Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1998/99:109 Vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen år 2000, m.m. Prop. 1998/99:109 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 april 1999 Göran Persson Bosse Ringholm (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets- taxering inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, industrienheter inklusive elproduktionsenheter samt specialenheter. Inför taxeringen av elproduktionsenheter föreslås vissa ändringar med hänsyn till att elmarknaden har avreglerats. När det gäller vattenkraftverk föreslås bl.a. att värderingen skall bygga på kraftverkets normalårspro- duktion i kilowattimmar i stället för som tidigare på dess installerade effekt. Vidare föreslås att elproduktionsenheterna i lagtekniskt hänseende bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av taxerings- enhet. I konsekvens härmed föreslås att en ny byggnadstyp - kraftverks- byggnad - införs. Inför taxeringen av hyreshusenheter och industrienheter föreslås att definitionen av den s.k. normbyggnaden ändras. För att förenkla och rationalisera beslutshanteringen vid fastighets- taxeringen föreslås att de grundläggande besluten om allmän fastighets- taxering skall fattas genom automatisk databehandling. De nya bestämmelserna förelås träda i kraft den 1 juli 1999 och till- lämpas första gången vid 2000 års fastighetstaxering. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 22 2.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 25 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 31 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 32 3 Ärendet och dess beredning 36 4 Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 37 4.1 Taxeringen av elproduktionsenheter 37 4.1.1 Bakgrund 37 4.1.2 Överväganden och förslag 39 4.2 Taxeringen av hyreshus- och industrienheter 44 4.3 Administrativa frågor m.m. 46 5 Ekonomiska effekter 47 6 Författningskommentar 48 6.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 48 6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 53 6.3 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 54 6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 54 6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 54 Bilaga 1 Sammanfattningen i promemorian 55 Bilaga 2 Lagförslagen i promemorian 57 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 78 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 79 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 105 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 1999 107 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions- kostnader 5. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152). 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 1 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 20 kap. 4 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 14 § och 20 kap. 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna i 2–15 kap. och i följande ordning. År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter inklusive elproduk- tionsenheter och specialenheter, År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter, elproduktionsenheter och specialenheter, år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter. Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17– 24 kap. 9 § Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter enligt bestämmelserna i 16 A kap. Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter och elproduktionsenheter enligt bestämmelserna i 16 A kap. Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap. 2 kap. 3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, industri- byggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, kraft- verksbyggnad, industribyggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi- byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad. 4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastig- heten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastig- heten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom- föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg- lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket. Täktmark Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark. Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas. Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas. Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär- skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk- tion. Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar. Skogsim- pediment Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro- duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog. Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen. 4 kap. 5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet 1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet) 2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet) 3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet) 5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim- pediment (lantbruksenhet) 7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt (elproduktionsenhet). Som elpro- duktionsenhet betecknas också en taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft. Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas indu- strienhet, om den ligger till över- vägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. 10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe- ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. I en elproduktionsenhet får inte kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning ingå som tillhör mer än ett av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärn- kraftverk, kraftvärmeverk, kon- denskraftverk, gasturbin eller vindkraftverk. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vattenkrafts- ändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vatten- kraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de vattenkraftverk som har nytta av anläggningen. 5 kap. 7 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhet: För småhus-, hyreshus-, in- dustri- och elproduktionsenhet: 1. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet- en. 2. Markvärde 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxer- ingsenhetens tomtmark, täktmark och markanläggningar. Markvärde är värdet av taxer- ingsenhetens tomtmark, täktmark, fallrätt och markanläggningar. För lantbruksenhet: 1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings- enheten. 2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten. 3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. 4. Jordbruksvärde Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling. 5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. 6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten. 6 kap. 13 § Regler om värderingsenheter på elproduktionsenhet finns i 15 kap. Ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall de andelar i regleringsanläggningar som hör till kraftverket ingå. Mark som hör till ett vatten- kraftverk skall utgöra en värde- ringsenhet tillsammans med mark som tas upp av de markanlägg- ningar som hör till kraftverket. I en sådan värderingsenhet skall därutöver fallrätt som hör till kraftverket ingå. I värderings- enheten skall också ingå andelar i de regleringsanläggningar som hör till kraftverket till den del de avser markanläggning. 14 § För kärnkraftverk, kraftvärme- verk, kondenskraftverk, gasturbin och vindkraftverk (värmekraftverk) skall det för varje aggregat för produktion av elkraft bildas en värderingsenhet som avser bygg- nad och en värderingsenhet som avser mark. 7 kap. 3 § För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär- deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet. För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde- området. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–4 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–5 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. 1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. 2. Hyra för hyreshus. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad värderad enligt produktions- kostnadsmetoden. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad på industrienhet värderad en- ligt produktionskostnadsmetoden. 4. Årligt uttag av täktmark. 5. Normalårsproduktion, ut- nyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk. De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata. 15 § I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8–14 §§ samt i 11 och 12 kap. I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8– 11 §§. 16 § För egendom som anges under punkterna 1–4 skall inte bestäm- mas något värde För egendom som anges under punkterna 1–6 skall inte bestäm- mas något värde 1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor 2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark 3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken 5. aggregat tillhörande kon- denskraftverk som inte varit i drift under året före taxeringsåret eller som varaktigt tagits ur drift 6. outbyggd fallrätt för vilken det inte finns tillstånd till ut- byggnad. 9 kap. 2 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under det sjuttonde året före det år då allmän fastig- hetstaxering sker och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 11 kap. 1 § Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnadsmetoden. För värdering av industribygg- nad på elproduktionsenhet gäller särskilda regler i 15 kap. Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig byggnad. 3 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och som om- fattar 1 000 kvadratmeter pro- duktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under det sjuttonde året före det år då all- män fastighetstaxering sker och som omfattar 1 000 kvadratmeter produktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 12 kap. 1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark. Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark. Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt- mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär- den i en fastställd värdeserie. För värdering av tomtmark på en elproduktionsenhet gäller be- stämmelserna i 15 kap. 15 kap. Värdering av elproduk- tionsenhet 15 kap. Riktvärde för kraftverks- byggnad och tillhörande mark Allmänt 1 § Elproduktionsenhet är dels taxeringsenhet med vatten- kraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsan- läggningar, dels taxeringsenhet med out- byggt vattenfall som enligt verk- ställbart tillstånd får byggas ut, dels taxeringsenhet vars huvud- sakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft, dels taxeringsenhet med värme- kraftverk som inrättats för produk- tion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution eller an- nan anläggning för sådant ända- mål. Vid värderingen bestäms först det totala värdet i nybyggt skick av varje elproduktionsenhet. Total- värdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för elproduktion med vattenkraft. Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för elproduktion med kärnkraft, kraft- värme, kondenskraft, gasturbin och vindkraft. Med mark avses i detta kapitel tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning som ingår i el- produktionsenhet. Värde av nybyggd elproduktions- enhet Vattenkraftverk 2 § Värdet av nybyggt vattenkraft- verk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar bestäms som produkten av kraftverkets taxeringseffekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom. Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom. Riktvärdet för kraftverksbygg- nader som hör till ett vatten- kraftverk utgörs av skillnaden mellan riktvärdena för vatten- kraftverket och för mark som hör till verket. Riktvärden skall bestämmas utan beaktande av andels- och er- sättningskraft. 3 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela året. Den bestäms för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skil- da förhållanden beträffande ut- nyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilo- wattimme anges för ett norm- kraftverk och för mark till ett sådant verk. Med ett norm- kraftverk avses ett kraftverk som har tagits i drift under år 1955, som har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar, som har en genomsnittlig utnytt- jandetid på 5 000 timmar per år och som saknar möjlighet till fler- årsreglering samt levererar sin elproduktion till stamnätet i inmat- ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär- dena i en riktvärdeangivelse får endast bestämmas till belopp i en fastställd värdeserie. Utnyttjande- tid Reglerings- möjlighet Utnyttjandetiden är lika med kvoten mel- lan normalårspro- duktionen, uttryckt i kilowattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt. Regleringsmöjlighet- en anger den utbygg- da effektens relativa värde med hänsyn till möjligheterna till års- reglering. Belägenhet Belägenheten anger den utbyggda effek- tens värde vid kraft- verket i förhållande till dess värde i Mellansverige. 4 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regle- ringsanläggningar skall utgöra vär- det per kilowatt taxeringseffekt och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskost- naderna beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt för kraftverket. Riktvärdet för ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för en eller flera av följande värde- faktorer. Riktvärdet skall utgöra det ka- pitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Årsnettot bestäms som skillnaden mellan bruttointäk- ten, beräknad med ledning av den prissättning som tillämpas för det mellansvenska området, och års- kostnad för respektive godhetsklass. I årskostnaden skall inräknas nor- mala drift-, underhålls- och för- nyelsekostnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jäm- kas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Normalårs- produktion Utnyttjande- tid Med normalårspro- duktion avses den i genomsnitt per år tillgängliga produk- tionen vid kraftverket. Normalårsproduk- tionen anges i kilo- wattimmar. Utnyttjandetiden ger uttryck för möjlighe- ten att anpassa elpro- duktionen till tidspe- rioder med hög efter- frågan. Utnyttjande- tiden bestäms som kvoten mellan nor- malårsproduktionen och den installerade effekten i kilowatt. Flerårs- reglering Med flerårsreglering avses möjligheten att genom reglering för- dela produktionen mellan åren. Regle- ringsmöjligheten be- stäms av reglerings- magasinens volym, tillrinningen till ma- gasinen och medel- vattenföringen vid kraftverken. Belägenhet Belägenheten ger ut- tryck för kostnader för inmatning av pro- duktionen på stam- nätet. Ålder Åldern ger uttryck för kraftverkets sanno- lika återstående livs- längd. Åldern anges genom det år då kraftverket togs i drift. 5 § Värdet av nybyggt värmekraft- verk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för de värde- faktorer som anges i 4 § med undantag för värdefaktorn ålder. 6 § Riktvärdet för värmekraftverk skall utgöra värdet per kilowatt installerad effekt och bestämmas för skilda typer av kraftverk. För normkraftverket skall värdet per kilowattimme i en riktvärde- angivelse bestämmas med ut- gångspunkt i elproduktionens lön- samhet och med beaktande av priserna vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i återanskaff- ningskostnaden för olika typer av kraftverk och jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Värdet av marken till norm- kraftverket i en riktvärdeangivelse skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för norm- kraftverket angivna värdet som med ledning främst av kostnad- erna att uppföra ett nytt kraftverk kan anses belöpa på marken. Byggnadsvärde och markvärde för vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar 7 § Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till det tekniska nuvärdet av kraftverket. Värderingen skall ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2–4 §§. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk beräknas som produkten av verkets normalårsproduktion i kilowattimmar och dess värde i kronor per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen för norm- kraftverket angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inverkan på värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket beträffande normalårsproduktion, utnyttjande- tid, flerårsreglering, belägenhet eller ålder. Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §. Riktvärdet för mark beräknas som produkten av kraftverkets normalårsproduktion i kilowattim- mar och markens värde per kilo- wattimme. Det senare värdet be- stäms genom att det i riktvär- deangivelsen för mark angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inver- kan på värdet per kilowatttimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket be- träffande normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering eller belägenhet. 