Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 5980 av 7187 träffar
Propositionsnummer · 1998/99:1 · Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1999
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
7 Prognos och tilläggs- budget för 1998 7 Prognos och tilläggsbudget för 1998 7.1 Inledning Regeringen skall enligt 36 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten vid minst två tillfällen under budgetåret för riksdagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och utgifter samt statens lånebehov. Väsentliga skillnader i förhållande till budgeterade belopp skall förklaras. I 1998 års ekonomiska vårproposition redovisade regeringen en första prognos över utfallet av statens inkomster och utgifter för innevarande år. En andra prognos redovisas nu i denna proposition. Uppföljningen av budgetåret 1997 skedde i regeringens skrivelse 1997/98:187. I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för det ekonomiska utfallet i staten under föregående budgetår. Skrivelsen omfattar årsredovisningen för staten år 1997 samt det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag under året. Vidare lämnas en redogörelse för avgiftsbelagd verksamhet samt statliga garantier m.m. Vissa generella iakttagelser som Riksrevisionsverket har gjort kommenteras i skrivelsen och myndigheter som har erhållit revisionsberättelse med invändning omnämns, varvid skälen för invändningarna anges. En närmare redogörelse för regeringens bedömningar och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser lämnas i denna proposition under respektive utgiftsområde. 7.2 Prognos för 1998 I budgetpropositionen för 1998 beräknades statens inkomster till 676,0 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas nu bli 21,3 miljarder kronor högre (se tabell 7.1). I avsnitt 7.2.1 redovisas den andra uppföljningen av inkomsterna för budgetåret 1998. Tabell 7.1 Lånebehov och statsskuld år 1998 Miljarder kronor Differens mot Aktuell beräkning Vårpro- positionen Stats- budgeten Inkomster 697,3 11,0 21,3 Utgifter exkl. statsskuldsräntor 586,5 -0,2 2,8 Statsskuldsräntor1 107,8 4,4 -1,3 Nettoutlåning m.m. -9,0 -4,1 -7,2 Lånebehov -12,0 -10,9 -27,0 Skulddispositioner2 -15,6 -17,1 -6,0 Statsskuldsförändring -27,6 -28,0 -33,0 Statsskuld 1 404,5 -27,9 -58,4 1 Avser utgiftsområde 26. 2 Under rubriken skulddispositioner redovisas t.ex. valutaomvärderingar och utbetalningar av medel för inlösen av premieobligationer. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor beräknas nu uppgå till 586,5 miljarder kronor, vilket är 2,8 miljarder kronor högre än vad som angavs i budgetpropositionen för 1998. Utgifterna för statsskuldsräntor förväntas bli 1,3 miljarder kronor lägre. Jämfört med antagandet i statsbudgeten leder den nu antagna lägre räntenivån inom landet till att statsskuldsräntorna minskar. Andra faktorer, som högre ränteutgifter på lån i utländsk valuta och ökade valutakursförluster, har dock motverkat denna minskning av ränteutgifterna. Riksgäldskontorets nettoutlåning bedöms uppgå till -9,0 miljarder kronor, vilket är 7,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. I statsbudgeten för 1998 beräknades lånebehovet uppgå till 15 miljarder kronor. Den kraftiga upprevideringen av inkomsterna i den aktuella inkomstberäkningen har tillsammans med de beräknade förändringarna av utgifterna exkl. statsskuldsräntor medfört att det primära lånebehovet, dvs. lånebehov exklusive räntor, nu beräknas uppgå till -119,8 miljarder, vilket innebär en förbättring med 25,7 miljarder kronor i förhållande till beräkningen i statsbudgeten. Den något lägre nivån på ränteutgifterna i den aktuella beräkningen bidrar också till en förbättring av lånebehovet. Sammantaget innebär dessa förändringar att statens lånebehov nu bedöms bli 27 miljarder kronor lägre än vad som antogs i statsbudgeten, vilket innebär att staten beräknas kunna amortera ca 12 miljarder kronor på statsskulden under innevarande år. Statsskuldens utveckling beror på lånebehovet och på skulddispositioner som påverkar statsskuldens storlek utan att påverka lånebehovet. Totalt beräknas statsskulden minska med knappt 28 miljarder kronor under 1998. 7.2.1 Inkomster Statsbudgetens totala inkomster 1998 beräknas till 697,3 miljarder kronor eller 38,5 procent av BNP. Inkomsterna har ökat med 11,0 miljarder kronor jämfört med vad som angavs i 1998 års ekonomiska vårproposition och med 21,3 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades till statsbudgeten för 1998. I jämförelse med vårpropositionen och statsbudgeten har skatteinkomsterna ökat med 10,6 respektive 15,7 miljarder kronor medan övriga inkomster har ökat med 0,4 respektive 5,6 miljarder kronor. Skillnaden mellan den nuvarande beräkningen och beräkningen till vårpropositionen respektive statsbudgeten redovisas i tabell 7.2. I samband med övergången till den nya redovisningen (se avsnitt 5.2.1) har inkomster som tidigare redovisats under inkomsttypen Skatter m.m. flyttas till inkomsttypen Inkomster av statens verksamhet. För att öka jämförbarheten med beräkningen till vårpropositionen och den fastställda statsbudgeten har dessa inkomster i tabell 7.2 flyttats tillbaka till inkomsttypen Skatter m.m. Detta innebär att tabellen inte överensstämmer med den redovisning av inkomsterna som finns i kapitel 5. Summan av de totala inkomsterna överensstämmer dock. Inkomsterna från fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med 5,6 miljarder kronor jämfört med vad som angavs i vårpropositionen och med 6,8 miljarder jämfört med vad som angavs i statsbudgeten. Ökningarna förklaras av att kapitalinkomster avseende inkomståret 1997 förväntas bli större än tidigare beräknat, vilket för år 1998 medför att fyllnadsinbetalningarna ökar och att den överskjutande skatten minskar jämfört med tidigare prognoser. Den under våren 1998 beslutade sänkningen av fastighetsskatten från 1,7 till 1,5 procent beräknas påverka inkomsterna först 1999. Inkomsterna från juridiska personer ökar med 2,1 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades till vårpropositionen och med 9,9 miljarder kronor jämfört med vad som antogs i statsbudgeten. De ökade inkomsterna förklaras huvudsakligen av ökade bolagsvinster och därmed skatter avseende inkomståret 1997, vilket har medfört större fyllnadsinbetalningar under våren 1998. Socialavgifterna ökar med 1,3 miljarder kronor jämfört med vårpropositionen. Förändringen är hänförlig till ändrat antagande om utbetald lönesumma samt ökade inkomster från särskild löneskatt och egenavgifter. Mervärdesskatten ökar med 4,1 miljarder kronor i jämförelse med vad som beräknades till vårpropositionen. Det förklaras av en tidigareläggning av omföringar av mervärdesskatt från fysiska- och juridiska personers inkomstskatt. I förhållande till beräkningen i statsbudgeten har mervärdesskatten uppjusterats med 3,6 miljarder kronor. Inkomsterna från energiskatten har reviderats ned med 1,4 miljarder kronor jämfört med beräkningen till vårpropositionen. Minskningen förklaras till stor del av en fortsatt nedgång i bensinförbrukningen, men även av att inkomsterna från beskattningen av oljeprodukter minskar. Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 1,2 miljarder kronor i jämförelse med vårpropositionen, vilket i huvudsak förklaras av betydande återbetalningar från Exportkreditnämnden. Tabell 7.2 Statsbudgetens inkomster 1998 Miljarder kronor Aktuell Differens mot1 Inkomsttitel beräkning Vårproposition budgetproposition 1000 Skatter m.m. 617,7 10,6 15,7 1100 Skatt på inkomst 111,2 7,0 15,5 varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt 37,8 5,6 6,8 1121 Juridiska personers inkomstskatt 67,8 2,1 9,9 Övriga inkomstskatter 5,6 -0,7 -1,2 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter 209,3 1,3 0,4 varav Inkomster 320,1 2,5 0,8 Utgifter (Överföringar till AP-fonden) 110,8 1,1 0,4 1300 Skatt på egendom 34,9 -0,3 -0,2 varav 1310 Skatt på fast egendom 24,0 0,0 -0,2 1320 Förmögenhetsskatt 5,1 0,0 0,0 1341 Stämpelskatt 3,9 -0,3 -0,3 Övriga egendomsskatter 1,8 0,0 0,3 1400 Skatt på varor och tjänster 239,9 2,8 -0,2 varav 1411 Mervärdesskatt 160,3 4,1 3,6 1424 Tobaksskatt 7,2 0,0 -1,3 1425 Alkoholskatt 9,8 0,0 -1,1 1428 Energiskatt 49,4 -1,4 -1,5 1460 Skatt på vägtrafik 6,1 0,2 0,2 Övriga skatter på varor och tjänster 7,1 -0,2 -0,1 1500 Utjämningsavgift 21,3 -0,2 0,3 1600 Betalningsförskjutningar 1,1 0,0 0,0 2000 Inkomster av statens verksamhet 39,2 1,2 -0,5 varav 2411 Inkomster av statens aktier 11,8 0,0 -0,2 3000 Inkomster av försåld egendom 22,4 0,1 7,4 varav 3312 övriga inkomster av försåld egendom 22,3 0,0 7,3 4000 Återbetalning av lån 2,9 0,1 0,2 5000 Kalkylmässiga inkomster 5,2 -0,2 -0,2 6000 Bidrag m.m. från EU 9,7 -0,7 -1,3 7000 Extraordinära medel från EU 0,3 0,0 0,0 Statsbudgetens totala inkomster 697,3 11,0 21,3 1För att öka jämförbarheten har beloppen korrigerats för redovisningseffekter av det nya uppbördssystemet (se kapitel 5). Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Inkomster av försåld egendom beräknas öka med 7,4 miljarder kronor i jämförelse med vad som beräknades till statsbudgeten. Det beror bl.a. på att delpensionsfonden upphör och att fondens behållning förs in som en inkomst på statsbudgeten år 1998. Bidrag m.m. från EU minskar med 1,3 miljarder kronor i förhållande till statsbudgeten. Eftersom statens utgifter förväntas minska i motsvarande grad är denna inkomstminskning saldoneutral. 7.2.2 Takbegränsade utgifter Utgiftstaket uppgår till 720 miljarder kronor 1998. I budgetpropositionen för 1998 beräknades de takbegränsade utgifterna totalt uppgå till 716,4 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades därför uppgå till 3,6 miljarder kronor. I 1998 års ekonomiska vårproposition reviderades utgifterna under utgiftstaket upp till totalt 719,1 miljarder kronor, varav socialförsäkrings- sektorn vid sidan av statsbudgeten (fr.o.m. 1999 benämnt ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten) beräknades till 132,4 miljarder kronor. Upprevideringen gjordes bl.a. till följd av att kommunsektorn, med början 1998, tillfördes ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård, skola och omsorg. I den ekonomiska vårpropositionen beräknades budgeteringsmarginalen därför uppgå till 0,9 miljarder kronor. I den aktuella beräkningen bedöms de takbegränsade utgifterna uppgå till 718,9 miljarder kronor 1998, varav socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten beräknas till 132,4 miljarder kronor. Av tabell 7.3 framgår att de takbegränsade utgifterna nu bedöms bli 2,5 miljarder kronor högre än vad som redovisades i statsbudgeten för 1998, vilket innebär att budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre än den var i statsbudgeten. Tabell 7.3 Takbegränsade utgifter år 1998 Miljarder kronor Differens mot Aktuell beräkning Vårpro- positionen Stats- budgeten Utgifter exkl. statsskulds- räntor 586,5 -0,2 2,8 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 132,4 0,0 -0,3 Takbegränsade utgifter 718,9 -0,2 2,5 Budgeteringsmarginal 1,1 0,2 -2,5 Utgiftstak för staten 720,0 0,0 0,0 Enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder om det finns risk för att ett beslutat tak för statens utgifter kommer att överskridas. Ekonomistyrningsverkets prognos från den 10 september pekar mot att utgiftstaket år 1998 kommer att överskridas med 0,1 miljarder kronor. Det är också regeringens bedömning att utgiftstaket riskerar att överskridas om inga åtgärder vidtas. Regeringen har därför förberett ett antal åtgärder i syfte att begränsa utgifterna 1998. Åtgärderna innebär senareläggningar och utgiftsreduktion av planerade projekt m.m. och berör bl.a. totalförsvaret, det internationella biståndet, kommunikationsområdet och bidraget till de särskilda insatserna i kommuner och landsting. Enligt regeringens bedömning kommer budgeteringsmarginalen efter dessa åtgärder att uppgå till 1,1 miljarder kronor år 1998. Regeringen kommer under hösten att följa utvecklingen mycket noga och avser att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra ett överskridande av utgiftstaket. Senareläggningen av planerade projekt m.m. år 1998 får konsekvenser för beräknade nivån på utgifterna under kommande år. Regeringen har tagit hänsyn till detta genom att bl.a. höja posten förbrukning av anslagsbehållningar för åren 1999–2001 i förhållande till beräkningen i vårpropositionen. Uppföljning av enskilda utgiftsområden I tabell 7.4 redovisas de prognostiserade utgifterna per utgiftsområde. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor är i den aktuella beräkningen 2,8 miljarder kronor högre jämfört med vad som angavs i statsbudgeten. Utgifterna för vissa utgiftsområden och anslag har reviderats väsentligt i förhållande till statsbudgeten. De största förändringarna redovisas nedan. Tabell 7.4 Användning av medel under 1998 Miljoner kronor Utgiftsområden Anvisat i stats- budgeten Tilläggs- budget i vårpropo- sitionen Tilläggs- budget i denna proposition Utgifts- prognos UO 1 Rikets styrelse 3 977 19 4 380 UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 063 -21 2 069 UO 3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 662 10 14 5 979 UO 4 Rättsväsendet 21 034 -4 91 21 493 UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 811 -1 2 767 UO 6 Totalförsvar 41 244 100 43 019 UO 7 Internationellt bistånd 11 434 11 521 UO 8 Invandrare och flyktingar 3 864 366 4 315 UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 22 500 254 23 087 UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 37 192 38 686 UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 701 62 658 UO 12 Ekonomisk trygghet för familj och barn 35 814 35 888 UO 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 42 723 -4 238 37 842 UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 47 542 706 -787 47 826 UO 15 Studiestöd 21 334 -60 21 610 UO 16 Utbildning och universitetsforskning 27 051 60 136 27 669 UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 335 7 451 UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 22 826 77 289 22 637 UO 19 Regional utjämning och utveckling 3 605 3 528 UO 20 Allmän miljö- och naturvård 1 178 37 25 1 546 UO 21 Energi 1 583 428 1 232 UO 22 Kommunikationer 24 101 -2 25 705 UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 726 6 12 702 UO 24 Näringsliv 2 698 20 2 921 UO 25 Allmänna bidrag till kommunerna 93 049 4 270 -20 96 829 UO 26 Statsskuldsräntor m.m. 109 125 107 847 UO 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 19 645 21 155 Minskning av anslagsbehållningar 5 000 0 Summa utgiftsområden 692 815 1 636 694 361 Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor 583 690 1 636 139 586 514 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. Utgiftsområde 1 Rikets styrelse I statsbudgeten anvisades 4,0 miljarder kronor. Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel med 0,4 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet har utgifterna för anslaget Regeringskansliet m.m. reviderats upp med ca 0,3 miljarder kronor. Anslaget har dock en ingående balans som medför att utgifterna ryms inom tillgängliga medel. Utgiftsområde 4 Rättsväsendet I statsbudgeten anvisades 21,0 miljarder kronor. Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel med 0,5 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet har främst utgifterna för anslaget Kriminalvården reviderats upp från 3,4 miljarder kronor i statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor i den nuvarande prognosen. Anslaget budgeterades dock lågt med avsikten att en del av anslagssparandet skulle förbrukas. Utgifterna ryms inom tillgängliga medel. Utgiftsområde 6 Totalförsvar I statsbudgeten anvisades 41,2 miljarder kronor. Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel med 1,8 miljarder kronor, bl.a. till följd av stora förväntade materielleveranser senare under året. De högre utgifterna täcks genom förbrukning av anslagssparande och genom ett ianspråktagande av anslagskrediten. Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar I statsbudgeten anvisades 3,9 miljarder kronor för detta utgiftsområde. Utgiftsprognosen innebär att budgeterade medel överskrids med totalt ca 0,5 miljarder kronor. Orsaken till det befarade överskridandet är främst att utgifterna på anslaget Kommunersättningar till flyktingar ökat mer än väntat eftersom ett större antal personer tagits emot av kommunerna. Antalet personer i mottagningssystemet för asylsökande beräknas också bli högre än vad som antogs i statsbudgeten, vilket ökar utgifterna på anslaget Mottagande av asylsökande jämfört med statsbudgeten. Överskridandet finansieras delvis på tilläggsbudget genom att bl.a. anslagen för Migrationspolitiska åtgärder och Utresor för avvisade och utvisade minskas. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg I statsbudgeten anvisades 22,5 miljarder kronor. På tilläggsbudget har ytterligare 254 miljoner kronor anvisats för år 1998 (Bidrag till äldrebostäder m.m.). Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten och tilläggsbudgeten anvisade medel med 0,3 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet har bl.a. utgifterna för anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. blivit omkring 0,15 miljarder kronor högre än förväntat till följd av ökade tandvårdsutgifter. De högre utgifterna täcks av ett ianspråktagande av anslagskrediten. Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp I statsbudgeten anvisades 37,2 miljarder kronor. Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel med 1,5 miljarder kronor. Utgifterna för sjukpenning ökar kraftigare än vad som förväntades i statsbudgeten p.g.a. längre sjukskrivningsperioder och ett större antal sjukdagar. Totalt beräknas utgifterna för anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. bli 1,3 miljarder kronor högre än på statsbudgeten anvisade medel. I diagram 7.1 visas månatliga avvikelser från statsbudgeten hittills i år för sjukpenning och rehabilitering. Utgifterna för förtidspensioner beräknas bli omkring 0,2 miljarder kronor högre än vad som anvisades i statsbudgeten till följd av ett större antal förtidspensionärer. De högre utgifterna täcks av ett ianspråktagande av anslagskrediten. Diagram 7.1 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m augusti: Sjukpenning och rehabilitering, m.m. Miljoner kronor Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Den nuvarande utgiftsprognosen visar att utgifterna inom utgiftsområdet förväntas uppgå till 35,9 miljarder kronor år 1998, vilket är omkring 0,1 miljarder kronor högre än vad som anvisades på statsbudgeten. Inom utgiftsområdet har dock väsentliga förskjutningar av utgifterna skett mellan olika anslag. Utgifterna på anslagen Allmänna barnbidrag och Föräldraförsäkring har reviderats ned med 0,2 respektive 0,6 miljarder kronor. Den lägre utgiftsnivån beror bl.a. på en ny befolkningsprognos som visar att det nu beräknas födas färre barn jämfört med beräkningen i statsbudgeten. Utgifterna för Underhållsstöd bedöms dock överstiga budgeterade medel med omkring 0,9 miljarder kronor. I tilläggsbudget föreslås att överskridandet finansieras genom att anslaget Föräldraförsäkring minskas. Diagram 7.2 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti: Underhållsstöd Miljoner kronor Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet I budgetpropositionen för 1998 beräknades den öppna arbetslösheten år 1998 uppgå till 7,4 procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition reviderades denna prognos ned till 6,7 procent. Prognosen har nu reviderats ned ytterligare till 6,6 procent. I statsbudgeten anvisades 42,7 miljarder kronor för utgiftsområdet. Till följd av nedrevideringen av prognosen för den öppna arbetslösheten minskades anslaget för arbetslöshetsersättning med 4,2 miljarder kronor på tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen. Den aktuella beräkningen visar att utgifterna inom utgiftsområdet förväntas uppgå till 37,8 miljarder kronor år 1998, vilket således är omkring 4,9 miljarder kronor lägre än vad som anvisats på statsbudgeten. Diagram 7.3 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti: Bidrag till arbetslöshetsersättningen Miljoner kronor Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv I budgetpropositionen för 1998 anvisades anslagsmedel på totalt 47,5 miljarder kronor för detta utgiftsområde. Till följd av att bl.a. utgifterna för resursarbeten överfördes till utgiftsområde 14 från utgiftsområde 13 ökades anvisade medel med totalt 0,7 miljarder kronor på tilläggsbudgeten i den ekonomiska vårpropositionen. Utgifterna inom utgiftsområde 14 beräknas nu bli 47,8 miljarder kronor. På tilläggsbudget föreslås nu att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med 0,8 miljarder kronor mot bakgrund av att antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer vara lägre än vad som beräknades i samband med statsbudgeten för 1998. Utgiftsområde 15 Studiestöd Utgiftsprognosen visar att det förväntade utfallet överstiger i stats- och tilläggsbudget anvisade medel med ca 0,3 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet har främst utgifterna för anslaget Studiemedel m.m. reviderats upp med ca 0,2 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten. Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i den ekonomiska vårpropositionen har 27,1 miljarder kronor anvisats till detta utgiftsområde. Den aktuella utgiftsprognosen överstiger anvisade medel med 0,6 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet har bl.a. utgifterna för anslaget Särskilda utgifter för universitet och högskolor m.m. reviderats upp. De högre utgifterna täcks av anslagssparande. Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Den nuvarande utgiftsprognosen visar att utgifterna inom utgiftsområdet förväntas uppgå till 22,6 miljarder kronor år 1998, vilket är omkring 0,3 miljarder kronor lägre än vad som anvisats på statsbudgeten och tilläggsbudgeten i den ekonomiska vårpropositionen. Inom utgiftsområdet har väsentliga förskjutningar av utgifterna skett mellan olika anslag. Anslaget Räntebidrag har reviderats ned med 1,3 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten till följd av lägre marknadsräntor. Samtidigt har Bostadskreditsnämndens utgifter till följd av garantiåtaganden (anslaget Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet) reviderats upp med 1,2 miljarder kronor. Bostadskreditnämndens överskridande finansieras delvis på tilläggsbudget genom att bl.a. anslagen Räntebidrag, Investeringsbidrag för anordnande av bostäder till studenter m.fl. och Fonden för fukt och mögelskador minskas. Diagram 7.4 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti: Bostadsgarantier Miljoner kronor Utgiftsområde 20 Allmän miljö och naturvård I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i vårpropositionen har sammantaget 1,2 miljarder kronor anvisats till detta utgiftsområde. Den aktuella utgiftsprognosen överstiger anvisade medel med 0,3 miljarder kronor. De högre utgifterna hänför sig i huvudsak till s.k. äldreanslag och täcks av anslagssparande och reservationer. Utgiftsområde 21 Energi Utgiftsprognosen är 0,4 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998. Nedrevidering har bl.a. gjorts av anslaget Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige. Utgiftsområde 22 Kommunikationer I statsbudgeten anvisades sammantaget 24,1 miljarder kronor till detta utgiftsområde. I den aktuella prognosen beräknas utgifterna bli 1,6 miljarder kronor högre jämfört med statsbudgeten. Upprevideringar i förhållande till statsbudget har bl.a. gjorts av anslagen Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar. De högre utgifterna innebär främst ett ökat ianspråktagande av anslagsbehållningar. Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar m.m. Utgiftsprognosen är 1,0 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998. Förklaringen är främst att de EU-finansierade utgifterna för bl.a. Arealersättning och djurbidrag m.m. och Intervention och exportbidrag beräknas bli lägre än budgeterade belopp. Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner På statsbudgeten anvisades 93,0 miljarder kronor. För år 1998 beräknas utgifterna nu uppgå till 96,8 miljarder kronor. Utgiftsökningen förklaras huvudsakligen av att kommunsektorn fr.o.m. år 1998 tillfördes ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård, skola och omsorg i 1998 års ekonomiska vårproposition. Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsprognosen är 1,5 miljarder kronor högre än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998. Upprevideringar i förhållande till statsbudgeten har gjorts av anslaget Mervärdesskattebaserad avgift och den avgift som baserar sig på bruttonationalinkomsten. 7.3 Förslag till tilläggsbudget för 1998 7.3.1 Inledning Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. I den nya budgetprocessen avses regeringen, om behov föreligger, redovisa förslag till tilläggsbudget vid två tillfällen. I årets ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) föreslog regeringen ändringar och nya anslag för statsbudgeten för budgetåret 1998 (tilläggsbudget 1). De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp redovisas i det följande. De föreslagna ökningarna av anslagen uppgår till totalt 3 889 miljoner kronor. Minskningarna av 1998 års anslag uppgår till sammanlagt 3 750 miljoner kronor. Indragningarna av anslagsbehållningar uppgår till totalt 167 miljoner kronor. Ökningen av inkomsterna till följd av förslagen på tilläggsbudget uppgår till totalt 81 miljoner kronor. Regeringens ambition är att ökade utgifter skall finansieras genom motsvarande minskningar av andra utgifter samma år. För de flesta anslagsökningar föreslås således finansiering, i första hand genom minskningar av andra anslag. För tre anslag är det enligt regeringens bedömning inte möjligt att i nuläget fullt ut finansiera de ökade utgifterna på detta sätt. Detta gäller anslagen för mottagande av asylsökande och för kommunersättningar vid flyktingmottagande under utgiftsområde 8 samt anslaget för Statens bostadskreditnämnds garantiverksamhet under utgiftsområde 18. Det under utgiftsområde 14 uppförda anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med 800 miljoner kronor. Denna minskning tas inte i anspråk för någon viss anslagshöjning. Sammantaget uppgår anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget därmed till en ökning med 139 miljoner kronor netto. Förslaget till tilläggsbudget ryms inom de budgetpolitiska målen, dvs. utgifterna överskrider inte utgiftstaket och saldomålet uppnås. Teknisk justering av anslagen för förvaltningsändamål I budgetpropositionen för 1998 anmälde regeringen att en teknisk justering hade genomförts av de utgiftsområdesramar som omfattar anslag för förvaltningsändamål. Justeringen gjordes med anledning av en av riksdagen beslutad förändring av finansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga området (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53). I efterhand har regeringen konstaterat ett fel i underlaget för justeringen. En teknisk justering genomförs därför av utgiftsområdesramarna för år 1999. För vissa anslag är det enligt regeringens bedömning nödvändigt att göra en justering redan innevarande budgetår. De ökade utgifterna täcks av motsvarande inkomster på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter. Regeringen föreslår att anslag där justeringen uppgår till 5 miljoner kronor eller mer anvisas ytterligare medel på tilläggsbudget för 1998 enligt nedanstående tabell. Justeringen innebär att berörda anslag ökas med sammanlagt 174 miljoner kronor. Tabell 7.5 Teknisk justering av anslagen för förvaltnings- ändamål 1998 Tusental kronor Anslag Höjning UO 1 C1 Rikets styrelse Regeringskansliet m.m.1 18 893 UO 3 A2 A3 Skatteförvaltning och uppbörd Skattemyndigheterna Tullverket 1 17 588 6 760 UO 4 A1 C1 D1 Rättsväsendet Polisorganisationen 1 Domstolsväsendet m.m. Kriminalvården 61 776 11 012 16 742 UO 14 A1 Arbetsmarknad och arbetsliv Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader 13 458 UO 16 A7 Utbildning och universitets- forskning Specialskolor och resurscenter m.m. 5 330 UO 18 C1 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Länsstyrelserna m.m. 1 22 454 1 Ytterligare förändringar på tilläggsbudget föreslås nedan för anslagen C1 Regeringskansliet m.m. (utgiftsområde 1), A3 Tullverket (utgiftsområde 3), A1 Polisorganisationen (utgiftsområde 4) samt C1 Länsstyrelserna m.m. (utgiftsområde 18). 7.3.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse C1 Regeringskansliet m.m. I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 870 944 kronor. För att genomföra den i inledningen till förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen föreslår regeringen att 18 893 000 kronor tillförs anslaget under innevarande budgetår. Samtidigt minskas anslaget med 200 000 kronor för att bidra till finansieringen av höjningen av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar under utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen föreslår således att anslaget tillförs 18 693 000 kronor under innevarande budgetår. C3 Allmänna val I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål ett ramanslag på 217 400 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 12 400 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val ökas med 20 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget C4 Stöd till politiska partier minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Inför valet till Europaparlamentet i september 1995 anvisades 30 000 000 kronor för partiernas kampanjkostnader (prop. 1994/95:150 bilaga 3, bet. 1994/95:KU50, rskr. 1994/95:430). Partierna har ett givet intresse av att nå ut med information till väljarna för att informera om hur de ser på de EU-frågor som aktualiseras i valet till Europaparlamentet i juni 1999. Med hänsyn till det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet 1995 bedömer regeringen att extra resurser behövs för att informera väljarna om valet 1999. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 20 000 000 kronor anvisas för detta ändamål. 7.3.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii Regeringens förslag: Regeringen förvärvar 49% av aktierna i A/O Dom Shvetsii, som i dag innehas av Skanskakoncernen, genom att utnyttja en utställd option. Regeringen bemyndigas att besluta om och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra förvärvet. Anslaget A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv får belastas med kostnaderna för förvärvet av aktierna i A/O Dom Shvetsii och därmed uppkomna förvaltningskostnader. Skälen för regeringens förslag: I propositionen Ett Sverigehus i S:t Petersburg (prop. 1994/95:78, bet. 1994/95:FiU4, rskr. 1994/95:75) föreslogs att svenska staten skulle ingå som delägare i ett bolag med syfte att förvalta fastigheter i S:t Petersburg. Den fastighet som i första hand avsågs ägas av bolaget var det s.k. Anderssonska huset som skulle utnyttjas för etablering av ett Sverigehus med officiella, kulturella och kommersiella funktioner. I propositionen angavs att det var angeläget att svenska myndigheter och svenskt näringsliv gavs en naturlig bas för sin verksamhet i S:t Petersburg för att utveckla förbindelserna inom detta område. Riksdagen godkände propositionens förslag att etablera ett Sverigehus i S:t Petersburg. Ett ryskt fastighetsbolag - A/O Dom Shvetsii – bildades år 1995 genom ett avtal mellan Svenska staten, Skanska International Building AB och S:t Petersburgs stad. Svenska staten äger 36% av aktierna, Skanska 49% och S:t Petersburg stad 15%. Aktiekapitalet i bolaget uppgår till 20 miljoner kronor. Skanska har ställt ut en option till Svenska staten (Finansdepartementet) med rätt att förvärva Skanskagruppens samtliga aktier i A/O Dom Shvetsii – motsvarande 49% av aktiekapitalet – till ett pris om 15,5 miljoner kronor. Regeringen bedömer att svenska staten bör utnyttja den option som ställts ut av Skanska AB för att få större ägarinflytande i bolaget. Svenska staten kommer genom förvärvet att bli majoritetsägare, 85%, i bolaget. Regeringen föreslår att förvärvet av aktierna i A/O Dom Shvetsii av Skanska AB och därmed förenade förvaltningskostnader får belasta det under utgiftsområde 24 Näringsliv uppförda anslaget A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statliga ägda företag, m.m. Förvärvet av aktierna och övriga kostnader i samband med förvärvet uppskattas till 20 000 000 kronor. A6 Finansinspektionen I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 110 875 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A6 Finansinspektionen ökas med 1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Som anges i volym 2 i denna proposition har regeringen under budgetåret 1998 lagt fram ett antal propositioner som ger inspektionen nya eller utökade arbetsuppgifter. Under 1998 berörs myndigheten främst av förslaget om förstärkt tillsyn över börser. De nya uppgifterna medför behov av att förstärka inspektionen personellt och datormässigt. Enligt regeringens bedömning medför de utökade arbetsuppgifterna kostnadsökningar på drygt 1 000 000 kronor under budgetåret 1998. Regeringen har vidare uppdragit åt Finansinspektionen att kartlägga de svenska bankernas kostnadsuttag och föreslå eventuella åtgärder för att förbättra informationen till bankkunderna. Kostnaden för detta uppdrag beräknas till 500 000 kronor. Vissa kostnadsökningar bedöms Finans- inspektionen klara genom omprioriteringar av verksamheten. Sammantaget föreslår regeringen en anslagshöjning engångsvis på 1 000 000 kronor till Finansinspektionen under budgetåret 1998. A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en minskning av anslaget med 1 400 000 kronor på tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 767 600 000 kronor. Regeringens förslag: Vissa driftskostnader för statens betalningssystem får belasta anslaget A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Skälen för regeringens förslag: I syfte att uppnå en effektivare upplåning, låneförvaltning och likviditetsförvaltning överfördes den 1 juli 1998 ansvaret för och driften av statens betalningssystem från Riksrevisionsverket till Riksgäldskontoret. De administrativa kostnaderna för betalningssystemet belastar anslaget A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader. Andra centrala driftskostnader för statens betalningssystem föreslås fr.o.m. innevarande budgetår belasta anslaget A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning. 7.3.