somatiska
korttidssjukvårdens andel av de totala kostna-
derna under den aktuella perioden ökat från 47,4
procent år 1990 till 60,2 procent år 1996. Lång-
tidssjukvårdens och primärvårdens andelar av de
totala kostnaderna har minskat under perioden.
Långtidssjukvårdens andel har minskat från 5,3
procent år 1990 till 4,1 procent år 1996, medan
primärsjukvårdens andel minskat från 30,2 pro-
cent år 1990 till 19,9 procent år 1996. När det
gäller den psykiatriska vårdens andel har denna
legat relativt stabilt under perioden och uppgick
till 12,3 procent av kostnaderna för såväl år 1990
som år 1996. När det slutligen gäller tandvården
så har dess andel minskat från 4,7 procent av
kostnaderna för år 1990 till 3,7 procent av kost-
naderna för år 1996.
Förändringarna i kostnadsandelar för de olika
verksamheterna inom landstingens hälso- och
sjukvård kan förklaras av de omstruktureringar
som under 1990-talet genomförts inom sektorn
och som bl.a. innebär en omfördelning från slu-
ten vård till öppna vårdformer och hemsjukvård.
Stor betydelse för omfördelningen har också de
förändringar som skett till följd av Ädelreformen
och psykiatrireformen.
Landstingens verksamhet finansieras i huvud-
sak via landstingsskatten. Som framgår av
diagram 4.2 utgjorde landstingsskatten under år
1997 nära fyra femtedelar av landstingssektorns
inkomster. Statens bidrag till landstingen består
dels av det generella statsbidraget, dels av vissa
specialdestinerade statsbidrag (inom hälso- och
sjukvårdsområdet t.ex. ersättning med anledning
av den årliga överenskommelsen mellan staten
och landstingen samt vissa tidsbegränsade
stimulansbidrag med anledning av t.ex. Ädel-,
handikapp- och psykiatrireformerna). Lands-
tingen har vidare vissa övriga inkomster (ersätt-
ningar från försäkringskassor, ersättningar från
kommuner, försäljning av tjänster osv.) samt
inkomster från patientavgifter. Det är värt att
notera att uppgifterna i diagram 4.2 avser
finansieringen av landstingens totala verksamhet
och inte endast hälso- och sjukvården.
Diagrammet ger emellertid en relativt rättvisande
bild av finansieringen av landstingens hälso- och
sjukvård eftersom den verksamheten utgör en
stor andel, ca 85 procent år 1996, av landstingens
totala verksamhet.
Diagram 4.2
Landstingens inkomster år 1997 fördelade (%) efter inkomstslag
När det gäller personalen inom såväl landsting-
ens som kommunernas hälso- och sjukvård så
kan situationen för år 1997 illustreras av tabell
4.1 nedan. Av tabellen framgår också föränd-
ringen jämfört med år 1995 när det gäller perso-
nalens storlek och fördelningen på vissa olika
yrkeskategorier. Uppgifterna är hämtade från
Landstingsförbundets statistik. Av tabellen kan
utläsas att den samlade personalen inom hälso-
och sjukvården totalt ökade från drygt 240 000
till knappt 249 000 mellan år 1995 och år 1997.
Hälso- och sjukvårdspersonalen i kommunerna
ökade under perioden med 12 000 medan hälso-
och sjukvårdspersonalen i landstingen minskade
med 3 300.
Tabell 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1997 samt förändring åren 1995-1997
1997
Förändring 1995–1997
Landsting
Kommuner
Totalt
Landsting
Kommuner
Totalt
Läkare
22 000
1 450
23 450
1 500
–1 150
350
Sjuksköterska
71 000
19 200
90 200
2 900
600
3 500
Undersköterska
37 900
55 200
93 100
–2 600
13 700
11 100
Sjukvårdsbiträde
3 500
8 500
12 000
–3 300
–2 200
–5 500
Skötare
12 700
5 300
18 000
–1 900
900
–1 000
Sjukgymnast
5 200
1 200
6 400
100
100
200
Arbetsterapeut
3 700
2 100
5 800
0
50
50
Summa
156 000
92 950
248 950
–3 300
12 000
8 700
Källa: Landstingsförbundet
4.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
16 872
16 387
16 728
16 858
16 848
16 853
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men
alltjämt finns stora socioekonomiska skillna-
der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan-
de tecken är att den andel av befolkningen
som uppger sig ha psykiska besvär ökat.
Andra hälsoproblem som ökar är övervikt
och allergier.
- Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar
och omstruktureringar inom sjukhussektorn.
Den demografiska utvecklingen har samtidigt
inneburit att andelen äldre ökat. I den situa-
tionen har vården, trots en bibehållen pro-
duktionsnivå, fått problem med ökade vänte-
tider. Under året har ett kraftfullt arbete
inletts för att korta köer till och minska vän-
tetider i vården.
- Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy-
kiatrireformen får personer med psykisk
störning inte del av insatser för stöd och ser-
vice enligt lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade i den ut-
sträckning som gruppens behov föranleder.
Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt
störda saknar adekvat sysselsättning anpassad
till deras funktionshinder.
- Till följd av förändringen inom läkemedels-
förmånen minskade kostnaden för läkemedel
något mellan åren 1996 och 1997. Under år
1998 beräknas en viss kostnadsökning ske.
Det är för närvarande svårt att bedöma den
mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom
läkemedelsområdet.
Förändringar
- Ytterligare steg har tagits för att stärka pati-
entens inflytande och delaktighet i hälso- och
sjukvården genom de förslag till förändringar
i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege-
ringen förelagt riksdagen. Landstingen har
tillförts medel för insatser inom området ge-
nom den särskilda överenskommelsen mellan
staten och landstingen.
- Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förutsättningar att
korta väntetiderna inom vården samt komma
tillrätta med de problem som i dag finns inom
äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege-
ringens uppdrag utreda förutsättningarna för
en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk-
vården.
- Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka
patientsäkerheten i vården genom riksdagens
beslut om en ny reglering för yrkesverksam-
heten inom hälso- och sjukvårdsområdet som
träder i kraft den 1 januari 1999.
- Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö-
rande hälsodataregister och vårdregister inne-
bär en ökad enhetlighet i regleringen inom
området samtidigt som skyddet för den en-
skildes integritet förstärks.
- Riksdagens beslut om ett reformerat tand-
vårdsstöd innebär att i princip alla vuxna ges
ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och
regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras
stödet till vissa äldre samt personer som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har
särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd
införs vid särskilt omfattande behandlingar.
Mål för 1999
- Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall för-
bättras.
- Patientens ställning skall stärkas.
- Folkhälsan skall förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur hälso-
synpunkt.
1. Tobaksbruket skall minska.
- Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och
vara kostnadseffektiv.
- En god tandhälsa skall upprätthållas.
- Vården av och omsorgen om psykiskt störda
skall förbättras.
Prioriteringar för 1999
- Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut-
sättningarna att korta väntetider och förbättra
tillgängligheten i hälso- och sjukvården.
- Insatser skall göras för att öka patientinfly-
tandet och stärka patientsäkerheten.
- Verksamhetsstatistik och resultatinformation
för hälso- och sjukvården skall tas fram.
- Åtgärder skall vidtas för att förbättra den
psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt
hos barn och ungdomar.
- Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet
skall reformeras.
- Förutsättningarna skall förbättras för att
fortlöpande prognostisera kostnadsutveck-
lingen för läkemedel.
- Arbetet med att utveckla och effektivisera
läkemedelsförsöljningen skall fullföljas.
4.3 Resultatbedömning
Det övergripande målet för hälso- och sjukvård-
en är en god hälsa och en vård på lika villkor för
hela befolkningen. Att erbjuda hälso- och sjuk-
vård av god kvalitet, som tillgodoser patientens
behov av trygghet i vården och behandlingen, är i
första hand en uppgift för landstingen. Som en
följd av Ädelreformen har även kommunerna
numera ett ansvar att bedriva hälso- och sjuk-
vård. Eftersom ansvaret för hälso- och sjukvår-
den främst åvilar landsting och kommuner av-
gränsar regeringen sin resultatbedömning för
verksamhetsområdet hälso- och sjukvård avse-
ende budgetåret 1997 till att avse främst en redo-
visning av de statliga insatserna inom området
samt deras effekter.
Den hälso- och sjukvård som erbjuds skall
vara tillgänglig och bygga på respekt för den en-
skildes självbestämmande och integritet. Den en-
skilde individens möjligheter att påverka vårdens
utformning och innehåll måste så långt möjligt
säkerställas. Det underläge som patienten kan
befinna sig i måste motverkas.
Enligt regeringens uppfattning är en gemen-
sam finansiering, i huvudsak genom skatter, en
grundförutsättning för att en god hälso- och
sjukvård på lika villkor för alla skall kunna erbju-
das. Patientavgifter skall inte i första hand vara
en finansieringskälla utan användas för att styra
vårdsökande till rätt vårdnivå. Den som är sjuk
skall få den vård och omsorg som behövs obero-
ende av egen ekonomi. Tillgängliga sjukvårdsre-
surser måste fördelas rättvist och efter behov, där
behoven för kroniskt sjuka, funktionshindrade
och andra utsatta grupper särskilt skall värnas.
Här spelar den demokratiska styrningen av
hälso- och sjukvården en viktig roll.
För att hälso- och sjukvården skall bibehålla
den trovärdighet och det starka förtroende som
den av tradition har hos befolkningen måste den
vara tillgänglig för alla som har behov av kontakt
med vården. Bemötandet inom hälso- och sjuk-
vården skall kännetecknas av värme och respekt
för den vårdsökande.
4.3.1 Hälso- och sjukvård
Tillstånd och utveckling
Som tidigare framgått har Sverige i ett interna-
tionellt perspektiv låga kostnader för hälso- och
sjukvård. Samtidigt pekar de s.k. välfärdsmåtten
– såsom spädbarnsdödlighet och medellivslängd
– på att den svenska hälso- och sjukvården är av
hög kvalitet.
Under senare år har hälso- och sjukvården,
trots en bibehållen produktionsnivå, emellertid
fått problem med ökade väntetider. Detta är i
och för sig inte anmärkningsvärt mot bakgrund
av att utvecklingen inom hälso- och sjukvården
under 1990-talet har varit mycket omdanande.
Utvecklingen har präglats av besparingar och
omstruktureringar inom sjukhussektorn, en
kraftig omfördelning från sluten vård till öppna
vårdformer och hemsjukvård liksom stora om-
fördelningar av ansvaret för vården och om-
sorgen om äldre och inom psykiatrin. Brister i
vårdens organisation och felaktiga prioriteringar
är andra förklaringar till att köer uppstår. Den
demografiska utvecklingen med en ökad andel
äldre har också spelat en viktig roll liksom den
teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det
möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv be-
handling. Statistik från Landstingsförbundet
visar att andelen som har fått sluten vård i grup-
pen 75–84 år stigit från 250 000 till 317 000 un-
der den senaste tioårsperioden, vilket motsvarar
en ökning på 27 procent. I gruppen 85 år och
äldre är ökningen hela 60 procent.
Mot bakgrund av ovanstående var vårdens till-
gänglighet en viktig fråga i överläggningarna
mellan staten och landstingen om vissa ersätt-
ningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1997. I överenskommelsen kom företrädare för
regeringen och Landstingsförbundet överens om
att införa en vårdgaranti vilken tar sikte på att
öka tillgängligheten för alla genom att införa
regler om tillgänglighet till primärvården och
specialistvården. Primärvården är ansvarig för de
första kontakterna och skall erbjuda hjälp, an-
tingen per telefon eller genom besök, samma dag
som vården kontaktas. Läkarbesök skall erbjudas
inom åtta dagar. När så erfordras skall primär-
vården biträda med hänvisning till specialistvård
för patientbesök inom tre månader. För patienter
med oklar diagnos skall besöket hos specialist
ske inom en månad. Utifrån de bedömningar
som gjorts i primärvården eller av specialistläkare
skall behandling påbörjas utan dröjsmål enligt
vägledande principer för urval och prioriteringar.
Som ett led i att följa upp överenskommelsen
har Landstingsförbundet vid två tillfällen under
år 1997 (den 21–25 april respektive den 6–10
oktober) undersökt faktiska väntetider till spe-
cialistbesök på sjukhus. I aprilundersökningen
deltog 25 sjukhus jämfört med 36 sjukhus i ok-
tober. Undersökningarna visade att landstingen
hade svårigheter att uppnå de tidsfrister som an-
gavs i vårdgarantin. Tendensen var också ökade
väntetider i oktoberundersökningen jämfört med
den i april.
I överenskommelsen om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1998 kom
regeringen och Landstingsförbundet överens om
att bibehålla vårdgarantin i form av en generell
tillgänglighet till primärvården och specialistvår-
den. Parterna enades också om att avsätta medel
för olika nationella utvecklingsinsatser, däribland
projektet "Genombrott". I Genombrottsprojek-
tet har Landstingsförbundet fokuserat på köer
och väntetider i hälso- och sjukvården. Projektet
har bedrivits med stor framgång. Exempelvis har
kirurgkliniken vid regionsjukhuset i Örebro,
som är en av enheterna som har ingått i projek-
tet, kunnat öka antalet operationer från i genom-
snitt nio till tolv om dagen.
Nu gällande vårdgaranti anger inte – i motsats
till den vårdgaranti som gällde i början av 1990-
talet – några tidsfrister för hur länge en patient
skall behöva vänta på den behandling som läka-
ren bedömt att patienten har behov av. Den
vårdgaranti som infördes i början av 1990-talet
omfattade tolv olika insatser, varav tio operativa
ingrepp. Garantin gav patienter som bedömts av
läkare och placerats på väntelista rätt till behand-
ling inom tre månader. Den utvärdering av vård-
garantin som Socialstyrelsen gjorde visade att
vårdgarantin kortade köer och väntetider, men
att effekten var kortvarig. Garantin kritiserades
också för att den ansågs leda till felaktiga priori-
teringar inom vården. Mot denna bakgrund av-
skaffades vårdgarantin i denna form.
Landstingsförbundet redovisade i februari
1998 beräknade väntetider vid årsskiftet 1997/98
för insatser som ingått i den tidigare vårdgaran-
tin. Redovisningen omfattar väntetider för sjuk-
husen i södra och västra sjukvårdsregionerna
samt Stockholms läns landsting och Örebro läns
landsting. Av redovisningen framgår att det för
flera insatser inte var ovanligt med väntetider
som översteg tre månader, även om det bakom
de genomsnittliga värdena fanns stora variationer
mellan sjukhusen. Situationen var genomgående
bäst för utredning och behandling av kranskärls-
sjukdom, där samtliga redovisade landsting klara-
de tremånadersgänsen.
Förutom att vården skall vara lätt tillgänglig
har ett annat centralt politiskt mål i reforme-
ringen av den svenska hälso- och sjukvården un-
der de senaste åren varit att stärka patientens
ställning. Detta har också varit en av utgångs-
punkterna i de ovan nämnda överenskommel-
serna mellan staten och landstingen.
Historiskt sett har Sverige i ett internationellt
perspektiv haft en sjukhusdominerad vård-
struktur. Under de senaste åren har landstingen
påbörjat ett arbete med att förändra sjukhus-
strukturen i mer genomgripande former än tidi-
gare. Det är en naturlig konsekvens av den medi-
cinska utvecklingen som möjliggör att vården
numera i större utsträckning kan ges utanför
sjukhusen. Under 1990-talet har mer än var
femte vårdplats försvunnit i akutsjukvården. Det
leder till att också organisationen av den kvar-
varande slutna vården måste kunna omprövas.
Utvecklingen går mot att den nuvarande or-
ganisationen med uppdelning i primärvård, läns-
delssjukvård, länssjukvård och regionsjukvård
börjar bli inaktuell; en ny mer ändamålsenlig
sjukvårdstruktur håller på att växa fram. Tenden-
sen i den pågående strukturomvandlingen är inte
att lägga ned sjukhus – utan att ändra deras inne-
håll. Det handlar om förändrad fördelning av
uppgifter mellan sjukhusen, den öppna specia-
listvården utanför sjukhus, primärvården och de
särskilda boendeformerna i kommunerna. I för-
ändringsarbetet ingår också ett mer flödesorien-
terat synsätt utifrån patientens perspektiv med
betoning på vårdkedjor och vårdprogram.
Socialstyrelsen överlämnade den 4 februari
1998 en rapport om primärvården till regeringen
(Från slitna honnörsord till praktisk verklighet.
Primärvårdens roll i närsjukvården på 2000-ta-
let). Socialstyrelsens Primärvårdsprojekt har bl.a.
visat på betydande skillnader mellan landstings-
områden när det gäller i vilken utsträckning pati-
enter överförs från sjukhusvård till primärvård.
De rent medicinska behoven bestämmer inte en-
samma vilken vårdnivå patienten väljer, utan
sjukvårdshuvudmännens organisation av vården
är en starkt styrande faktor.
För få läkare i primärvården har varit det
största hindret för primärvårdens utveckling.
Socialstyrelsens rapport visar att det år 1997 sak-
nades drygt 500 läkare i primärvården, innan det
av riksdagen angivna målet när det gäller läkar-
täthet – en allmänläkare i genomsnitt per 2 000
invånare på nationell nivå – är nått. Socialstyrel-
sen anser bl.a. att huvudmännen har ett ansvar
för att primärvårdens uppdrag tydligare än i dag
specificeras med utgångspunkt i riksdagens be-
slut om primärvården som bas i sjukvårdsorgani-
sationen. Resurser och kompetens skall därefter
anpassas lokalt i enlighet med primärvårdens
uppdrag och i takt med att uppdraget växer. Sär-
skilt skall enligt Socialstyrelsen behovet av pri-
märvårdens insatser inom hemsjukvård, äldre-
sjukvård och omhändertagande av psykiskt sjuka
beaktas, och samarbetsformer med specialist-
sjukvården utvecklas.
Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning av
Ädelreformen konstaterat att kommunerna har
stora svårigheter att leva upp till sitt hälso- och
sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister
vad avser landstingens insatser och då inte minst
när det gäller läkarnas medverkan i vården av
personer i särskilt boende.
Situationen på arbetsmarknaden för vård- och
omsorgspersonal har förändrats markant under
de senaste åren. Antalet arbetstillfällen har blivit
färre till följd av rationaliseringar inom offentlig
sektor och en omfattande strukturomvandling i
vård- och omsorgssektorn. Enligt Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet är
behovet av både sjuksköterskor och underskö-
terskor emellertid redan år 1998 större än det
antal som årligen nyutexamineras. Som ett
viktigt skäl för de ökade behoven anges ökade
pensionsavgångar och demografiska föränd-
ringar.
Den medicinska utvecklingen ger nya möjlig-
heter att förebygga och behandla sjukdomar. I
många fall, framför allt när det gäller åtgärder i
livets början och slut, har svåra etiska frågor ak-
tualiserats. Dessa frågor kräver särskild prövning
och eftertanke. Under senare år har flera områ-
den blivit föremål för lagstiftning eller reglering
av annat slag.
De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter
Vårdens tillgänglighet
Genom ökningen av statsbidragen till kommu-
ner och landsting som innebär att nivån på stats-
bidragen totalt kommer att bli 20 miljarder kro-
nor högre år 2000, i förhållande till år 1996,
förbättras landstingens möjligheter att vidta
åtgärder så att väntetiderna i sjukvården förkor-
tas. Samtliga landsting har också beslutat eller av-
ser att besluta om åtgärder för att korta vänte-
tiderna. Det handlar både om tillfälliga kapaci-
tetsökningar, t.ex. köp av operationer av privata
vårdgivare, och om permanent förstärkning.
Samtliga landsting har också enats om att införa
ett fritt vårdval som gör att patienten kan vända
sig till andra landsting om väntetiden överstiger
tre månader i det egna landstinget.
I överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar under år 1999 för insatser
för att stärka patientens ställning m.m. enades
staten och landstingen om att dels bibehålla
vårdgarantin, dels att under åren 1998 och 1999
koncentrera insatserna för att förbättra tillgäng-
ligheten i vården. Landstingen har i överens-
kommelsen åtagit sig att påtagligt minska vänte-
tiderna både för besök och behandling. Enligt
överenskommelsen skall patienterna överlag
finna väntetiderna inom vården rimliga.
Det är enligt regeringen angeläget med en
bred uppföljning av tillgängligheten inom hälso-
och sjukvården. Det gäller att kunna redovisa hur
tillgängligheten utvecklas både i den planerade
och i den akuta vården. Det är en allvarlig brist
att det i dag inte finns några tillförlitliga system
för att följa tillgängligheten inom hälso- och
sjukvården. Mot den bakgrunden enades par-
terna i överenskommelsen om vikten av att ut-
veckla system för uppföljning som gör det möj-
ligt att på ett över hela landet jämförbart sätt
kunna redovisa hur antalet besök och behand-
lingar utvecklas, liksom köer och faktiska vänte-
tider för besök och behandling. Landstingsför-
bundet ansvarar för att under år 1999 utveckla
system för att redovisa hur tillgängligheten inom
hälso- och sjukvården utvecklas. Särskilda medel
för detta ändamål avsattes också inom ramen för
överenskommelsen.
Parterna kom vidare överens om att närmare
klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och
praktiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. I det sammanhanget påtalades också att
det måste utrönas hur en sådan garanti förhåller
sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även
landstingens resurssituation är av avgörande be-
tydelse.
Regeringen har mot denna bakgrund uppdra-
git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av
införandet av en behandlingsgaranti inom hälso-
och sjukvården. Utgångspunkten för arbetet
skall vara en allsidig belysning av frågan, som
bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organisatoriskt,
praktiskt och medicinskt perspektiv. Uppdraget
skall redovisas till regeringen före utgången av
februari 1999.
Patientens ställning
Regeringen överlämnade i juli respektive sep-
tember 1998 propositionerna Patientens ställning
(prop. 1997/98:189) och Stärkt patientinflytande
(prop. 1998/99:4) till riksdagen. I propositio-
nerna föreslås ändringar i hälso- och sjukvårds-
lagstiftningen i syfte att stärka patientens ställ-
ning i hälso- och sjukvården. Förslagen innebär
bl.a. att patientens rätt till information preciseras
och lyfts fram i lagstiftningen. Patienten skall få
individuellt anpassad information om sitt hälso-
tillstånd och om de metoder för undersökning,
vård och behandling som finns så att patienten i
största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina
intressen.
Regeringens förslag innebär vidare att patien-
ten skall få ökat inflytande över sin egen be-
handling samt att patienter som står inför svåra
medicinska ställningstaganden i vissa situationer
skall få en lagstadgad rätt till en förnyad medi-
cinsk bedömning (s.k. second opinion). I propo-
sitionen föreslås dessutom att de förtroende-
nämnder som i dag finns i kommuner och
landsting som stöd till patienten skall förstärkas.
Regeringen aviserar vidare att en utredning skall
tillsättas för att göra en översyn av hälso- och
sjukvårdslagstiftningen i syfte att åstadkomma
en patientfokuserad och tydlig reglering av pa-
tientens ställning. Regeringens inriktning är att
senare besluta om direktiv till en sådan utred-
ning.
Riksdagen beslutade i juni 1998 att anta två
nya lagar, dels lagen (1998:543) om hälsodatare-
gister och lagen (1998:544) om vårdregister.
Lagarna syftar till att öka enhetligen i regleringen
vad gäller automatiserad behandling av
personuppgifter samtidigt som skyddet för den
enskildes integritet förstärks.
Hälso- och sjukvård för äldre
I propositionen Nationell handlingsplan för äld-
repolitiken (prop. 1997/98:113) understryker re-
geringen kommunernas och landstingens ansvar
för att se till att samverkan kommer till stånd så
att önskvärda förbättringar av vården och om-
sorgen kan ske. Regeringen konstaterar vidare att
man förutsätter att de beslutade resurstillskotten
till landsting och kommuner under åren 1997–
2000 bör kunna öka den medicinska kompeten-
sen och tillgången på läkare. Insatserna bör sär-
skilt omfatta en systematisk uppsökande verk-
samhet gentemot dem som finns i den
institutionella äldreomsorgen. Personalen måste
därtill kunna få råd och stöd för sitt handlande –
även under jourtid – från läkare. Läkare måste
också finnas tillgängliga för direkta insatser un-
der jourtid för att undvika att svårt sjuka patien-
ter flyttas från äldreboendet till akutmottagning
på sjukhus.
Lokala överenskommelser mellan landsting
och kommuner kan vara ett bra medel för att få i
gång ett bättre samarbete. Socialstyrelsen kom-
mer i regleringsbrevet för år 1999 att ges i upp-
drag att redovisa vilka åtgärder kommuner och
landsting vidtagit för att förbättra sin samverkan
för att öka läkarmedverkan inom äldreomsorgen.
I överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att
stärka patientens ställning m.m. konstateras att
en prioritering av insatser till äldre i hela
vårdkedjan kan skapa utrymme för bättre till-
gänglighet för alla och att landstingen därför
kommer att ta särskilda initiativ för att ytterli-
gare förstärka samverkan med kommunerna.
Landstingen utlovar också en utökad satsning på
att lösa de problem som finns i dag med bris-
tande läkartillgång inom äldreomsorgen.
Vårdens struktur
I syfte att underlätta samverkan mellan offentlig
och privat hälso- och sjukvård och söka undan-
röja eventuella hinder för en sådan samverkan
beslutade regeringen i juli 1995 att inrätta en sär-
skild delgation, den s.k. Samverkansdelegationen
(S 1995:10). Samverkansdelegationen över-
lämnade i december 1997 sitt slutbetänkande
Klara spelregler – en förutsättning för samverkan
mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård
(SOU 1997:179).
I sitt slutbetänkande föreslår Samverkansdele-
gationen bl.a. att nuvarande lagstiftning rörande
villkoren för läkare och sjukgymnaster, dvs. la-
gen (1993:1651) om läkarvårdsersättning respek-
tive lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik, ersätts med en lag om etablering
för enskilda vårdgivare med vårdavtal inom
hälso- och sjukvården. En sådan lag skulle enligt
delegationen underlätta även för andra legitime-
rade vårdgivargrupper än läkare och sjukgym-
naster att bedriva verksamhet som enskilda vård-
givare med finansiering av landstinget. Sam-
verkansdelegationen förutsätter att lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling inte är
tillämplig för vårdgivare som skall vara verk-
samma enligt den föreslagna lagen. Frågan bör
dock enligt delegationen utredas ytterligare. Be-
tänkandet har under våren remissbehandlats och
det bereds för närvarande inom regerings-
kansliet.
I januari 1998 tillkallades en särskild utredare
med uppgift att analysera tillämpningen av lagen
om offentlig upphandling på hälso- och sjuk-
vårdstjänster där den enskilde vårdgivaren för att
kunna bedriva verksamheten med offentlig fi-
nansiering är hänvisad till att träffa avtal med en
sjukvårdshuvudman. Utredningen har antagit
namnet Sjukvårdsupphandlingsutredningen
(S 1998:01). Utredaren skall redovisa sitt upp-
drag till regeringen senast den 15 mars 1999.
Inom kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU
2000) pågår för närvarande arbetet med kom-
mitténs slutbetänkande. De frågor som kommer
att behandlas i betänkandet rör former för sta-
tens styrning inom hälso- och sjukvården, erfa-
renheter av nya former av styrning och organisa-
tion som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen
samt ansvarsfördelningen mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen i fråga om finansiering
och former av stöd till vårdforskningen. Kom-
mitténs arbete skall vara avslutat den 1 mars
1999.
Tillgången på personal
Mot bakgrund av den hotande bristen på vård-
och omsorgspersonal som redovisats i det före-
gående har regeringen inrättat en kommission
med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven i
vård- och omsorgssektorn, samt föreslå åtgärder
för att underlätta rekryteringen av personal till
nämnda sektor. Se under utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv, anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Inom Socialdeparte-
mentet har dessutom bildats en arbetsgrupp med
uppgift att kartlägga personalförsörjningen och
utbildningsbehoven inom äldreomsorgen
(S 1998:D).
Från och med den 1 januari 1999 gäller enligt
hälso- och sjukvårdslagen att det i landstingen
skall finnas möjligheter till anställning för läkares
allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som
medger att alla läkare som avlagt läkarexamen
och vissa läkare med utländsk utildning kan
fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla
läkarlegitimation. Vidare gäller att det i
landstingen skall finnas möjligheter till anställ-
ning för läkares specialistutbildning (ST) i en
omfattning som tillgodoser det beräknade fram-
tida behovet av specialistkompetenta läkare i kli-
nisk verksamhet (prop. 1997/98:5, bet.
1997/98:SoU8, rskr. 1997/98:53).
Samtidigt med de ovan nämnda ändringarna
vad avser möjligheterna till tjänstgöring för all-
mänläkare och för specialkompetenta läkare
gjorde regeringen den bedömningen att ett na-
tionellt planeringsstöd skulle införas för att
underlätta den långsiktiga bedömningen av den
framtida läkarförsörjningen m.m. Socialstyrelsen
har fått i uppdrag att närmare överväga hur ett
centralt planeringsstöd bör utformas. Uppdraget
har redovisats till regeringen. Frågan om in-
rättande av ett centralt planeringsstöd behandlas
vidare under anslaget C1. Socialstyrelsen.
Behörighets- och tillsynsfrågor
Behörighetsregleringen bör främst användas för
att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Avregle-
ringen av vissa vårdutbildningar inom högskolan,
nya organisationsformer inom den offentliga
vården, en ökad etablering av yrkesgrupper inom
den privata vården samt Sveriges medlemsskap i
EU, har sammantaget ökat behovet av en tydlig
och utvecklad behörighetsreglering. Samtidigt
har behovet av att i behörighetsregleringen skilja
på offentlig och privat anställd vårdpersonal
minskat i betydelse.
Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för-
slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet.
1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). De nya be-
stämmelserna innebär att fyra nya yrkesgrupper
skall omfattas av bestämmelserna om legitima-
tion, nämligen apotekare, receptarier, arbetstera-
peuter och sjukhusfysiker. Denna förändring
beräknas medföra ett bortfall av momsintäkter
om ca 18 miljoner kronor. Som ett komplement
till legitimationen införs även att de yrkesgrup-
per som i dag kan erhålla legitimation också i
samband härmed som huvudregel får ett skydd
för yrkestiteln. Bland de yrken som inte kommer
att omfattas av legitimationsbestämmelserna
finns yrkesverksamheter som i och för sig inne-
bär risker från patientsynpunkt och där yrkes-
utövaren har en relativt självständig yrkesroll. De
nya bestämmelserna innebär även att audiono-
mer, biomedicinska analytiker, dietister och or-
topedingenjörer skall omfattas av en reglering i
form av särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till
en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legiti-
mationen utan till ett visst examensbesvis eller
kompetensbevis. Yrkesutövare som använder en
skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso-
och sjukvården ställs därigenom under samhäl-
lets tillsyn.
Sedan den 1 april 1994 har distriktssköterskor,
med viss utbildning i farmakologi och sjukdoms-
lära, rätt att skriva ut vissa läkemedel. Social-
styrelsens utvärdering av reformen (Social-
styrelsens rapport Distriktssköterskornas för-
skrivningsrätt) visar att den på olika sätt bidragit
till en enklare och effektivare behandling. Efter-
som erfarenheterna varit så positiva anser rege-
ringen att man bör överväga att ytterligare ut-
vidga förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har
därför getts i uppdrag att, i samråd med Läkeme-
delsverket, göra en översyn av vilka läkemedel
som i framtiden skall kunna förskrivas av dist-
riktssköterskor. I uppdraget, som skall redovisas
senast den 31 augusti 1999, ingår även att över-
väga möjligheten att utvidga förskrivningsrätten
för andra sjuksköterskekategorier, exempelvis de
som arbetar i äldreomsorgen.
Den nya lagen om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område innebär bl.a. att Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skall
ges möjlighet att föreskriva en treårig prövotid
för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. En
möjlighet till interimistisk återkallelse av legiti-
mationen införs vid fall av grov oskicklighet eller
uppenbar olämplighet. Den absoluta preskrip-
tionstiden för åläggande av disciplinpåföljd för-
längs till tio år och ordförandens möjlighet att
ensam fatta beslut i ärenden hos HSAN utvidgas.
Slutligen skall HSAN:s beslut kunna överprövas
av länsrätt.
Habilitering och rehabilitering
Inom ramen för den s.k. handikappreformen be-
slutade riksdagen om ett tidsbegränsat statligt
stimulansbidrag för habilitering och rehabilite-
ring under fyra år (1994–1997). Socialstyrelsen
har haft regeringens uppdrag att fördela bidraget
samt fortlöpande följa upp bidragets användning
samt effekter i fråga om utvecklingen av ha-
biliterings- och rehabiliteringsverksamheterna. I
juni 1998 överlämnade Socialstyrelsen slutrap-
porten Stimulansbidrag för habilitering och reha-
bilitering till regeringen. I rapporten redovisas
hittills uppnådda resultat av stimulansbidraget.
Sammanlagt har 1 881 projekt igångsatts. Social-
styrelsen bedömer att stimulansbidraget bl.a. har
inneburit att en ökad medverkan av patienter och
närstående i habiliterings- och rehabilite-
ringsarbetet har vuxit fram. Områdena för habili-
tering och rehabilitering har vidgats och nya
metoder och arbetsformer har utvecklats. Ett
ökat antal yrkesgrupper har blivit engagerade i
habilitering och rehabilitering, bl.a. i form av
multidisciplinära team. Socialstyrelsen bedömer
vidare att bidraget lett till ökad livskvalitet för
många enskilda brukare bl.a. genom att det sti-
mulerat till tidigt insatta åtgärder. Vidare har sti-
mulansbidraget till viss del minskat ojämlikheter
över landet och mellan olika grupper genom att
intresset för habilitering och rehabilitering ökat
och stimulerat till utveckling. Stimulansbidraget
har också genom ett 120-tal projekt ökat stödet
till små och mindre kända handikappgrupper. I
viss utsträckning har målet om långsiktighet
uppnåtts genom att två tredjedelar av de avslu-
tade projekten helt eller delvis har övergått i or-
dinarie verksamhet.
Socialstyrelsen anser att det fortfarande finns
många som inte tillräckligt väl får sina habilite-
rings- och rehabiliteringsbehov tillgodosedda.
Många habiliterings-/rehabiliteringsområden be-
höver därför utvecklas ytterligare. Socialstyrelsen
anser vidare att det fortfarande finns stora brister
när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i
hälso- och sjukvårdslagen beträffande individu-
ella habiliterings- och rehabiliteringsplaner. In-
formationen om lokala, regionala och nationella
behandlingsmöjligheter behöver systematiseras
och breddas samt kopplas till ökade valmöjlig-
heter för den enskilde och anhöriga. Den enskil-
des möjlighet att få tillgång till den högspecialise-
rade vården/habiliteringen/rehabiliteringen be-
höver stärkas. Ett ökat utnyttjande av nationella
och regionala kompetenscentrer/verksamheter
innebär fortsatt kvalitetsutveckling. I slutrap-
porten nämner Socialstyrelsen en rad åtgärder
som sjukvårdshuvudmännen bör vidta samt så-
dana som styrelsen själv avser att genomföra.
Vissa medicinsk-etiska frågor
Som nämndes inledningsvis har under senare år
flera medicinsk-etiska frågor blivit föremål för
lagstiftning eller reglering av annat slag. Den se-
nast aktuella frågan gäller frysförvaring av be-
fruktade ägg. Riksdagen fattade således i juni
1998 beslut i enlighet med förslag i proposition
om frysförvaring av befruktade ägg (prop.
1997/98:110, bet. 1997/98:SoU21, rskr.
1997/98:224). Tiden för förvaring i fryst tillstånd
av befruktade ägg från människa är numera 5 år.
En annan fråga som nu bereds inom regerings-
kansliet är den om genetisk integritet, dvs. vem
eller vilka som skall ha rätt att ta del av resultat
från genetiska tester av enskilda individer.
Ett omfattade utredningsarbete pågår också
inom området. Här kan följande utredningar
nämnas.
Utredningen om vård i livets slutskede (dir.
1997:147) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Ut-
redningen skall bl.a. överväga och lämna förslag
till hur man kan förbättra livskvaliteten för dem
som är svårt sjuka och döende, deras familjer och
närstående. Kommittén skall bl.a. kartlägga och
analysera hur människors liv gestaltar sig i slut-
skedet; var de tillbringar sin sista tid i livet och
vilken vård de får.
Utredningen om överföring av organ från djur
till människa (dir. 1997:44) påbörjade sitt arbete i
januari 1998. Utredningen skall bedöma etiska,
juridiska och djurskyddsmässiga aspekter av
överföring av organ och vävnad från djur till
människa. Risken för spridning av smitta från
djur till människa är en av de viktiga frågor ut-
redningen har att ta ställning till.
Steriliseringsutredningen (dir. 1997:100) har
bl.a. i uppdrag att göra en kartläggning av hur
många personer som steriliserades med stöd av
tidigare gällande lagar. Utredningen skall också
lämna förslag om ersättning till dem som då mot
sin vilja eller på någon annans initiativ sterilisera-
des. Avsikten är att ett delbetänkande skall läm-
nas i början av år 1999.
Delegationen för uppföljning av riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (dir.
1997:135) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Dele-
gationen har bl.a. till uppgift att sprida informa-
tion och kunskap om de av riksdagen beslutade
riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjuk-
vården och de etiska värderingar som ligger till
grund för dessa. I samråd med bl.a. de lokala
etikkommittéerna skall metoder utvecklas för
uppföljning av riktlinjernas tillämpning.
En genetisk undersökning av en individ ger
samtidigt genetisk information om andra indivi-
der i släkten. Statens medicinsk etiska råd har
haft i uppdrag att överväga om och i så fall i vilka
former en läkare skall få informera andra berörda
släktingar om resultat som framkommit i sam-
band med genetisk undersökning. Rådet kon-
staterar i en skrivelse att utöver de etiska aspek-
terna aktualiseras ett stort antal spörsmål med
koppling till medicinsk utveckling, allmänhetens
kunskaper och attityder m.m. Rådet föreslår
därför att en utredning tillsätts med uppgift att
lämna förslag om på vilka premisser information
som framkommit i samband med genetisk
undersökning skall få ges till andra berörda i
släkten.
4.3.2 Folkhälsa
Tillstånd och utveckling
Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 (SoS
1997:18) framgår att svenska folkets hälsa, vare
sig man mäter dödlighet, sjuklighet eller själv-
rapporterad hälsa, har förbättrats i stort. Exem-
pelvis har medellivslängden i Sverige ökat kraf-
tigt sedan år 1960, med 5,3 år för män och 6,6 år
för kvinnor. Det främsta skälet, som förklarar
nästan hela ökningen av medellivslängden, är
nedgången av dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar.
Såväl insjuknandet som antalet dödsfall i hjärt-
kärlsjukdomar har minskat, vilket tyder på en
förändring i levnadsvillkor och levnadsvanor.
Minskad rökning är sannolikt den enskilt vikti-
gaste förklaringen till nedgången i hjärt-kärl-
sjukdomar.
De hiv-preventiva insatserna har varit fram-
gångsrika och Sverige är därför fortfarande ett
land med låg förekomst av hiv-infektion.
Under en lång följd av år har även dödligheten
sjunkit när det gäller skador, alkoholrelaterade
sjukdomar och självmord. Däremot ökar häl-
soproblem som relateras till övervikt samt aller-
gier i omfattning. Flera studier visar att andelen
överviktiga ökar både bland barn och vuxna. När
det gäller allergi eller annan överkänslighet upp-
ger drygt en tredjedel av befolkningen i åldern
16–84 år att den har någon form av besvär.
Oberoende av hur vi mäter hälsan kvarstår att
det finns stora skillnader mellan olika samhälls-
grupper. Skillnaderna avspeglas både mellan män
och kvinnor, mellan olika åldersgrupper och
mellan olika sjukdomsgrupper samt mellan re-
gioner. Arbetare har oftare än tjänstemän sämre
hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt
arbetsförmåga. Kvinnor lever längre än män men
kvinnor uppvisar högre sjuklighet och besöker
sjukvården oftare än män. En del sjukdomar,
t.ex. rörelseorganens sjukdomar, är vanligare hos
kvinnor än hos män.
I Folkhälsorapporten 1997 konstateras också
att det finns tecken på ökande hälsoproblem.
Det finns bl.a. en oroande tendens att den
positiva utvecklingen när det gäller barns och
ungdomars hälsa kan komma att brytas. Andelen
skolungdomar som använder alkohol och har
prövat narkotika ökar. Enligt Folkhälsoinstitutet
minkar rökningen i samtliga grupper utom för
tonårsflickor. Det finns också rapporter som
visar att unga kvinnor mår psykiskt sämre i allt
större utsträckning.
De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter
Det finns fortfarande stora skillnader i ohälsa
mellan olika samhällsgrupper. Enligt regeringens
bedömning har insatser för att främja folkhälsan
och förebygga ohälsa fortsatt hög prioritet. Det
gäller inte minst åtgärder för att förbättra hälsan
hos barn och ungdomar samt hos de grupper
som är mest exponerade för de största hälso-
riskerna.
Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14)
med uppgift att utarbeta förslag till nationella
mål för hälsoutvecklingen överlämnade i mars
1998 delbetänkandet Hur skall Sverige må
bättre? (SOU 1998:43). Betänkandet utgör det
första steget i en process som skall resultera i för-
slag till nationella folkhälsomål och strategier. I
betänkandet redovisas några utgångspunkter och
principer som avses vara vägledande för kommit-
téns fortsatta arbete. Kommittén har prioriterat
ett antal områden som bedöms spela en central
roll i en framtida nationell folkhälsostrategi. Som
exempel kan nämnas psykisk ohälsa, fysisk ak-
tivitet, allergier och skador. Delbetänkandet har
remissbehandlats och avsikten är att de syn-
punkter som inkommit skall ligga till grund för
det fortsatta arbetet med nationella folkhälsomål.
Under våren 1998 överlämnade Idrottsutred-
ningen sitt slutbetänkande Idrott och motion för
livet – Statens stöd till idrottsrörelsen och fri-
luftslivets organisationer (SOU 1998:76). I be-
tänkandet redogörs för ett antal förslag till nya
och tydligare mål för stödet till idrotten. Försla-
gen syftar till att bl.a. öka intresset bland med-
borgarna för fysisk aktivitet i syfte att uppnå en
god folkhälsa. Betänkandet remissbehandlas un-
der hösten 1998.
Barnpsykiatrikommittén överlämnade sitt
slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31)
under våren 1998. I rapporten anläggs ett tydligt
folkhälsoperspektiv och förslagen handlar i
många fall om att förstärka de förebyggande in-
satserna för att förbättra det psykiska välbefin-
nandet hos barn och unga. Betänkandet har re-
missbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Under sommaren har regeringen tillsatt en
särskild utredare (dir. 1998:59) för att kartlägga
och föreslå åtgärder vad avser elevvårdens och
skolhälsovårdens roll när det gäller att främja fy-
sisk och psykisk hälsa bland barn och unga.
Miljöhälsoutredningen överlämnade under
hösten 1996 betänkandet Miljö för en hållbar
hälsoutveckling – Förslag till ett nationellt hand-
lingsprogram (SOU 1996:124) och betänkandet
har därefter remissbehandlats. Regeringen har i
propositionen Svenska miljömål – miljöpolitik
för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) före-
slagit att en ny struktur för arbetet med miljömål
skall tillämpas. Som en följd av propositionen har
regeringen tillsatt en parlamentarisk beredning
om mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45) med
uppgift att göra en samlad översyn av vilka
delmål och sektorsmål som behövs för att Sveri-
ges nationella miljökvalitetsmål skall kunna nås
inom en generation. För att Miljöhälsoutred-
ningens förslag skall kunna behandlas inom ra-
men för den nu föreslagna målstrukturen inom
miljöpolitiken, har betänkandet överlämnats till
den parlamentariska beredningen för mål i miljö-
politiken.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-
siering och organisation har överlämnat sitt del-
betänkande En tydligare roll för hälso- och sjuk-
vården i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119).
Kommittén har haft i uppdrag att analysera upp-
gifts- och ansvarsfördelning mellan stat, kom-
mun och landsting när det gäller folkhälsoarbete.
Betänkandet samt remissvaren över betänkandet
har överlämnats till Nationella folk-
hälsokommittén (S 1995:14) för att ingå i kom-
mitténs fortsatta arbete.
I mars 1996 överlämnade Socialstyrelsen en
rapport om mödrahälsovården till regeringen. I
rapporten föreslås bl.a. att mödrahälsovårdens
olika verksamheter bör få en gemensam organi-
sation, att antalet rutinbesök minskas under
graviditeten, att preventivmedel erbjuds till låg
kostnad och att kostnadsolikheter mellan olika
preventivmedel utjämnas, att en fortsatt satsning
på ungdomsmottagningarna bör ske, samt att
samtliga gravida kvinnor i storstadsområdena
skall erbjudas provtagning för HIV såväl inom
mödrahälsovården som abortmottagningarna.
Socialstyrelsen överlämnade dessutom i de-
cember 1997 en rapport om gynekologisk hälso-
kontroll till regeringen. Rapporten innehåller
bl.a. föreslag om att en rådgivande grupp på na-
tionell nivå skall inrättas med uppgift att ansvara
för uppföljning och samordning av screening-
program samt utformning av kvalitetsutveckling,
samt rekommendationer för med vilken periodi-
citet cellprovsundersökningar bör genomföras.
De båda rapporterna föranleder ingen ytterligare
åtgärd från regeringens sida.
Tobak är den enskilt största hälsorisken i väst-
världen och ett av de allvarligaste hälsoproble-
men som ökar globalt. Åtgärder mot rökning har
visat sig vara kostnadseffektiva på flera olika sätt.
Det handlar om insatser mot flera folksjukdomar
samtidigt, främst mot cancer och hjärt-kärlsjuk-
domar men även mot t.ex. allergier och sjukdo-
mar i rörelseorganen. Även små förändringar i
rökvanor ger stora effekter.
En ökad illegal hantering av tobak är oönskad
av flera skäl, bl.a. de svårigheter den medför i
strävandena att se till att ungdomar under 18 år
inte köper tobak. Som ett led i att komma till-
rätta med dessa problem har tobaksskatten
sänkts. Tobaksskatten är därmed inte ett domi-
nerande instrument för att minska tobaksbruket,
utan måste kompletteras med andra åtgärder.
Det handlar om förändringar i system,
lagstiftning och andra regelverk för att minska
tobakens tillgänglighet, men också om riktade
utbildnings- och informationsinsatser mot bl.a.
barn och ungdomar. För närvarande pågår också
verksamheter i olika former som syftar till att
minska tobaksbruket. Nationella folkhälso-
kommittén framhåller i betänkandet Hur skall
Sverige må bättre? (SOU 1998:43) att man avser
att utarbeta mål och strategier för att minska to-
baksbruket. Även Folkhälsoinstitutet arbetar
med att utveckla en nationell handlingsplan mot
tobak med fokus på barn och ungdomar. Kom-
mittén och institutet samarbetar i dessa frågor.
Regeringen arbetar även aktivt med frågor
som berör tobaksprevention inom EU. Direk-
tivet 98/43/EG om ett förbud mot indirekt och
direkt tobaksreklam har nyligen antagits.
Genomförandet av direktivet bereds för när-
varande i regeringskansliet.
Under våren 1998 överlämnade regeringen
propositionen Utveckling och rättvisa – en poli-
tik för storstaden på 2000-talet (prop.
1997/98:165) till riksdagen. I propositionen läm-
nas ett antal förslag till hur folkhälsoarbetet skall
kunna förbättras i utsatta stadsdelar, bl.a. föreslås
att lokala folkhälsoråd inrättas för att därigenom
förankra och anpassa folkhälsoarbetet till de lo-
kala förutsättningarna.
Missbruket av anabola steroider och andra
dopningsmedel tycks ligga kvar på ungefär
samma nivå som tidigare. Undersökningar visar
dock att andelen ungdomar som prövat dop-
ningsmedel är liten i förhållande till den andel
som prövat narkotika.
I september 1998 överlämnade regeringen
propositionen Åtgärder mot dopning (prop.
1998/99:3) till riksdagen. I propositionen före-
slås bl.a. ändringar i lagen (1991:1969) om för-
bud mot vissa dopningsmedel som syftar till att
öka möjligheterna att motverka missbruket av
dopningsmedel. Enligt regeringen bör eget bruk
av dopningsmedel kriminaliseras och en ny
brottsrubricering, grovt dopningsbrott, införas. I
propositionen betonas även behovet av förebyg-
gande insatser på detta område.
År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets-
område inom EU genom Maastricht-fördragets
antagande. Inom folkhälsoområdet har därefter
ett ramprogram antagits. Utifrån detta rampro-
gram genomförs för närvarande folkhälsopro-
gram inom följande områden; cancer, aids och
vissa smittsamma sjukdomar, narkotika, hälso-
främjande insatser samt hälsoövervakning. Pro-
gram för sällsynta sjukdomar och miljörelaterade
sjukdomar är fortfarande under beredning och
beslut beräknas kunna fattas i hälsoministerrådet
under hösten 1998. Vad avser programförslag om
förebyggande av personskador har kommissio-
nen framlagt ett reviderat förslag som kommer
att behandlas under hösten 1998. En diskussion
om ett nytt ramprogram på folkhälsoområdet för
perioden år 2000 till 2005 kommer att inledas
under hösten 1998.
Det internationella samarbetet i folkhälsofrå-
gor har successivt utvecklats inom såväl EU som
Europarådet och WHO. WHO:s regionalkom-
mitté för Europa antog i september 1998 enhäl-
ligt en reviderat folkhälsopolitiskt ramverk –
Hälsa-för-alla 21 (HFA 21) – med riktlinjer och
mål till ledning för medlemsländernas folkhälso-
arbete. Den europeiska HFA-21 bygger på prin-
ciperna i den globala hälsa-för-alla-strategi som
antogs i maj 1998 men utvecklar närmare de om-
råden som är viktiga för hälsosituationen inom
Europa.
Inom regeringskansliet bereds förslag om ett
svenskt stöd för WHO:s anti-tobaksprogram.
Detta innefattar arbete med att driva fram en in-
ternationell ramkonvention och studier om
kvinnor och tobak.
Sverige har anslutit sig till WHO:s hälsomål
att mellan åren 1980 och 2000 minska skador,
handikapp och dödsfall på grund av olycksfall
med 25 procent. Sverige har i flera avseenden
varit internationellt ledande i det förebyggande
arbetet. Socialstyrelsen presenterade år 1992 för-
slag till förbättrade åtgärder mot olycksfall.
Skadeprogrammet inom Folkhälsoinstitutet ar-
betar för att skapa ett landsomfattande nätverk
med förgreningar på alla nivåer och i alla miljöer.
Skadeprogrammet är delvis en följd av Social-
styrelsens tidigare förslag.
4.3.3 Smittskydd
Tillstånd och utveckling
Smittskydd omfattar en mängd olika åtgärder
som alla syftar till att minska spridningen av
smittsamma sjukdomar. Det dagliga arbetet
inom hälso- och sjukvården med smittade pa-
tienter bidrar till att minska smittspridningen.
Normalt regleras vården av patienter med smitt-
samma sjukdomar genom hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763). Smittskyddslagen (1988:1472)
reglerar olika epidemiologiska insater för att
förhindra vissa sjukdomars vidare spridning. I
lagen fastställs också vilka skyldigheter och
rättigheter som gäller för bl.a. enskilda och vilka
möjligheter samhället har att tillgripa tvångsåt-
gärder.
Under 1990-talet har det skett en rad föränd-
ringar som påverkat smittskyddssituationen.
Människors allt mer omfattande resande till
främst sydliga och tropiska länder, den ökade
invandringen och handeln med livsmedel är
några faktorer som har betydelse i samman-
hanget. Sverige har också haft skäl att se över sin
beredskap för tidigare okända smittämnen, t.ex
Ebolavirus.
En alltför vidlyftig användning av antibiotika
medför att bakterier blir resistenta (mot-
ståndskraftiga) mot läkemedlen. Detta kan leda
till att svårbehandlade infektioner sprids bland
befolkningen, vilket ger upphov till svårt mänsk-
ligt lidande och höga sjukvårdskostnader. Ett
exempel är tuberkulosen, som är på återtåg i
Europa och nu ofta är orsakad av antibiotika-
resistenta bakterier. Förekomsten av resistens
hos vanliga bakterier som pneumokocker och
staphylokocker är andra problem som uppstått.
Läget i Sverige beträffande antibiotikaresistens
är sannolikt ett av de bästa i Europa. Ett om-
fattande övervaknings-, registrerings- och in-
formationsarbete förekommer, t.ex. genom Re-
ferensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) och
det nationella nätverket STRAMA (Strategi-
grupper för rationell antibiotikaanvändning och
minskad antibiotikaresistens).
Samarbetet inom smittskyddsområdet på EU-
nivå är inriktat på informations- och erfarenhets-
utbyte, forsknings- och utbildningsinsatser samt
kompetensuppbyggnad i medlemsstaterna men
också i Östeuropa. Smittskyddsfrågor är ett prio-
riterat område för Sverige i det fortsatta samar-
betet.
De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter
Smittskyddskommittén (S 1996:07) har i upp-
drag att utvärdera det svenska smittskyddet med
tonvikt på smittskyddslagen och övriga författ-
ningar som hör till smittskyddet. Härvid skall
kommittén särskilt fästa vikt vid bestämmelserna
om tvångsåtgärder och ekonomiska kon-
sekvenser av smittskyddsarbetet. I kommitténs
uppdrag ingår vidare att kartlägga och utvärdera
olika åtgärder för att förhindra spridning av
smittsamma sjukdomar, varvid internationella
erfarenheter av olika typer av åtgärder bör tas
tillvara. Kommittén skall vidare beakta interna-
tionellt smittskyddssamarbete samt genomgå-
ende uppmärksamma och analysera frågor kring
rättssäkerheten för den enskilde. Kommittén
skall förutsättningslöst överväga och föreslå de
förändringar och den författningsreglering som
ett effektivt smittskydd påkallar i framtiden.
En ny lag om anmälan av vissa allvarliga sjuk-
domar trädde i kraft den 1 mars 1998. Förslaget
har sin grund i att EU:s ministerråd har rekom-
menderat att den epidemiologiska övervakningen
av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom skall utvidgas till
alla medlemsstater.
Genom ett regeringsbeslut i februari 1998 be-
viljades Smittskyddsinstitutet (SMI) särskilda
projektmedel för att intensifiera det nationella
arbetet med övervakning av antibiotikaresistens
och förändringar av antibiotikaförbrukningen
inom sjukvården m.m.
På svenskt initiativ har frågan om antibiotika-
resistens behandlats av ekonomiska och sociala
kommittén inom EU. Kommittén lämnade un-
der september månad 1998 sitt yttrande till EU-
kommissionen om en rad åtgärder, som skall
minska antibiotikaförbrukningen i medlemssta-
terna. Yttrandet innehåller bl.a. förslag om att
receptfri antibiotikaförsäljning skall begränsas,
att medicinska riktlinjer skall utarbetas för för-
skrivning av antibiotika, att användning av anti-
biotika på sjukhus skall begränsas och framför
allt att resistensutvecklingen skall bevakas och
rapporteras.
Socialdepartementet tillsatte under hösten
1996 en nationell arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta en långsiktig strategi för den svenska
blodplasmaförsörjningen. Gruppen har aktivt bi-
dragit till att utarbeta den svenska positionen i
EU och tagit fram underlag inför behandlingen
på EU-nivå. Vid Hälsoministerrådet i april 1998
antogs rekommendationer om självförsörjning
och säkerhet för blod och blodplasmaprodukter.
Blod och blodplasmaförsörjning är en angelä-
gen fråga och ett stöd finns bland medlemssta-
terna för ett fortsatt arbete. Det är dock osäkert
om det redan under hösten 1998 kommer att
vara möjligt att få en majoritet för en rekom-
mendation i denna fråga.
4.3.4 Psykiatri
Tillstånd och utveckling
Förekomsten av psykiska sjukdomar och funk-
tionshinder bland befolkningen är i stort sett lika
stor som tidigare år. Andelen av befolkningen
som uppger någon form av psykiska besvär ökar
dock och redovisas i olika undersökningar ligga
mellan 20 och 40 procent. Detta medför att psy-
kisk ohälsa är ett av våra största folkhälso-
problem som orsakar mycket lidande. Vidare är
de ekonomiska konsekvenserna betydande. So-
cialstyrelsen uppskattar i Folkhälsorapport 1997
samhällets totala kostnader för psykisk ohälsa till
45 miljarder kronor per år.
Regeringen anser att utvecklingen är oroande
och noterar med tillfredsställelse att Nationella
folkhälsokommittén i betänkandet Hur skall
Sverige må bättre? (SOU 1998:43) lyft fram psy-
kisk ohälsa som ett prioriterat område inför
kommitténs fortsatta arbete med nationella folk-
hälsomål och strategier.
Socialstyrelsen utvärderar på regeringens upp-
drag genomförandet av psykiatrireformen som
trädde i kraft den 1 januari 1995. Styrelsen på-
talar i den årsrapport som överlämnades i mars
1998 att det finns problem både med utform-
ningen av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) och kommu-
nernas tillämpning av densamma. Antalet män-
niskor med psykisk störning som ges stöd enligt
LSS är ytterst begränsat och uppgick i mars 1998
till ca 2000 personer. Detta svarar enligt Social-
styrelsen inte mot de verkliga behov som finns
av särskilda insatser av stöd och service. Vidare
kan vad gäller sysselsättningsfrågorna konstate-
ras att mellan 20 000 – 25 000 personer med svår
psykisk sjukdom eller störning – omkring hälf-
ten av målgruppen – saknar adekvat sysselsätt-
ning anpassad till deras funktionshinder. So-
cialstyrelsen anför att de formuleringar av
stödets målgrupper och art som finns i LSS stäm-
mer illa överens med målgruppen psykiskt
störda. Socialstyrelsen har även uppmärksammat
brister när det gäller tillgång till vård och be-
handling för äldre personer med psykisk stör-
ning.
De stimulansmedel som staten anslagit i sam-
band med psykiatrireformen har varit värdefulla.
Vissa problem kan emellertid uppstå vad gäller
kontinuiteten i verksamheten då projekttiden i
många fall löper ut vid utgången av år 1998 efter-
som den kommunala huvudmannen inte i samt-
liga fall avser att fortsätta projektet.
Socialstyrelsen fortsätter att följa psykiatrire-
formen och avser att avlämna en slutrapport till
regeringen i maj 1999. Psykiatrireformen be-
handlas även under avsnitt 5.2.2. Personer med
funktionshinder.
De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter
Kommittén för vissa frågor om psykiatrisk
tvångsvård m.m. överlämnade i mars 1998 sitt
betänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och sam-
hällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU
1998:32). Av betänkandet framgår att antalet
vårdtillfällen enligt lagen (1991:1128) om psy-
kiatrisk tvångsvård minskade mellan åren 1991
och 1994 men att de nu ligger på en konstant
nivå. Antalet patienter inom slutenvården fort-
sätter dock att minska vilket tyder på att den
genomsnittliga vårdtiden har förkortats. Antalet
personer som dömts till rättspsykiatrisk vård har
under samma tidsperiod varit i stort sett kon-
stant.
Under året har också Utredningen om stöd
och vård till barn och ungdomar med psykiska
problem avlämnat sitt slutbetänkande Det gäller
livet: Stöd och vård till barn och ungdomar med
psykiska problem (SOU 1998:31). Utredningen
konstaterar bl.a. att många barn och ungdomar
har psykiska besvär. Även med en försiktig be-
räkning lider mellan fem och tio procent av
barnen och ungdomarna av psykiska problem
eller störningar. Antalet besök till barn- och ung-
domspsykiatrin har i genomsnitt ökat med
45 procent under den senaste treårsperioden.
Vidare har kostnaderna för elevvård minskat,
samtidigt som behoven har ökat. Av de resurser
som läggs på målgruppen står kommunerna för
cirka 75 procent genom socialtjänsten medan
landstingens insats för hälso- och sjukvård svarar
för cirka 15 procent och staten för resterande
10 procent
Båda de utredningar som nämnts ovan bereds
för närvarande inom regeringskansliet.
I samband med psykiatrireformen lämnades
ett uppdrag till Socialstyrelsen att utreda den
medicinska specialiteten psykiatri. Socialstyrel-
sen har redovisat uppdraget i sin slutrapport En
god vård på lika villkor (1997:8), som överläm-
nades i november 1997. Socialstyrelsen fram-
håller i sin redovisning att psykiatrin utvecklas
från tidigare splittring till en allt större samsyn.
Styrelsen påpekar dock att det föreligger en brist
på specialistkompetent personal och att detta kan
vara ett hinder för den fortsatta utvecklingen
inom psykiatrin.
4.3.5 Tandvård
Tandhälsan hos barn och ungdomar har förbätt-
rats starkt. Antalet barn och ungdomar som har
många kariesskador har minskat kraftigt. En hög
frekvens av karies finns dock i vissa utsatta om-
råden.
Även för vuxna har tandhälsan förbättrats
kraftigt. Det har skett en regional utjämning och
särskilt kraftig var förbättringen i regionen
Norra glesbygden. Det finns dock fortfarande
socioekonomiska skillnader i fråga om tandhälsa.
Riksdagen har under våren 1998 fattat beslut
om ett reformerat tandvårdsstöd. Stödet, som
införs den 1 januari 1999, är i första hand inriktat
på att underlätta för människor att behålla en
god tandhälsa. Ungdomar får billigare undersök-
ningar för att grundlägga en god vana med regel-
bundna kontroller av tänderna. Bastandvården
subventioneras så att inte behandlingar skjuts
upp i onödan och resulterar i stora behandlings-
behov. Samtidigt kan i vissa situationer krävas
omfattande protetiska åtgärder eller implantat,
vilket medför mycket höga kostnader och därför
behålls ett ekonomiskt skydd vid dyrbara be-
handlingar.
Vidare har en prioritering gjorts för att stödja
personer med stora tandvårdsbehov på grund av
sjukdom eller funktionshinder. Äldre och funk-
tionshindrade som bor i särskilda boendeformer
och i vissa fall även eget boende får kostnadsfri
munvårdsbedömning och deras tandvårdsav-
gifter inordnas i sjukvårdens högkostnadsskydd
på för närvarande högst 900 kronor under ett år.
Det nya tandvårdsstödet innebär även att
tandvårdsersättningen för amalgamfyllningar
slopas. Regeringen avser vidare, när erforderliga
ändringar i EU:s direktiv om medicintekniska
produkter (93/42/EEG) har trätt i kraft, att vidta
nödvändiga åtgärder för att kunna införa ett för-
bud mot användningen av amalgam. Detta be-
räknas kunna ske senast fr.o.m. år 2001.
Inom ramen för tandvårdsreformen görs dess-
utom en satsning på bättre uppföljning och ut-
värdering av tandvården. Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) avses
få förstärkta resurser för att kunna utvärdera me-
toder på tandvårdens område. Två kompetens-
centrer för sällsynta medicinska och odonto-
logiska tillstånd hos patienterna, i Bohuslands-
tinget respektive i Jönköpings läns landsting, får
ekonomiskt stöd. Vidare bör regeringen enligt
socialutskottet överväga om ett kompetens-
centrum med inriktning på dentala material skall
inrättas. Till regeringen har även inkommit en
ansökan om bidrag till ett kompetenscentrum
för smittskydd, infektions- och immunologiska
sjukdomar inklusive hiv och aids. Regeringen
avser att närmare studera frågan om ytterligare
kompetenscentrer och deras lokalisering. Sam-
manlagt har 7 miljoner kronor beräknats för
uppföljning och utvärdering samt 13 miljoner
kronor för kompetenscentrer. Av medlen till
kompetenscentrer bör 100 000 kronor användas
för ett startbidrag för att skapa en DentalFass.
4.3.6 Läkemedel
Läkemedel är en viktig behandlingsform i hälso-
och sjukvården. Nya och effektivare läkemedel
utvecklas kontinuerligt och medför stora väl-
färdsvinster för många människor. Samtidigt har
kostnaderna för det allmänna stigit kraftigt un-
der 1990-talet trots att olika åtgärder vidtagits
för att dämpa och begränsa utgifterna.
Enligt läkemedelslagen (1992:859) får ett lä-
kemedel säljas i Sverige först sedan det prövats
och godkänts av Läkemedelsverket eller verket
har erkänt ett godkännande som har meddelats i
annan medlemsstat i Europeiska unionen eller
genom den europeiska samordnande läkeme-
delsmyndigheten enligt rådets förordning (EEG)
nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskaps-
förfaranden för godkännande för försäljning av
och tillsyn över humanläkemedel och veterinär-
medicinska läkemedel samt om inrättandet av en
europeisk läkemedelsmyndighet.
Läkemedelsverket arbetar också aktivt med
tillsyn av de läkemedel som finns på marknaden
samt med information om läkemedlens effekter
och en adekvat läkemedelsanvändning. Särskilt
viktig är den information om läkemedel som
verket ger till förskrivare och till landstingens lä-
kemedelskommittéer. Informationsverksamhe-
ten, särskilt vad avser utgivandet av läkemedels-
monografier har uppmärksammats inom EU-
arbetet och blivit stilbildande.
Under år 1997 inkom 803 ansökningar om
godkännande av läkemedel samt ytterligare 75
ansökningar om nya indikationer, ändrad dose-
ring och receptfrihet till Läkemedelsverket.
Jämfört med år 1996 är detta en ökning av an-
sökningarna med cirka 40 procent. Ökningen
kan delvis förklaras med att parallellimport av lä-
kemedel har ökat liksom antalet generiska läke-
medel.
Det nuvarande statliga förmånssystemet för
läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. För-
månssystemet regleras i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Enligt
riksdagens beslut skall i princip alla receptbe-
lagda läkemedel kunna ingå i läkemedelsför-
månen om det marknadsförande bolaget har fått
ett pris fastställt av Riksförsäkringsverket
(RFV). RFV fastställer också s.k. referenspriser
för sådana produkter för vilka det finns generiska
motsvarigheter på den svenska marknaden och
där det marknadsförande bolaget önskar att
produkten skall bli subventionerad av staten.
RFV är den prisförhandlande myndigheten
medan Socialstyrelsen har tillsyn över förmåns-
systemet och får meddela föreskrifter om bl.a.
verkställigheten av bestämmelser om rätten till
läkemedelsförmånen.
Läkemedelsförmånen finansieras med ett sär-
skilt statsbidrag som betalas till sjukvårdshu-
vudmännen och som redovisas under anslaget
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Kostnads-
ansvaret för läkemedelsförmånen övergick till
sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1998. En-
ligt en överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet den 12 september 1996
skall parterna senare överenskomma om en ny
modell för statens ersättning till landstingen för
läkemedelsförmånen från och med år 2001.
Kommittén för prisreglering av läkemedel
lämnade sitt betänkande Läkemedel i priskon-
kurrens (SOU 1997:165) till Socialdepartemen-
tet i november 1997 med förslag till ett nytt sys-
tem för direkt priskontroll på produkterna inom
läkemedelsförmånen. Läkemedelsdistributions-
utredningen lämnade sitt betänkande Läkemedel
i vård och handel (SOU 1998:28) i januari 1998.
Betänkandet innehåller förslag bl.a. rörande lä-
kemedelsdistributionen och Apoteket AB:s
verksamhet. Båda dessa betänkanden har re-
missbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
4.3.7 Regeringens slutsatser
Regeringen kan konstatera att utvecklingen
inom hälso- och sjukvården under 1990-talet har
varit mycket omdanande. Den har präglats av be-
sparingar och omstruktureringar inom sjukhus-
sektorn, en kraftig omfördelning från sluten vård
till öppna vårdformer och hemsjukvård liksom
stora omfördelningar av ansvaret för vården och
omsorgen av äldre och inom psykiatrin. Den
demografiska utvecklingen med en ökad andel
äldre har också spelat en viktig roll liksom den
teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det
möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv
behandling. I den situationen har vården fått
problem med ökade väntetider. Den vårdgaranti
som regeringen och Landstingsförbundet kom
överens om för år 1997 har inte varit tillfyllest
för att komma tillrätta med dessa problem.
Enligt regeringen är det av största vikt att ar-
betet för att förbättra vårdens tillgänglighet fort-
sätter. Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förbättrade förutsätt-
ningar att korta väntetiderna inom vården samt
att komma tillrätta med de problem som i dag
finns inom äldresjukvården. I den överenskom-
melse som slöts mellan regeringen och Lands-
tingsförbundet för år 1999 om ersättningar för
insatser för att stärka patientens ställning m.m.
kom parterna överens om att dels bibehålla vård-
garantin, dels att under åren 1998 – 1999 göra en
kraftsamling för att förbättra tillgängligheten i
vården. Landstingen har härvidlag åtagit sig att
påtagligt minska väntetiderna både för besök och
behandling. Dessutom har regeringen och
Landstingsförbundet enats om att närmare klar-
lägga de ekonomiska, organisatoriska och prak-
tiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. Regeringen har mot denna bakgrund
uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och
analysera förutsättningarna för och konsekven-
serna av införandet av en behandlingsgaranti
inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten
för arbetet skall vara en allsidig belysning av frå-
gan, som bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organi-
satoriskt, praktiskt och medicinskt perspektiv.
Ytterligare steg har tagits för att stärka pati-
entens inflytande och delaktighet i hälso- och
sjukvården genom de förslag till förändringar i
hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege-
ringen förelagt riksdagen. Landstingen har också
tillförts medel för insatser inom området genom
den ovan nämnda särskilda överenskommelsen
mellan regeringen och Landstingsförbundet.
Mot denna bakgrund anser regeringen att
målen för år 1999 för hälso- och sjukvården bl.a.
skall vara att kvaliteten i hälso- och sjukvården
skall förbättras och att patientens ställning skall
stärkas.
Även om hälsoläget hos befolkningen totalt
sett har förbättrats avsevärt under en följd av år,
finns alltjämt stora skillnader mellan olika sam-
hällsgrupper. Regeringen gör mot den bakgrun-
den bedömningen att insatser för att främja folk-
hälsan och förebygga ohälsa skall ha fortsatt hög
prioritet. Regeringens mål för år 1999 är att ett
fortsatt aktivt arbete skall bedrivas för att för-
bättra folkhälsan, med särskild inriktning på de
grupper som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt.
Åtgärder för att minska tobaksbruket skall ges
särskild prioritet.
Undersökningar visar att den andel av befolk-
ningen som uppger sig ha psykiska problem
ökar. Dessa signaler är enligt regeringens upp-
fattning oroande. Det är angeläget att åtgärder
vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos
befolkningen. Som nämnts i det föregående be-
reds inom regeringskansliet för närvarande Barn-
psykiatrikommitténs slutbetänkande Det gäller
livet (SOU 1998:31) respektive Tvångspsyk-
iatrikommitténs slutbetänkande Rättssäkerhet,
vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk
tvångsvård (SOU 1998:32).
Till följd av förändringen inom läkemedels-
förmånen minskade kostnaden för läkemedel
något mellan åren 1996 och 1997. Under år 1998
beräknas en viss kostnadsökning ske. Det är för
närvarande svårt att bedöma den mer långsiktiga
kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet.
Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att
ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra och
effektivisera läkemedelsförsörjningen. Rege-
ringen avser att under år 1999 prioritera insatser
för att förbättra förutsättningarna att fortlö-
pande prognostisera kostnadsutvecklingen för
läkemedel. Flera utredningar inom läkemedels-
området har haft i uppdrag att ge förslag till för-
ändringar i läkemedelsdistribution och pris-
bildning för läkemedel. Förslagen bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
4.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk-
samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna
för samtliga myndigheter inom verksamhetsom-
rådet avseende budgetåret 1997. RRV har i sin
granskning av myndigheterna inte gjort några
iakttagelser av större vikt varför samtliga myn-
digheter inom verksamhetsområdet erhållit re-
visionsberättelse utan anmärkning. Ingen myn-
dighet inom verksamhetsområdet har av RRV
tillställts en revisionsrapport med principiellt
viktiga frågor. RRV har emellertid i en särskilt
revisionspromemoria till Statens institut för psy-
kosocial miljömedicin gjort vissa uttalanden om
myndighetens ekonomiadministrativa rutiner
samt bokföringsrutiner. Denna promemoria be-
handlas närmare under anslaget A11 Institutet
för psykosocial medicin.
Den ekonomiadministrativa värdering som
RRV har utfört av samtliga statliga myndigheter
för år 1997 har beträffande myndigheterna under
verksamhetsområdet givit EA-värdet fullt till-
fredsställande för Folkhälsoinstitutet, Smitt-
skyddsinstitutet, Statens beredning för utvärde-
ring av medicinsk metodik och Läkemedels-
verket samt EA-värdet tillfredsställande för
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och
Statens institut för psykosocial miljömedicin.
Tabell 4.2
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
15 390
1 550
1 705
1 992
1 992
1 992
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen
01
13 491
13 630
13 491
13 491
13 491
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård
981,6
939,4
936,9
985,6
955,9
955,9
A4 Insatser mot aids
141,2
65,6
74
51,6
65,6
65,6
A5 Bidrag till WHO
38,4
33,7
34,4
34,4
34,4
34,4
A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
2,6
2,6
2,6
1,6
2,6
2,6
A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan
16,9
16,8
16,7
16,3
17,1
17,4
A8 Folkhälsoinstitutet
119,0
110,2
121
109
111,1
113,2
A9 Smittskyddsinstitutet
97,9
98,9
125,4
108,8
109,7
111,4
A10 Institutet för psykosocial medicin
10,3
10,9
11,1
11,1
11,3
11,5
A11 Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik
23,2
15,5
20
33,9
34,5
35,1
A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
20,9
22,9
21,7
22,4
22,8
23,2
Totalt för utgiftsområde Hälso- och sjukvård
16 8722
16 3872
16 7282
16 858
16 848
16 853
1 Ingick i A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
2 Inkl. Ersättning till Spri 29,7
4.5 Förslag till regeländringar
Tandvårdsförsäkringen
Regeringens förslag: Ordet odontologisk fa-
kultet byts i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring (AFL) ut mot högskola där
odontologisk utbildning och forskning bedrivs.
Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 3 § AFL
anges bl.a. att ersättning från försäkringen skall
lämnas för tandvård som ges vid odontologisk
fakultet. Begreppet fakultet skall efter en ändring
i högskolelagen (1992:1434) inte längre användas
(se SFS 1997:797) efter den 1 januari 1999 utan
bytas ut mot vetenskapsområde. Begreppet
odontologisk fakultet behöver därför bytas ut i
2 kap. 3 § AFL för att anpassa lagstiftningen till
den nya organisationen vid högskolorna.
Avsikten med nuvarande lagstiftning är att
tandvård som ges vid en högskola eller ett uni-
versitet där odontologisk utbildning och forsk-
ning bedrivs skall omfattas av tandvårdsförsäk-
ringen. Regeringen föreslår därför att begreppet
odontologisk fakultet byts ut mot det i rutan an-
givna begreppet. Förslaget innebär inte någon
ändring i sak.
Apoteket AB
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas
att träffa avtal med Apoteket AB (publ) om bo-
lagets fortsatta verksamhet i enlighet med de
riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Regeringen har bemyndigats (prop. 1996/97:27
bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58) att för åren
1997 och 1998 träffa överenskommelse med
Apoteket AB om bolagets verksamhet. Frågan
om den framtida läkemedelsdistributionen har
utretts av Läkemedelsdistributionsutredningen,
som lämnat betänkandet Läkemedel i vård och
handel (SOU 1998:28) till regeringen i januari i
år.
Utredarens förslag bereds för närvarande
inom regeringskansliet och eventuella föränd-
ringar med anledning av utredarens förslag kan
därför inte genomföras i år. I avvaktan på att be-
handlingen av utredningens förslag kan slutföras
måste sålunda avtal om verksamheten träffas för
tiden efter den 31 december 1998, då nu gällande
avtal löper ut. Regeringen föreslås därför få riks-
dagens bemyndigande att, i enlighet med de rikt-
linjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom
(prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr.
1996/97:58), träffa avtal med Apoteket AB om
bolagets fortsatta verksamhet.
4.6 Anslag
A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
15 390 415
1
Anslags-
sparande
–8422
1998
Anslag
1 550 000
Utgifts-
prognos
1 705 000
1999
Förslag
1 992 000
2000
Beräknat
1 992 000
2001
Beräknat
1 992 000
1 Inkluderar även läkemedelsförmånen
2 Avser 10 % av överskridande av 1997 års anslag A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
Anslaget omfattar under år 1998 vuxentandvård
(tandvårdsförsäkringen), finansieringen av Han-
dikappinstitutet, utgifter för sjukvårdsförmåner i
vissa internationella förhållanden samt kostna-
derna för viss sjukhusvård. T.o.m. år 1997 om-
fattade anslaget även utgifterna för läkemedels-
förmånen vilka fr.o.m. år 1998 finansieras genom
ett särskilt statsbidrag och redovisas under ett
särskilt anslag, anslaget A2 Bidrag för läke-
medelsförmånen, under detta utgiftsområde.
Från och med år 1999 kommer två för-
ändringar att påverka nivån på utgifterna under
anslaget. Dels tillförs medel för att möjliggöra
införandet av ett reformerat tandvårdsstöd, dels
upphör finansieringen av Handikappinstitutet
genom sjukförsäkringen. En konsekvens av
tandvårdsreformen är att en del av utgiftsramen
för tandvård förs över till landstingen. Samman-
taget innebär förändringarna en höjning av
utgifterna för anslaget i förhållande till vad som
tidigare beräknats.
Ovanstående innebär att regeringen fr.o.m. år
1999 beräknar utgifter för två ändamål under
anslaget; ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
samt tandvårdsersättning. De beräknade ut-
gifterna i miljoner kronor för dessa ändamål åren
1998–2001 framgår av följande tabell.
Tabell 4.4 Fördelning på ändamål
Miljoner kronor
Ändamål/år
1998
1999
2000
2001
Ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen
150
505
505
505
Tandvårdsersättning
1 400
1 487
1 487
1 487
Totalt
1 550
1 992
1 992
1 992
Den 1 januari 1997 infördes ett nytt förmåns-
system för läkemedel vilket synes ha haft avsedd
effekt i fråga om att begränsa kostnadsutveck-
lingen för läkemedelsförmånen. Sedan den 1 au-
gusti 1997 omfattas inte längre receptfria läke-
medel – med vissa undantag – av läkemedelsför-
månen.
Den 1 oktober 1997 höjdes självrisken för en
behandlingsperiod i tandvårdsförsäkringen från
700 till 1 300 kronor. Som en följd härav inträf-
fade under hösten 1997 en påtaglig uppgång i ut-
gifterna för tandvård. Denna ökning har – bl.a.
till följd av övergångsbestämmelserna kopplade
till denna höjning – påverkat utgifterna även
under första halvåret 1998. Om denna utveckling
fortsätter andra halvåret kommer anslagsposten
för tandvårdsersättning att överskridas.
Anslagsposten ersättning till sjukvårdshuvud-
männen överskreds under år 1997. Orsaken här-
till var lägre avgiftsintäkter än vad som tidigare
beräknats i fråga om sjukhusvård för pensionärer
samt obalans i betalningsströmmarna vad gäller
kostnaderna för vissa sjukvårdsförmåner i
internationella förhållanden.
Från och med år 1998 har sjukvårds-
huvudmännen övertagit administrationen av
dessa sjukhus-vårdsavgifter från socialförsäk-
ringsadministrationen. Omläggningen innebär
att huvudmännen själva debiterar och uppbär
avgifterna och att några pensionsavdrag för
sjukhusvård inte längre tillförs anslaget med
undantag för avdragen avseende de sista två
månaderna år 1997, vilka tillfördes anslaget i
början av år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Enligt gällande ordning regleras både sjukförsäk-
ringens utgifter och intäkter för sjukvårdsförmå-
ner i internationella förhållanden gentemot annat
land (föranledda av i huvudsak EES-avtalet och
EU-medlemsskapet) slutgiltigt först flera år efter
det att de uppkommit. Det är därför svårt att be-
räkna den årliga storleken av dessa utgifter och
fluktuationerna mellan åren kan bli betydande.
Frågan om Handikappinstitutets verksam-
hetsinriktning, organisation och finansiering har
varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999
sker en ombildning av verksamheten till en ideell
förening i vilken staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet är medlemmar
(prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19, rskr.
1997/98:223). Samtidigt ändras namnet till
Hjälpmedelsinstitutet och finansieringen av in-
stitutet sker fr.o.m. år 1999 efter beslut av riks-
dagen inte längre genom sjukförsäkringen utan
via ett särskilt statsbidrag som anvisas under an-
slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård.
Läkemedelsförmånen
Resultatinformationen för läkemedelsförmånen
redovisas under anslaget A2 Bidrag för läkeme-
delsförmånen.
Tandvård
I regeringens ekonomiska vårproposition för år
1997 aviserade regeringen sina planer på att se-
nare förelägga riksdagen förslag om ett förändrat
ersättningssystem för vuxentandvård med
ikraftträdande den 1 januari 1999. Tandvårds-
stödet skulle därigenom få en ändrad inriktning.
Härmed avsågs att dels införa ett bättre ekono-
miskt stöd till personer som till följd av sjukdom
eller funktionshinder har särskilda tandvårds-
behov, dels ge övriga vuxna patienter ett ekono-
miskt stöd med en mer tandhälsoinriktad ut-
formning än det nuvarande. En särskild utredare
tillkallades efter sommaren 1997 med uppgift att
före utgången av året lämna förslag om en ny in-
riktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år
1999. Avsikten var att efter remissbehandling av
förslaget förelägga riksdagen en proposition som
kunde behandlas under våren 1998.
I januari 1998 avlämnades betänkandet Tänder
hela livet – nytt ersättningssystem för vuxen-
tandvård (SOU 1998:2) vilket efter remissbe-
handling lades till grund för regeringens propo-
sition Reformerat tandvårdsstöd (1997/98:112).
Propositionen byggde i stort på utredningsbe-
tänkandet med den viktiga skillnaden att rege-
ringen förklarade sig beredd att tillskjuta ytter-
ligare 500 miljoner kronor, varigenom utgifts-
ramen för vuxentandvård år 1999 skulle uppgå
till 1 900 miljoner kronor. Avsikten med detta
tillskott var att möjliggöra införandet av ett
särskilt skydd mot höga behandlingskostnader
för främst protetik.
Riksdagen har godkänt propositionen (bet.
1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289) och det nya
stödet – som träder i kraft den 1 januari 1999 –
innebär en markant omläggning av samhällets
stöd för vuxentandvård. Det reformerade tand-
vårdsstödet inriktas på att ge alla vuxna ett eko-
nomiskt stöd för den vardagliga hälsofrämjande
tandvården genom s.k. bastandvård. En annan
del av stödet riktas till vissa äldre personer samt
till andra personer som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov.
Ett tredje område som skall rymmas inom ut-
giftsramen är ett särskilt högkostnadsskydd för
mer kostnadskrävande behandlingar med prote-
tik och tandreglering. Omläggningen innebär
också att vissa delar av stödet till äldre, sjuka och
funktionshindrade kommer att administreras av
landstingen. Av utgiftsramen för vuxentandvård
om 1 900 miljoner kronor beräknas därför en
mindre del komma att överföras till landstingen
för deras nya åtaganden. En överenskommelse
mellan staten och landstingen om denna över-
föring beräknas kunna träffas inom kort.
Inom ramen för denna reformering av tand-
vårdsstödet görs också en satsning på bättre
uppföljning och utvärdering av vuxentandvården.
Som ett led i denna satsning får Statens bered-
ning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) fr.o.m. år 1999 utökade resurser med sju
miljoner kronor för att utvärdera metoder på
tandvårdsområdet. Dessa sju miljoner kronor tas
från utgiftsramen för tandvårdsstödet och före-
slås tillföras anslaget A11 Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik. Vidare skall
sammanlagt 13 miljoner kronor per år fr.o.m. år
1999 avsättas för ekonomiskt stöd till
kompetenscentrer för sällsynta medicinska och
odontologiska tillstånd. Dessa medel föreslås
anvisas under detta anslag och disponeras av So-
cialstyrelsen. Av dessa medel skall fr.o.m. år 1999
sammanlagt åtta miljoner kronor per år utbetalas
till vissa befintliga kompetenscentrer. Riksdagen
uttalade vid behandlingen av propositionen om
reformerat tandvårdsstöd att behovet av ett
ytterligare kompetenscentrum rörande dentala
material bör övervägas. Regeringen avser att
uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan.
Vidare behöver vissa medel troligen avsättas för
information om det reformerade
tandvårdsstödet. Regeringen gör bedömningen
att Socialstyrelsen inte kommer att behöva
disponera samtliga de resterande fem miljoner
kronor som avsatts till kompetenscentrer under
år 1999 för detta uppdrag. Regeringen anser att
eventuellt överskjutande medel skall få användas
av Socialstyrelsen för andra insatser inom
myndighetens ansvarsområde under år 1999.
Slutsatser
Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. avser fr.o.m.
år 1999 två ändamål; ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen och tandvårdsersättning.
Genom att riksdagen godkänt propositionen om
reformerat tandvårdsstöd, har den även ställt sig
bakom att utgiftsramen höjs från 1 400 till 1 900
miljoner kronor för år 1999 för att möjliggöra
införandet av detta, inklusive en satsning på för-
bättrad uppföljning och utvärdering av tandvår-
den.
När det gäller utgiftsutvecklingen under år
1998 finns en risk för ett överskridande av
anslagsbeloppet, och därmed ett utnyttjande av
anslagskrediten. Detta beror dels på den ökade
efterfrågan på tandvård som skedde i slutet av år
1997 i och med att självrisken höjdes, dels på att
en efterfrågeökning inte kan uteslutas under
slutet av detta år vad gäller mer kostnads-
krävande behandlingar till följd av införandet av
det reformerade tandvårdsstödet. Prognosen är
dock mycket osäker och regeringen kommer att
noga följa utvecklingen.
Den ersättning som lämnas till landstingen för
de nya åtagandena i fråga om vuxentandvård för
vissa patientgrupper kommer att redovisas under
anslagsposten ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen. Vidare påverkas denna anslagspost av
ombildningen av Handikappinstitutet till den
ideella föreningen Hjälpmedelsinstitutet och den
ändrade finansieringen av detta samt av att in-
täkter för pensionärers sjukhusvård i form av
avdrag på utbetalda pensioner inte längre tillförs
anslagsposten. En osäkerhetsfaktor som bör
nämnas vid beräkningen av utgifterna är svårig-
heten att närmare förutse kostnader och intäkter
för sjukvårdsförmåner i internationella förhål-
landen med hänsyn till regelsystemets utform-
ning och de eftersläpningar i betalningsström-
marna som följer av detta.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 992 000 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 992 000 000 kronor vardera året.
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen
Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
0
Anslags-
sparande
–7 5741
1998
Anslag
13 491 000
Utgifts-
prognos
13 630 000
1999
Förslag
13 491 000
2000
Beräknat
13 491 000
2001
Beräknat
13 491 000
1 Avser 90 % av överskridande av 1997 års anslag A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
Från detta anslag utbetalas fr.o.m. år 1998 stats-
bidrag till sjukvårdshuvudmännen till följd av det
förändrade kostnadsansvaret för läkemedelsför-
månen. På grund av en viss eftersläpning i syste-
met med läkemedelsförmånen utbetalas från an-
slaget under år 1999 ersättning till sjukvårds-
huvudmännen dels för kostnaderna för läke-
medelsförmånen under månaderna november
och december år 1998, dels för kostnaderna för
läkemedelsförmånen under månaderna januari
t.o.m. oktober år 1999.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Kostnaderna för läkemedelsförmånen har under
de första åtta månaderna år 1998 ökat med 13
procent jämfört med samma period år 1997. Om
hänsyn tas till överförandet av kostnadsansvaret
för förbrukningsartiklar vid inkontinens (kost-
naderna för förbrukningsartiklar vid inkon-
tinens ingick fram t.o.m. år 1997 i detta anslag,
men har fr.o.m. år 1998 överförts till de generella
statsbidragen till landsting respektive kommu-
ner) var denna ökning 26 procent. Den viktigaste
orsaken till kostnadsökningen är att kostnaderna
för läkemedelsförmånen år 1997 var relativt låga,
beroende på att den hamstring av läkemedel som
skedde i slutet av år 1996 ledde till en lägre efter-
frågan på läkemedel under år 1997. Således
minskade kostnaderna för läkemedelsförmånen
år 1997 med 16 procent jämfört med år 1996.
För år 1998 beräknas utgifterna under anslaget,
bl.a. till följd av till sjukvårdshuvudmännen ut-
betalad vinstdelning om 584 miljoner kronor
avseende år 1997, att uppgå till 13 630 miljoner
kronor.
De ekonomiska villkoren för läkemedelsför-
månen regleras årligen i en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet. Över-
enskommelsen innebär att staten via detta anslag
lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
läkemedelsförmånen med ett fast månatligt be-
lopp (en tolftedel per månad av den beräknade
kostnaden enligt överenskommelsen) som
utbetalas två månader i efterhand. För år 1998
uppgår den beräknade kostnaden enligt
överenskommelsen till 12,7 miljarder kronor.
Den årliga överenskommelsen bygger på den
principöverenskommelse som staten och Lands-
tingsförbundet träffade hösten 1996 om finansie-
ringsprincipens tillämpning m.m. i samband med
landstingens övertagande av kostnadsansvaret
för läkemedelsförmånen den 1 januari 1998.
Enligt denna skall ett system för vinst- och
förlustdelning tillämpas vad gäller avvikelsen
mellan den beräknade kostnaden enligt den år-
liga överenskommelsen och den faktiska kostna-
den för läkemedelsförmånen, exklusive special-
livsmedel. Systemet med vinst- och förlust-
delning innebär för år 1998 att det belopp
varmed den faktiska kostnaden för läkemedels-
förmånen underskrider den beräknade kostna-
den enligt överenskommelsen delas mellan staten
och landstingen i proportionerna 50 procent till
staten och 50 procent till landstingen. På mot-
svarande sätt delas ett eventuellt kostnadsöver-
skridande så att staten svarar för 90 procent och
landstingen för 10 procent av överskridandet.
Landstingens ekonomiska åtagande begränsas
dock till att omfatta högst 50 miljoner kronor.
Ett under- respektive ett överskridande av den
beräknade kostnaden enligt överenskommelsen
för år 1998 kommer att få betydelse för utgif-
terna under detta anslag för år 1999. Anled-
ningen till detta är att vinst- eller förlustdel-
ningen för läkemedelsförmånen för år 1998 skall
regleras mot detta anslag och genomföras senast
den 30 juni 1999.
I avvaktan på utfall av förhandling mellan
staten och landstingen om kostnaderna för
läkemedelsförmånen år 1999 budgeteras anslaget
för åren 1999–2001 till vardera 13 491 000 000
kronor, vilket motsvarar nominellt oförändrat
belopp jämfört med år 1998.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 13 491 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen för
år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas ansla-
get till 13 491 000 000 kronor vardera året.
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård
Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
981 640
1998
Anslag
939 424
Utgifts-
prognos
936 924
1999
Förslag
985 626
1
2000
Beräknat
955 926
2001
Beräknat
955 926
1 Ändrad redovisningsprincip fr.o.m. år 1999. Anslaget inkluderar även ersättning till
Spri och Hjälpmedelsinstitutet
Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-
tingen (och motsvarande) i enlighet med de år-
liga överenskommelser som träffas mellan rege-
ringen och Landstingsförbundet om vissa ersätt-
ningar. Bidragets användningsområden m.m.
finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa
statsbidrag och försäkringsersättningar för sjuk-
vård m.m.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för
vissa kostnader och förluster som uppkommit på
grund av myndighetsingripanden för att för-
hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) betalas
också från detta anslag, liksom även kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar ett överskott för anslaget om drygt 1,5
miljoner kronor. Överskottet bestod
huvudsakligen av minskade kostnader för
patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från och med budgetåret 1999 ingår också
den statliga ersättningen till
Hjälpmedelsinstitutet och Hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) i anslaget.
Dessa ersättningar har i budgetpropositionen för
år 1998 redovisats under anslaget A1
Sjukvårdsförmåner m.m. respektive anslaget A5
Ersättning till Spri.
Frågan om Handikappinstitutets verksam-
hetsinriktning, organisation och finansiering har
varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999
sker en ombildning av verksamheten till en ideell
förening i vilken staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet är medlemmar.
Samtidigt ändras namnet till Hjälpmedelsinsti-
tutet.
Spri är en allmännyttig ideell förening som har
bildats av staten och Landstingsförbundet. Nu-
varande finansieringsavtal avser perioden 1996–
1999. Spri skall bidra till att uppfylla målen för
utgiftsområdet genom att bedriva ett långsiktigt
och kvalificerat utvecklingsarbete inriktat mot
aktuella problemområden. Tyngdpunkten skall
ligga inom områdena hälsoekonomi, kvalitetsut-
veckling, informationsteknik och informations-
försörjning.
Enligt finansieringsavtalet tillskjuter staten
och Landstingsförbundet vardera 29,7 miljoner
kronor för vart och ett av åren 1996–1999. Slut-
ligt beslut om bidragsbelopp skall dock fattas för
ett år i taget av respektive part.
