Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bidrag till kommuner 25 Förslag till statsbudget för 2000 Allmänna bidrag till kommuner Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Allmänna bidrag till kommuner 5 2.1 Omfattning 5 2.2 Utgiftsutvecklingen 5 2.3 Utvecklingen inom kommunsektorn 7 2.3.1 Utvecklingen de senaste åren 7 2.3.2 Utvecklingen år 2000 7 2.3.3 Förslag inom andra utgiftsområden som påverkar kommuner och landsting 8 2.3.4 Den kommunala ekonomin de närmaste åren 9 2.3.5 Regeringens slutsatser 9 2.4 Anslag 10 A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 10 A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting 12 A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting 13 A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning 14 2.5 Övriga kommunala frågor 14 2.5.1 Försäljning av aktier i Haninge Holding AB 14 2.5.2 Översyn av kommunkontosystemet för återbetalning av moms 15 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att efter förvärv av aktierna i Haninge Holding AB, ägare till Haninge Bostäder AB, sälja aktierna till Venantius AB (avsnitt 2.5.1), 2. godkänner att försäljningsinkomsterna för aktierna i Haninge Holding AB liksom utdelning från Venantius AB av ett eventuellt överskott från avvecklingen av fastigheter i Haninge Bostäder AB redovisas mot det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (avsnitt 2.5.1), 3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning. Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting ramanslag 78 003 500 A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting reservationsanslag 1 091 500 A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting obetecknat anslag 18 571 000 A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning obetecknat anslag 700 Summa 97 666 700 2 Allmänna bidrag till kommuner 2.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. En del av detta bidrag disponeras av Bostadsdelegationen. Till detta kommer ett mindre bidrag till Rådet för kommunal redovisning. Under år 1999 finns också ett anslag som avser bidrag till kommunernas och landstingens skatteinkomster för år 1997. I tabell 2.1 redovisas den beräknade sammanlagda utgiftsnivån för utgiftsområdet. Beslutade och föreslagna tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av statsbidragen med 20 000 miljoner kronor år 2000. Regeringen avser att föreslå att ytterligare 1 000 miljoner kronor tillförs vården och omsorgen redan år 2001. Dessutom aviserar regeringen för år 2001 ett engångsvist tillskott på 700 miljoner kronor till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Tidigare aviserade höjningar och i denna proposition föreslagna och beräknade förändringar innebär därmed en höjning av statsbidragen år 2001 med 25 700 miljoner kronor i förhållande till år 1996. I detta belopp ingår medel som tillförs utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning för att bidra till finansieringen för att stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Samtidigt föreslår regeringen i denna proposition att det år 2000 genomförs ett första steg i en skattereform med bl.a. kompensation för uttaget av allmän pensionsavgift, vilket sker genom införandet av en skattereduktion kombinerat med en reducering av avdragsrätten för den allmänna pensionsavgiften. För kommuner och landsting innebär detta att skatteinkomsterna för nästa år beräknas öka med 4 800 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att det generella statsbidraget till kommuner och landsting reduceras med motsvarande belopp, vilket innebär att en del av statsbidragen växlas mot skatteintäkter. Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn också tagits till de regleringar som föreslås till följd av finansieringsprincipen. Förutom statsbidragshöjningarna har riksdagen beslutat att den statliga skatt om 200 kronor som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt åren 1999 och 2000. Detta innebär att kommuner och landsting tillförs närmare 1 300 miljoner kronor per år under dessa år. Regeringen föreslår att denna skatt skall utgöra kommunal inkomstskatt även år 2001, vilket ger ytterligare ca 1 300 miljoner kronor i tillskott detta år. 2.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 96 784 103 525 102 533 97 667 101 872 101 792 1 Inklusive beslut till följd av förslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Förbättringen av de offentliga finanserna har möjliggjort en betydande höjning av statsbidragen till kommuner och landsting. Den negativa sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting har därmed kunnat vändas och förutsättningarna för en positiv utveckling av kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har väsentligen förbättrats. Enligt AKU (arbetskrafts-undersökningen) har sysselsättningen inom den kommunala sektorn ökat med drygt tre procent det första halvåret 1999 jämfört med första halvåret 1998. Det råder i princip full behovstäckning inom förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen. Den svenska skolans resultat står sig väl i en internationell jämförelse, även om resultaten varierar mellan olika kommuner och enskilda skolor. Vuxenutbildningen befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede och har ökat kraftigt i omfattning de senaste åren till följd av Kunskapslyftet. Äldreomsorgen håller överlag god kvalitet, men de brister som uppmärksammats har ännu inte åtgärdats i tillräcklig grad. Hälso- och sjukvårdens kvalitet har generellt sett bibehållits eller ökat, samtidigt som det fortfarande finns stora lokala och regionala variationer. Förändringar Riksdagen beslutade efter förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) om ett tillskott med ytterligare 4 000 miljoner kronor för år 1998 utöver den höjning som beslutats i enlighet med budgetpropositionen för 1998. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:FiU03, rskr. 1998/99:87) beslutade riksdagen om ett tillskott med 4 000 miljoner kronor för år 1999. I samma proposition föreslog regeringen att den statliga skatt om 200 kronor som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster för år 1999 skall utgöra kommunal inkomstskatt. Riksdagen beslutade efter förslag i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249) att bestämmelsen skall gälla även nästa år. Detta innebär att ca 1 300 miljoner kronor tillförs kommuner och landsting vardera åren 1999 och 2000. Regeringen beräknade också att statsbidragen skall öka med 4 000 miljoner kronor år 2000. Detta innebär att föreslagna höjningar av statsbidragen uppgår till sammanlagt 20 000 miljoner kronor år 2000 jämfört med år 1996. Mål Målet för utgiftsområdet är att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att uppnå de nationella målen inom olika verksamheter. Prioriteringar Syftet med de ökade statsbidragen samt de extra skatteinkomsterna åren 1999 och 2000 (”200- kronan”) är att underlätta för kommuner och landsting att klara det lagstadgade kravet på ekonomisk balans år 2000 och samtidigt ge utrymme för fortsatta satsningar inom de prioriterade områdena skola, vård och omsorg. Beträffande de kommuner och landsting som på grund av yttre strukturella faktorer har problem att redan år 2000 klara balanskravet har regeringen nyligen tillsatt en delegation med uppgift att bereda vissa ärenden om eventuellt särskilt ekonomiskt stöd till vissa kommuner och landsting för att dessa skall kunna vidta åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans. Ramen för år 2000 För år 2000 minskar ramen för utgiftsområdet med 5 858 miljoner kronor jämfört med år 1999. Förutom den tidigare aviserade ökningen av statsbidragen med 4 000 miljoner kronor påverkas ramen av regleringen i form av en minskning med 4 800 miljoner kronor till följd av de föreslagna förändringarna i inkomstbeskattningen samt av vissa regleringar i enlighet med finansieringsprincipen. Dessutom bortfaller det tillfälliga bidraget som år 1999 utgått till kommunernas och landstingens skatteinkomster om 2 600 miljoner kronor. Genom de regeländringar i utjämningssystemet som träder i kraft år 2000 minskar omslutningen i systemet. De förslagna förändringarna i inkomstbeskattningen beräknas däremot medföra att omslutningen ökar med 150 miljoner kronor. Netto beräknas utjämningsbidraget minska med 2 699 miljoner kronor. En motsvarande minskning uppstår på statsbudgetens inkomstsida genom att den utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar till staten minskar. Slutligen tillkommer en ekonomisk reglering för höjd fordonsskatt på bussar. 2.3 Utvecklingen inom kommunsektorn 2.3.1 Utvecklingen de senaste åren Det ekonomiska resultatet för kommunerna har sammantaget förbättrats de senaste två åren. För år 1998 uppgick årets resultat för landets kommuner till -0,5 miljarder kronor. Resultatet före extraordinära poster uppgick till -2,7 miljarder kronor. År 1998 redovisade ca 60 procent av kommunerna ett negativt resultat, vilket är ca 15 procentenheter färre än år 1997. Enligt Finansdepartementets enkät i början av år 1999 bedömer svarande kommuner att ekonomin förbättras ytterligare innevarande år. Det ekonomiska resultatet för landstingen har däremot försämrats årligen sedan år 1996. För år 1998 uppgick årets resultat för landstingen till -6,2 miljarder kronor. Resultatet exklusive extraordinära poster uppgick till -5,2 miljarder kronor. Endast ett landsting redovisade ett positivt resultat år 1998. Samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen överlämnade regeringen en skrivelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 1998/99:97) till riksdagen. Skrivelsen innehåller en redovisning av hur ekonomin och verksamheten i kommuner och landsting utvecklats de senaste åren. Det finns fortfarande problem med den ekonomiska resultatutvecklingen, men besparingarna har minskat eller upphört inom de prioriterade verksamheterna. Den kommunala konsumtionen ökade åter märkbart under 1998 för första gången sedan 1991. Preliminära siffror för första halvåret 1999 från nationalräkenskaperna visar att konsumtionen fortsätter att öka. Lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting, som gällt fr.o.m. år 1997, upphör att gälla vid utgången av år 1999. Lagen har inneburit att de kommuner och landsting som höjt skatten, med vissa undantag, fått minskade statsbidrag. Lagen gällde först åren 1997–1998, men förlängdes till att gälla även år 1999. År 1999 höjdes skattesatsen i sju kommuner och sänktes i fem kommuner och ett landsting. Dessutom fastställde det nybildade Västra Götalands läns landsting en skattesats som var lägre än genomsnittet för de landsting som uppgick i det nya landstinget. Den genomsnittliga kommunalskattesatsen minskade från 31,65 procent år 1998 till 31,48 procent år 1999. Det kommunala skatteuttaget är dock fortfarande högre än i början av 1990-talet. Så sent som år 1994 uppgick den genomsnittliga skattesatsen till 31,05 procent. Från och med år 1996 har särskilda medel anvisats för att skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Av anslaget för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting har fram till halvårsskiftet 1999 bidrag på totalt ca 1 370 miljoner kronor utbetalats. Dessutom har Delegationen för stöd till kommuner med övermäktiga bostadsåtaganden (Bostadsdelegationen) hittills träffat överenskommelser om bidrag om totalt ca 680 miljoner kronor för rekonstruktiva åtgärder i samband med bostadsåtaganden. 