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd A1 Riksskatteverket I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en minskning av anslaget på 4 000 000 kronor på tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 352 304 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1 Riksskatteverket minskas med 10 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Efter förslag på tilläggsbudget 1 ökades anslaget till Tullverket för innevarande budgetår med 14 miljoner kronor. Tillskottet finansierades genom en motsvarande minskning av anslaget till Riksskatteverket. Samtidigt tillfördes Riksskatteverket 10 miljoner kronor för utbetalning av ersättningar på grund av överträdelse av gemenskapsrätten avseende punktskatt på mineraloljor. Regeringen avsåg att återkomma i budgetpropositionen med dels en mera precis beräkning, dels förslag till finansiering. Det kan nu konstateras att det fortfarande är svårt att göra någon mera precis beräkning av ersättningsanspråkens totala omfattning. De senaste uppgifterna som inhämtas från Justitiekanslern och Riksskatteverket tyder på att de sammanlagda utbetalningarna inte kommer att överstiga 10 miljoner kronor. Eftersom ett mycket stort antal framställningar ännu inte har prövats är det dock inte heller nu möjligt att närmare ange beloppet. Den utgiftsprognos för det berörda anslaget som redovisades av Riksskatteverket vid utgången av augusti och bl.a. baserades på en analys av utfallet efter det första halvåret tyder på en lägre medelsförbrukning än vad som tidigare har antagits. Mot bakgrund av vad som nu har sagts framstår det som mindre lämpligt att kompensera Riksskatteverket för kostnaden för ersättningarna och samtidigt finansiera detta genom minskning av något annat anslag inom utgiftsområdet, vilket var den utgångspunkt som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Kostnaden bör enligt regeringens mening i stället bäras av Riksskatteverket inom ordinarie resursramar. A3 Tullverket I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 050 369 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 14 000 000 kronor. För att genomföra den i inledningen till förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen föreslår regeringen att 6 760 000 kronor tillförs anslaget under innevarande budgetår. Samtidigt minskas anslaget med 200 000 kronor för att bidra till finansieringen av höjningen av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar under utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen föreslår således att anslaget tillförs 6 560 000 kronor under innevarande budgetår. 7.3.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet F7 Diverse kostnader för rättsväsendet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 19 560 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet ökas med 15 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A2 Säkerhetspolisen minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till 34 560 000 kronor, vilket innebär att anslaget behöver höjas med 15 000 000 kronor. Trots att regeringen har stramat upp de administrativa rutinerna av utbetalningar från anslaget är förbrukningen av anslaget mycket svår att förutsäga. Vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av den ökade anslagsbelastningen redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition. F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 8 356 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget C1 Regeringskansliet m.m. minskas med 200 000 kronor, det under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd uppförda anslaget A3 Tullverket minskas med 200 000 kronor, det under utgiftsområde 4 uppförda anslaget A1 Polisorganisationen minskas med 800 000 kronor, det under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan uppförda anslaget B1 Bidrag till vissa internationella organisationer minskas med 600 000 kronor samt att det under utgiftsområde 6 Totalförsvar uppförda anslaget B1 Funktionen Civil ledning minskas med 200 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att utgifterna på anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar kommer att uppgå till 10 356 000 kronor, vilket innebär att anslaget behöver höjas med 2 000 000 kronor. Detta beror på att anslagsbelastningen blivit större än beräknat på grund av ökade kostnader för Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet under 1998. 7.3.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan B1 Bidrag till vissa internationella organisationer I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 464 161 000 kronor. För att bidra till finansieringen av höjningen av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar under utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas anslaget B1 Bidrag till vissa internationella organisationer med 600 000 kronor. 7.3.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar A1 Försvarsmakten I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 36 757 400 000 kronor. Ett bemyndigande avseende beställningar på högst 83 505 400 000 kronor har givits. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att i fråga om ramanslaget A1 Försvarsmakten under budgetåret 1998 medge beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 88 918 200 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har godkänt regeringens förslag till inriktning av investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 19982000 samt bemyndigat regeringen att i fråga om ramanslaget A1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kronor (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6 avsnitt 4.3, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82). Regeringens förslag till investeringsplan och beställningsbemyndigande var inte angivna i samma prisläge, vilket de rätteligen borde ha varit. Investeringsplanen är i 1998 års prisläge medan beställningsbemyndigandet är angivet i 1997 års prisläge. Planerad beställningsvolym enligt investeringsplanen ryms därför inte inom den beslutade bemyndiganderamen. En omräkning av bemyndigandet till 1998 års prisläge krävs således. Regeringens förslag till bemyndigande omfattade inte heller utgifter efter år 2007, vilket det rätteligen borde ha gjort. För vissa objekt som enligt materielplanen skall beställas under år 1998 kommer betalningarna att pågå även efter år 2007, vilket ökar behovet av beställningsbemyndigande. Sedan år 1996 skall Försvarsmakten vid sin materielanskaffning tillämpa reglerna i anslagsförordningen (1996:1189). Detta innebär att Försvarsmakten skall betala vid leverans och inte som tidigare genom samlingsfakturering och förskott. Tillämpningen av anslagsförordningen leder till ett ökat behov av beställningsbemyndigande. I prop. 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. redovisade regeringen ett antal reduceringsåtgärder för att hantera problemen med Försvarsmaktens ekonomi, däribland att betalningarna för viss materielanskaffning senarelagts i syfte att minska anslagsbelastningen under 1998. Senareläggningen medför ett ökat behov av beställningsbemyndigande. Sammantaget innebär vad regeringen ovan redovisat att beställningsbemyndigandet för budgetåret 1998 behöver utökas till totalt 88 918 200 000 kronor, om planerade beställningar skall kunna göras. A2 Fredsfrämjande truppinsatser I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 534 419 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 150 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A2 Fredsfrämjande truppinsatser ökas med totalt 207 136 000 kronor för att möjliggöra en utökad satsning på den fredsfrämjande verksamheten samt för att bekosta en höjning av det särskilda tillägget för anställda i utlandsstyrkan med minröjningsuppdrag i Västsahara (Minurso). Finansiering sker genom att anslaget A1 Försvarsmakten minskas med motsvarande belopp. Personalramen för det svenska bidraget i SFOR utökas till högst 530 personer. Förslaget ryms inom tilldelade medel. Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens bedömning bör anslaget engångsvis tillföras 205 000 000 kronor för att i första hand bekosta eventuella nya eller förändrade truppinsatser på Balkan och eventuella insatser med snabbinsatsstyrkan (Swerap). Den 28 maj 1998 beslutade regeringen om det särskilda tillägget för anställda i utlandsstyrkan med minröjningsuppdrag i Västsahara (Minurso) och om vissa reseförmåner för den berörda personalen. I beslutet anförde regeringen att den avsåg att på tilläggsbudget till statsbudgeten föreslå riksdagen att anslaget A2 Fredsfrämjande truppinsatser skulle ökas med ett belopp som motsvarar den aktuella höjningen av det särskilda tillägget. Regeringen beräknar att anslagsbehovet ökar med 2 136 000 kronor till följd av de förmånsändringar regeringen beslutat om. Riksdagen har beslutat att högst 510 personer får ställas till förfogande inom ramen för SFOR (prop. 1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr. 1996/97:116). För närvarande genomförs en omorganisation och omfördelning av ansvar mellan truppbidragarländerna i den nordisk- polska brigaden inom SFOR. Samtidigt genomförs en omorganisation inom den amerikanska divisionen där brigaden ingår. Sammantaget innebär detta att den tidigare ansvarsfördelningen mellan divisionen och brigaden förändras och att den tidigare samordnade sjukvården avses delas upp, vilket kräver en något större sjukvårdsorganisation inom brigaden. Sverige övertog ansvaret för sjukvårdsorganisationen den 1 oktober 1998. Sjukvårdsansvaret kräver mer personal än vad som var fallet när Sverige hade ansvaret för brigadens underhållsfunktion. För att klara det större sjukvårdsansvaret behöver personalramen utökas från högst 510 personer till högst 530 personer. B1 Funktionen Civil ledning I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 473 145 000 kronor. För att bidra till finansieringen av ökningen av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar under utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas anslaget B1 Funktionen Civil ledning med 200 000 kronor. B10 Funktionen Energiförsörjning Kostnaderna för myndighetsarbetet med dammberedskap I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 230 687 000 kronor. Regeringens förslag: Affärsverkets svenska kraftnäts utgifter för verksamheten med dammsäkerhet bekostas från anslaget B10 Funktionen Energiförsörjning. Skälen för regeringens förslag: Från anslaget bekostas bl.a. beredskapsinsatser för att minska känsligheten för störningar inom elförsörjningen och Affärsverket svenska kraftnäts myndighetsutövning enligt beredskapslagen (1997:288). Sedan den 1 januari 1998 har Svenska kraftnät även myndighetsansvaret vad gäller frågor om dammsäkerhet. Utgifterna för denna verksamhet beräknas till 1 miljon kronor årligen. Enligt regeringens bedömning är Svenska kraftnäts verksamhet med dammsäkerhet och med elberedskap så nära kopplade till varandra att en entydig gränsdragning mellan verksamheterna svårligen låter sig göras. Regeringen föreslår därför att även Svenska kraftnäts verksamhet med dammsäkerhet under budgetåret 1998 får bekostas från anslaget B10 Funktionen Energiförsörjning. 7.3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar A1 Statens invandrarverk I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 452 402 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1 Statens invandrarverk ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B1 Integrationsmyndigheten minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Regeringen fattade den 26 februari 1998 ett beslut med innebörden att iranska medborgare inte behöver befria sig från sitt nuvarande medborgarskap för att bli svenska medborgare. Detta bedöms leda till att ca 16 000 iranska medborgare bosatta i Sverige, som annars inte hade ansökt om svenskt medborgarskap, nu kommer att göra det. Statens invandrarverk har under år 1998 inte resurser för att pröva en sådan ökad mängd medborgar- skapsärenden. Väntetiderna för de sökande skulle komma att överstiga ett år om Statens invandrarverk inte tilldelas föreslagna medel. A2 Mottagande av asylsökande I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 773 650 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A2 Mottagande av asylsökande kommer att överskridas innevarande år med 208 000 000 kronor. Regeringen hinner inte avvakta riksdagens beslut utan måste medge ett överskridande av anslaget. Regeringen föreslår att överskridandet regleras på tilläggsbudget genom att anslaget höjs med samma belopp. Finansiering sker delvis genom en minskning av anslagen A3 Migrationspolitiska åtgärder med 85 000 000 kronor, A5 Offentligt biträde i utlänningsärenden med 11 000 000 kronor och A6 Utresor för avvisade och utvisade med 23 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Anslaget täcker kostnader för mottagandet av asylsökande och personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Från anslaget bekostas även asylsökandes resor från Sverige och kostnaderna för utlänningar som tagits i förvar enligt utlänningslagen (1989:529) och ersättning till kommunerna för den ersättning som ges till vissa andra utlänningar än asylsökande medan de väntar på beslut om uppehållstillstånd. Orsaken till den ökade anslagsbelastningen är främst den komplicerade situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Ett stort antal jugoslaviska medborgare har vägrats inresa i sitt hemland efter det att de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige. De har därför kommit att stanna kvar i mottagandesystemet under betydligt längre tid än vad som beräknats i budgetpropositionen för 1998. Under innevarande år har antalet asylsökande åter ökat, inte minst på grund av förhållandena i den jugoslaviska provinsen Kosovo. Även situationen i Irak leder till att människor söker sig därifrån till Sverige och andra europeiska länder. B4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 713 915 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande kommer att överskridas innevarande år med 324 000 000 kronor. Regeringen hinner inte avvakta riksdagens beslut utan måste medge ett överskridande av anslaget. Regeringen föreslår att överskridandet regleras på tilläggsbudget genom att anslaget höjs med samma belopp. Finansiering sker delvis genom minskning av anslagen B1 Integrationsmyndigheten med 5 000 000 kronor, B2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden med 25 000 000 kronor, B3 Integrationsåtgärder med 10 000 000 kronor och B5 Hemutrustningslån med 7 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Kommunerna beräknas innevarande budgetår ta emot 12 470 flyktingar. Det är väsentligt fler än det antagande om 7 000 kommunmottagna flyktingar som låg till grund för regeringens anslagsberäkningar i budgetpropositionen för 1998. Ökningen beror främst på att regeringen och Utlänningsnämnden har måst fatta praxisbeslut om uppehållstillstånd för sådana asylsökande som under flera år befunnit sig i Sverige. Även antagandet hösten 1997 om antalet kommunmottagna det året - 12 700 flyktingar - var för lågt jämfört med det verkliga utfallet som blev 13 600. Utbetalningsreglerna gör att ersättningsutbetalningarna år 1998 påverkas starkt av kommunmottagandet år 1997. 7.3.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn A3 Underhållsstöd I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 2 125 661 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd ökas med 735 000 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1998. Finansiering sker genom att anslaget A2 Föräldraförsäkring minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfallet under första halvåret 1998, beräknas anslaget A3 Underhållsstöd överskridas med ca 933 miljoner kronor jämfört med anslaget enligt regleringsbrevet för 1998. Det beräknade underskottet är ca 735 miljoner kronor större än högsta möjliga anslagskredit. De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. Det har visat sig att de beräkningar som gjordes i samband med att det nya systemet infördes inte kommer att stämma med utfallet. Kostnaden för underhållsstödet uppgick år 1997 till 3 023 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick samma år till 2 411 miljoner kronor vilket innebar att anslaget därmed överskreds med 589 miljoner kronor eller 24 %. För att täcka det beräknade överskridandet tillfördes anslaget på tilläggsbudget för år 1997 ytterligare 588 550 000 kronor. I samband därmed föreslog regeringen att anslaget, i avvaktan på den utvärdering av reformen som Riksförsäkringsverket fått i uppdrag att göra, under perioden 19982001 skulle minskas med 170 miljoner kronor per år, motsvarande överskridandet under år 1997. En särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års ekonomiska vårproposition, analyserat regler och ekonomiskt utfall av underhållsstödet. Detta analysarbete fortsätter. Regeringen följer noga utvecklingen. Enligt arbetsgruppens prognoser talar den demografiska utvecklingen med färre födda barn och en inkomstutveckling med bl.a. återställda ersättningsnivåer i socialförsäkringen och fler sysselsatta för att kostnaderna för underhållsstödet börjar sjunka inom något år. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att anslaget A3 Underhållsstöd ökas med 735 000 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1998. Finansiering sker genom att anslaget A2 Föräldraförsäkring minskas med motsvarande belopp. Enligt Riksförsäkringsverkets redovisning av anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfallet under första halvåret 1998, beräknas anslaget A2 Föräldraförsäkring till ca 14 415 miljoner kronor, 614 miljoner lägre än anslaget enligt regleringsbrevet för 1998. Anslaget bedöms därför tillsammans med anslagssparandet från föregående år underskridas med 1 424 miljoner kronor. Enligt regleringsbrevet får anslaget tillgodoräknas ett sparande på högst 737 950 000 kronor. 7.3.10 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 21 649 793 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 606 000 000 kronor. Något bemyndigande för regeringen att låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har inte begärts. Regeringens förslag: Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med 800 000 000 kronor. Regeringen bemyndigas att beställa tjänster under år 1998 som medför utgifter under år 1999 på högst 55 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering kommer att vara lägre än vad som beräknades i samband med statsbudgeten för 1998. Inom ramen för anvisade medel under anslaget beräknades att antalet deltagare skulle uppgå till i genomsnitt minst 182 000 personer per månad. Arbetsmarknadsverket (AMV) beräknar dock för 1998 att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt kommer att uppgå till 169 000. Regeringen föreslår därför att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med 800 miljoner kronor. En stor del av besluten om åtgärder vars kostnader täcks av anslaget innebär utgifter för kommande budgetår. Regeringen bör därför få ett beställningsbemyndigande som innebär att beslut kan fattas under år 1998 som medför utgifter under år 1999. Regeringen föreslår att den bemyndigas att under år 1998 beställa tjänster som medför utgifter på högst 55 000 000 kronor under år 1999. 7.3.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 350 984 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. ökas med totalt 107 800 000 kronor. Finansiering sker genom indragning av medel enligt följande: 77 300 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C46 Övriga utgifter inom grundutbildning, 10 500 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning samt 20 000 000 kronor av anslagssparandet vid ingången av budgetåret 1998 för anslagen för grundutbildning B1, B3, B5, B7, B9, B11, B15, B17, B21, B22, B23, B24, B25, B26, B27, B28, B29, B30, B31, B32, B33, B39 samt B40 avseende medel för s.k. NT- utbildning. Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under anslaget B44 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. anslagsposten 12 Momsmerkostnader för Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Avtalet mellan staten och berörda stiftelsehögskolor reglerar bland annat kompensation för mervärdesskatt. För detta ändamål finns en anslagspost på 76 300 000 kronor uppförd. Enligt prognosen för budgetåret 1998 kommer utgifterna att överstiga beräknade medel med cirka 150 000 000 kronor. Regeringen anser att denna kostnad bör belasta anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. Genom att höja anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. med 87 800 000 kronor finns medel för att utbetala kompensationen för mervärdesskatten till stiftelsehögskolorna. Återstående del av kostnaden för kompensation för mervärdesskatt tas med 50 000 000 kronor från den för budgetåret 1998 uppförda anslagsposten 12 För regeringens fördelning samt med 12 900 000 kronor från anslagssparande vid ingången av budgetåret 1998 på anslagsposten 10 Övrig forskning. Båda anslagsposterna ligger under anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. Vidare föreslås att anslagsposten 6 Utveckling av naturvetenskap och teknik under anslaget B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. engångsvis tillförs 20 000 000 kronor. Detta görs för att medel för s.k. NT-utbildning skall kunna fördelas till de högskolor som har genomfört mer NT-utbildning än vad de initialt planerat att genomföra. Finansiering sker genom indragning av anslagssparande på följande anslag: B1, B3, B5, B7, B9, B11, B15, B17, B21, B22, B23, B24, B25, B26, B27, B28, B29, B30, B31, B32, B33, B39 samt B40. Medlen dras in från de högskolor som inte har genomfört hela sitt planerade NT-utbildningsuppdrag. C3 Centrala studiestödsnämnden I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 313 924 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 60 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala - studiestödsnämnden ökas med 22 400 000 kronor. Finansiering sker genom indragning av medel enligt följande: 6 400 000 kronor från anslaget A3 Vuxenstudiestöd, 2 000 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., 4 100 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., 800 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C46 Övriga utgifter inom grundutbildning samt 9 100 000 kronor från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning. Skälen för regeringens förslag: Som aviserades i tilläggsbudgeten i samband med 1998 års ekonomiska vårproposition har satsningen på vuxenutbildningen och högskolan inneburit ökad administration inom hela studiestödsområdet. Den höjning som engångsvis föreslås avseende anslaget C3 Centrala studiestödsnämnden avser att täcka ökade kostnader för återbetalningsadministrationen motsvarande 10 000 000 kronor (fr.o.m. 1999 höjs expeditionsavgiften motsvarande en resursförstärkning på 20 000 000 kronor), administrativa kostnader i samband med sommarkurser motsvarande 6 400 000 kronor samt underskott till följd av ändrade aviseringsdatum 6 000 000 kronor. Samtliga höjningar finansieras inom utgiftsområdets ram. 7.3.12 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande A5 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 500 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A5 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer enligt nuvarande beräkning att överskridas innevarande år med 1 015 miljoner kronor. Regeringen har medgivit ett överskridande av anslaget. Regeringen föreslår att överskridandet regleras på tilläggsbudget genom att anslaget höjs med samma belopp. Finansiering sker delvis genom minskningar av anslag enligt följande: Anslaget A1 Boverket med 17 000 000 kronor, anslaget A2 Räntebidrag med 600 000 000 kronor, anslaget A4 Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader med 2 000 000 kronor, anslaget A8 Fonden för fukt- och mögelskador med 15 000 000 kronor, anslaget A9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder med 7 000 000 kronor, anslaget A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder till studenter m.fl. med 75 000 000 kronor, anslaget C1 Länsstyrelserna m.m. med 30 000 000 kronor, anslaget D2 Statens va-nämnd med 2 000 000 kronor samt det under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner uppförda anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting med 20 000 000 kronor. Vidare dras 37 000 000 kronor in från det under utgiftsområde 18 uppförda anslaget A3 Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget A5 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer att uppgå till 2 700 miljoner kronor. Den ökade anslagsbelastningen under år 1998 beror på att förväntade skador ökat mer än prognostiserat beroende på att det låga ränteläget lett till att räntebidragen avvecklats fortare för de kredittagare vars lån staten garanterat. 7.3.13 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård A4 Investeringar och skötsel för naturvård I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 311 473 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 20 000 000 kronor. Inom anslaget har 25 000 000 kronor avsatts för bidrag som förutsätter medfinansiering från EU:s miljöfond LIFE. Regeringens förslag: Anslaget A4 Investeringar och skötsel för naturvård ökas med 25 000 000 kronor. Finansiering sker genom ett bidrag från EU på motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Naturvårdsverket har från EU:s LIFE-fond beviljats ett bidrag på 5 935 542 ecu, motsvarande ca 50 000 000 kronor, för markförvärv. Bidraget uppgår till 25 000 000 kronor mer än vad som beräknats för den aktuella anslagsposten. Medlen från EU redovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG. 7.3.14 Utgiftsområde 22 Kommunikationer Vissa trafikanläggningar i Stockholms län Regeringens förslag: Riksgäldskontorets rätt att teckna statlig borgen för redan påbörjade, avslutade eller avbrutna projekt i Stockholms län begränsas till 3 000 000 000 kronor. Garantin för vid varje tidpunkt upplupna räntekostnader och prisökningen i samhället utökas till 625 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade våren 1998 om finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m. (prop. 1997/98:123, bet. 1997/98:TU5, rskr. 213). Riksdagsbeslutet omfattade bl.a. finansieringen av vägprojektet Södra länken och järnvägsutbyggnaden mellan Södermalm och Årsta samt en begränsning av tidigare utställda lånegarantier för genomförda och avbrutna vägprojekt. Regeringen bedömde i propositionen som låg till grund för riksdagens beslut att 3 125 miljoner kronor var intecknade för att fullfölja ingångna åtaganden för genomförda och avbrutna vägprojekt exklusive Södra länken. Regeringen bedömde i samma proposition att upplupna räntekostnader och justering för prisökningar i samhället därutöver skulle komma att uppgå till högst 500 miljoner kronor. Riksdagen har med anledning av regeringens proposition dels bemyndigat regeringen att begränsa Riksgäldskontorets rätt att teckna statlig borgen för redan påbörjade, avslutade eller avbrutna projekt inom en ram om 3 125 miljoner kronor, dels att låta Riksgäldskontoret justera denna garanti med högst 500 miljoner kronor för vid varje tidpunkt upplupna räntekostnader och prisökningar i samhället. Det har vid en närmare analys av beräknade räntekostnader konstaterats att en ram på högst 500 miljoner kronor för upplupna räntor och indexjusteringar inte är tillräcklig. I stället bedömer Stockholmsleder AB, som svarar för aktuell upplåning, att upplupen ränta och justering för prisökningar totalt kommer att kunna uppgå till 625 miljoner kronor. Å andra sidan bedömer bolaget att intecknade medel för att fullfölja ingångna åtaganden inte kommer att uppgå till ett högre belopp än 3 000 miljoner kronor. Därmed kan den totala garantiramen för dessa projekt hållas oförändrad, dock med en annan fördelning mellan garantiramen i fast pris och garantiramen för upplupen ränta och indexjusteringar. Riksdagen bör därför godkänna att regeringen får göra denna justering av de aktuella garantiramarna. Fonden för den mindre skeppsfarten Regeringens förslag: En inleverans av medel görs från Fonden för den mindre skeppsfarten med 50 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagsbeslut den 17 december 1987 (prop. 1987/88:25, bet. 1987/88:NU12, rskr. 1987/88:112) övertog Svenska skeppshypo- tekskassan Lånenämndens för den mindre skeppsfarten verksamhet samt förvaltningen av de lån som nämnden tidigare beviljat. Enligt beslutet omvandlades kvarvarande anslagsbehållning till en särskild fond, Fonden för den mindre skeppsfarten. Fondens nuvarande behållning är relativt stor i förhållande till beviljade lån. Regeringen anser därför att en inleverans på 50 000 000 kronor bör göras. Luftfartsverkets finansiella befogenheter Regeringens förslag: Luftfartsverket får rätt att genomföra en s.k. lease-hold-affär gällande Arlanda flygplats. Det ekonomiska utfallet av affären används till nya investeringar i enlighet med gällande treårsplan. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) att Luftfartsverket skulle få rätt att genomföra s.k. lease-hold-affärer i avsikt att åstadkomma en förbättrad finansiering av investeringar i fast egendom som terminaler och bansystem. En sådan lease-hold-affär innebär att verket överlåter nyttjanderätten till en investerare i utlandet, som genom avskrivning på nyttjanderätten kan tillgodogöra sig en lägre skattekostnad. Luftfartsverket leasar därefter tillbaka nyttjanderätten till en lägre kostnad och får därmed en intäkt som är grundad på en lägre skattekostnad för investeraren. Luftfartsverket behåller hela tiden äganderätten till anläggningen. Regeringen anförde också att vad gäller lease-hold-affärer bör bemyndigandet begränsas till att gälla investeringar i nya fasta anläggningar. Luftfartsverket har nu hemställt om att lease- hold-affärer skall kunna genomföras på befintliga anläggningar och att det ekonomiska utfallet av sådana affärer bör användas till nya investeringar. Regeringen föreslår att Luftfartsverket får rätt att genomföra en lease-hold-affär gällande Arlanda flygplats och att det ekonomiska utfallet av affären används till nya investeringar i enlighet med gällande treårsplan. C2 Upphandling av samhällsåtaganden I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 157 484 000 kronor. Ett bemyndigande avseende åtaganden under år 1998 som medför utgifter under år 1999 på högst 75 000 000 kronor har givits. Regeringens förslag: Regeringens bemyndigande att under år 1998 ikläda staten ekonomiska förpliktelser för ändamål som omfattas av ramanslaget C2 Upphandling av samhällsåtaganden utökas till 230 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har bemyndigats att under 1998 låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär åtaganden för ändamål som omfattas av ramanslaget C2 Upphandling av samhällsåtaganden på högst 75 000 000 kronor och som medför utgifter under 1999. Regeringen föreslår att bemyndigandet utökas till 230 000 000 kronor för åtgärder som medför utgifter efter år 1998. Den föreslagna utökningen beror på att vissa tjänster för funktionshindrande numera upphandlas av Post- och telestyrelsen och att avtalen som träffas under år 1998 medför utgifter även efter år 1998. 7.3.15 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 325 000 000 kronor. Något bemyndigande för regeringen att låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har inte begärts. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att godkänna utestående förpliktelser avseende beställningsbemyndiganden vid utgången av 1998 på högst 150 000 000 kronor avseende anslaget B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket. Skälen för regeringens förslag: Regionala stöd kopplade till programdokumenten (SPD) för mål 6 och mål 5b samt Leader II löper över perioden 1995-1999 men utbetalningar får ske t.o.m. år 2001. Det innebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna utestående förpliktelser på högst 150 000 000 kronor vid utgången av år 1998. B17 Jordbrukets blockdatabas I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 17 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B17 Jordbrukets blockdatabas ökas med 6 400 000 kronor. Anslagsökningen finansieras genom att avgiftsuttaget med avseende på investeringskostnaderna förlängs. Skälen för regeringens förslag: Den digitala blockdatabasen finansieras genom intäkter från kartavgifter (prop. 1996/97:48, bet. 1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157; prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Avgifterna redovisas mot inkomsttitel 2555 Kartavgifter för jordbrukets blockdatabas. Avgifterna skall finansiera driftskostnader och, på sikt, investeringskostnaden. Kostnaden för uppbyggnad av blockdatabasen har blivit högre än de ursprungliga beräkningarna beträffande digitaliseringsarbetet och utvecklandet av ett ADB-system. Detta innebär att utgifterna blir 6,4 miljoner kronor högre än beräknat för år 1998. Utgiftsökningen beräknas inte leda till någon avgiftsökning utan till att avgiftsuttaget med avseende på investeringskostnaderna förlängs med ett par år. E5 Bekämpande av vissa smittsamma husdjurssjukdomar I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 91 500 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 2 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 25 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Innevarande budgetår har 40 750 000 kronor beräknats på anslagspost 1 Bekämpande av smittsamma djursjukdomar, efter att riksdagen på tilläggsbudget beslutat öka tidigare anvisat anslag med 2 000 000 kronor (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317). Vid utgången av år 1998 beräknas anslagsposten överskridas med 51 842 000 kronor. Överskridandet beror på utbrotten av de epizootiska sjukdomarna Swollen head syndrome (SHS) på fjäderfä och Viral hemorragisk septikemi (VHS) på fisk som inträffade under våren 1998. Sjukdomen SHS har sedermera tagits bort ur epizootiförordningen och är därmed inte längre ersättningsgill. Ersättningsrätten kvarstår emellertid för de redan fattade besluten. Förutom de oförutsedda utbrotten av SHS och VHS bedöms kostnaderna förbli mycket höga på grund av ett ökat antal fall av paratuberkulos. Drygt hälften av överskridandet på nämnda anslagspost bedöms kunna täckas genom omfördelning från andra poster inom anslaget samt genom ianspråkstagande av anslagskredit. Regeringen föreslår att anslaget ökas med 25 000 000 kronor för att täcka resterande del av överskridandet. G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 195 234 000 kronor. Något bemyndigande för regeringen att låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har inte begärts. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att godkänna utestående förpliktelser avseende beställningsbemyndiganden vid utgången av 1998 på högst 160 000 000 kronor avseende anslaget G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning. Skälen för regeringens förslag: Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) stöder långsiktiga forskningsprojekt som löper över flera år. SJFR bör ges fortsatt möjlighet att åta sig mer långsiktigt projektstöd. Det innebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna utestående förpliktelser på högst 160 000 000 kronor vid utgången av år 1998. 7.3.16 Utgiftsområde 24 Näringsliv A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Regeringen föreslår under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning i detta förslag till tilläggsbudget att regeringen skall få belasta anslaget A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för kostnaderna för förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii. E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 11 663 000 kronor inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 2 600 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning ökas med 5 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt underskott som utgör skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. Under åren 19982003 förutses anslaget belastas av utbetalningar som avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för närvarande ett överskott. Staten är genom ett avtal med AB SEK av den 14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar resultatet av verksamheten tre gånger om året till regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och därmed inte nödvändigtvis på det budgetår de avser. De av staten budgeterade medlen för perioden 19982003 bedöms inte vara tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Medelsbehovet beräknas uppgå till ytterligare 5 000 000 kronor för åren 19982003, utöver de 11 663 000 kronor som anvisats för år 1998 och de totalt 6 955 000 kronor som budgeterats för åren 19992003. 7.3.17 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 1 136 600 000 kronor, inklusive en höjning av anslaget på tilläggsbudget 1 med 400 000 000 kronor. För att bidra till finansieringen av höjningen av anslaget A5 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande minskas anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting med 20 000 000 kronor. 7.3.18 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen A3 Mervärdesskattebaserad avgift I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 8 093 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A3 Mervärdes- skattebaserad avgift ökas med 993 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten minskas med motsvarande belopp. Skälen för regeringens förslag: Anslaget används för att täcka betalningar till EU avseende den mervärdesskattebaserade avgiften. Dessa betalningar avser dels finansieringen av EU-budgeten innevarande år, dels efterkorrigeringar till följd av utfall för tidigare år. Den mervärdesskattebaserade avgiften avseende innevarande budgetår betalas på grundval av en i EU-budgeten uppförd prognos över den svenska mervärdesskattebasen. Denna prognos grundar sig på information tillgänglig i april året före det år budgeten avser. Efter avslutat budgetår redovisar medlemsländerna utfallet för mervärdesskattebasen. I december samma år görs en korrigering mellan faktiskt betalad avgift och den avgift som skulle ha betalats enligt rapporterat utfall. Korrigeringen leder för 1997 till en extra inbetalning för Sverige eftersom utfallet överstiger den prognos de tidigare inbetalningarna baserades på. Denna korrigeringsbetalning har inte tidigare beaktats vid beräkningen av anslagsbehovet. 8 Skattefrågor 8 Skattefrågor 8.1 Inledning Regeringen redovisar här inledningsvis sin bedömning av skattepolitikens långsiktiga inriktning, bl.a. de internationella förutsättningarna. Därefter presenteras ett antal förslag på skatteområdet med effekter för budgetåret 1999 och de därpå följande budgetåren. På inkomstskattens område föreslås dels en tillfällig skattereduktion under inkomståret 1999 för personer med pensionsgrundande inkomster, dels att det fasta beloppet i den statliga inkomstskatten för år 1999 görs till en del av den kommunala inkomstskatten. För år 1999 lämnas förslag om sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus. I ett avslutande avsnitt redovisas de finansiella effekterna av de skatteförslag som lämnas i denna proposition och dessutom av de förslag i andra propositioner som lämnas samtidigt till riksdagen. Ärendet och dess beredning Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter under hand inhämtats från Riksskatteverket. Lagrådet Den föreslagna lagstiftningen faller inom det område där Lagrådets yttrande normalt skall inhämtas. Sakfrågorna har dock uppkommit så sent i budgetprocessen att regeringen på grund av tidsbrist inte kunnat inhämta ett sådant yttrande. Frågorna är dessutom av en sådan karaktär att ett uppskjutande av lagstiftningen skulle medföra avsevärda men. 8.2 Allmänna överväganden Regeringen redovisar här sin bedömning av skattepolitikens inriktning på lång sikt, särskilt de frågor som kommer att aktualiseras – och som också bör aktualiseras – under den närmaste mandatperioden. Efter en inledande beskrivning av vad den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin betyder för utformningen av det svenska skattesystemet behandlas olika frågor kring beskattningen av arbetsinkomster, beskattningen av företagande och entreprenörer och av kapitalinkomster och förmögenheter. Som en allmän utgångspunkt gäller att de budgetpolitiska målen ligger fast samt att tillväxt och rättvisa normalt främjas bäst genom en likformig beskattning med enkla och stabila regler, breda skattebaser och förhållandevis låga skattesatser. Vidare skall beslutade och aviserade satsningar på vården, skolan och omsorgen fullföljas. Åtgärder på skatteområdet skall också utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt. 8.2.1 De internationella förutsättningarna Regeringens bedömning: Internationaliseringen ställer ökade krav på skattepolitiken. Uppmärksamheten på potentiellt eroderande skattebaser behöver förstärkas och beredskapen för korrigerande åtgärder höjas. Skatternas främsta uppgift är att finansiera offentliga utgifter och med bibehållen samhällsekonomisk balans ge ett realekonomiskt utrymme för dessa gemensamma åtaganden. Mellan olika länder finns skillnader i totalt skatteuttag. Detta avspeglar skilda ambitioner vad gäller de offentliga åtagandena. Men de reflekterar också olikheter i sättet att organisera och finansiera den offentliga sektorn. Sveriges jämförelsevisa höga skatteuttag beror på generellt utformade välfärdssystem som i hög grad kompenserar för inkomstbortfall och där flertalet transferingar är skattepliktiga. Möjligheterna för Sverige att i framtiden tillämpa ett högre skatteuttag än vår omvärld är i första hand beroende av medborgarnas värdering av den offentliga sektorn i vid mening. Det handlar också om i vilken utsträckning medborgarna även i framtiden är beredda att acceptera omfördelande inslag, inte minst via skattesystemet. Men möjligheterna till ett avvikande skatteuttag beror också på den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Allt fler ekonomiska aktiviteter blir rörliga över gränserna i allt större utsträckning. I första hand gäller det hushållens och företagens finansiella sparande. Sedan lång tid tillbaka har detta också gällt företagens investeringar. Detta påverkar naturligtvis också de underliggande skattebaserna. Under särskilt det senaste året har också våra möjligheter att beskatta olika internationellt lättrörliga varor och tjänster kommit i fokus. Konsumenterna kan i stigande utsträckning handla i andra länder och därmed tillgodogöra sig lägre priser, antingen dessa beror på skillnader i skatteuttag eller på andra faktorer. För de allra flesta medborgare är fortfarande trösklarna höga när det gäller att utnyttja skattevinster, antingen detta sker genom att sparande och förmögenheter flyttas till utlandet eller genom att man förlägger sina inköp till andra länder. Skatteplikten för kapitalinkomster och förmögenheter gäller inte bara tillgångar i Sverige utan även tillgångar i utlandet för personer som är bosatta i Sverige. Detta innebär att dessa skatter kan undvikas endast genom skattefusk eller genom flyttning till utlandet. Det finns också en, i många fall betydande, tidsfrist innan det högre skatteuttaget blir ett offentligt- finansiellt problem. Det är dock riskfyllt att slå sig till ro och hoppas på att olika former av trögheter, exempelvis sådana som betingas av Sveriges geografiska läge, skall göra åtgärder överflödiga. Det senaste årets utveckling på tobaks- och alkoholområdet visar att utvecklingen kan gå snabbare än förutsett. Därför sänktes tobaksskatten fr.o.m. den 1 augusti 1998 samtidigt som skattestrukturen lades om på ett sätt som möjliggör för den legala tobakshandeln att mer effektivt konkurrera med den illegala handeln. Den elektroniska handeln börjar öka. Av många skäl är detta en önskad utveckling; kostnaden för handel med varor och tjänster sjunker, vilket rent allmänt ger högre välfärd för konsumenterna. Utöver dessa välfärdshöjande effektivitetsvinster aktualiseras emellertid också offentligfinansiella risker som det vore fel att negligera. Vid beskattningen av privat konsumtion genom mervärdesskatt och olika punktskatter har Sverige högre skattesatser än vår omvärld. Den vanliga gränshandeln utgör i detta sammanhang ett mindre problem än den framväxande elektroniska handeln med dess lägre transaktionskostnader för konsumenterna. I sammanhanget kan noteras att de prisskillnader som finns i förhållande till andra länder till betydande del förklaras av skillnader i priser exklusive skatter bl.a. beroende på brister i den inhemska konkurrensen på olika konsumtionsvarumarknader. Eventuella åtgärder på skatteområdet, där exempelvis justeringar i momsens normalskattesats är offentlig- finansiellt mycket kostsamma, bör därför kompletteras med åtgärder som förbättrar den inhemska konkurrensen. Ett eventuellt framtida medlemsskap i den ekonomiska och monetära unionen kräver en ökad uppmärksamhet på frågan om i vilken utsträckning ett medlemsskap kan förstärka de tendenser till ökad rörlighet som finns i dag. De just berörda fenomenen visar på svårigheterna för enskilda länder att kontrollera och erhålla tillfredsställande information om ”sina” skattebaser. Överenskommelser mellan länderna är helt nödvändiga, både för att effektivisera kontrollen men även för att etablera skyddsnät i form av minimiskattesatser på olika områden. Därför är det av stor vikt att den överenskommelse om ett skattepaket mot skadlig skattekonkurrens på företags- och kapitalskatteområdena, som EU-ländernas finansministrar beslutade den 1 december 1997, genomförs så snart som möjligt. Arbetet har hittills fortsatt enligt planerna. Med stöd av Uppförandekoden för företagsbeskattning granskas särlagstiftning i medlemsländer där det befaras att företag erbjuds en lägre beskattningsnivå för att få dem att investera i landet i fråga på andra medlemsländers bekostnad. Om granskningen leder till att den undersökta åtgärden är att anse som en skadlig konkurrensåtgärd enligt koden skall den tas bort. En första rapport skall lämnas till finansministrarna inför Ekofin i december 1998. Även förhandlingar om ett direktiv om beskattning av ränteinkomster pågår. Kommissionen presenterade ett direktivförslag i slutet av maj 1998. Förslaget bygger på en s.k. samexistensmodell. Den innebär att medlemsländerna skall kunna välja att införa en källskatt på minst 20 procent eller att lämna uppgifter om inkomsterna till den skattskyldiges hemland så att beskattning i sin helhet kan ske där. Ett annat område där det är angeläget med minimiskattesatser är energiområdet. Även här diskuterar EU:s medlemsländer ett direktivförslag från kommissionen med inriktningen att införa minimiskatter för samtliga energislag, dvs. även el, kol och naturgas. För det relativa skatteuttaget på arbetsinkomster och kapital finns ett potentiellt problem för den framtida inkomstbeskattningen. I 1990 -1991års skattereform utformades inkomstskattesystemet så att det skulle ge en likvärdig och likformig beskattning av arbets- och kapitalinkomster. Därigenom försvåras omklassificering av inkomster av skatteskäl. I ett system med en separat och proportionell kapitalbeskattning och progressiv beskattning av arbetsinkomster finns exempelvis regler som skall leda till att det som skall beskattas som arbetsinkomst inte beskattas som kapitalinkomst. För det fall kapitalskattesatsen av internationella skäl trycks ned uppkommer spänningar i systemet. Redan vid oförändrat skatteuttag på arbetsinkomster finns stora risker för omklassificering av inkomster till lägre beskattade kapitalinkomster med åtföljande skattebortfall. Det finns alltså starka kopplingar mellan de olika delarna av inkomstskattesystemet där tryck på del kan framtvinga omprövningar av andra delar. 8.2.2 Skatten på arbetsinkomster Regeringens bedömning: Under mandatperioden bör ytterligare sänkningar av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare ske. Vid den utvärdering av 1990-1991 års skattereform som regeringen har redovisat (prop. 1997/98:1, bilaga 6) bedömdes att kompletterande åtgärder krävdes för att det i skattereformen åsyftade fördelningspolitiska utfallet skulle uppnås. Därför aviserades ett extra steg i skatteskalan från år 1999, dock för högre inkomster än dem för vilka den temporära s.k. värnskatten utgår. Efter förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition uppgår för år 1999 den statliga skatten till 25 procent på taxerade förvärvsinkomster överstigande 389 500 kronor. I denna proposition föreslås som en tillfällig åtgärd en särskild skattereduktion för personer med pensionsgrundande inkomster under 245 000 kronor för inkomståret 1999 (se avsnitt 8.3). För åren därefter bör prövas olika möjligheter till permanenta system med en likartad inriktning. I skattereformpropositionen (prop. 1989/90: 110) var ambitionen att 15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig skatt. Denna ambition har inte uppnåtts och andelen uppgår nu till drygt 18 procent. På sikt bör den nedbringas till 15 procent. I samband med övervägda sänkningar av skatten på arbetsinkomster bör befintliga s.k. skatteförmåner ses över för att utröna i vilken mån dessa kan minskas. Begränsningar av skattesubventioner ger ett utrymme att sänka olika skattesatser. I denna proposition redovisas skatteförmåner och skattesanktioner som är hänförliga till ett visst utgiftsområde i respektive utgiftsområdesavsnitt. 8.2.3 Beskattningen av företag och entreprenörer Regeringens bedömning: Under mandatperioden bör arbetet med förenklade skatteregler för företagen drivas vidare. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft goda skattevillkor för aktiebolagen och dess investeringar. Under de senaste åren har också genomförts ett antal åtgärder av särskild betydelse för mindre företag. Reglerna för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag är nu i princip likvärdiga med de som gäller för aktiebolag. För egenföretagare som startar en ny verksamhet har införts en möjlighet att kvitta underskott i näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Detta har ökat överlevnadsmöjligheterna för entreprenörer i den riskfyllda startfasen. För ägare till onoterade aktiebolag har en partiell lättnad i ägarbeskattningen införts. Detta har förbättrat villkoren för investeringar i dessa bolag. Socialavgifterna har reducerats på ett sätt som särskilt för de mindre företagen gett bättre förutsättningar för nyanställningar. Efter förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition har riksdagen beslutat om ytterligare förbättringar. Skattereglerna för de mindre företagen har fått en struktur som i allt väsentligt bör bestå och tillåtas verka under en följd av år. Ett arbete har dock påbörjats för att förenkla reglerna. Förenklingsutredningen, vars arbete är inriktat på skatteförhållandena för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag, fick våren 1998 tilläggsdirektiv som innebär att en översyn skall göras av såväl redovisnings- som skatteregler med särskild inriktning på företag i tjänstesektorn. Förslag från utredningen kommer att presenteras under hösten 1998. De s.k. stoppreglerna, som tillämpas för fåmansföretag, är också föremål för utredning och även här kommer förslag att presenteras under hösten 1998. 