Regeringens överväganden
Resultatinformation avseende överenskommelsen
mellan staten och landstingen för år 1997
Av redovisningar från Socialstyrelsen, Lands-
tingsförbundet, Läkemedelsverket och Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) framgår att medlen inom ramen för över-
enskommelsen mellan staten och landstingen för
år 1997 har använts för att uppnå de målsätt-
ningar som angavs i överenskommelsen, nämli-
gen att stimulera verksamhet inom följande om-
råden: god tillgänglighet i vården, patientens
möjlighet till delaktighet, kunskapsbaserad hälso-
och sjukvård, verksamhetsutveckling samt
informationsförsörjning.
Av redovisningarna framgår bl.a. att utveck-
ling av informationssystem för att följa vårdpro-
cessens tidsförlopp och vårdens tillgänglighet
pågår på flera håll i landet. Landstingen har an-
slutit sig till InfoMedicaprojektet. Under året
påbörjades vidare arbete med att ta fram metoder
för ständigt förbättringsarbete som fokuserar på
processer och resultat som leder till ökad pa-
tienttillfredsställelse. Under år 1997 har ett tret-
tiotal State of the Art dokument inklusive pa-
tientinformation tagits fram och huvudsakligen
spridits via Socialstyrelsens hemsida på internet.
Arbetet med att stödja läkemedelskommittéerna
har inletts. En intensiv satsning på förbättrad
informationsspridning och genomförande av
SBU:s utvärderingar har också genomförts.
Överenskommelsen mellan staten och landstingen
för år 1998
Den 18 december 1997 överlämnade regeringen
en skrivelse med redogörelse för överenskom-
melsen om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. för år 1998 till riksdagen
(skr. 1997/98:51).
Ramen för det totala belopp som omfattas av
överenskommelsen uppgår år 1998 till 1 217
miljoner kronor varav 931 miljoner kronor utgår
från detta anslag och 286 miljoner kronor från
sjukförsäkringen. Detta är 48 miljoner kronor
mer än ramen för överenskommelsen för år
1997. Anledningen till detta är främst att ersätt-
ningen till landstingen för administration av er-
sättningar till privata vårdgivare tidigare legat
utanför överenskommelsen men fr.o.m. år 1998
inordnats i densamma.
Liksom år 1997 skall huvuddelen av medlen år
1998 användas för att stimulera utvecklingen av
metoder för att följa upp, utvärdera och bedöma
sjukvårdens effekter inom tre huvudområden; en
kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, verksam-
hetsutveckling och informationsförsörjning.
Överenskommelsen mellan staten och landstingen
för år 1999
Den 30 april 1998 godkände regeringen överens-
kommelsen mellan staten och landstingen om
ersättningar år 1999 för insatser för att stärka pa-
tientens ställning m.m. som tidigare hade träffats
mellan företrädare för regeringen och Lands-
tingsförbundet. Regeringen har överlämnat pro-
positionen om patientens ställning (prop.
1997/98:189) till riksdagen. Propositionen inne-
håller en redogörelse för överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar år
1999 för insatser för att stärka patientens ställ-
ning m.m.
Ramen för det totala belopp som omfattas av
överenskommelsen för år 1999 uppgår till 1 182
miljoner kronor varav 947 miljoner kronor utgår
från detta anslag och 235 miljoner kronor från
sjukförsäkringen. Detta är 35 miljoner kronor
mindre än ramen för överenskommelsen för år
1998. Anledningen till minskningen är att en del
verksamheter som har finansierats via anslaget
inom ramen för överenskommelsen mellan sta-
ten och landstingen fr.o.m. år 1999 föreslås or-
ganiseras och finansieras på annat sätt. Det gäller
vissa insatser som utförs av Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt
vissa verksamheter som utförs av Socialstyrelsen.
Från och med år 1999 föreslås därför 24 miljoner
kronor överföras till anslaget C1 Socialstyrelsen
och 11 miljoner kronor till anslaget A11 Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
Huvuddelen av medlen skall enligt överens-
kommelsen användas för att ytterligare stärka
patientens ställning inom svensk hälso- och sjuk-
vård. Det skall bl.a. ske genom att öka vårdens
tillgänglighet och patienternas inflytande och
delaktighet. Denna inriktning skall gälla under
två år. Däremot regleras den ekonomiska om-
fattningen av överenskommelsen för ett år i ta-
get. Parterna kom vidare överens om att närmare
klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och
praktiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. Regeringen har den 25 juni 1998 uppdra-
git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av
införandet av en behandlingsgaranti inom hälso-
och sjukvården.
Mot bakgrund av att det i dag saknas tillförlit-
liga system för att följa tillgängligheten inom
hälso- och sjukvården läggs i överenskommelsen
särskild vikt vid denna fråga. Det är angeläget att
fortsätta att utveckla och introducera system för
att på ett jämförbart sätt i hela landet kunna re-
dovisa väntetider och köer i den elektiva vården.
Även tillgängligheten i den akuta sjukvården
måste kunna följas liksom hur prioriteringar
inom vården utvecklas. Det är vidare angeläget
att utveckla redovisningen av vårdens resultat. I
överenskommelserna för år 1998 och 1999 har
dessutom avsatts medel för oberoende uppfölj-
ning av överenskommelsens olika delar.
Inom Kommittén (S 1994:02) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU
2000) pågår för närvarande arbetet med kom-
mitténs slutbetänkande vilket bl.a. kommer att
behandla frågan om statlig styrning inom hälso-
och sjukvårdsområdet. Enligt vad regeringen har
erfarit har en särskild studie gjorts av bl.a. stats-
bidragen till landstingen i enlighet med de årliga
överenskommelser som träffas mellan regeringen
och Landstingsförbundet om vissa ersättningar.
Studien kommer bl.a. att bilda en bakgrund för
kommitténs ställningstaganden. Kommittén
skall avsluta sitt arbete senast den 1 mars 1999.
Resultatinformation avseende Spri
Av Spris årsredovisning för år 1997 framgår att
institutet under året bedrivit projekt i enlighet
med den inriktning som anges i finansieringsav-
talet. I enlighet med finansieringsavtalet har
också en utvärdering av Spris verksamhet 1996–
1997 Utvärdering för utveckling (Spri rapport
471) överlämnats till Socialdepartementet och
Landstingsförbundet. Utvärderingen skall utgöra
underlag inför ett ställningstagande till Spris
verksamhet efter år 1999. Av utvärderingsrap-
porten framgår bl.a. att bedömarna anser att Spri
målmedvetet har arbetat i den riktning som an-
ges i avtal, stadgar och styrelsedirektiv. Spri har
tagit fasta på flera synpunkter som framkommit
vid tidigare utvärderingar. Planeringen av arbetet
har vidare stramats upp på ett positivt sätt. Ex-
terna kontakter och nätverksdeltagande förefal-
ler ha berikat verksamheten. Vidare konstaterar
bedömarna att det föreligger en bristfällig sam-
verkan och samordning på nationell nivå i många
frågor som berör svensk hälso- och sjukvård.
Spri överlämnade i februari 1998 en framställ-
ning om ersättning för åren 1999–2001. Utöver
de medel som framgår av finansieringsöverens-
kommelsen hemställer Spri om ytterligare 5
miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser
inom informationsteknologiområdet. Institutet
hemställer vidare om att få förlänga sin plane-
ringsperiod t.o.m. år 2001 samt att regeringen
tydliggör regelverket för utbetalning av kompen-
sation för expeditionskostnader i samband med
fjärrlån.
Landstingsförbundet har givit en särskild ut-
redare i uppdrag att utreda Landstingsförbundets
framtida engagemang i Spri. Uppdraget, som
skall genomföras i samråd med regeringen, skall
redovisas före utgången av oktober 1998.
Slutsatser
Överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att
stärka patientens ställning m.m. blir giltig under
förutsättning av riksdagens godkännande av me-
del under detta anslag.
Det arbete som bedrivits inom Spri överens-
stämmer enligt regeringen väl med det gällande
finansieringsavtalet och den inriktning vad avser
Spris verksamhet som har godkänts av riksdagen
med anledning av propositionen om Spris fort-
satta verksamhet (prop. 1995/96:99 bet.
1995/96:SoU9, rskr. 1995/96:196). Vad avser
förlängningen av finansieringsavtalet är rege-
ringen, med nuvarande underlag, inte beredd att
ta ställning till detta. Mot bakgrund av Lands-
tingsförbundets utredning kan förändringar av
ersättningen till Spri komma att aktualiseras.
Regeringens förslag till anslag för år 1999 in-
nebär en ökning med drygt 46 miljoner kronor
jämfört med år 1998. Anledningen till ökningen
är dels att 51 miljoner kronor i enlighet med
propositionen Ombildning av Handikapp-
institutet (prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19,
rskr 1997/98:223) och som avser bidrag inom
hjälpmedelsområdet tillförts anslaget från an-
slaget A1 Sjukvårdsförmåner m.m. (av det
nämnda beloppet avser 45,5 miljoner kronor
bidrag till institutet), dels att den statliga er-
sättningen till Spri fr.o.m. år 1999 ingår i
anslaget. Som en följd av pensionsreformen
uppräknas även ersättningen till smittbärare med
ca 500 000 kronor. Samtidigt föreslås, som ovan
nämnts, att 35 miljoner kronor som tidigare
anvisats under anslaget fr.o.m. år 1999 överförs
till anslaget C1 Socialstyrelsen (24 miljoner
kronor) respektive anslaget A11 Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(11 miljoner kronor).
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 985 626 000 kronor anvisas under an-
slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 955 926 000 kronor vardera året.
A4 Insatser mot aids
Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
141 225
Anslags-
sparande
9 662
1998
Anslag
65 622
Utgifts-
prognos
74 000
1999
Förslag
51 622
2000
Beräknat
65 622
2001
Beräknat
65 622
Anslaget avser särskilda insatser för att före-
bygga spridning av hiv/aids. Medlen skall an-
vändas till information och kunskapssprid-
ning, stöd till psykosocialt arbete och till
utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalades
ett extra bidrag till kommuner och landsting i
storstadsregionerna fram t.o.m. år 1997. En
jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997
visar på ett överskott om knappt 9,7 miljoner
kronor vilket också motsvarar det ackumulerade
anslagssparandet vid utgången av år 1997. Ut-
giftsprognosen för år 1998 beräknas till 74
miljoner kronor och det ackumulerade anslags-
sparandet beräknas uppgå till knappt 1,3 miljoner
kronor vid utgången av år 1998. Under år 1999
avses medel för hiv/aids-förebyggande
verksamhet även utgå från anslaget A2 Bidrag
till särskilda insatser i kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
De hiv-preventiva arbetet har varit framgångs-
rikt. Sverige har förblivit ett land med låg före-
komst av hiv-infektion trots ett omfattande
resande och invandring från länder med hög
förekomst av hiv/aids. Årligen upptäcks ca 250
personer med hiv-diagnos. Sedan år 1995 har
antalet nya anmälda aidsfall minskat i Sverige.
Största förändringen skedde bland homosexuellt
smittade män, med en minskning på 61 procent.
Bland heterosexuellt smittade har ingen
motsvarade minskning skett under perioden. I
den heterosexuellt smittade gruppen har det
stora flertalet smittats utomlands. Minskningen
av antalet anmälda aidsfall kan delvis förklaras av
att de så kallade bromsmedicinerna började an-
vändas under år 1996.
Av avgörande betydelse för hur det preventiva
arbetet lyckas är en väl fungerande verksamhet
inom kommuner, landsting och frivilligorganisa-
tioner samt en god samverkan mellan dessa.
Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med
olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids-
frågor och lämnar ekonomiskt stöd till dessa.
Det största ekonomiska stödet lämnas till Noaks
Ark–Röda korset, RFSL och RFSU. En utvärde-
ring av dessa organisationer visar att de har en
specifik och ändamålsenlig målgruppsinriktning.
Organisationerna har framgångsrikt engagerat
medlemmar och aktivister och skapat en social
rörelse kring sexualupplysning och preventions-
arbete.
Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv-
smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De
rikstäckande invandrarorganisationerna sam-
arbetar direkt med Folkhälsoinstitutet och spelar
en aktiv roll i vissa projekt.
En utvärdering av det så kallade extra bidraget
främst till storstäderna redovisades för riksdagen
i budgetpropositionen för år 1997. Utvärde-
ringen visade att det bedrivs ett mångfacetterat
och avancerat arbete som bygger på genomarbe-
tade handlingsprogram i de stora städerna.
Slutsatser
Det hiv-preventiva arbetet har varit mycket
framgångsrikt och bör enligt regeringen få fort-
satt hög prioritet. Den inriktning som angavs i
budgetpropositionen för år 1998 ligger fast;
- insatserna bör genomföras inom ramen för
sammanhållna handlingsprogram,
- insatserna bör i ökad utsträckning riktas
mot de grupper som löper störst risk att
smittas med hiv/aids,
- samarbetet mellan olika aktörer behöver
fördjupas,
- stödet till frivilligorganisationer bör priori-
teras och deras kompetens tillvaratas och
utvecklas samt
- insatserna skall fortlöpande följas upp och
utvärderas.
Till förebyggande hiv/aids-verksamhet i stor-
stadsområdena fördelades för år 1998
90 miljoner kronor från det under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner uppförda
anslaget A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Syftet var att under-
lätta avvecklingen av en del av det tidigare
specialdestinerade bidraget och att värna den
verksamhet som byggts upp i samarbete mellan
kommuner, landsting och frivilliga orga-
nisationer. Regeringens avsikt är att även för år
1999 värna om de verksamheter som byggts upp
och medel avses utbetalas från anslaget A2 under
utgiftsområde 25. En överföring från A4-an-
slaget bör engångsvis göras med 14 miljoner
kronor till anslaget A2 under utgiftsområde 25.
Bidraget skall användas för hiv/aids-
förebyggande arbete i storstäderna.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 51 622 000 kronor anvisas under an-
slaget A4 Insatser mot aids för år 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 65 622 000
kronor vardera året.
A5 Bidrag till WHO
Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
38 365
Anslags-
sparande
735
1998
Anslag
33 697
Utgifts-
prognos
34 432
1999
Förslag
34 371
2000
Beräknat
34 371
2001
Beräknat
34 371
Utgiften som belastar anslaget är Sveriges med-
lemsavgift till Världshälsoorganisationens
(WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek
bestäms av den tvåårsbudget som WHO:s
beslutande församling antar. Avgiften för re-
spektive verksamhetsår skall enligt WHO:s reg-
ler ha betalats in vid årets början. Budgeten för
perioden 1998–1999 antogs i maj 1997. Avgiften
för verksamhetsåret 1999 uppgår till 4 172 550
USD. Avgiften har reducerats i förhållande till
WHO:s ursprungliga avgiftsavisering för
år 1999, vilken uppgick till 4 944 560 USD. Detta
beror på beslut av Världshälsoförsamlingen år
1998 om ändringar i bidragsskalan och att viss
finansiering av budgeten skulle ske med
tillgängliga fonderade medel samt att avdrag har
gjorts för den rabatt som utgår till länder som
har betalat medlemsavgiften på föreskrivet sätt.
För år 1998 kan utgiften beräknas till ca
34,4 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Samarbetet med WHO utgör en viktig del av
den internationella verksamheten inom hälso-
och sjukvården. Sverige har aktivt verkat för re-
former inom WHO som kan möjliggöra stärkta
och effektivare satsningar inom prioriterade
verksamhetsområden. I detta ingår bl.a. att ut-
veckla strategisk budgetering och följa upp an-
vändning av tillgängliga medel. I kraven på en
god ekonomisk hantering har även ingått att
medlemsländerna iakttar betalningsdisciplin.
Med målet att effektivisera verksamheten har or-
ganisationen genomfört vissa förändringar samt
påbörjat genomförandet av andra. Detta arbete
kommer Sverige att aktivt verka för även i fort-
sättningen.
WHO fastställer i maj 1999 budgeten för pe-
rioden 2000–2001. WHO:s nyvalda generaldi-
rektör, Gro Harlem Brundtland, kommer under
hösten 1998 att presentera sitt budgetförslag
inklusive förslag till nya insatsområden för att
förbättra hälsoläget i världen. Hittills har
medlemsländerna i WHO sett mycket positivt
på hennes programförslag, varför en ökning i
förhållande till nominellt oförändrad budget
sannolikt kommer att accepteras. Samtidigt kan
ökningar i de frivilliga bidragen väntas.
Regeringen avser att under hösten 1998 ge ett
särskilt bidrag till WHO:s förnyelsearbete inom
angelägna programområden. Bidrag till
reformarbetet har också givits av bl.a. Norge,
Danmark och Rockefeller-stiftelsen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 34 371 000 kronor anvisas under an-
slaget A5 Bidrag till WHO för år 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 34 371 000
kronor vardera året.
A6 Bidrag till WHO-enheten
för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
2 590
Anslags-
sparande
0
1998
Anslag
2 591
Utgifts-
prognos
2 591
1999
Förslag
1 591
2000
Beräknat
2 591
2001
Beräknat
2 591
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidrag lämnas till driften av de operativa de-
larna av verksamheten vid Världshälsoorganisa-
tionens (WHO) enhet för läkemedelsbiverk-
ningar (WHO Drug Monitoring Centre i
Uppsala), som genom ett avtal mellan WHO
och regeringen år 1978 fördes över till Sverige.
Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Colla-
borating Centre for International Drug Monito-
ring.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och
WHO-centret har väl svarat upp mot den
ökande efterfrågan av centrets tjänster. Av revi-
sionsberättelsen för stiftelsens verksamhetsår
1997 framgår att det funnits tillgångar på ett
bankkonto som först för år 1997 tagits upp i
stiftelsens bokslut. Den 31 januari 1997 uppgick
dessa tillgångar till ca 2 miljoner kronor. Med
hänvisning till dessa tillgångar gör regeringen be-
dömningen att en neddragning engångsvis av an-
slaget med 1 miljon kronor kan göras för år
1999, med bibehållen ambitionsnivå. Regeringen
avser att ta initiativ till en översyn när det gäller
frågan om former för och finansiering av
verksamheten framdeles.
Mot bakgrund av ovanstående föreslås re-
geringen att 1 591 000 kronor anvisas under an-
slaget A6 Bidrag till WHO-enheten för rappor-
tering av läkemedelsbiverkningar för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
2 591 000 kronor vardera året.
A7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan
Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
16 936
Anslags-
sparande
–136
1998
Anslag
16 800
Utgifts-
prognos
16 664
1999
Förslag
16 300
2000
Beräknat
17 085
2001
Beräknat
17 427
Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en
del av Nordiska ministerrådets organisation. På
högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av
personal från de nordiska ländernas hälso- och
sjukvårdssektorer samt näraliggande områden.
De utgifter som belastar anslaget är Sveriges an-
del av kostnaderna för NHV. Nordiska minister-
rådet fastställer varje år dels en total ekonomisk
ram för högskolans verksamhet, dels en garanti-
nivå för finansieringen. Utgifter för verksamhe-
ten inom garantinivån fördelas mellan de nor-
diska länderna efter samma proportioner som
gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter
verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i
förhållande till antalet utnyttjade studentplatser
under året.
Faktorer som styr utgifterna är utvecklingen
av Nordiska ministerrådets budget, Sveriges an-
del av budgeten, valutakursförändringar samt av
Sverige utnyttjade studentplatser. Nordiska mi-
nisterrådets budget för år 1999 kommer att fast-
ställas först i november 1998. För år 1999 beräk-
nas ett totalt anslag till NHV om drygt
37 miljoner kronor varav Sveriges andel beräknas
uppgå till ca 16 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Sverige disponerar ca 40 procent av utbildnings-
platserna vid NHV. Det finns ett stort behov av
kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens i
de nordiska länderna. NHV spelar här en viktig
roll. I Sverige är intresset för utbildningen vid
NHV stort och av de svenskar som söker kan
årligen endast ca en tredjedel beredas plats.
Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen
bedömningen att en neddragning engångsvis av
anslaget med 500 000 kronor kan göras för år
1999. Regeringen föreslår att 16 300 000 kronor
anvisas under anslaget A7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan för år 1999. För åren 2000
och 2001 beräknas anslaget till 17 085 000 kronor
respektive 17 427 000 kronor. Skillnaderna i an-
slagsnivå mellan åren 1999 och 2000 består dels
av att anslaget under år 1999 föreslås dras ned
engångsvis med 500 000 kronor, dels av
beräknad uppräkning av anslaget med anledning
av pris- och löneförändringar.
A8 Folkhälsoinstitutet
Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
119 020
Anslags-
sparande
16 089
1998
Anslag
110 178
Utgifts-
prognos
121 000
1999
Förslag
109 047
2000
Beräknat
111 077
1
2001
Beräknat
113 151
2
1 Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå
Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att
uppfylla målen för utgiftsområdet genom att
främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa
för hela befolkningen. Institutet skall särskilt in-
rikta verksamheten mot de faktorer som påver-
kar hälsoutvecklingen hos de grupper som är
mest utsatta för hälsorisker.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att FHI minskade sitt anslagsparande
med 15 560 000 kronor. Det ackumuerade
anslagssparandet vid utgången av år 1997
uppgick till 16 089 000 kronor. En stor del av det
utgående anslagssparandet är intecknat i fleråriga
samarbetsavtal med forskningsinstitutioner.
Enligt prognoserna för år 1998 kommer utgif-
terna att överskrida anslaget och det ackumule-
rade anslagssparandet beräknas uppgå till knappt
5,3 miljoner kronor vid utgången av år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
FHI har enligt regeringens mening arbetat med
målen för verksamheten på ett tillfredsställande
sätt. Institutets arbete med att minska skill-
naderna i hälsa mellan olika grupper har inten-
sifierats. Bl.a. har olika samarbetsavtal tecknats
mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner
för att öka kunskapen om ohälsans sociala
samband samt översätta resultaten till förslag på
konkreta strategier för att förbättra hälsans
villkor bland utsatta grupper.
FHI har under året satsat på en förstärkning
av analys- och utredningsfunktionen, liksom på
de internationella frågorna. Arbetet med att ut-
veckla nationella hälsopolitiska handlingspro-
gram med betoning på att minska social ojämlik-
het i hälsa har inletts på flera av institutets
verksamhetsområden och arbetet har kommit
längst när det gäller tobak och skador.
Utvecklingen att bedriva folkhälsoarbete base-
rat på ett s.k. arenaperspektiv inleds i större skala
med satsningen på hälsofrämjande skolor. Den
fortsatta satsningen på kvinnors hälsa utgår bl.a.
från hälso- och sjukvården som arbetsplats för
många lågutbildade kvinnor. Satsningar har även
inletts för att utveckla folkhälsoarbetet bland
äldre och invandrare samt inom området hälsa-
miljö med inriktning på inomhusluft.
FHI:s tobakspreventiva insatser har utvärde-
rats av en internationell grupp som har funnit att
arbetet är handlingsinriktat och kännetecknas av
hög produktivitet, kvalitet och kostnadseffekti-
vitet. Regeringen välkomnar denna typ av ex-
terna utvärderingar och förutsätter att fler av in-
stitutets aktiviteter blir föremål för liknande
utvärderingar.
Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoar-
bete på lokal och regional nivå har detta bl.a. be-
stått i att bidra till att öka folkhälsokompetensen
hos strategiska aktörer och i att stötta utveck-
lingen av lokala folkhälsoprogram.
Det internationella engagemanget har ökat
inte minst till följd av institutets deltagande i
EU:s olika folkhälsoprogram.
FHI:s genderarbete utgår ifrån kunskap om
skillnader mellan kvinnor och män både när det
gäller hälsa och attitydpåverkan. Utgångspunk-
ten är att man i det preventiva arbetet måste
känna till och ta hänsyn till orsakerna bakom
människors beteende.
Enligt FHI har uppdraget att vidareutveckla
genderperspektivet inneburit en ökad medveten-
het om och intresse för hur det förebyggande
och hälsofrämjande arbetet skall kunna profileras
för olika målgrupper. Det som saknas är forsk-
ning och utvärderingar av olika förebyggande
metoders effektivitet.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Folkhälsoinstitutet finansierar varje år olika
forsknings- och utvecklingprojket inom folk-
hälsoområdet. För flertalet av projekten upp-
rättas fleråriga samarbetsavtal med olika forsk-
ningsinstitutioner. Detta innebär att FHI tar på
sig ekonomiska förpliktelser för kommande
budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen med-
ger att regeringen för anslaget A8 Folkhälsoin-
stitutet får ikläda sig sådana förpliktelser.
Beställarbemyndiganden för beviljande av
forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad
anslagspåverkan under perioden 1999–2001
framgår av tabell 4.12 nedan.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att FHI:s verksamhet
utvecklas i enlighet med de riktlinjer som redo-
visades i den fördjupade anslagsframställningen
för åren 1997–1999, om än i långsammare takt
till följd av minskade resurser. Regeringen anser
att institutet ytterligare bör sträva efter att för-
stärka sin roll som kunskapscentrum och me-
todutvecklare. I linje med detta ligger att insti-
tutet skall stimulera och stötta andra aktörer att
bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta arbete
bör inte minst de frivilliga organisationernas
kompetens och engagemang tas tillvara. Vidare
bör FHI i högre grad utnyttja möjligheten att
låta fler av institutets aktiviteter utvärderas av
extern kompetens. Det är regeringens uppfatt-
ning att FHI ytterligare bör sträva efter att foku-
sera insatserna på att minska skillnaderna i ohälsa
mellan olika grupper i samhället.
Anslagsberäkningen för FHI utgår från att re-
geringen föreslår en besparing om 3 miljoner
kronor. Dessa medel föreslås fr.o.m. år 1999
överföras till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, för
finansiering av åtgärder med anledning av riks-
dagens beslut om propositionen Kvinnofrid
(prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr.
1997/98:250).
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
110 178
Pris- och löneomräkning
1 778
Justering av premier
91
Omfördelning till Uo4
–3 000
Förslag 1999
109 047
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 109 047 000 kronor anvisas under
anslaget A8 Folkhälsoinstitutet för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
111 077 000 kronor respektive 113 151 000
kronor.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Tabell 4.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001–
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
(–)
(–)
0
108
108
Nya förpliktelser
(–)
(–)
108
18
18
Infriade förpliktelser*
(–)
(–)
0
18
18
Utestående förpliktelser vid årets slut
108
108
108
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
108
108
108
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser
A9 Smittskyddsinstitutet
Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
97 949
Anslags-
sparande
29 013
1998
Anslag
98 923
Utgifts-
prognos
125 350
1999
Förslag
108 750
2000
Beräknat
109 686
1
2001
Beräknat
111 422
2
1 Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå
Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att
uppfylla målen för utgiftsområdet genom att
medverka till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar upprätthålls och förstärks.
En jämförelse mellan budget och utfall för år
1997 visar ett anslagsöverskridande på
489 000 kronor. Ackrediteringen av SMI:s
diagnostiska verksamhet och planeringen av
flyttningen av SMI:s verksamhet till Karolinska
institutets område har medfört kostnader som
inte kunnat rymmas inom budgetramen.
Tidigare års anslagssparande har utnyttjats för att
täcka underskottet. Vid utgången av år 1997
uppgick det ackumulerade anslagssparandet till
ca 29 miljoner kronor. Anslagssparandet är en
följd av att SMI befunnit sig i en uppbyggnadsfas
och därmed bl.a. haft många obesatta tjänster.
Enligt prognosen för år 1998 beräknas an-
slagssparandet minska med 23,2 miljoner kronor.
Anslagssparandet beräknas behöva täcka dels
verksamhetsöverskridanden under år 1998 på ca
7,4 miljoner kronor, dels flyttkostnader på ca
15,8 miljoner kronor varav 6,3 miljoner kronor
hänförs till ökade hyreskostnader.
SMI flyttar under oktober 1998 den huvud-
sakliga verksamheten till Karolinska institutets
område. Förhandlingar om byggkostnader och
hyror för det nya säkerhetslaboratoriet samt det
nya huset för försöksdjur pågår med Akademiska
Hus AB. Säkerhetslaboratoriet beräknas stå klart
i slutet av år 1999 och det nya djurhuset i slutet
av år 2000. I och med dessa förändringar kom-
mer SMI också behöva göra betydande investe-
ringar i utrustning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Enligt regeringens mening har SMI på ett
tillfredsställande sätt arbetat med målen för
verksamheten. SMI har under året aktivt med-
verkat till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar upprätthållits och förstärkts. Situationen i
Sverige är tillfredsställande inom viktiga del-
områden. Resistensutvecklingen mot antibiotika
är en av de mest gynnsamma i Europa. Vidare har
antalet nyanmälda aids-fall minskat med över
50 procent under de senaste två åren och bland
homosexuellt smittade män anmäldes endast en
fjärdedel så många nya aids-fall år 1997 som år
1995. Minskningen har främst sin orsak i de nya
antivirala medel som används i behandlingen och
som skjuter upp utvecklandet av sjukdomen.
Antalet kikhostefall i lägre åldrar har också
minskat kraftigt till följd av att allmän
kikhostevaccination införts, vilket har utprövats
av forskningsprogram på SMI.
Sommaren 1997 ackrediterades SMI:s diag-
nostiska verksamhet av SWEDAC. Ackredite-
ringen innebär totalt sett en kvalitetshöjning av
institutets verksamhet som referenslaborato-
rium.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.14 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter1
Kostnader
Resultat
(Intäkt–
kostnad)
Utfall 1997
15 809 (25%)
18 249
-2 440
Prognos 1998
18 850 (25%)
20 000
-1 150
Budget 1999
15 000 (25%)
17 000
-2 000
1 SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset
(försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har både externa och interna
kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som
kommer från SMI.
SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för-
söksdjursverksamheten (djurhuset) och den spe-
ciella diagnostiken. Den speciella diagnostiken
skall finansieras med avgifter med full kostnads-
täckning. För försöksdjursverksamheten har
SMI medgivits undantag från 5 § avgiftsförord-
ningen (1992:191). Inkomsterna disponeras av
SMI.
Försöksdjursverksamheten redovisade ett un-
derskott på ca 2,2 miljoner kronor för år 1997
och prognosen för år 1998 visar på ett under-
skott om ca 0,7 miljoner kronor. Underskotten
beror på ökade kostnader för drift och underhåll
av fastigheten och inköp av djur samtidigt som
omfattningen av verksamheten minskat och
prisnivån är för låg. Fr.o.m. den 1 juni 1998 gäller
dock en ny prislista som förväntas generera
något ökade intäkter. Problematiken kring möj-
ligheten att uppnå full kostnadstäckning kvarstår
dock. Tills denna fråga är utredd skall eventuella
underskott täckas av de medel ramanslaget räk-
nades upp med i samband med övertagandet av
driften av djurhuset från Avvecklingsmyndig-
heten för Statens bakteriologiska laboratorium
(SBL-AV) våren 1995. Medlen var bl.a. tänkta att
täcka vissa kostnader till följd av renoveringar av
nuvarande djurhus. Dessa planer har dock fått
ändras eftersom de skärpta krav som ställs på
djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste
byggas. SMI har emellertid gjort vissa renove-
ringar i nuvarande djurhus som bl.a. bidragit till
underskotten i verksamheten.
Målet full kostnadstäckning har inte kunnat
uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den
speciella diagnostiken de senaste åren. Den spe-
ciella diagnostiken redovisade ett underskott på
243 000 kronor år 1997 och för år 1998 beräknas
underskottet uppgå till ca 450 000 kronor. Un-
derskotten beror bl.a. på ökade kostnader för
ackreditering av verksamheten. Avgifterna höj-
des fr.o.m. den 1 september 1997. De nya
priserna har dock inte medfört att full kost-
nadstäckning kunnat uppnås under år 1998. Som
en följd av detta har en arbetsgrupp tillsatts inom
SMI för att se över och analysera den speciella
diagnostiken samt komma med förslag på för-
ändringar.
SMI mottar även externa medel för forsk-
ningsuppdrag och annan uppdragsverksamhet.
För år 1999 beräknas de externa forskningsmed-
len uppgå till ca 40 miljoner kronor.
Slutsatser
SMI flyttar under oktober 1998 den huvudsak-
liga verksamheten till nybyggda lokaler på Karo-
linska institutets område. De nya lokalerna
medför ökade hyreskostnader på ca 7 miljoner
kronor år 1999. SMI:s hyreskostnader kommer
att öka med ytterligare ca 10 miljoner kronor per
år de kommande två budgetåren, under år 2000
till följd av det nya säkerhetslaboratoriet och
under år 2001 till följd av det nya djurhuset.
Hyreskostnaderna i det nya säkerhets-
laboratoriet och framför allt i det nya djurhuset
är dock fortfarande osäkra.
Förutom att SMI:s ramanslag successivt kom-
mer att behöva höjas de kommande tre åren till
följd av ökade hyreskostnader, kommer myndig-
heten också under en tioårsperiod att årligen
behöva tillföras extra resurser för att klara av
kapitalkostnaderna för sina egna investeringar på
ca 50 miljoner kronor i de nya lokalerna samt i
djurhuset. Kapitalkostnaderna för år 1999
kommer dock att kunna täckas av det prognos-
tiserade anslagssparandet.
Smittskyddet ingår även som en viktig del i
Funktionen hälso- och sjukvård m.m. under ut-
giftsområde 6 Totalförsvar. I syfte att stärka be-
redskapen inom funktionen har därför rege-
ringen den 1 oktober 1998 fattat beslut om att
13 miljoner kronor får utbetalas för direktin-
vesteringar i SMI:s byggnad för säkerhets-
laboratorier.
Regeringen anser att SMI:s anslag för år 1999
bör höjas med 6,8 miljoner kronor för att täcka
ökade hyreskostnader och för att tillförsäkra
fortsatt verksamhet när det gäller övervakning av
antibiotikaresistens. Myndigheten har vidare
hemställt om anslagsmedel för nya uppgifter när
det gäller smittskyddet i samband med miljö-
frågor samt för att kunna täcka underskotten
inom den speciella diagnostiken. Regeringen har
inte kunnat tillmötesgå myndighetens önskemål
om ytterligare medel på dessa områden. När det
gäller den senare frågan vill regeringen avvakta
resultatet av den arbetsgrupp som SMI nyligen
tillsatt för att analysera underskotten inom den
speciella diagnostiken och komma med förslag
på förändringar.
Regeringen är medveten om att SMI:s eko-
nomiska situation är ansträngd och kommer
därför att noga följa den ekonomiska utveck-
lingen inom myndigheten samt effekterna av de
omprioriteringar som kan komma att behöva
vidtas under år 1999 för att klara verksamheten
inom given resursram.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
98 923
Pris- och löneomräkning
2 736
Justering av premier
291
Omfördelning från andra myndigheter inom ut-
giftsområde 9
6 800
Förslag 1999
108 750
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 108 750 000 kronor anvisas under
anslaget A9 Smittskyddsinstitutet för 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
109 686 000 kronor respektive 111 422 000
kronor. I beräkningen för åren 2000 och 2001
har emellertid inte hänsyn tagits till de kostnads-
ökningar som uppkommer till följd av det nya
säkerhetslaboratoriet respektive det nya djur-
huset. Regeringen återkommer till detta under år
1999 då SMI:s resursbehov skall kunna bedömas
bättre. Skillnaden i anslagsbelopp mellan åren
1999 och 2000 består dels av att 1 miljon kronor
av de medel som tillförs SMI från andra
myndigheter inom utgiftsområde 9 endast
tillförs engångsvis för år 1999, dels av beräknad
uppräkning av anslaget med anledning av pris-
och löneförändringar.
A10 Institutet för psykosocial
medicin
Tabell 4.15 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
10 279
Anslags-
sparande
503
1998
Anslag
10 853
Utgifts-
prognos
11 054
1999
Förslag
11 110
2000
Beräknat
11 311
1
2001
Beräknat
11 482
2
1 Motsvarar 11 110 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 11 110 tkr i 1999 års prisnivå
Statens institut för psykosocial miljömedicin,
IPM, skall bidra till att uppfylla målen för ut-
giftsområdet genom att särskilt uppmärksamma
och bidra med kunskap som minskar de psyko-
sociala risksituationerna i samhället.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet
ökade med 327 000 kronor och uppgick vid 1997
års slut till ca 503 000 kronor. IPM har i
delårsrapporten avseende första halvåret 1998
redovisat en utgiftsprognos för år 1998 om
knappt 11 054 000 kronor. Detta innebär att
anslagssparandet vid utgången av år 1998 be-
räknas uppgå till 302 000 kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Myndigheten har under senare år inriktat sin
verksamhet på såväl grundforskning som tilläm-
pad forskning samt kunskaps- och informations-
spridning. Samtliga enheter inom IPM deltar på
olika sätt i kunskapsspridning genom publika-
tioner, föreläsningar, kurser för allmänheter, in-
stitutioner och organisationer. IPM är organisa-
toriskt tätt knutet till Karolinska Institutet,
därigenom kan ett utbyte och en korsbefrukt-
ning av forskningen ske.
Institutets verksamhet är inriktad på att förstå
sambandet mellan livsförhållanden, psykisk hälsa
och kroppslig hälsa. Myndighetens forskning har
särskilt koncentrerats på psykologiska och psy-
kofysiologiska långtidsmekanismer som orsaks-
bakgrund till sambandet mellan hälsa och psyko-
social livsmiljö.
Mot bakgrund av den samhällsförändring som
omvandlingen av arbetsmarknaden har inneburit
har forskningen inriktats på psykosociala kon-
sekvenser till följd av arbetslösheten, internatio-
naliseringen av arbetslivet och nya fysiska risk-
faktorer som kan interagera med psykosociala
faktorer när det gäller hälsoeffekter.
IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskap-
lig kvalitet. Forskarna vid institutet anlitas flitigt
som granskare av artiklar i internationella veten-
skapliga tidskrifter, som föreläsare vid interna-
tionella och nationella konferenser och som pro-
ducenter och rådgivare i annan typ av kunskaps-
spridning.
Genderperspektivet är en central utgångs-
punkt för myndighetens forskning. IPM arbetar
sedan länge med ett flertal projekt där forsk-
ningen redovisas separat vad gäller resultat för
män respektive kvinnor. Genderperspektivet an-
vänds bl.a. vad gäller forskning om psykosociala
upplevelser.
IPM har i en skrivelse till regeringen den
31 augusti 1998 aktualiserat frågan om ett namn-
byte för myndigheten. IPM anser att det nuva-
rande namnet är otydligt och att det inte på ett
adekvat sätt speglar myndighetens nuvarande
verksamhet. IPM föreslår att myndighetens
namn därför bör ändras till Institutet för psyko-
social medicin (IPM).
Regeringen anser att förutsättningarna att be-
döma resultaten av IPM:s verksamhet har för-
bättrats jämfört med tidigare år. Orsaken till
detta är främst att IPM i sin årsredovisning för år
1997 redovisar sina prestationer på ett sätt som
möjliggör jämförelser över tiden. Regeringen an-
ser att IPM:s årsredovisning visar att myn-
digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med
målen för verksamheten.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.16 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt-
kostnad)
Utfall 1997
6 066
6 066
0
Prognos 1998
8 475
8 475
0
Budget 1999
6 375
6 375
0
Tabellen ovan bygger på en uppskattning utifrån
budgetunderlaget för perioden 1999–2001. För
år 1999 beräknas de externa medlen för
forskningsuppdrag uppgå till 6 375 000 kronor.
Detta innebär en minskning med drygt
2 miljoner kronor jämfört med år 1998. Rege-
ringen anser att IPM bör sträva efter en successiv
ökning av den externa finansieringen.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att IPM:s
årsredovisning för år 1997 i allt väsentligt är
rättvisade. Den ekonomiadministrativa värdering
som RRV har utfört av samtliga myndigheter har
beträffande Statens institut för psykosocial
miljömedicin givit EA-värdet tillfredsställande.
RRV har i en särskild revisionspromemoria till
IPM gjort vissa uttalanden om IPM:s ekonomi-
administrativa rutiner samt bokföringsrutinerna.
Regeringen instämmer i huvudsak med RRV:s
påpekanden. Under föregående år har IPM ar-
betat med att förstärka ekonomiadministration.
Regeringen anser att detta arbete bör fortsätta
även under kommande år.
Slutsatser
Regeringen anser att IPM bör byta namn till In-
stitutet för psykosocial medicin (IPM). De mål
och den inriktning som tidigare beslutats avse-
ende IPM:s verksamhet bör ligga fast för år 1999.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
10 853
Pris- och löneomräkning
206
Justering av premier
51
Förslag 1999
11 110
Regeringen föreslår att 11 110 000 kronor anvi-
sas under anslaget A10 Institutet för psykosocial
medicin för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 11 311 000 kronor respek-
tive 11 482 000 kronor.
A11 Statens beredning för
utvärdering av medicinsk
metodik
Tabell 4.17 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
23 176
Anslags-
sparande
4 458
1998
Anslag
15 517
Utgifts-
prognos
19 975
1999
Förslag
33 896
2000
Beräknat
34 494
1
2001
Beräknat
35 081
2
1 Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (SBU) skall bidra till att uppfylla målen
för utgiftsområdet genom att verka för ett ratio-
nellt utnyttjande av givna resurser inom hälso-
och sjukvården genom att utvärdera befintlig och
ny medicinsk metodik. Utvärderingarna skall vila
på vetenskaplig grund och ske utifrån medi-
cinska, ekonomiska, sociala och etiska utgångs-
punkter.
En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet
ökade med ca 450 000 kronor och uppgick den
31 december 1997 till 4 458 000 kronor. Enligt
utgiftsprognosen för år 1998 kommer SBU
under året att förbruka hela anslaget samt hela
det ackumulerade anslagssparandet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
SBU har under året avslutat fyra större veten-
skapliga utvärderingar om Neuroleptika, Livs-
stilsprogram, Kirurgi vid reumatism samt Anti-
oxidanter. För neuroleptika har förberedelser
gjorts för att kunna utvärdera effekterna av rap-
porten om två till tre år, eftersom tillämpad
praxis ofta avviker från vad som är vetenskapligt
baserat. Under året har SBU bedrivit samman-
lagt 24 projekt, exklusive de psykiatriska pro-
jekten, varav 19 är större projekt. De fyra psy-
kiatriprojekten som startat föregående år har
fortsatt samt förberedelser för ytterligare tre på-
börjats. SBU lägger ned ett omfattande arbete på
att försäkra sig om vetenskapligt hög kvalitet.
För att SBU:s utvärderingar skall få genomslag
i vården måste de spridas och resultaten översät-
tas i praktisk tillämpning. SBU har under år 1997
väsentligt utökat sina insatser inom området in-
formation och marknadsföring. I den årliga un-
dersökning som SBU gör om målgruppernas
kännedom och syn på SBU redovisas att nästan
100 procent av ledande administratörer, 80 pro-
cent av läkarna och 70 procent av landstingspoli-
tikerna numera känner till SBU och dess verk-
samhet. Av dem som känner till SBU har 90
procent av administratörerna, 70 procent av lä-
karna och drygt 60 procent av politikerna angett
att de haft praktisk nytta av SBU:s resultat i sitt
arbete. Undersökningen visar att SBU:s intensi-
fierade information haft effekt och att SBU:s
rapporter har relevans för beslutsfattare inom
sjukvården. SBU:s rapporter finns vidare till-
gängliga för sökning i ett flertal medicinska data-
baser. Korta sammanfattningar av SBU:s rappor-
ter och pågående projekt finns också på SBU:s
hemsida på internet.
SBU har fortsatt sitt arbete som sekretariat för
det internationella nätverket INAHTA. SBU har
även arbetat vidare med att fördjupa samarbetet
om utvärdering inom Europa.
I samtliga projekt belyses i vilken utsträckning
genderaspekter behandlats i den granskade
forskningen. Projektgrupperna har också i upp-
drag att inom sina områden framhålla kunskaps-
luckor som beror på att något kön studerats
otillräckligt.
SBU har under året inlett ett samarbete vid
planeringen av nya projekt med framförallt So-
cialstyrelsen och Läkemedelsverket för att und-
vika dubbelarbete. SBU har även samarbetat med
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Landstings-
förbundet och Spri om ett gemensamt informa-
tionssystem – Svenskt Medicinskt Fönster – som
startade i december 1997. Vidare har SBU slutit
avtal med regioner och landsting om spridning
av sina resultat. Ett 20-tal SBU-informatörer var
år 1997 verksamma i 13 landsting med uppgiften
att sprida kunskap om SBU:s utvärderingsre-
sultat.
SBU har under de senaste åren genom riks-
dagsbeslut tilldelats särskilda medel för utvärde-
ringar inom psykiatrin. Dessa medel har ännu
inte helt tagits i anspråk och behöver kunna dis-
poneras för att slutföra de nu pågående projek-
ten. En intensiv satsning på förbättrad informa-
tionsspridning och implementering har gjorts
under de två senaste åren med hjälp av finansie-
ring från anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjuk-
vård i enlighet med de årliga överenskommelser
som träffas mellan regeringen och Landstings-
förbundet om vissa ersättningar. Under åren
1998 och 1999 kan SBU finansiera denna ut-
ökade verksamhet endast under förutsättning att
SBU disponerar de medel från år 1997 som ännu
inte kunnat utnyttjas. Med dessa förutsättningar
räknar SBU i budgetunderlaget med oförändrad
anslagsnivå för år 1999.
Slutsatser
Regeringen anser att SBU arbetar på ett tillfreds-
ställande sätt för att uppnå målen för verksam-
heten. Inriktningen vad gäller SBU:s verksamhet
bör ligga fast för år 1999. Regeringen fäster sär-
skild vikt vid de intensifierade ansträngningar
som myndigheten har gjort för att sprida resul-
taten av utvärderingarna och anser att detta bör
vara en prioriterad uppgift också för år 1999.
En del verksamheter som tidigare har finan-
sierats via anslaget A3 Bidrag till hälso- och
sjukvård föreslås i överenskommelsen mellan
staten och landstingen om ersättningar år 1999
för insatser för att stärka patientens ställning
m.m., organiseras och finansieras på annat sätt.
Det gäller bl.a. vissa insatser som utförs av SBU.
Detta innebär att 11 miljoner kronor som tidi-
gare anvisats under anslaget A3 Bidrag till hälso-
och sjukvård fr.o.m. år 1999 föreslås överföras
till anslaget A11 Statens beredning för utvärde-
ring av medicinsk metodik.
Regeringen har i propositionen Reformerat
tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112, bet. SoU
1997/98:25) påtalat det nationella behovet av ut-
värdering av odontologisk metodik och aviserat
att denna verksamhet bör intensifieras. Det står
klart att det även inom tandvården finns behov
av en systematisk granskning av det vetenskap-
liga underlaget för verksamheten. Regeringen
föreslår att denna funktion skall inrättas inom
SBU samt att 7 miljoner kronor tillförs SBU:s
anslag för ändamålet fr.o.m. år 1999.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
15 517
Pris- och löneomräkning
348
Justering av premier
31
Överföring från A3 Bidrag till hälso- och sjukvård
11 000
Tillfört m.a.a. proposition om reformerat tand-
vårdsstöd
7 000
Förslag 1999
33 896
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 33 896 000 kronor anvisas under an-
slaget A11 Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för år 1999. För åren 2000
och 2001 beräknas anslaget till 34 494 000 kronor
respektive 35 081 000 kronor.
A12 Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd
Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
20 932
Anslags-
sparande
8 218
1998
Anslag
22 879
Utgifts-
prognos
21 700
1999
Förslag
22 421
2000
Beräknat
22 829
1
2001
Beräknat
23 170
2
1 Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN)
skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsom-
rådet genom att aktivt medverka till att stärka
patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården
inklusive tandvården.
HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso-
och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och
genom beslut om disciplinpåföljd eller åter-
kallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning
av vad som är godtagbart eller inte inom hälso-
och sjukvården samt tandvården.
Av HSAN:s årsredovisning för år 1997
framgår att det under året uppkommit ett
anslagssparande om 1,7 miljoner kronor och det
ackumulerade anslagssparandet uppgick vid ut-
gången av år 1997 till ca 8,2 miljoner kronor.
Förklaringen till sparandet är enligt ansvars-
nämnden att antalet inkommande ärenden inte
har ökat i den utsträckning som tidigare beräk-
nats.
Enligt den prognos för år 1998 som redovisas i
delårsrapporten för första halvåret 1998 beräknas
anslagssparandet öka med ca 1,2 miljoner kronor
under året. Detta innebär att det ackumulerade
anslagssparandet vid utgången av år 1998 beräk-
nas uppgå till ca 9,4 miljoner kronor. Det över-
skott som uppstått kan användas för att minska
ärendebalansen ytterligare. HSAN uppger vidare
i sitt budgetunderlag för perioden 1999–2001 att
avsevärda extra utgifter kan förutses under
budgetåret 1999, framför allt på grund av en pla-
nerad flyttning. Kostnaderna i samband med
millenieskiftet beräknas till 50 000–
100 000 kronor för budgetåret 1999.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
HSAN:s årsredovisning för budgetåret 1997
visar att antalet inkomna ärenden till myndig-
heten har ökat. Antalet avgjorda ärenden är
emellertid färre än år 1996, men överstiger något
antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden
har minskat något, från 1 559 år 1996 till 1 529 år
1997. Regeringen anser att det uppnådda resul-
tatet är godtagbart, sett mot bakgrund av att två
av ärendena var mycket omfattande och tog åt-
skillig arbetskraft i anspråk.
Det uppställda målet om nedbringande av den
genomsnittliga handläggningstiden för ärendena
till en tid som inte överstiger sex månader har
inte uppnåtts. Den genomsnittliga handlägg-
ningstiden har emellertid förkortats från 8,6 må-
nader för år 1996 till 6,8 månader för 1997. Ett
nytt ärendehanteringssystem har upphandlats
och installerats under år 1997.
Nettokostnaden per avgjort ärende uppgick
under år 1997 till 7 227 kronor och överstiger
sålunda något den i budgetunderlaget för år 1997
beräknade om 7 200 kronor. Om man undantar
de två ärenden som har varit av ovanligt stor
omfattning blir nettokostnaden emellertid
betydligt lägre, 7 060 kronor per ärende.
HSAN har under år 1997 samverkat med
andra myndigheter och aktörer inom området,
främst Socialstyrelsen och landstingens
förtroendenämnder. Nämndens beslut sänds
regelmässigt via e-post till ett antal intressenter.
Information har också lämnats genom besvaran-
de av förfrågningar från myndigheter, mass-
medier, forskare och allmänhet per telefon och
post samt vid personliga besök.
HSAN har i årsredovisningen för år 1997 pe-
kat på vissa av de möjligheter som finns till ana-
lys av verksamheten utifrån båda könens ut-
gångspunkter, dvs. till att anlägga ett gender-
perspektiv. Regeringen anser det viktigt att
myndigheten under kommande år bedriver ett
aktivt arbete med att integrera och vidareut-
veckla genderperspektivet i verksamheten.
Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för-
slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet.
1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). Lagen inne-
bär att nya möjligheter till åtgärder tillskapas i
enskilda ärenden inför HSAN, bl.a. skall nämn-
den kunna föreskriva legitimerad personal en tre-
årig prövotid. Bestämmelserna om en ny sank-
tionsform kan medföra att nämndens arbets-
börda ökar något. Vidare utvidgas nämndens
möjligheter att fatta beslut på ordförandenivå
vilket bör leda till att den genomsnittliga
handläggningstiden minskar.
Regeringen kan konstatera att det har visat sig
vara svårt att göra tillförlitliga prognoser för den
framtida ärendeutvecklingen. HSAN påpekar i
sitt budgetunderlag för perioden 1999–2001 att
nedskärningarna inom hälso- och sjukvården och
den debatt dessa ger upphov till talar för att
klagomålen kan komma att öka. Den förstärk-
ning av möjligheten att utöva tillsyn som Social-
styrelsen fick i samband med att lagen
(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården
trädde i kraft den 1 januari 1997 kan på sikt leda
till att antalet ärenden ökar. Det finns även en
viss tendens till ökning av antalet komplicerade
ärenden.
Slutsatser
HSAN har enligt regeringens mening arbetat på
ett tillfredsställande sätt med målen för verksam-
heten. Regeringen anser inte att det finns
anledning att ändra den nuvarande inriktningen
på myndighetens verksamhet. Den genom-
snittliga handläggningstiden för ärenden bör
dock nedbringas till en tid av högst sex månader
under åren 1999–2001.
HSAN har ett relativt stort anslagssparande.
Vidare överstiger anslaget för år 1998 de pro-
gnostiserade kostnaderna för det året. Enligt re-
geringens uppfattning bör det ackumulerade an-
slagssparandet användas för att minska ärende-
balansen ytterligare samt till att tillgodose det
extra medelsbehov som kan komma att uppstå
under år 1999.
Anslagsberäkningen för år 1999 utgår från att
regeringen föreslår en besparing om 1 miljon
kronor. Dessa medel föreslås överföras till an-
slaget A9 Smittskyddsinstitutet.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
22 879
Pris- och löneomräkning
448
Justering av premier
94
Omfördelning till SMI
-1 000
Förslag 1999
22 421
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 22 421 000 kronor anvisas under
anslaget A12 Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd för år 1999. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 22 829 000 kronor respektive
23 170 000 kronor.
4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet
4.7.1 Läkemedelsverket
Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla
målen för utgiftsområdet genom att tillse att lä-
kemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet
samt verka för att läkemedel används på ett än-
damålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Läke-
medelsverket skall främja säkerheten och kvali-
teten för läkemedelsnära produkter.
I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut-
göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta
för rationell utveckling och användning av nya
och äldre läkemedel.
Riksdagen har mot bakgrund av regeringens
budgetproposition för år 1997 fastställt en plane-
ringsram för Läkemedelsverkets ordinarie verk-
samhet om 155 miljoner kronor för år 1999.
Läkemedelsverket har i sitt budgetunderlag för år
1999 hemställt om en kostnadsbudget för ordi-
narie avgiftsfinansierad verksamhet på 166,7
miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Läkemedelsverkets verksamhet domineras av ar-
bete inom ramen för EU:s nya system för god-
kännande och uppföljning av läkemedel. Verket
har varit framgångsrikt i detta arbete såväl som i
det nationella arbetet med läkemedelskontrollen.
I den centraliserade proceduren i EU är
Läkemedelsverket en av de mest efterfrågade
myndigheterna för rapportörskap och verket
ligger också bland de främsta för att erhålla upp-
drag inom proceduren för ömsesidigt erkännan-
de. Läkemedelsverket har representerats på
ordförandeposter i arbetsgrupper och i övrigt
deltagit i sådana, ansvarat för utarbetande av rikt-
linjer och råd till industrin inom flera ämnesom-
råden samt deltagit som experter i EU-kom-
missionens arbete och i internationella avtals-
förhandlingar. Samtidigt har antalet nationellt
avgjorda ärenden ökat för flera ärendetyper,
delvis till följd av det relativt stora antalet god-
kända läkemedel för parallellimport, men också
beroende på en ökning av antalet godkända
generika och tillkommande styrkor. Målen har
uppfyllts utom för nya kemiska substanser där
antalet avgjorda ärenden har minskat med ca 20
procent vilket beror på att en allt större andel av
denna typ av ärende handläggs inom den centrala
proceduren.
Handläggningstiderna har minskat för flertalet
ärendetyper och generellt gäller att ärenden som
avgörs utan komplettering av sökanden i
huvudsak är klara inom de uppsatta tidsramarna.
Den fortgående ökningen av andelen god-
kända ärenden leder till en fortsatt ökning av
antalet läkemedel på den svenska marknaden.
Intresset för parallellimport av läkemedel har
ökat under året vilket har resulterat i 180 ansök-
ningar om marknadsföringstillstånd. Av dessa
godkändes 45 produkter under år 1997.
Regeringen gör bedömningen att Läkeme-
delsverket i allt väsentligt har uppfyllt målen för
godkännandeverksamheten och efterkontroll
och information om läkemedel samt verksam-
heten avseende läkemedelsnära produkter.
Den vetenskapliga kvalitetssäkringen av god-
kännande- och efterkontrollärenden är väl ut-
vecklad. Systemet tar stora resurser i anspråk vil-
ket beror på de komplexa frågeställningarna,
stora ärendeflöden och korta handläggningstider.
Bland de godkända läkemedlen kan nämnas
ett nytt läkemedel för behandling av Alzheimers
sjukdom med mindre biverkningar än tidigare
godkänt läkemedel, ett nytt läkemedel mot mul-
tipel skleros, vilket minskar utvecklingen av in-
validitet, ett nytt läkemedel mot Parkinsons
sjukdom, vilket medför minskat handikapp, det
första läkemedlet mot en ovanlig form av venös
blodpropp samt ett nytt högeffektivt läkemedel
mot venös blodpropp i samband med ortopedisk
kirurgi.
Läkemedelsverket har i årsredovisningens re-
sultaträkning för budgetåret 1997 redovisat en
total omsättning på 174 883 000 kronor och ett
rörelseunderskott efter finansiella intäkter och
kostnader på 2 048 000 kronor.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 4.19 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt-
kostnad)
Utfall 1997
166 690
168 782
–2 092
Prognos 1998
157 000
183 200
–26 200
Budget 1999
156 000
166 700
–10 700
Läkemedelsverket har angivit en kostnadsbudget
(166,7 miljoner kronor) som är större än den
planeringsram som riksdagen har beräknat (155
miljoner kronor år 1999) vilket beror på det
ökade arbetet inom ramen för EU:s nya system,
införande av ett nytt IT-system för bättre pro-
cessteknik, uppföljning och kommunikation
med andra myndigheter och industrin samt sats-
ningar på decentralisering av biverknings-
rapporteringen.
Läkemedelsverket har ett ingående myndig-
hetskapital år 1998 på 33 437 627 kronor. Dessa
medel kommer att finansiera den underbalanse-
rade verksamheten tillsammans med beräknade
intäkter. Läkemedelsverket har föreslagit rege-
ringen en höjning av avgifterna för läkemedel
med ca 2,9 procent år 1999 för att klara finansie-
ringen av läkemedelsverksamheten. Läke-
medelsverket har dessutom föreslagit större höj-
ningar för naturläkemedel och vissa utvärtes
medel för att kunna finansiera verksamheten för
de särbehandlade läkemedlen.
Tabell 4.20 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt-
kostnad)
Utfall 1997
12 841
12 797
44
Prognos 1998
15 800
15 500
300
Budget 1999
15 800
15 590
210
Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet
redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som
avser producentobunden läkemedelsinformation.
Medel finns beviljade för år 1999 med 6 miljoner
kronor.
Läkemedelsverket har i enlighet med uppdrag
av regeringen redovisat förslag till nytt avgifts-
system för verksamheten från den 1 januari år
2000.
Slutsatser
Regeringen anser att Läkemedelsverket på ett
tillfredsställande sätt arbetat med målen för verk-
samheten. Regeringen anser att den nuvarande
inriktningen för Läkemedelsverkets verk-samhet
bör kvarstå.
4.8 Övrig statlig verksamhet
4.8.1 Apoteket AB
Förvärv av aktier i Apoteket AB
Riksdagen bemyndigade i juni 1996 regeringen
att vidta de åtgärder som behövs för att nå ett
hundraprocentigt statligt ägande av Apoteks-
bolaget AB (publ), sedan den 1 januari 1998 be-
nämnt Apoteket AB (publ) (prop. 1995/96:141,
bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Staten
har nu förvärvat Apoteksbolaget AB:s pen-
sionsstiftelses tredjedel av aktierna i Apoteket
AB. Bolaget är därmed helägt av staten. Köpe-
skillingen uppgår till 1,1 miljarder kronor. Staten
har finansierat köpet genom att ta upp ett lån i
Riksgäldskontoret. Staten avser att under år 1998
betala tillbaka lånet med del av den utdelning,
som under året erhållits från Apoteket AB.
Avtalet med stiftelsen innehåller också en be-
stämmelse om en villkorad tilläggsköpeskilling.
Apoteket AB:s verksamhet
Vid utgången av år 1997 bestod koncernen av
moderbolaget Apoteket AB, de rörelsedrivande
dotterbolagen Apoteksbolagets Kemi och Miljö
AB, Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi
AB (IHE) samt intressebolagen Oy Tamro Abp,
Fastighets AB Högberga och Kårhuset Pharmen
AB.
Läkemedelsdistributionen sker genom ca 600
apotek. Den slutna vårdens behov av läkemedel
tillgodoses av Apoteket AB via ettåriga entrepre-
nadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca
100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade
sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning
också till allmänheten. I Apoteket AB:s distribu-
tionsservice ingår förutom apoteken även ca
1 000 apoteksombud. Dessa är enskilda närings-
idkare som mot provision förmedlar receptbe-
lagda läkemedel eller säljer vissa receptfria läke-
medel från ett lager som ägs av Apoteket AB.
Ombudens huvuduppgift är att tillgodose beho-
vet av distribution av läkemedel företrädesvis i
glesbygd.
Försäljningen under år 1997 uppgick till
21 508 miljoner kronor, en minskning med
8 procent jämfört med föregående år.
Från 1980-talet fram till och med år 1996 har
försäljningen ökat konstant. Den minskade för-
säljningen år 1997 var en effekt av det nya syste-
met med läkemedelsförmånen som trädde i kraft
den 1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsför-
månen ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel
under senare delen av år 1996 vilket medförde en
minskad försäljning under första halvåret 1997.
I enlighet med riksdagens beslut (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20) och genom
statens särskilda ägardirektiv vid ordinarie bo-
lagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ) den
9 juni 1997 och vid ordinarie bolagsstämma i
Apoteket AB (publ) den 15 juni 1998 har staten
som ägare uttryckt att bolaget skall vidta åtgärder
för att minska kostnaderna för verksamhetsåren
1998 och 1999 med sammanlagt 400 miljoner
kronor. Apoteket AB har i skrivelser till Social-
departementet i mars och april 1998 preliminärt
visat att besparingarna genomförts. Åtgärderna
skall slutligt redovisas av Apoteket AB senast
den 1 februari år 2000.
Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apo-
teket AB (publ) den 15 juni 1998 uttalat att
Apoteket AB skall sträva mot målet att uppnå ett
resultat som medger en vinstutdelning till bola-
gets ägare avseende verksamheten år 1998 på
omkring 100 miljoner kronor.
5 Social omsorg
5.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar samhällets insat-
ser för äldre och funktionshindrade, barn och
ungdomar samt socialt utsatta grupper. Området
innefattar även alkohol- och narkotikafrågor.
Den sociala omsorgen är i huvudsak ett kom-
munalt ansvar. Verksamheterna regleras i flera
olika lagar bl.a. socialtjänstlagen (1980:620),
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS). Viktiga verksamheter är
förutom äldre- och handikappomsorgen, bistånd
i form av socialbidrag, vård av barn och unga
samt vård av missbrukare och åtgärder för andra
utsatta grupper i samhället. Den statliga tillsynen
över socialtjänsten utövas av länsstyrelserna och
Socialstyrelsen.
Statens stöd lämnas i huvudsak från utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Till verksamhetsområdet hör sju statliga myn-
digheter; Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd (Sisus), Handikappombudsmannen, Barn-
ombudsmannen (BO), Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA), Statens
institutionsstyrelse (SiS), Alkoholinspektionen
samt Alkoholsortimentsnämnden. Under verk-
samhetsområdet redovisas bl.a. bidrag till vårdar-
tjänst, bilstöd, personlig assistans, stöd till kom-
munerna för att utveckla missbruks- och
ungdomsvården samt bidrag till organisationer
på det sociala området och till handikapp- och
pensionärsorganisationer.
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
6 331 047
5 894 817
5 726 436
6 632 820
7 081 705
7 350 895
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
5.2 Utgiftsutveckling
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Den statliga assistansersättningen, som
regleras i lagen (1993:389) om assistans-
ersättning har tillförts kraftigt ökade
resurser. Prognosen för år 1998 är dock att
utgiftsnivån nu har stabiliserats.
- De under år 1997 beslutade extra resurserna
till kommuner och landsting har förbättrat
förutsättningarna att bibehålla och i viss
utsträckning höja kvaliteten i verksam-
heten. Uppföljningar av vården och om-
sorgen visar dock att det fortfarande finns
brister.
- De individuella stöden till funktionshindra-
de har stor betydelse för att underlätta ett så
självständigt liv som möjligt, men det finns
brister när det gäller tillgängligheten i sam-
hällsmiljön som helhet.
- Kostnaderna för socialbidrag minskar.
- Arbetet har påbörjats med att redovisa,
analysera och utveckla alla verksamheter
utifrån ett genderperspektiv.
Förändringar
- Genom riksdagens beslut i juni 1998 har
grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts
fast. Nationella mål har formulerats och ar-
betet med att utveckla en långsiktig strategi
för hur målen skall förverkligas, har inletts.
Riksdagsbeslutet innebär också ändringar
och tillägg i socialtjänstlagen avseende kva-
litetssäkring inom äldre- och handikappom-
sorgen, skyldighet för personal att rappor-
tera om missförhållanden samt förtydl-
igande av avgiftsreglerna inom äldre- och
handikappomsorgen. Särskilda medel före-
slås avsättas för att stödja och påskynda ut-
vecklingen när det gäller bl.a. stöd till an-
höriga, forskning och tillsyn.
- Riksdagen har förelagts förslag till en stra-
tegi för det fortsatta arbetet med att för-
verkliga och genomföra FN:s barnkonven-
tion i Sverige.
Mål för 1999
- Att personer med funktionshinder kan
delta i samhällslivet och få tillgång till god
omsorg och vård som bygger på den en-
skilda människans delaktighet och självbe-
stämmande.
- Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha
inflytande i samhället och över sin vardag,
kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende, bemötas med respekt, samt ha
tillgång till god vård och omsorg.
- Att personer med sociala eller andra handi-
kapp och försörjningssvårigheter får stöd,
bistånd och god omsorg.
- Att barn och ungdomar växer upp under
trygga och goda förhållanden.
- Att minska den totala alkoholkonsumtio-
nen för att begränsa alkoholens skadeverk-
ningar.
- Att verka för ett narkotikafritt samhälle ge-
nom insatser för att minska tillgången och
efterfrågan på narkotika samt genom att få
fler missbrukare att upphöra med sitt miss-
bruk.
Prioriteringar för 1999
- Ett genderperspektiv skall ingå i all verk-
samhet. Förslag och verksamheter skall
analyseras utifrån båda könens behov och
förutsättningar i syfte att höja kvaliteten
och effektiviteten.
- Inom handikappområdet kommer frågor
om tillgänglighet och utformandet av en
nationell handlingsplan att ha hög prioritet.
Regeringen har i mars 1998 tillsatt en han-
dikappdelegation med företrädare för han-
dikapporganisationerna och en nationell
samordningskommitté för handikappfrågor
som har en nyckelroll i arbetet.
- Opinionsbildning och förebyggande åtgär-
der bland ungdomar skall ha en fortsatt hög
prioritet i syfte att påverka attityder och
förhållningssätt till alkohol och narkotika.
- Arbetet med att förverkliga barnkonventio-
nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom
samarbetet kring vissa barnfrågor inom
Östersjöstaternas råd (CBSS).
- Inom äldreområdet skall genomförandet av
den nationella handlingsplanen prioriteras.
En parlamentarisk äldreberedning skall till-
sättas. Aktiviteter inom ramen för FN:s
äldreår skall genomföras.
- Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med kommuner
och ideella organisationer satsa resurser och
vidta åtgärder för att förbättra situationen
för de hemlösa.
5.3 Resultatbedömning
5.3.1 Äldre
Målet för 1997 är att erbjuda en äldreomsorg
som ger goda levnadsvillkor för äldre med olika
behov av service, omvårdnad och vård och som
bygger på den enskilda människans delaktighet
och självbestämmande.
Kommunernas ansvar för äldreomsorgen reg-
leras i socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). De grundläggan-
de principerna för äldreomsorgen är att äldre
skall känna trygghet samt bemötas med värdig-
het och respekt. Stor hänsyn skall tas till äldres
egna önskemål och personliga integritet. Äldre
personer skall kunna välja att bo kvar i sin egen
bostad även när de har behov av omfattande vård
och omsorg. När någon vill och/eller behöver
flytta till en särskild boendeform skall detta vara
möjligt.
Kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård
innebär att de skall erbjuda en god hälso- och
sjukvård i de särskilda boendeformerna och i
dagverksamheter. I cirka hälften av landets
kommuner ansvarar kommunerna även för hem-
sjukvård i ordinärt boende.
Tillstånd och utveckling
År 1997 uppgick antalet personer 65 år och äldre
till cirka 1,5 miljoner vilket motsvarar 17,4 pro-
cent av befolkningen. Antalet personer 80 år och
äldre uppgick samma år till cirka 430 000 vilket
motsvarar cirka 5 procent av befolkningen. En-
ligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste be-
folkningsprognos kommer antalet personer 65 år
och äldre att vara relativt konstant de närmaste
fem åren för att därefter sakta börja öka. Under
2010-talet och decennierna därefter väntas ök-
ningen bli stor framförallt vad avser personer
som är 80 år och äldre.
Majoriteten av de äldre har en god hälsa, som
de behåller högt upp i åldrarna. En stor del har
också omfattande kontakter med familj, vänner
och grannar och är aktiva i föreningar, studie-
cirklar etc. De äldres boendestandard är genom-
gående hög. Även om den generella bilden av
äldres situation är ljus, finns det inom gruppen
äldre de vars fysiska och psykiska hälsa samt livs-
situation i övrigt medför att de har behov av
omfattande och kvalificerade omsorgs- och
vårdinsatser.
År 1997 fick i genomsnitt 16,9 procent av
ålderspensionärerna, dvs. ungefär 260 000 perso-
ner, kommunal vård och omsorg antingen i or-
dinärt boende eller i särskilt boende. Det innebär
att drygt 80 procent av de äldre klarar sig utan
särskilda insatser från samhällets sida.
Det har skett en relativt kraftig förändring av
hemtjänstinsatserna inom det ordinära boendet
under åren 1992 till 1997. Färre personer har be-
viljats hemtjänstinsatser i ordinärt boende. An-
delen personer med mindre omfattande hjälpin-
satser har minskat, medan andelen personer med
mer omfattande insatser successivt har ökat
under perioden. Den totalt utdelade hjälpvoly-
men för år 1997 ligger på en nivå som är cirka 10
procent lägre än år 1988, om hänsyn tas till den
över perioden förändrade ålderssammansätt-
ningen.
År 1997 bodde 3 procent i åldersgruppen 65–
79 år i särskilt boende, medan andelen över 80 år
i sådant boende uppgick till 23 procent. Bostads-
standarden i de särskilda boendeformerna är
mycket varierande, även om en väsentlig höjning
av standarden har skett under 1990-talet.
I Sverige utgör vård och omsorg om äldre ett
kommunalt och landstingskommunalt ansvar.
Nivån på tillgängliga resurser inom vård och om-
sorg beror därmed i stor utsträckning på utveck-
lingen inom den kommunala ekonomin.
Tabell 5.1 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för äldre
Miljoner kronor, 1995 års priser
1993
1994
1995
1996
Förändring i %
1993–1996
Vård och hjälp i särskilt boende
27 981
28 937
27 591
30 135
7,7 %
kommunal
95 %
94 %
93 %
92 %
landsting
0 %
0 %
0 %
0 %
privat produktion 1
5 %
6 %
7 %
8 %
Vård och hjälp i ordinärt boende
9 657
9 416
9 210
9 973
3,3 %
kommunal
95 %
94 %
95 %
92 %
landsting
0 %
0 %
0 %
0 %
privat produktion 1
5 %
6 %
7 %
8 %
Färdtjänst
1 435
1 537
1 429
1 317
–8,2 %
kommunal
59 %
61 %
65 %
65 %
landsting
41 %
39 %
35 %
35 %
Totala utgifter för äldre (exkl. pensioner)
39 073
39 890
38 230
41 425
6,0 %
varav kommunal
94 %
93 %
92 %
99 %
2,8 %
landsting
2 %
2 %
1 %
1 %
–21,6 %
privat produktion 1
4 %
6 %
7 %
8 %
85,4 %
Andel av BNP
2,5 %
2 5 %
2,3 %
2,5 %
Kronor per inv. 65+ år
25 436
25 901
24 771
26 842
5,5 %
Kronor per inv. 80+ år
98 226
97 739
92 178
98 448
0,2 %
1 Offentligt finansierad
Källa: SCB:s rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet).
De totala offentliga utgifterna för vård och om-
sorg till de äldre uppgick år 1996 till knappt 41,9
miljarder kronor. Jämfört med år 1993 innebär
detta en ökning med 6 procent.
En ökande andel av verksamheten inom äldre-
omsorgen bedrivs av externa entreprenörer. År
1997 svarade privata entreprenörer för
10 procent av platserna i särskilt boende och
3 procent av hemhjälpen i det ordinära boendet.
Enheter som drivs i enskild regi förekommer
framför allt i storstäder, förortskommuner och i
större kommuner, medan de praktiskt taget sak-
nas helt i glesbygdskommuner och mindre
kommuner. Nästan all verksamhet inom äldre-
omsorgen i enskild regi är finansierad och styrd
av kommunerna.
Antalet årsarbetare inom den kommunala
äldre- och handikappomsorgen uppgick år 1997
till drygt 200 000 vilket är ca 8 000 färre än året
innan. Därtill kommer anställda i verksamheter i
enskild regi bedrivna på kommunal entreprenad.
En stor del av de anställda utgörs av deltidsarbe-
tande och timanställda kvinnor.
Kommunerna har i dag problem med att re-
krytera arbetskraft till äldreomsorgen, särskilt till
vissa yrkesgrupper. Personalbristen riskerar att
accentueras då en stor andel av personalen kom-
mer att uppnå pensionsålder under de nämnda
tio åren. I vissa grupper inom äldreomsorgen
saknar en stor andel grundutbildning. Flera
undersökningar har också visat på behovet av
fortbildning och handledning för personalen.
Regeringen gav år 1996 Socialstyrelsen i upp-
drag att under åren 1997 till 2000 följa utveck-
lingen inom äldreområdet. En första årsrapport
från detta uppdrag redovisades i slutet av 1997.
Socialstyrelsens uppföljningar visar att många
av de problem och brister inom äldrevården som
uppmärksammats efter ädelreformens genom-
förande fortfarande inte är åtgärdade. Bristerna
omfattar såväl resursfrågor som förhållanden av-
seende vårdens och omsorgens inriktning och
kvalitet. Kommunerna har i många fall haft svårt
att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar.
Brister konstateras också vad gäller landstingens
insatser och då särskilt läkarnas medverkan i vår-
den av personer i särskilt boende.
Vid en genomgång av länsstyrelsernas års-
rapporter för år 1997 framgår att minskade resur-
ser inom äldreomsorgen har medfört lägre per-
sonaltäthet som i kombination med ökad
vårdtyngd påverkat kvaliteten negativt. Kommu-
nerna har blivit allt mer restriktiva med att ge
hjälp med vardagsaktiviteter såsom städning,
tvätt, inköp av dagligvaror samt matlagning. Från
flera län rapporteras en brist på platser i särskilt
boende. Vidare uppmärksammar länsstyrelserna
brister i personalens kompetens, frågor kring
bemötande, handläggning, dokumentation och
rättssäkerhet. Flera länsstyrelser påpekar att an-
talet anmälningar inom äldreomsorgen ökat,
men att det är oklart om det beror på en försäm-
ring av verksamheten eller om det beror på det
faktum att kvalitetsfrågor inom äldreomsorgen
kommit att uppmärksammas i allt högre ut-
sträckning under senare år.
I december 1995 beslutade regeringen tillkalla
en särskild utredare med uppgift att kartlägga
och analysera frågan om bemötande av äldre (dir.
1995:159). Utredningen har i december 1997
överlämnat slutbetänkandet Bemötandet av äldre
(SOU 1997:170). Betänkandet har remissbe-
handlats under våren 1998. Inom ramen för ut-
redningen har också ett antal delbetänkanden
färdigställts och överlämnats till regeringen. Ut-
redningen konstaterar att bemötandet och kva-
liteten i vård och omsorg är mycket skiftande i
kommuner och landsting. Även om det på
många håll bedrivs en väl fungerande verksamhet
för äldre personer finns områden där det krävs i
vissa fall stora förbättringar för att åtgärda brister
i kvalitet och bemötande. Det handlar bl.a. om
enskildas och anhörigas ställning i vård och om-
sorg, förebyggande insatser, utbildning, fortbild-
ning och handledning, arbetsledning och ar-
betsorganisation samt tillsyn.
De viktigaste statliga insatserna
Riksdagen beslutade i den ekonomiska
vårpropositionen år 1997 om ett tillskott till
kommuner och landsting om 4 000 miljoner
kronor i syfte att undvika uppsägningar samt
behålla kvaliteten i verksamheterna inom vård,
skola och omsorg. Efter förslag i budgetpro-
positionen för år 1998 beslutade riksdagen att
förstärka statsbidraget till kommuner och
landsting för samma ändamål med ytterligare
4 000 miljoner kronor år 1998.
För att öka kunskaperna om behovet av att
stödja anhöriga och utveckla metoder och for-
mer för detta beslutade riksdagen i enlighet med
förslag i budgetpropositionen för år 1997 att
lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för ut-
veckling av stödet till anhöriga på 7,5 miljoner
kronor. Socialstyrelsen gavs i regleringsbrev år
1997 i uppgift att administrera och fördela bi-
draget.
Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa änd-
ringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet.
1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). Ändringar-
na innebär bl.a. att äldres rätt till självbestäm-
mande och integritet lyfts fram (19 §). Vidare
beslutade riksdagen att äldre personer, allvarligt
sjuka och personer med funktionshinder som har
varaktiga och omfattande vård- och omsorgsbe-
hov skall ges möjlighet att söka bistånd i annan
kommun i form av hjälp i hemmet eller särskilt
boende (6h §). Syftet med förändringen är att
underlätta för personer med särskilda behov att
kunna flytta till annan kommun om de så önskar.
Riksdagen beslutade även att en ny bestämmelse
skall införas som innebär att kommunernas so-
cialtjänst bör underlätta för dem som vårdar
långvarigt sjuka, äldre och människor med funk-
tionshinder (5 §). Dessa lagändringar trädde i
kraft den 1 januari 1998.
Regeringen föreslog i ovan nämnda proposi-
tion att det i socialtjänstlagen skulle införas en
bestämmelse som markerade betydelsen av att
socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet.
Beträffande äldreomsorgen slog regeringen fast
att socialtjänstens insatser för äldre skall präglas
av respekt för den enskildes självbestämmande,
integritet, trygghet och värdighet samt att
omsorgs- och vårdinsatser skall utformas utifrån
den enskildes individuella behov, förutsättningar
och önskemål. Bestämmelsen trädde i kraft den 1
januari 1998. Länsstyrelserna skall till regeringen
redovisa genomförda insatser och bedöma hur
kvalitet och säkerhet tillgodoses i enskild
socialtjänstverksamhet samt ange hur många
kommuner som har genomfört system för kvali-
tetsutveckling.
Det finns uppgifter som tyder på att äldre i
ordinärt boende i vissa fall avstår från att begära
den hjälp de är i behov av p.g.a. allt för höga
hemtjänstavgifter. Det förekommer också att
äldre betalar mycket höga avgifter för boende,
service och omvårdnad i det särskilda boendet.
Variationerna är i vissa fall mycket stora mellan
kommunerna. Utöver förtydligandet av social-
tjänstlagens avgiftsregler har regeringen under
hösten 1997 beslutat tillkalla en särskild utredare
med uppgift att bl.a. belysa vissa avgiftsfrågor
inom vård- och omsorgsområdet (dir. 1997:111).
Utredningen skall vara avslutad i december 1998.
Kommuners och landstings samverkan med
organisationer som företräder äldres intressen
sker i dag i hög utsträckning via pensionärsråden
på lokal och regional nivå. Erfarenheterna av
verksamheten är skiftande. På vissa håll fungerar
verksamheten bra medan det på andra håll finns
betydande brister bl.a. i rådens organisation och
arbetsformer. Bland annat mot denna bakgrund
tog år 1997 den statliga pensionärskommittén
initiativ till en kartläggning av pensionärsrådens
verksamhet. Resultatet av kartläggningen kom-
mer att redovisas till Pensionärskommittén
under hösten 1998.
Behovet av att se över formerna för och orga-
nisationen av tillsynen över socialtjänsten har
aktualiserats i olika sammanhang. I regeringens
proposition om ändring i socialtjänstlagen (prop.
1996/97:124) uttalade regeringen att den regio-
nala tillsynen över socialtjänsten behöver effekti-
viseras och bli mer slagkraftig. Vidare har social-
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkan-
de (bet. 1996/97:SoU13, rskr. 1996/97:185)
uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör
förbättras. Regeringen avser nu att gå vidare. En
särskild utredare har tillkallats med uppgift att
göra en översyn av vissa frågor rörande social-
tjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (dir.
1997:109). I direktiven anges bl.a. att förslag skall
lämnas till hur tillsynen över socialtjänsten kan
förbättras och effektiviseras. Uppdraget skall
vara slutfört den 31 maj 1999.
Med anledning av de brister som uppmärk-
sammats beslutade regeringen i december 1997
att inom ramen för nuvarande lagstiftning för-
stärka tillsynen av äldrevården genom ett upp-
drag till Socialstyrelsen om kvalitetsutveckling
och förstärkt tillsyn inom vården av äldre och
funktionshindrade. Socialstyrelsen tillfördes
5 miljoner kronor för att kunna utöka verksam-
heten vid sina regionala tillsynsenheter under
1998. Arbetet med att utveckla kvaliteten och
förstärka den medicinska tillsynen över vården
av äldre och funktionshindrade skall ske i
samarbete med länsstyrelserna.
Regeringen har i december 1997 beslutat om
direktiv för ett treårigt äldreprojekt. Projektet,
som organisatoriskt är knutet till Socialdeparte-
mentet, skall arbeta för att skapa nationell sam-
ling och enighet kring de åtgärder som krävs för
att utveckla den framtida äldrepolitiken. Projek-
tet skall också svara för den löpande samord-
ningen och uppföljningen av aktiviteter och åt-
gärder som riksdagen beslutat om med anledning
av regeringens proposition Nationell handlings-
plan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307).
I juni 1998 tillsattes en arbetsgrupp
(S 1998:D) på Socialdepartementet med uppgift
att kartlägga personalförsörjning och utbild-
ningsbehov inom äldreomsorgen.
FN har utlyst år 1999 till det internationella
äldreåret. Äldreprojektet skall initiera, samordna
och följa aktiviteter i samband med äldreåret.
Regeringen aviserade i propositionen Bostads-
politik för hållbar utveckling (prop.
1997/98:119) ett tillfälligt statligt stimulansbi-
drag för äldrebostäder om 400 miljoner kronor
under åren 1998 och 1999. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag. Syftet med an-
slaget är bl.a. att säkerställa att projekt vars mål-
sättning är att förbättra standarden och/eller öka
antalet platser i det särskilda boendet för äldre
inte skjuts på framtiden.
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposi-
tion Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.
Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att nationella mål
för äldrepolitiken fastställdes. Målen för den na-
tionella äldrepolitiken är att äldre skall:
- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag,
- kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende,
- bemötas med respekt samt
- ha tillgång till god vård och omsorg.
Riksdagsbeslutet innebär också ändringar och
tillägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk-
ring inom äldreomsorgen, skyldighet för perso-
nal att rapportera missförhållanden samt förtyd-
liganden gällande avgifter inom äldreomsorgen. I
propositionen aviseras förslag om 300 miljoner
kronor årligen under perioden 1999–2001 för att
stödja och påskynda utvecklingen inom några
prioriterade områden. I propositionen är följande
redovisat när det gäller fördelning av dessa me-
del:
Forskning 10 miljoner kronor år 1999,
20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner
kronor år 2001. Medlen tillförs Socialveten-
skapliga forskningsrådet (utgiftsområde 9,
anslag D1 Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: forskning och D2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: förvaltning).
Fortbildning av arbetsledare och förtroende-
valda 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner
kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år
2001 (anslag B1 Stimulansbidrag och åtgär-
der inom äldrepolitiken).
Effektivare tillsyn 20 miljoner årligen under
perioden 1999–2001 till Socialstyrelsen och
länsstyrelserna (anslag B1 Stimulansbidrag
och åtgärder inom äldrepolitiken samt ut-
giftsområde 18 anslag C1 Länsstyrelserna
m.m.).
Stöd till anhöriga 100 miljoner kronor år-
ligen under perioden 1999–2001 som för-
delas av Socialstyrelsen (anslag B1 Stimu-
lansbidrag och åtgärder inom äldre-
politiken).
Initiativmedel 90 miljoner kronor årligen
under perioden 1999–2001 som disponeras
av regeringen (anslag B1 Stimulansbidrag
och åtgärder inom äldrepolitiken). Enligt
propositionen skall dessa medel finansiera
bl.a:
- försöksverksamheter i kommuner och
landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter för äldre personer
- försöksverksamheter med uppsökande
verksamhet i hemtjänsten
- regionala äldrecentra och försöksom-
råden
- telefonjourer
- IT för äldre.
I riksdagsbeslutet anges särskilt att initiativmed-
len bör användas för att utveckla och stimulera
de äldres delaktighet inom och inflytande över
vård och omsorg liksom äldres möjligheter till
aktiviteter och social gemenskap. Denna verk-
samhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärs-
organisationer, som av frivillig- och anhörigföre-
ningar.
Effekter av de statliga insatserna
På regeringens uppdrag har Statistiska central-
byrån under sommaren 1998 genomfört en en-
kätundersökning riktad till kommuner och
landsting i syfte att få en bild av hur de hittills
utbetalade extra statsbidragen för förstärkning av
verksamheter inom skola, vård och omsorg har
använts. Resultaten visar att en mycket stor del
av statsbidragen har använts så som riksdagen
har beslutat. I 7 av 10 kommuner har medlen
främst använts för att upphäva eller reducera
planerade besparingar. Nästan hälften av de
svarande kommunerna uppger att medlen
använts för utökade insatser inom skola,
äldreomsorg och barnomsorg. Därutöver har nya
satsningar genomförts inom primär- och
länssjukvård i mer än hälften av landstingen.
Ökningen av statsbidragen har även lett till ökad
sysselsättning i kommuner och landsting.
De beslut om ändringar i socialtjänstlagen
som riksdagen fattade beslut om år 1997 trädde i
kraft den 1 januari 1998 varför det fortfarande är
för tidigt att fullt ut bedöma effekterna av
lagändringarna. Vissa uppgifter tyder dock på att
medvetenheten bland de äldre om de ökade
möjligheterna att påverka sin vård- och omsorgs-
situation i enlighet med nya bestämmelser i
socialtjänstlagen har ökat redan under det första
halvåret som bestämmelserna varit i kraft. Detta
förklaras bl.a. av informationsinsatser som
genomförts centralt och lokalt av bl.a. pensio-
närsorganisationer och anhörig-/patientföre-
ningar.
Allt fler äldre utnyttjar den nya möjligheten
att söka bistånd i annan kommun i form av hjälp
i hemmet eller särskilt boende. Det är framförallt
i tätbebyggda geografisk begränsade regioner
med många angränsande kommuner som den
nya möjligheten har utnyttjats.
Som ett resultat av regeringens beslut om
extra medel för tillsyn inom äldrevården har den
regionala tillsynsverksamheten vid Socialstyrel-
sen förstärkts. Ett antal nya tjänster har inrättats
regionalt och antalet inspektioner har därmed
kunnat ökas. De samlade effekterna av förstärk-
ningen under år 1998 kommer att redovisas bl.a. i
årsredovisningen för detta verksamhetsår.
I april 1998 redovisade Socialstyrelsen en
sammanställning av erfarenheterna från upp-
draget att fördela det av riksdagen beslutade
stimulansbidraget för utveckling av stöd till an-
höriga. Sammanställningen visar att drygt hälften
av det 50-tal idéer som aktualiserats för projekt-
stöd fick del av anhörigstödsmedlen. Ett flertal
av dessa projekt har permanentats och fortsätter
nu som delar av en reguljär verksamhet. Stimu-
lansmedlen har också bidragit till en ökad med-
vetenhet i kommuner och landsting om anhö-
rigas situation vilket bl.a. medfört att nya
samverkansformer har utvecklats mellan kom-
muner, landsting och anhörigorganisationer. So-
cialstyrelsen konstaterar emellertid att det fort-
farande finns mycket att göra när det gäller
utveckling av kvalitet och innehåll inom an-
hörigstödet. De erfarenheter som vunnits kom-
mer att ligga till grund för fortsatta åtgärder
inom ramen för de ytterligare medel som föreslås
till stöd för anhöriga.
Regeringens slutsatser
Regeringen konstaterar att de under år 1997 be-
slutade extra resurserna till kommuner och
landsting har bidragit till förbättrade förutsätt-
ningar för kommunsektorn att klara en bra verk-
samhet inom ramen för en ekonomi i balans.
Samtidigt har bl.a. Socialstyrelsen i sina uppfölj-
ningar av kvaliteten i vården och omsorgen av
äldre personer visat att den ansträngda ekono-
miska situation som alltjämt råder medför pro-
blem för äldreomsorgen. Bland annat mot denna
bakgrund har regeringen i tilläggsbudgeten för år
1998 föreslagit en höjning av statsbidragen redan
fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000 miljoner
kronor. Därtill bedömer regeringen att stats-
bidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner
kronor åren 1999 och 2000.
Äldrepolitiken står inför en rad utmaningar.
Kortsiktigt bör samhällets insatser koncentreras
mot de problem och brister inom äldreomsorgen
som uppkommit som en följd av kommuners
och landstings ansträngda ekonomiska läge.
Högt på dagordningen står även att lösa de
strukturproblem som uppstått i samband med
ädelreformens genomförande. Det gäller bl.a.
frågan om ansvaret för och kvaliteten i de sjuk-
vårdande insatserna för äldre. Långsiktigt är det
nödvändigt att samhället anpassas till en befolk-
ningstruktur med en betydligt större del av med-
borgarna i ålder över 65 år. Regeringen har med
den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken
lagt fast grundvalarna för en ny äldrepolitik. Na-
tionella mål har formulerats och arbetet med att
utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall
förverkligas har inletts. Regeringen kommer
under hösten 1998 att tillsätta en parlamentarisk
beredning för den framtida äldrepolitikens ut-
formning.
I den nationella handlingsplanen finns åtgär-
der för att rätta till de omedelbara problemen
och genom det ökade statsbidraget till
kommuner och landsting ges förutsättningar att
åstadkomma betydande förbättringar inom
äldreomsorgen i enlighet med de prioriteringar
som anges i handlingsplanen. FN:s äldreår 1999
kommer att bli en möjlighet att ytterligare upp-
märksamma äldrefrågor i ett brett perspektiv, så-
väl nationellt som internationellt.
Vissa frågor kräver ytterligare överväganden
och utredningar för senare ställningstagande. Re-
geringen avser att under de kommande åren åter-
komma med förslag och åtgärder inom ramen
för det av regeringen beslutade äldreprojektet.
5.3.2 Personer med funktionshinder
Målet för 1997 är att erbjuda en handikappom-
sorg som ger goda levnadsvillkor för personer
med funktionshinder med olika behov av service,
omvårdnad och vård och som bygger på den en-
skilda människans delaktighet och självbestäm-
mande.
Utgångspunkten för handikappolitiken är
principen om alla människors lika värde och lika
rätt. Denna princip torde idag vara accepterad av
de flesta i landet. Men innebörden av den, dvs.
att personer med funktionshinder skall beredas
möjligheter att vara med i samhällsgemenskapen,
delta i olika aktiviteter och uppnå full delaktighet
och jämlikhet, förmår vi ännu inte helt leva upp
till. Strävan är att personer med funktionshinder,
precis som andra medborgare, skall ges möjlighet
till god utbildning, förvärvsarbete, ett bra boende
och möjlighet att delta i olika fritids- och kul-
turaktiviteter. Kommunerna och landstingen är
tillsammans med staten ytterst ansvariga för att
dessa handikappolitiska mål förverkligas.
Tillstånd och utveckling
Genom handikappreformen som genomfördes
den 1 januari 1994, har ett viktigt steg närmare
måluppfyllelse tagits, bl.a. genom insatsen per-
sonlig assistans.
Det är inte möjligt att få entydiga uppgifter
om antalet personer i befolkningen som har
funktionshinder, eftersom gruppen inte klart kan
avgränsas. Definitionen av vad som är att be-
trakta som funktionshinder är flytande och
många personer har flera funktionshinder. Från
Statistiska centralbyråns undersökning av lev-
nadsförhållanden (ULF) år 1989 om befolkning-
ens hälsotillstånd framgår dock att ca 146 000
personer i åldern 16 – 64 år uppgivit att de hade
rörelsehinder, varav drygt 40 procent svåra rörel-
sehinder. Ca 24 000 personer i samma ålders-
grupp hade nedsatt syn och 380 000 personer
nedsatt hörsel. I Socialstyrelsens årsrapport 1998
om psykiatrireformen konstateras att drygt
36 000 personer under 65 år var psykiskt
funktionshindrade. Levnadsnivåundersökningar
visar att personer med funktionshinder i vuxen
ålder har sämre levnadsförhållanden än be-
folkningen i övrigt, bl.a. sämre boendeför-
hållanden, sociala nätverk, utbildning, arbete och
ekonomi. Det gäller speciellt personer med
psykiska funktionshinder men också många med
medicinska funktionshinder.
Kommunerna har enligt socialtjänstlagen
(1980:620) ett övergripande ansvar för att män-
niskor med funktionshinder får möjlighet att
delta i samhällsgemenskap och leva som andra.