2.3.2 Utvecklingen år 2000 Regeringen har i olika sammanhang betonat vikten av att kommuner och landsting använder de ökade statsbidragen i enlighet med de prioriteringar som regeringen givit uttryck för och tillför resurser till de för välfärden och framtiden så viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg. Enkätundersökningar som SCB genomfört åren 1997 och 1998 på regeringens uppdrag bekräftar regeringens uppfattning om att de ökade statsbidragen till allra största delen används i kärnverksamheterna och att de även fått effekter på sysselsättningsutvecklingen. Det är av stor vikt att skolan, vården och omsorgen prioriteras även i fortsättningen. Fortsatta omstruktureringar är på längre sikt viktiga, inte minst mot bakgrund av de ökande behoven av kommunal service som demografiska förändringar kan förutses medföra. Av betydelse för enskilda kommuner och landsting är de förändringar i det kommunala utjämningssystemet som riksdagen beslutat (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253). Förändringarna berör delar av utjämningen för strukturella kostnadsskillnader samt de särskilda regler som under införandeperioden begränsar den omfördelning mellan kommuner respektive landsting som följer av ändringar i det kommunala utjämningssystemet. Genom förändringarna i utjämningssystemet skapas mer likvärdiga förutsättningar att klara demografiskt betingade förändringar. Att omstruktureringsarbetet i kommuner och landsting fortsätter är även av stor betydelse för möjligheterna att nå det lagstadgade balanskravet för kommuner och landsting som träder i kraft år 2000. Balanskravet innebär bl.a. att budgeten skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. En kommuns eller ett landstings ekonomiska svårigheter kan bl.a. bero på ett antal olika yttre strukturella faktorer. En svag ekonomisk tillväxt i regionen, negativ befolkningsutveckling samt behov av infrastrukturinvesteringar är exempel på faktorer som kan försvåra anpassningen av verksamheten till de ekonomiska ramarna. Bland de kommuner och landsting som bedöms kunna få svårigheter att klara balanskravet utan stora besparingar eller ökade intäkter återfinns även kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Regeringen har därför efter riksdagens beslut inrättat Bostadsdelegationen för att kunna ge dessa kommuner ett tillfälligt stöd. Det finns emellertid också kommuner och landsting som har en så pass problematisk situation att de kan behöva ett ekonomiskt stöd för att genomföra rekonstruktiva åtgärder med en annan inriktning än vad som gäller för det tillfälliga stöd som i dag kan lämnas av Bostadsdelegationen. Regeringen har bedömt att det bland de kommuner som har problem i första hand till följd av sådana strukturella faktorer som nämnts ovan kan finnas 40-50 kommuner och några landsting där särskilda åtgärder behöver vidtas för att kravet på ekonomisk balans skall kunna uppnås. För att föra en dialog med berörda kommuner och landsting om vilka åtgärder de kan vidta har regeringen, som framgått ovan, tillkallat en särskild delegation (dir. 1999:65). Delegationen för stöd till vissa kommuner och landsting med svårigheter att klara balanskravet (Kommundelegationen) har till uppgift att inför regeringens beslut bereda ärenden om ett ekonomiskt stöd eventuellt skall utgå till vissa kommuner och landsting för åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans. Delegationen skall därvid överlägga med berörda kommuner och landsting om villkoren för ett stöd. För att regeringen skall kunna få en helhetsbild över de sökande kommunernas eller landstingens ekonomiska situation innan ärenden överlämnas till Kommundelegationen behöver ansökningar om stöd ha inkommit till regeringen senast den 1 november 1999. Regeringen avser att använda medel under anslaget för särskilda insatser för att stödja de berörda kommunerna. Dessutom avses medel som återvinns genom försäljning av aktierna i Haninge Holding AB kunna användas för bl.a. detta ändamål (avsnitt 2.5.1). 2.3.3 Förslag inom andra utgiftsområden som påverkar kommuner och landsting Mot bakgrund av personalsituationen i kommuner och landsting samt den utveckling som väntas ske under de närmaste åren med bl.a. ökade pensionsavgångar, tillsatte regeringen den s.k. Vård- och omsorgskommissionen, med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven samt föreslå åtgärder för att underlätta rekrytering av personal till vård- och omsorgssektorn. Kommissionen har nu presenterat sina förslag som bl.a. innebär att antalet platser inom läkar- respektive sjuksköterskeutbildningen ökas och en ambition att kommunerna dels ökar antalet utbildade på gymnasiets omvårdnadsprogram, dels ökar möjligheterna att läsa in hela eller delar av omvårdnadsprogrammet inom kommunal vuxenutbildning. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och staten föreslås verka för att antalet heltidsanställda inom vård och omsorg ökar. Vårdkommissionen har vidare förslagit att samtliga landstingskommunala högskoleutbildningar överförs till staten senast år 2001. Regeringen avser att under hösten inleda en diskussion med landstingen i syfte att klargöra under vilka förutsättningar dessa utbildningar kan överföras till staten. Regeringen har också i samarbete med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och arbetsmarknadens parter tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga personalförsörjningen och utbildningsbehoven inom äldreomsorgen. Regeringen har även uppmärksammat personalförsörjningssituationen inom skolan. På grund av pensionsavgångar och en ökning av antalet barn är det viktigt att åtgärder vidtas för att förhindra att det uppkommer en brist på lärare. Antalet platser inom lärarutbildningen har under de senaste åren ökat. Vissa problem finns att få tillräckligt många sökande till lärarutbildningen i vissa ämnen. Regeringen har därför vidtagit åtgärder för att öka antalet sökande, särskilt med inriktning mot matematik, naturvetenskap och teknik. Vidare har Utbildningsdepartementet, Svenska Kommunförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Skolledarna kommit överens om ett gemensamt åtgärdsprogram för att främja utvecklingen av och rekryteringen till läraryrket samt för att göra skolan mer attraktiv som arbetsplats för lärarna. En ny modell för ersättningen till landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånen införs. Inriktningen är att landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut skall ges ett kostnadsansvar för läkemedelsförsörjningen. Regeringen avser att i en särskild proposition återkomma med förslag som innebär att personer som beviljats assistansersättning före 65 års ålder skall få behålla denna ersättning även efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna presentera en proposition hösten år 2000 så att lagändringen skall kunna träda i kraft årsskiftet 2000/2001. Innan en proposition kan läggas måste dock förslaget utredas i en arbetsgrupp eller en utredning. Vidare måste förhandlingar genomföras och överenskommelse ha träffats med Svenska Kommunförbundet. Detta kan komma att påverka tidsschemat. 2.3.4 Den kommunala ekonomin de närmaste åren Nedan redogörs översiktligt för den bedömning av den kommunala sektorns finansiella utveckling under åren 1998–2002 som redovisas närmare i volym 1, bilaga 2 (Svensk ekonomi). I bilagan framgår de samhällsekonomiska förutsättningarna för beräkningen. Den genomsnittliga kommunalskattesatsen beräknas ligga kvar på samma nivå som år 1999. Utvecklingen sammanfattas i tabell 2.2. Tabell 2.2 Kommunsektorns finanser Miljarder kronor (löpande priser) 1998 1999 2000 2001 2002 Inkomster 422,2 445,5 475,1 487,4 496,7 Skatter 299,5 315,0 344,6 348,5 358,7 Statsbidrag1 80,5 88,7 86,5 92,6 89,8 Övrigt 42,1 41,8 44,0 46,3 48,2 Utgifter 425,3 441,3 460,6 478,1 492,9 Transfereringar 49,3 46,8 47,4 48,2 49,0 Konsumtion 351,6 370,5 387,8 402,5 414,8 Volymförändring2 1,23 1,7 1,3 1,1 0,5 Investeringar 24,4 24,0 25,4 27,5 29,1 Finansiellt sparande -3,1 4,3 14,5 9,3 3,7 Justerat sparande4 2,4 9,3 6,8 8,6 3,7 1Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens avgift till det kommunala momssystemet. 2Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser. 3Exklusive övertagandet av kostnadsansvaret för läkemedelssubventioner från staten till landstingen år 1998. 4Justerat sparande erhålls genom att föra slutavräkningen av kommunalskattemedel till det år den avser. Den ökning av skatteinkomsterna som följer av den förbättrade ekonomiska utvecklingen samt de ökade statsbidragen ger utrymme för en ökning av de kommunala konsumtionsutgifterna. I fasta priser beräknas dessa öka med i genomsnitt drygt 1 procent per år under åren 1999–2002. Nedgången i ökningstakten mot slutet av perioden beror bl.a. på en nedgång av antalet platser inom Kunskapslyftet. Jämfört med bedömningen i 1999 års ekonomiska vårproposition har den reala konsumtionsökningen reviderats upp med 0,7 procentenheter år 1999 och med 0,2 procentenheter år 2000. Antalet anställda beräknas under perioden öka med i genomsnitt 13 500 personer per år. Det finansiella sparandet beräknas förbättras kraftigt under åren 1999 och 2000. Det höga finansiella sparandet nästa år förklaras av en slutavräkning om ca 7,5 miljarder kronor avseende 1999 års kommunalskattemedel. Om slutavräkningen förs till inkomståret 1999 uppvisar sparandet en jämnare utveckling. Det finansiella sparandet bedöms för perioden ligga på en nivå som krävs för att sektorn som helhet bör klara kravet på ekonomisk balans. 2.3.5 Regeringens slutsatser Genom den framgångsrika ekonomiska politiken har det varit möjligt att ge kommuner och landsting ett betydande ekonomiskt tillskott i form av ökade generella statsbidrag under de senaste åren. Med den kraftigt ökade tillväxten förbättras också kommunsektorns ekonomi genom att skatteunderlaget stärks. I förhållande till bedömningen i den ekonomiska vårpropositionen beräknas kommunernas och landstingens skatteintäkter för år 1999 stiga med ca 3 miljarder kronor. För åren 2000 och 2001 beräknas de preliminära skattemedlen öka med ca 4 miljarder kronor vardera året jämfört med vårpropositionen. I dessa belopp ingår inte slutavräkningar och effekterna av första steget av den inkomstskattereform som inleds år 2000. För nästkommande år föreslår regeringen, i enlighet med vad som tidigare aviserats, att statsbidragen höjs med 4 000 miljoner kronor. Den reglering som görs av effekterna på de kommunala skatteintäkterna till följd av den föreslagna skattereformen som inleds år 2000 innebär att statsbidrag motsvarande 4 800 miljoner kronor växlas mot skatteinkomster för kommuner och landsting. Regeringen bedömer att det finns behov av att ytterligare 1 000 miljoner kronor tillförs vården och omsorgen redan år 2001 utöver de sammanlagt 8 000 miljoner kronor som under åren 2002-2004 kommer att tillföras dessa verksamheter genom den s.k. försvarsuppgörelsen. De ökade inkomsterna ger bra förutsättningar för en fortsatt gynnsam sysselsättningsutveckling inom sektorn samt en positiv utveckling av verksamheterna. Med hänsyn till de resurser som tillförs sektorn förutsätter regeringen att kommuner och landsting är mycket restriktiva med att höja sin skattesats de kommande åren. Utvecklingen inom kommunsektorn har även stärkts av det omfattande omstruktureringsarbete som bedrivits i sektorn. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det nu finns goda möjligheter för merparten av kommunerna och landstingen att klara balanskravet år 2000, och att den kommunala verksamheten och sysselsättningen kan fortsätta att utvecklas positivt. Därmed kan de ökade behov som följer av den demografiska utvecklingen tillgodoses. Regeringen gör bedömningen att det även under de närmaste åren finns behov av särskilda medel för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation. De medel som avsätts framöver för bidrag till särskilda insatser behövs både för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet och för att stödja kommuner och landsting som av andra yttre strukturella orsaker har svårt att nå balans i ekonomin. 