8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster Regeringens bedömning: Under mandatperioden bör kapitalinkomstskattesatsens nivå och förmögenhetsskatten övervägas. Genom 1990-1991 års skattereform effektiviserades beskattningen av kapitalinkomster. Detta uppnåddes genom en rad olika basbreddningar, som gav ett ökat skatteuttag på kapital trots att den formella skattesatsen sänktes. Kapitalbeskattningen fick en struktur som var bättre anpassad till en liten öppen ekonomis villkor än de regler som gällde tidigare. I sammanhanget bör noteras att beskattningen av personliga kapitalinkomster – detsamma gäller för förmögenhetsskatten – i den lilla öppna ekonomin i första hand kan ses som en beskattning av sparande med en begränsad inverkan på näringslivets realinvesteringar. Detta innebär bl.a. att det angelägna kravet på en likformig beskattning av sparandet kan upprätthållas utan nämnvärd inverkan på investeringarna. För nystartade företag och för mindre företag utan tillgång till de internationella kapitalmarknaderna kan dock beskattningen av sparande också vara betydelsefull för realinvesteringar och sysselsättning. Den separata och proportionella kapitalinkomstbeskattningen – som även finns i andra nordiska länder – har också vunnit internationell uppmärksamhet som en möjlighet att hantera riskerna för ökad skattekonkurrens om det finansiella sparandet. Inte desto mindre finns anledning att vara uppmärksam på riskerna för förlust av skattebas. Sedan skattereformen har marknaderna för finansiellt kapital fortsatt att internationaliseras. Placerarnas kostnader för att flytta sparande och förmögenheter har sjunkit. Sverige verkar inom EU för att det skall etableras skyddsnät i form av förbättrat uppgiftslämnande och källskatter på räntor. Behovet av en intern prövning av kapitalskattesatsens nivå kommer ändå att göra sig gällande. Vid en statisk bedömning ger förändringar i kapitalskattesatsens nivå relativt begränsade offentlig-finansiella effekter, eftersom den aggregerade skattebasen, även efter den återhämtning som har skett under senare år, är förhållandevis liten. En reducerad kapitalskattesats kan dock ge upphov till indirekta finansiella effekter genom att riskerna för omklassifiering av förvärvsinkomster ökar. Dessa effekter liksom effekter på olika tillgångsmarknader skall avvägas mot risker för ett utflöde av skattebas vid oförändrade skatteregler. För förmögenhetsskatten aktualiseras delvis samma avvägningsfrågor som för kapitalinkomstbeskattningen. 8.3 Skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare Regeringens förslag: För inkomståret 1999 medges en skattereduktion för inkomsttagare med pensionsgrundande inkomst upp till viss nivå. Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor för personer med pensionsgrundande inkomst upp till 135 000 kronor. Skattereduktionen skall dock inte uppgå till högre belopp än den kommunalskatt som beräknas för året. För personer med pensionsgrundande inkomst över 135 000 kronor reduceras reduktionsbeloppet med 1,2 procent av överskjutande inkomst. Bakgrunden till regeringens förslag: Regeringen uttalade i finansplanen till 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) att det finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder när de offentliga finanserna förstärkts och när en tillfredsställande kvalitet inom skolan, vården och omsorgen har säkerställts. Generella skattesänkningar bedömdes därvid vara ett alternativ under förutsättning att de utformades på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt. Enligt de bedömningar av de offentliga finanserna m.m. som görs i denna proposition finns det redan för år 1999 ett utrymme för att sänka skatteuttaget på arbetsinkomster. Det är emellertid ännu för tidigt att utforma permanenta lösningar. Här krävs en fortsatt uppmärksamhet på utvecklingen av de offentliga finanserna på längre sikt. Men det är också nödvändigt med en fördjupad och bred diskussion kring frågan hur den framtida beskattningen av arbetsinkomster skall utformas så att den på ett tillfredsställande sätt förenar önskemålen om ett fördelningspolitiskt rättvist utfall med det angelägna i att skatterna ger goda villkor för arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud, utbildning och kompetens- utveckling. Olika lösningar bör också prövas med hänsyn till önskemålet att skattereglerna skall vara enkla, lättförståeliga och ge låga administrativa kostnader. Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på den fördjupade bedömning och diskussion som krävs för en mer omfattande förändring av arbetsinkomstbeskattningen bör en tillfällig lösning väljas för inkomståret 1999. Det är i detta korta tidsperspektiv i första hand angeläget att åstadkomma förbättringar för låg- och medelinkomsttagarna. Förslaget är därför utformat så att skattelättnaden i allt väsentligt tillfaller personer med inkomster under den lägre brytpunkten i inkomstskatteskalan. Denna kan för år 1999 beräknas ligga vid en taxerad förvärvsinkomst på 245 000 kronor. Skattelättnaden bör knytas till storleken på den pensionsgrundande inkomsten. Detta innebär det är personer främst med löneinkomster, sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och inkomst av aktiv näringsverksamhet som kommer att omfattas av åtgärden. Däremot omfattas inte inkomster för vilka allmän pensionsavgift inte betalas, t.ex. ålderspension. För att förbättra pensionärernas ekonomiska situation föreslår regeringen att pensionerna höjs redan från och med år 1999 genom att pensionerna beräknas på det fulla prisbasbeloppet i stället för på 99 procent av prisbasbeloppet. För en ensamstående pensionär med minimipension innebär detta att pensionen höjs med ca 550 kronor per år. Ett alternativ till en skattereduktion skulle kunna vara att förändra grundavdraget. Detta skulle emellertid påverka kommunernas skatteunderlag negativt, vilket inte sker om en skattereduktion införs. För att inte blockera framtida förändringar och som en markering av att mer permanenta förändringar i första hand bör inriktas mot de med pensionsgrundande inkomster bör därför i stället en modell med skattereduktion tillämpas. Detta innebär bl.a. att effekterna för den enskilde ej blir beroende av marginalskattens storlek. Modellen med skattereduktion har tidigare tillämpats på inkomster av anställning vid 1986 års taxering, för byggnadsarbete på bostadshus, för riskkapitalinvesteringar, för fastighetsskatt och för sjöinkomster. För att ge tillfredsställande fördelningspolitisk profil bör reduktionen ges som ett fast belopp för personer med pensionsgrundande inkomst upp till viss nivå. Detta fasta belopp bör därefter trappas ned så att reduktionen i princip upphör när inkomsten har nått den nivå, där statlig inkomstskatt (utöver det fasta grundbeloppet enligt gällande regler) börjar betalas. Modellen bör även utformas så att avtrappningen av reduktionen ger begränsade effekter på marginalskatterna. Det fasta beloppet bör bestämmas till 1 320 kronor. Reduktion kan dock aldrig erhållas med högre belopp än den kommunalskatt som för den skattskyldige beräknas för år 1999. Denna maximala reduktion bör utgå för personer med pensionsgrundande inkomst upp till 135 000 kronor. Detta innebär att den maximala reduktionen ges till personer med löneinkomster upp till drygt 11 000 kronor per månad. Med den fastlagda gränsen för när reduktionen skall börja trappas av krävs – för att reduktionen skall upphöra vid en inkomst i närheten av brytpunkten – att avtrappning sker med 1,2 procent av den del av den pensionsgrundande inkomsten som överstiger 135 000 kronor. 8.4 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster Regeringens förslag: Den statliga skatt om 200 kronor som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall vid 2000 års taxering utgöra kommunal inkomstskatt. Skatten skall till 66,5 procent utgöra skatt till kommun och till 33,5 procent utgöra skatt till landsting. Skälen för regeringens förslag: Statlig inkomstskatt på fysiska personers förvärvsinkomster utgår dels med en fast skatt om 200 kronor, dels med 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns samt från och med 2000 års taxering med 25 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger en högre skiktgräns om 360 000 kronor. Skiktgränsen vid 1999 års taxering uppgår till 214 900 kronor. För 2000 års taxering har den lägre skiktgränsen ännu inte fastställts. Regeringen föreslår, som tidigare framgått, att den fasta skatten om 200 kronor som utgår på förvärvsinkomster för fysiska personer för år 1999 tillfälligt skall utgöra en kommunal inkomstskatt, dvs. den skall tillfalla kommunerna och landstingen. Detta görs genom en särskild lag som tillfälligt ersätter en del av regleringen i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angående den fasta delen av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster för fysiska personer. I lagen anges också hur skatten skall fördelas mellan kommun och landsting. Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska vårproposition – efter förnyade bedömningar av den ekonomiska utvecklingen – ta ställning till en eventuell förlängning av denna överföring för åren 2000 och därefter. 8.5 Fastighetsskatten på bostadshyreshus Regeringens förslag: För år 1999 sänks fastighetsskatten på hyreshus (bostadsdelen) från 1,5 procent till 1,3 procent. Skälen för regeringens förslag: Som en del av saneringsprogrammet höjdes genom beslut hösten 1994 fastighetsskatten på bostäder år 1996 från 1,5 procent till 1,7 procent av taxeringsvärdet. Genom skattehöjningen kunde den tidigare föreslagna minskningen av räntebidragen återtas och besparingen fördelades på detta sätt över hela bostadsbeståndet i stället för att endast träffa de redan hårt drabbade bostäder som är beroende av räntebidrag. Finansutskottet föreslog våren 1998 att fastighetsskatten skulle sänkas på bostäder från 1,7 procent till 1,5 procent av taxeringsvärdet. Riksdagen beslutade den 5 juni 1998 (bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318, SFS 1998:526) att sänka fastighetsskatten fr.o.m. 1999 års taxering i enlighet med förslaget. Regeringen har under våren 1998 tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté, Fastighetsbeskattningskommittén (Fi 98:06, Dir. 1998: 20) med uppgift att göra en allmän översyn av fastighetsskatten m.m. Uppdraget skall vara avslutat före utgången av år 1999. I avvaktan på de ställningstaganden som regering och riksdag kan göra med anledning av de förslag kommittén kan komma att lägga fram föreslås nu att fastighetsskatten på hyreshus (bostadsdelen) sänks från 1,5 procent till 1,3 procent av taxeringsvärdet under år 1999 (2000 års taxering). Regeringen avser i 1999 års ekonomiska vårproposition – efter förnyade bedömningar av den ekonomiska utvecklingen – överväga att sänkningen förlängs till att avse även år 2000. Den föreslagna sänkningen begränsas till att avse bostadshyreshus, vilket innebär att såväl hyresgäster som bostadsrättshavare kan komma att få reducerade boendekostnader. Till skillnad från vad som gäller för villaägarna har dessa grupper i mindre utsträckning tillgodogjort sig de senaste årens räntesänkningar. Regeringen förväntar sig att den lägre skattenivån omsätts i lägre hyror och avgifter. 8.6 Begreppet näringsverksamhet och tilldelningen av F-skattsedel Regeringens bedömning: Definitionen av inkomst av näringsverksamhet bör inte ändras. De nyligen genomförda reformerna avseende förutsättningarna för utfärdande av F-skattsedel respektive förhandsbesked i taxeringsfrågor och de utbildningsinsatser som föreslås i en rapport från Riksskatteverket bör sammantagna resultera i en enhetlig och kompetent handläggning. Utredningens förslag: Inom Riksskatteverket har en arbetsgrupp kartlagt och analyserat praxis i fråga om utfärdande av F-skattsedel. Resultatet redovisas i rapporten Utvidgning av näringsbegreppet (RSV Rapport 1998:4). Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden finns tillgänglig hos Finansdepartementet (Fi 98/1218). I rapporten föreslås att begreppet näringsverksamhet vidgas till att omfatta personer som, utan att vara inordnade i respektive uppdragsgivares verksamhet, riktar sig till ett flertal uppdragsgivare och har en affärsidé som innebär aktivt sökande av uppdrag på den allmänna marknaden genom annonsering eller dylikt. Därmed kan för personer ur yrkeskategorier såsom företagsjour, musiker, tidningsmedarbetare och direkthandelsförsäljare ges möjlighet att få F-skattsedel utan att de hindras av de bedömningar som hittills gjorts i praxis. I rapporten föreslås att utvidgningen åstadkoms genom att det s.k. självständighetskriteriet i definitionen av närings-verksamhet i 21 § kommunalskattelagen (1928:370) – "självständigt bedriven förvärvs- verksamhet" – ändras till "med viss grad av självständighet bedriven förvärvsverksamhet". Utredningen föreslår vidare att Riksskatteverket – oavsett om lagändringen genomförs eller inte – tar initiativ till en snar översyn av nuvarande utbildning av handläggare av F-skattefrågor för att åstadkomma en snabb, korrekt och enhetlig bedömning av ansökningar om F-skatt-sedel. Remissinstanserna: Rapporten har av remissinstanserna fått ett blandat mottagande. Flertalet tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Ett antal remissinstanser, däribland Arbetsdomstolen, Ekobrottsmyndigheten, Sveriges Fastighetsägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund, ifrågasätter om det är nödvändigt med en lagändring för att uppnå den åsyftade ändringen i praxis. Länsrätten i Stockholms län motsätter sig förslaget och framhåller att antalet avslag med motivering att självständighet inte förelegat är mycket litet enligt den i rapporten redovisade statistiken. Även LO avstyrker förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag syftar till att vidga kretsen av personer som ges möjlighet att få F-skattsedel samt att få till stånd en enhetligare tillämpning hos skattemyndigheterna. Under senare tid har vissa andra åtgärder genomförts som bör kunna bidra till en sådan utveckling inom ramen för nuvarande system. Hösten 1997 infördes nya regler för utfärdande av F-skattsedel med uttalat syfte att underlätta nyföretagande (prop. 1997/98:33 s. 39). Vidare har möjligheten att söka förhandsbesked i taxeringsfrågor hos Skatterättsnämnden sedan den 1 juli 1998 utvidgats väsentligt. Förhandsbesked kan sökas både av den enskilde och Riksskatteverket om en oklar rättsfråga uppkommer t.ex. i samband med ansökan om F- skattsedel eller vid yrkande om ett skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund (prop. 1997/98:65 s. 40). Dessa åtgärder i förening med den satsning på utbildning av handledare som utredningen har föreslagit ger bättre förutsättningar än tidigare för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna där samhällsutvecklingen med förändrade företagsformer, arbetssätt etc. och förhållandena i de enskilda fallen kan beaktas. Flera remissinstanser har dessutom framhållit att de tillämpningsproblem som iakttagits inte har sin grund i att lagtexten skulle lägga hinder i vägen. Regeringen anser att en ändring av självständighetskriteriet inte bör ske utan starka skäl. Även med en ändrad lagtext skulle en prövning behöva göras som i dag på grundval av omständigheterna i det enskilda fallet. Mot bakgrund härav och med hänvisning till vad som anförts om redan vidtagna åtgärder och behovet av utbildningsinsatser är regeringen inte beredd att föreslå att utredningens förslag genomförs. 8.7 Fordonsskatt på bussar I den transportpolitiska propositionen (1997/98: 56 s. 160 ff) föreslogs att fordonsskattesystemet för bussar skall omarbetas med sikte på att nå en internalisering av negativa externa effekter och att förändringen borde träda i kraft från den 1 januari 1999. Förslaget innebar en skattehöjning i storleksordningen 22 000 kr per år för bussar för mer än 60 passagerare. Fordonsskatten för bussar borde utformas på samma sätt som fordonsskatten för tunga lastbilar med olika skatteklasser beroende på vikt och axelkonfiguration. Den närmare utformningen föreslogs dock bli föremål för utredning inom Regeringskansliet. Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionen i denna del (bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Trafikbeskattningsutredningen ser för närvarande över vägtrafikens samlade beskattning omfattande bl.a tunga fordon. Översynen koncentreras till vad som är den lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på trafiksäkerhet och miljö. Det har numera framkommit att det vore lämpligt att Trafikbeskattningsutredningen utreder även konstruktionen för fordonsskattehöjningen för bussar. Ikraftträdandet av den tidigare aviserade förändringen kommer därför att bli något fördröjt. 