Detta kan t.ex. innebära att kommunen bistår
med särskilt boende eller medverkar till att den
enskilde får meningsfull sysselsättning.
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) ger särskilda rättigheter
till personer med utvecklingsstörning, autism,
förvärvad hjärnskada i vuxen ålder samt andra
omfattande och varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder. I LSS finns angivet tio insatser.
Dessa är bl.a. rådgivning och annat personligt
stöd, biträde av personlig assistent, ledsagarser-
vice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför
hemmet, särskilt boende samt daglig verksamhet.
Lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) innehåller bestämmelser om ersättning
för kostnader för personlig assistans. Statlig assi-
stansersättning lämnas till funktionshindrade
personer som har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov under i genomsnitt
mer än 20 timmar per vecka.
Vid årsskiftet 1997/98 fick totalt
21 300 personer i åldern 0–64 år stöd enligt so-
cialtjänstlagen inom ramen för kommunernas
äldre- och handikappomsorg. Drygt 44 000 per-
soner hade beslut om insatser enligt LSS av
kommunerna. Cirka 22 000 personer hade beslut
enligt LSS från landstingen (insatsen råd och
stöd) och ungefär 7 700 personer hade statlig
assistansersättning enligt lagen om assistanser-
sättning (LASS).
Antalet personer med stöd inom kommuner-
nas äldre- och handikappomsorg enligt social-
tjänstlagen minskade mellan åren 1993 och 1997
med 4 200 personer (16 procent). De flesta av
dem har sannolikt sedan år 1994, då LSS inför-
des, i stället fått insatser enligt denna lag.
Länsstyrelserna har rapporterat om minskande
serviceinsatser i ett antal kommuner till de per-
soner som erhåller hemtjänst enligt socialtjänst-
lagen. Det gäller framförallt städning, tvätt, följe-
slagare vid inköp av dagligvaror och promenader
samt matlagning i det egna hemmet, som har
minskat och ibland slopats helt. Det kan inne-
bära att personer med funktionshinder blir mer
beroende av stöd från anhöriga och andra i sin
omgivning. Denna utveckling kan på längre sikt
öka efterfrågan av särskilda boendeformer.
Antalet personer i åldern 0–64 år inom kom-
munernas äldre- och handikappomsorg som bor
i särskilda boendeformer har ökat med ca
16 procent sedan år 1993 och uppgick i december
1997 till ca 5 500 personer. Motsvarande antal
personer med hemtjänst i ordinärt boende har
minskat med knappt 24 procent under samma
period till ca 15 800 personer den 31 december
1997.
Andelen personer med insatser enligt LSS va-
rierar mellan kommunerna. Skillnaderna har flera
orsaker, bl.a. historiska. När landstingen hade
ansvar för verksamheten för personer med ut-
vecklingsstörning koncentrerades den ofta till
enstaka institutioner. När sedan institutionerna
lades ner valde många av de boende att inte flytta
till sin hemkommun utan bodde kvar på institu-
tionsorten där personen kanske levt under lång
tid. En annan orsak är att verksamhet som tillgo-
doser behov hos numerärt små handikapp-
grupper kräver speciell kompetens hos perso-
nalen, vilket medför att verksamheten koncent-
reras till ett fåtal orter.
Tio procent av samtliga LSS-insatser rörde
personer med varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder. Nästan 29 procent av alla be-
viljade insatser enligt LSS gällde barn och ung-
domar som var 22 år eller yngre.
Enligt Socialstyrelsens årsrapport 1998 finns
uppskattningsvis drygt 40 000 psykiskt funk-
tionshindrade totalt i Sverige. Cirka 70 procent
har behov av insatser från socialtjänstens sida och
cirka 10 000 av dessa har inte sitt behov tillgodo-
sett i dag.
Det är i år inte möjligt att redovisa siffror för
hur många personer som erhåller insatser utanför
de reguljära verksamheterna för äldre och funk-
tionshindrade. Socialstyrelsen förbereder dock
en mer fullständig statistikredovisning.
Efter en satsning på stöd till funktionshind-
rade de första åren efter LSS tillkomst tycks ut-
giftsnivån nu stabiliseras. Detta framgår av att de
sammanlagda utgifterna för kommunernas och
landstingens verksamhet i egen regi nådde sin
topp år 1995 med 15,8 miljarder kronor och
ligger strax därunder år 1996 på 15,6 miljarder
kronor, allt räknat i fasta priser. Statens utgifter
ökar fortfarande, dock numera i långsam takt
från 5,5 miljarder kronor år 1995 till knappt
5,8 miljarder kronor år 1996. Utgifterna för de i
privat regi producerade offentligt finansierade
insatserna ligger på samma nivå åren 1995 och
1996.
Handikappombudsmannen har konstaterat att
Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler
för att tillförsäkra människor med funktionsned-
sättning delaktighet och jämlikhet. Å ena sidan
konstaterar ombudsmannen att Sverige är bra på
individinriktade åtgärder för att kompensera
funktionsnedsättningar såsom stöd, service och
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och
LSS. Å andra sidan är samhället inte tillräckligt
anpassat efter funktionshindrades behov. Hos
framförallt de statliga myndigheterna saknas
tillräckligt strategiskt tänkande när det gäller
handikappfrågor. Endast undantagsvis relateras
arbetet till målsättningarna om full delaktighet
och jämlikhet för funktionshindrade. Handi-
kappombudsmannen har också konstaterat
brister i tillgängligheten i den yttre miljön,
allmänna kommunikationer och information när
det gäller kommunernas ansvarsområden. Vidare
har endast cirka hälften av landets kommuner ett
handikappolitiskt program och endast mycket få
statliga myndigheter har utformat ett sådant
program.
De viktigaste statliga insatserna
Under senare år har en rad handikappolitiska
reformer genomförts för att förbättra det indivi-
duella stödet till personer med funktionshinder.
Arbetet inriktas nu mot att ge statliga myndig-
heter, landsting, kommuner, organisationer m.fl.
förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid
bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. Handikappaspekterna skall beak-
tas inom varje samhällsområde och handikapp-
organisationerna skall ingå som viktiga sam-
verkanspartners.
Som ett led i detta arbete har regeringen i mars
1998 bildat en handikappdelegation med före-
trädare för handikapporganisationerna och en
nationell samordningskommitté för handikapp
frågor som bl.a. skall ha till uppgift att utarbeta
förslag till en nationell handlingsplan för handi-
kappområdet.
Diskriminering av funktionshindrade har
uppmärksammats i olika sammanhang. Detta har
föranlett regeringen att till riksdagen den 5 juni
1998 överlämna propositionen Lag om förbud
mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder (prop. 1997/98:179). I Rege-
ringskansliet bereds vidare frågan om förbud
mot diskriminering i näringsverksamhet av
personer med funktionshinder.
En utredning om bemötande av personer med
funktionshinder (dir. 1997:24) har i tre rapporter
redovisat att funktionshindrade ofta blir illa be-
mötta och upplever att de diskrimineras. Utred-
ningsuppdraget kommer att redovisas i slutet av
år 1998.
Psykiatrireformen som inleddes år 1995 syftar
till att förbättra psykiskt funktionshindrades livs-
situation. Reformen innebär krav på ökade
kommunala insatser inom sådana områden som
boende, sysselsättning, fritid, arbete, rehabilite-
ring, social gemenskap samt vård och omsorg.
För att underlätta samverkan mellan kommuner
och landsting har ansvarsgränsen mellan respek-
tive myndighet förtydligats. Kommunen ansva-
rar för sociala insatser som t.ex. boende och sys-
selsättning och landstingen för medicinska
behandlingsinsatser som t.ex. läkemedelsbe-
handling.
Reformen innebar vidare att kommunerna
fick betalningsansvar för de patienter som efter
tre månaders sammanhängande vårdtid bedöms
vara medicinskt färdigbehandlade inom
kvalificerad psykiatrisk
dygnetruntvård/slutenvård. Det kommunala
betalningsansvaret syftar bl.a. till att dessa
personer snabbare skall få adekvat stöd och
boende i hemkommunen. Socialstyrelsen har i
uppdrag att kontinuerligt följa psykiatrirefor-
men.
Statlig assistansersättning lämnas till funk-
tionshindrade personer som har behov av per-
sonlig assistans för sin dagliga livsföring under i
genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Sedan
assistansersättningen infördes har flera ändringar
skett i LSS och LASS. Den 1 september 1997
infördes en schablon för assistansersättningen.
Tabell 5.2 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för funktionshindrade fördelade efter funktion och ansvarig huvudman
Miljoner kronor, 1995 års priser
1993
1994
1995
1996
Förändring i %
1993–1996
Vård och stöd i särskilt boende
9 056
8 774
8 434
7 514
4 %
kommunal
13 %
15 %
51 %
84 %
landsting
78 %
76 %
39 %
8 %
privat produktion 1
9 %
9 %
10 %
7 %
staten
0 %
0 %
0 %
0 %
Stöd i den dagliga livsföringen
1 724
3 132
7 665
7 586
345 %
kommunal
90 %
34 %
45 %
55 %
landsting
0 %
0 %
0 %
0 %
privat produktion 1
10 %
8 %
6 %
8 %
staten
0 %
59 %
48 %
55 %
Rehabilitering
1 886
2 049
2 170
2 041
15 %
kommunal
0 %
0 %
0 %
0 %
landsting
51 %
42 %
29 %
37 %
privat produktion 1
0 %
0 %
0 %
0 %
staten
49 %
58 %
71 %
63 %
Övriga naturaförmåner
3 248
3 485
4 781
4 450
47 %
kommunal
34 %
45 %
70 %
77 %
landsting
52 %
44 %
15 %
5 %
privat produktion 1
5 %
3 %
9 %
10 %
staten
10 %
8 %
6 %
8 %
Totala utgifter för funktions-
hindrade (exkl. pensioner)
15 914
17 440
23 050
21 591
51 %
kommunal
24 %
22 %
48 %
65 %
187 %
landsting
61 %
52 %
20 %
7 %
–52 %
privat produktion 1
7 %
7 %
8 %
7 %
139 %
staten
8 %
19 %
24 %
27 %
350 %
Andel av BNP
1,0 %
1,1 %
1,4 %
1,3 %
Kronor per inv. 0–64 år
2 208
2 397
3 160
2 957
1 Offentligt finansierad
Anm.: Ansvarig huvudman för varje förmån bör inte förväxlas med finansieringsansvarig. Fördelningen av utgifterna för naturaförmåner mellan funktionshindrade (0-64 år) och äldre
(65-w år) har beräknats med hjälp av antalet vårdtagare, antalet årsarbetare, timstatistik för hemhjälpen (novemberenkäten) samt vissa skattningar ang. personaltätheten i olika
vårdformer inom ramen för LSS, som har presenterats i CMT:s (Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Linköpings universitet) rapport ang. uppföljningsstudier av handi-
kappreformen 1994 och 1995.
Källa: SCB:s rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet).
Vård och stöd i särskilt boende: Särskilda boendeformer för 0-64 år (kommunal), boende för utvecklingsstörda (landsting), privata särskilda boendeformer (offentligt finansierad)
Stöd i den dagliga livsföringen: Assistansersättning (staten), kommunernas stöd i ordinärt boende inkl. personlig assistans (kommunal), statligt bidrag vårdartjänster (staten), privat
producerat stöd i ordinärt boende (offentligt finansierad)
Rehabilitering: Forskning vid SIB-sjukhuset, köp rehabtjänster, rehabiliterande arbetshjälpmedel, annan rehabilitering (staten), hjälpmedels- och rehabiliteringsverksamhet
(landsting)
Övriga naturaförmåner: Förmedlingstjänst med texttelefon, befordran av blindskriftförsändelser (staten), färdtjänst till 0-64 år, daglig verksamhet (landsting respektive kommunal),
bostadsanpassningsbidrag (kommunal), ideella organisationers verksamhet för handikappade (offentligt finansierat), bilstöd (staten).
För år 1997 uppgick timersättningen enligt
schablonen till 164 kronor. Ersättningen höjdes
den 1 januari 1998 till 168 kronor per timme.
Om det finns särskilda skäl kan försäkrings-
kassan medge att schablonersättningen får över-
skridas – dock med högst 12 procent. Den
genomsnittliga faktiska ersättningsnivån uppgick
i augusti 1998 till 168,5 kronor per timme. De
flesta ersättningsberättigade erhåller scha-
blonersättningen; endast en mindre andel har
beviljats högre ersättning.
Det har i många fall varit svårt för äldre och
funktionshindrade som har stora vård- och om-
sorgsbehov att kunna flytta till en annan kom-
mun. Inflyttningskommunen har ibland nekat
stöd och hjälp med motiveringen att vård- och
omsorgsbehovet kunnat tillgodoses i hemkom-
munen. För att underlätta situationen för äldre
och funktionshindrade genomfördes den 1
januari 1998 en ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) som innebär att den enskilde har rätt
att ansöka om stöd och hjälp i inflyttningskom-
munen och bli behandlad som om hon eller han
redan bodde i inflyttningskommunen. Social-
styrelsen har i uppgift att följa effekterna av
denna förändring.
Anhörigas del i vård och omsorg sker i det
tysta med ett vårdansvar som många gånger är
ensamt och psykiskt påfrestande. I syfte att syn-
liggöra de anhörigas situation infördes vid års-
skiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänst-
lagen som avser att markera socialtjänstens
ansvar för att genom stöd och avlösning under-
lätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka,
äldre och människor med funktionshinder.
Riksdagen beslutade i juni 1998 om en natio-
nell handlingsplan för äldrepolitiken. Riksdags-
beslutet innebär bl.a. ändringar och tillägg i so-
cialtjänstlagen som kvalitetssäkring, skyldighet
för personal att rapportera missförhållanden
samt förtydliganden om avgifter. Ändringarna
gäller både handikapp- och äldreomsorgen.
I lagen (1997:724) om avveckling av special-
sjukhus och vårdhem fastställde riksdagen slut-
datum för avvecklingen till den 31 december
1999.
Statens stöd till funktionshindrade sker även i
form av olika statliga bidrag. Bilstödet är ett av
de individuellt riktade stöden som påtagligt
minskar behoven av insatser inom andra
samhällsområden. År 1997 beviljades bilstöd till
2 227 personer. Möjligheten att disponera ett
fordon ger stor frihet och ökar tillgängligheten i
samhället för den som inte kan nyttja allmänna
kommunikationer eller i övrigt har svårt att
förflytta sig. Stödet är också ett reellt alternativ
till bl.a. färdtjänst. En översyn av
anslagskonstruktionen och det framtida
stödbehovet pågår.
Genom statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och
genomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för
ungdomar som kommit in på riksgymnasium för
svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
FUNKIS-utredningen har lämnat sitt slutbe-
tänkande (SOU 1998:66) i maj 1998. Utred-
ningen har haft till uppgift att utreda hur ansva-
ret för utbildning och omvårdnad för funk-
tionshindrade elever skall fördelas mellan stat,
kommun och landsting samt vem som skall
finansiera verksamheten. Beträffande verksam-
heten med riksgymnasium för svårt rörelsehind-
rade elever föreslår utredningen bl.a. vissa för-
ändringar då det gäller vem som skall finansiera
boende och habilitering. Utredningens förslag
innebär således en förändring av statens finansie-
ringsansvar för riksgymnasieverksamheten. Ut-
redningens förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Ersättningen för texttelefoner ger personer
som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda och
talskadade möjlighet att kommunicera över
telefonnätet. Införande av ny teknik, enligt den
försöksverksamhet som pågår för närvarande, i
form av bildtelefoni kan tillgodose behoven för
vissa inom målgruppen på ett betydligt bättre
sätt.
Handikapporganisationerna har en viktig opi-
nionsbildande roll och fyller en central funktion
bland folkrörelserna i Sverige. Statsbidraget till
dem utgör en betydelsefull del av organisationer-
nas finansiering av verksamheten. Alltfler handi-
kappförbund har bildats och ansökt om stats-
bidrag de senaste åren. Regeringen har givit en
särskild utredare i uppdrag (dir. 1998:57) att bl.a.
se över statsbidragen till handikapporganisatio-
nernas allmänna verksamhet, föreslå kriterier för
statsbidragsberättigade handikapporganisationer
samt föreslå riktlinjer för hur bidraget skall för-
delas mellan organisationerna. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 juli 1999.
Handikappombudsmannens verksamhet är
för närvarande föremål för översyn av en särskild
utredare (dir. 1997:131). Utredningen skall bl.a.
pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för
utvecklingen inom handikappområdet i stort
samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsman-
nens roll och arbetsuppgifter bör förändras i
något avseende.
Hösten 1996 gav regeringen ett uppdrag till
Handikappinstitutet att utarbeta ett IT-program
med inriktning på funktionshindrade och äldre.
Handikappinstitutet har överlämnat ett förslag
till åtgärdsprogram som syftar till att skapa för-
utsättningar för ett mer samlat grepp inom om-
rådet. Genomförandet av åtgärdsprogrammet har
påbörjats. I den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken har regeringen uttalat att den
ställer sig bakom programmet och att regeringen
aktivt skall verka för att det genomförs.
Frågan om Handikappinstitutets verksam-
hetsinriktning, organisation och finansiering har
varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999
sker en ombildning av verksamheten till en ideell
förening i vilken staten, Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet är medlemmar.
Samtidigt ändras namnet till Hjälpmedelsinsti-
tutet.
Effekter av de statliga insatserna
Psykiatrireformen
Socialstyrelsens konstaterar i sin rapport Refor-
mens första tusen dagar (Socialstyrelsen följer
upp och utvärderar 1998:4) att genomförandet av
reformen försenats bl.a. beroende på att det i
vissa fall varit svårt att få till stånd överenskom-
melser mellan kommuner och landsting.
Regeringen har avsatt särskilda stimulansme-
del för genomförande av reformen. Utvärde-
ringen visar att det på vissa håll fortfarande finns
en förhållandevis stor andel beviljade stimulans-
medel som ännu inte omsatts i konkreta verk-
samheter riktade till målgruppen.
Hittills har färre psykiskt funktionshindrade
personer än förväntat fått insatser enligt LSS.
Reglerna skapar vissa problem vid tillämpningen
av lagen och insatserna enligt LSS är delvis inte
heller utformade eller reglerade på ett sådant sätt
att psykiskt funktionshindrade personer kan till-
godogöra sig dessa – t.ex. bostad med särskild
service och daglig verksamhet. Fortsatt utveck-
ling av anhörigstödet behövs också för denna
grupp.
Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att
cirka 85 procent av kommunerna har genomfört
eller håller på att genomföra inventeringar av
målgruppen vilket man anser vara ett mycket
gott resultat.
Begreppet medicinskt färdigbehandlad har
kunnat missuppfattas så sätt att t.ex. den psykiat-
riska öppenvårdens ansvar förtydligas för perso-
ner som får insatser genom kommunen.
Personer som i dag skrivs ut som medicinskt
färdigbehandlade är färre, betydligt yngre och
har mer omfattande och sammansatta behov
jämfört med reformens första år. Dessa personer
är dock inte representativa för målgruppen.
Kring 30 000 personer hade flyttat ut från
mentalsjukhusen före reformen. I dag finner vi
mellan 40 000 och 46 000 personer som har
kontakt med socialtjänsten och/eller psykiatrin.
Stöd till arbete, yrkesinriktad rehabilitering
samt andra meningsfulla dagliga aktiviteter är
givetvis också viktiga för psykiskt funktions-
hindrade. Att inte alla har denna möjlighet beror
enligt Socialstyrelsen huvudsakligen på att
- socialtjänstlagen inte tillräckligt klart uttalar
kommunernas ansvar
- att LSS nuvarande utformning inte ger psy-
kiskt funktionshindrade personer rätt till in-
satsen daglig verksamhet
- rehabiliteringsinsatser ofta har en uttalat
yrkesinriktad karaktär och är alltför kort-
variga, för att passa stora delar av psykiatrire-
formens målgrupp.
Socialstyrelsens sammanfattande bedömning är
att resultatet av psykiatrireformen är starkt bero-
ende av om socialtjänsten och psykiatrin stödjer
varandra utifrån sina respektive kunskapsom-
råden.
Psykiatrireformen behandlas också under av-
snitt 4.3.4 Psykiatri.
Vårdhemsavveckling och decentralisering
Avvecklingen av vårdhem för utvecklingsstörda
har pågått parallellt med en decentralisering av
ansvaret till kommunerna. Under 1997 avveckla-
des 13 vårdhem. Den 1 januari 1998 bodde 717
personer med utvecklingsstörning på 39
vårdhem i landet. Socialstyrelsens uppföljning
visar att avvecklingen har haft positiva effekter
för utvecklingsstördas livskvalitet, bl.a. när det
gäller boendet. Det går däremot inte att påvisa
att kommunaliseringen lett till att skillnaderna
har minskat mellan gruppens
levnadsförhållanden och övriga befolkningens.
Regeringens slutsatser
De handikappolitiska reformer som genomförts
under senare år har i hög utsträckning varit in-
riktade på att förbättra det individuella stödet till
personer med funktionshinder. Självfallet har så-
dana insatser stor betydelse men ibland har de
fått kompensera brister i den generella utform-
ningen och planeringen. För att målen med han-
dikappolitiken skall kunna uppnås måste de indi-
viduella service- och stödinsatserna kombineras
med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i
samhällsmiljön som helhet. Insatser för att stödja
personer med funktionshinder kommer därför i
större utsträckning att fokuseras på tillgänglig-
heten i verksamheter och miljöer. Det gäller både
den fysiska miljön i bostäder, utemiljöer, kollek-
tivtrafik m.m., och tillgänglighet till service som
teckenspråkstolk, samhällsinformation, olika
kulturutbud och tjänster. Denna inriktning av
handikappolitiken har regeringen i maj 1997 re-
dovisat i en skrivelse till riksdagen om handi-
kappolitiken (skr. 1996/97:120). Arbetet för att
förverkliga de handikappolitiska målen måste
fortsätta och utvecklas såväl genom stimulans-
åtgärder och kunskapsspridning som genom
olika former av reglering och tillsyn.
Regeringen tar nu ytterligare ett steg genom
att samordna insatserna för att öka tillgänglig-
heten m.m. för funktionshindrade. Regeringen
har i mars 1998 bildat en handikappdelegation
med företrädare för handikapporganisationerna
och en nationell samordningskommitté för han-
dikappfrågor som skall ha till uppgift att utarbeta
ett förslag till nationell handlingsplan för handi-
kappområdet. Planen skall grundas på FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Psykiatrireformens huvuduppgift var att före-
slå åtgärder som förbättrar psykiskt funktions-
hindrade personers livsvillkor och livskvalitet.
Det finns ett fortsatt behov av att utveckla sam-
verkan mellan socialtjänst, psykiatrisk öppenvård
och primärvård. Andra parter, som t.ex. försäk-
ringskassan och arbetsförmedlingen, har även de
stor betydelse i sammanhanget. Det behövs
också åtgärder för att LSS-insatser i ökad ut-
sträckning skall komma psykiskt funktionshind-
rade till godo.
Personlig assistans är en värdefull och upp-
skattad insats för personer med omfattande
funktionshinder. Personlig assistans enligt LSS
och den statliga assistansersättningen enligt
LASS har inneburit ökad valfrihet, större infly-
tande och bättre livskvalitet för många svårt
funktionshindrade. Generellt sett kan det således
konstateras att syftet med insatsen personlig assi-
stans till stor del har uppnåtts. Det är viktigt att
även i fortsättningen noga följa hur denna stöd-
form utvecklas. Utredningen om bemötande av
äldre (SOU 1997:170) har föreslagit att den som
har personlig assistans enligt LSS med statlig
assistansersättning enligt LASS när han eller hon
fyller 65 år får behålla sin rätt till personlig assi-
stent och statliga assistansersättning även för
tiden därefter. Vid behandlingen av regeringens
proposition Nationell handlingsplan för äldre-
politiken (prop. 1997/98:113) har riksdagen givit
regeringen tillkänna att i samband med budget-
arbetet överväga om rätten till personlig assistans
kan utvidgas så att den som erhållit assistans före
65 års ålder får behålla denna även efter 65-års-
dagen. Regeringen avser att återkomma i frågan
under våren 1999.
Kostnaderna för den statliga assistansersätt-
ningen har fortsatt att öka om än i något lång-
sammare takt än tidigare år. Även om vidtagna
åtgärder har haft en viss effekt har dessa åtgärder
inte kunnat dämpa utgiftsutvecklingen, vilket har
påverkat andra insatser negativt. Det är viktigt
att komma fram till en långsiktig och stabil
lösning för stödformen utan att försämra
livsvillkoren för gruppen funktionshindrade.
Utformningen av lagen och genomförda
regeländringar måste analyseras noga innan
ytterligare förändringar övervägs. Som ett led i
uppföljningen har regeringen den 25 juni 1998
givit Riksförsäkringsverket uppdrag att göra en
översyn av ersättningen för personlig assistans. I
uppdraget ingår bl.a. att kartlägga om det finns
nödvändiga kostnader som inte täcks av den
nuvarande schablonen och i sådana fall pröva om
det är möjligt att ersätta sådana kostnader vid
sidan av en schablonersättning.
Ett slutdatum för vårdhemsavvecklingen för
personer med utvecklingsstörning kan sägas ha
givit önskad effekt. Beslutet har bidragit till att
öka förutsättningarna för goda levnadsvillkor för
personer med funktionshinder.
5.3.3 Barn och ungdom
Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa
i centrum. Målet för barn- och familjepolitiken är
att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygg-
het och en god fostran.
Genom bestämmelserna i föräldrabalken
åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och
fostran av sina barn. Samhällets uppgift är att
stödja och komplettera föräldrarna så att goda
och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla
barn.
Målet för den social omsorgen är att åstad-
komma en av god kvalitet med effektiv resurs-
användning som tillgodoser att barn och ung-
domar växer upp under trygga och goda för-
hållanden.
Socialtjänstens barn och ungdomsvård har
barn och ungdomar i åldrarna 0–20 år och deras
familjer som målgrupp. Socialtjänsten skall, i nära
samarbete med hemmen, se till att barn och ung-
domar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får
det skydd och stöd de behöver, och om det är
motiverat med hänsyn till den unges bästa, vård
och stöd utanför hemmet. I enlighet med lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) kan i vissa situationer beslut
fattas om tvångsingripande. Socialtjänsten har
också ett ansvar för vissa familjerättsliga upp-
gifter.
Tillstånd och utveckling
De flesta barn i Sverige lever under gynn-
samma förhållanden. Den fysiska hälsan hos barn
och unga är god. Sjuttiofem procent av barnen
lever tillsammans med båda sina föräldrar.
Emellertid separerar fler föräldrar än tidigare och
allt fler barn lever med en av sina föräldrar.
Barnombudsmannen redovisar i sin rapport
till regeringen för år 1998 – Liten blir stor – en
undersökning som Statistiska centralbyrån ge-
nomförde under vårterminen 1997 och som rik
tats till drygt 1 600 elever i närmare 100 klasser i
årskurs 4. Den ger en bild av hur 10-åringar själva
ser på sin tillvaro, vad de tycker om skolan och
vad de gör på fritiden. Undersökningen visar att
de allra flesta 10-åringar mår bra. Flertalet barn
trivs i sin vardag, med skolan, kamraterna och
olika fritidssysselsättningar.
De ekonomiska problem vårt land har haft
under 1990-talet och de konsekvenser detta
medfört i form av arbetslöshet och nedskär-
ningar i den offentliga sektorn har också drabbat
barnen. Föräldrars arbetslöshet eller risk för ar-
betslöshet har påverkat barnens situation. Större
barngrupper i förskola och skola har varit ett sätt
att begränsa kostnaderna i många kommuner. I
de förebyggande insatserna, liksom i de riktade
åtgärderna till de barn som har särskilda
problem, har nedskärningar bl.a. inneburit att
väntetiderna för utredning och behandling har
blivit längre.
Sverige har de senaste åren haft en kraftig ned-
gång i födelsetalen till långt under reproduk-
tionsnivå. En betydande del av nedgången
hänger samman med att unga kvinnor väntar
med att föda sitt första barn. Detta gäller särskilt
de med låg utbildning. Det är sannolikt att denna
utveckling hänger samman med utvecklingen på
arbetsmarknaden. Statistiska centralbyrån följer
utvecklingen och analyserar orsaker till föränd-
ringarna.
Samhällets stöd i föräldraskapet ges framför
allt i samband med graviditet och under barnets
spädbarnstid. På mödra- och barnavårdscentraler
erbjuds föräldrar att delta i gruppverksamhet
som syftar till att öka kunskaperna om graviditet
och barnets nedkomst samt om spädbarnets be-
hov. Även via barnomsorgen och skolan har
Tabell 5.3 Barn och unga, totalt antal samt per 10 000 invånare 0–17 år, som har varit föremål för någon insats enl. SoL
eller LVU någon gång under året
1985
1990
1995
1996
Barn med någon insats*)
– i totalt antal
23 693
25 904
28 702
30 503
– i antal per 10 000 inv. 0–17 år
128
138
146
155
därav (per 10 000 inv. 0–17 år):
Med kontaktperson enl. SoL
42
64
88
90
Vård utom hemmet enl. SoL
62
60
57
57
Med kontaktperson enl. LVU
0,1
0,3
0,2
0,4
Omedelbart omhändertagande enl. LVU
4
5
7
7
Barn med vård enligt LVU totalt
35
21
22
23
SoL = Socialtjänstlagen, LVU = Lagen om vård av unga
*) Varje barn kan ha haft flera insatser, varför antalet barn med respektive insats inte summerar till totala antalet barn som haft någon insats.
Källa: SCB, S31 SM 8701 och 9101, SoS, Socialtjänst, 1996:11 och 1997:11
familjen möjlighet att delta i olika sorters föräld-
raverksamhet. Föräldrautbildning anordnas
också av frivilliga organisationer, föräldraföre-
ningar och studieförbund.
Barn, ungdomar och deras familjer med behov
av socialtjänstens hjälp och stöd erbjuds olika in-
satser såsom kontaktperson/kontaktfamilj, pla-
cering i familjehem eller i hem för vård eller bo-
ende (HVB) samt olika stödinsatser i öppna
former.
Cirka 28 000 barn berördes någon gång under
år 1996 av i tabellen uppräknade insatser från
socialtjänstens sida, vilket är en ökning med 1
000 barn jämfört med år 1995 och en ökning
med 6 000 barn sedan år 1990. I tabellen ovan
redovisas också antalet insatser per 10 000 barn
0–17 år. Av tabellen framgår att den största
ökningen återfinns i insatsen kontaktperson/
kontaktfamilj som mer än fördubblats sedan år
1985. Samtidigt har vård utom hemmet enligt
såväl socialtjänstlagen som LVU minskat under
samma period. Däremot har antalet akuta
omhändertaganden enligt LVU ökat. Andelen
pojkar som är föremål för insatser är fler än
antalet flickor och ökningen bland pojkarna är
större än bland flickorna.
I länsstyrelsernas rapporter från år 1997 fram-
kommer att kommunerna utvecklar öppen-
vårdsinsatser av olika slag. Flera länsstyrelser på-
pekar att de hyser farhågor att socialtjänsten, i sin
ambition att hålla kostnaderna nere, i vissa situa-
tioner alltför länge arbetar i öppenvård i stället
för att placera ett barn eller en ungdom utanför
hemmet.
Barnpsykatrikommittén redovisar i sitt be-
tänkande, (SOU 1998:31) Det gäller livet, en en-
kät som kommittén genomfört bland ett urval
kommuner angående omfattningen av deras in-
satser gällande vård och stöd till barn och ung-
domar med psykiska problem. Kommittén upp-
skattar att dessa insatser är omfattande och berör
mångdubbelt fler barn och ungdomar än vad
som framkommer i den nationella statistiken.
De viktigaste statliga insatserna
En stor del av de verksamheter som påverkar
barnens situation handhas av kommuner och
landsting. Kommunsektorn har tilldelats extra
resurser för att de grundläggande verksamheter-
na vård, skola och omsorg skall kunna bedrivas
på ett tillfredsställande sätt. Detta förbättrar för-
utsättningarna för kommunerna att ge dessa
verksamheter både en rimlig dimensionering och
en tillfredsställande kvalitet.
FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) är en av grundpelarna för
regeringens arbete med barnfrågor. Barnets bästa
skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder
som rör barn och barnperspektivet skall genom-
syra beslutsfattandet. Regeringen har tidigare i år
överlämnat en proposition till riksdagen (prop.
1997/98:182) Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige.
Propositionen grundar sig huvudsakligen på
Barnkommitténs betänkande (SOU 1997:116)
Barnets bästa i främsta rummet.
Regeringen har den 19 december 1996 beslutat
att avsätta 10 miljoner kronor per år under en
tvåårsperiod, dvs. totalt 20 miljoner kronor, ur
Allmänna arvsfonden för projekt som avser att
öka kunskaperna om barnkonventionen i kom-
muner och landsting.
Efter Världskongressen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn i Stockholm år 1996
har ett uppföljningsarbete påbörjats. Det natio-
nella uppföljningsarbetet inbegriper utarbetandet
av en nationell handlingsplan för åtgärder mot
kommersiell sexuell exploatering av barn. Planen
har i juli 1998 fastställts av regeringen.
Barnombudsmannen (BO) har regeringens
uppdrag att informera om barnkonventionen
och att granska om lagar och andra författningar
och deras tillämpning stämmer överens med åta-
gandena i konventionen. BO har också en opi-
nionsskapande funktion och skall verka för att
öka samhällets kunskap om barns och ungas
villkor. En utredare har nyligen tillkallats för att
se över Barnombudsmannens organisation, verk-
samhet och arbetsformer. Syftet är att precisera
ombudsmannens uppdrag i förhållande till andra
myndigheter och att stärka dess möjligheter att
verka för barnens intressen.
Från den 1 januari 1998 har socialtjänstlagen
tillförts ett uttalat barnperspektiv. Dels har det
införts en portalbestämmelse som säger att när
åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hän-
synen till barnets bästa kräver. Denna bestäm-
melse svarar mot artikel 3 i barnkonventionen.
Dels har en bestämmelse införts som stadgar att
barnets skall ha rätt att komma till tals vid
åtgärder som rör dem, i enlighet med barn-
konventionens artikel 12. Vidare har nya regler
för skydd, vård och behandling av barn och
ungdom tillkommit.
Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag
att höja kvaliteten på socialtjänstens arbete med
barn och ungdomar. Många projekt har fått stöd
i syfte att utveckla nya metoder och höja kom-
petensen inom socialtjänsten. Årligen utgår
50 miljoner kronor i särskilda utvecklingsmedel
till kommunerna för att utveckla förebyggande
och öppenvårdsinsatser bl.a. inom ungdoms-
vården.
I länsstyrelsernas tillsynsuppdrag ingår att sär-
skilt inrikta tillsynen mot socialtjänstens arbete
med de mest utsatta grupperna som t.ex. barn
med behov av särskilt stöd och skydd och ung-
domar i riskzon.
Den 1 oktober 1998 träder ändringar i föräld-
rabalken i kraft som syftar till att betona vikten
av samförståndslösningar och underlätta för för-
äldrar att komma överens i frågor om vårdnad,
boende och umgänge. Socialtjänstens roll i såda-
na ärenden stärks genom att föräldrar med so-
cialtjänstens medverkan kan ingå avtal om vård-
nad, boende och umgänge. Det generella
statsbidraget till kommuner och landsting utökas
med 12 miljoner kr under det första året och 7,5
miljoner kr per år under följande år för att ge
förutsättningarna att klara åtagandet.
För att garantera vården av ungdomar i behov
av särskild tillsyn, inrättades år 1993 Statens in-
stitutionsstyrelse (SiS). I SiS uppdrag ingår att
svara för att de som behöver tvångsvård enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, bereds sådan vård. Vården skall
vara av hög kvalitet och tillgodose sådana stöd-
och vårdinsatser som kommunala huvudmän
efterfrågar inom ramen för en planerad
vårdkedja. Sådan vård har byggts ut med 80
platser sedan år 1994.
Riksdagen har nyligen beslutat att en ny fri-
hetsberövande påföljd för ungdomar, sluten
ungdomsvård, skall införas från och med
1 januari 1999 ( prop. 1997/98:96, bet.
1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275). Ungdomar
som har begått brott innan de fyllt 18 år kan
dömas till sluten ungdomsvård mellan 14 dagar
och 4 år istället för fängelse. Huvudprincipen
skall dock vara att ungdomar skall hållas utanför
kriminalvården. Domstolarna och åklagarmyn-
digheten får ett större inflytande över hur social-
tjänsten planerar och verkställer vårdplanen i de
fall ungdomar överlämnas till vård inom social-
tjänsten. Statens institutionsstyrelse har fått i
uppdrag att förbereda införandet av den nya
påföljden. SiS skall senast den 1 november 1998
rapportera vilka åtgärder som har vidtagits och
vilka ytterligare åtgärder som planeras.
Strategi för barnets rätt
I regeringens proposition Strategi för att för-
verkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
i Sverige(prop. 1997/98:182) beskrivs en strategi
för det fortsatta arbetet med att förverkliga och
genomföra barnkonventionen i Sverige. I denna
strategi ingår bl.a. att barnkonventionen skall
vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
statligt beslutsfattande som berör barn.
Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som berör barn. Barnperspektivet skall i
lämplig omfattning finnas med i
utredningsdirektiv. Statligt anställda vars arbete
har konsekvenser för barn skall för att kunna
stärka sin barnkompetens och sina kunskaper
om barnkonventionen erbjudas utbildning och
fortbildning. Barnstatistiken skall utvecklas. I
samhälls- och trafikplaneringen skall barns och
ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas.
Målet är att konventionens innebörd skall
finnas med i allt offentligt beslutsfattande som
rör barn. Kommuner och landsting bör bl.a. er-
bjuda sin personal fortbildning om barnkonven-
tionen och även inrätta system för att kunna följa
hur barnets bästa förverkligas i det kommunala
arbetet.
I propositionen beskrivs områden där fortsatt
utredningsarbete och myndighetsuppdrag er-
fordras för att genomföra strategin. I propositio-
nen föreslås även att medel skall anslås för bl.a.
fortbildningsinsatser, metodutveckling samt ut-
veckling av barnstatistik. Regeringen föreslår att
medel avsätts under anslaget B9 Bidrag till ung-
domsvård och missbrukarvård m.m. Medel för
att täcka resekostnader vid återförandet av olov-
ligen bortförda barn överförs till utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan,
anslaget A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.
Effekter av de statliga insatserna
Medvetenheten om barnkonventionen och vik-
ten av att det tillförs ett barnperspektiv i allt be-
slutsfattande som rör barn har ökat som en följd
av regeringens insatser på området. Barnpers-
pektivet har förstärkts och barnets bästa har
alltmer kommit i fokus inom såväl socialtjäns-
tens individ- och familjeomsorg, det familjerätts-
liga området som när det gäller barn som har be-
gått brott.
Inom ramen för regeringens informations-
satsning har stat, kommuner, landsting och fri-
villigorganisationer gått samman för att föra ut
barnkonventionen till i första hand förtroende-
valda och tjänstemän som beslutar och planerar
inom områden som rör barn. De 20 miljoner
kronor som har avsatts har resulterat i olika pro-
jekt där bl.a. barn- och ungdomsplaner och barn-
konsekvensanalyser har blivit viktiga hjälpmedel
för den kommunala beslutsprocessen.
Ett utvecklingsarbete har påbörjats för att
barnperspektivet även skall beaktas i frågor som
rör samhälls- och trafikplanering och den fysiska
miljön i övrigt. Informations- och utbildnings-
satsningarna bidrar till att successivt ändra attity-
der, arbets- och förhållningssätt inom olika sam-
hällsområden och i olika verksamheter när det
gäller barn och barns behov.
I Socialstyrelsens redovisning av uppdraget att
följa upp barns villkor i förändringstider fram-
kommer både positiva och negativa drag inom
socialtjänsten. Kommunerna har generellt sett
inte minskat resurserna till barnavårdsinsatser
och resurserna till ungdomsvården har ökat på
många håll. Antalet anmälningar och ansök-
ningar har ökat. Kvaliteten på utredningarna har
höjts. Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, be-
hov av fortsatt utveckling av socialtjänstens do-
kumentationssystem för att bättre kunna följa
upp arbetet med barn och ungdomar.
Socialstyrelsen och länsstyrelserna redovisar i
sina rapporter en fortsatt utveckling av öppen-
vårdsinsatser. I några rapporter varnas dock för
att utvecklingen har medfört en risk för att barn
och ungdomar som verkligen behöver vård
utanför hemmet inte får det i rätt tid. Regeringen
vill framhålla betydelsen av arbetet med att
utveckla kvaliteten inom socialtjänstens arbete
riktat mot barn och ungdomar.
Regeringens slutsatser
Barnkonventionens budskap kan sammanfattas
med orden: Barn skall respekteras. Förverkligan-
det av barnkonventionen i Sverige är en ständigt
pågående process som måste hållas levande. Ar-
betet med att förankra det synsätt som genom-
syrar barnkonventionen är långsiktigt. Barnkon-
ventionen skall vara ett verktyg i arbetet med att
gradvis förbättra barns villkor. Det handlar om
att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt
i olika verksamheter och på olika nivåer i sam-
hället. Det krävs därför satsningar för att höja
medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som
arbetar med barn samt hos barn och ungdomar
själva. På så sätt kan barnperspektivet utvecklas
så att barnets bästa verkligen sätts i centrum. Det
gäller såväl de generella insatserna t.ex. i form av
barnhälsovård, förskoleverksamhet och skola
som de riktade insatserna till barn och ungdomar
i utsatta situationer inom bl.a. socialtjänsten och
barnpsykiatrin.
Samhällets stöd i föräldraskapet är en viktig
del av familjepolitiken. Föräldrautbildningsut-
redningen har avlämnat sitt betänkande Stöd i
föräldraskapet (SOU 1997:161). Förslagen i be-
tänkandet har inriktningen att stärka den befint-
liga föräldrautbildningen och att vidareutveckla
modeller för föräldrautbildning och annat stöd i
föräldraskapet, bl.a. för föräldrar till tonårsbarn.
Regeringens avsikt är att senare återkomma i
frågan.
De ändringar som nyligen genomförts i so-
cialtjänstlagen och föräldrabalken kommer att
ställa nya krav på socialtjänstens arbete. Social-
styrelsen kommer att få i uppdrag att utveckla
metoder och stödja kompetensutveckling inom
socialtjänstens barn- och ungdomsarbete.
5.3.4 Socialt utsatta
Målet för år 1997 är att åstadkomma en social
omsorg av god kvalitet med effektiv resurs-
användning som tillgodoser den enskilde indivi-
dens behov av stöd och bistånd i samband med
försörjningssvårigheter eller andra sociala
problem.
Kommunen har det yttersta ansvaret för att
människor i utsatta situationer får det stöd och
den hjälp de behöver. Kommunernas socialtjänst
svarar för olika former av individuellt bistånd.
Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ-
som grupp- och samhällsnivå och skall arbeta
med både förebyggande insatser och med vård
och behandling. Det individuella bistånd som ges
genom socialtjänstens försorg skall utformas så
att det stärker den enskildes möjligheter att leva
ett självständigt liv. Valet av bistånd får inte sty-
ras av mekaniskt utformade åtgärdsmodeller
utan måste alltid utgå från vad som är mest
ändamålsenligt i det enskilda fallet.
Tillstånd och utveckling
Det ansträngda ekonomiska läget i landet har
under en stor del av decenniet präglat arbetet
inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Arbetslösheten och förändringar i socialförsäk-
ringssystemen har medfört att fler människor än
tidigare har kommit att behöva socialtjänstens
hjälp. Samtidigt har kommunernas resurser för
att ge stöd och hjälp varit mer begränsade än
tidigare.
Socialbidraget är avsett att vara ett tillfälligt
yttersta skyddsnät för hushåll som inte kan få sin
försörjning tryggad genom förvärvsarbete eller
andra inkomstkällor. Socialbidrag kan även be-
höva utgå när socialförsäkringssystemet och öv-
riga ekonomiska förmåner i samhället är otill-
räckliga. Den enskilde skall genom biståndet
tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Hänsyn skall
därvid tas till egna inkomster eller tillgångar. Bi-
ståndet skall utformas så att det stärker den en-
skildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Den kraftiga ökning av socialbidraget som
skett under större delen av 1990-talet har avtagit
de senaste åren och sedan det andra kvartalet
1997 sjunker kostnaderna för socialbidrag och
introduktionsersättning för flyktingar. Svenska
Kommunförbundet bedömer i sin prognos för år
1998 att minskningen av de totala socialbidrags-
kostnaderna kan komma att uppgå till 6 procent,
vilket motsvarar ca 600 miljoner kronor.
Kostnadsutvecklingen avspeglar dels det för-
bättrade arbetsmarknadsläget och dels det mins-
kade flyktingmottagandet. Svenska Kommun-
förbundet antar dock att många flyktingar
kommer att behöva socialbidrag även efter det
att introduktionsperioden upphört vilket kan re-
ducera effekten av den totalt sett gynnsamma ut-
vecklingen av socialbidraget och introduktions-
ersättningen.
Sammanfattningsvis kan konstateras:
- År 1997 utbetalades sammanlagt ca
12,4 miljarder kronor i socialbidrag och in-
troduktionsersättning vilket är en ökning
med 4 procent jämfört med år 1996.
- Socialbidragskostnaderna minskar i ålders-
gruppen 18–19 år.
- Antalet bidragstagare har minskat något år
1997 i jämförelse med året innan, medan
däremot antalet hushåll är konstant. År
1997 erhöll 749 000 personer (403 000 hus-
håll) socialbidrag eller introduktionsersätt-
ning för flyktingar.
- Den genomsnittliga bidragstidens längd har
ökat marginellt under år 1997 men är oför-
ändrad i de yngre åldersgrupperna. Hus-
hållen fick socialbidrag i genomsnitt
5,6 månader.
I spåren av den förändrade arbetsmarknaden
med en hög arbetslöshet och ett högt
flyktingsmottagande under periodens inledning
ökade socialbidraget kraftigt under en stor del av
1990-talet. Mellan åren 1990 och 1996
fördubblades kostnaderna och antalet
bidragshushåll ökade med nära 45 procent under
samma period. De förändringar i
välfärdssystemen som gjorts under 1990-talet i
syfte att sanera de offentliga finanserna antas
också ha bidragit till ökningen.
Diagram 5.1
Utgivet socialbidrag åren 1990 - 1997
Miljoner kronor
Det är framförallt grupper som har svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden som blir bidrags-
beroende, bl.a. ungdomar och invandrare. Av
samtliga bidragshushåll är 62 procent ensamstå-
ende utan barn. Av samtliga ensamstående
kvinnor med barn fick 36 procent socialbidrag.
Socialbidragstagare är i stor utsträckning yngre
personer. Cirka hälften av bidragstagarna är
under 25 år. Tre fjärdedelar av hushållen består
av svenska medborgare och en fjärdedel
utländska. Ålderspensionärer har länge varit få
bland socialbidragstagarna men under 1990-talet
har alltfler äldre fått socialbidrag. De flesta är
invandrare bosatta i storstadskommunerna som
inte är berättigade till ålderspension i Sverige.
Många kommuner arbetar aktivt för att social-
bidragstagare ska komma ur sitt bidragsberoende
genom att erbjuda arbete, sysselsättning eller
andra aktiviteter i syfte att förkorta social-
bidragstiden. Arbetet bedrivs i många fall i sam-
verkan med andra myndigheter såsom arbets-
förmedlingen och försäkringskassan. Samverkan
syftar till att använda myndigheternas gemen-
samma resurserna på ett för individen mer effek-
tivt sätt och undvika att människor hamnar i en
rundgång mellan de olika myndigheterna.
Allmänt har det de senaste åren skett en mer
restriktiv tolkning av 6 § socialtjänstlagen.
Mycket tyder på att utvecklingen förstärkts
genom uppdelningen av socialtjänstens individ-
och familjeomsorg i specialiserade enheter. Läns-
styrelsen har i sina tidigare årsrapporter påpekat
att handläggningen av ekonomiskt bistånd riske-
rar att ske utifrån ett alltför snävt perspektiv där
individens ekonomi blir den enda bedömnings-
grunden, vilket kan leda till att människor med
mer komplexa problem inte får den hjälp de be-
höver. Vidare har länsstyrelserna uppmärksam-
mat brister i socialtjänstens bemötande av den
enskilde och en återkommande kritik rör social-
tjänstens handläggning och dokumentation. I
olika sammanhang har också konstaterats att det
finns stora variationer i socialbidragsbeslut, både
mellan kommunerna och mellan olika hand-
läggare i en och samma kommun.
En tydlig konsekvens av de samhällsföränd-
ringar som skett under 1990-talet är att social-
bidragets roll har förändrats. Från att tidigare i
allt väsentligt fungerat som ett sista skyddsnät
för människor med försörjningssvårigheter som
uppkommit trots förekomsten av de generella
socialpolitiska stödformerna har socialbidraget
nu för vissa grupper kommit att fungera som ett
långvarigt försörjningsstöd.
Under senare år har från olika håll signalerats
att hemlösheten har ökat och att de hemlösas
situation har försvårats. En orsak kan vara ökade
svårigheter på bostadsmarknaden för socialt ut-
satta. Det kan även till viss del förklaras genom
de förseningar som uppstått i samband med psy-
kiatrireformen som trädde i kraft i januari 1995.
Förändringen innebar att kommunerna fick an-
svaret för öppenvård av de psykiskt funktions-
hindrade som tidigare vårdats inom ramen för
landstingens slutenvård.
De viktigaste statliga insatserna
Ansvaret för socialtjänsten, såväl vad gäller de
olika verksamheterna som kostnaderna för so-
cialbidrag, ligger hos kommunerna. Staten ger
finansiellt stöd genom det generella statsbidraget
och genom vissa specialdestinerade statsbidrag,
t.ex. statlig ersättning för mottagandet av flyk-
tingar.
Socialtjänstlagen (1980:620) styr kommuner-
nas socialtjänstverksamhet. Riksdagen beslutade
i juni 1997 om vissa ändringar i socialtjänstlagen
(prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.
1996/97:264). En av de viktigaste förändringarna
gäller socialbidraget där den enskildes rätt till bi-
stånd har preciserats genom nya bestämmelser
om försörjningsstöd och annat bistånd. Riks-
dagens beslut innebär att socialtjänstlagen preci-
serar vad som ingår i den s.k. riksnormen. Av-
sikten är att skapa förutsättningar för att
bedömningen av socialbidrag skall bli likvärdig
oberoende av var i landet man bor. Socialtjäns-
tens skyldighet att bistå den enskilde med aktiva
åtgärder förtydligas. Vidare innebär föränd-
ringarna en markering av den enskildes ansvar att
göra vad han eller hon kan för att bli självför-
sörjande. I lagen infördes också en bestämmelse
om att socialtjänstens insatser skall vara av god
kvalitet. För att utföra socialtjänstens uppgifter
skall det finnas personal med lämplig utbildning
och erfarenhet. Socialstyrelsen och länsstyrelser-
na har regeringens uppdrag att i sin verksamhet
följa effekterna av de genomförda förändringar-
na.
Den höga ungdomsarbetslösheten under sena-
re år har accentuerat behovet av att finna mer
ändamålsenliga metoder i arbetet med arbetslösa
ungdomar, som ett alternativ till socialbidrag.
Därför infördes den 1 januari 1998 en s.k. ut-
vecklingsgaranti för ungdomar. Syftet är att öka
ungdomars möjlighet att ta sig in på den reguljära
arbetsmarknaden och därmed minska risken att
hamna i långvarig arbetslöshet och i långvarigt
beroende av socialbidrag. Utvecklingsgarantin
innebär att kommunerna har möjlighet att åta sig
en skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20
och 24 år som står till arbetsmarknadens för-
fogande, en aktiverande och utvecklande insats
på heltid. Ungdomar som är berättigade till so-
cialbidrag får en kommunalt finansierad utveck-
lingsersättning motsvarande minst socialbidrags-
nivån.
Den statliga tillsynen över socialtjänsten ut-
övas av Länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Till-
synen omfattar såväl kommunernas socialtjänst
och olika institutioner inom socialtjänsten som
enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell
och regional nivå. Länsstyrelsernas tillsyn och
uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda
ärenden som uppföljning av verksamheter.
Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår
att handläggningen av individuella ärenden är ett
betydande inslag i arbetet även om det finns en
strävan att förskjuta tyngdpunkten mot en mer
övergripande tillsyn. Totalt sett är antalet till-
synsärenden relativt få.
Behovet av att se över formerna och organisa-
tionen av tillsynen över socialtjänsten har aktua-
liserats i olika sammanhang. Ytterligare medel
för tillsyn har avsatts inom äldreområdet. Den
särskilde utredare (dir. 1997:109) som har rege-
ringens uppdrag att se över vissa frågor som rör
socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter har
i uppdrag att lämna förslag till hur tillsynen kan
förbättras och effektiviseras. I detta sammanhang
skall även förutsättningen för en bättre
samordning av tillsynen över socialtjänsten samt
hälso- och sjukvården analyseras. Uppdraget
skall vara slutfört under våren 1999.
På grundval av Kvinnovåldskommissionens
(SOU 1995:60) och Prostitutionsutredningens
(SOU 1996:15) betänkanden har riksdagen på
regeringens förslag fattat beslut (prop.
1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr.
1997/98:250) om åtgärder för att motverka våld
mot kvinnor. Åtgärderna sker inom ett brett fält
och innebär skärpt lagstiftning, en ökad satsning
på förebyggande insatser samt åtgärder som syf-
tar till att utsatta kvinnor skall få ett bättre be-
mötande och omhändertagande. Köp av sexuella
tjänster förbjuds. Socialtjänstlagen kompletteras
med en ny bestämmelse som innebär att social-
nämnden bör verka för att kvinnor som är eller
har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situa-
tion. Kvinnojourerna får ett ökat årligt stöd med
6 miljoner kronor. En satsning på fortbildning
genomförs som riktas till personal inom social-
tjänsten, rättsväsendet och hälso- och sjukvår-
den. Socialstyrelsen ges i uppdrag att leda ett ut-
vecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor
och prostitution. I uppdraget ingår att i samråd
med bl.a. kvinnojourerna, utreda frågan om en
central kristelefon för våldsutsatta kvinnor.
I syfte att förbättra situationen för hemlösa-
avsatte regeringen i mars 1997 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs-
period. Medlen skall användas för ideella
organisationers kostnader för att tillsammans
med berörda kommuner utveckla och pröva nya
modeller för stöd och boende för personer med
psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i
storstadsområden särskilt uppmärksammas.
Effekter av de statliga insatserna
Den statliga tillsynen har bidragit till att ge rege-
ringen viktigt underlag vad gäller situationen
inom socialtjänsten.
Ändringarna i socialtjänstlagen trädde i kraft
1 januari 1998 varför det ännu är för tidigt att
fullt ut bedöma effekterna av förändringarna.
Den första redovisningen tyder på att bestäm-
melserna som rör socialbidraget inledningsvis
fört med sig en del tillämpningsproblem men att
det pågår arbete i kommunerna med att anpassa
verksamheten efter de nya förutsättningarna,
t.ex. genom att utarbeta egna riktlinjer för det
bistånd som ligger utanför det lagstadgade för-
sörjningsstödet.
En första uppföljning av ungdomsgarantin för
arbetslösa ungdomar visar att satsningen hittills
varit lyckad i den bemärkelsen att de flesta av
landets kommuner valt att ansluta sig. Enligt de
uppskattningar som gjorts efter första halvåret
1998 beräknas 250 av landets 288 kommuner
komma att ansluta sig till utvecklingsgarantin. I
augusti 1998 var 2 500 ungdomar sysselsatta i
någon aktivitet kopplad till garantin. Att arbets-
lösheten bland ungdomar nu är betydligt lägre än
när garantin utformades under hösten 1997 har
givetvis betydelse för hur garantin fortsättnings-
vis kommer att användas.
Regeringens slutsatser
Analysen av de förändringar som inträffat och de
förändringar som kan förutses framledes motive-
rar enligt regeringens bedömning ett fortsatt ut-
redningsarbete på en rad, för socialtjänsten, vik-
tiga områden. En särskild utredare har därför
tillkallats med uppgift att göra en översyn av
vissa frågor som rör socialtjänstlagen och social-
tjänstens uppgifter. Utredaren har i uppdrag att
analysera och lämna förslag som bl.a. rör lagens
konstruktion och struktur, socialtjänstens finan-
siering, socialtjänstens uppgifter och kompe-
tensområden samt organisationen och former för
tillsynen över socialtjänsten. Utredaren skall
även lämna förslag på hur den ekonomiska
tryggheten för vissa äldre invandrare skall utfor-
mas. Socialbidraget har kommit att fungera som
ett långvarigt försörjningsstöd för vissa grupper
som inte kvalificerat sig för det generella social-
försäkringssystemet. Ålderspensionärer med in-
vandrarbakgrund är en grupp som ofta är hän-
visade till socialbidrag på grund av att de inte är
berättigade till svensk pension. Det finns därför
skäl att se över socialbidragets funktion för bl.a.
dessa grupper i syfte att hitta andra lösningar än
socialbidrag.
Socialbidraget är välfärdssystemens yttersta
skyddsnät. En ökning av antalet socialbidrags-
tagare måste därför uppfattas som en allvarlig
varningssignal. Det gör det särskilt angeläget att
följa och analysera utvecklingen av socialbidraget
och därvid bl.a. uppmärksamma förändringar
som genomförs inom de generella systemen eller
förändringar som sker på arbetsmarknaden som
påverkar möjligheterna till försörjning.
Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med ideella krafter,
särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta
åtgärder för att förbättra situationen för hemlösa.
Regeringen anser att ytterligare medel bör anslås
under en treårig försöksperiod till nyskapande
projekt för de bostadslösa.
5.3.5 Alkohol och narkotika
Alkoholpolitik
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att
minska alkoholens medicinska och sociala
skadeverkningar genom att påverka skadligt
dryckesbeteende och därigenom minska total-
konsumtionen. I en nationell handlingsplan för
alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns
olika delmål preciserade. Insatser skall genom-
föras som vidmakthåller eller förstärker en opi-
nion till förmån för återhållsamma alkoholvanor
i befolkningen och för punktnykterhet när det
gäller vissa grupper och i vissa situationer. Detta
innebär att en alkoholfri uppväxt skall främjas i
syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att trafiken,
kvinnans graviditetsperioder och arbetsplatserna
skall vara alkoholfria, berusningsdrickande mot-
verkas och att återhållsamma alkoholvanor i be-
folkningen uppmuntras genom bland annat
omfattande opinionsbildning.
Tillstånd och utveckling
Det finns idag oroande tecken på att det sker en
ökning av alkoholkonsumtionen bland allt yngre
ungdomar. Flera undersökningar under det
senaste året visar att andelen ungdomar som ofta
berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar
sig minskar. Flickornas andel av den totala alko-
holkonsumtionen har också ökat kraftigt sett i
ett längre tidsperspektiv.
Det är framför allt de lättillgängliga dryckerna
folköl, starköl och illegala alkoholdrycker
(hembränt och smuggelsprit) som har ökat. År
1996 utgjorde de illegala dryckerna omkring
13 procent av den totala alkoholkonsumtionen.
Diagram 5.2
Fördelning av den totala alkoholkonsumtionen 1996
I och med skattesänkningen på starköl från
1 januari 1997 med nästan 20 procent har stark-
ölskonsumtionen ökat. För vissa grupper närmar
sig ölkonsumtionen 1970-talets nivå.
Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva
en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i
och med det svenska EU-inträdet och den ökade
internationaliseringen. Det har medfört att
statens insatser för att upprätthålla de alkohol-
politiska målen har förnyats.
I målet C–185/95, åklagaren mot Harry
Franzén, prövade EG-domstolen de svenska be-
stämmelserna om Systembolagets detaljhandels-
monopol och dess funktionssätt mot artikel 37 i
EG-fördraget, som reglerar anpassningen av
statliga handelsmonopol. Domstolen slog fast att
ett statligt detaljhandelsmonopol för alko-
holdrycker utformat och anpassat såsom det
svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i
EG-fördraget.
Diagram 5.3
Den beräknade genomsnittliga årliga alkoholkonsumtionen, mätt i liter
ren alkohol, bland pojkar och flickor 16 - 19 år
Liter i ren alkohol per år
För svenskt vidkommande var EG-domstolens
beslut mycket viktigt ur folkhälsopolitisk
synvinkel. EG-domstolen kritiserade dock det
svenska partihandelssytemet och menade att
detta utgör ett hinder för import av alkohol-
drycker från övriga medlemsstater och att villko-
ren för att erhålla sådana tillstånd – bl.a. alltför
höga avgifter och krav på lagringskapacitet – inte
står i proportion till syftet att skydda folkhälsan.
Med anledning av kritiken sänkte regeringen an-
söknings- och tillsynsavgifterna samt förenklade
föreskrifterna kring lager och distribution av al-
koholdrycker.
EG-kommissionen har dock den 5 maj 1998 i
en formell underrättelse och med stöd av EG-
domstolens dom i Franzénmålet riktat fortsatt
kritik bl.a. mot att de svenska tillsynsavgifterna
för partihandlare fortfarande anses vara för höga
och diskriminerar utländska alkoholexportörer
och försvårar framför allt för små företag att
komma in på den svenska marknaden. Den for-
mella underrättelsen innehåller även kritik mot
att restauranger som har serveringstillstånd också
måste ha partihandelstillstånd för att kunna im-
portera alkoholdrycker för den egna verksam-
heten samt att det svenska regelsystemet inte
möjliggör att alkoholdrycker kan sändas som
gåva från ett annat EU-land till en mottagare i
Sverige.
Alkoholinspektionen har den 1 september till
regeringen överlämnat en utvärdering av kom-
munaliseringen av hanteringen av serverings-
ärenden från länsstyrelserna till kommunerna.
Kommunaliseringen rapporteras i huvudsak ha
fungerat bra men att bl.a. brister i kontrollen av
folkhälsoförsäljningen förekommer
De viktigaste statliga insatserna
Folkhälsoinstitutet i samarbete med Central-
förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) följer konsumtions- och skadeutveck-
lingen på alkoholområdet. Institutet fördelar
också vissa medel till projekt och till viss alko-
holforskning samt genomför utvärderingar av
det förebyggande arbetet. En omfattande
kampanj mot ungdomars alkoholkonsumtion
har genomförts under 1997.
Den ökade gränshandeln och internet- och
postorderförsäljningen, ifrågasättandet av parti-
handelsreglerna samt den ökade smugglingen av
alkohol har rest krav på nya arbetssätt och meto-
der som kan komplettera den nuvarande alko-
holpolitiken för att förhindra en ökad konsum-
tion.
Regeringen inrättade under 1997 en nationell
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser under socialministerns led-
ning. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp
ett långsiktigt förebyggande arbete som kan
kompensera de förändringar som EU-medlem-
skapet medfört för den svenska alkoholpolitiken.
Det handlar om insatser som direkt kan påverka
människors förhållningssätt och vanor och som
också ökar det individuella ansvarstagandet. Det
handlar vidare om att i ökad utsträckning ut-
veckla hållbara lokala strategier som också inne-
bär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en
omställningsprocess som kräver insatser under
lång tid framöver. Ledningsgruppen har tagit
initiativ till ett antal nationella projekt i syfte att
stimulera en sådan utveckling. För bl.a. detta än-
damål har 30 miljoner kronor årligen avsatts.
Regeringen tog också ett samarbetsinitiativ
genom att tillsätta en kommitté som skall ut-
veckla samarbetet mellan berörda myndigheter,
försäkringsbolag och olika branschorganisationer
på alkoholområdet. Kommittén kallar sig Obe-
roende Alkoholsamarbetet (OAS). Utgångs-
punkten för samarbetet är de prioriteringar som
gjorts i den nationella handlingsplanen för alko-
hol- och narkotikaförebyggande insatser. Upp-
giften är att uppmuntra olika aktörer, såsom
företag, branschorganisationer, försäkringsbolag,
berörda myndigheter och andra att engagera sig i
arbetet mot missbruk och alkoholskador. Ett
prioriterat område där samtliga inblandade har
gemensamma intressen är insatser som mot-
verkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. ille-
galt tillverkad eller insmugglad alkohol och lang-
ning till ungdomar. Här pågår en omfattande
opinionsinsats som planeras fortsätta under de
närmaste åren och som löpande kommer att ut-
värderas. Kostnaden för insatsen, som för år
1998 uppgår till drygt 20 miljoner kronor, finan-
sieras till hälften av staten och till hälften av
branschorganisationerna. Flera andra initiativ har
tagits och planeras när det gäller att åstadkomma
t.ex. en alkoholfri trafik, alkoholfria
arbetsplatser, alkoholfri uppväxt och alkoholfria
graviditetsperioder. Kommittén kommer inom
kort att lämna förslag till hur verksamheten kan
permanentas och finansieras.
I syfte att samordna och effektivisera verk-
samheten på alkohol- och narkotikaområdet har
Statskontoret givits i uppdrag att se över myn-
dighetsstrukturen på alkohol- och narkotikaom-
rådet utifrån en förändrad verklighet såväl cent-
ralt som regionalt. Statskontoret har den
1 oktober 1998 överlämnat ett principiellt förslag
till en ny myndighetsstruktur och ansvarsfördel-
ning på alkohol- och narkotikaområdet. För-
slaget bereds inom Regeringskansliet.
Situationen på alkoholpolitikens område
kräver en hög grad av samordning, effektivitet
och en ledningsorganisation med hög beredskap
för olika varierande insatser. Ett omfattande ut-
vecklingsarbete har fortsatt i ledningsgruppens
regi och under år 1999 skall den nationella alko-
hol- och narkotikaförebyggande handlingsplanen
förnyas. Ett framtidsscenarieprojekt om hur
alkohol- och narkotikasituationen i Sverige kan
komma att se ut år 2005 har bl.a. genomförts
som ett av flera underlagsmaterial för revide-
ringen av handlingsplanen.
Med anledning bl.a. av den kritik som EG-
domstolen och EG-kommissionen riktat mot
vissa bestämmelser i alkohollagen har regeringen
under 1998 tillsatt en utredning – Alkoholutred-
ningen – med uppdrag att se över vissa bestäm-
melser i alkohollagen samt lagen om försäljning
av teknisk sprit m.m. I uppdraget ingår att kart-
lägga hur lagstiftningen tillämpas och huruvida
erfarenheterna från tillämpningen visar att änd-
ringar, förtydliganden eller tillägg behövs på sär-
skilda punkter. Även frågan om hur
folkölstillsynen kan förbättras ingår i utrednings-
uppdraget. Utredningen skall slutredovisa
uppdraget till regeringen senast den 31 december
1999. De delar av uppdraget som handlar om
EG-kommissionens kritik mot Sverige, dvs.
hanteringen av gåvoförsändelser och kommer-
siella försändelser till enskilda samt frågan om
yrkesmässig import av alkoholdrycker, skall
dock redovisas till regeringen snarast möjligt
men senast den 31 december 1998.
Alkoholreklamutredningen som haft till upp-
gift att se över nuvarande marknadsföringsregler
har överlämnat sitt slutbetänkande. Förslaget har
remissbehandlats och bereds f.n. inom Rege-
ringskansliet. En proposition beräknas överläm-
nas till riksdagen under våren 1999.
Sverige har tillsammans med Finland ansökt
och erhållit medel från EU-kommissionen för att
genomföra en länderjämförande undersökning
om alkoholproblemens omfattning och hur al-
koholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder. Av-
sikten med denna undersökning, som skall vara
klar under år 2000, är att den skall tjäna som un-
derlag för diskussioner inom EU.
Sverige kommer att under år 2000 stå som
värd för en europeisk WHO-konferens om al-
koholpolitik.
Regeringen har genom Allmänna arvsfonden
under år 1997 beslutat om 15 miljoner kronor till
Folkhälsoinstitutet för stöd till olika ideella or-
ganisationers barn- och ungdomsprojekt som
ligger i linje med den nationella handlingsplanen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
För åren 1998 och 1999 har regeringen genom
Allmänna arvsfonden tillskjutit ytterligare
10 miljoner kronor.
Effekter av de statliga insatserna
Inrättandet av den Nationella ledningsgruppen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser
och branschsamarbetet i OAS har tillsammans
med Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspek-
tionens insatser lett till en ökad aktivitet på
alkoholområdet. Flera nationella projekt har
initierats och ett trettiotal regionala konferenser
har hållits över hela landet för att få i gång lokala
aktiviteter på området. Branschsamarbetet har
inneburet att nya kommunikationskanaler och
kontaktytor ställts till förfogande för informa-
tion i alkoholfrågan. Informationsmaterial har
t.ex. kunnat spridas till samtliga livs-
medelshandlare, restauranganställda, bryggerian-
ställda, försäkringsanställda samt anställda vid
berörda myndigheter m.fl. Utvärdering av de
olika insatserna är inplanerade men det är ännu
alltför tidigt för att uttala sig om effekterna av de
vidtagna åtgärderna. Regeringen bedömer dock
att de insatser som hittills genomförts har
fungerat och varit nödvändiga för att få igång en
aktiv process. Regeringen har också en hög
beredskap för att vidta ytterligare åtgärder om
situationen så kräver. Även internationellt och på
europeisk nivå har olika framgångsrika initiativ
tagits och ytterligare insatser planeras för att
även påverka framför allt EU att lyfta fram
alkoholfrågan på dagordningen.
Regeringens slutsatser
Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt-
ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet
att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att motverka skadliga dryckesmönster och
minska den totala konsumtionen av alkohol
ligger fast. EU-medlemskapet gör det dock nöd-
vändigt att söka nya metoder för det före-
byggande arbetet för att kunna upprätthålla
målet. I den nya situationen behöver samhällets
olika insatser på området samordnas bättre än
hittills.
Den nationella ledningsgruppens insatser är
därför av stor betydelse för det fortsatta alkohol-
och narkotikaförebyggande arbetet. I syfte att
understödja ett långsiktigt alkohol- och narko-
tikaförebyggande arbete för att kunna ha en hög
handlingsberedskap gentemot de framtida ut-
maningarna behövs även fortsättningsvis medel
till regeringens disposition.
På alkoholforskningens område behöver kon-
sumtionsforskningen utvecklas och stimuleras.
Förberedelsearbetet för att skapa ett särskilt
Centrum för alkohol- och narkotikaforskning
pågår under ledning av Socialvetenskapliga
forskningsrådet. En föreståndarprofessur har
utlysts som kommer att tillsättas inom kort. Re-
geringen anser att Folkhälsoinstitutets erfaren-
heter är av stort värde i det fortsatta arbetet.
Även Folkhälsoinstitutets medel för alkohol-
och narkotikaforskning bör därför samordnas
med den tänkta verksamheten.
Narkotikapolitik
Det yttersta målet för den svenska narkotikapo-
litiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotika-
missbruket skall även fortsättningsvis bygga på
en kombination av målinriktade förebyggande
insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer
och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik
måste förverkligas på såväl lokal som nationell
nivå. Avsikten är att motverka droganvändning
bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård-
och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat
ett missbruk.
Det är på lokal nivå som politikens trovärdig-
het prövas. Narkotikapolitiska insatser bör där-
för samordnas kommunalt och regionalt, med
särskild betoning på förebyggande insatser rikta-
de till unga människor.
Den svenska narkotikapolitiken ligger till
grund för Sveriges internationella engagemang.
Målet är att på ett globalt plan utveckla
insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige
motverkar aktivt alla försök till nedrustning av
narkotikakontrollen.
Insatser och åtgärder inom narkotikapoliti-
kens område ram skall baseras på kunskap om
faktiska förhållanden och utvärderingar av
effekterna av olika insatser.
Tillstånd och utveckling
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor,
vilket också Sverige känner av. Produktionen av
illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala
handeln med narkotika blir alltmer välorganise-
rad och svårare att bekämpa. De politiska och
ekonomiska förändringarna i Öst- och Central-
europa har ökat riskerna för att narkotika skall
spridas såväl inom regionen som till andra länder.
Skillnaden mellan renodlade producent- eller
konsumentländer har jämnats ut; där det finns
narkotika, där växer också missbruket.
I Sverige har omkring 8 procent av den vuxna
befolkningen någon gång under sin livstid prövat
narkotika. Cannabis är det ojämförligt vanligast
förekommande preparatet, både bland ungdomar
och vuxna. När det gäller det tunga missbruket
dominerar amfetamin. Heroinmissbruket synes
vara relativt konstant även om vissa data tyder på
en viss ökning av rökheroinet.
Från flera länder i Europa kommer rapporter
om en positivare inställning till droger bland
ungdomar och en ökning av missbruket. De
regelbundna undersökningar om drogvanorna
hos elever i årskurs 9 i grundskolan visar att erfa-
renheten av narkotika ökar också i Sverige. An-
delen ungdomar som någon gång prövat narko-
tika var under större delen av 1980-talet cirka
4 procent för att under 1990-talets första hälft
successivt öka till omkring 7–8 procent. Därefter
har andelen legat på samma nivå. Under-
sökningarna visar att skolelever och värnpliktiga
har en något mer liberal inställning till narkotika
idag än tidigare. Också från personal och
organisationer som verkar bland ungdomar kom-
mer rapporter om en ny öppenhet att expe-
rimentera med droger. En stor majoritet av ung-
domarna tar dock avstånd från narkotika.
År 1992 genomfördes en undersökning av det
tunga narkotikamissbrukets omfattning. I denna
uppskattades antalet tunga missbrukare till
mellan 14 000 och 19 000. År 1979, när en mot-
svarande kartläggning genomfördes fann man
10 000–14 000 tunga missbrukare.
Enligt Centralförbundet för alkohol- och nar-
kotikaupplysning, CAN, som genomfört under-
sökningarna inträffade nyrekryteringen till
gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i
slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet.
Andelen unga med ett tungt missbruk minskade
påtagligt mellan de båda undersökningarna. År
1992 var 43 procent av de tunga missbrukarna
över 35 år och närmare hälften hade missbrukat i
tio år eller mer jämfört med 14 procent år 1979.
Senare undersökningar har endast genomförts
i Stockholms stad och i Malmö med delvis andra,
visserligen relevanta, men inte helt jämförbara
kriterier. För Stockholm rapporteras från en un-
dersökning år 1995 att antalet narkomaner och
läkemedelsmissbrukare förefaller ha minskat
jämfört med en tidigare undersökning som
genomfördes vintern 1993/1994. Amfetamin var
liksom tidigare det dominerande narkotiska pre-
paratet. Från den senaste undersökningen i
Malmö år 1996 rapporteras att gruppen "tunga "
narkotikamissbrukare hade ökat med 28 procent.
Resultaten indikerar – i synnerhet tillsammans
med ett under perioden ökande antal anmälda
brott mot narkotikastrafflagen – en ökning i re-
gionen sedan år 1992.
De viktigaste statliga insatserna
En ny studie av det tunga missbrukets omfatt-
ning genomförs för närvarande av CAN. En
första delrapport kommer att presenteras under
hösten 1998.
Folkhälsoinstitutet följer konsumtions- och
skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotika-
området samt fördelar vissa medel till alkohol-
och narkotikaforskning inom särskilt angelägna
områden och genomför utvärderingar av det
förebyggande arbetet. Socialstyrelsen svarar för
tillsyn samt uppföljning och utvärdering av före-
byggande insatser och vård och behandling inom
socialtjänsten. Socialstyrelsen stöder också me-
todutvecklingen inom området. Statens institu-
tionsstyrelse (SiS) svarar för att de som behöver
tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) bereds sådan vård.
Sedan mitten av 1980-talet har Socialstyrelsen
på regeringens uppdrag fördelat medel för att
bygga upp en offensiv narkomanvård, bl.a. i syfte
att motverka smittspridningen av hiv bland nar-
kotikamissbrukare. Socialstyrelsen redovisade i
november 1997 regeringsuppdraget "Offensiv
narkomanvård". Socialstyrelsen ansåg att det
primära målet för Offensiv narkomanvård var
uppfyllt och att statens fortsatta stöd till narko-
manvårdens utveckling bör kanaliseras via Social-
styrelsens ramanslag för utvecklingsinsatser
inom socialtjänsten som helhet.
Den nationella ledningsgruppens viktigaste
uppgift är som tidigare nämnts att bygga upp och
samordna ett långsiktigt alkohol- och narko-
tikaförebyggande arbete. Ledningsgruppen skall
fortlöpande följa, stämma av och samordna de
olika insatser av nationell karaktär som olika
statliga eller andra aktörer har att fullgöra samt
stimulera och stödja en lokal och regional mobi-
lisering för ökade insatser inom det alkohol- och
drogförebyggande arbetet, inte bara på myndig-
hetsnivå utan också inom den ideella sektorn.
I syfte att pröva nya metoder för att stärka
unga människors vilja och förmåga att avstå från
narkotika och skjuta upp alkoholdebuten har
ledningsgruppen möjlighet att ta initiativ till
projekt av nationellt intresse. De projekt som har
initierats utgår ifrån att inställningen till droger
är en fråga om livsvillkor, livsstil och värderingar.
En annan gemensam utgångspunkt är att aktivt
söka engagera ungdomarna själva och utgå ifrån
deras egna erfarenheter och uppfattningar. Rege-
ringen disponerar årligen 30 miljoner kronor för
alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder att an-
vändas bl.a. i detta arbete.
Ett sådant initiativ är projektet Motstånds-
Kraft, som drivs med Svenska Kommunförbun-
det som huvudman. Inom projektet, som starta-
de hösten 1997, engageras ungdomar, antingen
som ALU-projekt eller på helt ideell bas, för att
stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil.
I syfte att öka kunskapen hos ungdomar i ar-
betslivet om hur alkohol och narkotika påverkar
individen och arbetsplatsen, bl.a. vad gäller sä-
kerhet och den egna hälsan genomförs ett pro-
jekt i samarbete med Riks-alna (samarbetsorgan
mellan arbetsmarknadens parter). Också detta
projekt syftar till att stödja och stärka ung-
domarnas vilja och förmåga att hjälpa och stötta
varandra samt att ha beredskap för ”tidig upp-
täckt” på arbetsplatserna.
Ledningsgruppen har också tagit initiativ till
Drugsmart, ett alkohol- och narkotikapolitiskt
forum på Internet. Drugsmart, som togs i drift
vid höstterminens början 1998, vänder sig främst
till yngre tonåringar samt deras föräldrar och lä-
rare med information och kommunikation om
alkohol och narkotika, värderingsövningar, spel,
diskussioner m.m. Målet är att påverka ung-
domarnas attityder och värderingar genom ökad
kunskap samt att stödja dem i valet av en drogfri
livsstil. Ett annat syfte är att utgöra motvikt till
drogliberala budskap på Internet.
Till nationella ledningsgruppen finns en ung-
domsgrupp knuten. Gruppen, som består av 10–
12 ungdomar mellan 18 och 23 år, fungerar som
referensgrupp och idégivare till ledningsgruppen.
Ungdomsgruppen anordnade på lednings-
gruppens uppdrag i maj 1998 en mycket upp-
skattad konferens om lokalt drogförebyggande
arbete, med ungdomar som främsta målgrupp.
Omkring 700 personer, främst ungdomar, deltog
i konferensen.
Sverige deltar mycket aktivt i det internatio-
nella samarbetet mot narkotika inom den sär-
skilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor
inom Europarådet, den s.k. Pompidougruppen.
Sverige har bl.a. deltagit i det utbildnings- och
träningsprogram för personal verksamma inom
förebyggande arbete och vård och behandling i
Central- och Östeuropa som avslutades under år
1997.
Genom medlemskapet i EU har Sverige fått
tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring
narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya
möjligheter för en samordnad narkotikastrategi
inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje land
genom ett samordnat internationellt agerande.
Sverige har aktivt medverkat till att en global
handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar
har antagits liksom ett särskilt narkotikapreven-
tivt program. I januari 1998 inrättades ett särskilt
varningssystem för nya syntetiska droger inom
EU. Varningssystemet syftar till både en tidig
upptäckt av nya droger på den illegala
marknaden och en gemensam analys av dessa
drogers farlighet.
I Lissabon finns sedan år 1994 ett övervak-
ningscentrum med uppgift att samla och bear-
beta information om droger och drogberoende i
medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga
och jämförbara data om narkotikaproblemen.
Centret publicerar varje år en rapport över nar-
kotikautvecklingen. Sverige deltar i observatori-
ets verksamhet.
Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forsk-
ningssamarbete inom vars ram nationella forsk-
ningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot
drogmissbruk samordnas. Universitetet i
Stockholm har i uppdrag att svara för den
svenska samordningen.
I juni 1998 höll FN:s Generalförsamling ett
extra möte om narkotika. Den politiska deklara-
tionen som antogs enhälligt innebär ett klart
ställningstagande om en fortsatt restriktiv in-
ställning till all narkotikahantering i enlighet med
vad som stipuleras i FN:s tre narkotikakonven-
tioner. Vid mötet antogs också för första gången
ett internationellt dokument om efterfråge-
dämpande åtgärder. En arbetsgrupp, där Sverige
ingår, har redan startat arbetet med att utarbeta
en särskild handlingsplan för hur denna deklara-
tion om efterfrågedämpande åtgärder skall ge-
nomföras.
Som en del av förberedelserna inför FN:s
extra möte har det arrangerats en rad nationella
och internationella konferenser samt seminarier.
Bland annat har ett internationellt expertsympo-
sium arrangerats tillsammans med Mexico och
Portugal. Inom ramen för det nordiska sam-
arbetet hölls ett nordisk-baltiskt ministermöte i
Stockholm i maj 1998. Utvecklingen inom miss-
brukarvård och prevention i Sverige har belysts
vid två seminarier som anordnats av Nationella
ledningsgruppen i samarbete med Socialstyrelsen
respektive Folkhälsoinstitutet.
Regeringens samordningsorgan för narko-
tikafrågor (SAMNARK) samordnar regeringens
insatser mot narkotikan. Som ett led i strävanden
att stärka narkotikapolitiken presenterade rege-
ringen en narkotikapolitisk strategi till riksdagen
i maj 1998 (skr. 1997/98:172 En narkotikapoli-
tisk redogörelse). Narkotikapolitiska insatser
skall bygga på en balans mellan insatser för att
begränsa tillgången och insatser för att dämpa
efterfrågan på narkotika. Nyrekryteringen till
missbruk skall minska, fler missbrukare skall
upphöra med sitt missbruk och tillgången på
narkotika skall begränsas.
I juni 1998 tillsattes vidare en särskild narko-
tikakommission (dir. 1998:18) med uppgift att
göra en utvärdering av Sveriges narkotikapoli-
tiska insatser sedan mitten av 1980-talet och med
utgångspunkt från denna lägga förslag till sådana
effektiviseringar av narkotikapolitiken. Upp-
draget skall redovisas före utgången av år 2000.
Uppdraget bör redovisas fortlöpande i delbe-
tänkanden.
Regeringen har till riksdagen överlämnat ett
förslag (prop. 1997/98:183) till förbättringar när
det gäller kontrollen av syntetiska droger.
Effekter av de statliga insatserna
De statliga insatserna har varit inriktade på att
upprätthålla en negativ attityd till användningen
av narkotika. Även om vi i vissa ungdoms-
grupper kan se tendenser till en mer tillåtande
inställning visar tillgängliga undersökningar att
en överväldigande majoritet av svenska folket
inte befattar sig med någon form av narkotika.
Den stora satsningen på ”Offensiv narkoman-
vård” hade som mål att hejda HIV- och aidsepi-
demien genom en uppbyggnad av narkoman-
vården. HIV-spridningen har begränsats till en, i
internationell jämförelse, mycket låg nivå i miss-
brukargrupperna. Kompetensen på missbruks-
frågor har ökat och samarbetet mellan olika
myndigheter har förstärkts.
När det gäller Sveriges internationella enga-
gemang kan konstateras att FN:s narkotikakon-
ventioner utgör en stabil grund för den interna-
tionella kontrollen av narkotika. Genom ett
konkret samarbete inom både FN och EU har
polis och tull förbättrat sina möjligheter att be-
gränsa utbudet av narkotika.
Regeringens slutsatser
Trots rapporter om ett ökat experimenterande
med droger i ungdomsgrupper och rapporter om
ändrade attityder till narkotika är narkotikamiss-
brukets omfattning i Sverige relativt begränsat,
både i jämförelse med 1970-talet och i ett inter-
nationellt perspektiv. Det finns dock anledning
att ta situationen på stort allvar. Genomgripande
politiska, tekniska, ekonomiska och sociala för-
ändringar har starkt påverkat eller förändrat till-
varon för stora grupper människor samtidigt
som toleransen mot narkotika har ökat på många
håll i världen. Risken att ett relativt oskyldigt och
nyfiket experimenterande med droger skall leda
till ett mer permanent bruk som leder till ett be-
roende kan inte negligeras. Särskild uppmärk-
samhet bör i det sammanhanget riktas mot de
ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. par-
tydroger, t.ex. ecstasy och LSD, i vissa ung-
domsgrupper som tidigare inte definierats som
riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som
görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och
saluföring på Internet betraktas inte som narko-
tika av många ungdomar, varför de kan ha svårt
att inse att konsumtionen är att definiera som
missbruk.
Det yttersta målet att skapa ett narkotikafritt
samhälle har i riksdagsskrivelsen (skr.
1997/98:172) brutits ned i tre delmål, nämligen
1. nyrekryteringen till missbruk skall minska,
2. fler missbrukare skall upphöra med sitt
missbruk samt
3. tillgången till narkotika skall minska.
Dessa tre mål skall vara styrande för priorite-
ringar och insatser av myndigheter under rege-
ringen i deras arbete med att förhindra spridning
av narkotika. Målen skall göras mätbara och
möjliga att tillämpa samt ges en konkret inne-
börd av ansvarig myndighet inom ramen för
respektive myndighets ansvarsområde och förut-
sättningar. Myndigheterna bör i en plan
konkretisera vad man vill åstadkomma, formule-
rat i såväl kvalitativa som kvantitativa termer,
vilka åtgärder som avses, ansvarsfördelning samt
tidsplan för att bidra till målen. Resultat och
effekter skall kontinuerligt följas upp för revide-
ring av mål och val av insatser. Till myndigheter
under regeringen kommer uppdrag att formule-
ras i regleringsbrevet, med särskilda krav på åter-
rapportering i myndighetens årsredovisning.
Som grund för det förstärkta drogförebyggan-
de arbete som regeringen beslutade om år 1994
låg den nationella handlingsplan som Folk-
hälsoinstitutet och den dåvarande nationella led-
ningsgruppen arbetade fram. Handlingsplanen,
som innehöll en långsiktig strategi samt ett kon-
kret åtgärdsprogram, avsåg det förlängda statliga
budgetåret 1995/96 (1 juli 1995–31 december
1996). Inom ramen för den nuvarande nationella
ledningsgruppen, som leds av socialministern,
kommer hösten 1998 ett arbete med att revidera
handlingsplanen att inledas. De nationella nar-
kotikapolitiska målen skall i denna process ytter-
ligare utvecklas och konkretiseras. Arbetet med
att revidera handlingsplanen kommer att ske i
nära samarbete med kommunerna och den nar-
kotikapolitiska kommission som nyligen till-
kallades.
Sverige bör även fortsättningsvis ha en fram-
trädande roll i det internationella samarbetet.
Detta samarbete är utomordentligt betydelse-
fullt, inte minst mot bakgrund av den pågående
europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.
Vård av missbrukare
Målet för 1997 är att åstadkomma en social om-
sorg av god kvalitet med effektiv resursanvänd-
ning som tillgodoser den enskilde individens be-
hov av stöd och bistånd i samband med
missbruksproblem. Socialtjänsten skall arbeta för
att förebygga och motverka missbruk av alkohol
och andra beroendeframkallande medel och där-
vid ägna särskild uppmärksamhet åt insatser för
barn och ungdom. Den enskilde missbrukaren
skall av socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp
och den vård som han behöver för att komma
ifrån sitt missbruk
Tillstånd och utveckling
Kommunerna har ett grundläggande ansvar för
att förebygga och ingripa mot missbruk. Vården
skall enligt bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620) ske i samförstånd med missbrukarna.
Under vissa förutsättningar som finns angivna i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) skall vård beredas missbrukaren obe-
roende av hans samtycke. Ansvaret för rehabili-
teringen av missbrukare vilar främst på social-
tjänsten och landstinget. Socialtjänsten ansvarar
för den långsiktiga rehabiliteringen och andra
stöd och hjälpinsatser medan sjukvården främst
svarar för avgiftning och vård till personer med
psykiska komplikationer till följd av missbruk.
För att garantera vården av vuxna missbrukare
och ungdomar med behov av särskild tillsyn in-
rättades år 1993 Statens institutionsstyrelse (SiS).
SiS har driftsansvar för 15 institutioner som
huvudsakligen tar emot vuxna som vårdas med
stöd av LVM. Vidare bedrivs missbrukarvård vid
de 32 institutioner enligt 12 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU) som också ingår i SiS verksamhet.
Tvångsvården är den enda form av missbrukar-
vård som bedrivs med statligt huvudmannaskap.
För övrig missbrukarvård är kommuner, lands-
ting eller privata vårdgivare huvudman.
Under hotet av en aidsepidemi bland injek-
tionsmissbrukare i mitten av 1980-talet skedde
en kraftig utbyggnad och förstärkning av den fri-
villiga missbrukarvården. Till detta kom också
utökade resurser till en specialiserad öppen nar-
komanvård, avgiftning, platser inom tvångs-
vården m.m. Kulmen nåddes år 1991, då antalet
vårdplatser vid 438 behandlingshem uppgick till
drygt 8 200, varav knappt 7 000 för frivillig vård
och resterande för tvångsvård. Därefter har en
marginell nedgång skett i antalet vårdplatser i fri-
villigvården medan det däremot har gjorts kraf-
tiga nedskärningar av antalet vårdplatser för
vuxna tvångsvårdade.
Bland de tvångsvårdade var ca 37 procent
kvinnor. Av de som skrevs ut från LVM-vård
under år 1996 fortsatte 61 procent med någon
form av frivillig vård efter LVM-vårdens slut. Av
dessa fortsatte ca 45 procent i någon form av
öppenvård.
Med undantag av tvångsvården har det således
endast skett marginella förändringar av antalet
vårdplatser. Däremot har antal personer som
vårdas inom tvångsvården och frivilligvården
minskat. Den 31 december 1989, då antalet
tvångsvårdade var som högst fanns knappt 750
personer intagna för vård enligt LVM. Vid
samma tidpunkt år 1997 hade antalet mer än hal-
verats. Inom den frivilliga vården minskade be-
läggningen under samma tidsperiod från knappt
4 300 till nästan 3 000. Andelen akuta om-
händertaganden enligt LVM har ökat dramatiskt
under de senaste åren och uppgår nu till cirka 70
procent. Vårdtidens längd har minskat avsevärt.
Under år 1997 var den genomsnittliga vistelse-
tiden 90 dagar jämfört med 106 dagar året innan.
Utvecklingen har ett nära samband med att
kommunerna under senare år medvetet har styrt
över missbrukarvården från dygnet-runt-vård i
behandlingshem till öppna vårdformer på hem-
maplan. Omläggningen av statsbidraget till miss-
brukarvården år 1986 stödde en sådan
utveckling. Socialstyrelsen fann i en kartläggning
år 1997 att det totala antalet platser i
strukturerade verksamheter för vård och
behandling eller skyddat boende för missbrukare
i kommunernas öppenvård år 1996 uppgick till
omkring 8 000 platser. Motsvarande antal platser
i behandlingshem och familjevård var cirka 7 000.
Av de uppskattningsvis 54 000 vårdinsatser som
totalt gjordes i landet bestod mer än hälften i
öppenvårdsinsatser.
Enligt Socialstyrelsen skedde mellan åren 1994
och 1997 ingen allmän neddragning av resurser
och insatser för vuxna missbrukare (Balans i
missbrukarvården 1998:3). Mycket tyder enligt
Socialstyrelsen på att många kommuner gjorde
minskningar inom detta område i början av
1990-talet. Nedgången i tvångsvården förefaller
totalt sett kvantitativt ha kompenserats av andra
frivilliga insatser. De problem som funnits sedan
länge med att nå vissa grupper, t.ex. nya miss-
brukare, finns fortfarande kvar. Socialstyrelsen
anser att det behövs ytterligare studier för att be-
svara frågan om avvägningen av resurser för
missbrukare är rimlig och adekvat. Socialstyrel-
sen påpekar att allra viktigast är dock att få veta
mer om effekterna av de insatser som görs.
De viktigaste statliga insatserna
Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över
50 miljoner kronor årligen för utveckling av
öppenvårdsinsatser samt olika alkohol- och nar-
kotikaförebyggande insatser. Socialstyrelsen har i
uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp
med representanter från länsstyrelserna, Folk-
hälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse och
Svenska kommunförbundet planera och styra
den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet
samt följa upp och utvärdera de verksamheter
som kommer till stånd.
Under senare år har uppmärksamheten riktats
mot missbrukare som har psykiska störningar.
Inom ramen för utvärderingen av psykiatrire-
formen har riksdagen anvisat medel som Social-
styrelsen fördelar till olika projekt som arbetar
med att utveckla samarbetet mellan psykiatri och
socialtjänst.