8 § Markvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till skillnaden mellan det enligt 2–4 §§ beräknade totala värdet och 75 procent av återan- skaffningskostnaden för taxerings- enhetens byggnader. Om 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll. Värdet av andelskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsent- ligt skall betala sin andel av uttagskostnaderna, skall bestäm- mas till så stor del av det leverer- ande kraftverkets mark- och bygg- nadsvärden som motsvarar andel- en. Har vattenkraftverket inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första stycket minskas med en tredjedel. För det kraftverk som belastas av andelskraft skall mark- och byggnadsvärdena minskas med ett belopp som är lika stort som det belopp som läggs till den mot- tagande taxeringsenheten. Värdet av ersättningskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala uttags- kostnaden, skall behandlas som andelskraft. Ersättningskraften skall anges i procent av det levererande kraftverkets basvärde. Andels- och ersättningskraft 9 § Värdet av andelskraft skall be- stämmas till så stor del av kraft- verkets mark- och byggnadsvärde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet. Värdet av kraftverk skall min- skas med värdet av förekomman- de andelskraft. Andels- och ersättningskraft, för vilka mottagaren inte eller endast till begränsad del betalar uttags- kostnader, skall anges i det antal kilowattimmar som i genomsnitt tas ut per år. För den taxeringsenhet som lämnar kraft skall värdet per kilo- wattimme bestämmas efter det för kraftverket gällande värdet per kilowattimme förhöjt med 40 procent. För den mottagande taxerings- enheten skall värdet per kilowatt- timme bestämmas utifrån det värde andels- eller ersättnings- kraften har för denna taxerings- enhet. Belastningen av andels- och ersättningskraft, för vilka mot- tagaren inte betalar uttagskost- nader, skall i första hand dras av från det levererande kraftverkets markvärde och i andra hand från dess byggnadsvärde. Förmånen av sådan kraft skall läggas till mark- värdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Värmekraftverk 10 § Ersättningskraft anges i kilo- watt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft be- stämmas med beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastigheten skall vär- det per kilowatt taxeringseffekt bestämmas utifrån det värde er- sättningskraften har för den mot- tagande fastigheten. Riktvärdet för mark till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan mark. Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftverkets markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnads- värde. Förmånen av ersättnings- kraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Riktvärdet för en kraftverks- byggnad till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en vär- deringsenhet som avser sådan byggnad. Byggnadsvärde och markvärde för värmekraftverk 11 § Markvärdet för ett värmekraft- verk skall bestämmas till 2 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick enligt 5 §. I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilo- watt installerad effekt anges för var och en av de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraft- verk som avses i 12 §. Byggnadsvärdet för ett värme- kraftverk erhålles genom att res- terande 98 procent av kraftver- kets värde i nybyggt skick mul- tipliceras med en nedskrivnings- faktor som beaktar den värde- minskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret. 12 § Totalvärdet i nybyggt skick för ett värmekraftverk bestäms för skilda förhållanden för följande värdefaktorer. Effekt Med effekt avses agg- regatets installerade effekt i kilowatt. Typ av värme- kraftverk Med typ av värme- kraftverk avses om elproduktionen sker med kärnkraft, kraft- värme, kondenskraft, gasturbin eller vind- kraft. 13 § För ett nybyggt värmekraftverk skall värdet per kilowatt instal- lerad effekt i en riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för kraftverk som hör till de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk och efter jämkning med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. 14 § Totalvärdet av ett nybyggt vär- mekraftverk bestäms som pro- dukten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett värde per kilowatt installerad effekt. 15 § Riktvärdet för en värderings- enhet avseende mark till ett värmekraftverk skall beräknas till 1,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick. Riktvärdet för en värderings- enhet som avser kraftverksbygg- nad till ett värmekraftverk be- räknas genom att 73,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick multipliceras med en nedskriv- ningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har upp- kommit mellan det år då anlägg- ningen kunde tas i bruk (nybygg- nadsåret) och andra året före det år då allmän fastighetstaxering sker. 16 kap. 4 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings- period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat 1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestämmelser 2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten 3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärr- värmeanläggning (anslutningsav- gift) eller ersättning för gatukost- nader erlagts för enheten. 3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärr- värmeanläggning (anslutningsav- gift) eller ersättning för gatukost- nader erlagts för enheten 4. genom att driftsförhållandena ändrats för ett kondenskraftverk. Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare. 20 kap. 2 a § Grundläggande beslut om taxering av en fastighet får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltnings- lagen (1986:223) får utelämnas. 4 § I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas 1. fastighetens indelning i taxeringsenheter, 2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande, 3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap., 5. storleken av riktvärde, 5. storleken av riktvärde samt 6. utbyggd effekt, taxerings- effekt, utnyttjandetid, reglerings- möjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt 7. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring av riktvärde. 6. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring av riktvärde. Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, in- dustrienhet inklusive elproduk- tionsenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxerings- året inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, in- dustrienhet, elproduktionsenhet el- ler lantbruksenhet om på lant- bruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxerings- året inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt. 3 §2 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks- värdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär- deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför- ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder- ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende indus- trienhet inklusive elproduktionsen- het. d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende indus- trienhet och elproduktionsenhet. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det- samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam- fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om- fattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned- sättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas- tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings- värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till- hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. 4 §3 Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet gäller också beträf- fande del av fastighet, flera fas- tigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet. Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, el- produktionsenhet eller lantbruks- enhet gäller också beträffande del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för den del av beskattnings- året som infaller före utgången av år 1999. 2.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 46 § 6.1 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om för- säkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten- skapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 2. inkomst av tjänst, med bort- seende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. 2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. - Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det pris- basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv närings- verksamhet till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvis- ningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pen- sionsrätt i anställning till sam- manlagt högst 35 procent av inkomsten, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp eller Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året när- mast före taxeringsåret och dess- utom i fråga om a. inkomst av aktiv närings- verksamhet till sammanlagt högst 35procent av inkomsten före av- drag enligt punkt 21 av anvis- ningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pen- sionsrätt i anställning till sam- manlagt högst 35 procent av inkomsten, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbelopp. Avdrag enligt andra stycket be- räknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dess- förinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverk- samhet från mer än en förvärvs- källa får avdrag beräknat enligt andra stycket inte överstiga det avdrag som kunnat göras om in- komsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt andra stycket både i inkomstslaget när- ingsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyldige fritt fördela den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten. c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbelopp. - Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskatt- ningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget när- ingsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyldige fritt fördela den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive in- betalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i före- gående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvud- sak saknar pensionsrätt i anställ- ning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skatt- skyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pen- sionsskydd, får dock avdrag med- ges med högre belopp. Har skatt- skyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - bedrivit näringsverksamhet, upp- hört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhets- tiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräk- nas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverk- samhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverk- samheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skatt- skyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som av- ses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som en- ligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i för- värvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i före- kommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyn- digheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensions- försäkring, anger skattemyndig- heten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i till- lämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatt- skyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndig- hetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskattever- kets beslut får inte överklagas. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive in- betalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i andra stycket. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redo- visar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bort- seende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pen- sionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräk- nat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skatt- skyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upp- hört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Har skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - bedrivit närings- verksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlig- heter till avdrag för avgift och in- betalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbas- belopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redo- visats som inkomst av förvärvs- källan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsför- säkring som avses i denna anvis- ningspunkt och på sådan inbetal- ning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hän- föra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skatte- myndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för för- säkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestäm- melserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skatte- myndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatte- verkets beslut får inte överklagas. Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal- ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket. Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Av- drag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. Om avdrag medges enligt fjärde stycket femte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot- svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skatt- skyldige. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär- skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal- ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social- avgifter eller särskild löneskatt enligt 1 § första stycket 1 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social- avgifter eller, vad avser arbets- tagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §1 Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment. Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet. Ekonomi- byggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Kraftverks- byggnad Byggnad som är in- rättad för kommer- siell produktion av elektrisk starkström. Även byggnad för vattenreglering, för lagring av bränsle och annan byggnad för produktionen ut- gör kraftverksbygg- nad. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet och som inte utgör kraftverks- byggnad. Special- byggnad Med specialbyggnad avses Försvars- byggnad Byggnad som används för försvars- ändamål eller ekonomisk försvars- beredskap, om byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars- byggnad. Kommunika- tionsbyggnad Garage, hangar, lokstall, terminal, sta- tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparations- verkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikations- ändamål. Byggnad som används i Statens järn- vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri- ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele- vision Aktiebolags och Sveriges Ut- bildningsradio Aktiebolags verksamhet. Distributions- byggnad Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas, värme, elek- tricitet eller vatten. Värme- central Byggnad för produktion och distri- bution av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. Renings- anläggning Vattenverk, avloppsreningsverk, an- läggning för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan an- läggning. Vård- byggnad Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barna- vård, kriminalvård, arbetsvård, åld- ringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård- byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn. Bad-, sport- och idrotts- anläggning Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen. Skol- byggnad Byggnad som används för under- visning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. Kultur- byggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande. Ecklesiastik- byggnad Kyrka eller annan byggnad som an- vänds för religiös verksamhet. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravnings- plats. Allmän byggnad Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rätts- vård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Övrig byggnad Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. 3 Ärendet och dess beredning Inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, industri- enheter inklusive elproduktionsenheter och specialenheter har Riks- skatteverket (RSV) föreslagit vissa ändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). De ändringsförslag som avser taxeringen av elproduk- tionsenheter har tagits fram under medverkan av Riksskatteverkets expertgrupp för elproduktion. I denna har Kraftverksföreningen ingått. RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (dnr Fi 1999/153). Promemorian har upprättats i samarbete med Lantmäteriverket. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. RSV:s promemoria har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i Bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings- ärendet, (dnr Fi 1999/153). I det följande lägger regeringen fram förslag till ändringar i fastighets- taxeringsreglerna inför 2000 års allmänna fastighetstaxering. Regering- ens förslag grundar sig i huvudsak på RSV:s promemoria. Som en bak- grund till regeringens förslag ges inledningsvis i avsnitt 4.1.1 en sam- manfattande beskrivning av reglerna för taxering av elproduktionsenheter och elmarknaden m.m. RSV:s promemoria har legat till grund för texten i detta avsnitt. Våren 1997 tillkallades en särskild utredare för att utvärdera och se över regelsystemet för fastighetstaxering (Fastighetstaxeringsutredningen Fi 1997:06, dir. 1997:36). I uppdraget ingår att undersöka om de nuvar- ande reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxerings- värdena för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Utred- ningsuppdraget skall vara avslutat vid utgången av juni 1999. De förslag utredningen kan komma att lägga fram hinner inte genomföras till den allmänna fastighetstaxeringen år 2000. Lagrådet Regeringen beslutade den 25 mars 1999 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har i sitt yttrande lämnat synpunkter av redaktionell art. Dessa synpunkter har beaktats vid utformningen av aktuella paragrafer. Övriga lagförslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats. Regeringen har i propositionen gjort vissa redaktionella ändringar i förhållande till lagrådsremissen. 