2.4 Anslag A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting Tabell 2.3 Tusental kronor 1998 Utfall 74 904 530 Anslags- sparande 13 870 1999 Anslag 78 680 000 Utgifts- prognos 78 655 757 2000 Förslag 78 003 500 2001 Beräknat 81 529 000 2002 Beräknat 82 549 000 Syftet med bidraget är att utgöra ett allmänt finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och landsting. Bidraget är dessutom ett instrument för att genomföra ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner respektive landsting. Anslaget fördelas i relation till kommunens eller landstingets invånarantal. En mindre del av bidraget till kommuner fördelas dessutom under åren 1997-2000 utifrån åldersbaserade kriterier. För att underlätta för kommuner och landsting att klara det lagstadgade balanskravet, för att fortsätta värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna, föreslår regeringen att de generella statsbidragen till kommuner och landsting höjs med 3 900 miljoner kronor år 2000, varav 2 240 miljoner kronor tillförs kommunerna och 1 660 miljoner kronor tillförs landstingen. Samtidigt föreslår regeringen att den beräknade ökningen om 4 800 miljoner kronor av kommunernas och landstingens skatteinkomster som följer av de förslagna förändringarna i inkomstbeskattningen för år 2000 regleras genom en reducering av det generella statsbidraget till kommuner och landsting med motsvarande belopp. För kommunerna föreslås bidraget reduceras med 3 250 miljoner kronor och för landstingen med 1 550 miljoner kronor för år 2000. Regleringar enligt finansieringsprincipen Med anledning av att riksdagen fattat ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) får kommunerna minskade kostnader till följd av att deras medverkan vid de kyrkliga valen upphör. Sänkningen av kostnadsnivån för de borgerliga kommunerna har beräknats till ca 12 miljoner kronor. Med anledning härav minskas det generella bidraget till kommunerna från år 2000 med 12 miljoner kronor. I prop. 1998/99:105 finns förslag inom utgiftsområdet 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg som innebär att för elev, vid för svårt rörelsehindrade ungdomar speciellt anpassad (Rh-anpassad) gymnasieutbildning, införs en skyldighet för elevens hemkommun och hemlandsting att erlägga ersättning för boende och omvårdnad i boendet respektive habilitering. Beräknat med utgångspunkt i nuvarande förhållanden skulle regleringen, under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med propositionen, innebära att 25 miljoner kronor förs till det generella statsbidraget. Andra förändringar som påverkar bidrags nivån Ramen för utgiftsområdet beräknas höjas med ytterligare 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Regeringen återkommer senast i samband med 2000 års ekonomiska vårproposition om fördelningen av tillskotten mellan kommuner och landsting för år 2001. Genom den s.k. försvarsuppgörelsen kommer sammanlagt 8 000 miljoner kronor att tillföras vården och omsorgen under perioden 2002-2004. Regeringen gör emellertid bedömningen att det finns behov av ytterligare resurser till vård och omsorg. Mot den bakgrunden avser regeringen att förslå att ytterligare 1 000 miljoner kronor tillförs vården och omsorgen redan år 2001. För att bidra till finansieringen för att stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen förs medel från detta utgiftsområde till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. År 2001 överförs 1 700 miljoner kronor och år 2002 överförs 1 290 miljoner kronor i detta syfte. Tabell 2.4 Anslagsnivå för generellt statsbidrag till kommuner och landsting Miljoner kronor Kommuner Landsting Kommuner och landsting 2000 2001 2002 2000 2001 2002 2001 2002 Anslagsnivå 1999 59 976 59 976 59 976 18 704 18 704 18 704 78 680 78 680 Fordonsskatt 50 50 50 50 50 50 100 100 Tillfällig överföring till Uo 25 A2 -20 Överföring från Uo 25 A2 400 Regleringar enligt finansieringsprincipen Vårdnad, umgänge, boende -4 -4 -4 -4 -4 Lärarpensioner 160 340 550 340 550 Vårdartjänster 25 25 25 25 Stat/kyrka reformen -12 -12 -12 -12 -12 Övrigt Minskning pga effekter av skatteförslag -3 250 -3 250 -3 250 -1 550 -1 550 -1 550 -4 800 -4 800 Tillskott1 invånarrelaterat 1120 1120 1120 1 660 1 660 1 660 2 780 2 780 Tillskott1 åldersrelaterat 1120 1120 1120 1120 1120 Tillskott år 20012 4 000 4 000 Tillskott till vård och omsorg2 1 000 1 000 Överföring till Uo16 -1 700 -1 290 Summa 59 140 59 365 59575 18 864 18 864 18 864 81 529 82 549 1 Fördelningen mellan kommuner och landsting år 2001 och 2002 är preliminär. Nuvarande bestämmelser om åldersrelaterade bidrag gäller för åren 1997-2000. Bidragstekniskt görs samma fördelning för år 2001 och 2002 som för år 2000. 2 Regeringen avser att återkomma senast i samband med 2000 års ekonomiska vårproposition med fördelning av de aviserade tillskotten på 4 000 miljoner kronor och 1 000 miljoner kronor år 2001. Regeringen föreslår i denna proposition att fordonsskatten för bussar höjs år 2000. Kommuner och landsting bör kompenseras genom att statsbidragen ökas med 100 miljoner kronor i enlighet med prop. 1997/98:56, varav 50 miljoner kronor tillförs kommunerna och 50 miljoner kronor tillförs landstingen. Regeringen avser att följa utvecklingen inom kollektivtrafiken med avseende på effekterna av den föreslagna fordonsskattehöjningen. I enlighet med lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997–1999 kommer under år 1999 sammanlagt 20,5 miljoner kronor att hållas inne för de kommuner som höjde skatten inför år 1999. Det utrymme som därmed skapas används för att öka resurserna för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting år 2000. Regeringens överväganden Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att det för år 2000 anvisas 78 003 500 000 kronor under anslaget A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting. För år 2001 beräknas anslaget till 81 529 000 000 kronor och för år 2002 till 82 549 000 000 kronor. A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting Tabell 2.5 Tusental kronor 1998 Utfall 612 748 Anslags- sparande 857 834 1999 Anslag 974 000 1 Utgifts- prognos 750 000 2000 Förslag 1 091 500 2001 Beräknat 1 771 000 2002 Beräknat 671 000 1 Efter reducering med 40 miljoner kronor på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. Syftet med anslaget för Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting är att skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. På statsbudgeten anvisades för år 1999 1 014 miljoner kronor på anslaget. Riksdagen har på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999 beslutat om en engångsvis minskning av anslaget med 40 miljoner kronor. I utgiftsprognosen har hänsyn tagits till ett begränsningsbelopp på anslaget på 950 miljoner kronor för innevarande år. Regeringen har från år 1996 och fram till nu tagit emot 89 ansökningar om bidrag för särskilda insatser från kommunerna och fem ansökningar från landstingen. Efter prövning av varje särskilt fall har regeringen fattat beslut om bidrag till 13 kommuner. De kommuner som beviljats bidrag efter särskild ansökan har en svår ekonomisk situation där ett flertal faktorer ofta samverkar. Flertalet har en negativ befolkningsutveckling. Den höga arbetslösheten har inneburit höga kostnader för socialbidrag. De har i allmänhet genomfört ett antal åtgärder för att minska underskotten i verksamheten, men ekonomin visar ändå på en negativ trend. Flera har tillskjutit stora belopp till bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en redan svag kommunal ekonomi. Bidrag har även lämnats till Trosa kommun, som efter jordskredet i Vagnhärad drabbats av mycket stora kostnader vilket innebar att kommunen av detta skäl inte kunde klara en ekonomi i balans. Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut inrättat en särskild delegation (Bostadsdelegationen) för att från och med den 1 juli 1998 tillfälligtvis hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet. 1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Fram till början av september 1999 har Bostadsdelegationen tagit emot 72 ansökningar. Av dessa har 41 överlämnats från regeringen. Delegationen har träffat överenskommelser om stöd med 15 kommuner, 10 ansökningar har avslagits och förhandlingar pågår med ytterligare 25 kommuner. I de fall bidrag beviljats av Bostadsdelegationen har förutsättningarna för detta reglerats genom ett särskilt avtal med varje enskild kommun. I avtalen regleras bland annat hur en rekonstruktion av bostadsbolag eller bostadsrättsföreningar skall ske och de förutsättningar i övrigt som skall gälla, exempelvis vilka medel som kommunen själv måste bidra med. En utgångspunkt när det gäller omstruktureringsåtgärder, t.ex. rivningar, som vidtas med stöd från Bostadsdelegationen är självfallet att de inte får motverka de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen har antagit. För år 2000 föreslår regeringen att anslaget ökas med 117,5 miljoner kronor. I detta belopp ingår en tillfällig förstärkning för år 2000 med 20,5 miljoner kronor motsvarande det belopp som hålls inne för de kommuner som höjde skatten inför år 1999. Regeringen bedömer att Bostadsdelegationen år 2000 bör tillföras 600 miljoner kronor. Inom denna ram finansieras även Bostadsdelegationens förvaltningskostnader. Regeringen har gett ett tillfälligt bidrag under två år för förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstadsområdena. Åren 1998 och 1999 fördelades 90 respektive 84 miljoner kronor av anslaget för särskilda insatser till vissa kommuner och landsting i storstadsområdena för förebyggande hiv/aidsverksamhet. Regeringen avser nu att det tillfälliga bidraget skall utgå även år 2000 med 84 miljoner kronor. Detta bidrag till kommuner och landsting skall kunna användas såväl för deras egen verksamhet som för verksamhet de bedriver i samarbete med de frivilliga organisationerna eller för stöd till dessa. Mot bakgrund av den utvärdering som Folkhälsoinstitutet genomfört på regeringens uppdrag kommer regeringen att överväga statens insatser inom detta område. Regeringen avser att för år 2001 engångsvis höja anslaget med 700 miljoner kronor, utöver vad som tidigare aviserats. Regeringens överväganden Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att det för år 2000 anvisas 1 091 500 000 kronor under anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 1 771 000 000 kronor respektive 671 000 000 kronor. För år 2000 avser regeringen att fördela 84 000 000 kronor av anslaget A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting till kommuner och landsting i storstadsområdena för förebyggande hiv/aidsverksamhet. Till detta kommer de medel som efter en försäljning av statens aktier i Haninge Holding AB redovisas mot anslaget (avsnitt 2.5.1). A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting Tabell 2.6 Tusental kronor 1998 Utfall 21 266 259 Anslags- sparande 1999 Anslag 21 270 000 Utgifts- prognos 20 526 423 2000 Förslag 18 571 000 2001 Beräknat 18 571 000 2002 Beräknat 18 571 000 Syftet med det statliga utjämningssystemet för kommuner och landsting är att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella förhållanden. Utjämningssystemet består av inkomstutjämning och kostnadsutjämning. I inkomstutjämningen sker det en utjämning av skatteinkomster mellan kommuner respektive mellan landsting. De som har en skattekraft som är lägre än genomsnittet för riket får ett bidrag från staten, medan de som har en skattekraft som är högre än riksgenomsnittet får betala en avgift till staten. Den andra delen i utjämningssystemet, kostnadsutjämningen, utjämnar för strukturella kostnadsskillnader. Kommuner och landsting som har en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag. De som har en gynnsam struktur får betala en avgift. Utjämningssystemet medförde stora bidragsförändringar för många kommuner och landsting när det infördes år 1996. För att dämpa effekten av omläggningen finns särskilda införanderegler. Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan av samtliga bidrag som kommuner och landsting får i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Avgiften tas upp på statsbudgetens inkomstsida. Inkomst- och kostnadsutjämningen är således statsfinansiellt neutral, eftersom summan av bidragen respektive avgifterna är lika stora. Riksdagen har antagit regeringens förslag om vissa förändringar i det kommunala utjämningssystemet (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253). Förändringarna, som träder i kraft år 2000, berör delar av kostnadsutjämningen samt de särskilda införandereglerna. Förändringarna samt en uppdatering av bakgrundsdata medför att omslutningen i utjämningssystemet, dvs. både bidrag respektive avgift, beräknas minska med 2 849 miljoner kronor. Siffrorna är preliminära. De definitiva siffrorna föreligger vid årsskiftet 1999/2000. Till detta kommer effekten av de förslagna förändringarna i inkomstbeskattningen, vilket beräknas öka omslutningen i utjämningssystemet med 150 miljoner kronor. Regeringen har i juni 1999 beslutat att tillsätta dels en delegation med uppgift att följa upp och utvärdera delar av utjämningssystemet (dir. 1999:57), dels en expertgrupp för att utreda möjligheterna att förenkla utjämningssystemet och att göra systemet mer stabilt (dir. 1999:58). Delegationen och expertgruppen skall redovisa sina uppdrag till regeringen senast den 30 november 2000. En utredare skall utarbeta ett förslag till utformning av ett statsbidrag för utjämning mellan kommuner av kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Målsättningen är att förslag ska kunna presenteras i 2000 års ekonomiska vårproposition. Utredaren biträds av en arbetsgrupp bestående av företrädare för Finansdepartementet, Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att det för år 2000 anvisas 18 571 000 000 kronor under anslaget A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 18 571 000 000 kronor för respektive år. A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning Tabell 2.7 Tusental kronor 1998 Utfall 700 Anslags- sparande 1999 Anslag 700 Utgifts- prognos 700 2000 Förslag 700 2001 Beräknat 700 2002 Beräknat 700 Syftet med bidraget är att vara ett ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal redovisning, som är en ideell förening för normbildning i redovisningsfrågor för kommuner och landsting. Rådets uppgift är att främja och utveckla god redovisningssed i enlighet med lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Medlemmar i rådet är staten, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Regeringens överväganden Nivån på anslaget följer av regeringens avtal med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet som redovisades i 1999 års ekonomiska vårproposition. Regeringen föreslår att det för år 2000 anvisas 700 000 kronor under anslaget A4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 700 000 kronor för respektive år. 2.5 Övriga kommunala frågor 2.5.1 Försäljning av aktier i Haninge Holding AB Regeringens förslag: Staten säljer, efter utnyttjande av köpoption, aktierna i Haninge Holding AB till Venantius AB. En del av fastighetsbeståndet i det av holdingbolaget ägda bostadsföretaget Haninge Bostäder AB avvecklas. Försäljningsinkomsterna redovisas mot anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Skälen för regeringens förslag: I samband med 1994 års kompletteringsproposition bemyndigade riksdagen regeringen (prop.1994/95:150, bilaga 7, bet 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:416) att bevilja Haninge kommun ett särskilt bidrag om 850 miljoner kronor för att lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftelsen Haningehem. Även lånevillkoren för ett befintligt statligt lån ändrades och statsbudgeten belastades därmed med ytterligare ca 55 miljoner kronor. Fastigheterna i Haningehem överläts till Haninge Bostäder AB. Alla aktier utom en i Haninge Bostäder AB överläts av kommunen till det för ändamålet bildade Haninge Holding AB som i sin tur ägs av en stiftelse stiftad av Svenska Kommunförbundet. Regeringen uttalade att avsikten var att en vidareförsäljning av Haninge Bostäder AB skulle ske vid en tidpunkt som kunde bedömas lämplig utifrån fastighetsmarknadens utveckling. Det sades vidare att det överskott som uppstår vid en försäljning skulle tillfalla staten. Mot bakgrund av hur bidraget till Haninge kommun finansierades ansåg regeringen att ett överskott som kunde uppstå för staten vid en vidareförsäljning av det holdingbolag som då bildades skulle återföras till kommunsektorn. Det belopp om sammanlagt drygt 900 miljoner kronor som tillfördes Haninge kommun utbetalades från anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Detta anslag tillkom genom att delvis ta i anspråk den för år 1995 förutskickade kompensationen till kommunsektorn avseende den allmänna löneavgiften för att finansiera medlemskapet i EU. Regeringen gör nu bedömningen att en vidareförsäljning av Haninge Bostäder AB kan ske. För att möjliggöra för Haninge kommun att i framtiden återförvärva en del av bostadsföretaget föreslår regeringen att försäljningen sker i två steg. Detta sker genom att staten i ett första steg utnyttjar den köpoption i Haninge Holding AB som ger staten rätt att före den 30 juni 2010 förvärva alla aktierna i holdingbolaget. Priset härför uppgår till 100 000 kronor plus en årligen beräknad avkastning om 11 procent, enligt avtal. Medel från anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting används för att övergångsvis finansiera förvärvet. I ett andra steg säljer staten aktierna vidare till Venantius AB till ett försiktigt bedömt marknadsvärde med ledning av extern värdering. De fastigheter i företaget som inte ingår i den del som Haninge kommun skall kunna återförvärva avvecklas därefter. Det överskott som kan uppkomma vid såväl avvecklingen av dessa fastigheter som vid en framtida försäljning av den kvarstående delen av beståndet delas ut till staten efter avdrag för de omkostnader som uppstår för Venantius AB. En väsentlig del av de medel som motsvarar det särskilda bidraget till Haninge kommun bedöms kunna återvinnas på detta sätt. Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall en försäljningsinkomst av detta slag redovisas mot en inkomsttitel om inte riksdagen beslutar annat (30 §). Vidare skall en utdelningsinkomst som beräknas av riksdagen redovisas mot en inkomsttitel (9 §). Med avsteg från de normala förfarandena förelår regeringen att försäljningsinkomsterna vid försäljningen till Venantius AB och utdelning av det överskott som kan uppkomma vid avvecklingen av fastigheter i stället redovisas mot anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting eftersom bidraget till Haninge kommun utbetalats från detta anslag. Medlen kan på så sätt, i enlighet med vad regeringen tidigare aviserat, återföras till kommunsektorn. 2.5.2 Översyn av kommunkontosystemet för återbetalning av moms Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1) att en översyn av systemet med kommunkonton för återbetalning av ingående moms till kommuner och landsting skulle göras och i oktober 1998 beslutade regeringen om direktiven för utredningen (dir. 1998:93). Enligt direktiven skall utredaren analysera och så långt det är möjligt förklara orsakerna till den kraftiga ökningen av omslutningen i systemet. Denna analys har under mars 1999 redovisats i ett delbetänkande från utredningen. Utredaren skall vidare analysera den omfördelning som sker mellan kommuner respektive landsting till följd av den gemensamma finansieringen. En viktig fråga att analysera är effekterna av den kommunala finansieringen mot bakgrund av de ökade utbetalningarna från systemet. Utöver detta skall utredaren bl.a. utvärdera om systemet fyller det egentliga syftet, dvs. att i mervärdesskattehänseende likställa kommunal verksamhet som bedrivs i egen regi med verksamhet som upphandlas externt. Dessa delar av uppdraget skall rapporteras senast i oktober 1999 Statsskuldsräntor m.m. 26 Förslag till statsbudget för 2000 Statsskuldsräntor m.m. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 21 2 Inledning 23 3 Räntor på statsskulden 25 A1 Räntor på statsskulden 25 3.1 Prognos för räntor på statsskulden 25 3.2 Faktorer som påverkat ränteutgifterna 27 3.3 Upplåning 29 3.4 Känslighetsanalys 30 4 Oförutsedda utgifter 33 B1 Oförutsedda utgifter 33 4.1 Omfattning 33 4.2 Ianspråktagande av anslaget 1998 och hittills 1999 33 4.3 Regeringens överväganden 33 5 Riksgäldskontorets provosionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 35 C1 Riksgäldskontorets provisonskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 35 5.1 Omfattning 35 Tabellförteckning Anslagsbelopp 21 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26 23 3.1 Anslagsutveckling 25 3.2 Kassamässiga statsskuldsräntor 26 3.3 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor 26 4.1 Anslagsutveckling 33 4.2 Utbetalningar 1998 och hittills 1999 33 5.1 Anslagsutveckling 35 Diagramförteckning 3.1 Statsbudgetens saldo 27 3.2 Ränteförutsättningar 28 3.3 Statsskuldens fördelning på olika instrument-typer 29 3.4 Statsobligationslån 31 augusti 1999 29 3.5 Valutaskulden exklusive derivattranskationer 31 augusti 1999 30 3.6 Valutaskulden inklusive derivattransaktioner 31 augusti 1999 30 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 2000 besluta att ramanslaget A1 Räntor på statsskulden får överskridas om det är nöd- vändigt för att fullgöra statens betalnings- åtaganden, (avsnitt 3.1), 2. bemyndigar regeringen att under år 2000 besluta att ramanslaget C1 Riksgäldskonto- rets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning får överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra statens betalningsåtaganden, (avsnitt 5.1), 3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Räntor på statsskulden ramanslag 81 700 000 B1 Oförutsedda utgifter ramanslag 10 000 C1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning ramanslag 100 000 Summa 81 810 000 4 Inledning Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. om- fattar räntor på statsskulden, oförutsedda utgif- ter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsområdet ingår inte i utgiftstaket. Målet för statsskuldsförvaltningen är att skulden skall förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav penningpolitiken ställer. Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26 Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Räntor på statsskulden 113 311 84 450 92 600 81 700 77 000 62 100 Oförutsedda utgifter 1 10 10 10 10 10 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning1 93 100 60 100 100 100 Totalt för utgiftsområde 26 113 405 84 560 92 670 81 810 77 110 62 210 1 Före 1998 redovisades provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 5 Räntor på statsskulden A1 Räntor på statsskulden Tabell 3.1 Anslagsutveckling 1998 Utfall 113 311 000 1999 Anslag 84 450 000 Utgifts- prognos 92 600 000 2000 Förslag 81 700 000 2001 Beräknat 77 000 000 2002 Beräknat 62 100 000 5.1 Prognos för räntor på statsskulden Kassamässiga statsskuldsräntor De totala räntebetalningarna för 1999 beräknas uppgå till 93 miljarder kronor vilket är oförändrat jämfört med vad som prognostiserades i 1999 års ekonomiska vårproposition. För åren 2000 och 2001 prognostiseras ränteutbetalningarna öka med ca 4 miljarder kronor i jämförelse med den ekonomiska vårpropositionen. För år 2002 är motsvarande ökning ca 9 miljarder kr. Ökningen i räntebetalningarna 2000-2002 beror dels på högre antagna räntenivåer än i den ekonomiska vårpropositionen, dels på att det ackumulerade upplåningsbehovet under perioden nu bedöms bli betydligt högre. Sett över tiden minskar räntebetalningarna från 93 miljarder kronor 1999 till 62 miljarder kronor år 2002. De kraftigt minskade räntebetalningarna 1999-2002 är delvis en effekt av att lån med höga kuponger successivt förfaller och refinansieras med lån till lägre räntesatser. De lägre ränteutbetalningarna i slutet av perioden förklaras även av den amortering som sker på statsskulden till följd av överföringar från AP-fonden till staten i samband med ålderspensionsreformen samt försäljningar av statliga bolag. I de totala ränteutbetalningarna som belastar statsbudgeten och statens lånebehov, ingår förutom ränteutbetalningar på lån i svensk- och utländsk valuta även realiserade valuta- och kursförluster/vinster. Dessa kan påverka ränte- utgifterna i såväl positiv som negativ riktning, och uppvisar ett mönster som inte på samma sätt som övriga ränteutgifter korresponderar mot den årliga skuldutvecklingen. Valutadifferenserna (dvs. förluster/vinster) beror på hur mycket valutakursen för de lån som har förfallit har förändrats sedan lånet emitterades. Kursdifferenser beror på aktiva skuld- skötselåtgärder i form av byten och förtidsinlösen av lån. Prognosen i tabell 3.2 baseras på att den nuvarande upplåningsinriktningen i huvudsak ligger fast. Förändrade upplåningstrategier kan i vissa fall ge betydande effekter på räntebetalningarna (se avsnitt 3.2-3.3). Tabell 5.2 Kassamässiga statsskuldsräntor Miljarder kronor 1998 1999 2000 2001 2002 Räntor på lån i svenska kronor 73,1 70 58 49 45 Räntor på lån i utländsk valuta 23,6 21 20 20 19 Räntor på in- och utlåning -3,9 -3 -4 -4 -5 Över-/underkurser vid emission1 -5,7 -3 -2 -2 -2 Summa räntor 87,2 85 73 64 58 Valutaförluster/vinster2 9,8 -3 1 5 1 Kursförluster/vinster3 15,6 11 8 9 3 Övrigt 0,6 0 0 0 0 Summa ränteutgifter 113,3 93 82 77 62 1Överkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar nya obligationer eller utökar befintliga benchmarklån om marknadsräntan vid emissionstillfället är lägre än kupongräntan. Underkurser uppstår vid motsatt förhållande. 2 Vid lösen eller omsättning av lån i utländsk valuta realiseras valutakursförluster eller vinster beroende på hur valutakursen utvecklats sedan lånet tecknades. Posten påverkar statsbudgetens utgifter och statsbudgetens saldo men inte statens finansiella sparande. 