Som ansvarig myndighet för den del av miss-
brukarvården som sker utan samtycke har SiS
fortsatt att höja kvaliteten på vården bl.a. genom
att särskilt uppmärksamma kvinnliga missbruka-
res behov. Detta har skett främst genom olika
former av kompetenshöjande åtgärder bland per-
sonalen. SiS har även satsat på utveckling av dia-
gnostik och utredning av psykiska störningar hos
tunga missbrukare på SiS institutioner. En ökad
differentiering av vården har skett. SiS har också
flera pågående forkningsprojekt som rör effekter
av tvångsvården. Vidare arbetar SiS med att öka
kontakterna mellan myndigheten och kommu-
nerna i syfte att åstadkomma en bättre eftervård.
Effekter av de statliga insatserna
Vården av missbrukare har undergått stora för-
ändringar de senaste tio åren. Uppgifter om vad
utvecklingen har inneburit är dock motstridiga
och bilden svårfångad. Medan somliga hävdar att
det har skett en regelrätt nedrustning av vården
påstår andra att det främst är fråga om en om-
strukturering av insatserna, från institutionsvård
till öppenvård och från tvångsvård till frivillig
vård, samt en övergång till nya former för reha-
bilitering. Utvecklingen speglas dock inte till-
räckligt väl i den offentliga statistiken, som också
– av naturliga skäl – dras med eftersläpningar i
rapporteringen. Socialstyrelsen utvecklar därför
på regeringens uppdrag ett system som gör det
möjligt att kontinuerligt följa och uppmärk-
samma förändringar som sker i vården, såväl
kvantitativt som kvalitativt. Uppdraget skall av-
rapporteras den 1 januari 1999.
Socialstyrelsen har sedan år 1986 haft rege-
ringens uppdrag att utveckla narkomanvården
inom ramen för vad som kallades Offensiv nar-
komanvård. I en redovisning hösten 1997 kon-
staterade styrelsen att det primära målet med
satsningen – att nå alla intravenösa missbrukare
med insatser för att förhindra spridning av hiv – i
princip är uppfyllt. Ytterst få missbrukare smittas
idag med hiv genom sitt missbruk. Socialstyrel-
sen föreslog därför att statens stöd till narko-
manvårdens utveckling i fortsättningen skall in-
lemmas i det stöd som Socialstyrelsen förmedlar
för utvecklingsinsatser inom socialtjänsten. Sty-
relsen konstaterar vidare att utvecklingsmedlen
har haft en positiv betydelse för metodutveckling
och förnyelsearbetet inom området samtidigt
som man noterar att verksamhet som byggs upp
med projektmedel har en tendens att upphöra så
snart projektmedel inte längre utgår. Vad gäller
det fortsatta utvecklingsarbetet inom narkoman-
vården betonade Socialstyrelsen särskilt behovet
att uppmärksamma sambandet mellan narko-
tikamissbruk och arbetslöshet, fattigdom och
social marginalisering samt att sambandet mellan
alkohol- och narkotikamissbruk har blivit allt
tydligare under senare år.
Olika samverkansmodeller har utvecklats
kring svårt psykiskt störda missbrukare och So-
cialstyrelsen bedömer att det finns ett fortsatt
behov att utveckla samarbetet även med försäk-
ringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och
primärvården.
De medel som avsatts för att utveckla öppen-
vård samt olika alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser har enligt länsstyrelsernas be-
dömning fått avsedd effekt. Länsstyrelserna
konstaterar också att utvecklingsmedlen har bi-
dragit till att stimulera samverkan med såväl
etablerade som nya samverkanspartners.
Regeringens slutsatser
Regeringen kan konstatera att det har skett en
fortsatt förskjutning mot öppenvård, korta vård-
tider och skyddat boende med stöd samtidigt
som tvångsvården har fortsatt att minska i om-
fång. Vad utvecklingen innebär för den enskilde
är dock svårbedömt. Socialstyrelsen har i sina
uppföljningar av utvecklingen inom missbrukar-
vården inte kunnat konstatera en generell ned-
dragning av resurser och insatser för vuxna miss-
brukare. Det finns dock vissa tecken som kan
tyda på att missbrukare inte erbjuds relevanta in-
satser i en tidig fas av missbruket, vilket i sin tur
kan innebära att missbruket utvecklas och för-
värras. Det är därför angeläget att fortlöpande
noga följa och uppmärksamma förändringar i
vården.
Regeringen instämmer i socialutskottets be-
dömning att det finns ett behov av ytterligare
kunskaper om effekterna av olika insatser inom
missbrukarvården (bet. 1997/98:SoU17 Vård av
missbrukare m.m.). Det är därför angeläget att
utveckla den kunskapen. Ett långsiktigt utvärde-
ringsarbete pågår såväl inom Centrum för ut-
värdering av metoder i socialt arbetet (CUS) vid
Socialstyrelsen som vid SiS. En ökad samverkan
mellan de båda myndigheterna är av stor vikt.
Utskottet förutsatte även att tillsynsmyndig-
heterna uppmärksamt följer utvecklingen särskilt
när det gäller insatserna för unga narkotikamiss
brukare, missbrukare med psykisk störning,
kvinnliga missbrukare och invandrare med miss-
bruksproblem.
I regeringens skrivelse till riksdagen En nar-
kotikapolitisk redogörelse (skr. 1997/98:172)
bryts det övergripande målet ner i tre delmål. För
missbrukarvården gäller att målet skall vara att
fler missbrukare skall förmås att upphöra med
sitt missbruk. Vård och behandling samt andra
rehabiliteringsinsatser är grunden för att hjälpa
missbrukare att komma ifrån ett beroende. Re-
habilitering av missbrukare skall baseras på me-
toder som har visat sig framgångsrika och effek-
tiva. Den enskildes integritet skall respekteras.
Rehabilitering skall bidra till att minska miss-
brukets konsekvenser för individen, dennes när-
stående och samhället. Den som behöver stöd
och hjälp för att upphöra med sitt missbruk skall
ha tillgång till sådant stöd.
Den nytillträdda narkotika kommissionen har
fått i uppdrag att analysera utvecklingen av miss-
brukarvårdens och kriminalvårdens behandlings-
program, värdera dess resultat och effekter i för-
hållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder
för att stärka rehabiliteringen av missbrukare,
bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika
huvudmän och aktörer. Vidare skall kommissio-
nen utvärdera och lägga fram förslag vad gäller
omfattning och inriktning av statens stöd till
missbrukarvården och brottsförebyggande insat-
ser som gäller narkotikarelaterad brottslighet.
5.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk-
samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna
för samtliga myndigheter inom verksamhetsom-
rådet avseende budgetåret 1997. RRV har i sin
granskning av myndigheterna inte gjort några
iakttagelser av större vikt varför samtliga myn-
digheter inom verksamhetsområdet erhållit re-
visionsberättelse utan anmärkning.
Tabell 5.4 Utgiftsutveckling
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
270 000
260 000
250 000
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet
538 794
275 000
390 392
275 000
275 000
275 000
B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
155 843
186 000
172 600
144 617
186 840
191 566
B4 Bidrag till verks. för pers. med funktionshinder
80 394
78 394
78 394
78 394
78 394
78 394
B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorg.
131 694
132 194
132 194
132 194
132 194
132 194
B6 Ersättning för texttelefoner
14 339
16 077
16 862
16 382
16 779
17 155
B7Bilstöd till handikappade
214 014
203 978
213 908
178 078
43 494
95 364
B8 Kostnader för statlig assistansersättning
4 420 578
4 053 000
3 900 000
4 653 000
5 341 000
5 555 000
B9 Bidrag till ungdomsvård o. missbrukarvård m.m.
52 000
52 000
52 000
63 000
63 000
63 000
B10 Bidrag till org. på det sociala området
57 316
64 341
64 341
64 841
64 341
64 341
B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
2 883
30 000
57 117
30 000
30 000
30 000
B12 Statens institut för särskild utbildningsstöd
8 412
8 561
10 067
8 447
8 599
8 734
B13 Handikappombudsmannen
8 246
7 746
8 370
7 857
7 860
7 992
B14 Barnombudsmannen
8 743
7 550
7 527
7 717
7 856
7 978
B15 Statens nämnd för int. adoptionsfrågor
6 071
6 468
6 414
6 745
6 865
6 978
B16 Statens institutionsstyrelse
619 108
508 286
503 000
524 848
534 519
542 003
B17 Alkoholinspektionen
12 463
14 548
13 000
11 013
14 265
14 488
B18 Alkoholsortimentsnämnden
149
674
250
687
699
708
B19 Bidrag till äldreboende
250 000
100 000
150 000
B 20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa
10 000
10 000
10 000
Totalt för verksamhetsområde social omsorg
6 331 047
5 894 817
5 726 436
6 632 820
7 081 705
7 350 895
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
5.5
5.5 Anslag
B1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken
Tabell 5.x
Tusental kronor
1999
Förslag
270 000
1)
2000
Beräknat
260 000
2001
Beräknat
250 000
1) Nytt anslag
Regeringen aviserade i propositionen, Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/97:113) att särskilda medel skulle avsättas
för genomförande av prioriterade insatser för att
förverkliga målen i handlingsplanen.
Från anslaget föreslås bidrag lämnas till följan-
de aktiviteter år 1999:
- Fortbildning av arbetsledare och förtroen-
devalda
- Stöd till anhöriga
- Initiativmedel
Regeringens överväganden
Regeringen har identifierat fyra områden som
bör prioriteras.
- Fortbildning av arbetsledare inom äldreom-
sorgen och förtroendevalda. Äldreomsorgen
har förändrats under 1990-talet. Andelen
äldre över 80 år med omfattande och
komplexa vård- och omsorgsbehov i den
primärkommunala vården och omsorgen
har ökat. För att stödja kommunernas ar-
bete med fortbildning av arbetsledare och
biståndshandläggare inom äldreomsorgen
föreslås ett bidrag på 80 miljoner kronor år
1999, 70 miljoner kronor år 2000 och
60 miljoner kronor år 2001. En viss del av
dessa medel får användas till fortbildning av
förtroendevalda, utifrån deras roll som lo-
kalt ansvariga för genomförandet av den
nationella handlingsplanen. Anslaget bör
disponeras av Socialstyrelsen.
- Stöd till anhöriga. En väsentlig del av om-
sorgerna om och vården av äldre och funk-
tionshindrade utförs av familj och andra
närstående. Anhörigas behov av stöd och
hjälp har på olika sätt uppmärksammats.
Många kommuner erbjuder olika former av
stöd till de anhöriga, men stödet behöver
utvecklas. Mot denna bakgrund anser rege-
ringen att det finns behov av ytterligare ut-
vecklingsinsatser och föreslår därför att ett
särskilt stimulansbidrag om 100 miljoner
kronor anslås under tre år. Bidraget bör
avse sådana insatser för anhöriga som
kommunerna vill genomföra i samverkan
med anhöriga och med frivilliga
organisationer. Målsättningen är att stödja
och underlätta samt på olika sätt bidra till
en ökad livskvalitet för familjer och andra
närstående till funktionshindrade eller
långvarigt sjuka. Enligt riksdagens beslut
(bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307)
bör medlen fördelas av Socialstyrelsen efter
samråd med länsstyrelserna. Socialstyrelsen
föreslås få i uppdrag att utvärdera och följa
upp insatserna. Av anslaget skall en viss del
kunna användas till uppföljnings-, informa-
tions- och utbildningsinsatser.
- Effektivare tillsyn. För att förstärka tillsynen
över vården av äldre och funktionshindrade
föreslås ett årligt bidrag om totalt
20 miljoner kronor. Medlen fördelas med
5,8 miljoner kronor under anslag D1 So-
cialstyrelsen och med 14,2 miljoner kronor
under utgiftsområde 18 anslag C1 Läns-
styrelserna m.m.
- Initiativmedel. Regeringen föreslår att
90 miljoner kronor årligen anslås som ett
särskilt stimulansbidrag för försöksverk-
samheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom
vård-, omsorgs- och serviceverksamheter
för äldre. Medlen föreslås disponeras av re-
geringen. Initiativmedlen skall kunna utgå
till bl.a.:
- försöksverksamheter i kommuner och
landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter för äldre personer
- försöksverksamheter med uppsökande
verksamhet i hemtjänsten
- regionala äldrecentra och försöksom-
råden
- telefonjourer
- IT för äldre.
I riksdagens beslut anges att medlen särskilt bör
användas för att utveckla och stimulera de äldres
delaktighet inom och inflytande över vård och
omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter
och social gemenskap. Denna verksamhet bör
kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisatio-
ner, som av frivillig- och anhörigföreningar. Från
anslaget kan bidrag även lämnas till vissa aktivi-
teter inom ramen för FN:s äldreår.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 270 000 000 kronor anvisas under an-
slag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äld-
repolitiken för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 260 000 000 kronor
respektive 250 000 000 kronor.
B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet
Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
538 794
Utgående
reservation
115 392
1998
Anslag
275 000
Utgifts-
prognos
390 392
1999
Förslag
275 000
2000
Beräknat
275 000
2001
Beräknat
275 000
Från anslaget för år 1999 lämnas statsbidrag till
landstingen för vissa handikappinsatser som av-
ser:
- statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner
kronor) samt
- statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner
kronor).
Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i
enlighet med finansieringsprincipen för de ökade
åtaganden landstingen fått genom införandet av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) med anledning av att
personkretsen utvidgats. Bidraget fördelas till
landstingen efter invånarantal. Statsbidraget till
tolktjänst är fullt utbyggt sedan år 1998. Medlen
fördelas av Socialstyrelsen till landstingen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Cirka 22 000 personer hade vid årsskiftet
1997/98 beslut om insatsen råd och stöd enligt
LSS. I regeringens proposition Stöd och service
till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159)
anges att stödet skall kunna ges av företrädare för
yrkeskategorier som t.ex. kurator, psykolog,
sjukgymnast, arbetsterapeut, förskolekonsulent,
talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist
m.fl. Insatserna skall vara ett komplement till
t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.
Avgränsningen gentemot hälso- och sjukvårdens
ansvar för habilitering och rehabilitering kan vara
problematisk. Större delen av statsbidraget hade i
början av år 1997 gått till tjänster inom habilite-
ringsorganisationen, men det är oklart i vilken
utsträckning insatserna kommit den som om-
fattas av LSS till godo. Socialstyrelsen anser, i sin
slutrapport 1997 om handikappreformen, att in-
satsen råd och stöd måste bli mer tillgänglig och
att detta skulle kunna ske genom att benäm-
ningen ändras till ”särskilt expertstöd” vilket
bättre motsvarar insatsens egentliga innehåll. Re-
geringsrätten avkunnade under sommaren 1997
fyra domar som rör rådgivning och annat per-
sonligt stöd enligt LSS. Domarna innebär att in-
nehållet i insatsen råd och stöd har snävats in i
förhållande till tidigare praxis.
I juni 1997 överlämnade Socialstyrelsen sin
slutrapport till regeringen angående uppfölj-
ningen av tolktjänsten för barndomsdöva, döv-
blinda, vuxendöva och hörselskadade. I rappor-
ten redovisas hur tolktjänstverksamheten ut-
vecklats sedan handikappreformen trädde i kraft
år 1994. Utbyggnaden har inte skett i den takt
som avsågs i handikappreformen, vilket till
största delen beror på bristen på utbildade tolkar.
Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, mycket
goda förutsättningar för en relativt snabb upp-
byggnad av tolktjänstverksamheten framdeles.
Antalet nyutbildade tolkar kommer att öka på-
tagligt från och med läsåret 1998/99 då ca 100
tolkar beräknas bli färdiga med sin tolkutbild-
ning. Ytterligare 159 tolkar beräknas ha genom-
gått en tolkutbildning under åren 1999–2001.
Under år 1997 har Socialstyrelsen fördelat de
s.k. anhörigmedlen till projekt som syftar till att
utveckla stödet till anhöriga som vårdar. Under
året fick 27 projekt ekonomiskt stöd.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 275 000 000 kronor anvisas under an-
slaget B2. Vissa statsbidrag inom äldre- och han-
dikappomsorgen för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till vardera 275 000 000
kronor.
B3 Statsbidrag till vårdartjänst
m.m.
Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
155 843
Anslags-
sparande
41 597
1998
Anslag
186 000
Utgifts-
prognos
172 600
1999
Förslag
144 617
2000
Beräknat
186 840
2001
Beräknat
191 566
Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och ge-
nomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för ung-
domar som antagits till riksgymnasium för svårt
rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
De utgifter som belastar anslaget är kostnader
för vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder
samt för omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering
och boende med tillgång till personlig omvård-
nad, i anslutning till rh-anpassad gymnasieut-
bildning. De huvudsakliga faktorer som styr ut-
gifterna på riksgymnasieområdet är dels antalet
elever med rörelsehinder vid utbildningsställena,
dels dessa elevers individuella behov av stödinsat-
ser i anslutning till utbildningen.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel-
serna i förordningen (1996:1536) med instruk-
tion för Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd.
Den förväntade ökningen av folkhögskole-
studerande har ännu inte fått den omfattning
som beräknats. Anslagssparandet uppgår därför
till 41,6 miljoner kronor.
Riksgymnasieutbildningen för svårt rörelse-
hindrade ungdomar finns idag på fyra orter i lan-
det, Stockholm, Göteborg, Umeå och
Kristianstad. Undervisningen ges inom den
ordinarie kommunala gymnasieskolan. Omvård-
nadsverksamheten i anslutning till undervis-
ningen regleras genom avtal och årliga överens-
kommelser mellan staten och de olika
huvudmännen i de fyra kommunerna. Sisus be-
dömer att elevantalet inom riksgymnasieverk-
samheten kommer att öka från 170 till ca 200
elever år 1999. De fyra befintliga riksgymnasie-
orterna kan till viss del expandera sin verksamhet
men Sisus bedömer att en fortsatt utbyggnad av
riksgymnasieverksamheten med ytterligare en ny
riksgymnasieort kan komma att behövas.
I syfte att åstadkomma en assistansinsats uti-
från deltagarnas behov av assistans oavsett art av
funktionshinder påbörjas hösten 1998 en tvåårig
försöksverksamhet vid två folkhögskolor. I för-
söket ingår att tydliggöra var och på vilken nivå
ansvar och utförande bör ligga i bedömning av
behov, beräkning och kostnad, ansöknings- och
beslutsfattande samt utbetalning och redovis-
ning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Antal kursdeltagare inom folkhögskolan med
vårdartjänst var 2 207 elever under år 1997. Antal
studenter inom universitet och högskola med
vårdartjänst var 34 personer under år 1997. Antal
avtalade elevplatser inom verksamhetsgrenen
stöd inom riksgymnasieverksamheten var för läs-
året 1996/97 156 platser och för läsåret 1997/98
165 platser.
Sisus har analyserat hur insatser enligt Lagen
(1993:389) om assistansersättning m.m. (LASS)
påverkar behovet av särskilda stödinsatser som
Sisus ansvarar för. Analysen har visat att folk-
högskolepersonalens kunskap om vilka insatser
som erbjuds via LSS/LASS, SoL och Sisus är ge-
nerellt låg. De flesta folkhögskolor föredrar att
själva ha ansvaret för assistenterna. De är ange-
lägna om att assistenterna skall vara förtrogna
med skolkulturen och delaktiga i verksamheten
ifrån skolans perspektiv. En intervjuundersök-
ning visar att eleverna inom universitet och hög-
skola föredrar stöd genom Sisus framför insatser
enligt LASS/LSS medan elevernas situation inom
riksgymnasieverksamheten har påverkats positivt
av LASS/LSS-reformerna.
För att kunna bedöma om resurserna används
effektivt när det gäller vårdartjänsten inom verk-
samhetsgrenarna behövs kompletterande studier
inom vissa verksamhetsgrenar, bl.a. analys av or-
sakerna till ökningen av timkostnaden för
vårdartjänst vid folkhögskola. Vad gäller verk-
samhetsmålet att prioritera lösningar som möj-
liggör jämförelser mellan olika huvudmän vad
gäller verksamheternas omfattning, inriktning
och kvalitet i förhållande till använda resurser,
har har Sisus dels framställt och vidareutvecklat
ett uppföljningsinstrument och terminsvis gjort
jämförelser mellan olika huvudmän, dels gjort ett
antal brukarstudier. Genderarbetet har inneburit
att kön används som indelningsgrund i samtliga
projekt under hösten 1997. Brukarstudier har
genomförts inom ett antal folkhögskolor och
inom riksgymnasieverksamheten. Sisus tillhör
de myndigheter som engagerats i Socialdeparte-
mentets metodgrupp, tillsatt för att utveckla
metoder för genderanalyser.
Slutsatser
Regeringen bedömer mot bakgrund av befintligt
anslagssparande att det finns möjlighet att
minska anslaget med 45 miljoner kronor för år
1999 och med 8 miljoner kronor för åren 2000
och 2001 för att klara finansieringen av andra åt-
gärder inom utgiftsområdet.
Mot bakgrund av ovanstående förslår rege-
ringen att 144 617 000 kronor anvisas under an-
slaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 186 840 000 kronor respektive 191 566 000
kronor.
B4 Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder
Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
80 394
1998
Anslag
78 394
Utgifts-
prognos
78 394
1999
Förslag
78 394
2000
Beräknat
78 394
2001
Beräknat
78 394
Bidraget är avsett att öka organisationernas möj-
ligheter att själva driva vissa verksamheter av be-
tydelse för personer med funktionshinder.
Statsbidrag lämnas till följande organisationer
och verksamheter:
- Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverks
depåverksamhet,
- SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldel-
ning av ledarhundar m.m.,
- SRF för viss övrig verksamhet, bl.a. utgiv-
ning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade
med ytterligare funktionsnedsättning, stöd
till synskadades sysselsättning, punkt-
skriftsprojektet och skrivtjänsten,
- Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för
tidningsutgivning för dövblinda,
- Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess
teckenspråksavdelning,
- Stiftelsen rikstolktjänst för förtroendevalda
i handikapporganisationerna,
- Palynologiska laboratoriet för rapportering
av pollenhalten i luften,
- Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för
dess tränings- och rehabiliteringsverksam-
het med inriktning på nyskadade,
- Neurologiskt handikappades riksförbund
(NHR) för NHR-centers permanenta ut-
ställning av hjälpmedel för personer med
funktionshinder,
- Handikapporganisationernas rekreations-
anläggningar för personer med funk-
tionshinder. Regler om bidraget finns i för-
ordningen (1994:950) om statsbidrag till
rekreationsanläggningar,
- Riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper. Vid Mo Gård och
Ågrenska hälsocentret för barn bedrivs
riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper med svåra och komplice-
rade funktionshinder.
Tabell 5.9
ÄNDAMÅL
Utgifter
1998
Beräknat
1999
1. SRF hantverk för depåverksamheten (moms)
9 290 000
9 290 000
2. SRF för ledarhundar
24 500 000
24 500 000
3. SRF för viss övrig verksamhet
10 634 000
10 634 000
4. FSDB för tidningsutgivning
6 120 000
6 120 000
5. SDR för teckenspråksavdelning
2 470 000
2 470 000
6. Rikstolktjänsten
5 515 000
5 515 000
7. Palynologiska laboratoriet
675 000
675 000
8. Föreningen rekryteringsgruppen
2 260 000
2 260 000
9. NHR för hjälpmedelsutställning
1 130 000
1 130 000
10. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper
2 800 000
2 800 000
11. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
13 000 000
13 000 000
Summa
78 394 000
78 394 000
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Statsbidraget gör det möjligt för organisationer
att själva driva en rad olika verksamheter till
nytta för personer med funktionshinder. Organi-
sationerna har redovisat hur förra årets bidrag
använts. Flertalet ansöker om ökade medel för
att kunna utveckla verksamheten och för att
kompensera ökade kostnader.
Regeringen föreslår att 78 394 000 kronor an-
visas under anslaget B4 Bidrag till viss verksam-
het för personer med funktionshinder för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till vardera 78 394 000 kronor.
B5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer
Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
131 694
1998
Anslag
132 194
Utgifts-
prognos
132 194
1999
Förslag
132 194
2000
Beräknat
132 194
2001
Beräknat
132 194
Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensio-
närsorganisationer. Villkoren för bidraget till
pensionärsorganisationer regleras i förordningen
(1994:316) om statsbidrag till pensionärsorgani-
sationer. Bidraget till handikapporganisationerna
regleras i förordningen (1994:951) om stats-
bidrag till handikapporganisationer. Anslaget
administreras av Socialstyrelsen. Regeringen be-
slutar om fördelning av bidraget till handi-
kapporganisationer.
Alltfler handikappförbund har bildats och an-
sökt om statsbidrag de senaste åren. Regeringen
har givit en särskild utredare i uppdrag (dir.
1998:57) att bl.a. se över statsbidragen till handi-
kapporganisationernas allmänna verksamhet, fö-
reslå kriterier för statsbidragsberättigade handi-
kapporganisationer samt föreslå riktlinjer för hur
bidraget skall fördelas mellan organisationerna.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1999.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Handikapp- och pensionärsorganisationerna har
en viktig opinionsbildande roll och fyller en
central funktion bland folkrörelserna i Sverige.
Statsbidraget utgör en betydelsefull del av orga-
nisationernas finansiering av verksamheten.
Regeringen föreslår att 132 194 000 kronor
anvisas under anslaget B5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
132 194 000 kronor för respektive år.
B6 Ersättning för textelefoner
Tabell 5.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
14 339
Anslags-
sparande
785
1998
Anslag
16 077
Utgifts-
prognos
16 862
1999
Förslag
16 382
2000
Beräknat
16 779
2001
Beräknat
17 155
Syftet med ersättningen för texttelefoner är att
ge personer som är döva, gravt hörselskadade,
dövblinda och talskadade möjlighet att kommu-
nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar
anslaget är ersättning till landstingen för inköp av
texttelefoner m. m. till dessa personer samt för
texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner.
Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till
landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksam-
heten regleras i förordningen (1992:621) om
statsbidrag till texttelefoner. De huvudsakliga
faktorerna som styr utgifterna under anslaget är
antalet personer som har behov av texttelefon
och prisutvecklingen på framför allt ny teknik.
Antalet ordinerade texttelefoner varierar år
från år, varför det är svårt att göra säkra progno-
ser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Bildtelefoner med tillräckligt god kvalitet för att
kunna fungera för teckenspråkskommunikation
har utvecklats. Det finns alternativa leverantörer
på marknaden och utrustningen bedöms kost-
nadsmässigt uppnå rimliga nivåer den närmaste
tiden. En försöksverksamhet bedrivs av Social-
styrelsen under år 1998 och finansieras inom
ramen för anslaget. Försöksverksamheten skall
avrapporteras den 1 mars 1999. Ett eventuellt
införande av bildtelefonen kan komma att inne-
bära tillfälligt ökad belastning på anslaget p.g.a.
att brukaren behöver dubbla utrustningar under
en övergångsperiod. Utveckling av multimedia
med möjlighet att överföra såväl ljud som bild
och text samtidigt ger ytterligare nya möjligheter
att tillgodose målgruppens behov på sikt. I en
skrivelse den 26 mars 1998 redogör Socialstyrel-
sen för behov av uppgradering av utrustning för
dövblinda personer. Kostnaderna för sådan upp-
gradering ligger inom ramen för anslaget.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 382 000 kronor anvisas under an-
slaget B6 Ersättning för texttelefoner för år 1999.
Anslaget beräknas för åren 2000 och 2001 till
16 779 000 kronor respektive 17 155 000 kronor.
B7 Bilstöd till handikappade
Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
214 014
Anslags-
sparande
-70
1998
Anslag
203 978
Utgifts-
prognos
213 908
1999
Förslag
178 078
2000
Beräknat
43 494
2001
Beräknat
95 364
Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-
tionshindrade personer och föräldrar med funk-
tionshindrade barn för anskaffning och anpass-
ning av motorfordon m. m.
Bestämmelser om bilstöd finns i lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bil-
stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för
bilstödet. Stöd kan lämnas i form av
grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag
och anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995
kan, under vissa förutsättningar, bidrag också
lämnas till körkortsutbildning till den som
beviljats bilstöd. De huvudsakliga faktorer som
styr utgifterna inom området är personkretsens
omfattning, inkomstutvecklingen och
prisutvecklingen på fordonsmarknaden. Nytt
bilstöd kan beviljas den som tidigare fått sådant
om minst sju år förflutit sedan beslut senast
fattades. Någon tidsbegränsning finns inte
beträffande anpassningsbidrag.
Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att
bilstödet måste användas inom sex månader från
det att den som beviljats bilstöd fått besked om
att bidraget kan betalas ut.
Genom en förordningsändring under hösten
1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så
att de för respektive budgetår ryms inom ramen
för de medel som anslås.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
En ökning av antalet prövade ärenden skedde
under år 1996 vilket beror på att en ny sjuårs-
period börjat. 1997 ansökte 3 264 personer om
bilstöd och 2 227 personer beviljades sådant stöd.
Antal avslag som årligen har legat runt 40 pro-
cent sedan bilstödet infördes i denna form 1988
minskar fr. o. m. 1996. Orsaken till detta är
främst en följd av att andra sjuårsperioden börjat
varvid tidigare bilstödsberättigade återkommit
med ny ansökan.
Det är totalt fler män än kvinnor som söker
bilstöd och kvinnorna har några procentenheter
fler avslagsbeslut än männen. Anpassningsbidrag
har i större utsträckning utbetalats till män än till
kvinnor. Det är endast när det gäller anskaff-
ningsbidrag som kvinnornas andel är större än
männens. Eftersom anskaffningsbidraget är
inkomstrelaterat är en möjlig slutsats att
kvinnorna har lägre inkomster än männen.
Könsfördelningen har börjat bli jämnare med
åren. Av andragångssökande är majoriteten män,
men bland de som sökte bilstöd första gången
1997 var det nästan lika många kvinnor som
män. År 1990 var avslagsnivån högre än 1997 för
både kvinnor och män.
Utgifterna för bilstödet har legat relativt kon-
stant de senaste åren. Belastningen har under
vissa år fluktuerat. För åren 1994/95 och 1995/96
uppstod förhållandevis stora underskridande på
anslaget. Regeringen föreslog i tilläggsbudgeten
år 1997 en sänkning av anslagsnivån i syfte att bi-
dra till finansieringen av de ökade kostnaderna
för statlig assistansersättning
Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för år 1998 behovet av en översyn av det framtida
stödbehovet bl.a. mot bakgrund av de föränd-
ringar som skett rörande anslagsnivån. För att
klara utgiftsbehoven för år 1999 föreslår rege-
ringen att medel om totalt 100 miljoner kronor
tillfälligt omfördelas till anslaget för bilstöd.
En översyn av anslagskonstruktionen och det
framtida stödbehovet för ökad tillgänglighet på-
går.
Regeringen avser att återkomma med förslag i
vårpropositionen år 1999.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 178 078 000 kronor anvisas under an-
slaget B7 Bilstöd till handikappade för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
43 494 000 respektive 95 364 000 kronor.
B8 Kostnader för statlig
assistansersättning
Tabell 5.13 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
4 420 578
Anslags-
sparande
55 422
1998
Anslag
4 053 000
Utgifts-
prognos
3 900 000
1999
Förslag
4 653 000
2000
Beräknat
5 341 000
2001
Beräknat
5 555 000
Statlig assistansersättning lämnas till funktions-
hindrade personer som har behov av personlig
assistans för sin dagliga livsföring under i genom-
snitt mer än 20 timmar per vecka.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
De allmänna försäkringskassorna administrerar
och beslutar om ersättningen. Frågor om assi-
stansersättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning.
Rätten till assistansersättning gäller för svårt
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år
och som bor i eget boende, servicehus eller hos
familj eller anhörig. Fr.o.m. den 1 september
1997 har en schablon för assistansersättningen
införts som för år 1998 uppgår till 168 kronor
per timme. Om det finns särskilda skäl kan för-
säkringskassan efter ansökan medge att schablo-
nen får överskridas med de godkända faktiska
kostnaderna – dock högst 12 procent. Enligt re-
geringens proposition Vissa frågor om personlig
assistans (prop. 1996/97:146, bet. 1997/98:SoU4,
rskr. 1997/98:5) skall kommunerna finansiera
beviljad assistansersättning för de första 20 tim-
marna per vecka. Till följd av vidtagna föränd-
ringar under år 1997 minskades anslaget med 1,2
miljarder kronor för år 1998 vilket kommunerna
delvis kompenserats för inom ramen för det ge-
nerella statsbidraget. Beloppet motsvarade en
uppskattning av kommunernas kostnader för de
första 20 timmarna.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är personkretsens omfattning, antalet
beviljade assistanstimmar per vecka och beviljad
assistansersättning per timme. Prognoserna för
år 1998 och framåt bygger på antaganden om att
utgifterna ökar eftersom antalet personer som
beviljas ersättning ökar varje månad liksom an-
talet beviljade timmar per vecka. Anslaget beräk-
nas efter avdrag för kommunernas uppskattade
kostnader de första 20 timmarna.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och den statliga assistansersättningen en-
ligt lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) har inneburit ökad valfrihet, större in-
flytande och bättre livskvalitet för många perso-
ner med omfattande funktionshinder. Detta har
bl.a. framgått av Socialstyrelsens utvärdering av
handikappreformen. Syftet med insatsen person-
lig assistans har till stor del uppnåtts.
Utgifterna för den statliga assistansersätt-
ningen är betydligt högre än förväntat, vilket till
största delen kan förklaras med att antalet assi-
stanstimmar per person och vecka i augusti 1998
i genomsnitt är 78,5 istället för de 40 som beräk-
nades i propositionen om LSS. Antalet personer
med statlig assistansersättning är också ca 700
fler än de 7000 som beräknats.
Den införda schablonen för assistansersätt-
ningen har inneburit en dämpning av öknings-
takten i den genomsnittliga timersättningen
under det senaste året. Det har framförts kritik
från olika assistansanordnare, i första hand
brukarkooperativ, mot införandet av schablonen
i assistansersättningen. Enligt kritikerna täcker
inte schablonen alla kostnader för assistansen.
Det gäller särskilt sådana kostnader som är svåra
att förutse och planera. Som ett led i en uppfölj-
ning av reformen och mot bakgrund av den kri-
tik som framförts har regeringen beslutat att ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en över-
syn av ersättningen för personlig assistans.
Socialutskottet (bet. 1997/98:SoU24) har
framfört att regeringen i budgetarbetet skall
överväga om rätten till personlig assistans skall
utvidgas så att den som erhållit assistans före 65
års ålder får behålla denna även efter 65-
årsdagen. Regeringen utreder för närvarande en
eventuell sådan förändring och har för avsikt att
återkomma i frågan under våren 1999.
Det är en något större andel män som erhåller
assistansersättning jämfört med kvinnor. I
augusti månad 1998 uppgick männens andel av
den totalt erhållna assistansersättningen till 53
procent och kvinnornas andel till 47 procent.
Männen hade dessutom i genomsnitt fler antal
timmar per vecka (79,3) jämfört med kvinnorna
(77,4). Ersättningsnivån är däremot i det när-
maste densamma för båda könen.
Slutsatser
Syftet med stödformen personlig assistans och
statlig assistansersättning har nåtts. Anslaget har
dock allt sedan det infördes överskridits. Pro-
gnosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån har
stabiliserats jämfört med tidigare.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 4 653 000 000 kronor anvisas under
anslaget B 8 Kostnader för statlig assistansersätt-
ning för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk-
nas anslaget till 5 341 000 000 kronor respektive
5 555 000 000 kronor.
B9 Bidrag till ungdomsvård och
missbrukarvård m.m.
Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
52 000
1998
Anslag
52 000
Utgifts-
prognos
52 000
1999
Förslag
63 000
2000
Beräknat
63 000
2001
Beräknat
63 000
Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år
1996 inlagt i det generella statsbidraget till kom-
munerna. Genom den verksamhet som drivs av
Statens institutionsstyrelse (SiS) har staten ett
direkt ansvar för ungdomsvård och missbrukar-
vård. Staten har ett starkt intresse av att det råder
balans mellan å ena sidan institutionsvården och
å andra sidan den vård som bedrivs av kommu-
nerna och består av förebyggande och olika slags
öppenvårdsinsatser. Under de senaste budget-
åren har därför ur anslaget avsatts särskilda ut-
vecklingsmedel för att stimulera kommunerna
att utveckla förebyggande och öppenvårdsinsat-
ser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen för-
dela 50 miljoner kronor till särskilt angelägna ut-
vecklingsinsatser.
Under anslaget disponerar Socialdepartemen-
tet 2 miljoner kronor avseende spelberoende och
dess sociala konsekvenser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under senare år har kommunerna i stor ut-
sträckning utvecklat förebyggande insatser och
vård i öppna former för ungdomar och miss-
brukare, dock ännu inte i sådan omfattning att
den minskade användningen av institutionsvård
kan anses vara helt kompenserad.
Socialstyrelsens utvärdering av hur medlen an-
vänts visar att projektbidragen har använts på det
sätt som regeringen avsett och så långt det går att
bedöma har pengarna haft positiv effekt på ung-
doms- och missbrukarvården. Socialstyrelsen på-
pekar i rapporten för 1997 att det finns vissa svå-
righeter när det gäller att mäta de nationella
effekterna av detta stimulansbidrag.
Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverk-
samhet god kännedom om lokala förhållanden i
länets kommuner och kunskap om eventuella
brister och behov av särskilda utvecklingsmedel.
Dessa medel har också en naturlig funktion vid
uppföljningen av vad som framkommer vid läns-
styrelsens tillsynsarbete. Enligt Socialstyrelsen
anser länsstyrelserna att utvecklingsmedlen har
bidragit till att stimulera samverkan med såväl
redan etablerade som med nya samverkanspart-
ners.
Medlen för åtgärder mot spelberoende har an-
vänts till forskning för att få ökade kunskaper
om spelberoende.
Slutsatser
Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsätt-
ningsvis avsättas och fördelas av länsstyrelserna
till att stimulera kommunerna att utveckla insat-
ser i öppen vård för ungdomar och missbrukare.
I propositionen Ändring i socialtjänstlagen
(prop. 1996/97:124) betonas betydelsen av tidig
upptäckt och tidiga insatser för att förebygga och
motverka ett mer omfattande behov av vård. Ut-
vecklingsmedlen skall mot denna bakgrund
också kunna användas för att utveckla metoder
för tidig upptäckt och tidiga insatser för ung-
domar och missbrukare.
För åtgärder mot spelberoende föreslås ytter-
ligare 2 miljoner kronor. Totalt bör 4 miljoner
kronor avsättas för ändamålet. Användningsom-
rådet för medlen bör vidgas till att utveckla for-
mer för förebyggande arbete i syfte att hindra att
människor fastnar i spelberoende. Medlen bör
fortsättningsvis disponeras av Folkhälsoinstitu-
tet.
Under anslaget föreslås att 9 miljoner kronor
avsätts för åtgärder med anledning av
regeringens proposition (prop. 1997/98:182)
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter i Sverige.
- Fortbildning om barnkonventionen för stat-
ligt anställda (1,5 miljoner kronor).
- Stöd till fortbildningsinsatser rörande barn-
konventionen inom landsting och kommuner
(1,5 miljoner kronor).
- Stöd för utveckling av metoder i kommuner
och landsting för att barnperspektivet skall
finnas i olika beslutsprocesser (1 miljon
kronor).
- Utveckling av basstatistik inom barnområdet
(1 miljon kronor).
- Medel till förfogande för utredning och ut-
veckling rörande barnmisshandel (3 miljoner
kronor).
- Medel för arbete mot kvinnlig könsstymp-
ning (1 miljon kronor).
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 63 000 000 kronor anvisas under an-
slaget B9 Bidrag till ungdomsvård och miss-
brukarvård m.m. för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 63 000 000 kronor
respektive 63 000 000 kronor.
B10 Bidrag till organisationer på det
sociala området
Tabell 5.15 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
57 316
Anslags-
sparande
0
1998
Anslag
64 341
Utgifts-
prognos
64 341
1999
Förslag
64 841
2000
Beräknat
64 341
2001
Beräknat
64 341
Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisa-
tioner inom det sociala området. Bidrag lämnas
till såväl länkorganisationer och andra organisa-
tioner som arbetar med att stödja och hjälpa f.d.
missbrukare och andra socialt utsatta grupper
som organisationer som arbetar med att hjälpa
barn och deras familjer samt organisationer som
motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorgani-
sationer och Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) erhåller också
statsbidrag från detta anslag. Anslaget är f.n. be-
räknat enligt följande:
- Bidrag till organisationer (38 130 000
kronor)
- Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (7 964 000
kronor),
- Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl. (18 247 000 kronor).
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Bidrag till organisationer och bidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl.
Nykterhetsrörelsen får sedan lång tid tillbaka or-
ganisationsstöd för sin centrala verksamhet.
Detta anslag har administrerats av Samarbets-
nämnden för fördelning av statsbidrag till nyk-
terhetsorganisationer m.fl. som i sin tur fördelat
anslaget till berörda organisationer (jämför prop.
1976/77:108, bet. 1976/77:KrU40, rskr.
1976/77:232 samt förordningen (1977:486) om
statsbidrag till organisationer som bedriver nyk-
terhetsarbete).
Resurser har dessutom avsatts för att stödja
länkorganisationer och andra organisationer som
arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbruka-
re. Bidrag har kunnat utgå till såväl klientorgani-
sationer inom alkohol- och narkotikaområdet
som till organisationer med kyrklig anknytning
som bedriver verksamheter inriktade på socialt
utsatta grupper. En del av bidragsgivningen har
varit inriktad på organisationer som bedriver ar-
bete för utsatta barn och deras familjer, respek-
tive organisationer som motverkar våld mot
kvinnor. Socialstyrelsen disponerar medel för
denna del av anslaget och beslutar om fördelning
av medlen. Styrelsen gör regelbunden uppfölj-
ning och utvärdering av organisationernas arbete.
Frågan om formerna för statens stöd till före-
ningar har behandlats inom Regeringskansliet
och avrapporterats i rapporten Resultatstyrning
av Föreningsbidrag (Ds 1997:36). I rapporten
redovisas modeller för styrning och uppföljning
av statsbidragen inom området. Modellerna har
karaktär av rambeskrivningar som måste utveck-
las inom varje sakområde.
Mot denna bakgrund och behovet av att ut-
veckla samarbetet med frivilligorganisationerna
inom det sociala området tillsattes en utredning –
Statsbidragsutredningen – för att se över
formerna för bidragsgivningen till frivilligorgani-
sationerna inom det här anslaget. Utredningen
konstaterar i betänkandet Vad får vi för pengar-
na ? – Resultatstyrning av statsbidrag till vissa
organisationer inom det sociala området (SOU
1998:38) att resultatstyrningen av det aktuella
bidragsanslaget är otillräcklig. Ett skäl till detta är
att nuvarande principer för bidragsgivning
försvårar en sådan styrning. Metoder för att
åstadkomma en effektiv resultatstyrning behöver
utvecklas.
Utredningen konstaterar också att det är vik-
tigt att staten som bidragsgivare har ett enhetligt
förhållningssätt till frivilligorganisationerna inom
det sociala området och inte som hittills har skett
inom detta område låter organisationerna få bi-
drag på olika villkor och utifrån olika krav på
uppföljning och utvärdering av bidragen. Utred-
ningen menar att ett nytt bidragssystem, med
ökad grad av resultatstyrning, behövs både av
effektivitetsskäl, rättviseskäl och för att i fram-
tiden trygga överlevnaden av väl använda bidrag
som genererar ett stort samhällsvärde.
Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och nar-
kotikaupplysning
Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat
informationsorgan som har till uppgift att be-
driva och främja saklig upplysning om verk-
ningar av alkohol- och narkotikamissbruk, lik-
som om vägar och medel att förekomma och
bekämpa alkoholskador samt motverka icke-me-
dicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om
droger till organisationer, myndigheter, mass-
media m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är
att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och
organisationer i deras arbete med droginforma-
tion.
Förslag till nya riktlinjer för statsbidrag till vissa
organisationer inom det sociala området
Regeringen beslutade den 6 mars 1997 att
tillkalla en kommitté för att se över formerna för
statsbidragsgivningen till vissa
nykterhetsorganisationer och till vissa andra
organisationer verksamma inom det sociala
området.
I februari 1998 avlämnade kommittén sitt be-
tänkande Vad får vi för pengarna? – Resultat-
styrning av statsbidrag till vissa organisationer
inom det sociala området (SOU 1998:38). Be-
tänkandet har varit föremål för remissbehand-
ling. En remissammanställning finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S98/1829/ST).
Kommittén har gjort en genomgång av hur
nuvarande bidragssystem fungerar och hur be-
rörda organisationer arbetar. Kommittén menar
att vissa justeringar och moderniseringar bör
göras i nuvarande bidragssystem. Kommittén
delar i sina resonemang upp det nuvarande stats-
bidraget i organisations- och verksamhetsbidrag.
Därutöver finns särskilda projektbidrag. Kom-
mittén föreslår att kriterier för bidragsgivningen
fastställs och att resultaten av hur statsbidragen
används utvärderas i förhållande till angivna mål.
Kommittén föreslår också att bidragsgiv-
ningen administrativt samordnas till en myndig-
het (Socialstyrelsen) och att ett rådgivande organ
med representanter för frivilligorganisationerna
knyts till myndigheten. Den nya bidragshante-
ringen skall enligt kommitténs förslag baseras på
en ny förordning, till vilken kommittén lämnar
förslag.
Regeringens förslag: Det behövs nya rikt-
linjer för statsbidragen till frivilligorganisationer-
na på det sociala området. Samma grund bör gälla
för berörda organisationer vad gäller dels kriteri-
erna för att få bidrag, dels kravet på återrapporte-
ringar av användningen av erhållna bidrag. Stats-
bidraget bör administreras av Socialstyrelsen. Ett
råd, bestående av representanter för berörda fri-
villigorganisationer, bör knytas till myndigheten.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med re-
geringens förslag.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag till
indelning av bidragen i organisationsbidrag,
verksamhetsbidrag och projektbidrag accepteras
i allmänhet av remissinstanserna. Detsamma
gäller kommitténs förslag till kriterier för
bidragsgivningen. Det av kommittén anförda
behovet av att bättre följa upp resultaten av
gjorda satsningar ifrågasätts inte i egentlig
mening av remissinstanserna, även om
företrädare för nykterhetsorganisationerna pekar
på att det redan i dag sker en uppföljning och att
vissa resultat är svårmätta. Kommitténs förslag
att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att besluta
om bidragsgivningen och att Samarbetsnämnden
för fördelning av statsbidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM) skall
upphöra kritiseras av nämnden och av nyk-
terhetsorganisationerna. Förslaget tillstyrks av
flertalet myndigheter och av de organisationer
som inte tillhör nykterhetsrörelsen.
BRIS framhåller vikten av att den förordning
som styr bidragsgivningen är så tydlig som möj-
ligt beträffande kriterierna för vilka
organsiationer som kan söka bidrag och vad
sedan bidraget skall användas till. BRIS stöder
kommitténs förslag om att bidrag också skall
kunna utgå för den egna administrationen och
dess kanslifunktion. Man understryker också
kommitténs förslag om att stödet skall vara lång-
siktigt men att även nya fungerande verksam-
heter skall kunna komma i åtnjutande av bidrag.
Förbundet Hassela Solidaritet pekar på skillna-
den mellan frivilligorganisationer och myndig-
heter och framhåller att det är viktigt för bi-
dragsgivaren, dvs. staten, att hålla i minnet att
man inte kan eller bör styra en frivilligorganisa-
tion på samma sätt som en myndighet.
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbruka-
re påpekar att det i direktiven till kommittén
betonas att förnyelsearbete skall uppmuntras och
stödjas. För att detta skall kunna ske måste ett
stort mått av frihet ges till organisationerna.
Verdandi anser att kommitténs förslag utgör en
bra utgångspunkt för att påbörja arbetet med att
resultatstyra bidragen. Förbundet anser att det är
naturligt att man skall följa upp och utvärdera
användningen av statliga medel, även när det
gäller bidrag till organisationer. En bättre resul-
tatstyrning av bidragen kommer även att kunna
bidra till ökade kunskaper hos samhällets före-
trädare om de villkor och förutsättningar som
organisationerna arbetar under.
Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning (CAN) understryker vikten av konti-
nuerliga utvärderingar, såväl med en administra-
tiv som en vetenskaplig inriktning.
Kvinnorörelsernas samarbetsorganisation i
nykterhetsfrågor (KSAN) framhåller att folkrörel-
serna väl känner verksamheten inom sitt område,
att de har lång erfarenhet av oväld och att de
också ser vilka organisationer som utför ett för
frågorna gott arbete.
För att i möjligaste mån säkerställa att bi-
dragen fördelas mellan organisationerna enligt
likartade principer och urvalskriterier instämmer
Röda Korset i kommitténs förslag att en myndig-
het skall ansvara för bidragshanteringen.
Skälen för regeringens förslag: Det är ange-
läget att det frivilliga sociala arbetet stärks och
effektiviseras samtidigt som de organisationer
som är verksamma inom området måste ges
respekt och frihet att arbeta efter sina förutsätt-
ningar.
Användningen av statsbidraget till frivilligor-
ganisationerna inom det sociala området bör
kunna utvärderas och omprövas med jämna
mellanrum för att ge utrymme för skaparkraft
och förändring inom området.
Det råder enighet om att det bör skapas tyd-
liga kriterier för vilken typ av organisationer som
kan söka bidrag och för vilken verksamhet
bidrag kan sökas.
De verksamhetsområden statsbidrag inom an-
slaget är avsett att täcka är alkohol och narkotika,
utsatta barn och deras familjer samt våld mot
kvinnor.
Syftet med statsbidraget är att stödja organisa-
tionerna i deras arbete med att förstärka och
komplettera de samhälleliga insatser som genom-
förs inom de angivna områdena av stat, landsting
eller kommun. Detta kan ske genom utbild-
ningsinsatser, information, opinionsbildande
verksamhet eller olika former av stödjande
socialt arbete.
Som flera remissinstanser har framhållit bör
det finnas en balans mellan ett grundläggande
organisationsstöd, som skall täcka kanslifunktio-
ner, och ett verksamhetsstöd som skall möjlig-
göra ett utåtriktat arbete i linje med de socialpo-
litiska målsättningar som statsbidraget är avsett
att stödja.
Organisationerna skall lämna ekonomiska
redovisningar av användningen av statsbidraget.
De skall också rapportera om effekterna av sina
insatser i förhållande till de mål som de angivit.
Regeringen delar kommitténs uppfattning att
en myndighet bör besluta om bidragen. Rege-
ringen vill framhålla att de kriterier som kan
ställas upp inom området aldrig kan leda till
någon form av automatik, utan bidragsgivningen
kommer alltid att ha inslag av lämplighets- eller
skälighetsbedömningar. Inte minst mot denna
bakgrund är det att föredra att
bidragsmottagarna inte deltar i det direkta
beslutsfattandet. Enligt regeringen är det också
viktigt att det för bidragsgivningen skapas
förutsättningar för en större öppenhet när det
gäller att lämna bidrag till nya organisationer än
vad som är möjligt i dag.
Enligt regeringens mening skall ansvaret för
bidragsgivningen åvila Socialstyrelsen. För att
inte den förebyggande aspekten skall komma i
skymundan skall samråd ske med Folkhälso-
institutet. Som flera organisationer har framhållit
finns det värdefulla kunskaper hos organisatio-
nerna som bör tas till vara. Därför bör ett råd-
givande organ upprättas av Socialstyrelsen med
representanter för frivilligorganisationerna för
att bl.a. följa och utveckla bidragssystemet. Ett
sådant råd kan också vara en värdefull bas för
samverkan mellan olika organisationer.
Riktlinjerna för fördelning av statsbidrag till
frivilligorganisationer verksamma inom det so-
ciala området föreslås att gälla från den 1 januari
1999.
Slutsatser
Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga
insatser på det sociala området som komplement
till samhällets insatser. För att komma till rätta
med de olika problem som Statsbidragutred-
ningen presenterar lämnar regeringen förslag till
nya riktlinjer för statsbidrag till vissa organisa-
tioner inom det sociala området. De nya rikt-
linjerna innebär också att förordningen (1977:486)
om statsbidrag till organisationer som bedriver
nykterhetsarbete skall upphöra att gälla och att
den i förordningen angivna samarbetsnämndens
uppgift att pröva frågor om statsbidrag tas över
av Socialstyrelsen. De tidigare anslagsposterna
Bidrag till vissa organisationer samt Bidrag till
vissa nykterhetsorganisationer m.fl. slås ihop till
en gemensam anslagspost.
För åtgärder mot sexuell exploatering av barn
tillförs anslaget 500 000 kronor.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 64 841 000 kronor anvisas under
anslag B10 Bidrag till organisationer på det
sociala området för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 64 341 000 kronor
respektive 64 341 000 kronor.
B11 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder
Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
2 883
Anslags-
sparande
27 117
1998
Anslag
30 000
Utgifts-
prognos
57 117
1999
Förslag
30 000
2000
Beräknat
30 000
2001
Beräknat
30 000
Internationaliseringen och det svenska EU-in-
trädet har ändrat förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på
sådana förändringar är ändrade regler för införsel
av alkohol och avskaffandet av monopolen för
tillverkning, import och partihandel av alko-
holdrycker. Den illegala alkoholhanteringen
ökar.
Ytterligare förändringar av nuvarande införsel-
och partihandelsregler, med anledning av en
formell underrättelse från EU-kommissionen av-
seende partihandelsreglerna och kommande för-
handlingar när det gäller Sveriges rätt att be-
gränsa resandeinförseln av alkoholdrycker, kan
bli aktuella.
Alkohol förekommer som berusningsmedel
långt ner i åldrarna samtidigt som allt fler ung-
domar uppger att de har prövat eller skulle vilja
pröva narkotika. Narkotikan är alltmer lättill-
gänglig. Handel via internet är ett exempel på
detta. Mot den bakgrunden har bl.a. Nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser tagit flera initiativ för att vända
utvecklingen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Nationella ledningsgruppen har under året initie-
rat och finansierat ett antal ungdomsprojekt av
nationellt intresse. De projekt som kommit till
stånd utgår ifrån att inställningen till alkohol och
narkotika är en fråga om värderingar och livsstil.
En annan gemensam utgångspunkt har varit att
aktivt engagera ungdomarna själva. Av anslaget
disponeras 15 miljoner kronor av Folkhälsoin-
stitutet för förstärkning av det lokalt före-
byggande arbetet.
Slutsatser
De förebyggande insatserna blir av avgörande
betydelse när det gäller att motverka alkohol-
och narkotikamissbrukets utbredning. Informa-
tion, opinionsbildning och andra alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser, framför allt på
lokal och regional nivå, får därför en ökad be-
tydelse i ansträngningarna att påverka attityder
och beteenden.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 30 000 000 kronor anvisas under an-
slaget B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åt-
gärder för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 30 000 000 kronor respek-
tive 30 000 000 kronor.
B12 Statens institut för särskilt
utbildningsstöd
Tabell 5.17 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
8 412
Anslags-
sparande
3 048
1998
Anslag
8 561
Utgifts-
prognos
10 067
1999
Förslag
8 447
2000
Beräknat
8 599
1)
2001
Beräknat
8 734
2)
1) Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) skall bidra till att uppnå målet för utgifts-
området genom att förbättra förutsättningarna
för utbildning och studier för unga och vuxna
personer med funktionshinder samt genom att
administrera och utveckla olika stöd som behövs
i och omkring studiesituationen. Sisus ger också
kansliservice till Nämnden för Rh-anpassad ut-
bildning. Sisus åtagande är här bredare än då det
gäller omvårdnadsinsatserna, eftersom Sisus
också direkt skall ta hänsyn till utbildningssidan
av riksgymnasieverksamheten.
Av årsredovisningen för budgetåret 1997
framgår att Sisus anslagssparande när det gäller
förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret
1997 uppgick till drygt 3 miljoner kronor, bl.a.
beroende på lägre personalkostnader än vad som
budgeterats.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I sin årsredovisning för budgetåret 1997 redo-
visar Sisus sin verksamhet under verksamhets-
grenarna stöd inom folkhögskoleområdet, stöd
inom universitet och högskolor samt stöd inom
riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehind-
rade ungdomar.
Sisus arbetar i enlighet med mål som rege-
ringen satt upp i regleringsbrevet.
Sisus har bl.a. som mål att ansvara för att kva-
liteten i den verksamhet som finansieras med
hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras och att
resurserna används effektivt. Med anledning av
detta har Sisus under budgetåret 1997 inom de
olika verksamhetsområdena genomfört både
återkommande och särskilt riktade projekt samt
enkät- och intervjuundersökningar.
Angående verksamhetsmålet att prioritera
lösningar som möjliggör jämförelser mellan olika
huvudmän vad gäller verksamheternas omfatt-
ning, inriktning och kvalitet i förhållande till
använda resurser, har Sisus dels framställt och
vidareutvecklat ett uppföljningsinstrument och
terminsvis gjort jämföresler mellan olika huvud-
män, dels gjort ett antal brukarstudier.
Sisus har också, i enlighet med reglerings-
brevet, beskrivit och analyserat hur insatser en-
ligt Lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) m. m. påverkar behovet av de särskilda
stödinsatser som Sisus ansvarar för. Analysen
har visat att folkhögskolepersonalens kunskap
om vilka insatser som erbjuds via LSS/LASS, Sol
och Sisus är generellt låg. De flesta folkhögskolor
föredrar att själva ha ansvaret för assistenterna.
De är angelägna om att assistenterna skall vara
förtrogna med skolkulturen och delaktiga i
verksamheten utifrån skolans perspektiv.
Sisus får efter regeringsbeslut i maj 1998 ta ut
avgift av Folkbildningsrådet för att registrera an-
sökningar och redovisningar samt bereda rådets
beslut avseende förstärkningsbidraget till folk-
högskolor. Insatsen innebär att Sisus får en hel-
hetsbid av handikappinsatserna på folkhög-
skolorna. Sisus åtagande har möjliggjorts genom
att Sisus utvecklat ett nytt databassystem som
omfattar olika stödinsatser. Den avgiftsfinansie-
rade verksamheten skall ha full kostnadstäckning
som mål.
Sisus har undersökt verksamheten vid riks-
gymnasierna för rörelsehindrade elever och bl.a.
fått kunskap om att könsfördelningen bland
eleverna vid de olika riksgymnasierna är mycket
olika. Resultaten pekar på att fler pojkar än
flickor går på riksgymnasierna men att flickorna
använder fler insatser än pojkarna
Praktiskt har genderarbetet inneburit att kön
används som indelningsgrund i samtliga projekt
under hösten 1997. Sisus tillhör en av de myn-
digheter som engagerats i den metodgrupp som
tillsatts för att ta fram metoder för genderana-
lyser.
Slutsatser
Regeringen föreslår att förvaltningsanslaget för
Sisus minskas med 500 000 kronor på grund av
omprioriteringar inom utgiftsområdet. Mot bak-
grund av ovanstående föreslår regeringen att
8 447 000 kronor anvisas under anslaget B12
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) för år 1999. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 8 599 000 kronor respektive
8 734 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
8 561
Pris- och löneomräkning
367
Justering av premier
19
Omfördelning inom utgiftsom-
rådet
-500
Förslag 1999
8 447
B13 Handikappombudsmannen
Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
8 246
Anslags-
sparande
624
1998
Anslag
7 746
Utgifts-
prognos
8 370
1999
Förslag
7 857
2000
Beräknat
7 860
1)
2001
Beräknat
7 992
2)
1) Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå
Handikappombudsmannen skall bidra till att
uppnå målet för utgiftsområdet genom att be-
vaka frågor som angår funktionshindrade perso-
ners rättigheter och intressen samt verka för att
personer med funktionshinder uppnår full del-
aktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnads-
villkoren.
Av årsredovisningen för budgetåret 1997
framgår bl.a. att Handikappombudsmannens an-
slagssparande vid ingången av år 1998 uppgick
till 624 000 kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I årsredovisningen för budgetåret 1997 redovisar
Handikappombudsmannen sin verksamhet
under verksamhetsgrenarna ärendehandläggning,
uppföljning och analys samt information och
kunskapsöverföring.
Handikappombudsmannens måluppfyllelse
har varit god under år 1997. Verksamheten har
bedrivits i enlighet med målet.
Handikappombudsmannen har utvecklat ef-
fektiva och ändamålsenliga handläggningsrutiner.
Enkla ärenden skall besvaras inom 14 arbets-
dagar. Anmälningsärenden och skriftliga råd-
givningsärenden skall besvaras inom tre
månader. Myndigheten har systematiskt kunnat
handlägga de anmälningsärenden som inkommit
trots den ökning av anmälningsärenden (41 pro-
cent) som skett jämfört med år 1996. De van-
ligast förekommande anmälningarna under år
1997 gällde tillgänglighet i vid bemärkelse, dvs.
yttre miljö, färdtjänst/kommunikationer och
tillgång till information. En uppföljning av ären-
dena som var aktuella åren 1995 och 1996 visar
att Handikappombudsmannens insatser har lett
till förändringar i drygt hälften av ärendena
(73 av 134 anmälningar). Det rör sig om både
direkta effekter där den anmälde går anmälaren
till mötes, men också om generella effekter där
även andra funktionshindrade har gagnats. Från
och med den 1 november 1997 finns också juri-
disk rådgivning på internet.
Handikappombudsmannen har i särskild ord-
ning lämnat en rapport till regeringen om sin
verksamhet och om utvecklingen inom handi-
kappområdet samt givit förslag till åtgärder.
Handikappombudsmannens verksamhet är
för närvarande föremål för översyn (dir.
1997:131). Enligt direktiven skall utredningen
bl.a. pröva vilken betydelse ombudsmannen haft
för utvecklingen inom handikappområdet i stort
samt bedöma om, och i så fall hur,
ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör
förändras i något avseende.
Under förutsättning att riksdagen fattar be-
slut, i enlighet med regeringens förslag ( prop.
1997/98:179), om en ny lag om förbud mot dis-
kriminering inom arbetslivet av personer med
funktionshinder, kommer Handikappombuds-
mannen ges ytterligare nya arbetsuppgifter.
Handikappombudsmannen har sedan myn-
digheten inrättades år 1994 utvecklat sitt analys-
arbete genom att ha tillgång till könsuppdelad
statistik. Myndigheten har också spridit infor-
mation om behovet av könsuppdelad statistik
och nödvändigheten av att ha med ett gender-
perspektiv inom handikappforskningen.
Förutom barn med funktionshinder och psy-
kiskt funktionshindrade är genderfrågor priorite-
rade arbetsområden under 1998. I regleringsbrev
för 1994/95 angavs att Handikappombudsman-
nen skulle prioritera kvinnor med funktionshin-
der.
Könsperspektivet i verksamheten har därför
haft fokus på kvinnor. Även om det självklart
medför att även männens situation belyses har
det i regel skett i relation till kvinnors situation.
Framledes kommer genderprogrammet att ha
fokus på såväl kvinnors som mäns situation uti-
från deras olika behov, möjligheter, erfarenheter,
rättigheter, livssammanhang och sätt att förhålla
sig.
Frågorna ligger nära Handikappombudsman-
nens uppgift att verka för att personer med
funktionshinder tillförsäkras bl. a inflytande och
delaktighet i samhället. En svårighet som myn-
digheten själv uppger har varit att hitta bra ana-
lysinstrument och metoder för att vidareutveckla
genderarbetet. En representant för myndigheten
ingår nu i den metodgrupp som tillsatts för att ta
fram metoder för genderanalyser.
Inom Socialdepartementets ansvarsområde
finns en rad myndigheter som omfattas av gen-
derarbetet. Iakttagelser från Handikappom-
budsmannen om tillämpningen av lagar och reg-
ler kan tillföra dessa myndigheter värdefull
information i ett genderperspektiv.
Inom andra områden är Handikappombuds-
mannen mer ensam i sin bevakningsroll. Det
gäller t. ex. inom forskning och utvecklings-
arbete som berör funktionshindrade och som
inte är forskning på uppdrag av myndigheter.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 857 000 kronor anvisas under
anslaget B13 Handikappombudsmannen för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 7 860 000 kronor respektive 7 992 000
kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
7 746
Pris- och löneomräkning
102
Justering av premier
9
Förslag 1999
7 857
B14 Barnombudsmannen
Tabell 5.19 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
8 743
Anslags-
sparande
-23
1998
Anslag
7 550
Utgifts-
prognos
7 527
1999
Förslag
7 717
2000
Beräknat
7 856
1)
2001
Beräknat
7 978
2)
1) Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå
Barnombudsmannen (BO) skall bidra till att
uppfylla målet för utgiftsområdet genom att
verka för att barns och ungdomars rättigheter
och intressen tillgodoses. BO har en opinions-
bildande och attitydpåverkande roll och skall i
sin verksamhet informera om FN:s konvention
om barnets rättigheter (barnkonventionen) och
medverka till att den genomförs på alla nivåer i
samhället. Myndigheten skall bevaka frågor som
angår barns och ungas rättigheter och intressen
och särskilt uppmärksamma att lagar och andra
författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt konven-
tionen.
I syfte att öka samhällets kunskap om barns
och ungas uppväxtvillkor skall myndigheten
samla kunskap om och i dialog med berörda
myndigheter följa och hålla samman sektors-
övergripande uppföljningsstudier om villkoren
för barn och unga upp till 18 år. BO skall även
företräda barn och unga i den allmänna debatten
och i dialog med Ungdomsstyrelsen verka för att
barn och unga ges ökat inflytande och att deras
åsikter tas tillvara. Myndigheten skall vidare lyfta
fram och tydliggöra samhällets ansvar för barn
samt sprida kunskap om barn och unga i utsatta
situationer.
BO skall sprida kunskap om och verka för att
kommunerna använder barnkonventionen som
ett praktiskt redskap i såväl det individuella som
det generella arbetet med barn. BO skall även
verka för att utveckla nivån på olycksfallsföre-
byggande arbete och därvid göra en genomgång
av rättstillämpningen när det gäller ansvarsfrågor
vid barnolycksfall.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Barnombudsmannens måluppfyllelse har varit
god under verksamhetsåret. Verksamhetsmålen
har i huvudsak kunnat uppfyllas. Bedömningen
av myndighetens prestationer måste ses i belys-
ning av att BO bl.a. är en opinionsbildande myn-
dighet. Enligt den opinionsmätning som BO låtit
genomföra är kännedomen om myndighetens
aktiviteter god. Arbetet kring olika sakfrågor har
varit framgångsrikt på flera områden och i flera
statliga utredningar återfinns förslag som BO har
drivit på olika sätt. BO har bl.a. deltagit i Barn-
kommitténs arbete (SOU 1997:116) som pre-
senterades i augusti 1997. Inom ramen för en
Internetsatsning har myndigheten byggt upp en
hemsida som registrerat 3 100 besök sedan star-
ten i oktober 1997. BO har genomfört en enkät
till elever i årskurs 4 samt en studie om samhälls-
stödet till barn och hur det påverkats av den
ekonomiska krisen. BO har vidare avslutat ett
särskilt regeringsuppdrag om mobbning, inklu-
derande informationsspridning, ökad samord-
ning mellan myndigheter och organisationer
samt framtagandet av konkreta förslag om hur
mobbning skall kunna förebyggas och förhind-
ras.
Under våren 1998 har BO överlämnat statis-
tikboken "Upp till 18" och den årliga rapporten
om barns och ungdomars situation och uppväxt-
villkor till regeringen. BO har vidare utarbetat en
handbok om barnkonventionen för kommuner
och landsting.
Barnombudsmannen skall i sitt arbete beakta
flickors och pojkars olika utgångspunkter och
förutsättningar. Myndigheten har fortlöpande ett
könsperspektiv på den statistik som samlas in
och sammanställs. Flickors och pojkars livs-
villkor och situation redovisas i den årliga
rapporten till regeringen. BO skall verka för att
kommunerna använder barnkonventionen som
ett praktiskt redskap i såväl det individuella som
generella arbetet med barn. I detta arbete sprider
myndigheten bl.a. exempel på modeller i form av
barn- och ungdomsplaner, barnbilagor, check-
listor och barnkonsekvensanalyser. Barnom-
budsmannen betonar i detta arbete vikten av att
kommunerna utgår från både flickors och poj-
kars olika utgångspunkter och förutsättningar i
den kommunala beslutsprocessen.
Slutsatser
Barnombudsmannen har funnits i drygt fem år,
vilket innebär att det nu finns erfarenheter av hur
myndigheten har fungerat i praktiken och un-
derlag för hur den skulle kunna förändras. Barn-
kommittén anser i sitt slutbetänkande (SOU
1997:116) att BO har en nyckelroll i arbetet med
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
Regeringen har nyligen tillkallat en utred-
ningsman för att se över Barnombudsmannens
verksamhet, organisation, roll och arbetsformer
(dir. 1998:21). Syftet med översynen är att belysa
vilken roll BO har spelat för utvecklingen inom
barnområdet inklusive arbete med att göra barn-
konventionen känd. Översynen skall också
innehålla en genomgång av vad som kan göras
för att effektivisera och stärka BO:s verksamhet.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 717 000 kronor anvisas under an-
slaget B14 Barnombudsmannen för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
7 856 000 kronor respektive 7 978 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
7 550 000
Pris- och löneomräkning
145 000
Justering av premier
22 000r
Förslag 1999
7 717 000
B15 Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
Tabell 5.20 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
6 071
Anslags-
sparande
-54
1998
Anslag
6 468
Utgifts-
prognos
6 414
1999
Förslag
6 745
2000
Beräknat
6 865
1)
2001
Beräknat
6 978
2)
1) Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå
Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) är central myndighet med ansvar
för tillsyn, kontroll och information i frågor rö-
rande internationella adoptioner.
NIA har som uppgift att underlätta adoption i
Sverige av utländska barn. NIA skall därvid
sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa
och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets
ursprungsland och i Sverige.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förord-
ningen (1976:834) om prövning av utländskt be-
slut om adoption, samt frågor om auktorisation
av organisationer enligt lagen (1979:192) om in-
ternationell adoptionsförmedling. NIA beslutar
också om fördelning av statsbidrag till sådana or-
ganisationer.
När det är fråga om adoption av ett utländskt
barn utan medverkan av auktoriserad samman-
slutning skall NIA enligt lagen om internationell
adoptionsförmedling pröva om förfarandet är
godtagbart.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Ca 900–1000 barn adopteras till Sverige årligen
med en svagt nedåtgående tendens. För år 1999
görs bedömningen att ca 950 adoptivbarn skall
komma till Sverige.
Adoptionsverksamheten håller en hög etisk
nivå i Sverige. NIA har väsentligt bidragit till
detta genom sin aktiva tillsyns- och informa-
tionsverksamhet. Enskilda händelser visar dock
att man inte kan ta den höga etiska nivån för
given. Fortsatta ansträngningar från NIA:s sida
är därför nödvändiga.
Riksdagen har med anledning av regeringens
proposition Internationella adoptioner (prop.
1996/97:91) beslutat om vissa förändringar som
berör NIA:s verksamhet. Beslutet gav underlag
för att Sverige skulle kunna ratificera 1993 års
Haagkonvention om skydd av barn och samar-
bete vid internationella adoptioner. Ratifice-
ringen har ägt rum i maj år 1997. NIA är också
centralmyndighet enligt konventionen. I övrigt
innebär riksdagens beslut ett antal lagändringar,
bl.a. stärks den enskildes rättssäkerhet i samband
med adoption och utrymmet för enskilda adop-
tioner begränsas.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att myndigheten i allt
väsentligt uppfyllt sina mål.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 745 000 kronor anvisas under an-
slaget B15 Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 6 865 000 kronor
respektive 6 978 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
6 468
Pris- och löneomräkning
266
Justering av premier
11
Förslag 1999
6 745
B16 Statens institutionsstyrelse
Tabell 5.21 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
619 108
Anslags-
sparande
-37 507
1998
Anslag
508 286
1)
Utgifts-
prognos
503 000
1999
Förslag
524 848
2000
Beräknat
534 519
2)
2001
Beräknat
542 003
3)
1) Varav 4 300 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.
2) Motsvarar 524 848 tkr i 1999 års prisnivå
3) Motsvarar 524 848 tkr i 1999 prisnivå
Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den
1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet
för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
(särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog
SiS från landsting och kommuner det formella
huvudmannaskapet för de institutioner som be-
dömdes motsvara behovet av efterfrågan av
vårdplatser.
Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse
är mycket omvärldsberoende och därför svårpla-
nerad. Den är ständigt utsatt för krav på föränd-
ring och anpassning. Detta har under de inledan-
de åren bl.a. avspeglat sig i en ökad efterfrågan av
ungdomsvård och en minskad efterfrågan av
missbrukarvård. Därtill skall den vård som till-
handahålls tillgodose vitt skilda behov och sam-
tidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad bero-
ende av intäkter från vårdavgifter för sin
verksamhet. Avgiftsintäkterna beräknas enligt
SiS till 703 miljoner kronor för år 1998 och 724
miljoner kronor år 1999.
Den sjunkande efterfrågan på LVM-place-
ringar har gett minskade intäkter och ekono-
miska problem för SiS. Innan det statliga över-
tagandet fanns drygt 1 300 platser vid LVM-hem.
Vid övertagandet den 1 april 1994 övertogs cirka
1 000 LVM-platser som successivt minskats till
idag cirka 343 efter de kraftiga rationaliseringar
SiS genomfört för att få verksamheten i ekono-
misk balans.
Anpassningen av verksamheten till efterfrågan
har dock varit förenad med stora kostnader och
har tagit viss tid att genomföra. Prognosen för
budgetåret 1998 pekar dock på att verksamheten
är i balans. Antalet vårdplatser överensstämmer i
stort med nuvarande efterfrågan. Fortfarande
kan efterfrågebilden snabbt svänga.
SiS har med anledning av regeringens proposi-
tion Vissa reformer av påföljdssystemet (prop.
1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21, rskr.
1997/98:275) erhållit ett tilläggsanslag på
4,3 miljoner kronor i tilläggsbudgeten för år
1998 för att finansiera förberedelser för
införandet av påföljden sluten ungdomsvård.
De årliga kostnaderna för de beräknade
10 årsplatserna i sluten ungdomsvård föreslås
finansieras genom att 15,6 miljoner kronor
överförs från utgiftsområde 4 Rättsväsendet an-
slag D1 Kriminalvården.
Den utredning som regeringen beslutade om
att tillsätta den 2 oktober 1997 (Dir 1997:113)
för att se över SiS organisationsstruktur, finansi-
ella styrning och framtida platsbehov har i sep-
tember 1998 överlämnat sitt betänkande till rege-
ringen. Utredarens förslag berör vårdavgifterna,
fastighetsfrågan, huvudkontorets stöd till insti-
tutionerna samt behov av bättre prognoser vad
gäller efterfrågan av vårdplatser.
När det gäller vårdavgifterna anser utredaren
att SiS kan förbättra likviditeten genom att debi-
tera kommunerna avgiften redan vid placerings-
tillfället. Vidare kan högre avgifter för akut- och
utredningsvård tas ut liksom för den frivilliga
vården som ges enligt socialtjänstlagen. För fas-
tigheterna föreslår utredaren ett förändrat
system för eventuella avvecklingskostnader. SiS
bör enligt utredaren ge utbildning och stöd till
institutionscheferna i verksamhetsplanering och
chefsskap samt i personal- och
förhandlingsfrågor. SiS bör även ta fram ett
metodutvecklingsprogram. För att förbättra
prognosarbetet föreslår utredaren att nya
metoder och kontakter med kommunerna
utarbetas för att kunna göra bättre be-
hovsprognoser. Utredningens förslag bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Institutionsstyrelsen har skapat särskilda nät-
verk och arbetsgrupper inom myndigheten. En
arbetsgrupp har bildats inom SiS som har till
uppgift att under år 1998 utarbeta ett förslag till
handlingsprogram för genderfrågor.
Konkreta frågor för SiS att ta upp är t.ex. vilka
könsroller som förmedlas på institutionerna,
vilka behov flickor och pojkar har behandlings-
mässigt, att kvinnor och män får tillgång till vård
på lika villkor samt vilken betydelse kvinnlig
respektive manlig personal har för vården och
behandlingen inom SiS verksamhet.
Beställningsbemyndigande
Beställningsbemyndigande för beviljande av
forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad
anslagspåverkan under perioden 1999–2001.
Tabell 5.22
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
11 467
11 934
10 567
11 567
12 567
Nya förpliktelser
11 415
10 000
10 000
10 000
10 000
Infriade förpliktelser*
10 948
11 367
9 000
9 000
9 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
11 937
10 567
11 567
12 567
13 567
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
0
20 000
20 000
20 000
20 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Regeringens slutsatser
SiS har på ett förtjänstfullt sätt genomfört en
nödvändig omstrukturering av verksamheten för
att nå balans mellan den vård som efterfrågas och
de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens
kvalitet har eftersatts. Tack vare de kraftiga ned-
skärningar SiS genomfört de senaste åren synes
verksamheten nu vara i ekonomisk balans.
Regeringen föreslår en neddragning av SiS
ramanslag med 8 miljoner kronor med anledning
av den volymminskning som skett. Dessa medel
föreslås tillföras kommunerna för deras mer-
kostnader för unga lagöverträdare med anledning
av propositionen Vissa reformer av påföljds-
systemet (prop. 1997/98:96). Genom de medel
som föreslås tillföras från utgiftsområde 4:
Rättsväsendet förstärks anslaget med 7,6
miljoner kronor netto.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 524 848 000 kronor anvisas under an-
slag B16 Statens institutionsstyrelse för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas 534 519 000
respektive 542 003 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
508 286
Pris- och löneomräkning
7 601
Justering av premier
1 361
Minskat resursbehov nettoförändring/omfördelning
7 600
Förslag 1999
524 848
B17 Alkoholinspektionen
Tabell 5.23 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
12 463
Anslags-
sparande
4 015
1998
Anslag
14 548
Utgifts-
prognos
13 000
1999
Förslag
11 013
2000
Beräknat
14 265
1)
2001
Beräknat
14 488
2)
1) Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå
Alkoholinspektionen skall bidra till att uppfylla
målet för utgiftsområdet genom att övervaka
efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse att be-
stämmelser avseende hanteringen av alko-
holdrycker efterlevs och bidrar till att samhällets
alkoholpolitiska mål uppfylls.
Alkoholinspektionen startade sin verksamhet
den 1 januari 1995. Inspektionen bildades med
anledning av bl.a. EU-medlemskapet och att
riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare import,
export, tillverknings- och partihandels-
monopolen när det gäller alkoholdrycker. Dessa
har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat
tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av
Alkoholinspektionen. Detta system har dock i
vissa delar kritiserats av EG-domstolen och EU-
kommissionen och en dialog pågår med EU-
kommissionen om hur tillstånds- och
tillsynssystemet kan korrigeras för att
överensstämma med EG-rätten.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Alkoholinspektionen har arbetat i enlighet med
mål som regeringen satt upp i regleringsbrevet.
Handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden
har prioriterats. Försening har uppstått vad gäller
att bygga upp ett databaserat tillstånds- och till-
synsregister som förutom de egna tillverknings-
och partihandelstillstånden även skall omfatta
samtliga kommuners ca 12 000 serveringstill-
stånd med personregister över alla styrelseleda-
möter, föreståndare och tillståndshavare.
Under det gångna budgetåret har 89 ansök-
ningsärenden avgjorts till en kostnad av 26 000
kr per tillverknings- eller partihandelsärende.
Handläggningstiden har i genomsnitt varit 24
dagar per ärende, vilket är klart bättre än år 1996.
Utbildningsinsatser och informationsspridning
har genomförts enligt vad som planerats. Ett
flertal konferenser och andra initiativ har
genomförts för att bl.a. utveckla länsstyrelsernas
regionala tillsyn. Samarbetet med andra
myndigheter har utvecklats i tillsynsarbetet och
Alkoholinspektionen redovisar i årsredovis-
ningen en omfattande samverkan med andra
myndigheter och organisationer.
Tillsynsbesök med ingående kontroller har
gjorts vid 60 företag. Tillsynsbesöken har med-
fört 5 återkallelser av tillstånd, en varning och
37 påpekanden.
Alkoholinspektionen har ett anslagssparande
från år 1997 på drygt 4 miljoner kronor vilket är
avsett att användas till kostnaderna för det data-
baserade tillstånds- och tillsynsregisteret som är
under uppbyggnad.
Alkoholinspektionens verksamhet finansieras
genom ramanslag på statsbudgeten som bestäms
av riksdagen samtidigt som deras och länsstyrel-
sernas verksamhet på alkoholområdet skall mot-
svaras av de avgifter som tas in från tillverkare
och partihandlare inom alkoholbranschen. I EG-
domstolens dom i det s.k. Franzénmålet kritise-
rades bl.a. de höga avgifterna. Av den anled-
ningen sänkte regeringen avgifterna så att
intäkterna beräknas minska med ca 10 miljoner
kronor årligen.
På alkoholområdet är framtiden för närva-
rande svårbedömd. EU-kommissionen har i en
formell underrättelse ansett att tillsynsavgifterna
fortfarande är för höga och att partihandelstill-
stånden diskriminerar utländska alkoholprodu-
center och försvårar för framför allt små företag
att komma in på den svenska marknaden. Sverige
har besvarat underrättelsen och en dialog pågår
om olika möjliga förändringar av det svenska till-
stånds- och tillsynssystemet.
Slutsatser
Regeringen föreslår att Alkoholinspektionens
anslag tillfälligtvis minskas med 3 800 000 kronor
för år 1999 på grund av omprioriteringar inom
utgiftsområdet och med 800 000 kronor för åren
2000 och 2001.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 11 013 000 kronor anvisas under
anslag B17 Alkoholinspektionen för 1999. För
åren 2000 och 2001 föreslår regeringen 14 265
000 kronor repektive 14 488 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
14 548
Pris- och löneomräkning
265
Omfördelning inom utgiftsområdet
–3 800
Förslag 1999
11 013
B18 Alkoholsortimentsnämnden
Tabell 5.24 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
149
Anslags-
sparande
351
1998
Anslag
674
Utgifts-
prognos
250
1999
Förslag
687
2000
Beräknat
699
1)
2001
Beräknat
708
2)
1) Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå
2) Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den
1 januari 1995 i enlighet med de krav som Euro-
peiska kommissionen uppställt inför Sveriges
inträde i Europeiska unionen för att Sverige
skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet på
alkohol. Samtidigt avskaffades övriga monopol
inom alkoholområdet.
Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-
diskriminerande i enlighet med de principer som
fastlagts i avtalet mellan staten och Systembo-
laget. För att säkerställa icke-diskrimineringen
inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär
över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra
viss alkoholhaltig dryck från sortimentet.
Nämnden består av en lagfaren domare som
ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses
av regeringen för tre år. För beredning av ären-
den hos nämnden utses en sekreterare som skall
vara lagfaren. År 1997 avgjorde nämnden 21 av
24 inkomna ärenden.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 687 000 kronor anvisas under anslag
B18 Alkoholsortimentsnämnden för år 1999.
Häri ingår pris- och löneomräkning med 22 000
kronor. För åren 2000 och 2001 föreslår rege-
ringen 699 000 kronor respektive 708 000
kronor.
B19 Bidrag till äldrebostäder m.m.
Tabell 5.25 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1998
Anslag
250 000
Utgifts-
prognos
100 000
1999
Förslag
150 000
2000
Beräknat
0
2001
Beräknat
0
Budgetåret 1998 har beslutats om ett nytt sti-
mulansbidrag för äldrebostäder. Villkoren för bi-
draget regleras i förordningen (1998:1025) om
stimulansbidrag till äldrebostäder m.m. som
trädde i kraft den 1 september 1998. Anslaget
disponeras av Boverket och administreras av
länsstyrelserna och Boverket.
Regeringens överväganden
Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av
goda och funktionella bostäder och lokaler av-
sedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat
tillgodoses genom de omfattande ny- och om-
byggnationer av äldreboendet som ägt rum i
kommunerna under senare år – till en del finan-
sierat med statliga stimulansmedel. På många håll
är dock behovet fortsatt stort av nya och om-
byggda bostäder för äldre och i många kommu-
ner pågår också en utbyggnad. För att bl.a.
säkerställa att nödvändiga projekt inte skjuts på
framtiden har regeringen i tilläggsbudget (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU97, rskr.
1997/98:317) beslutat att en ram på motsvarande
400 miljoner skall avsättas för ett tillfälligt statligt
byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna
under åren 1998 och 1999. Regeringen behand-
lade denna fråga i propositionen Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113). Åtgärden medför ökade förutsätt-
ningar för kommunerna att uppfylla de natio-
nella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att
äldre skall ha möjlighet att vid behov kunna
flytta till en särskild boendeform.
Medlen skall användas för ny- och
ombyggnad samt förbättringar av dels bostäder i
särskilda boendeformer, dels sådana lokaler i
anslutning till det särskilda boendet som skall
användas som möteslokaler, samlingslokaler etc.
för äldre.
Slutsatser
Med hänvisning till ovanstående föreslår rege-
ringen att 150 000 000 kronor anvisas under an-
slag B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. för år
1999.
B20 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa
Tabell 5.26 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Förslag
10 000
1
2000
Beräknat
10 000
2001
Beräknat
10 000
1 Nytt anslag
Regeringens överväganden
Situationen för hemlösa har försvårats och rege-
ringen vill i samarbete med kommuner och
ideella organisationer satsa resurser och vidta åt-
gärder för att förbättra situationen för hemlösa.
Kommunerna har det yttersta ansvaret för att
människor i utsatta situationer får det stöd och
den hjälp de behöver. Verksamheterna inom den
sociala omsorgen regleras i flera olika lagar, bl.a.
socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:762), lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade samt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare.
I Socialstyrelsens rapport De bostadslösas
situation i Sverige ( 1994:15) konstaterades att
det i mars 1993 fanns cirka 10 000 hemlösa. Be-
greppet hemlösa definieras i rapporten som per-
soner som saknar egen eller förhyrd bostad och
som inte bor stadigvarande inneboende samt är
hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller är
uteliggare. Hälften av dem befann sig i de tre
storstäderna. De dominerande orsakerna till
hemlöshet angavs vara svårigheter att betala
hyran eller svårighet att klara av att bo utan att
störa andra boende.
Kartläggningen pekade även på att de resurser
som fanns inte var tillräckligt anpassade till de
hemlösas behov. Rapporten bekräftade att många
hemlösa med svårare problem söker sig till de
frivilliga organisationerna som fyller en viktig
funktion när det gäller att ge stöd och hjälp. De
mest omfattande frivilliginsatserna görs av
Stadsmissionen och Frälsningsarmén som er-
bjuder möjligheter till tillfällig övernattning eller
olika former av tillfälligt boende.
Under senare år har från olika håll signalerats
att hemlösheten har ökat och att de hemlösas
situation försvårats. En orsak kan vara ökade svå-
righeter på bostadsmarknaden för socialt utsatt.
Det kan även till viss del förklaras genom de för-
seningar som uppstått i samband med psykiatri-
reformen som trädde i kraft 1 januari 1995. För-
ändringen innebar att kommunerna fick ansvaret
för öppenvård av de psykiskt funktionshindrade
som tidigare hade vårdats inom ramen för lands-
tingens slutenvård. Enligt socialstyrelsens års-
rapport 1998 om utvärderingen av psykiatrire-
formen är genomförandet av reformen försenad
bl.a. beroende på att det i vissa fall varit svårt att
få till stånd överenskommelser mellan kommu-
ner och landsting.
Oron för att fler personer med psykiska
funktionshinder återfinns bland dem som kan
betraktas som hemlösa har återkommit i flera
senare undersökningar och också understrukits
av de ideella organisationerna som t.ex. Riksför-
bundet för Social och Mental Hälsa.
Andelen psykiskt funktionshindrade kvinnor
bland hemlösa tycks öka liksom personer som
förutom sitt psykiska funktionshinder har ett
pågående missbruk. Organisationerna har också
pekat på bristen på metoder för inventeringar,
kartläggningar eller uppsökande verksamhet för
att nå personer som saknar bostad eller på annat
sätt riskerar att bli hemlösa. Det finns även be-
hov av att utveckla och pröva olika stödformer
som stärker psykiskt funktionshindrade att klara
eget boende.
Regeringen har i mars 1997 avsatt 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs-
period. Medlen skall användas för ideella organi-
sationers kostnader för att tillsammans med be-
rörda kommuner utveckla och pröva nya
modeller för stöd och boende för personer med
psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i
storstadsområdena särskilt uppmärksammas.
Vidare har regeringen för avsikt att ge Social-
styrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av
rapporten De bostadslösas situation i Sverige i
syfte att få aktuell kunskap om situationen för
gruppen hemlösa, omfattningen av hemlösheten
samt vilka insatser som görs för hemlösa och
hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden.
Regeringen anser att ytterligare medel bör an-
slås under en treårig försöksperiod till nyskapan-
de projekt för de bostadslösa. Det handlar om att
utveckla och pröva olika stödformer, finna me-
toder för lokala inventeringar och uppsökande
verksamhet. Storstädernas särskilda problematik
bör härvid beaktas. Stödet skall ges till kommu-
ner och ideella organisationer efter ansökan. Det
statliga bidraget skall utgå med högst 50% av
kostnaderna för projekten. Medlen bör dispone-
ras av Socialstyrelsen. Vid beslut om medel skall
samordning ske med Allmänna arvsfondens.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 000 000 kronor anvisas under reser-
vationsanslag B20 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas 10 000 000 kronor för respektive år.
5.6 Övrig statlig verksamhet
5.6.1 Systembolaget AB
Regeringens förslag: Riksdagen medger att den
statliga garantin för pensionsförpliktelser vid
Systembolaget höjs till 650 miljoner kronor.
Systembolaget är ett av staten helägt företag. I
koncernen ingår förutom moderbolaget System-
bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena
Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj-
handel och partihandel med alkoholdrycker.
Omsättningen år 1997 uppgick till 19 147, mkr
och antalet årsarbetare till 2 674 (hela koncer-
nen). Avkastningen/vinsten för hela koncernen
uppgick till 174,3 mkr.
I EG-domstolens dom i målet C 185/s95,
åklagaren mot Harry Franzén, prövade de
svenska bestämmelserna om Systembolagets de-
taljhandelsmonopol och dess funktionssätt mot
artikel 37 i EG-fördraget, som reglerar anpass-
ningen av statliga handelsmonopol. Sammanfatt-
ningsvis fann domstolen att Systembolagets kri-
terier och urvalsmetoder varken var diskri-
minerande eller av sådant slag att de missgynnade
importerade produkter. Domstolen slog därför
fast att ett statligt detaljhandelsmonopol för
alkoholdrycker utformat och anpassat såsom det
svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i
EG-fördraget vilket för svenskt vidkommande
var viktigt ur folkhälsoperspektiv. Systembolaget
hade under 1997 ca 200 leverantörer av vin och
sprit jämfört med endast en leverantör två år
tidigare. I januari 1997 fanns det totalt 2 573
märken i Systembolagets sortiment eller 3 226
artiklar. Under året lanserades 880 nya märken.
Försäljningsvolymen ökade under år 1997 med
5,8 procent.
Lagena Distribution AB, som bildades i de-
cember 1994, åtar sig hemtagning, lagring, order-
sammanställning och distribution av alko-
holdrycker för ett stort antal av Systembolagets
leverantörer. En påtaglig förbättring av Lagenas
ekonomiska resultat har skett under 1997 och
Lagena går för första gången med vinst med
0,7 mkr.
Såväl löne- som pensionsadministrationen för
Lagena Distribution AB handhas av Systembo-
laget. För Lagena tillämpas samma pensionsreg-
lemente som för Systembolaget. För att bolagets
avsättningar till pensioner skall vara avdragsgilla
vid inkomsttaxeringen krävs att pensionsutfästel-
serna är tryggade genom statlig garanti. Riks-
dagen utfärdade därför år 1977 en garanti för
pensionsförpliktelserna vid Systembolaget intill
ett belopp på 400 miljoner kronor. Genom riks-
dagens beslut den 8 december 1982 har staten
utökat garantin till 600 miljoner kronor. Riks-
dagen medgav genom beslut 1996 att den statliga
garantin för pensionsförpliktelser vid System-
bolaget AB även skall omfatta Lagena Distribu-
tion AB. Bolaget betalar årligen en avgift till SPV
för garantiförbindelsen.
Den sammanlagda pensionsskulden vid Sys-
tembolaget har dock under årens lopp successivt
ökat bl.a. genom att Systembolaget öppnat nya
butiker och därmed har fler anställda. Inflation
och löneutveckling har också under årens lopp
påverkat skuldens storlek uppåt. En mer markant
ökning av pensionsskulden inträffade 1997 med
116 miljoner kronor. Ökad medellivslängd och
lägre allmänt ränteläge hade då föranlett Finans-
inspektionen att ändra anvisningarna för beräk-
ning av pensionsskulder. I bokslutet för 1997
uppgår Systembolagets och dotterbolaget Lagena
Distributions sammanlagda pensionsskuld till
597, 4 miljoner kronor och statens garanti för
koncernens pensionsskuld är 600 miljoner
kronor. Systembolagets styrelse har i skrivelse till
Socialdepartementet hemställt om en höjning av
garantibeloppet till 700 miljoner kronor.