8.8 Finansiella effekter m.m. Den inkomstberäkning för år 1999 som redovisas i avsnitt 5.2 och bilaga 1 baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de förslag till förändrade skatteregler som presenteras i denna proposition och i ett antal andra propositioner som överlämnas samtidigt med budgetpropositionen eller, i ett fall, senare under hösten 1998. I detta avsnitt redovisas de olika förslagens offentlig–finansiella effekter och innebörden av förslagen i de övriga propositionerna. Fokusering sker på de förslag som påverkar statsbudgetens saldo för år 1999. Tidsperspektivet är dock förlängt genom att förslag med budgeteffekter för år 2000 och framåt redovisas. Budgeteffekterna för åren 1999–2001 redovisas i tabell 8.1. Redovisade effekter är av olika slag. Först anges bruttoeffekterna (räknat på helår) som beskriver den statiskt beräknade effekten av åtgärden utan beaktande av eventuella indirekta effekter. Därefter redovisas kalender-årseffekterna för statsbudgeten och för den offentliga sektorn. Redovisningen sker i kassamässiga termer vilket innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till indirekta effekter. De indirekta effekterna är dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling hänförs därför hela effekten till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För redovisningen på enskilda inkomsttitlar ger detta en viss misstämning men effekterna på saldot för staten och den offentliga sektorn blir korrekta. Slutligen redovisas varaktiga nettobudgeteffekter för den offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter kan bero bl.a. på fördröjd övervält-ring av vissa skatter på andra skattebaser. Vid åtgärder med temporär effekt utgörs den varaktiga effekten av räntan på nuvärdet av framtida saldoförändringar. 8.8.1 Förslag i budgetpropositionen Förslaget om en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare för inkomståret 1999 beräknas ge en budgetförsvagning på 3,26 miljarder kronor. Den lägre belastningen för år 1999 beror på förskjutningar i skatteuppbörden. Effekten för år 2001 beror på systemet med preliminärskatteuppbörd för personer med F- skattsedel, där preliminärskatten för detta år styrs av den slutliga skatten år 1999. Denna försvagning balanseras dock fullt ut genom en motsvarande budgetförstärkning år 2002. Förslaget om att det fasta beloppet vid beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster för inkomståret 1999 i stället görs till en del av den kommunala inkomstskatten ger inga budgeteffekter för den offentliga sektorn. Däremot påverkas statsbudgeten för år 1999 med -1,33 miljarder kronor. Sänkningen av fastighetsskatten på bostadshyreshus från 1,5 procent till 1,3 procent för år 1999 ger en budgetförsvagning brutto på 0,87 miljarder kronor. I kassamässiga termer uppkommer dock belastningen först år 2000 då preliminärskatten för år 1999 ej antas påverkas. År 2000 begränsas dock budgetförsvagningen genom indirekta effekter via förändringar i KPI. Dessa indirekta effekter återtas dock år 2001. För det senare året uppkommer vidare en budgetförsvagning – jfr effekten av skattereduktionen – p.g.a effekter via uppbörden av preliminärskatt. Liksom för skattereduktionen återtas dock denna effekt i sin helhet år 2002. För samtliga åtgärder gäller att de varaktiga nettobudgeteffekterna för offentlig sektor är väsentligt lägre än såväl bruttoeffekter som kassamässiga effekter. Detta beror på att åtgärderna är temporära vilket innebär att den varaktiga effekten utgörs av en beräknad ränta på de kassamässiga skatteflödena. 8.8.2 Förslag i andra propositioner I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och beskattning föreslås förändrade skatteregler vid omstruktureringar av företag. Förslagen, som bygger på slutbetänkandet från 1992 års företagsskatteutredning (SOU 1998:1), innebär att omstrukturering av företag skall kunna genomföras utan omedelbara skattekonsekvenser. Förslagen innebär att uppskov medges med beskattningen men inte några definitiva skattelättnader. Åtgärderna ger en sammanlagd budgetförsvagning på 0,15 miljarder kronor, varav 0,05 miljarder kronor påverkar statsbudgeten för år 1999. I lagrådsremissen Beskattning av fordringar och skulder i utländsk valuta som överlämnats till Lagrådet, föreslås förändrade skatteregler med anledning av justeringar i de civilrättsliga redovisningsreglerna. En proposition avses överlämnas till riksdagen under senare delen av oktober. Förändringarna innebär bl.a. att uppbyggda reserver i utländsk valuta skall återföras till beskattning under inkomståren 1999–2003. För åren 2000–2001 ger detta en temporär förstärkning av statsbudgeten med 0,12 respektive 0,23 miljarder kronor där tidsprofilen förklaras av uppbördsförskjutningar. I proposition 1998/99:17 Koncernbeskattningsfrågor för ideella föreningar och stiftelser, m.m. föreslås att reglerna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier även skall gälla för stiftelser och ideella föreningar. Vidare föreslås att reglerna om koncernbidrag skall omfatta koncerner där moderföretaget är en stiftelse eller en ideell förening. Förslagens budgeteffekter bedöms som marginella. I proposition 1998/99:16 Avdrag för vissa pensionskostnader, m.m. föreslås vissa justeringar i de under våren 1998 beslutade reglerna om avdrag för arbetsgivares kostnader för tjänstepensioner. Därutöver föreslås att enskilda näringsidkare som ej har F-skattsedel i vissa fall befrias från särskild löneskatt på pensionspremier samt att reglerna om skattereduktion för fastighetsskatt skall justeras med hänsyn till den tidigare i år sänkta fastighetsskatten för bl.a. småhus. Förslagens budgeteffekter bedöms som marginella. Tabell 8.1 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i anslutning till BP991 Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn år 1999–2001 samt varaktiga effekter för offentlig sektor Miljarder kronor Ikraft Inkomst- titel Brutto- effekt Staten Offentlig sektor Varaktig nettoeffekt 1999 2000 2001 1999 2000 2001 off. sektor 1. Förslag i budgetpropositionen Skattereduktion 1/1 1999 1111 -3,26 -2,98 -0,28 -0,14 -2,98 -0,28 -0,14 -0,17 Omvandling av 200- kronan 1/1 1999 1111 0 -1,33 0 0 0 0 0 0 Sänkt fastighetsskatt 1/1 1999 1310 -0,87 0 -0,73 -1 0 -0,64 -1,1 -0,02 Delsumma -4,13 -4,31 -1,01 -1,14 -2,98 -0,92 -1,24 -0,19 2. Förslag i propositioner i anslutning till BP99 Omstrukturering och beskattning 1/1 1999 1121 -0,15 -0,05 -0,15 -0,15 -0,05 -0,15 -0,15 -0,15 Beskattning utländsk valuta 1/1 1999 1121 0,54 0,00 0,12 0,23 0,00 0,12 0,23 0,03 Delsumma 0,39 -0,05 -0,03 0,08 -0,05 -0,03 0,08 -0,12 Summa -3,74 -4,36 -1,04 -1,06 -3,03 -0,95 -1,16 -0,31 1. I tabellen redovisas enbart de förslag som bedöms ha budgeteffekter överstigande 5 miljoner kronor. 9 Styrning av statlig verksamhet 9 Styrning av statlig verksamhet 9.1 Inledning Styrningen av den statliga verksamheten har successivt utvecklats från detaljstyrning till ökad ramstyrning med fokus på resultat istället för på resursinsats. Befogenheter har delegerats till förvaltningen på ett flertal områden. Resultatstyrningen kräver dels att mål sätts upp för olika verksamheter, dels att resultat följs upp och utvärderas. Riksdagen har i olika sammanhang pekat på vikten av att så sker och att resultatredovisningarna till riksdagen utvecklas. Utöver relevant resultatinformation utgör konsekvensanalyser inom olika områden ett viktigt underlag för statsmakternas beslut. Regeringen anser t.ex. att det är viktigt att utveckla metoder för analys av konsekvenserna för barn av de beslut som fattas och som tydligt berör dem. Regeringen har därför gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att i samråd med Barnombudsmannen utforma riktlinjer för hur sådana analyser kan göras. Riksdagen har också betonat vikten av att få en kontinuerlig och samlad uppföljning av förändringarna inom statsförvaltningen. I detta avsnitt redovisar regeringen sin bedömning av resultatstyrningens utveckling, utvecklingen inom statsförvaltningen, statsförvaltningens produktivitetsutveckling och uppföljningen av myndigheternas arbetsgivarpolitik. I bilaga 6 finns en mer utförlig redogörelse för utvecklingen inom området. 9.2 Ekonomisk styrning Ekonomisk styrning avser både resultatstyrning och finansiell styrning. Med resultatstyrning avses styrningen av den statliga verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet. Med finansiell styrning avses ekonomiska ramar som sätts för verksamhetens resursförbrukning (jfr. prop. 1997/98:1, volym 1, s. 127). Resultatstyrning av statlig verksamhet innebär att mål anges, att resultatet följs upp och/eller utvärderas och att en bedömning görs som kan ligga till grund för åtgärder. Vid resultatstyrning av myndigheter överlåts valet av medel för att uppnå målen till myndigheterna själva. Resultatstyrningen av den statliga verksamheten förutsätter en tydlig ansvarsfördelning. Detta krävs för att styrningen skall kunna fungera på alla nivåer, dvs. på riksdags- och regeringsnivå och inom myndigheterna, eller annorlunda uttryckt från riksdagen via regering och myndigheter till medborgarna. 9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen I det följande redovisas utvecklingen av resultatstyrningen i enlighet med riksdagens begäran (bet. 1996/97:FiU20, s. 143 ff). Utgångspunkten är de krav som lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen. Enligt 2 § skall regeringen för riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden. Riksdagen har i olika sammanhang framfört såväl generella som områdesspecifika krav. I finansutskottets betänkande (1997/98:FiU20) avseende 1998 års ekonomiska vårproposition lyfter utskottet särskilt fram vissa frågor för regeringen att beakta. I denna proposition har ambitionen varit en generell förbättring av resultatredovisningarna, i synnerhet för utgifts- eller verksamhetsområden där resursförbrukningen är betydande eller där förväntade effekter är särskilt betydelsefulla. I syfte att höja kvaliteten på resultatredovisningen till riksdagen, av såväl måluppfyllelse som verksamhetens resursförbrukning, är ambitionen i denna proposition att - målstrukturen blir tydligare och att det klart framgår vilka mål som riksdagen har att ta ställning till, - resultatinformationen blir bättre med bl.a. tidsserier av prestationer, effekter och mätbara indikatorer på måluppfyllelsen, - regeringens analys och resultatbedömningar blir tydligare, framför allt på utgiftsområdes- nivå, - beräknade anslag för år 2000 och år 2001 kompletteras med belopp i fasta priser, vilket framgår av de inledande tabellerna i anslagsavsnitten. Den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen Regeringen angav i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) följande centrala punkter för utvecklingen av resultatstyrningen - förbättrad resultatinformation till riksdagen, - starkare politiskt engagemang i styrningen, - fortsatt verksamhetsanpassning, - fokus på Regeringskansliets arbetsformer. Konstitutionsutskottet betonade i sitt ställningstagande till propositionen (bet. 1997/98:KU31) att medborgarnas synpunkter bör tillmätas stor betydelse vid utvärderingen av verksamheten. Ett arbete har inletts i Finansdepartementet med att ta fram ett flerårigt handlingsprogram, som i första hand riktar sig till de statliga myndigheterna. Medborgarperspektivet kommer särskilt att lyftas fram i handlingsprogrammet. I syfte att få en internationell referensram i arbetet med att förbättra resultatinformationen till riksdagen har Riksrevisionsverket (RRV) haft i uppdrag att göra en internationell studie av regeringars resultatredovisningar till parlamenten. Kartläggningen omfattar sju länder: Danmark, Norge, Finland, Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA. Av kartläggningen framgår tydligt att länderna har olika sätt att redovisa till parlamenten, vilket delvis men inte helt kan förklaras av skilda organisationsstrukturer och budgetprocesser. Kartläggningen visar att de flesta länder i huvudsak redovisar prestationer till sina parlament och att effektredovisningar är sällsynta. Frågan om vilken resultatinformation som skall redovisas till parlamenten är under utveckling i samtliga länder och inget av de studerade länderna tycks ha kommit längre än Sverige i detta avseende. Regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning är kopplingen mellan redovisningen av resultat och målen för verksamheten fortfarande bristfällig. En förklaring till detta är att det är svårt att finna bra och rättvisande resultatindikatorer på olika nivåer. En annan orsak till att resultatredovisningen inte håller tillräckligt hög kvalitet är att det alltför ofta saknas relevant resultatinformation som beskriver utvecklingen över tiden. Regeringens slutsats För att uppfylla de mål som statsmakterna fastställt krävs en effektiv styrning av den statliga verksamheten. Arbetet med att vidareutveckla styrningen av den statliga verksamheten är en ständigt pågående process. De mål – såväl övergripande som mer verksamhetsspecifika – som sätts upp för verksamheten måste vara tydligare kopplade till varandra för att resultatstyrningen ska bli ett kraftfullt styrmedel. För att säkerställa att relevant resultatinformation finns tillgänglig kommer också strategier för att följa upp och utvärdera den statliga verksamheten att tas fram. Avgörande för att målen om hög kvalitet och effektivitet för den statliga verksamheten ska kunna uppfyllas är också att kontrollen över de statliga medlen är god och att statligt finansierad verksamhet står under en ändamålsenlig tillsyn. Regeringen avser mot bakgrund härav att under den närmaste två-årsperioden göra en översyn av mål och målstrukturer, i första hand på utgiftsområdes– och verksamhetsnivå samt vid behov, föreslå riksdagen reviderade mål. I samband med en sådan genomgång är det angeläget att även anpassa dessa till de övergripande målen för regeringens politik. Målen bör i första hand avse effekter i form av den påverkan som kan uppnås genom statliga insatser. Andra kriterier är att målen bör vara uppföljningsbara och – så långt det är möjligt – kunna ligga fast för att underlätta resultatjämförelser över tiden. Utvecklingsarbete inom resultatstyrningens område bedrivs inom flera departement. Detta arbete är av betydelse för Regeringskansliets arbete med att ta fram en gemensam målstruktur och begreppsapparat inom ramen för gällande utgiftsområden och i verksamhetsanpassningen av resultatstyrningen. Ambitionen är att skapa en struktur av resultatområden definierade utifrån tydliga effekt– eller prestationsmål för verksamheten. Målen bör utformas på varje nivå så att det framgår på vilket sätt den underordnade nivån bidrar till den överordnade nivån. De mål och den avgränsning av resultatområdena som riksdag och regering beslutar skall därefter vara vägledande för Regeringskansliets dialog med myndigheterna och återrapporteringen till riksdagen. Resultatstyrning förutsätter att relevant resultatinformation lämnas till den som skall utöva styrningen. Vid uppföljning och utvärdering av statlig verksamhet utgörs resultatet av såväl måluppfyllelse som verksamhetens resursförbrukning. För att det skall vara möjligt att få och lämna relevant resultatinformation i rätt tid behövs en strategi för vad som skall lämnas och till vem samt när uppföljning och utvärdering av statlig verksamhet skall ske och hur det skall gå till. En sådan strategi förutsätter både en tydlig målstruktur och en aktiv dialog från regeringens sida med myndigheter och riksdagen. I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, avsnitt 7.6.1) anmälde regeringen att arbetet med att förbättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av verksamheten och ekonomin i kommuner och landsting bör intensifieras. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet (In 1998:B) har bl.a. i uppdrag att utifrån befintlig statistik om den kommunala verksamheten och ekonomin förbättra underlaget för en samlad bedömning av utvecklingen i kommuner och landsting. Gruppen skall också lämna förslag till åtgärder för att på längre sikt åstadkomma en väl fungerande uppföljning av hur resurserna i kommuner och landsting används och hur de nationella målen i verksamheterna uppfylls. Arbetet skall i första hand inriktas på kärnverksamheterna skola, vård och omsorg. Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag senast 31 mars 2001. Det är regeringens bedömning att de ovan nämnda åtgärderna kan öka möjligheterna att möta riksdagens behov av resultatinformation, även vid andra tillfällen än då budgetpropositionen lämnas. 9.3 Utvecklingen inom statsförvaltningen Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en översiktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Liksom tidigare år behandlar Statskontorets rapport Staten i omvandling de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Rapporten visar att omstruktureringarna i staten har varit stora, särskilt under 1990-talets första hälft. Förändringarna har skett under trycket av de försämrade offentliga finanserna under decenniets först år. Den statliga förvaltningen har renodlats genom en tydligare uppdelning av statens olika funktioner i samhället. Affärsverksamhet har brutits ut för att bedrivas i bolagsform under konkurrens. Mellan rättsskipning och annan myndighetsutövning har en tydligare gräns dragits. Ytterligare decentralisering av arbetsuppgifter till kommunerna har också bidragit till att statsförvaltningen har minskat dramatiskt i volym. Sedan 1990 har antalet statligt anställda minskat med 11 procent. 