3 Kursförluster uppstår vid förtidsinlösen av lån som har en högre kupongränta än marknadsräntan vid återköpstillfället. Kursvinster uppstår vid motsatt förhållande. Posten påverkar statsbudgetens utgifter och statsbudgetens saldo men inte statens finansiella sparande. Kostnadsmässiga statsskuldsräntor De kostnadsmässiga räntorna blir under hela perioden högre än de beräknade ränteutgifterna (summa räntor). Periodiseringen av över- och underkurser vid emission bidrar till att de kostnadsmässiga räntorna blir högre, beroende på att den för perioden prognostiserade realiserade överkursen, netto, genom periodoseringen sprids ut över en längre tidsperiod. Redovisning av nollkupongräntor på upplupen basis ökar de periodiserade räntorna relativt de utgiftsmässiga, då merparten av nollkuponglånen har relativt lång löptid med förfall först efter periodens utgång. Den budgetpåverkande redovisningen av statsskuldräntorna är i dag utgiftsmässig, dvs. baserad på hur mycket som betalas varje år. Ränteutgifterna blir därmed starkt beroende av vilka typer av upplåningstekniker som tillämpas och kan uppvisa stora svängningar mellan åren som inte direkt kan hänföras till den underliggande skuld-, ränte- och valutakursutvecklingen under motsvarande period. När kostnaderna för statsskulden utvärderas bör fokus i stället främst ligga på hur mycket räntekostnader som genereras under en viss period. I tabell 3.3 redovisas de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna. Periodiseringen innebär att räntorna sprids ut över lånets löptid. Störst effekt får detta för nollkupongobligationer. För dessa utbetalas ingen ränta förrän på förfallodagen, medan det enligt upplupenprincipen genereras ränta under hela löptiden. Vidare görs justeringar för över- och un- derkurser som uppstår vid emissionerna. I stället för att redovisa dem som inkomst- respektive utgiftsräntor vid upplåningstillfällena, fördelas de ut över respektive låns återstående löptid. Varje lån kommer härmed att under hela sin livstid belasta räntekostnaderna med den marknadsränta de har emitterats till, eftersom nettot av ett låns kupongränta och periodiserade över- eller underkurs sammanfaller med marknadsräntan vid emissionen. Förutom löpande ränteutgifter samt över- och underkurser från emissionerna utgörs även de totala ränteutbetalningarna av utgifter i form av realiserade kursdifferenser vid förtidsinlösen av lån samt realiserade valutakursdifferenser. Dessa två kategorier av räntor har inte periodiserats, på grund av att de faktiska beloppen blir kända först på förfallodagen. Man kan emellertid inte helt bortse från dessa räntor eftersom även de påverkar lånebehovet. Precis som i den kassamässiga redovisningen tas det i den kostnadsmässiga redovisningen av ränteutgifterna enbart hänsyn till realiserade effekter. Orealiserade omvärderingar av skulden med avseende på ändringar i marknadsräntor och växelkurser tas inte upp som kostnader för statsskulden. Tabell 3.3 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor Miljarder kronor 1998 1999 2000 2001 2002 Summa räntor enligt tabell 3.2 (gamla NR-räntor) 87 85 73 64 58 Justering kursdifferenser vid emission 3 1 0 1 2 Justering noll- kupongräntor 3 1 3 3 5 Summa kostnads- justering 6 3 3 4 6 Summa räntekostnader1 (nya NR-räntor) 93 88 76 68 64 1Exklusive realiserade valuta- och kursdifferenser. Nytt räntebegrepp i nationalräkenskaperna Omläggningen av nationalräkenskapsstatistiken till det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) innebär att det räntemått som nu är relevant för beräkning av det finansiella sparandet är de kostnadsmässiga räntor som redovisas i tabell 3.3. Före omläggningen utgjordes de statsskuldsräntor som ingick i beräkning av den offentliga sektorns finansiella sparande av posten Summa räntor i den kassamässiga redovisningen. Summa kostnadsjusteringar i tabell 3.3 visas hur statsskuldsräntor som ingår i beräkningen av den offentliga sektorns finansiella sparande påverkas av omläggningen av nationalräkenskaperna. Bemyndigande att överskrida anslaget Regeringen begär årligen ett bemyndigande att vid behov överskrida ramanslaget Räntor på statsskulden. Under år 1998 utnyttjades bemyndigandet då utbetalningarna uppgick till 113,3 miljarder kronor medan tilldelade medel på anslaget detta år var 108,4 miljarder kronor. För år 1999 uppgår prognosen på anslaget till 92,6 miljarder kronor medan tilldelade medel detta år uppgår till 84,5 miljarder kronor. Den högre prognosen gör att bemyndigandet bedöms utnyttjas även 1999. Regeringen bör bemyndigas att överskrida anslaget under år 2000 om det är nödvändigt för att kunna fullgöra statens betalningsåtaganden. 5.2 Faktorer som påverkat ränteutgifterna Ränteutgifternas storlek är beroende av ett flertal faktorer. Grundläggande är statsskuldens storlek, aktuellt upplåningsbehov (statsbudgetens saldo) samt ränte- och valutautvecklingen. Dessa faktorer är avgörande för den underliggande nivån i räntebelastningen sett över en längre tidsperiod. Ränteutgifternas fördelning mellan enskilda år påverkas emellertid också av tekniska faktorer i form av olika emissionstekniker som Riksgäldskontoret tillämpar. Grundläggande faktorer Statsskulden uppgick vid utgången av 1998 till 1 449 miljarder kronor. Statsskuldens utveckling bestäms huvudsakligen av det beräknade lånebehovet. Statsskulden påverkas även av valutaförändringar eftersom en stor del, för närvarande närmare 30 procent, av skulden är upplånad i utländsk valuta. Statsskulden växte snabbt i början av 1990- talet till följd av stora underskott i statens finanser. I förhållande till BNP upphörde stats- skulden att öka 1994-1995, medan statsskulden fortsatte att öka nominellt till och med 1998 års slut. Den gynnsamma utvecklingen sedan 1993 har burits upp av den framgångsrika budgetsanering som påbörjades 1994. År 1998 var statsbudgetens saldo positivt för första gången sedan 1989 och staten kunde amortera knappt 10 miljarder kronor på statsskulden. Som framgår av diagram 3.1 beräknas statsbudgeten visa stora överskott för åren 1999-2002. De beräknade överskotten i statsbudgeten beror på engångseffekter i samband med införandet av ålders- pensionsreformen samt på inkomster från försäljning av aktier. Diagram 5.1 Statsbudgetens saldo Miljarder kronor Diagram 5.2 Ränteförutsättningar Procent Förutom statsskuldens utveckling har även ränte- och valutautvecklingen en grundläggande betydelse för ränteutgifterna. Om den svenska marknadsräntan ökar eller minskar med en procentenhet från och med år 2000, jämfört med gällande beräkningsantaganden, ökar eller minskar ränteutgifterna med 4-6 miljarder kronor per år under beräkningsperioden. Diagram 3.2 visar ränteutvecklingen för de för statsskulden mest betydelsefulla räntorna. Tekniska faktorer Som tidigare nämnts påverkas ränteutgifternas fördelning mellan enskilda år, förutom av grundläggande faktorer som statsskuldens storlek, aktuellt upplåningsbehov (stats- budgetens saldo) samt ränte- och valutautvecklingen, även av mer tekniska faktorer i form av olika emissionstekniker som Riksgäldskontoret tillämpar. Exempel på upplåningsmetoder som kan ge stora sådana tekniska effekter på ränteutgifterna är emissioner av nollkupongobligationer samt benchmarklån. För nollkupongobligationer tas lånets sam- manlagda ränta upp som utgifter för statsskulden först vid förfallotidpunkten. På detta sätt skjuts betalningarna av statskuldräntorna på framtiden. Vid emission av benchmarklån uppkommer över- eller underkurser när marknadsräntan avviker från de emitterade lånens fasta kupon- gräntor. En överkurs är ett pris över obligatio- nens nominella värde, som innebär att långivaren ersätter Riksgäldskontoret med den nuvärdesberäknade mellanskillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntan för lånets återstående löptid. Denna ersättning räknas av från ränteutgifterna och reducerar därmed nettot av ränteutgifterna vid upplåningstillfället, samtidigt som ränteutgifterna blir högre kommande år genom att Riksgäldskontoret förbinder sig att betala en högre ränta än marknadsräntan. Vid emission till underkurs gäller det motsatta. I de totala, lånebehovspåverkande ränteutgifterna ingår också realiserade kurs- och valutadifferenser. Uppköp och byten i syfte att jämna ut förfalloprofilen samt för att snabbt få upp likviditet i nya lån ingår som ett led i Riksgäldskontorets aktiva skuldförvaltning. Analogt med vad som gäller när lån emitteras uppstår i dessa fall över- och underkurser. Vid uppköp till överkurs realiserar Riksgäldskontoret en kursförlust, eftersom långivaren måste ersättas med den nuvärdesberäknade mellanskillnaden mellan kupong- och marknadsränta för lånets återstående löptid. Samtidigt blir de ordinarie, i det finansiella sparandet inkluderade, räntorna lägre kommande år, eftersom uppköp till överkurs innebär att lånet kan refinansieras till en lägre räntenivå. Tvärtom innebär uppköp till underkurs en realiserad kursvinst, samtidigt som ränteutgifterna blir högre kommande år. Uppköp till någon form av kursdifferens - positiv eller negativ - innebär således enbart en omfördelning av ränteutgifter över tiden. Valutaskulden omvärderas löpande till aktuella valutakurser. Statsbudgeten belastas emellertid inte med orealiserade omvärderingar, utan först av de realiserade valutakursdifferenser som uppstår när lånen eller derivatinstrumenten förfaller. Valutadifferenserna är en funktion av växelkursrörelser sedan de förfallande instrumenten emitterades och uppvisar därför såväl ett oregelbundet mönster mellan åren, som stor volatilitet beroende på förändrade växelkursförutsättningar. 5.3 Upplåning Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är enligt riksdagsbeslut att minimera de långsiktiga kostnaderna för statsskulden samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall dessutom ske inom ramen för penningpolitikens krav. Regeringen lägger årligen fast riktlinjer för skuldens förvaltning, t.ex. avseende fördelningen mellan lån i kronor och lån i utländsk valuta. Beslutet bygger på förslag från Riksgäldskontoret och fattas efter yttrande från Riksbanken. Riksgäldskontoret bedriver upplåning på tre huvudsakliga delmarknader; - nominell svensk upplåning, - real upplåning - valutaupplåning. I diagram 3.3 redovisas statsskuldens fördelning på olika instrumenttyper. Diagram 5.3 Statsskuldens fördelning på olika instrument- typer Not:Inkluderas swappar mellan svenska kronor och utländsk valuta uppgår andelen utländsk valuta till 29% Nominell svensk upplåning Den långa nominella upplåningen i svenska kronor koncentreras till s.k. benchmarklån. Dessa utgörs av fastförräntade obligationer med löptider på för närvarande mellan två och femton år. Förutom vid nyintroduktion av lån sker upplåningen genom att nya trancher emitteras i de befintliga lånen. Huvudsyftet med benchmarksystemet är att varje lån skall vara tillräckligt stort för att god likviditet skall kunna upprätthållas. Detta minskar investerarnas risker och därmed deras avkastningskrav, och bidrar på så sätt till lägre upplåningskostnader för staten. Samtidigt som benchmarklånen främjar likviditet så sprids upplåningen över en tillräckligt bred avkast-ningskurva för att refinansieringsbördan skall jämnas ut (diagram 3.4). Ytterligare ett medel för att begränsa refinansieringsrisken när benchmarklånen förfaller är Riksgäldskontorets bytestransaktioner, som innebär att delar av lånen köps upp i förtid och ersätts med lån med längre löptid eller med statsskuldväxlar. Kontoret genomför också regelbundna emissioner av statsskuldväxlar. Real upplåning Vid sidan av den nominella upplåningen emitterar Riksgäldskontoret realränteobligationer. Genom att den reala avkastningen är känd undviker investerarna inflationsrisken och behöver därför inte kompenseras för att ta på sig en sådan risk. Realräntelånen finns såväl i form av nollkupongobligationer, för vilka all ränta inklusive inflationskompensation betalas ut i samband med att lånet förfaller, som i form av kuponglån med årlig räntebetalning. Diagram 5.4 Statsobligationslån 31 augusti 1999 Not: Total obligationsstock 804 miljarder kronor Riksgäldskontoret bedriver också upplåning direkt från hushållen. Hushållen ges därmed möjlighet att förvärva instrument utan kreditrisk samtidigt som hushållsupplåningen bidrar till att hålla nere de totala kostnaderna för statsskulden, eftersom kostnaderna är lägre än för annan upplåning. Valutaupplåning Valutaupplåningen utgörs huvudsakligen av kapitalmarknadsupplåning, obligationer i utländsk valuta samt s.k. kron/valutaswappar. Kron/valutaswappar innebär att upplåning i svenska kronor transformeras till upplåning i utländsk valuta genom