Det ursprungliga motivet för en statlig garanti
har numera bortfallit. Systembolagets pensions-
utfästelser var tidigare s.k. bruttoförmåner, som
inte kunde kreditförsäkras. För att avsättningar
till pensionsreserven till fullo skulle bli avdrags-
gilla vid beskattningen krävdes en garanti från
staten (se prop. 1976/77:125, s. 23). Numera till-
lämpar Systembolaget dock inte bruttoförmåner
i sina pensionsutfästelser. Förhållandet med en
statligt utfärdad garanti utgör i dag en särlösning
i jämförelse med hur övriga bolag med statligt
ägande tryggar sina pensionsförpliktelser. För att
bedöma frågan om förändring av tryggandeform
behövs bl.a. en belysning av alternativa tryggan-
deformer, de kostnadsmässiga aspekterna av
dessa samt de praktiska konsekvenserna av en
övergången från en tryggandeform till en annan.
Regeringskansliet har inhämtat att Systembo-
laget mot denna bakgrund börjat undersöka för-
ändrade former för fortsatt tryggande av pen-
sionsåtagandena.
En ev. förändrad form för tryggande bör
kunna införas under år 1999. I avvaktan på
underlag för ett slutligt ställningstagande rörande
den fortsatta formen för tryggande av pensions-
förpliktelser och mot bakgrund av en viss ökning
av den beräknade pensionsskulden bedömer
regeringen att den statliga garantin från och med
år 1999 bör höjas till totalt 650 mkr.
6 Socialstyrelsen
6.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar Socialstyrelsen
och dess ramanslag. Ramanslaget uppgår under
år 1998 till knappt 370 miljoner kronor och upp-
gick under år 1997 till knappt 373 miljoner
kronor. Socialstyrelsen disponerar härutöver en
stort antal anslag inom det socialpolitiska
området. Dessa anslag, från vilka utbetalningarna
under år 1997 sammanlagt uppgick till drygt 2,4
miljarder kronor, redovisas främst under
verksamhetsområde Hälso- och sjukvård samt
verksamhetsområde Social omsorg.
Socialstyrelsen är central expertmyndighet
inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård,
hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till
vissa funktionshindrade samt frågor som rör al-
kohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt
det inte är en uppgift för någon annan statlig
myndighet att handlägga sådana ärenden.
I Socialstyrelsens uppgifter ingår tillsyn, upp-
följning, utvärdering och kunskapsförmedling.
Styrelsen svarar också för marknadskontroll och
tillsyn av medicintekniska produkter. Vidare är
Socialstyrelsen ansvarig för funktionen Hälso-
och sjukvård m.m. inom totalförsvaret (utgifts-
område 6 Totalförsvar) och skall bidra till att
uppfylla de mål som satts upp för det civila för-
svaret enligt 1996 års totalförsvarsbeslut. Social-
styrelsens verksamhet inom totalförsvarsom-
rådet redovisas i sin helhet under utgiftsområde 6
Totalförsvar.
6.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
377,4
369,6
381,7
407,4
414,4
421,4
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Det ekonomiska utfallet för år 1997 var 377,4
miljoner kronor, vilket innebär att 4,4 miljo-
ner kronor förbrukades av det ackumulerade
anslagssparandet.
- Det ackumulerade anslagssparandet uppgick
till 30,2 miljoner kronor vid utgången av år
1997, varav 18 miljoner kronor beräknas åter-
stå vid utgången av år 1998.
- Socialstyrelsens tillsynsarbete under år 1997
har varit framgångsrikt och haft stor genom-
slagskraft.
- Aktiv uppföljning har i och med utgången av
år 1998 genomförts i samtliga län och arbets-
metodiken utvärderas nu.
- Resultaten från Socialstyrelsens nationella
uppföljning och utvärdering medför att sty-
relsen ser stora behov av fortsatta studier när
det gäller variationer mellan huvudmän i bl.a.
vårdresurser och behandlingsresultat.
Förändringar
- Socialstyrelsen får fr.o.m. den 1 juli 1999 an-
svaret för ett nationellt planeringsstöd för
läkarförsörjningen inom hälso- och sjuk-
vården.
- Socialstyrelsen ansvarar för handläggning av
ansökningar om legitimationer för personal
inom hälso- och sjukvården. Genom lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område har antalet yrkes-
grupper som kan legitimeras utökats med fyra
nya grupper.
- Socialstyrelsen har i den nationella handlings-
planen för äldreomsorgen givits ett ansvar för
att bl.a. förstärka tillsynen inom äldreområ-
det.
- Socialstyrelsen har med anledning av be-
stämmelserna i den nya miljöbalken ålagts ett
ansvar bl.a. för tillsyn för frågor som gäller
hälsoskydd och för framtagandet av delmål
och sektorsmål i miljöpolitiken samt givits ett
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling.
Prioriteringar för 1999
- Hög prioritet skall ges åt den statliga tillsynen
inom främst primärvården, äldresjukvården
och äldreomsorgen.
- Åtgärder skall vidtas för att följa utvecklingen
inom hälso- och sjukvården vad gäller vårdens
tillgänglighet och patientens ställning, samt
för att stimulera sådan utveckling hos sjuk-
vårdshuvudmännen.
- Stöd skall ges till kommuner och landsting i
deras utveckling av kvalitetssäkringssystem
inom hälso- och sjukvården samt social-
tjänsten.
6.3 Resultatbedömning
Socialstyrelsens övergripande mål under år 1997
var att verka för en god hälsa och social välfärd
samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika
villkor för hela befolkningen.
Socialstyrelsen har under de senaste åren in-
riktat sin verksamhet, såväl resursmässigt som
organisatoriskt, mot en skärpt statlig tillsyn, mot
uppföljning och utvärdering och mot stöd till
olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla
verksamheten. Åtgärder har också vidtagits för
att få en bättre spridning av resultaten av styrel-
sens verksamhet. Socialstyrelsen verksamhet är
indelad i verksamhetsgrenarna tillsyn, aktiv
uppföljning, nationell uppföljning och utvärde-
ring, utbildning och utveckling, övriga huvud-
uppgifter samt beredskap. Regeringens bedöm-
ning nedan av Socialstyrelsens resultat under år
1997 följer i huvudsak indelningen i verksam-
hetsgrenar.
Tillsyn
Målet för tillsynen inom hälso- och sjukvården är
att bedriva tillsynsverksamheten så att den bidrar
till hög patientsäkerhet och kvalitet i den svenska
hälso- och sjukvården. Detta skall ske bl.a. på ett
sådant sätt att företrädare för vårdgivarna vidtar
konkreta åtgärder för att åstadkomma tillfreds-
ställande patientsäkerhet och kvalitet i hälso- och
sjukvården.
Socialstyrelsens årsredovisning för år 1997
visar att styrelsen under åren 1996 och 1997 prio-
riterat tillsynsinsatser inom den primära medi-
cinska tillsynen och därigenom erhållit goda
resultat inom området.
Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört
922 tillsynsbesök och 438 verksamhetstillsyns-
insatser (jämfört med 700 respektive 307 år
1996). Styrelsens genomsnittliga handlägg-
ningstider har legat väl inom ramen för de mål
som satts upp av regeringen i regleringsbrevet för
år 1997. För anmälningsärenden har den genom-
snittliga handläggningstiden varit 6,3 månader
(jämfört med målet om högst 8 månader) och
för egeninitierade tillsynsärenden har den
genomsnittliga handläggningstiden varit 5,3 må-
nader (jämfört med målet om högst 9 månader).
I de fall styrelsens tillsynsåtgärder lett till be-
slut med krav på åtgärder från huvudmännens
sida, har dessa resulterat i rapporter eller uppgif-
ter om vidtagna åtgärder från huvudmännens
sida i 89 procent av fallen. I de fall åtgärder vid-
tagits av huvudmännen har dessa i 67 procent av
fallen av tillsynsenheterna bedömts vara helt till-
fredsställande, i 27 procent av fallen delvis till-
fredsställande och endast i 6 procent av fallen
inte alls tillfredsställande.
När det gäller den sociala tillsynen skall
Socialstyrelsen i samverkan med länsstyrelserna
verka för att öka rättssäkerhet, laglighet och
kvalitet inom socialtjänsten. På det sociala till-
synsområdet ligger huvudansvaret för det direkta
tillsynsarbetet hos länsstyrelserna. Socialstyrel-
sen har i samverkan med länsstyrelserna bl.a. på-
börjat ett arbete med att utveckla mål, mått och
metoder för uppföljning och redovisning av den
regionala tillsynen. Med anledning av riksdagens
beslut om den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) skall Social-
styrelsen effektivisera sin tillsyn inom området.
Vidare skall Socialstyrelsen följa arbetet med en
fördjupad samverkan mellan kommuner och
landsting i syfte att åstadkomma högre kvalitet i
vård och omsorg.
Regeringens samlade bedömning är att Social-
styrelsens tillsynsarbete inom såväl hälso- och
sjukvårdsområdet som socialtjänstområdet varit
framgångsrikt och att Socialstyrelsen har arbetat
med målen för verksamheten på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Regeringen anser att tillsynsarbetet
även framgent bör vara ett prioriterat område för
Socialstyrelsen och att det är viktigt att omfatt-
ningen och kvaliteten på tillsynsinsatserna kan
upprätthållas.
IT-omställningen inför år 2000
Mot bakgrund av bestämmelserna i förordningen
(1997:30) om översyn av statliga myndigheters
informationssystem inför år 2000 uppdrog
regeringen i regleringsbrevet för år 1998 åt So-
cialstyrelsen att senast den 1 april 1998 redovisa
om myndigheten bedömer att det finns risker för
allvarliga störningar i vitala samhällsfunktioner
inom dess tillsynsområde. Socialstyrelsen har
den 31 mars 1998 inkommit med en rapport till
regeringen. I rapporten redovisar Socialstyrelsen
att myndigheten sett över sina egna system och
att dessa i princip i sin helhet är anpassade till
övergången till år 2000. När det gäller Social-
styrelsens tillsynsområde gör myndigheten be-
dömningen att anpassningsarbetet inom hälso-
och sjukvårdsområdet pågår och att inga alarme-
rande rapporter hittills har erhållits. Socialsty-
relsen framhåller att den landstingskommunala
vården generellt sett hunnit längre i sitt anpass-
ningsarbete än den kommunala sjukvården. So-
cialstyrelsen gör också bedömningen att vari-
ationen i både medvetandegrad och anpassnings-
arbete är större bland de privata vårdgivarna än
inom den offentliga vården. Socialstyrelsen
framhåller slutligen att myndigheten genom sin
tillsynsorganisation kommer att följa sjukvårds-
huvudmännens fortsatta anpassningsarbete.
För att ytterligare förstärka de statliga insat-
serna för att underlätta IT-omställningen inför år
2000 uppdrog regeringen i juni 1998 åt ett antal
sektorsmyndigheter, däribland Socialstyrelsen,
att inom sina ansvarsområden noggrant följa an-
passningsarbetet, analysera och bedöma eventu-
ella risker för allvarliga störningar samt överväga
och vid behov uppmärksamma ansvariga på nöd-
vändiga åtgärder för att säkerställa viktiga sam-
hällsfunktioner i samband med IT-omställningen
inför år 2000. Myndigheterna skall också vid be-
hov vidta erforderliga förberedelser för att av-
hjälpa eventuella brister i ledningsorganisationen.
Uppdraget skall ske i samverkan med Statskon-
toret och en första redovisning skall lämnas till
regeringen senast den 1 oktober 1998. Komp-
letterande redovisningar skall därefter lämnas
den 1 mars 1999 och den 1 oktober 1999.
Aktiv uppföljning
Målet för den aktiva uppföljningen är att
Socialstyrelsen skall genomföra länsvisa gransk-
ningar av ändamålsenligheten i de åtgärder som
kommuner och landsting vidtagit för att till-
godose befolkningens behov av hälso- och sjuk-
vård och socialtjänst. Detta skall ske bl.a. på ett
sådant sätt att konkreta åtgärder för verksamhe-
tens utveckling genomförs av huvudmännen.
Aktiv uppföljning genomförs i ett litet antal
län åt gången under totalt ca 10 månader och
med ett bestämt tema. Under år 1997 genomför-
des länsvisa uppföljningar i tre län på temat
kommuners och landstings långsiktiga anpass-
ning till ändrade ekonomiska förutsättningar.
Syftet var att belysa huvudmännens strategier
och prioriteringar för att på lång sikt upprätthålla
god kvalitet, rättssäkerhet och vård på lika
villkor. I och med utgången av år 1998 skall
samtliga län ha granskats inom ramen för den
aktiva uppföljningen. Socialstyrelsen utvärderar
därefter arbetsmetodiken.
Socialstyrelsen framhåller i sin årsredovisning
för år 1997 att myndigheten i sin aktiva uppfölj-
ning funnit att det – både inom hälso- och sjuk-
vården och socialtjänsten – fortfarande finns
brister i kommuner och landsting vad gäller
målformulering, uppföljning och utvärdering,
dvs. i det arbete som till stora delar rör kvalitets-
utveckling. Socialstyrelsen framhåller också i års-
redovisningen att den aktiva uppföljningen har
en stor genomslagskraft som leder till utveckling
och till åtgärder där så behövs. Regeringen delar
denna uppfattning och gör bedömningen att
Socialstyrelsens arbete med den aktiva upp-
följningen under år 1997 har varit framgångsrikt
och att Socialstyrelsen har arbetat med målen för
verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
Nationell uppföljning och utvärdering
Målet för den nationella uppföljningen och ut-
värderingen är att Socialstyrelsen till regerings-
kansliet samt till kommuner och landsting skall
ta fram underlag inom hälso- och sjukvård,
smittskydd och hälsoskydd, folkhälsa, väl-
färdsförhållanden och socialtjänst. Underlagen
skall vara tillförlitliga, relevanta och aktuella och
ge mottagaren goda möjligheter att värdera, ut-
veckla, förbättra och ompröva verksamhet inom
dessa områden.
Nationell uppföljning och utvärdering är ett
område som har prioriterats högt av Socialstyrel-
sen under år 1997. Ett av de många projekt som
Socialstyrelsen bedrivit inom ramen för sin na-
tionella uppföljning och utvärdering under år
1997 är en studie av effekterna av ekonomiska
neddragningar och höjda patientavgifter inom
hälso- och sjukvården. Projektet bedrivs under
flera år och Socialstyrelsen skriver i sin årsredo-
visning för år 1997 att det hittills har visat sig
svårt att isolera den inverkan som just ekono-
miska neddragningar har haft och att vården i
vissa fall kan bibehållas på oförändrad nivå
genom att de ekonomiska neddragningarna
kompenseras genom ytterligare förbättringar av
rutiner och organisation. Det är också så att
förändringar i ekonomiska förutsättningar inte
heller slår igenom i medicinska effekter förrän
efter flera år. Regeringen följer med uppmärk-
samhet resultatet av projektet som beräknas
slutföras under år 1999.
Målet för Socialstyrelsens arbete med kvali-
tetssäkring är att bidra till att ett effektivt och
systematiskt kvalitetssäkringsarbete bedrivs
inom hälso- och sjukvården samt inom social-
tjänsten. Den 1 januari 1997 trädde Socialstyrel-
sens föreskrifter och allmänna råd för kvalitets-
system i hälso- och sjukvården (SOSFS 1996:24)
i kraft. Under år 1997 har en kartläggning ge-
nomförts av andelen verksamhetschefer som
känner till dessa föreskrifter och allmänna råd.
Kartläggningen visade att 93 procent av samtliga
tillfrågade kände till Socialstyrelsens föreskrifter
om kvalitetssystem och 62 procent uppgav att de
läst hela eller det mesta av föreskrifterna. När det
gäller tillämpningen av Socialstyrelsens krav på
kvalitetssystem för olika områden i verksam-
heten ansåg 82 procent av de tillfrågade att de i
mycket eller ganska stor utsträckning arbetar
med kvalitetssäkring. Det är enligt regeringens
uppfattning viktigt att Socialstyrelsen även under
kommande år noga följer hur arbetet med kvali-
tetssäkring fortskrider inom hälso- och sjukvår-
den. Regeringen noterar också med tillfreds-
ställelse att Socialstyrelsen sedan några år tillbaka
bedriver ett arbete för att klargöra definitioner av
kvalitetsbegreppet inom hälso- och sjukvården,
vilket är en förutsättning för att kunna avgränsa
och beskriva kvalitetsutvecklingen i hälso- och
sjukvården. Socialstyrelsen har för avsikt att
komma med förslag till sådana definitioner
under år 1998.
Inom ramen för sitt arbete med kvalitets-
uppföljning i vården har Socialstyrelsen under år
1997 bl.a. fokuserat på områdena tillgänglighet i
vården, patienttillfredsställelse, hälso- och
sjukvårdspersonalens kompetens, användningen
av läkemedel, åtgärdbar dödlighet samt nationella
kvalitetsregister. I årsredovisningen för år 1997
redovisar Socialstyrelsen ett antal resultat från
sitt arbete inom ovanstående områden.
Sammanfattningsvis menar Socialstyrelsen att de
viktigaste resultaten av kvalitetsuppföljningen
inom hälso- och sjukvården är att:
- kvaliteten i den akuta somatiska sjukvården
har förbättrats kraftigt under senare tid,
- kvaliteten inom primärvård och psykiatri när
det gäller behandlingsresultat inte f.n. kan be-
dömas då det finns alltför få data,
- variationerna mellan huvudmännen i behand-
lingsinriktning, vårdresurser och behand-
lingsresultat i vissa fall är mycket stora,
- Sverige sannolikt behåller den internationella
tätposition som vi tidigare haft när det gäller
åtgärdbar dödlighet,
- det finns anledning att anta att medan be-
handlingsresultaten genomsnittligen är goda,
finns en tydlig tendens till ökande köer och
därmed en risk för att behandlingsbehov inte
tillgodoses.
Socialstyrelsen framhåller att dessa resultat
medför att styrelsen ser stora behov av fortsatta
noggranna studier när det gäller främst variatio-
nerna mellan huvudmännen i behandlingsinrikt-
ning, vårdresurser och behandlingsresultat samt
när det gäller tendenserna till ökande köer och
till att behandlingsbehov därmed inte tillgodoses.
Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning på
dessa områden.
Resurserna för nationell uppföljning och ut-
värdering inom socialtjänstområdet har minskat
under år 1997 jämfört med föregående år.
Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört
intervjuundersökningar för att försöka bedöma
vilka effekter den nationella uppföljningen och
utvärderingen får för de verksamheter som följs
upp och utvärderas. Socialstyrelsen har bl.a.
utvärderat effekterna av den nationella upp-
följningen och utvärderingen av Ädelreformen
och av handikappreformen med avseende på i
vilken mån Socialstyrelsen bidragit till utveck-
lingen i kommuner och landsting. Utvärde-
ringarna har fokuserat på hur Socialstyrelsen nått
ut med sina resultat och hur dessa använts.
Däremot har kvaliten i Socialstyrelsens utvärde-
ringsarbete, t.ex. om genomförda analyser är till-
förlitliga, inte utvärderats systematiskt. Resulta-
ten från undersökningarna visar att rapporterna
från de båda reformuppföljningarna är mest
kända, lästa och tillgängliga på den centrala nivån
och då särskilt inom Socialdepartementet och
berörda riksdagsutskott samt inom Kom-
munförbundet respektive Landstingsförbundet.
Praktiskt taget samtliga intervjuade på den cent-
rala nivån kände till rapporterna och drygt 80
procent hade läst dem. Att rapporterna haft
effekt på den centrala nivån visas enligt Social-
styrelsen också av att regering och riksdag vid-
tagit vissa åtgärder som relaterat till det som sty-
relsens visat i sina rapporter. Även på den
regionala nivån är kännedomen om rapporterna
goda. Inom landstingen och länsstyrelserna
kände samtliga intervjuade till rapporterna och
hälften respektive 75 procent hade läst dem. På
den lokala nivån visar uppföljningarna att det
finns stora skillnader i hur rapporterna tas emot
av politiker och av tjänstemän. Endast hälften av
de tillfrågade lokalpolitikerna kände till rappor-
terna och 20 procent hade läst dem. Motsvarande
tal för de kommunala tjänstemännen var 70 re-
spektive 65 procent.
Inom ramen för den nationella uppföljningen
och utvärderingen följde Socialstyrelsen under år
1997 även upp bl.a. utvecklingen av kommuner-
nas barnomsorgsregler för barn till arbetslösa.
Dessutom har missbrukarvårdens utveckling
avrapporterats. Vidare har socialbidragsut-
nyttjandet bl.a. belysts i Social rapport 1997 och i
statistikrapporten Socialbidrag 1996. Under år
1998 har en uppföljning av förändringen i social-
tjänstlagen initierats.
Socialstyrelsen har under år 1998 beviljats
projektmedel från regeringskansliet för ett s.k.
kontrollinsatsprojekt. Syftet med det aktuella
kontrollinsatsprojektet är att analysera om olika
former av stimulansbidrag har varit och är bra
styrinstrument. Socialstyrelsen har engagerat en
extern konsult som projektledare och de stimu-
lansbidrag som analyseras i projektet är de sti-
mulansbidrag som utgivits i samband med tre av
de stora reformerna under 1990-talet: Ädelre-
formen, handikappreformen och psykiatrire-
formen. Projektet har startats upp under somma-
ren och hösten 1998 och skall resultera i en
slutrapport under våren 1999.
Regeringens bedömning är att Socialstyrelsen
på ett tillfredsställande sätt har arbetat med
målen för nationell uppföljning och utvärdering
under år 1997. Regeringen anser att det är viktigt
att Socialstyrelsen även fortsättningsvis priori-
terar denna verksamhet.
Utbildning och utveckling
Socialstyrelsens konkreta ansvar för utbild-
ningsfrågorna inom hälso- och sjukvården är i
första hand koncentrerat till läkarnas vidareut-
bildning i form av specialistutbildning och till
den kompetensgaranti som legimationen inne-
bär. Socialstyrelsen har också ett ansvar för att
påverka vårdgivarna så att vårdpersonalen har
rätt kompetens för sina uppgifter och att de ges
möjlighet till fortbildning i samband med att ar-
betsinnehållet förändras.
Socialstyrelsen ansvarar vidare för att pröva
ansökningar om legitimation och andra behörig-
hetsbevis som garanterar innehavarens yrkes-
kompetens. Styrelsen för också ett tillförlitligt
och aktuellt register över samtliga personer med
svensk legitimation. I registret är även av Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, beslu-
tade behörighetsinskränkningar införda. Under
år 1997 utfärdades knappt 6 200 legitimationer
för tolv yrkesgrupper. Därutöver utfärdades
drygt 5 000 andra bevis och intyg avseende
behörighet för hälso- och sjukvårds-personal.
Genom aktuella målbeskrivningar för de fast-
ställda specialiteterna inom hälso- och sjukvår-
den anger Socialstyrelsen kunskaper, färdigheter
och förhållningssätt som krävs för respektive
specialitet. Under år 1997 svarade Socialstyrelsen
för 184 s.k. SK-kurser för läkare under spe-
cialisttjänstgöring.
Målet för Socialstyrelsens verksamhet inom
utvecklingsområdet är att förbättra metodiken
och kvaliteten i det sociala och pedagogiska ar-
betet. Socialstyrelsens insatser inom området
skall bidra till att utvecklings- och förnyelsear-
bete kommer till stånd inom socialtjänst och
hälso- och sjukvård. Inom ramen för utveck-
lingsarbetet skall Socialstyrelsen också beskriva
kunskapsläget och identifiera områden som har
behov av utvecklingsarbete.
När det gäller utvecklingsarbete inom hälso-
och sjukvårdsområdet har sådant främst bedrivits
inom ramen för den medicinska faktadatabasen
MARS. Utvecklingsarbetet har här främst bestått
i att initiera och stödja systematisk dokumenta-
tion och analys som i sin tur skall vara ett under-
lag för kvalitetsutveckling och resultatuppfölj-
ning inom hälso- och sjukvården. Under år 1997
producerade eller uppdaterade Socialstyrelsen 39
s.k. state-of-the-art dokument och lade stora re-
surser på arbetet med nationella riktlinjer och
kvalitetsregister. En utvärdering av delar av ar-
betet med kunskapsspridning inom MARS som
skett under året visar att 80 procent av de till-
frågade uppgav att informationen var ett stöd i
arbetet och en hjälp vid undervisning samt till 90
procent uppfyllde de angivna syftena med
MARS som en faktadatabas.
Socialstyrelsen har också en viktig roll i såväl
det nationella som det europeiska standardise-
ringsarbetet för medicintekniska produkter. Sty-
relsens insatser inom detta område har ökat i
omfattning efter ikraftträdandet av EG:s direktiv
om medicintekniska produkter (direktiv
93/42/EEG).
Vad beträffar utbildning och utveckling inom
socialtjänstområdet har Socialstyrelsen under år
1997 ökat betoningen på utvecklingsarbete med
anknytning till de förändrade bestämmelserna i
socialtjänstlagen. Projektet Kunskapsbaserad ut-
veckling av socialtjänsten (KUB) som syftar till
att skapa en nationell kunskapsbas grundad på
vetenskap och beprövad erfarenhet har initierats.
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att analysera
effekterna av de insatser som genomförts inom
ramen för myndigheternas utvecklingsmedel
inom socialtjänstområdet samt grunderna för
fördelningen av medlen. En redovisning av upp-
draget har överlämnats till regeringen i februari
1998. I rapporten redovisas inriktning och om-
fattning av genomfört utvecklingsarbete, vilka
generella erfarenheter som vunnits samt en
allmän bedömning av projektens betydelse
lokalt.
Regeringen anser att Socialstyrelsen på ett
tillfredsställande sätt har arbetat med målet för
sin verksamhet inom utbildnings- och utveck-
lingsområdet.
Övriga huvuduppgifter
Socialstyrelsens verksamhetsgren Övriga huvud-
uppgifter omfattar många olika verksamheter.
Bland dessa verksamheter kan nämnas bl.a. drif-
ten av flera register (såväl epidemiologiska som
andra register), insatser inom Socialstyrelsens an-
svar för den officiella statstiken, rådet för vissa
rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga
rådet), besvarande av remisser m.m. samt en stor
del av beredskapsinsatserna.
Bland de viktigaste uppgifterna under år 1997
har varit arbetet med det biverkningsregister för
dentala material som infördes år 1996, arbetet
med ett förskrivarregister med anledning av
läkemedelsreformen och utarbetandet av koder
till grund för registrering av sjukdom eller sym-
tom på sjukdom med anledning av att nya klassi-
fikationer för sjukdomar och kirurgiska åtgärder
togs i bruk i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1997.
Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år
1997 åt Socialstyrelsen att senast den 1 november
1997 redovisa sina erfarenheter av statistikre-
formen. Statistikreformen innebär främst en
ändrad ansvarsfördelning för den officiella
statistiken och Socialstyrelsen fick genom den
nya statstikorganisationen ansvaret för den offi-
ciella statistiken inom ämnesområdena hälsa och
sjukdomar (dödsorsaker), hälso- och sjukvård
samt socialtjänst. Syftet med den ändrade an-
svarsfördelningen var att genom ett ökat an-
vändarinflytande över statistiken få till stånd en
ökad flexibilitet i statistikproduktionen och ett
ökat kostnadsmedvetande. Socialstyrelsen har i
april 1998 redovisat uppdraget till regeringen. I
redovisningen gör Socialstyrelsen bedömningen
att den nya statistikorganisationen fungerat i en-
lighet med intentionerna för reformen och att en
tydlig beställar- och utförarroll har utvecklats.
Detta har redan lett till en viss konkurrens och
en viss ökning av kostnadseffektiviteten i pro-
duktionen av statistik. Detta har enligt Social-
styrelsen skett både genom att kostnaderna för
vissa produkter sjunkit och genom att kvaliteten
i produkterna höjts. I ett internationellt perspek-
tiv är den svenska statistiken inom den sociala
sektorn av hög kvalitet. Socialstyrelsen fram-
håller emellertid att det finns ett behov av för-
bättrad statistik inom framförallt äldreomsorgen
och för öppna insatser inom socialtjänstens verk-
samhet samt inom den öppna hälso- och sjuk-
vården. Dessutom behövs en mer heltäckande
registrering av den öppna vården och äldre-
omsorgen.
Socialstyrelsen gavs i regleringsbrevet för år
1998 i uppdrag att efter samråd med Naturvårds-
verket redovisa omfattningen av och innehållet i
sådan information som tas fram i Socialstyrelsens
ordinarie verksamhet och som kan användas i
den nationella miljöövervakningen som är Na-
turvårdsverkets ansvar. Socialstyrelsen har i en
skrivelse till Socialdepartementet i maj 1998 an-
fört att de data som myndigheten producerar
inom ramen för sin övervakningsfunktion, bl.a.
den nationella epidemiologiska bevakningen och
den nationella folkhälsorapporteringen, inklusive
analyser av miljöns betydelse för befolkningens
hälsa, inte är av den arten att de kan användas
inom den nationella miljöövervakningen. Social-
styrelsen framhåller dock att det finns ett stort
behov av samverkan mellan Naturvårdsverket
och Socialstyrelsen så att analyser kan göras med
utgångspunkt i deras skilda övervakningsfunk-
tioner. Regeringen delar Socialstyrelsens be-
dömning.
Regeringen beslutade den 24 maj 1995 att So-
cialstyrelsen skulle förvalta det statliga stödet om
50 miljoner kronor till tortyrskadade flyktingar
m.fl. Medlen disponeras t.o.m. den 31 december
1999. I uppdraget ingick även att senast den 31
december 1997 till regeringen inkomma med en
redovisning av hur medlen använts och fördelats.
Socialstyrelsen har den 18 december 1997 lämnat
en delrapport till regeringen. Av rapporten
framgår att de 30 miljoner kronor som
Socialstyrelsen disponerar till projekt inom
forskning och metodutveckling inom området
nu efter fem ansökningstillfällen under åren 1996
– 1998 i stort sett är fördelade. En ideell
förening, Kansliet för tortyr- och traumaskadade
(KANTT) har bildats som disponerar
15 miljoner kronor till och med december 1999.
Gender
Enligt regleringsbrevet för år 1997 skulle Social-
styrelsen, som en del i myndighetens utveck-
lingsarbete, analysera förslag och verksamhet
utifrån såväl kvinnors som mäns utgångspunkter,
dvs. anlägga ett genderperspektiv. Av Social-
styrelsens årsredovisning för år 1997 framgår att
Socialstyrelsen under året har formulerat mål för
sitt arbete med genderperspektivet. Målet är att
könsaspekterna skall beaktas i alla nya
verksamheter som ingår i 1998 års verk-
samhetsplan, då det är relevant för verksam-
hetens frågeställningar. År 2001 skall könspers-
pektivet vara beaktat i Socialstyrelsens alla verk-
samheter.
I årsredovisningen redovisar Socialstyrelsen
vidare att myndigheten beaktat könsaspekterna i
sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete där så
varit möjligt. Resultat av detta är att köns-
aspekterna belysts i bl.a. Social rapport 1997, i
Folkhälsorapport 1997, i projektet Operation
kvinnofrid, i de delar av Sveriges officiella
statistik som Socialstyrelsen ansvarar för (för-
utom barnomsorgen), i kartläggningen av vården
av tunga missbrukare, i studien över invandrar-
ungdomars kontakt med socialtjänsten samt i
uppdraget om jämställdhet i barnomsorgen.
Socialstyrelsen konstaterar i årsredovisningen
att myndigheten har underlag för att inom upp-
följnings- och utvärderingsarbetet göra en mer
utvidgad analys av kvinnors och mäns skilda be-
hov och förutsättningar än vad som hittills
gjorts.
Regeringen anser att det är viktigt att Social-
styrelsen under kommande år inom sitt uppfölj-
nings- och utvärderingsarbete utvecklar sin ana-
lys av genderfrågorna. Regeringen anser vidare
att det är önskvärt att Socialstyrelsen i fortsätt-
ningen årligen på ett övergripande sätt i en sär-
skild rapport till regeringen sammanfattar de
viktigaste slutsatserna från sitt genderarbete.
6.3.1 Regeringens slutsatser
Huvudinriktningen för Socialstyrelsens
verksamhet har under de senaste åren varit en
skärpt statlig tillsyn, uppföljning och utvärdering
samt stöd till olika huvudmän i deras uppdrag att
utveckla hälso- och sjukvården respektive social-
tjänsten. Regeringen anser att denna huvudin-
riktning för styrelsens verksamhet bör gälla även
för år 1999. Regeringen delar också Socialstyrel-
sens uppfattning att det är av stor vikt att
styrelsens insatser i första hand riktas mot de
områden som har särskilt stor betydelse för
medborgarna. Det är dessutom viktigt att Social-
styrelsen fortsätter sina insatser för att effektivi-
sera spridningen av resultaten av sin verksamhet
för att på så sätt öka genomslagskraften för insat-
serna.
Regeringen anser att Socialstyrelsen under år
1999 bör prioritera insatser för att dels följa ut-
vecklingen inom hälso- och sjukvården vad gäller
vårdens tillgänglighet och patientens ställning i
vården, dels stimulera en sådan utveckling hos
sjukvårdshuvudmännen. När det gäller arbetet
med tillsynsfrågor gör regeringen bedömningen
att fortsatt hög prioritet skall ges framöver åt den
nationella tillsynen inom främst områdena
primärvård, äldresjukvård och äldreomsorg samt
att en fortsatt fokusering på arbetet med
utveckling av kvalitetssäkringssystem inom
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är
önskvärd. Regeringen anser vidare att Socialsty-
relsen även i fortsättningen skall bedriva en aktiv
tillsyn av smittskyddet.
I den nationella uppföljningen och utvärde-
ringen har Socialstyrelsen bl.a. uppmärksammat
att det inom sjukvården finns stora variationer i
kvalitet mellan huvudmännen. Dessutom är de
data som finns om utfallet av behandlingsarbetet
inom psykiatrin och primärvården helt otillräck-
liga. Regeringen anser att ytterligare insatser
måste göras för att förbättra informationen inom
dessa områden och för att analysera variationerna
i behandlingsresultat över landet. Inom områden
i gränslandet mellan socialtjänst och hälso- och
sjukvård är det viktigt att uppmärksamma utvär-
deringsfrågorna.
Möjligheterna att i både kvantitativa och kva-
litativa termer följa utvecklingen i Socialstyrelsen
har påtagligt ökat under senare år. Regeringen
anser sammanfattningsvis att Socialstyrelsens re-
dovisning i årsredovisningen för år 1997 samt i
övriga rapporter till regeringen visar att
Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt arbe-
tat med såväl de kvantitativa som de kvalitativa
mål som satts upp för myndighetens verksamhet
för år 1997.
Regeringen gör bedömningen att de mål och
den inriktning som tidigare beslutats avseende
Socialstyrelsens verksamhet bör ligga fast även
för år 1999.
6.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att Social-
styrelsens årsredovisning för år 1997 i allt
väsentligt är rättvisande. Den ekonomiadmi-
nistrativa värdering som RRV har utfört av
samtliga statliga myndigheter har beträffande So-
cialstyrelsen givit EA-värdet fullt tillfredsstäl-
lande. RRV har i en särskild revisionsrapport till
Socialstyrelsen framhållit att resultatredovis-
ningen har utvecklats på ett positivt sätt jämfört
med föregående år men också påpekat att den till
viss del innehåller information som inte berör
regleringsbrevets återrapporteringskrav. Rege-
ringen delar RRV:s bedömning att resultatredo-
visningen har förbättrats jämfört med tidigare år.
När det gäller RRV:s påpekande om information
som ej berör återrapporteringskraven har rege-
ringen uppmärksammat detta, men anser att det
för en myndighet med ett så omfattande uppdrag
som Socialstyrelsen i vissa fall kan vara befogat,
och till och med önskvärt, att lämna en del
kompletterande information till den av rege-
ringen i regleringsbrevet beställda återrapporte-
ringen. Regeringen har därför inte för avsikt att
vidta någon åtgärd i frågan
6.5 Anslag
C1 Socialstyrelsen
Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
377 403
Anslags-
sparande
30 236
1998
Anslag
369 636
Utgifts-
prognos
381 658
1999
Förslag
407 357
2000
Beräknat
414 438
1
2001
Beräknat
421 432
2
1 Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå
En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997
visar att utfallet översteg anslaget med drygt 4,4
miljoner kronor. Det ackumulerade anslags-
sparandet vid 1997 års slut uppgick till ca 30,2
miljoner kronor. Socialstyrelsen har i delårs-
rapporten avseende första halvåret 1998 redovisat
en utgiftsprognos för år 1998 om 381,7 miljoner
kronor, vilket skulle medföra ett utnyttjande av
anslagssparandet med drygt 12 miljoner kronor.
Detta innebär att anslagssparandet vid utgången
av år 1998 kan beräknas uppgå till drygt 18
miljoner. Dessa medel beräknas dock till största
delen vara bundna i fleråriga uppföljningsprojekt
samt i form av utvecklingsmedel inom social-
tjänstområdet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Socialstyrelsens bevakningsområde är mycket
omfattande och spänner över både landstingens
och kommunernas verksamheter inom hälso-
och sjukvården samt det sociala området. Detta
innebär att Socialstyrelsens samlade verksamhet
under ett år är både omfattande och disparat.
Socialstyrelsens förvaltningskostnader under
ramanslaget uppgick under år 1997 till drygt
377,4 miljoner kronor. Detta är en minskning
med 15,2 miljoner (3,9 %) jämfört med år 1996.
Av de totala förvaltningskostnaderna under år
1997 svarade tillsynsverksamheten för cirka 20
procent, aktiv uppföljning för cirka 2 procent,
nationell uppföljning och utvärdering för cirka
20 procent, utbildning och utveckling för cirka
25 procent och övriga huvuduppgifter för ca
33 procent. Förvaltningskostnaderna för verk-
samhetsgrenen beredskap har fördelats på de
övriga verksamhetsgrenarna.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 6.2 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1997
5 905
7 550
– 1 645
Prognos 1998
6 050
8 000
– 1 950
Budget 1999
6 050
8 000
– 1 950
Intäkterna avser avgifter från utfärdande av legi-
timationer, intyg m.m. som sker inom Socialsty-
relsens arbete med behörighetsfrågor. Under
åren 1997 och 1998 utfärdas legitimationer för
tolv yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen får inte disponera någon del av
intäkterna från legitimationshanteringen utan
dessa inlevereras i sin helhet till statsbudgetens
inkomstsida. I enlighet med riksdagens beslut
med anledning av propositionen om yrkesverk-
samhet på hälso- och sjukvårdens område kom-
mer fyra nya yrkesgrupper inom hälso- och sjuk-
vården att kunna legitimeras från och med år
1999 (prop.1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22,
rskr. 1997/98:290). Dessa fyra yrkesgrupper är
apotekare, arbetsterapeuter, receptarier samt
sjukhusfysiker och omfattar sammanlagt ca
16 000 personer under 65 år. Socialstyrelsen har
beräknat att merkostnaderna för att hantera an-
sökningar om legimation för dessa nya grupper
kommer att uppgå till ca 3,7 miljoner kronor för
år 1999 och därefter ca 1,3 miljoner kronor per
år. Dessa kostnader ingår ej i de beräknade kost-
naderna i tabell 6.2 ovan. Socialstyrelsen har
också hos regeringen aktualiserat frågan om
möjligheten att i framtiden få disponera hela eller
delar av intäkterna från legitimationshanteringen.
Frågan om dispositionen av avgiftsintäkterna för
legitimationshanteringen bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Tabell 6.3 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt-
kostnad)
Utfall 1997
9 707
26 724
– 17 017
Prognos 1998
13 215
25 000
– 11 785
Budget 1999
13 200
25 100
– 11 900
Intäkterna består av avgifter för kontroll av me-
dicintekniska produkter, för material från EPC,
för data och statistikproduktion samt avgiftsin-
täkter från försäljning av rapporter, skrifter m.m.
Socialstyrelsen får disponera avgiftsintäkterna i
sin helhet, men dessa är otillräckliga för att ge
full kostnadstäckning för verksamheterna.
Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år
1997 åt Socialstyrelsen att göra en översyn av sin
avgiftsfinansierade verksamhet och lämna förslag
på hur den samlade styrningen av denna bör ut-
formas. Socialstyrelsen inkom den 27 oktober
1997 med en redovisning av uppdraget. Över-
synen har begränsats till att omfatta verksam-
heten inom det medicintekniska området och
inom Epidemiologiskt centrum (EPC). Social-
styrelsen föreslår att målet för avgiftssättningen
inom det medicintekniska området skall vara att
nå full kostnadstäckning. Detta gäller både de
kliniska prövningarna och registreringen av CE-
märkta medicintekniska produkter. För registre-
ringen av CE-märkta medicintekniska produkter
bör avgifterna enligt Socialstyrelsen även
finansiera marknadskontrollen av produkterna.
Socialstyrelsen har i dag ingen rätt att ta ut av-
gifter för sin handläggning i samband med ut-
färdande av s.k. free sale certificates för pro-
dukter inom det medicintekniska området. Ett
free sale certificate är ett intyg om att produkten
finns på den svenska marknaden och att den får
exporteras. Socialstyrelsen föreslår att avgifter
för handläggning av free sale certificates skall
kunna tas ut fr.o.m. år 1999 och att målet för
dessa avgifter skall vara att ge full kostnadstäck-
ning. Socialstyrelsen beräknar en handläggning
av ca 135 intyg per år och föreslår en avgift i
avgiftsklass 2 (f.n. 475 kronor) enligt 10 § av-
giftsförordningen (1992:191). Några avgifts-
intäkter avseende free sales certificates ingår ej i
de beräknade intäkterna i tabell 6.3. När det
gäller avgifter för registerverksamheten vid EPC
föreslår Socialstyrelsen att målet skall vara att i
första hand ge täckning för de direkta kostnader-
na för registeruttag. Vid efterfrågan av register-
uttag som är klart kopplad till kommersiell an-
vändning bör Socialstyrelsen erhålla full kost-
nadstäckning genom avgifterna. Frågan om den
framtida avgiftsfinansierade verksamheten be-
reds för närvarande inom regeringskansliet.
Socialstyrelsen erhöll i regleringsbrevet för år
1997 ett uppdrag att utreda förutsättningar för
att inom något eller några särskilt lämpade om-
råden bedriva tjänsteexport, samt lämna förslag
till hur styrning och organisation av tjänste-
exporten bör utformas inom myndigheten. So-
cialstyrelsen har i en rapport till regeringen i
februari 1998 redovisat uppdraget. I sin redovis-
ning pekar styrelsen på att det finns faktorer som
talar för ett begränsat engagemang i tjänste-
export inom bl.a. områdena äldre- och handi-
kappomsorg, social barnavård, socialbidrags-
system, primärvård, vårdkedjor och vårdstruktur,
smittskydd, hälsoskydd, katastrofberedskap,
registeruppbyggnad och epidemiologisk
bevakning. Frågan om tjänsteexport är föremål
för vidare beredning inom regeringskansliet.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Socialstyrelsen disponerar 42 miljoner kronor
per år för att stimulera önskvärd utveckling inom
kommunernas socialtjänst (s.k. utvecklings-
medel). En stor del av dessa medel används till
fleråriga utvecklingsprojekt i någon eller några
kommuner. Detta innebär i praktiken att Social-
styrelsen tar på sig ekonomiska förpliktelser för
kommande budgetår. Regeringen föreslår att
riksdagen medger att regeringen för anslaget C 1
Socialstyrelsen får ikläda sig sådana förpliktelser.
Det föreslagna bemyndigandet och dess
beräknade anslagspåverkan under perioden
1999 – 2001 framgår av tabell 6.4 nedan.
Tabell 6.4 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1997
utfall
1998
prognos
1999
beräknat
2000
beräknat
2001
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
–
–
0
20 000
30 000
Nya förpliktelser
–
–
20 000
20 000
20 000
Infriade förpliktelser*
–
–
0
– 10 000
– 10 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
–
–
20 000
30 000
40 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
–
–
20 000
30 000
40 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
För år 1999 ligger de mål och den inriktning som
tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens
verksamhet fast. Detta innebär att Socialstyrelsen
även under år 1999 skall inrikta sin verksamhet
främst mot en skärpt statlig tillsyn, mot
uppföljning och utvärdering samt mot stöd till
olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla
verksamheten. Dessutom skall myndigheten yt-
terligare stärka sina insatser för att få en bättre
spridning av resultaten av sin verksamhet.
Socialstyrelsen har inför år 1999 ålagts ett an-
tal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas vissa
uppföljningsuppdrag i anledning av att tand-
vårdsförsäkringen reformerats (prop.
1997/98:112, bet. 1997/98:SoU25, rskr.
1997/98:289). Styrelsen skall också fördela det
statliga bidraget till de nationella kompetenscent-
rerna för sällsynta medicinska och odontologiska
tillstånd som föreslagits i samma proposition och
för vilket medel anvisats under anslaget A 1
Sjukvårdsförmåner m.m.
Socialstyrelsen har vidare genom riksdagens
beslut med anledning av propositionen om na-
tionell handlingsplan för äldreomsorgen givits ett
ansvar för att till primärkommunerna fördela det
treåriga stimulansbidraget för anhöriginsatser
(prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr.
1997/98:307).
Genom lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område har antalet yr-
kesgrupper inom hälso- och sjukvården som kan
legitimeras utökats med fyra nya grupper. Detta
innebär att Socialstyrelsen kan förväntas behöva
handlägga ett stort antal tillkommande ansök-
ningar om legitimation, vilket beräknas medföra
ökade kostnader för myndigheten.
I propositionen om läkares vidareutbildning
(prop. 1997/98:5, bet. 1997/87:SoU8, rskr.
1997/98:53) anförs att ett nationellt planerings-
stöd behöver inrättas för att göra det möjligt att
skapa bättre överblick och verka för en mer lång-
siktig planering av läkarförsörjningen inom
hälso- och sjukvården. I propositionen anförs att
de vore ändamålsenligt att tilldela Socialstyrelsen
ansvaret för det nationella planeringsstödet. Re-
geringen avser att i förordningen (1996:570) med
instruktion för Socialstyrelsen införa en sådan
bestämmelse. Regeringen anser att ett sådant na-
tionellt planeringsstöd bör kunna börja införas
fr.o.m. den 1 juli 1999.
Regeringen avser även att i instruktionen för
Socialstyrelsen ålägga styrelsen att dels svara för
tillsyn för frågor som gäller hälsoskydd i enlighet
med bestämmelserna i den nya miljöbalken, dels
tillhandahålla underlag för tillämpningen av mil-
jöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). So-
cialstyrelsen får också, i enlighet med förslagen i
miljöpropositionen, dels ett ansvar för fram-
tagandet av delmål och sektorsmål i miljöpoli-
tiken, dels ett särskilt sektorsansvar för eko-
logiskt hållbar utveckling.
Regeringens förslag till anslag för Socialstyrel-
sen för år 1999 innebär att inga nya ekonomiska
medel tillförs styrelsens ramanslag för de ovan
nämnda tillkommande uppgifterna. Regeringen
vill emellertid upplysa om att Socialstyrelsen,
enligt vad som redovisas under anslaget A1
Sjukvårdsförmåner m.m., under år 1999 får dis-
ponera delar av de 5 miljoner kronor som an-
visats till att utreda behovet och lokaliseringen av
ett nationellt kompetenscenter för dentala
material och som ej behövs för detta ändamål till
andra insatser inom sitt ansvarsområde. Re-
geringen gör bedömningen att detta innebär att
en större del av de 5 miljoner kronorna kan an-
vändas till annan verksamhet inom Socialstyrel-
sens ansvarsområde under år 1999.
Vid beräkning av anslaget för år 1999 har hän-
syn tagits till att medel om sammanlagt
24 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1999 föreslås
överföras från anslaget A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvård till Socialstyrelsens anslag. Dessa medel
avser verksamhet som t.o.m. år 1998 ingått i
överenskommelsen mellan staten och Lands-
tingsförbundet om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen m.m. I överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar år
1999 för insatser för att stärka patientens
ställning m.m. har parterna enats om att medel
för kvalitetsregister (15 miljoner kronor per år),
nationella riktlinjer (2 miljoner kronor per år),
delfinansiering av verksamheten i MARS (4
miljoner kronor per år) samt för EPC:s register
för öppen vård och skador (3 miljoner per år)
fr.o.m. år 1999 skall lyftas ut ur överens-
kommelsen och tillföras Socialstyrelsens anslag.
Vid beräkning av anslaget har hänsyn även ta-
gits till att Socialstyrelsen i enlighet med riks-
dagens godkännande av den nationella hand-
lingsplanen för äldreomsorgen fr.o.m. år 1999
tillförs 5,8 miljoner kronor för att förstärka till-
synen över vården av äldre och funktionshind-
rade personer.
Anslagsberäkningen för år 1999 för Social-
styrelsen utgår vidare från att regeringen föreslår
en besparing om 4 miljoner kronor. Dessa medel
föreslås överföras till anslaget A 9 Smitt-
skyddsinstitutet.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).
Beräkning av anslaget för år 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
369 636
Pris- och löneomräkning
12 128
Justering av premier
65
Bottenbudgetering lokalkostnader
–272
Förstärkt tillsyn inom äldrevården
5 800
Omfördelning inom Uo9
20 000
Förslag 1999
407 357
Regeringen föreslår att 407 357 000 kronor anvi-
sas under anslaget C1 Socialstyrelsen för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
414 438 000 kronor respektive 421 432 000
kronor. Skillnaderna i anslagsnivåer mellan år
1999 och år 2000 består dels av en minskning av
anslaget år 2000 beroende på en tidigare beslutad
teknisk justering om 527 000 kronor med an-
ledning av ändrad bottenbudgetering av lokaler,
dels av beräknad uppräkning av anslaget med
anledning av pris- och löneförändringar.
7 Forskning
Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar
av det forsknings- och utvecklingsarbete som ges
stöd eller genomförs inom Socialdepartementets
ansvarsområde.
Till verksamhetsområdet hör en myndighet;
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).
Forskning ges även stöd från eller genomförs vid
flera andra myndigheter som redovisas på annat
håll i utgiftsområde 9.
Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt
inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska
och folkhälsopolitiska området och kan till stor
del endast tillgodoses genom satsning på forsk-
ning och utvecklingsarbete. Inom Socialdeparte-
mentets ansvarsområde har därvid SFR en
mycket viktig roll, såväl som finansiär gentemot
forskningsvärlden som idégivare, inspiratör och
samarbetspartner för övriga myndigheter under
Socialdepartementet.
Omkring hälften av de drygt ca 200 miljoner
kronor som inom Socialdepartementets område
årligen avsätts till forskning slussas genom SFR.
Andra myndigheter som ger stöd till eller utför
forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen
för sina ramanslag är bl.a. Socialstyrelsen, Folk-
hälsoinstitutet (FHI), Statens institutions-
styrelse, Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, Statens institut för psyko-
social miljömedicin och Smittsskyddsinstitutet.
Socialstyrelsens databas utgör en viktig grund för
delar av forskningen inom bl.a. folkhälsoom-
rådet. Från och med 1999 ges Riksförsäkrings-
verket möjlighet att stödja forskning inom so-
cialförsäkringsområdet. Riksförsäkringsverkets
databaser kommer i takt med att de
moderniseras att bli en allt viktigare grund för
stora delar av socialförsäkringsforskningen.
De planerade insatser och prioriteringar inom
Socialdepartementets verksamhetsområde, som
redovisades i regeringens proposition Forskning
och samhälle (prop. 1996/97:5), har i huvudsak
fullföljts.
Flera myndigheter har bidragit till forskning
kring folkhälsa, som resursmässigt är det största
forskningsområdet. SFR har i samarbete med
andra myndigheter och intressenter utarbetat ett
nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i
hälsa. Utifrån konstaterandet att det föreligger
stora, men otillräckligt kända, skillnader i hälsa
mellan olika grupper i samhället föreslås ökade
satsningar inom området. Flera universitet och
högskolor inrättar nu forskningstjänster inom
området och kommer att medverka till att
genomföra programmet. Även resultat från
andra myndigheter, bl.a. Statens institut för
psykosocial miljömedicin, har inneburit
väsentligt ökade kunskaper på området. Även
inom EU med flera länder har folkhälsofrågor
hög prioritet.
Den kraftsamling som eftersträvats inom
alkoholforskningsområdet har genom insatser
från SFR och FHI lett till att Centrum för alko-
hol- och drogforskning inrättats vid Stockholms
universitet och en professur inom området har
utlysts och är under tillsättning och ytterligare en
professur kommer att inrättas. En utvärdering
har skett av arbetsplatsanknutet alkohol- och
drogförebyggande arbete och redovisats i en
rapport från FHI. En samrådsgrupp som leds av
SFR arbetar vidare för att ytterligare förstärka
forskningen inom området.
SFR och RFV har analyserat behovet av
forskning rörande de sociala trygghetssystemen
och i rapporten Forskning och forskningsbehov
inom socialförsäkringsområdet konstaterat att
det finns ett betydande behov av förstärkning av
forskningssatsningarna t.ex rörande förvalt-
ningen av socialförsäkringssystemen, incitament
och beteendeförändringar, allmänhetens inställ-
ning, etc. Regeringen föreslår mot bakgrund av
denna utredning att RFV (se RFV under utgifts-
område 10) skall ges möjlighet att inom sin an-
slagsram göra vissa satsningar på forskning som
komplement till det forskningsstöd som utges av
SFR.
Bland andra Socialstyrelsen har gjort insatser
för att bidra till utveckling av arbetsmetodiken
inom socialtjänstområdet.
Äldreforskningen var redan tidigare priorite-
rad. Genom riksdagens beslut om det nationella
handlingsprogrammet om äldrepolitiken tillförs
nu forskningsområdet totalt 60 miljoner kronor
under åren 1999–2001 genom en successiv höj-
ning av SFR:s anslagsnivå.
Forskningsområdet barn och familj har vuxit
kraftigt de senaste åren medan stöd till handi-
kappområdet varit av stabil omfattning. Dessa
områden måste dock även fortsättningsvis ha
hög prioritet.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att
de insatser som genomförts redan har lett till
ökad kunskap eller är nödvändiga led i arbetet
med att säkra kunskapstillväxten på sikt. Rege-
ringen bedömer därför att målet, att öka kunska-
pen om tillstånd, processer och effekter rörande
hälsa och social välfärd, nåtts.
Socialvetenskapliga forskningsrådet
SFR ska främja och stödja betydelsefull grund-
forskning och tillämpad forskning inom social-
vetenskap, socialpolitik och folkhälsopolitik samt
sprida information om kunskapsläget och aktuell
forskning. Genom sin verksamhet ska SFR bidra
till målet att öka kunskapen om tillstånd,
processer och effekter rörande hälsa och social
välfärd.
SFR har ett väl utvecklat samarbete med
forskningsråd under Utbildningsdepartementet,
vissa andra forskningsfinansiärer och med myn-
digheter under Socialdepartementet.
7.1 Omfattning
SFR disponerar två ramanslag, ett för forskning
respektive ett för administration. Totalt uppgår
anslagen 1998 till 102 miljoner kronor.
7.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
98
102
99
115
127
139
Höjningen av nivån 1999–2001 avser en succes-
siv utökning av äldreforskningen till en nivåhöj-
ning med 30 miljoner kronor jämfört med 1998
utifrån vad regeringen aviserade i propositionen
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop
1997/98:113). Detta inkluderar en höjning av
ramanslaget för förvaltning med 1 miljon kronor
jämfört med 1998.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Verksamheten har bedrivits med tillfredsställan-
de måluppfyllelse. Verksamhetens inriktning är
långsiktig och omprövas främst i samband med
forskningspropositionerna då även SFR:s roll i
hela det svenska forskningssystemet skärskådas.
Administrationsanslaget har utnyttjats fullt ut,
kredit har tagits i anspråk och utrymme saknas i
princip för utökade åtaganden. På forsknings-
anslaget finns ett anslagssparande som dock skall
ses mot bakgrund av verksamhetens långsiktiga
karaktär och framåtsyftande planering. Förse-
ningar uppstår ibland i samband med tjänstetill-
sättningar, start av nya program etc.
Förändringar
Några större förändringar har inte skett i rådets
verksamhet. Under 1998 har rådet bl.a. utrett
och lämnat förslag rörande satsningar på forsk
ning kring det högt prioriterade området ojäm-
likhet i hälsa. Man har även i enlighet med inten-
tionerna i Nationell handlingsplan för äldre-
politiken börjat förbereda hur regeringens ökade
satsning på äldreforskning i den del SFR är be-
rört ska kunna genomföras med början under
1999.
Prioriteringar
Den fortsatta prioriteringen inom SFR:s an-
svarsområde kommer att påverkas av nästa
forskningsproposition. Behovet av kunskap
genom forskning kommer dock även fortsätt-
ningsvis att vara mycket stort och några drastiska
omkastningar av den långsiktiga inriktningen är
sannolikt inte att vänta. Några viktiga frågor
under 1999 kommer att vara:
- ojämlikhet i hälsa. Mot bakgrund av det för-
slag till forskningsprogram som SFR presen-
terade våren 1998 anser regeringen att SFR
bör eftersträva att inom sin ram förstärka sin
satsning på området som komplement till
övriga berörda och i programarbetet involve-
rade aktörers insatser.
- den ökade satsningen på äldreforskning vil-
ken även förutsätter att SFR svarar för en
kanslifunktion för ett samverkansorgan mel-
lan inblandade aktörer
- ytterligare insatser för att skapa fler möten
mellan forskare, praktiker och myndigheter
för information och diskussion kring forsk-
ningsresultat och forskningsbehov.
- fortsatta insatser för att forskningen inom
området skall ge ökad kunskap om både mäns
och kvinnors behov och förutsättningar.
7.3 Resultatbedömning
SFR:s verksamhet har i stort sett bedrivits i en-
lighet med målen. SFR:s organisation och verk-
samhet har en sådan utformning att rådets nu-
varande inriktning, arbetssätt och prestationer
kan förväntas innebära att de generella målen för
forskning uppnås även framdeles. Regeringen
överväger att komplettera de generella forsk-
ningsmålen som hittills gällt för SFR med mål
som är tydligare anpassade såväl efter ambitioner
och behov inom Socialdepartementets område,
som efter SFR:s verksamhet och resultat. Det är
bland annat viktigt att SFR genomför ytterligare
insatser för att genderperspektivet ska betonas
bättre i forskningen och för att mötesplatser
skapas där forskare och praktiker kan diskutera
forskningsresultat och forskningsbehov.
Regeringen instämmer i SFR:s bedömning att
fluktuationerna på anslaget måste ses i ljuset av
verksamhetens planering av resursanvändningen
som sträcker sig minst 3-6 år framåt och be-
dömer därför att det prognoserade anslags-
sparandet kommer att behövas för planerade
satsningar.
Fler ansökningar har kommit in till rådet de
senaste åren och fler har beviljats stöd. Projekt-
stödets andel av ramanslaget för forskning har
dock minskat, medan finansieringen av tjänster
ökat. Detta speglar rådets satsning på yngre
forskare, vilket svarar mot målen för verksam-
heten.
Insatser har gjorts för att genderperspektivet
bättre ska betonas i den socialvetenskapliga
forskningen. I förhållande till hur många ansök-
ningar som män respektive kvinnor lämnar in, så
beviljar SFR män och kvinnor stöd i lika ut-
sträckning. Gendermålet bedöms därför upp-
fyllt.
I enlighet med målen har SFR:s informa-
tionsverksamhet och kontakterna med övriga
myndigheter under Socialdepartementet utökats.
Vidare har rådet förberett hur en ökad sats-
ning på äldreforskning ska kunna genomföras
med början 1999. Rådet har också bidragit till att
Centrum för alkohol- och drogforskning in-
rättats.
7.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredo-
visningen i allt väsentligt är rättvisande.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tabell 7.1 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1997
utfall
1998
beräknat
1999
prognos
2000
prognos
2001
prognos
Utestående förpliktelser vid årets början
148 100
182 200
150 000
267 300
277 300
Nya förpliktelser
118 000
90 000
190 000
120 000
110 000
Infriade förpliktelser*
83 900
122 200
72 700
110 000
100 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
182 200
150 000
267 300
277 300
287 300
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
220 000
230 000
330 000
340 000
350 000
7.5 Anslag
D1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
89 798
Anslags-
sparande
3 030
1998
Anslag
94 610
Utgifts-
prognos
92 000
1999
Förslag
105 580
2000
Beräknat
117 656
1
2001
Beräknat
129 962
2
1 Motsvarar 115 580 tkr i 1999 års prisnivå
2 Motsvarar 125 580 tkr i 1999 års prisnivå
Anslagssparandet på 3 miljoner kronor från 1997
uppstod på grund av förseningar i start av vissa
projekt m.m.
Utgiftsprognosen för 1998 pekar på att an-
slagssparandet kommer att uppgå till cirka
5 miljoner kronor vilket beror på flera sam-
verkande faktorer. Bland annat har starten av det
nyinrättade Centrum för alkohol- och drog-
forskning blivit försenad genom att professuren
ännu inte är tillsatt. Vidare har under året ett an-
tal större programstöd upphört och inte fullt ut
hunnit ersättas av nya satsningar. SFR har för
övrigt utvärderat programstöden och funnit att
de varit en väl fungerande stödform för sats-
ningar inom nya eller underförsörjda forsk-
ningsområden.
Regeringens överväganden
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
med anledning av att en korrigering har gjorts av
den justering som genomfördes av anslagen för
år 1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området föränd-
rades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4)
I enlighet med den nationella handlingsplanen
för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) bör
Socialvetenskapliga forskningsrådets ramanslag
förstärkas med 10 000 000 kronor 1999,
20 000 000 kronor år 2000 och 30 000 000
kronor år 2001. Av dessa medel bör förvaltnings-
anslaget tillföras 1 000 000 kronor och resterande
medel tillföras forskningsmedlen.
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
94 610
Pris- och löneomräkning
2 006
Justering av premier
–36
Förstärkning äldreforskning
9 000
Förslag 1999
105 580
Regeringen föreslår att 105 580 000 kronor an-
visas under anslaget D1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 117 656 000 kronor
respektive 129 962 000 kronor.
D2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning
Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
7 861
Anslags-
sparande
–97
1998
Anslag
7 569
Utgifts-
prognos
7 300
1999
Förslag
8 968
2000
Beräknat
9 129
1
2001
Beräknat
9 272
2
1,2 Motsvarar 8 968 tkr i 1999 års prisnivå
Anslaget överskreds med 211 000 kronor under
1997, varav 114 000 kronor finansierades av an-
slagssparandet från 1996 och resten med anslags-
krediten. Överskridandet berodde framför allt på
tillfälligt ökade lönekostnader i samband med
personbyte på en av tjänsterna. Därtill har lokal-
kostnaderna ökat och rådet har också fått ökade
kostnader till följd av prisökningar på resor och
porto. Prognosen för 1998 pekar dock på att
SFR kommer att klara administrationen med an-
slagna medel.
Regeringens överväganden
Utökningen av äldreforskningen och olika typer
av informativa satsningar kräver ökade admini-
strativa insatser av SFR. Regeringen bedömer att
detta inte ryms inom rådets nuvarande ramanslag
för förvaltning och bedömer att anslaget bör
höjas med 1 000 000 kronor fr.o.m. 1999 vilket
ryms inom ramen för tillskottet för äldreforsk-
ning.
Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
7 569
Pris- och löneomräkning
399
Förstärkning m.a.a äldreforskning
1 000
Förslag 1999
8 968
Regeringen föreslår att 8 968 000 kronor anvisas
under anslaget Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: Förvaltning. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 9 129 000 kronor respektive
9 272 000 kronor.
8 Övrig statlig verksamhet
8.1 Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för
barn, ungdomar och personer med funktions-
hinder. Stöd ur fonden skall i första hand lämnas
för förnyelse- och utvecklingsverksamhet till or-
ganisationer som bedriver ideell verksamhet.
Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare
bestämmelser om fonden finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en
särskild fond.
Den övergripande beslutanderätten i ärenden
som rör Allmänna arvsfonden ligger hos rege-
ringen. Den 1 juli 1994 inrättades Arvsfonds-
delegationen som organisatoriskt sorterar under
Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen
fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som
beviljats stöd och informerar allmänheten om
fondens ändamål och medlens användningsom-
råde. Om stödet bedöms överstiga 300 000
kronor eller om ärendet är av principiell be-
tydelse eller annars av större vikt, överlämnas
ärendet till regeringen för beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handlägg-
ningen av arvsfondsärenden som rör barn under
12 år och för ärenden som rör personer med
funktionshinder. Inrikesdepartementet ansvarar
för handläggningen av ärenden som rör ung-
domar i åldrarna 12 – 25 år.
Regeringen har i skrivelse Redovisning för
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1997 (1997/98:125) lämnat en
fyllig redovisning av de medel som fördelats
under berört budgetår och också lämnat förslag
till kommande inriktning av stödet.
För budgetåret 1998 är det sammanlagda ut-
delningsbara beloppet ca 250 miljoner kronor
Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp
10
Förslag till statsbudget för 1999
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 9
2.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag 10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 11
2.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet 12
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 14
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän 15
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension 16
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 17
Rättsdatablad 18
3 Inledning 19
3.1 Omfattning 19
3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av
ålderspensionsreformen 19
3.2 Utgiftsutveckling 20
3.3 Resultatbedömning 21
3.3.1 Tillstånd och utveckling 21
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 24
3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 25
3.3.4 Regeringens slutsatser 27
3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 27
4 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 29
4.1 Omfattning 29
4.2 Utgiftsutveckling 29
4.3 Resultatbedömning 30
4.4 Förslag till regeländringar 30
4.5 Anslag 34
A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 34
A2 Förtidspensioner 36
A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift 38
A4 Handikappersättningar 39
A5 Arbetsskadeersättningar 40
A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift 42
A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 43
A8 Ersättning för kroppsskador 44
5 Socialförsäkringens administration 45
5.1 Omfattning 45
5.2 Utgiftsutveckling 45
5.3 Resultatbedömning och slutsatser 46
5.4 Förslag till regeländringar 48
5.5 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser 51
5.6 Anslag 52
B1 Riksförsäkringsverket 52
B2 Allmänna försäkringskassor 52
9 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i
enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 3.2,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:1047) om sjuklön,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,
4. antar regeringens förslag till lag om sär-
skilda insatser för personer med tre fjärde-
dels förtidspension eller sjukbidrag,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
6. antar regeringens förslag till lag om förvalt-
ning av vissa fonder inom socialförsäk-
ringsområdet,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,
11. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B1 Riksförsäkrings-
verket, åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor
under åren 2000–2002,
12. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt redovisning
nedan.
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A1
Sjukpenning, rehabilitering, m.m.
ramanslag
20 035 000
A2
Förtidspensioner
ramanslag
37 896 000
A3
Förtidspension: statlig ålderspensionsavgift
ramanslag
8 864 830
A4
Handikappersättningar
ramanslag
1 013 000
A5
Arbetsskadeersättningar
ramanslag
5 958 900
A6
Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift
ramanslag
1 181 300
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A7
Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer
ramanslag
55 000
A8
Ersättning för kroppsskador
ramanslag
62 600
B1
Riksförsäkringsverket
ramanslag
710 181
B2
Allmänna försäkringskassor
ramanslag
4 726 394
Summa
80 503 205
10 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
10.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Arbetsgivaren skall till den allmänna försäkringskassan anmäla sjukdomsfall
som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön, om sjukperioden och
anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras
inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt.
Arbetsgivaren skall vidare lämna
uppgift om sjukdomsfall som har
gett arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön. En sådan uppgift skall läm-
nas skriftligen till riksförsäkrings-
verket. Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, riksförsäk-
ringsverket får föreskriva att upp-
gifter i stället skall lämnas till för-
säkringskassan samt att uppgifterna
får lämnas med hjälp av automatisk
databehandling. Uppgift som avses i
detta stycke skall lämnas senast vid
utgången av den kalendermånad som
följer efter den under vilken sjuk-
löneperioden löpte ut.
Arbetsgivare med minst femtio an-
ställda skall vidare lämna uppgift om
sjukdomsfall som har gett arbets-
tagare hos honom rätt till sjuklön.
En sådan uppgift skall lämnas skrift-
ligen till Riksförsäkringsverket. Re-
geringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Riksförsäkringsverket
får föreskriva att uppgifter i stället
skall lämnas till försäkringskassan
samt att uppgifterna får lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
Uppgift som avses i detta stycke
skall lämnas senast vid utgången av
den kalendermånad som följer efter
den under vilken sjuklöneperioden
löpte ut.
Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada finns föreskrifter i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
10.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksam-
het med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
Förbundets räkenskaper och års-
redovisning samt styrelsens förvalt-
ning skall granskas av en revisor för
varje medlem i förbundet. För re-
visorerna skall finnas personliga er-
sättare. Valet skall förrättas av med-
lemmarnas fullmäktige och i fråga om
den allmänna försäkringskassan utses
av Riksrevisionsverket. För val som
förrättas av kommun- och lands-
tingsfullmäktige skall därvid 11 §
första stycket, 12 och 13 §§ denna lag
samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunal-
lagen (1991:900) gälla i tillämpliga
delar.
Förbundets räkenskaper och års-
redovisning samt styrelsens förvalt-
ning skall granskas av en revisor för
varje medlem i förbundet. För re-
visorerna skall finnas personliga er-
sättare. Valet skall förrättas av med-
lemmarnas fullmäktige. För val som
förrättas av kommun- och lands-
tingsfullmäktige skall därvid 11 §
första stycket, 12 och 13 §§ denna lag
samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunal-
lagen (1991:900) gälla i tillämpliga
delar. Revisorn för den allmänna för-
säkringskassan skall utses av Riksrevi-
sionsverket och har rätt att av försäk-
ringskassan få skäligt arvode för sitt
uppdrag.
För granskning av ett nybildat förbund skall revisor och revisorsersättare
väljas respektive utses senast när förbundet bildas och avse tiden från valets
förrättande eller tidpunkten för utseendet till dess nästa tjänstgöringstid för
revisorer och revisorsersättare börjar.
Bestämmelserna om revision i 9 kap. 4–18 §§ kommunallagen gäller i övrigt
i tillämpliga delar. I fråga om justering av protokoll skall dock i stället 2 kap.
13 § kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas. Revisionsberättelse skall
lämnas till förbundsstyrelsen, till medlemmarnas fullmäktige respektive sty-
relse och till Riksförsäkringsverket. Förbundsmedlemmarna skall var för sig
pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsstyrelsen och om skadeståndstalan
skall väckas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
10.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller
hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbets-
förmågan.
2 § Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer
till stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.
3 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som be-
reds en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande
den återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för
anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999
10.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring att
18 kap. 23 § och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:87) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
23 §
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om den all-
männa försäkringskassans redovis-
ning.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om den all-
männa försäkringskassans redovis-
ning samt föreskrifter om ekonomi-
administrationen vid den allmänna
försäkringskassan.
3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18,
33 och 34 §§ om socialförsäkrings-
nämnderna tillämpas första gången
på de nämnder som utses för tid
fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om
ärenden som enligt äldre bestämmel-
ser skall avgöras av socialförsäk-
ringsnämnden beslutar den allmänna
försäkringskassas styrelse fr.o.m. den
1 april 1999 om fördelningen av
ärendena bland de socialförsäkrings-
nämnder som då finns inom försäk-
ringskassans verksamhetsområde.
3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18,
33 och 34 §§ om socialförsäkrings-
nämnderna tillämpas första gången
på de nämnder som utses för tid
fr.o.m. den 1 april 1999. Styrelsen i en
allmän försäkringskassa får dock utse
ledamöter i en socialförsäkringsnämnd
för perioden den 1 januari 1999 till
och med den 31 mars 1999. I fråga om
ärenden som enligt äldre bestäm-
melser skall avgöras av socialförsäk-
ringsnämnden beslutar den allmänna
försäkringskassans styrelse fr.o.m.
den 1 april 1999 om fördelningen av
ärendena bland de socialförsäkrings-
nämnder som då finns inom
försäkringskassans verksamhetsom-
råde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
10.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag skall tillämpas på följande fonder
– Folkpensioneringsfonden
– Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder
– Sjömanspensioneringsfonden
– Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond
– Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring
– Fiskarförsäkringsfonden
– Affärsverksfonden
– Trafiklivräntefonden
– Theofil Anderssons 50-årsfond
2 § Fonderna skall förvaltas av Kammarkollegiet enligt de föreskrifter som
regeringen utfärdar om inte annat följer av denna lag.
Om det för någon fond finns särskilda föreskrifter som avviker från vad
som anges i denna lag eller vad som av regeringen föreskrivits om Kammar-
kollegiets fondförvaltning gäller dock dessa föreskrifter.
Kammarkollegiets förvaltning skall i övrigt ske på det sätt och i de former
som Kammarkollegiet och Riksförsäkringsverket kommer överens om.
3 § Fondernas medel skall förvaltas på sådant sätt att medlen blir till största
möjliga nytta för de försäkringar eller de ändamål för vilka fonderna har
tillkommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkast-
ning, tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt betryggan-
de säkerhet tillgodoses.
4 § Kammarkollegiet får placera fondmedlen
1. i skuldförbindelser med låg kreditrisk, och
2. i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska aktiebolag eller ekono-
miska föreningar, till belopp som för varje fond motsvarar högst fem procent
av det totala marknadsvärdet av fondens tillgångar.
Fondmedlen får inte placeras i skuldförbindelser utställda i utländsk valuta,
i konvertibla skuldebrev eller i skuldebrev förenade med optionsrätt till ny-
teckning.
Kammarkollegiet får handla med optioner och terminer eller andra likartade
finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen av fondernas till-
gångar eller för att skydda fondernas tillgångar mot kursförluster eller andra
risker.
Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap får fondmed-
len placeras hos Riksbanken eller annan bank.
5 § Om det är uppenbart att en fond annars skulle lida en avsevärd förlust får
Kammarkollegiet skydda en fordran genom att på offentlig auktion eller på en
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad köpa
in egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen eller överta egendom
som betalning för fordringen. Egendom som förvärvats på detta sätt skall av-
yttras så snart det är lämpligt och senast då det kan ske utan förlust.
Kammarkollegiet får anta ackord vid betalningsinställelse eller konkurs.
6 § Riksförsäkringsverket skall svara för att fondernas medel och dessas av-
kastning används i enlighet med de ändamål som fonderna är avsedda för och
även svara för utbetalning av medel ur fonderna.
7 § Regeringen kan bestämma att kostnaderna för förvaltningen av viss i 1 §
uppräknad fond skall ersättas av allmänna medel samt därvid fastställa de
grunder, enligt vilka ersättningen skall utgå.
8 § För varje räkenskapsår skall Kammarkollegiet i samråd med Riksförsäk-
ringsverket upprätta en årsredovisning över kapitalförvaltningen för de fonder
som omfattas av denna lag. Den skall innefatta förvaltningsberättelse, resul-
taträkning och balansräkning. Riksrevisionsverket skall granska årsredovis-
ningen för förvaltningen av de fonder som omfattas av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då reglementet (1961:265) angå-
ende förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder upphör att gälla.
10.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §
Anmälan enligt 1 § andra stycket
skall göras till den allmänna försäk-
ringskassa hos vilken den försäkrade
är inskriven eller skulle ha varit in-
skriven, om han hade uppfyllt ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Är den skada-
de icke och skulle han ej heller under
nämnda förutsättning ha varit inskri-
ven hos allmän försäkringskassa,
skall anmälan göras till försäkrings-
kassa i den ort där skadan har in-
träffat eller visat sig. Kan ej med stöd
av vad här sagts avgöras till vilken
försäkringskassa ärendet hör, skall
anmälan göras till Stockholms läns
eller, när det gäller sjöman, till
Göteborgs allmänna försäkringskassa.
Även om det inte följer av första
stycket får anmälan, när det gäller
sjöman, alltid göras till Göteborgs
allmänna försäkringskassa.
Anmälan enligt 1 § andra stycket
skall göras till den allmänna försäk-
ringskassa hos vilken den försäkrade
är inskriven eller skulle ha varit in-
skriven, om han hade uppfyllt ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Är den skada-
de icke och skulle han ej heller under
nämnda förutsättning ha varit inskri-
ven hos allmän försäkringskassa,
skall anmälan göras till försäkrings-
kassa i den ort där skadan har in-
träffat eller visat sig. Kan ej med stöd
av vad här sagts avgöras till vilken
försäkringskassa ärendet hör, skall
anmälan göras till Stockholms läns
eller, när det gäller sjöman, till Västra
Götalands läns allmänna försäkrings-
kassa.
Även om det inte följer av första
stycket får anmälan, när det gäller
sjöman, alltid göras till Västra
Götalands läns allmänna försäkrings-
kassa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
10.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Göteborgs allmänna försäkrings-
kassa beslutar om ersättning enligt
denna lag.
Västra Götalands läns allmänna
försäkringskassa beslutar om ersätt-
ning enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
10.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 och 8 §§ lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap
7 §
Pensionsbehållningen skall minskas
med hänsyn till kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension.
Pensionsbehållningen skall minskas
med hänsyn till kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension
enligt denna lag.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, se-
dan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräk-
ning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnads-
faktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser.
8 §
Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen fastställas av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall
grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av
alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det be-
lopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräk-
ning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktorn
för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60
procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall
denna andel öka med två procenten-
heter per år.
När förvaltningskostnadsfaktorn
för åren 1999–2001 bestäms skall vad
som föreskrivs i första stycket avse
60 procent av kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension.
För tid därefter till och med år 2021
skall denna andel öka med två pro-
centenheter per år.
10.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmel-
serna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6, 11 och 12 §§,
11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10
kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad
ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande
av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensions-
rätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första
gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande
av
1. inkomstbasbelopp skall till-
lämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning
av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första
stycket nämnda lag skall tillämpas
första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall
tillämpas första gången för år 2001.
1. inkomstbasbelopp skall till-
lämpas första gången för år 2002, och
2. arvsvinstfaktorer för fördelning
av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första
stycket nämnda lag skall tillämpas
första gången för år 2000.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, änd-
rar, upphäver eller upprepar
ett normgivningsbemyndigan-
de
Celexnummer för bakom
liggande EG-regler
Lag om förvaltning av vissa fon-
der inom socialförsäkringsom-
rådet
2,7 §§
11 Inledning
Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna skill-
nader mellan olika samhällsgrupper. Detta upp-
nås bl.a. genom en solidariskt finansierad välfärd
med generella system. Genom att öka den eko-
nomiska tryggheten för alla minskar de ekono-
miska följderna av t.ex. sjukdom, funktions-
hinder, arbetsskada och föräldraledighet.
Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa
och effektiva. Dessa mål uppnås genom en gene-
rell offentlig försäkring som ger standardtrygg-
het genom att ersätta inkomstbortfall. Brett för-
ankrade system som är statsfinansiellt hållbara,
dvs. där sambanden mellan avgift och förmåner
är tydligt, skapar tilltro till försäkringarna.
Systemen skall stimulera arbete, utbildning
och rehabilitering. Det förutsätter att sjuka,
funktionshindrade och arbetsskadade möts av
respekt och möjligheter. Samhället och arbets-
givarna har en skyldighet att tillhandahålla åtgär-
der som stärker den enskildes förutsättningar för
att kunna återvända till arbetsmarknaden.
Socialförsäkringarna skall så långt möjligt an-
passas till människors föränderliga livsvillkor.
För att detta skall vara möjligt krävs en administ-
ration som garanterar rättssäkerhet, kvalitet och
kostnadseffektivitet. Administrationen skall vara
tillgänglig och ge god service samt bygga på ett
brett förtroendemannainflytande.
11.1 Omfattning
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsom-
råden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt socialförsäkringens administra-
tion, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna. De socialförsäk-
ringsförmåner som ingår är förmåner som utges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning, re-
habiliteringspenning och närståendepenning.
Därutöver ingår vissa bidrag till rehabilitering,
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension i form av förtidspension. Utgifter
för allmän tilläggspension (ATP) i form av
förtidspension, som t.o.m. budgetåret 1998
finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas
fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A2 För-
tidspensioner. Arbetsskadeförsäkringen som på
samma sätt finansieras vid sidan av statsbudgeten
skall fr.o.m. den 1 januari 1999 redovisas under
ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A5 Ar-
betsskadeersättningar. Fr.o.m. år 1999 ingår
ytterligare två nya anslag i utgiftsområdet; A7
Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen-
sionärer samt A8 Ersättning för kroppsskador.
11.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
ålderspensionsreformen
Som en del av beslutet om det reformerade
ålderspensionssystemet, har riksdagen beslutat
om vissa principer för ålderspensionssystemets
finansiering. Detta innebär att staten från och
med inkomståret 1999 skall betala avgifter till
ålderspensionssystemet för samtliga social- och
arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och
för de pensionsgrundande belopp som det tillgo-
doräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för.
Avgiften benämns statlig ålderspensionsavgift.
Medel för detta föreslås föras över från AP-
fonden till statsbudgeten. Inom utgiftsområde 10
skall tilläggspension i form av förtidspension inte
längre belasta AP-fonden utan flyttas över till
statsbudgeten. Administrationskostnaden för
motsvarande förändring liksom för förändringar
avseende utgiftsområde 11 och 12, flyttas över
till statsbudgeten och försäkringskassornas
förvaltningsanslag.
För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformen och dess inverkan på statsbudge-
ten hänvisas till bilaga 3, volym 1.
Under utgiftsområdet berörs följande anslag
av ålderspensionsavgifter; A1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m., A3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift, A5 Arbetsskadeersätt-
ningar, A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig
ålderspensionsavgift, A8 Ersättning för
kroppsskador. Justeringen av tilläggspension i
form av förtidspension påverkar anslagen A2
Förtidspension, B1 Riksförsäkringsverket och
B2 Allmänna försäkringskassor.
Det föreslås i avsnitt 5.4 att löpande förvalt-
ningskostnader inom det reformerade systemet
redan för åren 1999 och 2000 till 60 procent skall
täckas genom en minskning av pensionsbehåll-
ningen.
För att rusta administrationen för att genom-
föra den beslutade reformen, tillförs RFV och
försäkringskassorna engångsvis medel från
främst AP-fonden motsvarande 283,9 miljoner
kronor sammanlagt för åren 1998 och 1999.
11.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
35 591
37 193
38 686
80 503
81 096
83 300
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna för flertalet förmåner inom utgifts-
området minskade under år 1997, främst beroen-
de på regelförändringar för de olika socialförsäk-
ringsförmånerna. Under år 1998 kommer
utgifterna däremot att öka, främst beroende på
höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklönepe-
riod och en ökning av sjukfallen som överstiger
trettio dagar.
Förändringar
Sedan den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för
rätt till ersättning i form av sjukpenning och för-
tidspension. Utrymmet för att vid bedömning av
arbetsförmågans nedsättning beakta andra fakto-
rer än rent medicinska har minskats.
Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den
1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren
gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till ar-
betstagare i form av sjuklön de första 28 dagarna
i ett sjukfall. Fr.o.m. den 1 april 1998 återgick
sjuklöneperioden till 14 dagar.
De särskilda reglerna inom förtidspensione-
ringen för försäkrade som är 60 år eller äldre av-
skaffades från och med den 1 januari 1997.
Sedan den 1 januari 1997 skall vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) inte
ingå andra skattepliktiga förmåner än ersättning i
pengar och inte heller skattepliktiga kostnadser-
sättningar. Vidare skall semesterlön och semes-
terersättningar beräknas till högst det belopp
som skulle utgjort ersättning för utfört arbete
under den tid semesterlönen kan anses motsvara.
Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning,
sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående-
penning har höjts till 80 procent fr.o.m. den
1 januari 1998.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer
för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar-
betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall
ha som gemensamt mål att genom att främja
samverkan inom rehabiliteringsområdet uppnå
en effektivare användning av tillgängliga resurser
i syfte att underlätta för den enskilde att försörja
sig genom eget arbete.
Regeringen föreslog i proposition 1997/98:111
Reformerad förtidspension, m.m. principer för
ett nytt system för förtidspension och
sjukbidrag. Den närmare regleringen av systemet
är föremål för fortsatt beredning inom re-
geringskansliet sedan riksdagen i våras godkände
propositionen (bet. 1997/98:SfU11, rskr.
1997/98:237). Det reformerade systemet avses
träda i kraft den 1 januari 2001.
Regeringen överlämnade den 15 april i år till
riksdagen proposition om inkomstgrundad
ålderspension och proposition om garantipen-
sion. Propositionerna har godkänts av riksdagen
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och 14,
rskr. 1997/98:315 och 320, prop. 1997/98:152,
bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).
Fr.o.m. den 1 juli 1998 har administrationen
inom socialförsäkringen reformerats. Rollerna
mellan RFV och de allmänna försäkringskassor-
na har tydliggjorts.
Det har bl.a. tydliggjorts vad en försäkrings-
kassa har ansvar för, vad kassans styrelse skall be-
sluta och vilka uppgifter direktören skall ha.
Riksförsäkringsverkets roll inom administratio-
nen är att utöva tillsyn över de allmänna försäk-
ringskassorna, vara ansvarig systemägare för de
gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyr-
ningen. Vidare har socialförsäkringsnämndernas
roll preciserats.
Mål för år 1999
Målen för utgiftsområdet är:
- att ge ekonomisk trygghet för sjuka och
funktionshindrade samt
- att socialförsäkringens administration skall
garantera effektivitet, rättssäkerhet och kom-
petens vid ärendehandläggning.
Prioriteringar
Ett detaljerat förslag till reformerat regelsystem
för förtidspensioner skall utarbetas med ikraft-
trädande den 1 januari 2001.
Mot bakgrund av att olika utredningar under
de senaste åren har konstaterat en bristfällig till-
lämpning av lagstiftningen inom rehabiliterings-
området, återkommer regeringen till riksdagen i
denna fråga.
Den särskilde utredare som sett över arbets-
skadeförsäkringen har i mars 1998 avgivit sitt
betänkande. Detta bereds för närvarande i
Socialdepartementet. Regeringen återkommer
senare till riksdagen i denna fråga.
Det nya pensionssystemet ger upphov till ett
ökat informationsbehov till allmänheten. Därför
förstärks socialförsäkringens administration, bl.a.
tillförs medel från AP-fonden för kompetensut-
veckling och informationsinsatser.
RFV:s tillsyn av de allmänna försäkrings-
kassorna skall förbättras.
Forskningen inom socialförsäkringens område
skall utvecklas.
De allmänna försäkringskassorna har mot
bakgrund av den ansträngda arbetssituationen,
genom omfördelning inom utgiftsområde 10,
förstärkts med sammanlagt 200 miljoner kronor
år 1998. För 1999 föreslås en motsvarande en-
gångsvis förstärkning med 225 miljoner kronor.
Denna förstärkning skall även komma RFV till
del.
11.3 Resultatbedömning
Mål för socialförsäkringsadministrationen år
1997 var att:
- administrera och verka för en allmän social-
försäkring som ger ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av
barn,
- verka för att förebygga och minska ohälsa
samt genom att offensivt arbeta med och
samordna rehabiliteringen, bidra till att ge
sjuka och funktionshindrade möjlighet att
åter kunna arbeta,
- säkerställa likformighet, kvalitet och kost-
nadseffektivitet i handläggningen av försäk-
rings- och bidragsärenden, samtidigt som
kravet på snabbhet i handläggningen och god
service tillgodoses.
11.3.1 Tillstånd och utveckling
Antalet korta sjukfall minskade kraftigt under år
1997 jämfört med år 1996. Antalet längre sjukfall
ökade emellertid under år 1997 jämfört med år
1996. Under hösten 1997 inträffade ett trend-
brott då antalet ärenden i de längre intervallen
började öka. Utfallet för perioden januari till juni
1998 indikerar att tendensen från hösten 1997
består; under första halvåret 1998 syns en ökning
av antalet sjukfall jämfört med motsvarande pe-
riod 1997. Ökningen är tydligast för ärenden av
längden 30-730 dagar. För sjukfall som varar
mellan 15-29 dagar syns också en mycket kraftig
ökning som till största del beror på den förkor-
tade sjuklöneperioden vilket dock togs hänsyn
till redan i budgetunderlaget för år 1999. För
kvinnor är ökningen av antalet sjukfall större än
för män i samtliga intervaller.
Tabell 3.1 Antal pågående sjukpenningärenden
Tusental
DAGAR
30–89
90–179
180–364
365–730
731–
Totalt
Period
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
9212
18,3
23,0
13,7
18,1
15,5
17,0
16,8
18,6
13,2
17,4
89,6
107,6
9312
17,0
22,4
11,8
16,7
13,3
14,6
12, 0
13,8
8,7
11,1
74,0
91,4
9412
16,6
23,8
11,0
16,6
12,7
15,4
10,7
13,9
6,7
8,3
68,0
90,8
9512
11,6
16,7
9,6
14,7
10,6
13,6
10,4
14,6
6,4
8,4
55,0
75,8
9612
12,1
17,5
9,7
15,4
9,6
12,7
9,2
13,5
6,7
9,3
52,7
75,3
9706
8,8
13,5
8,3
12,5
10,3
15,8
9,0
13,2
6,8
9,8
46,9
69,4
9712
11,7
17,9
10,0
16,4
10,0
14,3
9,5
14,4
6,8
9,8
50,9
76,4
9806
10,6
16,2
11,0
17,6
12,0
19,0
10,6
16,1
7,0
10,3
58,3
90,8
Källa: RFV:s databas, ohälsa
Inom förtidspensioneringen finns också en lång-
siktig trend med fler kvinnor än män bland de
pensionerade. Ända sedan mitten av 1970-talet
har ökningen varit kraftigast bland kvinnor och
år 1997 utgjorde kvinnorna 55 procent av det
totala antalet förtidspensionärer. Särskilt bör
framhållas att ett ökat antal yngre kvinnor har
pensionerats under de senaste åren. Att de långa
sjukskrivningarna bland kvinnor nu ökar riskerar
att på sikt leda till ett ökat antal förtidspensione-
ringar.
Diagram 3.1
Utveckling av antalet förtidspensioner 1970-1997
Orsaken till att fler kvinnor än män är långtids-
sjukskrivna eller förtidspensionerade är inte
klarlagd. Enligt regeringens uppfattning är det
angeläget att frågan analyseras vidare av RFV,
inte minst ur ett genderperspektiv.
I en tillsynsrapport Försäkringskassornas
handläggning av ohälsoförsäkringarna (RFV An-
ser 1998:4) konstateras att kvaliteten i arbetet
med ersättningsärenden inom sjukpenning, re-
habilitering och förtidspension är för låg. Be-
slutsunderlagen är ofullständiga och flera av de
moment som förutsätts i lagstiftningen genom-
förs inte. Att beslutsunderlagen är bristfälliga är
dock enligt RFV inte detsamma som att besluten
är felaktiga. Det innebär däremot att det inte sä-
kert går att uttala sig om huruvida de beslut som
fattas är riktiga eller felaktiga. Till viss del kan
bristerna enligt RFV återföras till enskilda hand-
läggares individuella kompetens, men de beror
också på bristande systematik i arbetet.
När det gäller arbetet med att samordna den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen anser RFV i
samma tillsynsrapport att det finns oklarheter i
själva uppdraget och lagstiftningen kring detta.
Verket kan ändå konstatera att det även här finns
grundläggande brister i handläggningen och
bristande följsamhet till lagstiftningens krav. Det
gäller t.ex. bristande beslutsunderlag, vilket gör
att människor med behov av arbetslivsinriktad
rehabilitering riskerar att inte alls eller inte till-
räckligt tidigt få del av sådana insatser. RFV kon-
staterar vidare att arbetsgivarna inte gör de reha-
biliteringsutredningar som de enligt lag ska göra.
Försäkringskassan påminner inte heller arbets-
givarna om denna skyldighet.
Det har framkommit en del kritik även vad
gäller handläggningen av arbetsskadeärenden.
RFV har i två rapporter under år 1997 – Nya ar-
betsskadebegreppet – beslutsunderlagens kvalitet
(RFV redovisar 1997:1) och Beräkning av arbets-
skadelivränta – uppföljningsrapport (RFV redo-
visar 1997:9) – redovisat beslutsunderlagens kva-
litet resp. beräkning av arbetsskadelivränta. När
det t.ex. gäller beslutsunderlagen fann verket att
beslutsunderlagen inte höll en godtagbar kvalitet
i hälften av de granskade ärendena.
Tabell 3.2 Styckkostnad för handläggning per förmån 1996
och 1997
Förmån
1996
1997
förändring
i %
Tandvård, per utbetalning
34
44
+29
Sjukpenning, per utbetalning
396
437
+10
Förtidspension, per beslut
4908
5126
+4
Arbetsskadelivränta, per
utbetalning
114
124
+9
Arbetsskadelivränta, per
beslut
4314
5509
+28
Yrkesskadeersättningar, per
beslut
681
704
+3
Ålderspension, per beslut
5807
4766
-18
Bostadstillägg till pensio-
närer, per beslut
546
530
-3
Barnbidrag, per manuellt
beslut
1994
2705
+36
Bostadsbidrag, per beslut
450
601
+34
Föräldrapenning, per
utbetalning
154
159
+3
Tillfällig föräldrapenning,
per utbetalning
117
119
+2
Styckkostnaderna stiger för ett flertal för-
månsslag mellan åren 1996 och 1997. För några
förmåner rör det sig om ökningar upp mot 30
procent. Även i övrigt visar socialförsäkringens
administration på en negativ trend under år 1997;
administrationskostnaderna är relativt oföränd-
rade, volymerna minskar och handläggnings-
tiderna tenderar att öka. Antalet fel i handlägg-
ningen är inom många ärendeslag oacceptabelt
hög. Den främsta orsaken till att styckkostna-
derna ökar är, enligt RFV, att försäkringskassor-
na under år 1997 belastats med stora avveck-
lingskostnader i samband med neddragning av
personal. Andra orsaker till den negativa utveck-
lingen är ett flertal regelförändringar samt krav
på striktare regeltillämpning och utförligare be-
slutsunderlag, vilket gjort handläggningen och
utbetalningen av ersättningar mer omfattande
och därmed även mer tids- och kostnadskrävan-
de.