4 Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 4.1 Taxeringen av elproduktionsenheter 4.1.1 Bakgrund Allmänt om taxeringen av elproduktionsenheter De värderingsmetoder som används vid fastighetstaxeringen för att be- räkna fastigheternas marknadsvärden är enligt 5 kap. 5 § fastighets- taxeringslagen (1979:1152), FTL, i första hand ortsprismetoden, i andra hand avkastningsmetoden och i sista hand produktionskostnadsmetoden. Ortsprismetoden grundas på undersökningar av priser på jämförbara fastigheter. Som bas för undersökningen läggs de jämförelseparametrar som bedöms lämpliga, t.ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyres- intäkter o.d. Avkastningsmetoden innebär i princip att det görs en kapitalisering till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid fastighetens användning. Produktionskostnadsmetoden innebär att värdet av en byggnad beräknas med utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Vid beräkningen beaktas även den värde- minskning som byggnaden har undergått genom ålder och bruk. Efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU 1979:32 ändrades reglerna för värderingen vid vattenfallstaxering till 1981 års allmänna fastighetstaxering från en i huvudsak tillämpad produktionskostnads- metod till en avkastningsmetod. Denna bygger i princip på en kapital- isering av den framtida produktionens nettovärde. Den innebär i huvud- sak att totalvärdet av en nybyggd vattenkraftsanläggning beräknas med ledning av avkastningen. Beräkningen sker enligt reglerna i FTL genom att kraftverksanlägg- ningens på föreskrivet sätt beräknade effekt i kilowatt, s.k. taxerings- effekt, multipliceras med ett som riktvärde betecknat värde per kilowatt taxeringseffekt som bestäms med hänsyn till kraftanläggningens lönsam- het. Byggnadsvärdet beräknas enligt produktionskostnadsmetoden till återanskaffningskostnaden, nedskriven med hänsyn bl.a. till ålder. Vär- deringen av vattenkraftsstationer och regleringsdammar inom ett avrin- ningsområde har samordnats. Markvärdet bestäms som skillnaden mellan totalvärdet och återanskaffningskostnaden. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 utgjorde reglerings- anläggningarna särskilda taxeringsenheter. Även dessa värderades utifrån en taxeringseffekt. Denna beräknades på så sätt att varje kraftverk fick avstå en viss del av sin primärt beräknade taxeringseffekt till uppströms belägna regleringsanläggningar. Fr.o.m. 1988 års allmänna fastighets- taxering utgör inte regleringsanläggningarna särskilda taxeringsenheter. Till taxeringsenhet som omfattar ett vattenkraftverk hör således nu även dess andelar i uppströms belägna regleringsanläggningar. Värmekraftverken värderades fram till 1988 års allmänna fastighets- taxering som industrienheter. Regler om taxering av värmekraftverk togs då in i 15 kap. FTL efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU 1984:37. För värmekraftverken tillämpas en produktionskostnadsmetod, dvs. värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (åter- anskaffningskostnaderna) varvid hänsyn tas till värdeminskning. Liksom i fråga om vattenkraftverken utgår värderingen av värmekraftverken från anläggningens värde i nybyggt skick. Detta erhålls som produkten av den totala installerade effekten och ett värde per installerad effekt i kilowatt. Av det totala värdet skall 2 % belöpa på markvärdet. Återstoden, 98 % av totalvärdet, utgör byggnadsvärdet sedan totalvärdet räknats ned på grund av ålder m.m. För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk föreskrivs en möjlighet att jämka riktvärdena med hänsyn till lönsamheten för den totala elpro- duktionen i landet. Särskilda regler finns vidare i FTL om andels- och ersättningskraft. Värdet av kraften, beräknad med utgångspunkt från produktionen, dras enligt huvudregeln av från den givande enheten och påförs den mot- tagande enheten. Kapitel 15 i FTL om värdering av elproduktionsenhet är i huvudsak disponerat enligt följande. I den inledande bestämmelsen definieras vad som är en elproduktions- enhet. Vidare anges vad som är utgångspunkten vid värderingen av en elproduktionsenhet, nämligen det totala värdet i nybyggt skick av en sådan enhet. Därefter regleras riktvärdebestämningen utifrån värdet av en nybyggd enhet för ett vattenkraftverk (2-4 §§) och för ett värmekraftverk (5 och 6 §§). I dessa bestämmelser anges främst vilka värdefaktorer som skall ligga till grund för värderingen. I 7 och 8 §§ anges hur riktvärdet för ett vattenkraftverk skall fördelas mellan delvärdena byggnadsvärde och markvärde. Motsvarande regler i fråga om värmekraftverken finns i 11 §. I 9 och 10 §§ regleras värderingen av andels- och ersättningskraft. Några särskilda indelnings- och klassifikationsregler avseende egendom på elproduktionsenheter finns inte i 2, 4 och 6 kap. om byggnadstyper och ägoslag, värderingsenheter samt – utom för regleringsanläggningar – taxeringsenheter. Elmarknaden och elproduktionen Det finns i dag ca 300 statligt, kommunalt och privatägda elproduktions- företag. För drygt 90 % av elproduktionen svarar åtta större kraftföretag. Vattenfall AB äger ca 50 % av elproduktionskapaciteten. Överföringen av el från kraftverken till förbrukarna sker på stamnätet (spänningsnivåerna 200–400 kV) över hela landet och till utlandet. Det regionala nätet (70–130 kV), som huvudsakligen ägs av kraftföretagen, kopplar samman stamnätet med större mottagare av kraft. Det lokala nätet ägs av drygt 270 till övervägande del kommunalt ägda distri- butionsföretag som distribuerar lågspänningsström (< 20 kV) till ca 5,2 miljoner kunder. Elproduktionen i riket uppgår till ca 140 TWh under ett normalår. Vattenkraften och kärnkraften utgör närmare 95 % av produktionen. Av denna svarar vattenkraften och kärnkraften för ungefär hälften var. Resten produceras i allt väsentligt i kraftvärmeverk och inom industrin. Den 1 januari 1996 infördes en ny ellagstiftning som innebär att kon- kurrens införs i handel med och produktion av el, vilket ökar valfriheten för elkonsumenterna och skapar förutsättningar för en ökad pris och kost- nadspress i elförsörjningen. Förbrukare och återförsäljare av el skall kunna välja mellan konkurrerande leverantörer. Producenter och andra leverantörer är på samma sätt med vissa undantag fria att välja sina kunder. Huvudprincipen i reformen är att skapa en klar skillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el, å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el skall ske i kon- kurrens, medan nätverksamheten, som i praktiken är ett naturligt mono- pol, också i fortsättningen måste regleras. Affärsverket Svenska Kraftnät har till uppgift att förvalta och driva det svenska stamnätet. 4.1.2 Överväganden och förslag Regeringens förslag: Värderingsmodellen för vattenkraftverk ändras. Värderingen utgår från kraftverkets normalårsproduktion i kilowatt- timmar i stället för som tidigare från dess installerade effekt. Vidare utgår värderingsmodellen inte som hittills från ett nybyggt vatten- kraftverk utan från ett s.k. normkraftverk. Reglerna för värdering av andels- och ersättningskraft justeras. Den lagtekniska systematiken ändras genom att elproduktionsen- heterna bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av taxeringsenhet och en ny byggnadstyp - kraftverksbyggnad - införs. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens men är mer omfattande i det hänseendet att RSV föreslår att vissa privat- rättsliga avtal skall beaktas vid fastighetstaxeringen. Remissinstanserna: Kraftverksföreningen stöder i stort vad RSV före- slagit och gör den bedömningen att värderingsmodellen bör leda till taxeringsvärden som bättre motsvarar verkliga förhållanden. Fastighets- taxeringsutredningen anser att förslaget om att vissa privaträttsliga avtal skall beaktas inte bör tas upp i det nu aktuella sammanhanget. Detta motiveras med att frågan har varit föremål för en tämligen ingående diskussion i utredningen. Vidare ifrågasätts om utformningen av den föreslagna lagtexten vad gäller sådana avtal är lämplig. Övriga remissin- stanser har inte lämnat några erinringar. Skälen för regeringens förslag Värderingsmodell för kraftverken För både vattenkraftverken och för värmekraftverken grundas värdering- en på den effekt som verken producerar. Taxeringen av vattenkraftverk inleds med att det totala värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt vattenkraftverk bestäms värdet med utgångspunkt från utbyggd effekt. Denna betecknas taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxer- ingseffekten i kilowatt multipliceras med ett riktvärde som i sin tur bestäms genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. Hänsyn tas därvid till att årskostnaderna varierar med anläggningskostnaderna. Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i ett byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms byggnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrif- ter. Härvid får dock inte 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga enhetens totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala värde och 75 % av återanskaffningskostnaden för enhetens byggnader. Skulle 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga det totala värdet skall markvärdet bestämmas till 0 kr. Hänsyn tas också till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraft- anläggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. RSV anser att med den prissättning på elleveranser som gäller efter elmarknadens avreglering är det enklare att beakta skillnader i vatten- kraftverkens värde om man utgår från kraftverkens normalårsproduktion i kilowattimmar i stället för från kraftverkens effekt. Värdet per kilowatt- timme enligt riktvärdeangivelsen bör beräknas med hänsyn till normal- årsproduktionens storlek samt verkets utnyttjandetid, möjlighet till flerårsreglering, belägenhet och ålder för att bättre återspegla produk- tionens värde. Vidare anser RSV att de återanskaffningskostnader som hittills har bestämts genom uppräkning av de historiska byggnadskost- naderna är föga realistiska och knappast har återspeglat de kostnader som skulle uppkomma vid ett återuppförande av kraftverket. Ett ytterligare skäl att se över gällande metod för värderingen av vattenkraften är enligt RSV att den uppfattas som svårbegriplig. Mot denna bakgrund föreslår RSV därför följande reviderade metod. Vattenkraftverkets totalvärde och dess värde av mark skall bestämmas först. Värdet av kraftverkets byggnader skall beräknas som skillnaden mellan dessa värden. Det totala värdet bestäms med utgångspunkt från värdet av normalårsproduktionen för ett s.k. normkraftverk som de- finierats på visst sätt när det gäller ålder, normalårsproduktion, utnytt- jandetid, möjlighet till flerårsreglering och belägenhet. I det följande redovisas närmare den teknik som föreslås av RSV för bestämningen av riktvärde dels för vattenkraftverket i dess helhet, dels för marken till ett sådant verk. Med mark avses tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning som hör till verket. I en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk skall värdet per kilowatt- timme anges för ett kraftverk som har de produktionsförutsättningar som så nära som möjligt anknyter till vad som i genomsnitt gäller för el- produktionen i landet. Ett sådant kraftverk kallas för normkraftverk. Ett normkraftverk definieras närmare som ett kraftverk som - tagits i drift under år 1955, - har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar, - har en genomsnittlig utnyttjandetid på 5 000 timmar per år, - saknar möjlighet till flerårsreglering och - levererar sin produktion till stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta. Om ett kraftverk avviker från normkraftverket beträffande någon av de fem föreslagna värdefaktorerna, dvs. utnyttjandetid, flerårsreglering, be- lägenhet, normalårsproduktion och ålder, kan det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kilowattimme behöva korrigeras innan det multip- liceras med normalårsproduktionen. I en riktvärdeangivelse skall värdet per kilowattimme anges för mark tillhörande ett normkraftverk. Värdet skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för normkraftverket angivna värdet, som med ledning främst av kostnaderna att uppföra ett helt nytt kraftverk, kan anses belöpa på marken. Riktvärdet för mark föreslås bli beräknat som produkten av kraftver- kets normalårsproduktion i kilowattimmar och markens värde per kilo- wattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen angivna värdet i kr/kWh korrigeras i de hänseenden som kraftverket av- viker från normkraftverket. Samtliga de värdefaktorer som kan påverka det totala vattenkraftverkets värde i kr/kWh utom värdefaktorn ålder kan komma ifråga. RSV anser att det finns skäl att också i fråga om värmekraftverken överväga att införa en ortsprisrelaterad avkastningsvärdering grundad på normalårsproduktionens värde av i princip motsvarande innehåll som nu föreslås för vattenkraftstaxeringen. Något förslag vad gäller värmekraft- verken lämnas dock inte till denna taxering. Regeringen delar RSV:s uppfattning att värderingsmodellen för vatten- kraftverk bör ändras på sätt som föreslås i promemorian. Vad gäller värmekraftverken, som i dag värderas enligt en produktionskostnads- metod, har RSV inte föreslagit någon ändring motsvarande den för vattenkraftverken. Svenska Fjärrvärmeföreningen anser att det finns an- ledning att göra justeringar i den aktuella värderingsmodellen för värme- kraftverk. Regeringen bedömer att ett införande av en helt ny värderings- metod för värmekraftverk kräver ytterligare överväganden. Detta gäller även ändringar i den befintliga värderingsmodellen. Vidare omfattas frågan av Fastighetstaxeringsutredningens uppdrag och enligt regeringen bör utredningens förslag avvaktas innan lagstiftningsåtgärder vidtas på detta område. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 kommer värderingen av värmekraftverk därför i huvudsak att ske enligt samma principer som tidigare. Eftersom värmekraften bestäms utifrån en produktionskostnad finns regler om att jämkning kan ske både av värdena för vattenkraften och för värmekraften med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Då den reviderade avkastningsmetoden kommer att återge den sammanlagda lönsamheten för den elproduktion som sker vid vatten- kraftverken bör en sådan jämkning, på sätt RSV föreslagit, begränsas till värmekraftverken. I de av RSV föreslagna reglerna för värderingen av kraftverken finns en bestämmelse om att aggregat tillhörande kondenskraftverk som har tagits ur drift inte skall åsättas något värde. RSV har motiverat detta ändringsförslag med att de kraftverk som inte varit i bruk under de senaste åren före taxeringsåret inte har åsatts något taxeringsvärde vid taxeringen. Detta har främst gällt kondenskraftverk. Värderingstekniskt har det åstadkommits genom att det beräknade riktvärdet justerats ned till noll. Som säreget förhållande har angetts att kraftverket varit avställt. RSV:s förslag innebär således att detta förfarande får lagstöd. Regeringen bedömer att denna ändring kan genomföras. Kraftverksföreningen har framfört synpunkten att den föreslagna regleringen bör omfatta alla slag av kraftproduktion. Regeringen anser att en sådan generell bestämmelse inte bör införas utan en närmare utredning av hur förhållandena vid drift- stopp ser ut för olika typer av kraftverk. Regeringen är därför inte beredd att till den nu aktuella fastighetstaxeringen år 2000 utvidga den före- slagna regleringen till att omfatta andra kraftverk än kondenskraftverk. Även när det gäller denna fråga bör Fastighetstaxeringsutredningens fortsatta arbete avvaktas. Andels- och ersättningskraft I 15 kap. 9 och 10 §§ FTL finns regler om värdering av andelskraft respektive ersättningskraft. Vid uppskattning av ett vattenkraftverks rikt- värde bortses från andels- och ersättningskraften. En justering görs sedan av värdet på kraftverket som en form av justering för säregna för- hållanden. Värdeminskning av kraftverk som lämnar andelskraft bestäms till så stor del av kraftverkets totala värde som svarar mot andelskraftens andel av den totala produktionen. Värdetillskottet för den fastighet som tar emot andelskraften tas upp med motsvarande belopp. Belastningen av skyldighet att leverera ersättningskraft dras i första hand av från det levererande kraftverkets markvärde och läggs till den mottagande fastig- hetens markvärde. Värdet av leveransen beräknas i värde per kilowatt taxeringseffekt. Hänsyn tas vid beräkningen till leveransavtalets innehåll och till värdet av ersättningskraften för den mottagande fastigheten. Reglerna om andels- och ersättningskraft föreslås av RSV ändrade i främst två avseenden. Dels förelås att mottagarens skyldighet att betala uttagskostnader blir avgörande för om reglerna för andelskraft eller ersättningskraft skall tillämpas, dels föreslås en möjlighet att beakta avtal om kraftleveranser även om de inte är av servitutsnatur. Den första föreslagna ändringen medför att elleveranser för vilka mot- tagaren skall betala uttagskostnader behandlas som andelskraft medan avtal som inte innebär att mottagaren betalar uttagskostnader behandlas som ersättningskraft. I samtliga fall där mottagarens taxeringsenhet ägs av företag som ägnar sig åt yrkesmässig distribution av elektrisk stark- ström torde värdeavdraget respektive värdetillägget vara lika stora. Motivet är att erhålla en bättre överensstämmelse med det verkliga värdet av elleveranserna. Den ökade uppgiftsskyldighet som kan följa för kraftverksägarna synes vara begränsad. RSV utgår ifrån att kraftföretagen skall komma överens om de justeringar av andelskraft i procent och av ersättningskraft i kWh som ändringen kan medföra. Sådana överenskommelser anser RSV bör kunna godtas i normalfallet utan närmare utredning eftersom avdragen för levererande kraftverk överensstämmer med tillägget för mottagande kraftverk. Ändringen har således inte någon betydelse för storleken av det totalt åsatta taxeringsvärdet. Den andra föreslagna ändringen föranleds av att det i viss utsträckning förkommer avtal om olika former av vattenreglering och elleveranser mellan ägare av kraftverk utan att avtalen kan ses som ett servitut, i vart fall inte i sin helhet. Enligt en grundläggande princip vid fastighets- taxeringen får inte andra privaträttsliga förpliktelser beaktas än sådana som ingår i servitut eller liknande. Denna regel finns i 5 kap. 3 § FTL. I praktiken har sådana avtal dock beaktats i viss utsträckning. Enligt RSV får avtal av detta slag anses ha en sådan betydelse vid kraftverks- taxeringen att de bör beaktas. RSV:s förslag har också utformats utifrån detta ställningstagande. Regeringen godtar den föreslagna justeringen av reglerna för värdering av andels- och ersättningskraft utom i ett avseende. Vad gäller möjlig- heten att vid fastighetstaxeringen ta hänsyn till vissa privaträttsliga avtal anser regeringen att detta är en fråga av stor principiell vikt. Frågan om hur privaträttsliga avtal skall behandlas vid taxeringen är inte av betydel- se enbart för elproduktionsenheterna utan också när när det gäller andra fastighetsslag, inte minst småhus. Enligt nuvarande bestämmelser är det som huvudregel inte möjligt att vid taxeringen beakta privaträttsliga förpliktelser. Detta ställningstagande kan sägas utgöra en väl etablerad fastighetstaxeringsrättslig princip. Å andra sidan har detta ställnings- tagande ifrågasatts och det har i skilda sammanhang gjorts gällande att att reglerna bör ändras. Vad nu RSV föreslagit är i linje med detta. Regeringen gör bedömningen att frågan om hur man skall ställa sig till de privaträttsliga avtalen vid taxeringen av fastigheter bör avgöras i ett annat och större sammanhang än som nu är fallet. RSV:s förslag tar visserligen sikte på ett begränsat område men ett genomförande skulle likväl innebära ett principiellt ställningstagande som enligt regeringens mening bör anstå. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den aktuella frågeställningen behandlas av Fastighetstaxeringsutredningen anser regeringen att utredningens slutsatser bör avvaktas. Någon utvid- gad möjlighet att beakta privaträttsliga avtal föreslås därför inte till den allmänna fastighetstaxeringen år 2000. Systematiken i FTL Reglerna i FTL bygger på en för all fast egendom likartad systematik. Den fasta egendomen indelas i taxeringsenheter som åsätts ett värde. För de olika delarna inom en taxeringsenhet som skall värderas för sig, s.k. värderingsenheter, skall för olika slag av egendom bestämmas riktvärden enligt reglerna i 8–15 kap. FTL om värderingsmodeller. De sammanlag- da och i särskilt angivna fall justerade eller korrigerade värdena för en taxeringsenhet utgör dess basvärde. Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. FTL. Detta kapitel har en annorlunda systematik än den som har lagfästs i 8–14 kap. för andra slag av byggnader och mark. Skälet till detta kan enligt RSV vara att dessa regler tillkommit vid andra tidpunkter och efter annat lag- stiftningsförarbete än övriga värderingsregler samt att problematiken vid värderingen av kraftverken har bedömts vara särskilt komplex. Enligt RSV:s mening finns det i dag inte anledning att behålla dessa skillnader i regelsystemet för värderingen mellan kraftverken och egen- dom ingående i andra typer av taxeringsenheter. De grundläggande frågorna om byggnadstyper, taxeringsenheter och värderingsenheter samt värderingsgrund, värderingsmetoder, allmänna värderingsregler med rikt- värden m.m. samt vissa speciella värderingsfrågor (t.ex. byggnad under uppförande) bör liksom för andra slag av egendom som skall fastighets- taxeras i princip uttömmande regleras i 2–7 kap. FTL även för kraft- verken. RSV föreslår därför en ny lagteknisk systematik för elproduk- tionsenheterna som bl.a. innebär att dessa bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av taxeringsenhet. En ny byggnadstyp - kraftverksbyggnad - föreslås införd. Regeringen anser att FTL får en enklare och mer konsekvent uppbygg- nad genom den föreslagna systematiska förändringen. Vad RSV före- slagit i dessa hänseenden bör därför genomföras. Ändringarna medför att kapitel 15 i FTL får en ny utformning. Vidare föranleder förslagen änd- ringar i 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2–4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt en ny paragraf, 6 kap. 14 § FTL. Förslagen föranleder även vissa redaktionella följdändringar i 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. 4.2 Taxeringen av hyreshus- och industrienheter Regeringens förslag: Vid taxeringen av hyreshus och industribygg- nader ändras definitionen av den s.k. normbyggnaden. Promemorians förslag: RSV föreslår att vid taxering av hyreshus och industribyggnader skall den s.k. normbyggnaden vara uppförd det sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två år före en sådan taxering. RSV:s förslag är i två hänseenden mer om- fattande än regeringens. För det första föreslås att de industribygg- nader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden av- gränsas på ett nytt sätt. Förslaget innebär att bensinstationsbyggnader inte längre alltid skall värderas enligt denna metod. För det andra föreslås en bestämmelse om det ortsprismaterial som skall få använ- das vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader inom ett värdeområde om antalet köp inom området inte är tillräckligt. Vad som föreslagits är att ledning kan hämtas från sådana köp inom andra värdeområden där likartade förutsättningar för prisbildningen kan antas föreligga, t.ex. vad gäller hyresnivåer och direktavkastnings- krav. Remissinstanserna: Den föreslagna ändringen av den tidpunkt då normbyggnaden skall vara uppförd har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sveriges Industriförbund, Fastighets- taxeringsutredningen och Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR) anser att en ny avgränsning av de industribyggnader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden bör utredas ytterligare av Fastighetstaxeringsutredningen. NNR saknar en problem- och konsek- vensanalys samt anser att de särskilda krav och restriktioner som om- gärdar bensinhanteringen talar för att bensinstationsbyggnader även i fortsättningen skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Fas- tighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare över- väganden och att en ändring inte bör göras förrän utredningen har gjort en mer samlad bedömning av när avkastnings- respektive pro- duktionskostnadsmetoden skall användas. Sveriges Fastighetsägare- förbund, Sveriges Industriförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Riks- byggen, Fastighetstaxeringsutredningen och HSB Riksförbund anser att en bestämmelse om vilket ortsprismaterial som skall få användas vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggander bör hanteras inom ramen för Fastighetstaxeringsutredningens arbete. Fastighets- taxeringsutredningen påpekar bl.a. att lagändringar såväl vad gäller möjligheten att utnyttja ortsprismaterial från andra värdeområden som hur de olika värderingsmetoderna skall definieras diskuteras inom ut- redningen. Hyresgästernas Riksförbund ifrågasätter hyresnivån och direktavkastningskrav som parametrar för att hitta värdeområden med jämförbara förutsättningar. SBC kan acceptera förslaget under förut- sättning att det kombineras med en särskild möjlighet till rättelse. Lantmäteriverket är positivt till de föreslagna ändringarna. Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslagen. Skälen för regeringens förslag: En av utgångspunkterna för värder- ingen är den s.k. normbyggnaden. Denna anges för hyreshus i 9 kap. 2 § och för industribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden i 11 kap. 3 § FTL, såvitt nu är av intresse, som en byggnad uppförd under andra året före taxeringsåret. Enligt RSV bör normbyggnaden i ålders- hänseende anknyta bättre till byggnadsbeståndets genomsnittliga ålder. Det föreslås därför att normbyggnaden skall ha uppförts under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker. Motsvarande ändring har redan skett beträffande småhusen inför denna allmänna fastighetstaxeringen av småhus år 1996 och en likartad ändring föreslås i avsnitt 4.1.2 beträffande vattenkraftverken genom de s.k. normkraft- verken. Remissinstanserna har inte invänt mot förslaget. Mot denna bak- grund instämmer regeringen i RSV:s förslag. Industribyggnad och övrig byggnad skall enligt huvudprincipen i 11 kap. 1 § FTL värderas enligt avkastningsmetoden. I vissa fall skall värderingen i stället göras enligt produktionskostnadsmetoden. Detta gäller byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ända- mål än för det som de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensin- stationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus. Enligt RSV har utvecklingen medfört att delar av främst kommer- siella och produktionsinriktade byggnader inrättas och används för olika ändamål. Detta gäller i hög grad bensinstationer som numera ofta är in- rättade och används för annat ändamål än bensinförsäljning, t.ex. res- taurang, livsmedelsförsäljning, försäljning av biltillbehör, m.m. RSV anser därför att bensinstationer inte bör ingå i uppräkningen i 11 kap. 1 § av byggnader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Under förberedelsearbete, provvärdering och taxering vid flera allmän- na fastighetstaxeringar har enligt RSV i åtskilliga fall framkommit behov av att utnyttja ortsprismaterial och nivåläggning för visst slag av egen- dom inom likartade värdeområden. RSV föreslår därför inför taxeringen av hyreshus- och industrienheter en bestämmelse där det föreskrivs att i de fall köp av hyreshus och industribyggnader saknas eller är för fåtaliga för att värdenivån inom värdeområdet med säkerhet skall kunna bestäm- mas, skall ledning kunna hämtas från sådana köp inom andra värde- områden. Det skall dock kunna antas att likartade förutsättningar för prisbildningen föreligger i dessa områden, t.ex. vad gäller hyresnivåer och direktavkastningskrav. Enligt regeringens mening berör såväl förslaget om en ny avgränsning av de industribyggnader som skall värderas enligt produktionskostnads- metoden som förslaget om vilket ortsprismaterial som skall få användas vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader grundläggande frågeställningar inom fastighetstaxeringen. Regeringen anser att dessa frågor bör behandlas vid en mer övergripande genomgång av fastighets- taxeringsreglerna än vad som nu är aktuellt. Fastighetstaxeringsutred- ningens arbete i dessa delar bör avvaktas. Regeringen lämnar således inte några förslag till den allmänna fastighetstaxeringen år 2000. Förslaget om den tidpunkt då den s.k. normbyggnaden skall vara upp- förd föranleder ändringar i 9 kap. 2 § och 11 kap. 3 § FTL. 4.3 Administrativa frågor m.m. Regeringens förslag: De grundläggande besluten om allmän fastig- hetstaxering skall i fortsättningen fattas genom automatisk databe- handling. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslaget. Fastighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare överväganden. Övriga instanser, däribland Datainspektionen, har lämnat förslaget utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid den allmänna fastighetstaxering- en tillställs fastighetsägaren enligt 18 kap. 1 och 4 §§ FTL ett förslag till fastighetstaxering grundat på av skattemyndigheten kända uppgifter om sådana förhållanden som behövs för taxeringen. Det innehåller förslag till basvärde, delvärden m.m. Härefter kan en skriftväxling följa mellan fas- tighetsägaren och skattemyndigheten, särskilt i de fall fastighetsägaren vill ändra de uppgifter som myndigheten tagit in i sitt förslag. Den 15 juni under taxeringsåret skall skattemyndigheten enligt 20 kap. 2 § FTL senast meddela grundläggande beslut för fastigheterna i länet. Enligt RSV:s bedömning bestäms taxeringarna enligt de ursprungliga förslagen i den helt övervägande majoriteten av besluten eller, då på- pekanden lämnats, i enlighet med dessa. För den årliga inkomsttaxeringens del gäller enligt 4 kap. 2 a § taxer- ingslagen (1990:324) fr.o.m. 1995 års taxering att skattemyndigheten får fatta grundläggande beslut om årlig taxering genom automatisk data- behandling under förutsättning att skälen för besluten får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Den sist- nämnda bestämmelsen omfattar de fall då beslutet inte går part emot eller om det av annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Med hänsyn till den masshantering som den allmänna fastighets- taxeringen utgör finns det enligt RSV utifrån rationalitets-, förenklings- och tidbesparingsaspekter starka skäl att införa samma bestämmelser för de grundläggande besluten vid den allmänna fastighetstaxeringen som för den årliga inkomsttaxeringens del. Regeringen delar RSV:s bedömning att användandet av automatisk databehandling bör medföra avsevärda fördelar. Metoden tillämpas redan vid inkomsttaxeringen. Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Enligt regeringen talar därmed övervägande skäl för att införa en bestämmelse för de grundläggande besluten vid den allmänna fastighets- taxeringen som finns i 4 kap. 2 a § taxeringslagen (1990:324) för den årliga inkomsttaxeringens del. Bestämmelsen för fastighetstaxeringen kan tas in i en ny paragraf 2 a § i 20 kap. FTL. Dataregistreringen utgör då beslutsdokumentation för grundbesluten utom då särskilt besluts- dokument upprättats. Med anledning av den nya pensionslagstiftningen som infördes år 1998 förelås en justering i 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen- sionskostnader. En justering föreslås även i punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370). Dessa ändringar motiveras i författningskommentaren. 5 Ekonomiska effekter Enligt RSV innebär förslaget att det totala taxeringsvärdet för elpro- duktionsenheter inte kommer att påverkas utöver den normala nivå- justering som sker i samband med en allmän fastighetstaxering. Med denna utgångspunkt bedöms förslaget inte ha några budgetekonomiska konsekvenser. 6 Författningskommentar 6.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 1 kap. 7 och 9 §§ Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap. 5 §. 2 kap. 3 och 4 §§ Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). 4 kap. 5 § För att åstadkomma samstämmighet med övrig indelning av egendom i taxeringsenhetstyper görs elproduktionsenheterna till en särskild typ av taxeringsenhet. Detta regleras i en ny punkt 7 i första stycket av denna paragraf. Den nya taxeringsenheten omfattar kraftverksbyggnad, tomt- mark till kraftverksbyggnad och fallrätt. Även taxeringsenheter vilkas värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft skall utgöra elproduktionsenheter. 10 § För närvarande finns regler i 4 kap. 10 § om taxeringsenhetsindelning- en av regleringsanläggningar. Ytterligare en indelningsregel införs i ett nytt andra stycke. Den innebär att inom en och samma elproduktionsen- het får ingå kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning av endast ett av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärme- verk, kondenskraftverk, gasturbin eller vindkraftverk. Ändringen i sista stycket är ett förtydligande. 5 kap. 7 § Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap. 5 §. Fallrätter ingår i vattenkraftverk och hänförs till marken på sådant verk. Värde av fallrätt redovisas i delvärdet markvärde. 6 kap. 13 § Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för vattenkraft- verk. Hänvisningen i paragrafen till 15 kap. är därmed obehövlig och tas bort. I första stycket anges att på en elproduktionsenhet som utgörs av ett vattenkraftverk, dvs. en kraftverksanläggning för elproduktion med vattenkraft, skall vattenkraftverket i sin helhet – vilket inkluderar samt- liga byggnader och markanläggningar samt marken för ett sådant verk – utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall också ingå till vattenkraftverket hörande andelar i regleringsanläggningar. I andra stycket anges att tomtmarken till ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet tillsammans med övrig mark och markanlägg- ningar. Vidare skall fallrätt ingå i värderingsenheten liksom andelar i regleringsanläggningar till den del de avser markanläggning. 14 § Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för värmekraft- verk. 7 kap. 3 § Som en följd av regleringen av värdefaktorerna vid kraftverksvärder- ingen i 15 kap. anges i 7 kap. 3 § tredje stycket i en ny punkt 5 bland de värdefaktorer som inte skall indelas i klasser även normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk. Vidare görs en redaktionell ändring av punkt 3 som uttryckligen skall avse industrienhet. 15 § Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter. 16 § Två nya punkter införs i paragrafen. I punkt 5 anges att för aggregat tillhörande kondenskraftverk som inte varit i drift under året före taxeringsåret skall inte bestämmas något värde. Detsamma skall gälla om sådant aggregat varaktigt tagits ur drift. Ändringen har motiverats i av- snitt 4.1.2. I punkt 6 anges att inte heller outbyggda fallrätter skall åsättas något värde om tillstånd till utbyggnad saknas. 9 kap. 2 § Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2. 11 kap. 1 § Andra stycket är obehövligt med den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). 