skuldbytesavtal, där kronor säljs i utbyte mot utländsk valuta. Kron/valutaswapparna i sig är inte finansierade, men bidrar till ett nettoinflöde av utländsk valuta som räknas in i valutaskulden. För att valutaskuldens sammansättning skall vara förenlig med de riktmärken som har satts upp avseende skuldens valuta- och ränterisk, kombineras upplåningen med derivattransaktioner. Till följd av detta förfarande skiljer sig sammansättningen av de utestående lånen markant från nettoskuldsättningen i olika valutor (se diagram 3.5 och 3.6). Derivatinstrument används också för att inom fastställda riktlinjer och ramar ta begränsade valuta- och räntepositioner gentemot riktmärket. Derivatinstrumenten ingår inte i statsskuldsbegreppet, däremot belastas statsbudgeten av ränteutgifter på såväl lån som derivattransaktioner. Under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning redovisas en resultatbedömning av Riksgäldskontorets upplåning och statsskulds- förvaltning. Diagram 5.5 Valutaskulden exklusive derivattranskationer 31 augusti 1999 Diagram 5.6 Valutaskulden inklusive derivattransaktioner 31 augusti 1999 5.4 Känslighetsanalys Förändrade ränteantaganden En förändring av korta och långa marknadsräntor med en procentenhet för återstoden av 1999 skulle öka eller minska både kostnads- och kassamässiga statsskuldsräntor med ca 2,5 miljarder kronor under året. Om den svenska marknadsräntan från och med år 2000 skulle ligga en procentenhet högre eller lägre än beräkningsantagandena, skulle både kostnads- och kassamässiga statsskuldsräntor bli 4-6 miljarder kronor högre eller lägre per år under beräkningsperioden. En förändring av utländska räntor med en procentenhet från och med år 2000 skulle öka eller minska både kostnads- och kassamässiga statsskuldsräntor med 2-3 miljarder kronor per år. Förändrade valutaantaganden En förändring av kronkursen med en procent 1999 genererar ökade respektive minskade realiserade valutakursdifferenser med upp till ca 2 miljarder kronor vilket påverkar de kassamässiga statsskuldsräntorna men inte de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna. En förstärkning respektive försvagning av kronkursen med en procent från och med år 2000 skulle minska respektive öka utgifterna för realiserade valutakursdifferenser med ca 0,5 miljarder per år. Detta gäller en generell förändring av kronkursen, i de fall kronan rör sig åt olika håll gentemot olika valutor kan enprocentiga förändringar implicera betydligt större ökningar eller minskningar av de realiserade valutadifferenserna. Förändrade budgetsaldoantaganden En förbättring av budgetsaldot med 10 miljarder ett enskilt år skulle öka de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna med ca 0,1 miljard det året som förbättringen inträffar. Motsvarande saldoförbättring skulle öka de kassamässiga stats- kuldsräntorna med ca 0,5 miljarder (till följd av att statsobligationsupplåningen under perioden beräknas ske till överkurser vilka ackumulerat blir lägre då mindre volymer upplånas). Åren efter saldoförbättringen minskar kostnadsmässiga statsskuldsräntor med ca 0,4 miljarder kronor. Motsvarande minskning för kassamässiga statskuldsräntor är ca 0,5 miljarder kronor. Ett ökat upplåningsbehov med 10 miljarder ett enskilt år skulle ge motsatt effekt. 6 Oförutsedda utgifter B1 Oförutsedda utgifter Tabell 4.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 869 Anslags- sparande 12 361 1999 Anslag 10 000 Utgifts- prognos 10 000 2000 Förslag 10 000 2001 Beräknat 10 000 2002 Beräknat 10 000 6.1 Omfattning Ett särskilt anslag finns upptaget på statsbudge- ten för att vid behov kunna användas för att täcka oförutsedda utgifter. Anslaget för inneva- rande budgetår uppgår till 10 miljoner kronor. Medel från anslaget tas i anspråk efter beslut av regeringen i varje enskilt fall. 6.2 Ianspråktagande av anslaget 1998 och hittills 1999 Under 1998 utbetalades 869 000 kronor från detta anslag. Den största betalningen uppgick till 623 000 kronor och avsåg ersättningar för särskilda kostnader och tillsynsinsatser med anledning av tunnelbygget genom Hallandsåsen. Från anslaget betalades också i fyra fall ut skadestånd, förlikningsersättning m.m. om sammanlagt 231 000 kronor med anledning av ärenden vid Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter eller Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vidare betalades 15 000 ut som ersättning för felaktigt uttagen punktskatt på mineralolja. Hittills under 1999 har 20 000 kronor betalats från anslaget. Utbetalningen avser ett år 1988 av Statens trygghetsnämnd beslutat men inte utbetalt bidrag. Tabell 6.2 Utbetalningar 1998 och hittills 1999 Tusental kronor 1998 Finansdepartementet 15 1998 Utrikesdepartementet, 4 ärenden 231 1998 Länsstyrelsen i Skåne 623 Summa 1998 869 1999 Justitiedepartementet 20 Summa hittills 1999 20 6.3 Regeringens överväganden Enligt regeringens bedömning behövs ett anslag för oförutsedda utgifter även fortsättningsvis. Anslaget bör få disponeras för utgifter som är av så brådskande art att ärendet inte hinner un- derställas riksdagen och att utgifterna inte lämp- ligen kan täckas av andra medel som står till re- geringens förfogande. Under en lång följd av år har riksdagen även medgett att anslaget får användas för vissa speci- ella ändamål om andra medel inte står till förfo- gande. Regeringen har sålunda från detta anslag fått betala ut t.ex. belopp som staten genom la- gakraftvunnen dom ålagts att betala, belopp som staten till följd av skada i samband med statlig verksamhet efter uppgörelse har åtagit sig att er- sätta samt skador inom landet som uppkommit genom tidigare krigsförhållanden (se prop. 1997/98:1, utgiftsområde 26, s. 13 f). Regeringen bör även fortsättningsvis få betala ut ersättning för skador av sådan natur. Anslaget får inte användas för att tillgodose behov som omtalas i 9 kap. 3 § tredje stycket re- geringsformen, dvs. behov av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomor- dentliga förhållanden. Det ankommer på regeringen att i efterhand anmäla till riksdagen vilka utgifter som täckts genom att medel från anslaget tagits i anspråk. Anslagets karaktär medger inte någon närma- re bedömning av omfattningen av oförutsedda utgifter. Regeringen föreslår att medel för oför- utsedda utgifter skall anvisas på ett ramanslag och att anslagsbeloppet skall vara 10 miljoner kronor. 7 Riksgäldskontorets provosionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning C1 Riksgäldskontorets provisonskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning Tabell 5.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 93 182 1999 Anslag 100 000 Utgifts- prognos 60 000 2000 Förslag 100 000 2001 Beräknat 100 000 2002 Beräknat 100 000 7.1 Omfattning Anslaget innefattar provisionskostnader relate- rade till valutaupplåningen. Merparten av provisionskostnaderna utgörs av försäljningsprovisioner till de banker som agerar som mellanhänder vid försäljningen av kontorets lån. Dessa s. k. underwriters som består av en eller flera banker, köper lånet av Riksgäldskontoret och säljer det sedan vidare till investerarna. De tar därmed på sig en risk som de kompenseras för genom provisioner. I provisionskostnaderna ingår också utgifter för provisioner i samband med inlösen av lån, förvaltningsprovisioner till tre externa förvaltare som vardera förvaltar en liten andel av valutaskulden samt kreditavgifter. För perioden år 1999 prognostiseras provisionskostnader till 60 miljarder kronor medan provisionskostnaderna beräknas till 100 miljoner kronor för åren 2000-2002. Bemyndigande att överskrida anslaget Regeringen anser att den bör bemyndigas att överskrida ramanslaget Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning under år 2000 om det är nödvändigt för att kunna fullgöra statens betalningsåtaganden. Under år 1998 behövde inte regeringen utnyttja motsvarande bemyndigande Avgiften till Europeiska gemenskapen 27 Förslag till statsbudget för 2000 Avgiften till Europeiska gemenskapen Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 39 2 Inledning 41 3 Redovisning av EU-budgetens utfall 1998 43 4 Mål för utgiftsområdet 45 5 Bemyndigande 47 6 Anslag 49 A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget 49 A1.1 Tullavgift 50 A1.2 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 50 A1.3 Mervärdesskattebaserad avgift 51 A1.4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten 51 A1.5 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion 52 Tabellförteckning Anslagsbelopp 39 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 27 42 3.1 Utgiftsfördelning EU-budgeten 1998 43 3.2 Anslagna medel samt utfall för 1998 44 6.1 Anslagsutveckling 49 6.2 Tullavgift 50 6.3 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 50 6.4 Mervärdesskattebaserad avgift 51 6.5 BNI-avgift 51 6.6 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion 52 8 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att ikläda staten de åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 2000 avseende åtagandebemyn- diganden (avsnitt 5), 2. för budgetåret 2000 anvisar anslag under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget ramanslag 23 083 000 Summa för utgiftsområdet 23 083 000 9 Inledning Omfattning Europeiska unionen disponerar en budget för finansiella åtaganden på unionsnivå. Denna upprättas med stöd av artikel 268 (f.d. 199) i fördraget om Europeiska unionen. Finansieringen av budgeten med s.k. egna medel, dvs. avgifter från medlemsländerna, fastställs i fördragets artikel 269 (f.d. 201) och i rådets beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom). Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU- budgeten. Utgifterna för budgetåret 2000 utgörs av Sveriges betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EU- budgeten för 2000 inklusive eventuella korrigeringar avseende tidigare år. Avgiften kan dock under löpande budgetår förändras till följd av faktisk uppbörd av tullar och importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år, EU- tilläggsbudgetar, valutakursändringar samt andra korrigeringar av avgiften. EU-budgeten för 2000 fastställs i euro, men betalning av avgiften sker i kronor. Betalningen av vissa delar av avgiften grundas på en betalningsbegäran från kommissionen beräknad utifrån budgeten och omräknad till kronor. Den kurs som därvid används är inte densamma som den som används vid omräkningen av det svenska budgeteringsunderlaget från kronor till euro vid beredningen av EU-budgeten. Avgiften består av komponenterna tullar, särskilda tullar på jordbruksprodukter och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift, avgift beräknad på bruttonationalinkomsten samt avgift för att täcka Storbritanniens budgetreduktion. Storbritannien erhåller enligt rådsbeslutet om egna medel en budgetreduktion, som finansieras av övriga medlemsländer. Europeiska rådet beslutade i mars 1999 om innehållet i ett nytt beslut om egna medel. Kommissionen lade i juli fram ett förslag till nytt beslut grundat på innehållet i Europeiska rådets överenskommelse. Rådets behandling av förslaget har påbörjats med inriktningen att beslutet skall antas under hösten. Beslutet innehåller fyra viktiga komponenter som påverkar den svenska avgiften. För det första ökar den andel medlemsstaterna får behålla av tulluppbörden från 10 procent till 25 procent, samtidigt som den mervärdesskattebaserade avgiften minskar. Dessa förändringar innebär att en större del av finansieringen tas ut via BNI- avgiften. För det andra modifieras taket för uttag av egna medel från 1,27 procent av BNI enligt nationalräkenskapssystemet ENS 79 till motsvarande belopp uttryckt i procent av BNI enligt det nya nationalräkenskapssystemet ENS 95. Syftet med modifieringen av taket är att övergången till nytt nationalräkenskapssystem inte skall leda till ökade resurser för EU- budgeten. För det tredje införs en reducering av finansieringsansvaret för den brittiska budgetreduktionen till 25 procent av nuvarande andel för Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike. För det fjärde justeras den brittiska budgetreduktionen med anledning av de ovan beskrivna ändringarna vad gäller tullavgifter och mervärdesskattebaserad avgift samt med anledning av kommande utvidgning av unionen. Eftersom beslutet ännu inte är fattat och utformningen av förändringarna därmed inte känd, är det enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att basera budgetberäkningen