Försäkringskassornas IT-stöd är i behov av
fortsatt utveckling och modernisering. I en
undersökning i november 1997 om hur kassorna
uppfattar RFV angav endast en av tio försäk-
ringskassedirektörer att IT-systemen ger ett bra
stöd i arbetet.
RFV och försäkringskassorna står inför två
stora utmaningar inom IT-området, dels millen-
nieskiftet som kräver omfattande anpassningar
av det befintliga stödet, dels utvecklingen av ett
nytt IT-stöd för det nya pensionssystemet. Det
nya pensionssystemet medför även behov av
omfattande utbildningsinsatser för försäkrings-
kassans personal och att information ges till
allmänheten. RFV har av sitt förvaltningsanslag
budgeterat ca 250 miljoner kronor för om-
läggningsarbetet under inför millennieskiftet en
treårsperiod.
RFV har med anledning av ett regeringsupp-
drag redovisat hur verket i egenskap av ansvarig
systemägare för de gemensamma IT-systemen
avser att förbättra verksamhetens styrning av IT-
verksamheten, säkerställa genomförandet av det
nya ålderspensionssystemet och funktionaliteten
inför övergången till år 2000 (S98/4174/SF). I
redovisningen konstateras bl.a. att resurskon-
centrationen som millennieskiftet fordrar kom-
mer att få konsekvenser för övrig verksamhet.
RFV kommer att redovisa ytterligare en läges-
rapport vid kommande årsskifte.
RFV har vidare med anledning av ett rege-
ringsuppdrag redovisat ett samlat program för
utveckling av verkets tillsyn av de allmänna för-
säkringskassorna (S98/4197/SF). Verket konsta-
terar i rapporten att de största problemen i till-
lämpning och kvalitet i handläggning av försäk-
ringen är bristande beslutsunderlag och brister i
tillämpningen av förvaltningslagen. Därför kom-
mer verkets tillsyn att inriktas på dessa områden
och resultatet rapporteras till respektive försäk-
ringskassa samt följas av eventuella åtgärdsförslag
och krav på återrapportering. Resultatet kommer
också att sammanställas i rapporter till
regeringen och redovisa iakttagelser av tillsyns-
arbetet bl.a. utifrån ett nationellt perspektiv.
RFV har under året analyserat förslag och
verksamhet utifrån båda könens utgångspunkter,
dvs. i ett genderperspektiv (RFV redovisar
1998:1). Det framkommer att det är främst inom
området ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som det kan förekomma skillnader i
hur kvinnor och män bedöms. Det framkommer
skillnader mellan könen avseende t.ex. sjukpen-
ningtal, rehabiliteringspenning, köp av rehabilite-
ringstjänster, handikappförmåner och förtids-
pensioner. Eftersom dessa förmåner förutsätter
ett stort inslag av skälighetsbedömningar, är det
angeläget att göra fördjupningsstudier av dessa
förmåner.
11.3.2 De viktigaste statliga insatserna
Från och med den 1 januari 1997 gäller nya krite-
rier för rätt till ersättning i form av sjukpenning
och förtidspension. Utrymmet för att vid be-
dömning av arbetsförmågans nedsättning beakta
andra faktorer än rent medicinska har minskats.
Bedömningen av arbetsförmågan skall vidare
göras enligt en steg-för-steg-modell. Om det
finns särskilda skäl får vid bedömning av arbets-
förmågans nedsättning beaktas den försäkrades
ålder samt bosättningsförhållanden, utbildning,
tidigare verksamhet och andra liknande omstän-
digheter.
Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den
1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren
gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till
arbetstagare i form av sjuklön de första 28
dagarna i ett sjukfall. Mot bakgrund av att det
uppstod en tvist om den högre avtalsreglerade
ersättningen som utbetalas under dag 15 t.o.m.
dag 28 skulle betalas ut även fortsättningsvis,
återgick sjuklöneperioden till 14 dagar fr.o.m.
den 1 april 1998.
Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning,
sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående-
penning har höjts från 75 procent till 80 procent
från och med den 1 januari 1998.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer
för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar-
betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
RFV och Socialstyrelsen skall ha som gemensamt
mål att genom att främja samverkan inom
rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare an-
vändning av tillgängliga resurser i syfte att
underlätta för den enskilde att försörja sig
genom eget arbete.
Under år 1997 har ett flertal insatser för lik-
formighet och rättsäkerhet samt kvalitet
genomförts av försäkringskassorna och RFV. En
viktig gemensam satsning för att komma till rätta
med bristande kvalitet i ärendehandläggningen är
utvecklingen av bedömningsinstrumenten Qben
för sjukpenningärenden och Qfen för förtids-
pensionsärenden. RFV har använt instrumenten
för granskning av ärenden vid bl.a. ohälsoupp-
följningarna. Även kassorna har granskat ett an-
tal ärenden med hjälp av instrumenten inför
RFV:s besök samt vid egna uppföljningar.
Ett motsvarande kvalitetssäkringsinstrument
skall utvecklas inom arbetsskadeområdet. Pro-
jektet bedrivs av RFV i samarbete med kassorna
och startade under hösten 1997.
RFV och försäkringskassorna erhöll 25 miljo-
ner kronor ur anslaget A20 Kontrollfunktionen i
staten för insatser under år 1997. Syftet med
projektmedlen var att genomföra aktiviteter på
övergripande nationell nivå, liksom på varje för-
säkringskassa, för att minimera risken för fel,
missbruk eller fusk i socialförsäkringen.
En särskild utredare tillsattes under hösten
1996 bl.a. för att se över kvalifikationsvillkoren
för och beräkning av sjukpenninggrundande in-
komst SGI. I betänkandet Förmån efter inkomst
(SOU 1997:85) föreslås att SGI skall bestämmas
endera enligt en huvudregel eller enligt en alter-
nativregel. Huvudregeln omfattar försäkrade
med fasta anställningsförhållanden och SGI före-
slås beräknas på grundval av anställningen. För
den som inte omfattas av huvudregeln föreslås
att SGI beräknas på historiskt inkomstunderlag
med beaktande av överhoppningsbara tider.
En särskild utredare tillsattes i januari 1997 för
att utforma förslag till ett nytt system för eko-
nomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbets-
förmåga. I betänkandet Ohälsoförsäkringen –
trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) föreslås
bl.a. att nuvarande system med förtidspension i
form av folkpension och allmän tilläggspension
(ATP) skall ersättas av ett nytt system med in-
komstrelaterad förtidspension och garantibelopp
till förtidspensionärer samt att sjukbidraget av-
skaffas och ersätts med en ny ersättningsform,
långtidssjukpenning. I betänkandet Unga i
ohälsoförsäkringen – tid för aktivitet och trygg-
het (SOU 1998:106) presenteras förslag till hur
ohälsoförsäkringens regler kan utformas för
unga, svårt funktionshindrade personer. Bl.a.
föreslås en ny ersättningsform, habiliteringspen-
ning.
Den 15 maj 1998 beslutade riksdagen om rikt-
linjer för en reformering av reglerna om ersätt-
ning vid varaktigt medicinskt grundad arbets-
oförmåga (prop. 1997/98:111, bet. SfU11, rskr.
1997/98:237). I propositionen beskrivs den pla-
nerade fortsatta beredningen av frågan om en
reformering av hela systemet för ersättning vid
medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Regeringen har tillsatt flera utredningar för att
se över rehabiliteringsområdet. Bl.a. har Stats-
kontoret på regeringens uppdrag gjort en
översyn av de senaste årens rehabiliteringssats-
ningar med tonvikt på den arbetslivsinriktade re-
habiliteringen. I rapporten Perspektiv på rehabi-
litering (1997:27) påvisar Statskontoret en rad
brister i försäkringskassornas rehabiliterings-
arbete och föreslår flera grundläggande föränd-
ringar, bl.a. bättre ekonomiska incitament och
fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning.
Statskontoret anser vidare att den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringen behöver ett konkret mål
och att det offentliga åtagandet för rehabilitering
bör renodlas. Statskontoret anser också att för-
säkringskassans samordningsansvar kan ifråga-
sättas.
En särskild utredare har haft i uppdrag att ut-
reda arbetsgivarens kostnads- och åtgärdsansvar
vid rehabilitering. I betänkandet Arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104) ges
förslag till nya och ändrade bestämmelser om
rehabilitering i 22 kapitlet lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL). I förslagen preciseras
framför allt arbetsgivarnas ansvar för
rehabiliteringsinsatser för anställda. Utredningen
föreslår också att arbetsgivarna ska få upp till
halva kostnaden för rehabilitering betald genom
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen.
En särskild utredare har på regeringens upp-
drag bl.a. analyserat de senaste årens förändringar
i arbetsskadeförsäkringen i syfte att se över
frågan om försäkringen ger en tillfredsställande
trygghet för den som drabbas av arbetsskada. I
utredningsbetänkandet som överlämnades till re-
geringen i mars 1998, hävdar utredaren att ar-
betsskadeförsäkringen inte ger en tillfreds-
ställande trygghet för den som skadar sig i
arbetet. Utredaren föreslog en rad åtgärder och
konstaterade bl.a. att det behövs centrala
åtgärder för att förbättra handläggningen och få
den säkrare och snabbare. Betänkandet har
remissbehandlats och ärendet bereds för
närvarande i Socialdepartementet.
I syfte att göra statens inkomster och utgifter
mer överskådliga samt bidra till att stärka bud-
getprocessen har under senare år användningen
av bruttoredovisning på statsbudgeten ökat.
Bruttoredovisning införs nu även för arbetsska-
deförsäkringen. Därför kommer arbetsskadeför-
säkringen att finansieras från ett anslag på stats-
budgeten och arbetsskadefonden att avvecklas
från och med år 1999.
Från och med den 1 juli 1998 gäller reforme-
rade regler för administrationen inom socialför-
säkringen. RFV:s roll har tydliggjorts gentemot
de allmänna försäkringskassorna. Försäkrings-
kassornas uppgifter och ansvar har på ett lik-
nande sätt klart definierats.
Mot bakgrund av den ansträngda situationen
inom försäkringskassorna tillfördes 200 miljoner
kronor år 1998. Regeringen aviserade i 1998 års
vårproposition att socialförsäkringens administ-
ration bör tillföras ytterligare 225 miljoner
kronor under budgetåret 1999. De extra medlen
för år 1999 disponeras under anslaget A1 Sjuk-
penning och rehabilitering, m.m., anslagsposten
rehabilitering och ställs till försäkringskassornas
och RFV:s förfogande.
11.3.3 Effekter av de statliga insatserna
Genom regeringsbeslut i maj 1997 fick RFV i
uppdrag att följa upp effekterna av de nya krite-
rierna för rätt till sjukpenning och förtidspen-
sion, som trädde i kraft den 1 januari 1997. Av de
granskningar som gjorts framkommer att 24
procent av de inrapporterade avslagen i sjukpen-
ningärenden, och sex procent av avslagen i för-
tidspensions- eller sjukbidragsärenden, sannolikt
har föranletts av de nya reglerna. Erfarenheter
från bl.a. ohälsouppföljningarna visar emellertid
att det finns en tendens till att inte skilja på för-
ändringen av reglerna från den 1 oktober 1995
resp. den 1 januari 1997. Eftersom regelföränd-
ringarna vid dessa båda tidpunkter utgör två steg
på vägen mot en medicinsk renodling av sjukför-
säkringen kan det vara svårt att särskilja vilken
regel eller regelförändring som ligger till grund
för beslutet i det enskilda ärendet. Vad man kan
konstatera är att de nya reglerna sammantaget
har haft en åtstramande effekt på tillämpningen,
framförallt i sjukpenningärenden.
RFV fick i regleringsbrevet för år 1997 i upp-
drag att löpande redovisa uppgifter om utveck-
lingen av antalet ersättningsärenden inom för-
tidspensionsområdet där det funnits särskilda
skäl att vid bedömning av arbetsförmågans ned-
sättning beakta andra kriterier än de rent medi-
cinska. Mot bakgrund av uppdraget har RFV
gjort en uppföljning av 96 ärenden där försäk-
ringskassan under år 1997 fattat beslut om att
bevilja den försäkrade förtidspension/sjukbidrag
med stöd av särskilda skäl. Resultatet av uppfölj-
ningen visar enligt RFV att kassan i en tredjedel
av ärendena borde ha beviljat den sökta för-
månen efter huvudregeln, dvs. särskilda skäl hade
inte behövts tillämpas i dessa ärenden. Vidare
borde kassan i en femtedel av ärendena ha av-
slagit den försäkrades ansökan i stället för att be-
vilja pension med stöd av särskilda skäl. Slutsat-
sen är enligt RFV att regeln om särskilda skäl är
svårtolkad och att den därför inte fungerar på det
sätt som lagstiftaren avsett.
I samband med att sjuklöneperioden förläng-
des från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997
uppstod en tvist i frågan om den högre avtals-
reglerade ersättningen, som betalas under dag 15
till dag 28 i sjukperioder, skulle kunna betalas ut
även i fortsättningen. Både skiljenämnden för
Arbetsmarknadsförsäkringar och Arbetsdom-
stolen fann att rätt till ersättning från avtals-
sjukförsäkringen respektive kollektivavtalet inte
förelåg under den utsträckta sjuklöneperioden.
Detta innebar att den totala ersättningen till en
anställd sänktes under den förlängda sjuklönepe-
rioden. Återgången av sjuklöneperioden till 14
dagar fr.o.m. den 1 april i år har neutraliserat
dessa effekter på ersättningen.
De höjda ersättningsnivåerna för bl.a. sjuk-
penning, sjuklön, rehabiliteringspenning och
närståendepenning har lett till förbättrad
standardtrygghet och ersättning relaterad till
inkomstbortfall.
Regeringen har i regleringsbrevet för budget-
året 1998 angett nya villkor för samverkan inom
rehabiliteringsområdet.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och So-
cialstyrelsen har som gemensamt mål att genom
att främja samverkan inom rehabilite-
ringsområdet uppnå en effektivare användning
av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för
den enskilde att försörja sig genom eget arbete.
Socialstyrelsen har huvudansvaret för
utvärdering av effekterna av samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Resultatredovisning skall
göras löpande varje halvår med början den 1 juli
1998. Vidare skall RFV i samverkan med AMS,
Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen
utveckla program för gemensamma
utbildningsinsatser såvitt avser samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Social-
försäkringsutskottet har i betänkande
(1997/98:SfU1), påpekat att regeringen bör åter-
komma till riksdagen med en redovisning av det
inledande årets samverkansarbete. Socialstyrel-
sens lägesrapport från den 1 juli 1998 Samverkan
inom rehabiliteringsområdet (uppföljning av
proposition 1996/97:63 "FRISAM") visar bl.a. att
det är i mindre kommuner och glesbygdskom-
muner och inte i storstäder man samverkar, att
samverkan främst sker på operativ nivå mellan
handläggare samt att den politiska styrningen
inte ökar vid samverkan eftersom politikerna inte
anses ha intresse av att samverka. Socialstyrelsen
påpekar i rapporten att det är för tidigt att
utvärdera av effekterna av genomförda insatser.
Enligt RFV:s uppfattning har försäkrings-
kassornas satsningar på kvalitetsarbete under år
1997 gett vissa effekter vilket synliggjorts vid
ohälsouppföljningarna. Av de granskningar som
gjorts inom t.ex. sjukpenningen framgår det att i
januari 1996 kunde rätten till sjukpenning inte
bedömas p.g.a. bristande beslutsunderlag i 70
procent av ärendena. I september 1996 var mot-
svarande siffra 59 procent och i februari 1997 48
procent. Uppföljning av beslutsärenden med
hjälp av Qben-metoden har också inneburit att
styckkostnaderna per utbetalning har ökat med
10 procent under år 1997. Enligt RFV kan dock
en viss ökning av styckkostnaderna accepteras,
eftersom det krävs tid för att lära sig arbeta på
annat sätt med rätt metodik. Efter etablerings-
perioden bör emellertid styckkostnaden åter
närma sig tidigare nivåer.
Projektet Rätt Ersättning startades för att
samordna arbetet med att minimera risken för
fel, missbruk eller fusk i socialförsäkringen. Pro-
jektmedel har fördelats till försäkringskassorna
för insatser på följande områden: kvalitetssäk-
ring/kvalitetskontroll, etik och moral, heder och
samvete, förvaltningslag/sekretesslag samt miss-
bruk och fusk. Med anledning av att stora delar
av arbetet har kommit igång först under hösten
1997, är det svårt att redovisa resultat och effek-
ter av projektet. Inom området missbruk och
fusk visar de försäkringskassor som utvecklat
samarbetet mellan myndigheter de bästa
resultaten. Ett särskilt insatsområde för det
fortsatta projektarbetet under år 1998 är att finna
bättre redovisningsmetoder för resultat och
effekter.
Mot bakgrund av riksdagens beslut om rikt-
linjer för en reformering av reglerna om ersätt-
ning vid medicinskt grundad arbetsoförmåga,
bereds för närvarande inom Socialdepartementet
en mer detaljerad utformning av hela förtidspen-
sionssystemet (prop. 1997/98:111 bet.
1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Tre delom-
råden berörs: nuvarande förtidspension, nu-
varande sjukbidrag och beräkning av
sjukpenning, dvs. sjukpenninggrundande
inkomst (SGI).
Regeringskansliet har tillsammans med RFV
bedrivit ett arbete med att utveckla målen för
verksamheten samt mått och indikatorer på mål-
uppfyllelse, liksom produktivitet och effektivitet
i verksamheten.
När arbetsskadefonden avvecklas och arbets-
skadeförsäkringen förs upp som ett anslag under
utgiftsområde 10 kan den ackumulerade skulden
i fonden elimineras utan statsfinansiella konsek-
venser. Regeringen avser, trots att arbetsskade-
fonden avvecklas, årligen i samband med budget-
propositionen redovisa inkomster, utgifter och
ackumulerad skuld för arbetsskadeförsäkringen.
11.3.4 Regeringens slutsatser
Regeringen ser allvarligt på vad RFV redovisat i
fråga om handläggningen av försäkringarna och
bedömer att det behövs åtgärder för att komma
till rätta med detta. Regeringen förutsätter att
RFV:s arbete med att utveckla kvalitets-
säkringsinstrument påskyndas.
Motsvarande problem har också redovisats när
det gäller handläggningen av och beslut i arbets-
skadeärenden. Regeringen bedömer att det krävs
åtgärder för att förbättra och säkerställa kvalite-
ten i dessa avseenden. Även här förutsätter rege-
ringen att RFV påskyndar arbetet med kvalitets-
säkringsinstrument. Vidare finns frågan om
kvalitet med i regeringens pågående beredning av
Arbetsskadeutredningens betänkande. Den
bristande kvaliteten innebär bl.a. en risk för
felaktigt utbetalda ersättningar. Regeringen delar
därför bedömningen att de samlade
försäkringskostnaderna kunde varit lägre om
försäkringskassan i högre utsträckning tillämpat
regelverket i enlighet med lagstiftarens inten-
tioner. Regeringen följer därför utvecklingen
noga.
Det som förts fram från RFV vad gäller för-
säkringskassans handläggning av den arbetslivs-
inriktade rehabiliteringen kan till viss del för-
klaras av de neddragningar som gjorts av de
administrativa resurserna med personalminsk-
ning och omorganisation som följd. Socialför-
säkringsadministrationen har tillförts engångsvis
200 miljoner kronor år 1998 genom omfördel-
ning inom utgiftsområdet. Ytterligare 225 miljo-
ner kronor tillförs engångsvis år 1999, vilket
innebär ökade resurser för rehabiliteringsarbetet
och för kompetenshöjning av försäkringskassans
personal. Med denna åtgärd bedömer regeringen
att det till viss del finns möjligheter att komma
till rätta med bristerna.
Vad i övrigt gäller den bristfälliga tillämp-
ningen av lagstiftningen inom rehabiliterings-
området som konstaterats i de aktuella rappor-
terna kommer den att föranleda ytterligare åt-
gärder från regeringens sida. Redovisade rappor-
ter och utredningar bör enligt regeringens be-
dömning ge tillräckligt underlag för att ett samlat
grepp skall kunna tas på hela rehabiliterings-
området. Regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga.
Försäkringskassorna redovisar under år 1997
försämrade resultat på en rad områden. För att
regeringen skall kunna följa och utvärdera verk-
samheten på ett riktigt sätt krävs tillförlitliga
mät- och analysmetoder. Det föreligger inom de
flesta ärendeslag stor variation mellan försäk-
ringskassorna när det gäller kostnader, kvalitet
och handläggningstider. För att kunna dra slut-
satser om vilka åtgärder som behövs för att för-
bättra resultaten krävs tydliga orsakssamband.
RFV bör utveckla och förbättra resultatinfor-
mationen inför årsredovisningen för år 1998.
Regeringen har i samband med reglerings-
brevet för år 1998 tydliggjort rollfördelningen
inom socialförsäkringens administration genom
att formulera riktade verksamhetsmål till RFV
och de allmänna försäkringskassorna. Viktiga
uppgifter för verket som lyfts fram är att rollen
som tillsynsmyndighet för de allmänna försäk-
ringskassorna utvecklas och att ansvaret för att
IT-stöden förbättras.
För att underlätta genomförandet av det re-
formerade ålderspensionssystemet tillförs so-
cialförsäkringsadministrationen ca 280 miljoner
kronor, främst från AP-fonden, för åren 1998
och 1999. Dessa medel skall bl.a. användas för
informationsinsatser, kompetensutveckling, och
ökade personalkostnader.
11.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Arbetsskadefonden skall – efter beslut av riks-
dagen – avvecklas och arbetsskadeförsäkringen
kommer från och med den 1 januari 1999 att
redovisas genom ett nytt anslag under utgiftsom-
råde 10, A5 Arbetsskadeersättningar (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). En omfördelning av de statliga ut-
gifterna sker så att utgifterna inom utgiftsområde
10 ökar, medan utgifterna inom socialförsäk-
ringssektorn vid sidan av statsbudgeten minskar i
motsvarande mån.
Tabell 3.3 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
30 374
32 258
33 762
75 067
75 553
77 666
Socialförsäkringsadministration
5 217
4 935
4 924
5 436
5 543
5 634
Totalt för utgiftsområde 10
35 591
37 193
38 686
80 503
81 096
83 300
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp-
gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är
en minskning med närmare fem procent jämfört
med år 1996. Enligt RFV beror minskningen
bl.a. på regeländringar som trädde i kraft under
år 1997, t.ex. förlängning av sjuklöneperioden till
28 dagar. Verkets uppfattning är dock att försäk-
ringskostnaderna kunde ha varit ännu lägre om
försäkringskassorna tillämpat reglerna enligt lag-
stiftarens intentioner.
Försäkringskostnaderna för rehabiliterings-
penning minskade med 23 procent, från 1 173
miljoner kronor år 1996 till 902 miljoner kronor
år 1997. För år 1997 avsattes 500 miljoner kronor
för köp av tjänst och av dessa har 354 miljoner
kronor, dvs. ca 71 procent utnyttjats för
tjänsteköp vilket är en minskning jämfört med
föregående budgetår. Budgetåret 1995/96 ut-
nyttjades 81 procent av medlen. Enligt RFV
beror de minskade kostnaderna för rehabilite-
ringspenning och köp av tjänster bl.a. på bristan-
de tid/resurser hos försäkringskassan vad gäller
arbetet med rehabiliteringsärendena.
Anslaget för förtidspensioner var år 1997
13 389 miljoner kronor och utgifterna uppgick
till 13 511 miljoner kronor, dvs. ett överskridan-
de med 122 miljoner kronor eller ca en procent.
Orsaken är att antalet förtidspensionärer ökat
kraftigt under år 1997 bl.a. med anledning av
regelförändringar inom änkepensioneringen och
borttagandet av de särskilda regler för försäkrade
som är 60 år eller äldre.
12 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
12.1 Omfattning
De socialförsäkringsförmåner som ingår i verk-
samhetsområdet är förmåner som utges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite-
ringspenning och närståendepenning. Därutöver
ingår vissa bidrag till rehabilitering, yrkesskade-
ersättningar, handikappersättningar samt folk-
pension i form av förtidspension. Arbetsskade-
försäkringen, som tidigare finansierats vid sidan
av statsbudgeten, skall fr.o.m. den 1 januari 1999
belasta ett nytt anslag under utgiftsområde 10,
A5 Arbetsskadeersättningar. Kostnader i sam-
band med sysselsättning för förtidspensionärer
med tre fjärdedels arbetsförmåga skall fr.o.m.
den 1 januari 1999 belasta ett nytt anslag under
utgiftsområde 10, A7 Kostnader för sysselsätt-
ning av vissa förtidspensionärer. Ersättning för
skada som inträffar under militär verksamhet
som under år 1998 redovisas under utgiftsom-
råde 6, Totalförsvaret skall fr.o.m. den 1 januari
1999 belasta ett nytt anslag under utgiftsområde
10, A8 Ersättning för kroppsskador.
Utgifter för vissa yrkesskadeersättningar, som
t.o.m. budgetåret 1998 redovisas under anslaget
A1, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999 under an-
slaget A5 Arbetsskadeersättningar. Utgifter för
Allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids-
pension, som t.o.m. budgetåret 1998 finansieras
vid sidan av statsbudgeten, redovisas fr.o.m. bud-
getåret 1999 under anslaget A2 Förtidspensioner.
Med anledning av det reformerade ålderspen-
sionssystemet (prop. 1997/98:151, bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315) redovisas
ålderspensionsavgifter för förtidspension och ar-
betsskadeersättning under anslagen A3 och A6.
12.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
30 374
32 258
33 762
75 067
75 553
77 666
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna för verksamhetsområdet har totalt
sett minskat under år 1997, främst beroende på
regelförändringar. Under år 1998 kommer ut-
gifterna däremot att öka, främst beroende på
höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklöne-
period och en ökning av sjukfallen som över-
stiger trettio dagar.
Prioriteringar för år 1999
Ett reformerat regelsystem för förtidspensioner
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Föränd-
ringarna berör i huvudsak tre delområden: nu-
varande förtidspension, nuvarande sjukbidrag
och beräkning av sjukpenning, dvs. sjukpenning-
grundande inkomst (SGI).
Olika utredningar har under de senaste åren
konstaterat en bristfällig tillämpning av lagstift-
ningen inom rehabiliteringsområdet, vilket kom-
mer att föranleda åtgärder från regeringens sida.
Regeringen återkommer senare till riksdagen i
denna fråga.
Den särskilde utredare som gjort en översyn
av arbetsskadeförsäkringen har i mars 1998 av-
givit sitt betänkande. Detta förslag bereds för
närvarande. Regeringen återkommer senare till
riksdagen i denna fråga.
En särskild analys av orsakerna till den kraftiga
ökningen av de långa sjukfallen skall genomföras.
12.3 Resultatbedömning
Under verksamhetsområdet fanns fyra verksam-
hetsmål för år 1997, tre för området sjukpenning
och rehabilitering m.m. och ett för området för-
tidspension.
Måluppfyllelse har inte nåtts för något av de
tre verksamhetsmålen som berör sjukpenning
och rehabilitering. Avvikelserna är inte stora men
går alla i negativ riktning. En förklaring till detta
kan enligt Riksförsäkringsverket (RFV) vara de
omprioriteringar som gjorts mellan de olika
verksamhetsgrenarna med påföljd att rehabilite-
ringsarbetet prioriterats ner. Enligt RFV finns
det också anledning att tro att försäkrings-
kassornas utrymme att påverka resultaten under
senare år har minskat, dels genom
regeländringar, dels genom vad den fortsatt höga
arbetslösheten inneburit för sammansättningen
av populationen långtidssjukskrivna.
Det första verksamhetsmålet anger att antalet
långtidssjukskrivna som återfått arbetsförmågan
skall öka jämfört med kalenderåret 1996. An-
delen personer som återfått arbetsförmågan har
minskat med 0,5 procentenheter från år 1996 till
12,7 procent år 1997. Nivån har sjunkit även vid
en jämförelse med budgetåret 1994/95.
Det andra verksamhetsmålet anger att sjuk-
fallen skall bli kortare jämfört med kalenderåret
1996. Antalet sjukfall i de längre intervallen,
sjukskrivningstid 180 dagar eller längre, har ökat
i jämförelse med år 1996, medan antalet sjukfall
med kortare sjukskrivningsperioder har minskat.
Det tredje verksamhetsmålet anger att antalet
dagar med partiell ersättning, i förhållande till
totala antalet ersättningsdagar, inom sjukförsäk-
ringen skall öka jämfört med kalenderåret 1996.
Antalet partiella ersättningar i förhållande till
totala antalet ersättningsdagar har under år 1997
minskat marginellt för hela riket.
Det fjärde uppsatta målet att återstående pen-
sionsåtagande för dem som uppbär förtidspen-
sion/sjukbidrag skall minska jämfört med år
1996 har heller inte uppfyllts. De faktorer som
påverkar pensionsåtagandet är dels befolknings-
strukturen och förändringar i regelsystemet, dels
tillämpningen av regler och praxis. Det återstå-
ende pensionsåtagandet har ökat främst för
kvinnor. Det beror i första hand på att reglerna
för änkepensioneringen har förändrats, men
också på att ett ökat antal yngre kvinnor pensio-
nerats under de senaste åren. Det kan också vara
av intresse att det totala antalet förtidspensioner/
sjukbidrag har ökat mer än det återstående
pensionsåtagandet beroende på att framför allt
äldre personer fått förtidspension.
12.4 Förslag till regeländringar
Uppgiftsskyldigheten för arbetsgivare om
sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön
Regeringens förslag: Arbetsgivare med färre än
femtio anställda skall fr.o.m. den 1 januari 1999
inte lämna uppgift till Riksförsäkringsverket om
sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos
honom rätt till sjuklön.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 § i
lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) skall ar-
betsgivaren lämna uppgift till Riksförsäkrings-
verket (RFV) om sjukdomsfall som har gett
arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Enligt
SjLL skall uppgifterna lämnas senast vid ut-
gången av den kalendermånad som följer efter
den under vilken sjuklöneperioden avslutats.
Uppgiftsskyldigheten infördes i samband med
att en sjuklöneperiod infördes den 1 januari
1992. Avsikten med bestämmelsen var att
försäkringskassornas sjukhistorik även skulle
omfatta de korta sjukfallen, vilket ansågs ha
betydelse bl.a. för att få en heltäckande statistik.
Regeringen har tidigare konstaterat att den
nuvarande totalrapporteringen inte har fungerat
på ett tillfredsställande sätt. Samhällets informa-
tion om kort sjukfrånvaro har därför avsevärt
försämrats sedan sjuklöneperioden infördes år
1992. Anledningen till detta är att rapporterings-
benägenheten varit otillräcklig, speciellt bland
små företag.
Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterade
två alternativ vad gäller information om den
korta sjukfrånvaron, dvs. sjukfrånvaro under
sjuklöneperioden (SOU 1996:113). Det första
alternativet innebar en förbättring av dagens
system och det andra var en kombination av
dagens system och ett urvalssystem, som utar-
betats av Statistiska Centralbyrån (SCB).
Regeringen har i sin proposition 1996/97:63
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer
och administration, m.m. konstaterat att rappor-
teringen från de flesta stora företag och organisa-
tioner fungerar. Det nuvarande rapporterings-
systemet upplevs inte som särskilt betungande av
dessa. Det finns därmed ingen anledning att
övergå till urvalsundersökningar för denna
grupp.
I propositionen konstaterade regeringen vida-
re att bristen i rapporteringen är störst bland små
företag och organisationer. De upplever upp-
giftsskyldigheten som betungande och kostsam.
Ett krav på en förbättring av rapporteringsbe-
nägenheten skulle innebära stora kostnadsök-
ningar framför allt för de små företagen. Att i
stället övergå till ett urvalssystem för små företag
och organisationer skulle innebära att bördan att
lämna uppgifter kraftigt skulle minska.
Vidare konstaterade regeringen att det nu-
varande kravet på en totalrapportering av sjuk-
frånvaron är kostnadskrävande även för staten.
Detta gäller speciellt då rapporteringsbenägen-
heten är bristfällig och det krävs insatser för att
förbättra denna.
Mot denna bakgrund bedömde regeringen att
förändrade regler borde övervägas vad gäller
sjuklöneaviseringarna, eftersom det finns ett
stort behov av att förbättra informationen om
den korta sjukfrånvaron i syfte att kunna följa
utvecklingen av sjukskrivningar och hälsoläge.
Det finns också ett behov av att följa kostnader-
na för den korta sjukfrånvaron vilket innebär att
samhällets information om sjukfrånvaron måste
förbättras.
Med anledning av ovanstående gav regeringen
den 19 juni 1997 RFV i uppdrag att, i samarbete
med Arbetarskyddsstyrelsen och SCB, föreslå ett
system som täcker samhällets behov av
information om den korta sjukfrånvaron under
sjuklöneperioden. En utgångspunkt borde vara
det system som utarbetats av SCB och som
bygger på en kombination av dagens system och
ett urvalssystem.
Uppdraget redovisades till regeringen den 28
januari 1998.
I enlighet med vad RFV föreslagit i sin rapport
anser regeringen att nuvarande system skall bi-
behållas för de större företagen och organisa-
tionerna.
Regeringen föreslår samtidigt att arbetsgivare
med färre än femtio anställda inte längre skall
behöva lämna uppgift till RFV om sjukdomsfall
som har gett arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön.
Vidare anser regeringen i likhet med RFV att
SCB bör ges uppdraget att hämta in information
om sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från
de små företagen genom den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken som utökas med
uppgift om individuella sjukfrånvarouppgifter
för ett urval av 15 000 små företag. Dessa företag
rapporterar fyra gånger per år, dvs. var tredje
månad, vilket innebär att uppgiftslämnarbördan
därmed drastiskt kommer att minska för de små
företagen.
Förslaget innebär att vissa små företag åläggs
en skyldighet att lämna uppgift om sjukfrån-
varon även om företaget under mätperioden inte
haft någon sådan frånvaro. Detta är av betydelse
för att i urvalsundersökningen avseende de små
företagen kunna skilja ut de arbetsgivare som
faktiskt inte haft någon sjukfrånvaro från de ar-
betsgivare som glömt att besvara enkäten och
således behöver påminnas.
Förslaget innebär också att bedömningen av
om ett företag skall omfattas av rapporterings-
skyldigheten eller eventuellt av den nya urvals-
undersökningen sker vid den tidpunkt som SCB
gör sina urval samt av de uppgifter som vid detta
tillfälle finns i SCB:s register över företag. Rege-
ringens förslag innebär att ett företag antingen
kommer att omfattas av rapporteringsskyldig-
heten enligt 12 § SjLL eller kan komma att ingå i
SCB:s statistikurval. I undantagsfall får detta till
följd att ett företag som under den mätperiod
som följer efter det att den årliga urvalsunder-
sökningen skett, t.ex. ökar antalet anställda till
femtio eller fler, inte skall omfattas av rapporte-
ringsskyldigheten under denna mätperiod. Även
det omvända förhållandet kan bli aktuellt.
Regeringens förslag innebär en årlig besparing
på ca 3,5 miljoner kronor.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 januari 1999. Eftersom några övergångsbestäm-
melser inte föreslås innebär förslaget att företag
som inte längre skall omfattas av rapporterings-
skyldigheten inte heller behöver rapportera upp-
gifter om sjukfrånvaro som avser tid före den
1 januari 1999.
Förslaget föranleder ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I samband med beredningen av detta ärende
har regeringen uppmärksammat att bl.a. ansvaret
för den officiella statistiken om sjukfrånvaro
under sjuklöneperioder behöver förtydligas. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga under våren 1999. I samband därmed
kommer även vissa övriga frågor som berör den
förändrade sjuklönestatistiken att behandlas.
Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM)
Regeringens förslag: Den av Riksrevisionsverket
utsedda revisorn har rätt att av den allmänna för-
säkringskassan få skäligt arvode för det uppdrag
som utförs i samband med lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat att tillåta lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöks-
verksamheten regleras genom lag (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst. Antalet försöksområden be-
gränsas till tio.
Beslut om att medverka i försöksverksam-
heten har beviljats för
- Stenungsunds kommun, Bohuslandstinget
och Bohusläns allmänna försäkringskassa,
- Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna
försäkringskassa,
- Grästorps kommun, Landstinget Skaraborg
och Skaraborgs läns allmänna försäkrings-
kassa,
- Gotlands kommun och Gotlands läns all-
männa försäkringskassa,
- Finspångs kommun, Östergötlands läns
landsting och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa samt
- Malmö kommun och Malmöhus läns all-
männa försäkringskassa.
- Haninge kommun, Stockholms läns landsting
och Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa
- Laholms kommun, Hallands läns landsting
och Hallands läns allmänna försäkringskassa
Av 1 § lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
framgår det att en allmän försäkringskassa, ett
landsting och en kommun som har kommit
överens om det får bedriva lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning enligt den
lagen, under förutsättning att regeringen medger
det. En försöksverksamhet enligt lagen kan be-
drivas genom ett beställarförbund som bildas
genom sammanslagning av de som deltar i för-
söket.
Av 24 § i lagen framgår att förbundets räken-
skaper och årsredovisning samt styrelsens för-
valtning skall granskas av en revisor för varje
medlem i förbundet. Vidare framgår att valet av
revisor skall förrättas av medlemmarnas fullmäk-
tige och i fråga om den allmänna försäkrings-
kassan utses av Riksrevisionsverket.
Antalet försöksområden har under senare år
ökat betydligt. För närvarande uppgår antalet
försöksområden till åtta.
Regeringen bedömer att finansieringsfrågan
vad avser den av Riksrevisionsverket utsedda re-
visorn bör regleras närmare. Regeringen föreslår
därför att det av lagen skall framgå att den av
Riksrevisionsverket utsedda revisorn har rätt att
av den allmänna försäkringskassan få skäligt
arvode för det uppdrag som utförs.
Regeringens förslag föranleder en ändring i
lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer
Regeringens förslag: Förtidspensionärer med tre
fjärdedels förtidspension skall med avseende på
sin kvarvarande arbetsförmåga i första hand be-
redas anställning på den reguljära arbets-
marknaden eventuellt med hjälp av lönebidrag
eller, om detta inte kan ske, erbjudas anställning
inom Samhall AB. Om anställning sker med
hjälp av lönebidrag eller hos Samhall AB skall
berörda arbetsgivare efter framställning erhålla
ersättning genom försäkringskassan.
Skälet för regeringens förslag: Regeringen re-
dovisade i prop. 1996/97:63 Samverkan, social-
försäkringens ersättningsnivåer och administra-
tion m.m. det särskilda behov av arbets-
marknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre
fjärdedels förtidspensionärer som står till ar-
betsmarknadens förfogande. Enligt gällande
regler är en sådan pensionär inte berättigad till
arbetslöshetsersättning, eftersom han inte upp-
fyller arbetstidsvillkoret i arbetslöshetsförsäk-
ringen. I propositionen föreslogs att en försäkrad
som uppbär tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag vid arbetslöshet skall vara berättigad
till arbetslöshetsersättning. Kravet var dock att
den sökande skulle vara arbetsför och oför-
hindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares
räkning som i arbetstid motsvarar en fjärdedel av
det som betecknas som heltidsarbete enligt
tillämpligt kollektivavtal inom den bransch där
han eller hon har varit anställd. Den som frivilligt
lämnade sin anställning skulle inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande och därmed inte få
någon arbetslöshetsersättning. Förslaget beräk-
nades innebära ökade kostnader för anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning under utgifts-
område 13 motsvarande 31 miljoner kronor
brutto.
Regeringen återkom till frågan i 1998 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150 bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) och uttalade
därvid att försäkringskassan bör få ansvaret för
att i samverkan med arbetsförmedling och ar-
betsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan
aktör hjälpa personer med tre fjärdedels förtids-
pension till en anställning. I första hand bör
dessa personer prövas mot den ordinarie
arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av
lönebidrag. Om någon annan lösning inte kan
hittas skall en plats i Samhall AB erbjudas. Re-
geringen framhöll att den avsåg att återkomma
med förslag i budgetpropositionen för år 1999 så
att det kan träda i kraft den 1 januari 1999. Åt-
gärderna bedömdes inte föranleda någon ram-
höjning.
Mot denna bakgrund avslog riksdagen för-
slaget i prop. 1996/97:63 (bet. 1997/98:SfU2,
rskr. 1997/98:273). Det innebär också att den i
1998 års ekonomiska vårproposition redovisade
modellen vars syfte är att garantera sysselsättning
för personer med tre fjärdedels förtidspension
skall bli införd fr.o.m. år 1999.
Administrativt bör förfarandet vara sådant att
försäkringskassan lämnar besked till arbetsför-
medlingen eller ett arbetsmarknadsinstitut om
vilka personer som beviljats tre fjärdedels för-
tidspension och som står till arbetsmarknadens
förfogande med resterande en fjärdedels arbets-
förmåga. Arbetsförmedlingens eller arbetsmark-
nadsinstitutets uppgift blir att inom sex månader
placera dessa personer på den ordinarie arbets-
marknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag.
Om inte detta är möjligt skall berörda personer
erbjudas en anställning vid Samhall AB. Försäk-
ringskassan utbetalar ersättning i efterhand för
dem som beretts anställning med stöd av löne-
bidrag på den ordinarie arbetsmarknaden eller
fått anställning vid Samhall AB.
Förslaget föranleder lagreglering i särskild
ordning.
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
15 884
17 881
19 177
20 035
19 596
19 753
A2 Förtidspensioner
13 511
13 375
13 590
37 896
38 579
40 019
A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift 2
8 865
9 129
9 566
A4 Handikappersättningar
979
1 002
995
1 013
1 030
1 042
A5 Arbetsskadeersättningar 1
5 959
5 932
5 984
A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift 2
1 181
1 169
1 183
A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 2
55
55
55
A8 Ersättning för kroppsskador
63
63
64
Totalt för verksamhetsområdet
30 374
32 258
33 762
75 067
75 553
77 666
1 Anvisat under socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
2 Nytt anslag år 1999
12.5 Anslag
A1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m.
Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
15 883 598
Anslags-
sparande
475 772
1998
Anslag
17 881 000
Utgifts-
prognos
19 177 000
1999
Förslag
20 035 000
1
2000
Beräknat
19 596 000
1
2001
Beräknat
19 753 000
1
1 I beloppen ingår statlig ålderspensionsavgift.
Redovisningen av anslaget för år 1997 är upp-
delad på fyra ändamål:
- sjukpenning
- rehabilitering
- närståendepenning
- vissa yrkesskadeersättningar
Anslaget för Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. belastas från och med år 1999 med statlig
ålderspensionsavgift. Se bilaga 3, volym 1.
Tabell 4.3 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utgifter sjukpen-
ning och rehabili-
tering. m.m.
Ålderspensions-
avgift
1999
20 035
18 937
1 098
2000
19 596
18 514
1 082
2001
19 753
18 663
1 090
Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer vissa yrkes-
skadeersättningar att redovisas under anslag A5
Arbetsskadeersättningar.
Från anslaget bekostas således fr.o.m. år 1999
utgifter för sjukpenning, rehabiliteringsersätt-
ning samt närståendepenning
Mål för anslaget är att ersättningssystemen skall:
- bygga på standardtrygghet och ge ersättning
relaterad till inkomstbortfall,
- uppmuntra arbetslinjen i den mening att den
försäkrade i stället för långa passiva sjukskriv-
ningar skall bli föremål för rehabilitering.
Sjukpenning
Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive
de utgifter som kan uppkomma med anledning
av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k.
sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd).
Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för
återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper
på studerandes sjukperioder.
Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar
ersatta med sjukpenning. Antalet dagar påverkas
av förändringar inom regelverk och regelverkets
administration. Även demografiska rörelser samt
frånvaroförändringar på individnivå har
betydelse för utvecklingen. Den genomsnittliga
ersättningen påverkas av framförallt regelverk
och löneutveckling.
Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp-
gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är
en minskning med närmare 5 procent jämfört
med år 1996. För år 1998 beräknas kostnaderna
för sjukförsäkringen uppgå till 17 119 miljoner
kronor, vilket innebär en ökning jämfört med år
1997. För år 1999 beräknas kostnaderna för
sjukpenningen uppgå till 17 716 miljoner kronor,
för år 2000 till 17 302 miljoner kronor och för år
2001 till 17 420 miljoner kronor.
Tabell 4.4 Anslagsposter
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Sjukpenning 1
13 942
15 557
17 119
17 716
17 302
17 420
Rehabilitering 2
1 900
2 279
2 010
2 274
2 247
2 284
Närståendepenning1
35
39
42
45
47
49
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.3
6
6
6
–
–
–
Totalt
15 884
17 881
19 177
20 035
19 596
19 753
1 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999.
2 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999 på den del av anslagsposten som avser rehabiliteringspenningen.
3 Redovisas under anslag A 4. fr.o.m. år 1999.
Rehabilitering
Redovisningen omfattar utgifter för:
Rehabiliteringspenning
Särskild ersättning för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser (s.k. Dagmarmedel )
Rehabiliteringsundersökningar vid Riksför-
säkringsverkets sjukhus
Särskilda medel
- merkostnader i form av särskilt bidrag
- bidrag till arbetshjälpmedel
- ersättning vid köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster
- administration
- resor tur och retur arbetsplatsen i stället
för sjukpenning
- läkarutlåtanden/läkarundersökningar
Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning
styrs av antalet ersatta dagar. Liksom för sjuk-
penningen påverkas antalet ersatta dagar av för-
ändringar inom regelverket och dess administra-
tion. Även demografiska rörelser samt frånvaro-
förändringar på individnivå har betydelse. Den
genomsnittliga ersättningen påverkas framförallt
av regelverket samt löneutvecklingen.
För ändamålet avsattes 2 287 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev
1 900 miljoner kronor. Differensen beror främst
på en minskad aktivitet inom rehabiliterings-
området samt att försäkringskassorna ej fattar
något formellt beslut om rehabiliteringspenning
då nivån numera är densamma som för sjuk-
penning. Prognosen för år 1998 beräknas under-
skridas med 269 miljoner kronor. Orsaken till
detta är en fortsatt låg aktivitet inom området.
Av den del av anslagsposten som avser Särskilda
medel föreslås att Socialförsäkringsadministra-
tionen tillförs 225 miljoner kronor för år 1999.
Vidare föreslås att högst 55 miljoner kronor
avsätts från Särskilda medel för år 1999 för att
finansiera kostnaderna för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer. Av de särskilda medlen skall
vidare 8 miljoner kronor avsättas för forskning
inom socialförsäkringens område och 5 miljoner
kronor till särskilda insatser inom rehabilite-
ringsområdet.
För år 1999 beräknas kostnaderna för rehabi-
literingsersättningen uppgå till 2 274 miljoner
kronor, för år 2000 till 2 247 miljoner kronor och
för år 2001 till 2 284 miljoner kronor.
Närståendepenning
Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående-
penningen styrs av samma faktorer som för ut-
vecklingen av sjukpenningen – antal ersatta
dagar, löneutvecklingen och regelverket.
För år 1999 beräknas kostnaderna för närstå-
endepenningen uppgå till 45 miljoner kronor, för
år 2000 till 47 miljoner kronor och för år 2001 till
49 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Sjukpenning
Av RFV:s årsredovisning för år 1997 framgår att
måluppfyllelse inte har nåtts på något av de tre
delmålen inom verksamhetsgrenen som berör
sjukpenning. Förändringarna är inte stora men
går alla i negativ riktning. RFV har visat att an-
talet sjukfall i de längre intervallen, sjukskriv-
ningstid 180 dagar eller längre, har ökat i jäm-
förelse med år 1996, medan antalet sjukfall med
kortare sjukskrivningsperioder har minskat. Så-
ledes har antalet långtidssjukskrivna som återfår
arbetsförmågan minskat, vilket innebär att målet
att antalet långtidssjukskrivna som återfår ar-
betsförmågan skall öka jämfört med kalenderåret
1996 inte har uppfyllts.
Studier som RFV genomfört tyder vidare på
att de regelförändringar som gjorts under senare
år, i kombination med den sedan början av 1990-
talet höga arbetslösheten, påverkar egenskaperna
hos gruppen långtidssjukskrivna så att sannolik-
heten för återgång i arbete minskar. De långtids-
sjukskrivna är t.ex. äldre, i högre grad arbetslösa
och har fler psykiska diagnoser än under den
senare delen av 1980-talet.
Vidare anger RFV att de ohälsouppföljningar
som gjorts visar att arbetet i de enskilda ärendena
inte är så aktivt som lagstiftningen ger möjlighet
till vad gäller partiell sjukpenning, reseersättning,
annat lämpligt arbete och samordnad rehabilite-
ring. Den fördjupade bedömningen, som är en
viktig grund för det fortsatta arbetet i ärendet,
försummas och försäkringsläkaren konsulteras
inte i den utsträckning som vore önskvärt för att
ge ett bra beslutsunderlag. Uppföljningen har
också visat att underlagen inför bedömningar
och beslut om rätten till ersättning och rehabili-
teringsbehov och -åtgärder i många fall är dåliga.
Ofta är också gränserna mellan sjukfallsärenden
och rehabiliteringsärenden otydliga eftersom
tydliga ställningstaganden saknas.
Regeringen har i prop. 1997/98:111 Reforme-
rad förtidspension, m.m. föreslagit principer för
ett nytt system för förtidspension och sjuk-
bidrag. Det reformerade systemet avses träda i
kraft den 1 januari 2001. Riksdagen har beslutat i
enlighet med propositionen (bet.
1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Den
närmare regleringen av systemet är föremål för
fortsatt beredning inom regeringskansliet.
Beredningen omfattar också bl.a. den vanliga
sjukpenningen.
Rehabilitering
RFV konstaterar i en tillsynsrapport bl.a. att för-
säkringskassans samordning av den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringen inte fungerar så bra som
den borde. Anledningen är att det finns oklar-
heter i försäkringskassans uppdrag som gör det
svårt att ha en tydlig hållning i förhållande till
andra aktörer.
Statskontoret har på regeringens uppdrag
gjort en översyn av de senaste årens
rehabiliteringssatsningar med tonvikt på den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Rapporten
överlämnades till regeringen i mars 1998. I
rapporten Perspektiv på rehabilitering (1997:27)
konstaterar Statskontoret en rad brister i
försäkringskassornas rehabiliteringsarbete och
föreslår flera grundläggande förändringar, bl.a.
bättre ekonomiska incitament och fortsatt
utveckling av mål- och resultatstyrning.
En särskild utredare har också fått i uppdrag
att utreda arbetsgivarens kostnads- och åtgärds-
ansvar vid rehabilitering. I betänkandet Arbets-
givarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104)
ges förslag som framförallt preciserar arbets-
givarnas ansvar för rehabiliteringsinsatser för an-
ställda.
Närståendepenning
För närvarande visar prognosen att antalet
ersatta dagar med närståendepenning kommer
att öka något. Från år 1998 till år 1999 beräknas
antalet dagar öka från 69 000 till 70 000 dagar.
Att antalet dagar förväntas öka beror delvis på att
ersättningsslaget blivit mer känt hos
allmänheten.
Slutsatser
Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom
området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen under senare tid riskerar att på
sikt leda till en ökning av antalet förtidspensionä-
rer. Med anledning av den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen, vilket kan leda till ökade
utgifter, kommer regeringen att ingående ana-
lysera vilka orsaker som ligger bakom kostnads-
ökningen för sjukpenningförsäkringen. En sådan
analys är bl.a. nödvändig för att kunna bedöma
om det är en tillfällig uppgång eller inte.
En annan oroande faktor är att försäkringskas-
sans samordning av den arbetslivsinriktade reha-
biliteringen inte fungerar tillfredsställande. Trots
många goda samverkansprojekt kommer ofta re-
habiliteringsinsatserna för sent, samtidigt som
arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter vad
gäller rehabiliteringsutredningar. Dessa brister
kan till viss del förklaras av de neddragningar
som gjorts av de administrativa resurserna. Re-
habiliteringsområdet har till följd av den brist-
fälliga tillämpningen av lagstiftningen under de
senaste åren varit föremål för flera utredningar
vilka resulterat i olika förslag. När remissbe-
handlingen av förslagen avslutats finns ett till-
räckligt underlag för att ett samlat grepp skall
kunna tas på hela rehabiliteringsområdet. Rege-
ringen avser därför att återkomma till riksdagen i
denna fråga.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 20 035 000 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk-
nas anslaget till 19 596 000 000 kronor respektive
19 753 000 000 kronor.
A2 Förtidspensioner
Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
13 510 789
Anslags-
sparande
- 121 789
1998
Anslag
13 375 000
Utgifts-
prognos
13 590 000
1999
Förslag
37 896 000
2000
Beräknat
38 579 000
2001
Beräknat
40 019 000
Här redovisas utgifter för förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtids-
pension och barntillägg till förtidspension samt
allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids-
pension.
Målet för anslaget är att ge ekonomisk trygg-
het vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
Utgiftsutvecklingen för förtidspensioneringen
är beroende av flera olika faktorer. Till de vik-
tigaste räknas de demografiska förhållandena,
regeltillämpning och praxisutveckling, utveckling
av ATP-nivån och basbeloppsutvecklingen. Ut-
gifterna för förtidspensioner uppgick budgetåret
1997 till 13 511 miljoner kronor, medan anslaget
var beräknat till 13 389 miljoner kronor. Över-
skridandet beror på att antalet förtidspensionärer
ökat kraftigt, från 408 000 i december 1996 till
417 400 i december 1997. Ökningen har till
största delen skett i åldersgruppen 60-64 år och
det är antalet förtidspensioner som ökat medan
antalet sjukbidrag i stället minskat.
Att antalet förtidspensionärer ökat beror bl.a.
på övergångsregler i samband med att de
särskilda regler för försäkrade som är 60 år eller
äldre avskaffades fr.o.m. år 1997. Övergångs-
regler i samband med införandet av nya kriterier
för rätt till sjukpenning och förtidspension
innebar också att antalet förtidspensions-
ansökningar ökade kraftigt under slutet av år
1996. Dessa ansökningar handlades under år
1997 och många beviljades förtidspension. En
annan faktor som väsentligt bidrog till
överskridandet var införandet av inkomstprövad
änkepension, vilket medförde att ett betydande
antal kvinnor med formell rätt till både
förtidspension och änkepension bytte
folkpensionsförmånen från änkepension till för-
tidspension.
Antalet sjukbidrag har minskat beroende på
att antalet nybeviljade och antalet "fortsatta"
sjukbidrag minskat. Beslut om förtidspension
har i ett antal ärendet fattats i stället för beslut
om fortsatt sjukbidrag. De nya kriterierna för
rätt till förtidspension har också medfört att an-
sökningar om fortsatt sjukbidrag inte beviljats.
Även ökningen av antalet långa sjukfall över ett
år har sannolikt bidragit till att antalet nybevilja-
de sjukbidrag är lågt.
Utvecklingen hittills under år 1998 visar på en
liten minskning av antalet förtidspensionärer,
samtidigt som den genomsnittligt utbetalda för-
tidspensionen sjunkit i en långsammare takt än
vad som tidigare beräknats. Anslaget för inne-
varande år bedöms komma att överskridas, dock
inom ramen för anslagskrediten.
Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer en ålders-
pensionsavgift på 18,5 procent att belasta om-
rådet förtidspensioner. Detta redovisas under ett
särskilt anslag A3 Förtidspensioner: Statlig
ålderspensionsavgift.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Efter den stora ökningen av antalet förtidspen-
sionärer under föregående år, har ökningen
under innevarande år avstannat. I december 1997
var antalet förtidspensionärer 417 400. I sep-
tember i år visar preliminära siffror från RFV:s
månadsstatistik att antalet förtidspensionärer
sjunkit till ca 415 000.
För den framtida utvecklingen av antalet för-
tidspensionärer är den demografiska faktorn av
stor vikt. De stora åldersgrupperna som är födda
på 1940-talet har nu börjat uppnå de åldrar då
risken att bli förtidspensionär påtagligt ökar,
vilket innebär att den grupp som kan ha rätt till
sådan pension växer. Regeltillämpning och praxis
är andra viktiga faktorer för antalsutvecklingen.
Dessa faktorer är mycket svårbedömda, inte
minst beroende på att effekterna av de nya
kriterierna ännu är osäkra.
Kostnadsutvecklingen påverkas också mycket
av utvecklingen av medelbeloppet för förtidspen-
sion. Medelbeloppet för ATP har långsiktigt
ökat som en följd av bl.a. reallöneökningar och
ATP-systemets allmänna tillväxt. Detta har sam-
tidigt medfört att andelen med pensionstillskott
har minskat. Medelbeloppet påverkas också av
fördelningen mellan hel och partiell pension, där
den långsiktiga trenden varit att andelen förtids-
pensionärer med partiell pension ökar. Mellan
december 1996 och december 1997 har dock an-
delen med partiell pension varit i stort sett oför-
ändrad, vilket beror på att den stora grupp över
60 år som beviljats förtidspension under år 1997
oftast fått hel pension. För innevarande år har
uppbromsningen av nivån på medelbeloppet för
folkpension fortsatt, samtidigt som medelbe-
loppet för ATP har minskat mätt i fast basbe-
lopp. En orsak till att medelbeloppet för ATP
har minskat är att andelen nybeviljade förtids-
pensioner i åldersgruppen 60-64 år har minskat
kraftigt under innevarande år jämfört med år
1997. Ett annat skäl är att antalet nybeviljade
förtidspensioner i de yngsta åldersgrupperna har
ökat något. Unga förtidspensionärer har ofta låg
eller ingen ATP. Även lågkonjunkturen i början
av 1990-talet har säkert påverkat nivån för ATP.
Allt detta påverkar i sin tur antalet och medel-
beloppet för pensionstillskott. Det förefaller
också som om en större andel beviljas hel pen-
sion än tidigare.
Utredningen (S1997:03) om ersättning vid
långvarigt nedsatt arbetsförmåga, med uppgift att
lämna förslag om ett nytt system för förtidspen-
sion och sjukbidrag, avlämnade i november och
december 1997 betänkandena Ohälsoförsäk-
ringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166)
respektive Ohälsoförsäkringen Övergångsbe-
stämmelser (SOU 1997:189). Efter remissbe-
handing av dessa överlämnade regeringen i bör-
jan av mars 1998 till riksdagen proposition
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. I
propositionen föreslog regeringen vissa riktlinjer
för utformningen av den del av ett reformerat
system som gäller ersättning vid varaktig ar-
betsoförmåga. Vidare redovisades den planerade
fortsatta beredningen av frågan om reformering
av hela systemet för ersättning vid långvarig me-
dicinskt grundad arbetsoförmåga. Det reforme-
rade systemet avses träda i kraft den 1 januari
2001. Riksdagen har godkänt propositionen (bet.
1997/98:SfU11, rskr 1997/98:237).
Slutsatser
Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom
området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen under senare tid riskerar på
sikt att leda till en ökning av antalet ansökningar
om förtidspension. Med hänsyn till gällande
regler och demografiska förhållanden med stora
åldersgrupper födda på 1940-talet finns en risk
för en ökad volym av ansökningar om förtids-
pension. För år 1999 bedömer därför regeringen
att det inte är osannolikt att det sker en viss ök-
ning av antalet förtidspensionärer.
Vissa åtgärder har vidtagits för att motverka
utvecklingen, bl.a. förändrade kriterier för rätt
till sjukpenning och förtidspension. Dessa har
enligt vad som tidigare redovisats haft en viss
återhållande effekt på antalsutvecklingen. Det är
enligt regeringen mycket angeläget att RFV och
försäkringskassorna snabbt vidtar åtgärder för att
komma till rätta med den bristande kvaliteten i
handläggningen av ärenden rörande sjukpenning
och förtidspension. Arbetet med att reformera
reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt
grundad arbetsoförmåga enligt prop.
1997/98:111 pågår inom Socialdepartementet
med inriktning på att ett förslag kan föreläggas
riksdagen under hösten 1999.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 37 896 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Förtidspensioner för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
38 579 000 000 kronor respektive 40 019 000 000
kronor.
A3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift
Tabell 4.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Förslag
8 865 000
1
2000
Beräknat
9 129 000
1
2001
Beräknat
9 566 000
1
1 Nytt anslag.
Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop.1997/98:151, bet.1997/98:SfU13, rskr.
1997/98:315).
Genom införandet av det nya ålderspensions-
systemet skall staten fr.o.m. år 1999 betala av-
gifter till detta system för bl.a. samtliga socialför-
säkringsersättningar, som det tillgodoräknas
pensionsrätt eller pensionspoäng för, i form av
s.k. statlig ålderspensionsavgift. Sådan avgift skall
även belasta området förtidspensioner.
Statlig ålderspensionsavgift med 18,5 procent
skall tas ut på ett särskilt pensiongrundande be-
lopp baserat på en fiktiv antagen inkomst
(antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års ålder.
Regeringens överväganden
Kostnaden för den statliga ålderpensionsavgiften
för förtidspensioner varierar med antalet förtids-
pensionärer med antagandeinkomst, medelbe-
lopp och basbeloppets storlek.
Mot denna bakgrund beräknar regeringen
kostnaden för ålderspensionavgift för förtids-
pensioner budgetåret 1999 till 8 865 000 000
kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas
kostnaden till 9 129 000 000 kronor respektive
9 566 000 000 kronor.
A4 Handikappersättningar
Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
978 800
Anslags-
sparande
1998
Anslag
1 001 900
Utgifts-
prognos
995 000
1999
Förslag
1 013 000
2000
Beräknat
1 030 000
2001
Beräknat
1 042 000
Från anslaget bekostas handikappersättning från
folkpensioneringen. Handikappersättning utges
till personer som fyllt 16 år och som fått sin
funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och
till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av
annan och/eller har merkostnader på grund av
sitt funktionshinder.
Handikappersättning utbetalas med belopp
som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro-
cent eller 36 procent av basbeloppet. I december
1997 utbetalades 55 200 handikappersättningar,
varav 13 300 med nivån 69 procent, 9 500 med
nivån 53 procent och 32 400 med nivån 36 pro-
cent. Av dem som uppbär handikappersättning
är 56 % kvinnor, vilket kan förklaras med kvin-
nors längre livslängd. Utbetalning kan i bland
ske retroaktivt vid nybeviljande.
Handikappersättning kan ges ut tillsammans
med t.ex. förtidspension eller ålderspension eller
som självständig förmån. Närmare hälften av ut-
betalda handikappersättningar utges i kombina-
tion med förtidspension. Handikappersättning
till blinda och döva eller gravt hörselskadade
utges alltid med en viss garanterad nivå om inte
stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Det sker en successiv, mindre ökning av antalet
handikappersättningar. Denna ökning är bl.a. en
följd av att det sker en övergång från förmånen
vårdbidrag till handikappersättning när den för-
säkrade fyller 16 år. Eftersom antalet vårdbidrag
ökar leder detta senare till en mer eller mindre
automatisk ökning av antalet handikappersätt-
ningar. Ökningen kan till viss del också förklaras
med att kunskapen om förmånen ökat och att
vården av personer med funktionshinder i bety-
dande grad har avinstitutionaliserats.
Den 1 januari 1994 infördes förmånen assi-
stansersättning för svårt funktionshindrade per-
soner. Detta har medfört att antalet handikapp-
ersättningar med nivån 69 procent har minskat,
medan antalet ersättningar med nivån 36 procent
har ökat. I regleringsbrevet för budgetåret 1998
fick RFV i uppdrag att analysera och bedöma or-
sakerna till att antalet ersättningar/bidrag succes-
sivt har ökat inom förmånerna handikappersätt-
ning och vårdbidrag trots att en statlig
assistansersättning har införts. Av verkets redo-
visning framgår att beslut om att bevilja assi-
stansersättning inte har medfört några större för-
ändringar vare sig det gäller antalet handikapp-
ersättningar eller vårdbidrag. Det har dock
medfört en klar minskning av andelen handi-
kappersättningar med den högsta nivån och en
förskjutning från den högsta till den lägsta nivån.
RFV framhåller också att det är enbart mindre
ökningar som förekommit inom förmånen han-
dikappersättning under 1990-talet och att ök-
ningen till stor del berodde på det ökade antalet
förtidspensionärer.
Slutsatser
En fortsatt mindre ökning av antalet handikapp-
ersättningar sker under år 1999 och de beräknas i
genomsnitt uppgå till ca 56 600 under året. Bas-
beloppet beräknas till 36 400 kronor. Uppräk-
ning görs med fem procent på grund av retroak-
tiva utbetalningar.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 013 000 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Handikappersättningar för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 030 000 000 respektive 1 042 000 000 kronor.
A5 Arbetsskadeersättningar
Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
6 105 000
Anslags-
sparande
1998
Beräknat
utgift
6 052 000
Utgifts-
prognos
6 069 000
1999
Förslag
5 958 900
1, 2
2000
Beräknat
5 931 600
1, 2
2001
Beräknat
5 984 400
1, 2
1 inkl. vissa yrkesskadeersättningar
2 I beloppet ingår ålderspensionsavgift med 279 700 tkr år 1999, 278 700 tkr år 2000
och 282 300 tkr år 2001.
Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen skall,
som tidigare beskrivits, från och med år 1999 re-
dovisas under utgiftsområde 10. Till det nya an-
slaget flyttas också redovisningen av vissa yrkes-
skadeersättningar m.m. som tidigare redovisats
under anslaget A1 Sjukpenning och rehabilite-
ring m.m.
Under anslaget redovisas även statliga ålders-
pensionsavgifter om 6,40 procent för livräntor
och sjukpenning enligt lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd (LSP) till viss del
samt för sjukpenningen enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring (YFL). Om rätt till
egenlivränta eller efterlevandelivränta föreligger
samtidigt med rätt till förtidspension eller
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall livräntan betalas endast i
den mån den överstiger pensionen om förmånen
täcker samma inkomstförlust. Den statliga
ålderspensionsavgiften skall betalas på den sk
bruttolivräntan, dvs. livränta före samordning
med förtidspension eller efterlevandepension.
Detta som en följd av att det är bruttolivräntan
som ligger till grund för beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten. Avgiften skall
vara 18,5 procent på den del som samordnas med
förtidspension och 6,40 procent på utbetald
livränta och på sjukpenning enligt LAF, LSP och
YFL. Avgiften om 18,5 procent redovisas under
anslag A6.
Målet med arbetsskadeförsäkringen är att den
som drabbas av bestående men på grund av ar-
betsskada i största möjliga utsträckning skall
hållas skadeslös.
Arbetsskadelivräntor m.m.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda,
uppdragstagare och egenföretagare och ger er-
sättning för inkomstbortfall till dem som
drabbas av skada i sitt arbete. Från försäkringen
utbetalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor,
begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt
ersättning i samband med sjukhusvård utom
riket, tandvård och ersättning för särskilda
hjälpmedel.
Utgiftsutvecklingen är beroende av flera olika
faktorer. De viktigaste är medellivräntan, basbe-
loppsutvecklingen samt regeltillämpning och
praxisutveckling.
För ändamålet beräknades 6 127 mkr för bud-
getåret 1997. De faktiska utgifterna blev 6 105
mkr. Differensen beror främst på att färre arbets-
skador godkänts och att något färre livräntor
betalas ut. Utgiftsprognosen för år 1998 beräk-
nas överskrida tidigare beräkningar med ca 17
mkr. En orsak till detta är vissa domar från
regeringsrätten som innebär att livränta kan
utges under tid för rehabilitering. För år 1999
beräknas utgifterna till 5 947,9 mkr, varav statlig
ålderspensionsavgift 274 mkr.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
Här redovisas skadeersättningar enligt lagen
(1977:265) om personskadeskydd (LSP) vid
tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläck-
ning liksom skadeersättning åt fångar m.fl. Vida-
re redovisas ersättningar enligt lagen (1977:267)
om krigsskadeersättning till sjömän. För liknan-
de skadefall inträffade före juni 1977 belastas an-
slaget enligt flera olika förordningar. Här redo-
visas också tillägg för vissa äldre livräntor och
slutligen skadeståndslivräntor.
Kostnadsutvecklingen styrs främst av basbe-
loppsutvecklingen.
För ändamålet föreslogs 5,66 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev 6,3
miljoner kronor. Differensen beror på en stor
retroaktiv livränteutbetalning. Anslagsposten är
känslig för slumpmässiga variationer. Ut-
giftsprognosen för år 1998 beräknas till före-
slagna 6 miljoner kronor. För år 1999 beräknas
utgifterna till 6,1 mkr, varav statlig ålderspen-
sionsavgift 0,1 mkr.
Statliga ålderspensionsavgifter på övriga sociala
förmåner
Anslaget belastas också med statlig ålderspen-
sionsavgift på livräntor och sjukpenning som
betalas från affärsverksfonden, affärsverken och
före detta affärsverk samt utbetalningar från
Swedint till FN-soldater som skadats i tjänsten.
Tabell 4.9 Anslagsposter
Miljoner kronor
Utgift
19973
Utgifts-
prognos
19983
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Arbetsskadelivränta m.m. 1
6 105
6 069
5 947,9
5 920,6
5 973,4
Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 1
62
62
6
6
6
Vissa övriga ålderspensionsavgifter
–
–
5
5
5
Totalt
6 105
6 069
5 958,9
5 931,6
5 984,4
1 inkl. statlig ålderspensionavgift om 6,40 % fr.o.m. år 1999
2 redovisades under anslag A1 t.o.m. år 1998
3 Arbetsskadeförsäkringen regleras genom Arbetsskadefonden t.om. år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Arbetsskadelivräntor m.m.
Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort
sett hela 1980-talet. Antalet anmälningar och
ärenden som skulle prövas hos försäkrings-
kassorna ökade kraftigt. Antalet personer med
arbetsskadelivränta ökade närmast explosions-
artat under slutet av 1980-talet. Den ökande
ärendemängden och praxisutvecklingen ledde till
att arbetsskadeförsäkringens utgifter steg.
Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut-
gifter regleras för närvarande fiktivt via
arbetsskadefonden. Fonden uppvisar ett fiktivt
underskott sedan år 1987. Under år 1993 gjordes
stora regelförändringar i arbetsskade-
försäkringen. Dessa förändringar har kraftigt
reducerat försäkringens utgifter och
kostnadsutvecklingen är därför nu under
kontroll. Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen lägre än in-
komsterna från arbetsskadeavgiften. Det årliga
överskott som därmed har uppstått har avräknats
på det ackumulerade fiktiva underskottet i
arbetsskadefonden. I december 1997 uppgick det
ackumulerade underskottet till ca 11 700
miljoner kronor. Inkomsterna från ar-
betsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas
uppgå till 10 713 mkr medan utgifterna för för-
säkringen kan beräknas uppgå till ca 6 069 mkr.
Det fiktiva underskottet i arbetsskadefonden kan
alltså beräknas uppgå till ca 7 083 mkr vid
utgången av år 1998. För år 1999 beräknas
inkomsterna av arbetsskadeavgiften uppgå till
11 152 mkr medan utgifterna beräknas till 7 246
mkr, varav 1 431 mkr utgörs av statlig
ålderspensionsavgift. Detta innebär ett överskott
på 3 906 mkr år 1999 och att den fiktiva skuld
som härrör från arbetsskadefonden kan
reduceras med detta belopp.
Antalet anmälningar har sjunkit under hela
1990-talet och var under år 1997 det lägsta sedan
lagen om arbetsskadeförsäkring infördes. Det
kan finnas flera förklaringar, bl.a. regelföränd-
ringarna från år 1993, en begynnande låg-
konjunktur med ett minskat antal förvärvsar-
betande och införandet av sjuklöneperioden.
Även antalet till försäkringskassan för prövning
inkomna ärenden har sjunkit. Antalet godkända
ärenden har sjunkit kraftigt sedan år 1993. År
1997 godkändes 7 800 ärenden jämfört med ca
67 600 år 1992. Andelen godkända arbetsskador
sjönk under samma period från 72,3 procent till
62,7 procent. Det är framför allt bifallsfrekven-
sen för arbetssjukdomar som har sjunkit.
Ökningen av antalet livräntetagare har avtagit
och antalet i beståndet minskar nu. I december
1997 uppgick antalet till 99 600. Hälften av ut-
betalda egenlivräntor avser kvinnor. Årsmedel-
beloppet per egenlivränta efter samordning med
förtidspension uppgick till 48 896 kronor för
män och 35 706 kronor för kvinnor. Den högre
ersättningen för män speglar bl.a. löneskillnader-
na mellan män och kvinnor, men har också ett
samband med skadans svårighetsgrad. Av dia-
grammet nedan framgår antalet anmälda, till för-
säkringskassan inkomna för prövning och
godkända ärenden under perioden 1980-1997
(avser LAF, LSP och YFL).
Diagram 4.1
Utvecklingen av antalet arbetsskadeärenden 1980-1997
För att analysera de senaste årens förändringar i
arbetsskadeförsäkringen tillkallade regeringen
hösten 1997 en särskild utredare som fick i upp-
drag att se över försäkringen. Syftet med detta
varatt se över om försäkringen fortfarande kan
sägas ge en tillfredsställande trygghet för den
som drabbas av en arbetsskada. Betänkandet Den
framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU
1998:37) överlämnades till regeringen i mars
1998. Betänkandet har remissbehandlats.
Det har framförts kritik från flera håll att
regelförändringarna från år 1993 har slagit hårda-
re mot kvinnor än män. Könsperspektivet har
behandlats i flera rapporter, bl.a. i rapporten En
socialförsäkring för kvinnor och män – en kart-
läggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar
1998:1). Även i betänkandet Den framtida ar-
betsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) behandlas
könsperspektivet.
Vissa yrkesskadeersättningar
Volymen antas vara relativt konstant. I progno-
sen förväntas utgifterna för äldre skadefall
minska i samma takt som utgifterna för skadefall
inträffade efter år 1977 ökar. Skadeståndsliv-
räntor räknas upp normalt endast om basbe-
loppet stigit med minst 5 procent sedan föregå-
ende uppräkning, vilket inte kommer att inträffa
under den prognostiserade perioden enligt de
antaganden som gjorts.
Slutsatser
De regelförändringar som gjordes i början på
1990-talet har medfört att kostnaderna för ar-
betsskadeförsäkringen har sjunkit kraftigt. Det
var nödvändigt mot bakgrund av kostnadsut-
vecklingen under 1980-talet att strama åt arbets-
skadeförsäkringen. Den särskilde utredare som
nyligen sett över arbetsskadeförsäkringen anser
att arbetsskadeförsäkringen inte längre ger en
tillfredsställande trygghet för den som drabbas
av en arbetsskada. Han föreslår därför en rad
åtgärder för att öka de arbetsskadades trygghet.
Betänkandet och remissyttrandena bereds för
närvarande i Socialdepartementet.
Genderaspekten måste bli en viktigt del i det
ovan nämnda beredningsarbetet.
Utgiftsutvecklingen är relativt stabil och i
stort sett väntad. Vid framskrivningen antas att
antalet nybeviljade livräntor börjar öka något
igen. Orsaken till detta är dels vissa domar från
Regeringsrätten som innebär att livränta kan ut-
ges under tid för rehabilitering, dels att det på
sikt, av demografiska skäl, finns viss risk för en
ökning av antalet nybeviljade livräntor. Antalet
livräntor i beståndet antas dock inte öka efter-
som den allmänna trenden för närvarande är att
antalet livräntor fortsätter att minska.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 5 958 900 000 kronor anvisas under
anslaget A5 Arbetsskadeersättningar för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
5 931 600 000 kronor respektive 5 984 400 000
kronor.
A6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift
Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Förslag
1 181 300
1
2000
Beräknat
1 169 300
2001
Beräknat
1 182 700
1 Nytt anslag.
Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,
rskr.1997/98:315).
Såväl inom ATP-systemet som i det reforme-
rade ålderspensionssystemet är livränta och sjuk-
penning enligt lag om arbetsskadeförsäkring
pensionsgrundande inkomst som ger pensions-
rätt. I och med införandet av det nya ålderspen-
sionssystemet ska statlig ålderspensionsavgift
erläggas för livränta och sjukpenning enligt lag
om arbetsskadeförsäkring och motsvarande er-
sättningar.
Statlig ålderspensionsavgift ska betalas för
bruttolivränta, d.v.s. livränta före samordning
med förtidspension eller efterlevandepension,
eftersom bruttolivräntan ligger till grund för be-
räkning av den pensionsgrundande inkomsten.
För den del av livräntan som faktiskt utbetalats
ska ålderspensionsavgift om 6,40 procent er-
läggas. Denna avgift redovisas under anslag A5.
Därutöver ska en statlig ålderspensionsavgift
om 18,5 procent beräknas på den del av livrän-
tan som samordnas med förtidspension. Det är
denna avgift som ska belasta anslaget.
De ersättningar som ligger till grund för den
ålderspensionsavgift som belastar anslaget är liv-
räntor enligt lag om arbetskadeförsäkring, vissa
yrkesskadeersättningar, ersättning för kropps-
skador under militär verksamhet samt vissa ut-
betalningar från affärsverken, affärsverksfonden
och Swedint.
Regeringens överväganden
För pensionsgrundande belopp ska, i likhet med
pensionsgrundande inkomster, en ålderspen-
sionsavgift betalas. Denna utgör den enskildes
pensionsrätt. Ålderspensionsavgiften betalas inte
av den enskilde utan av staten och benämns stat-
lig ålderspensionsavgift.
Kostnaderna för den statliga ålderspen-
sionsavgiften för arbetsskadelivräntor varierar
med förändringar i bland annat antal
livräntetagare, medellivräntans storlek och
basbeloppet.
Regeringen uppskattar kostnaden för ålders-
pensionsavgift för den samordnade delen av ar-
betsskadelivräntorna budgetåret 1999 till
1 181 300 000 kronor. För budgetåren 2000 och
2001 uppskattas kostnaden till 1 169 300 000
kronor respektive 1 182 700 000 kronor.
A7 Kostnader för sysselsättning av
vissa förtidspensionärer
Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Förslag
55 000
1
2000
Beräknat
55 000
2001
Beräknat
55 000
1 Nytt anslag
Från detta anslag utbetalas – under förutsättning
av riksdagens beslut – i vissa fall ersättning till
arbetsgivare som bereder förtidspensionärer med
tre fjärdedels förtidspension, vilka står till ar-
betsmarknadens förfogande med avseende på
resterande arbetsförmåga, en anställning. Det
skall i första hand vara fråga om anställning på
den reguljära arbetsmarknaden eventuellt med
hjälp av lönebidrag och om detta inte kan ske
inom sex månader skall berörda förtidspensionä-
rer vara garanterade en anställning inom Samhall
AB.
Försäkringskassan lämnar uppgift till arbets-
förmedlingen eller arbetsmarknadsinstitut om
personer som tillhör denna kategori i de fall de
bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetsförmedlingens eller arbetsmarknadsinsti-
tutets uppgift består i att inom sex månader pla-
cera en sådan förtidspensionär, eventuellt med
lönebidrag, på den ordinarie arbetsmarknaden.
Om detta inte kan ske skall förtidspensionären
beredas en anställning inom Samhall AB.
Om anställning sker med hjälp av lönebidrag
eller genom Samhalls AB:s försorg, skall berörda
arbetsgivare och Samhall AB efter framställning
till försäkringskassan erhålla ersättning från
denna.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att ca 1 500 förtidspensio-
närer kommer att omfattas av denna stödform
och har nu beräknat kostnaderna till högst 55
miljoner kronor per år. Kostnaderna skall belasta
ett nytt anslag, A7 Kostnader för sysselsättning
av vissa förtidspensionärer.
För år 1999 beräknas kostnaderna för anslaget
till 55 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora
osäkerheten i fråga om utnyttjandet av dessa
medel beräknas kostnaderna för anslaget vara de
samma åren 2000 och 2001.
Den föreslagna ordningen kräver lagreglering
och regeringen avser att senare utfärda närmare
föreskrifter om ersättningsbelopp m.m..
A8 Ersättning för kroppsskador
Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
59 622
1
Anslags-
sparande
3781
1998
Anslag
61 700
1
Utgifts-
prognos
60 1001
1999
Förslag
62 600
2
2000
Beräknat
63 200
2
2001
Beräknat
64 300
2
1 Anslag uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret
2 I beloppet ingår ålderspensionsavgift med 900 tkr år 1999, 1 000 tkr år 2000 och
1 100 tkr år 2001
Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i
de fall skada inträffat under militär verksamhet.
För skador som inträffat före juli 1977 belastas
anslaget av bl.a. ersättningar enligt lagen
(1950:261) om ersättning i anledning av kropps-
skada ådragen under militärtjänstgöring (militär-
ersättningslagen). Ålderspensionsavgift redovisas
under anslag A6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift.
Utgiftsutvecklingen påverkas bl.a. av föränd-
ringar inom regelverket, däribland basbeloppets
utveckling.
Regeringens överväganden
Riksdagen har beslutat om förbättringar i de to-
talförsvarspliktigas personskadeskydd (prop.
1997/98:1 utgiftsområde 6, bet. 1997/98:FöU1,
rskr. 1997/98:82). De förändringar som trätt i
kraft år 1998 – bl.a. höjda minimibelopp för be-
räkning av sjukpenningunderlag och livränte-
underlag – innebär ökade utgifter. Regeringen
beräknar att kostnaderna för förbättringarna
under budgetåret 1998 uppgår till 1,7 miljoner
kronor.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 62 600 000 kronor anvisas under an-
slaget A8 Ersättning för kroppsskador för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 63 200 000 kronor respektive 64 300 000
kronor.
13 Socialförsäkringens administration
13.1
13.1 Omfattning
Socialförsäkringens administration utgörs av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna. Riksförsäkringsverket skall bl.a.
utöva tillsyn över de allmänna försäkrings-
kassorna, vara ansvarig systemägare för de ge-
mensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyr-
ningen inom verksamheten. Den regionala och
lokala delen, som i dagsläget består av 25 all-
männa försäkringskassor, är organiserad i ett
centralkontor och ett varierande antal lokal-
kontor. Försäkringskassorna har ansvar för
handläggning och utbetalning av socialförsäk-
ringar och bidrag samt för att förebygga och
minska ohälsa. Inom försäkringskassorna finns
det ett betydande inslag av förtroendemannain-
flytande.
Från och med den 1 januari 1999 reduceras
antalet försäkringskassor till 21 stycken i sam-
band med bildandet av försäkringskassorna i
Skåne län och Västra Götalands län.
Vid slutet av år 1997 fanns det totalt ca 14 000
årsarbetare inom socialförsäkringens administra-
tion, vilket är en minskning sedan budgetåret
1995/96 med 12 procent.
13.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
5 217
4 935
4 924
5 436
5 543
5 634
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Riksförsäkringsverket hade i slutet av år 1997 ett
anslagssparande motsvarande 91,4 miljoner
kronor, av detta belopp finns 13,9 miljoner
kronor till regeringens disposition. Under inne-
varande budgetår pekar prognosen på ett
eventuellt underskott även sedan anslagssparan-
det förbrukats. Underskottet kan till stor del
förklaras av att anpassningsarbetet av IT-stöden
inför millennieskiftet tar mycket stora resurser i
anspråk. Försäkringskassan har 1997 utnyttjat en
anslagskredit på 117 miljoner kronor. För 1998
ser prognosen ut att minska utnyttjandet av an-
slagskrediten med ca 100 miljoner kronor.
Förändringar
Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäk-
ringskassornas roller har i samband med propo-
sitionen om socialförsäkringens administration
m.m. (1997/98:41) tydliggjorts för att förbättra
effektiviteten inom organisationen. Samtidigt har
förtroendemannarollen utvecklats.
Prioriteringar
Riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna
försäkringskassorna skall utvecklas.
För att beslutet om ett reformerat ålderspen-
sionssystem effektivare skall kunna genomföras
satsas bl.a. på kompetensutveckling och infor-
mationsinsatser.
Inom IT-området skall Riksförsäkringsverket
i egenskap av ansvarig systemägare ges möjlighet
att allmänt utveckla stödet till de allmänna för-
säkringskassorna, genomföra det nya pensions-
systemets IT-satsningar och säkerställa över-
gången inför millennieskiftet.
Forskningen inom socialförsäkringsområdet
skall stärkas.
13.3 Resultatbedömning och
slutsatser
Mål för verksamhetsområdet enligt reglerings-
brev avseende år 1997:
Samlade insatser görs för analys och kvalitetssäk-
ring, varvid
- insatser för likformighet och rättssäkerhet
samt kvalitet i ärendehandläggningen skall
prioriteras,
- och analys av resultat, kostnader och kvalitet
skall förbättras.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna har gjort flera insatser inom om-
rådet för analys och kvalitetssäkring genom
ökade prioriteringar och förbättringar. Arbetet
kan därför anses ha bedrivits i enlighet med mål-
sättningen. Regeringen har i regleringsbrev för år
1998 omarbetat målen för verksamhetsgren 3
och i stället tagit fram riktade verksamhetsmål
för Riksförsäkringsverket för att göra det möjligt
att följa upp myndighetens speciella ansvarsom-
råden.
Riksförsäkringsverkets genomförande av det
reformerade ålderspensionssystemet
Det nyligen fattade beslutet om ett reformerat
ålderspensionssystem innebär att ett omfattande
genomförandearbete inom Riksförsäkrings-
verket och de allmänna försäkringskassorna skall
påbörjas. För att kunna informera om och han-
tera det nya pensionssystemet och för att med-
borgarna skall mötas med kompetens måste ad-
ministrationen besitta nödvändiga kunskaper
och ha adekvat IT-stöd. Detta har stor betydelse
för tilltron till systemet som helhet. Medel krävs
därför för bl.a. information, kompetensutveck-
ling och ökade personalkostnader.
Riksförsäkringsverket har inkommit med en
skrivelse till regeringen med en redogörelse för
vilka insatser och resurser som krävs vid Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna i samband med genomförandet av det
reformerade ålderspensionssystemet under perio-
den 1998-2001 (S98/4199/SF). Riksdagen har
tidigare i samband med behandlingen av pro-
position 1997/98:151, Inkomstgrundad ålders-
pension m.m. ställt sig bakom regeringens
bedömning om att socialförsäkringens administ-
ration bör tillföras 40 miljoner kronor från AP-
fonden under åren 1999 och 2000 för olika
genomförande insatser.
Regeringen bedömer att medel till Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna
bör tillföras engångsvis under innevarande
budgetår samt under budgetåret 1999. Medlen
som skall tillföras avseende den aktuella tiden
utgör 283,9 miljoner kronor. Beloppet inkluderar
de 40 mkr som regeringen tidigare bedömt som
nödvändigt tillskott till administrationen.
Riksförsäkringsverket har hemställt om extra an-
slagsmedel för kostnadsföring av vissa delar av
utvecklingskostnader för det nya pensionssyste-
met (S98/5586/SF). I beloppet ingår därför
också medel som skall kostnadsföras för förvalt-
ningsändamål hos Riksförsäkringsverket, sam-
tidigt som verkets aktiverade kostnader för ut-
veckling av det reformerade ålderspensions-
systemet, minskas med motsvarande belopp.
Regeringen bedömer att detta belopp för
närvarande uppgår till ca 50 miljoner kronor. Det
är viktigt att aktivering av dessa utveck-
lingskostnader framgent sker enligt god re-
dovisningsed.
Merparten av medlen tillförs från AP-fonden
och en mindre del från medel som för
närvarande står till regeringens disposition.
Under anslaget B2 Allmänna försäkringskassan
inom detta utgiftsområde redogörs för AP-
fondens underskott avseende ersättning till
försäkringskassorna. Beloppet omfattar 230
miljoner kronor, vilka nu föreslås tillföras
administrationen som delfinansiering för
genomförande av ålderspensionsreformen.
Regeringen avser att via ett särskilt beslut under
hösten 1998 för detta ändamål tillföra
Riksförsäkringsverket 108,9 miljoner kronor och
de allmänna försäkringskassorna 175 miljoner
kronor. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingen av arbetet med genomförandet och
avser att i samband med beredningen av
budgetpropositionen avseende åren 2000 och
2001 pröva behovet av ytterligare medel.
Därutöver föreslår regeringen vissa justeringar
angående förvaltningskostnader inom det
reformerade ålderspensionssystemet för åren
1999 och 2000. Se avsnitt 5.4 Förslag till
regeländringar.
Vissa ändringar av administrationskostnaderna
ATP-delens kostnader för förtidspension, sjuk-
bidrag, änkepension, barnpension och efter-
levandepension, som i dag finansieras via AP-
fonden, kommer från och med år 1999 att
finansieras via anslag, vilket även påverkar an-
slaget för Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Administrationskostnader
för ålderspensionärer med både folkpension och
ATP kommer helt att finansieras via AP-fonden
medan administrationskostnader för ålderspen-
sionärer med enbart folkpension kommer att
finansieras via anslag. Nödvändiga justeringar av
anslagen har gjorts och ingår i förslagen till an-
slag för år 1999.
Riksförsäkringsverkets sjukhus
Utredningen som har haft i uppdrag att bl.a. ut-
reda rollen för Riksförsäkringsverkets sjukhus
överlämnade sitt förslag i december 1997, För-
säkringsmedicinskt Centrum – En resurs för ut-
redning och metodutveckling (SOU 1997:169).
Betänkandet har remissbehandlats och rege-
ringen bereder frågan med inriktning på att lägga
fram förslag under våren 1999.
Forskningen inom socialförsäkringens område
I regeringens proposition Forskning och sam-
hälle (1996/97:5) presenterades regeringens
forskningspolitik för åren 1997 – 1999 vilken
antogs av riksdagen (bet 1996/97:UbU3, rskr.
1996/97:99). I propositionen anförde regeringen
att de medel som Socialvetenskapliga forsknings-
rådet (SFR) och Riksförsäkringsverket i dag av-
sätter för forskning inom allmän socialpolitik
och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 pro-
cent) i relation till socialförsäkringens totala om-
slutning. Regeringen redogjorde vidare för sin
bedömning att ge SFR och Riksförsäkrings-
verket i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka
forskningsbehov som är särskilt angelägna att
prioritera ur samhällets och socialförsäkrings-
administrationens perspektiv, samt att även ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att undersöka
möjligheten att inom sitt verksamhetsområde
finna utrymme för en flerårig satsning för att
initiera forskning av relevans för socialförsäk-
ringsområdet.
I regleringsbrev för år 1997 för Riksförsäk-
ringsverket gavs två uppdrag, det ena i samråd
med SFR, mot bakgrund av regeringens bedöm-
ningar i forskningspropositionen. Båda upp-
dragen redovisades under år 1997. Återrappor-
teringen har bekräftat att behovet av ökad
forskning inom socialförsäkringsområdet är
omfattande. Inom utgiftsområde 10, anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering, anslagspost 2
som utgör särskilda medel avseende köp av ar-
betslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m. bör
ett belopp avsättas för att utveckla forskningen
inom socialförsäkringens område. Beloppet bör
utgöra 8 miljoner kronor per år och en särskild
forskningsfunktion bör inrättas vid Riksförsäk-
ringsverket.
Medel för att förstärka administrationen
Mot bakgrund av den ansträngda situationen
inom socialförsäkringens administrationen avise-
rade regeringen i 1998 års vårproposition att
sektorn under år 1999 skulle tillföras extra
medel. Administrationens ansträngda situation
kan förklaras av det generella besparingskravet,
stora ändringar som gjorts i verksamheten, samt
Riksförsäkringsverket stora satsningar på att an-
passa IT-stöden inför millennieskiftet. Administ-
rationen förstärks därför engångsvis med 225
miljoner kronor under budgetåret 1999. Av dessa
disponeras 200 miljoner kronor av försäkrings-
kassorna och 25 miljoner kronor av Riksförsäk-
ringsverket. De extra medlen för år 1999 dispo-
neras under anslaget A1 Sjukpenning, rehabili-
tering m.m. anslagsposten rehabilitering inom
ramen för de särskilda medel som ställts till
försäkringskassornas förfogande under utgifts-
område 10.
Medel för att bidra till särskilda insatser inom
rehabiliteringsområdet.
Utvecklingen inom rehabiliteringsområdet
kännetecknas bl.a. av att uppfinningsrikedomen
är stor när det gäller att finna nya former av åt-
gärder för att förbättra rehabiliteringsarbetet.
Det är angeläget att samhället kan stödja ett så-
dant utvecklingsarbete. Särskilda medel bör där-
för också disponeras av regeringen med det ut-
talade syftet att stödja ett sådant arbete. Från
anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
anslagspost 2. under detta utgiftsområde be-
kostas bl.a. utgifter för rehabilitering. Förutom
kostnader för rehabiliteringspenning omfattar
anslagsposten också kostnader för olika insatser i
syfte att åstadkomma en snabbare återgång i för-
värvsarbete för den som drabbats av sjukdom
eller funktionsnedsättning av något slag. Inom
detta anslag bör 5 miljoner kronor avsättas under
år 1999 engångsvis för regeringens disposition
för det givna ändamålet.