1997 sysselsatte staten (exklusive affärsverken) 218 000 hel– och deltidsarbetande. Diagram 9.1 Sysselsättningen i staten år 1997 Samtliga län utom Uppsala har visat en negativ statlig sysselsättningsutveckling under 1990- talet. Mest negativ har sysselsättningsutvecklingen varit i Kronobergs, Värmlands, Gotlands och Gävleborgs län, med minskningar som har överstigit 20 procent. En ny tendens är att också produktionen och konsumtionen av tjänster har gått ned. Med undantag för den högre utbildningen har konsumtionen minskat inom samtliga verksamhetsområden sedan 1993. Under första halvåret 1998 tycks det emellertid ha skett en omsvängning. Ökningen i konsumtionen av statliga tjänster uppgick till 4,6 procent jämfört med första halvåret 1997. Informationstekniken är avgörande för den fortlöpande utvecklingen inom statsförvaltningen. Internet, som kanal för elektronisk kommunikation och informationsförmedling, har fått ett sådant genomslag att det inte längre finns några alternativ. Det är därför inom den ramen som de statliga myndigheterna utvecklar sådana tjänster som innebär att den elektroniska förvaltningen kan förverkligas. Den innefattar t.ex. IT-stödda transfereringssystem och serviceförmedling till medborgare, organisationer och företag. Sverige har under de senaste femtio åren förändrats från att ha varit förhållandevis homogent till att bli ett samhälle präglat av etnisk och kulturell mångfald. Mer än 900 000 personer är födda utomlands. Ytterligare 700 000 personer är födda i Sverige och har utländsk bakgrund genom att minst en förälder är född utomlands. Av de totalt 1,1 miljoner personerna i arbetsför ålder med utländsk bakgrund, förvärvsarbetade drygt hälften år 1995. Av de som är födda i Sverige med två svenska föräldrar förvärvsarbetade samma år mer än 70 procent. Det är främst de som är födda utomlands som har låg representation på arbetsmarknaden. År 1995 hade endast 46 procent sysselsättning. Motsvarande tal för personer födda i Sverige med utländsk bakgrund var 64 procent. Enligt Statskontorets rapport är andelen utrikes födda lägre i statsförvaltningen än inom andra sektorer. Andelen sysselsatta med utländsk bakgrund inom arbetsmarknaden som helhet uppgick år 1995 till 16 procent, varav de som är födda utomlands svarade för 9 procent. I staten var andelen något lägre och uppgick till 13 procent av de anställda. En föklaring till den lägre andelen utrikes födda i statsförvaltningen kan enligt Statskontoret vara att minst en fjärdedel av alla statliga anställningar fordrar svenskt medborgarskap. Regeringens bedömning: Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen. Rapporten visar den övergripande utvecklingen av statsförvaltningen och är således inte någon utvärdering av genomförda strukturförändringar. Regeringens bedömning är att behovet av systematiskt genomförda uppföljningar och utvärderingar av utvecklingen inom statsförvaltningen kommer att öka av bl.a. följande skäl. Det fortsatta effektiviseringsarbetet bör i första hand inriktas mot att mer systematiskt pröva det statliga åtagandet. Efter att det har genomförts generella besparingar inom förvaltningen under flera år, bör det nu vara möjligt att istället fokusera på områden där det offentliga åtagandet kan minska. För att klara detta krävs dock fler och bättre genomförda uppföljningar och utvärderingar av den statliga verksamheten. Uppföljning och utvärdering av förvaltnings- politiken Den dramatiska omvandlingen av statsförvaltningen under 1990-talet har enligt regeringens bedömning varit både nödvändig och bra. Omvandlingen har bl.a. inneburit att det mesta av statens affärsverksamhet numera bedrivs i bolagsform under konkurrens. Domstolarna har fått större tyngd när rättsskipningen tydligare har skilts från annan myndighetsutövning. Detta gagnar rättssäkerheten och stämmer bättre överens med förvaltningstraditionen i Sveriges omvärld. Statskontorets analyser visar att lönernas andel av statens totala förvaltningskostnader sjunker. Under 1990-talets första hälft låg andelen kring 45 procent (inkl. arbetsgivaravgifter) mot 55 procent under 1970-talet. Andelen varierar dock kraftigt beroende på vilket statligt delområde som studeras. Den är t.ex. hög inom polis- och domstolsväsendet, omkring 70 procent, medan den är låg inom kommunikationsområdet, cirka 15 procent. Regeringens bedömning är att uppmärksamheten måste skärpas på de kostnader i statsförvaltningen som inte är löner. Inte minst bör effekterna av myndigheternas IT- satsningar följas upp. Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98 :136) lagt fram riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen. Dessa riktlinjer innebär en fortsatt renodling av statlig verksamhet, kvalitets- och kompetensutveckling, resultatfokusering och en effektiv informationsförsörjning. Utifrån dessa riktlinjer har ett arbete inletts med att ta fram ett flerårigt förvaltningspolitiskt handlingsprogram, som i första hand riktar sig till de statliga myndigheterna. Tyngdpunkten i programmet ligger på tre huvudområden. Det första huvudområdet handlar om åtgärder för att åstadkomma en förbättrad och förstärkt styrning och ledning av förvaltningen. Det andra huvudområdet tar upp åtgärder som syftar till att höja de statsanställdas kompetens och etik samt stödja myndigheternas arbete med att förbättra kvaliteten i sina verksamheter. Det tredje huvudområdet behandlar den framtida informationsförsörjningen. När det gäller uppföljningen av förvaltningspolitiken har regeringens uppdrag till Statskontoret hittills begränsats till att Statskontoret årligen skall göra en samlad och översiktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Regeringen finner det angeläget att åtgärder och insatser inom förvaltningspolitiken följs upp och utvärderas för att därmed öka kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag. En av Statskontorets huvuduppgifter inom utvärderingsområdet bör vara att genomföra sektorsövergripande utvärderingar inom det förvaltningspolitiska området. Uppdragen som lämnas till Statskontoret bör avse frågor som har förvaltningspolitisk betydelse och syfta till att belysa effekterna av vidtagna åtgärder. Uppföljning av organisatoriska förändringar i statlig sektor Den mest hektiska perioden av omstruktureringar i den statliga sektorn verkar nu ha gått över i ett mer stabilt läge. Nästan samtliga län har dock fått vidkännas neddragningar under 1990-talet. Det finns därför all anledning att vara uppmärksam på den löpande utvecklingen. Det är också viktigt att regeringen fortlöpande har tillgång till data som följer den regionala utvecklingen i den statliga sektorn. Regeringen har tidigare aviserat satsningar som ännu ej fått genomslag i statistiken, exempelvis torde lokaliseringen av statliga arbetstillfällen till Söderhamn, lokaliseringen av delar av Premiepensionsmyndigheten (kundservice) till Söderhamn och Ljusdal samt lokaliseringen av Statens energimyndighet till Eskilstuna innebära märkbart positiva effekter för de berörda arbetsmarknadsregionerna under kommande år. Regeringen har i propositionen Regional tillväxt (1997/98:62) slagit fast att man avser att förbättra uppföljningen av det regionala utfallet genom att fortlöpande bevaka förändringar i organisation och sysselsättning hos de statliga myndigheterna på regional och lokal nivå. Staten och informationstekniken Statskontorets beskrivning av utvecklingen av elektroniska samhällstjänster visar på de problem och möjligheter informationstekniken innebär för statsförvaltningen. Regeringens uppfattning är att den elektroniska infrastrukturen ännu inte helt uppfyller vissa grundläggande krav, t.ex. för att skicka säker elektronisk post. Det saknas regelverk för säker kommunikation, bl.a. för grunddatafrågor. Det pågår dock ett arbete både på internationell och nationell nivå med att skapa juridiska förutsättningar för att kunna äkthetsbestämma elektroniska dokument med digitala signaturer. Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop 1997/98:136) pekat på att informationsteknikens möjligheter bör tas till vara så att medborgare och företag i högre grad kan kommunicera och utbyta information med den offentliga sektorn på ett säkert sätt. Regeringen bedömer att detta bäst kan åstadkommas genom ett aktivt samarbete mellan staten, kommunerna och landstingen. Dessutom har regeringen pekat på, att det finns ett behov av gemensamma standarder, tekniker, metoder m.m. Erfarenheterna av den typ av arbete som Toppledarforum representerar, dvs. gemensamt projektarbete mellan stat, kommun och landsting, har visat att det finns ett stort intresse för samverkan kring projekt för informationsförsörjning. Regeringens bedömning är att detta arbete bör intensifieras i syfte att skapa en säker infrastruktur för elektroniska samhällstjänster på Internet. En förvaltning som skall utvecklas till att bli mer tillgänglig och tillmötesgående – med en betydande del av tjänsterna tillgängliga via Internet – förutsätter att den elektroniska infrastrukturen är tillräckligt robust och tillförlitlig. Etnisk och kulturell mångfald i staten Regeringen har i den integrationspolitiska propositionen (prop 1997/98:16) slagit fast att samhällets mångfald bör genomsyra arbetslivet och att staten har ett särskilt ansvar som föredöme. Att ta till vara den kompetens som finns hos människor med utländsk bakgrund bidrar till att öka kvaliteten i verksamheten. Det är också en viktig demokratifråga och ett mål att statsförvaltningens personalsammansättning återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska sammansättning. Statskontorets rapport visar att de utrikes- födda är underrepresenterade i statsförvaltningen. Av befolkningen i arbetsför ålder är 13 procent utrikes födda, men de utgör endast 6 procent av de anställda inom statsförvaltningen. Inom vissa områden är deras representation mycket låg. Deras barn har däremot en proportionell representation inom statsförvaltningen i förhållande till sin andel av den arbetsföra befolkningen. Regeringen har under det senaste året vidtagit en rad åtgärder för att öka den etniska och kulturella mångfalden i statsförvaltningen. Bland annat har en serie seminarier för generaldirektörer, personalchefer och fackliga företrädare inom statsförvaltningen genomförts för att uppmärksamma mångfaldens demokratiska och samhällsekonomiska fördelar och diskutera hur man kan arbeta med dessa frågor hos myndigheterna. Avsikten är att fortsätta med aktiviteter av detta slag under år 1999. Utvecklingen av den etniska mångfalden i statsförvaltningen kommer att följas upp löpande under de närmaste åren. Bland annat övervägs att begära redovisningar av vidtagna åtgärder och deras resultat vad gäller myndigheternas arbete för att främja etnisk mångfald. 9.4 Statsförvaltningens produktivitetsutveckling I 1998 års budgetproposition aviserade regeringen åtgärder i syfte att få ett bättre grepp om statsförvaltningens produktivitetsutveckling. Som ett första steg har regeringen gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag att beräkna produktivitetsutvecklingen inom sju viktiga statliga verksamhetsområden, nämligen skatteförvaltningen, exekutionsväsendet, rättsväsendet, invandringen, socialförsäkringens administration, arbetsmarknadsområdet samt universitets- och högskoleområdet. Statskontoret har samordnat arbetet. Resultatet kan jämföras med tidigare ESO-studier av produktivitetsutvecklingen mellan 1960 och 1990. Tabell 9.1 Produktivitetsförändring i den civila statsför- valtningen 1960-1997 Procent Period Genomsnittlig årlig förändring 1960 - 1965 - 1,3 % 1965 - 1970 - 2,2 % 1979 - 1975 - 3,0 % 1975 - 1980 1,9 % 1980 - 1985 1,2 % 1985 - 1990 0,1 % 1990 - 1997 0,8 % Som framgår av tabellen har statsförvaltningens produktivitetsutveckling efter en nedgång under andra halvan av 1980-talet åter börjat stiga. Mellan 1990 och 1997 har produktiviteten stigit med totalt 5,8 procent, vilket innebär en årlig ökning med i genomsnitt 0,8 procent. Regeringen ser ett stort värde i att kontinuerligt kunna följa upp hur myndigheternas produktivitet förändras. Detta gäller både möjligheten att gentemot bl.a. riksdagen redovisa hur väl statsförvaltningen lyckas utföra sina åtaganden och möjligheterna att få bättre underlag för styrning och uppföljning av myndigheterna. Regeringen avser att fortsättningsvis löpande låta mäta produktiviteten inom viktiga statliga verksamhetsområden. Det urval av områden som detta års redovisning bygger på skall breddas. Avsikten är att produktivitetsmätningarna skall inordnas i den ordinarie budgetprocessen och redovisas i berörda myndigheters årsredovisningar. Regeringen har även för avsikt att fortsättningsvis återkomma till riksdagen med en redovisning av produktivitetsförändringarna inom staten. 9.5 Regeringens uppföljning av myndigheternas arbetsgivar-politik Som ett led i den fortlöpande uppföljningen av de statliga myndigheternas verksamhet begär regeringen årligen in uppgifter från Arbetsgivarverket och myndigheterna om myndigheternas arbetsgivarpolitik och de mål som gäller för denna. De redovisningskrav som regeringen har riktat till myndigheterna fokuserar på följande fyra områden som ur ett övergripande perspektiv har särskild strategisk betydelse för kompetensförsörjningen: åldersstruktur, könsfördelning, personalrörlighet samt lönenivåer och löneutveckling. Regeringens övergripande bedömning är att arbetsgivarpolitiken inom de enskilda områdena fungerar väl. Inom många myndigheter saknas dock en helhetssyn, och det finns anledning för flertalet myndigheter att arbeta mer aktivt med arbetsgivarpolitikens långsiktiga och strategiska inriktning. Åldersstrukturen inom staten kan på några års sikt komma att leda till problem med kompetensförsörjningen. Med dagens avgångs- och rekryteringsmönster kommer ca 25 procent av de som i dag är statsanställda att gå i pension före år 2010. Det är mycket angeläget att myndigheterna använder de instrument som de förfogar över för att påverka åldersstrukturen. Andelen kvinnor i statsförvaltningen är 42 procent, vilket innebär att staten är den sektor på arbetsmarknaden som har jämnast könsfördelning. Budgetåret 1993/94 infördes ramanslagssystemet och under 1994 ombildades den statliga arbetsgivarorganisationen. Dessa reformer har bidragit till en klarare gränsdragning mellan regeringen och myndigheterna i förhandlingsfrågor. Det är tydligt att lönesättningen har blivit mer verksamhetsanpassad och att den i ökad utsträckning kan användas som ett arbetsgivarpolitiskt instrument. Lönerna inom det statliga avtalsområdet sätts numera individuellt och differentierat. Regeringen kan konstatera att när hänsyn tas till likartade arbetsuppgifter, uppgår kvinnornas löner till 96 procent av männens. Det finns således fortsatt anledning för många myndigheter att kartlägga och söka undanröja osakliga löneskillnader. Under 1997 var de statsanställdas personalrörlighet 10 procent. De yngre har en avsevärt högre rörlighet än de äldre, och de yngre har också fått högre löneökningar än de äldre. Regeringen kan också konstatera att den långsiktiga löneutvecklingen inom staten är i paritet med den på arbetsmarknaden i övrigt. Uppföljningen av arbetsgivarpolitiken är ett viktigt komplement till regeringens övriga resultatuppföljning. Uppföljningen klargör och medför att myndigheterna måste ta ett större ansvar för att sätta konkreta och strategiska mål för kompetensförsörjningen, med tydliga kopplingar till målen för verksamheten. Regeringen fortsätter därför sitt arbete med att successivt implementera och utveckla uppföljningssystemet. Som ett led i detta utvecklingsarbete avser regeringen begära att myndigheterna också skall konkritisera sina lönepolitiska strategier. Regeringen avser vidare ge myndigheterna i uppdrag att arbeta än mer aktivt med jämställdhetsfrågorna, inklusive de därmed förknippade frågorna om lika lön för lika och likvärdigt arbete. 9.6 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar m.m. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har cirka 54 500 personer sagts upp i staten under perioden april 1990-juni 1998. Av dessa har cirka 4 050 sagts upp under tiden juni 1997 - juni 1998. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markerad s.k. arbetslinjeprofil. Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas på en relativt sett låg nivå. Bland de som omfattas av trygghetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten under 2 procent. Ungefär två tredjedelar av de uppsagda som får nytt arbete får det inom den privata sektorn, oftast i små och medelstora företag. Mellan 5 och 10 procent av de uppsagda startar egna företag, som i genomsnitt sysselsätter cirka två personer. Enligt de beräkningar som redovisas i bilaga 6 riskerar drygt 4 000 personer att bli övertaliga under perioden 1998-2001. De departementsområden som närmast berörs är Försvars-, Finans-, Social-, Kommunikations- och Inrikesdepartementens. PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 112 133 PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 146 145 PROP. 1998/99:1 PROP. 1998/99:1 156 155