i denna proposition på det kommande beslutet. Med tillämpning av principen att endast fattade beslut beaktas baseras budgetförslaget istället på det gällande rådsbeslutet om systemet för gemenskapens egna medel (94/728/EG, Euroatom). Det bör också observeras att kommande justeringar avseende gamla budgetår kommer att ske enligt det nuvarande beslutet även sedan det nya trätt i kraft. Budgeten för 2000 är den första årsbudgeten som beslutas inom ramen för det nya finansiella perspektivet för perioden 2000-2006. Kommissionens budgetförslag ryms under taket för år 2000, men lämnar mycket små marginaler. I rådets första läsning av budgetförslaget har därför neddragningar av anslagsmedel om ca 1,6 miljarder euro beslutats. Ökningen av EU- budgeten i förhållande till 1999 skulle därmed stanna vid 2,8 procent istället för 3,4 procent enligt kommissionens förslag. Budgetmyndigheternas behandling av budgetförslaget för 2000 är dock inte avslutad. Regeringens budgetförslag för utgiftsområdet baseras därför på kommissionens budgetförslag. Avgiften har i sedvanlig ordning reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades i 1999 års ekonomiska vårproposition eftersom EU-budgetförslaget inte fanns tillgängligt då den ekonomiska vårpropositionen presenterades. Förändringarna i förhållande till bedömningarna i den ekonomiska vårpropositionen föranleds också av kommissionens förslag till EU:s tilläggsbudget 1 för 1999, vilken framför allt innehåller en reglering av EU-budgetens överskott för 1998 och en justering av prognoserna för avgiftskomponenterna. Justeringen av prognoserna i tilläggsbudgeten innebär en tidigareläggning av regleringen av skillnader mellan de preliminära avgiftsbetalningarna och utfallskorrigeringarna. För svenskt vidkommande innebär det att den återbetalning som förutsetts äga rum 2000 inträffar redan 1999. Härutöver har beräkningen av avgiften justerats för ändrade antaganden om den ekonomiska utvecklingen, inklusive justeringar av antagandena för utvecklingen av tullar och avgifter, mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt växelkurs. För betalningar avseende 2000 har kursen 8,70 kr/euro använts. Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 27 Miljoner kronor Utgift 1998 Anvisat 1999 Utgiftsprognos 1999 Förslag 2000 Beräknat 2001 Beräknat 2002 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget 21 908 20 593 23 083 23 821 23 677 Tullavgift 3 030 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 359 Mervärdesskattebaserad avgift 9 149 Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten 8 672 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion Totalt för utgiftsområde 27 21 210 21 908 20 593 23 083 23 821 23 677 10 Redovisning av EU-budgetens utfall 1998 EU-budgeten omfattar framför allt unionens utgifter inom ramen för den första pelaren, men omfattar i viss utsträckning även utgifter inom de övriga pelarna. EU-budgetens aktiviteter budgeteras under anslag och bemyndiganden, på unionsnivå benämnda betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden. Kommissionen lämnar, i enlighet med budgetförordningen av den 21 december 1977, en årsredovisning, Ekonomisk rapport. År 1998 uppgick inkomsterna till 84 530 miljoner ecu netto, varav egna medel till 81 285 miljoner ecu. Disponibla överskott uppgick till 1 924 miljoner ecu och övriga inkomster till 1 321 miljoner ecu (varav 62 miljoner ecu avsåg EFTA:s deltagande i programsamarbetet). Utgifterna täckta av betalningsbemyndiganden uppgick enligt årsredovisningen till 81 637 miljoner ecu netto, vilket med kursen 8,92 kr/ecu (genomsnittlig årskurs) motsvarar 728 202 miljoner kronor. Under året redovisades en kursförlust om 9 miljoner ecu. Redovisat underskridande uppgick till 3 023 miljoner ecu (varav 0,9 miljoner ecu avser EFTA). Totalt ianspråktagna åtagandebemyndiganden, inklusive åtaganden avseende tredje land och bemyndiganden överförda från tidigare budgetår, uppgick till 86 849 miljoner ecu, eller 774 693 miljoner kronor. Under året disponibla bemyndiganden uppgick till 91 257 miljoner ecu. Utnyttjandegraden för åtagandebemyndiganden uppgick därmed till 95 procent. Fördelat i enlighet med finansieringsnyckeln för totala egna medel innebar det att den svenska delen av åtgandebemyndigandena uppgick till 2,9 procent eller 2 519 miljoner ecu/ 22 470 miljoner kronor. Utgifterna (anslag/betalningsbemyndiganden) fördelade sig enligt följande (miljoner ecu): Tabell 3.1 Utgiftsfördelning EU-budgeten 1998 UTGIFTSKATEGORI BELOPP MILJONER ECU ANDEL PROCENT Jordbruksstöd 39 148 48,0 Strukturåtgärder 28 553 35,0 Interna åtgärder 4 912 6,0 Utrikesåtgärder 4 223 5,2 Administration 4 430 5,4 Reserver 272 0,3 Kompensationer till nya medlemsländer (s.k. infasning) 99 0,1 Totalt 81 637 100 % Den svenska avgiften för 1998 uppgick till 21 210 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av överenskommelsen om infasning av den svenska avgiften motsvarande 275 miljoner kr. Nettoavgiften blev därmed 20 935 miljoner kr. Detta belopp motsvarar alltså Sveriges faktiska betalningar till EU. Återflödet från EU- budgetens utgiftssida påverkar inte dessa betalningar. För att få en täckande bild av flödena till och från EU-budgeten bör dock dessa beaktas. Det på statsbudgeten redovisade återflödet under inkomsttitel 6000 uppgick 1998 till 9 613 miljoner kronor. Det s.k. nettobidraget uppgick därmed till 11 322 miljoner kronor. Tabell 3.2 Anslagna medel samt utfall för 1998 Miljoner kronor Utfall Anslag A1 Tullavgifter 3 030 2 934 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 359 362 A2 Mervärdesskattebaserad avgift 9 149 9 086 A4 Avgift baserad på bruttonational- inkomsten 8 672 7 263 Totalt UO 21 210 19 645 Utfallet blev 21 210 miljoner kronor, vilket är 1 565 miljoner kronor eller 8 procent mer än vad som anvisades i statsbudgeten. På tilläggsbudget (prop. 1998/99:1) tillfördes anslaget för Mervärdessskattebaserad avgift 993 miljoner kronor, samtidigt som anslaget Avgift baserad på bruttonationalinkomsten minskades med samma belopp. Skillnaden mellan anslagsförbrukningen och anvisat belopp i statsbudgeten finansierades med anslagssparande från tidigare år. Anslagsbehållningarna minskade med 1 565 miljoner kronor under 1998 och uppgick vid utgången av året till 391 miljoner kronor. Skillnaden mellan anslagsförbrukningen och anvisat belopp på statsbudgeten förklaras huvudsakligen av högre utgifter för anslagen Mervärdesskattebaserad avgift och Avgift baserad på bruttonationalinkomsten. Den mervärdesskattebaserade avgiften och avgiften baserad på bruttonationalinkomsten blev 1 056 miljoner kronor respektive 416 miljoner kronor högre än vad som anvisades i statsbudgeten. Den största delen av dessa skillnader beror på uppreviderade avgiftsbaser för åren 1995-1997, framför allt blev mervärdesskattebasen större än vad som tidigare antagits, vilket ökade den mervärdesskattebaserade avgiften med omkring 0,9 miljarder kronor. Den andra större effekten följde av att ecu-kursen den sista december 1997 var högre än den kurs som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen för 1998. Kursen per den sista december 1997 avgör till vilken kurs betalningarna för 1998 sker med avseende på mervärdesskattebaserad avgift, BNI- avgift och avgift för att täcka Storbritanniens budgetrabatt. Den högre ecu-kursen medförde att utgifterna blev ca 0,4 miljarder kronor högre än beräknat i statsbudgeten. Utfallet för 1998, liksom för 1997, uppvisar stora avvikelser i förhållande till budgeten. På grund av avgiftsbasernas storlek är risken stor för att avvikelserna blir betydande. Orsaken till avvikelserna ligger till största delen i utformningen av systemet för finansiering av EU-budgeten. Det är regeringens strävan att verka för en förenkling av detta system, men det är rimligt att anta att avgiften även under kommande budgetår kommer att vara föremål för relativt kraftiga fluktuationer. 11 Mål för utgiftsområdet Målen för den svenska EU-budgetpolitiken ligger fast i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Detta innebär bl.a. att Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige skall verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. I mars 1999 enades Europeiska rådet om huvudkomponenterna i ett nytt beslut om systemet för egna medel. Beslutet innebär dels att uttagstaket 1,27 procent av unionens bruttonationalinkomst (BNI) ligger fast, dels att bl.a. Sveriges andel av finansieringen av Storbritanniens budgetreduktion minskas. För svenskt vidkommande var detta principiellt viktiga steg för att nå målsättningen förbättrad fördelning av finansieringsbördan. Kommissionen har på grundval av Europeiska rådets principbeslut lagt fram ett förslag till nytt beslut om egna medel. Rådsbehandlingen av detta förslag har nu påbörjats. Det är viktigt att säkerställa att innehållet i Europeiska rådets beslut beaktas. Under våren har också ett nytt flerårigt budgetbeslut, s.k. finansiellt perspektiv, antagits för perioden 2000-2006. Jämfört med tidigare finansiella perspektiv innebär det nya beslutet en tydligare koppling till utfallet för den årliga budgeten, genom att nivån för år 2000 tar sin utgångspunkt i budgetsiffror för 1999 istället för det finansiella perspektivet för 1999. Detta är en viktig budgetdisciplinär princip. Den årliga EU-budgeten är resultatet dels av de ramar som sätts av beslutet om egna medel och det finansiella perspektivet, dels av den årliga budgetberedningen inom rådet och EU-parla- mentet. Sverige har inom ramen för de förutsättningar detta ger strävat efter en budget på unionsnivå som speglar den restriktivitet som gäller för den nationella budgetpolitiken inom Sverige och ett stort antal av de övriga medlemsländerna. EU-budgeten för 1999 var den sista inom ramen för det gamla finansiella perspektivet och som en följd av budgetregelverket var utrymmet för budgetrestriktivitet mindre än föregående år. Ökningen av budgeten (betalningsbemynd- iganden) uppgick till 2,4 procent, vilket var 1 procentenhet mer är 1998 då motsvarande siffra var 1,4 procent. Totalt sett får ökningen ändå anses relativt måttlig. Genom det nya finansiella perspektivet är det totala utrymmet för budgetökning mer begränsat för år 2000 än vad som varit fallet tidigare. Samtidigt är marginalerna mellan finansiellt perspektiv och budgetförslag mindre. I och med att tillgängligt utrymme utnyttjas i högre grad än i budgeten för 1999 blir därmed ökningen i budgetförslaget för 2000 högre än ökningen för 1999. Regeringen är angelägen att slå vakt om att tillräckliga marginaler upprätthålls mellan finansiellt perspektiv och årlig budget för att säkerställa att en revidering av perspektivet inte skall bli nödvändig. För svenskt vidkommande utgör därför fortsatt restriktivitet en utgångspunkt vid den pågående behandlingen av budgetförslaget för år 2000. Budgetpolitiken på lite längre sikt kommer för svenskt vidkommande i stor utsträckning att styras av fortsatta ambitioner att koncentrera EU-budgetens insatser i enlighet med närhetsprincipen, liksom ambitioner att förenkla finansieringssystemet för att öka prognostiserbarheten och transparensen. 12 Bemyndigande Finansieringen av budgeten med avgifter från medlemsländerna avser utgifterna enligt betalningsbemyndiganden (anslag). Åtagandebemyndiganden ger inte upphov till samma direkta betalningsansvar utan uttrycker utgifts-åtagandet för kommande år. Åtagandebemyndiganden styrs dels av tidigare fattade beslut, dels av den årliga budgetprocessen. En förutsättning för möjligheten till långsiktigt hållbar restriktiv budgetpolitik är att balans uppnås mellan tilldelningen av anslag och bemyndiganden och att även tilldelningen av bemyndiganden präglas av återhållsamhet. Egna medel dvs. medlemsländernas avgifter ett visst år, svarar inte direkt mot åtagandebemyndiganden. Fördelningsnyckeln för finansieringen av budgeten, dvs. anslagen (betalnings-bemyndiganden) kan dock användas som en grov fördelning av åtagandet på medlemsländerna. I kommissionens budgetförslag föreslås att åtagandebemyndiganden om 92 706 miljoner euro skall ställas till förfogande för 2000. Sveriges andel av detta uppgår med fördelning enligt vår andel av egna medel till 2,8 procent, dvs. 2 596 miljoner euro, motsvarande ca 22 845 miljoner kronor. Budgetförslaget är för närvarande föremål för budgetberedning inom unionens budgetmyndigheter (rådet och parlamentet). Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda staten högst det utgiftsåtagande som följer av fastställd EU-budget vad gäller åtagandebemyndiganden 13 Anslag A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget Tabell 6.1 Anslagsutveckling 1998 Utgift 21 210 000 1999 Anslag 21 908 000 Utgifts- prognos 20 593 000 2000 Förslag 23 083 000 2001 Beräknat 23 821 000 2002 Beräknat 23 677 000 Från och med 1999 utgör avgiften till EU- budgeten ett anslag, anslaget A1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget. Sammanslagningen av de tidigare fyra anslagen till ett anslag motiveras av behovet av flexibilitet i medelsdispositionen mellan de olika komponenterna i avgiften. För att bibehålla den tidigare informationsnivån redovisas dock den beräknade fördelningen på anslagsposter i enlighet med regeringens utfästelse i budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1). Information om utfall presenteras även på anslagspostnivå. Anslagsposterna utgörs dels av de fyra tidigare anslagen, dels av anslagsposten Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion. Utgifterna inom utgiftsområdet omfattar dels Sveriges andel av finansieringen av EU-budgeten för det berörda budgetåret inklusive eventuella EU-tilläggsbudgetar, dels revidering av avgiftsbaserna och revidering av den brittiska budgetrabatten. Regeringens överväganden Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag och prognosen för utfallskorrigeringar under år 2000 beräknas avgiften till Europeiska gemenskapen för svensk del under år 2000 uppgå till 23 083 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för 1999 uppgår till 20 593 miljoner kronor. Jämfört med 1999 års ekonomiska vårproposition är detta en nedrevidering om 2 038 miljoner kronor. Orsaken till nedrevideringen är att hänsyn tagits till EU:s tilläggsbudget 1, där EU-budgetens överskott för 1998 återförs till medlemsländerna genom att inbetalningarna för 1999 minskas. Samtidigt reviderar kommissionen baserna för avgiftsuttaget till samma prognosnivåer (april 1999) som används i budgetförslaget för år 2000. Det senare innebär en metodförändring jämfört med tidigare år då baserna från budgetförslaget för ett givet budgetår var oförändrade under hela budgetåret. Effekten av förändringen är att man får en justering redan under pågående budgetår och att efterhandskorrigeringarna med hänsyn till utfall, vilka regleras under påföljande budgetår, därmed blir mindre än vad som tidigare varit fallet. Under 1999 överstiger betalningarna enligt EU-budgetens prognoser regeringens bedömning av betalningarna enligt utfall. I prognosen i vårpropositionen räknade regeringen med att den del av betalningarna för avgiften under 1999 som överstiger vad vi väntas behöva betala skulle dras från avgiften för år 2000. Med kommissionens förslag till tilläggsbudget för 1999 skulle alltså denna förskottsbetalning regleras redan under innevarande år. Tilläggsbudgeten är ännu inte antagen. Regeringen gör dock bedömningen att EU:s tilläggsbudget 1 kommer att antas under hösten så att den ger effekt på betalningarna under 1999. Med hänsyn till beloppets storlek och att beslutet är mycket nära förestående har regeringen valt att beakta tilläggsbudgeten. Det innebär ett avsteg från principen att enbart beakta fattade beslut och en viss risk att prognosen överskrids om beslutet skulle dröja längre än vad det nu finns skäl att tro. Prognosändringen för 1999 påverkar också beräkningen för 2000, eftersom den tidigare beräknade minskningen av våra betalningar 2000 inträffar redan 1999. Beräkningen för 2000 ökar därmed med ca 2 miljarder kronor jämfört med vårpropositionen. I beräkningen för 2000 har också en revidering av nationalräkenskaperna med avseende på redovisning av kommunal mervärdesskatt preliminärt beaktats enligt en schablonberäkning. Den uppskattade effekten uppgår till en ökning av EU-avgiften om 200 miljoner kronor per år. Kommissionens beslut om ändrade redovisningsprinciper har fattats, men ännu inte implementerats i den svenska redovisningen av nationalräkenskaperna. Beräkningen av effekten på den svenska EU- avgiften är därför preliminär. Den nya redovisningsprincipen riskerar att påverka våra betalningar från 1995 och framåt. Det innebär att det då skulle uppstå en betalning avseende utfallskorrigering bedömd till ca 1 miljard kronor t.o.m. 1999. Korrigeringsbetalningen bedöms äga rum under 2000. Sammanlagt innebär därmed den möjliga effekten av den ovan beskrivna ändringen av nationalräkenskaperna en ökning av avgiften om 1,2 miljarder kronor år 2000 jämfört med beräkningen i vårpropositionen. Den sammanlagda effekten av EU:s tilläggsbudget 1 för 1999 och ändringen av redovisningen av kommunal moms innebär en ökning om ca 3,2 miljarder kronor jämfört med beräkningen i vårpropositionen. Därtill kommer vissa effekter av hänsynstagande till kommissionens budgetförslag för 2000 och nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Betalningarna avseende mervärdesskattebaserad avgift, BNI-avgift och Storbritannien-avgift baseras på en bedömd växelkurs per den 31 december 1999 om 8,70 kronor per euro. Nedan redovisas för riksdagens information regeringens preliminära beräkning av fördelningen mellan anslagsposter. A1.1 Tullavgift Tabell 6.2 Tullavgift 1998 Utgift 3 030 000 1999 Beräknat 2 740 000 Utgifts- prognos 2 783 000 2000 Beräknat 2 850 000 2000 Beräknat 2 993 000 2001 Beräknat 3 164 000 Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden. Anslagsposten avser inbetalningen till Europeiska kommissionen, dvs. de nittio procent av uppbörden som tillfaller gemenskapsbudgeten. Uppbörden budgeteras och redovisas i sin helhet under inkomsttitel 1471 Tullmedel. På inkomsttiteln redovisas även sådan tulluppbörd som inte tillfaller gemenskapen t.ex. betalningar som hänför sig till ärenden före år 1995 och eventuella inkomster från avgifter som ej utgör egna medel. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas tullavgiften för 2000 uppgå till 2 850 miljoner kronor. A1.2 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter Tabell 6.3 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 1998 Utgift 359 000 1999 Beräknat 423 000 Utgifts- prognos 375 000 2000 Beräknat 380 000 2001 Beräknat 385 000 2002 Beräknat 390 000 De särskilda tullarna på jordbruksprodukter och avgifterna på sockerproduktionen, vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk, utgör i likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna medel. Även för dessa tullar och avgifter gäller att medlemslandet får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden. Anslagsposten avser inbetalningarna till Europeiska kommissionen. Den svenska uppbörden av dessa avgifter förs upp på inkomsttitel 1473 Jordbruks- och sockeravgifter. Som en följd av WTO-överenskommelsen omvandlades den 1 januari 1996 importavgifterna på jordbruksprodukter till särskilda tullar på jordbruksprodukter. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter för 2000 uppgå till 380 miljoner kronor. A1.3 Mervärdesskattebaserad avgift Tabell 6.4 Mervärdesskattebaserad avgift 1998 Utgift 9 149 000 1999 Beräknat 7 457 000 Utgifts- prognos 7 330 000 2000 Beräknat 7 392 000 2001 Beräknat 8 186 000 2002 Beräknat 8 260 000 Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EU:s budget beräknas som en procentuell andel av medlemslandets mervärdesskattebas enligt en prognos för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen korrigeras härvid för avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget för 2000 är satt till högst 1 procent av mervärdesskattebasen. Det faktiska uttaget beräknas i kommissionens budgetförslag för 2000 till 0,8643978 procent. Efter avslutat budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognostiserade basen så att fastställt procentuellt uttag enligt fastställd EU- budget vidmakthålls. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas den mervärdesskattebaserade avgiften för 2000 uppgå till 7 392 miljoner kronor. A1.4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten Tabell 6.5 BNI-avgift 1998 Utgift 8 672 000 1999 Beräknat 9 988 000 Utgifts- prognos 8 664 000 2000 Beräknat 11 330 000 2001 Beräknat 11 077 000 2001 Beräknat 10 634 000 Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften), beräknas på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för budgeteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn till utfallet. Som en följd av restriktionerna avseende mervärdesskattebaserad avgift i rådets beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom) får ökningar och minskningar i finansieringsbehovet för EU- budgeten ett direkt genomslag i BNI-avgiftens storlek. För år 2000 påverkas beräkningen av att EU:s tilläggsbudget 1, vilken för närvarande behandlas av EU:s budgetmyndigheter, det leder till att större delen av den överskjutande svenska förskottsbetalningen under 1999 kommer att regleras under innevarande år under förutsättning att tilläggsbudgeten antas i tillräckligt god tid före årets sista inbetalning. Eftersom den överskjutande betalningen uppgår till ca 2 miljarder kronor leder dock osäkerheten vad gäller tidpunkten för regleringen till motsvarande osäkerhet för statsbudgeten. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas avgiften baserad på bruttonationalinkomsten för 2000 uppgå till 11 330 miljoner kronor. A1.5 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion Tabell 6.6 Avgift avseende Storbritanniens budgetreduktion 1998 Utgift 1999 Beräknat 1 300 000 Utgifts- prognos 1 441 000 2000 Beräknat 1 131 000 2001 Beräknat 1 180 000 2002 Beräknat 1 230 000 I enlighet med rådsbeslutet om gemenskapens egna medel erhåller Storbritannien en budgetreduktion som finansieras av övriga medlemsländer. Betalningen av den avgift som föranleds av detta fördelas i EU-budgeten på mervärdesskattebaserad avgift och BNI-avgift enligt vissa principer. Vid betalningen under löpande år redovisas dock betalningarna avseende reduktionen separat. Eftersom budgeten redovisas i euro och betalningen sker i kronor uppstår differenser som inte kan fördelas slutligt förrän i ett sent skede av budgetåret. Med hänsyn till presentationen i EU-budgeten har t.o.m. 1998 avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion redovisats under anslagen A3 Mervärdesskattebaserad avgift och A4 Avgift baserade på bruttonationalinkomsten. Den ovan beskrivna redovisningen har dock föranlett onödigt merarbete för de berörda myndigheterna. För att få ökad tydlighet i redovisningen av avgiften och samtidigt underlätta den praktiska hanteringen av anslagsavräkningen utgör därför avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion från och med 1999 en egen anslagspost. Storbritanniens budgetreduktion förs i EU- budgeten upp i enlighet med en beräkning för innevarande år. Det innebär att Storbritanniens reduktion i EU-budgeten för 2000 avser 1999. Reduktionen korrigeras sedan löpande allt eftersom mer information om faktiska betalningar erhålls. Under 1999 görs slutkorrigeringen för reduktionen avseende 1995. Den årliga betalningen avseende Storbritanniens reduktion avser alltså dels betalning avseende en prognos över innevarande års reduktion, dels efterhandskorrigeringar avseende tidigare år. Med hänsyn till svårigheten att prognostisera omfattningen av korrigeringen avseende tidigare år, grundas beräkningen av betalningen enbart på EU-budgeten för 2000. Med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag beräknas avgiften avseende Storbritanniens budgetreduktion för 2000 uppgå till 1 131 miljoner kronor. PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 2 3 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 16 15 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 20 21 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 22 23 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 21 21 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 30 31 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 34 33 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 21 21 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 36 35 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 38 39 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 42 41 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 44 43 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 18 45 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 46 47 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 25 52 51