Delegationer vid Riksförsäkringsverket
Enligt förordning (1998:739) med instruktion
för Riksförsäkringsverket skall det vid verket
finnas en socialförsäkringsdelegation, en sjuk-
vårdsdelegation, en tandvårdsdelegation och en
sjömanspensionsdelegation. Delegationerna be-
står vanligen av företrädare för Riksförsäkrings-
verket på ledande nivå samt företrädare för orga-
nisationer och andra myndigheter.
De olika delegationerna vid Riksförsäkrings-
verket fyller olika syften och har tillkommit för
olika ändamål vilka kan ändras över tiden. En del
av dessa är reglerade via regeringsbeslut andra
bygger på överenskommelser mellan olika intres-
senter. Även i verksförordningen (1995:1322)
finns bestämmelser om behovet av konsekvens-
utredningar och berördas möjlighet att yttra sig
innan en myndighet beslutar om en föreskrift
eller ett allmänt råd. Mot denna bakgrund finner
regeringen att det bör vara en fråga för
Riksförsäkringsverket att besluta om vilka
delegationer och arbetsgrupper som skall finnas
vid verket. Regeringen avser därför att ta bort
reglerna om delegationerna i verkets instruktion.
13.4 Förslag till regeländringar
Ändring i 18 kap AFL
Regeringens förslag: Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om ekonomiadministratio-
nen vid de allmänna försäkringskassorna.
Skälen för regeringens förslag: I lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) 18 kap.
finns bestämmelser om de allmänna försäkrings-
kassornas redovisning. Flera av dessa bestämmel-
ser har sin förebild i det regelverk som gäller för
statliga myndigheters redovisning. Bakgrunden
till detta utgörs av praktiska skäl samt av det
faktum att de allmänna försäkringskassorna helt
finansieras av statliga medel och därför styrs
också redovisningen enligt liknande principer.
T.ex. utgör förordningen (1996:882) om myn-
digheters årsredovisningar m.m. och bokförings-
förordningen (1979:1212) en utgångspunkt för
kassornas bestämmelser inom området. Även
avseende ekonomiadministrationen inom de
allmänna försäkringskassornas verksamhets-
område bör det i AFL tydliggöras att en liknande
ordning skall gälla.
Strävan bör därvid vara att de allmänna försäk-
ringskassorna skall kunna bedriva avgifts-
finansierad verksamhet och inkomsterna bör
också disponeras av dem. Regler liknande dem
som finns i avgiftsförordningen (1992:191) och
reglerar statliga myndigheters avgiftsfinansierade
verksamhet bör också i vissa delar kunna
tillämpas på de allmänna försäkringskassorna.
Bestämmelser om fordringar inom det statliga
området finns i förordningen (1993:1138) om
hantering av statliga fordringar. I praktiken har
försäkringskassorna redan tidigare tillämpat lik-
nande bestämmelser men med hänvisning till de-
ras finansiering via statsbudgeten bör detta ges
en tydlig reglering. Fordringar inom
kassaområdet bör hanteras på ett likartat sätt
som inom övrig statlig verksamhet. Även i
anslagsförordningen (1996:1189) och i
kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188)
finns bestämmelser som kan vara lämpliga att
tillämpa på de allmänna försäkringskassorna. I
AFL 18 kap. bör det därför anges att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer
får utfärda närmare föreskrifter om
ekonomiadministrationen vid de allmänna
försäkringskassorna. Regeringen avser att efter
en lagändring i enlighet med detta förslag göra
ändringar i de ekonomiadministrativa
förordningar som bör vara tillämpliga inom för-
säkringskassornas verksamhetsområde.
Ändring av övergångsbestämmelse avseende
socialförsäkringsnämnder
Regeringens förslag: Styrelsen i en allmän försäk-
ringskassa utser ledamöter i socialförsäkrings-
nämnd för perioden den 1 januari 1999 till och
med den 31 mars 1999.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
med anledning av regeringens förslag i proposi-
tion 1997/98:41 Socialförsäkringens administra-
tion, m.m. beslutat att längden på mandatperio-
den för ledamöterna i socialförsäkringsnämn-
derna skall vara fyra år (bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Varje mandatperiod för en
socialförsäkringsnämnd skall börja den 1 april
året efter att val har hållits till landstings- respek-
tive kommunfullmäktige i hela landet. Försäk-
ringskassornas styrelser skall utse samtliga leda-
möter i socialförsäkringsnämnderna från och
med kommande mandatperiod. De nuvarande
socialförsäkringsnämndernas mandatperiod
löper ut den 31 december 1998. För att en lucka
på tre månader inte skall uppstå där det inte finns
valda ledamöter föreslås en ändring i
övergångsbestämmelserna till lagen (1998:87)
om ändring i lagen om allmän försäkring.
Ändringen innebär att styrelserna i de allmänna
försäkringskassorna skall kunna besluta om att
utse ledamöter i socialförsäkringsnämnderna för
perioden den 1 januari fram till den 31 mars
1999.
Förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
Regeringens förslag: Förvaltningen av de fonder
som Riksförsäkringsverket förvaltar överförs den
1 januari 1999 till Kammarkollegiet.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
tidigare med anledning av proposition
1997/98:41 om socialförsäkringens administra-
tion m.m. tagit ställning till vissa riktlinjer om de
fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket
(bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153).
Riktlinjerna innebär att arbetsskadefonden och
delpensionsfonden avvecklas med syftet att prin-
cipen om bruttoredovisning skall tillämpas på
statsbudgeten för dessa förmåner från och med
år 1999, att fonder som inte fyller något syfte av-
vecklas samt att regeringen skall överväga vilken
organisation som skall förvalta de kvarvarande
fonderna hos Riksförsäkringsverket. I samband
med behandlingen av regeringens proposition
1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension,
m.m. beslutades om regeländringar som innebar
att delpensionsfonden och arbetsskadefonden
avvecklas från och med den 1 januari 1999 (bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315 och 316).
Regeringen har i särskilt beslut givit RFV i
uppdrag att förbereda en avveckling av den sär-
skilda yrkesskadefonden, barnlivräntefonden och
en särskild till förvaltning den 13 september 1918
överlämnad fond från tidningen Fäderneslandet.
Den särskilda yrkesskadefonden bildades vid
budgetårsskiftet 1961/62 genom avsättning av
5 miljoner kronor från dåvarande yrkes-
skadeförsäkringsfonden. Från fonden utbetalas
ersättning enligt föreskrifter som regeringen
meddelar i varje särskilt fall och behållningen
uppgick vid slutet av år 1997 till 78,8 miljoner
kronor. Barnlivräntefonden har numera inga
förpliktelser och behållningen uppgick vid slutet
av år 1997 till 1,5 miljoner kronor. I samband
med avvecklingen bör de kvarvarande medlen i
den särskilda yrkesskadefonden och
barnlivräntefonden föras över till statsbudgeten.
Behållningen i den särskilda till förvaltningen
den 13 september 1918 överlämnade fonden från
tidningen Fäderneslandet uppgick till 112 934
kronor vid utgången av år 1997. Enligt donators
mening kunde beloppet "en gång i framtiden vid
lämpligt tidpunkt då beloppet nått en tillfred-
ställande storlek sammanslås med Kungliga
pensionsstyrelsens övriga fonder". Regeringen
bedömer att fonden nu uppnått denna storlek.
Riksförsäkringsverket har därför fått i uppdrag
att vidta förberedelser för att avveckla fonden
och att medlen i fonden skall kunna föras över
till folkpensioneringsfonden.
Riksförsäkringsverkets fondförvaltning om-
fattade vid slutet av år 1997 ca 7,9 miljarder
kronor. Efter delpensionsfondens avveckling be-
räknas den kvarvarande behållningen, som för
närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket,
uppgå till ca 1,6 miljarder kronor. Det förvaltade
kapitalet kommer således fr.o.m. år 1999 att
minska betydligt. Kammarkollegiet bedriver
fond- och förmögenhetsförvaltning inom den
statliga sektorn. Regler för förvaltningen av
Kammarkollegiets fonder finns i förordningen
(1987:778) om placering av fondmedel under
Kammarkollegiets förvaltning. Kollegiet
förvaltar för närvarande ett kapital som
motsvarar 14 miljarder kronor. Kammarkollegiet
bör mot bakgrund av den omfattande
förvaltningen ha goda förutsättningar att även
förvalta de fonder som i framtiden finns kvar och
som för närvarande förvaltas av Riks-
försäkringsverket. Regeringen bedömer det där-
för som lämpligt att Kammarkollegiet övertar
förvaltningen av de kvarvarande fonderna hos
Riksförsäkringsverket. I juni 1998 fick Riksför-
säkringsverket i uppdrag av regeringen att för-
bereda ett överförande av fondförvaltningen till
Kammarkollegiet. Regeringen anförde i samband
med beslutet att förvaltningen hos Kammar-
kollegiet skulle ske i enlighet med de principer
som Riksförsäkringsverket och Kammarkollegiet
kommer överens om.
Regeringen lägger i denna proposition fram
förslag till en lag om förvaltning av fonder inom
socialförsäkringsområdet. Lagförslaget innehåller
nödvändiga regeländringar för att fondförvalt-
ningen hos Riksförsäkringsverket skall kunna
överföras till Kammarkollegiet från och med den
1 januari 1999.
Följande fonder som för närvarande förvaltas
av Riksförsäkringsverket bör i enlighet med lag-
förslaget från och med den 1 januari 1999 över-
föras till Kammarkollegiet för förvaltning.
- Folkpensioneringsfonden
- Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder
- Sjömanspensioneringsfonden
- Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond
- Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring
- Fiskarförsäkringsfonden
- Affärsverksfonden
- Trafiklivräntefonden
- Theofil Anderssons 50-årsfond
Kammarkollegiet skall förvalta de aktuella
fonderna enligt de regler som regeringen
utfärdar om inte annat följer av den föreslagna
lagen. Om det för någon fond finns särskilda
föreskrifter som avviker från vad som anges i
denna lag eller vad som av regeringen föreskrivits
om Kammarkollegiets fondförvaltning gäller
dock dessa föreskrifter. Det ankommer på
Riksförsäkringsverket och Kammarkollegiet att
gemensamt utarbeta former för hur samarbetet
angående fondförvaltningen myndigheterna
emellan skall gå till och på vilket sätt
förvaltningen skall ske.
De regler som finns i reglementet angående
förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
om reglerna för förvaltningen och om årsredo-
visning förs i huvudsak in i den nya lagen
(f.n. 8-11 §§). Det som för närvarande avser
Riksförsäkringsverket i denna del kommer i den
föreslagna lagen att avse Kammarkollegiet. De
nu gällande bestämmelserna om fondfullmäktige
hos Riksförsäkringsverket kommer som en kon-
sekvens av lagförslaget upphöra att gälla.
Fonderna skall förvaltas på så sätt att medlen
blir till största möjliga nytta för de försäkringar
eller de ändamål för vilkas räkning fonderna till-
kommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven
på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande
betalningsberedskap och riskspridning samt be-
tryggande säkerhet tillgodoses. Riksförsäkrings-
verket skall även framdeles svara för att fonder-
nas medel och dess avkastning används i enlighet
med de avsedda ändamålen och svara för utbetal-
ning av medel från fonderna. Riksförsäkrings-
verket skall också svara för redovisningen av
fonderna i det statliga redovisningssystemet.
I samband med regeländringen bör
reglemente (1961:265) angående förvaltningen
av Riksförsäkringsverkets fonder upphöra att
gälla.
Konsekvensändring med anledning av
bildandet av Västra Götalands läns allmänna
försäkringskassa
Regeringens förslag: Ärenden som enligt 8 kap.
2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
och 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersätt-
ning till sjömän handläggs av Göteborgs all-
männa försäkringskassa skall handläggas vid
Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa.
Skälen för regeringens förslag: Vid Göteborgs
allmänna försäkringskassa finns en för alla för-
säkringskassor gemensam enhet för sjukförsäk-
rings-, arbetsskadeförsäkrings- och vissa pen-
sionsfrågor som gäller sjömän. Sålunda skall bl.a.
vissa arbetsskadeförsäkringsfrågor när det gäller
sjömän handläggas vid Göteborgs allmänna för-
säkringskassa. Samma sak gäller för ersättningar
enligt lagen om krigsskadeersättning till sjömän.
Enligt den nya länsindelningen har Göteborgs
och Bohus län, Skaraborgs län, och Älvsborgs län
lagts samman till Västra Götalands län. Som följd
därav kommer även försäkringskassorna i
Göteborg och uppräknade län att den 1 januari
1999 slås samman till Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa. De ärenden som enligt
nuvarande indelning handläggs av Göteborgs
försäkringskassa i dess egenskap av gemensam
enhet för alla försäkringskassor bör vid bildandet
av den nya försäkringskassan föras över till
denna. Detta föranleder ändringar i lagen om ar-
betsskadeförsäkring och i lagen om krigsskadeer-
sättning till sjömän.
Förvaltningskostnader inom det reformerade
ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000
Regeringens förslag: Kostnaderna för förvaltning
av inkomstpension och tilläggspension enligt
reformerade regler skall för åren 1999 och 2000
till 60 procent täckas genom en minskning av
pensionsbehållningarna.
Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för
förvaltning av det reformerade ålderspensions-
systemets fördelningsdel skall finansieras med de
avgifter som betalas in till systemet. Förvalt-
ningskostnaderna skall belasta AP-fonden och
täckas genom en minskning av pensionsbehåll-
ningarna. För att undvika en kraftig kostnads-
övervältring på yngre generationer skall endast
en viss andel, 60 %, av förvaltningskostnaderna
minska pensionsbehållningarna det första året.
Från och med år 2002 skall denna andel ökas
med 2 procentenheter per år från 60 för att efter
20 år uppgå till 100 %.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:151,
bet. 1997/98:SfU 13, rskr. 1997/98:315) skall
förvaltningskostnaderna minska pensionsbehåll-
ningarna från och med år 2001, dvs. från och
med det år då inkomstpension och tilläggspen-
sion enligt reformerade regler kommer att be-
talas ut. Eftersom de reformerade intjänandereg-
lerna träder i kraft år 1999 uppkommer redan
från denna tidpunkt löpande utgifter som är att
hänföra till förvaltningskostnader i det reforme-
rade pensionssystemet. RFV har också i en
skrivelse till regeringen påtalat detta faktum
(S98/5586/SF). Därför föreslår regeringen att
sådana kostnader även för år 1999 och år 2000
skall minska pensionsbehållningarna och att
minskningen skall göras med 60 % av kostnaden.
Även Genomförandegruppen (S 1994:9) ställer
sig bakom en ändring med denna innebörd.
Detta innebär således att samma finansierings-
princip skall gälla för åren 1999 och 2000 som för
år 2001. Förslaget föranleder ändringar i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
13.5 Regeringens bedömning
avseende revisorernas
iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat årsredo-
visningen för socialförsäkringen och konstaterar
att årsredovisningen har upprättats i enlighet
med förordningen om myndigheters årsredovis-
ning m.m., regleringsbrev och övriga beslut för
myndigheten. I sin granskning pekar RRV bl.a.
på att de inte kunnat granska underlag för balan-
serade utgifter för utveckling av dataprogram för
det nya pensionssystemet. RRV pekar också på
att riskerna med 2000-omläggningen är betydan-
de och att Riksförsäkringsverket löpande bör
uppdatera riskanalysen, göra prioriteringar och
tillse att kassorna hanterar omställningen på ett
fullgott sätt. RRV pekar vidare på att kassorna
använder sig av olika bedömningsgrunder för att
fastställa måluppfyllelsen för mål 1.1 om att för-
säkrings- och bidragsärenden skall handläggas
och utbetalning göras med kvalitet och till så låg
kostnad som möjligt. Regeringen har tidigare
kommenterat dessa frågeställningar (under av-
snitt 3.3 och 5.3) och angett sin syn på hur
frågorna bör kunna hanteras framdeles.
RRV har även fört fram synpunkter på hur
Riksförsäkringsverket redovisningsmässigt han-
terat premiepension (tidigare premiereserven).
Den 1 juli 1998 bildades Premiepensionsmyn-
digheten (PPM). Organisationskommittén för
bildandet av PPM har i betänkande SOU
1998:87 lagt fast den grundläggande regleringen
för den nya myndigheten och dess verksamhet.
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
B1 Riksförsäkringsverket
742
665
763
710
735
754
B2 Allmänna försäkringskassor
4 475
4 270
4 161
4 726
4 808
4 880
Totalt för verksamhetsområdet
5 217
4 935
4 924
5 436
5 543
5 634
13.6 Anslag
B1 Riksförsäkringsverket
Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
742 000
Anslags-
sparande
91 458
1
1998
Anslag
665 012
Utgifts-
prognos
762 569
1999
Förslag
710 181
2000
Beräknat
734 926
2
2001
Beräknat
753 720
3
1 Av detta belopp står 13,9 mkr till regeringens disposition.
2 Motsvarar 722 181 tkr i 1999 års prisnivå.
3 Motsvarar 728 181 tkr i 1999 års prisnivå.
För budgetåret 1997 hade Riksförsäkringsverket
ett anslagsparande motsvarande 91,4 miljoner
kronor. Av detta belopp står dock 13,9 miljoner
kronor till regeringens disposition. Anslags-
sparandet kommer enligt prognos att användas
under innevarande år och anslagskrediten kom-
mer eventuellt också att belastas.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Av Riksförsäkringsverkets förvaltningsanslag
användes under budgetåret 1997 64 % för drift
och förvaltning av IT-stöden, 16 % för ledning
och styrning, 5,8 % till normering, 3,8 % för in-
formation och 3,7 % för utvärdering. Se även av-
snitt 5.3 Resultatbedömning och slutsatser.
Slutsatser
Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
665 012
Pris- och löneomräkning
12 779
Div förändringar
23 841
Ålderspensionsreformen
-7 451
Förslag 1999
710 181
Regeringen beräknar Riksförsäkringsverkets
ramanslag för år 1999 med utgångspunkt från
sedvanlig pris- och löneomräkning och ökade
räntekostnader för lån i anläggningstillgångar.
Vidare har regeringen beaktat att arbetsskade-
fonden läggs ner och att de uteblivna avgiftsin-
komsterna därifrån förs upp på anslag efter att
justering gjorts med hänsyn till att yrkesskade-
verksamheten vid Riksförsäkringsverket förts
över till Gävleborgs läns allmänna försäkrings-
kassa. Konsekvenserna av att det reformerade
ålderspensionssystemet också påverkar admi-
nistrationskostnader mellan anslag och AP-fond
har beaktats. För att Riksförsäkringsverket skall
kunna utveckla forskningen inom socialför-
säkringens område har medel förts upp på an-
slaget.
Det föreslås också att Riksförsäkringsverket
skall kunna åta sig ekonomiska förpliktelser
avseende forskningen inom socialförsäkringens
område som innebär utgifter om högst
9 miljoner kronor under åren 2000 – 2002.
Genomförandet av det reformerade ålderspen-
sionssystemet innebär som tidigare nämnts be-
tydande merkostnader för Riksförsäkrings-
verket. Nödvändiga medel omfattade 108,9
miljoner kronor tillförs engångsvis avseende åren
1998 och 1999 för detta ändamål via ett särskilt
regeringsbeslut under hösten 1998.
Vissa av Riksförsäkringsverkets administra-
tionskostnader finansieras via ersättningar från
AP-fonden och de affärsdrivande verken.
Regeringen har föreslagit vissa regeländringar
av förvaltningskostnadernas finansiering inom
det reformerade ålderspensionssystemet för åren
1999 och 2000. Med beaktande av att detta lag-
förslag antas beräknas avgiftsinkomsterna från
AP-fonden till ca 113 miljoner kronor under år
1999.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 710 181 000 kronor anvisas till Riks-
försäkringsverket för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 734 926 000 kronor
respektive 753 720 000 kronor.
B2 Allmänna försäkringskassor
Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
4 475 229
Anslags-
sparande
–117 464
1998
Anslag
4 269 564
Utgifts-
prognos
4 161 300
1999
Förslag
4 726 394
2000
Beräknat
4 808 458
1
2001
Beräknat
4 879 859
2
1 Motsvarar 4 722 894 tkr i 1999 års prisnivå.
2 Motsvarar 4 721 894 tkr i 1999 års prisnivå.
Anslaget för budgetåret 1997 överskreds med
117 miljoner kronor, vilket var avsevärt lägre än
vad som prognostiserades under året. Orsakerna
till överskridandet hänför sig till avvecklings-
kostnader i samband med uppsägningar, vilka
enligt RFV uppgår till 206 mkr eller 4 procent av
verksamhetens kostnader 1997. Prognosen för år
1998 visar på ca 100 miljoner kronor lägre an-
slagsförbrukning än vad som budgeterats. Den
lägre kostnaden är en följd av att personalned-
dragningarna inom försäkringskassorna nu fått
genomslag.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Åtgärder mot ohälsa tar i anspråk närmare
20 procent av anslaget, insatser för analys och
kvalitetssäkring ca 4 procent och resterande, ca
75 procent utgör administrationskostnader för
handläggning och utbetalning av ersättningar.
Administrationskostnaderna i förhållande till
volymen ärenden varierar mycket mellan försäk-
ringskassorna. I en beräkning som RFV gjort där
samtliga kassorna jämförs med ett medelvärde
för hela riket (100 %) hade de kassor med lägst
administrationskostnader ett värde som mot-
svarade 80 % och de med högsta administra-
tionskostnaderna 116 %. I en jämförelse med
försäkringskassornas administrationskostnader
per invånare framgår att kostnaderna varierar
med mellan 515 kronor som lägst och upp till
649 kronor som högst. Skillnaden mellan den
dyraste och billigaste uppgår till 26 procent. Som
förklaring till dessa skillnader anger RFV avveck-
lingskostnader samt regionala skillnader när det
gäller antalet långa sjukfall, antalet förtidspen-
sionsärenden osv.
Försäkringskassans personalstruktur känne-
tecknas av att 85 procent av de anställda är 40-59
år och endast 1 procent under 30 år. Bara 17 pro-
cent av de anställda har eftergymnasial utbildning
(30 procent av männen och 11 procent av kvin-
norna) och den genomsnittliga anställningstiden
är 21 år. Personalminskningen, omfattande drygt
3500 anställda sedan budgetåret 1993/94, har
medfört kompetensförluster och bidragit till att
den redan tidigare ojämna åldersstrukturen
ytterligare förstärkts. Framför allt är det i
åldersintervallet 18-49 år som försäkringskassan
förlorat personal. Se även avsnitt 5.3 Resultatbe-
dömning och slutsatser.
Slutsatser
Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998
4 269 564
Pris- och löneomräkning
87 512
Div förändringar
203 965
Ålderspensionsreformen
165 353
Förslag 1999
4 726 394
Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning. Vidare har bl.a. följande be-
aktats: flytt av yrkesskadeenheten till försäk-
ringskassan i Gävleborgs län, arbetsskadefondens
administration finansieras via anslag i stället för
avgiftsintäkter, KAS-administrationen överförs
till arbetslöshetskassan samt överföring av medel
till Riksrevisionsverket för revision av delårs-
rapporter.
Tabell 5.6 Beräknade avgiftsintäkter för 1999
Tusental kronor
Ålderspensionsreformen:
– 60/40 regeln
38 000
– information, kompetensutveckling1
140 000
Inkomster ÅP-systemet
161 000
Avbetalningsplan enl. BP-98
-100 000
Övrigt
10 000
Totalt
249 000
1 Engångsvis belopp, för år 1998 och år 1999 totalt 175 mkr
Regeringen anser att jämförelser av bl.a. admi-
nistrationskostnader mellan försäkringskassor är
viktig. Men instrumenten måste utvecklas och
förbättras för att ge en mer nyanserad och hel-
täckande förklaring till skillnader mellan försäk-
ringskassor när det gäller kostnader, handlägg-
ningstid, kvalitet, måluppfyllelse osv. Det är
också viktigt att Riksförsäkringsverket stimu-
lerar till erfarenhetsutbyte mellan försäkrings-
kassorna, så att de "goda exemplen" sprids.
Fram till och med budgetåret 1995/96 gjordes
inte någon tydlig åtskillnad mellan anslags- och
avgiftsfinansiering av försäkringskassornas ad-
ministration. I samband med vissa regeländringar
i socialförsäkringen under budgetåren 1993/94
och 1994/95, som innebar minskade resursbehov
för den avgiftsfinansierade verksamheten med
sammanlagt 80 miljoner kronor, gjordes regle-
ringar via anslagsmedel istället för på avgifts-
sidan. Vid utgången av år 1997 hade resultatom-
rådet för administration av arbetsskadeersättning
(från Arbetsskadefonden) ett ackumulerat över-
skott på 422 miljoner kronor och resultatområde
för administration av ATP (från AP-fonden) ett
ackumulerat underskott på 230 miljoner kronor.
Enligt regeringen bör AP-fonden betala det upp-
komna underskottet till försäkringskassan. Den i
budgetpropositionen för 1998 redovisade avbe-
talningsplanen på 13 miljoner kronor för år 1998,
100 miljoner kronor för år 1999 och 30 miljoner
kronor för år 2000, skall fullföljas. Arbetsskade-
fondens resterande fordran på försäkringskassan
avskrivs i och med att fonden avvecklas och ut-
gifterna förs upp som anslag på statsbudgeten
från och med år 1999. Den del av överskottet
inom resultatområdet administration av arbets-
skadeersättning som återstår när avbetalnings-
planen beaktats tillförs socialförsäkringens ad-
ministration mot bakgrund av tidigare ned-
dragningar. Regeringen har i det inledande
avsnittet i detta verksamhetsområde redogjort
för hur de tillförda medlen från AP-fonden skall
användas. Regeringen avser att under hösten
fatta särskilt beslut om ovanstående tekniska
regleringar samt angående användningen av
medlen.
Kostnaderna för ATP-andelen för förtidspen-
sion, sjukbidrag, änkepension, barnpension och
efterlevandepension finansieras fr o m år 1999 via
anslag. Den motsvarande andelen för administ-
rationskostnader förs till kassornas förvaltnings-
anslag, ersättningen har tidigare redovisats som
en avgiftsintäkt från AP-fonden.
Kostnaderna för Försäkringskassan avtalspen-
sioner belastar förvaltningsanslaget. I takt med
ett allt högre antal pensionärer har dessa kostna-
der ökat allt mer. För att på sikt ha kontroll över
dessa kostnader är det viktigt att utarbeta ett
kostnadsmässigt mer stabilt system. Regeringen
avser att återkomma med förslag.
För att underlätta genomförandet av det re-
formerade ålderspensionssystemet tillförs kas-
sorna 175 miljoner kronor engångsvis under åren
1998 och 1999.
Regeringen har föreslagit vissa regeländringar
av förvaltningskostnadernas finansiering inom
det reformerade ålderspensionssystemet för åren
1999 och 2000. Avgiftsintäkterna kommer till
största delen i från AP-fonden.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 4 726 394 000 kronor anvisas på an-
slaget B2 Allmänna försäkringskassor för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 4 808 458 000 kronor respektive
4 879 859 000 kronor.
Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
11
Förslag till statsbudget för 1999
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 11
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 12
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer 13
3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 15
3.1 Omfattning 15
3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av
ålderspensionsreformen 15
3.2 Utgiftsutveckling 16
3.3 Resultatbedömning 17
3.3.1 Tillstånd och utveckling 17
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna och deras effekter 20
3.3.3 Regeringens slutsatser 20
3.4 Förslag till vissa regeländringar 21
3.5 Skatteavvikelser 23
3.5.1 Saldopåverkande avvikelser 23
3.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser 23
3.6 Anslag 24
A1 Ålderspensioner 24
A2 Efterlevandepensioner till vuxna 25
A3 Bostadstillägg till pensionärer 26
A4 Delpension 27
14 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i
enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 3.2,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:677) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:548) om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:549) om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:550) om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:683) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:718) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,
9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A1
Ålderspensioner
ramanslag
11 536 000
A2
Efterlevandepensioner till vuxna
ramanslag
12 734 000
A3
Bostadstillägg till pensionärer
ramanslag
9 841 000
A4
Delpension
ramanslag
204 009
Summa
34 315 009
15 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
15.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till-
lämpas första gången vid beräkning
och fastställande av prisbasbelopp för
år 1999. För år 1999 skall bestämmel-
serna i tredje och fjärde styckena till-
lämpas i deras lydelse före den
1 januari 1999 med den ändringen att
det enligt andra stycket fastställda be-
loppet skall minskas med en procent.
3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till-
lämpas första gången vid beräkning
och fastställande av prisbasbelopp för
år 1999.
15.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om
ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
2. Vid beräkning av pensionstill-
skott för år 1999 skall basbeloppet en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring minskas med en
procent.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om
ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
2. Vid beräkning av delpension för
år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring minskas med en procent.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
15.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om
ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till
lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-
närer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för tid före ikraft-
trädandet. Vid beräkning av särskilt
bostadstillägg som avser år 1999 skall
de äldre bestämmelserna tillämpas
med den ändringen att basbeloppet
skall minskas med en procent.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för tid före ikraft-
trädandet.
15.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:683) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)
dels att punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse,
dels att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall utgå.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. De nya föreskrifterna i 46 §
2 mom. och i punkt 6 av anvisningar-
na till 46 § tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.
3. De nya föreskrifterna i punkt 1
av anvisningarna till 48 § tillämpas
första gången vid 2001 års taxering.
4. Vid 2000 års taxering skall vid
beräkning av det särskilda grundav-
draget basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring minskas med en procent.
2. De nya föreskrifterna i 46 §
2 mom., i punkt 6 av anvisningarna
till 46 § och i punkt 1 av anvisningar-
na till 48 § tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.
15.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering.
2. Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldigheten vid 2000 års taxering
skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
minskas med en procent.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
15.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pen-
sionärer och punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Bostadstillägg lämnas med 85 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som överstiger 100 kronor
men inte 4 000 kronor.
Bostadstillägg lämnas med 90 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som överstiger 100 kronor
men inte 4 000 kronor.
För pensionär boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform lämnas inte bo-
stadstillägg för bostadskostnad som överstiger 2 000 kronor per månad. I fråga
om makar tillämpas dock första stycket.
4. Under åren 1995–1998 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.
4. Under åren 1995–2000 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fort-
farande för tid före ikraftträdandet.
16 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
De äldre har tagit sin del av bördorna i samband
med budgetsaneringen. Äldre människor med
folkpension, pensionstillskott, ATP och bo-
stadstillägg som enda fast inkomstkälla påverkars
direkt av sänkta nivåer och höjda avgifter och har
små möjligheter att förstärka sina inkomster. Till
det kommer att utgifterna för vård, omsorg och
medicin tenderar att öka med stigande ålder.
Sedan år 1993 har prisbasbeloppet minskats
med två procent vid beräkningen av pensionerna.
Från och med år 1999 föreslår regeringen att
minskningen av prisbasbeloppet skall upphöra.
Denna höjning påverkar ålders-, efterlevande-,
barn- och förtidspensionerna i form av såväl
folkpension som ATP. Dessutom är prisbasbe-
loppet helt värdesäkrat från år 1999.
För de pensionärer som har de minsta margi-
nalerna betyder bostadstillägget mycket. Rege-
ringen föreslår nu att bostadstillägget höjs från
85 till 90 procent av den bidragsberättigade bo-
stadskostnaden mellan 100 till 4 000 kronor. En
sådan höjning innebär att de mest utsatta pen-
sionärsgrupperna sätts i främsta rummet.
Den föreslagna höjningen av pensionerna ger
mest i kronor räknat till de med hög pension.
Genom att föreslå en höjning av bostadstilllägget
till 90 procent får de pensionärer med de lägsta
pensionerna en kraftig förstärkning av sina pen-
sionsinkomster. Sammantaget kommer det totala
utfallet i kronor inom pensionärskollektivet
således att fördelas relativt jämnt.
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att
införa ett nytt pensionssystem. Därmed får
Sverige ett tryggt och ekonomiskt stabilt pen-
sionssystem. Den nya pensionen införs succes-
sivt från år 1999 och de första utbetalningarna
sker år 2001. Från och med år 1999 kommer alla
att få årlig information om hur mycket pension
man tjänat in. Detta ger den enskilde en bättre
överblick över den förväntade ekonomiska si-
tuationen vid pensioneringen.
16.1 Omfattning
Budgetåret 1998 omfattar utgiftsområdet folk-
pension i form av ålderspension och efterlevan-
depension till vuxna och pensionstillskott till
sådana pensioner samt bostadstillägg till folkpen-
sionärer.
16.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
ålderspensionsreformen
Som en del av beslutet om det reformerade pen-
sionssystemet, har riksdagen beslutat om vissa
principer för ålderspensionssystemets finansie-
ring (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,
rskr. 1997/98:315). Detta innebär bl.a. föränd-
ringar vad gäller kostnadernas fördelning mellan
statsbudgeten och den Allmänna pensionsfon-
den (AP-fonden). Vidare skall pensions-
grundande förmåner beläggas med statlig ålders-
pensionsavgift.
Som en effekt av riksdagens beslutade föränd-
ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m.
budgetåret 1999 folkpension till ålderspensionär
som inte har rätt till tilläggspension, folkpension
och tilläggspension i form av efterlevande-
pension till vuxna, pensionstillskott till såväl
ålderspension som till efterlevandepension,
bostadstillägg till pensionärer samt delpension.
Utgifterna för folkpension i form av ålders-
pension, som uppbärs av personer som också har
rätt till ålderspension från ATP-systemet, kom-
mer att belasta AP-fonden och därmed föras
över från statsbudgeten till ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten, tidigare
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbud-
geten.
Utgifterna för tilläggspension i form av efter-
levandepension skall inte längre belasta AP-fon-
den utan flyttas över till statsbudgeten. Utgifter-
na för folkpension och tilläggspension i form av
efterlevandepension skall finansieras med efter-
levandepensionsavgiften.
Övriga förmåner inom utgiftsområdet skall
finansieras med allmänna skattemedel. I beräk-
ningen för anslaget delpension ingår även ut-
gifter för statliga ålderspensionsavgifter.
Från och med år 1999 byter basbeloppet namn
till prisbasbeloppet. Fortsättningsvis kommer
emellertid benämningen prisbasbeloppet att
användas även för tid före år 1999.
För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformens påverkan på statsbudgeten hän-
visas till bilaga 3, volym 1.
Tabell 3.1 Överföringar och statliga ålderspensionsavgifter
inom utgiftsområdet år 1999
Miljoner kronor
Överföringar
från anslag
Överföringar
till anslag
Pensions-
avgift
Ålderspensioner
41 682
0
0
Efterlevandepensioner
till vuxna
0
12 262
0
Bostadstillägg till
pensionärer
0
0
0
Delpension1
0
0
12
1 Anslaget delpension är nytt under utgiftsområdet
16.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
63 134
62 701
62 658
34 315
33 753
33 477
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna för ålderspensioner från folkpensio-
neringen år 1998 minskar till följd av att allt färre
får pensionstillskott vilket i sin tur beror på att
andelen pensionärer med ATP växer. Pensions-
tillskott utbetalas i dag till ungefär 22 procent av
alla folkpensionärer. Antalet ålderspensionärer
har ökat något till följd av bl.a. fler förtida uttag
av ålderspension.
Utgifterna för efterlevandepensioner minskar
år 1998 med ungefär 40 procent, vilket beror på
att inkomstprövningen av änkepensionens folk-
pensionsdel inte fick fullt genomslag i budgeten
år 1997. Som en effekt av inkomstprövningen
sjunker antalet personer med änkepension från
folkpensioneringen.
Anslaget bostadstillägg till pensionärer (BTP)
omfattar bostadstillägg till både förtids- och
ålderspensionärer. Utgifterna för BTP har
sjunkit sedan år 1993, men förväntas öka något
under år 1998 på grund av att ersättningsnivån
återställts till 85 procent. Förtidspensionärerna
utgör i antal ungefär 25 procent av alla folkpen-
sionärer som uppbär BTP och tar i anspråk mot-
svarande del av utgifterna. Sammantaget har
antalet pensionärer med bostadstillägg minskat
successivt. Det totala antalet har mellan åren
1997 och 1998 minskat med 20 000 personer
eller ca 5 procent. Under samma period har
däremot antalet förtidspensionärer med bostads-
tillägg ökat.
Efter de regeländringar som gjordes inom del-
pensionssystemet den 1 juli 1994 har antalet ny-
tillkomna delpensionärer minskat väsentligt och
kostnaderna sjunkit.
Förändringar
Genomförda
- Ersättningsnivån för bostadstillägg har höjts
från 83 procent till 85 procent.
- Den nedre åldersgränsen för uttag av ålders-
pension har höjts från 60 till 61 år.
- Tidpunkterna för utbetalning av pension har
tidigarelagts till den 18 respektive den 19 i
varje månad.
- Sammanboende har likställts med makar vid
beräkning av bostadstillägg.
- Vid beräkning av bostadstillägg till pensio-
närer som har sin bostad i särskild boende-
form beaktas privatbostaden – om den utgör
permanentbostad för den andra maken – inte
längre vid inkomstprövningen.
- Privat pensionssparande räknas inte längre till
förmögenheten vid inkomstprövning av folk-
pension i form av änkepension.
- Utbildningsbidrag som utges vid arbets-
marknadsutbildning skall fortsättningsvis an-
ses som inkomst vid beräkning av bostads-
tillägg.
Beslutade
- Ett nytt ålderspensionssystem skall införas
från och med år 1999.
- Prisbasbeloppet för år 1999 skall beräknas
utifrån 100 procent av prisförändringen.
- Prisbasbeloppet skall från och med år 1999
minskas med endast 1 procent och från och
med år 2000 inte minskas alls vid beräkning
av pensionsförmåner m.m.
- Delpension skall ej kunna nybeviljas efter ut-
gången av år 2000.
- Små pensionsbelopp utbetalas i efterskott.
Föreslagna
- Prisbasbeloppet skall från och med år 1999
inte längre minskas vid beräkning av bl.a.
pensionsförmåner.
- Ersättningsnivån för bostadstillägg höjs från
och med år 1999 från 85 procent till 90 pro-
cent.
- Kommunerna ges fortsatt möjlighet att betala
ut kommunalt kompletteringsbelopp till det
statliga bostadstillägget under åren 1999 och
2000.
Mål för år 1999
Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet till äldre och efterlevande.
Prioriteringar
- Regeringen anser att omsorgen om äldre är
ett av de viktigaste välfärdspolitiska områ-
dena. Att ge de äldre en ekonomisk trygghet
som tillgodoser ett rimligt och grundläggande
konsumtionsbehov och tillgång till bostad
med tillfredsställande standard är således av
mycket stor vikt.
- Regeringen har initierat flera utredningar och
studier för att bättre informera sig om de äld-
res situation i Sverige – speciellt efter nittio-
talets lågkonjunktur.
- Regeringen anser också att det är viktigt med
regelbundna möten med Pensionärskom-
mittén – vilken fungerar som länk mellan
pensionärerna och regeringen – samt att ut-
veckla arbetet i det nationella äldrerådet.
16.3 Resultatbedömning
Målet för utgiftsområdet år 1998 var att ge eko-
nomisk trygghet till äldre som tillgodoser ett
rimligt och grundläggande konsumtionsbehov
och tillgång till en bostad med tillfredsställande
standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt
stabilt och pålitligt, oavsett förändringar i om-
världen.
16.3.1 Tillstånd och utveckling
Regeringen konstaterar nu att den ekonomiska
utvecklingen har vänt. De offentliga finanserna
har sanerats. Inflationen har nedbringats till en
varaktigt låg nivå och bytesbalansen visar växan-
de överskott. Det finns därmed utrymme för
vissa förbättringar. Det finansiella läget i om-
världen kräver dock en fortsatt stram budget-
disciplin.
Prisbasbeloppet
Utvecklingen av ålders-, efterlevande- och del-
pensioner följer prisbasbeloppet och därmed
normalt utvecklingen av konsumentprisindex
(KPI). I så måtto är pensionerna värdebe-
ständiga. Till följd av de omfattande åtgärder
som varit nödvändiga för att sanera statens finan-
ser har emellertid även pensionsområdet varit
föremål för besparingar. De största besparing-
arna inom utgiftsområdet har skett genom
förändringar av prisbasbeloppet. År 1992 be-
slutade riksdagen att prisbasbeloppet från och
med år 1993 skulle reduceras med 2 procent vid
beräkning av pensionerna. År 1995 beslutade
riksdagen att prisbasbeloppet inte skulle räknas
upp fullt ut.
Hur dessa besparingar har påverkat prisbas-
beloppet redovisas i tabellen nedan.
Tabell 3.2 Prisbasbeloppets utveckling
Kronor
Förhöjt
prisbas-
belopp
Andel av
prisför-
ändring
som på-
verkat PBB
Prisbas-
belopp
Prisbas-
beloppet
reducerat
med 2 %
1993
–
–
34 000
33 712
1994
–
–
35 200
34 496
1995
36 000
0,6
35 700
34 986
1996
36 800
0,6
36 200
35 476
1997
37 000
0,6
36 300
35 574
1998
37 100
0,8
36 400
35 672
1999
37 200
1,0
36 400
Under budgetåret 1998 har prisbasbeloppet räk-
nats upp med 80 procent av KPI-förändringen,
vilket innebär att pensionerna realt har minskat
något. Åren 1993 och 1994 var skillnaden 2 pro-
cent för att mellan åren 1995 och 1998 öka till 4
procent. Inför år 1999 har riksdagen beslutat att
prisbasbeloppet åter skall räknas upp med hela
KPI-förändringen vilket ger ett prisbasbelopp på
36 400 kronor. Vidare föreslår regeringen att
prisbasbeloppet inte längre skall minskas vid be-
räkning av pensionsförmåner m.m. Dessa för-
bättringar kommer att innebära stora ekono-
miska fördelar för pensionärerna.
Gender
Som en del av Socialdepartementets gender-
program för social välfärd skall RFV på uppdrag
av regeringen analysera förslag och verksamhet
inom socialförsäkringen utifrån båda könens ut-
gångspunkter. I rapporten En socialförsäkring
för kvinnor och män – en kartläggning ur ett
genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1)
konstaterar RFV att det finns stora ekonomiska
skillnader mellan kvinnliga och manliga ålders-
pensionärer vad gäller ersättningarna från social-
försäkringen. RFV skriver vidare att denna situa-
tion bland annat speglar hur arbetsmarknad och
familjemönster sett ut för de generationer som i
dag uppbär pension.
Allmän tilläggspension
Av ålderspensionärerna har i dag ca 83 procent
både folkpension och ATP. Bland 65-åringarna
är andelen med ATP så hög som 94 procent. Den
totala andelen pensionärer med ATP växer med
ungefär en procentenhet per år. Det finns dock
stora skillnader mellan kvinnliga och manliga
ålderspensionärers ATP. Av dagens alla ålders-
pensionärer har 73 procent av kvinnorna ATP
jämfört med 96 procent av männen. I ålders-
gruppen 65–70 år har ca 90 procent av kvinnorna
och 97 procent av männen ATP. I gruppen över
90 år har endast ca 35 procent av kvinnorna men
drygt 90 procent av männen ATP.
Nivån på den pension som betalas ut från
tilläggspensioneringen beror på den pensionera-
des tidigare förvärvsinkomster samt på antalet år
personen intjänat ATP. Också här finns stora
skillnader vad gäller kvinnor och män. Den
genomsnittliga ATP-poängen för dagens alla
pensionärer är 2,4 för kvinnor och 4,4 för män.
Antalet intjänandeår, det krävs trettio år för full
ATP, skiljer sig också åt mellan kvinnor och
män. För åldersgruppen 65–70 år är skillnaden ca
5 år.
Pensionstillskott
Antalet ålderspensionärer med pensionstillskott
(PTS) minskar stadigt med drygt 20 000 per år,
eller ca 7 procent. Den huvudsakliga anledningen
är ATP-systemets mognad. I december 1997 er-
höll ungefär 350 000 eller ca 22 procent av
ålderspensionärerna PTS. Detta är en minskning
med 160 000 personer sedan år 1990. En majori-
tet av dessa är kvinnor. Av de kvinnliga ålders-
pensionärerna erhåller 33 procent PTS jämfört
med 7 procent av de manliga. Detta är en minsk-
ning med ca 30 procent för båda grupperna sedan
år 1990. I dag uppbär ca 130 000 kvinnor och
16 000 män maximalt PTS. Hur antalet ålders-
pensionärer med PTS har förändrats över tiden
redovisas i diagrammet nedan.
Diagram 3.1
Utvecklingen av antal ålderspensionärer med PTS åren 1990 - 1997
Efterlevandepension
Reglerna för efterlevandepensionen har föränd-
rats kraftigt under senare år. Den 1 april 1997
infördes inkomstprövning av folkpension i form
av änkepension. Detta ledde till att antalet utbe-
talda änkepensioner sjönk från ca 49 000 till ca
18 500, dvs. med ca 60 procent. Denna minsk-
ning innebar dock inte att motsvarande antal
änkor förlorade sin folkpension. Anledningen är
att många av de berörda änkorna samtidigt var
berättigade till folkpension i form av förtidspen-
sion. Detta resulterade i att ungefär 5 000 änkor
under år 1997 i stället erhöll folkpension i form
av förtidspension.
Antalet änkepensioner har fortsatt att sjunka.
I september 1998 utbetalades ca 16 000 änkepen-
sioner från folkpensioneringen. Det sjunkande
antalet beror på att de äldre änkorna förlorar
rätten till folkpension i form av änkepension när
de erhåller egen folkpension i form av ålderspen-
sion. Det är dessa änkor som har de lägsta in-
komsterna och som fått behålla hela eller delar av
sin folkpension i form av änkepension. Många av
de änkor som i dag nybeviljas änkepension enligt
övergångsreglerna har så höga inkomster att
folkpension i form av änkepension reduceras till
noll. Antalet änkor med folkpension i form av
änkepension antas fortsätta sjunka.
Omställningspensionen förkortades från och
med den 1 januari 1997 från tolv månader till sex
månader. Detta har lett till att antalet personer
med omställningspension minskat under år 1997,
från 2 340 till 1 110. Antalet har under år 1998
stabiliserat sig på en nivå kring 1 000 förmåns-
tagare. Antalet antas dock öka under de närmaste
åren.
Förlängd omställningspension infördes den 1
januari år 1990 och kan utbetalas upp till tolv år.
Antalet personer som omfattas av förmånen ökar
därför fortfarande. Antalet utbetalningar har
under år 1997 ökat från 2 620 till 3 120. I
september 1998 utbetalades förlängd omställ-
ningspension till 3 240 personer.
Bostadstillägg till pensionärer
Andelen pensionärer berättigade till bostads-
tillägg sjunker sedan flera år. Detta beror dels på
ATP-systemets mognad, dels på regeländringar.
År 1990 erhöll 29 procent av ålderspensionärerna
bostadstillägg till pensionärer (BTP). Av dessa
var 38 procent kvinnor och 16 procent män. I
december 1997 erhöll 25 procent av ålderspen-
sionärerna BTP, 35 procent av kvinnorna och 11
procent av männen. Ungefär 80 procent av
dagens BTP-tagare är kvinnor. Detta är en ök-
ning av den kvinnliga andelen sedan år 1990 med
fyra procentenheter. Majoriteten av dessa är en-
samstående eller änkor. Av de förtidspensionärer
som erhöll BTP, ca 25 procent av förmåns-
tagarna, var ca 56 procent kvinnor och 44
procent män. Hur antalet ålderspensionärer med
BTP har förändrats över tiden redovisas i dia-
grammet nedan.
Diagram 3.2
Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990 - 1997
Särskilt bostadstillägg till pensionärer
Utvecklingen av särskilt bostadstillägg till pen-
sionärer (SBTP) är starkt beroende av utveck-
lingen av BTP och speglar BTP-reglernas fördel-
ningsmässiga effektivitet. När bostadskostnads-
gränserna höjs i BTP minskar antalet SBTP-
tagare. Samtidigt gäller också att antalet SBTP-
tagare ökar vid oförändrade bostadskostnads-
gränser. Detta beror på att boendekostnads-
höjningar leder till att fler pensionärer når en bo-
stadskostnad som inte täcks enligt BTP-reglerna.
I januari 1998 hade 22 procent av BTP-tagarna en
boendekostnad över BTP:s övre gräns på 4 000
kronor per månad. Av de drygt 39 000 personer,
8 procent av BTP-tagarna, som erhöll SBTP hade
ca 30 procent en boendekostnad över 5 000
kronor per månad. Antalet SBTP-tagare har ökat
från ca 8 000 personer vid förstatligandet av BTP
år 1995 till ca 42 000 personer i augusti 1998.
Samtidigt har antalet BTP-tagare sjunkit från
591 000 till 494 000 personer.
Delpension
Den 1 juli 1994 ändrades reglerna inom delpen-
sionsförsäkringen. Detta innebar att omfattning-
en av den arbetstidsminskning som kom-
penserades genom delpension minskade till tio
timmar och att försäkringens kompensations-
grad sänktes från 65 procent till 55 procent. An-
talet nybeviljade delpensioner har därefter
minskat väsentligt, till ca 850 per år. Detta
medför att det totala antalet delpensionärer
sjunker. I slutet av år 1994 uppbar drygt 50 000
personer delpension. År 1997 hade antalet
sjunkit till 13 600 och i slutet av år 1998 beräknas
antalet vara nere i ungefär 6 600. Regeländ-
ringarna innebär också att den genomsnittliga
delpensionsnivån sjunker.
16.3.2 De viktigaste statliga insatserna och
deras effekter
Beslut om reformerat ålderspensionssystem
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt system för ålderspensionering (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315
och 320). De grundläggande principerna för det
reformerade pensionssystemet kan sammanfattas
i följande sju hörnstenar:
- livsinkomsten skall ligga till grund för pen-
sionen – 18,5 procent av pensionsunderlaget
kommer på sikt att avsättas
- grundtrygghet i form av garantipension
- koppling till landets ekonomiska tillväxt
- stabilt system
- rörlig pensionsålder från 61 år och uppåt
- tid med små barn, värnplikt och högre studier
är pensionsgrundande
- den nya pensionen införs successivt från år
1999 och de första utbetalningarna sker år
2001.
Beslutet innefattar också en avveckling av del-
pensionssystemet. Efter utgången av år 2000
skall delpension inte kunna nybeviljas eller ökas.
Det innebär att år 2004 blir det sista året som
delpension kommer att utbetalas.
Ersättningsnivån i BTP höjs från 83 procent till
85 procent
BTP ersätter i dag boendekostnader upp till
4 000 kronor per månad. Den 1 januari 1998
höjdes ersättningsnivån från 83 procent till 85
procent av boendekostnaden. Denna höjning
innebär att den maximala månadsersättningen,
som mest ökar med närmare 80 kronor per
månad. Vid den genomsnittliga boende-
kostnaden på 3 200 kronor per månad ökar BTP
med 62 kronor per månad. Den höjda
ersättningsnivån kommer att öka utgifterna för
BTP i år med ungefär 300 miljoner kronor, vilket
överensstämmer med vad som beräknades i
budgetpropositionen för år 1998. I denna
beräkning har hänsyn tagits till att förändringen
ger minskade kostnaderna för SBTP.
Den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension
höjs från 60 till 61 år
Den 1 januari 1998 höjdes den nedre åldersgrän-
sen för uttag av ålderspension från 60 till 61 år.
Syftet med regeländringen var att undvika
komplikationer år 2001, då pensionerna för dem
födda år 1938 eller senare skall räknas om enligt
reformerade regler. Skulle de tidigare reglerna
fortsatt att gälla, så hade en person född år 1938
– som således fyller 60 år 1998 – kunnat ta ut sin
ålderspension innan det reformerade pensions-
systemet trätt i kraft år 1999. Förslaget innebär
för år 1998 en minskning av utgifterna för an-
slaget ålderspensioner med ungefär 55 miljoner.
16.3.3 Regeringens slutsatser
Saneringsprogrammet har varit mycket om-
fattande och övergripande syftat till att komma
till rätta med underskottet i statens finanser. Alla
åtgärder – såsom reduceringen av prisbasbe-
loppet, inkomstprövningen av änkepensionerna
m.m. – har alltså syftat till att bidra till sane-
ringen. Åtgärderna har dock varit av olika ka-
raktär och i många fall också av strukturell art.
Eftersom utvecklingen av statens finanser nu
har vänt, föreslår regeringen riksdagen – med
start från och med den 1 januari 1999 – att pris-
basbeloppet inte längre skall minskas med 2 pro-
cent vid beräkning av pensionsförmåner m.m.
samt att ersättningsnivån i bostadstillägget höjs
från 85 procent till 90 procent. Regeringen anser
dock att inkomstprövningen av änkepensionen
är av strukturell art varför gällande regler behålls.
Vissa lättnader beträffande inkomstpröv-
ningen av änkepensionen har dock gjorts. Som
exempel på detta undantogs den 1 januari 1998
pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
från inkomstprövningen. Dessutom kommer en
höjd ersättningsnivå i bostadstillägget och en
uppräkning av pensionerna med prisbasbeloppet
att komma änkorna tillgodo.
På grund av den kärva situation som uppstått
som en effekt av nittiotalets kris kommer en
fortsatt undersökning och analys av ålderspen-
sionärers och efterlevandes levnadsförhållanden
att prioriteras.
En särskild utredare har fått i uppdrag att
senast i januari 1999 lämna förslag till konstruk-
tion av en fullt ut beskattad övergångsvis garan-
tipension. Denna skall gälla för de ålderspensio-
närer som inte kommer att omfattas av regel-
systemet för garantipension inom det reforme-
rade ålderspensionssystemet. I och med att detta
system införs försvinner för ålderspensionärer
det särskilda grundavdraget. Den under år 1998
påbörjade utredningen av regelsystemet för in-
komstprövning av BTP, med beaktande bl.a. av
kraven på anpassning till de reformerade ålders-
och förtidspensionssystemen, ska avslutas under
våren 1999. Utredningen av efterlevande-
pensioner, vilken också skall beakta kraven på
anpassning till ålders- och förtidspensions-
systemen överlämnade sitt betänkande Efter-
levandepension En anpassning till det reforme-
rade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) till
regeringen den 1 oktober 1998. För alla
utredningarna gäller att propositioner avses att
lämnas till riksdagen under år 1999.
16.4 Förslag till vissa regeländringar
Prisbasbeloppet skall inte längre minskas vid be-
räkning av pensionsförmåner m.m.
Regeringens förslag: Beräkning av folk- och
tilläggspension i form av ålderspension, förtids-
pension, efterlevandepension och barntillägg en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pen-
sionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott, delpension enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring skall från och med år
1999 beräknas utifrån ett prisbasbelopp som inte
har minskats. Vidare föreslås att ett icke minskat
prisbasbelopp skall ligga till grund för
beräkningen av det särskilda grundavdraget
enligt kommunalskattelagen (1928:370) och för
skyldigheten att lämna självdeklaration enligt
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Skälen för regeringens förslag: I den uppgörelse
som år 1992 träffades mellan den dåvarande rege-
ringen och det socialdemokratiska arbetarepar-
tiet, med målet att stabilisera den svenska eko-
nomin i ett akut statsfinansiellt läge, beslutades
om sänkta ersättningsnivåer inom pensionsom-
rådet (prop. 1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9,
rskr. 1992/93:157). Sänkningen innebar att er-
sättningsnivåerna för vissa pensionsförmåner
m.m., från och med år 1993, beräknades utifrån
prisbasbeloppet minskat med 2 procent. Rege-
ringen konstaterade i början av år 1998 att eko-
nomin hade stabiliserats. Budgetunderskottet
hade sjunkit och ekonomin var på väg åt rätt håll.
Regeringen föreslog därför att ersättningsni-
våerna inom pensionsområdet år 1999 skulle be-
räknas utifrån prisbasbeloppet minskat med en
procent och fr.o.m år 2000 utifrån prisbasbe-
loppet (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98: FiU20,
rskr. 1997/98:318).
Regeringen konstaterar nu att ekonomin går
bättre än förväntat. De offentliga finanserna har
sanerats. Inflationen har nedbringats till en var-
aktigt låg nivå och bytesbalansen visar växande
överskott. Regeringen föreslår därför att ersätt-
ningsnivåerna redan fr.o.m. år 1999 skall beräk-
nas utifrån hela prisbasbeloppet. Detta innebär
därmed att återgången till att beräkna pensio-
nerna utifrån ett prisbasbelopp utan minskning
tidigareläggs.
Regeringens förslag innebär att pensionerna
kommer att höjas med drygt en procent år 1999
utöver vad som tidigare beslutats. Förslaget på-
verkar anslag på flera utgiftsområden samt
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten.
De största utgiftsförändringarna redovisas
nedan:
Tabell 3.3 Utgiftsförändringar år 1999 på grund av åter-
gången till det icke minskade prisbasbeloppet
Miljoner kronor
UO10
A2 Förtidspensioner + A3
468
UO11
A1 Ålderspensioner
115
UO11
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
127
UO11
A4 Delpension
2
UO12
A4 Barnpensioner
10
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
1 352
Totalt
2 074
Totalt ökar utgifterna på statsbudgeten samt
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten budgetåret 1999, utöver vad som tidigare
beslutats, med ca 2 074 miljoner brutto, vilket
motsvarar ca 1 483 miljoner netto.
Höjd kompensationsgrad för bostadstillägg till
pensionärer (BTP)
Regeringens förslag: Den del av bostadskostnaden
inom intervallet 100 – 4 000 kronor per månad
som kan ersättas med bostadstillägg höjs till 90
procent från och med den 1 januari 1999.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari
1995 infördes statliga regler för bostadstillägg till
pensionärer (BTP), som ersatte det tidigare
kommunala bostadstillägget (KBT). De nya reg-
lerna innebar att bostadstillägg lämnades med 85
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad.
Det kärva ekonomiska läget under åren 1995
och 1996 ledde till att regeringen år 1997 – som
en del av saneringsprogrammet – föreslog en
sänkning av ersättningsnivån från 85 procent till
83 procent (prop. 1996/97:1). Under år 1997
stabiliserades den svenska ekonomin varför rege-
ringen föreslog riksdagen att ersättningsnivån
skulle återställas till den ursprungliga. Den
1 januari 1998 höjdes därför ersättningsnivån
från 83 procent till 85 procent. Denna höjning
var ett första steg för att förbättra levnads-
förhållandena för pensionärer med små margi-
naler.
Pensionärskollektivet har tagit ett stort ansvar
för att föra Sverige ut ur krisen. Utvecklingen av
statens finanser har nu vänt. Pensionärerna skall
därför få del av denna framgång. Regeringen
föreslår därför att ersättningsnivån i bostads-
tillägget höjs från 85 procent till 90 procent.
Denna förändring påverkar ekonomin positivt
för de ca 500 000 pensionärer med de minsta
ekonomiska marginalerna. Förändringen innebär
att nivån för den högsta ersättningen höjs med ca
195 kronor per månad, från 3 315 kronor per
månad till 3 510 kronor per månad. Den genom-
snittliga höjningen av bostadstillägget blir 120
kronor per månad. Den föreslagna förändringen
kommer varaktigt öka kostnaderna för anslaget
med ca 720 miljoner kronor per år, eller ungefär
7,5 procent. Denna förändring minskar kraftigt
trycket på det särskilda bostadstillägget till pen-
sionärer (SBTP).
Förlängning av möjligheterna för kommunerna att
betala ut kompletterande bostadstillägg
Regeringens förslag: Kommunerna ges fortsatt
möjlighet att betala ut kompletterande bostads-
tillägg till det statliga bostadstillägget under åren
1999 och 2000.
Skälen för regeringens förslag: År 1995 förstat-
ligades bostadsstödet till pensionärer. Det re-
formerade systemet medförde omfördelningar
mellan pensionärerna, varför vissa övergångs-
bestämmelser infördes. Övergångsbestämmel-
serna innebär att en kommun med egna medel
får ge kompletterande stöd till pensionärer ut-
över det bostadstillägg som anges i lagen. Detta
kompletterande bostadstillägg får betalas ut
under åren 1995 till 1998.
Kommunalt bostadstillägg (KBT) tillkom för
över 30 år sedan. Reglerna har ofta varit föremål
för kritik och ändringar i regelsystemet har också
varit vanliga. I sina huvuddrag har systemet dock
förblivit detsamma. Alltsedan KBT-reglernas
tillkomst har den vanligaste kritiken gällt de va-
rierande KBT-nivåerna mellan kommunerna.
Skillnaderna har varit så stora att det kunnat
skilja ett par tusen kronor i månaden i utgående
KBT för pensionärer som bor i två olika kom-
muner. År 1991 tillsatte den dåvarande rege-
ringen en kommitté med uppgift att se över hela
systemet med kommunala bostadstillägg (dir.
1991:25). Kommittén antog namnet KBT-utred-
ningen. KBT-utredningen avlämnade i april 1992
sitt slutbetänkande Bostadsstöd till pensionärer
(SOU 1992:21), där ett nytt system för bostads-
stöd föreslogs. Hösten 1992 gjorde regeringen
bedömningen att ett förstatligande av bostads-
stödet inte kunde genomföras förrän 1 januari
1995, med övergångsbestämmelser under perio-
den 1995 till 1998, vilket föreslogs riksdagen i
prop. 1993/94:173.
En särskild utredare har fått i uppdrag att se
över och modernisera det nuvarande systemet
för inkomstprövning med hänsyn till pensions-
reformen (S 1997:25). De nya ålderspensionerna
kommer att börja betalas ut från och med den
1 januari 2001 istället för från och med den
1 januari 1999 som tidigare planerats. Regeringen
föreslår därför en förlängning av kommunernas
möjlighet att betala ut kompletterande bostads-
tillägg under åren 1999 och 2000.
16.5 Skatteavvikelser
Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 Ekono-
misk trygghet vid ålderdom redovisas i huvudsak
som anslag på statsbudgetens utgiftssida. Vid
sidan av de stöd som redovisas via anslag finns
dock även stöd på statsbudgetens inkomstsida i
form av olika särregler i skattelagstiftningen.
Dessa stöd brukar betecknas som saldopå-
verkande skatteavvikelser. De kan t.ex. syfta till
att påverka hushållens och företagens inkomster
eller priser. Skatteförmånerna kan vara motive-
rade av fördelningspolitiska eller andra skäl. Om
en sådan förmån på budgetens inkomstsida
slopas leder detta till en budgetförstärkning för
den offentliga sektorn.
En brist i den traditionella redovisningen av
anslag gäller den samtidiga förekomsten av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar medför att kostnaden för dessa stöd inte
är direkt jämförbara.
I tabellen anges bl.a. hur mycket bostads-
tilläggen till pensionärer skulle behöva höjas för
att hushållens disponibla inkomster inte ska på-
verkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen
för olika offentliga transfereringar brukar be-
tecknas som icke saldopåverkande skatteavvikel-
ser.
Tabell 3.4 Skatteavvikelser
Miljarder kronor
Namn på
skatteavvikelsen
Skatteav-
vikelse
brutto
Skatteav-
vikelse
brutto
Skatteav-
vikelse
netto
Skatteav-
vikelse
netto
1998
1999
1998
1999
Saldopåverkande
avvikelser
Pensionskostnader
för arbetstagare
2,69
1,59
1,47
0,90
Avdrag för pen-
sionspremier
2,14
1,89
1,17
1,07
Avsättning till per-
sonalstiftelser
Avkastningsskatt
16,25
15,92
11,37
11,14
S:a saldopåver-
kande avvikelser
21,08
19,4
14,01
13,11
Icke saldopå-
verkande avvikelser
Bostadstillägg till
pensionärer (BTP)
3,96
3,82
0,00
0,00
Särsk. grundavdrag
för pensionärer
15,62
15,28
0,00
0,00
Delpension
0,04
u
0,00
u
S:a icke saldopå-
verkande avvikelser
19,56
19,1
0,00
0,00
16.5.1 Saldopåverkande avvikelser
Pensionskostnader för arbetstagare
Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens
kostnader inte tas upp till beskattning hos ar-
betstagaren om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensionsförsäk-
ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen
utgör ersättning för utfört arbete ligger ersätt-
ningen till grund för särskild löneskatt. Skatteav-
vikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skill-
naden i marginalskatter vid avsättning och
utbetalning av pension.
Avdrag för pensionspremier
Avdrag får göras för erlagda pensionspremier.
Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i
normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp
eller 10 procent av inkomsten. Om marginal-
skatten vid utbetalningen av pensionen är lägre
än vid inbetalningen av premien uppstår en av-
vikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Avsättning till personalstiftelser
Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel
som avsatts till personalstiftelse för tryggande av
pensionsutfästelse. Visst undantag finns för få-
mansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter.
Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä-
ringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomst-
skatt.
Avkastningsskatt
Avkastningen på medel reserverade för pensions-
ändamål beskattas lägre än annan avkastning på
kapital. Avvikelsen uppkommer dels i närings-
verksamhet, genom bolagens egna reserveringar
och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital
genom det individuella pensionssparandet.
Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha-
blonberäknad avkastning.
16.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser
Bostadstillägg till pensionärer BTP
Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Tabell 3.5 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
A1 Ålderspensioner
52 886
52 492
52 670
11 536
10 821
10 241
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
793
555
479
12 734
13 128
13 597
A3 Bostadstillägg till pensionärer
9 455
9 654
9 509
9 841
9 702
9 514
A4 Delpension
2041
1021
1251
Totalt för utgiftsområde 11
63 134
62 701
62 658
34 315
33 753
33 477
1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift
Särskilt grundavdrag för pensionärer
Grundavdraget för skattskyldiga med folkpen-
sion (förtidspension, änkepension mm) avviker
från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är
berättigade till. Det särskilda grundavdraget är
lika med folkpension plus pensionstillskott och
reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget
kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som ak-
tiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är
att garantera pensionären ett visst belopp efter
skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt.
Delpension
Delpensionen är en skattepliktig och pensions-
grundande ersättning. Skatteavvikelsen avser den
del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän
tilläggspension. I och med att statlig ålderspen-
sionsavgift införs på delpensionen fr.o.m.
1 januari 1999 kommer skatteavvikelsen att upp-
höra fr.o.m. detta datum.
16.6 Anslag
A1 Ålderspensioner
Tabell 3.6 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
52 886 000
Anslags-
sparande
262 000
1998
Anslag
52 492 000
Utgifts-
prognos
52 670 000
1999
Förslag
11 536 000
2000
Beräknat
10 821 000
2001
Beräknat
10 241 000
Anslaget omfattar folkpension i form av ålders-
pension och pensionstillskott, barntillägg till
ålderspension, hustrutillägg samt särskilt pen-
sionstillägg till ålderspensionär som vårdat sjukt
eller funktionshindrat barn. Från och med bud-
getåret 1999 ingår inte längre folkpension i form
av ålderspension för dem som också uppbär
tilläggspension, utan utgifterna belastar ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Anslaget är indelat i två anslagsposter – ålders-
pensioner och särskilda pensionstillägg. Ut-
gifterna för anslaget uppgick år 1997 till 52 886
miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för
samma år till 53 148 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 262 miljoner kronor,
dvs. ungefär 0,5 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 överskridas med 178 miljoner
kronor eller ca 0,3 procent. Det kvarvarande
anslagssparandet för år 1998 beräknas därmed
uppgå till 84 miljoner kronor.
Anslaget ålderspensioner finansieras via all-
männa skattemedel.
För år 1998 är ålderspension från folkpensio-
neringen för en ogift pensionär 96 procent av
prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro-
cent och för en gift pensionär 78,5 procent av
prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro-
cent. Ålderspensionär med låg eller ingen ATP
får pensionstillskott med maximalt 55,5 procent
av prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2
procent. Pensionstillskottet reduceras med ATP-
beloppet krona för krona.
Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund-
trygghet till ålderspensionärer.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget ålderspensioner i
form av folkpension under budgetåret 1999 till
52 959 000 000 kronor. Regeringen delar verkets
bedömning. Omräknat med aktuell befolknings-
prognos, prisbasbelopp och förändringar med
anledning av ålderspensionsreformen samt för-
slagen i denna proposition beräknas utgifterna
för budgetåret 1999 till 11 536 000 000 kronor.
Som en effekt av riksdagens beslutade föränd-
ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. budget-
året 1999 folkpension till ålderspensionär som
inte har rätt till tilläggspension samt pensionstill-
skott i form av ålderspension. Utgifterna som
förs från anslaget till ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten redovisas i tabellen nedan.
Tabell 3.7 Överföring av utgifter från anslaget
Tusental kronor
Utgifter som
kvarstår inom
anslaget
Utgifter som
förs från
anslaget
Totala utgifter
för folkpension
1999
11 536 000
41 682 000
53 218 000
2000
10 821 000
42 499 000
53 320 000
2001
10 241 000
43 734 000
53 975 000
Anslagsposten ålderspensioner står för i stort
sett hela anslaget. Det särskilda pensionstillägget
beräknas under år 1999 kosta ungefär 14
miljoner kronor.
Utgiftsstyrande faktorer är i första hand pris-
basbeloppsutvecklingen, befolkningsutveckling-
en samt utvecklingen av den genomsnittliga pen-
sionsnivån i ATP-systemet. Eftersom prisbas-
beloppet kommer att ligga kvar på samma nivå
som för år 1998 kommer det i sig inte att påverka
utgifterna. Utgifterna påverkas däremot av att
pensionerna föreslås beräknas på prisbasbeloppet
utan reducering.
Slutsatser
Antalet ålderspensionärer är relativt stabilt. En
svag ökning finns dock, vilket till stor del beror
på att antalet förtida uttag av ålderspension har
ökat under senare år. Man kan även förvänta sig
en svag ökning av den genomsnittliga pensions-
åldern eftersom den nedre åldersgränsen har
höjts från 60 till 61 år för uttag av ålderspension.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 11 536 000 000 kronor anvisas under
anslaget A1 Ålderspensioner för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
10 821 000 000 respektive 10 241 000 000
kronor.
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
793 000
Anslags-
sparande
64 000
1998
Anslag
555 000
Utgifts-
prognos
479 000
1999
Förslag
12 734 000
2000
Beräknat
13 128 000
2001
Beräknat
13 597 000
Anslaget omfattar folkpension och pensionstill-
skott i form av omställningspension, förlängd
omställningspension, särskild efterlevandepen-
sion och änkepension. Från och med budgetåret
1999 ingår även tilläggspension i form av efter-
levandepension som en del av anslaget.
Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till
793 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick
för samma år till 857 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 64 miljoner kronor,
dvs. ungefär 7 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 underskridas med 76 miljoner
kronor eller ca 14 procent. Det totala anslags-
sparandet för år 1998 beräknas uppgå till
27 750 000 kronor och därmed överstiga den till-
låtna gränsen på 5 procent av anslaget.
Anslaget finansieras från och med budgetåret
1999 via efterlevandepensionsavgiften.
För år 1998 utges omställningspension, för-
längd omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension och oreducerad änkepen-
sion med 90 procent av prisbasbeloppet sedan
detta minskats med två procent. Omställ-
ningspension, förlängd omställningspension
samt hel särskild efterlevandepension från ATP
utgör 40 procent av den avlidnes pension eller
20 procent om barn med barnpension finns.
ATP i form av änkepension utges med 40 pro-
cent av den avlidnes pension eller med 35 pro-
cent om barn med barnpension finns.
Den som har låg eller ingen ATP kan dess-
utom få pensionstillskott med högst 61,5 procent
av prisbasbeloppet sedan detta minskats med två
procent.
Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund-
trygghet åt efterlevande under en övergångs-
period.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget efterlevandepension
för vuxna avseende folkpension under
budgetåret 1999 till 474 000 000 kronor.
Regeringen delar verkets bedömning. Omräknat
med aktuell antagandebild och förändringar med
anledning av ålderspensionsreformen samt
förslagen i denna proposition beräknas utgifterna
för budgetåret 1999 till 12 734 000 000 kronor.
Som en effekt av riksdagens beslutade för-
ändringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. bud-
getåret 1999 folkpension och tilläggspension i
form av efterlevandepension till vuxna. Utgif-
terna som förs till anslaget från AP-fonden redo-
visas i tabellen nedan.
Tabell 3.9 Överföring av utgifter till anslaget
Tusental kronor
Totala utgifter
Utgifter som
förs till an-
slaget (ATP)
Utgifter i form
av folkpension
1999
12 734 000
12 262 000
472 000
2000
13 128 000
12 666 000
462 000
2001
13 597 000
13 141 000
456 000
ATP och folkpension i form av änkepension står
för ungefär 98 procent av hela anslaget. Den
övriga delen av anslaget består av omställnings-
pension, förlängd omställningspension samt sär-
skild efterlevandepension, där den särskilda
efterlevandepensionen utgör en mycket liten del
av anslaget.
Anslagsunderskridandet beror dels på att
medelbeloppet för änkepensionen har minskat
kraftigare än väntat, dels på en fortsatt minsk-
ning av antalet änkepensioner från folkpensio-
neringen.
De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet
kvinnor som är berättigade till änkepension.
Slutsatser
Utgifterna för efterlevandepension har minskat
kraftigt under år 1998 till följd av att inkomst-
prövningen av folkpensionsdelen i form av änke-
pension inte började gälla förrän 1 april 1997.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 12 734 000 000 kronor anvisas
under anslaget A2 Efterlevandepensioner till
vuxna för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 13 128 000 000 respektive
13 597 000 000 kronor.
A3 Bostadstillägg till pensionärer
Tabell 3.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
9 455 000
Anslags-
sparande
515 491
1998
Anslag
9 654 000
Utgifts-
prognos
9 509 000
1999
Förslag
9 841 000
2000
Beräknat
9 702 000
2001
Beräknat
9 514 000
Anslaget omfattar bostadstillägg och särskilt bo-
stadstillägg till ålderspensionärer, förtidspensio-
närer samt till personer med efterlevandepen-
sion. Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till
9 455 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick
för samma år till 9 970 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 516 miljoner kronor,
dvs. ungefär 5 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 underskridas med drygt 145
miljoner kronor eller ca 1,5 procent. Det totala
anslagssparandet för år 1998 beräknas uppgå till
482 700 000 kronor och därmed överstiga den
tillåtna gränsen på 5 procent av anslaget.
Anslaget bostadstillägg till pensionärer finan-
sieras via allmänna skattemedel.
För år 1998 kan BTP utges med maximalt 85
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är
helt inkomstprövat och reduceras med 40 pro-
cent av årsinkomsten upp till ett och ett halvt
prisbasbelopp och med 45 procent av inkomsten
däröver. Det särskilda bostadstillägget betalas ut
som en utfyllnad om inkomsten efter det att bo-
stadskostnaden är betald understiger 122 procent
av prisbasbeloppet. Särskilt bostadstillägg betalas
i dessa fall ut upp till denna nivå.
Målet för anslaget är att garantera personer
med folkpension en skälig levnadsnivå efter det
att en skälig bostadskostnad är betald.
Regeringens överväganden
Reglerna för BTP har ändrats åtskilliga gånger
under senare decennier. I väsentliga delar har
dock principerna för beräkning av årsinkomst
varit oförändrade. KBT-utredningen (SOU
1992:21) föreslog visserligen ett nytt inkomst-
begrepp men detta har inte genomförts i av-
vaktan på det nya ålderspensionssystemet och de
krav detta för med sig. Därutöver är förslag till
nya regler för förtidspension jämte grundskydd
under beredning inom Socialdepartementet
(prop. 1997/98:111). Vidare föreslog utred-
ningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS)
(SOU 1997:85) och RFV (S97/4906/F) grund-
läggande förändringar i beräkningen av års-
inkomst för BTP. År 1998 tillsatte regeringen
därför en utredning (dir. 1997:150) med uppdrag
att se över regelsystemet vid inkomstprövning
för BTP med beaktande av de förslag och krav
som framförts under senare år. Utredningen
skall vara klar under våren 1999.
Resultatinformation
Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget bostadstillägg till
pensionärer under budgetåret 1999 till
9 363 300 000 kronor. Omräknat med aktuell be-
folkningsprognos, bostadskostnadsindex och
förslagen i denna proposition beräknas utgifterna
för budgetåret 1999 till 9 841 000 000 kronor.
I Budgetpropositionen 1998 (prop. 1997/98:1)
aviserade regeringen att den år 1998 skulle
komma med förslag som varaktigt skulle redu-
cera utgifterna inom anslaget med 120 miljoner
kronor. Ekonomin går nu bättre än förväntat.
Regeringen har därför beslutat att inte lämna
några förslag på besparingar inom anslaget.
Bostadstillägget var tidigare kommunalt men
är sedan den 1 januari 1995 statligt. Utöver bo-
stadstillägg från detta anslag kan en kommun en-
ligt övergångsbestämmelserna t.o.m. år 1998
lämna kompletterande kommunalt bostadstillägg
som helt finansieras av resp. kommun. I augusti
1998 utbetalades sådant kommunalt bostads-
tillägg till 26 500 pensionärer.
I anslaget bostadstillägg till pensionärer ingår
bostadstillägg både förtidspensionärer och
ålderspensionärer.
Anslagsunderskridandet beror bland annat på
att antalet ålderspensionärer berättigade till bo-
stadstillägg minskar.
De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst utvecklingen av medelpensionen i ATP-
systemet samt utvecklingen av boendekostna-
derna.
Slutsatser
Förtidspensionärerna uppgår i antal till ungefär
25 procent av alla BTP-tagare och tar i anspråk
ungefär lika stor del av utgifterna. Medan antalet
förtidspensionärer med bostadstillägg ökar, så
minskar antalet ålderspensionärer med bostads-
tillägg. Sammantaget minskar antalet pensionärer
med bostadstillägg successivt.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 9 841 000 000 kronor anvisas
under anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer
för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas
medelsbehovet till 9 702 000 000 kronor
respektive 9 514 000 000 kronor.
A4 Delpension
Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 065 423
1
1998
Beräknat
utgift
599 000
1
Utgifts-
prognos
579 000
1999
Förslag
204 009
2000
Beräknat
102 000
2001
Beräknat
125 000
1 Anvisade medel vid sidan av statsbudgeten
Anslaget omfattar delpension och är nytt under
detta utgiftsområde fr.o.m. budgeten för år 1999.
Anslaget finansieras via allmänna skattemedel.
Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m. år
1999. Eftersom delpension ger pensionsrätter i
det reformerade ålderspensionssystemet skall an-
slaget belastas med statliga ålderspensionsav-
gifter, se bilaga 3, volym 1.
Utgifterna för delpension uppgick år 1997 till
1 065 miljoner kronor. Utgifterna för år 1998
beräknas underskrida anvisade medel med
20 miljoner kronor eller ca 3 procent. De
beräknade kostnaderna för åren 1999 till 2001,
fördelade på förmånsutbetalning och statlig
ålderspensionsavgift, framgår av nedanstående
tabell.
Tabell 3.12 Beräknade utgifter fördelade på förmåns-utbe-
talningar och ålderspensionsavgifter
Miljoner kronor
Total kostnad
Förmån
Ålderspensions-
avgift
1999
204
192
12
2000
102
96
6
2001
125
118
7
Delpensionsförsäkringen har haft som syfte att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvs-
arbetande till livet som pensionär. Efter införan-
det av det reformerade ålderspensionssystemet
finns emellertid inte längre behov av en särskild
delpension. Ålderspensionssystemet i sig ger i
framtiden stort utrymme för uttag av partiell
ålderspension i kombination med fortsatt för-
värvsarbete såväl före som efter 65 års ålder. Del-
pensionssystemet kommer därför att avvecklas.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Riksförsäkringsverket beräknar i budget-
underlaget utgifterna för delpension under bud-
getåret 1999 till 191 000 000 kronor.
Regeringen delar verkets bedömning.
Omräknat med aktuellt prisbasbelopp och
inklusive ålderspensionsavgift beräknas
medelsbehovet för budgetåret 1999 till
204 009 000 kronor.
Utgiftsstyrande faktorer för anslaget är,
förutom prisbasbeloppsutvecklingen, utveck-
lingen av antalet pensionstagare och del-
pensionens medelbelopp. År 1994 genomfördes
vissa regeländringar inom delpensionsförsäk-
ringen. Därefter har antalet personer som uppbär
delpension minskat successivt.
Slutsatser
Nytillkomna pensionärer har, på grund av de
ändrade reglerna, ett lägre genomsnittligt pen-
sionsbelopp än tidigare års nytillkomna. Detta
har medfört att delpensionsutbetalningarna har
minskat kraftigt. I samband med att möjligheter-
na att ansöka om delpension upphör fr.o.m. år
2001 kan dock förväntas en viss ökad tillström-
ning av nytillkomna pensionärer år 2000.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 204 009 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Delpension för år 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas medels-
behovet till 102 000 000 kronor respektive
125 000 000 kronor.
Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
12
Förslag till statsbudget för 1999
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd 7
3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 9
3.1 Omfattning 9
3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av
ålderspensionsreformen 9
3.2 Utgiftsutveckling 10
3.3 Resultatbedömning 10
3.3.1 Tillstånd och utveckling 11
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna 13
3.3.3 Effekter av de statliga insatserna 13
3.3.4 Regeringens slutsatser 13
3.4 Förslag till regeländringar 14
3.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet 16
3.6 Anslag 17
A1 Allmänna barnbidrag 17
A2 Föräldraförsäkring 18
A3 Underhållsstöd 21
A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 27
A5 Barnpensioner 27
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 28
A7 Pensionsrätt för barnår 29
17 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt följande uppställ-
ning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A1
Allmänna barnbidrag
ramanslag
16 705 000
A2
Föräldraförsäkring
ramanslag
14 829 979
A3
Underhållsstöd
ramanslag
2 473 000
A4
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
ramanslag
24 000
A5
Barnpensioner
ramanslag
967 000
A6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
ramanslag
1 789 066
A7
Pensionsrätt för barnår
ramanslag
3 108 000
Summa
39 896 045
18 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
18.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och
punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
När underhållsstöd sökts skall
försäkringskassan omedelbart sända
meddelande om ansökan till den bi-
dragsskyldige, under förutsättning
att hans eller hennes vistelseort är
känd eller går att ta reda på. Medde-
landet skall innehålla en uppmaning
till den bidragsskyldige att yttra sig
muntligen eller skriftligen inom en
viss tid, om han eller hon har något
att invända mot ansökan eller har
något att anföra i fråga om återbetal-
ningsskyldighet enligt 21 §. I med-
delandet skall även underrättelse
lämnas om innehållet i 3, 4, 8–10 och
21–28 §§. Meddelandet skall delges,
om återbetalningsskyldighet enligt 21 §
kan komma i fråga.
När underhållsstöd sökts skall
försäkringskassan omedelbart sända
meddelande om ansökan till den bi-
dragsskyldige, under förutsättning
att hans eller hennes vistelseort är
känd eller går att ta reda på. Medde-
landet skall innehålla en uppmaning
till den bidragsskyldige att yttra sig
muntligen eller skriftligen inom en
viss tid, om han eller hon har något
att invända mot ansökan eller har
något att anföra i fråga om återbetal-
ningsskyldighet enligt 21 §. I med-
delandet skall även underrättelse
lämnas om innehållet i 3, 4, 8–10 och
21–28 §§.
3. De upphävda lagarna med un-
dantag av 22 § andra stycket lagen
(1964:164) om bidragsförskott till-
lämpas även i fortsättningen i fråga
om bidragsförskott och bidrag som
lämnats enligt dessa lagar.
3. De upphävda lagarna med un-
dantag av 22 § första stycket, såvitt
avser bestämmelserna om avgörande
av socialförsäkringsnämnd, och 22 §
andra stycket lagen (1964:143) om
bidragsförskott tillämpas även i fort-
sättningen i fråga om bidragsförskott
och bidrag som lämnats enligt dessa
lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
19 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
Den viktigaste förutsättningen för en god välfärd
är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad
välfärd förutsätter gemensamt ansvar och att alla
görs delaktiga genom generella lösningar som ger
rättigheter utifrån behov och inte betalningsför-
måga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är
det bäst fungerande fördelningspolitiska instru-
mentet. Framför allt gynnas de som behöver stö-
det mest. Detta är särskilt tydligt på familjepoli-
tikens område.
Barnen skall sättas i centrum. Samhällets
insatser inriktas på att skapa jämlika uppväxt-
villkor för barn och att stödja föräldrarnas möj-
ligheter att kombinera föräldraskap med för-
värvsarbete eller studier. Detta sker främst
genom barnbidrag, föräldraförsäkring och en
god barnomsorg som är tillgänglig för alla barn.
En förväntad fortsatt förbättring av arbets-
marknadssituationen innebär, tillsammans med
den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att
statens ekonomiska utrymme ökar. Nivåerna i
barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu
kunnat höjas. För att ytterligare förbättra
barnfamiljernas situation avser regeringen att
höja barnbidraget med 100 kronor per barn och
månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor
per barn och månad år 2001. Detta under
förutsättning att den positiva ekonomiska
utvecklingen fortsätter och överskottet växer.
Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i motsvarande
mån. Även studiebidraget för gymnasie-
studerande skall höjas med samma belopp som
barnbidraget.
19.1 Omfattning
För att förbättra situtationen för barnfamiljerna
har samhället byggt upp ett stödsystem som
syftar till att ge en ekonomisk trygghet under
den period de har en stor försörjningsbörda.
Genom de olika stödens utformning omfördelas
resurser över livscykeln och mellan familjer med
och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är
också utformat så att det tillgodoser ett antal
specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och
hos föräldrar till funktionshindrade barn.
Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag
inklusive flerbarnstillägg och förlängt barn-
bidrag, föräldraförsäkring inklusive havande-
skapspenning, underhållsstöd, bidrag till kost-
nader för internationella adoptioner, barn-
pension i form av folkpension och allmän
tilläggspension, vårdbidrag till funktionshindrade
barn samt pensionsrätt för barnår. Statens
utgifter inom området beräknas uppgå till 39,9
miljarder kronor år 1999. Statens övriga ekono-
miska stöd till barnfamiljer är bostadsbidragen
som återfinns under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg-
gande samt studiebidragen som återfinns under
utgiftsområde 15 Studiestöd. Utgifterna för
bostadsbidrag och studiebidrag under budgetåret
1999 har beräknats till 5,9 miljarder kronor re-
spektive 2,1 miljarder kronor.
19.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
ålderspensionsreformen
Som en del av beslutet om det reformerade
pensionssystemet har riksdagen beslutat om vissa
principer för ålderspensionssystemets finansie-
ring. Detta innebär att staten från och med in-
komståret 1999 skall betala avgifter till ålders-
pensionssystemet för samtliga social- och arbets-
löshetsförsäkringsersättningar m.m. och pen-
sionsgrundande belopp som det tillgodoräknas
pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften
benämns statlig ålderspensionsavgift. Från och
med år 1999 skall AP-fonden inte längre omfatta
andra utgifter än ålderspensionsbetalningar. Ut-
gifterna för barnpension i form av allmän
tilläggspension flyttas därför över till statsbud-
geten från denna tidpunkt. Dessutom till-
kommer ett nytt anslag A7 Pensionsrätt för
barnår med anledning av det reformerade ålders-
pensionssystemet.
För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformen och dess inverkan på statsbudge-
ten hänvisas till bilaga 3, vol. 1.
Under utgiftsområdet berörs anslagen A2
Föräldraförsäkring, A5 Barnpensioner, A6 Vård-
bidrag för funktionshindrade barn och A7
Pensionsrätt för barnår.
19.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
32 602
35 814
35 888
39 896
42 580
45 622
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna för samtliga förmåner inom ut-
giftsområdet förutom underhållstöd, har minskat
i förhållande till de budgeterade beloppen under
år 1997, främst beroende på de låga födelsetalen.
Även för år 1998 förväntas de prognostiserade
utgifterna för de flesta förmånerna bli lägre än de
budgeterade beloppen.
Förändringar
Genomförda under år 1997
- Ytterligare en förmånsnivå har införts inom
föräldraförsäkringen.
- Ett nytt stöd, underhållsstöd, som ersätter ti-
digare system för bidragsförskott, förlängt
bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn har införts.
Genomförda under år 1998
- Barnbidraget har höjts med 1 320 kronor per
barn och år.
- Flerbarnstillägg lämnas till fler familjer.
- Ersättningsnivån har höjts för föräldrapen-
ning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning.
- Vissa regeländringar avseende rätten till vård-
bidrag och tillfällig föräldrapenning har ge-
nomförts.
Föreslagna
- Smidigare regler för krav etc. inom under-
hållsstödet.
Mål för år 1999
Att utjämna de ekonomiska villkoren mellan fa-
miljer med och utan barn samt över livscykeln.
Prioriteringar
Att fortsätta följa och om möjligt förbättra
barnfamiljernas ekonomiska situation.
19.3 Resultatbedömning
Mål för åren 1997 vara att:
- utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med
och utan barn,
- stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap,*
- särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn-
familjer i utsatta situationer.*
19.3.1 Tillstånd och utveckling
Utgiftsområdet är i flera avseenden nära kopplat
till den samhällsekonomiska utvecklingen och
därmed till den ekonomiska kris som Sverige
genomgått under 1990-talet. Många barnfamiljer
har upplevt ekonomiska försämringar till följd av
arbetslöshet, minskade inkomster och tidvis
höga räntor. Alltfler har deltagit i utbildning eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I det följande
illustreras den ekonomiska situationen under
perioden för olika typhushåll med hjälp av
information från SCB:s undersökning om
hushållens inkomster och förmögenheter,
HINK. Först redovisas den disponibla in-
komsten – dvs. summan av löner, kapitalin-
komster, skattepliktiga och skattefria transfere-
ringar minus skatter – och de familjeekonomiska
förmånernas andel av sådan inkomst för familjer
med barn under år 1997.
Diagram 3.1
Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1997.
1000-tal kronor
Det ekonomiska familjestödets andel av barn-
familjernas disponibla inkomst är betydande. Ju
fler barn som finns i familjen, desto större andel
av inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är
stödet till ensamstående med barn. Drygt en
femtedel av den disponibla inkomsten för
ensamstående med ett barn består av ekonomiskt
familjestöd. För ensamstående med två eller flera
barn utgör familjestödet nästan två femtedelar av
den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt ca
70 000 kronor per år. Även för samboende
hushåll med barn har stödet betydelse. För t.ex.
sammanboende med tre eller flera barn lämnas
ekonomiskt familjestöd med knappt en femtedel
av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt
ca 50 000 kronor per år.
Trots att det ekonomiska familjestödet till
både ensamstående och sammanboende med
barn är relativt sett omfattande, lämnas social-
bidrag till dessa hushåll.
Diagram 3.2
De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla
inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1997
Större delen av det ekonomiska familjestödet till
ensamstående med barn består av underhållsstöd
och bostadsbidrag. Dessa förmåner utgör
tillsammans 15 procent av den disponibla in-
komsten för ensamstående med ett barn. För
ensamstående med två eller flera barn utgör
underhållsstöd och bostadsbidrag drygt 25 pro-
cent av den disponibla inkomsten. För samman-
boende hushåll med barn däremot består större
delen av det ekonomiska familjestödet av barn-
bidrag och föräldraförsäkring. Nästan 15 procent
av den disponibla inkomsten för dessa hushåll
med tre eller fler barn utgörs av dessa för-
månsslag.
Ett av målen för det ekonomiska familjestödet
är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer
med och utan barn. För att belysa hur detta mål
uppfyllts under perioden 1991-1997 jämförs i
det följande den ekonomiska standarden, mätt
såsom disponibel inkomst justerad för försörj-
ningsbörda, för familjer med olika samman-
sättning och barnantal med motsvarande hushåll
utan barn.
Diagram 3.3
Ensamstående med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991-
1998 justerad för försörjningsbörda, som andel av motsvarande för
ensamstående utan barn
Diagram 3.4
Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991-
1998, justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande hushåll
utan barn
Under perioden 1991–1997 har den ekonomiska
standarden försämrats för så gott som samtliga
hushåll med barn jämfört med motsvarande
hushåll utan barn. År 1997 hade ensamstående
med ett barn en ekonomisk standard som var
knappt 80 procent av motsvarande standard för
ensamstående utan barn. Samma år var för sam-
boende med två barn den ekonomiska standar-
den drygt 60 procent av standarden för
samboende hushåll utan barn. För såväl ensam-
stående som samboende hushåll gäller att antalet
barn avgör familjens ekonomiska standard. Ju
fler barn som finns i familjen, desto sämre
standard i förhållande till motsvarande hushåll
utan barn. Mellan åren 1997 och 1998 förbättras
deln ekonomiska standarden något i förhållande
till de barnlösa hushållen för såväl ensamstående
som samboende föräldrar
Diagram 3.5
Antal födda barn och fruktsamhet åren 1970 - 1998
Antalet födda barn har minskat kraftigt i
förhållande till åren under 1990-talets början.
Fruktsamheten i Sverige har aldrig varit lägre än
den är för närvarande. År 1990 var den sum-
merade fruktsamheten 2,14 barn per kvinna.
Under år 1997 var den summerade fruktsam-
heten mellan 1,5 och 1,55 per kvinna.
Den sjunkande fruktsamheten innebär på sikt
ett allvarligt problem för samhället. Det krävs att
fruktsamheten ligger i genomsnitt på 2,1 barn
per kvinna i fruktbar ålder för att befolkningen
inte skall börja minska. Således innebär en
fruksamhet lägre än två att befolkningen kom-
mer att krympa, om man bortser från effekterna
av in- och utvandring. Dessutom leder detta till
en fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk-
ning av befolkningen totalt tillsammans med en
obalans, mellan den del i befolkningen som är i
förvärvsaktiv ålder och den del av befolkningen
som inte är det, kan leda till att förutsättningarna
för tillväxten påverkas på ett negativt sätt.