3 § Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2. 12 kap. 1 § En erinran om att regler om värdering av tomtmark på elproduktions- enhet i fortsättningen finns i 15 kap. tas in i denna paragraf. 15 kap. Reglerna i 1-10 §§ om vatten- och värmekraftverken får en ändrad systematik. Kapitlets rubrik ändras med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter. De nuvarande underrub- rikerna i kapitlet utom rubriken Allmänt närmast före 1 § utgår. Under rubriken Allmänt regleras vad som ingår i vattenkraftverk respektive värmekraftverk liksom vad som i kapitlet avses med mark. Efter en underrubrik betecknad Vattenkraftverk regleras värderingen av dessa kraftverk i 2–7 §§. För värmekraftverken finns motsvarande värderings- regler i 10–15 §§ efter en underrubrik, betecknad Värmekraftverk. Regler om andels- och ersättningskraft tas in i 8 och 9 §§ utan särskild under- rubrik i det avsnitt i kapitlet som gäller värderingen av vattenkraftverk. 1 § I första och andra styckena preciseras de huvudgrupper som i dag värderas enligt regler i 15 kap. nämligen vattenkraftverk och värmekraft- verk. I tredje stycket anges vad som avses med mark i 15 kap. 2 § I paragrafen slås fast att riktvärdet för det totala vattenkraftverket, vilket således bestäms först, skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan egendom. Därefter anges att riktvärdet för mark till ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet sådan egendom och att riktvärdet för kraftverksbyggnader tillhörande vattenkraftverk utgör skillnaden mellan riktvärdena för vattenkraftverket och för mark tillhörande verket. Av fjärde stycket framgår att riktvärde för egendom tillhörande vatten- kraftverk skall bestämmas utan att andels- och ersättningskraft beaktas. 3 § Värdet av normenheten utgör utgångspunkten för värderelationerna i skilda värdetabeller o.d. Normenheten för vattenkraftverk betecknas normkraftverk och beskrivs i denna paragraf. Normkraftverket skall vara ett kraftverk som har tagits i drift under 1955 och som har en normal- årsproduktion på 500 miljoner kilowatttimmar. I en riktvärdeangivelse skall värde per kilowatttimme anges såväl för vattenkraftverket som för marken. Vidare föreskrivs att normkraftverket skall ha en utnyttjandetid på 5 000 timmar per år, sakna möjlighet till flerårsreglering och leverera sin produktion i inmatningspunkt Forsse-Hjälta. Värdena i en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk och mark bör – lik- som gäller för andra byggnadstyper och ägoslag – få anges endast med värden i värdeserie som fastställs i FTF eller av RSV (jfr. 7 kap. 7 §). 4 § I denna pragraf regleras de riktvärdegrundande värdefaktorerna för att bestämma riktvärdet för ett vattenkraftverk. För vattenkraftverken är värdefaktorerna normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering, belägenhet och ålder. 5 § Av denna paragraf framgår att för marken till ett vattenkraftverk skall samma värdefaktorer som för kraftverket gälla med undantag för ålder. 6 § Utgångspunkten för värderingen av vattenkraftverken skall vara det värde per kilowattimme som anges i riktvärdeangivelsen för normkraft- verket. Detta värde skall bestämmas utifrån kraftverkets lönsamhet. Priser vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav skall beaktas vid värderingen. Detta framgår av första stycket. För marken tillhörande ett vattenkraftverk skall enligt andra stycket utgångspunkten för värderingen vara hur stor del av det för normkraft- verket angivna värdet som med ledning av främst kostnaderna för att uppföra ett helt nytt kraftverk kan anses belöpa på marken. 7 § Regler om beräkningsgången för riktvärdet för ett vattenkraftverk och marken till ett sådant verk finns i denna paragraf. För ett vattenkraftverk utgör enligt första stycket riktvärdet produkten av verkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdeangivel- sen angivna värdet per kilowattimme korrigerat med hänsyn till avvikelse från normkraftverket. För marken föreskrivs i andra stycket att riktvärdet utgör produkten av kraftverkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdean- givelsen för mark angivna värdet per kilowattimme korrigerat i enlighet med vad som anges för vattenkraftverket i dess helhet, utom såvitt gäller värdefaktorn ålder. 8 § I denna paragraf behandlas värdet av andels- och ersättningskraft för vilka mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala sin andel av uttags- kostnaderna. 9 § I paragrafen regleras värdet av andels- och ersättningskraft för vilka mottagaren inte eller endast till begränsad omfattning betalar uttagskost- nader. 10 § Utgångspunkt för bestämningen av riktvärdena för värmekraftverken skall liksom hittills vara dels värdet av ett nybyggt sådant verk, dels de värdefaktorer som skall beaktas vid riktvärdebestämningen. Med hänsyn till de skilda värderingsmetoderna som skall gälla för vattenkraftverken och för värmekraftverken skall inte något riktvärde beräknas för det totala värmekraftverket. I stället föreskrivs i denna paragraf att riktvärdet för marken till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderings- enhet sådan mark och att riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett sådant kraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan byggnad. 11 § I paragrafen anges vad som skall ingå i riktvärdeangivelsen för värme- kraftverken. Detta är värden per kilowatt installerad effekt för de olika slagen av värmekraftverk. 12 § Vad gäller de värdefaktorer som tillämpas vid bestämning av riktvärde för värmekraftverk skall enligt nuvarande regler i 15 kap. riktvärdet bestämmas för skilda typer av kraftverk. I 1 kap. 26 § FTF anges i fråga om värmekraftverken att skillnad skall göras vid värderingen av kärnkraftverk, kondenskraftverk, kraftvärmeverk, gasturbiner och vind- kraftverk. I denna paragraf föreskrivs att olika kraftverkstyper skall ut- göra klasser av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De klasser som uppkommer är således kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk, gasturbiner och vindkraftverk. Avgörande för värderingen är vidare kraftverkets effekt. Effekten föreslås därför vara en av de riktvärdegrundande värdefaktorerna. Med effekt avses aggregatets installerade effekt i kilowatt. 13 § Riktvärdeangivelsen kan innehålla skilda värden per kilowatt instal- lerad effekt för de olika slagen av värmekraftverk dvs. de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De värden per kilowatt instal- lerad effekt som skall tas in i riktvärdeangivelsen och som skall avse ett nybyggt värmekraftverk skall bestämmas med utgångspunkt i de återan- skaffningskostnader som gäller för de olika slagen av värmekraftverk. Vidare skall dessa värden jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Detta regleras i denna paragraf. 14 § Värdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms enligt nuvarande regler i 15 kap. 5 och 6 §§ som produkten av kraftverkets installerade effekt och värdet av installerad effekt för skilda typer av kraftverk. Motsvarande regler förs in i denna paragraf. 15 § Då det gäller beräkningen av värdena på mark och byggnader finns i nuvarande 15 kap. 11 § en regel om fördelning av det beräknade totala värdet av kraftverket på mark och byggnader. Enligt denna bestämmelse skall det totala värdet av kraftverket i nybyggt skick fördelas med 2 % på marken och 98 % på byggnaderna. Det värde som belöper på bygg- naderna minskas därefter genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor. Motsvarande bestämmelse förs in i denna paragraf vari anges beräk- ningen av riktvärde för dels mark, dels kraftverksbyggnad på värmekraft- verk. Till skillnad mot gällande regler fördelas kraftverkets värde i ny- byggt skick på marken med 1,5 % och på kraftverksbyggnaderna med 73,5 %. För kraftverksbyggnaderna skall i riktvärdet liksom hittills värdeminskning beaktas genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor. 16 kap. 4 § Ändringen i paragrafen innebär att ytterligare en ny grund för ny- taxering införs. Ny taxering skall ske om en taxeringsenhets värde ökat eller minskat på sätt föreskrivs i paragrafen genom att driftsförhållandena ändrats för kondenskraftverk (jfr. 7 kap. 16 §). 20 kap. 2 a § Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.3. 4 § Det nuvarande innehållet i punkt 6 kan utgå med hänsyn till den nya värderingsmodellen för kraftverken. Utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet utgör sådana värderingsfaktorer som omfattas av punkt 4 i paragrafen. Nuvarande punkt 7 betecknas punkt 6. 6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 1, 3 och 4 §§ Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter. 6.3 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Anvisning till 46 § Punkt 6 Ändringen i anvisningspunkten är en justering av styckeindelningen. 6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 3 § Ändringen i paragrafen är en justering av en felaktigt utformad hänvis- ning. 6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 2 kap. 2 § En ny byggnadstyp införs, kraftverksbyggnad. Byggnad ingående i kraftverk har tidigare räknats till byggnadstypen industribyggnad och om så inte har varit fallet till övrig byggnad. Den nya byggnadstypen bryts således ut från begreppet industribyggnad. Därmed måste ett undantag göras i definitionen av industribyggnad. Självfallet anses inte en bostads- byggnad som byggnad för produktionen av elektrisk starkström. Sammanfattningen i promemorian Ändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 Allmän fastighetstaxering (AFT) av hyreshus och industrienheter samt specialenheter skall ske år 2000 (AFT00). Senast sådan taxering ägde rum var 1994. I denna PM föreslår RSV ändringar i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152, FTL) avseende främst reglerna i 15 kap. om vär- deringen av elproduktionsenheter. Värdering av industrier, hyreshus och specialenheter Resultatet av 1994 års AFT av industrier och hyreshus har bedömts i allt väsentligt vara godtagbart. RSV föreslår därför endast några smärre ändringar avseende den egentliga industrivärderingen. Dessa avser av- gränsningen i fråga om de industribyggnader som enligt 11 kap. skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. I fråga om taxeringen av hyreshus liksom för industribyggnader föreslås att normbyggnaden med hänsyn till tillämpningen av ortsprismaterialet skall vara uppfört sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två år före en sådan taxering. Vidare föreslås en klarläggande regel om det ortsprismaterial som skall få användas vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader inom ett värdeområde då antalet köp inom om- rådet inte är tillräckligt. Motsvarande regel finns idag beträffande tomt- marken. För specialenheter föreslås inte några lagändringar. Värdering av elproduktionsenheter Efter 1994 års AFT har elmarknaden avreglerats och en ny ellagstiftning trätt i kraft den 1 januari 1996 (SFS 1994:617, 1995:1138 m.fl.). Därigenom har ändrade förutsättningar för värderingen av elproduktions- enheterna uppkommit. De huvudsakliga slag av elproduktionsenheter som förekommer är dels vattenkraftverk med regleringsdammar, dels värmekraftverk m.m. Till det sistnämnda slaget av kraftverk räknas vid taxeringen kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk, gasturbiner och vindkraftverk. För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk utgör i dag installerad effekt den grundläggande värdefaktorn. För vattenkraftverken korrigeras den installerade effekten, i FTL betecknad utbyggd effekt, med hänsyn till utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet och benämns där- efter taxerad effekt. Den för vattenkraftverken tillämpade metoden kan betecknas som en ortsprisrelaterad avkastningsmetod och den för värme- kraftverken tillämpade metoden är en renodlad produktionskostnads- metod. RSV och verkets expertgrupp för elproduktionsenheter är ense om att man efter avregleringen av elmarknaden för vattenkraften bör ändra den ortsprisrelaterade avkastningsmetoden så att den utgår från kraftverkets normalårsproduktion och beaktar utnyttjandetiden, fler- årsreglering, belägenhet och ålder. Vidare bör uppdelningen av kraft- verkens totalvärden på byggnadsvärden och markvärden ses över och inte göras direkt beroende av verkens återanskaffningskostnader, bedöm- da med utgångspunkt i historiska byggnadskostnader. De grundläggande reglerna för en sådan värdering av vattenkraftverken med andels och ersättningskraft m.m., anpassade till systematiken i öv- riga delar av FTL, föreslås bli intagna i 15 kap. FTL. Liksom för andra byggnadstyper och ägoslag föreslås att den närmare utformningen av vär- deringsreglerna för kraftverken, sedan förberedelsearbetet för taxeringen framskridit ytterligare, regleras i fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199, FTL). Då det gäller att införa motsvarande ändringar av värderingsreglerna för värmekraftverken, vilket enligt RSV:s mening varit lämpligt i vart fall vad gäller kärnkraften, har representanter för kraftverksintressenterna i RSV:s expertgrupp emellertid främst med hänsyn till tidsaspekten för dels förberedelserna och provvärderingen av den nya värderingsmodell- en, dels lagstiftningsarbetet ansett att ytterligare utredningar bör göras. RSV framlägger mot bakgrund av bland annat kraftverksintressenternas önskemål inte för närvarande något förslag om en avkastningsbaserad värderingsmetod för värmekraftverken. Ändringar föreslås dock även av reglerna för dessa kraftverk i fråga om en anpassning till systematiken i FTL och en förenkling av regleringen. I samband med de ändringar som föreslås av värderingen av kraftverken bör enligt RSV:s mening elproduktionsenheterna brytas ut från industri- enheterna och utgöra en särskild taxeringsenhetstyp. Det sker enklast om också en ny byggnadstyp införs, betecknad kraftverksbyggnad, och omfattningen regleras av vad som skall ingå i taxeringsenhet och värderingsenhet med egendom som tillhör kraftverk. Administrativa frågor Beslutshanteringen vid fastighetstaxeringen är omfattande. För att förenkla och rationalisera denna verksamhet föreslås att de grundläg- gande besluten om allmän fastighetstaxering skall – såsom gäller för texeringen i övrigt – fr.o.m. AFT00 fattas genom automatisk data- behandling och att särskild beslutshandling behöver upprättas endast vid avvikelse, som skall motiveras särskilt. Lagförslagen i promemorian Ändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2–4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 3, 7 och 8 §§, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 1 §, 15 kap. 1–11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubrik- erna närmast före 15 kap. och 15 kap. 2 och 11 §§ skall ha följande lydel- se, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap. 12–16 §§ och 20 kap. 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna i 2–5 kap. och i följande ordning. År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter inklusive elproduk- tionsenheter och specialenheter. År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter, elproduktionsenheter och specialenheter. År 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter. Bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17–24 kap. 9 § Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter enligt bestämmelserna i 16A kap. Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter och elproduktionsenheter enligt bestämmelserna i 16A kap. Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap. 2 kap. 2 § Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment. Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet. Ekonomi- byggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Kraftverks- byggnad Byggnad som är in- rättad för kommer- siell produktion av elektrisk starkström. Även byggnad för vattenreglering, för lagring av bränsle och annan byggnad för produktionen ut- gör kraftverksbygg- nad, dock ej bostads- byggnad. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet och som inte utgör kraftverks- byggnad. Special- byggnad Med specialbyggnad avses Försvars- byggnad Byggnad som används för försvars- ändamål eller ekonomisk försvars- beredskap, om byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars- byggnad. Kommunika- tionsbyggnad Garage, hangar, lokstall, terminal, sta- tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparations- verkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikations- ändamål. Byggnad som används i Statens järn- vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri- ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele- vision Aktiebolags och Sveriges Ut- bildningsradio Aktiebolags verksamhet. Distributions- byggnad Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas, värme, elek- tricitet eller vatten. Värmecentral Byggnad för produktion och distri- bution av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. Renings- anläggning Vattenverk, avloppsreningsverk, an- läggning för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan an- läggning. Vårdbyggnad Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barna- vård, kriminalvård, arbetsvård, åld- ringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård- byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn. Bad-, sport- och idrotts- anläggning Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen. Skolbyggnad Byggnad som används för under- visning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. Kulturbyggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande. Ecklesiastik- byggnad Kyrka eller annan byggnad som an- vänds för religiös verksamhet. Prästgård som avses i 41 kap. kyrko- lagen (1992:300). Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravnings- plats. Allmän byggnad Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rätts- vård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Övrig byggnad Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyper- na. 3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, industri- byggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, kraft- verksbyggnad, industribyggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi- byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad. 4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikations- utrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastig- heten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fas- tigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom- föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg- lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket. Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § natur- vårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark. Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas. Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete men inte lämplig att plöjas. Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar. Skogsim- pediment Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro- duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog. Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen. 4 kap. 5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet 1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet) 2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet) 3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet) 5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogs- impediment (lantbruksenhet) 7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt samt taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft (el- produktionsenhet). Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas indu- strienhet, om den ligger till över- vägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. 10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe- ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. I en elproduktionsenhet får inte ingå kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning tillhörande mer än ett av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärn- kraftverk, kraftvärmeverk, kon- denskraftverk, gasturbin och vind- kraftverk. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vattenkrafts- ändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vatten- kraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de vattenkraftverk som har nytta av anläggningen. 5 kap. 3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden. Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga för- pliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande. Vid värderingen skall inte be- aktas andra privaträttsliga för- pliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande. Ett avtal mellan ägare av vattenkraftverk om leverans av elkraft från ett kraftverk till ett annat för att kompensera ett faktiskt utnyttjande av fallrätt och vattenflöden skall beaktas även om avtalet inte är av servitutskaraktär under för- utsättning och i den utsträckning som avtalet efterlevs. Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller för likartade fastigheter. Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet. 7 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhet: För småhus-, hyreshus-, in- dustri- och elproduktionsenhet: 1. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxerings- enheten. 2. Markvärde 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxe- ringsenhetens tomtmark, täktmark och markanläggningar. Markvärde är värdet av taxe- ringsenhetens tomtmark, täkt- mark, fallrätt och markanlägg- ningar. För lantbruksenhet: 1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings- enheten. 2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten. 3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. 4. Jordbruksvärde Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling. 5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. 6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten. 8 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2–5 §§ angivna grunder. Vid bestämmande av delvärde för lantbruksenhet får dock avvikelse ske från 2 § vid storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §. Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde. Vid bestämmande av delvärde för tomtmark i sådana fall då försälj- ningar av obebyggd tomtmark inom värdeområdet inte ger den ledning som behövs skall vidare iakttas att delvärdet bestäms med ledning av den marknadsvärdenivå för obebyggd tomtmark som normalt förekommer inom värdeområden där marknadsvärdenivån för bebyggda fastigheter är densamma som för värdeområdet i fråga. Vid bestämmande av delvärdet byggnadsvärde för hyreshusenhet och industrienhet i sådana fall då köp av hyreshus och industri- byggnader saknas eller är för få- taliga inom ett värdeområde för att värdenivån inom området för sådan egendom med säkerhet skall kunna bestämmas, skall ledning hämtas från sådana köp inom andra värdeområden, där lik- artade förutsättningar för pris- bildningen kan antas föreligga. 6 kap. 13 § Regler om värderingsenheter på elproduktionsenhet finns i 15 kap. Ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall ingå till kraftverket hörande andelar i regleringsanläggningar. Mark tillhörande ett vatten- kraftverk skall utgöra en värde- ringsenhet tillsammans med mark som upptas av till kraftverket hörande markanläggningar. I en sådan värderingsenhet skall där- utöver ingå till kraftverket hörande fallrätt och andelar i regleringsanläggningar till den del de avser markanläggning. 14 § För kärnkraftverk, kraftvärme- verk, kondenskraftverk, gasturbin och vindkraft (värmekraftverk m.m.) skall för varje aggregat för produktion av elkraft bildas en värderingsenhet avseende bygg- nad och en värderingsenhet av- seende mark. 7 kap. 3 § För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje värderingsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet. För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde- området. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–4 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–5 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. 1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. 2. Hyra för hyreshus. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad värderad enligt produktions- kostnadsmetoden. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad på industrienhet värderad en- ligt produktionskostnadsmetoden. 4. Årligt uttag av täktmark. 5. Normalårsproduktion, utnytt- jandetid, flerårsreglering, beläg- enhet och ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk. De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt. 15 § I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8–14 §§ samt i 11 och 12 kap. I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8– 11 §§. 16 § För egendom som anges under punkterna 1–4 skall inte bestäm- mas något värde För egendom som anges under punkterna 1–6 skall inte bestäm- mas något värde 1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor 2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark 3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken 5. aggregat tillhörande kon- denskraftverk som inte varit i drift under året före taxeringsåret eller som varaktigt tagits ur drift 6. outbyggd fallrätt för vilken tillstånd till utbyggnad inte före- ligger. 9 kap. 2 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under det sjuttonde året före det år då allmän fastig- hetstaxering sker och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 11 kap. 1 § Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Bygg- nader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinsta- tionsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionsbygg- nadsmetoden. Industribyggnader skall värderas enligt avkastningsmetoden. Följ- ande industribyggnader skall dock värderas enligt produktionskost- nadsmetoden. 1. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de uppförts, så kallade skräddarsydda byggna- der. 2. Byggnader med olämplig utformning för normal industripro- duktion främst i fråga om plan- lösningen. 3. Byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus. För värdering av industribygg- nad på elproduktionsenhet gäller särskilda regler i 15 kap. Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig byggnad. 3 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och som om- fattar 1 000 kvadratmeter pro- duktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under det sjuttonde året före det år då all- män fastighetstaxering sker och som omfattar 1 000 kvadratmeter produktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 12 kap. 1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark. Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark. Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie. För värdering av tomtmark på elproduktionsenhet gäller särskil- da regler i 15 kap. 15 kap. Värdering av elproduk- tionsenheter 15 kap. Riktvärde för kraft- verksbyggnad och tillhörande mark Allmänt 1 § Elproduktionsenhet är dels taxeringsenhet med vatten- kraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda reglerings- anläggningar, dels taxeringsenhet med out- byggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut, dels taxeringsenhet vars huvud- sakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft, dels taxeringsenhet med värme- kraftverk som inrättats för produk- tion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution eller annan anläggning för sådant ändamål. Kraftverksbyggnad, tomtmark, övrig mark, fallrätt och mark- anläggning för elproduktion med vattenkraft hänförs till vattenkraft- verk. Till värmekraftverk m.m. hänförs kraftverksbyggnad, tomt- mark och övrig mark för elproduk- tion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gasturbin och vind- kraft. Vid värderingen bestäms först det totala värdet i nybyggt skick av varje elproduktionsenhet. Total- värdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Med mark avses i detta kapitel tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning ingående i el- produktionsenhet. Värde av nybyggd elproduk- tionsenhet Vattenkraftverk 2§ Värdet av nybyggt vattenkraft- verk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar bestäms som produkten av kraftverkets taxeringseffekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan egendom. Riktvärdet för mark tillhörande ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan egendom. Riktvärdet för kraftverksbygg- nader tillhörande ett vatten- kraftverk utgör skillnaden mellan riktvärdena för vattenkraftverket och för mark tillhörande verket 3 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela året. Den bestäms för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. I riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilo- wattimme anges för ett norm- kraftverk och för mark till sådant verk. Med ett normkraftverk avses ett kraftverk, som tagits i drift under år 1955, har en normalårs- produktion av 500 miljoner kilo- wattimmar, har en genomsnittlig utnyttjandetid av 5 000 timmar per år och saknar möjlighet till flerårsreglering samt levererar sin elproduktion till stamnätet i inmat- ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär- dena i riktvärdeangivelse får en- dast bestämmas till belopp i en fastställd värdeserie. Utnyttjande- tid Utnyttjandetiden är lika med kvoten mel- lan normalårspro- duktionen, uttryckt i kilowattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt. Reglerings- möjlighet Regleringsmöjlighet- erna anger den ut- byggda effektens re- lativa värde med hänsyn till årsreg- lering. Belägenhet Belägenheten anger den utbyggda effek- tens värde vid kraft- verket i förhållande till dess värde i Mellansverige. 4 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regle- ringsanläggningar skall utgöra vär- det per kilowatt taxeringseffekt och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskost- naderna beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt för kraftverket. Riktvärdet för vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för en eller flera av följande värde- faktorer. Riktvärdet skall utgöra det ka- pitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Årsnettot bestäms som skillnaden mellan bruttointäk- ten, beräknad med ledning av den prissättning som tillämpas för det mellansvenska området, och års- kostnad för respektive godhetsklass. I årskostnaden skall inräknas nor- mala drift-, underhålls- och för- nyelsekostnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jäm- kas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Normalårs- produktion Med normalårspro- duktion avses den vid kraftverket i genom- snitt per år tillgäng- liga produktionen. Normalårsproduk- tionen anges i kilo- wattimmar. Utnyttjande- tid Utnyttjandetiden ger uttryck för möjlighe- ten att anpassa elpro- duktionen till tidspe- rioder med hög efter- frågan. Utnyttjande- tiden bestäms som kvoten mellan nor- malårsproduktionen och den installerade effekten i kilowatt. Flerårs- reglering Med flerårsreglering avses möjligheten att genom reglering för- dela produktionen mellan åren. Regle- ringsmöjligheten be- stäms av reglerings- magasinens volym, tillrinningen till ma- gasinen och medel- vattenföringen vid kraftverken. Belägenhet Belägenheten ger ut- tryck för kostnader för inmatning av pro- duktionen på stam- nätet. Ålder Åldern ger uttryck för kraftverkets sanno- lika återstående livs- längd. Åldern anges genom det år då kraf- tverket togs i drift. 5 § Värdet av nybyggt värmekraft- verk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för mark tillhörande ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden av de värde- faktorer som anges i 4 § med undantag för värdefaktorn ålder. 6 § Riktvärdet för värmekraftverk skall utgöra värdet per kilowatt installerad effekt och bestämmas för skilda typer av kraftverk. För normkraftverket skall värdet per kilowattimme i en riktvärde- angivelse bestämmas med ut- gångspunkt i elproduktionens lönsamhet och med beaktande av de priser som erlagts vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i återanskaff- ningskostnaden för olika typer av kraftverk och jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Värdet av marken till norm- kraftverk i en riktvärdeangivelse skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för norm- kraftverket angivna värdet som med ledning främst av kost- naderna att uppföra ett helt nytt kraftverk kan anses belöpa på marken. Riktvärden skall bestämmas utan beaktande av andels- och er- sättningskraft samt sådant kom- pensationsavtal som sägs i 5 kap. 3 § andra stycket. Byggnadsvärde och markvärde för vattenkraftverk med tillhöran- de andelar i regleringsanlägg- ningar 7 § Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till det tekniska nuvärdet av kraftverket. Värderingen skall ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2–4 §§. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk beräknas som produkten av verkets normalårsproduktion i kilowattimmar och dess värde i kronor per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen för norm- kraftverket angivna värdet per kilowattimme, om så erfordras, korrigeras för den inverkan på värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket beträffande normalårsproduktion, utnyttjande- tid, flerårsreglering, belägenhet och ålder. Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §. Riktvärdet för mark beräknas som produkten av kraftverkets normalårsproduktion i kilowattim- mar och markens värde per kilo- wattimme. Det senare värdet be- stäms genom att det i riktvär- deangivelsen för mark angivna värdet per kilowattimme, om så erfordras, korrigeras för den inverkan på värdet per kilo- wattimme som beror på att kraftverket avviker från norm- kraftverket beträffande normal- årsproduktion, utnyttjandetid, fler- årsreglering och belägenhet. 8 § Markvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till skillnaden mellan det enligt 2–4 §§ beräknade totala värdet och 75 procent av återan- skaffningskostnaden för taxerings- enhetens byggnader. Om 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll. Värdet av andelskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsent- ligt har att betala sin andel i uttagskostnaderna, skall bestämm- as till så stor del av det leverer- ande kraftverkets mark- och byggnadsvärden som motsvarar andelen. Har vattenkraftverket inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första stycket minskas med en tredjedel. Mark- och byggnadsvärdena för det kraftverk, som belastas av andelskraft, skall minskas med samma belopp som tilläggs mot- tagande taxeringsenhet. Ersättningskraft, för vilken mot- tagaren har att helt eller i allt väsentligt betala uttagskostnaden för ersättningskraften, skall vid fastighetstaxering behandlas som andelskraft. Ersättningskraften skall omräknas och anges i pro- cent av det levererande kraftver- kets basvärde. Andels- och ersättningskraft 9 § Värdet av andelskraft skall be- stämmas till så stor del av kraft- verkets mark- och byggnadsvärde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet. Andels- och ersättningskraft, för vilken mottagaren inte eller endast till begränsad del betalar ut- tagskostnader, anges i det antal kilowattimmar, som i genomsnitt uttas per år. Värdet per kilo- wattimme skall för den taxe- ringsenhet som lämnar kraft bestämmas efter det för kraft- verket gällande värdet per kilo- wattimme, förhöjt med 40 procent. Värdet av kraftverk skall min- skas med värdet av förekomman- de andelskraft. För den mottagande taxerings- enheten skall värdet per kilo- wattimme bestämmas utifrån det värde ersättningskraften har för denna taxeringsenhet. Belastningen av ersättnings- kraft, för vilken mottagaren inte betalar uttagskostnader, skall dra- gas av från det levererande kraftverkets markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnadsvärde. Förmånen av så- dan ersättningskraft skall läggas till markvärdet av den taxerings- enhet till vilken förmånen hör. 10 § Ersättningskraft anges i kilo- watt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft be- stämmas med beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastigheten skall vär- det per kilowatt taxeringseffekt bestämmas utifrån det värde er- sättningskraften har för den mot- tagande fastigheten. Avtal om leverans av elkraft som avses i 5 kap. 3 § tredje stycket skall, oavsett om mottagaren betalar uttagskostnader eller ej, medföra lika stora tillägg till den mottagande taxeringsenhetens mark- och byggnadsvärden som de avdrag som leveransskyldigheten medfört från det levererande vattenkraftverkets mark- och bygg- nadsvärden. Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftverkets markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnads- värde. Förmånen av ersättnings- kraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Byggnadsvärde och markvärde för värmekraftverk Värmekraftverk m.m. 11 § Markvärdet för ett värmekraft- verk skall bestämmas till 2 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick enligt 5 §. Riktvärdet för marken till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan mark. Byggnadsvärdet för ett värme- kraftverk erhålles genom att res- terande 98 procent av kraftver- kets värde i nybyggt skick mul- tipliceras med en nedskrivnings- faktor som beaktar den värde- minskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret. Riktvärdet för en kraftverks- byggnad till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en vär- deringsenhet avseende sådan byggnad. 12 § I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per in- stallerad effekt anges för var och en av de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraft- verk som föreskrivs i 13 §. 13 § Totalvärdet i nybyggt skick för värmekraftverk m.m. bestäms för skilda förhållanden för följande värdefaktorer. Effekt Med effekt avses agg- regatets installerade effekt i kilowatt. Typ av värme- kraftverk Med typ av kraft- verk avses om elpro- duktionen sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gastur- bin eller vindkraft. 14 § För ett nybyggt värmekraftverk skall värdet per kilowattimme i en riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i återanskaffnings- kostnaden för kraftverk tillhörande de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk och efter jämkning med hänsyn till lönsam- heten för den totala elproduk- tionen i landet. 15 § Totalvärdet av nybyggt värme- kraftverk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett värde per kilowatt installerad effekt. 16 § Riktvärdet för en värderings- enhet avseende mark till ett värmekraftverk skall beräknas till 1,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick. Riktvärdet för en värderings- enhet avseende kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk beräknas genom att 73,5 procent av kraft- verkets värde i nybyggt skick multipliceras med en nedskriv- ningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har upp- kommit mellan det år då anlägg- ningen kunde tas i bruk (nybygg- nadsåret) och andra året före taxeringsåret. 16 kap. 4 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings- period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat 1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestämmelser 2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten 3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärme- anläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten 4. genom att driftsförhållandena ändrats för kondenskraftverk. Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare. 20 kap. 2 a § Grundläggande beslut om taxering av fastighet får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvalt- ningslagen (1986:22) får ute- lämnas. 4 § I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas 1. fastighetens indelning i taxeringsenhet, 2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållan- den, 3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap., 5. storleken av riktvärde, 6. utbyggd effekt, taxerings- effekt, utnyttjandetid, reglerings- möjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt 7. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring av riktvärde. 6. storlekskorrektion enligt 7 kap 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring i riktvärde. Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttrande över promemorian inkommit från Datainspek- tionen, Lantmäteriverket, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraft- verksföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industri- förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen, Fastighetstaxeringsutredning- en (Fi 1997:06), Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR), HSB Riksförbund Yttrande har också inkommit från Svenska Fjärrvärmeföreningen. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7, 9 och 11 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 1 §, 15 kap. 1–11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubriken till 15 kap. och rubriken närmast före 15 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap. 12–15 §§ och 20 kap. 2 a §, samt en ny rubrik före 15 kap. 10 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna i 2–15 kap. och i följande ordning. År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter inklusive elproduk- tionsenheter och specialenheter, År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, indu- strienheter, elproduktionsenheter och specialenheter, år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter. Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17– 24 kap. 9 § Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter enligt bestämmelserna i 16 A kap. Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxe- ringsenheter utom industrienheter och elproduktionsenheter enligt bestämmelserna i 16 A kap. Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap. 2 kap. 3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, industri- byggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, kraft- verksbyggnad, industribyggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi- byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad. 4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastig- heten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats, upplagsplats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastig- heten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsam- mans med annan egendom enligt reg- lerna i 4 kap. Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom- föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg- lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket. Täktmark Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark. Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas. Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas. Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär- skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk- tion. Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar. Skogsim- pediment Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro- duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog. Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen. 4 kap. 5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet 1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet) 2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet) 3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet) 5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim- pediment (lantbruksenhet) 7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt samt taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft (el- produktionsenhet). Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxe- ringsenheter under punkterna 1–7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas indu- strienhet, om den ligger till över- vägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. 10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe- ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. I en elproduktionsenhet får inte kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning ingå som tillhör mer än ett av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärn- kraftverk, kraftvärmeverk, kon- denskraftverk, gasturbin eller vindkraftverk. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vattenkrafts- ändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen. Regleringsanläggning huvud- sakligen avsedd för vatten- kraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de vattenkraftverk som har nytta av anläggningen. 5 kap. 7 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhet: För småhus-, hyreshus-, in- dustri- och elproduktionsenhet: 1. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet- en. 2. Markvärde 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxer- ingsenhetens tomtmark, täktmark och markanläggningar. Markvärde är värdet av taxer- ingsenhetens tomtmark, täktmark, fallrätt och markanläggningar. För lantbruksenhet: 1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings- enheten. 2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten. 3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. 4. Jordbruksvärde Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling. 5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. 6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten. 6 kap. 13 § Regler om värderingsenheter på elproduktionsenhet finns i 15 kap. Ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall de andelar i regleringsanläggningar som hör till kraftverket ingå. Mark som hör till ett vatten- kraftverk skall utgöra en värde- ringsenhet tillsammans med mark som tas upp av de markanlägg- ningar som hör till kraftverket. I en sådan värderingsenhet skall därutöver fallrätt som hör till kraftverket ingå. I värderings- enheten skall också andelar i de regleringsanläggningar som hör till kraftverket till den del de avser markanläggning ingå. 14 § För kärnkraftverk, kraftvärme- verk, kondenskraftverk, gasturbin och vindkraftverk (värmekraftverk) skall det för varje aggregat för produktion av elkraft bildas en värderingsenhet som avser bygg- nad och en värderingsenhet som avser mark. 7 kap. 3 § För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär- deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet. För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde- området. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–4 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1–5 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. 1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. 2. Hyra för hyreshus. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad värderad enligt produktions- kostnadsmetoden. 3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig bygg- nad på industrienhet värderad en- ligt produktionskostnadsmetoden. 4. Årligt uttag av täktmark. 5. Normalårsproduktion, ut- nyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk. De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata. 15 § I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8–14 §§ samt i 11 och 12 kap. I fråga om elproduktionsenhe- ter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8– 11 §§. 16 § För egendom som anges under punkterna 1–4 skall inte bestäm- mas något värde För egendom som anges under punkterna 1–6 skall inte bestäm- mas något värde 1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor 2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark 3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken 5. aggregat tillhörande kon- denskraftverk som inte varit i drift under året före taxeringsåret eller som varaktigt tagits ur drift 6. outbyggd fallrätt för vilken det inte finns tillstånd till ut- byggnad. 9 kap. 2 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende ett hyreshus uppfört under det sjuttonde året före det år då allmän fastig- hetstaxering sker och med en hyra av 100 000 kronor får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 11 kap. 1 § Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnadsmetoden. För värdering av industribygg- nad på elproduktionsenhet gäller särskilda regler i 15 kap. Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig byggnad. 3 § Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och som om- fattar 1 000 kvadratmeter pro- duktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Som riktvärde för en värde- ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under det sjuttonde året före det år då all- män fastighetstaxering sker och som omfattar 1 000 kvadratmeter produktionslokaler av normal stan- dard får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 12 kap. 1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark. Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark. Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt- mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär- den i en fastställd värdeserie. För värdering av tomtmark på en elproduktionsenhet gäller be- stämmelserna i 15 kap. 15 kap. Värdering av elproduk- tionsenhet 15 kap. Riktvärde för kraftverks- byggnad och tillhörande mark Allmänt 1 § Elproduktionsenhet är dels taxeringsenhet med vatten- kraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsan- läggningar, dels taxeringsenhet med out- byggt vattenfall som enligt verk- ställbart tillstånd får byggas ut, dels taxeringsenhet vars huvud- sakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft, dels taxeringsenhet med värme- kraftverk som inrättats för produk- tion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution eller an- nan anläggning för sådant ända- mål. Vid värderingen bestäms först det totala värdet i nybyggt skick av varje elproduktionsenhet. Total- värdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad, tomtmark, övrig mark, fallrätt och mark- anläggning för elproduktion med vattenkraft. Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad, tomtmark och övrig mark för elproduktion med kärnkraft, kraftvärme, kondens- kraft, gasturbin och vindkraft. Med mark avses i detta kapitel tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning som ingår i el- produktionsenhet. Värde av nybyggd elproduktions- enhet Vattenkraftverk 2§ Värdet av nybyggt vattenkraft- verk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar bestäms som produkten av kraftverkets taxeringseffekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom. Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende sådan egendom. Riktvärdet för kraftverksbygg- nader som hör till ett vatten- kraftverk utgörs av skillnaden mellan riktvärdena för vatten- kraftverket och för mark som hör till verket. Riktvärden skall bestämmas utan beaktande av andels- och er- sättningskraft. 3 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela året. Den bestäms för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skil- da förhållanden beträffande ut- nyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilo- wattimme anges för ett norm- kraftverk och för mark till ett sådant verk. Med ett norm- kraftverk avses ett kraftverk som har tagits i drift under år 1955, som har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar, som har en genomsnittlig utnytt- jandetid på 5 000 timmar per år och som saknar möjlighet till fler- årsreglering samt levererar sin elproduktion till stamnätet i inmat- ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär- dena i en riktvärdeangivelse får endast bestämmas till belopp i en fastställd värdeserie. Utnyttjande- tid Reglerings- möjlighet Utnyttjandetiden är lika med kvoten mel- lan normalårspro- duktionen, uttryckt i kilowattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt. Regleringsmöjlighet- en anger den utbygg- da effektens relativa värde med hänsyn till möjligheterna till års- reglering. Belägenhet Belägenheten anger den utbyggda effek- tens värde vid kraft- verket i förhållande till dess värde i Mellansverige. 4 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regle- ringsanläggningar skall utgöra vär- det per kilowatt taxeringseffekt och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskost- naderna beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt för kraftverket. Riktvärdet för ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för en eller flera av följande värde- faktorer. Riktvärdet skall utgöra det ka- pitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Årsnettot bestäms som skillnaden mellan bruttointäk- ten, beräknad med ledning av den prissättning som tillämpas för det mellansvenska området, och års- kostnad för respektive godhetsklass. I årskostnaden skall inräknas nor- mala drift-, underhålls- och för- nyelsekostnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jäm- kas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Normalårs- produktion Utnyttjande- tid Med normalårspro- duktion avses den i genomsnitt per år tillgängliga produk- tionen vid kraftverket. Normalårsproduk- tionen anges i kilo- wattimmar. Utnyttjandetiden ger uttryck för möjlighe- ten att anpassa elpro- duktionen till tidspe- rioder med hög efter- frågan. Utnyttjande- tiden bestäms som kvoten mellan nor- malårsproduktionen och den installerade effekten i kilowatt. Flerårs- reglering Med flerårsreglering avses möjligheten att genom reglering för- dela produktionen mellan åren. Regle- ringsmöjligheten be- stäms av reglerings- magasinens volym, tillrinningen till ma- gasinen och medel- vattenföringen vid kraftverken. Belägenhet Belägenheten ger ut- tryck för kostnader för inmatning av pro- duktionen på stam- nätet. Ålder Åldern ger uttryck för kraftverkets sanno- lika återstående livs- längd. Åldern anges genom det år då kraftverket togs i drift. 5 § Värdet av nybyggt värmekraft- verk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett riktvärde. Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk bestäms för skilda förhållanden för de värde- faktorer som anges i 4 § med undantag för värdefaktorn ålder. 6 § Riktvärdet för värmekraftverk skall utgöra värdet per kilowatt installerad effekt och bestämmas för skilda typer av kraftverk. För normkraftverket skall värdet per kilowattimme i en riktvärde- angivelse bestämmas med ut- gångspunkt i elproduktionens lön- samhet och med beaktande av priserna vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i återanskaff- ningskostnaden för olika typer av kraftverk och jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. Värdet av marken till norm- kraftverket i en riktvärdeangivelse skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för norm- kraftverket angivna värdet som med ledning främst av kostnad- erna att uppföra ett nytt kraftverk kan anses belöpa på marken. 7 § Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till det tekniska nuvärdet av kraftverket. Värderingen skall ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2–4 §§. Riktvärdet för ett vattenkraft- verk beräknas som produkten av verkets normalårsproduktion i kilowattimmar och dess värde i kronor per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen för norm- kraftverket angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inverkan på värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket beträffande normalårsproduktion, utnyttjande- tid, flerårsreglering, belägenhet eller ålder. Byggnadsvärdet för ett vatten- kraftverk under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §. Riktvärdet för mark beräknas som produkten av kraftverkets normalårsproduktion i kilowattim- mar och markens värde per kilo- wattimme. Det senare värdet be- stäms genom att det i riktvär- deangivelsen för mark angivna värdet per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inver- kan på värdet per kilowatttimme som beror på att kraftverket avviker från normkraftverket be- träffande normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering eller belägenhet. 8 § Markvärdet för ett vatten- kraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall be- stämmas till skillnaden mellan det enligt 2–4 §§ beräknade totala värdet och 75 procent av återan- skaffningskostnaden för taxerings- enhetens byggnader. Om 75 pro- cent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll. Värdet av andelskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsent- ligt skall betala sin andel av uttagskostnaderna, skall bestäm- mas till så stor del av det leverer- ande kraftverkets mark- och bygg- nadsvärden som motsvarar andel- en. Har vattenkraftverket inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första stycket minskas med en tredjedel. För det kraftverk som belastas av andelskraft skall mark- och byggnadsvärdena minskas med ett belopp som är lika stort som det belopp som läggs till den mot- tagande taxeringsenheten. Värdet av ersättningskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala uttags- kostnaden, skall behandlas som andelskraft. Ersättningskraften skall anges i procent av det levererande kraftverkets basvärde. 9 § Värdet av andelskraft skall be- stämmas till så stor del av kraft- verkets mark- och byggnadsvärde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet. Andels- och ersättningskraft, för vilka mottagaren inte eller endast till begränsad del betalar uttags- kostnader, skall anges i det antal kilowattimmar som i genomsnitt tas ut per år. För den taxeringsenhet som lämnar kraft skall värdet per kilo- wattimme bestämmas efter det för kraftverket gällande värdet per kilowattimme förhöjt med 40 procent. Värdet av kraftverk skall min- skas med värdet av förekomman- de andelskraft. För den mottagande taxerings- enheten skall värdet per kilowatt- timme bestämmas utifrån det värde andels- eller ersättnings- kraften har för denna taxerings- enhet. Belastningen av andels- och ersättningskraft, för vilka mot- tagaren inte betalar uttagskost- nader, skall i första hand dras av från det levererande kraftverkets markvärde och i andra hand från dess byggnadsvärde. Förmånen av sådan kraft skall läggas till mark- värdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Värmekraftverk 10 § Ersättningskraft anges i kilo- watt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft be- stämmas med beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastigheten skall vär- det per kilowatt taxeringseffekt bestämmas utifrån det värde er- sättningskraften har för den mot- tagande fastigheten. Riktvärdet för mark till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan mark. Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftverkets markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnads- värde. Förmånen av ersättnings- kraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Riktvärdet för en kraftverks- byggnad till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en vär- deringsenhet som avser sådan byggnad. 11 § Markvärdet för ett värmekraft- verk skall bestämmas till 2 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick enligt 5 §. I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden per kilo- watt installerad effekt anges för var och en av de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraft- verk som avses i 12 §. Byggnadsvärdet för ett värme- kraftverk erhålles genom att res- terande 98 procent av kraftver- kets värde i nybyggt skick mul- tipliceras med en nedskrivnings- faktor som beaktar den värde- minskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret. 12 § Totalvärdet i nybyggt skick för ett värmekraftverk bestäms för skilda förhållanden för följande värdefaktorer. Effekt Med effekt avses agg- regatets installerade effekt i kilowatt. Typ av värme- kraftverk Med typ av kraft- verk avses om elpro- duktionen sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gastur- bin eller vindkraft. 13 § För ett nybyggt värmekraftverk skall värdet per kilowatt instal- lerad effekt i en riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för kraftverk som hör till de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk och efter jämkning med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet. 14 § Totalvärdet av ett nybyggt vär- mekraftverk bestäms som pro- dukten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett värde per kilowatt installerad effekt. 15 § Riktvärdet för en värderings- enhet avseende mark till ett värmekraftverk skall beräknas till 1,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick. Riktvärdet för en värderings- enhet som avser kraftverksbygg- nad till ett värmekraftverk be- räknas genom att 73,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick multipliceras med en nedskriv- ningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har upp- kommit mellan det år då anlägg- ningen kunde tas i bruk (nybygg- nadsåret) och andra året före det år då allmän fastighetstaxering sker. 16 kap. 4 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings- period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat 1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestämmelser 2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten 3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärr- värmeanläggning (anslutningsav- gift) eller ersättning för gatukost- nader erlagts för enheten. 3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärr- värmeanläggning (anslutningsav- gift) eller ersättning för gatukost- nader erlagts för enheten 4. genom att driftsförhållandena ändrats för ett kondenskraftverk. Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare. 20 kap. 2 a § Grundläggande beslut om taxering av en fastighet får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltnings- lagen (1986:223) får utelämnas. 4 § I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas 1. fastighetens indelning i taxeringsenheter, 2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande, 3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap., 5. storleken av riktvärde, 5. storleken av riktvärde samt 6. utbyggd effekt, taxerings- effekt, utnyttjandetid, reglerings- möjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt 7. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring av riktvärde. 6. storlekskorrektion enligt 7 kap 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat för- hållande som har föranlett ändring i riktvärde. Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, in- dustrienhet inklusive elproduk- tionsenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxerings- året inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, in- dustrienhet, elproduktionsenhet el- ler lantbruksenhet om på lant- bruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxerings- året inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt. 3 §2 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks- värdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär- deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför- ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder- ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende indus- trienhet inklusive elproduktionsen- het. d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende indus- trienhet och elproduktionsenhet. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det- samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam- fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om- fattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned- sättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas- tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings- värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till- hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. 4 §3 Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet gäller också beträf- fande del av fastighet, flera fas- tigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet. Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, el- produktionsenhet eller lantbruks- enhet gäller också beträffande del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt för den del av beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1999. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3§1 En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär- skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal- ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social- avgifter eller särskild löneskatt enligt 1 § första stycket 1 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social- avgifter eller, vad avser arbets- tagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §1 Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment. Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet. Ekonomi- byggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Kraftverks- byggnad Byggnad som är in- rättad för kommer- siell produktion av elektrisk starkström. Även byggnad för vattenreglering, för lagring av bränsle och annan byggnad för produktionen ut- gör kraftverksbygg- nad. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet. Industri- byggnad Byggnad som är in- rättad för industriell verksamhet och som inte utgör kraftverks- byggnad. Special- byggnad Med specialbyggnad avses Försvars- byggnad Byggnad som används för försvars- ändamål eller ekonomisk försvars- beredskap, om byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars- byggnad. Kommunika- tionsbyggnad Garage, hangar, lokstall, terminal, sta- tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparations- verkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikations- ändamål. Byggnad som används i Statens järn- vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri- ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele- vision Aktiebolags och Sveriges Ut- bildningsradio Aktiebolags verksamhet. Distributions- byggnad Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas, värme, elek- tricitet eller vatten. Värmecentral Byggnad för produktion och distri- bution av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. Renings- anläggning Vattenverk, avloppsreningsverk, an- läggning för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan an- läggning. Vårdbyggnad Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barna- vård, kriminalvård, arbetsvård, åld- ringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård- byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn. Bad-, sport- och idrotts- anläggning Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen. Skolbyggnad Byggnad som används för under- visning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. Kulturbyggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande. Ecklesiastik- byggnad Kyrka eller annan byggnad som an- vänds för religiös verksamhet. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravnings- plats. Allmän byggnad Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rätts- vård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Övrig byggnad Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-30 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 25 mars 1999 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetskatt, 3. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 4. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christina Otto. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet. Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 4 kap. 5 § Av inledningen till första stycket framgår att taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av de kombinationer som anges i punkterna 1-7, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en i nämnda punkter angiven beteckning för typ av taxeringsenhet. Av punkten 7 framgår att kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverks- byggnad och fallrätt betecknas elproduktionsenhet. I punkten börjar emellertid på nytt talas om taxeringsenhet, nämligen en sådan vars värde utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft. Sistnämnda bestämmelse bryter alltså systematiken. Rätteligen borde den placeras i ett särskilt stycke, varvid reservationen i inledningen fick ändras. Därvid uppkom- mer emellertid problem med hänvisningar i sista stycket. Lagrådet anser det godtagbart och bättre än föreslagen lydelse att en ny mening läggs till punkten 7, som då skulle få följande lydelse: ”7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt (elproduktionsenhet). Som elproduktionsenhet betecknas också en taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft.” 15 kap. 1 § Enligt sista stycket skall i detta kapitel med mark avses tomtmark, övrig mark, fallrätt och markanläggning som ingår i elproduktionsenhet. Hän- visningen avser hela kapitlet och omfattar alltså också 1 §. När så är fallet behöver inte de olika ägoslagen eller markanläggningen räknas upp i första och andra styckena. På grund av det anförda föreslås att första och andra styckena ges följande lydelse: ”Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för elproduktion med vattenkraft. Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för el- produktion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gasturbin och vind- kraft.” Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 1999 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Wärnersson, Lövdén, Ringholm Föredragande: statsrådet Ringholm Regeringen beslutar proposition 1998/99:109 Vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen år 2000, m.m. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1998:815. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1990:1382. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1997:451. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1997:451. 1 Senaste lydelse 1995:918. 2 Senaste lydelse 1998:526. 3 Senaste lydelse 1995:918. 1 Senaste lydelse 1998:684. 1 Senaste lydelse 1998:1669. 1 Senaste lydelse bet. 1998/99:KU18. Senaste lydelse av rubriken närmast före 15 kap. 7 § 1986:258 15 kap. 11 § 1986:258. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1998:815. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1990:1382. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1997:451. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1992:1666. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1994:1909. Senaste lydelse 1997:451. 1 Senaste lydelse 1995:918. 2 Senaste lydelse 1998:526. 3 Senaste lydelse 1995:918. 1 Senaste lydelse 1998:1669. 1 Senaste lydelse prop. 1998/99:38. Prop. 1998/99:109 2 1 Prop. 1998/99:109 Bilaga 1 Prop. 1998/99:109 Bilaga 1 Prop. 1998/99:109 Bilaga 2 Prop. 1998/99:109 Bilaga 2 Prop. 1998/99:109 Bilaga 3 Prop. 1998/99:109 Bilaga 4 Prop. 1998/99:109 Bilaga 4 Prop. 1998/99:109 Bilaga 5 Prop. 1998/99:109 Bilaga 5 Prop. 1998/99:109