Mot bakgrund av de starkt sjunkande
födelsetalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i
uppdrag att närmare analysera fruktsamhets-
utvecklingen. SCB:s analyser visar att nedgången
framför allt gäller det första och det tredje
barnet. Det är i första hand de lågutbildade, de
studerande och de yngre kvinnorna som skjuter
upp sitt barnafödande. Analysen visar att de
sjunkande födelsetalen sannolikt har ett samband
med problemen på arbetsmarknaden. Under år
1998 har nedgången i barnafödandet dämpats
och antas plana ut på en låg nivå. Skulle
barnafödandet åter stiga, kommer utgifterna för
familjestödet att öka, på kort sikt särskilt
utgifterna för föräldraförsäkringen.
Riksförsäkringsverket har i regleringsbrev för
år 1997 fått regeringens uppdrag att analysera
förslag och verksamhet utifrån båda könens
utgångspunkter, dvs anlägga ett genderperspek-
tiv. Verket har i rapporten En socialförsäkring
för kvinnor och män - en kartläggning ur ett
genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1)
konstaterat att reglerna är lika för kvinnor och
män inom de allra flesta socialförsäkrings-
förmånerna. Inom utgiftsområde 12 finns dock i
några fall särskilda regler för kvinnor, bl.a. all-
männa barnbidrag, underhållsstöd och havande-
skapspenning. De enda särregler som finns för
män är de s.k. pappadagarna inom föräldra-
försäkringen, som kan tas ut i samband med ett
barns födelse. I rapporten redovisas också
Riksförsäkringsverkets handlingsplan avseende
genderfrågor för år 1998.
19.3.2 De viktigaste statliga insatserna
Den 1 januari 1997 infördes ytterligare en för-
månsnivå inom föräldraförsäkringen i form av
tre fjärdedels förmån. Ett nytt stöd, underhålls-
stöd, som ersätter det tidigare systemet för bi-
dragsförskott, förlängt bidragsförskott och sär-
skilt bidrag för vissa adoptivbarn, infördes den 1
februari 1997.
Från och med den 1 januari 1998 höjdes barn-
bidraget med 1 320 kronor per barn och år. Även
flerbarnstilläggen förbättrades. Numera lämnas
2 400 kronor per år för det tredje barnet, 7 200
kronor per år för det fjärde barnet och 9 000
kronor per år för det femte och därefter följande
barn. Från och med år 1998 fastställdes också
förmånsnivån i föräldraförsäkringen till 80 pro-
cent av den sjukpenningsgrundande inkomsten.
Ändringen innebär att ersättningsnivån höjts för
föräldrapennning, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning. Vidare har vissa
regeländringar genomförts avseende rätten till
vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnads-
ersättning samt tillfällig föräldrapenning vid
övergångsboende.
19.3.3 Effekter av de statliga insatserna
Diagram 3.6
Beräknad förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år
1998 för familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp. höjd
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen
Kronor per år
Den höjning som genomfördes i januari 1998 av
barnbidrag och ersättningsnivån i föräldra-
försäkringen har förbättrat den ekonomiska
situationen för barnfamiljerna med i genomsnitt
ca 1 200 kronor per år för en ensamstående
förälder med ett barn upp till närmare 4 900
kronor för sammanboende föräldrar med tre
eller flera barn. De samboende föräldrarna har
fått del av de höjda ersättningsnivåerna i
föräldraförsäkringen i större utsräckning än
ensamstående. Detta förklaras sannolikt av att en
majoritet av de ensamstående föräldrarna har
äldre barn och därmed nyttjar försäkringen i
mindre utsträckning än sammanboende
föräldrar.
19.3.4 Regeringens slutsatser
Barnfamiljerna har fått relativt stora
försämringar av den ekonomiska standarden
mellan åren 1991 och 1997. Den nedåtgående
trenden bryts år 1997. De under år 1998
genomförda förändringarna vad gäller ökat
barnbidrag och höjd ersättningsnivå i
föräldraförsäkringen beräknas leda till att
barnfamiljernas ekonomiska standard förbättras
något jämfört med hushåll utan barn. Trots detta
beräknas den ekonomiska standarden för hushåll
med barn år 1998 fortfarande ligga under 1991
års nivå. För att ytterligare förbättra barn-
familjernas situation avser regeringen därför att
höja barnbidraget med 100 kronor per barn och
månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor år
2001. Samtidigt avser regeringen att höja
flerbarnstilläggen i motsvarande mån. Sådana
höjningar innebär erfarenhetsmässigt att ett stort
antal hushåll lyfts över socialbidragsnorm. En
förutsättning för höjningarna är dock att statens
finanser utvecklas enligt nuvarande prognoser.
19.4 Förslag till regeländringar
Delgivning av beslut till bidragsskyldiga
Regeringens förslag: Kravet i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd på att en ansökan om
underhållsstöd skall delges den bidragsskyldige
om återbetalningskyldighet kan komma i fråga
tas bort (13 §).
Riksförsäkringsverkets förslag: Överens-
stämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av
Konsumentverket, LO och Rättsvetenskapliga
institutionen vid Umeå universitet. Föreningen
Söndagsbarn tillstyrker förslaget men anför att
det kan uppstå problem när föräldrar inte är
överens om det föreligger växelvis boende eller
inte. Försäkringskassorna i Stockholms, Uppsala,
Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kristianstads,
Bohusläns, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Dalarna, Gävleborgs och Jämt-
lands län samt i Göteborg anser att det är ange-
läget att omgående ta bort det aktuella delgiv-
ningskravet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 §
lagen om underhållsstöd skall meddelande om
att ansökan gjorts omedelbart sändas till den bi-
dragsskyldige. Meddelandet skall delges den
bidragsskyldige om återbetalningsskyldighet kan
komma i fråga.
Mot bakgrund av de motivuttalanden som
finns i prop. 1995/96:208 Underhållsstöd till
barn till särlevande föräldrar, m.m. s. 88, kan för-
säkringskassan bevilja underhållsstöd till barnet
utan att delgivning av meddelandet skett med
den bidragsskyldige.
Däremot sägs ingenting i propositionen om
kassan även kan besluta om återbetalnings-
skyldigheten innan delgivning av meddelandet
har skett.
I 21 § lagen om underhållsstöd finns en be-
stämmelse om att kassan skall fastställa åter-
betalningsskyldigheten samtidigt eller snarast
efter det att beslutet om underhållsstödet med-
delats.
Även beslutet om återbetalningsskyldighet
skall delges. Beloppet förfaller till betalning
tidigast tio dagar efter den dag då den bi-
dragsskyldige delgetts beslutet om betalnings-
skyldigheten enligt 6 § förordningen
(1996:1036) om underhållsstöd.
Försäkringskassan är enligt reglerna skyldig
att avvakta delgivning av meddelande om ansö-
kan om underhållsstöd innan beslut om åter-
betalningsskyldighet fattas. Detta innebär att det
i vissa fall kan gå lång tid innan en bidragsskyldig
åläggs att betala. Den skuld som uppkommer i
sådana fall kan omfatta en lång retroaktiv tid och
som följd därav uppgå till betydande belopp.
För en bidragsskyldig som inte delgivits an-
sökan om underhållsstöd men har invändningar
mot beslutet om återbetalningsskyldigheten,
gäller reglerna om omprövning, ändring och
överklagande av beslut enligt 20 kap. 10–13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Problemet med delgivningskraven har också
uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän
(JO) som i sitt beslut den 19 juni 1997
(dnr 1241-1997) bl.a. har uttalat att kravet på del-
givning i underhållsstödssystemet i många situa-
tioner kan vara för långtgående. JO anser att det
naturligtvis kan finnas goda skäl till den nuva-
rande ordningen, t.ex. att kassan med säkerhet
skall kunna veta att den bidragsskyldige verkli-
gen fått del av underlaget innan den fattar beslut
om återbetalningsskyldighet. Det finns enligt JO
dock skäl som talar i den andra riktningen, inte
minst att själva beslutet om återbetalningsskyl-
dighet skall delges och att det kan omprövas av
kassan. Enligt JO:s mening är den allmänna reg-
leringen i 17 § förvaltningslagen – med den möj-
lighet till ett efter omständigheterna anpassat
överbringande som där ges – tillräcklig.
JO har hänvänt sig till regeringen i frågan och
framfört att de iakttagna bristerna i lagstift-
ningen snarast bör avhjälpas genom författnings-
ändring.
RFV framför i sin redovisning av tillämp-
ningen av lagen om underhållsstöd (RFV anser
1998:2), att kravet på delgivning av meddelandet
kan tas bort. Detta mot bakgrund av vad som
anförts ovan rörande de olägenheter som den bi-
dragsskyldige kan drabbas av om delgivningarna
drar ut på tiden och med beaktande av möj-
ligheterna till omprövning, ändring och över-
klagande av beslut enligt AFL:s bestämmelser.
Att inte delgivning av beslutet om under-
hållsstöd har bekräftats bör inte förhindra att be-
slut om återbetalningsskyldighet kan fattas. Re-
geringen delar denna uppfattning och föreslår
därför en lagändring i enlighet med ovanstående.
Ändringen är av enkel beskaffenhet. Lagrådets
yttrande behöver därför inte inhämtats.
Förslaget innebär minskade kostnader för per-
sonal, porto och delgivning inom socialförsäk-
ringsadministrationen. Även inbetalningarna be-
döms öka genom att betalningarna från de
bidragsskyldiga kan förväntas komma igång
snabbare.
Tiden för överlämnande av fordran till
kronofogdemyndigheten
Regeringens bedömning: Tiden för överlämnade av
fordran till kronofogdemyndigheten bör i vissa
fall förlängas från två till fem månader.
Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstäm-
mer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Barnombudsmannen,
Konsumentverket, Föreningen Söndagsbarn,
Försäkringskassorna i Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna och
Gävleborgs län tillstyrker förslaget. LO vill
starkt betona det angelägna i att ett sådant
förslag genomförs snarast möjligt. Kronofogde-
myndigheten i Göteborg tillstyrker förslaget och
framhåller att ett överlämnande till verkställighet
av en fordran är en så ingripande åtgärd för
gäldenären att den inte bör bli aktuell för det fall
försäkringskassan bedömer att betalning kom-
mer att ske inom kort tid. CSN pekar på att reg-
lerna för återbetalning av underhållsstöd
uppvisar stora likheter med återbetalning av
studielån och förordar därför att möjligheterna
till samsyn i regelverken utreds närmare.
Bohusläns allmänna försäkringskassa gör be-
dömningen att betalningsviljan hos de betal-
ningsskyldiga skulle öka om kassan återfick den
tidigare befogenheten att förhandla fram rimliga
betalningsplaner enligt riktlinjer från RFV. Lik-
nande synpunkter framförs av Försäkringskas-
sorna i Älvsborgs län och i Göteborg.
Skälen för regeringens bedömning: Summan
av retroaktiva återbetalningsbelopp förfaller till
betalning tidigast tio dagar efter den dag då den
bidragsskyldige delgetts beslutet om betalnings-
skyldigheten (se 6 § förordningen [1996:1036]
om underhållsstöd). Det sammanlagda beloppet
skall betalas på en gemensam förfallodag efter
det att delgivning har skett. Enligt 4 § indriv-
ningsförordningen (1993:1229) skall indrivning,
om inte särskilda skäl talar emot det, begäras
senast två månader efter det att fordringen skulle
ha betalats. Avser fordran kvarstående skatt eller
felparkeringsavgift är motsvarande tid fem
månader. Regeln innebär enligt lagen om under-
hållsstöd att skulder som inte regleras inom två
månader och där anstånd med betalningen inte
meddelats överförs efter en utsänd betalnings-
uppmaning till kronofogdemyndigheten för in-
drivning.
Handläggningen av ansökan om underhålls-
stöd kan vid stor arbetsbelastning hos försäk-
ringskassan ta relativt lång tid. Detta kan med-
föra att de bidragsskyldiga inledningsvis får en så
stor skuld att de många gånger har svårt att
återbetala beloppet inom två månader och
därmed automatiskt överförs till kronofogde-
myndigheten för indrivning. Antalet bidrags-
skyldiga med aktuella ärenden som är föremål
för indrivning har ökat från ca 23 000 i december
1996 till ca 49 000 i augusti 1998.
Regeringen bedömer det som rimligt att de
bidragsskyldiga får en längre tid än de nuvarande
två månaderna på sig att reglera sina skulder i
samband med ett beslut om återbetalnings-
belopp. Regeringen anser att det i sådans fall kan
vara en bra avvägning av såväl statens som de
bidragsskyldigas intressen om försäkringskassan
behåller ärendena en längre tid än vad nuvarande
regler medger. I ett löpande ärende bör däremot
de bidragsskyldiga som regel inte tillåtas acku-
mulera en större skuld än det som gäller för
närvarande, dvs. en månads skuld.
Den föreslagna förändringen bedöms vara
kostnadsneutral.
Regeringens ställningstagande leder till en för-
ändring i indrivningsförordningen (1993:1229).
Ändring av beslutsinstans om eftergift av återkrav
gentemot underhållsskyldig
Regeringens förslag: Socialförsäkringsnämnd skall
inte längre pröva ärenden om eftergift av åter-
krav gentemot underhållsskyldig enligt 18 § la-
gen (1964:143) om bidragsförskott utan dessa
skall prövas av tjänsteman vid den allmänna för-
säkringskassan.
Skälen för regeringens förslag: I samband med
riksdagens beslut om vissa ändringar av social-
försäkringsnämndernas administration redo-
gjorde regeringen för i vilken typ av ärenden som
en socialförsäkringsnämnd bör besluta (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98SfU:8, rskr.
1997/98:153). Regeringen anförde att socialför-
säkringsnämndernas beslutsbefogenhet bör kon-
centreras till ärenden som under avsevärd tid har
väsentlig betydelse för den enskilde från för-
sörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad
att höja den enskildes livskvalitet. Riksdagen be-
slutade i samband härmed om ett antal föränd-
ringar angående socialförsäkringsnämndernas
beslutsbefogenheter. Beslutet innebar i princip
att de ärendeslag som inte omfattas av den redo-
visade definitionen inte längre skulle beslutas av
socialförsäkringsnämnd utan av tjänsteman vid
försäkringskassa.
I punkt 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1996:1030) om underhållsstöd föreskrivs
bl.a. att lagen (1964:143) om bidragsförskott
skall fortsätta att gälla för bidragsförskott som
lämnats enligt den lagen. Undantag görs dock
för bestämmelsen i 22 § andra stycket lagen om
bidragsförskott om att omprövning av beslut om
återbetalningsskyldighet i vissa fall skall göras av
socialförsäkringsnämnd. Något undantag för re-
geln i 22 § första stycket samma lag om att efter-
gift av återkrav gentemot underhållsskyldig en-
ligt 18 § skall prövas av socialförsäkringsnämnd
görs dock inte, varför denna bestämmelse fortfa-
rande är tillämplig.
I prop. 1997/98:41 framfördes att även denna
typ av beslut borde fattas av tjänsteman hos för-
säkringskassan. Något sådant lagförslag framla-
des dock inte. Regeringen menar dock fortfa-
rande, mot bakgrund av vad som anförts ovan,
att det är lämpligt att sådana beslut fattas av en-
skild tjänsteman och inte av socialförsäkrings-
nämnd. Regeringen återkommer därför nu med
ett förslag till ändring av övergångsbestämmel-
serna till lagen om underhållssstöd med denna
innebörd.
Vidare har lagen om bidragsförskott i SFS
1998:104 med lag om ändring i lagen om under-
hållsstöd kommit att betecknas med ett icke kor-
rekt SFS-nummer. SFS numret 1964:164 skall
vara 1964:143. Regeringen lägger därför även ett
förslag med syfte att rätta till detta förhållande
19.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljer
är dels bostadsbidragen, som återfinns under ut-
giftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande, dels studiebidragen som
återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. För
bostadsbidrag tillämpas fr.o.m. den 1 januari
1997 nya bestämmelser, som i första hand
omfattar ett nytt inkomstprövningssystem. Vissa
följdändringar till tidigare nämnda förbättring av
flerbarnstilläggen har införts den 1 januari 1998.
Fr.o.m. samma datum har studiebidragen för
studerande i gymnasieskolan höjts med
110 kronor från 640 till 750 kronor per månad.
Motsvarande höjning av barnbidraget genom-
fördes samtidigt.
Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor
Utfall
1997
Anslag
1998
Utgifts-
prognos
1998
Förslag
anslag
1999
Beräknat
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
A1 Allmänna barnbidrag
14 424
17 018
16 798
16 705
18 832
20 928
A2 Föräldraförsäkring
13 282
14 759
14 145
14 830
15 914
16 829
A3 Underhållsstöd
3 023
2 126
2 985
2 473
1 968
1 958
A4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner
20
24
25
24
24
24
A5 Barnpensioner
286
291
287
967
997
1 040
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
1 567
1 596
1 647
1 789
1 830
1 846
A7 Pensionsrätt för barnår
–
–
–
3 108
3 015
2 997
Totalt för utgiftsområde 12
32 602
35 814
35 888
39 896
42 580
45 622
19.6 Anslag
A1 Allmänna barnbidrag
Tabell 3.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
14 423 905
Anslags-
sparande
230 095
1998
Anslag
17 018 000
Utgifts-
prognos
16 798 000
1999
Förslag
16 705 000
2000
Beräknat
18 832 000
2001
Beräknat
20 928 000
Anslaget disponeras för barnbidrag, flerbarns-
tillägg och förlängt barnbidrag.
Målet för det allmänna barnbidraget är att ut-
jämna de ekonomiska villkoren mellan familjer
med och utan barn samt över livscykeln, dvs.
detsamma som för utgiftsområdet som helhet.
Utgifterna för de allmänna barnbidragen styrs
av bidragets nivå, antalet födda barn och netto-
migrationen. Antalet familjer med tre eller flera
barn påverkar kostnaderna för flerbarnstillägg.
Under budgetåret 1997 uppgick utgifterna för
de allmänna barnbidragen till 14 424 miljoner
kronor. Det innebar att anslaget underskreds
med ca 230 miljoner kronor eller 1,6 procent. De
minskade utgifterna var till största delen en följd
av att antalet födda barn blev lägre än vad tidigare
prognoser visat.
Barnbidraget höjdes den 1 januari 1998 med
1 320 kronor till 9 000 kronor per barn och år.
Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg
med 2 400 kronor om året för det tredje barnet,
7 200 kronor om året för det fjärde barnet och
9 000 kronor om året för det femte barnet och
varje ytterligare barn.
Prognoser för anslagsbelastningen under in-
nevarande budgetår pekar på att anslaget kan
komma att underskridas med ca 220 miljoner
kronor. Vidare har 230 miljoner kronor i
anslagssparande överförts från föregående bud-
getår.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Allmänna barnbidrag lämnas år 1998 till ca
1 miljon hushåll med 1 760 000 barn. Antalet fa-
miljer som fick flerbarnstillägg var under sep-
tember 1998 ca 191 800, vilket är en ökning från
föregående år med ca 5 300 familjer (2,8 %). Ök-
ningen är en följd av att flerbarnstillägg fr.o.m.
den 1 januari 1998 åter lämnas enligt de regler
som gällde före den 1 januari 1996. Antalet barn
med förlängt barnbidrag varierar kraftigt över
året och är som högst, drygt 30 000 barn, under
årets andra kvartal.
Efter höjningen den 1 januari 1998 uppgår
barnbidraget åter till 9 000 kronor per barn och
år. Av diagrammet nedan framgår att barn-
bidraget var högst år 1991 då det motsvarade
drygt 10 000 kronor per barn och år beräknat i
1998 års penningvärde. Dagens barnbidragsnivå
kan i köpkraft jämföras med den som gällde år
1987.
Diagram 3.7
Barnbidrag åren 1980 - 1998
Trenden med sjunkande födelsetal visar nu
tecken på att plana ut. Enligt den undersökning
som Statistiska Centralbyrån genomfört på
regeringens uppdrag kan de låga födelsetalen ha
ett samband med situationen på arbets-
marknaden. Om arbetsmarknadssituationen för-
bättras kan det få till följd att barnafödandet åter
ökar vilket i sin tur skulle innebära att utgifterna
för barnbidrag ökar. En ökning av antalet barn
under 16 år med 10 000 skulle med 1998 års
bidragsnivå innebära att utgifterna för barn-
bidrag ökar med ca 90 miljoner kronor per år.
Riksrevisionsverket (RRV) konstaterade i sin
revisionsrapport Allmänna barnbidrag – effekti-
vitetsrevision av ett familjepolitiskt instrument
(RRV 1997:24) att effektiviteten i barnbidrags-
systemet är hög. Verket pekade dock på att ett
antal tänkbara läckagemöjligheter finns i syste-
met men drog slutsatsen att de var av sådan ka-
raktär och/eller hade sådan omfattning att de
inte märkbart negativt torde påverka den goda
måluppfyllelsen.
Med anledning av att RRV i rapporten även
pekade på vissa möjligheter till fusk har Riksför-
säkringsverket (RFV) genomfört en tillsyns-
kontroll när det gäller barnbidrag. Syftet med
kontrollen var att ta reda på i vilken omfattning
barnbidrag betalas ut trots att rätten till barn-
bidrag upphört. RFV konstaterar i rapporten
Tillsyn av det allmänna barnbidragssystemet
(RFV anser 1997:9), att de kontroller som finns
inbyggda i barnbidragssystemet tillsammans med
de kontrollrutiner som försäkringskassan har är
tillräckliga för att upptäcka och förhindra att
barnbidrag utges felaktigt. Av 20 000 slump-
mässigt utvalda ärenden har det endast i fyra fall
kunnat konstateras att barnbidrag tagits emot
felaktigt utan att det upptäckts genom försäk-
ringskassornas ordinarie kontroller.
Slutsatser
Regeringen konstaterade i budgetpropositionen
för 1998 att för breda grupper har åren 1990 –
1997 inneburit en påtagligt minskad ekonomisk
standard som en följd av saneringsprogrammet.
Den akuta ekonomiska krisen är nu avvärjd och
de offentliga finanserna är i balans. Samtidigt sti-
ger sysselsättningen och inflationen är låg. En
förväntad fortsatt förbättring av arbetsmark-
nadssituationen innebär, tillsammans med den
fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att
statens ekonomiska utrymme ökar vilket ger ut-
rymme för en höjning av barnbidraget. Nivåerna
i barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu
återställts till den nivå som gällde innan sane-
ringen av statens finanser påbörjades. För att
ytterligare förbättra barnfamiljernas situation
avser regeringen att föreslå riksdagen en höjning
av barnbidraget med 100 kronor per barn och
månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor år
2001. Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i mot-
svarande mån. En förutsättning för höjningarna
är dock att statens finanser utvecklas enligt nuva-
rande prognoser. En höjning av barnbidraget
med 100 kronor per barn och månad beräknas
kosta ca 2 100 miljoner kronor per helt år.
Regeringen utgår vid sin bedömning av
anslagsbehovet från Statistiska Centralbyråns
senaste befolkningsprognos från mars 1998.
Regeringen föreslår därmed att 16 705 000 000
kronor anvisas under anslaget A1 Allmänna
barnbidrag för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 18 832 000 000 respektive
20 928 000 000 kronor. Därvid har den avsedda
höjningen av barnbidrag och flerbarnstillägg
beaktats.
A2 Föräldraförsäkring
Tabell 3.4 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
13 282 239
Anslags-
sparande
809 600
1998
Anslag
14 759 000
Utgifts-
prognos
14 145 000
1999
Förslag
14 830 000
1
2000
Beräknat
15 914 000
1
2001
Beräknat
16 829 000
1
1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift
Målet för föräldraförsäkringen och havande-
skapspenningen är att stödja båda föräldrarnas
möjlighet att kombinera föräldraskap med för-
värvsarbete.
Föräldraförsäkringen syftar till att göra det
möjligt för föräldrar att i samband med barns
födelse eller adoption vara hemma med föräldra-
penning samt med tillfällig föräldrapenning när
barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i
vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta
att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila.
Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån
från 75 procent till 80 procent av den förmåns-
grundande inkomsten (prop. 1996/97:63,
bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273) för
samtliga förmåner inom föräldraförsäkringen
och havandeskapspenningen.
Utgifterna för föräldraförsäkringen uppgick år
1997 till 13 282 miljoner kronor, jämfört med
anslaget på 16 192 miljoner kronor. Avvikelsen
kan bl.a. härledas till födelsetalens utveckling.
Även männens minskade uttag av föräldrapen-
ning har påverkat försäkringskostnaden eftersom
män oftast har högre ersättning än kvinnor.
Medelersättningen har ökat något jämfört med
år 1996, men ökningen begränsas av att skatte-
pliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte
längre ingår i den förmånsgrundande inkomsten.
Om barnafödandet åter ökar skulle det innebära
att utgifterna för föräldraförsäkring ökar. Om
det föds 10 000 fler barn än beräknat år 1999,
skulle det innebära att utgifterna för föräldra-
försäkring detta år ökar med ca 440 miljoner
kronor. En sådan ökning av födelsetalen skulle
för perioden åren 1999 t.o.m. 2001 innebära en
summerad ökad kostnad för föräldraförsäk-
ringen med ca 1 450 miljoner kronor.
Anslaget för föräldraförsäkring inklusive ha-
vandeskapspenning belastas från och med år
1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se
bilaga 3, vol. 1.
Tabell 3.5 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utgifter föräldra-
försäkring
Statlig ålders-
pensionsavgift
1999
14 830
13 955
875
2000
15 914
14 975
939
2001
16 829
15 836
993
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Tabell 3.6 Anslagets komponenter
Utgifter per
kalenderår
(mkr)
1996
1997
19981
Föräldrapenning
11 338
10 389
10 935
Tillfällig föräldrapenning
2 611
2 640
2 927
Havandeskapspenning
260
253
283
Totalt
14 209
13 282
14 145
1 Prognos
Föräldrapenning utbetalades under år 1996 för
totalt 42 miljoner dagar. För år 1997 utbetalades
föräldrapenning för totalt 38 miljoner dagar. För
år 1998 beräknas antalet till ca 36 miljoner dagar.
Medelersättningen per ersatt dag för år 1996 var
269 kronor. År 1997 steg medelersättningen per
ersatt dag till 274 kronor. Den faktor som främst
påverkat utgiftsutvecklingen och uttaget av för-
äldrapenning utgörs av antalet födda barn under
ett år. Födelsetalet har sjunkit från 124 000 barn
per år vid 1990-talets början till beräknade antal
födda barn för år 1998 om 88 500. Detta har
kraftigt minskat antalet ersatta dagar.
Kvinnors medelålder vid födsel har stigit
under perioden år 1994 till år 1997. År 1994 var
det 7,6 procent av kvinnorna som fick barn
mellan 20–24 år, år 1997 var 6,6 procent av
kvinnorna i denna ålder. En ökning av antalet
kvinnor som föder barn i åldern 30–34 år har
däremot skett under denna period. År 1994 var
deras andel 32,3 procent jämfört med 35,2
procent år 1997. Andelen tonårsmödrar har varit
oförändrad under perioden. År 1994 och 1997
var 0,4 procent av kvinnorna som fick barn
under 19 års ålder.
Föräldrapenningdagarna kan tas ut till dess
barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.
Den s.k. pappa- och mammamånaden infördes år
1995. Effekterna av denna kan inte redovisas fullt
ut förrän tidigast år 2003, eftersom föräldrapen-
ningdagar kan tas ut fram till dess barnet fyllt
åtta år eller avslutat första skolåret. Uppgifter
från Riksförsäkringsverket (RFV) pekar dock på
att andelen pappor som tar ut pappaledighet
under barnets första år har fortsatt att öka. Pap-
pornas totala andel av de utbetalade nettodagarna
med föräldrapenning var 9,6 procent under år
1995 och 10,6 procent under år 1996 och 9,9
procent under år 1997.
Diagram 3.8
Kvinnors respektive mäns tidsmässiga fördelning av uttagna nettodagar
med föräldrapenning år 1997 efter barnets ålder i månader vid
utbetalningstillfället
Av diagrammet ovan framgår uttagsmönstret av
föräldrapenningdagarna fördelade efter barnets
ålder i månader, fördelat mellan kvinnor och
män år 1997. Av de 9,9 procent av föräldrapen-
ningdagarna som männen tog ut under år 1997,
togs 66 procent av dagarna ut t.o.m. barnet var
18 månader.
Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt
5,1 miljoner dagar både år 1996 och år 1997.
Antalet ersatta dagar år 1998 beräknas till ca 5,1
miljoner. Uttaget av tillfällig föräldrapenning har
sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta kan för-
klaras av den sänkta kompensationsnivån, be-
gränsningarna i möjligheten att byta ut föräldra-
penning mot tillfällig föräldrapenning, de låga
födelsetalen och slopade kontaktdagar. Även den
ökade arbetslösheten kan ha påverkat utveck-
lingen. Av det totala antalet ersatta dagar med
tillfällig föräldrapenning för vård av barn som
togs ut under år 1997 utgjorde männens andel 31
procent. Under år 1997 tog 73 procent av de ny-
blivna papporna i genomsnitt ut 9,4 dagar av de
tio dagar med tillfällig föräldrapenning som en-
bart utges till pappan i samband med barnets fö-
delse.
Havandeskapspenning utbetalades år 1996 för
ca 797 000 dagar. Under år 1997 ersattes 750 000
dagar med havandeskapspenning. Under år 1998
beräknas antalet dagar med havandeskapspen-
ning till ca 740 000. Nyttjandet av havande-
skapspenning har minskat sedan år 1990 och kan
förklaras av de låga födelsetalen.
I regleringsbrevet för år 1997 finns som verk-
samhetsmål 1.3 angivet att männens andel av to-
tala antalet uttagna föräldrapenningdagar skall
öka jämfört med kalenderåret 1996. Av Riksför-
säkringsverkets (RFV) årsredovisning för år
1997 framgår att måluppfyllelse inte har nåtts av-
seende detta mål. Männens andel av uttagna för-
äldrapenningdagar har sjunkit jämfört med år
1996 men är något högre jämfört med år 1995.
RFV anger att förklaringen till utfallet bland
annat kan vara familjernas ekonomiskt an-
strängda läge. Detta kan innebära att männen,
som i regel har högst inkomst, avvaktar med att
ta ut föräldrapenning. År 1995 infördes restrikti-
vare regler för uttag av föräldrapenning under
arbetsfri tid, samtidigt som möjligheten att ta ut
föräldrapenning under semestertid slopades.
Dessutom sänktes ersättningsnivån för den s.k.
pappa- och mammamånaden från 85 procent till
75 procent av den förmånsgrundande inkomsten
från och med den 1 januari 1997. Den 1 januari
1998 höjdes ersättningsnivån till 80 procent,
vilket kan innebära att män väntat med att ta ut
föräldrapenning till nivåändringen år 1998. Dessa
regeländringar kan sammantaget ha påverkat
männens uttag av föräldrapenning under år 1997
negativt.
RFV menar att det finns svårigheter att mäta
betydelsen av genomförda insatser, men sanno-
likt skulle männens andel av uttagna dagar varit
lägre utan dessa insatser. Insatserna för att nå
målet varierar. Insatser som särskilt nämns är
personlig rådgivning, informationsträffar i sam-
arbete med mödravårdscentraler, information
med det s.k. pappapaket som RFV tog fram år
1996, direktinformation till nyblivna fäder samt
reklaminslag i TV. En försäkringskassa har upp-
nått målet att öka männens andel. Denna kassa
deltar i ett projekt där berörda från länsstyrelse
och vårdcentraler gemensamt arbetar för att nå
målet i respektive kommun. RFV har under år
1997 tagit fram en särskild folder med frågor och
svar med betoning på fäders uttag.
RFV har i rapporten En socialförsäkring för
kvinnor och män – en kartläggning ur ett gen-
derperspektiv (RFV redovisar 1998:1) redovisat
en handlingsplan för år 1998 avseende gender-
frågor. RFV avser att redovisa könsuppdelad sta-
tistik och analyser ur ett genderperspektiv i sina
publikationer, vilket har skett inom föräldra-
försäkringen sedan år 1974. Avseende verksam-
hetsmål 1.2 i regleringsbrevet för 1998 att social-
försäkringens administration skall bidra till att
fler män tar ut fler föräldrapenningdagar finns
inte någon särskild handlingsplan i genderhän-
seende.
Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport
(RRV 1997:7) Föräldraförsäkring – effektivitets-
revision av ett familjepolitiskt instrument, identi-
fierat fyra politiska målsättningar; nämligen kort-
och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet
mellan män och kvinnor samt barnens möjlig-
heter till kontakt med båda föräldrarna. RRV
konstaterar att måluppfyllelsen är förhållandevis
hög i föräldraförsäkringen. RRV menar att det
finns skäl för förändringar som kan leda till ännu
högre måluppfyllelse i första hand genom för-
enkling av föräldraförsäkringen. Därutöver anser
RRV att ett antal frågor ytterligare bör analyseras
rörande samband mellan långvariga föräldra-
ledigheter och risk för arbetslöshet samt uttag av
ersättningsdagar på dagar som normalt är arbets-
fria.
Slutsatser
Föräldrapenningdagarna som utges i samband
med barns födelse utgör omkring 80 procent av
kostnaderna inom föräldraförsäkringen. Därmed
har förändringar av regler och kompensations-
nivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av
födelsetalet en avgörande effekt på den samman-
lagda utgiften för hela försäkringen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag om ändring av reglerna för beräk-
ning av den sjukpenninggrundande inkomsten,
som även ligger till grund för beräkning av för-
äldrapenningförmåner. Fr.o.m. år 1999 belastas
anslaget för föräldraförsäkring inklusive havan-
deskapspenning med statliga ålderspensionsav-
gifter. Effekterna av dessa förändringar har be-
aktats avseende resursbehovet under budgetåret
1999 enligt förslaget nedan.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 14 830 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Föräldraförsäkring för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
15 914 000 000 kronor respektive 16 829 000 000
kronor.
A3 Underhållsstöd
Tabell 3.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
3 023 394
Anslags-
sparande
-23 000
1998
Anslag
2 126 000
Utgifts-
prognos
2 985 000
1999
Förslag
2 473 000
2000
Beräknat
1 968 000
2001
Beräknat
1 958 000
Anslaget disponeras för underhållsstöd till barn
till särlevande föräldrar.
Mål för underhållsstödet är att föräldrar skall
ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som
de inte sammanlever med, samtidigt som
samhället garanterar dessa barn en rimlig
ekonomisk standard.
Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende dels av omvärldsfaktorer som sam-
hället inte kan styra, dels av regelsystemet. Till
den första kategorin hör antalet separationer, de
återbetalningsskyldigas inkomstutveckling, de
återbetalningsskyldigas totala antal barn och
födelsetalen. Styrande faktorer som staten kan
påverka är bl.a. underhållsstödets nivå, storleken
på de procentsatser som bestämmer återbetal-
ningsskyldigheten samt storleken på det grund-
avdrag på inkomsten som får göras innan åter-
betalningsskyldigheten beräknas.
De nya reglerna för underhållsstöd började
gälla den 1 februari 1997. Under året visade det
sig att de beräkningar som gjordes i samband
med att det nya systemet infördes inte skulle
komma att stämma med utfallet. Kostnaden för
anslaget uppgick år 1997 till 3 023 miljoner
kronor. Anslagsbeloppet uppgick samma år till
2 411 miljoner kronor vilket innebar att anslaget
därmed överskreds med 621 miljoner kronor
eller 26 %. För att täcka det beräknade över-
skridandet tillfördes anslaget på tilläggsbudget
för år 1997 ytterligare 588 550 000 kronor.
Utfallet år 1997 blev emellertid 23,4 miljoner
kronor högre vilket belopp har överförts som ett
underskott till år 1998. Regeringen föreslog
riksdagen att anslaget, i avvaktan på den
utvärdering av reformen som Riksförsäkrings-
verket fått i uppdrag att göra, under åren 1998 –
2001 skulle justeras ned med 170 miljoner
kronor respektive år, motsvarande 1997 års över-
skridande. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå
till 2 985 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Boföräldrar och barn
I augusti 1998 fanns det 209 426 föräldrar med
barn som fick underhållsstöd. Av dessa var
182 754 (87 %)kvinnor och 26 672 män (13 %).
Antalet barn med underhållsstöd var samma
månad 334 641, vilket var ca 4 500 fler än de barn
som fick bidragsförskott i januari 1997. Ca
14 000 av barnen fick förlängt underhållsstöd.
Dessa barn hade fyllt 18 år och studerade i
gymnasieskolan. Det fanns något fler pojkar än
flickor i systemet, 51 respektive 49 procent. An-
delen barn med underhållsstöd motsvarar ca 15
procent av alla barn i åldersgruppen 0–19 år.
I vissa fall begränsas underhållsstöd till att en-
dast gälla s.k. utfyllnadsbidrag. Detta gäller dels
när en bidragsskyldig betalar det han eller hon
annars skulle ha varit skyldig att återbetala till
staten direkt till barnet (utfyllnadsärenden), dels
vid växelvis boende då någon återbetalnings-
skyldighet inte föreligger. Ca en femtedel av det
totala antalet barn fick utfyllnadsbidrag i augusti
1998. Av dessa var 27 237 utfyllnadsärenden och
8 813 hade växelvis boende. Antalet barn med
växelvis boende ökar kraftigt. Enbart under
första halvåret 1998 har antalet barn med växelvis
boende ökat med ca 40 procent.
Riksförsäkringsverket konstaterar i sin utvär-
dering av det nya underhållsstödet (RFV anser
1998:3) att andelen barn med utfyllnadsbidrag
(ej växelvis boende) är betydligt större bland
under år 1998 nytillkomna i systemet jämfört
med de som fanns med tidigare, 21 procent
jämfört med 6 procent. Detta ligger helt i linje
med vad som uttalades i propositionen
(1995/96:208) om det nya underhållsstödet.
Regeringen angav där att det från flera
utgångspunkter är en fördel om den
bidragsskyldige föräldern betalar underhåll
direkt till sitt barn. Kontakten mellan förälder
och barn blir då på ett naturligt sätt mer direkt.
Tabell 3.8 Antal barn med bidragsförskott (jan 1997) och
underhållsstöd
Januari 1997
Maj 1997
Augusti 1998
Fullt underhålls-
stöd
305 174
305 115
298 565
Växelvis boende
-
2 660
8 839
Utfyllnadsbidrag
24 944
23 270
27 237
Totalt
330 118
331 045
334 641
Tabellen visar att det sker en förskjutning relativt
sett från fullt underhållsstöd till växelvis boende
och utfyllnadsbidrag. Andelen utfyllnadsbidrag
ökade med 17 procent mellan maj 1997 och
augusti 1998. Bidraget per barn och månad var i
genomsnitt 455 kronor i utfyllnadsärenden och
504 kronor vid växelvis boende.
Bidragsskyldiga föräldrar
I augusti 1998 fanns det totalt 230 387 bidrags-
skyldiga föräldrar varav 30 899 ( 13 %) var kvin-
nor. Av de bidragsskyldiga föräldrarna bor
16 707 (7 %) utomlands och omfattas av sär-
skilda regler. En bidragsskyldig skall i sådana fall
till försäkringskassan betala det underhållsbidrag
som har fastställts i domstol eller i avtal. Någon
återbetalningsskyldighet enligt reglerna för
underhållsstöd fastställs inte. Någon återbetal-
ningsskyldighet är inte heller aktuell om enbart
utfyllnadsbidrag lämnas. Antalet bidragsskyldiga
med en fastställd återbetalningsskyldighet (in-
klusive s.k. nollavtal) var 165 605 i augusti 1998.
Knappt 60 procent av de bidragsskyldiga är
underhållsskyldiga för endast ett barn. De som
har två barn och är underhållsskyldiga för båda
motsvarar 21 procent.
I det följande redovisas uppgifter om de bi-
dragsskyldigas inkomster. Beloppen avser den
senast tillgängliga taxerade inkomsten, dvs. den
faktiska inkomsten två år tidigare. Återbe-
talningsbeloppen räknas om mot ny taxering
fr.o.m. februari månad varje år.
Drygt 28 procent av de bidragsskyldiga hade
en återbetalningsgrundande inkomst som
understeg 100 000 kr. Cirka 26 procent hade en
inkomst över 200 000 kronor. Man kan urskilja
ett mönster att de som har fler barn och är
underhållsskyldiga ofta har en lägre årsinkomst.
Andelen bidragsskyldiga som har en inkomst
under 100 000 kronor stiger med antalet barn.
Exempelvis hade mellan 27 och 29 procent, av
dem som har ett, två eller tre barn som de är
underhållsskyldiga för, mindre än 100 000
kronor i inkomst. Av dem som är
underhållsskyldiga för fyra, fem, sex respektive
sju barn hade 37 procent, 44 procent, 51 procent
respektive 71 procent en taxerad inkomst under
100 000 kronor.
Bland de bidragsskyldiga kvinnorna hade 38
procent en inkomst som var lägre än 100 000
kronor. Endast sju procent hade en inkomst över
200 000 kronor.
De bidragsskyldiga männen har i genomsnitt
1,6 barn som de är underhållsskyldiga för jämfört
med kvinnornas genomsnitt på 1,38 barn.
Återbetalningsbelopp
Det belopp som betalas ut i fullt underhållsstöd
till en boförälder eller ett myndigt barn är 1 173
kronor per barn och månad. Ca 25 procent av de
bidragsskyldiga hade ett återbetalningsbelopp
som var fastställt till 0 kronor som en följd av en
låg inkomst. Detta innebär en ökning i för-
hållande till juni 1997, då det fanns ca 20 procent
bidragsskyldiga som hade s.k. nollavtal. Av
tabellen nedan framgår de genomsnittliga åter-
betalningsbeloppen vid skilda barnantal som de
bidragsskyldiga betalar in till försäkringskassan.
Av tabellen framgår också den genomsnittliga
taxerade inkomsten för de olika grupperna bi-
dragsskyldiga. Vidare redovisas det totala antalet
bidragsskyldiga efter det antal barn de är bidrags-
skyldiga för.
Tabell 3.9 Genomsnittligt återbetalningsbelopp (kr/mån),
och genomsnittlig taxerad inkomst år 1996 för
återbetalningsskyldiga samt antal bidragsskyldiga i augusti
1998
Antal
barn
Bidrag till
boföräldern
Återbetalnings-
belopp
Taxerad
inkomst
Antal
bidrags-
skyldiga
1
1 173
682
155 649
97 660
2
2 346
1 105
153 451
48 900
3
3 519
1 312
146 743
14 337
4
4 692
1 292
128 432
3 545
5
5 865
1 189
116 066
889
Även av denna tabell går det att urskilja ett
mönster att de som har fler barn som de är
underhållsskyldiga för ofta har lägre årsinkomst.
Detta påverkar givetvis återbetalningsbeloppen.
En ytterligare faktor som har betydelse för
återbetalningsbeloppets storlek, men som inte
framgår av tabellen, är den bidragsskyldiges
totala antal barn. De genomsnittliga återbetal-
ningsbeloppen ökar mellan ett och två barn med
ca 40 procent men är för följande barnantal
närmast oförändrat.
Anstånd
I augusti 1998 fanns det 14 094 bidragsskyldiga
som beviljats anstånd med betalningarna. Den
genomsnittliga taxerade inkomsten för dessa var
143 639. Anståndsbelopp var 13,4 miljoner i
augusti 1998. Både antalet personer med anstånd
och det sammanlagda anståndsbeloppet är lägre
än under juni 1997. I juni 1997 hade 14 975 av de
bidragsskyldiga beviljats anstånd med betal-
ningarna och anståndsbeloppen uppgick totalt
till 13,7 miljoner kronor.
Skulder
I systemet redovisas 20 965 personer som i au-
gusti 1998 endast har en kvarvarande skuld efter-
som underhållsskyldighet för barnet har upp-
hört. Det genomsnittliga skuldbeloppet är i dessa
fall 12 933 kronor. Ca 12 200 personer hade en
kvarvarande skuld som understeg 10 000 kronor
och närmare 700 hade en skuld som översteg
50 000 kronor. Mer än 70 procent av de personer
som hade en resterande skuld hade en taxerad
inkomst som understeg 24 000 kronor. Ca 15
procent av gruppen var kvinnor. Det totala
skuldbeloppet uppgick till 271 miljoner kronor.
Bland bidragsskyldiga med pågående ärenden
hade 107 583 i augusti 1998 ett genomsnittligt
skuldbelopp på 9 534 kronor. Ca 45 procent av
dessa hade en skuld som understeg 10 000 kro-
nor. Närmare 8 700 (8%) hade en skuld som
översteg 50 000 kronor. Ca 12 procent av grup-
pen hade en taxerad inkomst som understeg
24 000 kronor och drygt 30 procent hade en in-
komst under 100 000 kronor. Ca sju procent
hade en inkomst som översteg 250 000 kronor.
Det totala skuldbeloppet uppgick till totalt ca
2 miljarder kronor. Det är en ökning med ca
100 miljoner kronor i förhållande till skulden i
bidragsförskottssystemet när detta upphörde.
Indrivning av skulder
I det tidigare gällande bidragsförskottssystemet
utgjordes statens bidrag till barn till särlevande
föräldrar av mellanskillnaden mellan bidragsför-
skottet och det underhåll till barnet som fast-
ställts av domstol eller genom avtal. Ett barns
krav på underhåll är en civilrättslig fråga och
handläggs därför som ett enskilt mål. Detsamma
gäller försäkringskassans krav på underhålls-
bidrag i de fall försäkringskassan enligt bestäm-
melserna i 31 § lagen om underhållsstöd har trätt
in i barnets rätt till underhållsbidrag. Detta gäller
om en bidragsskyldig förälder är bosatt utom-
lands.
I underhållsstödssystemet har reglerna för
samhällsstödet gjorts oberoende av reglerna om
underhållsbidrag enligt föräldrabalken och åter-
betalningsskyldigheten bestäms särskilt inom
ramen för de regler som gäller för stödet. Åter-
krav och återbetalning är därmed en angelägen-
het mellan försäkringskassan och den återbetal-
ningsskyldige föräldern.
Enligt utsökningsbalken indelas utsöknings-
mål i allmänna mål och enskilda mål. Allmänna
mål är sådana som rör indrivning av skatter,
böter, viten och andra avgifter som tillkommer
staten. Försäkringskassans fordran avseende en
icke fullgjord återbetalningsskyldighet handläggs
som ett allmänt mål. Om en bidragsskyldig inte
har anstånd med betalningen överlämnas försäk-
ringskassans fordran i enlighet med indriv-
ningsförordningens bestämmelser, om inte sär-
skilda skäl talar emot det, för indrivning efter två
månader.
I december 1997 hade ca 44 000 personer
skuldärenden som överlämnats till kronofogde-
myndigheten. I gruppen bidragsskyldiga utan
aktuellt ärende var andelen 22 procent medan
motsvarande andel för bidragsskyldiga med
löpande ärende var 19 procent. I augusti 1998
hade 48 800 personer löpande skuldärenden och
6 600 personer hade endast skuld. Det kan finnas
flera tänkbara förklaringar till att antalet
indrivningsärenden har ökat. Övergången från
enskilda till allmänna mål innebär att in-
drivningsförordningens regler gäller. Det finns
nu inte utrymme för individuella bedömningar
av försäkringskassan om anstånd med betalning
av skulder. En annan förklaring kan vara att
bidragsskyldiga som sökt anstånd inte betalar
under den tid ansökan behandlas. Om ett ärende
har behandlats under lång tid och ansökan om
anstånd avslås kan betydande belopp förfalla till
betalning inom två månader.
Riksförsäkringsverkets rapporter
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 gav rege-
ringen Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag
att utvärdera genomförandet av den reform om
underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
som trädde i kraft den 1 februari 1997. Uppdra-
get innebar bl.a. att RFV skulle göra en utvärde-
ring av resultaten av genomförda insatser och
eventuella åtgärder som dessa resultat leder fram
till. Verket har i augusti 1997 lämnat rapporten
Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar re-
spektive underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar (RFV anser 1997:8), i januari 1998 rap-
porten Underhållsstöd till barn med särlevande
föräldrar – redovisning vad avser systemets
tillämpning (RFV anser 1998:2) och i rapporten
Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar
– en utvärdering av det nya underhållsstödet
(RFV anser 1998:3). Rapporterna har remiss-
behandlats. En sammanställning av remiss-
yttranden över förslagen finns tillgänglig i Social-
departementet (dnr. S98/2196/SF).
Resultatet av RFV:s första rapport (RFV anser
1997:8) redovisades relativt utförligt i budget-
propositionen för år 1998. För att få en tydligare
bild av det senaste årets utveckling för bidrags-
tagare och bidragsskyldiga hänvisas till de två se-
nare rapporterna (RFV anser 1998:2 och 3).
I RFV:s rapport Underhållsstöd till barn med
särlevande föräldrar – redovisning vad avser
systemets tillämpning lämnas, utöver viss statis-
tisk information, förslag till vissa förändringar i
regelsystemet. Inledningsvis konstaterar RFV att
enligt verkets uppfattning har de nya reglerna
påtagliga fördelar jämfört med reglerna för bi-
dragsförskott. Reglerna är enklare och tydligare,
vilket bl.a. innebär att föräldrarna vid t.ex. en
förestående separation kan överblicka de eko-
nomiska förpliktelserna. Även för administratio-
nen finns fördelar genom att kopplingen till de
civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag har
bortfallit.
RFV betonar dock de stora svårigheter som
finns med att få ett väl fungerande handläggar-
stöd med den nuvarande ADB-tekniken. RFV
pekar också på att RFV:s resurser till stora delar
är intecknade för att klara sekelskiftesproble-
matiken samt för att bygga ett nytt pensions-
system. RFV tar också upp några områden till
belysning utan att lämna förslag till förändringar.
Arbetsgrupp inom regeringskansliet
En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet
har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års
vårproposition, analyserat regler och ekonomiskt
utfall av underhållsstödet. Arbetsgruppen har
samtidigt analyserat de förslag som lämnats av
RFV och de förslag som rör underhållsstöd som
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet
inom bidrags- och socialförsäkringssystemen
(IBIS) lämnat i betänkandet Förmån efter in-
komst (SOU 1997:85). En sammanställning av
remissyttrandena över förslagen finns tillgänglig
i Socialdepartementet.
Arbetsgruppen har vidare haft i uppgift att
pröva och analysera riksdagens uttalande, i sam-
band med behandlingen av budgetpropositionen
för år 1998, där den gav regeringen till känna att
regeringen i den kommande vårpropositionen
borde återkomma till riksdagen med förslag till
ändrade regler för inkomstprövning i underhålls-
stödssystemet (1997/98:SfU1). Regeringen avser
att fortsätta analysarbetet och därvid noga följa
underhållsstödets kostnadsutveckling.
Faktorer som kan förklara kostnadsavvikelser för
underhållsstödet i förhållande till ursprunglig
prognos
Den ovan nämnda arbetsgruppen konstaterar i
sin analys av utgifterna för underhållsstöd att det
finns flera förklaringar till att de faktiska kostna-
derna avviker från de beräkningar som föregick
förslaget.
Vid utarbetandet av det nya systemet gjordes
kostnadsberäkningar som byggde på ett urval av
de bidragsskyldiga som då fanns i bidragsför-
skottssystemet. Registerdata om de bidrags-
skyldigas löneinkomster och antalet barn som
uppbar bidragsförskott fanns tillgängliga.
En av nyheterna i det nya underhållsstödet var
att man vid beräkning av återbetalningsskyldig-
heten tar hänsyn till den bidragsskyldiges totala
antal barn. Utgifterna för underhållsstöd påver-
kas således både av antalet barn med underhålls-
stöd och det totala antalet barn den bidragsskyl-
dige har. Ju fler barn en bidragsskyldig har ju
lägre procentsats per barn gäller för återbetal-
ningsskyldigheten.
Vid de ursprungliga kostnadsberäkningarna
saknades information om de bidragsskyldiga
föräldrarnas totala antal barn. Med ledning av
den senast tillgängliga Folk- och bostads-
räkningen (FOB) från år 1990, fördelades därför
slumpmässigt det totala antalet barn per bidrags-
skyldig. En jämförelse visar dock att det före-
ligger en dramatiskt skillnad mellan grupperna.
Som framgår av nedanstående tabell hade 16
procent av alla familjer tre eller flera barn enligt
FOB. Bland de bidragsskyldiga var andelen
dubbelt så stor, drygt 32 procent.
Tabell 3.10 Barnfamiljer efter antal barn (FOB 1990) och bidragsskyldiga efter antal barn med underhållsstöd respektive
efter totalt antal barn (juni 1998)
Antal barn
Familjer med barn
(FOB 1990)
Andel
%
Bidragsskyldiga,
barn med US
Andel
%
Bidragsskyldiga,
total antal barn
Andel
%
1
463 187
44,5
101 971
58,7
56 846
32,7
2
408 950
39,3
51 312
29,6
61 121
35,2
3
134 377
12,9
15 265
8,8
35 909
20,7
4+
33 383
3,2
5 090
2,9
19 762
11,4
Totalt
1039 897
100,0
173 638
100,0
173 838
100,0
Arbetsgruppen konstaterar också att det fak-
tiska antalet barn per bidragsskyldig var
22 procent högre än det antal som kunde upp-
skattas med hjälp av FOB.
Analysen visar också att de ursprungliga anta-
gandena om den framtida löneutvecklingen har
påverkat utfallet marginellt för år 1997. År 1998
slår effekterna av saneringsprogrammet igenom i
de bidragsskyldigas taxerade inkomster vilket
gör att dessa sannolikt är lägre än de beräknade.
Andra förklaringar till att utgifterna för under-
hållsstöd har blivit högre än tidigare förväntats är
att fördelningen av de bidragsskyldigas socialför-
säkringsinkomster vid beräkningarna slump-
mässigt tilldelades de bidragsskyldiga samt att
dessa inkomster som en följd av saneringspro-
grammet också var överskattade.
Statens utgifter för underhållsstödet påverkas
också av inbetalningsgraden, dvs. hur stor andel
av debiterat belopp som de bidragsskyldiga be-
talar in. I de ursprungliga kalkylerna antogs att
inbetalningsgraden skulle vara 80 procent av de-
biterat belopp. Utfallet för år 1997 var 77 pro-
cent.
Den kraftiga ökningen av antalet bidragsskyl-
diga med utfyllnadsbidrag vid växelvis boende
kunde inte förutses när systemet infördes. Det
kan antas att personer som tidigare fördelat
kostnaderna för barnen mellan sig utan att få bi-
drag från staten nu söker utfyllnadsbidrag. An-
talet barn med växelvis boende har ökat från
färre än 1 000 när systemet trädde i kraft i feb-
ruari 1997 till närmare 9 000 i augusti 1998.
Enligt arbetsgruppens prognoser talar den
demografiska utvecklingen med färre födda barn
och en inkomstutveckling med bl.a. återställda
ersättningsnivåer i socialförsäkringen och fler
sysselsatta för att kostnaderna för underhållsstö-
det börjar sjunka från år 2000.
Slutsatser
Riksdagens uttalande om ändrade regler för
inkomstprövning i underhållsstödssystemet
I riksdagens uttalande om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ändrade
regler för inkomstprövning i underhållsstöds-
systemet anförde socialförsäkringsutskottet bl.a.
följande. Ett införande av bestämmelser i under-
hållsstödet som bygger på principer som åter-
finns i studiemedelssystemet skulle i många fall
få till följd att de som hårt drabbats av inkomst-
minskningar skulle kunna få återbetalningsskyl-
digheten fastställd till ett belopp som i större ut-
sträckning motsvarar deras betalningsförmåga.
Återbetalning av studielån är relaterad till in-
komsten. Låntagaren betalar fyra procent av den
sammanräknade inkomsten enligt den senaste
taxeringen. Vissa möjligheter till anstånd eller
nedsättning av återbetalning finns, bl.a. vid in-
komstminskning.
CSN föreskriver (CSNFS 1995:32) om ned-
sättning på grund av ändrad inkomst bl.a. att en
återbetalningsskyldig får nedsättning av års-
beloppet om den sammanräknade inkomsten av
tjänst, näringsverksamhet och kapital under be-
talningsåret beräknas bli mer än femton procent
lägre än motsvarande inkomst enligt den taxe-
ring som ligger till grund för beräkning av års-
beloppet. Det årsbelopp som den återbetal-
ningsskyldige då skall betala relateras till den
beräknade inkomsten under betalningsåret.
Regeringen vill framföra följande synpunkter
med anledning av riksdagens uttalande. Enligt
regeringens uppfattning innebär studiestöds-
systemets regler om nedsättning av återbetal-
ningsbelopp vid inkomstminskning snarare en
anståndsregel än en jämkningsregel. Regeln inne-
bär att studiemedelsskulden amorteras med ett
lägre belopp. Skuldbeloppet minskas alltså inte
utan återbetalningen tillåts ske under en längre
tidsperiod. Inom systemet för underhållsstödet
finns redan regler om anstånd i 32–34 §§ lagen
om underhållsstöd. Regeringen har tolkat ut-
skottets intentioner så att det i lagen om under-
hållsstöd införs en reell jämkningsregel som
innebär att ett lägre återbetalningsbelopp skall
kunna fastställas.
Enligt regeringens uppfattning har det av
riksdagen föreslagna systemet ett antal svagheter.
- Det uppstår tröskeleffekter, t.ex. om in-
komsten inte beräknas minska med mer än
15 procent utan med 14 procent. En bidrags-
skyldig skulle då inte få den alternativa beräk-
ningen utan taxeringen skulle gälla fullt ut.
Det finns en risk att en bidragsskyldig då väl-
jer att anmäla en inkomstminskning som
överstiger 15 procent för att få den för-
delaktiga beräkningen. Om det vid en senare
avstämning visar sig att den bidragsskyldige
har överskattat inkomstminskningen skulle
en logisk åtgärd vara att den bidragsskyldige
åläggs att i efterskott återbetala mellanskillna-
den upp till det belopp som borde ha betalats
vid beräkning enligt huvudregeln. Det kan bli
svårt för den bidragsskyldige att fullgöra detta
betalningsansvar i efterhand.
- En bidragsskyldig som med de tänkta reg-
lerna får en jämkning under ett år på grund av
en tillfälligt låg inkomst kommer att gynnas
en gång till genom att samma inkomst ligger
till grund för återbetalningsskyldigheten två
år senare.
- I tillämpning i ärenden om utfyllnad eller
växelvis boende sker inga debiteringar och
inga inbetalningar, varför det inte skulle
finnas något att i nuläget stämma av emot.
Om boföräldern skulle få ett för högt
utfyllnadsbidrag på grund av en för lågt
beräknad inkomst för bidragsskyldig, kan
boföräldern rimligen inte åläggas någon skyl-
dighet att återbetala det för höga beloppet.
- Ett system med taxerade inkomster medför
att alla förutsättningar för bidragsskyldighe-
ten är kända från början. De bidragsskyldiga
kan fullgöra sina betalningar direkt till bo-
föräldern. Preliminära inkomster innebär att
det blir mer eller mindre automatiskt att åter-
betalningsskyldigheten kommer att fullgöras
till staten.
- Även administrativa skäl talar emot förslaget.
Tiden december–januari bedöms av RFV vara
för kort för att försäkringskassorna skall
kunna hinna fatta beslut i sådana jämknings-
ärenden. Antalet ärenden med manuell be-
räkning torde öka vilket skulle belasta admi-
nistrationen.
- Antalet anståndsärenden enligt nuvarande
regler kommer sannolikt inte att minska
eftersom den tänkta regeländringen för be-
räkning av återbetalningsbelopp, inte tar hän-
syn till individuella familjeförhållanden,
bostadskostnader m.m.
- En förändring i den angivna riktningen skulle
innebära att omfattande anpassningar måste
genomföras i ADB-systemet, bl.a. måste nya
rutiner för avstämningar införas.
Enligt regeringens uppfattning väger nackdelarna
med att införa en regel i underhållsstödssystemet
liknande den för återbetalning av studiemedel
tyngre än fördelarna. Socialförsäkringsutskottet
skriver i betänkandet 1997/98:SfU1 att de är av
den uppfattningen att ett system med inkomst-
prövning efter aktuell inkomst knappast kan
införas i underhållsstödet. Att införa studie-
medelssystemets regler skulle emellertid i
praktiken innebära en övergång till beräkning
mot aktuell inkomst för en grupp bidragsskyl-
diga i underhållsstödssystemet.
Riksförsäkringsverket menar att några ge-
nomgripande förändringar av det nya underhålls-
stödssystemet inte bör göras nu eftersom syste-
met endast varit igång en kort period. RFV pekar
även på att statens utgifter för underhållsstödet
har sjunkit jämfört med kostnaderna för bidrags-
förskotten. Regeringen konstaterar att enligt till-
gängliga prognoser ser utgifterna ut att sjunka
ytterligare. Regeringen delar RFV:s uppfattning
att några genomgripande förändringar inte bör
göras för närvarande. Regeringen avser att
fortsätta analysarbetet och noga följa under-
hållsstödets kostnadsutveckling. Regeringen an-
ser det dock angeläget att två förslag till regel-
ändringer redan nu bör föreläggas riksdagen. Det
gäller det av JO och RFV framförda förslaget om
att kravet att den bidragsskyldige skall delges
meddelande om ansökan om underhållsstöd skall
slopas. Vidare föreslås en ändring av över-
gångsbestämmelserna till lagen ( 1996:1030) om
underhållsstöd. Detta som en komplettering av
tidigare lagändringar om i vilka ärenden en
socialförsäkringsnämnd skall besluta
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Slutligen gör regeringen
bedömningen att tiden för överlämnande av
fordran till kronofogdemyndigheten i vissa fall
bör förlängas från två till fem månader.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 2 473 000 000 kronor anvisas
under anslaget A3 Underhållsstöd för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 968 000 000 respektive 1 958 000 000 kronor.
A4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
19 786
Anslags-
sparande
1 200
1998
Anslag
24 000
Utgifts-
prognos
25 200
1999
Förslag
24 000
2000
Beräknat
24 000
2001
Beräknat
24 000
Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för
internationella adoptioner enligt lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn. Bidrag lämnas med 24 000 kr per barn.
Syftet med bidraget är att underlätta för män-
niskor med begränsade ekonomiska resurser att
adoptera barn från utlandet.
Bidraget administreras av Riksförsäkrings-
verket (RFV) och de allmänna försäkrings-
kassorna. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) beräknar att ca 1 000
adoptivbarn skall komma till Sverige år 1999.
RFV gör samma antagande och beräknar därför
kostnaderna till 24 miljoner kronor för kom-
mande budgetår.
Regeringens överväganden
Antalet barn som adopteras till Sverige har årli-
gen legat på ungefär 900–1000 barn de senaste
åren, med en svagt nedåtgående tendens. För år
1999 görs bedömningen att ca 1 000 adoptivbarn
skall komma till Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 24 000 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för år 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 24 000 000
respektive 24 000 000 kronor.
A5 Barnpensioner
Tabell 3.12 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
286 149
Anslags-
sparande
15 250
1998
Anslag
291 000
Utgifts-
prognos
287 000
1999
Förslag
967 000
2000
Beräknat
997 000
2001
Beräknat
1 040 000
Från anslaget bekostas barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension. Från och
med budgetåret 1999 redovisas barnpension i
form av allmän tilläggspension under anslag A5
Målet för barnpensioner är att garantera barn
vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig
ekonomisk standard.
Barnpension ges till barn under 18 år vars far
eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn
som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år.
Utgiftsutvecklingen är stabil och styrs främst
av utvecklingen av medelpoängen inom ATP,
basbeloppsutvecklingen och utvecklingen av an-
talet barn med barnpension.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Tabell 3.13 Anslagets komponenter
Tusental kronor
Barnpension i form av :
folkpension
allmän tilläggspension
1999
Förslag
295 000
672 000
2000
Beräknat
301 000
696 000
2001
Beräknat
311 000
729 000
Under år 1999 beräknas ungefär 30 200 barn-
pensioner i form av folkpension och 29 500
barnpensioner i form av allmän tilläggspension
betalas ut. Antalet barnpensioner har tidigare
sjunkit under ett flertal år. I mitten av 1990-talet
avstannade denna minskning. Fram till sekel-
skiftet antas antalet utbetalda barnpensioner öka
med ca 2 procent till ungefär 30 800 respektive
30 200 utbetalningar år 2001.
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me-
delsbehovet för anslaget barnpensioner under
budgetåret 1999 till 292 000 000 kronor.
Slutsatser
Regeringen delar RFV:s bedömning av medels-
behovet, omräknat med hänsyn till regeringens
förslag i denna proposition vad avser basbelop-
pet, och med tillägg av barnpension i form av
allmän tilläggspension. Regeringen föreslår att
967 000 000 kronor anvisas under anslaget A5
Barnpensioner för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 997 000 000
respektive 1 040 000 000 kronor.
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn
Tabell 3.14 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
1 566 794
Anslags-
sparande
7 206
1998
Anslag
1 596 000
Utgifts-
prognos
1 647 000
1999
Förslag
1 789 000
1
2000
Beräknat
1 830 000
1
2001
Beräknat
1 846 000
1
1 I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift
Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder
med hemmavarande barn under 16 år som är i
behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm-
ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer-
kostnader på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder. För barn som vistas på institu-
tion eller enskilt hem genom samhällets försorg
kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård-
bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till
basbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent av
basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år
1998 till 91 000 kronor. Vårdbidraget är skatte-
pliktigt och pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas som
skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning
för merkostnader som motsvarar minst
18 procent av basbeloppet kan betalas ut utöver
det annars gällande maximibeloppet för helt
vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett
barn är så stort att det räcker för att grunda rätt
till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som
motsvarar merkostnader är skattefri och ej
pensionsgrundande.
Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag
beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost-
nader. Denna regeländring medför att bidrags-
nivån bättre anpassas till stödbehovet och där-
med de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan
även från denna tidpunkt ges i vissa fall vid
längre sjukhusvistelse.
Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av-
ser merkostnadsersättning, belastas från och med
år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se
bilaga 3, vol. 1.
Tabell 3.15 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift
Miljoner kronor
Totala utgifter
Utgifter vård-
bidrag
Statliga ålders-
pensionsavgift
1999
1 789
1 690
99
2000
1 830
1 729
101
2001
1 846
1 744
102
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret
1995/96 till 2 213,7 miljoner kronor, varav 144,5
miljoner kronor bestod av merkostnads-
ersättningar. Antalet vårdbidrag i december 1997
var 24 900.
Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistans-
ersättning i kraft. Vårdbidraget bör omprövas i
samband med beslut om assistansersättning.
Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
En socialförsäkring för kvinnor och män – en
kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV
redovisar 1998:1) redovisat en handlingsplan för
år 1998. RFV skall redovisa könsuppdelad
statistik och analyser ur ett genderperspektiv i
sina publikationer. Därutöver prioriterar RFV att
göra fördjupade studier med genderperspektiv
inom handikappområdet. Sådana fördjupade stu-
dier skall göras i samband med att uppdrag i reg-
leringsbrevet för år 1998, att analysera och be-
döma orsakerna till att antalet ersättningar och
bidrag har ökat i förmånerna handikappersätt-
ning och vårdbidrag, genomförs.
Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
Utvecklingen av handikappersättning och vård-
bidrag under nittiotalet redovisat analys och be-
dömning av orsakerna till att antalet handikapp-
ersättningar och vårdbidrag för funktions-
hindrade barn successivt ökat trots införandet av
statlig assistansersättning. Båda föräldrarnas
förankring i arbetslivet medför behov av hjälp
med omvårdnaden om sina barn. Detta gäller
även föräldrar med funktionshindrade barn,
vilket medför ett större nyttjande och kombina-
tion av olika rättigheter som assistansersättning
och vårdbidrag. Under nittiotalets första år
skedde en kraftig ökning av antalet barn för vilka
vårdbidrag beviljades. En del av ökningen för-
klaras av befolkningsökningen under denna tid,
men den största ökningen av vårdbidrag härrör
från det ökade antalet pojkar med psykiska stör-
ningar, särskilt diagnoserna autism och DAMP.
Med anledning av det ökade antalet barn med
diagnosen DAMP och ökningen av vårdbidrag
för dessa barn avser RFV att skaffa sig ökad kun-
skap i dessa frågor.
RFV har inte funnit något som tyder på att
vårdbidrag nyttjas på ett icke avsett sätt. RFV an-
ser att uppmärksamhet kring genomförda refor-
mer givit fler möjlighet att kunna ta tillvara sin
rätt till ersättning.
Slutsatser
För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att
öka. Ökningen kan troligen förklaras med att
regelverket utvecklats, att kännedomen om
förmånen hos föräldrarna har ökat samt att det
finns fler barn som är berättigade till förmånen,
bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutio-
naliseringen.
Anslagsbehovet för budgetåret 1999 utgår från
det fastställda basbeloppet 36 400 kronor. Beräk-
ningen har grundats på utbetalning av i genom-
snitt ca 16 300 hela vårdbidrag år 1999. Till detta
skall läggas en uppräkning på grund av retroak-
tiva utbetalningar och ferievårdbidrag samt
statlig ålderspensionsavgift. Regeringen föreslår
därmed att 1 789 000 000 kronor anvisas anslaget
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 1 830 000 000 respektive 1 846 000 000
kronor.
A7 Pensionsrätt för barnår
Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997
Utfall
–
Anslags-
sparande
1998
Anslag
–
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
3 108 0001
2000
Beräknat
3 015 500
2001
Beräknat
2 997 000
1 Nytt anslag
Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14,
rskr. 1997/98:315 och 320).
Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst-
baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system
finns behov av särskild kompensation för från-
varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör
slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant
exempel är föräldrar med små barn som ofta av-
står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Även
om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun-
dande inkomst i det reformerade pensionssyste-
met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen-
sionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds
och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om
barnet är fött under någon av månaderna juli–
december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års
ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.
Föräldrar med små barn skall därför ges pen-
sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas
pensionsrätt i form av pensionsgrundande be-
lopp för barnår.
Pensionsgrundande belopp för barnår till-
godoräknas med automatik och kräver inte
någon ansökan från föräldern. Föräldrarna kan
dock själva välja vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. För de fall
där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer
den förälder med det lägsta pensionsunderlaget
för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions-
grundande beloppet. En person med flera barn
skall inte för samma tid kunna tillgodoräkna sig
pensionsrätt för barnår dubbelt eller flerfaldigt.
För föräldrar med mer än ett gemensamt barn i
”rätt” ålder kan endast en av föräldrarna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett
och samma barnår.
För den förälder som tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv
inkomst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ
som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år
används.
- Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande
inkomst året före barnet födelse,
- utfyllnad till 75 procent av den genom-
snittliga pensionsgrundande inkomsten för
alla försäkrade under 65 år,
- ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Utfyllnad kan ske upp till en viss pensions-
grundande inkomst. Endast inkomster upp till
intjänandetaket beaktas vid jämförelserna.
En statlig ålderspensionsavgift om 18,5
procent skall beräknas på det pensionsgrundande
beloppet. Det är denna avgift som skall belasta
anslaget.
Regeringens överväganden
Slutsatser
För pensionsgrundande belopp skall, i likhet
med pensionsgrundande inkomster, en statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 procent betalas.
Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ålders-
pensionsavgiften betalas inte av den enskilde
utan av staten och kallas för statlig ålders-
pensionsavgift.
Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek
och pensionsrätten för barnår varierar med
förändringar i bland annat arbetsmarknad, ut-
veckling av födelsetalen och basbeloppet.
Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig
ålderspensionsavgift ska betalas, beräknas för år
1999 till 16 800 miljoner kronor. För åren 2000
och 2001 beräknas avgiftsunderlaget till 16 300
respektive 16 200 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att 3 108 000 000 kronor
anvisas under anslaget A7 Pensionsrätt för
barnår år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas
medelsbehovet till 3 015 000 000 respektive
2 997 000 000 kronor.
Ålderspensions-
systemet vid sidan av
statsbudgeten
Förslag till statsbudget för 1999
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden 7
3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 9
3.1 Omfattning 9
3.2 Utgiftsutveckling 9
3.3 Allmän tilläggspension, ATP 9
3.4 Förslag till regeländring 10
Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom
socialdepartementets område – översikt av utgifter
och finansiering
20 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:711) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden.
21 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
21.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i stället för dess lydelse enligt lagen (1998:711) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen
(1994:1744) om allmän pensions-
avgift skall föras till Allmänna pen-
sionsfonden, skall förvaltas av första–
sjätte fondstyrelserna.
De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter, 8 § lagen (1998:676)
om statlig ålderspensionsavgift och 6 §
lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första–sjätte fondstyrelserna.
De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall
förvaltas av sjunde fondstyrelsen.
Bestämmelser finns om första–tredje fondstyrelserna i 2–16, 21–25, 44 och
45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43, 44 och 45 §§ samt
om sjunde fondstyrelsen i 43 a–45 §§.
22 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
22.1 Omfattning
Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m. bud-
getåret 1999 endast ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Delpensionen och arbetsskade-
försäkringen som t.o.m. år 1998 redovisats vid
sidan av statsbudgeten ingår fr.o.m. 1999 som
anslag under utgiftsområdena 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom respektive 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp.
22.2 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1997
Tilldelat
1998 1
Utgifts-
prognos
1998
Beräknat
utgift
1999
Beräknat
utgift
2000
Beräknat
utgift
2001
129 704
132 744
132 425
135 849
140 414
146 433
22.3 Allmän tilläggspension, ATP
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen för ATP samtliga ATP för-
måner
Tusental kronor (löpande priser)
1997
Utfall
122 425 000
1998
Utgift
125 846 000
1999
Förslag
131 295 000
2000
Beräknat
135 972 000
2001
Beräknat
142 296 000
Beloppen inkluderar förvaltning
Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som be-
lastar AP-fonden
Miljoner kronor (löpande priser)
ATP
Folkpension
Summa
1999
93 515
41 682
135 197
2000
97 238
42 499
139 737
2001
101 981
43 734
145 715
Exklusive administration
Allmän tilläggspension utges i form av ålders-
pension, förtidspension, efterlevandepension till
vuxna och barnpension. Utgifterna för ATP
styrs av antalet pensionärer och deras medelbe-
lopp för ATP samt i någon mån av mängden av
retroaktivutbetalningar vid nybeviljanden. An-
talet pensionärer beror i sin tur på hur många
som tillkommer varje månad och hur många som
träder ut ur systemet. Den för närvarande största
utgiftshöjande faktorn består av ATP-systemets
mognad dvs. äldre pensionärer med låg ATP
ersätts av nytillkommande pensionärer med av-
sevärt högre ATP. De senare har erhållit fler
ATP-år men även erhållit högre medelpoäng ge-
nom reallönehöjningar under ett flertal år.
Fr.o.m. år 1999 kommer den ATP som för
närvarande belastar AP-fonden i form av förtids-
pension, efterlevandepension till vuxna och
barnpension att i stället belasta statsbudgeten.
Som ett led i den finansiella infasningen av
ålderspensionsreformen kommer den utgift som
nu belastar statsbudgeten i form av folkpension
till ålderspensionärer som också uppbär tilläggs-
pension att fr.o.m. år 1999 i stället belasta AP-
fonden.
Avgiften till det nya ålderspensionssystemet
skall, när den slutliga finansieringen bestämts,
komma att uppgå till 18,5 procent av pensions-
grundande inkomster och pensionsgrundande
ersättningar. Avgiften delas för närvarande upp
på försäkrade och arbetsgivare på så sätt att den
förvärvsarbetande betalar en allmän pensions-
avgift på 6,95 procent och arbetsgivaren betalar
6,40 procent.
Fr.o.m. år 1999 dras den allmänna pensions-
avgiften av från inkomsterna vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Parallellt med att
taket för pensionsgrundande inkomst skall vara
7,5 förhöjda prisbasbelopp betyder det att taket
för uttag av den allmänna pensionsavgiften, mot-
svaras av 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Statlig
ålderspensionsavgift betalas för inkomstandelar
upp till avgiftstaket på 8,06 prisbasbelopp (se
vidare Bilaga 5, volym 1).
Avgiften till ålderspensionssystemet delas upp
på ett sådant sätt att en viss andel kommer att
tillföras premiereservsystemet. Dessa andelar är
kvoterade för försäkrade födda mellan åren
1938–1953.
AP-fondens förvaltning är för närvarande
uppdelad på sex fondstyrelser. Medel ur de
största fonderna placeras främst i obligationer.
Medel ur fjärde, femte och sjätte fonden placeras
huvudsakligen i aktier.
Under åren 1990 – 1997 har AP-fondens
samlade avkastning legat runt 45 – 50 miljarder
kronor per år. En allt större del av denna av-
kastning har fr.o.m. år 1991 tagits i anspråk för
att täcka avgiftsunderskottet. Som exempel kan
nämnas att för år 1997 var avgiftsinkomsterna till
AP-fonden ca 88 miljarder kr och ATP-utgifter-
na drygt 122 miljarder kronor. Av AP-fondens
avkastning i form av ränteinkomster
(42,1 miljarder kronor), kursskillnader m.m.
netto (10,9 miljarder kronor), aktieutdelningar
(1,7 miljarder kronor) och övriga inkomster (2,5
miljarder kronor) dvs totalt 57,2 miljarder
kronor så fick 34 miljarder kr användas för att
täcka avgiftsunderskottet.
För år 1999 beräknas ATP-utgifterna uppgå
till 131 295 miljoner kr. Delposterna utgörs av
ATP till förmånerna enligt nedan.
Tabell 3.3
Miljoner kronor1
ålderspension
93 515
förtidspension
24 036
änkepension
12 154
barnpension
672
omställningspensioner
108
samt administration
809
1 Summa avrundningar en miljon
Av dessa ATP-utgifter kommer kostnaderna för
ålderspensionärernas ATP, 93 515 milj kr och
folkpension, 41 682 milj kr samt administration
652 milj kr, dvs totalt 135 849 milj kr, att belasta
AP-fonden. Övriga ATP-utgifter 37 128 miljon-
er kr kommer som tidigare nämnts att belasta
statsbudgeten.
Regeringen beräknar således att den allmänna
tilläggspensionens utgifter för ålderspension och
viss del av dess folkpension för år 1999 kommer
att uppgå till 135 849 000 000 kronor.
22.4 Förslag till regeländring
I samband med ålderspensionsreformen infördes
en ny avgift, en statlig ålderspensionsavgift. En-
ligt 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderpen-
sionsavgift skall en viss del av denna avgift, på
samma sätt som gäller för ålderspensionsavgifter
enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om social-
avgifter, föras till Allmänna pensionsfonden. De
till fonden förda medlen förvaltas av första–sjätte
fondstyrelserna. Ett stadgande om att det även
avser den statliga ålderspensionsavgiften föreslås
därför i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden.
Bilaga
Försäkringsersättningar
och vissa bidrag inom
Socialdepartementets område
– översikt av
utgifter och finansiering
Bilaga
Försäkringsersättningar och vissa bidrag
inom Socialdepartementets område
– översikt av utgifter och finansiering
I detta avsnitt redovisas utgifter och finansiering
för de försäkringsersättningar och vissa bidrag
som hör till Socialdepartementets ansvarsom-
råde. I vissa fall redovisas också ersättningar som
hör till andra departement men administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna (tab. 1).
De allmänna försäkringarnas och vissa bi-
dragssystems andel av BNP beräknas för år 1999
uppgå till 17,5 % vilket är i nivå med år 1980.
Andelningen till detta är dels stora besparingar
inom socialförsäkringsområdet, dels en ökning
av BNP.
Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterat till
BNP (%)
1980
1985
1990
1994
19991
(Prog)
Totalt
17,6
18,0
19,3
20,4
17,5
därav:
Trygghet för familjer
och barn
1,9
2,0
2,6
3,4
2,4
Trygghet vid sjukdom
och handikapp
6,6
6,7
7,4
5,6
5,1
Trygghet vid ålderdom
8,0
8,4
8,5
9,9
9,0
Annan utbetalning
0,6
0,5
0,4
1,1
0,7
Administration
0,5
0,4
0,4
0,4
0,3
1 Vissa omföringar mellan områdena, se utgiftsområdstexterna
Följande områden innefattas
Ekonomisk trygghet för familjer med barn
– barnbidrag
– föräldraförsäkring, inkl. havandeskapspen-
ning
– bostadsbidrag
– bidragsförskott/underhållsstöd
– vårdbidrag för funktionshindrade barn
– barnpensioner
– bidrag till kostnader för internationella adop-
tioner
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp
– sjukpenning
– rehabiliteringsersättning
– arbetsskadeersättning
– förtidspension/sjukbidrag i form av folkpen-
sion, pensionstillskott och ATP
– handikappersättning
– närståendepenning
– bilstöd till handikappade
– assistansersättning
– sjukvårdsförmåner inkl. viss ersättning till
sjukvårdshuvudmännen, samt ersättning för
tandvårds- och läkemedelskostnader
– ersättning till värnpliktiga
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
– ålderspension i form av folkpension, pen-
sionstillskott och ATP
– särskilt pensionstillägg
– bostadstillägg till pensionär
– hustrutillägg
– delpension
– efterlevandepensioner inkl. änkepension, om-
ställningspension och särskild efterlevande-
pension i form av folkpension, pensionstill-
skott och ATP
– sjömanspensioner
Annan utbetalning
– småföretagarförsäkringar
– smittbärarersättning
– utbildningsbidrag
– starta eget-bidrag
Administration
– Riksförsäkringsverket
– Allmänna försäkringskassor
Finansiering av ersättningar som utges
enligt AFL
Den allmänna försäkringens utgifter som regle-
ras i lagen (1962:381) om allmän försäkring
finansieras med intäkter från sociala avgifter, all-
männa skattemedel samt via avkastning på fon-
derade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika
former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från
egenföretagare m.fl. samt allmän pensionsavgift.
I vissa fall utgår särskild löneskatt i stället för so-
ciala avgifter.
I samband med riksdagens beslut om in-
komstgrundad ålderspension m.m. beslutades
om förändrad struktur på socialavgifterna och
förändrade avgiftsnivåer m.m. (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98SfU13 och SfU 14,
rskr. 1997/98:315).
I det följande redogörs för de förändringar
som träder i kraft från och med år 1999 avseende
socialavgifter och avgiftsnivåer, nämligen:
Sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, för-
utom delar av sjukförsäkringen, tilläggspen-
sion i form av förtidspension och till viss del
av kostnaderna för folkpension i form av för-
tidspension men inte kostnaderna för tand-
vård, läkemedelssubventioner och förmåner
från föräldraförsäkringen. Tandvård och
läkemedelssubventioner skall finansieras med
allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsav-
giften sänks till 7,50 % för arbetsgivare och
till 8,23 % för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete.
Efterlevandepensionsavgiften blir 1,70 % och
skall finansiera tilläggspension och folkpen-
sion i form av efterlevandepension samt
administrationskostnader för dessa förmåner.
Ålderspensionsavgiften blir 6,40 % vilket är
samma nivå som den nuvarande ATP-av-
giften.
En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs
för finansiering av föräldraförsäkringen.
Den arbetsmarknadsavgift som betalas av ar-
betsgivare höjs till 5,84 %.
Socialavgifterna skall finansiera de statliga
ålderspensionsavgifter som beräknas belöpa
på de förmåner som socialavgifterna skall
finansiera.
Det sammantagna uttaget av socialavgifter
och allmän löneavgift hålls oförändrad genom
att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.
Allmän pensionsavgift tas ut dels på inkomst
av anställning, dels på inkomst av annat för-
värvsarbete till den del summan av inkoms-
terna före avdrag för allmän pensionsavgift
inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp,
vilket i termer av pensionsgrundande inkomst
motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Tabell 2 Avgifter år 1999
Socialavgifter
Arbets-
givar-
avgifter
Egen-
avgifter
Inkomster
år 1999
(Prog)*
Sjukförsäkringsavgift
7,50
8,23
60 252
Efterlevandepensionsavgift
1,70
1,70
12 236
Ålderpensionsavgift
6,40
6,40
52 282
Föräldraförsäkringsavgift
2,20
2,20
15 834
Arbetsskadeavgift
1,38
1,38
11 152
Arbetsmarknadsavgift
5,84
3,30
41 550
Allmän löneavgift
8,04
8,04
61 614
Summa
33,06
31,25
254 920
Särskild löneskatt2
24,26
24,26
13 008
Allmän pensionsavgift
6,95
–
58 600
* Beloppen anges i miljoner kronor
1 Gäller personer födda 1938 eller senare
2 För personer födda 1938 och senare kommer särskild löneskatt att utgöra 8,09 % från
65 års ålder
Tabell 3 Kostnader och finansiering av socialförsäkringsförmåner m.m. åren 1998 och 1999
Miljoner kronor
Prognos 1998 varav
Förslag 1999 varav
Totalt
Statsbidrag
Avgifter
Övrigt
Totalt
Statsbidrag
Avgifter
Övrigt
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Ersättning till sjukvårdshuvud-
männen m.m.
150
0
150
0
505
505
0
0
Läkemedel1
13 630
13 630
0
0
13 491
13 491
0
0
Tandvård
1 650
0
1 650
0
1 487
1 487
0
Bilstöd till handikappade
214
214
0
0
178
178
0
0
Statlig assistansersättning
3 100
3 100
0
0
4 653
4 653
0
0
Sjukpenning
17 119
0
17 119
0
17 716
0
17 716
0
Rehabilitering
2 010
0
2 010
0
2 274
0
2 274
0
Förtidspensioner
37 328
816
30 2232
6 2893
46 761
7 224
39 5374
0
Sysselsättning av vissa förtids-
pensionärer
0
0
0
0
55
0
55
0
Bostadstillägg till förtidspensio-
närer
2 224
2 224
0
0
2 382
2 382
0
0
Närståendepenning
42
0
42
0
45
0
45
0
Vissa yrkesskadeersättningar5
6
6
0
0
0
0
0
0
Handikappersättning
995
995
0
0
1 013
1 013
0
0
Riksförsäkringsverket
77515
665
106
46
883
710
169
46
Allmänna försäkringskassor
4 714
4 161
553
4 976
4 726
250
Arbetsskadeförsäkringen7
6 259
608
6 069
130
7 328
739
7 105
15010
Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom
Ålderspensioner
141 567
900
117 11511
23 5523
146 733
11 478
109 80512
25 4503
Efterlevandepensioner till vuxna
12 203
8
9 08911
3 1063
12 734
1 362
11 37213
0
Bostadstillägg till pensionärer
7 430
7 430
0
0
7 459
7 459
0
0
Delpension
579
0
1 578
47014
204
204
0
0
Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Allmänna barnbidrag
16 798
16 798
0
0
16 705
16 705
0
0
Föräldraförsäkring
14 145
0
14 145
0
14 830
0
14 830
0
Bidragsförskott/Underhållsstöd
2 985
2 985
0
0
2 473
2 473
0
0
Bidrag till kostnader för int.
adoptioner
20
20
0
0
24
24
0
0
Barnpensioner12
929
5
75411
1703
967
103
86413
0
Vårdbidrag för funktionshindrade
barn
1 647
1 647
0
0
1 789
1 789
0
0
Bostadsbidrag
5 860
5 860
0
0
5 865
5 865
0
0
Pensionsrätt för barnår
0
0
0
0
3 108
3 108
0
0
1 exkl. förbrukningsartiklar vid inkontinens fr.o.m. år 1998
9 Utbetalningar av staten för LSP inkl. skadeståndslivränta
2 Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionavgift och sjukförsäkringsavgift
10 Utbetalningar affärsverk m.m. för LAF och YFL
3 Avkastning från AP-fonden
11 Folkpensionsavgift, allmän ålderspensionsavgift och allmän tilläggspensionsavgift
4 Från sjukförsäkringsavgiften
12 Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionsavgift och statlig ålderspensions-
5 Fr.o.m. år 1999 ingår posten vissa yrkesskadeersättningar i arbetsskadeförsäkringen
avgift
6 Ersättning från affärsverk
13 Efterlevandepensionsavgift
7 Inkl. administration t.o.m. år 1998
14 Avkastning från delpensionsfonden
8 Utbetalningar av staten för del av LSP
15 Exkl. anslagskredit
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen finansieras via arbetsskadeavgiften och avkastning från arbetsskadefonden.
Fonden kommer att avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999. Sedan 1987 uppvisar fonden ett underskott.
När fonden avvecklas beräknas underskottet uppgå till 7 083 mkr. En oförändrad nivå på
arbetsskadeavgiften gör det möjligt att reducera underskottet. Socialavgiften till ar-
betsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993 till 1,38 %.
Dessutom tillfördes arbetsskadefonden 8 300 mkr från delpensionsfonden under första halvåret 1993.
Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna lägre än inkomsterna.
I vissa fall betalas arbetsskadeersättning av affärsverk och bolagiserade f.d. affärsverk. Ersättningar
som utges enligt lagen om statligt personskadeskydd m.m. betalas via två anslag inom statsbudgeten.
Tabell 4 Arbetsskadeförsäkringen
Budgetår
1997
Utfall
1998
Prognos
1999
Prognos
Utgifter
Arbetsskadefonden, fr.o.m. år
1999 anslag A3 Arbetsskador,
varav
Sjukpenning/vård LAF 1 och
YFL 2
112
73
68
Ålderspensionsavgifter sjuk-
penning LAF och YFL
–
–
2
Livräntor LAF
4 704
4 749
4 643
Ålderspensionsavgifter egenliv-
räntor LAF
–
–
1 429
Livräntor YFL
1 064
1 014
963
Administration
225
233
141
Summa
6 105
6 069
7 246
Inkomster
Arbetsskadeavgift
10 288
10 713
11 152
Över/underskott
4 183
4 644
3 906
Avveckling av fond
7 083
Fondens storlek i december
–11 727
0
0
Förmåner som finansieras i
annan ordning
Utbetalningar affärsverk m.m.
LAF och YFL
137
130
125
Ålderspensionsavgift för detta
3
–
–
25
Utbetalningar staten för LSP
m.m. 4
63
63
65
Ålderspensionsavgift för LSP
–
–
5
1. Lagen ( 1976:380) om arbetsskadeförsäkring
2 Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
3 Dessa ålderspensionsavgifter belastar statsbudgeten
4 Inkl. vissa yrkesskadeersättningar utom skadestånd
Allmän tilläggspension, ATP
Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras t.o.m. år 1998 dels genom en tilläggspensionsavgift
och dels via avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Den 1 januari 1995 infördes en
allmän egenavgift (numera kallad allmän pensionsavgift) för finansiering av pensionssystemet.
Fr.o.m. år 1999 sker viss omfördelning av finanseringsansvaret mellan AP-fonden och statsbud-
geten, se bilaga 3, volym 1.
Tabell 5 AP-fonden
Budgetår
1997
Utfall
1998
Prognos
1999
Prognos
Utgifter
Ålderspension viss folkpen-
sion
41 682
Ålderspension, ATP
86 045
88 897
93 515
Förtidspension
23 478
23 738
–
Efterlevandepension för
vuxna1
11 425
11 724
–
Barnpension
630
642
–
Administration
847
845
652
Summa
122 425
125 846
135 849
Inkomster
ATP-avgifter2
79 980
39 859
32 305
Allmän pensionsavgift3
7 753
52 025
58 600
Statliga ålderspensionsav-
gifter
18 900
Nettoavkastning4
57 110
47 500
43 000
Summa
144 843
139 384
152 805
Under/överskott
22 418
13 538
16 956
AP-fonden i dec.5
619 810
633 348
605 3046
1. Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension
2. Av influtna ATP-avgifter förs 7 % till staten och 11 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden, vilket redovisas i tabellen, förs till AP-fonden.
3. Avgiften infördes per den 1 januari 1995
4. Exkl. kursförändringar
5. Inkl. inträffade och prognostiserade kursförändringar. De senare kan snabbt ändras med annan kursutveckling.
6 45 md kr överförs till statsbudgeten.
Delpension
Delpensionen finansieras t.om. år 1998 helt med inkomsterna från delpensionsavgiften och av-
kastningen från delpensionsfonden. Fr.o.m. år 1999 skall kostnaderna för delpension finansieras över
statsbudgeten med allmänna skattemedel. Delpensionsavgiften avskaffas fr.o.m. år 1999.
Delpensionsfonden kommer därmed att avvecklas under år 1998.
Tabell 6 Delpensionsfonden
Budgetår
1997
Utfall
1998
Prognos
1999
Prognos
Utgifter
1 065
8 357
204
Inkomster
Avgifter
1 491
1 578
Avkastning från delpensionsfond
563
470
Summa
2 054
2 048
Under/överskott
989
–6 309
Delpensionsfonden storlek vid
kalenderårets utgång
6 309
0
0
Utgifter
Delpensioner
1 065
579
204
Avveckling av fond
7 778
Tidigare anslaget Statens institut för psykosocial miljömedicin
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse 1998:87.
Lagen omtryckt 1993:357
Senaste lydelse 1997:1313.
Senaste lydelse 1998:104.
* Fr.o.m. år 1999 återfinns målen under respektive anslag
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
8
7
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
10
9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
16
17
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
58
57
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
114
113
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
120
119
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
130
131
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
132
133
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
6
5
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
18
17
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
2
19
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
28
27
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
44
45
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
54
53
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
2
3
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
12
13
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11
28
27
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
2
3
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
8
7
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12
30
29
PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
2
3
PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN
10
9
PROP. 1998/99:1 BILAGA
PROP. 1998/99:1 BILAGA
6
7